Om Filipper­brevet

Paulus riktar här ett stort tack till församlingen i Filippi (den församling som han själv en gång grundat), som på nytt bidragit finansiellt till Paulus tjänst. De hade gett frikostigt med ett glatt hjärta trots att de själva inte var rika (2 Kor 8:1–3). De var kända för att vara givmilda och detta var inte första gången de visat Paulus sådan omsorg. De skickade hjälp till honom när han var i Thessalonike och Korint, se Fil 4:14–16; 2 Kor 11:9. De grekiska orden för glädje (chara), vara glad (chairo) och glädja sig tillsammans (synchairo) används 16 gånger. Och den grekiska titeln Christos (som på hebreiska är Messias och betyder "den Smorde"), tillsammans med namnet Jesus, används hela 50 gånger. Detta visar tydligt på brevets tema – glädjen i den Smorde Jesus!

Ungefär tio år tidigare hade Paulus under sin andra missionsresa kommit till Filippi. Tillsammans med honom var också Timoteus, Silas och Lukas, se Apg 16:12–40. En församling grundades och några av de första kristna var den välbärgade kvinnan Lydia och hennes familj, en slavflicka och den romerska fångvaktaren med sin familj.

Staden fick sitt namn efter Filip II som då han intog staden (360 f.Kr.) namngav den efter sig själv. Han är dock mer känd genom sin son som han fick fyra år senare – Alexander den store. Filippi kallades ofta för "lilla Rom" eftersom Augustus 42 f.Kr. hade gjort staden till en provins där invånarna hade samma rättigheter som i Rom. Staden var också en militärkoloni och befolkningen bestod av många pensionerade romerska soldater. Brevet innehåller många termer och liknelser med militär koppling: evangeliet har framgång (Fil 1:12), Jesus stred och segrade (Fil 2:8–11), man kämpar tillsammans i tron och segrar (Fil 1:27–28; 3:12) osv.

Struktur:
1. Jesus vårt föredöme, kapitel 1-2.
2. Kraften i Jesus, kapitel 3-4.



Innehållsförteckning


Personer (8) BETA


Platser (3)


Unika ord (47)



  Skrivet: Omkring år 61 e.Kr. Det faktum att filipperna hört att Paulus var i Rom, hunnit samla in ett ekonomiskt understöd, skickat i väg Epafroditus och slutligen fått höra att Epafroditus blivit svårt sjuk, innebär att brevet är skrivet i slutet av Paulus tvååriga fängelsevistelse i Rom.

Till: Filippi.

Från: Rom. Troligen under Paulus tvååriga fångenskap i Rom, se Fil 1:13, 22; Apg 28:30.

Författare: Paulus, se Fil 1:1.

Budbärare: Epafroditus, se Fil 2:25.

Lästid: ca 20 minuter

Gå djupare – läs grundtexten BETA

Nu finns även en interlinjär version kopplad till Filipperbrevet och vi håller på och bygger upp det grekiska lexikonet. Dessa och fler verktyg (som atlas, tidslinje, familjeträd mm) finns under menyn "Gå djupare".

Klicka på versnumret i bibeltexten nedan eller skriv en vers i sökrutan, t.ex. Fil 1:1 så kommer du till den interlinjära versionen.

Tips! För att göra det lättare att slå upp bibelreferenser behövs inte kolon mellan kapitel och vers, det räcker med mellanslag "Fil 1 1".

Filipper­brevet

Hälsning

11[Från:] Paulus och Timoteus,
    Jesu den Smordes (Messias, Kristi) tjänare (slavar, livegna – gr. doulos).

Till: alla de heliga i Jesus den Smorde (Messias, Kristus) som bor i Filippi [i Makedonien, nuvarande norra Grekland],
    tillsammans med församlingsledarna ("de som vakar över" – gr. episkopous)
    och församlingstjänarna (diakonerna, de som tjänar i praktiska tjänster i församlingen). [Detta är det enda brev där Paulus inte använder någon titel. Han känner församlingen i Filippi väl och de har en djup vänskap. Timoteus, som är Paulus närmaste medarbetare och som finns vid hans sida i Rom, skickar med sina hälsningar. Han är inte medförfattare eftersom Paulus skriver "jag" i vers 3. Kanske fungerade han som sekreterare. Timoteus fanns också med när Paulus kom till Filippi första gången och var ett välbekant ansikte för dem, se Apg 16:1–2; 16:12–40. Det har nu gått omkring tio år sedan församlingen grundades, och den har växt och är väl strukturerad med ledare och församlingstjänare. Här används grekiska episkopous (plural av episkopos) som beskriver församlingsledarnas funktion att "vaka över". Ordet används synonymt med äldste (gr. presbyterous), se Apg 20:17, 28.]
2Nåd (oförtjänt favör) till [vare med] er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

