Om Första Moseboken

På hebreiska kallas boken för det första ordet i den första versen som är "begynnelsen", på hebreiska "bereshit". På grekiska kallas den "genesis". Här får vi svaren på vår existens. Det är Gud som skapat världen och människan. Allt var gott tills synden kom in i världen. Samtidigt finns Guds frälsningsplan som en röd tråd igenom hela boken, det kommer en frälsare som ska födas av en jungfru, se 1 Mos 3:15. Berättelsen fortsätter att beskriva hur människorna växer både i antal och i ondska. Den första delen kulminerar med syndafloden där Gud räddar Noa och hans familj. Från kapitel tolv och framåt är temat Guds folk där Abraham, Isak, Jakob och Josef är huvudpersoner.

Bibeln är väl strukturerad och det fullkomliga talet sju och dess multipler återfinns ofta. Den första meningen består av 7 ord som i sin tur består av 28 (4 x 7) bokstäver. Det finns en bibelkod som löper genom alla fem Moseböckerna. Börjar man med första förekomsten av bokstaven Tav (som är den sista bokstaven det första ordet berashit) och sedan räknar 49 (7 x 7) bokstäver kan man läsa ut ordet Tora. Samma kod finns även i 2 Mosebok. I 4 och 5 Mosebok kommer bokstäverna i motsatt läsriktning och ger ordet Tora baklänges. Centralt i 3 Mosebok finns Guds namn JHVH kodad med 7 bokstävers mellanrum i första versen, se inledningen till 3 Mos för mer info.


Skriven: Omkring år ca 1445 f.Kr.

Berör tidsperioden: Skapelsen, 4000 – 1500 f.Kr.

Författare: Mose. Jesus refererar till att Mose är författare i Joh 5:46.

Första Moseboken

Skapelsen

1

Bild på jorden och solen från en av NASA:s satelliter. Namnet på USA:s rymdprogram är en akronym för "National Aeronautics and Space Administration", men NASA är också ett hebreiskt ord som betyder "att lyfta upp".

©NASA

I början (begynnelsen, när tiden började) skapade Gud (Elohim) himlarna och jorden (hela universum).

[Bibelns första mening består av sju hebreiska ord. Det mittersta ordet är två bokstäver, alef-tav, den första och sista bokstaven i alfabetet. Detta lilla ord som uttalas "et" på hebreiska är en objektpartikel som indikerar att nästföljande ord, som är "himlarna", är objekt i satsen. Det är intressant att i Upp 1:8 har Jesus motsvarande titel på grekiska, "alfa och omega", den första och den sista. Även om alef-tav bara är en språklig grammatisk detalj i hebreiskan antyds att Jesus finns representerad mitt i bibelns första vers, likställd med Gud!
    Uttrycket himlar, i plural, tillsammans med jorden beskriver all materia som existerar – hela universum. I början på 1900-talet formulerade Einstein relativitetsteorin, med tiden som en fjärde dimension, vilket resulterar i "krökta rum", se 2 Sam 22:10. Här anar vi hur Gud kan stå utanför tiden och känna till början från slutet, och samtidigt finnas i tiden. Idag talar forskare om minst tio dimensioner som t.ex. ljus, supergravitation, elektromagnetism, osv.]


2Jorden (materien) var formlös (i kaos, oordning) och tom (omätbar), och det stora djupet var i mörker. Guds Ande rörde sig varsamt (svävade, ruvade) över vattnen (haven, vätemolnen).

[Vatten på hebreiska är maim (מימ) och väte är samma ord med bokstaven nun på slutet (מימנ) och betyder ordagrant "vattengöraren". När kemisterna på 1700-talet upptäckte vätet förstod de att det hörde intimt ihop med vattnet därav namnet. Väte betyder "ämnet som gör att det blir vått", det vätande ämnet. Universum består till 90% av väteatomer.]

Dag ett – ljuset

3Gud sade: "Låt det vara ljus", och det blev ljus. 4Gud såg (undersökte noggrant, kom fram till) att ljuset var gott (har liv, glädje), och Gud separerade (skilde) ljuset från mörkret. 5Gud kallade ljuset dag och mörkret kallade han natt.

Det blev kväll och det blev morgon – dag ett.

[Inom judendomen räknas en dag från kvällen till nästa kväll. Dagen börjar i mörker, men slutar i ljus! Det hebreiska ordet dag kan också beskriva ett större tidsintervall, men eftersom uttrycket "kväll och morgon" används, som är ett s.k. polar-merismos, betonas troligtvis att tidsperioden verkligen är en dag, se även 2 Mos 20:11. Det ska dock noteras att solen och månen, som har uppgiften att markera dagar och tid, först får den uppgiften den fjärde dagen, se vers 14. Inget tidsintervall anges heller från det att universum skapas i begynnelsen fram till den första dagen.]

Andra dagen – vattnet separeras vertikalt

6Gud sade: "Låt det vara ett mellanrum (fäste, valv, en utsträckning, expansion) [dvs. himlarna eller skyn, se vers 8] mitt i vattnet, som skiljer vatten från vatten." 7Gud formade (gjorde) mellanrummet och separerade vattnet som var under fästet från vattnet som var ovan mellanrummet, och det skedde så. 8Gud kallade mellanrummet himlarna (skyn eller rymden).

Det blev kväll och det blev morgon – andra dagen.

[Ordet "mellanrum" är hebreiska "raka", se vers 6-8 och 14-17. Det kan också översättas valv, fäste eller expansion och används om en uthamrad plåt. Denna expansion förklarar det som fysikerna sett om hur galaxer så småningom kunde bildas. Utifrån den nära kopplingen mellan det hebreiska ordet för vatten maim och väte, se vers 2, kan vers 6 också tolkas som att vätemoln skiljs från vätemoln i rymden så att de olika galaxerna bildades. Det hebreiska ordet för himlar är "shamaim". Den sista delen, maim, är vatten. Den första delen kan vara "sham", en oanvänd rot som tros ha betydelsen upphöjd. Betydelsen blir då "vattnet där ovan". En annan förklaring är att det kommer från ordet för eld "esh" och då blir himlen "eld-vattnen", vilket också är en passande beskrivning på en eldröd himmel när solen går upp eller ner.]

Tredje dagen – vattnet separeras horisontalt

9Gud sade: "Låt vattnet under himlen samlas till en plats, och låt torr mark bli synlig (framträda)", och det skedde så. 10Gud kallade det torra land och det samlade vattnet hav.

Gud såg (undersökte noggrant, kom fram till) att det var gott (ändamålsenligt, passande och beundransvärt).

11Gud sade: "Låt jorden (landytan) producera grönska (vegetation), plantor som ger (sprider) frön efter sin art (sort) och fruktträd som bär (gör, formar) frukt efter sin art (sort)", och det skedde så. 12Jorden producerade grönska (vegetation), plantor som ger (sprider) frön efter sin art, och fruktträd som kontinuerligt bär (gör, formar) frukt efter sin art.

Gud såg (undersökte noggrant, kom fram till) att det var gott (ändamålsenligt, passande och beundransvärt).

13Det blev kväll och det blev morgon – tredje dagen.

[Detta är den enda dagen då Gud säger "det var gott" två gånger, se vers 10 och 12. Inom judendomen anses just därför tisdagen, den tredje dagen, vara en extra bra dag att starta något nytt på. Judiska bröllop sker därför än i dag ofta på tisdagar. Jesus gick på ett bröllop i Kana, just på "tredje dagen", se Joh 2:1.

Det finns även ett fint mönster mellan de tre första och de följande tre dagarna. Det som har skapats fylls med innehåll i tur och ordning.
  • DAG 1 skapas ljuset som DAG 4 fylls med solen, månen och stjärnorna.
  • DAG 2 skapas vatten och sky som DAG 5 fylls med fisk och fåglar.
  • DAG 3 skapas land med vegetation som DAG 6 fylls med djur och människan.
Vattnet fylls med fiskar, skyn med fåglar och landet med djur och människor. Även ljuset får solen, månen och stjärnorna som sina bärare.]

Fjärde dagen – solen, månen och stjärnorna

14Gud sade: "Låt det bli ljusbärare på himmelens mellanrum (fäste, valv, expansion) som skiljer mellan dag och natt, låt dem bli tecken (signaler) för att indikera särskilda tider (högtider), dagar och år, 15och låt dem vara ljusbärare på himmelens mellanrum för att ge ljus på jorden", och det skedde så. 16Gud formade (gjorde) de två stora ljusbärarna, den större [solen] för att råda över dagen, och den mindre [månen] för att råda över natten, och [även] stjärnorna. [Två olika ord för skapa används i Första Mosebok. Hebreiska "bara" i vers 1 betyder skapa och "asa" här i vers 16 att "göra" och "forma". Himlakropparna som troligtvis redan skapats i vers 1, tillskrivs nu sina uppgifter.] 17Gud satte (placerade) dem [solen, månen och stjärnorna] på himlens mellanrum (fäste, valv) för att lysa på jorden, 18för att råda över dagen och natten, och för att separera ljuset från mörkret. Gud såg (undersökte noggrant, kom fram till) att det var gott (ändamålsenligt, passande och beundransvärt).

19Det blev kväll och det blev morgon – fjärde dagen.

[Jorden snurrar i en bana kring solen. Ett år är den tid som det tar för jorden att fullborda ett helt varv runt solen. En månad är den tid det tar för månen att snurra ett varv kring jorden. Ett dygn är den tid det tar för jorden att snurra ett varv runt sin egen axel. Den rotationen gör att det blir dag och natt. Det är först på fjärde dagen som solen, månen och stjärnorna formas och insätts i sin funktion. Det hebreiska ordet som används här är "asa". Huvudbetydelsen är att "göra" men kan även betyda "forma" och "skapa". Ordet används här och i vers 7, 11, 12, 25, 26.
    Det finns många intressanta frågeställningar i Bibelns första kapitel som utmanar läsaren att tänka! Hur långa var de tre första dagarna när inte solens funktion fanns? Att vi har en vecka på sju dagar är egentligen ologiskt, sju är inte delbart med vare sig 30 eller 365 dagar.]

Femte dagen – fiskar, insekter och fåglar

20

Skyn fylls fåglar den femte dagen.

©Hazze Sandström

Gud sade: "Låt vattnet fyllas (låt det finnas en mångfald, mängder, ett överflöd) av levande varelser, och låt fåglar (insekter, alla djur med vingar) flyga över jorden i himlens sky." 21Gud har skapat (initierat) de stora havsdjuren (krokodiler, ordagrant "de stora långsträckta havsdjuren") och alla levande varelser som fyller vattnet, efter deras sort (art), på samma sätt alla fåglar (insekter, alla djur med vingar), efter deras sort (art). Gud såg (undersökte noggrant, kom fram till) att det var gott. 22Gud välsignade dem (gav dem framgång, förmågan att växa) och sade: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll havets vatten, och låt fåglarna (insekterna, alla djur med vingar) föröka sig på jorden (landytan)."

23Det blev kväll och det blev morgon – femte dagen.

Den sjätte dagen – djuren och människorna

24

Den sjätte börjar jorden fyllas med djur och sist skapas människan till Guds avbild.

©Hazze Sandström

Gud sade: "Låt jorden frambringa olika arter (sorter) av levande varelser: boskap, kräldjur (reptiler) och vilda djur av olika arter." Och det skedde så. 25Gud gjorde (formade) de olika arterna av vilda djur, boskap och markens kräldjur. Gud såg att det var gott (undersökte allt noggrant och godkände det).

26Gud sade: "Låt oss [Fader, Son och helig Ande] göra människor (mänskligheten, man och kvinna) till vår avbild, för att likna oss [reflektera oss andligt sett]. De ska råda (ha auktoritet, ansvara) över fiskarna i havet, fåglarna i luften, och över boskapen, över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden."
     27Gud (Elohim, den store och kraftfulle) skapade (initierade) människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Han skapade dem till man och kvinna. 28Gud välsignade dem (gav dem framgång, förmågan att växa) och sade: "Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er [använd dess resurser för att tjäna Gud och människor]. Råd (ha auktoritet) över fiskarna i vattnet, och över fåglarna under himmelen och över alla djur som rör sig på jorden."

29Gud sade: "Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt. Det ska vara er mat. 30Åt alla djuren på jorden, och alla fåglarna i luften, och alla kräldjur som rör sig på jorden – allt som har liv – åt dem ger jag alla gröna växter som mat." Och det blev så.

31Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott (undersökte allt noggrant, och såg att det var helt perfekt, färdigt, komplett och fullbordat).

Det blev kväll och det blev morgon – den sjätte dagen.

[Från och med nu används bestämd artikel på dagarna. Ordagrant står det "dag den sjätte". Det gäller även den sjunde dagen, se 1 Mos 2:2. Detta skrivsätt betonar fulländning.]

Den sjunde dagen – skapelsen fullbordad

2Så blev nu himlarna och jorden fullbordade (iordningställda, färdiga) och allt i dem [alla stjärnorna]. 2Den sjunde dagen hade Gud slutfört det verk som han arbetat med, och han vilade (hebreiska "shabbat" som ordagrant är "upphörde med sitt arbete") på den sjunde dagen. 3Gud välsignade (talade gott om) den sjunde dagen och helgade den (dedikerade den som sin egen dag, särskilde den från andra dagar till att bli en speciell dag) eftersom han avslutade (vilade från) sitt arbete med skapelsen.

