Referenser (889 st i TR)
Matteusevangeliet (121)
Jos
ia födde
Jojakin och hans bröder
[här hoppas Johoiakim över, se ], v
id den t
id då folket fördes bort
till id=251>Babylon [; ].
[Det religiösa ledarskapet i id=735>Jerusalem hade tidigare skickat tjänare med frågor till Johannes, se . Det verkar inte som om dessa svar räckte eftersom de nu själva kom ut i öknen för att betrakta vad som lockade så många dit.] Många far
iséer och saddukéer kom
till hans dop. När han såg
på dem
[och genomskådade deras falska motiv] sade han
till dem:
"N
i g
iftormars barn!
[Han förknippade dem med död, och med Satan själv som bedrog Eva genom en orm.] Vem har fått er att tro att n
i kan fly undan den kommande vredesdomen?
När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Plötsligt öppnade sig himlen och Johannes såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över Jesus.
Men han [Jesus] svarade och sade: "Det står skrivet []:
Människan ska inte leva bara av bröd [som ensam/enda näringskälla],
utan av varje ord som kommer från (utgår genom) Guds mun." [Den grekiska prepositionen <i>diai>, som här översätts "från", har innebörden: genom, mellan, tvärs över, fram och tillbaka till andra sidan, se .]
Sedan tog djävulen honom
till den hel
iga staden
[id=735>Jerusalem] och ställde honom
på den högsta platsen
på templet
[kan syfta på tempelbyggnaden eller hela tempelområdet],
och sade till honom: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner, för det står skrivet []:
Han ska befalla sina änglar [att vaka] över dig
och de ska lyfta upp dig på sina händer
så att din fot inte stöter emot någon sten." [Djävulen utelämnar den sista delen "på alla dina vägar" från citatet i där det står "Han ska befalla sina änglar att skydda dig <i>på alla dina vägari>." Det ingick inte i Guds plan för Jesus att han skulle kasta sig ner från templet och göra ett spektakulärt under. När vi vandrar på Guds väg finns också hans beskydd för oss.]
Inte heller tänder de en lampa [gr. <i>luchnosi>; en oljelykta eller ett ljus] och sätter den under sädesmåttet [gr. modios; som rymde knappt nio liter och som användes för att mäta upp torra varor], men på ljushållaren – och den lyser för alla dem i huset.
Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att en broder har något emot dig (om det finns en outredd konflikt mellan er),
Då visar ni att ni är er himmelske Faders barn, för han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda, och låter regnet falla över både rättfärdiga och orättfärdiga.
Låt ditt rike komma (kom/etablera – ditt kungarike)!
Låt din vilja ske, som i himlen – så också på jorden. [ är en kiasm som ramas in av två fraser med himlarna/himmel. Centralt finns tre verb, två passiva imperativ omgärdar ett aktivt imperativ. Den centrala frasen är ordagrant: "Kom riket ditt". Bönen rör sig från himlarna till jorden. Pluralformen i beskriver Gud som hela universums Gud, se . Den bokstavliga innebörden av roten <i>pai> i grekiska ordet för Fader, <i>pateri>, är någon som ger näring, beskyddar och uppehåller, se även . Gr. <i>hagiazoi> innebär att heliggöra och avskilja som speciellt och dyrbart – dvs. att vörda Guds namn som betecknar allt han är och står för. Guds rike, där Jesus är den Smorde Konungen, består av rättfärdighet, frid och glädje, se . Här på jorden har vi människor fått auktoritet att råda – i himlen sker Guds önskade vilja fullt ut.]
"Samla er inte skatter (dyrbarheter; förrådshus med rikedomar) [här] på jorden,
där mal och rost [alltjämt] förstör och där tjuvar [ständigt] bryter sig in och stjäl,
Vem av er kan genom att oroa (bekymra) sig lägga en enda aln till sin livslängd (längd)? [En aln (gr. <i>pechysi>) användes främst för att mäta längd men även tid. Den romerska alnen motsvarade 45 cm och ungefär som en mans underarm; avståndet mellan armbågen och långfingret. Tidsmåttet var inte helt definierat, men det beskrev en kort tid. Det kunde syfta på det korta ögonblick det tog att ta ett steg och röra sig framåt en aln. I förhållande till år kunde en pechys motsvara en timme eller en dag. Slutsatsen är att oro inte kan förlänga livet ens ett enda steg på vår livsvandring: några sekunder, timmar eller dagar. Oro kan inte heller göra stor förändring som att öka vår längd med en halvmeter.
Det finns även en koppling till nästa vers som Jesu åhörare kände till. Den som vevar upp garn som spunnits gör det mellan pekfingret och tummen och runt armbågen, vilket motsvarar en aln.]
Den (var och en) som därför hör [aktivt lyssnar till] dessa mina ord och gör [aktivt handlar] efter dem kan liknas vid en förståndig (klok, insiktsfull) man som byggde sitt hus på klippan. [; ]
Slagregnet kom [ovanifrån]
och vattenfloden kom [underifrån med översvämning]
och vindarna blåste
och slog mot huset [som blev ansatt från alla håll] – ändå föll det inte, för det hade grundats på (var byggt på) klippan.
Den (var och en) som hör [aktivt lyssnar till] dessa mina ord men inte gör [aktivt handlar] efter dem kan liknas vid en dåraktig (trögtänkt, likgiltig) man [utan grepp om verkligheten] som byggde sitt hus på sanden.
När Jesus hade avslutat detta tal [hela Bergspredikan, Matt 5-7] häpnade folket över hans undervisning (de fick ett plötsligt uppvaknande, hela deras tidigare begreppsvärld utmanades),
Just då förde de [fyra män] en lam man på en bår (bädd) till honom [och firade ner honom i huset, se ; ]. När Jesus såg deras [den sjuke mannens och hans fyra vänners] tro, sade han till den lame: "Var vid gott mod (var glad och frimodig), mitt barn! Dina synder är förlåtna."
Men för att ni ska veta vilken makt (auktoritet) Människosonen har här på jorden att förlåta synder" – så sade han sedan till den lame – "Stå upp, ta din bår (bädd) och gå hem!" [Mitt i svaret till de skriftlärda riktar sig Jesus till den lame i stället, och meningen avslutas inte i ord, utan genom handling!]
[Matteus, evangeliets författare, beskriver nu sitt eget personliga möte med Jesus.] Jesus g
ick v
idare
[från huset i id=2>Kapernaum efter helandet av den lame mannen], och f
ick se en man som hette Matteus s
itta utanför tullhuset. Han sade
till honom: "Följ m
ig", och Matteus steg upp och följde honom.
[Matteus är ursprungligen ett hebreiskt namn, "Matityahu", som betyder "Guds gåva". Han kallas också Levi som troligen är hans familjenamn, se ; . Tullstationen låg vid utkanten av staden, antingen vid handelsvägen "Via Maris" som gick från id=421>Damaskus till Medelhavet, eller vid id=3>Galileiska sjön där skepp som skulle förtullas anlände från territorier utanför Herodes Antipas styre.
I sin glädje över frälsningen anordnade han en stor fest i sitt hem, se . När Matteus själv beskriver detta tar han inte med de storslagna detaljerna utan bara att Jesus var på middag i hans hus.] Jesus svarade dem: "Inte kan väl bröllopsgästerna [brudgummens vänner som ansvarar för att ordna festligheterna] sörja så länge brudgummen är hos dem? Men det ska komma en tid (dagar) när brudgummen tas ifrån dem, och då ska de fasta. [Brudgummen var en vanlig judisk metafor för Gud. Jesus identifierar sig själv som brudgummen som är med dem, precis vad namnet Emanuel betyder, se .]
Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel (klädesplagg). I så fall skulle den påsatta lappen riva bort ännu mer från manteln och revan bli värre.
[Nu följer en serie med tre händelser där Jesus helar människor. Jesu makt blir ofta tydligt manifesterad mitt i vardagen i mötet med människor.] Medan Jesus talade
till dem, kom en föreståndare
[Jairus, som var föreståndare för synagogan i id=2>Kapernaum, se ] och föll ner för honom och sade: "M
in dotter har just dött. Men kom och lägg d
in hand
på henne, så får hon l
iv
igen."
Om huset är värdigt [vilket det var om de välkomnade de två apostlarna och deras budskap], ska den frid ni tillönskar komma över det. Men om det inte är värdigt, ska er frid vända tillbaka till er.
Ni ska föras inför ståthållare och kungar på grund av mig, vilket resulterar i att ni får vittna [berätta om mig] för (inför) dem och hedningarna.
En bror ska utlämna (förråda) sin [egen] bror till döden, och en far sitt [eget] barn (en familjemedlem). Barn ska resa sig upp mot sina föräldrar och döda dem.
Det jag säger er i mörkret, det ska ni tala i dagsljuset, och det jag viskar i ert öra, det ska ni ropa ut från taken.
Säljs inte två små sparvar för en assarion? [Ett litet romerskt kopparmynt som var värt 1/16 av en denar, dvs. mindre än en halvtimmes lön. Ordet användes även bildligt för något mycket billigt och motsvarar vårt uttryck "en spottstyver".] Ändå faller inte en enda av dem till jorden utan er Fader [känner till eller godkänner det]. [Grundtexten utelämnar verbet här. Beroende på teologi fyller ofta översättarna i "utan att er Fader känner till att de faller till marken" eller "utan att det är hans vilja att de ska falla till marken". Ser man till sammanhanget känner Gud till den minsta transaktionen på marknaden, han har räknat huvudhåren på varje människa och då känner han också till när en sparv faller död ner. Döden fanns inte i skapelsen före syndafallet och är inte Guds vilja. Det kan vara farligt att använda denna vers som grund för en doktrin, vare sig för eller emot predestination, eftersom ordet "vilja" här inte finns i grundtexten.]
Tro inte att jag har kommit för att sända (kasta ner) fred på jorden. Jag har inte kommit för att sända fred, utan ett svärd (mindre, kortare svärd som användes i närstrid). [Den fred som Jesus ger är mellan Gud och människa, se . Vi uppmanas att sträva efter fred med alla människor, se , men alla vill inte det, se . Det är inte Guds vilja, eller han som orsakar splittring, men den är oundviklig. Det är en konflikt mellan ljus och mörker, mellan Guds barn och djävulens barn, och denna konflikt når även medlemmar i en och samma familj. När en människa blir frälst och lever i ljuset blir kontrasten till det tidigare livet, i mörkret, helt uppenbar. Tidigare vänner kan bli fiender när de upplever sig dömda, se .]
Ta på er mitt ok och lär [er] av mig [bli mina lärjungar], för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni (kommer ni att) finna vila (ro, vederkvickelse) för era själar [],
Se, min tjänare som jag har utvalt,
min älskade som jag har min glädje i (som är min själs behag).
Jag ska låta min Ande komma över honom,
och han ska proklamera (förkunna) rätten (fälla en rättvis dom) till folken (alla etniska grupper).
Om nu Satan driver ut Satan så har han kommit i strid med sig själv. Hur kan då hans rike bestå?
Men om det är med Guds ande jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er.
Och medan han sträckte ut handen [inte bara mot de tolv, utan alla som var där och lyssnade på hans undervisning] sade han: "Se, här är min mor och mina bröder.
En stor folkskara samlades omkr
ing honom, så han steg
i en båt och satt
i den medan allt folket stod
på id=1379>stranden.
Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll på stenig mark,
där de inte hade mycket jord,
och de sköt upp på en gång eftersom jorden var tunn.
Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll bland törnen,
och törnena växte upp och kvävde dem.
Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll i god jord och gav frukt,
en del hundra gånger (mer än vad som var sått) [],
andra sextio gånger mer,
och några trettio gånger mer.
De uppfyller Jesajas profetia:
Ni ska höra (gång på gång) men inte förstå,
ni ska se (upprepade gånger) men ingenting uppfatta.
Det som såddes på stenig mark (med bara ett tunt jordlager) är den som hör ordet och på en gång tar emot det med glädje.
Men det som såddes i den goda jorden är den som hör ordet och förstår, och som bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt."
När det blir fullt, drar man upp det på stranden och lägger den goda fisken i korgar, men kastar bort den dåliga." [Ett dragnät är ett stort nät som förs in mot stranden i en halvcirkel. Nätet kan vara en bild på evangeliet och Guds rike som sveper över jorden. På samma sätt som nätet samlar in alla sorters fiskar, når evangeliet alla folk och nationer. När Jesus talade detta hade bara Israel berörts av evangeliet, men Jesus indikerar att innan han kommer tillbaka ska hela världen ha hört evangeliet.]
Hon säger då, på uppmaning av sin mor: "Ge mig Johannes Döparens huvud på ett fat här och nu."
Man bar in huvudet på ett fat och gav det till flickan (det grekiska ordet beskriver en flicka på omkring tolv år), och hon bar det till sin mor.
När Jesus gick i land [på en plats som i normala fall skulle varit relativt öde] såg han en stor folkskara. Han blev djupt rörd av medömkan över dem och botade dem som var sjuka.
Sedan sade han till folket att slå sig ner i gräset, och han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himlen och välsignade dem. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."]Han bröt bröden och gav bitarna till lärjungarna, och lärjungarna gav dem till folket.
Strax före gryningen (under den fjärde nattväkten – någon gång mellan klockan tre och sex) kom Jesus till dem, gående på sjön. []
När lärjungarna förstod att han gick på sjön, blev de förskräckta (fyllda med fruktan) och sade: "Det är ett spöke!" Och de skrek av rädsla.
Petrus svarade honom och sade: "Herre, om det är du, befall mig att komma till dig på vattnet."
Han sade: "Kom!"
Petrus steg ur båten och började gå på vattnet, och kom emot Jesus.
[Detta är det andra brödundret som omnämns i Bibeln; tidigare på våren hade Jesus gjort ett brödunder för 5 000 judar på västra sidan av id=3>Galileiska sjön, se . Nu är Jesus på den östra sidan av id=3>Galileiska sjön efter en tur utanför de judiska områdena med start vid id=1282>Tyros och id=1191>Sidon och sedan tillbaka via id=427>Dekapolis, se . Många hade kommit ut från städer och byar och följde med Jesus och det är nu redan tredje dagen. Man hade troligtvis med sig lite mat för en dag eller så, men var mer upptagna med att bli botade och höra Jesu undervisning än att tänka på sina vardagliga behov. Det har gått några veckor sedan det förra brödundret som skedde vid påsktiden då gräset var grönt efter regnen, se . Vid den här tiden är det mesta gräset bortbränt och temperaturen en bit över trettio grader på dagen, och Jesus bryr sig om människornas välbefinnande så att de ska orka vandringen hem i värmen.] Då kallade Jesus
till s
ig s
ina lärjungar och sade: "Jag känner medl
idande över folket, för de har nu redan var
it med m
ig
i tre dagar
(stannat kvar; de är fortsatt hos mig) och de har
inget
[kvar] som de kan äta och jag v
ill
inte sk
icka
iväg dem hungr
iga för de kan bl
i [alldeles] uttröttade
[och kollapsa] på vägen
[hem]."
Då bad han folket slå sig ner på marken.
Jag säger d
ig, du är Petrus
[gr. <i>Petrosi> – en liten sten], och
på denna kl
ippa
[gr. <i>Petrai> – en stor massiv klippa, precis som den strax utanför id=1>Caesarea Filippi] ska jag bygga m
in församl
ing, och dödsr
ikets
(Hades) portar ska
inte stå emot den.
[Det är troligt att Jesus pekar på den klippa som de står intill, och på ett praktiskt sätt illustrerar att församlingen är som en stad på ett berg, , högt över all ondska. Området här vid foten av berget Hermon har ofta förknippats med ockult verksamhet. Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. kallar området "ormens plats". Den verkliga fienden och kampen blir snart tydlig här när Satan försöker influera Petrus att tillrättavisa Jesus och hindra hans lidande, död och uppståndelse, se .] Jag ska ge dig nycklarna till (auktoritet att stänga och öppna) det himmelska kungariket, allt du binder (förbjuder att ske) på jorden, ska redan vara bundet (förbjudet att ske) i himlen. Allt du löser (tillåter att ske) på jorden, ska redan vara löst (tillåtet att ske) i himlen." [I Bibelns bildspråk betecknar "nycklar" mandat och fullmakt. Lösa och binda var termer som användes av de skriftlärda när man beslutade vad som var rätt och fel i olika situationer. I använder Jesus samma grekiska ord för "lösa" när han talar om att "upphäva" ett bud. Jesus upprepar snart frasen "binda och lösa" igen när han undervisar alla tolv lärjungarna, se . Där handlar det om att församlingsledningen har mandat att avgöra konflikter i församlingen, se .]
När lärjungarna hörde detta, kastade de sig [raklånga] ner med sina ansikten mot marken och greps av stor fruktan (förskräckelse).
Och den som tar emot (skulle välkomna/acceptera) ett sådant litet barn [dvs. en sann Jesu lärjunge] i mitt namn, han tar emot (välkomnar, accepterar) mig. [Här används det grekiska ordet <i>paidioni> som beskriver ett mindre barn upp till skolåldern. Jesus befinner sig i Petrus hus i Kapernaum, se , så det skulle t.o.m. kunna vara så att det är Petrus barn som Jesus tar fram för att på ett illustrativt sätt undervisa om ödmjukhet.]
"Vad tror ni om det här? [Visst är det så här.] Om en man har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio kvar i bergen och ger sig ut och letar efter det som är borta?
Och om han hittar det, sannerligen säger jag er, då gläder han sig mer över det än över de nittionio som inte hade gått vilse.
Men om han väljer att inte lyssna på (hörsamma) dig, så ta med dig en eller två [personer] till, för 'på två eller tre vittnesmål ska varje ord (uttalande) avgöras (styrkas)' []. -
Jag säger er sanningen:
Allt ni binder (skulle förbjuda ske) på jorden
ska vara bundet (ska ha förbjudits ske) i himlen.
Allt ni löser (skulle tillåta ske) på jorden,
ska vara löst (ska ha tillåtits ske) i himlen. [De skriftlärda använde termerna binda och lösa när man beslutade om vad som var rätt och fel i olika situationer. Något 'bundet' var förbjudet, medan något 'löst' var tillåtet, se . Här handlar det om att församlingsledningen har mandat att avgöra konflikter i församlingen, se . Församlingen ska göra allt för att lösa konflikter mellan människor. När en inblandad part väljer förlåtelsens och upprättelsens väg, blir personen 'löst'. På motsvarande sätt 'binds' den som inte vill omvända sig i sina synder. Direkt efter detta, i , talar Jesus om vikten av att stå enade i bön. Ett beslut måste först vara bundet eller löst i himlen, innan det verkställs här på jorden.]
Återigen säger jag er sanningen:
Om två av er skulle komma överens om (gr. <i>symphoneoi> – vara harmoniskt samstämmiga angående) att be om (fråga efter; begära) någon sak [vilken vardaglig tvistefråga det än må vara här] på jorden, så ska det ges till dem genom (ordagrant: ska det ske dem nära/intill/hos) min Fader, som är i himlarna.
Då kastade sig tjänaren ner på marken och tillbad (böjde sig i ödmjukhet, föll på knä, kysste hans hand i vördnad) och sade: 'Ha tålamod med mig, jag ska betala tillbaka allt.'
Hans medtjänare kastade sig ner på marken och bad honom: 'Ha tålamod (ge mig tid), så ska jag betala tillbaka dig allt.'
Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, begår äktenskapsbrott." [Guds originalplan var att människor inte skulle skiljas, och därför är tanken att inte heller de som blir pånyttfödda – Jesu efterföljare – ska skilja sig. Äktenskapet gäller "tills döden skiljer dem åt", se ; . På samma sätt som i Bergspredikan sätter Jesus en högre standard än Mose lag. Det enda skälet till skilsmässa för troende par är otrohet. Paulus tar även upp att ifall den ena blir frälst och den andra då vill skiljas, då kan man inte hindra det, se . Gud hatar skilsmässa, se , för han vet personligen vilken djup smärta det medför, se . Hela frågan är ett dilemma då det å ena sidan är fel att alls skilja sig och å andra sidan blir fel om man tillämpar idealbilden av ett äktenskap på ett lagiskt sätt, se Jesu svar till äktenskapsbryterskan i . Det är intressant att i nästa stycke lyfter Jesus fram och välsignar barnen, de som ofta far illa vid en skilsmässa, se .]
Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen. När allt återskapas (föds på nytt) ska Människosonen sitta (ner) på sin tron av härlighet (ära, pris). Och då ska ni som har följt mig, sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar.
"Säg
till id=1361>Sions dotter
[de som bor i id=735>Jerusalem]: 'Se, d
in Konung kommer
till d
ig
på ett ödmjukt sätt
(milt, i frid, utan arrogans), r
idande
på en åsna,
på ett föl, ett lastdjurs föl.'"
De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar (ytterkläder) på dem, och han satte sig därpå.
Han fick se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men hittade ingenting annat på det än blad. Då sade han till det: "Aldrig någonsin ska du bära frukt." På en gång vissnade trädet. [Varför förbannade Jesus fikonträdet? Bibeln svarar inte direkt på detta, men både templets rening och det förbannade fikonträdet är två starkt symboliska handlingar. Så här på våren borde trädet haft frukt. Fikonträdet producerar grön frukt innan löven visar sig, och om det inte fanns någon frukt nu så skulle det inte bära någon frukt det året. Det här trädet verkade på utsidan ha en stor skörd, men vid närmare granskning var det helt utan frukt – trädet hycklade. Fikonträdet är en bild på Israel, se ; ; ; , och religiöst hyckleri är något som alltid får Jesu skarpaste tillrättavisning.]
Den som faller på denna sten blir krossad, men den som stenen faller på blir söndersmulad." [Jesus knyter an till Gamla testamentets bildspråk där Messias liknas vid en sten. Bilden av en stötesten finns i , och stenen som krossar finns i , .]
Men de brydde sig inte om (tog lätt på) inbjudan. En gick bort till sin åker (gård), en annan till sina affärer.
Gå ut och ställ er där vägarna går ut [där det finns mycket folk] och bjud alla ni ser till bröllopet.'
När folket [på tempelplatsen] hörde detta häpnade de över hans undervisning (de var helt överväldigade, förvånade).
När fariséerna fick höra att Jesus hade gjort saddukéerna svarslösa [ordagrant "stängt deras munnar"] samlades de igen. [Fariséerna hade först blivit svarslösa och försöker nu på nytt komma på ett sätt att fälla Jesus.]
"De skriftlärda och fariséerna har satt sig [och sitter än] på Mose stol [för att undervisa från Moseböckerna och utöva auktoritet].
De binder ihop (fängslar med kedjor) tunga bördor (ryggsäckar med packning) och lägger dem på människornas axlar, men själva vill de inte med sitt finger flytta dem [inte ens lyfta ett finger för att hjälpa och underlätta].
Och kalla inte någon [här] på jorden er fader [titel på patriarkerna och tidigare lärofäder],
för en är er Fader – han som är i himlen.
Så ska allt rättfärdigt blod som utgjutits här på jorden komma över er, alltifrån den rättfärdige Abels blod till blodet från Sakarias, Berekjas son, som ni mördade mellan templet och altaret. [Abel var den första som dödades i Gamla testamentet, se . Sakarias var den sista, se . Krönikeboken är den sista boken i den hebreiska Bibeln. Jesu poäng är att genom hela Bibeln har sanna Guds efterföljare ofta blivit förföljda.]
Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Allt detta [onda, svåra tider] ska komma över det här släktet." []
Han svarade: "Ja, ni ser allt detta, eller hur? Men jag säger er sanningen, här ska inte en sten lämnas kvar på den andra, allt ska bli nedrivet." [Jesus förutsäger templets förstörelse, som inträffar 70 e.Kr.]
Jesus satt sedan
på id=10>Olivberget [en och en halv kilometer öster om id=735>Jerusalem, varifrån man ser ut över hela id=735>Jerusalem och templet som de nyss lämnat]. Då kom lärjungarna
[brödraparen Petrus och Andreas, och Jakob och Johannes, se ] fram
till honom ensk
ilt
(för att samtala privat med honom) och frågade:
- När ska allt detta ske [templets förstörelse, se ]? - Vilket tecken ska markera
din återkomst
och tidsålderns slut?
[Resten av kapitel 24 och hela kapitel 25 är Jesu svar på dessa två frågor.] Många ska komma i mitt namn och säga: 'Jag är den Smorde (Messias, Kristus)', och de ska förleda många (föra in många på fel väg). [Många religioner och falska messiasgestalter är det första tecknet.]
Folk (etniska folkgrupper) ska resa sig mot folk,
och kungarike mot kungarike. [Även tecken i naturen:]
Det ska bli:
hungersnöd (matkris; skördar som slår fel)
och jordbävningar [havsstormar, tsunamivågor] på olika platser.
[Vissa manuskript har även med ordet epidemier här, ordet finns i .]
Den som är på taket ska inte gå ner och hämta något från sitt hus [trappan till taket var på utsidan av huset],
Då [direkt efter den sista tidens vedermöda] ska Människosonens tecken synas på himlen. [Tecknet kan vara solen och stjärnorna i , eller något annat. Oavsett exakt innebörd är det något som alla kommer att se.] Alla jordens stammar ska sörja (höja klagorop, i förtvivlan slå handen mot bröstet för att visa sorg).
De ska få se Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet.
[Delvis citat från .]
När ni ser allt detta [alla dessa tecken beskrivna i ] vet ni på samma sätt att han är nära, att han står precis vid dörren [redo att komma].
[Nu följer tre liknelser som alla handlar om tjänare som väntar på sin herres ankomst. De riktas till troende som väntar på Jesu återkomst. Budskapet är att vara sysselsatt med uppdraget, vara brinnande och vara en trogen förvaltare.] "Vem är den trogne och kloke (förståndige, andligt klarsynte) tjänare som hans herre har utsett att ha uppsikt över tjänstefolket och ge dem mat i rätt tid?
Sannerligen säger jag er (jag säger sanningen till er): han ska låta tjänaren få ansvara över allt han äger.
Den som hade fått fem talenter kom och lämnade fram fem till och sade: 'Herre, du anförtrodde fem talenter åt mig. Här är fem till som jag har tjänat.'
Hans herre sade till honom: 'Bra gjort, du är en god (ärlig) och trofast (trogen) tjänare [en tjänare som har tro]. Du har varit trogen i det lilla (med små belopp), jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.'
Den som hade fått två talenter kom fram och sade: 'Herre, du anförtrodde två talenter åt mig. Här är två till som jag har tjänat.'
Hans herre sade till honom: 'Bra gjort, du är en god (ärlig) och trofast (trogen) tjänare [en tjänare som har tro]. Du har varit trogen i det lilla (med små belopp), jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.'
[Jesus sitter på id=10>Olivberget och fortsätter besvara lärjungarnas frågor om Jesu andra tillkommelse och tidsålderns slut, se .] "När Männ
iskosonen kommer
i s
in härl
ighet
(ära, majestät), och alla hel
iga änglar med honom, då ska han sätta s
ig
på s
in härl
ighets tron.
När Kungen då svarar ska han säga till dem: 'Jag säger er sanningen: eftersom (i den mån) ni gjorde det för en av dessa mina minsta bröder (syskon), gjorde ni det för mig.'
Då ska han svara och säga till dem: 'Jag säger er sanningen: eftersom (i den mån) ni inte gjorde det för någon av dessa minsta, gjorde ni inte det för mig.'
Där kom en kvinna [Martas syster Maria, se ] fram till honom med en alabasterflaska med mycket dyrbar nardusbalsam [exklusiv parfym från norra Indien], och hon hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords.
När hon hällde denna balsam över min kropp förberedde hon min begravning.
Han gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad: "Min Fader, om det är möjligt, låt denna bägare [lidande och straffet för mänsklighetens synd, se ] gå förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."
Jesus sade till honom: "Min kamrat, du är här av en anledning ..." [Meningen är inte fullständig, det är en "aposiopesis". I stället för att skriva "du är här av en anledning – gör vad du ska göra" eller "gör det inte" förstärks bilden för läsaren. Det kan också vara ett sätt att visa på att samtalet avbryts och man kommer fram för att gripa Jesus.
