bok

Lästid: ca 5 timmar

Gå djupare – läs grundtexten BETA

Nu finns även en interlinjär version kopplad till Jeremia och vi håller på och bygger upp det hebreiska lexikonet. Dessa och fler verktyg (som atlas, tidslinje, familjeträd osv.) finns under menyn "Gå djupare". Klicka på versnummret eller skriv en vers i sökrutan, t.ex. Jer 1:1 så kommer du till den interlinjära versionen.

Tips! För att göra det lättare att slå upp behöver du inte skriva kolon mellan kapitel och vers, det går bra med mellanslag "Jer 1 1".

Jeremia

11 2 3

Jeremias kallelse

4Då kom Herrens ord till mig [Jeremia, som betyder "en som Gud har rest upp"], han sade:
5"Innan jag formade dig i moderlivet,
    utvalde jag dig.
Innan du kom fram ur modersskötet,
    avskilde (helgade) jag dig [till tjänst].
Till en profet för folken,
    satte jag dig."

     6Men jag svarade: "O, Herre Herre (Adonai Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk)! Jag kan inte tala [tillräckligt bra för att företräda dig], jag är för ung."

[Det hebreiska ordet för ung används både för spädbarn, se 1 Sam. 4:21, och för unga män, se 1 Mos 14:24. Med tanke på Jeremia långa tjänst är det troligt att han inte är mer än omkring tjugo år när han får kallelsen, och mänskligt sett är han ung och oerfaren.]

7Då sade Herren till mig:
"Säg inte att du bara är en ungdom.
Du ska gå till alla jag sänder dig,
    och det jag befaller dig att säga ska du tala.
8Var inte rädd för dem (deras ansiktsuttryck),
    för jag är med dig och beskyddar (räddar) dig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren."
9Sedan räckte Herren ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig:
"Se, jag ska lägga mina ord i din mun.
10Jag sätter dig i dag över folk och riken [som en profet som ska varna för framtida händelser och tala Guds ord], för att:
rycka upp [nationer och riken]
    och bryta ner,
förgöra
    och fördärva,
bygga upp
    och plantera."
11 12 13 14 15 16 17Jeremia, gör dig nu redo att agera (fäst upp kläderna)! Gå till dem [dina landsmän i Juda] och tala allt jag befaller dig att säga. Var inte rädd för deras uppsyn (hur deras ansiktsuttryck ser ut, när du talar Guds ord), då kommer jag att ge dig goda skäl att bli rädd för dem (då kommer de att håna och bryta ner dig). 18För jag själv [Herren] gör dig i dag stark som en befäst stad, [förstärkt] med järnpelare och [omgärdad på varje sida av] kopparmurar. Så att du kan stå emot hela landet, mot Judas kungar, mot deras furstar, mot deras präster och allt folk på landsbygden. 19De ska attackera dig, men de ska inte besegra dig, för jag ska vara med dig och rädda dig", förkunnar (säger, proklamerar) Herren. 21Herren (Jahves) ord kom till mig. Han sade:

2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 31 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 41 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 51… sanning (trofasthet)2 3… sanning (trofasthet)4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 61 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23De bär båge och sabel (kortare böjt svärd – hebr. kidon) de är grymma och utan förbarmande. Med ett larm likt havets dån drar de fram till häst, rustade för strid mot dig, arma Sion. [Jämför Jer 50:41‑42 där samma ord riktas mot Babylon.] 24 25 26 27 28 29 30 71Det ord som kom till Jeremia från Herren var: 2"Ställ dig i porten till Herrens hus [templet i Jerusalem]. Där ska du ropa ut detta budskap:

[Jeremias namn betyder "Herren är upphöjd" eller "Herren uppreser". Året är 609 f.Kr. och det är antagligen under någon av de tre stora pilgrimshögtiderna då många är i Jerusalem han får denna uppmaning. Här mellan den inre och yttre tempelplatsen får Jeremia leverera en av hans svåraste men viktigaste budskap.]
Hör Herrens ord, ni alla från Juda som går in genom dessa portar för att tillbe Herren!
[Budskapet är till det södra riket, Juda, det norra riket, Israel, har redan fallit på grund av dess synd och folket är spritt i det Assyriska riket.]

3Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
    Israels Gud:

'Ändra era vägar och era gärningar (gör en radikal förändring i era liv),
    så ska jag bo bland er på denna plats [i templet och i landet Israel].
4Sluta att sätta er förtröstan på lögner [från de falska profeterna] som säger:
    "Detta är Herrens tempel,
    Herrens tempel,
    Herrens tempel." [Som om templet och byggnaderna i sig skulle beskydda Jerusalem.]
5Nej, bara om ni verkligen ändrar era vägar och era gärningar.
    Om ni handlar rätt mot varandra (dömer rättvist),
     6inte förtrycker invandraren, den faderlöse och änkan,
    inte låter oskyldigt blod flyta på denna plats [i Jerusalem]
    och inte skadar er själva genom att följa andra gudar.
7Om ni slutar med allt detta [och börjar leva efter budorden, se 2 Mos 20:13],
    då ska jag bo bland er på denna plats,
    i det land som jag gav åt era fäder från urminnes tid och för all framtid.' "
8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28. Sanningen (trofastheten) är borta …29 30 31 32 33 34 81 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 91 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22

23Så säger Herren (Jahve):

Visa människor ska inte skryta med (berömma sig över)
    sin vishet.
Inflytelserika (starka) människor ska inte skryta med
    sin styrka.
Rika människor ska inte skryta med
    sin rikedom.

24Om människor ska skryta (berömma sig över något), så ska de skryta över detta:

Att de känner (förstår, har en personlig erfarenhet av) mig.
Att man vet att här på jorden agerar (verkar), jag, Herren, i:
    kärlek (lojal trofast kärlek, nåd),
    rätt (själva beslutsprocessen, dömer rättvist), och
    rättfärdighet (renhet, kärlek, godhet, trofasthet, hjälp, fred,
    framgång och lycka)
.

Jag älskar allt detta (både att göra detta och se att människor agerar så), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). 25 26 101 2 3 4 5 6Det finns ingen, nej ingen enda som (bortanför allt annat är) du Herre (Jahve),
    du är stor, stort och mäktigt är ditt namn.
7Vem skulle inte frukta dig, du folkens konung?
    Det tillhör dig [det är helt i sin ordning, du förtjänar respekt].
För bland folkens alla vise och i alla deras kungariken,
    finns ingen, nej ingen enda som du. 8 9 10 11 12Han som har gjort jorden med sin styrka och makt, som har etablerat världen med sin vishet och har spänt ut (expanderat) himlarna (universum) med sin kunskap (förståelse, insikt). [Se även 2 Sam 22:10; Jer 51:15] 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 111 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 121 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 131 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 141 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 151 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 161Herren (Jahves) ord kom till mig. Han sade:

2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 171 2… aseror [pålar för avgudadyrkan] 3 4

Sammanfattning

5Så säger Herren (Jahve):

"Förbannad är den tappre stridsman (modige hjälte, mäktige krigare)
    som förtröstar (sätter sitt hopp till, litar) på människor [hebr. adam – en bräcklig människa],
    som söker sin styrka i det som är kött [det jordiska],
    och vars hjärta vänder sig från Herren (Jahve).
    [Ordagrant 'gör kött till sin arm', dvs. förlitar sig på sin egen viljestyrka, kraft och förmåga].

6Han är som en torr växt (naken, fattig; en buske som aldrig bär frukt) i ödemarken,
    och får aldrig uppleva det goda, även när det kommer.
Han ska bo på förbrända (torra) marker,
    på saltjord där ingen kan leva.

7[Som kontrast till vers 5‑6:]
Välsignad är den tappre stridsman (modige hjälte, mäktige krigare)
    som förtröstar (sätter sitt hopp till, litar) på Herren (Jahve),
    och vars förtröstan (hopp, beskydd, säkerhet) är Herren (Jahve).

8Han är som ett träd planterat vid vatten,
    vars rötter sträcker sig mot floden.
Det har inget att frukta när hettan kommer,
    dess löv är alltid gröna.
Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer,
    och det upphör aldrig att bära frukt. [Ps 1:3]

9Hjärtat är bedrägligt (lömskt, svekfullt), mer än allt annat,
    dessutom obotligt sjukt [som ett sår som aldrig läker]
    vem kan [själv] förstå (vara intimt förtrogen med) det?