[Här finns inte frasen "Det blev kväll och det blev morgon, den sjunde dagen" med. Anledningen är antagligen att detta uttryck också inleder nästa dag, men skapelseveckan är en gång för alla slut. Den har ingen fortsättning i en åttonde dag.]

Skapelsens fortsatta historia (2:4-3:24)

Edens lustgård

[Här kommer ett nytt stycke. Det hebreiska ordet "toledot", som inleder denna vers, används elva gånger i Första Moseboken. I de följande fallen gäller det en person. Gemensamt är att huvudpersonen redan är introducerad, och det som följer är en detaljerad fortsättning av hans liv och hans barn. Se 1 Mos 5:1; 6:9; 10:1; 11:10, 27; 25:12, 19; 36:1, 9; 37:2. Här kommer alltså den fortsatta historien av "himlarna och jorden". Det är inte en andra skapelseberättelse utan en mer detaljerad beskrivning av skapelsen, och då speciellt hur människan skapades från jordens stoft.]

4Detta är berättelsen (redogörelsen) om vad som hände med himlarna och jorden efter det att Gud hade skapat dem – då Herren Gud (Jahve Elohim) gjorde jorden och himlarna. [Detta är första gången titeln "Herren Gud" används.]
     5Det fanns ännu inte någon buske (vild vegetation) på marken, och ingen gröda hade börjat växa på fältet, för Herren Gud (Jahve Elohim) hade inte låtit det regna på jorden, och det fanns ingen människa som kunde bruka marken (jordens mylla). 6Underjordiska vattenkällor höjde sig i marken (eller en dimma steg upp från marken) och vattnade hela jordytan (jordens mylla).

Människorna skapas

7Herren Gud (Jahve Elohim) formade (designade, skulpterade) människan av stoft (sand) från jorden (myllan) och andades in livsande i hennes näsa [andligt liv], och människan blev en levande varelse (själ, hebreiska "nefesh").

[Det hebreiska ordet för människa "adam", är snarlikt ordet för jordens mylla "adamah". Människans kropp formades från redan skapat material och får också del av Guds livsande. Det är människans andliga sida som är lik Gud, se 1 Mos 1:27. Det hebreiska ordet "nefesh", här översatt "levande varelse", beskriver helheten med betoning på det inre livet och människans själ. Samma hebreiska ord används även om djur, se 1 Mos 1:20, 21, 24, 30. Den hebreiska betydelsen av själ skiljer sig från den grekiska filosofiska tanken om en odödlig själ skild från kroppen, som beskrivs i Platon och Aristoteles antika skrifter.
    Ordet för liv är hebreiska "chayyim". Det är intressant att detta ord är plural men böjs som singular, precis som orden för vatten, himmel och ansikte. I detta ligger att ordet inte kan ryms i singular. Vattnet förändras, himlen ser olika ut och ansiktet är inte statiskt med bara en form. På samma sätt är det med livet, det har olika skiften och skeende. Ordet består av bokstäverma Chet, Jod, Jod och Mem.]


8Herren Gud (Jahve Elohim) planterade en trädgård (fruktträdgård) i Eden [betyder behaglig, lustfylld], åt öster [antagligen på östra sidan av Israel], och där satte han människan som han hade format (designat, skulpterat). 9Herren Gud (Jahve Elohim) lät alla slags träd, ljuvliga (tilltalande) att se på och goda (perfekt anpassade) som mat växa upp ur marken, också livets träd mitt i trädgården och kunskapens träd på gott (välsignelse, överflöd) och ont (misär, lidande).

10En flod flödade från Eden för att vattna trädgården, sedan delade den sig i fyra grenar.
11Den första heter Pishon [betyder tillväxt],
    det är den som flyter runt hela landet Havia, där det finns guld. 12Guldet där är av hög kvalité. Bdelliumharts [antagligen en sorts pärla] och onyxsten [ädelsten] finns också där.

13Den andra floden heter Gihon [som betyder bryta, välla fram],
    det är den som flyter omkring hela landet Kush (nuvarande Etiopen och Sudan).

14Den tredje floden heter Hiddekel [som betyder snabb, det grekiska namnet är "Tigris"],
    det är den som har sitt lopp öster om Assyrien.

Den fjärde floden är Eufrat [som betyder fruktsam, flöda över, ge i överflöd].
15Herren Gud (Jahve Elohim) tog mannen och placerade honom (satte honom på en permanent boningsplats) i Edens trädgård, för att bruka (arbeta) den och bevara (underhålla, skydda) den. 16Herren Gud gav denna befallning [det första budet] till mannen, och sade: "Du får äta fritt av alla träd, 17men ät inte av kunskapens träd på gott och ont (skillnaden mellan välsignelse och överflöd eller misär och lidande), för den dag du äter av det ska du med all säkerhet döden dö.

[Den dagen då Adam äter dör han en andlig död, som även får konsekvenser för hans fysiska kropp som blir dödlig. Hebreiskan har ordagrant "döende ska du dö" och indikerar att döendet startade och är en process.]

18

Herren Gud (Jahve Elohim) sade: "Det är inte gott (tillräckligt bra) att mannen ska vara ensam, jag vill göra (forma) en hjälpare (passande, anpassad) för honom."
     19Från jord formade Herren Gud (Jahve Elohim) alla djuren på fälten, och alla fåglarna (insekterna och alla djuren som kan flyga) i luften, och förde dem till Adam för att se vad han skulle ge dem för namn. Det namn Adam gav varje levande varelse blev dess namn. 20Adam gav namn åt all boskap, alla fåglarna (insekterna och alla djur som kan flyga) i luften, och alla [vilda] djur på fältet. Men för Adam fanns ingen (passande, anpassad) hjälpare.

21Herren Gud (Jahve Elohim) lät en tung sömn falla över Adam, och medan han sov tog han ett av hans revben från hans sida och fyllde platsen med kött. 22Från revbenet från mannens sida som Herren Gud hade tagit byggde han upp (modellerade han skickligt) kvinnan och förde henne till mannen. 23Adam sade:
"Detta är nu ben
    av mina ben,
kött (kropp)
    från mitt kött (min kropp),
hon ska kallas kvinna (hebreiskt ord som betyder "tagen från man"),
    eftersom hon var tagen från mannen."
24

Därför ska en man lämna sin far och mor ["lösa upp" sitt ekonomiska och känslomässiga beroende till dem] och hålla sig till (ansluta sig till, bli sammanförd med) sin hustru (kvinna), och de ska bli ett kött [en förenad kropp – en ny familjeenhet].

[Jesus citerar denna vers när han talar om Guds plan för äktenskapet, se Matt 19:4-5. Äktenskapet är av Gud ämnat för en man och en kvinna – från två olika familjer – för hela livet. Texten beskriver något som upplöses, förenas och får publikt erkännande. Att lämna (hebr. "azab") och att hålla fast (hebr. "dabaq") är termer som ofta används vid förbund, se 5 Mos 28:20; Hos 4:10. Äktenskapet är inte bara en privat angelägenhet utan en institution som också involverar omgivningen. Ceremonier, ringar och löften inför vittnen är viktiga beståndsdelar i ett bröllop.
    I denna kultur var det, liksom i de flesta andra genom historien, kvinnan som lämnade sin familj och rent fysiskt flyttade till mannens hus (ofta i anslutning till hans familj och hans släktingar). Denna bibeltext visar på Guds sätt att se på ansvarstagande. Mannen, som historiskt sett ofta haft fördelar och privilegier i samhället, uppmanas här därför, genom Mose, att lämna det som varit bakom – hans fru ska bli hans närmaste släkting och de ska bilda en helt ny familj.]


25De var båda nakna, men skämdes (blygdes) inte inför varandra. [Det hebreiska ordet för naken är "arummim". Det är nära besläktat med ordet "listig", hebreiska "arum", som beskriver ormens natur i nästa vers, se 1 Mos 3:1. Ordvalet binder samman detta stycke med det följande.]

Syndafallet

3

Både Adam och Eva äter av den förbjudna frukten.

©Magnus Norberg

Ormen var listigare (ordagrant "naknare", se 1 Mos 2:25) än alla markens djur som Herren Gud (Jahve Elohim) hade gjort (format). Han [Satan genom ormen, se Upp 20:2] sade till kvinnan: "Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träden i trädgården?"
     2Kvinnan sade till ormen: "Vi får äta frukterna från träden i trädgården, 3men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ni ska inte äta av det, inte heller ska ni röra det, då dör ni."

[Gud hade sagt att de fick äta fritt av alla träd utom ett träd, se 1 Mos 2:16-17. Eva lägger till att de inte ens får röra trädet. Den död som talas om här är en andlig död – kontakten med Gud bryts. Denna andliga död får även konsekvenser för den fysiska kroppen som blir dödlig. I 1 Mos 2:17 står det ordagrant "döende ska du dö" vilket indikerar att om de äter av den förbjudna frukten påbörjas döden som är en process.]

4Då sade ormen till kvinnan: "Inte ska ni dö, 5för Gud vet att den dagen ni äter av den öppnas era ögon, och ni blir som Gud (gudomliga varelser) som förstår skillnaden mellan gott och ont (skillnaden mellan välsignelse och överflöd eller misär och lidande).
     6När kvinnan såg att trädet [hade frukt som] var tilltalande (väl lämpat för) att äta och det var behagligt för ögonen, och att det var ett önskvärt träd eftersom man skulle få förstånd, tog hon av dess frukt och åt. Hon gav också till sin man [som var alldeles intill] och han åt också. 7Då öppnades båda deras ögon, och de förstod (såg) att de var nakna, och de band ihop fikonlöv som gördlar (för att täcka livet).

[Människans försök att i egen kraft täcka sin egen nakenhet räcker inte i längden, löven vissnar, så Gud ger dem kläder att bära, se vers 21.]

8De hörde Herren Gud (Jahve Elohim) röra sig i trädgården när det började bli kväll (vid kvällsbrisen). Adam och hans hustru gömde sig för Herren Guds (Jahve Elohims) närvaro (ansikte) bland träden i lustgården.
     9Herren Gud (Jahve Elohim) kallade på Adam (människan) och sade till honom: "Var är du?" [Gud som är allvetande, vet mycket väl var människan gömmer sig. I denna berättelse blir det tydligt att Gud söker en relation och dialog med människan.]
     10Han svarade: "Jag hörde din röst (vinden, hörde ljudet när du rörde dig) i lustgården, men jag blev rädd eftersom jag var naken, så jag gömde mig."
     11Då sade han: "Vem har sagt att ni är nakna? [Ordet naken har samma hebreiska rot som ordet för listig, se 1 Mos 3:1.] Åt ni från trädet som jag förbjöd er att äta från?" [1 Mos 2:16-17]
     12Mannen svarade: "Kvinnan som du har satt vid min sida, hon gav mig [frukt] från trädet, och jag åt."
     13Då sade Herren Gud (Jahve Elohim) till kvinnan: "Vad är det du har gjort?"
    Kvinnan svarade: "Ormen lurade (bedrog, förledde) mig, och jag åt."

[Namnet Adam betyder människa och Eva betyder liv. Översätter man betydelsen av namnen blir Guds fråga: "Människa, var är du?" och människans svar: "Livet bedrog mig".]

Ormens dom

14Herren Gud (Jahve Elohim) sade till ormen: "Eftersom du har gjort detta är du fördömd (ständigt förbannad) mer än alla boskapsdjur, och alla [vilda] djur på fältet. På din buk ska du kräla (gå), och du ska äta jord (stoft) [och vad det innehåller] så länge du lever. 15Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma (säd, barn, släkte) och hennes avkomma (säd, barn, släkte), han [Jesus] ska attackera (trampa, krossa) ditt huvud och du ska [ligga på lur och] attackera hans häl. [orsaka Jesu lidande]"

[Innan Gud fortsätter med domen till Adam och Eva ger Gud hopp om att ondskan ska krossas. Att det står kvinnans säd, och inte mannens säd, antyder också Jesu jungfrufödsel.]

Kvinnans dom

16Han sade till kvinnan: "Jag ska öka din (fysiska och emotionella) möda när du är havande, i smärta ska du föda dina barn. Du ska vilja (åtrå, längta efter att) kontrollera din man, men han ska dominera (råda) över dig."

[Här börjar kampen mellan könen. Det hebreiska ordet för åtrå/längtan "teshuqah" används totalt tre gånger i GT, se 1 Mos 4:7 och Höga visan 7:10. Ordet betyder "att sträcka sig efter något", och kan dels ha sexuell art, vilket är betydelsen i Höga Visan, medan den mer generella betydelsen att råda och kontrollera finns i 1 Mos 4:7. Här i 1 Mos 3 finns inget verb efter substantivet, vilket betyder att huvudverbet är dominera. Kvinnans längtan är att få kontrollera mannen, men han kommer ändå att råda över henne.]

Adams dom

17Till Adam sade han: "Därför att du lydde din hustrus ord och åt av trädet, som jag hade befallt dig inte äta av, därför är marken fördömd (förbannad) på grund av dig. I (fysisk och emotionell) möda ska du äta [av dess frukt] så länge du lever. 18Törne och tistel ska den producera åt dig, och du ska äta markens plantor (säd). 19Med svettig panna (efter hårt arbete) ska du äta ditt bröd tills du återvänder till jorden, för från den var du tagen. Du är jord, och till jord ska du åter gå."

Adam och Eva förvisas från lustgården

20Adam kallade sin hustru Eva [betyder livskälla, den som lever] för hon var moder till allt levande. 21Till Adam och hans hustru gjorde Herren Gud (Jahve Elohim) kläder (tunikor, heltäckande kläder, långa kappor) av skinn och klädde dem.