Här används inte heller det vanliga ordet för vän och ömsesidig vänskap, gr. <i>philosi>, utan <i>hetairosi> som kan översättas med kamrat eller kompanjon. Ordet användes också inom judendomen för någon som var kvalificerad att vara en religiös lärare, men ännu inte var officiellt ordinerad. Att Jesus använder detta ord här kan visa på en utsträckt hand, Jesus vill vara vän, men vänskapen behöver bekräftas. De två andra gångerna ordet används i Nya testamentet är och . I båda dessa verser visar det sig att den andra parten har onda intentioner.] Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom.
I samma stund sade Jesus till folkskaran: "Som mot en brottsling (rövare som rånade och överföll människor) har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig. Dag efter dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig.
Jesus svarade: "Du har själv sagt det. Men jag säger er: efter detta ska ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens skyar."
Medan han satt på domarsätet fick han detta bud från sin hustru: "Låt ingenting orätt ske mellan dig och denna rättfärdiga (oskyldiga) man! Jag har lidit mycket (haft en obehaglig upplevelse) i en dröm i dag [på morgonen, eller tidigare under natten] på grund av honom." [Det är värt att notera att den enda som för Jesu talan under hela rättegången är en hednisk kvinna. Enligt tradition hette hon Claudia Procula.]
Men hela folket ropade: "Hans blod må komma över oss och våra barn."
Då förde ståthållarens soldater Jesus
till res
idenset
(pretoriet) och samlade hela bataljonen
[en romersk kohort som bestod av 600 soldater, se ] omkr
ing honom.
[Pretoriet var det romerska namnet på officersbostaden och kasernen med kaserngården. Det fanns två romerska residens i id=735>Jerusalem, id=1399>Antoniaborgen och Herodes palats. Pontius Pilatus bodde under sina besök i id=1399>Antoniaborgen intill tempelområdet, och Herodes Antipas bodde i sitt palats i västra delen av staden under sina besök. Jesus blev förhörd av båda dessa som var fiender, men blev vänner denna dag, se . Här syftas troligen på id=1399>Antoniaborgen där Pontius Pilatus befann sig.]och vred (flätade) ihop en krans (krona) av törne och satte den på hans huvud och stack en käpp (stav) i högra handen på honom. Sedan föll de på knä för honom och hånade honom och sade: "Leve judarnas konung!"
När de korsfäst honom delade de hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem [som det profeterades om i ].
"Andra har han frälst (hjälpt, räddat, befriat från döden), men sig själv kan han inte frälsa. Är det Israels kung [som agerar så]? Om han kommer ner från korset nu så ska vi tro på honom!
Han förtröstar (litar) på Gud, låt Gud rädda honom om han bryr sig om honom [], han har ju sagt att han är Guds Son."
Vid sjätte timmen (klockan tolv) kom ett mörker över hela landet som varade ända till nionde timmen (klockan tre på eftermiddagen). [Detta profeterades i Amos 8:9.]
och om ståthållaren får höra om det, tar vi hand om det och ser till att ni inte råkar illa ut."
När Jesus kommit fram till dem talade han och sade:
"All auktoritet (all makt att regera) i himlen och på jorden har getts åt mig.
Markusevangeliet (72)
De häpnade (blev helt överväldigade, förvånade) över hans undervisning, för han undervisade med auktoritet (makt) och inte som de skriftlärda [som mestadels bara citerade andra tidigare rabbiner].
Men mannen gick därifrån och började tala vitt och brett om saken, så att Jesus inte längre kunde visa sig i någon stad utan stannade ute i ödemarken. Det fortsatte att komma folk till honom från alla håll. [Detta är det första av flera tillfällen där Jesus uppmanar den som blivit helad att inte berätta detta, se också ; ; ; ; , ; . Här är troligtvis anledningen att mannen ska följa lagen. En annan orsak är att uppmärksamheten kring undren skulle leda till att folket ville göra honom till kung med våld, se . Det sker vid flera tillfällen och sensation kring Jesus tvingar honom att dra sig undan till öde platser.]
Men för att ni ska veta (se med egna ögon) att Människosonen har auktoritet (rättighet, makt, kraft) här på jorden att förlåta synder, säger jag dig", och så sade han till den förlamade:
Medan han g
ick förb
i [stadsgränsen] såg han Alfa
ios
(Alfeus) son Lev
i [som också kallas Matteus], s
itta v
id tullbåset
[enklare tullstation där alla som skulle sälja varor fick betala försäljningsskatt]. Han sade
till honom: "Följ m
ig
(bli min lärjunge)." Han stod upp och följde honom.
[Det var inte ovanligt med flera namn vid den här tiden. Levi var hans hebreiska namn som betyder "förenad med", medan Matteus var hans grekiska namn som betyder "Guds gåva". Indrivningen av tullar och skatter från id=1111>Roms provinser arrenderades ut till privatpersoner. Dessa kallades "publicanus". Levi var en sådan publikan som tog upp skatt för Herodes Antipas. Judarna hatade och såg ner på tullindrivarna som allierat sig med ockupationsmakten. På en gång tackade Levi ja till kallelsen, lämnade sitt gamla liv och blev en av Jesu tolv lärjungar. Senare skrev han ner sin ögonvittnesskildring av Jesu liv – Matteusevangeliet.]Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel (klädesplagg).
I så fall skulle den påsatta lappen riva bort ännu mer från manteln
och revan bli värre [än den var innan].
Hur han då, på den tiden när Abjatar var överstepräst, gick in i Guds hus och åt skådebröden. [Tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.] Även om det inte var tillåtet för någon annan än prästerna att äta brödet åt han det, och gav åt dem som följde med honom."
Efter att i vrede ha sett på dem (fört blicken från ena sidan till den andra sidan), bedrövad (sorgsen) över deras hjärtans hårdhet, sade Jesus till mannen: "Räck ut din hand." Han räckte ut den och hans hand blev helt återställd. [Jesus var heligt vred över de andliga ledarnas okänslighet för mannens lidande och hela det legalistiska systemet där den bokstavliga tolkningen var viktigare än hjärtat och andemeningen bakom budorden. Ordet "bedrövad" har verbformen particip, vilket lyfter fram Jesu kontinuerliga sorg över det andliga läget, medan vreden i Jesu blick är i formen aorist vilket betonar att den är tillfällig. Orden "hjärtans hårdhet" beskriver processen hur deras hjärtan blev mer och mer hårda under det att Jesus tittade på dem.]
[Jesus förklarar orimligheten i detta påstående med två liknelser som alla kan hålla med om:] Om ett rike är splittrat (strider mot sig självt),
kan det inte bestå.
Om en familj är splittrad (strider mot sig själv),
kan den inte [heller] bestå.
[Om detta stämmer för nationer och familjer, då gäller det också Satan:] Om Satan reser sig upp (gör uppror) mot sig själv och splittras, kan han inte bestå och det är ute med honom.
Sedan började han underv
isa v
id sjön
igen.
[Jesus hade undervisat där tidigare, se .] En stor skara samlades kr
ing honom, därför steg han
i båten
[som de hade redo, se ] och satt
i den ute
på vattnet medan folket stod
på id=1379>stranden.
Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll på stenig mark,
där de inte hade mycket jord,
och de sköt upp på en gång eftersom jorden var tunn.
På samma sätt är det med dem som sås på stenig mark, det är de som hör ordet och genast tar emot det med glädje,
De som såtts i den goda jorden är de som hör ordet och tar det till sig och bär frukt trettio gånger det som såtts, sextio gånger och hundra gånger så mycket."
[Jesus är världens ljus. Hans undervisning ska inte döljas av Jesu lärjungar, utan förmedlas vidare till andra. Jesus illustrerar detta med några vanliga föremål som fanns i varje hem. Oljelampan användes för att lysa upp hemmet och sädesmåttet (gr. <i>modiusi>) på cirka åtta liter användes för att mäta upp mjöl, men kunde också ställas upp och ner och fungera som ett lampställ.] Han sade till dem: "Inte tas väl en lampa fram för att bli ställd under sädesmåttet eller under bädden? Nej, man placerar den på hållaren! [Högt och centralt så det ger ljus i huset.]
Han [Jesus] sade också: "Guds kungarike skulle kunna liknas vid en man som har sått säd i jorden. [Säden är Guds ord, se .]
Det är som ett senapskorn. När man sår det är det minst av alla frön på jorden [bland kryddväxterna],
men han [Jesus] låg i aktern och sov på en dyna. Då väckte de honom och sade: "Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?"
När Jesus hade far
it
tillbaka med båten
till andra s
idan sjön
[antagligen tillbaka till id=2>Kapernaum], samlades en stor folkskara hos honom, där han var v
id sjön.
På en gång skyndade hon tillbaka in till kungen och bad honom: "Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat."
och kom sedan med hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det vidare till sin mor.
När Jesus gick i land [på en plats som i normala fall skulle varit relativt öde] såg han att en stor skara väntade på honom. Han blev djupt rörd av medömkan, för de var som får utan en herde. [Senare på dagen var de 5 000 män plus kvinnor och barn, se , så redan nu är kanske flera tusen samlade där.]
Han började undervisa dem om många saker (många olika ämnen och områden).
Sedan befallde han att alla skulle sätta sig ner i matlag [för att underlätta utdelningen] i det gröna gräset.
Det blev kväll och båten var mitt ute på sjön, och han var ensam kvar på land.
När han såg hur de slet vid årorna, för vinden var emot dem, kom han gående på sjön till dem strax före gryningen (under den fjärde nattväkten – någon gång mellan klockan tre och sex). Han ville komma till deras sida [för att hjälpa dem].
När de fick se honom gå på vattnet trodde de att det var en vålnad (något magiskt fenomen), och de skrek till,
för de hade inte förstått något av detta med bröden, utan de var förstockade (hade ingen förmåga att förstå).
De sprang runt till de sjuka i hela trakten och bar ut dem på deras bäddar dit där de hörde att han var.
Hon gick hem och fann flickan liggande på sin säng, fri från demonen. [Judar använde ofta uttrycket "hundar" för icke-judar. Här används dock inte det vanliga ordet för en vildhund, gr <i>kyoni>, se , utan en diminutiv form <i>kynarioni>, som beskriver en mindre, tam familjehund. Se för mer info.]
"Jag känner medlidande med folket (från djupet av mitt hjärta), de har nu varit med mig tre dagar och har ingenting [kvar] att äta.
Lärjungarna sade till honom: "Var kan vi hitta så mycket bröd här i ödemarken [i dessa obebodda trakter] att alla dessa människor kan äta sig mätta?"
Han befallde folket att slå sig ner på marken. Efter att ha tagit de sju bröden och tackat Gud, bröt han dem och gav dem åt lärjungarna (givandet fortsatte kontinuerligt) så att de kunde dela ut dem, och de delade ut dem åt folket.
På nytt lade Jesus sina händer på hans ögon, och nu såg mannen klart (kunde fixera sin blick) och synen blev återställd och han kunde se allt tydligt [på avstånd].
och hans kläder blev skinande (bländande, gnistrande) vita som snö, så vita som ingen valkare i världen kan bleka dem. [En valkare var en anordning för att tvätta och stärka tyg. Den användes när man tillverkade linnetyg.]
Han svarade: "Det är sant att Elia kommer först [före Messias] och återupprättar allt [som det berättas i ]. Varför står det att Människosonen måste lida mycket och bli föraktad (bli behandlad utan respekt)?
Jag säger er att Elia redan har kommit, och de gjorde vad de ville med honom, precis som det står skrivet om honom." [Jesus syftar på Johannes Döparen som Herodes Antipas lät fängsla och döda, se .]
Så förde de honom till Jesus. På en gång när anden (demonen) såg Jesus, började den slita och rycka i pojken, och han föll ner på marken och rullade runt gång på gång och tuggade fradga.
Demonen har ofta kastat honom både i eld och i vatten för att försöka döda honom. Men om du kan (har kraft och möjlighet) [att göra någonting], så förbarma dig över oss [mig och min son] och hjälp oss (kom snabbt, vi ropar på hjälp att bli botade)!"
"Den som tar emot ett sådant barn
i m
itt namn tar emot m
ig, och den som tar emot m
ig tar
inte
[bara] emot m
ig utan
[också] honom som har sänt m
ig."
[Här används det grekiska ordet <i>paidioni> som beskriver ett mindre barn upp till skolåldern. Jesus befinner sig i Petrus hus i id=2>Kapernaum, se , så det är inte otroligt att det är Petrus barn som Jesus tar fram för att på ett illustrativt sätt undervisa om ödmjukhet. Det är intressant att notera att på arameiska, det språk som Jesus antagligen talade, används samma ord för både barn och tjänare. Frasen "tog i sina armar" beskriver hur Jesus omfamnar och välkomnar barnet. Ordet används bara här och i .]Men Jesus sade: "Hindra (förbjud) honom inte! Ingen som utför ett mirakel (kraftgärning, mäktigt under) i mitt namn kan direkt efteråt tala illa om mig.
Han svarade: "Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan kvinna, han begår äktenskapsbrott mot henne.
Han tog upp dem (en efter en) i famnen och välsignade dem passionerat (innerligt, ömt) genom att lägga sina händer på dem. [Föräldrarna hade nog inte tänkt något så stort som att Jesus skulle välsigna dem utan bara ett hastigt vidrörande som antyder, men Jesus går längre och tar upp dem en efter en i sin famn och välsignar dem innerligt.]
Vid de orden förmörkades mannens uppsyn [grekisk metafor för när ett oväder drar in, grundordet är också att känna hat], och han gick därifrån bedrövad, för han ägde mycket. [Ordet för "ägde mycket" användes ofta för att äga mark och fastigheter.]
Lärjungarna blev helt förvånade (förbryllade) över hans ord [rikedom var ju ett tecken på Guds favör enligt judisk tradition]. Jesus sade till dem igen: "Mina barn (familjemedlemmar), hur svårt är det inte att komma in i Guds kungarike [oavsett om man är rik eller inte].
och sade till dem: "Gå in i byn där framme. Så fort ni kommer in där hittar ni ett åsneföl som är bundet och som ingen ännu har suttit på. Lös det och för det hit!
De gick i väg och hittade ett åsneföl bundet vid porten, ute vid gathörnet, och de löste det.
De förde åsnefölet
till Jesus och lade s
ina yttermantlar
på det, och han satte s
ig
på det.
[På Bibelns tid i Mellanöstern symboliserade hästen krig och åsnan fred. Intåget i id=735>Jerusalem blir en markering från Jesus att han är en kung, men inte en politisk eller krigisk kung som många hade tänkt sig. Matteus, som skriver för judiska läsare och ofta kopplar händelserna till profetiska förutsägelser, har även med en referens till Sakarja i sin redogörelse av intåget. "Se, din Konung kommer till dig på ett ödmjukt sätt, ridande på en åsna, på ett föl, ett lastdjurs föl", se ; .]Han fick på långt håll syn på ett fikonträd [täckt] med gröna blad. Han gick dit för att se om han kunde hitta några fikon där [eftersom frukten kommer före löven]. Men när han kom fram hittade han ingenting annat än blad, det var inte rätta tiden för fikon [men det borde ändå ha funnits begynnande frukt].
Översteprästerna och de skriftlärda hörde detta, och de började planera (leta efter ett tillfälle) att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom hela folkskaran häpnade (överväldigades) över hans undervisning.
De kom till honom och sade: "Mästare, vi vet att du är trovärdig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du ger en rätt undervisning om Guds väg. Är det rätt (i enlighet med Guds bud) att betala [individuell och årlig] skatt till Caesar (kejsaren) eller inte?" [Om Jesus svarade "ja" skulle det reta upp judarna som hatade den romerska ockupationen, medan ett "nej" skulle kunna leda till åtal för uppror mot romerska staten.]
Då sade Jesus till dem: "Ge då Caesar vad som tillhör Caesar, och Gud vad som tillhör Gud!" De tappade helt fattningen och stod som förstelnade och förundrade sig över honom. [Människan är skapad till Guds avbild, se . På samma sätt som myntet var präglat av kejsaren och tillhörde honom, bär människan Guds bild i sitt innersta och tillhör honom.]
Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst i Moses bok [, som var den del av Bibeln de trodde på] om [den brinnande] törnbusken, hur Gud sade till Mose: 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud?'
Då sade den skriftlärde till Jesus: "Mycket väl svarat, Lärare (Mästare)! Det är sant som du säger: Han är en (den ende), och det finns ingen annan än han.
Jesus svarade honom: "Du ser dessa stora byggnadsverk. Här kommer inte att lämnas sten på sten, utan allt ska brytas ner." [Jesus förutsäger templets förstörelse. Uttalar Jesus dessa ord våren 30 e.Kr. är det exakt 40 år innan Titus belägrar Jerusalem några dagar innan påsken 70 e.Kr. för att fyra månader senare bränna ner templet på Tisha BeAv, 9:e dagen i månaden Av.]
Många ska komma i mitt namn och säga:
'Det är jag [som är Messias]',
och de ska förleda många (föra in många på fel väg).
Folk (etniska folkgrupper) ska resa sig upp mot folk,
och kungarike mot kungarike. Det ska bli
jordbävningar [havsstormar, tsunamivågor] på olika platser
och hungersnöd (matkris; skördar som slår fel).
Detta är bara förvärkar (de första födslovåndorna före en ny födelse).
Var ständigt på vakt (var försiktiga).
Man ska utlämna er åt domstolar och misshandla er i synagogor, och ni kommer att ställas inför ståthållare och kungar för min skull och stå som vittnen inför dem.
En broder ska skicka en broder i döden, och en far sitt barn. Barn ska resa sig upp mot sina föräldrar och låta döda dem.
Den som är på taket ska inte gå ner och [hinna] hämta något inne i huset,
På samma sätt, när ni ser allt detta hända [alla dessa tecken beskrivna i Mark 13] kan ni veta att han är nära, att han står precis vid dörren [redo att komma].
[Det är nu omkring midnatt.] Jesus gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad att om möjligt få bli förskonad från denna stund.
Jesus sade till dem: "Som mot en brottsling (rövare som rånade och överföll människor) har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig.
En ung man följde efter Jesus, med bara ett linnekläde (linneskynke) på kroppen. Honom grep de tag i,
De förde Jesus
till id=586>Golgata,
[ett arameiskt ord] som översatt betyder huvudskalleplatsen.
[Namnet kan ha uppkommit för att platsen såg ut som en skalle, eller för att det fanns många kranier där från tidigare avrättningar och korsfästelser.]De korsfäste honom och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.
Vid sjätte timmen (mitt på dagen) kom ett mörker över hela landet som varade [i tre timmar] fram till den nionde timmen (tretiden på eftermiddagen).
Josef köpte ett linnetyg, tog ner honom och svepte honom i linnetyget och lade honom i en grav som var uthuggen i klippan. Sedan rullade han för en sten för ingången till graven.
Mycket t
id
igt
på morgonen
på veckans första dag
(söndag), kom de
till graven, redan v
id soluppgången.
[De startade antagligen redan när det var mörkt från id=285>Betania, ca tre kilometer utanför id=735>Jerusalem.]och de ska plocka upp (lyfta undan) ormar [bokstavligt ormar, eller bild av djävulen]. Om de dricker något dödligt, ska det inte skada dem, och när de lägger händerna på de sjuka (de som är helt utan styrka, svaga) ska dessa bli friska.
Lukasevangeliet (161)
Sakarias blev mycket oroad vid denna syn och fruktan föll över honom.
Du ska bli innerligt glad, ja,
och många ska jubla i glädje över hans födelse,
Många av Israels söner (barn) ska han vända om till Herren, deras Gud.
Han ska gå framför Herren i Elias ande och kraft för att
'vända fädernas hjärtan till barnen' [; ]
och de olydiga till de rättfärdigas insikt (förstånd),
så att Herren får ett förberett folk."
Men hon blev förskräckt vid hans ord och undrade (funderade fram och tillbaka på) vad denna hälsning kunde betyda.
Han ska regera som konung över Jakobs hus [Israel] i evig tid (genom tidsåldrarna),
det ska aldrig bli något slut på hans kungarike."
Ängeln svarade och sade till henne: "Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska överskugga dig (vila över dig som ett moln, gammaltestamentlig bild av Guds närvaro). Därför ska det heliga (avskilda, speciella) barnet kallas Guds Son.
och min ande jublade (hoppade av glädje) över (på grund av) Gud, min Frälsare (Räddare, Befriare)!
[; ; ]
För han har sett (beaktat) sin tjänarinnas låga status (ödmjukhet). [; ] Se, från denna stund ska alla släkten (generation efter generation)
kalla mig välsignad (glad, lycklig). [; ]
[Omskärelsen av judiska pojkar är ett tecken på Guds eviga förbund med Abraham, se . Ceremonin kallas <i>Brit milai> och utförs på den åttonde dagen efter födseln, även om det är en sabbat. Hebreiska ordet för omskärelse är <i>milai> och förbund heter <i>briti>. Samtidigt fick barnet också sitt namn.] På åttonde dagen kom man för att omskära spädbarnet, de ville kalla honom Sakarias efter hans far.
Alla deras grannar fylldes med fruktan, och överallt
i id=756>Judéens bergsbygd talade man om detta som hade hänt.
I samma område övernattade några herdar på fälten och vaktade [i skift] över sin hjord.
"Ära i höjden [i de högsta himlarna]
åt Gud
och på jorden frid (fullständig harmoni),
bland (inom) människor – hans välbehag (goda vilja; syfte, glädje)." [Strukturellt hör orden ära/frid, höjden/jorden och Gud/människa ihop och bildar ett kiastiskt mönster där Gud står i centrum och binder samman himmel och jord. I NT avser det grekiska ordet <i>doxai> (ära) den härlighet som Fadern och Sonen har i all sin prakt och storslagenhet och som änglarna utsända på himmelskt uppdrag återspeglar, se . Ordagrant i grekiskan står "Gud i de högsta" dvs. i himlarna, precis som Jesus lärde oss att be: "Vår Fader som är i himlarna", se .]
Herdarna vände tillbaka [till fåren] och ärade och prisade Gud för allt de hade hört och sett, för allt var precis som det sagts till dem.
I id=735>Jerusalem levde en man som hette Symeon. Han var rättfärd
ig och gudfrukt
ig och väntade
på Israels befr
ielse
(tröst). Den hel
ige Ande var över honom,
Hans far och mor förundrades (de blev förvånade och överraskade) över vad som sades om honom.
Pojken växte och blev stark
i anden, fylld med v
isdom, och Guds nåd
(favör, välsignelse, välbehag, glädje) var över honom.
[Kronologin kring Jesu första år utifrån Lukas och Matteus redogörelser: - Jesus föds i id=317>Betlehem, se . - Den 8:e dagen – omskärelse och namngivning i hemmet, se . - Den 31:a dagen – <i>Pidjon habeni>, återlösning av den förstfödde i templet, se . - Den 40:e dagen – Marias rening i templet, se . - De vise männens besök, se . - Flykten till id=461>Egypten, se . - Tillbaka till id=34>Nasaret i id=532>Galileen, se .
Det är troligt att Josef och Maria är bosatta i id=317>Betlehem fram till de vise männens besök och flykten till id=461>Egypten.]Alla som lyssnade på honom förbluffades (tappade fattningen och förvånades gång på gång) över hans förstånd (intelligens, förmåga att dra slutsatser) och hans svar.
och Hannas och Ka
ifas var överstepräster
[i templet i id=735>Jerusalem].
[Efter en detaljerad skildring av det romerska styret beskrivs nu det religiösa ledarskapet i id=735>Jerusalem. Hannas var överstepräst 6-15 e.Kr. Han avsattes av romarna och hans svärson Kaifas fick positionen 18-36 e.Kr. Även om Kaifas hade titeln, fortsatte dock Hannas att fungera som inofficiell överstepräst bland judarna, se .] Då kom Guds ord
till Sakar
ias son Johannes
[Döparen] i öknen.
spärrade in Johannes [Döparen] i fängelse, och lade även denna onda handling till allt ont han redan gjort. [Johannes Döparen fängslas troligtvis i fästningen Machaerus på östra sidan av Döda havet. Enligt ; överlappade Jesus och Johannes Döparens tjänst under en period. Lukas som gör en strukturerad redogörelse, se , väljer att nämna om fängslandet här trots att det sker efter rent kronologiskt. Lukas avslutar berättelsen om Johannes Döparen här för att kunna gå vidare och fokusera på berättelsen om Jesus i nästa stycke.]
och den helige Ande sänkte sig ner över honom i form av en duva, och från himlen hördes en röst: "Du är min son, min älskade! Du är min stora glädje (i dig har jag stort behag)."
Men Jesus svarade:
"Det står skrivet []: Människan ska inte bara leva av bröd." [ har med det fullständiga citatet att människan inte bara ska leva av bröd, utan av varje ord som kommer från Guds mun.]
Han förde honom
till id=735>Jerusalem och ställde honom
på den högsta platsen
på templet
[kan syfta på tempelbyggnaden eller hela tempelområdet] och sade
till honom: "Om du är Guds Son, så kasta d
ig ner här
ifrån,
och de ska lyfta upp dig på sina händer så att din fot inte stöter emot någon sten."
"Herrens Ande är över m
ig, för han har smort m
ig
att pred
ika
(proklamera) det glada budskapet
(evangeliet) för de fatt
iga.
[Ordet evangelium betyder 'glädjebud' eller 'segerbudskap'. Ordet användes i den romerska världen om det glada budskapet kurirerna från fronten kom och läste upp i id=1111>Rom efter stora segrar.] Han har sänt m
ig
på ett uppdrag att proklamera
(ropa ut) fr
ihet
för de fångna
(tillfångatagna och bortförda) och syn
till de bl
inda.
Att befr
ia
[gr. <i>apostelloi> – sända ut i frihet] de som är förtryckta
(ordagrant: 'slagna i spillror', de som är under bördor, lever i misär).
Alla vittnade om vad de hört Jesus säga (talade väl om honom, bekräftade vad de hört Jesus säga och göra), och de förvånades över de nådefulla (glädjefyllda, positiva) ord som kom från hans mun. [Nådefulla ord kan även översättas "orden om nåd", vilket passar in i vad Jesus just läst i .] De sade [också] gång på gång: "Är inte detta Josefs son?" [Frågan förutsätter ett positivt svar. Utifrån Jesu respons i följande verser förstår vi att lokalbefolkningen var skeptiska. Jesus hade visserligen talat vackert och imponerande, men kunde en enkel ortsbo som de kände göra sådana anspråk? Detta var deras verkliga fråga, se även .]
[Exempel 1 – Elia och änkan i id=1340>Sarefat, se :] Det jag säger är sant, det fanns många änkor
i [hans hemland] Israel
på El
ias t
id, när h
imlen
inte gav regn
på tre och ett halvt år och det blev svår hungersnöd
i hela landet.
[Exempel 2 – Elisha (Elisa) och den spetälske Naaman, se :]
Det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, och trots det blev ingen av dem botad, bara syriern Naaman."
[Samlingen avbröts abrupt och på ett vanvördigt sätt.] De rusade upp och drev ut honom ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden var byggd på. De hade tänkt knuffa ner honom där,
De häpnade (blev helt överväldigade och förvånade) över hans undervisning, för hans ord hade auktoritet (makt). [Det var vanligt att man tog upp en problemställning, för att sedan citera vad andra tidigare rabbiner sagt, men Jesus talade med en egen auktoritet och sanning som fick folket att häpna.]
Alla förundrades (blev helt mållösa, stela av en förundran som gränsade till rädsla) och frågade varandra: "Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut."
Men han sade till dem: "Jag måste förkunna evangeliet (de goda nyheterna) om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag har blivit utsänd."
Då svarade Simon: "Mästare, vi har arbetat hårt hela natten utan att ha fått något, men eftersom du säger det så ska jag sänka ner näten."
Han och alla som var med honom var helt förundrade (mållösa, stela av en förundran som gränsade till rädsla) på grund av mängden fiskar de fått.
När de fört in båtarna till land, lämnade de allting och följde honom. [Petrus, Jakob och Johannes följde Jesus redan sedan tidigare, se . Nu tog de ett steg till och lämnade sina arbeten för att gå in i heltidstjänst för Jesus. Den extra stora fångsten visar på Jesu omsorg om lärjungarnas familjer, de lider inte nöd och får tid på sig att anställa nya fiskare.]
En gång när Jesus var
i en av
[de judiska] städerna
[någonstans i id=532>Galileen, se 4:43], kom en man som var full av spetälska.