[Det hebreiska ordet för bedrägligt, aqov, kommer från samma rot som namnet Jakob som betyder häl/fotsteg/bakre del, se 1 Mos 25:26; Hos 12:3. Det används bara tre ggr i GT och beskriver ojämn mark (märkt av spår) i Jes 40:4 och blodiga fotsteg i Hos 6:8.]

10Jag, Herren (Jahve) tränger igenom (utforskar, granskar, genomsöker) hjärtat,
    och prövar (undersöker) njurarna [människans inre tankar, moral och motiv]
just för att ge åt var och en [löna var man] efter hans vägar,
    efter hans gärningars frukt [resultatet av hans handlande].
1112 13

Jeremias tredje klagan

1415 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 181Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren. Han sade: 2"Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där ska jag låta dig höra mina ord."
     3Så jag gick ner till krukmakarens hus och såg hur han arbetade vid drejskivan. [Ordagrant "arbetade han vid de två stenarna." De två runda stenarna satt ihop, man snurrade på den undre med fötterna och arbetade med leran på den övre.] 4Det hände ibland att kärlet som krukmakaren arbetade med i sin hand misslyckades [det blev något fel med materialet], då började han helt enkelt om och gjorde det till ett annat slags kärl som han såg att det passade till (lämpade sig för).
     5Herrens ord kom till mig, han sade: 6"Jag, Herren (Jahve), förkunnar (säger, proklamerar): 'Israels folk, skulle inte jag kunna göra på samma sätt som krukmakaren gör? Som leran i krukmakarens händer, så är ni i mina händer, Israels folk.' 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 191 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 201 2 3 4 5 6

Jeremia klagar över hur budskapet tas emot

7Herre (Jahve),
    du övertalade mig [Jeremia],
    och jag lät mig övertalas.
Du grep mig
    och blev mig övermäktig.
    [Du var starkare än min egen vilja, din helige Ande övervann min rädsla.]
Jag har blivit till ett ständigt åtlöje,
    alla hånar mig, 8eftersom varje gång jag talar [får ett profetiskt budskap] måste jag ropa:
    "Våld och förtryck kommer!" [Ett budskap om dom, som ännu inte gått i uppfyllelse.]
Herrens ord vållar mig spott och spe hela dagen.
    [Han ansågs vara en falsk profet i folks ögon.]
9Ibland tänker jag:
    "Jag ska inte nämna [Herrens namn] eller tala [profetera] i hans namn,"
men då blir hans budskap som en eld instängd inom mig (i mina ben).
    Jag försökte hålla tillbaka (uthärda) det, men kunde inte hålla inne det längre.
10[Anledningen till att jag ville hålla inne Guds ord var att:]
Jag har hört många viskande ord som förtalar mig,
    överallt lurar faror (fruktan omger mig).
Man säger:
    "Ange honom, vi ska ange honom (låt oss offentligt fördöma honom)!"
Alla mina så kallade vänner (fredens och välgångens män)
    väntar på något som ska få mig på fall. De säger:
    "Kanske låter han lura sig att göra fel,
    så att vi får övertaget och kan få vår hämnd på honom."
11Men Herren är med mig som en mäktig hjälte (fruktansvärd krigsman),
    därför ska mina fiender misslyckas (komma på fall), de ska inte segra över mig.
De ska komma på skam, eftersom de var ovisa (de misslyckades med sina planer).
    Deras skam ska aldrig glömmas. 12 13 14 15 16 17 18 211 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 221Så Herren sade [till mig Jeremia]: "Gå ner [från templet] till Judakungens palats. Ge honom ett budskap från mig där. 2Säg: 'Lyssna, du Juda konung [Jojakim], som sitter på Davids tron. Du och ditt hov och ditt folk, de som går in genom dessa portar måste lyssna till vad Herrens ord säger. 3Så säger Herren:
  • Döm rättfärdiga domar.
  • Befria de som plundras av förtryckare.
  • Utnyttja inte och var inte hård mot (misshandla och kränk inte) invandraren, de faderlösa och änkan [de svagaste i samhället].
  • Spill inte oskyldigt blod på denna plats.
4Om ni är noggranna med att följa denna befallning ska kungar som sitter på Davids tron och som har hästar och vagnar fortsätta att färdas genom portarna på detta palats, följda av sitt hov och sitt folk. 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 231 2 3Jag ska själv samla dem som finns kvar av mina får från alla de länder dit jag drivit dem. Jag ska föra hem dem till deras egna betesmarker (sitt hem, sin egen fårfålla), och de ska bli fruktsamma och föröka sig. 4Jag ska resa upp [nya ansvarstagande] herdar som föder (beskyddar, vallar) dem, och mina får ska inte längre frukta eller vara förskräckta. Inget av dem ska saknas (eller gå förlorad), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