[Det är oklart exakt hur kläderna såg ut, men ordet "kläder" beskriver något som är heltäckande. Samma ord används nästa gång i 1 Mos 37:3 om Josefs speciella "fotsida dräkt" som han fick av sin far Jakob. Denna klädnad av skinn som Gud ger Adam och Eva, där ett djur blivit offrat, ger också en föraning om offertanken där djur kommer att täcka människors synd och skuld. Det pekar också fram på Jesu offer som fullständigt täcker människans synd.]

22Herren (Jahve) Gud (Elohim) sade: "Människan har blivit som en av oss, så hon förstår (kan skilja mellan) gott och ont (välsignelse och förbannelse). Låt henne inte räcka ut sin hand och äta från livets träd och leva i evighet ..."

[Meningen avslutas inte den är en s.k. aposiopesis som visar på Guds djupa känslomässiga engagemang. Vad skulle hända om människan nu fick leva i evighet i synd och sjukdom? Detta går inte att uttrycka i ord.]

23Så Herren Gud förvisade människan från Edens trädgård och lät henne bruka jorden från vilken hon var tagen. 24När han drev ut människan, satte han keruberna [änglar] och det flammande svärdet [ett svärd som rörde sig från sida till sida] på den östra sidan om Edens trädgård för att vakta vägen till livets träd.

Kain och Abel

4Adam kände sin hustru Eva (hade sexuellt umgänge med henne), och hon blev gravid och födde Kain [betyder jag har skapat]. Då sade hon: "Jag har skapat (fått) en man med Herrens hjälp. [Kan också översättas: "Jag har skapat en man, Herren själv." Det är inte otroligt att Eva trodde att han var den utlovade säden från löftet i 1 Mos 3:15.] 2Sedan födde hon hans bror Abel [hebreiska "Hevel", som betyder meningslöshet].

[Förutom Kain, Abel och deras tredje son Set, fick de många många söner och döttrar, se 1 Mos 5:3-4. Hebreiska namnet "Kain" låter nästan likadant som hebreiska "kanah", som betyder köpa, få och skapa. Här är ett exempel på ordlek då båda dessa ord används i vers 1. Abel betyder andetag, meningslöshet, fåfängligt, dimma, rök – dvs. något kort och flyktigt. Kanske Eva var missmodig efter första sonen som inte visade sig vara löftet i 1 Mos 3:15.]

Abel blev fåraherde medan Kain blev en jordbrukare [levde under förbannelsen 1 Mos 3:8]. 3Då tiden var inne. [Ordagrant "vid dagarnas slut" eller "en tidsperiods slut", kan syfta på skördetiden eller årets slut.]
Då bar Kain fram ett offer till Herren av markens frukt.

4Abel bar också fram den förstfödda av sin hjord, den bästa delen (de feta delarna).
Herren såg med välvilja till (respekterade, tog emot) Abel och hans offer, 5men inte till Kain och hans offer. Då blev Kain väldigt arg, och han sänkte blicken (hans yttre uttryck föll, han blev deprimerad).

[Anledningen till att Gud inte tog emot Kains offer var att det inte skedde i tro, se Heb 11:4. Abel offrade det bästa han hade, medan det verkar som om Kain inte gjorde det. Kains hjärta och motiv var inte rätt. I Jes 1:10-20 är det uppenbart att Gud hatar religiöst hyckleri. På ett symboliskt och profetiskt plan talar Abels blodsoffer också om att bara Jesu blod kan rena från synd.]

6Herren sade till Kain [resonerar i kärlek med honom, vill få honom att ändra sitt hjärta]: "Varför är du så arg, och varför sänker du blicken? 7Är det inte så att om du gör det som är gott (behagar Gud), då kan du lyfta din blick? Men om du inte gör det som är rätt, då lurar (väntar, ligger) synden vid dörren [som ett vilddjur]. Den vill (längtar efter att) dominera dig, men du måste råda (regera) över den."

8Kain sade till sin bror Abel: "Kom med ut på fälten." När de väl var ute på fältet attackerade han sin bror Abel och dödade honom.
     9Då sade Herren till Kain: "Var är din broder Abel?"
    Han svarade: "Jag vet inte! Är jag min brors beskyddare (ska jag ta hand om honom)?"
     10Då sade Herren: "Vad har du gjort? Din broders blod ropar till mig från marken. 11Du är nu fördömd (förbannad) från marken, som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod från din hand. 12När du försöker bruka marken ska den inte längre ge goda skördar. Du ska bli ostadig (instabil) och ständigt vandra från plats till plats på jorden."
     13Då sade Kain till Herren (Jahve): "Mitt straff är större än vad jag kan bära. 14Eftersom du idag har fördrivit mig från jordens ansikte och jag måste vara dold från ditt ansikte (din närvaro), kommer jag att vara en rastlös vandrare på jorden, vem som helst som finner mig ska döda mig."
     15Men Herren (Jahve) sade till honom: Om det inträffar att någon dödar Kain ska han bli hämnad sju gånger. Herren (Jahve ) satte ett märke på Kain så att den som fann honom inte skulle slå ner honom.

Kains familj

16Därefter lämnade Kain Herrens (Jahves) ansikte (närvaro) och bodde i vandrarnas land (i exil), öster om Eden.

[Kedem för öster betyder även en plats där Kain har möjlighet att tänka över sitt liv och göra upp med sig själv kring det som inträffat. Detta ord erbjuder också en möjlighet till omstart.]

17Kain kände sin hustru (hade sexuellt umgänge med henne) och hon blev havande och födde Chanåch. Han byggde en stad och uppkallade staden efter sin sons Chanåchs namn. 18Till Chanåch föddes Irad, och Irad fick Mechojael, och Mechojael fick Metoshael, och Metoshael fick Lamech.

[Det finns två Lamech i den tidiga bibelhistorien. Den förste Lamech, som nämns här, är en ättling till brodermördaren Kain. Denne Lamech var den första polygamisten och han skröt över att dödat en människa. Han är den sjätte generationen från Adam och Eva. Den andre Lamech är Noas far som var en rättfärdig man, se 1 Mos 5:25-28.]

19Lamech tog sig två hustrur, den ena hette Ada och den andra hette Tsilla. 20Ada födde Javal, han blev far till dem som bor i tält och har boskap. 21Hans brors namn var Joval, han var far till alla som trakterar harpor och flöjter. 22Även Tsilla födde barn, Tovalkain hantverkare (förmodligen smed) till alla instrument av brons och järn. 23Lamech sade till sina båda hustrur Ada och Tsilla:
"Hör min röst ni Lamechs hustrur,
    lyssna noga på mitt tal,
för jag har dräpt en man som skadat mig
    och en ung man för att han gav mig blåmärken.
24Om Kain ska bli hämnad sjufalt,
    ska Lamech sannerligen (bli hämnad) sju gånger sjufalt.

[Det är detta påstående Jesus anknyter till i Matt 18:22 när han talar om förlåtelse. En Jesu följare ska alltså vara lika benägen att förlåta som Lamech var att hämnas. På samma sätt som Lamech ville att straffet skulle överstiga brottet, ska förlåtelsen vida överstiga brottet.]

Adam och Eva får en tredje son – Set

25Adam kände sin hustru (hade sexuellt umgänge med henne) igen [1 Mos 4:1] och hon födde en son och kallade honom Set [hebr. "Shet" som betyder "kompensation" eller "ersättning"], eftersom Gud har utsett en annan säd till mig istället för Abel som Kain dödade. 26Åt Set föddes också en son, och han kallade honom Enåsh (Enosh). På den tiden började människor åkalla Herrens (Jahves) namn.

Adams släkttavla – genom Set

De första sex generationerna

5[Nu beskrivs Adams, den första generationens, fortsatta historia. I varje led nämns nu sex gånger en sista liten fras "sedan dog han", se vers 5, 8, 11, 14, 17, 20. Det blir en påminnelse om att döden regerar, se Rom 5:14. Den sjunde generationen dog inte, se vers 24. Sedan nämns samma fras igen i vers 27 och 31.]

Detta är Adams fortsatta historia (hans genealogi). När Gud skapade människan, gjorde han honom i Guds avbild, 2till man och kvinna skapade han dem och välsignade dem och gav dem namnet "människor" (hebreiska "adam", se 1 Mos 1:27-28) på den dag de skapades.

3[Andra generationen föds – Set]
När Adam hade levt 130 år fick han en son som var honom lik, som hans egen avbild, och gav honom namnet Set [hebr. "Chet" – "Ersättaren", se 1 Mos 4:25]. 4Sedan levde Adam ytterligare 800 år, fick söner och döttrar. 5Alla hans levnadsdagar blev 930 år,
    sedan dog han.

6[Tredje generationen föds – Enåsh]
Set levde 105 år innan han fick Enåsh, 7och Set levde 807 år efter att han fått Enåsh och fick söner och döttrar. 8Sets alla dagar (hela hans livslängd) blev 912 år,
    sedan dog han.

9[Fjärde generationen föds – Kenan]
Enåsh levde 90 år innan han fick Kenan, 10och Enåsh levde 815 år efter att han fått Kenan och fick söner och döttrar. 11Enåshs alla dagar (hela hans livslängd) var 905 år,
    sedan dog han.

12[Femte generationen föds – Mahalalel]
Kenan levde 70 år innan han fick Mahalalel, 13och Kenan levde 840 år efter att han fått Mahalalel och fick söner och döttrar. 14Kenans alla dagar (hela hans livslängd) var 910 år,
    sedan dog han.

15[Sjätte generationen föds – Jered]
Mahalalel levde 65 år innan han fick Jared, 16och Mahalalel levde 830 år efter att han fått Jared och fick söner och döttrar. 17Mahalalels alla dagar (hela hans livslängd) var 890 år,
    sedan dog han.

18[Sjunde generationen föds – Chanåch (Henok)]
Jared levde 162 år innan han fick Chanåch (Henok), 19och Jared levde 800 år efter att han fått Chanåch och fick söner och döttrar. 20Jareds alla dagar (hela hans livslängd) var 962 år,
    sedan dog han.

Sjunde generationen – vandrar med Gud

[I det sjunde ledet bryts mönstret i hur personernas liv beskrivs. Istället för att säga att Chanåch "levde", beskrivs hur han "vandrade med Gud". Verbformen hithpael är reflexiv och skulle kunna översättas "Chanåch, han själv, vandrade med Gud". Det var ett eget beslut från Chanåchs sida att vilja ha gemenskap med Gud. I detta stycke används också den bestämda formen "ha-Elohim" som ordagrant är "Guden". Eftersom ordet "elohim" kan användas generellt om gudar så ger den bestämda artikeln betydelsen en betoning på den ende sanne Guden.]

21[Åttonde generationen föds – Metoshelach]
Chanåch [betyder "invigd"] levde 65 år innan han fick Metoshelach. 22Chanåch vandrade i gemenskap (armkrok) med den sanne Guden [hebreiska ha-Elohim, elohim i bestämd form] i 300 år efter Metoshelachs födsel, och han fick fler söner och döttrar. 23Chanåchs alla dagar (hela hans livslängd) var 365 år. [Här kommer inte frasen "sedan dog han".]

24Sedan Chanåch så hade vandrat med den sanne Guden [ha-Elohim] fann man honom inte mer, för Gud hade hämtat honom. [Heb 11:5]

Metoshelach – Bibelns äldsta person

25

Metoshelach blev 969 år, den högsta åldern på någon i Bibeln. Han är Noas farfar och det år han dör kommer floden över jorden.

[Nionde generationen föds – Lamech]
Metoshelach [betyder "spjutets man"] levde 187 år innan han fick Lamech, 26och Metushelach levde 782 år efter att han fått Lamech och fick söner och döttrar. 27Metushelachs alla dagar (hela hans livslängd) var 969 år,
    sedan dog han.

[Hans ålder är den högsta som finns angiven i Bibeln. Han var med och såg hur arken byggdes och dog samma år som floden kom. Det vet vi eftersom Noa var 600 år då floden kom, se 1 Mos 7:11. Metushelach fick Lamech då han var 187 år. Ytterligare 182 år senare föddes Noa, se 1 Mos 5:25-29. Summan av 187 + 182 + 600 är 969.]

Noa – tionde generationen

[Det finns två Lamech i den tidiga bibelhistorien. Den förste Lamech är en ättling till brodermördaren Kain. Denne Lamech var den första polygamisten och han skröt över att ha dödat en människa, se 1 Mos 4:19-24. Han var den sjätte generationen från Adam och Eva.
    Den andre Lamech var Noas far. Hans ålder blev exakt 777 år vilket indikerar att han var en rättfärdig man. Han är den åttonde generationen från Adam och Eva och en ättling till Set. Han träffade säkert Adam som dog då Lamech var omkring femtio år gammal. Det är mycket troligt att Lamech såg sin sons Noas ark, även om han dog fem år innan floden kom.]


28[Tionde generationen föds – Noa]
Lemech [betyder "kraftfull"] levde 182 år innan han fick en son. [Här bryts mönstret, istället för att direkt ange namnet beskrivs namngivningen mer detaljerat.] 29Han gav honom namnet Noa, och sade:
"Denne ska lätta [hebreiska nacham] oss i vårt arbete och vår slitsamma möda när vi brukar jorden som Herren har förbannat."