[Det grekiska ordet "lepra" är en generell term för olika sorters hudsjukdomar. De flesta bibelforskare anser att det inte är den spetälska som finns i dag som också kallas Hansens sjukdom.] När mannen f
ick se Jesus kastade han s
ig ned
på s
itt ans
ikte och bönföll honom: "Herre, v
ill du, så kan du göra m
ig ren."
Då kom det några [fyra män, se ] bärande på en bår med en man som var förlamad, och de försökte komma in med honom [i huset] och sätta ner honom framför Jesus.
Då de inte kunde ta sig in med honom på grund av allt folket, gick de upp på taket, tog bort teglet och firade ner honom på hans bår mitt framför Jesus.
Men för att ni ska veta att Människosonen har makt (auktoritet) här på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – så sade han sedan till den lame – "Stå upp, ta din bår (bädd) och gå hem!" [Mitt i svaret till de skriftlärda riktar sig Jesus sig till den lame i stället, och meningen avslutas inte i ord, utan genom handling!]
Genast reste han sig, mitt för ögonen på dem, tog båren han hade legat på och gick hem, allt medan han prisade Gud.
Efter detta g
ick Jesus ut
[från huset i id=2>Kapernaum efter helandet av den lame mannen], och f
ick se en tull
indr
ivare
(publikan) som hette Lev
i [även kallad Matteus] s
itta v
id tullhuset. Han sade
till honom: "Följ m
ig."
Han berättade också en liknelse för dem:
"Ingen river av ett stycke från en ny (fräsch, formbar) mantel
och syr på den på en gammal (stel) mantel.
Om man gör så har man rivit sönder den nya (fräscha) manteln
och biten från den nya (fräscha) passar inte den gamla.
[Följande predikan har kommit att kallas Slättpredikan. Den har många likheter med Bergspredikan i Matt 5-7 och båda hölls i samma region ganska tidigt i Jesu tjänst. I området kring Gennesarets sjö finns både berg och slätter i bergslandskapet, så "slätten" och "berget" kan referera till samma plats. Då som nu var det vanligt att lärare upprepade viktiga delar av sin undervisning vid flera tillfällen. Troligast är dock att det är samma predikan, med den skillnaden att Matteus och Lukas väljer att betona olika delar.
Det som är speciellt med Lukas redogörelse är uppdelningen kring talet fyra. Han väljer att ta med fyra välsignelser och fyra verop, se . Centralt finns fyra bud att älska och fyra praktiska exempel hur man älskar sin fiende, se . Predikan avslutas med fyra liknelser, se . Talet fyra som används om de fyra väderstrecken symboliserar ofta hela jorden. Denna uppdelning kring fyra förstärker Lukasevangeliets fokus på att Jesu budskap gäller hela världen. Matteus, som riktar sig till judarna, väljer att ta med fler exempel från Mose lag.
Även efterföljande händelser pekar på att det är samma predikan. Båda evangelierna skriver om helandet av en officers tjänare, se ; . Att de tolv kallas just före Slättpredikan här i Lukas, medan Matteus lägger den händelsen senare, i Kapitel 10 efter Bergspredikan, kan antyda att det är olika predikningar. Det är dock inte ovanligt att Matteus har en mer tematisk framställning och då kopplar han ihop bönen om arbetare till skörden med bönesvaret i nästa vers när lärjungarna kallas, se .] Jesus kom ner
[från berget] tillsammans med dem
[de tolv] och stannade
på ett ställe
på slätten. Där var en mängd lärjungar
till honom, och en stor folkmassa från hela
id=756>Judéen och
id=735>Jerusalem [i söder] och från kustlandet v
id
id=1282>Tyros och
id=1191>Sidon [i väst] [Jesus ger i fyra praktiska exempel på hur man kan visa sin fiende osjälvisk och utgivande kärlek. De fyra punkterna är väl strukturerade där ett verb som beskriver en ond handling följs av den troendes respons. Genom alla tider har 'fäkta eller fly' gällt i mötet med sin fiende. Här visar Jesus på en ny väg: Stå kvar och gör fienden förundrad! Se även .]
Slår någon dig [föraktfullt] på ena kinden,
[så] vänd (håll) också fram den andra.
[I står det att det är den 'högra kinden'. Det är nästintill omöjligt för en högerhänt person att framifrån slå någon på den högra kinden med ett knytnävsslag. Man kan bara slå den andres vänstra kind. Detta antyder att det troligen inte är ett vanligt knytnävsslag som avses, utan ett föraktfullt slag med ovansidan av en öppen högerhand mot någons högra kind.]Och tar någon ifrån dig manteln [ytterklädnaden],
[så] hindra honom inte från att ta underskjortan (tunikan) också. [Klä av dig helt naken!]
[Om man inte kunde betala tillbaka ett lån kunde manteln tas som pant, men måste lämnas tillbaka före solnedgången, se . Att då inte bara ge ifrån sig manteln utan också börja ta av sig sina underkläder där i rätten skulle förvåna. Nakenhet var tabu inom judendomen och skammen föll mindre på den som var naken än på dem som såg den eller var orsak till den, se .]
Nej, älska [istället] era fiender (de fientliga)
och gör gott
och ge lån utan att förvänta er (hoppas på) [att få] något tillbaka
[utan att misströsta om någon eller känna förtvivlan över hur låntagaren hanterar hjälpen].
Då ska er lön (betalning för tjänsten; er gudomliga kompensation) bli stor, och ni ska bli den Högstes söner,
för han är god (nådig, välvillig, vänlig) mot de otacksamma och onda (de moraliskt fördärvade) [som orsakar bedrövelse, förargelse, problem och smärta].
Han är lik en man som när han bygger ett hus gräver djupt
och lägger grunden på klippan [väljer att bygga sitt liv, sin tjänst och allt han tar sig för på Jesus].
När floden svämmar över vräker sig vattnet mot huset men förmår inte rubba det,
eftersom det var väl byggt på klippan.
Men den (var och en) som hör och inte gör [praktiserar mitt ord],
han är lik en man som bygger ett hus på sanden [mänskliga tankar och idéer, det jordiska],
utan att lägga någon grund.
Floden vräker sig mot huset,
och det rasar genast ihop och förödelsen blir stor."[Det räcker inte att säga rätt saker – den som hör Jesu ord måste också agera på dem. Alla människor bygger sina liv, alla drabbas av stormar, frågan är på vilken grund huset är byggt.]
När Herren fick se henne kände han medlidande med henne och sade: "Gråt inte."
Sedan vände han sig mot kvinnan, och sade till Simon:
"Ser du den här kvinnan?
Du gav mig inte vatten till mina fötter när jag kom in i ditt hus,
men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.
En del föll på berghällen [det tunna lager jord som täckte berget],
men så fort det hade börjat växa upp (gro) torkade det bort,
eftersom marken inte hade någon fukt.
[Den brännande solen torkade snabbt ut jorden, och utan rot vissnade det som såtts, se .]
Den säd som föll på berghällen [det tunna jordlagret över berget] är de som tar emot ordet med glädje, men inte har någon rot. De tror ett tag, men i tider av prövning faller de av (drar sig tillbaka, håller sig på avstånd).
[Jesus är världens ljus, och hans undervisning ska inte döljas av Jesu lärjungar, utan förmedlas vidare till andra. Jesus illustrerar detta med några vanliga föremål som fanns i varje hem. Oljelampan användes för att lysa upp hemmet och sädesmåttet på cirka åtta liter användes för att mäta upp mjöl, men kunde också ställas upp och ner och fungera som ett lampställ.] [Jesus fortsätter att tala i liknelser:] "Ingen tänder en oljelampa och sätter den under ett sädesmått eller under en bädd, utan man sätter den på en hållare, så att de som kommer in ser ljuset.
När Jesus steg i land konfronterades han av en man från staden (som kom fientligt emot honom). Han var besatt av demoner och hade inte haft kläder på sig sedan lång tid, och han bodde inte i något hus utan bland gravarna.
Jesus kallade samman de tolv [apostlarna] och gav dem makt (auktoritet) över alla onda andar och kraft att bota sjukdomar (kroniska, obotliga sjukdomar).
Om man inte tar emot er, lämna den staden och skaka av dammet från era fötter. Det blir ett vittnesbörd mot dem." [Enligt judisk sed skakade man dammet av sina fötter efter att ha gått igenom ett hedniskt område för att visa att man inte ville ha något med dem att göra. Här blir symboliken att den judiska stad som inte ville veta av lärjungarna inte är bättre än en hednisk stad. Denna uppmaning från Jesus praktiseras även senare, se ; .]
Då ropade en man ur folkhopen: "Mästare, jag bönfaller dig, kom och se min son. Han är mitt enda barn! [Ordet för se är en medicinsk term för att undersöka, ordet för bönfaller är <i>deomaii> som är ett starkt ord som uttrycker en bön för ett stort behov.]
Alla häpnade
(överväldigades) över Guds storslagna makt
(storhet, majestät).
[Folket förstod att det Jesus gjort var av Gud. Ordet "makt" beskriver Guds majestät. Förutom Lukas är det bara Petrus som använder ordet, se .] Medan alla
[hela folkskaran] förvånades
(började spekulera i orsaken till Jesu gärningar) sade han
till s
ina lärjungar
[när de vandrade genom id=532>Galileen, se ]:
och sade
till dem: "Den som välkomnar det här barnet
i m
itt namn välkomnar m
ig. Den som välkomnar m
ig välkomnar honom som har sänt m
ig. För den som är m
inst bland er alla, han är
[den som verkligen är] stor."
[Det grekiska ordet <i>paidioni> beskriver ett mindre barn upp till skolåldern. Jesus befinner sig i Petrus hus i id=2>Kapernaum, se , så det är inte otroligt att det är Petrus barn som Jesus tar fram för att på ett illustrativt sätt undervisa om ödmjukhet.]Jesus svarade: "Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike." [Här finns ännu en likhet med Elisas kallelse, där Elia tillät honom säga farväl till sin familj, se . Men här ser vi att Jesu kallelse är mer radikal än den mest radikale profeten på Gamla testamentets tid.]
Om där bor en fridens man ska er frid vila över honom, annars ska den återvända till er.
Bota de sjuka som finns där [i staden] och säg till folket: 'Guds rike är nära er.' [Guds rike beskriver Guds kungavälde som inte är begränsat till en plats, utan är överallt där kungens befallningar råder. Jesus, konungen, och hans rike är nära när hans vilja sker. Rent fysiskt var han också nära och skulle snart komma in till staden, se .]
Se, jag har gett er auktoritet att trampa på ormar och skorpioner, och auktoritet över all fiendens styrka. Ingenting ska på något sätt kunna skada er.
Samariern gick fram till honom, förband hans sår och hällde olja och vin i dem [tvättade dem rena och desinfekterade dem]. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna och förde honom till ett värdshus och skötte om honom.
Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sade: 'Sköt om honom, och alla ytterligare utgifter betalar jag dig när jag kommer tillbaka.' [Två denarer motsvarade två dagslöner, vilket räckte för två månaders vistelse för en person på ett värdshus.]
Men Jesus, som förstod deras tankar, sade till dem:
"Ett rike som splittras (på grund av inre stridigheter) ödeläggs, och ett hus som är delat faller (går under).
Om nu Satan har kommit i strid med sig själv, hur kan hans rike då bestå? Jag frågar detta eftersom ni påstår att jag driver ut demoner med hjälp av Beelsebul.
Men om det är med Guds finger (kraft) som jag driver ut demonerna, då är Guds kungarike redan här. [När de anklagade Jesus för att använda satanisk kraft innebar det att de också anklagade sina 'egna söner' – sina egna landsmän. Alla Jesu lärjungar var ju judar. Det kan vara så att översteprästen Skevas är en av dem som Jesus talar med här, och då syftar han på Skevas sju söner som sysslade med exorcism och ockulta besvärjelser, se .]
Men när den som är starkare [Jesus] kommer, attackerar och segrar över honom, så tar han ifrån honom alla vapen (hela sin rustning) som han hade satt sitt hopp till. Segraren fördelar sedan bytet [befriar människorna som varit bundna av djävulen].
"Ingen tänder en lampa för att sedan ställa den på en undanskymd plats eller under sädesmåttet [gr. <i>modiosi> – måttet som rymde knappt nio liter och som användes för att mäta upp torra varor]. Man placerar den på ljushållaren så att den som kommer in kan se ljuset. [Jesus är världens ljus, det lyser öppet inför alla. Det är inte undangömt i någon hemlig vrå.]
Därför ska allt vad ni har sagt i mörkret
höras i ljuset,
och det ni viskat i örat i enrum (i de innersta rummen, kamrarna),
ropas ut på taken.
När man ställer er till svars inför synagogor och myndigheter och makthavare, oroa er inte för hur ni ska försvara er eller vad ni ska säga.
Men Jesus sade till honom: "Människa, vem har satt mig till domare eller medlare mellan er två?"
Vem av er kan genom att oroa (bekymra) sig lägga en enda aln till sin livslängd (längd)? [En aln (gr. <i>pechysi>) används främst för att mäta längd men även tid. Den romerska alnen motsvarade 45 cm och var ungefär som en mans underarm, avståndet mellan armbågen och långfingret. Tidsmåttet var inte helt definierat, men det beskrev en kort tid. Det kunde syfta på det korta ögonblick det tog att ta ett steg och röra sig framåt en aln. I förhållande till år kunde en "pechys" motsvara en timme eller en dag. Slutsatsen är att oro inte kan förlänga livet ens ett enda steg på vår livsvandring – några sekunder, timmar eller dagar. Oro kan inte heller göra stor förändring som att öka vår längd med en halvmeter.
Det finns även en koppling till nästa stycke som Jesu åhörare kände till. Den som vevar upp garn som spunnits () gör det mellan pekfingret och tummen och runt armbågen, vilket motsvarar en aln.]
Herren sade: "Vem är den trogne och visa förvaltaren (som fått ansvar att övervaka och leda ett visst område) som av sin herre blivit satt över tjänstefolket och som ska ge dem mat (var och ens dagliga matranson) i rätt tid?
Jag säger er sanningen, han ska låta tjänaren få ansvara över allt han äger.
"Jag har kommit för att tända en eld (kasta eld) på jorden – jag önskar så att den redan brann! [I det naturliga ger elden värme och ljus, men samtidigt förtärs också materialet som brinner. Elden förädlar metaller så att bara det som är äkta består. I Bibeln används eld som en bild på Guds helighet, dom och dopet i den helige Ande. Att Jesus önskar att elden brann syftar antagligen på flera saker – att prövningens eld skulle förädla de troende att leva helt överlåtna till honom, att pingstdagen redan var här så att de troende var brinnande i den helige Ande och var klara ljus i en mörk värld. Det var det som skedde när Guds ord blev uppenbarat i hjärtat på Emmausvandrarna och det var som en eld inom dem, se .]
För från och med nu ska fem i samma familj vara separerade, tre mot två och två mot tre. [Nu ges ett exempel från en familj med fem personer.]
far mot son och son mot far,
mor mot dotter och dotter mot mor,
svärmor mot brud (nygift sonhustru) och brud mot svärmor." [En gruppering är far och mor, och på den andra sidan son, dotter och en sonhustru. Innan Jesus kommer tillbaka för att upprätta tusenårsriket på domens dag kan evangeliet splittra generationer.]
Han sade också till folket: "När ni ser ett moln stiga i väster [över Medelhavet] säger ni genast att det blir regn, och det blir så.
När du är på väg till domaren med din motpart, gör allt vad du kan under vägen för att förlikas med honom medan ni är på väg. Annars drar han dig inför domaren, och domaren överlämnar dig till rättstjänaren (gr. <i>praktori>, fungerade som indrivare åt staten) och rättstjänaren kastar dig i fängelset.
Eller de arton som dog när tornet
i S
iloam föll över dem, tror n
i att de var mer skyld
iga än alla andra som bor
i id=735>Jerusalem?
Och när han sade detta (dessa saker) skämdes alla som var emot honom (alla hans motståndare), och allt folket (hela skaran) jublade över allt det underbara [i plural] som skedde genom honom [under hans auktoritet].
Eller vilken kung går ut i krig mot en annan kung utan att först sätta sig ner och fundera över om han med 10 000 man kan attackera den som kommer emot honom med 20 000?
"Vilken man bland er som har hundra får och förlorar ett, skulle inte lämna de nittionio i vildmarken [den vanliga betesmarken för fårhjordar] och gå och leta efter det förlorade tills han finner det?
När han hittar det blir han glad och lägger det över axlarna,
Jag säger er, det blir mer glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig (totalt förändrar sitt sätt att tänka och agera), än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvändelse."
Jag säger er att på samma sätt blir det glädje inför Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig (totalt förändrar sitt sätt att tänka och agera)."
Så han bröt upp och gick till sin egen far.
Medan han fortfarande var långt borta fick hans far se honom [vilket antyder att fadern väntade och tittade efter sin son]. Fadern blev djupt rörd (kände stort medlidande) och sprang emot honom och omfamnade honom och kysste honom gång på gång. [I den här kulturen sprang aldrig en äldre judisk man. Anledningen var att för att springa måste han fästa upp manteln, vilket gjorde att han exponerade sina bara ben, vilket var skamfyllt. Vad motiverade då fadern att bära den skammen? Enligt Talmud, den judiska skrift som innehåller tillägg och tolkningar till lagen, finns det en ceremoni som heter <i>kezazahi>. Den praktiserades om en judisk son lämnat det judiska samhället, levt med hedningar och sedan vände tillbaka hem. Stadens äldste mötte honom i stadsporten, krossade en kruka framför mannen – vilket symboliserade den brutna relationen med familjen, den judiska tron och samhället. Han var inte välkommen tillbaka.
Anledningen att fadern springer kan vara att han vill möta sonen innan de äldste i samhället hinner utföra denna ceremoni. Fadern var villig att bära skammen för att upprätta sin son!]
och föll ner vid Jesu fötter och tackade honom. Han var samaritan (gr. <i>samaritesi>) [samarier och utövare av den samaritiska trosriktningen].
Den dagen ska den som är på taket, och har sina tillhörigheter i huset, inte gå ner och hämta dem, och den som är ute på fälten inte vända tillbaka. [Så snabbt och plötsligt kommer det att ske.]
Jag säger er:
Den natten ska två ligga i samma säng.
Den ene ska tas med och den andre ska lämnas kvar.
Två ska mala tillsammans.
Den ena ska tas med och den andra lämnas kvar.
Han vägrade under en lång tid, men till sist sade han till sig själv: 'Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för människor
Skulle då inte Gud [som är rättfärdig] ge rättvisa åt sina utvalda som ropar till honom dag och natt? Skulle han dröja länge innan han hjälpte dem?
Jag säger er: Han ska snabbt (hastigt, plötsligt) ge dem rätt (hjälpa dem). Men frågan är, kommer Människosonen att finna tro [en sådan uthållig tro som änkan hade] här på jorden när han kommer tillbaka?" [Denna liknelse är inte en jämförelse där Gud är som denne orättfärdige domare som kvinnan måste tjata och hota, utan en kontrast. Om en orättfärdig domare till sist ger med sig, hur mycket mer ska då en rättfärdig och kärleksfull Gud bönhöra sina barn när de ber!]
Jesus berättade också denna liknelse för några som var övertygade om att de själva var rättfärdiga samtidigt som de såg ner på alla andra:
Så han sprang i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att kunna se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen.
När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: "Sackeus, skynda dig ner, för i dag måste jag komma och stanna i ditt hus (bli kvar där över natten)."
Men hans landsmän hatade honom och skickade ett sändebud efter honom för att säga: Vi vill inte ha denne man som kung över oss.
Varför satte du då inte in mitt silvermynt på banken? Då hade jag fått igen det med ränta när jag kom hem.' [Räntan i det dåtida Mellanöstern var hög, upp till 50 %. På Jesu tid fanns det en övre gräns på 12 % i Romarriket.]
Men mina fiender som inte ville ha mig som kung över sig, hämta hit dem och hugg ner dem här inför mig.' " [Sista veckan av Jesu liv upptar en stor del av alla evangelier. Den infaller under våren i den judiska månaden Nisan då tre av vårhögtiderna firas. Dagarna kan delas in på olika sätt, men Kärnbibelns rubriker utgår ifrån de judiska dagarna för högtiderna år 30 e.Kr. Detta år sammanfaller den tredje dagen i osyrade brödets högtid med Förstlingsfruktens högtid, Bikkurim, se . För en översikt av dagarna se .]
och sade: "Gå in i byn framför er! När ni kommer in ska ni hitta ett åsneföl stå bundet där som ingen ännu suttit på. Lossa det och för det till mig.
De ledde det till Jesus och sedan de kastat sina mantlar på det [gjorde som en sadel] hjälpte de Jesus upp.
När Jesus kom närmare, och han f
ick se staden
[id=735>Jerusalem, med templet i förgrunden] grät han
[högt] över den
Det ska komma dagar då dina fiender ska bygga en belägringsvall runt dig och tränga dig på alla sidor.
De ska slå d
ig
[id=735>Jerusalem] och d
ina barn
till marken och
inte lämna sten
på sten
i d
ig, därför att du
inte förstod den t
id då Herren besökte d
ig."
[Jesus förutsäger id=735>Jerusalems förstörelse 70 e.Kr.]Den som faller på den stenen blir krossad,
men den som stenen faller på blir söndersmulad." [Jesus knyter an till Gamla testamentets bildspråk där Messias liknas vid en sten. Bilden av en stötesten finns i , och stenen som krossar finns i , .]
De skriftlärda och översteprästerna hade gärna gripit honom i den stunden (där och då), men de fruktade folket. De förstod att det var dem som han hade talat om i liknelsen.
De frågade honom: "Lärare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte tar någons parti utan lär ut sanningen om Guds väg.
De kunde inte fånga honom i något av hans ord inför folket. Helt förundrade (förvånade) över hans svar teg de.
Att de döda uppstår har Mose helt klart visat (han har uppenbarat något som är dolt) i berättelsen om törnbusken []. Här kallar Mose Herren för Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud [trots att de inte levde här på jorden då Mose sade detta].
"Det ska komma dagar då allt detta som ni ser och begrundar här ska rivas ner, ingen sten ska vara kvar på sin plats." [Jesus förutsäger templets förstörelse 70 e.Kr.]
Han svarade: "Var ständigt på vakt (var försiktiga)
så att ingen förleder er. [Falska messiasgestalter:]
Många ska komma i mitt namn och säga:
'Det är jag [som är Messias]', och 'Tiden är nära.'
Följ dem inte!
Sedan sade han till dem:
"Folkslag (etniska grupper) ska resa sig mot andra folkslag,
och rike mot rike.
[Förföljelse av kristna:]
Men innan allt detta händer ska man gripa och förfölja er. Man ska utlämna er åt synagogor och fängelser och ställa er inför kungar och ståthållare för mitt namns skull.
Ve [uttryck för intensiv förtvivlan över] dem som väntar barn eller ammar under de dagarna, för landet ska drabbas av stor nöd och vredesdomen ska komma över detta folk.
[Jesus fortsätter att svara på lärjungarnas fråga om vilka tecken som ska visa sig innan hans andra ankomst, se .] "Sedan ska märkliga tecken visa sig i solen, månen och stjärnorna. På jorden ska hednafolken gripas av ångest (förtvivlan, hopplöshet, vara helt styrda av rädsla), och stå rådlösa (förvirrade) inför havets och vågornas rytande.
"Var på er vakt (var vaksamma, håll er vakna, undersök gång på gång er själva) så inte era hjärtan tyngs ner av:
omåttlighet (överkonsumtion som leder till dåsighet)
[en medicinsk term för huvudvärk och illamående orsakad av för stort mat- eller alkoholintag],
och dryckenskap (fylleri, missbruk av droger),
och vardagslivets bekymmer (oro, att vara splittrad och dras åt olika håll),
annars överraskar den dagen [då Jesus kommer tillbaka] er,
för som en snara ska den komma över alla som bor på jorden.
"Men se, den som utlämnar mig (just nu är i full färd med att förråda och överlämna mig) har sin hand här på bordet med mig.
Ni ska äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni ska sitta på troner och döma Israels tolv stammar."
När han kom till platsen sade han till dem: "Be att ni inte kommer i [ger efter för] frestelse." [Jesus uppmuntrar dem inte att be att de <i>intei> ska bli frestade. De är frestade. Frestelse är en oundviklig del av det mänskliga livet. Istället uppmanar han sina lärjungar att inte "gå in i" eller "ge efter för" frestelse.]
Och då han kommit i svår ångest (vånda, kamp) bad han allt ivrigare [sträckte han sig till sitt yttersta i bön]. Hans svett blev som droppar av blod som föll ner på jorden (marken). [Läkaren Lukas () använder grekiska orden <i>hirdosi> (svett) och <i>haimai> (blod). Detta beskriver exakt det ovanliga medicinskt tillståndet <i>hematidrosi> (latin för att "svettas blod"), som kan uppträda vid extrem fysisk eller emotionell stress då kapillärblodkärl brister och kroppen svettas blod. Ordet för att "sträcka till sitt yttersta" (gr. <i>ektenesi>), används bara en gång till om bön i NT. När Petrus är fängslad och riskerar att bli halshuggen nästa dag, är församlingen samlad och ber intensivt, se . Vissa manuskript saknar .]
Sedan sade Jesus till dem som hade kommit ut mot honom, översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: "Tror ni att jag är en rånare (våldsman, revolutionär)? Är det därför ni gått ut med svärd och påkar?
Jag har varit med er varje dag i tempelområdet utan att ni grep mig. Men detta är er stund [natten], nu är det mörkrets makt som råder."
Omkr
ing en t
imme senare kom en annan fram och försäkrade: "Det är säkert att den där mannen också var med honom. Han är ju från Gal
ileen!"
[Petrus dialekt avslöjade honom; uppe i id=532>Galileen pratade man en bredare lantligare dialekt som inte gick att dölja.] Hela gruppen
[som var samlade, medlemmarna i Stora rådet, Sanhedrin] reste s
ig upp och förde Jesus
till P
ilatus.
[Pontius Pilatus ansvarade inför den romerske kejsaren för regionerna id=756>Judéen och id=1120>Samarien och bodde i Caesarea vid medelhavskusten. Eftersom id=735>Jerusalem ingick i hans område var han stationerad där under de judiska högtiderna för att snabbt kunna avstyra eventuella oroligheter och uppror bland judarna. Antagligen bodde han och hans hustru i id=1399>Antoniaborgen som ligger i anslutning till tempelområdet i det nordvästra hörnet.]Jesus vände s
ig om och sade
till dem: "
id=735>Jerusalems döttrar, gråt
inte längre över m
ig, gråt
i stället över er själva och era barn.
Då ska man säga till bergen: 'Fall över oss', och till höjderna: 'Dölj oss.' []
Och när de kom
till platsen som kallades
id=586>Skallen [Dödskallen eller Huvudskallen; gr. <i>Kranioni>; hebr. <i>Golgatai>; lat. <i>Calvariai>] korsfäste de honom och förbrytarna där, den ene
till höger och den andre
till vänster.
Det fanns också ett anslag
[kallades "titulus" och innehöll den dömdes namn och vilket brott han begått] ovanför honom
[skrivet på hebreiska, latin och grekiska, se . Det angav grunden för domen, och var också avsett att håna judarna]:
"Detta är
[Jesus från id=34>Nasaret] judarnas konung."
[De fyra evangelieförfattarna nämner alla att det stod "judarnas konung" på skylten. De väljer dock att ta med olika delar av de inledande orden. Detta är ingen motsägelse, i stället ger de tillsammans den fulla bilden. Troligtvis hade skylten följande text: "Detta är Jesus från id=34>Nasaret, judarnas konung", vilket är summan av , och . De hebreiska begynnelsebokstäverna bildar tetragrammet <i>JHVHi>. Kanske anledningen till varför de judiska ledarna ville ändra texten, se .]Det var nu omkring den sjätte timmen (mitt på dagen). Då kom ett mörker över hela landet som varade ända till nionde timmen (klockan tre),
Folkskaran som hade samlats som åskådare för att se på detta skådespel vände hem igen när det var över och slog sig för bröstet [som är ett tecken på sorg och ånger].
På första dagen i veckan, tidigt vid gryningen [på söndagen vid sextiden] kom de med de aromatiska kryddorna som de hade gjort i ordning.
Men Petrus [och Johannes, se ] steg upp och sprang till graven. När han lutade sig in (böjde sig ner och tittade in), såg han bara linnebindlarna [men ingen kropp]. Han gick i väg, fylld av förundran över vad som hade hänt.