[Serubbabel, Esra och Nehemja var goda herdar som kom, men Messias är den som helt uppfyllde denna profetia.]
5Se, de dagar kommer, förkunnar (säger, proklamerar) Herren,
    då jag ska låta en rättfärdig gren växa upp (skjuta skott) åt David [en arvinge i hans kungliga släkt].
Han ska regera som kung och handla vist,
    och ska utföra (skapa) rätt och rättfärdighet i landet.
6I hans dagar ska Juda bli frälst (räddat)
    och Israel ska bli en trygg plats att bo på igen.
Namnet han kommer att få är:
    "Herren vår rättfärdighet (Jahve Tsidkenu)".
7Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren, då man inte mer ska säga: "Så sant Herren lever, han som förde Israels barn ut ur [slaveriet i] Egyptens land", 8utan: "Så sant Herren lever, han som förde avkomlingar från Israels hus ut ur landet i norr och hämtade dem ur alla andra länder dit jag hade drivit bort dem." Sedan ska de få bo [tryggt] i sitt land.

[I Gamla testamentet framträder profetiorna om Jesus tydligt. Här i Jeremia kallas han skottet från "Kung David", i Sak 3:8 benämns han som skottet "min tjänare", i Sak 6:12 skottet "en man", och sist i Jes 4:2 "Herrens rotskott". Detta överensstämmer med de fyra sätt som evangelierna beskriver Jesus.
Matteus – kung Jesus,
Markus – tjänaren Jesus,
Lukas – Människosonen Jesus,
Johannes – Jesus Guds son.]
9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22

23"Är jag bara en Gud på nära håll,"
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
"och inte en Gud långt borta"?
[Gud är inte bara någon lokal avgud som Baal, Mot eller Yam som tillbads på en specifik plats, utan en Gud som finns överallt, både långt borta och nära.]

24"Tror ni verkligen att någon kan gömma sig på ett hemligt ställe så jag inte skulle kunna se honom?"
    säger Herren (Jahve).
"Vet ni inte att jag är överallt (Är det inte Jag som uppfyller himmel och jord)?"
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

25Jag har hört [säger Herren] vad profeterna har sagt, de som profeterar lögner i mitt namn, de säger gång på gång: "Jag har haft en dröm, jag har haft en dröm." 26Hur länge [måste jag stå ut med dem]? Dessa profeter profeterar bara lögner, de profeterar bara egna fantasier från sina hjärtan (sitt inre). 27Hur länge ska de medvetet försöka få mitt folk att glömma mitt namn (vem jag är, vad jag står för) genom de drömmar de berättar för varandra? Det är lika illa som när deras förfäder glömde mitt namn genom att tillbe guden Baal.

28Låt den profet som haft en dröm berätta (relatera till) sin dröm. Låt den som tagit emot mitt ord tala det troget (precis som det blev givet). De [mänskliga drömmarna] är som halm [som blåser bort med vinden] och kan inte jämföras med säd [som är Guds ord och som ger liv]. Jag Herren (Jahve) förkunnar (säger, proklamerar) detta. 29Är inte mitt ord (budskap) som en eld [som förädlar metallen], förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), som en slägga som krossar klippan? 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 241 2 3 4 5 6 7 8 9 10 251 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 261 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 271 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 281 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17

Jeremias brev till de i fångenskap

2912 3
4
-

Brevet till Babylon

Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud (Elohim), till alla de deporterade fångar som jag har fört bort från Jerusalem till Babylonien:

5"Bygg er hus
    och bo i dem;
plantera trädgårdar
    och ät frukten från dem.
6Gift er och skaffa söner och döttrar;
    hitta fruar åt era söner
        och tillåt era döttrar att gifta sig så att de också kan få söner och döttrar.
Bli fler där,
    inte färre!

