Om Hosea

Hosea är den första av de tolv mindre profeterna. Den är skriven strax före det norra rikets fall 722-720 f.Kr. då assyrierna belägrade Samarien.



Innehållsförteckning


Personer BETA


Platser



Berör tidsperioden: 760-722 f.Kr.

  Skrivet: 760-720 f.Kr.

Författare: Hosea

Citeras:
Hos 1:6, 91 Pet 2:10
Hos 2:1Rom 9:26–27
Hos 2:23Rom 9:25; 1 Pet 2:10
Hos 6:6Matt 9:13; Matt 12:7
Hos 10:8Luk 23:30; Upp 6:16
Hos 11:1Matt 2:15
Hos 13:141 Kor 15:55

Struktur:

Lästid: ca 1,5 timme

Gå djupare – läs grundtexten BETA

Nu finns även en interlinjär version kopplad till Hosea och vi håller på och bygger upp det hebreiska lexikonet. Dessa och fler verktyg (som atlas, tidslinje, familjeträd osv.) finns under menyn "Gå djupare". Klicka på versnummret eller skriv en vers i sökrutan, t.ex. Hos 1:1 så kommer du till den interlinjära versionen.

Tips! För att göra det lättare att slå upp behöver du inte skriva kolon mellan kapitel och vers, det går bra med mellanslag "Hos 1 1".

Hosea

Hoseas familj – Guds familj

Introduktion

11Herrens (Jahves) ord som kom till [profeten] Hosea, Beris son, i de dagar då
    Uzzija [regerade 792-740 f.Kr.],
    Jotam,
    Achaz
    och Jechizkija (Hiskia)
var kungar i Juda [det södra riket]
och de dagar då
    Jaravam [Jeroboam II – regerade 793-753 f.Kr.] var Israels [det norra rikets] kung.

[Hosea verkade omkring 760-722 f.Kr. Samtidigt som Jotam, Achaz och Jechizkija regerar flera kungar i norra riket som inte nämns (Sakarja, Sallum, Menahem, Pekahja, Pekah och Hosea) från ca 750 till 722 f.Kr. då huvudstaden Samarien intogs av den assyriske härskaren Sargon II och landets befolkning deporterades till Assyrien.]

Hoseas äktenskap

2Första gången Herren (Jahve) talade till Hosea sade Herren (Jahve) till Hosea: "Gå och ta dig [gift dig med] en hustru som är prostituerad och barn till en prostituerad, för landet har begått stor prostitution med att avlägsna sig från Herren (Jahve)."

3Så han gick och tog Gomer, Divlaims dotter, och hon blev gravid och födde honom en son.

Jizreel – Gud ska skingra

4Och Herren (Jahve) sade till honom:
"Ge honom namnet Jizreel [betyder: 'Gud ska skingra', se Sak 10:9],
för ännu en liten tid
    och jag ska besöka Jizreels blod över Jehus hus
    och ska få Israels hus kungarike att upphöra. [Jehu var den som dödade Ahabs familj, se 2 Kung 9:16, 25, 33]
5Och det ska ske den dagen
    att jag ska bryta Israels båge
i Jizreels dal."
[Jizreel är ett symboliskt namn som klingar likt namnet Israel. Jizreel är den dalen i Galileen där Jehu segrade över Omri och det nuvarande styret med Joeroam II startade. Se 2 Kung 9–10.]

Lo-Ruhama – inget förbarmande

6Och hon [Hoseas fru Gomer] blev gravid igen och födde en dotter. Och han [Herren] sade till honom [Hosea]: "Ge henne namnet Lo-Ruhama [som betyder: 'Inget förbarmande'] för jag ska inte längre ha förbarmande över Israels hus, så att jag på något sätt skulle förlåta dem. 7Men jag ska ha förbarmande över Juda hus och ska frälsa (rädda) dem i Herren deras Gud (Jahve Elohim), men ska inte rädda dem med båge, inte med svärd, inte med strid, inte med hästar, inte med ryttare."

Lo-Ammi – inte mitt folk

8När hon [Gomer] hade avvant Lo-Ruhama blev hon gravid och födde en son. 9Och han [Herren] sade: "Ge honom namnet Lo-Ammi [som betyder 'inte mitt folk'] för ni är inte mitt folk och jag ska inte vara er."

Kommande upprättelse

[Situationen är inte hopplös, Gud vill återförena sitt folk. I vers 11 nämns nu att Jizreels dag ska bli stor. I nästa vers (Hos 2:1) nämns Hoseas yngsta son Ammi och hans dotter Ruhama utan den hebreiska negativa partikeln lo framför namnen!]

10Även om antalet av Israels söner ska vara som havets sand som inte kan mätas eller räknas [1 Mos 22:17; 32:12], ska det ske att istället för det som sagts till dem "ni är inte mitt folk" ska det sägas till dem "ni är den levande Gudens söner." 11Och Juda söner och Israels söner ska samlas tillsammans och de ska utse åt sig själva ett huvud (en ledare) och de ska gå upp ut från landet, för stor ska Jizreels dag vara. [Jizreel betyder "Gud planterar/sår", och anspelar på hur landet på nytt ska födas, se vers 4–5 och Hos 2:22–23.]

21Säg till (kalla) era bröder Ammi (mitt folk) [Hos 1:9] och era systrar Ruhama (du har fått nåd) [Hos 1:6–8].

Straff

2Förebrå er mor [Gomer – syftar på nationen Israel],
    förebrå, för hon är inte min hustru,
    och jag är inte hennes man,
och låt henne lägga bort sin prostitution från hennes ansikte
    och hennes äktenskapsbrott mellan hennes bröst.
3Annars klär jag av henne naken
    och sätter henne som den dagen då hon föddes
och gör henne till en öken
    och gör henne till ett torrt land
    och slår henne med törst.
4Och jag ska inte ha förbarmande över hennes söner,
    för de är en prostituerads söner.