Tacksägelse och bön för församlingen

[Några av de första troende i Filippi var den välbärgade kvinnan Lydia och hennes familj, en slavflicka som befriats från en ond ande och föreståndaren för fängelset och hans familj, se Apg 16:13–18, 29–34, 40. Det är troligtvis dessa (och andra i församlingen som Paulus har lärt känna under sina besök) som han tänker på när han skriver denna hälsning.] 3Jag tackar min Gud varje gång jag tänker på er [är tacksam över varje personligt minne], 4när jag i all min bön [i varje enskild vädjan] för er alla alltid ber (vädjar; framlägger min bön) med glädje, 5på grund av ert gemensamma engagemang (aktiva deltagande, finansiella bidrag; ert partnerskap) för evangeliet (det goda budskapet; de glada nyheterna), från [den allra] första dagen [när Lydia öppnade sitt hem för evangeliet, se Apg 16:15] ända till nu [när ni skickade denna gåva]. 6Och jag är övertygad om just detta, att han som har börjat (påbörjat, inlett) ett gott verk (arbete) i (inom; bland, hos) er, [också] ska (kommer att) fullborda (slutföra) det fram till den Smordes (Messias, Kristi) Jesu dag [då han kommer tillbaka]. [Joh 6:29]
     7Det är inte mer än rätt att jag känner så för er, eftersom ni finns i mitt hjärta. [Kan också översättas "eftersom jag finns i ert hjärta". Den tvetydiga formuleringen kan vara medveten eftersom den förstärker att omtanken och engagemanget i evangeliet var ömsesidigt.] Ni är delaktiga både i min fångenskap och när jag försvarar (argumenterar för) och befäster (stärker, ger bevis för) evangeliet. 8Gud är mitt vittne hur jag längtar efter er med den Smordes (Kristi) Jesu djupa, innerliga kärlek. [Paulus hjärta är så uppfyllt av Jesu kärlek att han känner det som om han bar Jesu hjärta för sina troende syskon i Filippi.]
9Och detta ber jag:
att er [osjälviska och utgivande] kärlek mer och mer ska överflöda [skulle välla fram som en flod, men samtidigt begränsas av flodbankar]
    i rätt kunskap (verklig insikt) [som kommer av personlig erfarenhet]
    och all urskillning (omdöme i varje situation) [Ps 119:66],

10för att ni [alltid] ska kunna avgöra (undersöka, pröva) vad som är bäst [genuint; vad som kommer att bära hela vägen igenom]
    och vara rena [i ljuset bedömda som äkta]
        och oklanderliga [dvs. inte väcka anstöt eller förorsaka någons fall]
        – fram till den Smordes (Messias, Kristi) dag,
11då ni har blivit fyllda med rättfärdighetens frukt [Gal 5:22]
    som kommer genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), Gud till ära och pris. [Målet är att Gud blir förhärligad, manifesterad, att han får äran, blir prisad och känd.]
[Paulus ordval målar upp en bild för hur kärleken ska överflöda, men inte helt okontrollerat. På samma sätt som en flod har flodbankar så måste kärleken ledas fram genom kunskap och urskillning, annars når den inte sitt mål. I vers 10 förstärks denna bild i "vad som är bäst", som här står i plural och förutom innebörden "vilka saker som bär och tar med igenom", också bl.a. används i betydelsen "vilka driver och flyter fram och tillbaka". Senare i detta brev tar Paulus upp felaktiga motiv och varnar även för falska lärare, se Fil 1:15–18; 3:2. Det är därför han vädjar för dem att deras kärlek ska växa och mogna. De får inte vara naiva och okritiskt acceptera allt som sägs.]

Budskapet kan inte låsas in!

12Syskon (bröder och systrar i tron), nu efter att noga ha funderat på detta, vill jag att ni får veta (får del av min erfarenhet) att det som hänt mig snarare har lett till evangeliets (det glada budskapets) framgång.

Evangeliet sprids

13
(Fil 1:13) Mynt från Makedonien från Claudius och Neros kejsartid (41-68 e.Kr.). Segergudinnan Nike på ena sidan och inskriptionen "Kohor Prae Phil" på den andra.

Mynt från Makedonien från Claudius och Neros kejsartid (41-68 e.Kr.). Segergudinnan Nike på ena sidan och inskriptionen "Kohor Prae Phil" på den andra.

Det är öppet känt i hela pretoriet (det romerska militära högkvarteret) och för alla andra att det är på grund av den Smorde (Messias, Kristus) som jag bär mina bojor, 14och de flesta syskonen (bröderna och systrarna i tron) har genom mina bojor fått ny frimodighet, och de vågar nu mer än någonsin tala (berätta, predika) Guds ord [vågar bryta tystnaden och agera oavsett konsekvenserna]. [Pretoriet syftade ursprungligen på generalens tält i ett romerskt militärläger. Ordet praetor betyder ordagrant "den som går i spetsen". På Paulus tid hade betydelsen utvidgats till att beskriva både det militära högkvarteret i Rom och i provinshuvudstäderna. Samma ord, pretoriet, används för den plats där Jesus förhörs av Pilatus, vilket troligen är i Antoniaborgen norr om templet i Jerusalem, se Joh 18:28. Förutom platsen kunde ordet också syfta på soldaterna som ingick i det kejserliga livgardet. I denna specialstyrka ingick flera tusen soldater. Antalet varierar för varje kejsare, ursprungligen var de 8 000. Under kejsar Neros styre, när Paulus skriver detta brev, var de omkring 5 000. Paulus satt fängslad i Rom och var troligen fastkedjad, i handen eller vristen, vid en soldat i fyratimmarspass. Ryktet om honom spred sig bland alla dessa i livgardet och även till "alla andra" soldater och tjänstefolk där, se vers 13. Många verkar ha blivit troende eftersom "de som hör till kejsarens hus" hälsar i brevets avslutning, se Fil 4:22.

