Om Filipperbrevet

Detta brev är ett tackbrev till församlingen i Filippi, som på nytt bidragit finansiellt till Paulus tjänst. De hade gett generöst med ett glatt hjärta trots att de själva inte var rika, se 2 Kor 8:1-3. De hade en livsstil av att vara givmilda och generösa. Detta var inte första gången de gav till Paulus, flera tidigare tillfällen finns dokumenterade i NT. De skickade hjälp till honom när han var i Tessalonike och Korint, se Fil 4:14-16; 2 Kor 11:9. Orden "glädje" och "var glad" nämns sexton gånger och namnet Kristus nämns femtio gånger, vilket tydligt visar på brevets tema - glädjen i Kristus!

Ungefär tio år tidigare hade Paulus under sin andra missionsresa kommit till Filippi. Tillsammans med honom var också Timoteus, Silas och Lukas, se Apg 16:12-40. En församling grundas och några av de första kristna är en välbärgad kvinna som hette Lydia och hennes familj, en slavflicka och den romerska fångvaktaren med hans familj. Staden fick sitt namn från Filip II som intog staden 360 f.Kr. och lät döpa om den efter sig själv. Han är dock mer känd för den son som han födde fyra år senare - Alexander den store. Filippi kallades ofta "lilla Rom" sedan Augustus 42 f.Kr. hade gjort staden till en provins där invånarna hade samma rättigheter som Rom. Staden var också en militärkoloni och befolkningen bestod av många pensionerade romerska soldater. Brevet innehåller tolv militära liknelser.

Struktur:
1. Kristus vårt föredöme, kapitel 1-2.
2. Kraften i Kristus, kapitel 3-4.

Skriven: Omkring år 61 e.Kr. Det faktum att filipperna hört att Paulus var i Rom, hunnit samla in ett ekonomiskt understöd, skickat iväg Epafroditus och slutligen fått höra att Epafroditus blivit svårt sjuk, innebär att brevet är skrivet i slutet av Paulus tvååriga fängelsevistelse i Rom.

Till: Filippi.

Från: Rom. Troligen Paulus tvååriga fångenskap i Rom, se Fil 1:13, 22; Apg 28:30.

Författare: Paulus, se Fil 1:1.

Budbärare: Epafroditus, se Fil 2:25.

Filipperbrevet

Hälsning

1

Foto från Akropolis ner över den antika staden Filippi. I de arkeologiska utgrävningarna har man hittat en stor marknadsplats, teater och troligen också fängelset där Paul och Silas satt fängslade.

©Todor Trandev

[Från:] Paulus och Timoteus,
    Kristi Jesu tjänare (livegna slavar).

Till:
    alla de heliga i Jesus Kristus som bor i Filippi
        [i Makedonien, norra nuvarande Grekland],
    tillsammans med församlingsledarna (biskoparna, de äldste)
    och församlingstjänarna
        (diakonerna, de som tjänar i praktiska tjänster i församlingen).

[Detta är det enda brev där Paulus inte använder någon titel. Han känner församlingen i Filippi väl och de har en djup vänskap. Timoteus som är Paulus närmaste medarbetare och som finns vid hans sida i Rom skickar med sin hälsningar, han är inte medförfattare eftersom Paulus skriver "jag" i vers 3. Kanske fungerade han som sekreterare. Timoteus fanns också med när Paulus kom till Filippi första gången och var ett välbekant ansikte för dem, se Apg 16:1-2; 16:12-40. Det har nu gått omkring tio år sedan församlingen grundades, den har växt och är väl strukturerad med ledare och församlingstjänare.]

2Nåd (oförtjänt favör och gillande) till er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Tacksägelse och bön för församlingen

3[Några av de första troende här var den välbärgade kvinnan Lydia och hennes familj, en slavflicka som befriats från en ond ande, föreståndaren för fängelset och hans familj, se Apg 16:13-15, 16-18, 29-34, 40. Det är säkert dessa och andra i församlingen som han lärt känna under sina besök där som han tänker på när han skriver denna hälsning.]