5För deras mor har agerat prostituerad,
    hon som har fött dem har gjort det som är skamligt
för hon sade: "Jag ska gå efter mina älskare som ger mig mitt bröd
    och mitt vatten och min ull och mitt linne och min olja och min dryck."

Straff

6Se, därför ska jag inhägna dina vägar med törne
    och jag ska göra en mur mot henne så att hon inte finner sin stig.
7Och hon ska springa efter sin älskare
    men inte komma ikapp dem
och hon ska söka dem
    men inte finna dem.
Sedan ska hon säga: "Jag ska gå och återvända till min första man [Hosea],
    för då hade jag det bättre än nu."
8För hon vet inte att det var jag
    som gav henne säd och vin och olja
och förökade hennes silver och guld
    som de [det israeliska folket] använde för Baal.

9Därför ska jag ta tillbaka min säd i dess tid
    och mitt vin på dess bestämda tid
och ska rycka undan min ull och mitt lin
    som har överskylt hennes nakenhet.
10Och nu ska jag blotta hennes skam inför ögonen på hennes älskare
    och ingen ska befria henne från min hand.
11Jag ska göra slut på all hennes glädje (munterhet),
    hennes fester, hennes nymånader och hennes sabbater
    och alla hennes bestämda högtider. [Herrens högtider, se 3 Mos 23.]
12Och jag ska ödelägga hennes vin och hennes fikonträd,
    om vilka hon sagt "Detta är min lön som mina älskare har gett mig",
och jag ska förvandla dem till en skog
    och fältens djur ska äta dem.
13Och jag ska hemsöka henne på baalernas dagar,
    eftersom hon offrade till dem
och klädde sig själv med sina örhängen och sina juveler
    och gick efter sina älskare och glömde bort mig,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

Upprättelse

14Se, därför ska jag locka på henne
    och föra henne ut i öknen och tala ömt till henne.
    [Ett tidigare exempel var när Israel räddades från slaveriet i Egypten, se 2 Mos 12–17.]
15Och jag ska ge henne hennes vingårdar därifrån
    och Achors dal [Jos 7:1–26] som en hoppets öppning,
och hon ska gensvara där som i sin ungdoms dagar
    och som de dagarna då hon kom ut ur Egyptens land.

16Och det ska ske den dagen,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)
att du ska kalla mig "min man"
    och inte längre kalla mig "min Baal".

[Hebreiska ordet baal kan betyda make, mästare eller syfta på den kananitiska guden Baal. I denna ordlek har Israel bytt ut sin make Herren mot en annan Baal – Herre.]

17Och jag ska ta bort baalernas namn ut från hennes mun
    och de ska inte mer nämnas med sina namn.
18Och på den dagen ska jag skära ett förbund med dem,
    med fältens djur och med himlarnas fåglar och med det som kryper på marken,
och jag ska bryta bågen och svärdet och striden från landet
    och låta dem ligga ner i trygghet.
19Och jag ska trolova dig med mig för evigt,
    jag ska trolova dig med mig i rättfärdighet och rätt
    och i nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed) och i evig nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim).
20Och jag ska trolova dig med mig i trofasthet (sanning)
    och du ska känna (vara intimt förtrogen med) Herren (Jahve).

21Och det ska ske den dagen att jag ska svara,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
jag ska svara till himlarna
    och de ska svara till jorden,
22och jorden ska svara till säden
    och vinet och oljan,
och de ska svara till Jizreel [Guds planta, se Hos 1:4, 11].
23Och jag ska plantera henne till mig i landet
    och jag ska visa barmhärtighet mot henne som inte varit barmhärtig [hebr. lo rumah, se Hos 1:6–7].
Och jag ska säga till dem som inte var mitt folk: "Du är mitt folk",
    och de ska säga: "Min Gud (Elohim)".

Gomers upprättelse

31Och Herren (Jahve) sade till mig igen gå och älska en kvinna älskad av hennes vän och begå äktenskapsbrott, som Herren (Jahve) älskar Israels söner trots att de vänder sig till andra gudar och älskar russinkakor.

[Hebreiska texten är medvetet otydlig. Igen kan syfta på att "Herren igen säger" (en andra gång, då den första var i Hos 1:2) eller att gå och "igen älska". Ordet "en kvinna" kan syfta på Gomer, eller en andra hustru. Dock är det mest troliga att det är Gomer, som övergett honom, som det syftar på här.]

2Så jag köpte henne åt mig för 15 silver och en och en halv chomer [omkring 300 liter] korn, 3och sade till henne: "Många dagar ska du sitta ensam hos mig, du ska inte vara sköka och du ska inte vara någon mans hustru, inte heller ska jag vara din."

[Det är oklart varför Hosea måste betala ett pris för henne. Vi kan bara spekulera, kanske hade hon lämnat honom och sedan blivit såld som slav. Kanske hade hon blivit en tempelprostituerad och behövde köpas fri?]

4För Israels söner ska sitta ensamma många dagar, utan kung och utan ledare och utan offer och utan obelisker [som användes för avgudadyrkan, se 2 Kung 3:2; 10:26–28; 17:10] och utan efod [2 Mos 28:6–14; Dom 8:27] eller husgudar [1 Mos 31:19]. 5Därefter ska Israels söner återvända och söka Herren deras Gud (Jahve Elohim) och David deras kung, och ska komma till Herren (Jahve) och skälva och till hans godhet vid dagarnas slut (ordagrant efter dagarna, alltså när inga nya dagar räknas då evigheten tar över efter tiden).

Guds budskap till Israel

1. Klagan – Jizreel

4[I kapitel 4-7 återkommer talet tre många gånger i uppräkningar. I en bok som talar mycket om vishet (Hos 14:9) är valet av talet tre inte slumpmässigt. Det kopplar troligtvis an till Hoseas tre barn: Jizreel, Lo-Ruhama och Lo-Ammi.]

