Referenser (116 st)
Och Achaz sov med sina fäder och blev begravd med sina fäder i Davids stad. Och Hiskia, hans son, regerade i hans ställe.
[Hiskia regerade Juda (Sydriket) i 29 år (726-697 f.Kr.).]
I Hoseas, Elahs sons, tredje regeringsår i Israel, började Hiskia, Achaz son, kung i Juda, att regera.
Och det skedde i kung Hiskias 4:e år, som var det 7:e året till Hosea, Elahs son, Israels kung, att Shalmaneser, Assyriens kung, kom upp mot Samarien och belägrade det.
I slutet på tredje året [av belägring av staden], i Hiskias 6:e regeringsår och Hoseas 9:e år som Israels kung, intogs Samarien.
Och det skedde i [Juda, det södra rikets] kung Hiskias fjortonde år [701 f.Kr.], att Sanherib (hebr. Sancheriv), kung i Assyrien, kom upp mot de befästa städerna i Juda och intog dem.
[Belägringen av Lachish finns illustrerad på väggarna i Sanheribs palats i Nineve.]
Då sände Hiskia, Juda kung, bud till Assyriens kung i Lachish och sa: "Jag har gjort fel (syndat). Vänd om från mig, det som du lägger på mig ska jag bära." Och Assyriens kung bestämde över Hiskia, Juda kung, 300 talenter [25 ton] silver och 30 talenter [1 ton] guld. [De assyriska texterna berättar hur Hiskia också var tvungen att sända sina döttrar, konkubiner, manliga- och kvinnliga musiker, elfenben och andra värdefulla objekt.]
Och Hiskia gav honom allt silver som fanns i Herrens (Jahvehs) hus och i skattkammaren i kungens hus.
Vid den tiden skrapade Hiskia bort guldet från dörrarna i Herrens (Jahvehs) helgedom och från dörrposterna som [han själv] Hiskia, Juda kung, hade [låtit] överdra dem med, och gav det till Assyriens kung. [Hiskia reparerar också muren och fyller på vattenförråden och förbereder sig på en belägring, se , .]
Och Assyriens kung sände befälhavaren
(hebr. tartan), överbefälhavaren
(hebr. rav-saris) och hovmarskalken
(hebr. rav-shaqeh) från Lachish till kung
Hiskia med en stor armé till Jerusalem. Och de gick upp och kom till Jerusalem. Och när de kom upp kom de och stod vid cisternen vid den övre dammen som är vid huvudvägen vid
Valkarfältet [plats där textilier tvättades och torkades],
Och befälhavaren (hebr. ravshake) sa till dem:
"Säg nu till [er kung] Hiskia: Så säger den stora kungen, kungen i Assyrien [Sanherib], vilken trygghet sätter du din förtröstan till?
Men om du säger till mig: 'Vi litar på Herren vår Gud (Jahveh Elohim)'. Är det inte han vars höga platser [offerplatser, ofta på höjder, se ; ; ] och vars altare [er kung] Hiskia har tagit bort, och har sagt till Juda och Jerusalem: 'Ni ska tillbe inför detta altare?'
[Den assyriske överbefälhavaren antar felaktigt att de andra offerplatserna var platser där Herren (Jahveh) tillbads och att begränsa offren bara till Jerusalem skulle förnärma honom. Dessa höga platser och altaren var inte det sättet som Israels Gud skulle tillbes, se .]
Så säger kungen [världshärskaren över dåtidens stormakt]:
Låt inte [er kung] Hiskia lura er, för han kommer inte att kunna befria er.
Låt inte heller Hiskia få er att lita på Herren (Jahveh) och säga att Herren (Jahveh) säkert ska rädda oss, denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand.
Lyssna inte på Hiskia, för så säger Assyriens kung: Gör fred med mig och kom ut till mig och ät var och en av sitt vin och var och en av sitt fikonträd och drick var och en vattnet från hans egen brunn,
tills jag kommer och för bort er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, ett land med olivträd och honung så att ni får leva och inte dö. Akta er så att inte Hiskia övertalar er och säger: 'Herren (Jahveh) ska befria oss.'