7Sök (arbeta aktivt för, träd fram inför Herren och fråga efter) det bästa (frid, fred, och välgång)
    för staden dit jag fört er i fångenskap, och be till [verka i förbön med] Herren (Jahve) för den.
Går det väl för den,
    går det väl för er (i dess fred har ni frid)."

[Har staden som svar på böner välsignats med shalom – hebr. för frid, fred och välgång, får dess bedjande företrädare och talespersoner också ta del av den välsignelsen.]

8För så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud (Elohim):

"Låt inte era profeter och spåmän som är mitt bland er tjusa er (leda er vilse, bedra, lura och utnyttja er) och lyssna inte till de drömmar som ni [eller de falska profeterna/spåmännen] drömmer 9för de profeterar lögn för er i mitt namn. Jag har inte sänt dem, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)."

[Dessa profeter och spåmän uppmanade israeliterna att göra uppror mot Babylonierna, vilket inte var Guds plan, se Jer 27:9.]

10För så säger Herren (Jahve): "När ordet för Babylon är uppfyllt – sjuttio år [Troligvis 609-539 f.Kr., se Jer 25:11] – ska jag ta mig an (besöka, mönstra, utse) er och uppfylla (resa upp) mitt goda ord (löfte) till er att föra er tillbaka till denna plats."

11För jag – jag vet (känner till; är intimt förtrogen med) de tankar (nyskapande idéer; planer) jag tänker (tänker ut, planerar, beräknar, utarbetar – "väver samman") för er, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
[nämligen] tankar av frid (fridens tankar; planer för välgång)
– inte [tankar och planer] av ondska (olycka, ofärd; av ondo)
för att ge er en framtid och ett hopp!
[Endast Herren känner de syften han har – det gör inte de falska profeterna, se vers 8‑9. Herren försäkrar att trots att de 70 åren av exil i Babylon måste fullbordas, se vers 10, så har han inte övergett sitt folk.]

12När ni åkallar (kallar på) mig och kommer till mig i bön (går och ber till mig),
    ska jag höra (så lyssnar jag till) er.
13När ni söker (strävar, letar och frågar efter) mig,
    ska ni finna (så finner ni) mig,
om ni frågar efter (träder fram inför; närmar er; söker) mig
    av hela ert hjärta.
[Versen kan också översättas: Och ni har sökt mig, och ni har funnit mig, för ni har helhjärtat sökt upp mig; se även 5 Mos 4:29; Dan 9:4‑19; Joel 2:12; Luk 11:9.]
14Och jag ska låta er finna (när jag låter er komma fram till) mig [då blir jag tillgänglig för er],
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
och jag ska föra er tillbaka från er fångenskap och samla er (jag återvänder till er fångenskap och samlar er)
    från alla de folk och alla de orter dit jag har drivit bort (fördrivit, förvisat) er,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Jag ska låta er återvända (jag för er tillbaka)
    till den plats som jag förde er bort från [berövade och avklädda lät er bortföras ifrån].

15Eftersom ni har sagt: "Herren (Jahve) har rest upp profeter (har låtit profeter uppstå) åt oss i Babylon." [5 Mos 18:18]

16För så säger Herren (Jahve)17 18 19

20Ni alla fångna [i exil], som jag tvingade att lämna [skickade ut från] Jerusalem att gå till Babylon, lyssna på budskapet från Herren (Jahve). 21 22 23… säger Herren (Jahve).
-
24Till nehelamiten Semaja ska du säga: 25Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
    Israels Gud:

26 27 28 29 30 31 32 301 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 311På den tiden, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
    ska jag vara Gud (Elohim) för Israels alla familjer, och de ska vara mitt folk [Jer 30:22].