Jag tackar min Gud varje gång jag tänker på er, 4och när jag ber för er ber jag alltid i glädje, 5på grund av ert gemensamma engagemang (aktiva deltagande, finansiella givande, partnerskap) i evangeliet från den första dagen [när Lydia öppnade sitt hem för evangeliet, se Apg 16:15] fram till nu [när ni skickat denna gåva]. 6För jag är säker på (har fullt förtroende för), att han som har börjat ett gott verk i er (bland er) också ska fullända det fram till Kristi Jesu dag [då Jesus kommer tillbaka].
     7Det är inte mer än rätt att jag känner så för er, eftersom ni finns i mitt hjärta. [Kan också översättas "eftersom jag finns i ert hjärta". Den tvetydiga formuleringen kan vara medveten eftersom den förstärker att omtanken och engagemanget i evangeliet var ömsesidigt.] Ni är delaktiga både i min fångenskap och när jag försvarar (argumenterar för) och befäster (stärker, ger bevis för) evangeliet. 8Gud är mitt vittne hur jag längtar efter er med Kristi Jesu djupa innerliga kärlek. [Paulus hjärta är så uppfyllt av Kristi kärlek att han känner det som om han bar Kristi hjärta för sina troende syskon i Filippi.]
     9Min ständiga bön för er är att er osjälviska kärlek mer och mer ska överflöda, men samtidigt begränsas [som flodbankar] genom en rätt kunskap och urskillning (andligt omdöme), 10så att ni kan avgöra vad som är bäst (det mest rätta att göra i varje situation) och vara rena och inte blir en stötesten [att ni själva faller eller orsakar andras fall], fram till Kristi dag. 11Fyllda med rättfärdighetens frukt [singular, se Gal 5:22] som kommer genom Jesus Kristus, Gud till ära och pris. [Att Gud blir förhärligad, manifesterad, att han får äran, blir prisad och känd är målet.]

[Senare i sitt brev varnar Paulus församlingen för falska lärare, se Fil 1:18-19; 3:2. Det är därför Paulus ber att deras kärlek ska överflöda, men inte obegränsat. De får inte vara naiva och okritiskt acceptera allt vad dessa falska lärare säger.]

Budskapet kan inte låsas in!

12Syskon (bröder och systrar i tron), nu efter att ha noga funderat på detta, så vill jag att ni får veta (får del av min erfarenhet) att det som hänt mig snarare har lett till evangeliets (det glada budskapets) framgång.

Evangeliet sprids

13

Mynt från Makedonien från Claudius och Neros kejsartid (41-68 e.Kr.). Segergudinnan Nike på ena sidan och inskriptionen "Kohor Prae Phil" på den andra.

Det är öppet känt i hela pretoriet (det romerska militära högkvarteret) och för alla andra att det är på grund av Kristus som jag bär mina bojor, 14och de flesta syskonen (bröderna och systrarna i tron) har genom mina bojor fått ny frimodighet, och de vågar nu mer än någonsin tala (berätta, predika) Guds ord [vågar bryta tystnaden och agera oavsett konsekvenserna].

[Pretoriet syftade ursprungligen på generalens tält i ett romerskt militärläger. Ordet "praetor" betyder ordagrant "den som går i spetsen". På Paulus tid hade betydelsen utvidgats till att beskriva både det militära högkvarteret i Rom och i provinshuvudstäderna. Samma ord "pretoriet" används för den plats där Jesus förhörs av Pilatus, vilket troligen är Antoniaborgen norr om templet i Jerusalem, se Joh 18:28. Förutom platsen kunde ordet också syfta på soldaterna som ingick i det kejserliga livgardet. I denna specialstyrka ingick flera tusen soldater. Antalet varierar för varje kejsare, ursprungligen var de 8000. Under kejsar Neros styre, när Paulus skriver detta brev, var de omkring 5 000. Paulus satt fängslad i Rom och var troligen fastkedjad i handen eller vristen med en soldat i fyratimmars pass. Ryktet om honom spred sig bland alla dessa i livgardet och även "alla andra" soldater och tjänstefolk där, se vers 13. Många verkar blivit troende eftersom "de som hör till kejsarens hus" hälsar i brevets avslutning, se Fil 4:22.