Det finns flera kopplingar mellan pretoriet och Filippi. Många pensionerade soldater bodde i Filippi. Man har också hittat kopparmynt i Filippi från den här tiden med inskriptionen Kohor prae Phil. På svenska "Preatoriets kohort i Filippi", där en kohort var en bataljon bestående av 600 soldater. Detta antyder att många av de pensionerade soldaterna i Filippi kom just från kejserliga livgardet. Nyheten att Paulus var känd av hela kejserliga livgardet i Rom, måste glatt veteranerna i Filippi. De tänkte förmodligen på sina yngre kollegor som fortfarande tjänstgjorde där, som nu hade fått höra evangeliet.]

Jesus blir predikad!

15Visst finns det de som predikar den Smorde (Messias, Kristus), bara på grund av avundsjuka [för den uppmärksamhet jag fått] och för att försöka splittra, men andra gör det med rätt uppsåt. 16De gör det i kärlek [som är osjälvisk och utgivande], eftersom de vet att jag är satt att försvara (argumentera för) evangeliet. 17De förstnämnda [som är avundsjuka och vill splittra] predikar den Smorde (Messias, Kristus) av själviska motiv (rivalitet; själviska ambitioner), inte med rena motiv, bara för att göra det svårare för mig i min fångenskap.

Paulus attityd

18Än sen (vad är min åsikt om detta)? Resultatet är att i båda fallen, vare sig det är av fel motiv eller i sanning, blir den Smorde (Messias, Kristus) predikad, och det är jag glad för. Ja, och det ska jag fortsätta att glädja mig åt hädanefter också, 19för jag vet att detta kommer att leda till min befrielse (bevarande, helande och upprättelse), tack vare era förböner och all generös hjälp från Jesu den Smordes (Messias, Kristi) Ande (som försörjer alla mina behov). [Ordet befrielse, gr. soteria, används inte bara för den eviga frälsningen som Gud ger, utan också om kroppsligt helande och välmående, se Matt 9:21–22; Mark 15:30–31. I så fall syftar det på att Paulus är säker på att han kommer att bli frisläppt. Hela detta stycke har också en parallell i Job 13:13–18. Paulus kommer också en dag att stå inför Gud och bli förklarad rättfärdig.] 20Det är min innerliga längtan (intensiva förväntan) [som när man sträcker på huvudet för att få se det man kan ana, se Rom 8:19] och mitt hopp (säkra förväntan) att jag inte ska komma på skam på något sätt – utan i all frimodighet ska den Smorde (Messias, Kristus), nu som alltid, bli förhärligad i min kropp, vare sig jag lever eller dör. [Döden var ett verkligt hot eftersom Paulus satt fängslad, se vers 13.] 21För min del är den Smorde (Messias, Kristus) själva livet [hans liv är i mig – han är enda anledningen till att jag lever], och döden [ordagrant: "att ha dött", dvs. livet efter döden] är en vinst för mig.
     22Men om jag fortsätter livet i kroppen (köttet), så betyder det fortsatt fruktbärande (produktivt) arbete [i min tjänst för evangeliet]. Kunde jag välja, vet jag inte vad jag skulle föredra. 23Jag dras åt båda hållen. Min längtan är att bryta upp (plocka ner tältet för att resa vidare) och vara hos den Smorde (Messias, Kristus), vilket är långt mycket bättre, 24men att jag är kvar i min kropp (köttet) är nödvändigt för er skull. 25Övertygad om detta, vet jag att jag ska leva kvar och vara med er alla, för er framgång (utveckling, fördjupning) och glädje i tron, 26så att när jag kommer till er igen, så har ni ännu större anledning att vara stolta (glada) i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, på grund av vad han gör genom mig.

Stå tillsammans och var enade

[Vers 27–30 är en mening i grekiskan. Filippi var en romersk koloni. Trots det långa avståndet till Rom gällde romerska lagar i staden och staden var befriad från större skatter. Paulus bild och ordval i vers 27, "lev som medborgare", förstods väl av brevets mottagare.] 27Vare sig jag kommer och besöker er, eller om jag förblir frånvarande, lev era liv som [himmelska] medborgare på ett sätt som är värdigt evangeliet om den Smorde (Messias, Kristus), så att jag får höra detta om er:
Att ni står fasta i samma ande
    och samma sinne (tanke)
och sida vid sida kämpar (tävlar tillsammans som i en lagsport – gr. synathleo)
    för tron på evangeliet [sprider det glada budskapet],
28utan att ens för ett ögonblick bli rädda för motståndarna (skrämda – som en häst som skenar),
en sådan djärvhet blir för dem ett tydligt tecken på deras egen undergång,
    och [ett säkert tecken] på er befrielse (frälsning) och att detta är av Gud.
29Ni har nämligen fått förmånen (glädjen och privilegiet) att inte bara tro på (vara trofast) den Smorde (Messias, Kristus), utan att också lida för hans skull, 30eftersom ni har samma kamp (tävling) att utkämpa som ni såg i mig [som jag hade], och som ni nu hör att jag [fortfarande] har.

Jesus – det största exemplet!