Israel ska bli upprättat och tillsammans med Juda ska de prisa Gud

2Så säger Herren (Jahve): "Folket som lämnades av svärdet, har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i öknen, dit jag gick för att ge Israel vila." 3Från fjärran uppenbarade sig Herren (Jahve) för mig:
"Med evig kärlek har jag älskat dig,
    därför har jag omgärdat (byggt ett staket runt) dig med min nåd (kärleksfulla omsorg).
4Jag ska upprätta dig (bygga upp dig),
    och du ska bli återupprättad, du jungfru Israel.
Än en gång ska du ta upp din tamburin,
    och dra ut i dans bland dem som är glada.
5Än en gång ska du få plantera vingårdar,
    på Samariens berg.
De som planterar dem,
    ska själva njuta av frukten.
6Det kommer en dag,
    när väktarna på Efraims berg ropar:
'Kom, låt oss gå upp till Sion
    upp till Herren, vår Gud (Jahve Elohim).' "
7För så säger Herren (Jahve):

"Sjung med glädje för Jakob,
    och ropa vid nationernas huvud [Israel],
kungör, prisa och säg:
    "Herre (Jahve), fräls ditt folk, Israels kvarleva."
8Se, jag ska föra dem från länderna i norr,
    och samla dem från jordens yttersta hörn,
med dem de blinda och de lama [Jes 35:5–6; Mika 4:6‑8],
    gravida kvinnor och hon som föder tillsammans med barn,
    en stor skara ska återvända hit.
9De ska komma tillbaka gråtande [i ånger för tidigare synder],
    under bön om nåd (oförtjänt kärlek) ska jag föra dem tillbaka.
Jag ska leda dem längs med vattenbäckar [Ps 23:2],
    på en jämn väg där de inte ska stappla.
Jag ska göra detta eftersom jag är en fader för Israel,
    och Efraim är min förstfödde son.

10Lyssna till Herrens (Jahves) ord, ni hednafolk,
    förkunna det i avlägsna kustländer.
Säg: "Han som skingrade Israel ska också samla det,
    och bevara det som en herde håller ihop (föder, beskyddar) sin hjord."
    [4 Mos 27:17; 2 Sam 7:7; Ps 78:70–72; Hes 34]
11För Herren (Jahve) har befriat Jakob
    och återlöst (friköpt) honom från den som var starkare än han.
12De ska komma och jubla på Sion [tempelberget i Jerusalem],
    de ska (strömma samman och) stråla av lycka över allt vad Herren (Jahve) ger,
över säd, vin [från druvor], och olja,
    över unga får och kalvar.
Deras liv ska vara som en vattenrik trädgård,
    aldrig mer ska de tyna bort (förtvina, lida nöd).

13Då ska unga flickor dansa i glädje,
    också unga män och gamla män ska tillsammans stämma in i glädjen.
Jag ska vända deras sorg till jubel,
    jag ska ge dem tröst och glädje efter smärtan. [Ps 30:12‑13; 126]
14Och jag ska mätta prästernas själar med det feta,
    och mitt folk ska bli mätt av min godhet,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

15Så säger Herren (Jahve):

"En röst (ett rop) hörs i Rama,
    sorgesång (klagan) och bitter gråt,
Rakel gråter över sina söner,
    hon vägrar att låta sig tröstas över sina söner,
    för de är (finns) inte (hennes barn är borta)." [Matt 2:18]

[Rama ligger 8 km norr om Jerusalem där enligt en tidig tradition också Rakel är begravd, se 1 Sam 10:2 (en annan tradition placerar graven just norr om Betlehem). Rakel, som var gift med Jakob, var länge barnlös men fick till sist två barn, Josef och Benjamin. Hennes barnbarn, Efraim och Manasse, är de stora norra Israeliska stammarna. Jeremia använder nu en metaforisk bild över hur hon gråter över hennes älskade "barn" som hade blivit tillfångatagna och bortförda till Assyrien 722 f.Kr.]

16Herren förkunnar (säger, proklamerar) [till henne]:

"Håll tillbaka din klagan (sorgerop),
    och fäll inga fler tårar,
för du ska få din lön [din genuina ånger har gett resultat]",
    säger Herren (Jahve),
"Dina barn ska återvända från fiendelandet.
17Ja, det finns hopp för dina efterkommande (din framtid),
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Dina barn ska återvända till deras eget land.