1Hör Herrens (Jahves) ord, ni Israels söner, för Herren (Jahve) har sak (väcker en rättslig tvist) med invånarna
i landet,
    för ingen sanning (trofasthet – hebr. emet),
        ingen nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed),
    ingen [nära, personlig och intim] kunskap om Gud (Elohim)
finns i landet.

[Orden sanning och nåd förekommer många gånger i Bibeln. Här är dock enda gången ordet sanning placeras före nåd. Den vanliga ordföljden är "nåd och sanning" (1 Mos 24:27; Ps 40:12; Ords 3:3; Ords 16:6; Jes 16:5), vilket visar att nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Här i Hosea används tre ord: sanning, nåd och kunskap. Nåden står centralt och ramas in av sanningen och kunskapen. Här i denna kiasm betonas själva huvudpunkten i åtalet mot Israels folk.]

2Svordom
    och lögn
    och mord
    och stöld
    och äktenskapsbrott!
De bryter alla gränser (det råder full anarki; laglöshet)
    och blod möter blod [det ena blodsdådet följer det andra, se 2 Kung 15:8–16, 25; Mika 7:2].
[Här betonas speciellt den andra delen av de tio budorden som rör relationen med andra människor, se 2 Mos 20:13–16.]

3Därför sörjer (torkar) landet
    och alla som bor där försmäktar
med fältens djur och himlarnas fåglar,
    ja till och med (även) havets fiskar tas bort (försvinner).

2. Tre skyldiga grupper – Lo-Ammi

Religiösa ledarskapet

4Låt ingen man bemöda sig,
    låt ingen man förebrå,
för folket är som de
    som strider med en präst.
5Därför ska du stappla på dagen
    och profeten ska också stappla med dig på natten
och jag ska förgöra din mor [en bild på Israel, se Hos 2:2].

[Prästerna var ansvariga att undervisa folket om Guds ord, se 3 Mos 10:11. Jämför också Jes 5:13.]

6Mitt folk är fördärvat på grund av brist på (intim) kunskap.
Eftersom du har förkastat kunskap
    ska jag också förkasta dig så att du inte har någon präst till mig (som tjänar mig).
Eftersom du har glömt din Guds (Elohims) undervisning
    ska även jag glömma dina söner.
7Ju mer de förökade sig
    desto mer syndade de mot mig.
Jag ska vända deras ära
    till skam.
8De livnär sig på mitt folks synder
    och sätter sina hjärtan till deras överträdelser.
9Det är med folket som med prästen,
    och jag ska straffa honom för hans vägar
    och ska löna honom för hans gärningar.
10De ska äta men inte bli mätta,
    de ska begå äktenskapsbrott men ska inte förökas
eftersom de har lämnat bakom sig att ge akt (vakta, skydda, bevara) på Herren (Jahve).

11Skökans vin och nytt vin
    fördärvar (ordagrant tar bort) hjärtat.

Folket

12[Vers 12a–13 formar en kiasm som ramas in av trä och "under träd":]
Mitt folk söker råd i sitt trä [snidade avgudar i trä, se Jes 44:15 eller en asherahpåle, se Jes 17:8]
och deras stavar förkunnar för dem [uttryck för olika spådomskonster],
för skökoanden har fått dem att ta miste
och de har gått bort från att underordna sig deras Gud (Elohim).
13De offrar på bergstoppar och offrar på kullarna,
under ekar och popplar och terebinter
eftersom deras skugga är bra.

Kvinnor

Därför har dina döttrar blivit prostituerade
    och dina sonhustrur begått äktenskapsbrott.
14Jag ska inte straffa dina döttrar
    när de blir prostituerade,
inte dina sonhustrur
    när de begår äktenskapsbrott,
för de umgås med oanständiga kvinnor
    och de offrar med prostituerade,
    och folket som är utan kunskap är nedtryckt.

Lo-Ruhama

Israels avfall

15Om Israel är en prostituerad
    låt inte Juda få skulden
och kom inte till Gilgal [betyder "ring av stenar", en kultisk offerplats (Hos 9:15; 12:11; Amos 4:4; 5:5), låg troligtvis strax nordöst om Jeriko, se Jos 4:19],
    gå inte upp till Beit Aven [ordagrant: "ondskans hus"; en referens till Betel som betyder "Guds hus"]
    och svär inte "Som Herren (Jahve) lever."
16För Israel är styvnackad
    som en styvnackad kviga.
Ska nu Herren (Jahve) föda dem
    som ett lamm på ett öppet fält?
17Efraim [den ledande av de tio norra stammarna i det norra riket – Israel] är förenad med avgudar,
    lämna honom ensam.
18När deras festande är över
    fortsätter de med prostitution,
    hennes ledare är djupt förälskade i skamlighet.
19Vinden har bundit upp henne i sina vingar
    och de ska skämmas för (på grund av) sina offer.

Israel leder Juda in i synd

51Hör detta, ni Israels präster!
Och lyssna (akta uppmärksamt), ni Israels hus!
Och kungens hus, ge ert öra (lyssna noga),
    för er tillhör domen,
för ni har varit en snara för Mitspa [betyder "vakttornet", finns olika platser, men här är det i Benjamin 10 km norr om Jerusalem]
    och ett utbrett nät över Tabor [berget Tavor på Jisreelslätten].
2I slaktandet (blodsdåd) har ni gått djupt (grävt en djup grop) i Shittim [upprorsmännen]
    och jag är förskjuten av dem alla.
3Jag känner (är intimt förtrogen med) Efraim
    och Israel är inte undangömd för mig.
För Efraim du har begått äktenskapsbrott,
    Israel är orenat.
4Deras gärningar erbjuder dem inte möjligheten att återvända till deras Gud (Elohim),
    för äktenskapsbrottets ande är i dem och de känner inte Herren (Jahve).
5Men Israels stolthet ska vittna i hans ansikte
    och Israel och Efraim ska snubbla i sin synd.
Juda ska också snubbla med dem.