Sedan kom [de tre männen]
Eljaqim, son till Hilkia (hebr. Chilqijaho), som ansvarade för palatset (ordagrant: ´var över huset´) [i Jerusalem],
och skrivaren Shevna
och Joach, upptecknaren Asafs son,
till Hiskia med sina kläder sönderrivna [som ett yttre tecken på sorg] och berättade för honom befälhavarens (hebr. ravshakes) ord.
Och det hände när kung Hiskia hörde det att han rev sönder sina kläder och täckte sig själv i säcktyg och gick in i Herrens (Jahvehs) hus [tempel].
Och de sa till honom: "Så säger Hiskia: En dag av trångmål och tuktan och förakt är det idag, för det är dags att föda sönerna (graviditeten är fullgången) men det finns ingen kraft till att föda.
Och kung Hiskias tjänare kom till Jesaja.
Men när Sanherib fick höra att kungen Tirhaqa i Kush [Nubien; nuvarande Etiopien/Sudan] hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han åter sändebud till Hiskia med detta budskap:
"Så ska ni tala till Hiskia, Juda kung, och säga: Låt inte din Gud (Elohim) på vilken du litar bedra dig och säga: Jerusalem ska inte ges i Assyriens kungs hand.
Och Hiskia tog emot brevet från budbärarnas hand och läste det. Och Hiskia gick upp till Herrens (Jahvehs) hus och bredde ut det inför Herrens (Jahvehs) ansikte.
Och Hiskia bad inför Herrens (Jahvehs) ansikte och sa: "Herre (Jahveh), Israels Gud (Elohim), som sitter på keruberna, du är Gud (Elohim), du ensam till ländernas kungariken, du har gjort himlarna och jorden.
Då sände Jesaja, Amots son, bud till Hiskia och sa: "Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Som du har bett till mig angående Sanherib, Assyriens kung, så har jag hört dig.
I dessa dagar var Hiskia sjuk till döds. Och Jesaja, Amots son, kom till honom och sa: "Så säger Herren (Jahveh): Gör i ordning ditt hus för du ska dö och inte leva."
"Nu, Herre (Jahveh), kom ihåg, jag ber dig, hur jag har vandrat inför ditt ansikte i sanning och med ett helt hjärta och har gjort det som är gott i dina ögon." Och Hiskia grät stort.
"Återvänd och säg till Hiskia, mitt folks furste: Så säger Herren (Jahveh), din far Davids Gud (Elohim): Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar, på tredje dagen ska du gå upp till Herrens (Jahvehs) hus.
Och Hiskia sa till Jesaja: "Vad ska vara tecknet att Herren (Jahveh) ska hela (bota) mig och att jag ska gå upp till Herrens (Jahvehs) hus på den tredje dagen?"
Och Hiskia svarade: "Det är en lätt sak för skuggan att gå fram tio steg, låt skuggan gå tillbaka tio steg."
Vid den tiden skickade Berodach-Baladan, Baladans son, Babels kung, ett brev och en gåva till Hiskia för han hade hört att Hiskia blivit sjuk.
Och Hiskia lyssnade till dem och visade dem hela sin skattkammare, silvret och guldet och kryddorna och den goda (dyrbara) oljan och vapenhuset och allt som fanns i hans skattkammare. Det var ingenting i hans hus som fanns i hans ägo som Hiskia inte visade dem.
Och Jesaja, profeten, kom till Hiskia och sa till honom: "Vad sa dessa män? Och varifrån kom de till dig?" Och Hiskia sa: "De kom från ett land långt bort, från Babel."
Och han sa: "Vad har de sett i ditt hus?"
Och Hiskia svarade: "Allt som finns i mitt hus har de sett, det finns ingen av mina skatter som jag inte har visat dem."
Och Jesaja sa till Hiskia: "Hör Herrens (Jahvehs) ord.
Och Hiskia sa till Jesaja: "Herrens (Jahvehs) ord är gott som du har talat." Och han sa: "Är det inte så att fred (shalom) och sanning ska råda i mina dagar?"
Vad mer finns om Hiskias gärningar och hans styrka och hur han gjorde dammen och kanalen (Hiskias tunnel) och förde in vatten i staden, det är skrivet i Juda kungars krönika.
Och Hiskia sov hos sina fäder och hans son Manasse (hebr. Menasheh) regerade i hans ställe.