Dessutom har några kvinnor i vår grupp förvånat oss. De var vid graven tidigt i morse,
Några av dem som var med oss begav sig då till graven, och det som kvinnorna sagt stämde [graven var tom], men de såg inte Jesus."
Då sade han till dem: "Förstår ni inte (varför är ni okunniga om detta)? Varför är ni så tröga i hjärtat att tro på det som profeterna har sagt?
och att omvändelse
till syndernas förlåtelse ska förkunnas
i hans namn för alla folk, med början
i id=735>Jerusalem.
Och se, jag sänder er vad min Fader har lovat (ordagrant: löftet från min Fader över er) [den Helige Ande, se , ]. Men stanna här i staden [Jerusalem] tills ni är iklädda (till dess att ni rustats med) kraft från höjden."
Johannesevangeliet (36)
Johannes vittnade vidare och sade: "Jag har sett Anden komma ner från himlen (skyn) som en duva, och bli kvar (stanna) över honom [för att aldrig lämna honom].
Jag kände honom inte (förstod inte vem han var), men han som sände mig för att döpa i vatten [Gud själv] sade till mig: 'Den som du ser Anden sänka sig och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande.'
Sedan sade han till honom: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er, efter detta ska ni alla se himlen öppnas, och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen."
Den som tror på (lutar sig mot, förlitar sig på) Sonen har evigt liv [äger redan nu Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]. Men den som är olydig (vägrar att hörsamma) [aldrig vill låta sig övertygas om att efterfölja] Sonen kommer inte (aldrig; inte heller att) se (uppleva) livet, utan Guds vrede (bestämda upprördhet; motstånd) förblir över honom.
Där fanns
id=1377>Jakobs brunn [drygt en kilometer utanför staden]. Trött efter fotvandr
ingen satte s
ig Jesus ner v
id brunnen. Det var omkr
ing sjätte t
immen
(mitt på dagen).
[Judisk tid räknades från soluppgången klockan sex på morgonen. Det var mitt på dagen, dock inte varmaste tiden som är klockan tre på eftermiddagen. Det är ingen ovanlig tid, t.ex. Sippora och hennes systrar kommer hem tidigare än vanligt då Mose hjälpt dem dra vatten mitt på dagen, se .]Just då kom hans lärjungar. De var chockade (förvånade, helt överraskade) över att han pratade med en kvinna. [De flesta rabbiner undvek kontakt med kvinnor, man pratade inte ens med sin egen hustru på allmän plats.] Trots detta frågade ingen [inte ens Petrus] honom: "Vad söker du (frågar efter)?" [Kan vara en koppling till Jesu tidigare påstående att Fadern söker tillbedjare, se .] eller "Varför samtalar du med henne?"
Nu f
inns det
i id=735>Jerusalem v
id
id=1168>Fårporten en damm som
på hebre
iska kallas
id=304>Betesda som har fem pelargångar
[täckta med tak].
[id=1168>Fårporten och id=304>dammen låg norr om tempelområdet. Betesda betyder "nådens hus" eller "strömmens hus". Att Johannes använder verbformen "nu finns det" betyder att dammen fortfarande fanns kvar när hans evangelium skrevs. Fårporten omnämns redan av Nehemja och dammen av Jesaja, se ; ; . Fram till 1900-talet har detaljen att dammen hade "fem pelargångar" förbryllat. Normalt sett har en damm fyra sidor och fyra pelargångar med tak. Arkeologiska utgrävningar 1915 och 1958 har visat att dammen var närmare 20 meter djup, 50 meter bred och 150 meter lång, indelad i en nordlig och sydlig del. Dammen var alltså en dubbelpool med fyra pelargångar längs med sidorna och en i mitten – totalt fem pelargångar. Att antalet omnämns av Johannes är en detalj som visar på Bibelns exakthet.]Och en stor skara [många människor] följde honom, eftersom de såg de tecken [mirakler som bevisar Guds eviga syften] som han [ständigt] gjorde med (över) dem som var sjuka (svaga).
Nu när det blev kväll gick hans lärjungar ner till sjön,
När de hade rott ca 5 km (25 eller 30 stadier) såg de (tittade de noggrant på) Jesus gå på sjöns vattenyta nära båten. De blev rädda (skräckslagna, paralyserade av rädsla).
De tog gladeligen emot honom i båten, och på en gång var de framme vid den plats dit de var på väg.
När Jesus sade detta ville de gripa honom, men ingen rörde (lade sin hand på) honom, för hans tid var ännu inte inne.
Några ville fängsla (gripa) honom, men ingen rörde (lade sin hand på) honom.
Då förde de skriftlärda [översteprästerna] och fariséerna fram en kvinna till honom som [just] blivit gripen för äktenskapsbrott, och när de ställt henne i mitten,
säger de till honom: "Lärare (Mästare), denna kvinna blev gripen just då hon begick äktenskapsbrott.
Men när de envisades med sin fråga och han nu ställt sig upp (rätat på sig) sade han till dem: "Låt den av er som är syndfri (utan skuld) kasta första stenen på henne."
Då tog de upp stenar för att kasta på honom [att kalla sig själv vid Guds namn ansåg de vara hädelse], men Jesus gömde sig (försvann, var gömd för dem) och gick ut från tempelområdet.
När han sagt detta, spottade han på marken, gjorde lera av saliven [den fuktiga jorden] och strök (smorde) den på den blindes ögon,
Nu frågade också fariséerna honom hur han hade fått sin syn. Han svarade: "Han lade lera på mina ögon och jag tvättade mig, och nu kan jag se!"
[Det kan finns flera orsaker till Jesu vrede. Kanske kände han en upprördhet över alla skenheliga ceremonier med anställda gråterskor och flöjtspel som var vanligt på en dåtida begravning. Ett annat skäl kan ha varit otron han mötte eller anklagelserna att det var hans fel att Lasarus dött – han som är livet självt! Men kanske riktade sig vreden först och främst mot döden och djävulen som han kommit för att besegra.] Jesus blev upprörd
till vrede
igen och g
ick
till id=1457>graven. Det var en kl
ippgrav med en sten för öppn
ingen.
Jesus fann ett åsneföl och satt upp på det, [precis] som det står skrivet [i ]:
"Frukta
inte, dotter
id=1361>Sion!
Se, d
in Konung kommer,
r
idande
på en åsnas föl."
Detta förstod inte hans lärjungar då, men senare, när Jesus blivit förhärligad (upphöjd) [och var tillbaka hos Fadern i himlen] kom de ihåg att detta var skrivet om honom, och att man gjort så mot honom.
"Jag talar inte om er alla, jag vet vilka jag har utvalt, men [någon ska förråda och utlämna mig] för att Skriften ska fullbordas:
Den som äter brödet med mig
har lyft sin häl mot mig (har vänt sig mot mig, ska förråda mig). []
Han [Johannes] lutade sig då mot Jesu bröstkorg och frågade honom: "Herre, vem är det?"
Jag förhärligade (upphöjde, ärade) dig på jorden, genom att slutföra det uppdrag (arbete, verk) som du gav till mig.
Jesus, som visste om allt som väntade (skulle komma över) honom, gick fram till dem och frågade: "Vem söker ni?"
När Pilatus hörde detta tal förde han ut Jesus och satte sig ner på domarsätet, på en plats som kallades "den stenlagda plattformen", på hebreiska Gabbata.
P
ilatus lät också göra en skylt
(inskription, anslag) [på latin "titulus", innehöll den dömdes namn och vilket brott han begått] och satte den
på korset.
På den stod det skr
ivet:
[Detta är] Jesus från
id=34>Nasaret,
judarnas konung.
[De fyra evangelieförfattarna nämner alla att det stod "judarnas konung" på skylten. De väljer dock att ta med olika delar av de inledande orden. Detta är ingen motsägelse, i stället ger de tillsammans den fulla bilden. Troligtvis hade skylten följande text: "Detta är Jesus från id=34>Nasaret judarnas konung", vilket är summan av , och . Skylten nämner alltså Jesu namn och även hans brott – judarnas konung.]Så de sade till varandra: "Låt oss inte dela den utan kasta lott om vem som får den." Detta skedde för att Skriften skulle fullbordas: "De delade mina kläder mellan sig, och kastade lott om min klädnad." [En profetia från .] Så soldaterna gjorde detta.
Eftersom det var förberedelsedag, och för att förhindra att kropparna skulle hänga på korsen på sabbaten, för det var en stor sabbatsdag (högsabbat) [vilket den första dagen i det osyrade brödets högtid är, se ], beordrade de judiska ledarna Pilatus att benen skulle krossas [för att påskynda deras död] så att de kunde ta bort kropparna.
När de kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben,
Gravduken som hade täckt [lindats runt] hans huvud låg inte med de andra linnedukarna, utan var ihoprullad på ett ställe för sig. [Detta är en detalj i ögonvittnesberättelsen som visar på orimligheten i att någon rövat bort kroppen (). Varför i så fall ta sig tid att rulla av och vika ihop gravduken? Linneband och gravduk nämns även vid Lasarus begravning, se .]
Petrus vände sig om och såg att den lärjunge som Jesus höll av (hade ett starkt vänskapsband med) [Johannes] följde med. Det var samma lärjunge som lutat sig mot Jesu bröstkorg och frågat: "Herre, vem är det som ska utlämna (förråda) dig?"
Apostlagärningarna (169)
Men n
i ska få
(ta emot) kraft
(styrka, förmåga) när den hel
ige Ande kommer över er. N
i ska bl
i m
ina v
ittnen
både
i id=735>Jerusalem [staden där de nu befann sig] och
i hela
id=756>Judéen och
id=1120>Samarien [de närliggande regionerna] –
ända
till jordens yttersta gräns."
[Versen ger både en sammanfattande arbetsbeskrivning av missionsuppdraget och utgör en summering av hela bokens struktur och innehåll. - id=735>Jerusalem ligger i id=756>Judéen, den södra regionen av Israel som hade en stor judisk befolkning. Hur de vittnade där beskrivs i . - Norr om id=735>Jerusalem ligger regionen id=1120>Samarien. Här bodde de illa ansedda samarierna, ett folk med blandad etniskt bakgrund som judarna inte ville kännas vid. Hur apostlarna vittnade i båda dessa områden beskrivs i . - Hur de vittnade i hela den då kända världen beskrivs i .
Två världsbilder flyter här samman – den judiska och den grekisk-romerska. För juden var Jerusalem världens mittpunkt, medan Rom var romarens centrum. Lukas inleder sitt evangelium med förordningen som utgår från kejsaren i Rom, se . Här i hans andra skrift, Apostlagärningarna, läser vi om den uppståndne Herrens befallningar som utgår från Jerusalem, se .
Den judiska världsbilden utgår från släkttavlan i , där Noas tre söner, Sem, Ham och Jafet, blir stamfäder till alla folk. Sems ättlingar rör sig österut till id=180>Arabien och id=888>Mesopotamien, Hams ättlingar söderut till Afrika och Jafets ättlingar norr- och västerut till id=208>Mindre Asien och Europa. Sems ättlingar motsvaras av Samarien. Hams ättlingar i Afrika nås via Filippus möte med den etiopiske hovmannen. Slutligen kommer evangeliet till Jafets ättlingar via Paulus resor norr och västerut. Enligt judarnas synsätt var Etiopien och id=1209>Spanien världens yttersta utposter. Kanske var det därför Paulus ville till Spanien? Det är inte uteslutet att han kom dit, se . Jesu löfte både här och i missionsbefallningen (; ) visar att uppdraget gäller än och involverar alla som är hans lärjungar även idag: att med hjälp av den kraft Anden ger, och med utgångspunkt från vår egen plats – "vårt Jerusalem" – föra ut budskapet om frälsning till alla folk utöver hela vår jord.]Under en av dessa dagar [efter Jesu uppståndelse och före pingstdagen], då omkring 120 personer [både män och kvinnor, se ] var samlade, stod Petrus upp bland de troende bröderna och systrarna. [Inom judendomen krävdes det 120 män för att starta en lokal Sanhedrin, som utgjorde styret i en stad. Det kan vara den associationen som talet 120 ger nu när den nya kristna församlingen börjar ta form. Än idag är talet betydelsefullt, i den moderna staten Israel har den lagstiftande församlingen, Knesset, 120 ledamöter.
År 30 e.Kr. infaller Förstlingsfruktens högtid, Bikkurim, på söndag den 17 Nisan. Det var från den dagen man räknade sju veckor, 50 dagar, fram till pingsthögtiden, Shavuot, se . Jesus hade undervisat om riket i 40 dagar fram till himmelsfärden, se . Det har nu troligen gått några dagar sedan dess och det är i början på den sista veckan innan högtiden som Petrus tar till orda.] Petrus sade:
Därför [för att uppfylla Skriften] bör någon av dessa män som har varit med oss under hela den tid Herren Jesus gick in och ut bland oss,
Sedan kastade de lott mellan dem. Lotten föll på Mattias, och han räknades sedan som apostel tillsammans med de elva.
[Det har troligen gått några dagar sedan Mattias blivit vald som ersättare för Judas, se .] Alla var samlade
tillsammans
på en plats när p
ingstdagen var
inne
(uppfylldes, fullkomnades).
[Det grekiska ordet för pingst är <i>pentekostei> som betyder femtio, eftersom man firade denna högtid på den femtionde dagen efter påsk. Den judiska högtiden kallas Shavuot (veckohögtiden). Detta var en av de tre stora högtiderna då många vallfärdade till id=735>Jerusalem. Den infaller i maj eller juni och man bar fram förstlingsfrukten av främst spannmålsskörden i templet, se ; . Högtiden firas till minnet av den dagen då Israels folk fick de tio budorden vid berget Sinai. Nu fullkomnas den.] Tungor som av eld syntes, de fördelade sig och satte sig på var och en av dem.
'Detta ska ske i de yttersta dagarna, säger Gud: Jag ska utgjuta (i överflöd tömma ut) min Ande över allt kött.
[Över alla människor utan hänsyn till ålder, kön eller ställning.]
Era söner och döttrar
ska profetera (tala inspirerat av Gud).
Era unga män (ungdomar)
ska se syner.
Era gamla män
ska ha drömmar (gudomligt inspirerade drömmar).
Ja, över mina tjänare, både män och kvinnor,
ska jag i de dagarna utgjuta min Ande,
och de ska profetera (tala inspirerat av Gud).
[Tala uppbyggelse, uppmuntran och tröst, se .]
Jag ska låta häpnadsväckande under synas uppe i skyn,
och tecken (mirakler vars syfte är att bekräfta vad Gud gör) nere på jorden – blod, eld och rökmoln.
Därför var mitt hjärta glatt och min tunga jublade,
även min kropp ska vila i det hoppet.
[Min kropp är som ett tält, en temporär boning här på jorden, medan jag väntar på uppståndelsen.]
Eftersom han var en profet visste han att Gud med ed lovat honom att sätta någon av hans ättlingar (livsfrukt) på hans tron.
Petrus upplyste (förklarade då för) dem: "Omvänd er (ångra er) [tänk annorlunda från och med nu] och låt döpa er [låt er nedsänkas i vatten, gr. <i>baptizoi>] – var och en av er – i Jesu den Smordes (Messias, Kristi) namn [på den grund hans namn utgör] till (in i) era synders förlåtelse [så att ni kan bli lösta/fria från era skulder/missgärningar]. Då ska ni få den helige Andes gåva (då kommer ni att ta emot gåvan – den helige Ande).
Alla troende var tillsammans (var som en enhet) och de hade allt gemensamt. [Detta var helt frivilligt, se , och gjordes utifrån äkta kärlek till Gud och syskonen i tron, se .]
De hade favör hos
(var omtyckta, prisades av) allt vanl
igt folk. Herren ökade varje dag antalet av dem som blev frälsta.
[Det kan till en början ses som en motsägelse att de var omtyckta av alla, när Jesus sagt: "Ve er när alla berömmer er", .
I Apostlagärningarna ser vi hur allt fokus är på vad Gud gör. De prisade Gud och "de hade favör hos allt vanligt folk". Här används grekiska ordet <i>laosi> som beskriver allmänheten till skillnad från överheten, som var de som ville tysta ner dem och fängsla dem. Ordet för "allt" är <i>holoni> som verkligen beskriver alla. Den stora majoriteten av vanligt folk märkte hur generösa och kärleksfulla de kristna var mot dem, och Gud gav de kristna favör hos dem.
När Jesus däremot sade "Ve er när alla berömmer er" så används ett annat grekiskt ord för alla, <i>pasi>. Detta ord beskriver "alla sorter och olika typer". När människor från alla håll, organisationer och inriktningar berömmer de kristna bör man vara vaksam. I detta sammanhang talade Jesus också om falska profeter. Ett av deras kännetecken är just självcentreringen och hur det är viktigare att behaga människor än Gud. En inställning tvärt emot de första kristnas i id=735>Jerusalem, som satte Guds ord, gemenskapen och bönen främst, se .]Petrus och Johannes var
på väg upp
till templet
till bönen v
id den n
ionde t
immen
(klockan tre på eftermiddagen).
[Det är troligtvis fortfarande högtidsdagar och många människor var i rörelse i id=735>Jerusalem. Det var vanligt att be tre gånger under dagen, se ; ; . Två av dessa bönetillfällen sammanföll med morgon- och eftermiddagsoffret i templet: bönen vid tredje och nionde timmen, se ; Josefus, Ant. 14.4.3.]När de kände
igen honom som mannen som hade brukat s
itta och t
igga v
id
id=262>Sköna porten v
id templet, fylldes de av förundran
(blev de mållösa, stela av en förundran som gränsade till rädsla). De tappade fattn
ingen
(var helt utom sig, "i extas" – gr. <i>ekstasisi>) över det som hade hänt med honom.
Nu medan mannen höll sig nära Petrus och Johannes, kom folk springande och samlades kring dem i den gång som kallas Salomos pelarhall [som låg längs med den östra sidan av tempelområdet]. De var helt utom sig av häpnad.
När Petrus såg det sade han till folket: "Israeliter!
Varför är ni förvånade över det här?
Varför stirrar ni på oss som om vi gjorde det här undret av egen kraft, eller att det var vår egen helighet som fick den här mannen att börja gå?
[Nu kommer svaret på frågan hur mannen blev helad:]
På grund av tro på hans [Jesu] namn, har denne [före detta lama] man som ni nu tittar på [med kritiska, granskande blickar], och som ni känner, fått styrka av hans namn. Den tro som utövades genom Jesus har mitt framför era ögon gett honom full hälsa (helt helat honom). [Det är inte tydligt i grekiskan om det är mannens eller Petrus och Johannes tro som gjorde att mannen blev helad. Kanske är det Lukas poäng här, att det viktigaste är tron på Gud, och inte vems tro som utförde undret. Trons under fanns tillgängligt för alla som samlats där i Salomos pelargång den dagen.]
Om vi i dag förhörs om en god gärning mot en sjuk (kraftlös, handikappad) man, och hur han blev helad (frälst, upprättad, befriad),
Men för att det inte ska sprida sig ännu mer bland folket bör vi varna dem så att de aldrig mer talar till någon människa i det namnet."
De
[det religiösa ledarskapet i id=735>Jerusalem] kallade
in dem
igen
[till Stora rådet] och befallde dem att under
inga omständ
igheter tala eller underv
isa
i Jesu namn.
När de ytterligare hade hotat (varnat) dem, lät de dem gå. De kom inte på något sätt att straffa dem så länge hela folket prisade (ärade) Gud för det som hade hänt.
Mannen som genom detta tecken
(mirakel) hade bl
iv
it helad var över 40 år gammal.
[Han hade varit lam sedan födseln, se . Mannens situation var välkänd bland invånarna i id=735>Jerusalem.]Jordens konungar trädde fram på rad [för att attackera],
och härskarna samlade sig mot Herren
och mot hans Smorde (Messias, Kristus).'
Ja, det är verkl
igen vad som har hänt m
itt
ibland oss
[Davids profetia har gått i uppfyllelse], här
i denna stad
[id=735>Jerusalem]. Både Herodes
[Antipas] och Pont
ius P
ilatus,
tillsammans med hedn
ingarna och
Israels folk, förenade s
ig mot d
in hel
ige tjänare
(son) Jesus som du har smort
Herre, se nu på deras hot och ge dina tjänare all frimodighet, så att de kan förkunna ditt ord,
Med stor kraft (styrka) frambar apostlarna ständigt vittnesbördet att Herren Jesus hade uppstått, och stor nåd (favör, tacksamhet, glädje) vilade över dem alla.
När Ananias hörde de orden föll han ner och tappade andan. [Här används en medicinsk term för att "andas ut" och dö, det används bara här, i och i .] Stor fruktan kom över alla som hörde om vad som hänt.
Petrus sade till henne: "Varför har ni kommit överens om att fresta Herrens Ande? Se, de män som har begravt din man står vid dörren, och de ska bära bort dig också."
Stor fruktan kom över hela församl
ingen
(kyrkan – gr. <i>ekklesiai>, "de utkallade") och över alla andra som hörde detta.
[Gud hatar religiöst hyckleri. Falskhet och helighet kan inte existera samtidigt. Var det uppmärksamheten kring Barnabas som väckte avundsjuka? Vi vet att där det finns avund och rivalitet, där finns också oordning och all slags ondska, se . Texten väcker frågor och det är viktigt att se vad texten säger och inte säger: - Var Ananias och Safira verkligen avgjort kristna? De rörde sig i de kristna kretsarna och var kända av Petrus, men bara Gud känner människans hjärta, se . Ett liknande exempel är trollkarlen Simon i staden id=1120>Samarien som kom till tro och lät döpa sig, men vars hjärta fortfarande var fast i pengar, se ; . På domens dag får alla människor en rättvis dom, se . - Kan en troende bli fylld av Satan? Petrus själv hade tidigare blivit förledd att tala djävulens ord och Jesus fördömde honom kraftigt för det, dock utan att han dog, se . - Var det Gud som dödade dem? Petrus blev förmodligen förvånad när Ananias föll död ner, det enda han gjorde var att exponera synd. Det kan vara så att de dog av fruktan. Vad vi vet är att syndens lön alltid är död, se .
Denna vers är första gången församlingen nämns i Apostlagärningarna. Det är inte en perfekt församling, men den är generös, fruktar Gud och får se stora under och tecken.]Man bar till och med ut de sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på någon av dem när han gick förbi. [I den antika kulturen representerade skuggan personen. Folket agerade utifrån sin tro. Även om texten inte säger att de blev helade på detta sätt, antyder nästa vers det. Det var inte metoden och skuggan som helade, utan tron på Jesus! Genom Bibeln finns många exempel där något fysiskt har representerat tron: en stav, ; en kopparorm, ; salt, ; en pinne, ; kläder, . Det finns alltid en risk att fokus skiftar från Gud till det redskap han använder. Ett exempel är kopparormen som var en välsignelse men blev en avgud i senare generationer, se .]
De arresterade apostlarna (lade sina händer på dem) och satte dem i allmänt häkte. [Termen kan antingen beskriva "allmänt häkte", eller att de "öppet", inför allt folket, häktades.]
"Vi såg att häktet var ordentligt låst och vakterna stod vid portarna, men när vi öppnade fann vi ingen därinne."
och sade: "V
i gav er str
ikta order att
inte underv
isa
i det namnet. Trots det har n
i fyllt
id=735>Jerusalem med er underv
isn
ing
(doktrin, lära), och nu tänker n
i dra denne mannens blod över oss
(göra oss skyldiga till hans död)."
Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä (ett kors) och dödade.
Sedan sade han till dem [det samlade rådet]:
"Israeliter, tänk er för vad ni gör med dessa män. [Gamaliel tar nu två exempel på judiska rörelser som haft sin storhetstid 30 år tidigare, och nu inte längre fanns kvar.]
När de kallat in apostlarna igen, lät de piska dem [med trettionio rapp på ryggen, se ] och förbjöd dem att tala i Jesu namn. Sedan släpptes de fria.
Nej, bröder, utse sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften.
och räddade honom
[gång på gång] ur alla hans l
idanden
(problem, svårigheter). Han gav honom nåd
(favör) och v
ishet
inför farao, kungen
i id=461>Egypten, som satte honom
till styresman över
id=461>Egypten och hela s
itt hus.
En svår hungersnöd spred s
ig över hela området, från
id=461>Egypten [ända upp] till id=371>Kanaan, och alla led. Våra förfäder
[som bodde här i id=371>Kanaans land] kunde
inte få tag
på mat
[till sina familjer och boskap].
fram
tills en annan kung
(med en annan karaktär) som
inte kände
till Josef kom
till makten.
[Citat från 2 Mos 1:8. I den egyptiska historien skedde ett tydligt skifte mellan den sjuttonde och artonde dynastin. Hyksosfolket som regerat id=461>Egypten under 100 år besegrades. Den nya kungen skulle i så fall vara farao Amoses som kom till makten i det nya riket någon gång omkring 1550 f.Kr.]När han var fyrtio år fick han tanken att besöka sina bröder, Israels söner (barn).
Men den som hade gjort orätt mot sin nästa (medmänniska, landsman) stötte undan Mose och svarade:
Vem har satt dig till ledare och domare över oss?
Men Herren sade till honom:
Ta av sandalerna från dina fötter,
för platsen där du står är helig mark.
När de hörde detta blev de rasande (ordagrant beskriver det en smärta som om deras hjärtan skulle sågas itu) och gnisslade tänder mot Stefanos.
Men då vrålade de med hög röst och höll för sina öron [för att inte höra det Stefanos sade som de ansåg vara hädelse] och stormade alla på en gång emot honom.
Saulus var helt med
på att döda Stefanos
(han applåderade, var glad över det).
[Samtidigt som berättelsen om Stefanos avslutas introduceras Saulus. Han var från id=1238>Tarsus i id=399>Kilikien, nuvarande södra Turkiet. Han var liksom Stefanos en grekisktalande jude, se . Enligt tradition är han född 8 e.Kr., men det kan vara någon gång mellan 5 f.Kr. och 10 e.Kr. Det var troligt att Saulus var en av dem som argumenterat mot Stefanos i den kilikiska synagogan, se .
Lukas introducerade aposteln Paulus med hans första namn Saulus, som var ett vanligt namn som härstammar från Israels första kung. Namnet betyder "efterfrågad i bön". Namnet Saulus är den grekiska formen av det hebreiska namnet Saul. Vid några tillfällen används den mer hebreiska formen "Saul" när citat återges på arameiska, se 9:4 och 17. Från och med används namnet Paulus. Orsaken till ändringen ges inte, men Paulus är ett renodlat romerskt namn som betyder "den lille". Det beskriver fint hedningarnas apostel och hans med åren växande ödmjukhet.] Samma dag bröt en stor förföljelse ut mot församl
ingen
i id=735>Jerusalem, och de alla förutom apostlarna sk
ingrades
[tvingades fly] till områdena
i id=756>Judéen och
id=1120>Samarien.
Några fromma [judiska] män hjälptes åt att bära ut och begrava Stefanos och höll en stor dödsklagan över honom.
för han [Anden] hade ännu inte fallit på (kommit över) någon av dem, utan de hade bara blivit döpta i Herren Jesu namn.
Då lade de händerna på var och en av dem, och de fick (tog emot) den helige Ande. [Tidigare hade Johannes tillsammans med sin bror Jakob varit beredd att kalla ner eld från himlen och förgöra folket i en samarisk by, se . Nu får han i stället vara med och kalla ner den helige Andes eld över de nyfrälsta samarierna.]
Simon svarade: "Be ni för mig (bönfall) till Herren, så att inget av det ni sagt drabbar mig." [Det starkaste ordet för bön, gr. <i>deomaii>, används här och i . Det beskriver en bön för ett stort behov.]
[Mitt i ett intensivt väckelseskeende kallas nu Filippus från de stora skarorna för att betjäna en människa.] En Herrens ängel talade
till F
il
ippus och sade: "Stå upp och gå söderut
(vid middagstiden då solen är i söderläge) på den vägen som går från
id=735>Jerusalem ner
till id=545>Gaza – ökenvägen
(genom obebyggda områden)."