[Det hebreiska ordet för Noa förknippas både med "nuach" som betyder "vila", och används när arken stannade på berget Ararat. Här använder Lamech ordet "nacham" som betyder att lätta på bördan. Båda dessa hebreiska ord har en gemensam rot "nch" som beskriver "vila", "andetag", "att ligga ner".]
30Sedan Lamech hade fått Noa levde han 595 år och fick [andra] söner och döttrar. 31Lamechs alla dagar (hela hans livslängd) var 777 år,
    sedan dog han.

32När Noa var 500 år blev han far till Sem, Cham (Ham) och Jafet.

Guds sorg över människans ondska

6När människosläktet började föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem, 2såg Guds söner att människornas döttrar var vackra. De tog sig hustrur som det behagade dem.

[Vilka var "Guds söner"? Frasen används bara här i 1 Mos 6:2, 4 och i Job 1:6; 2:1; 38:7. I Jobs bok refererar det till änglaliknande varelser. Kontrasten till människosläktet talar för denna tolkning. I så fall tog dessa fallna änglar mänsklig gestalt eller besatte människor och fick barn som kallades jättar, se vers 4. En annan syn är att "Guds söner" är Sets ättlingar medan "människors döttrar" var Kains ättlingar. Se även Jesu undervisning om änglar i Matt 22:30.]

3Då sade Herren: "Min Ande ska inte bli kvar i människorna för alltid på grund av deras förvillelse. De är kött och deras tid ska vara 120 år." 4Nefilimerna (jättarna, ordagrant "de fallna", eller "de som orsakar andra att falla på jorden") fanns på jorden på den tiden – och även senare – när Guds söner hade sexuella relationer med människornas döttrar och dessa födde barn åt dem. Detta var urtidens väldiga män (krigare, hjältar, hebreiska "gibborim"), och deras rykte var stort.

5Men Herren såg att människornas ondska hade blivit stor på jorden. Deras hjärtans alla tankar och avsikter var alltid och alltigenom onda. 6Herren ångrade (kände en sorg över) att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta.

[Det hebreiska ordet för att "ångra" niham innebär inte att Gud ångrar sitt första beslut i betydelsen "inser att det var fel". Ordet betyder både att känna sorg och att trösta, och själva skeendet då man går från sorg till att ge tröst. Gud känner sorg över att människan föll i synd, men det finns hopp och tröst och räddning!]

7Herren sade: "Jag ska förgöra (utrota) människorna som jag har skapat från jordens yta – inte bara människan utan fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar – jag känner sorg (ångrar) att jag har gjort dem." 8Men Noa hade funnit nåd (oförtjänt kärlek, favör) inför Herrens ögon.

[Här finns det hebreiska ordet חן (chen) första gången. Betydelsen är nåd, oförtjänt kärlek och favör. Ordet förekommer även i formerna חנן (chanan) och חנון (chanon). Chanan betyder samma sak med tillägget extraordinär vänlighet, medan chanon i huvudsak betyder nåd och favör. Chanon återfinns bara 13 gånger i GT medan chen och chanan finns 67 respektive 72 gånger. Förutom nåd är den särskilda betoningen på dessa ord att det handlar om den oförtjänta kärleken. Ingen handling kan på något sätt göra oss värdiga att få denna typ av nåd.]

Arken

9Detta är Noas fortsatta historia (hans genealogi). Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Noa vandrade [i ständig gemenskap] med Gud. 10Noa blev far till tre söner, Sem, Ham och Jafet. 11Men jorden blev mer och mer fördärvad inför Gud och full av våld (terror, laglöshet, hebreiska ordet "hamas"). 12Gud såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor levde i fördärv på jorden. 13Då sade Gud till Noa: "Jag har beslutat att göra slut på allt levande [ordagrant 'slutet på allt kött är här'], för på grund av dem är jorden fylld av våld (korruption, laglöshet). Nu ska jag förgöra [döma] dem med jorden.

14

I Dordrecht i Nederländerna har Johan Huibers byggt en fullskalig modell av Noas Ark.

Bygg en ark av goferträ. [Allmänt antas detta vara trä från den äkta cypressen, vanligt förekommande som båtvirke kring Medelhavet, men det kan också syfta på bearbetningen av träet, t.ex. att det ska vara hyvlat eller laminerat.] Inred arken med olika rum, och täck (bestryk) den med täckning (jordbeck) inuti och utanpå.

[Verbet "täck" och substantivet "täckning" har samma hebreiska rot som också betyder försoning och att försona. Det används om offerblodet i 3 Mos 17:11. Arken är en fin "skuggbild" av Jesus. Den blev "tätad" så att syndaflodens vatten inte trängde in på samma sätt som Jesu blod "tätar" från syndens skuld så den inte förgör oss!]

15Så ska du bygga den:
    300 alnar (133 meter) lång,
    50 alnar (22 meter) bred och
    30 alnar (13 meter) hög.
16Gör ett tak för båten och lämna ett utrymme på
    en aln (44 centimeter)
        mellan taket och sidorna [som en öppning för ljus].
Sätt en dörr till arken på ena sidan.
Inred arken så den får
    en undervåning,
    en mellanvåning
    och en övervåning.

17

Modell av Noa och en av hans söner som bygger på arken.

Jag ska låta floden översvämma jorden och förgöra alla levande varelser under himlen. Allt på jorden ska dö, 18men jag ska bekräfta mitt förbund med dig. Du ska gå in i arken tillsammans med dina söner, din hustru och dina sonhustrur. 19Du ska ta med dig ett par av alla levande varelser, hane och hona, för att de ska överleva tillsammans med dig. 20Av de olika arterna av fåglar, fyrfotadjur och markens kräldjur ska ett par av varje komma till dig, så att de kan överleva. 21Du måste också lägga upp ett förråd av all slags mat som man äter. Det ska bli mat för dig och för dem."
     22Noa gjorde allt som Gud hade befallt honom att göra, ja han gjorde allt detta.

[Upprepningen betonar Noas lydnad.]
7

Liten modell av Noas ark i en monter på Skapelsemuseet i Cincinnati.

[De 120 åren av nåd och den tid det tagit att bygga arken var över, det är nu dags att gå in i arken då floden kommer om en vecka.]

Herren sade till Noa: "[Det är dags!] Gå in i arken, du och hela din familj. Jag har sett att du är rättfärdig inför mig i detta släkte (denna generation). 2Ta sju par av alla rena fyrfotadjur, både hanar och honor; och ett par av de rituellt orena, en hane och en hona. 3Ta också sju par av himlens fåglar, hanar och honor, för att behålla deras säd [arter, släkten] vid liv på jorden. 4Om sju dagar ska jag låta det regna på jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag ska utplåna allt som finns till från jordens yta, allt som jag har gjort."

[Gud ger senare sitt folk instruktioner om vilka djur som är rena och orena, se 4 Mos 11, 5 Mos 14. Vissa djur är rituellt rena till offer och också lämpliga till mat, dessa tar Noa med sig sju par av för att klara sig de 371 dagar som de befinner sig i arken, jmf 7:14 och 8:14.]

5Noa gjorde allt som Gud hade befallt honom att göra. 6Noa var 600 år när floden översvämmade jorden. 7Noa gick in i arken tillsammans med sina söner, sin hustru och sina sonhustrur, undan flodens vatten. [Totalt var de åtta personer, se 1 Pet 3:20.] 8Av de rena fyrfotadjuren och av de fyrfotadjur som inte är rena, av fåglarna och av allt det som krälar på marken 9kom ett par av varje art in till Noa i arken, hane och hona, så som Gud hade befallt Noa. 10Efter sju dagar kom flodens vatten över jorden.
     11Det år då Noa blev 600 år, den sjuttonde dagen i andra månaden, den dagen öppnades alla det stora djupets källor upp och himlens dammluckor öppnades. 12Det regnade på jorden under fyrtio dagar och fyrtio nätter. 13Samma dag gick Noa och hans [tre] söner Sem, Ham och Jafet, och Noas hustru och hans tre sonhustrur in i arken. [De hade påbörjat ombordstigningen sju dagar tidigare, nu på sjunde dagen när vattnet började komma gick de ombord.] 14De och alla de olika arterna av vilda djur och boskap, de olika arterna av det som krälar på jorden och av det som flyger, både fåglar och alla andra djur med vingar. 15De gick in i arken tillsammans med Noa, två och två av alla levande varelser. 16De kom, hanar och honor av alla slags djur, så som Gud hade befallt Noa. Sedan stängde Herren igen [dörren] om honom.

17

Floden [regnet som öste ner] varade i fyrtio dagar över jorden. Vattnet steg och lyfte arken så den flöt över jorden. 18Vattnet steg högt över jorden, och arken drev (ordagrant "vandrade") på vattnet. [I den ordagranna lydelsen finns en profetisk föraning som pekar på Jesus som också vandrade på vattnet, se Matt 14:25. Jesus är arken som försonar och "tätar" mot synd och går på vattnet, se också 1 Mos 7:14; Job 9:8.] 19Allt högre steg vattnet över jorden, tills det täckte även de högsta bergen under himlen. 20Vattnet steg mer än femton alnar (sju meter) över bergen.

21Alla varelser som rörde sig på jorden gick under – fåglar och [tama] boskapsdjur och vilda djur, allt liv som jorden vimlade av, och alla människor. 22Allt på landytan som hade livsande i sin näsa dog. 23Herren utplånade allt som fanns till på jorden, människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar: allt utplånades från jorden. Kvar blev bara Noa och de som var med honom i arken. 24Vattnet besegrade mäktigt jorden under 150 dagar.

[Verbet "besegrade mäktigt" är på hebreiska "gabar", samma rot som "mäktig hjälte" i 6:4. Ordvalet knyter samman hur Gud under fem månaders tid segrar över de som verkade vara jordens mäktiga och hjältar.] 8Då tänkte Gud på [fullföljde han sitt förbund med] Noa och alla de vilda och tama djur som var med honom i arken. Han lät en vind blåsa över jorden och vattnet började sjunka undan. 2Djupets källor och himlens dammluckor stängdes, regnet upphörde. 3Vattnet drog sig efter hand bort från jorden, så att det efter 150 dagar hade minskat.
     4

Berget Ararat med de två högsta topparna.

På sjuttonde dagen i sjunde månaden blev arken vilande (hebreiska "nuach", snarlikt Noas namn) på Araratbergen [bergskam i gränsområdet mellan Turkiet och Armenien]. 5Vattnet fortsatte hela tiden att minska fram till den tionde månaden. På den första dagen i den tionde månaden blev bergens toppar synliga.

6Efter ytterligare fyrtio dagar öppnade Noa ett fönster som han hade gjort på arken, 7och släppte ut en korp. Den flög fram och åter till dess vattnet torkat upp på jorden. 8Sedan släppte han ut en duva för att se om vattnet hade sjunkit undan från marken. 9Men duvan fann ingen plats där den kunde vila utan kom tillbaka till honom i arken, för vattnet täckte fortfarande landytan. Då sträckte Noa ut handen och tog in duvan till sig i arken. 10Noa väntade ytterligare sju dagar sedan släppte han ut duvan ur arken ännu en gång. 11På kvällen kom den tillbaka till honom, och då hade den ett friskt blad från ett olivträd i näbben. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden. 12Han väntade ytterligare sju dagar sedan släppte han ut duvan igen. Denna gång kom den inte tillbaka till honom.

13Det år Noa blev 601 år, på första dagen i första månaden, hade vattnet torkat bort från jorden. Noa tog bort taket från arken och såg att marken nästan hade torkat upp. 14På tjugosjunde dagen i andra månaden var marken helt torr. 15Då talade Gud till Noa och sade:
     16"[Det är dags!] Gå ut ur arken tillsammans med din hustru, dina söner och sonhustrur. 17Släpp ut alla de djur av alla slag som du har hos dig, fåglar, fyrfotadjur och alla kräldjur som finns på jorden, så att de kan sprida ut sig över hela jorden och vara fruktsamma och föröka sig."
     18Då gick Noa ut tillsammans med sin hustru och sina söner och sonhustrur [efter att ha varit i arken i ett år och tio dagar]. 19Alla fyrfotadjur och kräldjur och fåglar, allt som myllrar på jorden, gick ut ur arken, den ena arten efter den andra. 20Noa byggde ett altare åt Herren. Han tog fyrfotadjur och fåglar av alla rena arter och offrade dem som brännoffer på altaret. 21När Herren kände den välbehagliga doften, sade han till sig själv: "Aldrig mer ska min förbannelse drabba marken för människans skull, för att hon alltifrån ungdomen har ett ont uppsåt. Jag ska aldrig mer förgöra allt levande, så som jag nu har gjort. 22Så länge jorden finns kvar ska:
    sådd och skörd,
    köld och hetta,
    sommar och vinter,
    dag och natt
    aldrig upphöra."

Guds förbund med Noa

9Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden. 2Fruktan och skräck för er ska komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himlen, över allt som krälar på marken och över alla fiskar i havet. De är givna i er hand (ni har fått auktoritet att råda över dem). 3Allt som lever och rör sig ska vara er föda, på samma sätt som jag gav er de gröna örterna (grönsakerna), ger jag er allting.

[Välsignelsen som Gud ger Noa speglar den välsignelse som Adam fick i 1 Mos 1:28. En skillnad är att nu finns synden i världen, och människan ska inte längre "råda" över djuren. I stället för ett frivilligt underordnande så finns nu en komponent av rädsla hos djuren. Även om att äta kött tidigare var tillåtet, t.ex. Abels blodsoffer var välbehagligt inför Gud och Noas rena djur under deras år i arken, så blir det nu en tydligt uttalad tillåtelse att använda djur till föda.]