Och han byggde upp de höga platserna som hans far Hiskia hade rivit ner [] och han reste upp altaren till Baal och gjorde en asera [påle för avgudadyrkan, se ] som Israels kung Ahab hade gjort och tillbad alla himlens härskaror (demoniska makter) och tjänade dem.
dennes son Achaz,
dennes son Hiskia,
dennes son Manasse,
Men dessa som här är uppskrivna med namn kom i Juda kung Hiskias tid [715-687 f.Kr.] och förstörde deras tält och slog de meiniter som fanns där och utrotade dem så att de inte mer finns till. Sedan bosatte de sig i deras land, för där fanns bete för deras boskap.
Achaz gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Jerusalem inne i staden, för de lade honom inte i Israels kungars gravar. Hans son Hiskia blev kung efter honom.
[På gränsen mellan bergsbygden i Juda och Negev i söder ligger den strategiskt viktiga Arad. Nya analyser 2020 av det organiska material som hittades på två pelare i templet under den första utgrävningen på 1960-talet har visat rester av frankincense och cannabis. Blandat med cannabis var dynga, som användes för att höja temperaturen så cannabisröken kunde producera rök med hallucinogena egenskaper. Templet dateras till 750 f.Kr. Templet är sedan förstört senare, men inte bränt. Vilket stämmer överens med Hiskias reformer som startade 715 f.Kr., se .]
[Hiskia regerade Juda (Sydriket) i 29 år (726-697 f.Kr.).]
Hiskia var 25 år när han blev kung, och han regerade 29 år i Jerusalem. Och hans mors [drottningmoderns] namn var Avi, Sakarjas dotter.
Då gick de in till kung Hiskia och sa: "Vi har renat hela Herrens (Jahvehs) hus och brännofferaltaret med tillbehör och skådebrödsbordet med tillbehör.
Tidigt på morgonen samlade kung Hiskia furstarna i staden och gick upp i Herrens (Jahvehs) hus.
Hiskia befallde att man skulle offra brännoffret på altaret. Samtidigt som offret bars fram började Herrens sång att ljuda tillsammans med trumpeterna under ledning av Israels kung Davids instrument.
Och kung Hiskia och furstarna befallde leviterna att lova Herren med Davids och siaren Asafs ord, och de lovsjöng med glädje, de böjde sig ner och tillbad.
Hiskia tog då till orda och sa: "Ni har nu blivit vigda åt Herren (Jahveh). Kom därför hit och för fram slaktoffer och gemenskapsoffer till Herrens (Jahvehs) hus." Då förde församlingen fram slaktoffer och gemenskapsoffer, och var och en som i sitt hjärta manades att offra brännoffer gjorde så.
Och Hiskia och allt folket gladde sig över vad Gud hade berett åt folket, för det hade hänt plötsligt.
Hiskia sände ut bud till hela Israel och Juda och skrev också brev till Efraim och Manasse att de skulle komma till Herrens (Jahvehs) hus i Jerusalem för att fira Herrens, Israels Guds, påsk.
Det var en stor del av folket, många från Efraim och Manasse, Isaskar och Sebulon, som inte hade renat sig utan åt påskalammet på annat sätt än som var föreskrivet. Men Hiskia hade bett för dem och sagt: "Må Herren (Jahveh), den gode, förlåta var och en
Och Herren hörde Hiskia och helade folket.
Hiskia talade vänligt till alla de leviter som hade god insikt i Herrens (Jahvehs) tjänst. Och de åt av högtidsoffren under de sju dagarna, samtidigt som de offrade shalomoffer (gemenskapsoffer) och tackade Herren (Jahveh), sina fäders Gud (Elohim).
Hiskia, Juda kung, hade som offergåva gett församlingen 1000 tjurar och 7000 djur av småboskapen, och furstarna hade som offergåva gett 1000 tjurar och 10000 djur av småboskapen. Och ett stort antal präster helgade sig.
Hiskia gav befallning om prästernas och leviternas avdelningar, allteftersom de tillhörde den ena eller den andra avdelningen, så att både präster och leviter fick sina bestämda uppgifter, antingen det gällde att bära fram brännoffer eller gemenskapsoffer eller att förrätta gudstjänst och tacka och lovsjunga i portarna till Herrens boning.
När Hiskia och hans furstar kom för att se högarna, välsignade de Herren och hans folk Israel.
Och Hiskia frågade prästerna och leviterna angående högarna.