[id=545>Gaza låg omkring åtta mil sydväst om id=735>Jerusalem. Det var den sista vattenposten före öknen på vägen mot id=461>Egypten. Detta budskap kan tyckas lite märkligt rent mänskligt sett. Vad skulle Filippus göra där?] Han stod upp och g
ick. Plötsl
igt kom den et
iop
iske f
inansm
in
istern
(som ansvarade för skattkammaren) förb
i denna väg. Han var en mäkt
ig hoveunuck hos Kandace, drottn
ingen
i Et
iop
ien. Han hade rest
till id=735>Jerusalem för att
tillbe,
men var nu
på väg hem, och satt
i s
in vagn och läste profeten Jesaja.
[En eunuck var en frivilligt eller påtvingat kastrerad man. Det var inte ovanligt att eunucker hade höga positioner eftersom de var lojala och pålitliga. Inom judendomen fanns dock restriktioner. En eunuck hade bara tillträde till den yttre tempelplatsen, se . Denne högt uppsatte etiopier var en hedning som trodde på Israels Gud. Detta var antagligen hans enda pilgrimsvandring till id=735>Jerusalem. Att han nu när vagnen långsamt rullar fram läser profeten Jesaja är nog ingen slump. Här finns de starkaste löftena till just eunucker. När Messias upprättar sitt rike ska de få tillträde att be till Gud och få ett namn som är bättre än söner och döttrar, se . Vad han inte visste var att snart skulle hans ögon öppnas för dessa Skrifter genom tron på Jesus!]Det sammanhang han läste i Skriften var [från Jesaja]:
Som ett får fördes han bort för att slaktas,
och som ett lamm är tyst inför den som klipper det,
så öppnade han inte sin mun.
Medan de fortsatte längs med vägen kom de till ett ställe med vatten och hoveunucken sade: "Här finns vatten. Är det något som hindrar att jag blir döpt?"
Han [och även de med honom, se ] föll till marken. Sedan hörde han en röst som sade till honom [på arameiska, se ]: "Saul! Saul! Varför förföljer du mig?" [Saulus tilltalas med den hebreiska formen av sitt namn som är "Saul", se även .]
Då sade Herren
till honom: "Res d
ig och gå
till den gata som kallas '
id=1210>Raka gatan' och fråga
i Judas hus efter en som heter Saulus från
id=1238>Tarsus, för han ber
[till mig där just nu].
Så Anan
ias gav s
ig
i väg och kom
in
i huset
[där Saulus suttit i mörker utan mat och dryck i tre dagar]. Där lade han händerna
på honom och sade: "Saul, m
in broder
[i tron]! Herren Jesus, som v
isade s
ig för d
ig
på vägen h
it, har sänt m
ig för att du ska kunna se
igen och bl
i uppfylld av den hel
ige Ande."
[Saulus blir påmind om att det var den uppståndne Jesus som talade med honom på vägen till id=421>Damaskus. Lukas använder passiv form på verben som betonar att det inte är Ananias utan Gud som fyller Saulus med den helige Ande.]Alla som hörde honom häpnade
(tappade fattningen) och sade: "
[Har han bytt sida?] Var det
inte han som v
ille förgöra alla
i id=735>Jerusalem som åkallar det Namnet? Var det
inte därför han kom h
it, just för att gr
ipa dem
[som tror på Jesus som Messias] och ställa dem
inför översteprästerna?"
Där träffade han en man vid namn Aineas. [Ett grekiskt namn som betyder "prisad" och "lovordad".] Han var förlamad och sängliggande sedan åtta år tillbaka. [Den grekiska texten kan också översättas "från åtta års ålder."]
Detta blev välkänt
i hela
id=751>Joppe, och många kom
till tro
på Herren.
Nästa dag, medan de ännu var
på väg och närmade s
ig staden
[id=751>Joppe], g
ick Petrus upp
på taket
[hos Simon] för att be v
id sjätte t
immen
(mitt på dagen).
Han blev då hungrig [vilket var ovanligt] och ville ha något att äta. [På vardagar åt man två gånger, ett morgonmål och ett större mål mat på sen eftermiddag.] Medan man gjorde i ordning maten, kom han i hänryckning (gr. <i>ekstasisi>).
Han såg himlen öppen och något som liknade en stor linneduk komma ner. Den var fäst i sina fyra hörn och sänktes långsamt ner till jorden,
Detta hände tre gånger, och sedan togs duken på en gång upp till himlen. [Petrus var välbekant med talet tre under himmelska samtal. Han förnekade Jesus tre gånger och bekände honom tre gånger när han blev upprättad, se ; . Denna syn bekräftade vad Jesus tidigare hade sagt när han upphävt renhetslagarna och förklarade all mat ren, se . Även om synen handlade om mat, verkar huvudbetydelsen röra relationen mellan jude och hedning som Gud öppnar upp, se .]
Medan Petrus undrade inom sig vad synen kunde betyda (han visste inte vad han skulle tro), kom männen som Cornelius hade sänt fram till porten. De hade frågat sig fram till Simons hus,
När Petrus skulle gå in, kom Cornelius och mötte honom och föll ner för hans fötter och tillbad.
Då öppnade Petrus sin mun och sade: "Nu börjar jag verkligen förstå att Gud inte gör skillnad på människor (inte favoriserar någon),
V
i kan själva v
ittna om allt han gjorde
(berätta vad vi sett och hört honom göra) både
på den jud
iska landsbygden och
i id=735>Jerusalem. De avrättade honom genom att hänga upp honom
på trä
(ett kors),
Medan Petrus fortfarande talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet.
De omvända judar (de omskurna) som hade följt med Petrus häpnade (tappade helt fattningen) över att den helige Andens fria gåva blev utgjuten också över hedningarna,
Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen.
Samt
id
igt stod tre män utanför huset där v
i var. De hade sk
ickats
till m
ig från
id=365>Caesarea [Maritima, som låg fem mil norr om id=751>Joppe längs med kusten].
När jag började tala föll den helige Ande över dem, så som han föll över oss under den första tiden. []
Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss när vi kom till tro på Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus), vem var då jag att kunna hindra Gud?"
Herrens hand var med dem
(Guds närvaro var påtaglig runt dem), och ett stort antal kom
till tro och vände om
(kapitulerade, överlämnade sig) till Herren.
[id=168>Antiokia var en mångkulturell stad. Många icke-judar lämnade nu sin tro på hedniska avgudar som Apollo, Artemis, Zeus och Baal.]En av dem som hette Agabos steg fram och förutsade genom Anden att en svår svält skulle drabba hela världen [det romerska riket] – den kom också under Claudius regering.
När de hade passerat den första och andra vakten kom de
till järnporten som ledde ut
till staden
[id=735>Jerusalem]. Porten öppnades för dem av s
ig själv, och de g
ick ut och g
ick längs en smal gata och plötsl
igt försvann ängeln från honom.
När han hade funderat på vad han skulle göra [insåg att han verkligen var frigiven, stod där själv på gatan och måste gå någonstans], gick han till Marias hus, hon var mor till den Johannes som kallades Markus. Där var många samlade och bad. [Maria var Barnabas släkting, se . Hennes son Markus följde med Barnabas och Paulus på den första missionsresan, se ; , . Enligt tidig tradition är Markus också författaren till Markusevangeliet.]
[Det var politiskt oroliga tider och] Herodes låg
i b
itter str
id med
[det närliggande] folket
i [de feniciska kuststäderna] id=1282>Tyros och
id=1191>Sidon. Gemensamt kom de
[deras representanter] till kungen
[Herodes Agrippa I, som nu var tillbaka i sitt residens i id=365>Caesarea]. När de hade fått över hans kammarherre
(närmaste rådgivare) Blastus
på s
in s
ida bad de om fred. De var näml
igen beroende av kungens område för s
in försörjn
ing.
[id=1042>Fenikien var beroende av spannmålsleveranser från de inre områdena som Herodes Agrippa I styrde över. De kom till sist överens och Agrippa anordnade festligheter för att fira detta.] På utsatt dag satte sig Herodes på tronen, klädd i kunglig skrud, och höll ett tal till dem. [Den judiske historieskrivaren Josefus beskriver händelserna med fler detaljer. Han skriver hur Agrippa anordnade teaterföreställningar för att ära kejsaren, Claudius. Många höga officerare och andra män var inbjudna. På den andra dagen med dessa spel framträdde Herodes Agrippa iklädd en glänsande silvermantel. När morgonsolens strålar reflekterades i hans kläder glänste och glimmade han som en gud.]
Nu kommer Herrens hand över dig, och du ska bli blind en tid och inte kunna se solen." [Denne falske profet hette "Barjesus". Etymologiskt betydde det "frälsarens son", men han var raka motsatsen.]
I samma ögonblick föll töcken och mörker över honom, och han irrade omkring och sökte efter någon som kunde ta hans hand och leda honom.
När prokonsulen såg det som hände kom han till tro, överväldigad av Herrens lära (undervisning).
Men judarna hetsade upp ansedda gudfruktiga kvinnor och de ledande männen i staden. De startade en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område.
De skakade då dammet av s
ina fötter mot dem och begav s
ig
till id=689>Ikonium [femton mil österut].
Paulus och Barnabas stannade där en längre tid och talade frimodigt i förtröstan på Herren, som bekräftade sitt nåderika ord genom att låta tecken och under ske genom deras händer.
sade han med hög röst: "Res dig upp och stå på dina ben!" Då hoppade han upp och började gå omkring.
Prästen
i Zeustemplet utanför staden förde fram tjurar och kransar
till portarna och v
ille offra
tillsammans med folket.
[Arkeologiska fynd av skulpturarbeten från id=169>Antiokia i id=1050>Pisidien avbildar offertjurar med hornen smyckade med blommor.] [Hermes var enligt grekisk mytologi gudarnas budbärare. Han var son till Zeus och var talarnas, köpmännens och tjuvarnas gud. Hans bild finns i Handelshögskolans logotyp och hans namn ingår i ordet hermeneutik, som handlar om hur man tolkar en text. Eftersom Paulus var den som talade trodde man att han var Hermes, och då måste Barnabas vara den högsta guden Zeus. Kanske var det på grund av en gammal legend, där Zeus och Hermes hade nedstigit till jorden i mänsklig skepnad, som man gjorde detta antagande. När Zeusprästen började förbereda ett offer frågade Paulus och Barnabas vad som var på gång.
Det lykaoniska språket var en lokal bergsbygdsdialekt, och endast några få texter har hittats på detta språk. Området hade dock stått under hellenistiskt inflytande i flera århundraden vilket gjorde att de inte hade några svårigheter att förstå Paulus grekiska.]"N
i män, vad håller n
i på med?
[Invånarna i staden id=841>Lystra ville offra till Barnabas och Paulus när de genom Guds kraft hade botat en lam man, se .] V
i är männ
iskor av samma natur som n
i [vi är inga gudar]. V
i förkunnar evangel
ium för er, för att n
i ska vända er bort från dessa men
ingslösa t
ing
[avgudar] till den levande Guden, han som har skapat h
immel och jord och hav och allt vad de rymmer.
Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett ok på lärjungarnas axlar som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära?
för att alla andra människor ska söka Herren,
alla hedningar över vilka mitt namn har nämnts.
Så säger Herren som gör detta,
Därför [utifrån vad Skriften säger] anser jag att vi inte ska göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud,
När de läste det [högt i församlingen] blev man glada över denna uppmuntran (den tröst och uppbyggelse det gav dem).
Så höll hon på i flera dagar. Men Paulus blev upprörd och vände sig om och sade till anden: "Jag befaller dig i Jesu den Smordes (Kristi) namn att lämna henne!" I samma ögonblick for anden ut.
När hennes herrar såg att deras hopp om inkomst var ute, grep de Paulus och Silas och släpade med dem till torget (marknadsplatsen) inför myndigheterna.
De svarade: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj."
[Paulus gjorde som han brukade och gick "först till juden men också greken", se . Han stannar minst några veckor i id=1256>Thessalonike, eftersom han under tre lördagar besöker synagogan. Troligt är dock att han är där ett par månader eftersom han arbetade för sin försörjning, se .] Paulus besökte dem
[den judiska befolkningen på orten] som han brukade. Under tre sabbater samtalade han
(förde han en dialog) med dem ut
ifrån Skr
ifterna.
När de inte fann dem, drog de med sig Jason och några andra bröder till stadens styrande (politarker) och skrek: "Nu är de här också, de som har vänt upp och ner på hela världen,
På en gång sände syskonen
(bröderna och systrarna i tron) i väg Paulus ner mot kusten
[till någon av kuststäderna Dium eller Pydna], men S
ilas och T
imoteus stannade kvar
[i id=276>Berea].
De tog med honom upp
till id=187>Areopagen och sade: "Kan v
i få veta vad det är för en ny lära du förkunnar?
Från en människa har han skapat mänsklighetens alla folk för att de ska bosätta sig över hela jordens yta. Han har fastställt bestämda tidsepoker och utstakat de gränser inom vilka de ska bo.
men eftersom de ständ
igt var emot honom och hånade honom, skakade han av dammet från s
ina kläder och sade
till dem: "Ert blod ska komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu går jag
till hedn
ingarna."
[Eftersom Paulus senare går till judarna i id=499>Efesos på vägen hem, se , syftar detta uttalande på att han i id=405>Korint inte längre gick till judarna.]Samt
id
igt som Gall
io var prokonsul över
[den romerska provinsen] id=116>Achaia g
ick judarna
till gemensamt angrepp mot Paulus.
[Inskriptioner bekräftar att Gallio var ståthållare 51-52 e.Kr. Dessa händelser utspelade troligen sig i slutet på sommaren år 51 e.Kr.] Man förde honom
till domstolen
[Grekiska <i>bemai>, som var en upphöjd plattform mitt på stadens centrala torg och marknadsplats, gr. <i>agorai>.]De bad honom stanna där längre, men han avböjde
När Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem och de talade i tungor [de talade i andra, för dem okända språk] och profeterade.
[Paulus hade som hastigast besökt synagogan i id=499>Efesos på hemvägen under sin andra resa, se . Nu är han tillbaka och stannar tre år, se . De första tre månaderna besöker han regelbundet synagogan varje lördag. Sedan hyr han id=1442>Tyrannos hörsal. Där driver han under två års tid en bibelskola med daglig undervisning. Många missionärer sänds ut och församlingar startas i omkringliggande städer.] Paulus g
ick sedan
till synagogan och förkunnade fr
imod
igt där under tre månaders t
id. Han samtalade
(förde en dialog, diskuterade) med dem och försökte övertyga dem om det som hör
till Guds r
ike.
Detta
påg
ick under två års t
id så att alla som bodde
i [den romerska provinsen] id=208>Asien, judar och greker, f
ick höra Herrens ord.
[Paulus bedriver en lärjungaskola i id=499>Efesos som gör att evangeliet spred sig utanför id=499>Efesos. Människor från alla delar av Mindre id=208>Asien får höra evangeliet. Församlingar startas i närbelägna städer som id=1201>Smyrna, id=1125>Sardes, id=1039>Filadelfia, id=668>Hierapolis, id=815>Laodikeia och id=404>Kolossai. Under denna tid skriver Paulus också första brevet till id=405>Korint, se . Paulus skriver antagligen också ännu ett brev till id=405>Korint, "tårarnas brev", som dock inte finns bevarat, se ; .]Man tog till och med dukar och plagg som han rört vid (kommit i kontakt med hans hud) och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut.
Men också några kringvandrande judiska exorcister (andebesvärjare) [som var på besök i staden] började nu nämna Herren Jesu namn över dem som hade onda andar. De sade: "Jag besvärjer er vid den Jesus som Paulus predikar."
Mannen med den onda anden kastade sig över dem, övermannade dem alla och misshandlade dem så svårt att de flydde ut ur huset, nakna och blodiga.
Detta blev känt för alla
i id=499>Efesos, både judar och greker. Alla greps av fruktan och Herren Jesu namn blev pr
isat.
Men när de märkte att han var jude, ropade de alla i kör i ett par timmar: "Stor är efesiernas Artemis!" [Grekerna såg ofta de kristna som en judisk gruppering. Alexanders syfte kan varit att klargöra att Paulus inte hörde till dem och rentvå den judiska befolkningen. Alexander var ett vanligt namn, se ; . Kanske är det samma person som "Kopparsmeden Alexander" som Paulus senare omnämner i , och eventuellt även i .]
En ung man (gr. <i>neaniasi>) [ogift man under 40 års ålder, troligen yngre] som hette Eutychos satt i fönstret [för att få frisk luft]. Han föll i djup sömn medan Paulus fortsatte att tala och till sist, helt överväldigad av sömnen, ramlade han ner från tredje våningen, och lyftes upp död. [Eutychos är ett grekiskt namn som passande nog betyder "lyckligt lottad". Han kallas "en tjänare" i och var troligtvis en slav åt någon romersk herre i den rika hamstaden Troas. Det är inte troligt att hans herre var av judiskt påbrå som följde sabbatsbudet, så efter en dags hårt arbete hade han kommit trött till samlingen, se också .]
Därefter gick Paulus upp igen och bröt brödet och åt. Han fortsatte att tala förtroligt (gr. <i>i>) länge [här används ett annat ord än i . Paulus delar sitt hjärta på ett personligt sätt, och församlingen lyssnar också annorlunda nu efter händelsen med Eutychos], ända till gryningen, och begav sig sedan i väg.
[Resan från id=1280>Troas till id=899>Miletos beskrivs i detalj. Båtfärden tar fem dagar och man seglade med ett mindre skepp längs med kusten och lade till i hamn under natten.] V
i andra g
ick
i förväg ombord
på skeppet och seglade mot
id=210>Assos, där v
i skulle hämta upp Paulus. Så hade han bestämt, eftersom han själv tänkte ta landvägen.
[Eftersom båten behövde runda Kap Baba, som är den västligaste udden på nuvarande Turkiets fastland, kunde Paulus ta den kortare landvägen på tre mil och ändå hinna till id=210>Assos i tid för att kunna gå ombord på skeppet.] De brast alla i gråt och omfamnade Paulus och kysste honom gång på gång innerligt.
Det som smärtade dem mest var att han sagt att de aldrig skulle se hans ansikte mer. Så följde de honom till skeppet.
Efter en vecka där bröt vi upp för att fortsätta vår resa [söderut längs med kusten]. Alla, även kvinnor och barn, följde med oss ut ur staden, och på stranden böjde vi knä och bad. [Detta är första gången i Apostlagärningarna barnen nämns i församlingen.]
Gör därför som vi säger: Vi har fyra män som har avlagt ett löfte.
Ta med dem och rena d
ig
tillsammans med dem och betala för dem så att de får raka huvudet. Då förstår alla att
inget av det de har hört om d
ig är sant, utan att du själv står fast v
id lagen och håller den.
[Fyra messianska judar i församlingen hade snart fullbordat ett nasirlöfte. Namnet nasir, kommer från hebreiska verbet <i>nazari> som betyder att avskilja. Det är ett frivilligt löfte att frivilligt avhålla sig från vin – detta livets goda, och stå till Herrens tjänst och söka honom på ett speciellt sätt. Både män och kvinnor kunde göra detta för en tid, se . Paulus tillfrågas att vara med i den avslutande ceremonin i templet när de rakade av sitt hår, se . Han skulle också bekosta de omfattande offren, se . Han var inte själv delaktig i detta nasirlöfte, eftersom den kortaste perioden var trettio dagar, och det gällde bara sju dagar, se . Dock rakade Paulus sitt hår i id=405>Korint, se . Om det var ett nasirlöfte kan det hända att han fullgör delar av det här.]När de sju dagarna närmade s
ig s
itt slut, f
ick judarna från
id=208>Asien [troligen tillresta judar från id=499>Efesos] se Paulus
i templet. De hetsade upp hela folkmassan, grep tag
i honom
På en gång tog han med soldater och befäl (centurioner) och sprang ned till folksamlingen. [Eftersom en centurion ansvarade för 100 soldater, var det minst 200 soldater som kom rusande.] Så snart de fick se befälhavaren och soldaterna slutade de att misshandla Paulus.
När de nådde trappan var soldaterna tvungna att bära honom, så våldsamt trängde folkmassan på,
Befälhavaren gav sin tillåtelse. Paulus ställde sig då på trappan och gav tecken med handen åt folket. Det blev tyst, och han talade till dem på [deras eget språk] hebreiska (den arameiska dialekten som talades vid den här tiden i Israel) [Bibelns författare skiljer inte mellan dessa närbesläktade språk utan kallar båda "hebreiska"] och sade:
Jag sade: Herre, de vet ju att jag i den ena synagogan efter den andra lät fängsla och piska dem som trodde på dig.
När jag sedan blev underrättad om en sammansvärjning mot mannen, sände jag honom genast till dig. Jag har också uppmanat hans anklagare att föra sin talan mot honom inför dig.
För att inte besvära dig alltför länge, ber jag att du i din godhet lyssnar till vad vi i korthet har att säga.
Men där fanns några judar från
id=208>Asien, och egentl
igen borde de stå här
inför d
ig och anklaga m
ig, om de hade något att anföra emot m
ig.
Annars får dessa män själva tala om vilket brott de fann mig skyldig till när jag stod inför Stora rådet,
om det inte var denna enda sak som jag ropade när jag stod bland dem: Det är för de dödas uppståndelse som jag i dag står här anklagad inför er."
Festus stannade hos dem
i högst åtta eller t
io dagar och reste sedan ner
till id=365>Caesarea. Nästa dag tog han plats
på domarsätet och befallde att Paulus skulle föras
in.
Men Festus, som v
ille hålla s
ig väl med judarna, frågade Paulus: "V
ill du komma upp
till id=735>Jerusalem och dömas där
[inför det judiska rådet Sanhedrin] i m
in närvaro
i denna sak?"
Paulus svarade: "Jag står inför kejsarens domstol, och här ska jag dömas. Judarna har jag inte gjort något ont, det vet du mycket väl.
Festus överlade med sitt råd och svarade sedan: "Till kejsaren har du vädjat, till kejsaren ska du fara."
När de sedan kom hit, sköt jag inte upp saken utan satte mig redan nästa dag på domarsätet och befallde att mannen skulle föras fram.
Men jag har inget specifikt att skriva om honom till min herre. [Nu behöver jag er hjälp.] Därför har jag ställt honom inför er och framför allt inför dig, kung Agrippa, så att jag efter den här utfrågningen har något att skriva.
"Kung Agrippa, jag är glad (lycklig, tacksam) att det är inför dig jag får försvara mig i dag mot allt som judarna anklagar mig för,
Nu står jag här inför rätta för mitt hopp. [Det är enda anledningen!] Det är ett hopp till det löfte som Gud gav våra fäder (förfäder),
Men res dig och stå på dina ben! Jag har visat mig för dig för att utse dig till tjänare och vittne, både till det du har sett och till det jag ska visa dig.
för att öppna deras ögon, för att vända dem från mörker till ljus och från Satans makt till Gud, så att de får syndernas förlåtelse och en plats bland dem som helgats genom tron på mig.
Jag har pred
ikat, först
i id=421>Damaskus och sedan
i id=735>Jerusalem och hela
id=756>Judéen och även ute bland hedn
ingarna, att de ska omvända s
ig
(förändra sitt tänkesätt) och vända s
ig
till Gud och göra gärn
ingar
[leva ett värdigt liv] som hör
till omvändelsen.
[Resultatet av en genuin omvändelse är ett liv som karaktäriseras av goda gärningar. De kan dock aldrig vara grunden för frälsningen, samtidigt som de är ett ofrånkomligt resultat från ett nytt liv i Jesus.]Varken sol eller stjärnor syntes på flera dygn, och den starka stormen låg på så att vi till sist förlorade allt hopp om räddning.
Men officeren ville rädda Paulus och hindrade dem från att utföra sin plan. Han befallde att de simkunniga skulle hoppa i vattnet först och ta sig i land
och därefter de övriga, en del på plankor och andra på vrakdelar från skeppet. På det sättet blev alla räddade och kom i land.
Paulus hade just samlat ett fång kvistar och lagt på elden när en giftorm kröp ut på grund av hettan och högg sig fast i hans hand.
Folket väntade sig att han skulle svullna upp eller plötsligt falla ner död. När de väntat länge och sett att inget ovanligt hände honom, ändrade de sig och sade att han var en gud.
Romarbrevet (31)
alltid – i mina böner – vädjande om att nu kanske äntligen, genom Guds vilja, få göra en lyckosam (lyckad, framgångsrik) resa till er.
För Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker (undanhåller, hindrar) sanningen. [Paulus använder samma ord för "uppenbara" (gr. <i>apokalyptoi>) i denna och föregående vers:
"Guds rättfärdighet <i>uppenbarasi> i evangeliet ..." .
"Guds vrede <i>uppenbarasi> från himlen över all ogudaktighet ..." .
Det förstärker hur Guds rättfärdighet och Guds vrede mot orättfärdighet hör ihop. Om inte Gud reagerade på orättfärdighet skulle hans rättfärdighet kunna ifrågasättas. Mänsklig vrede är ofta självcentrerad och hatisk, men Guds vrede har inte dessa syndiga egenskaper utan är i sin natur god och riktad mot synden.
Det finns två aspekter på Guds vrede över orättfärdigheten. Dels en kommande vredesdom över synd och orättfärdighet, se . Dels en pågående aktiv vrede över synden där Gud tillåter syndens konsekvenser bära frukt hos den som lämnar Guds vägar, se .]
Nu vet vi att Guds dom över dem som lever så är rättvis (är grundad i sanning).
Lidande (nöd, betryck) och ångest över varje människas själ som [fullt ut] gör det onda,
judens först (främst) men också grekens
Men den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige (gudlöse) rättfärdig, han får sin tro tillräknad som rättfärdighet.
Gäller den "saligprisningen" [som David skrev om] bara de omskurna [judarna] eller även de oomskurna [hedningarna]? Vi säger ju att Abraham fick tron tillräknad som rättfärdighet.
Där inget hopp fanns [där mänskligt sett allt hopp var ute] hoppades och trodde Abraham att han skulle bli "en far för många folk" [], eftersom det var sagt: "Så [enormt talrika] ska dina ättlingar bli" [].
utan även för vår skull. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som uppväckte vår Herre Jesus från de döda,
Genom honom har vi också i tron fått tillträde (tillgång) till den nåd vi [nu] står (har stått stadigt) i – och vi gläder oss (jublar; är stolta) över Guds härlighets hopp [håller huvudet högt i förväntan på att få uppleva Guds härlighet].
Därför [som en kontrast till hur Jesus försonat världen], kom synden in i världen genom en enda människa [Adam, se ], och genom synden [den fysiska] döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat.
Ändå regerade döden från Adam till Mose, också över dem som inte hade syndat genom en sådan överträdelse som Adams. Adam var en förebild på den som skulle komma.
Men vad fick ni då för frukt? Sådant som ni nu skäms över, eftersom det slutar i död.
Vet ni inte, syskon (bröder och systrar i tron) – jag talar till sådana som känner lagen – att lagen råder (har auktoritet) över människan så länge hon lever?
Skapelsen (naturen) blev ju lagd under förgängelsen [utsattes för ett tillstånd av tomhet – utan mål och mening], inte frivilligt utan genom honom som lade den därunder [Gud tillät det ske] i hopp [i förväntan och tillförsikt] om
De har
fäderna [Abraham, Isak och Jakob],
och från dem [judarna] har den Smorde (Messias) kommit som människa,
han som är över allting, Gud,
välsignad i evighet. Amen. [Det största privilegiet är att Messias kom genom dem. Det var inte för att israeliterna var större än andra folk som Gud utvalde dem, snarare tvärtom. Guds kärlek och godhet var anledningen, se .]
Tänk om han gjorde det för att uppenbara sin rika härlighet på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten?
Snabbt och slutgiltigt ska Herren hålla räkenskap på jorden."
prec
is som det står skr
ivet:
Se, jag lägger
i id=1361>Sion en stötesten
och en kl
ippa
till fall.
[Jes 8:14]Men den som tror
(litar, förtröstar) på honom
ska
inte stå där med skam
(bli besviken).
[]Skriften säger ju [i profetböckerna]:
Ingen som tror (förtröstar, litar) på honom
ska komma på skam. []
Jag frågar också: Har Israel kanske inte förstått [att evangeliet skulle gå ut i hela världen]? Först säger ju Mose [i 5 Mos 32:21]:
Jag ska väcka er avund mot ett folk som inte är ett folk,
mot ett folk utan förstånd ska jag väcka er vrede.