6Med deras småboskap och deras boskapshjordar
    ska de gå för att söka Herren (Jahve)
men de ska inte finna honom,
    han har dragit sig undan från dem.
7De har handlat bedrägligt mot Herren (Jahve)
    för de har blivit som främmande barn.
Nu ska nymånen sluka dem med deras arvedel.

Israel och Juda kommer möta Guds straff

8Blås i shofar i Giva [Sauls hemstad i Benjamins område, se 1 Sam 10:26]
    och i trumpet i Rama [profeten Samuels hemstad, också i Benjamins område, se 1 Sam 1:1],
låt alarmet (signalen) ljuda i Beit Aven ["Ondskans hus", se Hos 4:14]:
    "Bakom dig, Benjamin!"
9Efraim ska ödeläggas på tillrättavisningens dag.
    Bland Israels stammar gör jag sanningen känd (låter alla veta vad som verkligen ska ske).
10Judas furstar är som de som flyttar på landmärken [som var förbjudet att göra, se 5 Mos 19:14].
    Jag ska hälla ut min vrede över dem som vatten.
11Efraim är betryckt, krossad i sin dom,
    eftersom han villigt vandrar efter orenhet.
12Därför är jag för Efraim som en mal
    och som ruttenhet för Juda hus.
13Och när Efraim såg sin sjukdom
    och Juda sitt sår,
gick Efraim till Assyrien och sände efter kung Jarev [Jarev betyder "utmanare"; uttrycket kan också tolkas som en titel malki rav – "den store kungen"],
    men han kan inte läka dig inte heller ska han bota din skada.
14Jag ska vara som ett lejon för Efraim,
    som ett ungt lejon för Juda hus,
jag ska bryta ner och gå iväg,
    jag ska ta bort och ingen ska befria.
15Jag ska gå och återvända till min plats
    till dess de erkänner sin skuld
och söker mitt ansikte,
    i deras betryck ska de söka mig ärligt.

Framtida nåd

6[Nu följer en trefaldig vädjan till omvändelse.]

1Kom, låt oss vända tillbaka till Herren (Jahve)!
    [Det är bara Herren, inte Assyrierna som man tidigare vänt sig till, som kan hela och läka landet, se Hos 5:13]
Han har rivit oss,
    men han ska hela oss.
Han har slagit oss,
    men han ska förbinda oss.
2Han ska om två dagar på nytt göra oss levande,
    på tredje dagen ska han låta oss stå upp,
    och vi ska leva inför hans ansikte.
[Tidigare har Hosea talat om hur folket har gått under på grund av brist på kunskap, se Hos 4:4.]

3Låt oss lära känna Herren,
    låt oss sträva (aktivt söka) efter honom [mer och mer, djupare].
Lika säkert som solen som går upp [och bli starkare och klarare, se Ords 4:18],
    kommer han att gå upp över oss.
Han ska komma till oss som skurar,
    som ett sent regn (vårregn) som vattnar jorden.
    [De sista regnen innan skörden, som ger näring åt frukten.]

Framtida upprättelse

4Vad ska jag göra (ta mig till) med dig, Efraim [det norra riket – Israel]?
    Vad ska jag göra (ta mig till) med dig, Juda [det södra riket]?

Er nåd (kärleksfull omsorg, trofast kärlek) är som morgondiset [som snabbt skingras],
    som dagg som fort försvinner [när solen bränner bort det, se vers 5c].
5Därför har jag yxat till dem (format dem, varnat och väglett) genom profeterna.
    Jag har slagit dem med min muns ord;
    din dom går fram som ljuset.
    [Profeterna och min muns ord är parallella uttryck.]

6För jag önskar (har behag i; föredrar) nåd (kärleksfull omsorg, trofast kärlek)
    och inte offer [försonande slaktoffer],
och [hängiven, överlåten; nära personlig] kunskap om Gud (Elohim)
    mer [hellre] än brännoffer [i plural – där röken steg upp inför Gud som ett lov, se 3 Mos 1:1–17].

[Jesus citerar från denna text två gånger, vid ett tillfälle för att rättfärdiga hans nåd mot syndare, se Matt 9:13; och vid ett annat tillfälle för att rättfärdiga barmhärtighet mot sina kroppar när de var hungriga, se Matt 12:7. Nåden här handlar både om hur Gud önskar och älskar att få visa nåd mot människor, men också hur han gläds över när människor visar nåd mot varandra. Se även Klag 3:22. Ordet för kunskap är hebr. daat som har samma rot för verbet för att ha en nära relation och känna någon, se 1 Mos 4:1; 18:19. I båda fraserna så finns en kontrast. Brännoffer var det mest dyrbara högsta offret, i jämförelse med offer.]

7Som Adam [eller "vid" staden Adam utmed Jordanfloden] har de överträtt förbundet,
    där har de handlat förrädiskt mot mig.
8Gilead [Ramot Gilead var en tillflyktsstad, öster om Jordanfloden] är en stad av ogärningsmän (deras sysselsättning är att göra ondska),
    den är full med blodiga spår.
9Som ett gäng rövare väntar på en man,
    så gör prästerna,
de mördar på vägen till Shechem,
    ja de begår avskyvärda brott.

Avfall

10I Israels hus
    har jag sett fasansfulla ting,
    deras prostitution finns i Efraim,
Israel är skändat.
11Även för dig Juda är en skörd bestämd,
    när jag ska vända mitt folks fångenskap (föra tillbaka mitt folk från fångenskap).