Det finns flera kopplingar mellan pretoriet och Filippi. Många pensionerade soldater bodde i Filippi. Man har också hittat kopparmynt i Filippi från den här tiden med inskriptionen "Kohor prae Phil". Detta antyder att många av de pensionerade soldaterna i Filippi kom just från kejserliga livgardet. Nyheten att Paulus var känd av hela kejserliga livgardet i Rom, måste glatt veteranerna i Filippi. De tänkte säkert på sina yngre kollegor som fortfarande tjänstgjorde där som nu hade fått höra evangeliet.]

Kristus blir predikad!

15Visst finns det de som predikar Kristus, bara på grund av avundsjuka [för den uppmärksamhet jag fått] och för att försöka splittra, men andra gör det med rätt uppsåt. 16De förra predikar Kristus av själviska motiv (ande av sekterism), inte med rena motiv, bara för att göra det svårare för mig i min fångenskap. 17De senare gör det i osjälvisk kärlek, eftersom de vet att jag är satt att försvara (argumentera för) evangeliet.

Paulus attityd

18Än sen (vad är min åsikt om detta)?

Resultatet är att i båda fallen, vara sig det är av fel motiv eller i sanning, så blir Kristus predikad, och det gläder jag mig åt. Ja, och det ska jag fortsätta att glädja mig i hädanefter också. 19För jag vet att detta kommer att leda till min befrielse (bevarande, helande och upprättelse), genom era förböner och all generös hjälp från Jesu Kristi Ande (som försörjer alla mina behov). [Ordet befrielse, grekiska "soteria", används inte bara för eviga frälsningen som Gud ger, utan också om kroppsligt helande och välmående, se Matt 9:21-22; Mark 15:30-31. I så fall syftar det på att Paulus är säker på att han kommer att bli frisläppt. Hela detta stycke har också en parallell i Job 13:13-18 där Paulus en dag kommer stå inför Gud och bli förklarad rättfärdig.] 20Detta är min säkra förhoppning att jag inte ska komma på skam på något sätt, utan att jag ska vara frimodig i allt jag säger så att Kristus nu som alltid förhärligas i min kropp, vare sig jag lever eller dör. [Döden var ett verkligt hot eftersom Paulus sitter fängslad, se vers 13]. 21För min del är livet Kristus [hans liv är i mig - han är enda anledningen till att jag lever], och döden är en vinst för mig.
     22Men om jag fortsätter livet i kroppen (köttet), så betyder det fortsatt fruktbärande (produktivt) arbete [i min tjänst för evangeliet]. Kunde jag välja, vet jag inte vad jag skulle föredra. 23Jag dras åt båda hållen. Min längtan är att bryta upp (plocka ner tältet för att resa vidare) och vara hos Kristus, vilket är långt mycket bättre, 24men att jag är kvar i min kropp (köttet) är nödvändigt för er skull. 25Övertygad om detta, vet jag att jag ska leva kvar och vara med er alla, för er framgång (utveckling, fördjupning) och glädje i tron. 26Så att när jag kommer till er igen, då har ni ännu större anledning att vara stolta (glada) i Kristus Jesus, på grund av vad han gör genom mig.

Stå tillsammans och var enade

27[Vers 27-30 är en mening i grekiskan. Filippi var en romersk koloni. Trots det långa avståndet till Rom gällde romerska lagar i staden och staden var befriad från större skatter. Paulus bild och ordval i vers 27, "lev som medborgare", förstods väl av brevets mottagare.]

Lev era liv som [himmelska] medborgare, på ett sätt som är värdigt evangeliet så att, vare sig jag kommer och besöker er, eller om jag förblir frånvarande, får jag höra detta:
Att ni står fasta i samma ande
    och samma sinne (tanke)

och sida vid sida kämpar (tävlar tillsammans som i en lagsport)
    för tron på evangelium,

28utan att för ett ögonblick bli rädda för motståndarna (skrämda, som en häst som skenar),
    för en sådan djärvhet blir ett tydligt tecken för dem på deras undergång,
    men [ett säkert tecken] på er befrielse (frälsning), och detta av Gud.
29Ni har nämligen fått förmånen (glädjen och privilegiet) att inte bara tro på (vara trofast) Kristus, utan att också lida för hans skull, 30eftersom ni har samma kamp (tävling) som ni såg i mig, och som ni fortfarande hör mig ha.