[Även om judarna och Israel har varit temat sedan kapitel 9, har Paulus ändå riktat sig till troende hedningar. Paulus judiska landsmän omnämns i tredje person, se , ; , ; , . Paulus påminner den hednakristna gruppen i id=1111>Rom att det är dem han riktar sig till.] Nu talar jag
till er hedn
ingar. Eftersom jag är hedn
ingarnas apostel sätter jag m
itt ämbete högt,
Se här Guds godhet och stränghet: stränghet mot dem som föll, Guds godhet mot dig om du blir kvar i hans godhet. Annars blir också du bortskuren.
Men om din fiende är hungrig,
ge honom att äta,
om han är törstig,
ge honom att dricka.
Då samlar du glödande kol på hans huvud. [Vad menas med att "samla glödande kol på någons huvud"? Är det att skapa en brännande smärta på din fiendes huvud? Utifrån sammanhanget måste det leda till något positivt eftersom nästa vers talar om att besegra det onda med det goda. Paulus var väl förankrad i Gamla testamentet och citerar här där detta ordspråk ingår i ett stycke med flera ordspråk där något fysiskt beskriver något emotionellt. Att ta av sig sina ytterkläder en kall dag illustrerar hur opassande det är att sjunga glada sånger till någon som har sorg, se . Skvaller jämförs med nordanvinden i .
På samma sätt talar de glödande kolen om det känslomässiga obehag din fiende känner när hans samvete väcks till liv när du behandlar honom väl. De goda gärningarna bränner i hans samvete över den orätt han gjort dig och leder förhoppningsvis till att han ångrar sig och återupprättas.]
Den Smorde (Messias, Kristus) tjänade ju inte [levde ju inte för att behaga] sig själv, utan som det står skrivet:
Smädelserna från dem som smädar dig har fallit på mig. []
Och vidare säger Jesaja:
Jishajs rot [Messias],
han som står upp för att regera över folken,
på honom
ska hednafolken hoppas. [] [Det finns en tydlig linje i dessa fyra citat som visar att hedningarna alltid funnits med i Guds plan att bli välsignade genom israeliterna, se . I den första prisar David Gud bland hedningar; i den andra uppmanar Mose hedningarna att glädja sig tillsammans med judarna; i den tredje uppmanar psalmisten hedningarna att prisa Herren; och i den fjärde profeterar Jesaja att hedningarna ska leva under Messias och ha sitt hopp i honom.]
Jag har satt en ära
i att förkunna evangel
iet där den Smordes
(Kristi) namn ännu
inte är känt, så att jag
inte bygger
på en grund som någon annan har lagt.
[Anledningen till besöket i id=1111>Rom är inte att bygga något nytt, det är egentligen bara en mellanlandning för att gå vidare västerut till id=1209>Spanien, se och .]Er lojalitet (lydnad) är ju känd av alla. Därför gläder jag mig över er, men jag vill att ni ska vara kloka när det gäller det goda och oskyldiga när det gäller det onda.
1 Korintierbrevet (19)
[Paulus börjar med tacksägelse för korintierna. Den första versen och den sista, , bildar en ram som sammanfattar Paulus hela resonemang – Gud är den som håller samman dåtid, nutid och framtid. Paulus är diplomatisk, han kan inte tacka för deras "tro", se , eller deras "gemensamma engagemang i evangeliet", se , eller deras "tro och kärlek", se , eller deras "tro, kärlek och hopp", se . I stället tackar han för Guds nåd och oförtjänta favör över dem!] Jag tackar alltid min Gud för er skull, för Guds nåd (kraft, oförtjänta favör) som ni har fått i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.
Utan som Skriften säger:
"Det inget öga har sett,
det inget öra hört,
vad inget hjärta drömt om (vad någon kunnat tänka),
allt det har Gud berett (utjämnat vägen, betalt för)
åt dem som ständigt älskar honom."[Paulus citerar fritt från och .]
[Det finns bara en grund – Jesus, den Smorde, men det finns olika sätt att bygga vidare på den kunskapen. Här riktar han en varning främst till pastorer och lärare att vara vaksamma över vad det är man undervisar.] Om någon nu bygger på grunden med [bestående material som] guld, silver och dyrbara (ädla) stenar, [eller temporära som] trä, hö och strå,
[Det är troligt att någon i församlingen hade gått till domstolen rörande detta fall där sonen var tillsammans med sin fars hustru. Kanske den förödmjukade fadern, någon av hustruns släktingar eller en grupp i församlingen.] Hur kan någon av er som är i tvist med en annan [broder eller syster] gå till domstol inför de orättfärdiga och inte inför de heliga?
I stället går broder till domstol med broder, och detta inför otroende.
Håll er inte ifrån varandra,
utom möjligen för en tid med bådas samtycke
för att kunna ägna er åt bönen. Kom sedan tillsammans igen,
så att Satan inte frestar er,
eftersom ni inte kan leva avhållsamt.
[Paulus avslutar nu sina riktlinjer med att vara tydlig med att äktenskapet är något gott och att det inte är fel att gifta sig. Dock under rådande omständigheter i världen kommer det att bli extra bekymmer att bilda familj, varför Paulus i detta läge avråder. Han är fullt förvissad om att Herren förmår fylla de ogiftas grundläggande längtan och behov. är svåröversatt och kan antingen syfta på en far som är på väg att gifta bort sin giftasvuxna dotter, eller en ung man som trolovats med en ung flicka. Oavsett, så är slutsatsen densamma – det är inte syndigt att gifta sig.] Men om någon tycker sig göra fel mot sin flicka som är giftasvuxen och vill gifta sig, då ska han göra som hon vill, han syndar inte, låt dem gifta sig.
En hustru är bunden så länge hennes man lever. Om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren. [Uttrycket "i Herren" innebär att hon gifter sig med en troende man, se . Senare i uppmanar han yngre änkor att gifta om sig.]
För även om det skulle finnas så kallade "gudar" i himlen eller på jorden
– och det finns många "gudar" och många "herrar",
Säger han det inte snarare (speciellt) för vår skull? Jo, för vår skull blev det skrivet att den som plöjer
och den som tröskar ska göra det i hopp om att få sin del.
Därför bör kvinnan ha en makt på huvudet
för änglarnas skull.
När ni samlas
är det inte Herrens måltid som ni firar.
Den gläder sig inte över orättfärdigheten [andra människors synd och misslyckanden], utan gläder sig med sanningen [är en glad anhängare av det som är rätt och riktigt].
Om du tackar Gud i anden,
hur ska då den oinvigde kunna säga sitt "Amen" (det är sant) till din tacksägelse,
när han inte förstår vad du säger?
Om nu hela församlingen samlas och alla talar [okända] tungomål
och det kommer in några som inte förstår eller inte tror,
säger de då inte att ni är galna?
Hans hjärtas hemligheter (inre liv) uppenbaras,
och han faller ner på sitt ansikte
och tillber Gud och erkänner: "Gud finns verkligen i (bland) er!"
Jag är glad att Stefanas, Fortunatus och Achaikus [två män med slavnamn, troligen från Stefanas hushåll] har kommit, eftersom de har fyllt tomrummet efter er,
2 Korintierbrevet (24)
han som [ständigt] uppmuntrar [kommer till vår sida och hjälper] oss i all vår nöd (vårt lidande och betryck),
för att vi ska kunna uppmuntra (hjälpa, trösta) dem som är i all slags nöd
genom den uppmuntran som vi själva blir uppmuntrade med av Gud.
Ja, det kändes som om vi hade fått en dödsdom över oss. Detta för att vi inte skulle förtrösta på oss själva, utan på Gud som uppväcker de döda.
Jag tar Gud
till v
ittne över m
in själ att det är för att skona er som jag
inte har komm
it än
till id=405>Korint.
Jag skrev som jag gjorde [i tidigare brev, troligen ett "tårarnas brev" som skrevs efter Första Korintierbrevet] för att inte behöva komma och få sorg av dem som skulle ge mig glädje, för jag litade på att min glädje är allas er glädje.
och gör inte som (just så som) Mose, som satte en slöja för sitt ansikte för att Israels söner (barn) inte skulle se (observera) slutet på det som [bleknade bort och helt] försvann [].
Men deras sinnen blev förhärdade (blev hårda) [de förlorade förmågan att förstå], för än i dag finns samma slöja kvar när man läser [när var och en vid föreläsningen på ett personligt sätt återknyter och lever sig in i] gamla förbundets texter, och den lyfts inte bort, eftersom den [först] försvinner i den Smorde (Messias, Kristus).
Ja, än i dag ligger istället en slöja över deras hjärta när nu Mose läses [då man läser ur de fem Moseböckerna – Torah],
Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill ju inte bli avklädda utan påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet.
Jag har stort förtroende för er, jag är mycket stolt över er. Jag är uppfylld av tröst och har glädje i överflöd mitt i all vår nöd.
Vi blev uppmuntrade inte bara av hans ankomst (närvaro) utan också genom trösten han fått hos er. Han berättade för oss om er längtan [att få se Paulus igen], er klagan [sorg över hur de behandlat Paulus under hans senaste besök, se ; ] och er iver för mitt bästa, och då gladde jag mig ännu mer.
Därför har vi blivit uppmuntrade. Och inte nog med det, utöver vår egen uppmuntran kom den ännu större glädjen att se Titus så lycklig, eftersom hans ande har förnyats (blivit styrkt) genom er.
Om jag har berömt er inför honom, så har jag inte behövt skämmas för det. Nej, liksom allt vi har sagt er är sant, så har också vårt beröm inför Titus visat sig vara sant.
Dessutom [säger Skriften] detta:
Den som sår sparsamt
får (ska) också skörda sparsamt,
och den som sår rikligt [efter principen om välsignelser]
får (ska) också [efter principen om välsignelser] skörda rikligt,
När ni visar er äkthet genom denna hjälp prisar de Gud för att ni följer er bekännelse till den Smordes (Kristi) evangelium och så godhjärtat delar gemenskapen med dem och med alla.
De kommer också att be för er och längta efter er på grund av Guds överväldigande nåd mot er.
[Paulus brister ut i lovprisning:] Gud vare tack för hans obeskrivligt rika gåva! [Ord är helt otillräckliga för att beskriva Guds gåva – att hans Son kom till jorden.]
Jag bönfaller er [det starkaste ordet för vädjan], att när jag kommer [till er korintier] ska jag inte behöva vara så modig och bestämd mot några som menar att vi vandrar efter köttet (lever på världens sätt, har mänskliga motiv).
[Hittills har Paulus mest i förbifarten nämnt att det finns motståndare till honom i id=405>Korint, se 3:1. Nu riktar han sig till dessa falska apostlar. Vi förstår att de var judar som predikade ett falskt evangelium, se , .] Se vad som sker m
itt framför er
(vad som är helt uppenbart)!
[Frasen kan också översättas "Ni ser bara det som är på ytan" och syfta på de falska apostlarnas vältalighet och retorik.] Om någon är övertygad om att han
tillhör den Smorde
(Messias, Kristus), då ska han ha klart för s
ig att v
i tillhör den Smorde l
ika mycket som han.
Men han har svarat mig:
"Tillräcklig
för dig
är min nåd (favör) [den avvärjer, parerar och skyddar],
för kraften [min styrka]
i svaghet (oförmåga)
fullkomnas [för kraften fullkomnas i din svaghet]." [Ordföljden i grekiskan formar en kiasm som ramas in av orden tillräcklig och fullkomnas. Ordet "dig" och "i svaghet" (Paulus otillräcklighet) leder in till de två centrala orden nåd och kraft! Uttrycket är i perfekt indikativ, vilket betyder att det fortfarande står fast och gäller. Detta är det enda citatet från Jesu ord i Paulus brev.] Därför vill jag, mer än gärna, hellre berömma mig av mina svagheter, för att den Smordes (Messias, Kristi) kraft ska vila (tälta, "tabernakla") över mig.
Ja, jag är rädd att min Gud ska förödmjuka mig inför er när jag kommer tillbaka, och att jag måste sörja över många som tidigare har syndat och inte omvänt sig från den
orenhet (sexuell orenhet i tanke och handling, utsvävande liv, mer fokus på den moraliska orenheten än den fysiska akten),
sexuell lössläppthet (otukt) och sensualitet (lösaktighet, egen njutningslystnad utan några moraliska gränser), som de tidigare har praktiserat (ägnat sig åt).
[Paulus ger mycket av sin tid och energi till församlingen i id=405>Korint. Han grundade församlingen och var med dem i ett och halvt år. Senare gjorde han ett kortare smärtsamt andra besök och nu är han på väg till dem en tredje gång, se även ; . Däremellan har korintierna skrivit flera brev som Paulus besvarat. Detta brev är troligen det fjärde brevet som Paulus skriver till dem.] Det är nu tredje gången jag ska komma
till er.
Efter två eller tre v
ittnens ord
ska varje sak avgöras.
[Citat från . Samma vers citeras också i och . Användningen i dessa ställen, där en privat konflikt har blivit en allmän fråga för hela församlingen, indikerar att Paulus nu offentligt kommer att konfrontera dem som utger sig för att vara apostlar, men inte är det.] Galaterbrevet (8)
Den Smorde (Messias, Kristus) har friköpt oss (betalt ett pris för vår frihet) från lagens förbannelse, genom att bli ett med förbannelsen i vårt ställe, för det står skrivet:
"Under en förbannelse är alla som hängs upp på trä (ett kors)." []
Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma (säd, arvinge). Han [Gud, Skriften] säger inte, "och åt dina avkomlingar", som när man talar om många, i stället talas det om en, "och åt din avkomling". Det är den Smorde (Messias, Kristus).
Vad jag menar är att så länge arvingen är ett barn (omoget barn, 5-9 år gammal), är det ingen skillnad mellan honom och en slav, även om han är herre över allt.
Men nu, när ni har lärt känna (fått en personlig erfarenhet av) Gud, eller snarare, Gud har lärt känna (fått en personlig relation med) er, hur kan ni då vända tillbaka till dessa svaga och tomma krafter (element, primitiva religioner, vidskepelse)? Vill ni bli slavar under dem igen?
För ni är kallade till (ni kallades ju på grund av) frihet, syskon (bröder och systrar i tron), men inte till den frihet som ger köttet något tillfälle [som leder till en startpunkt för den gamla mänskliga naturen], utan tjäna i stället [ständigt] varandra genom [den osjälviskt utgivande] kärleken.
Åt alla dem som vill (kommer) vandra efter denna regel (leva i linje med denna ordning; följa denna princip, se ): Frid och barmhärtighet över dem, och (ja) över Guds Israel [Jesu efterföljare oavsett om man varit jude eller hedning före omvändelsen].
Efesierbrevet (11)
Han planerade att vid tidsepokernas fullbordan [när det nuvarande styret över jorden har uppfyllt sitt mått], i den Smorde (Messias, Kristus) lägga (placera, förena) allt i himlarna och på jorden under hans ledarskap.
upphör jag inte att tacka [Gud] för er, när jag nämner er i mina böner (en tacksägelse med glädje som väller fram inifrån).
så att han i kommande tidsåldrar kan visa på sin nåds (gr. <i>charisi>) rikedom som överflödar (överträffar; når längst) i godhet (vänlighet, mildhet, rättrådighet) [] mot oss i den Smorde (Messias, Kristus), Jesus.
För vi är hans hantverk [Guds mästerverk – hans konstnärliga arbete och poetiska verk] skapade (som formats, omdanats) i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus till [att utföra] goda gärningar [ett gott arbete i allt], som Gud har förberett [utsett och gjort redo i förväg, se även ] så att vi ska (för att vi skulle) vandra i dem [leva i det Gud planerat]. [Det grekiska ordet för hantverk, <i>poiemai>, har även gett oss orden poem och poesi. Paulus använder det också om Guds skapelseverk i . Den förste personen som blir fylld av den helige Ande är Betsalel () som är en hantverkare som ska formge tabernaklet. Jesus kallas även "hantverkarens son" ().]
Ni har blivit uppbyggda [som ett heligt tempel] på apostlarnas och profeternas grund, med Jesus den Smorde (Messias, Kristus) själv som hörnstenen [som är den första stenen i bygget och alla andra stenar riktas efter].
Från honom har varje familj (ras, stam, släkte) i himlen och på jorden fått sitt namn (karaktär). [Grekiska ordet för familj <i>patriai> är snarlikt fader, gr. <i>pateri> i .]
en Gud och allas Fader, som är över alla och genom alla och är i alla [som regerar över, verkar genom och lever i alla hans barn].
Var vred (arg), men synda inte (gå inte emot Guds bud, missa inte målet). Låt aldrig solen gå ner över er förbittring (irritation, ilska) [så att frön av bitterhet sås in],
Låt ingen bedra er med tomt prat (grundlösa argument, ursäkter) [som tonar ner allvaret med sexuell orenhet och materiellt habegär], för genom sådana synder kommer Guds vrede (straffdom) över olydnadens barn.
"så att det går dig väl (ska gå bra för dig),
och du får leva länge på jorden." [; ]
Filipperbrevet (7)
[Några av de första troende i Filippi var den välbärgade kvinnan Lydia och hennes familj, en slavflicka som befriats från en ond ande och föreståndaren för fängelset och hans familj, se , , . Det är troligtvis dessa (och andra i församlingen som Paulus har lärt känna under sina besök) som han tänker på när han skriver denna hälsning.] Jag tackar min Gud varje gång jag tänker på er [är tacksam över varje personligt minne],
på grund av ert gemensamma engagemang (aktiva deltagande, finansiella bidrag; ert partnerskap) för evangeliet (det goda budskapet; de glada nyheterna), från [den allra] första dagen [när Lydia öppnade sitt hem för evangeliet, se ] ända till nu [när ni skickade denna gåva].
Ja, även om mitt blod skulle utgjutas medan er tro bärs fram som ett offer är jag glad och gläds med er alla.
Ja, han var verkligen sjuk, nära döden. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan också över mig så att jag inte skulle få sorg på sorg.
och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer från (utav) läran (lagen – gr. <i>nomosi>) [genom att legalistiskt följa alla Moseböckernas bud], utan [med] den [rättfärdighet] som kommer genom den Smordes tro (trofasthet; förtröstan från Messias/Kristus), rättfärdigheten från (utav) Gud på grund av tron (som är baserad på trofasthet/tillit/förtröstan) –
Inte för att jag redan har uppnått det [en andlig kunskap då det inte finns något mer att lära], eller redan blivit fullkomlig, men jag strävar efter att vinna (lägga beslag på) det, på samma sätt som den Smorde (Messias, Kristus) Jesus har vunnit mig (gjort mig till sin egen).
Men jag gladde m
ig mycket
(storligen – gr. <i>megalosi>) i Herren över att n
i nu äntl
igen förnyade er omtanke om m
ig
[att ni nu till slut lät omsorgen om mig blomma upp]. V
isst tänkte n
i på m
ig förut också, men då hade n
i inget
[lägligt] tillfälle
(då saknade ni möjlighet) [att visa det].
[Epafroditus har nyligen överlämnat en gåva från församlingen i id=1040>Filippi till Paulus (som satt fängslad, se ). Eftersom Paulus med största sannolikhet vid det här tillfället befann sig i id=1111>Rom, kan en av anledningarna till att det dröjt vara att det först nu var någon som hade vägarna förbi så långt västerut. Paulus hade innan dess också varit fängslad i id=365>Caesarea i två år, rest över Medelhavet och blivit strandsatt på id=859>Malta, se .]Kolosserbrevet (6)
För i honom skapades [hela universum – både den materiella och andliga världen]
allt i himlarna
och på jorden,
det synliga
och det osynliga, oavsett om det är tronfurstar
eller herradömen,
eller makter
eller väldigheter, allt är skapat genom honom
och till honom.
[Versen är skriven som en kiasm. Hela versen ramas in av att Jesus har <i>skapati> allt. I nästa nivå hör himlen ihop med det osynliga och jorden med det synliga. Troligtvis beskrivs sedan den osynliga änglavärldens hierarki med tronfurstar osv. Anledningen kan vara att i den grekiska mytologin finns en mängd olika gudar, alla i olika grader. Ängladyrkan kunde också lätt smyga sig in även i den kristna tron. Jesus står över allt detta och är den enda vägen till Gud. De tre prepositionerna "i honom", "genom honom" och "till honom" i början och slutet på denna vers är ett sätt att bemöta de falska lärarna. I århundraden hade de grekiska filosoferna undervisat om att allt har en orsak, plan och syfte. Vad det gäller skapelsen så är Jesus den som planerat den, gett upphov till den och det slutgiltiga syftet och målet med hela skapelsen.]
och genom honom försona allt med sig,
sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors –
frid genom honom både på jorden och i himlen.
Fokusera på [träna era sinnen och tänk ständigt på] det (de ting) som är där ovan [i det himmelska], inte på det (de saker) som är på jorden.
Som en konsekvens av detta, döda nu allt inom er som tillhör jorden (vägra att lyda under dessa onda begär och djuriska impulser):
olovligt sex (otukt, det grekiska ordet <i>porneai> används här och grundordet betyder "att sälja sig till slaveri". Vårt ord "pornografi" är ett sammansatt ord av just detta ord <i>porneai> och <i>grafoi>, som betyder "något skrivet eller tecknat", dvs. en beskrivning antingen i text eller grafiskt av någon som säljer sig sexuellt.)
orenhet (sexuell orenhet i tanke och handling, utsvävande liv, mer fokus på den moraliska orenheten än den fysiska akten),
lusta (otyglat sexuellt begär),
ondskefullt begär (mer generellt ord än det föregående, syftar på alla oheliga önskningar),
och särskilt girigheten (en oproportionerlig självfixering, ett omåttligt begär efter mer och mer materiellt, ofta genom att kallsinnigt utnyttja andra) som är avgudadyrkan.
På grund av sådant kommer Guds [heliga] vrede över olydnadens människor (de som medvetet går emot Guds vilja).
Och över allt detta [klä er i] – kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] som är fullkomlighetens [sammanhållande] band (ligament, ledband, länk). [Kärleken liknas vid ett ytterplagg eller ett bälte som håller samman alla andra delar. Den verkar överskylande, men också sammanhållande inifrån och gör det möjligt för "den nya människan" att komma i funktion i Herrens kropp, se ; ; .]
1 Thessalonikerbrevet (6)
[ är en enda mening i grekiskan, huvudverbet är "vi tackar".] Vi tackar alltid Gud för er alla
när vi nämner er i våra böner.
när de kont
inuerl
igt försöker h
indra oss från att pred
ika för hedn
ingarna så att dessa bl
ir frälsta.
[Detta skedde även i id=405>Korint där Paulus skrev detta, se .] Så fyller de ständ
igt s
ina synders mått. Men vredesdomen har
till slut komm
it över dem.
[Paulus själv var jude och han skrev till en församling med både judar och greker. Det var inte alla judar som hade dödat Jesus, begreppet syftar på de som var fientligt inställda till Jesus. Samma onda sinnelag fanns hos de i id=1256>Thessalonike och id=276>Berea som underblåst de upplopp som fördrev Paulus från dessa städer, se , . Samma bild av att "fylla upp syndens mått" används i . Även Jesus använde det när han talade till fariséerna, se .]Så har vi genom er tro fått nytt mod när det gäller er, syskon (bröder och systrar i tron), mitt i alla våra svårigheter och lidanden.
För hur kan vi tacka Gud nog för er, för all den glädje som ni är för oss inför vår Gud?
Gud har inte kallat oss till orenhet
utan till ett liv i helgelse.
2 Thessalonikerbrevet (4)
när han kommer på den dagen för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som tror, [ni kommer att vara bland dessa troende] eftersom ni har trott det vittnesbörd vi gav er.
[När Paulus hade varit hos thessalonikerna hade han undervisat utifrån Gamla testamentet om Herrens dag och den sista tiden, se . En dag är som tusen år för Herren, se , så denna dag behöver inte vara en tjugofyratimmarsperiod. Herrens dag beskriver en tid då Gud griper in i historien med både dom och välsignelse på ett mer direkt och dramatiskt sätt. Läran om den yttersta tiden kallas "eskatologi". Ordet kommer från grekiskans <i>eschatoni>, "det yttersta", och <i>logosi>, "lära".] När det gäller vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) ankomst och hur vi ska samlas hos honom [] ber vi er, syskon (bröder och systrar i tron),
motståndaren som förhäver s
ig över allt som kallas gud eller hel
igt
så att han sätter s
ig
i Guds tempel
(helgedom) [i id=735>Jerusalem] och säger s
ig vara Gud.
Men i Herren har vi blivit övertygade om att [allt] det vi föreskriver er [överlämnar till er i detta brev], det gör ni redan – och kommer [fortsätta] att göra.
1 Timoteusbrevet (8)
Jag mötte förbarmande (medlidande), och det för att den Smorde (Messias, Kristus) Jesus skulle kunna visa allt sitt tålamod mot mig som den förste, ett exempel för [att uppmuntra] dem som ska komma till tro på honom och vinna evigt liv.
[Paulus återkommer nu till uppmaningen att tillrättavisa falska lärare.] Detta uppdrag att befalla (förmana, uppmana) [de som lär ut falska läror, se och ] anförtror jag nu åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig. I kraft av dem ska du kämpa den goda (ärbara) kampen,
Det är därför vi ständigt arbetar och kämpar (ger vårt yttersta), för vi har satt vårt hopp till den levande Guden som är Frälsaren för alla människor, först och främst för dem som tror.
Den som nu verkligen är änka, och har blivit ensam (ensamstående, isolerad), har satt sitt hopp till (har sin förväntan på) Gud och håller ut (stannar kvar; framhärdar) [fortsätter att stå på sig] i åkallan [i de böner som bes för specifika behov] och bön [i tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet med Gud] natt och dag.
[Paulus hade redan nämnt att församlingen behövde vara på sin vakt mot sådana som talade illa om dess ledare, se , . Här är riktlinjerna för hur man skiljer mellan falska och äkta anklagelser. Det är samma princip som finns genom hela Bibeln med flera vittnen, se ; .] Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste om det inte finns två eller tre vittnen.
Jag [Paulus] befaller dig [Timoteus]
inför Gud (i hans närvaro), som ständigt ger liv åt allt levande,
och inför Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
som vittnade med den goda bekännelsen inför Pontius Pilatus.
[Jesu uppdrag var att vittna om sanningen, se .]
Uppmana dem som är rika i den här tidsåldern (världen) att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som rikligt ger oss allt att njuta av.
2 Timoteusbrevet (6)
Fortsätt (gång på gång) att påminna dem [församlingen] om detta [att stå fasta, undervisa med fokus på evangeliets kärna, se , , ]. Varna dem inför Gud att undvika ordstrider, för sådant är
meningslöst (helt utan vinst)
och förödande (omkullkastande, ödeläggande – gr. <i>katastrophei>)
för dem som hör på.
Men oandligt, tomt prat ska du ständigt akta dig för. De som ägnar sig åt sådant kommer att gå allt längre i ogudaktighet [bort från Gud, från den rätta vägen],
Men de ska inte ha någon mer framgång. [De går längre och längre i sin ogudaktighet, se .] Deras galenskap ska bli uppenbar för alla, så som det också blev med de två [Jannes och Jambres]. [Jannes och Jambres var, enligt den judiska traditionen, namnet på faraos två trollkarlar som gjorde falska tecken, se ; .]
Men onda människor och bedragare [charlataner, illusionister, de som ger ett sken av att vara goda] ska gå allt längre i sin ondska, de bedrar (vandrar bort från sanningen) och är själva bedragna. [All synd har sitt ursprung i att vara förledd. Att känna sanningen sätter människor fria, se .]
De kommer att vända sig bort från att höra sanningen, och i stället vända sig till myter (mänskligt påhittade historier).
Titusbrevet (2)
och ger hopp om evigt liv.
Detta eviga liv har Gud, som inte kan ljuga,
utlovat från evig tid (innan kronologisk tid började räknas),
som han rikligen sköljde över oss genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), vår Frälsare.
Filemonbrevet (2)
Jag tackar alltid min Gud när jag nämner (tänker på) dig [Filemon] i mina böner.
Din kärlek [som är osjälvisk och utgivande] har varit till stor glädje och tröst (uppmuntran) för mig,
eftersom de heliga har blivit styrkta i sina hjärtan (och är det fortfarande)
tack vare dig, broder.
Hebreerbrevet (29)
men nu i dessa sista (ordagrant: "eskatologiska") dagar talade han till oss genom sin Son, som han satte till arvinge över allt (som han gav äganderätten till alla ting). Genom honom har han också skapat tidsåldrarna (universum, världen, tidsepokerna).