Oförlåten synd av Israel, Efraim och Samaria

71När jag helar Israel
    då är Efraims synd blottlagd och Samariens ondska,
för de har handlat bedrägligt
    och tjuvarna går in
    och rövargängen gör en räd utan förvarning.
2Låt dem inte säga till sina egna hjärtan
    att jag kommer ihåg alla deras synder,
nu är det deras egna handlingar
    som vänt dem bort från mitt ansikte.

[Vers 3–7 är svårtolkad, men det kiastiska mönstret hjälper till att skapa en viss struktur. Hela stycket handlar om bedrägeri, svek och schismer, så otydligheten i språket förstärker hur snårig lögnen är. Stycket ramas in av kungarnas ondska och lögn. Nästa nivå handlar om "eld" (deras synd är het som en ugn, se vers 4 och 7). Tredje nivån handlar om synden "på dagen" (vers 5) och har sin kontrast i "natten" i vers 6. Centralt i vers 5ba–6 beskrivs hur kungen drar till sig hånare, som i sin tur förgör honom. Det finns en parallell mellan bagaren som låter jästen (som ofta är en bild på synd) spridas genom degen, och kungen som låter ondska och bedrägeri frodas i samhället.]

3De gör kungen glad med sin ondska
och furstarna med sina lögner.
4De är alla äktenskapsbrytare,
som en ugn som hettas upp av bagaren
som upphör att elda från det han knådar degen till dess den har jäst.
5På vår kungs dag gör furstarna honom sjuk med vinets hetta,
han drar till sig (sträcker ut sin hand mot) bespottare (de som hånar).
6De har gjort sina hjärtan redo som en ugn medan de ligger på lur (i bakhåll),
hela natten bakas (pyr) deras vrede,
på morgonen brinner den som en flammande eld.
7De är alla heta som en ugn och slukar sina domare,
alla deras kungar har fallit,
där är ingen som kallar på mig.

Efraims dårskap

8Efraim har blandat sig själv med folken.
    Efraim har blivit en ovänd brödkaka.
    [En brödkaka som bara gräddats på den ena sidan.]
9Främlingar har slukat hans styrka
    och hans kunskap finns inte.
Gråa hår finns insprängda (lite här och där) på honom
    utan att han vet det.
10Israels stolthet vittnar mot hans ansikte,
    men de har inte återvänt till Herren deras Gud (Jahve Elohim),
    inte sökt honom i allt detta.
11Och Efraim har blivit som en menlös duva
    utan förstånd,
de kallar på Egypten,
    de går till Assyrien.
12När de går ska jag sprida ut mitt nät över dem,
    jag ska ta ner dem som himlarnas fåglar,
jag ska jaga dem
    när hörsägen (en rapport kommer om) deras församling.
    [När jag hör att de flockas tillsammans.]

Herrens klagan

13Ve över dem,
    för de har avvikit från mig!
Fördärv över dem,
    för de har syndat mot mig!
Ska jag då rädda dem
    när jag ser att de talar lögn mot mig?
14Och de har inte ropat till mig med sina hjärtan
    genom förhänget runt deras sängar,
de samlar ihop (oroar) sig själva [skär sig, Baalsdyrkare hade den sedan, se 1 Kung 18:28],
    för säd och vin gör de uppror mot mig.
15Och jag har tränat och styrkt deras armar,
    ändå tänker de ut ont mot mig.
16De återvänder inte upprätt,
    de har blivit som bedrägliga bågar,
deras furstar ska falla för svärd,
    för deras rasande tunga.
Detta ska bli till deras sorg
    i Egyptens land.

Proklamationer

Guds rättvisa

81Sätt shofaren till din mun [för att varna och gör folket redo för strid].
    Som en örn kommer han mot Herrens (Jahves) hus [troligtvis Assyrien, se även Dan 7:4],
eftersom de har överträtt mitt förbund
    och avfallit från min undervisning.
2Ska de ropa till mig:
    "Min Gud. Vi, Israel, känner (är intimt förtrogen med) dig?"
3Israel har kastat av sig det som är gott,
    fienden ska jaga honom.
4De har insatt kungar
    men inte från mig (utan att rådfråga mig),
de har gjort sig furstar
    och jag känner dem inte.
    [1 Kung 11–12, med några få undantag som Jeroboam (1 Kung 11:29–40) och Jehu (2 Kung 9:1–3).]
Av deras silver och deras guld
    har de gjort dem,
    avgudar som kan huggas bort.
5Samarien, din kalv är nedkastad. [2 Mos 32; 1 Kung 12:26–30]
    Min vrede är upptänd mot dem.
Hur länge ska ni vara oförmögna till oskuld?

     6För från Israel är också detta,
hantverkaren gör det
    men det är ingen gud.
Samariens kalv
    ska brytas i flisor.

7För de sår vind
    och de ska skörda virvelvindar,
det har ingen stjälk,
    axet ger inte något mjöl,
om det ger något
    ska främlingar svälja det.
8Israel är uppslukat,
    nu har de blivit bland länderna
    som värdelösa verktyg.
9För de har gått till Assyrien
    som en ensam vildåsna för sig själv,
    Efraim har köpt älskare.
10Även fast de lånar bland nationerna,
    ska jag samla ihop dem,
så att de börjar förminskas
    under bördan av kung och furstar.

11Efraim [den ledande av de tio norra stammarna i det norra riket – Israel] har förökat altaren till synd,
    altaren har blivit till synd för honom.
12Trots att jag skriver så mycket av min undervisning till honom,
    räknas de som främlingar.
13Offer är gåvor till mig.
    Ska de offra kött och sedan äta det?
    Herren (Jahve) ger inte nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa) till dem.
Nu kommer han ihåg deras överträdelse
    och straffar deras synd.
    De ska återvända till Egypten.
14För Israel har glömt sin Skapare
    och byggt palats
    och Juda har förökat befästa städer,
men jag ska sända en eld över hans städer
    och den ska uppsluka dess fästningar.