Jesus - det största exemplet!

2Därför [kan ni stå fasta i samma ande och samma sinne, trots lidanden, se vers 1:27-30]:
eftersom det finns hjälp (vägledning, uppmuntran, styrka)
    i Kristus [i vår gemenskap med honom, eftersom han kommer till vår sida och hjälper oss],
eftersom det finns uppmuntran (vänliga uppbyggande ord)
    i osjälvisk utgivande kärlek [i hans kärlek, i er kärlek mot varandra],
eftersom det finns gemenskap (delaktighet, ett gemensamt mål)
    i Anden,
eftersom det finns ömhet (mjuka hjärtan)
    och medlidande (barmhärtighet som leder till ett praktiskt kärleksfullt handlande).
2[Om nu Kristi hjälp, kärlek, gemenskap och medlidande finns hos er - vilket jag vet att den gör:]

Gör då min glädje fullkomlig genom att vara eniga (tänka likadant, ha samma planer och mål),
    ha samma osjälviska kärlek,
    var förenade i hjärta till hjärta (harmoni),
var ett i sinnet (ha samma planer, mål, var helt eniga).

3[Nu följer stegen för att uppnå den här sanna enheten:]

Gör inget utifrån själviska motiv eller fåfänglig ära,
    var istället ödmjuka och sätt andra högre än er själva.
4Se inte bara på (var inte bara upptagna och fixerade av) ert eget bästa,
    utan tänk även på andras behov.
5Ha samma attityd (ödmjuka sinnelag)
    som Kristus Jesus. [Låt honom bli ert exempel.]

En lovsång till Kristus

6[Följande stycke, vers 6-11, innehåller några ovanliga grekiska ord och har en poetisk form som liknar en sång. Detta är antagligen en tidig kristen hymn eller dikt som Paulus citerar, liknande exempel finns i 1 Tim 3:16 och 2 Tim 2:11-13.]
Han hade Guds natur (inre natur, väsen, egenskaper) [alla attribut som Gud har],
    men räknade inte jämställdheten med Gud som en trofé (trumfkort, något att visa upp inför människor),
7utan tömde sig själv på sitt eget (avsade sig alla privilegier),
    genom att bli en livegen slav (tjänare),
        när han antog mänsklig gestalt (såg ut som en människa),
    och delade den mänskliga naturen [dock utan synd].
8Han ödmjukade sig (böjde sig) och blev lydig ända till döden,
    ja ända till döden på korset.

9Därför har Gud upphöjt honom
    och gett honom det namn som är över alla andra namn,
10för att i Jesu namn måste varje knä böja sig,
    i himlen, på jorden och under jorden,
11för att varje tunga ska bekänna (öppet erkänna, säga samma sak som Gud)
    att Jesus Kristus är Herre,
    till ära för Gud Fadern.


Var ljus i en mörk värld

12Därför, mina älskade, ni som alltid har lyssnat på mig (lytt mina råd), inte bara i min närvaro utan också ännu mer i min frånvaro. Fortsätt att arbeta på er egen befrielse (från antastande störande fiender, låt er frälsning bli mer och mer fullkomlig) med [Guds] fruktan (i vördnadsfull tillbedjan) och bävan (varsamhet för hur man lever). 13För det är Gud som ständigt ger er både längtan (viljan) och kraften (energi och förmåga att arbeta effektivt) för att hans syften ska förverkligas (för hans goda vilja, glädje).
     14Gör allt utan att lågmält muttra i tysthet och sprida missnöje (driva ifrågasättande diskussioner med en underton av tvivel på Gud) 15så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt i ett falskt och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor i världen 16när ni håller fast vid livets ord [evangeliet - det glada budskapet]. Då blir ni en ära för mig på Kristi dag [domens dag], att jag inte har löpt förgäves [som en löpare i ett sprinterlopp som inte vunnit] eller arbetat förgäves.
     17Ja, även om mitt blod skulle utgjutas medan er tro bärs fram som ett offer är jag glad och gläds med er alla. 18På samma sätt är ni glada och gläds med mig.