Hiskia befallde då att man skulle inreda förrådsrum i Herrens (Jahvehs) hus, och man inredde sådana.
Jehiel, Asasja, Nahat, Asahel, Jerimot, Josabad, Eliel, Jismakja, Mahat och Benajaho var tjänstemän under Konanja och hans bror Shimei enligt beslut av kung Hiskia och Asarja, fursten i Guds hus.
Detta genomförde Hiskia i hela Juda, och han gjorde inför Herren (Jahveh), sin Gud (Elohim), vad som var gott, rätt och sant.
När Hiskia såg att Sanherib kom för att anfalla Jerusalem,
Med honom är en arm av kött, men med oss är Herren (Jahveh), vår Gud (Elohim), och han ska hjälpa oss och föra våra krig." Och folket fick nytt mod genom det som Juda kung Hiskia hade talat.
Den assyriske kungen Sanherib, som med hela sin krigshär låg framför Lachish, sände sina tjänare till Jerusalem, till Juda kung Hiskia och till alla dem av Juda som fanns i Jerusalem och lät säga:
Är det inte Hiskia som bedrar er, så att ni kommer att dö genom hunger och törst? Han säger ju: Herren (Jahveh), vår Gud (Elohim), ska rädda oss undan den assyriske kungens hand.
Är det inte Hiskia som har avskaffat hans offerhöjder och altaren och sagt till Juda och Jerusalem: Inför ett enda altare ska ni tillbe, och på det ska ni tända offereld?
Nej, låt inte Hiskia lura och bedra er och tro inte på honom, för ingen gud hos något folk eller i något rike har lyckats befria sitt folk ur min hand eller ur mina fäders hand. Hur mycket mindre ska då er Gud (Eloha) kunna befria er ur min hand!"
Sanheribs tjänare talade ännu mer mot Herren Gud och mot hans tjänare Hiskia.
Han skrev också ett brev för att håna Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), och sa om honom: "Lika lite som de gudar som dyrkas av folken i de andra länderna har kunnat rädda sina folk ur min hand, lika lite ska Hiskias Gud (Elohim) kunna rädda sitt folk ur min hand."
Under tiden bad kung Hiskia och profeten Jesaja, Amots son, och ropade till himlarna.
Och Herren räddade Hiskia och Jerusalems invånare ur den assyriske kungen Sanheribs hand och ur alla andras hand, och han beskyddade dem på alla sidor.
Många förde gåvor till Herren i Jerusalem och dyrbara gåvor till Juda kung Hiskia, och efter detta växte Hiskias anseende hos alla hednafolk.
Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk. Han bad då till Herren (Jahveh), och Herren svarade honom och gav honom ett tecken.
Men Hiskia återgäldade inte det goda som han hade fått, utan hans hjärta blev högmodigt, och därför drabbade vrede honom och Juda och Jerusalem.
Men när Hiskia ödmjukade sig mitt i sitt hjärtas högmod och Jerusalems invånare med honom, drabbade Herrens vrede dem inte i Hiskias dagar.
Hiskias rikedom och härlighet var mycket stor. Han byggde sig skattkamrar för silver och guld och ädla stenar, för väldoftande kryddor och för sköldar och alla slags dyrbara gåvor.
Det var också Hiskia som täppte till Gichonvattnets övre källa och ledde vattnet neråt, väster om Davids stad [i en tunnel som mynnade ut i Siloamdammen]. Hiskia lyckades i allt han företog sig.
Vad som mer finns att säga om Hiskia och om hans gudfruktiga gärningar, det är skrivet i "Profeten Jesajas, Amots sons, syner", i boken om Judas och Israels kungar.
Hiskia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom på den plats där man går upp till Davids hus gravar. Hela Juda och Jerusalems invånare hedrade honom vid hans död. Hans son Manasse blev kung efter honom.
Han byggde på nytt upp de offerhöjder som hans far Hiskia hade brutit ner. Och han reste altaren åt baalerna och gjorde asherapålar, och han tillbad och tjänade himlens hela härskara.
[Följande sektion, kap 25-29, består av ordspråk som Salomo har skrivit. Kung Hiskia och hans medarbetare har sedan sammanställt dem på 700-talet f.Kr. Det går att dela upp dem i 130 ordspråk, vilket motsvarar det numeriska värdet av de hebreiska bokstäverna i namnet Hiskia (hebr. Chizqijah; 8 + 7 +100 +10 + 5 = 130) som det är stavat här.]