Straff för allianser med andra nationer

91Fröjda dig inte, Israel,
    som folken i triumf,
för du har gått på avvägar från din Gud (Elohim),
    du har älskat en betald prostituerad på alla tröskgolv.
2Tröskgolvet och vinpressen ska inte ge dem mat
    och det nya vinet ska fattas henne.
3De ska inte bo i Herrens (Jahves) land,
    utan Efraim ska återvända till Egypten
    och de ska äta oren mat [3 Mos 11] i Assyrien.
4De ska inte utgjuta drickoffer till Herren (Jahve)
    inte heller ska de behaga honom.
Deras offer ska för dem vara som sorgens bröd [5 Mos 26:14],
    allt som de äter av det ska vara förorenat [eftersom det har vidröts av någon som rört vid en död kropp, se 4 Mos 19:22],
för deras bröd ska vara för deras hunger,
    det ska inte komma in i Herrens (Jahves) hus.

Straff

5Vad ska ni göra på högtidsdagen,
    på dagen för Herrens bestämda högtider [3 Mos 23]?
6För se, de har gått iväg från förödelse,
    Egypten har samlat upp dem,
    Mof [Memfis, längs med Nilens västra strand, 2 mil söder om moderna Kairo] ska begrava dem.
Deras dyrbara skatter av silver,
    ska nässlor inta
    och törne ska vara i deras tält.

Synder i Betel

7Hemsökelsens dagar har kommit,
    avlöningsdagarna har kommit
    – Israel ska veta (känner till, kommer bli intimt förtrogen med) det.

Profeterna är dårar,
    människans ande är galen,
för mängden av dina överträdelser
    är fiendskapen stor.

8Efraim är en väktare med min Gud (Elohim),
    profeten är en fågelfångares snara på alla hans [Efraims] vägar.
    Fiendskap i hans Guds (Elohims) hus.

Synder i Giva

9De har bedragit sig själva grundligt
– som i Givas dagar [Dom 19–20].

Han ska komma ihåg deras överträdelse.
Han ska straffa deras synd.

Synder i Baal-Peor

10Jag fann Israel
    som vin i öknen,
jag såg era fäder
    som den första skörden på fikonträdet hennes första vår,
men så snart som de kom till Baal-Peor
    avskilde de sig själva till de skamliga tingen
    och blev lika avskyvärda som det de älskar.
11Efraims ära ska flyga iväg som en fågel,
    där ska inte vara någon födsel
    och ingen med barn och ingen befruktning.
12Även om de uppfostrar sina barn
    ska jag ta dem ifrån dem så att inte en enda människa lämnas kvar.
Ve över dem
    när jag lämnar (överger) dem!
13Efraim är som Tyros
    som jag har sett planterad på en skön plats,
men Efraim ska föda fram sina barn
    till en slaktare.
14Giv dem, Herre (Jahve)

[Meningen avslutas inte. Den är en s.k. aposiopesis. Det blir en känsloladdad tystnad, Hosea funderar innan han talar igen.]

Ge dem en ofruktsam livmoder
    och torra bröst (som inte kan dia).

Synder i Gilgal

15All deras ondska är i Gilgal,
    för där hatade jag dem.
För ondskan i deras gärningar
    ska jag driva ut dem ur mitt hus.
Jag ska inte älska dem längre,
    alla deras furstar är upproriska.
16Efraim är slagen,
    deras rot är uttorkad,
    de ska inte bära någon frukt,
även om de föder,
    ska jag slå deras älskade livsfrukt.
17Min Gud (Elohim) ska kasta bort dem
    eftersom de inte lyssnar till honom,
och de ska bli kringvandrare
    bland hednafolken (länderna).
101Israel är ett frodigt vin
    som skjuter frukt frikostigt,
som hans frukt förökas
    så förökas hans altaren,
ju ansenligare hans land blir
    desto ansenligare blir hans obelisker.
2Deras hjärta är delat,
    nu ska de bära sin skuld,
han ska bryta ner deras altaren
    och fördärva deras obelisker.

3Nu ska de säkert säga: "Vi har ingen kung
    för vi fruktade inte Herren (Jahve)
och kungen,
    vad kan han göra för oss?"
4De talar ord,
    de svär falskt,
    de skär förbund,
så skjuter domen upp
    som odört (giftigt ogräs) i fältets fåror.

Synder i Beit-Aven

5Samariens invånare
    ska vara rädda för Beit-Avens [ondskans hus] kalvar,
för dess folk ska sörja över det,
    och deras präster ska darra för dess härlighet,
    eftersom den har lämnat den [förts bort i exil].
6Också den [den gjutna avgudakalven i Betel] ska bäras bort till Assyrien,
    som en gåva till kung Jarev.
Efraim ska ta emot skam
    och Israel ska skämmas för sina egna råd.
7Samariens kung är avhuggen
    som skum (fradga) på vattnet.
8[Beit] Avens höga platser ska förgöras,
    liksom Israels synd.
Törne och tistel ska komma upp över deras altaren,
    och de ska säga till bergen: "Övertäck oss",
    och till kullarna: "Fall över oss".