[Paulus använder nu formuleringen "om det finns" fyra gånger, inte i en ifrågasättande ton, utan i betydelsen att sporra till eftertänksamhet och vad allt han räknar upp är tänkt att generera.] 21Om det nu finns någon uppmuntran (uppmaning, vägledning, tröst)
    i den Smorde (Messias, Kristus),
om det finns någon tröst (uppmuntran)
    i kärleken [vänliga uppbyggande ord i den kärlek som är osjälvisk och utgivande],
om det finns någon gemenskap (delaktighet) [gemensamt mål]
    i Anden,
om det finns några ömhetskänslor [mjuka hjärtan]
    och medkänsla [plural; uttryck av barmhärtighet som leder till praktiska kärleksfulla handlingar]

2gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnesinställning (attityd, tänkesätt, förståelse) och samma [osjälviska och utgivande] kärlek – att vara ett i själ och sinne [förenade i samförstånd som syskon i Herren].
[Nu följer stegen för att uppnå sann enhet:] 3Låt ingenting ske utifrån [motiveras av] självhävdelse (rivalitet, partikäbbel, konflikt) [Fil 1:17]
    och fåfänglig (tom) ära,
    utan var istället ödmjuka och sätt andra högre än er själva.
4Se inte var och en [bara] till ert eget [enskilda bästa],
    utan även till andras [enskilda behov].
5Låt samma [ödmjuka] sinnesinställning (hjärtelag; attityd, insikt, perspektiv) finnas hos (i) er
    [detta tänkesätt] som också fanns hos (i) den Smorde (Messias, Kristus) Jesus. [Inledningen på vers 3 lyder ordagrant: "ingenting ner/utifrån självhävdelse och inte heller ner/utifrån fåfänglig ära". Avsaknaden av verb förstärker uttalandet som inkluderar handlingar, men framför allt betonar de bakomliggande motiven och att inte låta sig drivas av själviska ambitioner, utan tvärtom ha "samma sinnesställning", se vers 2 och 5.]
-
6[Vers 6–11 innehåller några ovanliga grekiska ord och har en poetisk form som liknar en sång. Detta är antagligen en tidig kristen hymn eller dikt som Paulus citerar, liknande exempel finns i 1 Tim 3:16 och 2 Tim 2:11–13.]
Han som var till (existerade; preexisterade) i Guds gestalt [iklädd Guds väsen – hade Guds hela fullhet, se Joh 12:41; Jes 6:1],
    men inte räknade det som en trofé (ett segerbyte; en skatt att gripa tag i och hålla fast vid) att vara jämlik Gud,

7utan [istället] tömde sig själv [avsade sig alla sina privilegier]
    när han antog (villigt tog/mottog) en tjänares (en slavs, en livegens) gestalt,
        då han blev till i människors likhet. [Här finns det kiastiska centrumet i vers 7–8.]
    Och sedan han till det yttre blev som (befanns vara) en människa,
8ödmjukade (böjde) han sig och (när han) blev lydig intill (ända till) döden – ja, döden på ett kors.

9Därför har också (av den orsaken har) Gud upphöjt honom [till den högsta positionen]
    och gett honom namnet över varje namn,
10för att, i Jesu namn, varje knä ska böjas,
    i himlarna, på jorden och under jorden,
11för att varje tunga ska bekänna (öppet erkänna, säga samma sak som Gud)
    att Jesus den Smorde (Messias, Kristus) är Herren [Rom 10:9],
    till ära för Gud Fadern.
-

Var ljus i en mörk värld

12Därför, mina älskade, precis som ni alltid [uppmärksamt] har lyssnat [lytt mina råd], inte bara i min närvaro utan [ännu] mycket mer nu i min frånvaro:
arbeta [fullt ut] på er egen frälsning (räddning, befrielse; ert eget bevarande) [låt er fullkomnas]
    med [Guds-] fruktan och bävan [varsamhet för hur ni lever].
[Lev i helgelse (1 Thess 4:1–12), var vaksamma (1 Kor 10:12–14) och var medvetna om att hjärtat är bedrägligt (Jer 17:9–10).]
13För Gud är den som [ständigt] verkar i er både [när det gäller] att vilja och att verka efter hans välbehag (glädje; goda vilja). [Gud förser sina barn med kraft så att de alltid vill arbeta energiskt och effektivt för hans syften.]
     14Gör allt utan att lågmält muttra i tysthet och sprida missnöje (driva ifrågasättande diskussioner med en underton av tvivel på Gud) [2 Mos 15:24] 15så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt i ett falskt och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor i världen 16när ni håller fast vid livets ord [evangeliet – det glada budskapet]. Då blir ni till ära för mig (jag kan vara stolt) på den Smordes (Kristi) dag [domens dag]. Jag har inte löpt förgäves [som en löpare i ett sprinterlopp som inte vunnit] eller arbetat förgäves. 17Ja, även om mitt blod skulle utgjutas medan er tro bärs fram som ett offer är jag glad och gläds med er alla. 18På samma sätt är ni glada och gläds med mig.

Två goda exempel på medarbetare

Timoteus är som en son till mig

19Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna skicka Timoteus till er, så att även jag blir vid gott mod (uppmuntrad) när jag får veta hur ni har det. [Timoteus var med Paulus i Rom, se Fil 1:1. Under perioder fanns även flera personer där, se Kol 4:10–14; Fil 1:24.] 20Jag har ingen som han (som är så "likasinnad", som är så lik mig), ingen som så uppriktigt kommer att bry sig om er (genuint intresserad av ert bästa). 21Alla söker de sitt, inte det som gagnar Jesus den Smorde (Messias, Kristus). [Syftar troligen på Demas som övergav Paulus för världsliga intressen och for till Thessalonike, se 2 Tim 4:10.] 22Men ni vet hur äkta Timoteus är. Som en son vid sin fars sida har han arbetat tillsammans med mig för evangeliet (det glada budskapet). 23Honom hoppas jag alltså kunna skicka så snart jag fått se hur det går för mig, 24även om jag i Herren är övertygad om att snart kunna komma själv.