Han säger också:
Mitt hopp står till honom. [] och vidare [i nästa vers]:
Se, här är jag och barnen som Gud har gett mig. []
Men den Smorde (Messias, Kristus) var trogen över Hans [sin egen Fars] hus [inte bara som en tjänare som Mose, utan] som en Son. Det är vi som nu är detta hus, om vi behåller (är uthålliga och håller fast vid) den frimodighet och stolthet som vårt hopp ger oss (det vi fritt och glatt talar om).
Låt oss lämna de första grunderna (gr. <i>arche logosi>) [i undervisningen och läran] om den Smorde (Messias, Kristus) [] och avancera stadigt framåt mot vuxen fullkomlighet (till andlig mognad; den fullmogna kunskapen). Låt oss inte igen lägga grunderna [som är]:
Omvändelse från döda gärningar
och tro på Gud,
En åker som dricker det regn som ofta faller på den och som ger god skörd åt dem som den odlas för, den åkern får välsignelse från Gud.
Om nu fullkomlighet hade gått att nå genom den levitiska prästtjänsten – och på den grunden fick [det judiska] folket lagen [undervisningen i Moseböckerna] – varför måste det då uppstå en annan präst, en som Melkisedek, en som inte sägs vara som Aron?
Han som det talas om hör till en annan stam, och från den stammen har ingen gjort tjänst vid altaret.
Här är huvudpunkten (det viktigaste) i det vi säger:
Vi har en sådan överstepräst som sitter
på högra sidan om Majestätets tron i himlarna,
Hade han nu varit på jorden skulle han inte ens vara präst, eftersom det redan finns andra som bär fram de offergåvor som lagen [Torah] föreskriver.
Men nu har den Smorde (Messias, Kristus) ett högre prästämbete, liksom han också är medlare för ett bättre förbund [än det gamla] som är grundat på bättre löften. [Alla Guds löften är goda, men dessa har än större välsignelser.]
Men Gud förebrår dem när han säger [genom profeten Jeremia]:
Se, dagar ska komma, säger Herren,
då jag ska sluta ett nytt (bättre) förbund (kontrakt)
med Israels hus [de tio norra stammarna] och med Juda hus [i söder]. [Jeremia levde i en tid då israeliterna var splittrade i det norra riket, Israel, och det södra, Juda. Löftet om ett förnyat förbund handlar också om att läka såren mellan Guds folk, i Jesus finns försoning, se .]
Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid
ska sluta med Israels hus, säger Herren:
Jag ska lägga mina lagar [min undervisning, Torah – gr. <i>nomosi>] i deras sinne
och skriva dem [lagarna, undervisningen] i deras hjärtan.
Jag ska vara deras Gud,
och de ska vara mitt folk.
Dessa [yttre ceremonier och ritualer] rör bara mat och dryck och olika reningar [ceremoniella reningsdop och bad]. De var yttre regler (för kroppen) som skulle följas fram till tiden för en bättre ordning [ett bättre förbund].
Därför är den Smorde (Messias, Kristus) medlare för ett förnyat förbund, för att de som är kallade [oavsett nationalitet, se ] ska få det utlovade, eviga arvet, när han nu med sin död har friköpt oss från överträdelserna under det första [gamla] förbundet.
Först vid hans död blir testamentet giltigt, för det träder inte i kraft så länge han lever.
I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger sedan världens skapelse. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidsåldrarnas slut för att genom sitt offer utplåna synden.
Detta är det förbund som jag ska sluta med dem
efter dessa dagar.
Jag ska lägga mina lagar [min undervisning] i deras hjärtan,
och jag ska skriva dem [lagarna, undervisningen] i deras sinnen (förstånd, tankar).
[. Samma citat som i , dock är hjärta och sinne i omvänd ordning. Det nya förbundet är inte skrivet på stentavlor utan i hjärtat och förvandlar inifrån och ut, se .]
När vi nu har en [sådan] stor [underbar] överstepräst över Guds hus:
Den som förkastar Mose lag [och undervisning från Torah] dör utan förbarmande (medkänslor) på grund av två eller tre vittnen (efter två eller tre vittnesmål/bevis) [enligt ].
[I kiasmen balanseras detta stycke mot exemplen på de människor som lidit och dött i tro, se .] I tro bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och blev rättfärdig genom att Gud själv intygade (tog emot) hans offergåvor []. Trots att han [Abel] nu är död talar hans tro ännu. [Abels exempel på tro och offer som inte kom från egen prestation och egna gärningar talar ännu i dag till oss, se .]
[ är kiasmens centrum. Här blir det tydligt att tron ser framåt på något som ännu inte är fullt synligt för det fysiska ögat, se . Här bryts också mönstret "i tro" för att betona "genom tro" (gr. <i>kata pistisi>), samma uttryck som i .] Genom tro dog alla dessa [Abraham, Sara, Isak och Jakob, se , men kan även inkludera de som nämns i ] utan att ha fått ta emot de fullbordade löftena. [Under sitt jordeliv fick de inte se allt det Gud lovat dem.] Trots det såg de uppfyllandet, men som på håll, och välkomnade det [i tro] och bekände sig vara gäster och främlingar (som har en temporär boning här) på jorden.
I tro välsignade den döende Jakob Josefs båda söner []. Sedan tillbad han böjd mot änden av sin stav [].
I tro föll
id=733>Jerikos murar, efter att de
[israeliterna] hade marscherat runt
(omringat) dem
i sju dagar.
Världen var inte värdig att ta emot dem. De irrade omkring i
öknar och bergstrakter,
i grottor och hålor.
För det var verkligen så att de [våra fäder här på jorden] fostrade oss en kort tid (ordagrant: några korta dagar) så som de ansåg lämpligt (efter det som enligt dem verkade bra). [Mänsklig fostran baseras på ofullständiga bedömningar och tillfälligt temperament. Ibland orättvist, ibland för hårt, andra gånger för släpphänt.] Han [Gud], däremot [som vår himmelske Fader som känner allas hjärtan, se ; ; ], gör det för vårt bästa [på ett kombinerat sätt som ger oss fördelar på alla områden], för att vi ska få del av hans helighet.
[Detta är den femte och sista varningen i detta brev. För de andra se 2:1-4; 3-4; 5:11-6:20; 10:19-39.] Se till (var ständigt vaksamma så) att ni inte avvisar honom som talar. För om inte de [israeliterna under ökenvandringen] kom undan som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur ska då vi göra det om vi vänder ryggen åt honom som från himlen varnar oss?
Jakobs brev (8)
Om ni då ger all uppmärksamhet till den som bär de fina kläderna och säger till honom: "Sätt dig på den här ärofyllda platsen", medan ni säger till den fattige: "Stå där", eller "Sätt dig där på golvet (vid mina fötter)."
Är det inte de som förolämpar (förtalar, hädar) det goda (vackra, dyrbara) namnet som är nämnt över er (ni är uppkallade efter)? [; ; ]
[Två exempel hur tro och gärningar hör ihop tas från GT. Abraham – en jude, och Rahab – en hedning.] Blev inte vår far Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar när han bar fram sin son Isak på altaret? [Abraham var israeliternas stamfar, se . Han var villig att offra sin ende son, Isak, se .]
[Följande stycke handlar om orättfärdiga rika och hör ihop med stycket i . Uttrycket "Lyssna nu" återfinns bara här och i och ger en skarp varning.] Lyssna nu (var uppmärksamma), ni som är rika! Gråt och klaga över de olyckor som ska drabba er.
Ni levde i lyx och överflöd på jorden,
ni gödde era hjärtan på slaktdagen.
Syskon (bröder och systrar i tron), var tålmodiga fram till Jesu ankomst (tappa inte hoppet oavsett omständigheter). [Exempel från jordbruket:]
Se [observera] hur jordbrukaren väntar på att jorden ska ge sin dyrbara skörd,
hur han tålmodigt väntar på det första regnet [höstregnet som gör att sådden börjar gro]
och det senare regnet [vårregnet som gör att skörden växer till och frukten blir riklig].
Är någon sjuk (svag)?
Då ska han sammankalla de äldste (församlingsledarna) i [den lokala] församlingen, och de ska be för honom sedan de smort honom med olja i Herrens namn.
Elia var en människa med samma natur [som också fick lida och som berördes av känslor på samma sätt] som vi. Han bad en bön att det inte skulle regna, och då regnade det inte över landet (på jorden) under tre år och sex månader.
1 Petrusbrevet (9)
[Huvudverbet, och det enda imperativet, i följande vers är "sätt ert hopp" till nåden, vilket binder ihop detta stycke med föregående på ett fint sätt.] Därför [utifrån grunden i frälsningen, se ], efter att ha tagit bort allt som hindrar ert sinne att tänka rätt [ordagrant: "efter att ha bundit upp kläderna", för att vara redo att röra sig framåt obehindrat, se ], var samlade (nyktra, alerta i sinnet, ha självkontroll). Sätt ert hopp helt och fullt (utan att tvivla) till den nåd (gåva, kraft) som kommer över er när Jesus den Smorde (Messias, Kristus) är uppenbarad.
Han var utsedd innan universums begynnelse, men uppenbarades [här på jorden] i dessa sista dagar (slutet på tiden) för er skull.
Just därför innefattar (innesluter, inkluderar – gr. <i>periechoi>) man [Jesaja] det i ett skriftstycke:
Se, jag lägger i Sion [en poetisk term för Jerusalem] en sten,
en utvald, dyrbar (ärad, prisad, kär; högt aktad/värderad) hörnsten,
och den som tror på den (honom) borde aldrig [behöva] skämmas
[behöver absolut inte komma på skam eller känna vanära]. [Här citerar Petrus från den grekiska översättningen Septuaginta.]
Han bar personligen våra synder i sin egen kropp [, ] på korsets trä, så att vi kan dö bort från synderna och leva för rättfärdighet. Genom hans sår har ni blivit helade.
Ni var som
får som gått vilse [], men nu har ni kommit tillbaka till herden som beskyddar era liv.
För Herrens ögon vakar över [vilar på; följer] de rättfärdiga
och hans öron är vända till deras bön (vädjan).
Men Herrens ansikte är emot dem
som gör det onda. [I både citerar och refererar Petrus till (ur den grekiska översättningen av Gamla testamentet, Septuaginta). I och använder han tredje person singular istället för psalmens direkta uppmaning i andra person singular. Septuaginta följer hebreiskan och har inget verb utan lyder översatt: "Herrens ögon över/på" och "hans öron till/mot".]
Om ni blir förolämpade (förtalade, hånade, vanärade) på grund av den Smordes (Kristi) namn [för att bära det namnet dvs. kallas för kristna] är ni saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda), för härlighetens Ande – Guds Ande – vilar över er (ger er en paus; håller er tillbaka och förnyar er). [Vissa handskrifter har också följande text: "Ja, vad gäller dem så blir han smädad, men vad gäller er blir han ärad."]
när ni kastat all er oro (ängslan; varje bekymmer) på honom – för han har omsorg om (han bryr sig om det som rör) er. [] [Ordet för oro, gr. <i>merimnai> används om världsliga bekymmer som kväver ordet, se . Verben "ödmjuka" och "kasta" i och hör ihop. Vi ödmjukar oss inför Gud genom att kasta våra bekymmer på honom. Att själv försöka bära sin börda är snarare falsk ödmjukhet, vilket inför Gud är högmod. Det grekiska verbet <i>epiriptoi> förekommer förutom här bara i där det står att man "kastade" sina mantlar på åsnan som Jesus sedan satt på när han red in i Jerusalem, redo att offras. När vi kastat det som tynger och splittrar oss på Jesus tar han det hela vägen till korsets fullbordade verk. "Kasta" står båda gångerna i tempusformen aorist, något som uttrycker en punktuell, dvs. enstaka och ögonblicklig handling. Har vi en gång kastat all självcentrerad oro på Herren så behöver vi inte ta tillbaka den och kasta den på nytt! Genom att vi ödmjukar oss kommer Gud, när tiden är inne, att leda oss vidare till den position han har tänkt för oss i sitt rike (), se även .]
2 Petrusbrevet (3)
Jag ser det som min plikt att väcka (aktivera, skaka liv i) er med mina påminnelser så länge jag är kvar i detta tält. [Vår jordiska kropp liknas vid en förgänglig temporär boning.]
Det har gått med dem som det så sant heter i ordspråket:
"Hunden vänder åter till sin egen spya" [],
och
"Ett svin som tvättat sig vältrar sig igen i smutsen."
[Ett utombibliskt citat, troligtvis från Ahikars ordspråk. Svin och hundar var orena djur, se .]
Framför allt ska ni veta att det i de sista dagarna kommer hånfulla människor som drivs av sina begär och som hånar er
1 Johannesbrevet (1)
Alla som vilar i detta hopp (denna förväntan) på honom
renar (tvättar, helgar) sig ständigt [man vill efterlikna Jesus],
eftersom han [Jesus] är
ren (helgad, utan skuld).
3 Johannesbrevet (1)
Om jag kommer ska jag därför
påm
inna om det han gör, hur han spr
ider elakt förtal om oss. Han nöjer s
ig
inte med det, utan han vägrar ta emot
(välkomnar inte) syskonen
(bröderna och systrarna i tron), och när andra v
ill göra det h
indrar han dem och dr
iver ut dem ur församl
ingen.
[Diotrefes drevs av sitt ego och maktbegär. Han: - var egenkär, se , - talade illa om andra, se , - välkomnade inte goda resande predikanter och missionärer, bland annat Johannes utsända lärjungar, , - hindrade andra från att välkomna dem, se , - uteslöt de människor, som hade välkomnat missionärerna, från församlingsgemenskapen, se .
]Judas brev (1)
De sade till er: "I den sista tiden kommer hånfulla människor som drivs av sina gudlösa begär."
Uppenbarelseboken (144)
Se, han kommer [tillbaka] med molnen (skyarna)
och varje öga ska se honom,
även de som genomborrat honom,
och jordens alla stammar ska jämra sig på grund av honom. Ja, amen (Ja, detta kommer verkligen att ske). [En dubbel bekräftelse på både grekiska och hebreiska. Frasen <i>nai ameni> börjar med det grekiska ordet för "ja" följt av det hebreiska <i>ameni> som betyder "det är sant".]
När jag såg honom föll jag ner som död för hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sade [samma hand som upprätthåller hela världen och leder kyrkan, ger nu styrka till en enskild människa]:
Var inte rädd. Jag är den förste och den siste
Detta är mysteriet (hemligheten) med de sju stjärnorna som du såg i min högra hand och de sju ljushållarna av guld:
de sju stjärnorna är de sju församlingarnas änglar,
och de sju ljusstakarna är de sju församlingarna.
Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna. Den som vinner seger ska jag ge av det dolda mannat,
och jag ska ge honom en vit sten,
och på stenen ska det stå ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det." [En vit sten användes i de romerska domstolarna och betydde: icke skyldig. Även inom sporten användes en vit sten som segerpris. Vinnaren fick en vit sten med sitt namn. Det kan vara Guds namn eller mottagarens. Oavsett är betydelsen att den som tror äger något som bara han har fått.]
Men
till er andra
i id=1258>Thyatira som
inte har denna
[Isebels] lära, alla n
i som
inte känner Satans djup, som det heter,
till er säger jag: Jag lägger
inte
på er någon ny tung börda.
Den som segrar och ger akt på mina gärningar [håller mina bud och gör det som behagar mig] ända till slutet, honom ska jag ge makt över folken,
Kom därför ihåg hur du tagit emot [i tro fått ta emot evangeliet] och hört [Guds ord]. Lyd (håll fast vid sanningen) och vänd om (förändra ert tänkesätt på en gång)! För om du inte vaknar ska jag komma som en tjuv [plötsligt, oväntat] och du ska inte veta vilken timme jag kommer över dig.
Eftersom du
[församlingen i id=1039>Filadelfia, och främst riktat till församlingsledaren] har bevarat
(skyddat, varit trogen och följt) ordet, v
ilket kräver uthåll
ighet
(ståndaktighet), ska jag
[Jesus] också bevara
(skydda) d
ig från prövn
ingens stund som ska komma över hela världen för att pröva jordens
invånare.
[Uttrycket "bevara dig från" kan betyda "bevara dig från prövning" eller "bevara dig även under prövning".]Den som segrar ska jag göra
till en pelare
(vara fast och vara viktig) i m
in Guds tempel, och han ska aldr
ig mer lämna det.
På honom ska jag skr
iva:
m
in Guds namn,
och namnet
på Guds stad,
det nya
(bättre) id=735>Jerusalem som kommer ner ur h
imlen,
från m
in Gud,
och m
itt nya namn.
Se, jag står [fortfarande] vid dörren [utanför församlingen] och knackar. Om någon skulle höra min röst och öppna dörren, [då] ska jag komma in till honom och äta (hålla måltid) med honom och han med mig. [Grekiskan har här ordagrant: "har <i>ståtti> vid dörren". Det tillsammans med "knackar" beskriver en upprepad pågående händelse, se även ; ; ; . Jesus både knackar och talar till sin församling och enskilda troende. Knackandet kan vara yttre omständigheter, prövningar och lidanden då en människa blir påmind om livets bräcklighet. Jesus finns då nära och talar genom den Helige Ande, se . En måltid beskriver en nära gemenskap – vi "bryter brödet" tillsammans med honom själv, se ; ; ; .]
Genast var jag i Anden. [Johannes var redan i Anden, se . Nu ser han en ny syn eller dimension, Paulus hade varit med om något liknande, se .] Och se, en tron stod i himlen, och någon satt på tronen. [Det första Johannes ser är Guds tron, det är det centrala och mest iögonfallande. Beskrivningen liknar även andra syner från himlen, se ; . En tron har att göra med makt. I en ateistisk och materiell världsbild finns det ingen tron i himlen. Det finns ingen högre auktoritet som människan behöver stå till svars inför. Inom humanismen finns det dock en tron, men där sitter inte Gud utan människan själv.]
Runt omkr
ing
(på alla sidor, som en cirkel runt) tronen stod tjugofyra
[mindre] troner, och
på tronerna satt tjugofyra äldste klädda
i v
ita kläder och med segerkransar
(gr. <i>stefanosi>) av guld
på huvudet.
[Den prästerliga tjänsten i templet var indelad i 24 avdelningar, se . Det jordiska templet är en bild på det himmelska templet. Talet tolv representerar Guds folk. Israeliterna var uppdelade i tolv stammar, Jesus kallade tolv lärjungar. De tjugofyra äldste, tolv plus tolv, betecknar troligtvis här Guds folk från både Gamla och Nya testamentet. När det nya id=735>Jerusalem beskrivs har staden tolv portar och tolv grundstenar. På portarna står de tolv stammarnas namn och grundstenarna har de tolv apostlarnas namn, se , .]När (varje gång som) dessa varelser prisar, ärar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i evigheternas evigheter,
då faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom som lever i evigheternas evigheter. De lägger ner sina segerkransar inför tronen [i respekt och vördnad] och säger:
Sedan såg jag
(och jag såg) en bokrulle
i högra handen
på honom som satt
på tronen.
[Johannes såg boken ligga på Guds öppna hand. Att det är den högra handen beskriver makt och auktoritet över dess innehåll.] Bokrullen hade text
på båda s
idor och var förseglad med sju s
ig
ill.
[I vanliga fall skrev man bara på en sida. Att bokrullen hade text på båda sidorna beskriver att inget mer kan läggas till, den är fulländad. Utifrån sammanhanget gäller texten världens framtid och Guds frälsningshistoria fram till dess avslutning. Här finns beskrivningen om hur Guds rike ska råda på jorden. Bokrullen, förseglingar och templet för också tankarna till lagen om återlösare som beskrivs i . Det finns ett exempel på hela denna process i Jeremia kapitel 32. Mitt under en belägring av id=735>Jerusalem, av id=251>Babylons kung Nebukadnessar, får Jeremia ett ord från Herren att återköpa en bit mark från sin kusin. Denna konkreta profetiska handling visar på framtidshopp. Det kommer att bli fred. Marken kommer att köpas tillbaka och få sin rätta ägare. Inför vittnens närvaro nedtecknades exakt samma köpekontrakt på två papyrusark. Båda rullades ihop, den ena förseglades med sigill medan den andra förblev öppen så att den kunde läsas. Vid en konflikt om ett landområde kunde en präst bryta sigillen, öppna originalhandlingen, och avgöra tvisten.
Jesus är domaren som kan återlösa jorden som just nu är "belägrad". Paulus beskriver hur hela skapelsen ligger under förgängelsen, men en dag ska bli återlöst, se .]Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden [Hades, de dödas plats] kunde öppna bokrullen eller se in i den. [Den som kan se dess innehåll kan förutse och skapa framtiden och därmed påverka historien. Ingen i hela universum, inget väsen i himlen, ingen nu levande på jorden eller någon som har levt var värdig.]
Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen.
Du har gjort dem till ett kungarike
och till präster åt vår Gud,
och de ska regera på jorden."
Allt skapat (varje skapad varelse som finns) i himlen och på jorden och under jorden och på havet, ja, allt det (alla de) som finns i dem hörde jag säga:
"Honom som sitter på tronen [Fadern]
och Lammet [Jesus]
tillhör
lovet (lovordet, lovprisningen),
och äran (priset, aktningen, respekten)
och härligheten (äran, lovprisningen)
och väldet (herraväldet; <i>kratosi> – kraften att regera, makten att styra)
i evigheternas evigheter."
Sedan såg jag (och jag såg), och se (en uppmaning att vara uppmärksam på vad som följer) en vit häst, och han som satt på den hade en båge [antingen en pilbåge eller en symbol på löfte]. Han fick en segerkrans, och han drog ut som segerherre för att segra. [De dubbla verben "såg" och uppmaningen "se" ger uttryck för en kontrast och en ny dimension i synen, samma fras återkommer i och . Bågen tillsammans med segerkransen och beskrivningen om att "han går ut för att segra" verkar tala om krig. Detta är enda gången båge, gr <i>i> används i NT. Ordet kommer från <i>tiktoi> som betyder att föda fram, ett frö som bär frukt eller metaforiskt för att skapa en ny början. Bågen kan också symbolisera att ryttaren kommer med löfte om fred, jmf . De fyra hästarna hör ihop, se . Det finns likheter med Jesus som kommer på en vit häst, se , men troligare är att det är en falsk messias. Den vita hästen och ryttaren kan symbolisera de initiala fredliga löften en erövrare först ger. Om man ser en parallell till , , gäller den första varningen just falska messiasfigurer som ska förleda många.]
En annan häst kom ut, en eldröd, och han som satt på den fick makt att ta bort freden från jorden så att människor skulle slakta varandra. Och han fick ett stort svärd.
När Lammet bröt det tredje sigillet, hörde jag den tredje varelsen [som hade ett ansikte som en människa, se ] säga: "Kom!" Sedan såg jag (och jag såg), och se (en uppmaning att vara uppmärksam på vad som följer) en svart häst, och han som satt på den hade en våg i sin hand.
Sedan såg jag
(och jag såg), och se
(en uppmaning att vara uppmärksam på vad som följer) en grön häst, och han som satt
på den hette Döden, och Hades
(dödsriket) följde honom. De f
ick makt över en fjärdedel av jorden, att döda med svärd och med svält och med pest och genom jordens v
ilda djur.
[I domen över id=735>Jerusalem nämns svält, vilddjur, svärd och pest, se .] [Det grekiska ordet för den fjärde hästens färg är gr. <i>chlorosi>. Ordet används genomgående i Bibeln för grönska och det gröna gräset, se ; ; . Ordet användes även bland grekerna om den gulgröna färgen på en sjuk persons hud. Brevets läsare associerade troligtvis till Sakarja 6 där han ser röda, svarta, vita och spräckliga hästar, se . Jämför man Sakarjas och Johannes syn motsvarar den vita och svarta färgen varandra exakt, medan Sakarjas röda färg har intensifierats till eldröd. Den spräckliga färgen motsvarar den sista grönaktiga chloros-färgade hästen. Ytterligare en ledtråd till den sista hästens färg finns i , där ordet för vinranka används för att beskriva den spräckliga hästens kulör. Vinrankan är först ljusgrön när den skjuter skott, mörknar för att till sist bli brunaktig. Det verkar som om den sista hästen är grön, med flera gulgröna eller bruna nyanser. Syftar dessa färger på riken kan det finnas en koppling till Nebukadnessars syn med en staty med fyra delar. Den fjärde, foten som bestod av både lera och järn som blandats, symboliserade att det ska vara ett splittrat rike, se .]De ropade med stark röst: "Herre, du som är helig och sann! Hur länge ska det dröja innan du dömer jordens invånare och straffar dem för vårt blod?"
och de sade till bergen och klipporna: "Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede!
Efter detta såg jag fyra änglar stå vid jordens fyra hörn [de fyra väderstrecken] och hålla tillbaka jordens fyra vindar så att ingen vind skulle blåsa över jorden eller havet eller något träd. [Vind används ofta symboliskt för Guds dom, se ; ; .]
"Skada inte jorden eller havet eller träden förrän vi har satt sigill på vår Guds tjänares pannor!" [Ännu en gång lånas en bild från Hesekiels vision där en man klädd i linne får uppdraget att gå igenom staden och rita ett tecken i pannan på alla de som gråter och suckar över synden de ser omkring sig, se . Längre fram i Uppenbarelseboken tvingas Guds motståndare att ta emot ett märke på högra handen eller pannan, se .]
Med hög (stark, väldig) röst ropade de [om och om igen] och sade:
"Frälsningen (räddningen, befrielsen) [hör] till [kommer från; finns hos]
vår Gud – han som sitter på tronen –
och [det älskade] Lammet."
Alla änglarna stod i en cirkel omkring tronen och kring de äldste och de fyra varelserna, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud
Därför står de inför Guds tron, och tjänar honom dag och natt i hans tempel [den inre allra heligaste delen, där Guds närvaro bor], och han som sitter på tronen ska slå upp sitt tält över dem.
De ska inte längre hungra och inte längre törsta, varken solen eller någon annan hetta ska träffa dem []
för Lammet som står mitt för tronen ska vara deras herde [; ]. Han ska leda dem till livets vattenkällor [levande vatten, ]. Gud ska torka varje tår från deras ögon." [] [Det är viktigt att komma ihåg att Johannes inte alltid får se exakt hur den framtida härligheten ser ut. Här återger han svaret han "hör". Tidigare i "hörde" han vilka de tolv stammarna var. Johannes skriver mer av vad han sett i sina syner än vad Paulus gör, se . Trots det är det tydligt att han följer den Bibliska principen att "vi lever här i tro, utan att se", se . Johannes skriver även i ett av sina brev att det ännu inte är uppenbart vad vi som Guds barn ska bli, men vi vet med säkerhet att när han uppenbarar sig ska vi bli lika honom, för då ska vi se honom som han verkligen är, se .]
En annan ängel [] kom och ställde sig vid altaret med ett rökelsekar av guld. Åt honom gavs mycket rökelse att lägga tillsammans med alla de heligas böner på guldaltaret framför tronen. [Samma beskrivning som i . Böner beskrivs som rökelse, se .]
Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna från himlen, brinnande som en fackla
och den föll över en tredjedel av floderna och vattenkällorna.
[En varning ges nu att de tre sista basunstötarna kommer att få ännu större konsekvenser för jordens invånare än de fyra första.] Och jag såg, och hörde en örn som flög uppe på himlen och ropade med stark röst:
"Ve [uttryck för intensiv förtvivlan],
ve [uttryck för intensiv förtvivlan],
ve [uttryck för intensiv förtvivlan]
över jordens invånare [de ogudaktiga, se ]
för de basunstötar som är kvar,
när de tre andra änglarna blåser i sina basuner!" [De tre veropen beskriver de tre avslutande basunstötarna:
Första veropet – 5:e basunen,
Andra veropet – 6:e basunen,
Tredje veropet – 7:e basunen, .
Detta är den andra av tre örnar som nämns i Uppenbarelseboken. En av de fyra varelserna kring tronen liknade en örn, se . Varelsernas trefaldiga "helig, helig, helig" står i kontrast till de trefaldiga veropen här. Den tredje och sista referensen till en örn är i där den ger beskydd.]
De blev tillsagda att inte skada markens gräs eller något annat grönt eller något träd, utan bara de människor som inte hade Guds sigill på pannan.