Synder i Giva

9Från Givas dagar har du syndat Israel,
    där stod de,
ingen strid hann upp dem i Giva,
    inga övermodiga söner.
10När det är min önskan [i min tid], ska jag tukta dem,
    och folken ska samlas emot dem
    när de är sammanokade (bundna) till deras två synder [ögon, ringar, plogfåror – hebreiskan är otydlig här]

Synder i Betel

11Och Efraim är en kviga som älskar att tröska
    och jag har gått över hennes nacke [lagt ett ok över det].
Jag ska göra Efraim till en ryttare,
    Juda ska plöja,
    Jakob ska bryta hans jordkokor.
12Så åt er själva i rättfärdighet,
    skörda åt er i nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed),
bryt upp marken som legat i träda;
    för det är tid att söka Herren (Jahve)
till dess han kommer
    för att låta rättfärdighet regna över dig.
13Ni har plöjt ondska,
    ni har skördat överträdelse,
    ni har ätit lögnens frukt,
för du har litat på dina egna vägar
    i skarorna av mäktiga män.
14Därför ska tumult bryta ut i dina härar
    och alla dina befästningar ska ödeläggas
som Shalman ödelade Beit-Arvel i stridens dagar,
    modern slogs i bitar med sitt barn.
15Så har Betel gjort mot dig
    på grund av din stora ondska,
i gryningen
    är Israels kung fullständigt avhuggen.

Guds inbjudan att återvända

Min son Israel har vägrat återvända

111När Israel var en ung man älskade jag honom som en son,
    och ut ur Egypten (belägring, inträngd – hebr. mitsrajim) kallade jag min son.
2Men ju mer jag kallar på dem,
    desto längre bort går de från mig.
De offrar till baalsgudarna
    och tänder offereldar till avgudar.
    [Baal var en kanaanitisk avgud, i de religiösa riterna ingick mänskooffer och sexuella riter.]
3Ändå var det jag som vägledde Efraim [det norra riket – som en far lär sin son att börja gå],
    och jag som tog dem i mina armar,
men de ville inte erkänna
    att jag hade helat dem.
4Jag ledde dem med mänskliga band,
    med kärlekens rep [till skillnad från djur som tvingas till lydnad med betsel och rep].
Jag lyfte undan oket från deras halsar,
    och böjde mig ner och gav dem mat.

5Han ska inte återvända till Egyptens land
    utan Assyrien ska vara hans kung
    eftersom de vägrade att vända om.
6Och svärdet ska falla över deras städer
    och ska fördärva hans bommar
    och sluka dem på grund av deras egna budord.
7Och mitt folk dröjer med att vända tillbaka till mig,
    trots att de kallar sig uppresta,
    tillsammans har ingen lyft upp sig.

8Hur ska jag kunna överge (släppa) dig Efraim?
    Hur ska jag kunna lämna dig Israel?
Hur kan jag göra dig som Adma?
    Hur kan jag göra dig som Tsevoim?
    [Adma, Tsevoim och Bela var städer som nämns tillsammans med Sodom och Gomorra, se 1 Mos 14:2]
Mitt hjärta vänder sig i mig,
    tillsammans upptänds mitt förbarmande.
9Jag ska inte verkställa min häftiga vrede,
    jag ska inte återvända för att ödelägga Efraim,
för jag är Gud (El) och inte en man,
    den Helige i din mitt,
    och jag ska inte komma i raseri.
10De ska vandra efter Herren (Jahve)
    som ska ryta som ett lejon,
för han ska ryta
    och sönerna ska komma bävande från väster (havet).
11De ska komma bävande som en fågel från Egypten
    och som en duva från Assyriens land
och jag ska låta dem bo i deras hus
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

Israel – en svekfull son

12Efraim omringar mig med lögner
    och Israels hus med svek
och Juda är egensinnig mot Gud (El)
    och mot den Helige, som är trofast.
121Efraim strävar efter vind och följer efter östanvinden,
    hela dagen förökar han lögn och förödelse,
och de skär ett förbund med Assyrien
    och olja bärs till Egypten.
2Herren (Jahve) har sak med Juda
    och ska straffa Jakob efter hans vägar
    och i enlighet med hans agerande ska han återgälda honom.
3I livmodern tog han sin bror i hälen
    och med sin styrka brottades han med en gudalik varelse. [1 Mos 25:26; 1 Mos 32:24–30]
4Han brottades med en ängel och vann,
    han grät och bad om oförtjänt nåd (hebr. chanan) till honom.
I Betel fann han honom
    och där talade han med oss.
5Men Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot),
    Herren (Jahve) kom ihåg honom.
6Vänd dig därför till din Gud (Elohim),
    håll (vakta, skydda, bevara) nåd (omsorgsfull kärlek) och påbud (bindande juridiska beslut)
    och vänta på din Gud (Elohim) oavbrutet.
7Som köpmannen har den bedrägliga vågen i sin hand,
    älskar han att förtrycka.

8Och Efraim säger:
    "Jag har verkligen blivit rik, jag har funnit mitt välstånd,
    i allt mitt arbete ska de inte finna någon överträdelse som är synd i mig."

Herren ledde dem ut från Egypten

9Men jag är Herren din Gud (Jahve Elohim)
    [ända] från Egyptens land [eller "som tog dig ut från Egypten"],
jag ska åter låta dig bo i tält
    som de bestämda dagarna.
10Jag har talat till profeterna
    och jag har förökat synerna
    och genom profeternas hand har jag använt liknelser.
11Om Gilead ges till missgärning
    blir allt fåfängt,
i Gilgal offrar de till oxar,
    deras altaren ska bli stenhögar i fältens plogfåror.

12Och Jakob flydde till Arams fält
    och Israel tjänade för en hustru
    och för en hustru vaktade (skyddade, bevarade – hebr. shamar) han får. [1 Mos 29:18]
13Och genom en profet förde Herren (Jahve) Israel upp ut ur Egypten
    och genom en profet blev han bevarad (vaktad, skyddad – hebr. shamar).
14Efraim har verkligen provocerat (förtörnat),
    därför ska hans blod bli kastat över honom,
    hans lön ska hans Herre (Adonai) ge tillbaka till honom.

Israel är skyldig

13[Vers 1–3 är den centrala delen i det sista avsnittet i Hosea, kap 11-14.]