Välkomna tillbaka Epafroditus som en hjälte

25
(Fil 2:25) Det romerska vägnätet var väl utbyggt.

Det romerska vägnätet var väl utbyggt.

Jag tyckte dock det var nödvändigt att skicka tillbaka Epafroditus till er, min broder, medarbetare och medkämpe (ordagrant "medsoldat") som ni sände för att hjälpa mig med vad jag behövde. [Epafroditus var Paulus medarbetare i Filippi. Hans namn betyder "vacker", och ordet härstammar från den grekiska kärlekens och skönhetens gudinna Afrodite. Hans föräldrar var antagligen hedniska greker som tyckte det var ett passande namn. Eftersom man inte hittat något Afroditetempel i Filippi, är det troligt att han inte var född i staden utan flyttat dit senare. Paulus kallar Epafroditus medsoldat trots att Paulus själv inte var soldat i den romerska armén. Det kan finnas en dubbelmening i detta uttalande vilket talar för att Epafroditus kan ha varit en pensionerad soldat.] 26Epafroditus har längtat efter (saknat) er alla och varit orolig, eftersom ni har hört att han blivit sjuk. 27Ja, han var verkligen sjuk, nära döden. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan också över mig så att jag inte skulle få sorg på sorg. 28Därför är jag så mycket mer angelägen att skicka honom [tillbaka till Filippi], så att ni får glädjen att återse honom och jag själv får känna lättnad. [Epafroditus hade kommit med en gåva till Paulus i Rom från församlingen Filippi. Troligen hade han resesällskap, dels för att skydda pengarna, dels för att det skulle finnas vittnen på att allt gått rätt till. Under den långa resan eller väl framme i Rom hade Epafroditus blivit svårt sjuk och kunde inte hjälpa Paulus som det var tänkt. Dessutom hade Paulus hört hur två kvinnor, Evodia och Syntyche, i församlingen i Filippi inte kom överens, se 4:2. Hade Epafroditus dött skulle det bli sorg på sorg för Paulus, men Gud helade Epafroditus. Paulus sände hem Epafroditus och skickade med detta brev. Mellan Rom och Filippi är det 125 mil. Sträckan tog två månader att vandra längs med de romerska huvudvägarna Via Appia och Via Egnatia. Med tanke på att bud hann nå både Filippi och Rom om Paulus fångenskap och Epafroditus hälsa, se vers 26, skrevs detta brev sannolikt i slutet på Paulus tvååriga fängelsevistelse i Rom.] 29Ta nu emot honom i Herren med all glädje. Visa uppskattning för sådana som han, 30för han var nära döden i sitt arbete för den Smorde (Messias, Kristus). Han satte sitt liv på spel för att ge mig den hjälp som ni inte kunde ge. [För att undvika att filipperna skulle se Epafroditus som en svag vekling som misslyckats med delar av sitt uppdrag att stanna kvar hos Paulus och hjälpa honom, säger Paulus att han är en hjälte. Uttrycket "satte sitt liv på spel" anspelar på Epafroditus namn som härstammar från gudinnan Afrodite. Innan en spelare kastade tärningen åkallade han ofta Afrodite. Epafroditus åkallade inte en hednisk Gud utan den levande Guden – Jesus Kristus!]