Gräshopporna såg ut som hästar rustade till strid. På sina huvuden hade de något som liknade segerkransar av guld, och deras ansikten var som människors ansikten.
Som kung över sig har de avgrundens ängel, som på hebreiska kallas Abaddon och på grekiska Apollyon. [Båda orden betyder "förstörare" och syftar på döden eller Satan, se även ; ; .]
och den sade
till den sjätte ängeln som hade basunen: "Släpp lös de fyra änglar som är bundna v
id den stora floden
id=520>Eufrat."
I min syn såg hästarna och deras ryttare ut så här: ryttarna hade eldröda, mörkblå och svavelgula bröstpansar. Hästarna hade huvuden som lejon, och ur deras munnar kom eld, rök och svavel.
[Hittills har Johannes sett allt i den andra synen, som startade i kapitel 4, från himlen. Perspektivet verkar nu skifta från himlen till jorden. Johannes blir även personligt involverad i synen när han får äta bokrullen.] Sedan såg jag en annan väld
ig
(mäktig, stark) ängel
(budbärare) komma ner från h
imlen.
[Detta är en annan ängel än den som ställde frågan vem som kunde öppna bokrullen med de sju sigillen, se .] Ängeln
(budbäraren) var klädd
(svept) i ett moln
[som ofta beskriver Guds närvaro, se ; ],
med regnbågen
[som är ett tecken på Guds förbund och hans trofasthet, se ] över s
itt huvud.
Hans ans
ikte var som solen
[liknar beskrivningen av Jesus i Upp 1:16] och hans ben som eldpelare.
[Under uttåget ur id=461>Egypten ledde Gud israeliterna med en eldstod, se .] I [vänstra] handen hade han en liten bokrulle som var öppnad. [Johannes konstruerar ett nytt grekiskt ord <i>biblaridioni>, "liten bokrulle". Ordet används bara här och i . Kanske för att särskilja denna bokrulle från den förseglade bokrullen, gr. <i>biblioni>, som Lammet tog ur Guds högra hand, se . Den förseglade bokrullen i kapitel 4-5 skildrade hela den framtida historien. Här kan det vara en bokrulle som symboliserar slutfasen, vilket placeringen mellan den sjätte och sjunde basunen kan indikera. Ängeln håller bokrullen i sin vänstra hand eftersom han senare lyfter upp den högra mot himlen, se . Rullen verkar innehålla den skrivna ordern för det uppdrag ängeln är på väg att fullborda på jorden. Att den är öppnad beskriver att tiden för Guds slutgiltiga dom är inne, se . Boken är liten i förhållande till den väldige ängelns hand, men även för Johannes var den inte större än att han senare kunde "äta upp" den.] Ängeln satte sin högra fot på havet
och sin vänstra på jorden
[beskriver både den enorma storleken på ängeln, men också hans auktoritet över hela jorden]
Ängeln som jag såg stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen
Rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sade: "Gå och ta den öppnade bokrullen ur handen på ängeln som står på havet och på jorden."
Sedan sade han till mig: "Du måste profetera på nytt om många folk och länder (folkslag) och språk och kungar."
De har makt att stänga himlen så att inget regn faller under de dagar de profeterar [som Elia gjorde, se ], och de har makt att förvandla vattnen till blod [som Mose gjorde, se ] och att slå jorden med alla slags plågor så ofta de vill.
Deras l
ik ska bl
i l
iggande
på gatan
i den stora stad som andl
igt
(bildligt, symboliskt) talat kallas
id=1205>Sodom och
id=461>Egypten och där även deras Herre blev korsfäst.
[Jesus korsfästes strax utanför id=735>Jerusalem, se . Det är troligt att "den stora staden" syftar på den verkliga staden id=735>Jerusalem. Det är den stad där templet står. De symboliska namnen refererar till platser som Gud tidigare i historien dömt. Staden id=1205>Sodom var känd för sin synd, och då särskilt sexuella perversiteter, se . id=461>Egypten var ett land som förtryckte Guds folk i slaveri, se .]Jordens invånare gläder sig över dem och jublar och skickar gåvor till varandra, eftersom de båda profeterna hade plågat dem som bor på jorden.
Men efter de tre och en halv dagarna kom livsande från Gud in i dem, och de stod upp på sina fötter igen, och de som såg dem blev skräckslagna. [; ]
De tjugofyra äldste som satt på sina troner inför Gud föll ner på sina ansikten och tillbad Gud.
Ett stort tecken
[en stark och tydlig symbol som beskriver den andliga verkligheten] v
isade s
ig
i h
imlen:
en kv
inna klädd
i solen
och med månen under s
ina fötter
och en krona
(segerkrans) av tolv stjärnor
på s
itt huvud.
[I Josefs dröm liknas solen vid hans far Jakob, månen vid hans mor Rakel och hans elva bröder vid elva stjärnor, se . Vid den här tiden, innan fångenskapen i id=461>Egypten, utgjorde denna familj hela den begynnande nationen Israel. Gud liknar ofta sitt folk vid en kvinna, se . Kvinnan symboliserar Guds folk och då främst det judiska folket genom alla tider.][Nästa tecken är en eldröd drake. Ord och bilder förmedlar en känsla. När den helige Ande liknas vid en duva återspeglar det frid, se . En drake eller ett rytande lejon ger däremot en känsla av obehag.] Ännu ett tecken [en symbol] visade sig i himlen, och se: en stor eldröd drake med sju huvuden och tio horn och sju kronor (kungliga diadem) på sina huvuden. [I Daniels profetia beskrivs hur det fjärde och sista odjuret har tio horn. Det slår ner tre kungar, så att det bara finns sju kvar, vilket de sju kronorna troligen refererar till, se ; .]
I s
itt raser
i mot kv
innan g
ick draken bort för att str
ida mot hennes övr
iga barn, dem som lyder Guds bud och håller fast v
id Jesu v
ittnesbörd.
[Draken har blivit besegrad gång på gång. - Först drevs han ut ur himlen, se , . - Sedan misslyckas han att förgöra kvinnans son, se . - När han försöker förgöra kvinnan själv i hennes tillflyktsplats, misslyckas han igen, se , .
Hans sista försök blir att strida mot hennes övriga barn. Dessa "övriga barn" är de kristna. Beroende på tolkning innefattar det brevets mottagare i de sju församlingarna, och kristna genom alla tider eller bara de som kommer till tro under den sista vedermödan. Detta och nästa kapitel uppfyller den uråldriga profetian från mot ormen: "Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma." Profetian har två delar. Här i kapitel 12 handlade synen om den första delen – striden mellan kvinnan och draken. I kapitel 13 beskrivs den andra delen mellan hennes övriga barn som just introducerats och drakens avkomma, som är på väg att träda fram.] Han
[den eldröda draken] stod
på sanden
(sandstranden) v
id havet.
[Draken står på den ostabila sanden längs med strandkanten intill havets rörliga vågor, se . En stor kontrast till Lammet, som står på den fasta klippan, berget id=1361>Sion, se . Draken är beredd att välkomna "vilddjuret ur havet", som beskrivs i nästa kapitel.][Johannes ser nu ett vilddjur komma upp ur havet. Kapitel 13 fortsätter att beskriva tecken som symboler. Havet definieras i som "folk, människomassor, länder och språk." Draken, djävulen, väntar på en världsledare som ska resa sig bland de hedniska folken. Det antyds att detta vilddjur rider på en våg av popularitet bland folket.] Jag såg ett vilddjur komma upp ur havet. Det hade tio horn och sju huvuden och tio kronor (kungliga diadem) på sina horn, och hädiska namn på sina huvuden. [Detta monster är en avspegling av sin mästare, draken. Vilddjuret har nu tio kronor, jämfört med draken som hade sju, se .]
Det fick rätt att strida mot de heliga och besegra dem, och det fick makt över alla stammar, folk, språk och länder. [Vilddjuret får politisk och militär makt över hela jorden.]
Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte från världens skapelse har sitt namn skrivet i livets bok hos Lammet som är slaktat.
Genom tecknen det fått makt att göra inför vilddjuret förleder det jordens invånare. Det säger till jordens invånare att göra en bild åt vilddjuret som har ett sår från ett svärd men lever igen.
Det [den falske profeten] tvingar alla – små och stora, rika och fattiga, fria och slavar – att ta emot ett märke på högra handen eller pannan,
Och jag såg, och se
(en uppmaning att vara uppmärksam på vad som följer) [de dubbla verben "såg" och uppmaningen "se" ger uttryck för en kontrast och en ny dimension i synen, frasen återkommer i ]: Lammet stod
på id=1361>Sions berg, och med honom de 144 000 som hade hans namn och hans Fars namn skr
ivet
på s
ina pannor.
[I kontrast till de som tagit vilddjurets märke på pannan eller handen, se .][Till skillnad från den falska profeten, som såg ut som ett lamm se , är Jesus det verkliga Lammet. id=1361>Sions berg kan antingen syfta på det jordiska id=735>Jerusalem eller den levande Gudens stad, det himmelska id=735>Jerusalem, se . De 144 000 är sannolikt samma grupp som introducerades i . Då stod de på jorden under Guds beskydd. Eftersom de nu står inför tronen, är det troligtvis det himmelska id=735>Jerusalem som åsyftas, se . Budskapet är tydligt. Gudsfolket, som nu kämpar mot ondskan, ska i framtiden stå segrande.][Scenen flyttas nu till skyn mellan himmel och jord. På samma sätt som när de sju basunerna ljöd i kap 8-15, är flera änglar involverade. Två grupper med tre änglar i vardera grupp beskrivs. De tre första benämns den första, andra och den tredje. De förkunnar att skörden kommer. Sedan hörs en röst från himlen och Johannes får se Människosonen med en skära som tillsammans med ytterligare tre änglar bärgar in skörden.] Jag såg en annan ängel [som Johannes inte tidigare sett, den senaste var ängeln med den lilla bokrullen i kapitel 10] flyga mitt uppe på himlen. [Ängeln flög mellan himlen och jorden, på samma sätt som örnen med veropen, se .] Ängeln hade ett evigt evangelium att förkunna för jordens invånare, för alla folk, stammar, språk och länder.
En tredje ängel följde dem och sade med stark röst: "Om någon tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket på sin panna eller hand,
Och jag såg, och se (en uppmaning att vara uppmärksam på vad som följer) ett vitt moln, och på molnet satt en som liknade en människoson. På sitt huvud hade han en krona (segerkrans – gr. <i>stephanoni>) av guld, och i sin hand en skarp skära [för att skörda säden]. [Nu kommer Jesus tillbaka. Molnet, Människosonen och kronan är tydliga bilder som pekar på Jesus, se ; ; ; ; . Jesus har själv använt bilden av skäran och skörden, se . Ytterligare tre änglar involveras och blir delaktiga i skörden. Dessa kommer ut från templet och är utsända av Gud.]
[Två skördar beskrivs, först en torr och sedan en blöt, på samma sätt som man först skördar säden på våren och druvor på hösten i Israel. Båda dessa två skördar nämns också i samband med domen i . Det är inte troligt att det antyds att det först skulle vara en skörd och några månader senare ännu en skörd. Snarare är det en bild på att allt som jorden producerat skördas, både vår- och höstskörden. Alla människor kommer att ställas inför Guds domstol.] En annan ängel [den fjärde i detta kapitel] kom ut från templet och ropade med stark röst till honom som satt på molnet: "Räck ut din skära och skörda, för skördetiden har kommit och jordens skörd är mogen."
Han som satt på molnet lät då sin skära gå över jorden, och jorden skördades.
Ännu en ängel [den sjätte] kom ut från altaret, han som hade makt över elden. Han ropade med stark röst till [den femte] ängeln med den skarpa skäran: "Räck ut din skarpa skära och skörda druvklasarna från jordens vinstock, för dess druvor är mogna."
Och jag såg liksom ett glashav [som beskrivs i ] blandat med eld [som inte Johannes nämnt tidigare, elden kan syfta på den stundande domen], och på glashavet stod de som hade besegrat vilddjuret och dess bild och dess namns tal [som var 666, se ]. [Denna grupp beskrevs i .] De har Guds harpor i händerna
Den förste ängeln g
ick bort och tömde s
in skål över jorden. Onda
(otäcka) och smärtsamma bölder slog upp
på de männ
iskor som hade v
ilddjurets märke och som
tillbad dess b
ild.
[Den första basunen påverkar också jorden, se . Bölderna motsvarar den sjätte plågan mot id=461>Egypten, se .]Den fjärde [ängeln] tömde sin skål över solen, och den fick makt att bränna människorna med eld.
Människorna brändes av stark hetta och hädade Guds namn, han som har makt över dessa plågor. Men de omvände sig inte så att de gav honom äran. [Den fjärde basunen påverkade också solen, se . Då förmörkades en tredjedel av himlen, nu bränner i stället solen hetare. Det är tydligt att det blir dramatiska förändringar i klimatet. Det motsvarar den nionde egyptiska plågan, se .]
Den femte [ängeln] tömde sin skål över vilddjurets tron, och dess rike lades i mörker. Människorna bet sig i tungan av smärtan (plågan, ångesten)
Den sjätte
[ängeln] tömde s
in skål över den stora floden
id=520>Eufrat, och dess vatten torkade ut så att vägen öppnades för kungarna från Östern.
De är onda andar som gör tecken [påverkar och influerar opinionen]. De drar ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. [Den andra egyptiska plågan var grodor, se . Den sataniska treenigheten, med hjälp av demonisk kraft, kommer att påverka världens ledare att samla sina arméer.]
Den sjunde [ängeln] tömde sin skål över luften. En stark röst gick ut från tronen i templet: "Det har skett."
Det kom blixtar och dån och åska och en så stor jordbävning att något liknande aldrig har hänt så länge människan har funnits på jorden, så stor och väldig var jordbävningen.
Stora hagel, tunga som talenter
[omkring 30 kg], föll från h
imlen över männ
iskorna, och de hädade Gud för hagelplågan eftersom den var mycket svår.
[Den sjunde och sista basunen indikerar att slutet har kommit, se . Jordbävning och hagel förändrar jorden, id=735>Jerusalem är den enda staden som verkar finnas kvar. Motsvarar den sista plågan och befrielsens natt i id=461>Egypten, se .][Genom hela Bibeln står staden id=251>Babylon i stark kontrast till den himmelska stad som Abraham väntade på, se . Resten av Uppenbarelseboken domineras av kontrasten mellan detta ondskefulla rike och Guds rike. id=251>Babylon står för all mänsklig strävan och ambition. I Första Moseboken, efter syndafloden, introduceras Babel, se . Det är här människorna bygger en stad med ett torn för att nå himlen. I stället för att ära Gud är syftet att deras namn ska bli känt, se . Det är till id=251>Babylon judarna förs i fångenskap från id=735>Jerusalem, och id=251>Babylon har alltid förknippats med avgudadyrkan och det som står emot Gud. Några av kontrasterna: - Den prostituerade kvinnan id=251>Babylon är odjuret och dess stad, se ,
medan den himmelska kvinnan id=735>Jerusalem är Guds stad, se 21:10-11. - id=251>Babylon kommer från öknen, de onda andarnas hemvist, se 17:3,
medan kvinnan som födde sonen kommer från himlen, se 12:1. - id=251>Babylon är klädd i jordisk lyx, se 17:4,
medan den himmelska kvinnan är klädd i himmelsk prakt, måne, sol och stjärnor, se 12:1-2. - id=251>Babylon är prostituerad, 17:1,
medan det himmelska id=735>Jerusalem är den trogna hustrun, se 21:9.
id=251>Babylons sammanbrott har redan nämnts i samband med den sjunde och sista vredesskålen, se . Nu ägnas drygt två kapitel för att beskriva fallet.] En av de sju änglarna med de sju skålarna kom och talade med m
ig och sade: "Kom, jag ska v
isa d
ig domen över den stora skökan som tronar
på väld
iga vatten.
I Anden förde han mig bort till en öken. Jag såg en kvinna som satt på ett scharlakansrött vilddjur, fullt av hädiska namn och med sju huvuden och tio horn.
På hennes panna var skr
ivet ett namn, ett myster
ium
[en hemlighet som har en andlig symbolisk mening]:
"Det stora
id=251>Babylon,
mor
till alla prost
ituerade
[källan till all avgudadyrkan och alla falska religioner] och allt avskyvärt
på jorden
(alla skändligheter och ondska, allt som Gud avskyr, en attityd av högmod där man medvetet går emot Guds vilja utan minsta skam)."
Vilddjuret som du såg, det var och är inte mer [en imitation av Lammets titel, se ; , och Guds titel, se , ; ], men det ska komma upp ur avgrunden och gå mot fördärvet. De av jordens invånare som inte har sina namn skrivna i livets bok sedan världens skapelse ska förundras när de ser vilddjuret, eftersom det var och inte är men ska komma.
Här krävs ett s
inne med v
ishet: de sju huvudena är sju berg som kv
innan s
itter
på.
[id=1111>Rom var byggt på sju kullar, men det är inte enda tolkningen.] De är också sju kungar.
Kvinnan som du såg är den stora staden som regerar över kungarna på jorden."
Jordens kungar, som har horat med henne och levt i lyx, ska gråta (klaga högljutt) och sörja över henne när de ser röken från den eld där hon brinner.
[Bibeln fördömer inte handel, men varnar för att bli fast i mammons grepp och kärlek till pengar. I detta korrumperade ekonomiska system som beskrivs, där bara de som har vilddjurets märke kan köpa och sälja, se , finns de som förtrycker och suger ut de fattiga och tolererar oskäliga vinstintressen. Jordens köpmän som allierat sig med vilddjuret klagar högljutt. Deras sorg är en självisk bedrövelse () över att ingen längre köper deras varor. De tjugonio artiklarna som räknas upp nedan kan delas in i sju eller åtta huvudkategorier av varor där de flesta är lyxprodukter.] Jordens köpmän gråter och sörjer över henne eftersom ingen längre köper deras fartygslaster.
På en enda timme har all denna rikedom ödelagts."
Transportindustrin sörjer
Alla kaptener, kustfarare, sjömän och alla som arbetar till sjöss, alla stod de på avstånd De strödde jord över sina huvuden och grät och klagade högljutt:
"Ve, ve [uttryck för intensiv förtvivlan] över den stora staden
där alla som hade fartyg på havet blev rika genom dess rikedom!
På en enda timme blev den ödelagd."
[Rösten som började tala i avslutar nu:] Gläd d
ig över henne
[id=251>Babylons fall och allt detta som sker], du h
immel och n
i hel
iga och n
i apostlar och profeter, för Gud har dömt henne och gett er upprättelse.
I henne
[id=251>Babylon] fanns blod av profeter och hel
iga och av alla som hade slaktats
på jorden."
De tjugofyra äldste och de fyra varelserna föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen och sade:
"Amen (ja, låt det ske).
Halleluja (prisa Gud)!"
[En ny serie med åtta "och jag såg" börjar här, se ; ; ; ; ; ; ; . Detta är den tredje stora synen av Jesus. I den första visionen vandrade Jesus bland lamphållarna, en fin bild på Jesu närvaro i församlingarna, se . I den andra synen såg Johannes honom, i himlen, vid tronen. Jesus var lejonet av Juda som såg ut som ett slaktat lamm, se . Nu i denna tredje syn får han se Jesus som en segrande kung. Enda gången Jesus tidigare ridit på ett djur, var när han fredligt kom in i id=735>Jerusalem på en åsna, se .] Sedan såg jag
(och jag såg) h
imlen öppen, och se: en v
it häst, och han som satt
på den heter Trofast och Sann
[samma titel som i ], och han dömer och str
ider
i rättfärd
ighet.
[Till skillnad från den falska messiasfiguren i .] Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor (kungliga diadem). Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv,
De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt rent linne.
På sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: "Kungarnas Kung och herrarnas Herre." [Jesus beskrivs i med fyra namn:
1. Trofast och Sann – han gör som han har lovat och det blir som han har sagt.
2. Ett okänt namn – Sonens djupaste väsen är en hemlighet som ingen utom Fadern känner, se även .
3. Guds ord – han har funnits sedan begynnelsen.
4. Kungars Kung och herrarnas Herre – den korsfäste och av världen förkastade är verkligen alla herrars Herre.]
så ska ni få äta
kött av kungar,
kött av befälhavare,
kött av mäktiga män,
kött av hästar och deras ryttare
och kött av alla människor, fria och slavar, små och stora." [Ordet kött förekommer fem gånger i denna mening. Även om det refererar till kroppen som gamarna äter, så finns även en djupare mening här. Människan kommer till korta på grund av sin fallna natur, köttet, se ; ; ; .]
Sedan såg jag (och jag såg) vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade till strid
mot ryttaren på hästen och mot hans här. [Mellan och hade man kunnat förvänta sig en beskrivning av striden, men det verkar inte ens bli en strid. Svärdet "ur ryttarens mun", se , verkar ha att göra med ord, se .]
De andra dödades med svärdet som gick ut ur ryttarens mun, och alla fåglarna åt sig mätta av deras kött.
[Det finns flera paralleller mellan följande tre verser och kapitel 12: - Där kastades draken ner på jorden, se , , här kastas han ner från jorden till avgrunden. - Där var det för en kort tid, här är det en lång tid. - Då betydde hans fall fasa för jordens invånare, se , här betyder det frihet.
Kapitel 12 och 20 ramar in drakens aktivitet som beskrivs mellan dessa kapitel. I kapitel 12 introduceras hans verksamhet, och i kapitel 20 avslutas den. I ett större perspektiv introduceras ormen i Bibelns tredje kapitel, se . Här, i Bibelns tredje kapitel från slutet, förgörs han.] Sedan såg jag
(och jag såg) en ängel komma ner från h
imlen med nyckeln
till avgrunden och en stor kedja
i handen.
[När den femte ängeln blåste i sin basun öppnades avgrundens brunn, se . Nu stängs den.] [Martyrerna, som Johannes sett under altaret när det femte sigillet bröts, ställde en fråga: "Hur länge ska det dröja innan du dömer jordens invånare och straffar dem för vårt blod?", se . Den frågan får nu sitt svar och fullbordan.] Sedan såg jag (och jag såg) troner, och de som satt på dem fick rätt att döma (kan också översättas "ett domslut gavs dem"). Jag såg själarna [se ] av dem som hade blivit halshuggna för Jesu vittnesbörd [eftersom de vittnade om Jesus] och [bekände sig till och talade] Guds ord. De hade inte tillbett vilddjuret och dess bild eller tagit emot märket på sin panna eller sin hand. De levde och regerade med den Smorde [kungen] (Messias, Kristus) i tusen år. [Dessa troende som inte tog vilddjurets märke och fick lida martyrdöden har nu uppstått och blivit upprättade. De får nu regera tillsammans med Jesus. I striden i förgjordes armén, men det finns många andra människor på jorden, se .]
Sal
ig
(lycklig, välsignad) och hel
ig
(avskild för tjänst) är den som har del
i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden
[att bli kastad i eldsjön, se ] ingen makt, utan de ska vara präster
till Gud och den Smorde
(Messias, Kristus), och regera med honom
i tusen år.
[En period på tusen år nämns sex gånger, se , , , , , . Ofta används ordet millennium, från latinets <i>mille annumi> (tusen år), för denna tidsperiod. Utifrån profetior i GT om ett fridsrike, och föregående verser där Jesus kommer på en vit häst, se 19:11-15, verkar det vara en period då Jesus regerar på jorden. Det blir en tid då skapelsen upprättas, se . Lamm och vargar ska bo tillsammans, se . Det är ett fridsrike där svärd smids till plogbillar, se . Dock är det inte en helt fullkomlig värld: - Människor kommer fortfarande att dö: "Den som dör vid hundra års ålder kallas fortfarande ung", se . Paulus gör det klart att "Jesus måste vara kung och regera tills han har lagt alla sina fiender under sina fötter, den sista fienden som utplånas är döden", se . Det är först efter den sista striden med djävulen som jorden renas i eld och en ny himmel och en ny jord kommer, se . Det är först efter den nya himlen och jorden som "döden inte finns mer", se . - Även om Jesus tillsammans med de troende regerar här på jorden, krävs det domar, se . Jesus regerar, men många böjer sig motvilligt för hans vilja eftersom de i slutet av perioden gör uppror, se .
Denna syn att Jesus kommer <i>innani> millenniet kallas <i>premillennialismi> och är den vanligaste tolkningen. I <i>amillennialismeni> (gr. prefixet <i>ai> betyder inte) tolkas tusenårsriket som en symbolisk tid. Under 1800-talet, då många trodde på människans egen förmåga att förändra världen, växte <i>postmillennialismeni> fram där man tänker att Jesus kommer först <i>efteri> tusenårsriket med en ny himmel och jord, fram till dess har församlingen regerat på jorden under tusen år medan Jesus är i himlen.]De drog upp över hela jordens v
idd och omr
ingade de hel
igas läger och den älskade staden
[id=735>Jerusalem]. Men eld kom ner från h
imlen och förtärde dem.
[På samma sätt som striden i kapitel 19 inte blev någon stor strid, är slaget över på en gång. Eld från himlen har också en betydelse av att bekräfta profetorden, se ; .]Sedan såg jag (och jag såg) en stor vit tron och honom som satt på den, och jorden och himlen (skyn) flydde inför honom, och det fanns inte längre någon plats för dem. [Det grekiska ordet <i>ouranosi> översätts både till himmel och sky, sammanhanget avgör betydelsen. Här kan det antingen betyda jorden och dess sky eller hela himlen och universum. Nu bereds plats för "en ny himmel och jord", se .]
Och han som sitter på tronen [Jesus] sade: "Se, jag gör allting nytt." Han sade också: "Skriv, för dessa ord är trovärdiga och sanna."
Han förde m
ig
i Anden upp
på ett stort och högt berg och v
isade m
ig den hel
iga staden
id=735>Jerusalem, som kom ner från h
imlen, från Gud.
Staden hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna fanns tolv änglar. Där var också namn inskrivna: namnen på Israels söners (barns) tolv stammar.
Stadsmuren hade tolv grundstenar, och
på dem stod de tolv namnen
på Lammets tolv apostlar.
[På motsvarande sätt som portarna kallas "Juda port", "Benjamins port" osv, se , finns det tolv grundstenar som är uppkallade efter apostlarna. Det finns en "Petrussten", en "Johannessten" osv. Jesus gav ett löfte till sina tolv apostlar att de skulle regera tillsammans med honom när han kommer med sitt rike, se . Det finns även ett fint bildspråk där id=735>Jerusalem är öppet för både jude och hedning, även om allt startade med judarna. De är portarna, och apostlarnas undervisning är grunden för hela mänskligheten, se ; .]Staden ligger [vilar utsträckt] som en fyrkant och dess längd var som dess bredd. Han mätte upp staden med mätstången till 12 000 stadier – längden och bredden och höjden var lika. [Gr. <i>tetragonosi> betyder ordagrant "fyra hörn". I Septuaginta, den grekiska översättningen av de hebreiska texterna, används ordet för att beskriva kvadratiska mått, se t.ex. . En stadie var en löparbanas längd, omkring 185 meter. Totalt var alltså staden 222 mil lång, 222 mil bred och även 222 mil hög. Det innersta rummet i tabernaklet och templet, byggt efter den himmelska förebilden, var också en kub, se . Se även .]
De ska se hans ansikte. [Något som tidigare inte varit möjligt, se .] Hans namn ska vara skrivet på deras pannor. [Det är helt tydligt och öppet att de tillhör Gud, se ; .]
Det ska aldrig mer bli någon natt. Ingen behöver längre någon lykta eller solens sken, eftersom Herren Gud ska lysa över dem och de ska regera i evigheters evighet. [Välsignelsebönen får här sitt fullständiga genomslag – Herren låter sitt ansikte lysa över dig, och han vänder sitt ansikte till dig, se . Notera också användandet av "Guds och Lammets tron" i och . Gud och Lammet har delad tron, ytterligare argument för att Jesus är Gud.]
Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden. [Den sjunde av de sju välsignelserna i Uppenbarelseboken, se .]
"Jag, Jesus har sänt min ängel (budbärare) till er för att vittna om detta i [de lokala] församlingarna. Jag är skottet (arvingen) från Davids rot (släkt), den strålande (klart lysande) morgonstjärnan [början på en ny ljus dag]."
För alla som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord,
ska Gud lägga på honom de plågor som beskrivs i denna bok.
på, i, till