Två goda exempel på medarbetare

Timoteus är som en son till mig

19Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna sända Timoteus till er, så att även jag blir vid gott mod (uppmuntrad) när jag får veta hur ni har det. [Timoteus var med Paulus i Rom, se Fil 1:1. Under perioder fanns även flera personer där, se Kol 4:10-14; Fil 1:24.] 20Jag har ingen som han (som är "likasinnad", som är så lik mig), ingen som så uppriktigt kommer att bry sig om er (genuint är intresserad av ert bästa). 21Alla söker de sitt, inte Jesu Kristi sak. [Syftar trolige på Demas som övergav Paulus för värdsliga intressen och for till Tessalonike, se 2 Tim 4:10.] 22Men ni vet hur äkta Timoteus är. Som en son vid sin fars sida har han arbetat tillsammans med mig för evangeliet (det glada budskapet). 23Honom hoppas jag alltså kunna sända så snart jag fått se hur det går för mig, 24även om jag i Herren är övertygad om att snart kunna komma själv.

Välkomna tillbaka Epafroditus som en hjälte

25

Det romerska vägnätet var väl utbyggt. De 125 milen mellan Filippi och Rom tog knappt 2 månader att vandra längs med den italienska huvudvägen Via Appia, korsa över Adriatiska havet och fortsätta på vägen Via Egnatia som passerade igenom Filippi.

Jag tyckte dock det var nödvändigt att skicka tillbaka Epafroditus till er, min broder, medarbetare och medkämpe (ordagrant "medsoldat") som ni sände för att hjälpa mig med vad jag behövde.

[Epafroditus var Paulus medarbetare i Filippi. Hans namn betyder "vacker", och ordet härstammar från den grekiska kärlekens och skönhetens gudinna Afrodite. Hans föräldrar var antagligen hedniska greker som tyckte det var ett passande namn. Eftersom man inte hittat något Afroditetempel i Filippi, är det troligt att han inte var född i staden utan flyttade dit senare. Paulus kallar Epafroditus medsoldat trots att Paulus själv inte var soldat i romerska armén, det kan finnas en dubbelmening i detta uttalande vilket talar för att Epafroditus var en pensionerad soldat.]

26Epafroditus har längtat efter (saknat) er alla och varit orolig, eftersom ni har hört att han blivit sjuk. 27Ja, han var verkligen sjuk, nära döden. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan också över mig så att jag inte skulle få sorg på sorg. 28Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom [tillbaka till Filippi], så att ni får glädjen att återse honom och jag själv får känna lättnad.

[Epafroditus hade kommit med en gåva till Paulus i Rom från församlingen Filippi. Troligen var han inte ensam, dels för att skydda pengarna, men också för att det skulle finnas vittnen på att allt gått rätt till. Under den långa resan eller väl framme i Rom hade Epafroditus blivit svårt sjuk och kunde inte hjälpa Paulus som det var tänkt. Dessutom hade Paulus hört hur två kvinnor, Evodia och Syntyche, i församlingen i Filippi inte kom överens, se 4:2. Hade Epafroditus dött skulle det bli sorg på sorg för Paulus, men Gud helade honom. Paulus sänder hem Epafroditus och skickar med detta brev. Mellan Rom och Filippi är det 125 mil. Sträckan tog två månader att vandra längs med den romerska huvudvägarna Via Appia och Via Egnatia. Med tanke på att bud hunnit nå både Filippi och Rom om Paulus fångenskap och Epafroditus hälsa, se vers 26, skrevs detta brev sannolikt i slutet på Paulus tvååriga fängelsevistelse i Rom.]

29Ta nu emot honom i Herren med all glädje. Visa uppskattning för sådana som han, 30för han var nära döden i sitt arbete för Kristus. Han satte sitt liv på spel för att ge mig den hjälp som ni inte kunde ge.

[För att undvika att filipperna skulle se Epafroditus som en svag vekling som misslyckats med delar av sitt uppdrag att stanna kvar hos Paulus och hjälpa honom, säger Paulus att han är en hjälte. Uttrycket "satte sitt liv på spel" anspelar på Epafroditus namn som härstammar från gudinnan Afrodite. Innan en spelare kastade tärningen åkallade han ofta Afrodite. Epafroditus åkallade inte en hednisk Gud utan den levande Guden - Jesus Kristus!]