Sann och falsk rättfärdighet

Varning för falska lärare

31Till sist (för övrigt; vad gäller fortsättningen), mina syskon (bröder och systrar i tron), gläd er [ständigt] i Herren [fortsätt att fröjda er över nåden – luta er hela tiden mot honom]! [Rom 12:12; Fil 4:4] [För en kristen beror inte glädjen på att alla yttre omständigheter är problemfria. Den glädje i Herren som Paulus talar om kommer inifrån och är baserad på Jesu fullbordade verk. Att Paulus skriver dessa rader från ett fängelse är i sig ett bevis på detta! Filipperna kände mycket väl till det också – det var ju i denna stad som Paulus och Silas sjungit lovsånger efter att ha blivit pryglade och fängslade, se Apg 16:25.] För mig är det inget besvär att skriva samma sak till er igen, och för er är det [också] tryggt (gr. asphales). [Ordvalet "igen" antyder att Paulus har skrivit minst ett tidigare brev till församlingen i Filippi. Glädjen i Herren ger en trygghet – de står stadigt och vacklar inte och faller, utan är vaksamma mot falska lärare, se vers 2.]
2Se upp för vildhundarna!
Se upp för de onda arbetarna! [2 Kor 11:13]
Se upp för de sönderskurna! [Ett sarkastiskt uttryck.] [Paulus varnar nu för en välkänd grupp judaister som ansåg att hedningarnas väg in till tron gick genom judendomen. De omnämns redan i Apg 15:1 och har kanske ännu inte varit i Filippi. Hunden var ett orent djur för judar. Även bland romare och greker användes uttrycket nedsättande för någon som var oren och ohelig, se dock Matt 15:26–28. Paulus använder nu en sarkastisk ton och vänder på uttrycket och kallar dessa judaiserande lärare för vildhundar. För dessa falska lärare hade omskärelsen blivit en ceremoni utan någon förståelse av dess underliggande betydelse om hjärtats omvändelse. De vidhöll att även hedniska män var tvungna att omskära sig för att räknas som troende, en lära som Paulus starkt motsätter sig.]
3Det är vi som är de omskurna, vi som tjänar Gud genom hans Ande och har vår ära i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus och inte förlitar oss på köttet (egna gärningar och meriter). 4Fast nog hade också jag kunnat förlita mig på det yttre. För om någon tycker att han kan förlita sig på det yttre, så kan jag det ännu mer: 5
[1] Omskuren på åttonde dagen [enligt 3 Mos 12:3; i jämförelse med proselyter som var omskurna vid vuxen ålder],
[2] av Israels folk [född jude – inte proselyt, se vers 1–3],
[3] från Benjamins stam [vars mor var Rakel – inte en bihustru; Saulus var namngiven efter Israels första kung Saul – också en benjaminit],
[4] en hebré född av hebréer [Paulus föräldrar var hebréer; han var uppväxt med det hebreiska språket och kulturen],
[5] i fråga om [att följa] undervisningen [gr. nomos – Torah] en farisé,
6[6] i fråga om iver – en förföljare av församlingen [de kristna],
[7] i fråga om rättfärdighet genom läran (lagen – gr. nomos) [fariséernas tolkning av Moseböckernas bud]
    – en oklanderlig man.
7Men allt detta som var en vinst för mig [de sju kvalifikationerna i vers 5–6],
har jag räknat [betraktar jag nu] som förlust för den Smordes (Messias, Kristi) skull.
8Ja, istället räknar (anser) jag verkligen också allting vara en förlust
jämfört med det överlägsna (ofattbara)
att känna [ha en personlig relation med] den Smorde Jesus, min Herre.
På grund av honom förlorade jag allt
och räknar dessa saker som dynga (avskräde), så att jag kan vinna den Smorde (Messias, Kristus)
9och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer från (utav) läran (lagen – gr. nomos) [genom att legalistiskt följa alla Moseböckernas bud],
utan [med] den [rättfärdighet] som kommer genom den Smordes tro (trofasthet; förtröstan från Messias/Kristus), rättfärdigheten från (utav) Gud på grund av tron (som är baserad på trofasthet/tillit/förtröstan)
10[med målet] att känna (personligen få erfara) honom och hans uppståndelses kraft
    och att få dela hans lidanden (ordagrant: och gemenskapen av hans umbäranden),
    genom att jag blir [mer och mer] lik honom i hans död [ständigt tar form och gestaltar honom i en död som hans],
11om jag så skulle kunna nå [i hopp om att komma] fram till uppståndelsen från de döda.

Fokusera på målet

12Inte för att jag redan har uppnått det [en andlig kunskap då det inte finns något mer att lära], eller redan blivit fullkomlig, men jag strävar efter att vinna (lägga beslag på) det, på samma sätt som den Smorde (Messias, Kristus) Jesus har vunnit mig (gjort mig till sin egen).
13Syskon (bröder och systrar i tron), när jag ser tillbaka (på mitt liv och summerar allt jag gjort) anser jag inte att jag redan vunnit det (förstått allt, gjort allting rätt), men en sak gör jag: Jag glömmer det som ligger bakom [både framgångar och motgångar] och sträcker mig mot det som är framför mig. 14Jag jagar (pressar mig) mot målet, för att vinna segerpriset [från himlen som är] Guds högre kallelse (inbjudan) genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
     15Låt oss alla som är andligt mogna [och strävar efter fullkomlighet] ha ett sådant tänkesätt [vara fokuserade på målet och segerpriset, se vers 13]. Om ni tänker annorlunda i något avseende [funderar över hur man ska leva helhjärtat för Jesus] ska Gud uppenbara (klargöra) även det för er! 16Hur som helst, låt oss hålla fast vid det vi redan har uppnått [den sträcka vi redan löpt mot målet], och marschera (vandra i linje) framåt!
17Syskon (bröder och systrar i tron), ta mig till föredöme och se på dem som lever efter den förebild ni har i oss. 18Många vandrar ... [meningen är ogrammatisk, här avbryts den abrupt och Paulus blir känslosam och fyller i] som jag ofta sagt till er, och nu igen måste säga under tårar – [de vandrar, lever sina liv] som fiender till den Smordes (Kristi) kors. 19De kommer att sluta i fördärvet. De har buken till sin gud och sätter sin ära i det som är deras skam, dessa som bara tänker på det jordiska. 20Men vårt medborgarskap är (har alltid varit, och är nu fast förankrat) i himlen. [Ordet för medborgarskap, gr. politeuma, klingade speciellt för brevets mottagare i Filippi som bodde i en romersk koloni, se Apg 16:12. Filippi var som ett "litet Rom", här kunde man äta romersk mat, romerska regler gällde osv. Det var här som Paulus använde sitt romerska medborgarskap för första gången, se Apg 16:22–39. En kristen har sitt hemland i himlen men lever här på jorden som i en "himmelsk koloni", se Heb 11:16; 13:14.] Därifrån [med den vetskapen att vårt medborgarskap är i himlen] ser vi ivrigt fram emot (fokuserar vi helt på, väntar vi tålmodigt på) Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus), Frälsaren (den som befriar, bevarar, upprättar och helar), 21som ska förvandla vår ömkliga kropp (mänskliga natur, yttre form som blivit förnedrad genom synd och död, den ska genomgå en permanent förändring) till att likna hans härlighetskropp med den kraft som har auktoritet att lägga allt under honom.
41Stå därför [eftersom ni har ett himmelskt medborgarskap och ett hopp om en Frälsare] fasta i Herren, älskade vänner! Ni är mina syskon (bröder och systrar i tron) och kära älskade vänner som jag av hela hjärtat längtar efter att få se, ni är min glädje och krona (segerkrans).