1När Efraim talade darrade man,
han upphöjde sig själv i Israel
    men befanns skyldig genom Baal och han dog.
2Nu syndar de mer och mer (fortsätter de i synd; adderar, ökar sin synd)
    och har gjort sig gjutna avbilder av sitt silver efter sitt eget förstånd,
avgudar alla av dem gjorda av hantverkare.
    Om dem säger de:
    "Den som offrar – människa – kysser kalvar [de gjutna avgudarna av kalvar, se 1 Kung 19:18; Job 31:27]."

[Sista delen i versen är svåröversatt. Det kan syfta på människooffer, men troligare är nog ändå att ordet hör ihop med sista orden så det blir i betydelsen "människor kysser avgudar av kalvar". I hela stycket finns kopplingen till uttåget ur Egypten, se även 2 Mos 32:8.]

3Därför ska de bli som morgonens moln [som försvinner snabbt]
    och som daggen som dunstar bort (försvinner),
som agnarna som driver bort med vinden från tröskplatsen
    och som röken som far ut genom skorstenen.

Herren ledde dem ut från Egypten

4Likväl är jag Herren din Gud (Jahve Elohim)
    [ända] från Egyptens land [eller "som tog dig ut från Egypten"] och du känner (är intimt förtrogen med) ingen gud förutom mig, och det finns ingen frälsare (räddare) vid sidan av (förutom) mig.
5Jag kände (var intimt förtrogen med) dig i öknen,
    i landet med den stora torkan.
6När de åt blev de mätta,
    de var belåtna och deras hjärtan var upprymda,
    därför har de glömt mig. 7Därför har jag blivit för dem som ett lejon,
    som en leopard ska jag vakta vid deras väg.
8Jag ska möta dem som en björninna som har förlorat sina ungar,
    och ska riva isär deras hjärtsäck,
och där ska jag sluka dem som en lejoninna,
    vilddjuret ska slita sönder dem.

Israel – en ovis son

9Det är ditt fördärv Israel
    att du är emot mig, emot din hjälpare.
10Var är nu din kung som skulle kunna rädda dig i alla dina städer?
    Och dina domare om vilka du sagt: "Ge mig en kung och ledare!"
11Jag gav er en kung i min vrede
    och tog bort honom i min vrede. [Kung Saul, se 1 Sam 15:22, 23; 16:1]
12Efraims missgärning är uppsamlad,
    hans synder ligger i förvar.
13Kvalen från en födande kvinna ska komma över honom,
    han är en ovis son,
det är dags att han inte längre dröjer kvar [ordet beskriver hur man sitter fast som i tjära]
    på platsen där söner föds.
14Från Sheols (underjordens, gravens) hand ska jag frige dem mot lösen,
    från döden ska jag återlösa dem!
Död, var är dina plågor (farsoter; pester)?
    Dödsrike (Sheol), var är din udd (gadd)? [1 Kor 15:55]

Ånger är dolt från mina ögon.
     15För du har varit fruktsam bland vassrören,
en östanvind ska komma,
    Herrens (Jahves) vind kommer upp från öknen
och hans källor ska bli torra
    och hans brunnar ska torka ut,
han ska tillspilloge
    alla dyrbara skatter.
141Samarien ska bära sin skuld
    för hon har varit upprorisk mot sin Gud (Elohim),
de ska falla för svärd,
    deras spädbarn ska slås i bitar
    och deras gravida kvinnor ska sprättas upp.

Herrens inbjudan att återvända

2Återvänd Israel till Herren din Gud (Jahve Elohim),
    för du har snavat (snubblat) i dina missgärningar.
3Ta med dig ord [plural]
    och vänd tillbaka till Herren (Jahve),
säg till honom: Förlåt alla missgärningar och ta emot det som är gott,
    så ska vi ersätta (gottgöra) oxar med våra läppar [ge lovets offer istället för offrade oxar]. [Heb 13:15–16]
4Assyrien ska inte frälsa oss,
    vi ska inte rida på hästar
och vi ska inte längre kalla våra händers arbeten för gudar,
    för i dig finner de faderlösa nåd (evig barmhärtig – hebr. rachamim).

5[Nu kommer Guds svar på frälsningsbönen i vers 3–4:]
"Jag ska hela deras trolöshet (avfall, deras hjärtan som medvetet vandrat bort från mig).
    Jag ska älska dem utan gräns (av fri vilja, ösa min kärlek över dem, som en frivillig offergåva),
    för min vrede har vänt sig från dem [Israel].
6Jag ska bli som dagg för Israel,
    han ska blomstra som en lilja [vara lika vacker och ren],
    han ska skjuta sina rötter som [och vara djup rotad som de stora cederträden i] Libanon.
7Hans nya rotskott ska växa och sprida ut sig,
    hans prakt ska vara som olivträdets [som bär rik frukt],
    och hans doft som Libanons [cederträd].
8De som bor (vistas, sitter) i (under) hans skugga ska återvända [från sin fångenskap],
    de ska så och skörda säd i överflöd (ordagrant: leva/växa som spannmål).
    De ska blomstra (grönska) som en vinstock.
    Hans [Israels] rykte (omnämnande; minnet, doften av honom) ska vara som Libanons vin. [Ps 91:1]
9Efraim ska säga:
    'Jag vill inte längre ha någonting med avgudar att göra'.
Jag ska svara honom och
    vaka över honom.
Jag är som ett grönskande cypressträd,
    din frukt finns hos mig. [Det är jag som ger liv.]"

Avslutning

[Boken avslutas med ett ordspråksliknande uttryck. Jämför med Ps 107:43; Jer 9:21; Ords 10:29]

10Vem är vis?
    Låt honom förstå dessa [uttryck i denna bok].
Vem är förståndig?
    Låt honom bli förtrogen med dem.
Herrens (Jahves) vägar är de rätta,
    och de rättfärdiga vandrar på dem,
men syndarna kommer på fall.




© 2023 Svenska Kärnbibeln