Sann och falsk rättfärdighet

Varning för falska lärare

3Till sist (vad det gäller fortsättningen), mina syskon (bröder och systrar i tron), gläd er i Herren!

[För en kristen beror inte glädjen på att alla yttre omständigheter är problemfria. Den glädje i Herren som Paulus talar om kommer inifrån, baserat på vad Jesus gjort. Att Paulus skriver dessa rader från ett fängelse är i sig ett bevis på detta! Filipperna visste detta också av egen erfarenhet. Det var i den här staden Paulus och Silas sjungit lovsånger sedan de blivit pryglade och fängslats, se Apg 16:25.]

För mig är det inget besvär att skriva samma sak till er igen [Paulus har troligen skrivit tidigare brev till församlingen], och för er är det tryggare [att ni är vaksamma mot falska lärare, se vers 2].

2[Paulus varnar nu för en välkänd grupp judaister som ansåg att hedningarnas väg in till tron gick genom judendomen. De omnämns redan i Apg 15:1 och har kanske ännu inte varit i Filippi. Hunden var ett orent djur för judar. Även bland romare och greker användes uttrycket hund nedsättande för någon som var oren och ohelig. Paulus använder nu en sarkastisk ton och vänder på uttrycket och kallar dessa judaiserande lärare för hundar.]

Se upp för hundarna!
Se upp för de onda arbetarna! [2 Kor 11:13]
Se upp för de sönderskurna! [Ett sarkastiskt uttryck.]

[För dessa falska lärare hade omskärelsen blivit en ceremoni utan någon förståelse av dess underliggande betydelse om hjärtats omvändelse. De insisterade att även hedniska män var tvungna att omskära sig för att räknas som troende, en lära som Paulus starkt motsätter sig.]

3Det är vi som är de omskurna, vi som tjänar Gud genom hans Ande och har vår ära i Kristus Jesus och inte förlitar oss på köttet (egna gärningar och meriter). 4Fast nog hade också jag kunnat förlita mig på det yttre. För om någon tycker att han kan förlita sig på det yttre, så kan jag det ännu mer:
5Omskuren på åttonde dagen [i jämförelse med proselyter som var omskurna vid vuxen ålder],
av Israels folk och Benjamins stam [som var den främsta, Israels första kung Saul var från den stammen],
en hebré född av hebréer [hans föräldrar var hebréer, uppväxt med det hebreiska språket och kulturen],
i fråga om lagen en farisé,
6i iver en förföljare av församlingen,
i rättfärdighet genom lagen en oklanderlig man.
7Men allt detta som var en vinst för mig, räknar jag nu som en förlust för Kristi skull. 8Ja, mer än det, jag räknar allting som en förlust jämfört med det överlägsna (ofattbara) att känna (ha en personlig relation med) Kristus Jesus min Herre. På grund av honom har jag förlorat allt, och räknar det som dynga (avskräde), så att jag kan vinna Kristus 9och [när andra ser på mig] bli funnen i honom, inte i min egen rättfärdighet, den som kommer från lagen, utan den rättfärdighet som kommer genom tron på Kristus, som kommer från Gud genom tron. 10För jag vill (mitt mål är att) lära känna honom (personligen få erfara honom mer och mer) och kraften från hans uppståndelse, och att jag får dela hans lidanden, och ständigt bli mer och mer lik honom i hans död, 11om jag skulle komma fram till uppståndelsen av de döda.

Fokusera på målet

12Inte för att jag redan har uppnått det [en andlig kunskap då det inte finns något mer att lära], eller redan blivit fullkomlig, men jag strävar efter att vinna (lägga beslag på) det, på samma sätt som Kristus Jesus har vunnit mig (gjort mig till sin egen).