Uppmaningar

Var eniga

2Evodia [vars namn betyder "säker resa"] uppmanar (förmanar, uppmuntrar) jag och Syntyche [vars namn betyder "trevlig bekantskap"] uppmanar (förmanar, uppmuntrar) jag att vara eniga (vara av samma sinne; att komma överens) i Herren. [Dessa två kvinnor, tillsammans med Lydia, var troligtvis med i den grupp kvinnor som var med när Paulus först kom till Filippi, se Apg 16:13. Det grekiska ordet för att uppmana (parakaleo – att vädja för/kalla på nära intill) används två gånger i denna vers, en gång efter varje namn, vilket gör Paulus vädjan individuell. Konflikten gällde inte läror eller tron (de var båda skrivna i livets bok, se vers 3). Om de inte själva kunde lösa konflikten uppmanar Paulus nu en tredje part, troligtvis en av ledarna i församlingen, att medla. Se även Matt 18:15–18.] 3Ja, även dig, genuine kompanjon (genuint "samman-okade" – gr. gnesie syzyge) [min äkta, verklige och rättmätige samarbetspartner] ber jag [om en tjänst]:
Hjälp ("ta tag gemensamt med" – gr. syllambano) dessa kvinnor [systrar i Herren]
    som har kämpat med mig (som tillsammans med mig har brottats) [som atleter] i evangeliets tjänst,
    och så även med Klemens (Clemens) [betyder: "mild, nådefull"]
    och resten av mina medarbetare
        som har sina namn (vars namn är) i livets bok (i en "bok av liv" – gr. biblio zoes) [Upp 20:12].
[Grekiskans syzygus (som avser någon som delar bördan under ett ok) kan vara ett namn på en man i församlingen, eller möjligen Epafroditus, troligt är dock att Paulus här riktar sig till en viss person som hör brevet läsas upp. Kanske Timoteus, Silas eller någon annan ledare, se Apg 15:40; 16:19. Klemens, som här nämns först av medarbetarna ("de samarbetade" – gr. synergos) var ett vanligt namn. Ibland har den som Paulus här nämner antagits vara den tredje biskopen i Rom som skrev Första Klemensbrevet till församlingen i Korint omkring 95 e.Kr.]

Glädje i Guds frid

4Gläd er alltid i Herren [fortsätt att alltid fröjda er över nåden; luta er i alla tider ständigt mot honom].
    Igen vill jag (kommer jag att) säga: Gläd er!
    [Fil 3:1; Rom 12:12; 1 Thess 5:16] [Det grekiska ordet för att glädja sig och vara glad (chairo), glädje (chara) och glädja sig tillsammans (synchairo) delar rot med ordet för nåd (charis). Roten char har en innebörd av att vara välvilligt inställd och luta sig emot. I detta brev talar Paulus om glädjen i någon form hela 16 gånger (Fil 1:4, 18, 25; 2:2, 17, 18, 28, 29; 3:1; 4:1, 4, 10). Han inleder med den glädje som produceras i och genom förbönens omsorger och avslutar med hur Gud i glädje tar emot slutresultatet (dvs. den gåva som blivit till en frukt av Paulus lydnad och omsorg) som en ljuvlig doft och ett rätt offer. Paulus både inleder och avslutar brevet med att proklamera Herrens nåd för sina trossyskon se Fil 1:2; 4:23.]
5Låt alla människor få veta (personligen få erfara) er osjälviskhet (omtanke, fördragsamhet, förlåtande attityd). Herren är nära. [Uttrycket har en dubbel betydelse. Herren finns nära den troende och hjälper, men är också nära och kommer snart tillbaka.]
6Oroa (bekymra) er inte ["gå inte i bitar" – stressa inte upp er] för någonting [Matt 6:25; Luk 12:22], utan låt era önskningar i allting [i varje detalj ni nämner och frågar efter] bli kända inför Gud, genom [hängiven och förtrolig] bön och vädjan (ödmjuk och enträgen bön) med tacksägelse [över Guds goda nåd]. 7Då ska Guds frid, som övergår [som alltid är mer värd, som regerar och håller sig över] allt förstånd, skydda (bevara, vakta) era hjärtan och era tankar (sinnen) i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.
8Till sist, syskon (bröder och systrar i tron):
    allt som är sant (verkligt, äkta, ärligt),
    allt som är värdigt (hedervärt, ärbart, ädelt),
    allt som är rätt (moraliskt rätt; rättfärdigt),
    allt som är rent [som inte är besudlat med synd],
    allt som är älskvärt ("för vänskapen" – gr. prophiles) [som verkar och leder till omsorg och tillgiven kärlek],
    allt som är lovvärt (värt att tala väl om) [som är konstruktivt och uppbyggande; goda rapporter]
    om det finns någon dygd (godhet som praktiseras) och
    om det finns något lovord (något som förtjänar beröm)
tänk på (fundera över) sådana saker [fokusera på allt detta så att det formar era tankar och era handlingar].