Även dessa ordspråk är av Salomo,
som Judas kung Hiskias män har kopierat (överfört).
Synen av Jesaja (hebr. Jeshajaho), son till Amots, som han såg angående Juda och Jerusalem (i de tider, under de dagar) då
Ussia [hebr. Uzzijaho; regerade 788-736 f.Kr. – en god kung, men dog som spetälsk, se ],
Jotham [regerade ca 772-750 f.Kr. – en god kung, se ],
Achaz [regerade ca 735-715 f.Kr. – gjorde det som var ont, se ; ; ] och
Hiskia [hebr. Chizkijaho; regerade 715-686 f.Kr. – en god kung och reformator, se ; ; ]
var kungar i Juda.
[Jesajas far hette Amots. Hans namn är snarlikt profeten Amos från Tekoa (som levde tidigare i mitten på 700-talet) och skrev Amos bok, se . Jesaja fick sin kallelse 740 f.Kr. (, ) och hans 50-åriga tjänst sträcker sig över fyra kungars regeringsperioder fram till 686 f.Kr. Enligt traditionen blev han ihjälsågad som martyr av Manasse (Hiskias son), se ; .]
[Bokens första del är skriven i poetisk stil, för att i kap 36-39 skifta till prosa, för att på nytt bli poetisk i kap 40-66. Detta skrivsätt bildar alltså en stilistisk kiasm. Det blir också en markör som visar att detta stycke är det centrala i hela boken. Kapitel 36-39 består av sju episoder ordnade i ett kiastiskt mönster:
A Ett fientlig Assyriskt sändebud ()
B Hiskias nöd och vädjan till Herren ()
C Sanheribs hånfulla bud till Hiskia ()
D Hiskias bön till Herren ()
C´ Herrens svar till Sanheribs hån ()
B´ Hiskias sjukdom och vädjan till Herren ()
A´ Ett "vänligt" Babyloniskt sändebud (ironi) ()
Den tematiska symmetrin i kiasmen har fått företräde för den kronologiska ordningen, händelserna i kapitel 38-39 inträffar före händelserna i 36-37:
725-722 f.Kr. Assyrien belägrar Samarien, israeliterna i exil
715 f.Kr. Hiskia blir kung i Juda
705 f.Kr. Sanherib blir kung i Assyrien
701 f.Kr. Sanherib invaderar Juda
681 f.Kr. Sanherib mördas av två av sina söner ()] Nu hände det i [Juda, det södra rikets] kung Hiskias 14:e år [701 f.Kr.], att Sanherib (hebr. Sancheriv), kung i Assyrien, kom upp mot de befästa städerna i Juda och intog dem.
Assyriens kung sände sin befälhavare
[hebr. ravshake – "stor munskänk", troligtvis en titel på den som ledde fälttåget, se även ] från Lachish till Jerusalem
[], till kung
Hiskia med en stor armé. Och han stod vid kanalen till den övre dammen på huvudvägen vid
Valkarfältet [plats där textilier tvättades och torkades].
[Detta är exakt samma plats som Jesaja mötte Achaz, se . Troligtvis i trakten av den nuvarande norra Damaskusporten i Jerusalem. Medan Assyriens kung Sanherib belägrade Lachish sände han sin befälhavare (främsta munskänk) till Jerusalem för att pressa Hiskia att kapitulera utan strid. Han var troligen vald till uppdraget eftersom han pratade flytande hebreiska, se . Belägringen av Lachish finns väl dokumenterad i en serie reliefer på väggarna i Sanheribs festsal i Nineve.]Och befälhavaren (hebr. ravshake) sa till dem:
"Säg nu till [er kung] Hiskia: Så säger den stora kungen, kungen i Assyrien [Sanherib], vilken trygghet sätter du din förtröstan till?
Men om du säger till mig: Vi litar på Herren vår Gud (Jahveh Elohim). Är det inte han vars höga platser [offerplatser, ofta på höjder, se ; ; ] och vars altare [er kung] Hiskia har tagit bort, och har sagt till Juda och Jerusalem: Ni ska tillbe inför detta altare?