18Jag har verkligen hört Efraim begråta sig själv:
"Du har tuktat mig och jag är tuktad,
    som en otämjd kalv [Hos 10:11],
vänd på mig så jag blir omvänd,
    för du är Herren min Gud (Jahve Elohim).
19Sannerligen, efter att jag blivit omvänd,
    ångrade jag mig och efter att jag fått insikt (intim kunskap) slog jag mig på höften,
jag skämdes och var även förödmjukad
    eftersom jag bar min ungdoms förebråelser."
20Är Efraim en kär son för mig?
    Är han ett barn som är gungat på knät?
För så ofta jag talar om honom,
    kommer jag fortfarande ärligt ihåg honom,
därför längtar mitt hjärta efter honom,
    jag ska sannerligen ha förbarmande över honom,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

21Sätt upp vägmärken åt dig,
    gör dig vägvisare,
sätt ditt hjärta till de höga vägarna,
    även på de vägar du gick,
kom tillbaka (återvänd) Israels jungfru,
    återvänd till dessa dina städer.
22Hur länge ska du vända dig bort,
    du avfallna dotter?
Herren (Jahve) har skapat något nytt på jorden –
    en kvinna ska omsluta (omringa) en stridsman (en man i sina bästa år).

23Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud: "Ännu en gång ska man säga detta ord i Juda land och dess städer, när jag har återfört deras fångar (från exilen):
'Må Herren (Jahve) välsigna dig [4 Mos 6:24],
    du rättfärdighetens boning,
    du heliga berg.'
24I den ska Juda [landsbygd] och alla dess städer leva tillsammans [i fred och trygghet]
    – jordbrukare (de som plöjer) och herdar [de som vandrar] med boskapshjord.

25För jag vederkvicker (vattnar frikostigt; släcker törsten hos)
    en försmäktande (trött) själ,
    och varje själ som tynar (tvinar) bort [som är utsvulten, sorgsen och trängtande]
fyller (mättar) jag [på nytt]."

[Här finns en kiasm där själens (hebr. nefesh) bedrövliga tillstånd upprepas två gånger centralt. Versen ramas dock in av två verb som visar hur Gud helt och fullt vederkvicker och fyller själens behov. Se även Ps 23:2‑3; Matt 5:6; 11:28‑29; Joh 7:37‑38.]

26Här vaknade jag och såg mig omkring, och min sömn hade gjort mig gott. [Det går att se den här versen som om Jeremia fått detta budskap, från Jer 30:1, som en dröm. Det kan också spegla de som återvänt och nu kan sova gott om natten i trygghet.]

[Nu följer tre sektioner som alla börjar med samma fras: "Se, dagar ska komma", se vers 27, 31, 38.]

27Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) då jag ska beså Israels hus och Juda hus med säden av människor och med säden av vilda djur. 28Och det ska ske att som jag har vakat över dem [Israel och Juda, se Jer 1:12] för att rycka upp och bryta ner och omstörta och fördärva och hemsöka, så ska jag vaka över dem för att bygga upp och plantera [Jer 1:10], förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). 29I de dagarna ska man inte längre säga:
"Fäderna har ätit sura druvor
    och barnens tänder är nedslitna."
30Var och en ska dö i (på grund av) sin egen synd, alla människor som äter sura druvor, hans tänder ska bli nedslitna. [Klag 5:7; Hes 18:2]

31Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
då jag ska skära (sluta) ett förnyat förbund med Israels hus
    och med Juda hus;
32inte ett sådant förbund som jag skar
    med deras fäder
den dagen då jag tog dem vid handen
    för att föra dem ut ur Egypten.
För så mycket som de bröt mitt förbund,
    var jag likväl deras man (make),
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
33Men detta är förbundet som jag ska skära med Israels hus
    efter dessa dagar, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
jag ska ge min undervisning (Torah) i deras inre,
    och över deras hjärtan ska jag skriva den [Joel 2:28‑29],
och jag ska vara deras Gud (Elohim)
    och de ska vara mitt folk,
34och de ska inte längre undervisa varje man sin granne
    och varje man sin bror och säga: "Lär känna Herren (Jahve)",
för de ska alla känna (ha en intim relation med) mig,
    från den minste av dem till den störste,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
för jag ska förlåta deras överträdelser
    och deras synder ska jag inte mer komma ihåg.
35Så säger Herren (Jahve):

"Vem har gett solen
    till ljus som dagen,
och direktiven till månen och stjärnorna
    till att lysa om natten [1 Mos 1:14‑18],
vem rör upp havet
    så att dess vågor ryter?
    Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn.
36Om denna ordning upphör inför mitt ansikte,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
då ska också Israels säd upphöra
    att vara ett folk inför mitt ansikte i alla dagar.