4Men kött som har liv, det vill säga blod, i sig ska ni inte äta. 5Och för ert eget blod ska jag kräva vedergällning. Jag ska utkräva den av varje djur, och av varje människa ska jag kräva vedergällning, om hon dödar en annan människa.
6Den som utgjuter människoblod,
    hans blod ska utgjutas av människor,
    för Gud gjorde människan till sin avbild.

[Allt liv är heligt, och speciellt mänskligt liv. Anledningen till att Gud ser detta så viktigt är att människan är skapad till hans avbild. Att mörda en annan människa är ett angrepp på dess skapare, Gud själv.]
7Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden. 8Gud sade till Noa och hans söner: 9"Se, jag upprättar nu ett förbund med er och era efterkommande, 10och med alla levande varelser som finns hos er – fåglar, boskap och alla vilda djur – alla de som gick ut ur arken tillsammans med er. 11Jag upprättar mitt förbund med er: Aldrig mer ska allt liv (kött) utrotas genom vatten från en världsvid översvämning. Aldrig mer ska en översvämning komma och fördärva jorden."
     12Gud sade: "Detta är tecknet på det förbund jag instiftar mellan mig och er och alla levande varelser som är med er, för alla kommande släktled: 13

Regnbåge i Bergslagen i Sverige

Jag har placerat min båge [regnbågen] i skyn, och det ska vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden. 14När jag härefter sänder moln över jorden, och bågen då syns bland molnen, 15ska jag komma ihåg mitt förbund mellan mig och er och alla levande varelser av alla slag, och vattnet ska aldrig bli till en översvämning som fördärvar allt levande. 16När bågen visar sig i skyn ska jag se den och tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser, allt liv på jorden."
     17Gud sade till Noa: "Detta är tecknet [regnbågen, som antagligen var synlig för Noa just när Gud talar dessa ord] på det förbund som jag upprättar mellan mig och allt liv på jorden."

Noa och hans söner

18Noas söner som gick ut ur arken var Shem, Cham och Jafet. Cham (Ham) var far till Kanaan [som föddes senare]. 19Dessa tre var Noas söner och från dem har jordens alla folk spritt ut sig. [Se släkträdet i 1 Mos 10.]

20Och Noa, en man av jorden, började plantera en vingård. 21Han drack av vinet och blev drucken, och han var naken (utan täcke) inne i sitt tält. 22Cham, far till Kanaan, såg sin fars nakenhet och berättade det för sina två bröder utanför (tältet). 23Shem och Jafet tog ett skynke och lade på sina båda axlar och gick baklänges och dolde sin fars nakenhet. Deras båda ansikten var bortvända så att de inte såg sin fars nakenhet.
     24Noa vaknade från sitt vin och han visste vad hans yngsta son hade gjort mot honom, 25och han sade: "Förbannad är Kanaan, en tjänares tjänare (slav) ska han vara för sina bröder," 26och han sade vidare: "Välsignad vare Herren (Jahve), Shems Gud, och låt Kanaan bli hans tjänare. 27Må Gud (Elohim) utvidga Jafet och han ska bo i Shems tält och låta Kanaan bli deras tjänare."

28Noa levde 350 år efter floden. 29Alla dagar som Noa levde var 950 år, sedan dog han.

Folk och nationer växer fram

10Detta är Noas söners fortsatta historia (deras genealogi, hebreiska "toledot"), Shem (Sem), Cham (Ham) och Jafet.

[Återigen börjar ett nytt stycke. Det hebreiska ordet "toledot" används elva gånger i Första Moseboken, se 1 Mos 5:1; 6:9; 10:1; 11:10, 27; 25:12, 19; 36:1, 9; 37:2.
  • Jafet var troligtvis den älste sonen, se 1 Mos 10:21. Han föddes när Noa var 500 år gammal, se 1 Mos 11:26.
  • Shem (Sem) var troligtvis mellansonen. Han var 100 år gammal två år efter floden, se 1 Mos 11:10. Eftersom floden kom när Noa var 600 år, måste han varit född när Noa var 502 år, och är alltså två år yngre än Jafet. Anledingen att han nämns först i alla uppräkningar, här i vers 1 och i 1 Mos 5:32; 6:10; 7:13; 1 Krön 1:4, beror på att hans släktträd leder till Abraham och slutligen Messias, se Luk 3:34-36!
  • Cham (Ham) var den yngste sonen, se 1 Mos 9:24. Hur mycket yngre han är anges inte, men han var född innan floden kom.
När nu Shem, Cham och Jafets släktled beskrivs nedan i vers 2-32 blir ordningen omvänd med först Jafet, sedan Cham och sist Shem. Anledningen är troligtvis att berättelsen om Babels torn, se 1 Mos 11:1-9, då ramas in av Shems släkttavla som fortsätter i 1 Mos 11:10-26.]


Söner föddes till dem [Noas tre söner] efter floden.

Jafets söner

2Jafets söner var:
    Gåmer och Magåg och Madaj [förfader till Mederna] och Javan och Tuval och Meshech och Tiras.

3Gåmers söner var:
    Ashekkenaz och Rifat och Tågarma.

4Javans söner var:
    Elisha och Tarshish, Kittim och Dådanim [1 Krön 1:7].

5Av dessa [kan syfta på alla Jafets söner, eller bara Javans söner] blev ländernas öar uppdelade i sina länder, var och en efter sitt språk och efter sina familjer (släkter) i länderna.

[Ländernas öar skulle kunna syfta på kontinenterna. Den grekiska formen av Jafet är "Iapetos", och enligt grekisk tradition är det grekernas förfader. Det hebreiska namnet Javan betyder "ung" men också landet Grekland, se Dan 8:21; 10:20. Jafet är alltså troligvis förfader till "sjöfolken" som spred ut sig runt Medelhavet.]

Chams söner

6Chams (Hams) söner var:
    Kush och Mitsrajim och Pot och Kanaan.

7Kushs söner var:
    Seva och Chavila och Savetta och Raama och Savettecha.
[Landområdet Kush motsvaras av nuvarande Etiopen och Sudan.]

Raamas söner var:
    Sheva och Dedan.

8Kush födde Nimrod, han blev en mäktig på jorden. [Namnet Nimrod betyder ivrig eller skicklig jägare.] 9Han var en mäktig jägare framför Herrens (Jahves) ansikte. Därför finns talesättet: "Likt Nimrod, en mäktig jägare inför Herren (Jahve)." 10Hans kungarike började i Babylon och Erech och Akkad och Chalne i Shinars land. 11Från det landet kom Ashor fram och byggde Nineve och staden Rechåvåt och Kalach12och Resen mellan Nineve och Kalach, som är en stor stad. 13Mitsrajim [Chams son, vers 6] fick:
Lodim och Anamim och Lehavim och Nafettuchim 14och Patrusim och Kasluchim, som blev (stamfar till) filistéerna, och Kafettårim.
15Kanaan [Chams son som Noa förbannade, se 1 Mos 9:25-27] fick:
Tsidån [namnet på kuststaden Sidon i Syrien], hans förstfödde, och Chet [förfader till hittéerna], 16och jebusiterna [folket som bodde i Jerusalem innan israeliterna kom dit] och amoreerna och girgaseerna 17och hivéerna och arkiterna och siniterna 18och arvaditerna och tsemariterna och hammatiterna. [Dessa folk bodde i landet innan israeliterna kom dit.]
Därefter blev kananeernas familjer (klaner) utspridda (långt utanför sina tidigare gränser). 19Kananeernas gränser sträckte sig från Tsidon [Sidon, kuststaden i Syrien], där man går mot Gerar, till Gaza som man går mot Sodom och Gomorra och Adma och Tseboim till Lasha.
     20Detta är Chams (Hams) söner efter deras familjer, efter deras språk i sina landområden och i sina länder.

Shems söner

[Introduktionen till Shem är annorlunda än för hans bröder Jafet och Chem. Tillägget "till honom föddes barn" betonar denna gren i släktträdet. Det är via Shem, Arppacheshad, Shelach, Ever, Peleg som sedan Abraham kommer födas. Redan i inledningen betonas Ever som är den fjärde generationen från Noa, det släktled som kommer leda fram till Abraham och Messias.]

21Till Shem föddes också barn. Shem var förfader till alla Evers barn [fyra generationer framåt, se vers 24-25, ordet betyder "gå över" och har gett upphov till ordet "hebré"] och Jafets bror den äldre.

[Ordagrant avslutas den hebreiska meningen med "broder Jafet äldre". Det går att tolka hebreiska adjektiv "haggadol" så betydelsen blir: "Jafet var den äldre brodern". Så gör den grekiska översättningen Septuaginta och många judiska rabbiner. Andra tolkar frasen som "Jafets äldre broder" och att det är Shem som är Jafets äldre broder. Liknande formulering finns i Dom 1:13 där Kenas är Kalebs yngre bror. Den syriska, latinska och många moderna översättningar väljer denna tolkning. Kärnbibeln lutar sig mot 1 Mos 11:10 och 1 Mos 11:26 där det verkar som om Jafet är äldst, se även vers 1.]

22Shems barn var:
    Elam [elamiterna] och Ashor [assyrierna] och Arppacheshad och Lod och Aram.
23Arams söner var:
    Ots och Chol och Geter och Mash.
24Arppacheshad fick:
    Shelach.
Shelach fick:
    Ever ["hebréerna"].
25Till Ever föddes två söner:
Namnet på den ena var Peleg [snarlikt ordet för "delad"], för under hans dagar delades [hebr. "pilag"] jorden, och hans bror hette Jåktan.

[Pelegs fortsatta släktled fortsätter i 1 Mos 11:16-26 och leder fram till Abrahams far Tera. Peleg betyder delning. Det skulle mycket väl kunna vara så att det som står här att jorden delades under hans dagar kan syfta på uppdelningen av Pangea i de olika kontinenterna med hav emellan, som vi känner dem idag. I så fall inträffade denna delning ungefär 100 år efter floden. Se även slutet på vers 32.]

26[Evers andra son] Jåktan fick:
Almådad och Shelef och Chatsarmavet och Jerach 27och Hådåram och Ozal och Dikla 28och Åval och Avimael och Sheva 29och Åfir och Chåvila och Jåvav, alla dessa var Jåktans söner.
30De hade sina boplatser från Mesha som går mot Sefar till bergen i öster.

[Här används "kedem" för öster. Det är ett rikt ord som inte bara har betydelsen av ett väderstreck utan också används för att beteckna när en människa gör bokslut i sitt liv och ser både bakåt och framåt. Vi får göra upp med det som har varit och se visioner och planera för framtiden i detta väderstreck. Det finns också mycket annat knutet till öster som soluppgången med alla dess typologier, morgonstjärnan i öster och så vidare.]

31Detta är Shems söner efter deras familjer, efter deras språk i sina landområden och i sina länder.

32Detta är Noas söners familjer, efter deras språk i sina landområden och i sina länder. Och bland dessa finns de länder som delades på jorden efter floden. [En liknande avslutande refräng finns efter vers 5.]

Högmodigt tal blir obegripligt "babbel"

11Hela jorden (världen) talade ett gemensamt språk och man uttryckte sig på samma sätt (hade ett gemensamt språk för både tal och skrift). 2När de flyttade österut hittade de en slätt i Sinear och bosatte sig där. [Området är den bördiga dalen mellan floderna Eufrat och Tigris, det som senare kom att bli Babylon, nuvarande Irak.]
     3Sedan sade de till varandra: "Kom låt oss göra tegel och bränna det (härda det ordentlig)." Man använde tegel i stället för sten, och jordbeck i stället för murbruk. 4De sade: "Kom, låt oss bygga en stad och ett torn (ziggurat) som når ända upp i himlen. Då ska vårt namn bli känt, och vi behöver inte bli kringspridda över hela jorden.

[Detta går helt emot vad Gud sade om att de skulle uppfylla hela jorden, se 1 Mos 9:1 och 9:7. Ett ziggurat är ett religiöst tempeltorn. Det är byggt på liknande sätt som en pyramid, men med en trappa som leder till toppen. Högst upp var den plats som kallades Babilu – "Porten till Gud". Här fanns ett rum med en bädd och ett bord. Man ville hålla sig väl med sina gudar genom att ge dem en plats där de kunde vila och äta. Både bokstavligt och bildligt försöker människan själv nå Gud på sina villkor genom att bygga ett torn med en trappa upp till Gud.]

5Men Herren steg ner för att se staden och tornet som människorna hade börjat bygga. 6Herren sade: "Folket är helt enat och de talar alla ett och samma språk. Detta är bara början på vad de kommer att göra [som går emot min vilja]. Ingenting de beslutar sig för att göra kommer att vara omöjligt för dem. [Det finns inga gränser för hur långt de kommer att fortsätta i sin synd.] 7Kom, låt oss gå ner och förvirra (röra ihop) deras språk så att de inte förstår varandra." [Resultatet av enhet som utelämnar Gud är förvirring.]
     8Så spridde Herren människorna över hela jorden, och de slutade att bygga staden. 9Därför fick den namnet Babel, eftersom det var där Herren förvirrade jordens [gemensamma] språk till ett obegripligt "babbel", och därifrån spred ut människorna över hela jorden. [Ordet "Babel" är det hebreiska ordet för att "förvirra", och snarlikt det babyloniska ordet "Babilu" som betyder "Porten till Gud". Vårt svenska ord "babbel" kommer just från detta ord.]

Shems släkttavla

10Detta är Shems (Sems) fortsatta historia (hans genealogi, hebreiska "toledot"). [Nu följer tio generationer från Shem fram till Abram.]