[Den assyriske överbefälhavaren antar felaktigt att de andra offerplatserna var platser där Herren (Jahveh) tillbads och att begränsa offren bara till Jerusalem skulle förnärma honom. Dessa höga platser och altaren var inte det sättet som Israels Gud skulle tillbes, se .]
Så säger kungen [världshärskaren över dåtidens stormakt]:
Låt inte [er kung] Hiskia lura er, för han kommer inte att kunna befria er.
Låt inte heller Hiskia få er att lita på Herren (Jahveh) och säga att Herren (Jahveh) säkert ska rädda oss, denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand.
Lyssna inte på Hiskia, för så säger Assyriens kung: Gör fred med mig och kom ut till mig och ät var och en av sitt vin och var och en av sitt fikonträd och drick var och en vattnet från hans egen brunn,
Akta er så att inte Hiskia övertalar er och säger: 'Herren (Jahveh) ska befria oss.'
Har något annat lands gud befriat sitt land ur den Assyriske kungens hand?
Sedan kom [de tre männen]
Eljaqim, son till Hilkia (hebr. Chilqijaho), som ansvarade för palatset (ordagrant: ´var över huset´) [i Jerusalem],
och skrivaren Shevna
och Joach, upptecknaren Asafs son,
till Hiskia med sina kläder sönderrivna [som ett yttre tecken på sorg] och berättade för honom befälhavarens (hebr. ravshakes) ord.
Och det hände när kung Hiskia hörde det att han rev sönder sina kläder och täckte sig själv med säcktyg och gick in i Herrens (Jahvehs) hus [templet i Jerusalem]. [Till skillnad från Achaz som vägrade be Herren om ett tecken, se .]
Och de sa till honom: "Så säger Hiskia: Detta är en dag av ångest och tillrättavisning och vanära, för det är dags för barnet att födas men det finns ingen kraft att föda fram det.
Så kom Kung Hiskias tjänare (hebr. eved) till Jesaja.
Och han hörde sägas om kung Tirhaka i Kush [nuvarande Etiopien/Sudan]: "Han har kommit ut för att strida mot dig." Och när han hörde det sände han budbärare till Hiskia och sa:
"Detta ska ni tala till Hiskia, Juda kung, och säga: Låt inte din Gud som du litar på lura dig och säga: 'Jerusalem ska inte ges i den Assyriske kungens hand.'
Hiskia tog emot brevet från budbärarens hand och läste det, och Hiskia gick upp till Herrens (Jahvehs) hus och bredde ut det inför Herrens (Jahvehs) ansikte.
Och Hiskia bad till Herren (Jahveh) och sa:
Sedan sände Jesaja, Amots son, bud till Hiskia och sa: "Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), eftersom du har bett till mig mot Assyriens kung Sanherib,
Vid denna tid [omkring 700 f.Kr.] blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amots son, kom till honom och sa: "Så säger Herren: Se om ditt hus, för du ska snart dö och kommer inte att tillfriskna."
[Hiskia hade ingen son som kunde ärva tronen, han behövde se om sitt hus och utse en efterträdare. Den politiska situationen var också mycket instabil eftersom den assyriska armén hotade att inta landet.]
Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen [bort från tjänare, i avskildhet] och bad till Herren (Jahveh).
Han sa: "Kom ihåg, Herre (Jahveh), hur jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon." Hiskia började gråta bittert.
"Gå och säg till Hiskia: 'Så säger Herren (Jahveh), din fader Davids Gud (Elohim):
Jag har hört din bön,
jag har sett dina tårar.
Se, jag ska lägga 15 år till din livstid;
Hiskias, Juda kungs skrift (hebr. michtav, se ) när han hade blivit sjuk och botades från sin sjukdom:
Hiskia frågade: "Vilket är tecknet att jag ska få gå upp till Herrens (Jahvehs) hus?"
Vid den tiden sände Babels kung Merodach-Baladan, Baladans son, ett brev och en gåva till Hiskia, för han hörde att han blivit sjuk och hade tillfrisknat.
Och Hiskia blev glad och visade dem sin skattkammare, silvret och guldet och kryddorna och den dyrbara oljan och hela hans vapenhus och allt som fanns bland hans skatter, det fanns ingenting i hans hus eller i hans ägo som Hiskia inte visade dem.
Sedan kom Jesaja, profeten, till kung Hiskia och sa till honom: "Vad sa dessa män? Och varifrån kom de till dig?"