13Syskon (bröder och systrar i tron), när jag ser tillbaka (på mitt liv och summerar allt jag gjort) anser jag inte att jag redan vunnit det (förstått allt, gjort allting rätt), men en sak gör jag: Jag tänker inte på det som ligger bakom [varken framgångar eller motgångar] utan sträcker mig mot det som är framför mig. 14Jag jagar (pressar mig) mot målet, för att vinna segerpriset [från himlen som är] Guds högre kallelse (inbjudan) genom Jesus Kristus.
     15Låt oss alla som är andligt mogna [och strävar efter fullkomlighet] ha ett sådant tankesätt [vara fokuserade på målet och segerpriset, se vers 13]. Om ni tänker annorlunda i något avseende [funderar över hur man ska leva helhjärtat för Jesus] ska Gud klargöra även det för er! 16Hur som helst, låt oss hålla fast vid det vi redan har uppnått [den sträcka vi redan löpt mot målet], och fortsätta framåt!

17Syskon (bröder och systrar i tron), ta mig till föredöme och se på dem som lever efter den förebild ni har i oss. 18Många vandrar ... [meningen är ogrammatisk, här avbryts den abrupt och Paulus blir känslosam och fyller i] som jag ofta sagt till er, och nu igen måste säga under tårar - [de vandrar, lever sina liv] som fiender till Kristi kors. 19De kommer att sluta i fördärvet. De har buken till sin gud och sätter sin ära i det som är deras skam, dessa som bara tänker på det jordiska. 20Men vårt medborgarskap är (har alltid varit, och är nu fast förankrat) i himlen.

[Ordet för medborgarskap, grekiska "politeuma", klingade speciellt för brevets mottagare i Filippi som bodde i en romersk koloni, se Apg 16:12. Filippi var som ett "litet Rom", här kunde man äta romersk mat, romerska regler gällde osv. Det var här som Paulus använde sitt romerska medborgarskap för första gången, se Apg 16:22-39. En kristen har sitt hemland i himlen men lever här på jorden som i en "himmelsk koloni".]

Därifrån [med den vetskapen att vårt medborgarskap är i himlen] ser vi ivrigt fram emot (fokuserar vi helt på, väntar vi tålmodigt på) Herren Jesus Kristus, Frälsaren (den som befriar, bevarar, upprättar och helar). 21Han ska förvandla vår ömkliga kropp (mänskliga natur, yttre form som blivit förnedrad genom synd och död, den ska genomgå en permanent förändring) till att likna hans härlighetskropp med den kraft som har auktoritet att lägga allt under honom. 4Stå därför [eftersom ni har ett himmelskt medborgarskap och ett hopp om en Frälsare] fasta i Herren älskade vänner! Ni är mina syskon (bröder och systrar i tron) och kära älskade vänner som jag av hela hjärtat längtar efter att få se, ni är min glädje och krona (segerkrans).

Uppmaningar

Var eniga

2Jag uppmanar Evodia [hennes namn betyder "säker resa"] och jag uppmanar Syntyche [som betyder "trevlig bekantskap"] att vara eniga (arbeta tillsammans) i Herren. [Ordet "uppmanar" används två gånger i denna vers, en gång framför varje namn vilket gör hans vädjan individuell.] 3Ja, även dig, trofaste medarbetare [grekiska "Syzygus", och kan vara ett namn på en man i församlingen, eller möjligen Epafroditus, men syftar troligtvis uppmanande personligt till den som hörde brevet läsas upp], ber jag: hjälp dessa kvinnor som har kämpat med mig i evangeliets tjänst [att komma överens], tillsammans med Clemens och mina andra medarbetare som har sina namn i livets bok.

[Clemens ett vanligt namn. Ibland har han identifierats med den tredje biskopen i Rom som skrev Första Clemensbrevet till församlingen i Korint omkring 95 e.Kr.]

Glädje i Guds frid

4Gläd er alltid [oavsett yttre omständigheter] i Herren!
    Igen säger jag, gläd er!

5Låt alla människor få veta (personligen få erfara) er osjälviskhet (omtanke, fördragsamhet, förlåtande attityd). Herren är nära. [Han finns nära den troende och hjälper och han kommer också snart tillbaka.]

6Sluta göra er bekymmer (oroa er, vara splittrade, stressade). Istället, i allt (alla situationer, omständigheter), låt era önskningar (frågor, behov) bli kända inför Gud (i hans närvaro, när ni umgås med honom), genom:
    bön (vars innersta natur är tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet med Gud)
    och åkallan (begäran, ofta för ett personligt behov)
        med tacksägelse.

[Låt bön och åkallan ske i tacksamhet.]

7Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd (är högre, bättre, regerar över allt själsligt tänkande) skydda (bevara) era hjärtan [er ande] och tankar (ert sinne), i Kristus Jesus.

8Till sist, mina syskon (bröder och systrar i tron)
    allt som är sant (ärligt, äkta),
    allt som är värdigt (tilltalande, genuint),
    allt som är rätt (moraliskt rätt),
    allt som är rent (inte besudlat med synd),
    allt som är älskvärt (inspirerar och stärker kärleken),
    allt som är lovvärt (konstruktivt och uppbyggande),
    om det finns dygd (godhet som praktiseras),
    om det finns sådant som förtjänar beröm
        (som attraherar människor och drar dem närmare Gud),
låt allt detta uppfylla era tankar (välj att fokusera på det så det formar era tankar och era handlingar).

9Detta som ni har:
    lärt er,
    och tagit emot,
    och hört av mig,
    och sett mig göra,
praktisera allt detta (låt det bli naturligt och en vana i era liv), och fridens Gud ska vara med er!

[Paulus ger fyra steg, i omvänd ordning, för att leva i Guds frid. Församlingen i Filippi hade sett hur Paulus och Silas blivit frigivna från fängelset, se Apg 16:22-31. De hörde sedan Paulus budskap, och tog sedan emot evangeliet, och det var då de lärde sig hemligheten om hur man kan leva i tro och ha en relation med Jesus.]

Gud förser

Förnöjsamhet

10Jag känner stor glädje i Herren att ni nu igen förnyat (blommat ut i) ert intresse för mig. Jag vet att ni har tänkt på mig förut, men inte hade något tillfälle att visa det.

[Epafroditus har nyligen kommit med en gåva från församlingen i Filippi till Paulus som är fängslad, se vers 18. Eftersom Paulus med största sannolikhet befinner sig i Rom kan en av anledningarna till att det dröjt, berott på att det först nu var någon som haft vägarna förbi så långt västerut. Paulus hade innan dess också varit fängslad i Caesarea i två år, rest över Medelhavet och blivit strandsatt på Malta.]

11Jag säger inte detta för att antyda att något har fattats mig. Jag har lärt mig att vara nöjd (tillfreds, harmonisk, jag har kunnat försörja mig själv) oavsett yttre omständigheter. 12Jag vet hur man lever enkelt i svåra situationer, jag vet också hur man lever i överflöd. Genom allt, och i allt (oavsett omständigheter) har jag lärt mig hemligheten [att alltid vara nöjd, tillfreds och harmonisk, se vers 11], vare sig jag är mätt eller hungrig, har överflöd eller lider brist. 13Allt kan jag göra (överkomma, har jag styrka till), genom Kristus, som ständigt ger mig kraft (styrker mig).

Givandets välsignelser

14Men ni gjorde rätt (något vackert) när ni var delaktiga (assisterade, delade med er) i mina svårigheter (min pressade situation).
     15Ni vet ju själva, filipper, att när evangeliet (det glada budskapet) var nytt och jag hade lämnat Makedonien, då var det ingen annan församling än er som gick in i gemenskap med mig (partnerskap) och öppnade upp ett konto så att man kunde föra bok över utgivet och mottaget.
     16För även när jag var i Tessalonike skickade ni [gåvor] till mina behov, inte bara en utan två gånger. 17Inte så att jag söker själva gåvan, utan vad jag söker är att ni ska få en riklig frukt av gåvan ni ger. 18Jag har fått allt och det i överflöd. Jag har mer än nog när jag nu genom Epafroditus har fått er gåva - en ljuvlig doft, ett välbehagligt offer som Gud tar emot med glädje. 19Min Gud ska rikligen (överflödande, överväldigande) fylla alla era behov i enlighet med hans härliga rikedom i Kristus Jesus. 20Vår Gud och Far tillhör äran i evigheters evighet. Amen.

Hälsningar

21Hälsa alla heliga i Kristus Jesus. De troende (bröderna och systrarna) här hos mig hälsar till er. 22Alla de heliga (de troende), särskilt de som hör till kejsarens hus, hälsar till er.
     23Herren Jesu Kristi nåd vare med er ande.




© 2018 Svenska Kärnbibeln