När Shem var 100 år gammal födde han Arppacheshad, två år efter floden [hade startat].
     11Shems dagar efter att han fått Arppacheshad var 500 år och han fick söner och döttrar.

12Arppacheshad levde 35 år innan han fick Shelach.
     13Arppacheshads dagar efter att han fått Shelach var 403 år och han fick söner och döttrar.

14Shelach levde 30 år innan han fick Ever.
     15Shelachs dagar efter att han fått Ever var 403 år och han fick söner och döttrar.

16Ever levde 34 år innan han fick Peleg.
     17Evers dagar efter att han fått Peleg var 430 år och han fick söner och döttrar.

18Peleg levde 30 år innan han fick Reo.
     19Pelegs dagar efter att han fått Reo var 209 år och han fick söner och döttrar.

20Reo levde 32 år innan han fick Serog.
     21Reos dagar efter att han fått Serog var 207 år och han fick söner och döttrar.

22Serog levde 30 år innan han fick Nachår.
     23Serogs dagar efter att han fått Nachår var 200 år och han fick söner och döttrar.

24Nachår levde 27 år innan han fick Terach.
     25Nachårs dagar efter att han fått Terach var 119 år och han fick söner och döttrar.

26Terach levde 70 år innan han fick Abram, Nachår och Haran.

Teras släkttavla

27Detta är Terachs (Teras) fortsatta historia (hans genealogi, hebreiska "toledot").

Terach fick Abram, Nachår och Haran, och Haran fick Lot. 28Haran dog framför sin far Terachs ansikte i landet där han föddes, i Ur i Kaldéen. 29Abram och Nachår tog sig hustrur. Abrams hustru hette Sarai och Nachårs hustru hette Milka, Harans dotter, far till Milka och far till Iska. 30Sarai var ofruktsam, hon hade inga barn. 31Terach tog Abram, sin son och Lot, Harans son, och Sarai, hans svärdotter Abrams hustru, och de vandrade iväg från Ur i Kaldéen och de kom till Haran där de vistades. 32Alla dagar som Terach levde var 205 år, sedan dog Terach i Haran.

Gud kallar Abram

12Nu sade Herren (Jahve) till Abram: "Gå för dig själv ut från ditt land, din släkt och från din fars hus till landet jag ska visa dig. [Ordet "släkt", "måledet" på hebreiska, betyder inte bara släkt utan även "platsen för din födelse" och "ursprung". Det syftar på en längre historia bakåt än bara din egen livstid.]
2Jag ska göra dig till ett stort folkslag
    och jag ska välsigna dig
och göra ditt namn stort
    och du ska bli en välsignelse.
3Jag ska välsigna dem som välsignar dig,
    och den som vanärar (inte respekterar, ordagrant: "tar lätt på") dig ska jag förbanna (helt förgöra),
och i dig ska alla jordens nationer (familjer, släkter)
    bli inympade (blandade med, välsignade).
4Abram gick som Herren (Jahve) hade talat till honom och Lot gick med honom. Abram var 75 år gammal när han gick från Haran (Charan) [1 Mos 11:31]. 5Abram tog Sarai sin hustru och Lot sin brorson och alla sina tillhörigheter som de hade samlat och människorna (tjänstefolk, bokstavligt "själarna") som de hade fått i Charan. De gick iväg för att gå till landet Kanaan, och till landet Kanaan kom de.

6Abram gick genom landet till platsen Shechem, till Måres terebint. På den tiden var kananiterna i landet. 7Herren (Jahve) visade sig för Abram och sade: "Till din säd ska jag ge detta land." Och han byggde ett altare där till Herren (Jahve) som hade visat sig för honom. 8Och han flyttade från den platsen (Shechem) till bergen öster om Betel och slog upp sitt tält så att han hade Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han ett altare åt Herren (Jahve) och åkallade Herrens (Jahves) namn. 9Abram drog upp tältpinnarna och fortsatte vandra söderut.

Abraham går till Egypten

10Det blev hungersnöd i landet och Abram gick ner till Egypten för att vistas där eftersom hungersnöden var svår (tung) i landet. 11Det hände när han gick in i Egypten att han sade till sin hustru Sarai: "Se, jag vet att du är en mycket vacker kvinna att se på. 12Det kommer att hända att när egypterna ser dig så kommer de att säga; 'Det är hans hustru,' och de kommer att döda mig men låta dig leva. 13Snälla, jag ber dig, säg att du är min syster, så att det går väl med mig för din skull, så att min själ får leva på grund av dig." [1 Mos 20:1-18; 26; Abram litar inte på att Gud ska beskydda honom.] 14Och det blev så att när Abram kom till Egypten, såg egypterna kvinnan och att hon var mycket vacker. 15Faraos prinsar såg henne och prisade henne inför farao och kvinnan togs till faraos hus. 16Han behandlade Abram väl för hennes skull. Han hade får och oxar och åsnor och tjänare och tjänarinnor och åsneston och kameler.

17Herren (Jahve) plågade farao och hans hus med svåra plågor för Abrams hustru Sarais skull. 18Farao kallade till sig Abram och sade: "Vad är det du har gjort mot mig? Varför berättade du inte att hon är din hustru? 19Varför sade du: ’hon är min syster’, så att jag tog henne till hustru. Här är din hustru, ta henne och gå härifrån!" 20Farao gav sina män befallningar om honom (Abram), och de förde bort honom och hans hustru och alla deras tillhörigheter.

[Texten är inte helt tydligt om plågorna förhindrar farao att fullborda äktenskapet med Sara. Abraham blir given får, kor, tjänare och tjänarinnor, åsneston och kameler vilket talar för att han får betalt för henne. Samtidigt blir farao arg över vad Abraham gjort när han drabbas av plågorna. När Abram på nytt svek mot Sara igen i 1 Mos 20:17-18 verkar det som om någon typ av sjukdom gjort att kvinnorna inte kunde få barn, det kan vara en parallell till plågorna i 1 Mos 12 som drabbar farao, något som talar för att Gud skyddade Sara från att bli utnyttjad.]

Abram och Lot går skilda vägar

13Abram drog upp från Egypten, han och hans hustru [Sara] med allt vad de ägde, och Lot gick med dem till Negev (landet i syd). 2Abram var mycket rik på boskap, silver och guld.
     3Han vandrade vidare från Negev till Betel, till platsen där hans tält hade stått från början, mellan Betel och Ai, 4till platsen för altaret som han gjorde där först. Där (på den platsen) åkallade Abram Herrens (Jahves) namn.
     5Även Lot, som gick med Abram, hade flockar med småboskap och hjordar med nötkreatur och tält. 6Landet kunde inte rymma dem så att de kunde bo tillsammans, för deras rikedomar (ägodelar och boskapshjordar) var så stora att de inte kunde bo tillsammans. 7Det uppstod strider mellan Abrams boskapsherdar och Lots boskapsherdar. Kanaaniterna och periséerna bodde också i landet.
     8Abram sade till Lot: "Jag ber dig, låt det inte vara någon strid mellan dig och mig eller mellan mina herdar och dina herdar, för vi är ju bröder. 9Ligger inte hela landet framför oss? Skilj dig från mig, jag ber dig. Om du vill gå åt vänster, går jag åt höger, och om du vill gå åt höger, går jag åt vänster."
     10Lot lyfte upp sina ögon och såg hela Jordanslätten. Den var grönskande (ordagrant: ett område bevattnat av källflöden) överallt, som en Herrens trädgård, lik Egyptens land när man går till Tsåar, innan Herren förstörde Sodom och Gomorra.

[Här kan man göra en intressant reflektion. Var det så att Döda havet bildades när Sodom och Gomorra förstördes? Här beskrivs området som idag är Döda havet som om det vore Edens lustgård.]

11Lot valde åt sig Jordanslätten och Lot vandrade österut. De gick skilda vägar från varandra.

[Det finns många underliggande betydelser i denna vers. Att Lot gick österut, hebreiska "kedem", antyder att han ser både framåt och bakåt och i en mening gör upp med sitt liv för att gå in i något nytt. Att de går skilda vägar är inte bara av praktisk natur utan något som sker även på ett andligt plan där Abram fortsätter att vandra med Gud medan Lot går sina egna vägar och följer sina känslor, snarare än det som är rätt och sant. Han räknas fortfarande som rättfärdig när domen faller över Sodom, men samtidigt märker man i den berättelsen att han har börjat kompromissa, se 1 Mos 19.]

12Abram bodde i Kanaans land och Lot i städerna på slätten (Jordanslätten) och flyttade sitt tält så långt bort som till Sodom. 13På den här tiden var Sodoms män onda och syndade mycket (grovt och på alla upptänkliga sätt) mot Herren (Jahve).

14Efter att Lot hade skilt sig från honom, sade Herren till Abram: "Lyft upp dina ögon och blicka ut från platsen där du är, mot norr och mot söder, mot öster och mot väster, 15för hela detta land som du ser det ska jag ge till dig och till din säd (alla dina efterkommande) efter dig. 16Jag ska göra dina ättlingar som dammkornen på marken. Om någon kan räkna jordens alla dammkorn, då ska din avkomma också kunna räknas. 17Stå upp och vandra genom landet i hela dess längd och i hela dess bredd [Jos 1:3], för till dig ska jag ge det."

18Abram flyttade sitt tält och kom till Mamres terebintlund, som ligger i Hebron. Där byggde han ett altare till Herren (Jahve).

Lot tillfångatas

14

Det hände sig i de dagar då
    Amrafel var kung i Shinar [Babylon],
    Ariåch var kung i Ellasar [troligvis i Messopotanien],
    Kedarlaåmer var kung i Elam [nuvarande Iran]
    och Tidal var kung i Gojim [pluralformen av "goyim" används generellt för hednanationer].

2De [fyra kungarna] gick till krig mot [fem andra kungar]:
Bera ["ondskans son"], kung i [staden] Sodom
och med Birsha ["med ondska"], kung i [staden] Gomorra,
Shinav ["faderns prakt/glans"], kung i [staden] Adma,
och Shemevel ["storslagen vinge/flykt"], kung i [staden] Tsevåim,
och kungen i [staden] Bela – det är [nuvarande] Soar (Tsåar).
[Exakt var dessa städer låg är inte känt, men det är troligt att alla dessa fem alierade kungar och deras städer låg nära varandra i Siddimsdalen.]
3Alla dessa kom samman i Siddimsdalen, som nu (numera) är Salthavet (Döda havet).

[Denna vers antyder att Döda havet inte existerade vid detta tillfälle utan bildades senare. Mycket sannolikt då Sodom och Gomorra förstördes, se 1 Mos 13:10.]

4Tolv år tjänade de Kedarlaåmer [kungen i Elam] och det trettonde året gjorde de uppror. 5 6 7 8 9 10

Gravyr av David Martin (1639-1721) som illustrerar hur Lot tillfångatas.

11 12 13 14 15 16 17 18Melkisedek, kungen i Salem [Jerusalem, "shalem" betyder frid och helhet], bar ut bröd och vin. Han var präst åt den Högste Guden (El Elion).

[Hebreiska namnet Malki-zedek betyder: "Min kung är rättfärdig". Se även Ps 110; Heb 5:6-10; 6:20-7:28. Kopplingen mellan hans namn och staden finns också i orden "rättfärdighet" och "frid". Dessa två ord återfinns ofta tillsammans, se Ps 85:11; Jes 9:7; 32:17; 48:18; 60:17.] 19 20 21 22 23 24 15En tid därefter kom Herrens ord till Abram i en syn: "Var inte rädd, Abram! Jag är din sköld, din mycket stora belöning."

[Den sista delen kan översättas på två sätt: "Jag är din stora belöning" eller "Din belöning ska bli stor". Utifrån sammanhanget verkar det till en början syfta på en materiell belöning, men det kan vara en medveten dubbeltydighet i den hebreiska texten. Abram hade nyligen avböjt erbjudandet från Sodoms kung att behålla ett krigsbyte och utifrån svaret i nästa vers verkar det som Abram tolkar det som en materiell belöning, men undrar vad detta spelar för roll när han inte har någon arvinge. Gud har däremot något mycket större än bara rikedom för Abram – han ska bli Abraham och kallas "trons fader" och få Herren som sin belöning.]

2 3 4
     5Herren förde ut Abraham [från tältet till den stjärnklara natten] och sade: "Blicka upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan!" Sedan sade han till honom: "Så talrika ska dina ättlingar bli."
     6Abraham trodde (litade, förtröstade) på Herren, och Herren räknade (tillskrev) honom som rättfärdig (han gjordes fri från synd och skuld, fick det rätt ställt med Gud).

[Abraham trodde på löftet om ett barn, och talrika ättlingar, han trodde att Messias skulle komma genom hans säd och trodde på honom som sin Frälsare, se Joh 8:56. Både i GT och NT finns det bara ett sätt att bli rättfärdig på, nämligen av nåd genom tro, se Rom 4:3.] 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

Hagar och Ismael

16Abram och hans hustru Sarai var barnlösa. [I denna kultur var detta något skamfullt. Gud hade dock lovat dem ett eget barn som skulle bli deras arvinge, se 1 Mos 12:2. Tio år tidigare hade Abram försökt adoptera sin tjänare Elieser för att få en arvinge, men Gud förtydligade då sitt löfte att det verkligen skulle vara hans egen son, se 1 Mos 15:2-4. Abraham är nu 85 år och Sarai 75 år, se 1 Mos 12:4, 17:17.] Sarai hade en egyptisk tjänstekvinna som hette Hagar [som de troligen fått av farao när de var i Egypten, se 1 Mos 12:16].