Och Hiskia sa: "De kom från ett avlägset land till mig, ända från Babel."
Då sa han: "Vad har de sett i ditt hus?" Och Hiskia svarade: "Allt som finns i mitt hus har de sett, det finns ingenting bland mina skatter som jag inte har visat dem."
Då sa Jesaja till Hiskia: "Hör Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) ord:
Då sa Hiskia till Jesaja: "Herrens (Jahvehs) ord, som du har talat, är gott." Vidare sa han: "Eftersom det ska vara frid (shalom, fred och välstånd) och sanning i mina dagar (under min livstid)."
Och jag ska göra dem till en skräck bland alla jordens kungariken, på grund av Manasse, Hiskias (hebr. Chizqijahos) son, Juda kung för det som han gjorde i Jerusalem.
"Mika [profeten som var samtida med Jesaja, se ; ], från Moreshet [staden Moreshet-Gat låg i bergsbygden, sydväst om Jerusalem], profeterade i Hiskias (hebr. Chizqijahos), Juda kungs dagar [Sydrikets 13:e kung som regerade 715-686 f.Kr.] och han talade till hela Juda folk och sa: Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
Sion ska bli plöjt som ett fält
och Jerusalem ska bli en stenhög
och tempelberget som en hög skogsplats. []
Dödade Hiskia, Juda kung och hela Juda honom? Fruktade han inte Herren (Jahveh) och bönföll inför Herrens (Jahvehs) ansikte, och Herren (Jahveh) ändrade sig om det onda som han hade talat över (mot) dem? Och vi kan dra stor ondska över våra egna själar."
Herrens (Jahvehs) ord som kom till [profeten] Hosea (hebr. Hoshea; betyder: frälsning), Beris son, i de dagar då
Ussia (hebr. Uzzijaho) [Sydrikets 10:e regent; regerade 788-736 f.Kr.],
Jotam [Sydrikets 11:e regent; regerade ca 758-742 f.Kr., först tio år tillsammans med sin spetälske far (), sedan själv och till sist tre år med sin son Achaz],
Achaz [Sydrikets 12:e regent; regerade ca 742-726 f.Kr., de sista åren regerar han tillsammans med sin son Hiskia]
och Hiskia (hebr. Jechizqijah) [Sydrikets 13:e regent; regerade 726-697 f.Kr.]
var kungar i Juda [det södra riket]
och de dagar då
Jerobeam [den andre, regerade 793-753 f.Kr.] var Israels [det norra rikets 13:e] kung.
[Hosea verkade som profet i det norra riket under omkring 40 år (760-722 f.Kr.). Här nämns bara Jerobeam II i det norra riket. De sex sista kungarna är: Sakarja, Sallum, Menachem, Peqachjah, Peqach och Hosea. De regerar från ca 750 till 722 f.Kr. då huvudstaden Samarien intogs av den assyriske härskaren Sargon II och landets befolkning deporterades till Assyrien.]
Herrens
(Jahvehs) ord som kom till Mika
(hebr. Michah), från Morashit
[som förmedlade dessa profetiska ord] i de dagarna
[758-698 f.Kr.] då Jotam, Achaz och
Hiskia (hebr. Jechizqijah) var kungar i Juda
[det södra riket]. Detta är vad han såg angående Samarien och Jerusalem.
[Mika kom från staden Moreshet Gat i sydvästra Juda, se även . Det är inte helt belagt vilken stad det är, men Jerome (347-419 e.Kr.) skriver att den ligger en dryg kilometer öster om Beit Guvrin vilket gör Tell Goded till en bra kandidat. Mika "såg" dessa profetior över Samarien och Jerusalem. Intressant är att från toppen av Tell Goded kan man se många av de städer som Mika nämner som Betlehem, Jerusalem, Lachish, osv. De tre kungarna som nämns är:
• Jotam (gjorde det som var rätt inför Herren, se ) regerade 758-743 f.Kr.
• Hans son Achaz (var en ond kung, se ) regerade 743-727 f.Kr.
• Hiskia (gjorde det som var rätt inför Herren, se ) regerade 726-697 f.Kr.]Ussia födde Jotam,
Jotam födde Achas,
Achas födde Hiskia,
Hiskia födde Manasse,
Manasse födde Amon,
Amon födde Josia,