37Så säger Herren (Jahve):

"Om himlarna därovan kan mätas
    och jordens grundvalar där nere kan utforskas,
då ska jag också förskjuta hela Israels säd
    för allt som de har gjort,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

38Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), då staden [Jerusalem] åter ska byggas upp till Herren (Jahve), från Hananeltornet [Neh 3:1; 12:39; Sak 14:10] till Hörnporten [2 Kung 14:13; 2 Krön 25:23; 26:9; Sak 14:10]. 39Och mätsnöret ska dras rakt fram till Garevs kulle [ordagrant: skabbens kulle] och ska vända mot Goata [okänd plats nära Jerusalem; betyder "rytande"]. 40Och hela dalen med de döda kropparna och med askan och alla fält till Kidrons bäck, till hörnet på Hästporten österut [2 Krön 23:15; Neh 3:28], ska vara helgat åt Herren (Jahve). Det ska inte mer bli uppryckt eller nedbrutet för evigt. 321 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
    Israels Gud:

15Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
    Israels Gud:

16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 331 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

Herren bekräftar sitt förbund

14Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), då jag ska komma och uppfylla det goda (underbara, nåderika) löfte som gäller för nationerna Israels hus [i norr] och Juda hus [i söder].
15I de dagarna ska jag låta en rättfärdig gren växa upp (skjuta skott) ur Davids ätt.
    Han ska [Jesus ska regera här på jorden och] skapa rätt och rättfärdighet i landet.
16Under hans styre ska Juda vara i trygghet och Jerusalem ska leva i säkerhet.
    I de dagarna ska Jerusalem kallas: "Herren (Jahve) har gett oss rättfärdighet."
17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 341 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 351 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13Så förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
    Israels Gud:

14 15 16 17 18Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
    Israels Gud:

19 361 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 371 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 381 2 3 4 5 6
     7Eved-Melek, en kushit [från Nubien, nuvarande Sudan], var en av hovmännen som befann sig i kungapalatset och fick höra att de [andra hovmännen] hade kastat Jeremia i [den tomma men gyttjiga] vattencisternen. Samtidigt satt kungen [Sidkia] i Benjaminporten [som fungerade som Jerusalems domstol], 8så Eved-Melek lämnade kungapalatset för att gå och tala med kungen och sade: 9"Min herre och konung. [Vet du vad några av hovmännen har gjort?] Dessa män har gjort något ont mot profeten Jeremia. De har kastat honom i vattencisternen och lämnat honom att dö där av hunger nu när det inte längre finns något bröd i staden [på grund av babyloniernas belägring av Jerusalem]."
     10Kungen gav då nubiern Eved-Melek denna befallning: "Ta med dig trettio män härifrån och dra upp profeten Jeremia ur brunnen innan han dör."
     11Så Eved-Melek tog med sig männen men gick först in i kungens hus till ett rum [förråd] under skattkammaren. Där tog han några trasor och gamla utslitna kläder och firade ner dem till Jeremia i brunnen med rep. 12Nubiern Eved-Melek ropade till Jeremia: "Lägg trasorna och kläderna i armhålorna [som vaddering och skydd] under repen!"
    Jeremia gjorde som han blivit tillsagd, 13och de drog upp honom med repen ur brunnen. Men Jeremia var tvungen att stanna på vaktgården [som fånge]. 14 15 16 17 … Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot)18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 391 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 401 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 411 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 421 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 431 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 441 2 3 4 5 6 7 … Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot)8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 451 2 3 4 5 461 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 471 2 3 4 5 6 7 481 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 491 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23

[Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.] 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 501 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 511 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15Han som har gjort jorden med sin styrka och makt, som har etablerat världen med sin vishet och har spänt ut (expanderat) himlarna (universum) med sin kunskap (förståelse, insikt). [Se Jer 10:12]

[Här används det hebreiska ordet "nata" expandera, spänna ut, om himlarna, universum, se 2 Sam 22:10.]

16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 521 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34




© 2022 Svenska Kärnbibeln