2Sarai sade till Abram: "Eftersom Herren har gjort så jag inte kan få barn, så ligg med min tjänarinna. Kanske kan jag få en familj genom henne." [Sarai följde den dåtida kulturens tradition att ge en av sina tjänarinnor till sin man för att bli surrogatmor.] Abram lyssnade på Sarais ord (lydde henne). 3Efter tio år i Kanaans land gav Sarai, Abrams fru, sin egyptiska tjänarinna Hagar till sin man som en andra fru. 4Abram låg med Hagar och hon blev gravid. När Hagar fick reda på att hon var gravid började hon se ner på (förakta) Sarai.
     5Då sade Sarai till Abram: "Det är ditt fel att all denna laglöshet (terror, destruktiva kraft, plundring, hebreiska ordet "hamas") har drabbat mig. Jag tillät min tjänare att ligga med dig, men när hon såg att hon var gravid började hon förakta mig. Låt Herren döma mellan mig och dig." [Sista delen kan också översättas: "Låt Gud straffa dig för det här."]
     6Abram sade till Sarai: "Eftersom du bestämmer över din tjänarinna, så gör vad du vill med henne." Då började Sarai gå så hårt åt Hagar att hon flydde bort från Sarai. [Abram tar inte ansvar, utan låter Sarai agera utifrån sin bitterhet.]

7Herrens ängel (budbärare) hittade Hagar nära en vattenkälla i öknen, källan som ligger på vägen mot [öknen] Sur. 8Ängeln sade: "Hagar, Sarais tjänarinna, varifrån kommer du och vart är du på väg?" Hon svarade: "Jag flyr från min föreståndarinna, Sarai."

[Vattenkällan ligger på väg till Egypten, Hagar försökte kanske ta sig hem till sitt land, en sträcka på ca 25 mil. Att ensam och dessutom gravid försöka göra denna resa i oländig öken är dömt att misslyckas, vilket hon förstått eftersom hon inte svarar på frågan vart hon är på väg. Hon flyr mållöst från sina problem. Frågan "varifrån kommer du?" betyder på hebreiska inte så mycket från vilken plats, utan snarare från vilka omständigheter kommer du, vilken situation lämnar du?]

9Då sade Herrens ängel till henne: "Vänd tillbaka till din föreståndarinna och ödmjuka dig under henne." 10Herrens ängel sade: "Jag ska göra din ätt (ditt släkte) mycket stor. Den ska bli så stor att ingen kan räkna dem alla." 11Sedan sade Herrens ängel till henne:
"Du är nu gravid
    och ska snart föda en son.
Du ska ge honom namnet Ismael [uttalas "Ishmael" på hebreiska, betyder "Herren hör"],
    för Herren (Jahve) har hört hur du plågats (varit under andras våld).
12Din son ska bli en vild man (omöjlig att tämja, som en vildåsna);
    hans hand ska vara emot alla,
    och alla ska vara emot honom (det ska vara ständig konflikt runt omkring honom).
Han ska bo borta (österut) från alla sina bröder."
13Hagar gav Herren, som hade talat med henne, ett namn: "Du är en Gud som ser." [På hebreiska är det "El-Roi".] Hon sade: "Har jag verkligen fått se en skymt (ryggen) av honom som ser mig? [Hagar var uppväxt i Egypten och van med gudar gjorda av trä och sten som varken talade eller såg. Nu hade hon med egna ögon fått se den levande Guden.] 14Därför fick källan namnet "Den levandes brunn han som ser mig" (Beer Lachai-Roi på hebreiska), den ligger mellan Kadesh och Bared. [Det är vid samma källa eller brunn som Isak möter sin hustru Rebecka första gången, se 1 Mos 24:62.]

15Hagar födde en son till Abram och Abram gav sin son, som Hagar fött, namnet Ismael. 16Abram levde 86 år innan Hagar födde Ismael åt Abram. 17 2 3 4 5Du ska inte längre heta Abram, utan ditt namn ska vara Abraham.

[Gud lägger till bokstaven h "He", så namnet blir Abraham. Detta är signifikant eftersom bokstaven "He" uttalas som en utandning. Det låter som när man blåser ut luft för att putsa ett par glasögon. Vad betyder detta? Jo Gud blåser in sin ande in i Abrahams namn! Med Guds andes hjälp ska undret ske! På hebreiska uttalas hans namn "Avraham".]

För jag ska låta dig bli en fader för många nationer (folk). 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15Sedan sade Gud till Abraham: "Din hustru ska inte längre heta Sarai, utan hennes namn ska vara Sarah. 16Jag ska välsigna henne och ska tillsammans med dig ge henne en son. Jag ska välsigna henne och hon ska bli en mor till många nationer (folk). Kungar över nationer ska komma från henne!"
[På samma sätt som Gud lägger till bokstaven h, "Heath", i Abrahams namn (se vers 5), så gör Gud på samma sätt med Sara så hennes namn blir Sarah. Detta är signifikant eftersom bokstaven "Het" uttalas som en utandning. Det låter som när man blåser ut luft för att putsa ett par glasögon. Vad betyder detta? Jo Gud blåser in sin ande in i Saras namn! Med Guds andes hjälp ska undret ske!] 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 18

Så här skulle utsikten från Abrahams tält kunnat se ut. Bilden kommer från Jerusalems botaniska trädgård.

Herren (Jahve) uppenbarade sig [igen] för Abraham vid de stora träden (ekarna eller terebinterna) i Mambre [strax utanför Hebron, tre mil söder om Jerusalem]. Abraham satt vid tältöppningen under den varmaste delen av dagen. 2Han lyfte sin blick och fick se tre män inte så långt ifrån honom. [De verkar ha dykt upp från ingenstans.] På en gång när han såg dem reste han sig upp från sin plats och sprang emot dem och bugade sig mot marken [för att hälsa dem välkomna och visa vördnad].
     3Han sade: "Min Herre (Adonai), om jag har funnit nåd för dina ögon så gå inte förbi din tjänare. 4Låt mig hämta lite vatten så att ni kan tvätta av era fötter och vila er under trädet här. 5Låt mig hämta en bit bröd så ni kan styrka er nu när ni ändå har kommit förbi er tjänares hem. Sedan kan ni fortsätta igen."
    De svarade "Ja, gör det!"
     6Abraham skyndade in i tältet till Sara och sade: "Skynda dig och ta tre sea-mått [totalt 20-30 liter] fint mjöl och baka runda bröd.

[Bröd bakades dagligen för familjens behov. Det gick snabbt. Mjöl blandade med vatten och bakades på golvet under glödande kol. Dagsbehovet för en person, enligt 2 Mos 16:16, var en omer som är 3/10 sea, så tre sea-mått var många gånger mer än vad som behövdes för tre gäster.]


     7Sedan sprang Abraham bort till boskapen, tog en fin spädkalv och gav den till en tjänare, som skyndade sig att tillreda den. 8Sedan [när köttet var klart] tog han kvarg (smör) och mjölk och kalven som han tillrett och satte fram åt dem. Själv stod han [som en betjänt] under trädet medan de åt. 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20… Sodom [betyder "brinna"] och Gomorra [betyder "dop", grundordet handel, tyranni]21 22 23 24 25
     26Herren (Jahve) svarade: "Om det finns femtio rättfärdiga i staden Sodom så ska jag rädda hela platsen för deras skull."
     27Sedan frågade Abraham: "Eftersom jag har beslutat mig för att börja tala med Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) så fortsätter jag, trots att jag bara är stoft och aska. 28Tänk om det fattas fem för att det ska bli femtio rättfärdiga, kommer du att förgöra hela staden för dessa fem människors skull?" Herren svarade: "Jag ska inte förgöra den om det finns fyrtiofem rättfärdiga där."
     29Abraham talade till honom igen: "Vad händer om det bara är fyrtio där?" Han svarade: "Jag ska inte göra det på grund av de fyrtio."
     30Då sade Abraham: "Herre, bli inte upprörd över att jag fortsätter fråga! Vad händer om det bara är trettio där?" Han svarade: "Jag ska inte göra det på grund av de trettio."
     31Abraham sade: "Eftersom jag har beslutat mig för att börja tala med Herren så fortsätter jag. Vad händer om det bara är tjugo där?" Han svarade: "Jag ska inte göra det på grund av de tjugo."
     32Till sist sade Abraham: "Herre, bli inte upprörd över att jag frågar en gång till! Vad händer om det bara är tio där?" Han svarade: "Jag ska inte göra det på grund av de tio."

[Abraham ber inte bara för de rättfärdiga i staden utan för alla där. Gud vill rädda hela platsen om det finns tio rättfärdiga där.] 33 19 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18Men Lot sade till dem: "Inte så, min Herre (Adonai). 19Se, till att din tjänare har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i dina ögon, och du har visat stor nåd (omsorgsfull kärlek) mot mig genom att du har räddat mitt liv. Jag kan inte fly till bergen för att inte ondskan ska komma ikapp mig och jag dör.

[Här finns det hebreiska ordet חסד (chesed) för första gången. Det betyder nåd, omsorgsfull kärlek och trofasthet. Även ordet chen för nåd används här men det beskrivs ingående i 1 Mos 6:8. Chesed är det vanligaste ordet för nåd i GT. Det förekommer 241 gånger. Totalt finns det fem olika rötter som betyder nåd fast på lite olika sätt i hebreiskan. Chesed är den typen av nåd som beskriver en omsorgsfull kärlek och även trofasthet. Det är nåden som bryr sig om på ett praktiskt sätt, driven av äkta kärlek som håller över tid. Chesed är en nåd som aldrig sviker.]

20 21 22

Sodom förgörs

23

Sodom förstörs, av den franske målaren Jules Laurens (1825-1901).

24Då lät Herren (Jahve) eld och brinnande svavel regna över Sodom och Gomorra. Det sändes ner från himmelen av Herren (Jahve). 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 20 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17Abraham bad till Guden [den enda Guden – Jahve], och Gud botade Abimelek och hans hustru och slavinnor, så att de kunde få barn igen. 18 21 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34

Gud prövar Abraham

22Och det hände sig därefter att Gud prövade Abraham och sade till honom: "Abraham" och han svarade: "Här är jag."

[Här är jag, "hineni" på hebreiska, är ett uttryck som inte i första hand handlar om att tala om var man befinner sig rent fysiskt eller geografiskt. Det är ett ord som istället innebär att "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar". Här i 1 Mos 22:1 förekommer ordet för första gången i bibeln. Både Abraham och alla andra som ger detta svar är exempel på personer som går in i någon form av ledarroll när de säger "hineni", här är jag. Isak säger det i 1 Mos 22:7, Jakob i 1 Mos 31:11, Mose i 2 Mos 3:4, profeten Samuel säger det i 1 Sam 3:4, profeten Jesaja i Jes 6:8, m.fl.]

2Han (Gud) sade: "Ta nu din son, din ende son som du älskar, Isak, och gå till Morias land och offra honom där som ett brännoffer till mig, på ett berg som jag ska berätta för dig om.

[I den här versen används ordet "ahava" för första gången i GT. "Ahava" betyder att älska eller kärlek. Det är signifikativt att på samma sätt som Abraham älskar Isak, är Jesus Guds älskade Son. Hela detta kapitel är en bild på hur Gud kommer att offra Jesus för hela mänskligheten. In i minsta detalj ser vi här många förebilder till det som kommer ske längre fram. Gud bevisade sin kärlek till oss att han utgav sin ende Son. Faktum är att här finns en viktig förutsättning för fortsättningen på det förbund som Gud ingick med Abraham i 1 Mos 15. Om Abraham är villig att offra sin son är Gud beredd att göra samma sak, vilket också sker 2000 år senare. I ett blodsförbund måste båda parter vara villiga till samma uppoffringar för varandra.]

3Abraham steg upp tidigt nästa morgon och sadlade sin åsna. Han tog med sig två av sina unga män (tjänstefolk) och Isak, hans son. Han klöv ved till brännoffret, steg upp och gick till den plats som Gud hade talat om för honom. 4På tredje dagen, lyfte Abraham sin blick och såg platsen långt borta. 5Abraham sade till sina unga män (tjänstefolk): "Vänta här med åsnan, jag och gossen går vidare, vi ska tillbe och kommer tillbaka till er."

[Isak är inte en ung pojke utan en vuxen man. Han hade lätt kunnat göra motstånd och övermannat sin gamle far, men går villigt med på att låta sig bindas. Isaks agerande utgör en förebild till Jesu offer på Golgata. Isak bär själv upp veden till offret, på samma sätt som Jesus själv bär tvärslån. Platsen är också den samma, Moria berg är höjden i Jerusalem där templet stod i den södra ändan av åsen som sträcker sig norrut, vilket möjliggör att Jesus faktiskt korsfästes på precis samma plats som Abraham byggde altaret.
    Utifrån Saras ålder kan vi se att Isak inte var äldre än 37 år. Hon dog 127 år gammal, se 1 Mos 23:1, och födde Isak då hon var 90 år, se 1 Mos 17:17; 21:1-5. Det skulle inte vara otroligt om Isak var 33 år, vilket i så fall exakt sammanfaller med Jesu ålder.]


6Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak. Han tog elden i sin hand och kniven och de gick båda tillsammans. 7Isak pratade med sin far Abraham och sade: "Min far" och han svarade: "Här är jag, min son." Han sade: "Vi har eld och ved men var är lammet till brännoffret?" [Detta är andra gången som Abraham säger "här är jag" i detta kapitel, se vers 1 och 11.] 8Abraham svarade: "Gud (Elohim) ska själv förse sig med lammet till brännoffret, min son." De gick båda vidare tillsammans.