9Och vad ni [allt detta som ni en gång]
    lärde er,
    och tog emot (tog till er),
    och hörde,
    och såg i (hos) mig –
praktisera dessa saker [regelbundet], så ska fridens Gud vara med er! [Paulus beskriver de fyra stegen i omvänd kronologisk ordning och påminner om hur de alltid kan leva i gemenskap och frid med Gud. Församlingen i Filippi hade sett hur Paulus och Silas blivit frigivna från fängelset, se Apg 16:22–31. De hade hört Paulus budskap och tagit emot evangeliet. De hade också lärt sig att leva av tro och därmed fått en levande relation med Jesus.]

Gud förser

Förnöjsamhet

10Men jag gladde mig mycket (storligen – gr. megalos) i Herren över att ni nu äntligen förnyade er omtanke om mig [att ni nu till slut lät omsorgen om mig blomma upp]. Visst tänkte ni på mig förut också, men då hade ni inget [lägligt] tillfälle (då saknade ni möjlighet) [att visa det]. [Epafroditus har nyligen överlämnat en gåva från församlingen i Filippi till Paulus (som satt fängslad, se vers 18). Eftersom Paulus med största sannolikhet vid det här tillfället befann sig i Rom, kan en av anledningarna till att det dröjt vara att det först nu var någon som hade vägarna förbi så långt västerut. Paulus hade innan dess också varit fängslad i Caesarea i två år, rest över Medelhavet och blivit strandsatt på Malta, se Apg 25–28.] 11Jag säger inte detta för att [antyda att] jag saknar något (lider brist; ordagrant: inte så att jag talar på grund av brist/nöd/fattigdom). För jag har lärt mig [och har för vana] att vara nöjd (tillfreds, harmonisk) oavsett [yttre] omständigheter.
12Jag vet (har sett/förstått) hur man lever enkelt [i förödmjukande låg standard].
Jag vet (har sett/förstått) hur det är att leva i överflöd (ordagrant: att överflöda)
genom allt, och genom alla (i allt och i alla) omständigheter har jag lärt mig (blivit invigd i) hemligheten –
att vara mätt
    eller hungrig (att hungra),
att ha överflöd (att överflöda)
    eller lida brist. [Vers 11–12 ramas in av kontraster som handlar om att vara nöjd oavsett omständigheter (vers 11). Paulus lånar ett verb och ett uttryck från dåtida initieringsriter av hedniska mysterier, nämligen gr. mueo som kommer från ordet för mysterium och hemlig lära/doktrin (gr. mysterion). Genom sina erfarenheter har han tränats, utbildats och blivit invigd i detta "mysterium" att kunna befinna sig i olika omständigheter och samtidigt bottna i en förnöjsamhet, förtröstan och tacksamhet till Herren som förser.]
13Allt förmår jag (kan jag övervinna; klarar jag av) [har jag nödvändig kraft – omedelbar och tvingande styrka – att bemöta och besegra] i honom [den Smorde] som ger mig kraft (genom honom som styrker mig – gr. endynamounti me). [Jesus både förökar styrkan och bemyndigar Paulus och ger honom auktoritet och fullmakt så att han kan klara av alla omständigheter, se vers 12. Det grekiska ordet för att förmå (ischuo) innebär att besegra och strida med omedelbar och tvingande styrka, se Jak 5:16.]

Givandets välsignelser

14Men ni gjorde rätt (något vackert) när ni var delaktiga (assisterade, delade med er) i mina svårigheter (min pressade situation).
     15Ni vet ju själva, filipper, att när evangeliet (det glada budskapet) var nytt och jag hade lämnat Makedonien, då var det ingen annan församling än er som gick in i gemenskap med mig (partnerskap) och öppnade upp ett konto så att man kunde föra bok över utgivet och mottaget.
     16För även när jag var i Thessalonike skickade ni [gåvor] till mina behov, inte bara en utan två gånger. 17Inte så att jag söker själva gåvan, utan vad jag söker är att ni ska få en riklig frukt av gåvan ni ger. 18Jag har fått allt och det i överflöd. Jag har mer än nog när jag nu genom Epafroditus har fått er gåva – en ljuvlig doft, ett välbehagligt offer som Gud tar emot med glädje. 19Så ska min Gud fylla [helt och fullt uppfylla] alla era [andliga och fysiska] behov efter sin härliga rikedom [på ett överflödande och överväldigande sätt] i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus. 20Vår Gud och Far tillhör äran i evigheters evighet. Amen.

Hälsningar

21Hälsa alla heliga i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus. De troende (bröderna och systrarna) här hos mig hälsar till er. 22Alla de heliga [de troende i Rom, några av dem nämns vid namn i Rom 16:3–16], särskilt de som hör till kejsarens hus [syftar troligtvis på kristna soldater och tjänare som tjänstgjorde hos kejsaren], hälsar till er. [På grund av Filippis nära koppling till Rom, som koloni och finansiellt centrum, fanns det många band mellan dessa städer, se även Fil 1:13–14.]
     23Herren Jesu den Smordes (Kristi) nåd vare med er ande.




© 2004-2024 Svenska Kärnbibeln