[Att hebreiskan här uttrycker att Gud ska förse sig själv, talar profetiskt även om att Gud förser sig själv med det perfekta offret när Han senare ger sin son Jesus som det fullkomliga offret för världens och alla människors synder.]

9De kom till platsen som Gud hade berättat för honom om och Abraham byggde ett altare där. Han lade i ordning veden och band Isak, sin son och lade honom på altaret ovanpå veden. 10Abraham sträckte ut sin hand och tog kniven för att slakta sin son.
     11En Herrens (Jahves) ängel ropade till honom från himlen och sade: "Abraham, Abraham" och han svarade: "Här är jag." [Detta är tredje gången som Abraham säger "här är jag" i detta kapitel, se vers 1 och 7.]

12Han (Herrens ängel) svarade: "Lägg inte din hand på gossen, gör ingenting mot honom, för nu vet jag att du är en gudfruktig man, jag ser att du inte har undanhållit din son, din ende son, från mig." [Heb 11:17-19; Jak 2:21-23] 13Abraham lyfte upp sina ögon och tittade och såg bakom sig en bagge som hade fastnat med sina horn i snåret. Abraham gick och tog baggen och offrade den som ett brännoffer istället för sin son. 14Abraham gav platsen namnet Jahve Jire, som man säger än idag "på berget där Herren (Jahve) ska förse." [Det finns ett flertal beskrivande namn på Gud i GT. Jahve Jire, Herren vår försörjare, är ett av dem.]

15Herrens (Jahves) ängel (budbärare) [1 Mos 16:7] ropade till Abraham från himlen en andra gång 16och sade: "Vid mig själv har jag svurit (gett min ed) säger Herren (Jahve), eftersom du har gjort denna sak och inte har undanhållit din son, din ende son, 17som en välsignelse ska jag välsigna dig och föröka, jag ska föröka din säd som stjärnorna på himlen och som sanden som finns på havets strand, och din säd ska besitta sin fiendes port. 18I din säd ska alla jordens nationer vara välsignade, eftersom du har lyssnat till min röst."

19Abraham återvände till sina unga män (tjänstefolk) och de steg upp och gick tillsammans till Ber Sheva och Abraham bodde i Ber Sheva. [1 Mos 21.14]

20Och det hände sig efter dessa händelser att man berättade för Abraham och sade: "Se, Milka har fött barn till din bror Nachår." [1 Mos 11:29] 21Ots, hans förstfödde och Boz hans bror och Kemoel, Arams far, 22och Kesed och Chazå och Pileddash och Jidlaf och Betoel. 23Och Betoel födde Rebecka, dessa åtta födde Milka åt Nachår, Abrahams bror. 24Hans konkubin som hette Reoma födde Tevach och Gacham och Tachash och Maacha. 23Sara blev 127 år gammal…2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 24 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 25 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11

Ismaels släkttavla

12Detta är berättlelsen om Ismaels …13 14 15 16 17 18

Isaks släkttavla

19Detta är berättlelsen om Isaks fortsatta historia …20 21 22 23 24 25 26[Isak var fyrtio år när han började be och det tog tjugo år innan bönesvaret kom, se vers 20.] 27 28 29 30 31 32 33 34 26 2 3 4 5… mina stadgar och min undervisning (Tora). 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 27 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 28 2 3 4 5 6 7 8 9 10Jakob lämnade [sina föräldrar Isak och Rebecka och sin bror Esau i] Beer-Sheba och begav sig mot Haran.

[Haran ligger i Mesopotamien, ca 80 mil norr om Beer-Sheba, minst en månads vandring till fots. Rebeckas plan att klaga över Esaus kanaaneiska hustrur hade lyckats. Hon fick sin man Isak att skicka i väg hennes favoritson Jakob för att hitta en israelisk hustru långt i norr, och på så vis skydda honom från att bli dödad av sin tvillingbror Esau.]

11Jakob kom till en speciell plats där han måste stanna över natten eftersom solen hade gått ner. [I hebreiskan bara "platsen" i bestämd form. Allteftersom berättelsen utvecklas blir det till den heliga platsen Betel som betyder "Guds hus". Det är 3-4 dagars vandring från Beer-Sheba till Betel som ligger 2,5 mil norr om Jerusalem.] Han tog en av stenarna på platsen, placerade den vid huvudet och lade sig ned för att sova. [Stenen kan ha använts som kudde, eller tjänat något annat syfte. Det verkar inte som Jakob ännu var helt övertygad om att Herren var den enda guden, se vers 20-21. Många folk över jorden ser vissa stenar som magiska och heliga, och kanske hade han också sådana föreställningar.] 12Han drömde [den natten en gudomligt inspirerad dröm] och såg en stege vara rest på jorden. Toppen nådde ända upp till himlen och han såg hur Guds änglar steg upp och ner på den.
     13Plötsligt såg han Herren själv stå högst upp och säga: "Jag är Herren, din fader [förfader] Abrahams Gud och [din far] Isaks Gud. [Notera att ännu har Gud inte blivit Jakobs Gud, det är först efter brottningskampen i 1 Mos 32.] Marken som du nu ligger på ska jag ge åt dig och din säd. 14Din avkomma ska bli [talrik] som stoftet på jorden och du ska utbreda dig åt havet [till Medelhavet i väster] och öster, och norr, och till Negev [öknen i söder]. Genom dig och din avkomma ska alla folkslag på jorden bli välsignade. 15Se, jag är med dig och ska bevara dig vart du än går, och jag ska föra dig tillbaka till detta land. Jag ska inte överge dig intill dess att jag har gjort vad jag har lovat dig." [Jakob hade inte ännu någon fru, men skulle bli far till tolv söner, nationen Israel, och finns med i släktledet för den utlovade Messias – Jesus.]
     16[Drömmen tog slut och] Jakob vaknade upp ur sömnen och sade: "Herren är verkligen på denna plats och jag visste det inte." 17Han greps av fruktan och sade: "Hur helig är inte denna plats! Det måste vara Guds boning, ja, här är himlens port." 18 19 20 21 22 29 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 30 2 3 4 5 6 7 8Och Rakel sade: "Guds närkamper har jag utkämpat (stretat, 'vridit mig'; brottats) med min syster och jag har [verkligen] fått överhanden (övervunnit)." Så gav (kallade) hon honom namnet Naftali ["min kamp"; eller möjligtvis "slug närkamp"]. 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 31 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13...som såg dig i betel [för 15 år sedan], där du…14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 32 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22Samma natt steg Jakob upp och tog sina två hustrur, sina två slavinnor, och sina elva söner och gick över Jabbok vid vadstället. 23Han tog dem och förde över dem till andra sidan forsen, och sedan skickade han över alla sina ägodelar.

[Jabbok rinner från öster och mynnar ut i Jordanfloden mitt emellan Döda havet och Galileiska sjön. Själva ordet Jabbok är väldigt snarlikt det hebreiska ordet för "kamp". Ordagrant betyder Jabbok "att tömma", "hälla ur".]

24Jakob var ensam kvar [på den norra flodbanken]. En man [Jesus, Gud själv i mänsklig gestalt, se vers 30] brottades med honom fram tills solen gick upp. 25När mannen såg att han inte kunde vinna över Jakob rörde han vid Jakobs höftled, så att höften gick ur led medan de brottades med varandra. 26Sedan sade mannen: "Låt mig gå, för solen har börjat gå upp." Jakob svarade: "Jag släpper dig inte om du inte välsignar mig." 27Då svarade mannen honom: "Vad heter du?" Han svarade: "Jakob." [I GT reflekterar namnet personligheten. Namnet Jakob betyder: "svindlare, en som ligger i bakhåll och attackerar", ordagrant "en som tar genom hälen". Namnet står alltså för en människa som lurar och bedrar, något som har präglat Jakobs liv och nu blir uppenbart för honom.]

28Mannen sade: "Du ska inte längre heta Jakob (svindlare), utan Israel, för du har stridit både mot Gud (Elohim) och människor och vunnit (överlevt)."

[Namnet Israel har flera betydelser: "att kämpa mot Gud" eller "att Gud kämpar för oss", "att Gud regerar" eller "att vi regerar tillsammans med Gud". På hebreiska är namnen Jakob och Israel helt olika förutom en bokstav som är gemensam, nämligen bokstaven jod. Detta är den minsta av alla hebreiska bokstäver och symboliserar därför ofta ödmjukhet. Detta förstärker att det enda som finns kvar av den gamle Jakob är hans ödmjukhet, han behövde bli tömd på sin egen stolthet. Jakob kämpade med Gud och i processen blev han ödmjuk. På den grunden blir han Israel, en ärlig man och en regent tillsammans med Gud som segrar! Se även Hos 12:3-4.]
     29Då frågade Jakob: "Jag ber dig, låt mig få veta ditt namn?" Han svarade: "Varför frågar du efter mitt namn?" Sedan välsignade han Jakob där.
     30Jakob kallade platsen Peniel (Guds ansikte). Han sade: "För jag har sett Gud (Elohim) ansikte mot ansikte, och överlevt."

31När han passerat Penuel [en stad vid floden Jabbok, alternativ stavning till Peniel] såg han solen gå upp, men han haltade på grund av sin höftskada. [Efter mötet med Gud vandrade Jakob annorlunda.] 32 33 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16Sedan spottade de honom i ansiktet [vilket var] och slog honom, och några gav honom örfilar17 18 19 20 34 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 35 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29

Esaus släkttavla

36Detta är berättelsen om Esaus, Edoms, fortsatta historia. 2 3 4 5 6 7 8

Esaus släkttavla

910 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 37

Jakobs släkttavla

23 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 38 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 39 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 40 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 41 2 3 4 5 6 7 8… spåmän (skrivare, från ordet för penna)9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24… spåmännen (skrivare, från ordet för penna)25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 42 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 43 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14Må Allsmäktig Gud (El Shaddai) ge er evig nåd (gränslös barmhärtighet) inför den mannen, så att han befriar åt er er andra bror och Benjamin. Och för min del om jag blir barnlös (berövas mina barn), så är jag barnlös (berövad).

[Detta är första gången som det hebreiska ordet רחמים (rachamim) förekommer i GT. Det betyder evig nåd, obegränsad barmhärtighet, gränslöst medlidande, oändligt förbarmande. Då ordet står i plural finns det ingen början och inget slut, det är omöjligt att räkna, det saknar begränsningar. Därav översättningar som på olika sätt uttrycker detta med adjektiv som evig, oändlig, gränslös m.m. Huvudbetydelsen i ordet är nåd, men hebreiskan har fem olika rötter för detta ord. Just denna rot betonar att nåden innebär barmhärtighet, medlidande och förbarmande.
    Rachamim delar även rot med ordet för livmoder – רחמ (rechem). Det ger nåden i detta uttryck ytterligare en dimension av att vara värnande och beskyddande på samma sätt som livmodern är det lilla, hjälplösa och värnlösa barnets beskydd. På samma sätt som det ofödda barnet också är helt beroende av navelsträngen för att få näring, ligger i detta ord för nåd även en dimension som visar att vi är helt och hållet beroende av Guds eviga nåd för att ens överleva! Det gör att barmhärtigheten, medlidandet och förbarmandet får mycket djupare dimensioner än bara lite allmän välvilja.]


15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 44 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 45 2 3 4Josef sade till sina bröder: "Kom närmare mig", så de kom nära [så Josef kunde viska till dem utan att egyptierna skulle höra deras konversation]. Då sade han [i låg ton]: "Jag är Josef, er bror, som ni sålde till Egypten. 5Var inte ledsna och arga på er själva för att ni sålde mig hit. Gud har sänt mig före er för att bevara människors liv. 6I två år har det nu varit hungersnöd i landet, och i ytterligare fem år ska man varken plöja eller skörda. 7Gud har sänt mig hit före er för att bevara er och rädda era liv genom en stor befrielse. 8Ja, det var Gud som skickade hit mig, inte ni [Ps 105:17]. Han har gjort mig till faraos närmaste rådgivare, herre över hans hus, och härskare över hela Egyptens land. 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 46 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 47 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 48 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16...

[Här används verbet "gaal" första gången i Bibeln.] 17 18 19 20 21 22 49 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 50 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14

Josef lugnar sina bröder

15När Josefs bröder såg (började inse konsekvenserna av) att deras fader [Jakob] var död, sade de: "Vad händer om Josef hatar oss (är bitter och långsint) och nu kommer att hämnas för allt ont vi gjort mot honom?" 16Därför skickade de ett bud till Josef som löd så här:
"Innan din far dog17bad han oss meddela dig, Josef, detta:

'Jag ber dig [Josef], var snäll och förlåt dina bröders synder och allt illa de gjort mot dig.'

Vi, tjänare åt din fars Gud, ber dig att förlåta oss."
När Josef hörde dessa ord brast han i gråt. 18Sedan kom också hans bröder och föll ner framför honom och sade: "Här är vi, vi är dina slavar."
     19Men Josef svarade dem: "Var inte rädda, skulle jag ta Guds plats? 20Ni ville skada mig, men som ni kan se har Gud vänt det till något gott, för att rädda många människors liv. 21Var inte rädda, jag ska försörja er och era barn." Sedan tröstade Josef dem och talade till deras hjärta (uppmuntrade han dem). 22 23 24 25 26




© 2021 Svenska Kärnbibeln