Referenser (163 st)
Den andra gav han namnet Efraim: "För Gud har gjort mig fruktsam i mina bedrövelsers land." [Namnet Efraim betyder "dubbel frukt".]
[Guds ordning är först Manasse, sedan Efraim. Först måste vi "glömma" och komma över det som varit, förräderiet, de falska anklagelserna, fängelset och den orättfärdiga behandlingen innan vi kan bära frukt. Istället för att söka hämnd, måste vi förlåta våra bröder och föda "Manasse", se .]
Till Josef i Egyptens land föddes Manasse och Efraim genom hans fru Asenat, prästen Potiferas dotter från On [].
[På Abrahams, Isaks och Jakobs tid är traditionen att den förstfödde blir nästa familjehuvud. Som äldste son ärver han namn, status och sin fars egendom. Det är inte ovanligt att Gud överraskar, vilket vi redan sett flera exempel på i Första Moseboken. I detta stycke följer Josef traditionen och placerar Manasse, sin förstfödde, på den högra sidan för att ta emot den största välsignelsen. Jakob korsar då sina armar och välsignar Efraim med sin högra hand. Josef tar för givet att det är ett misstag, men Jakob vet exakt vad han gör.]
Efter allt detta kom man till Josef och sa: "Se, din far är sjuk." Då tog han med sig sina två söner Manasse och Efraim.
[Jakob fortsätter tala till Josef:] Nu är dina två söner mina, de som föddes till dig i Egyptens land innan jag kom till dig i Egyptens land, Efraim och Manasse, precis som Ruben och Simeon är och ska vara mina.
Josef tog dem båda, Efraim i sin högra hand mot Israels vänstra hand, och Manasse i sin vänstra hand mot Israels högra hand, och förde dem nära honom.
Israel sträckte ut sin högra hand och lade den på Efraims huvud – som var den yngre – och sin vänstra hand på Manasses huvud, så att han korsade sina händer, för Manasse var den förstfödde.
När Josef såg att hans far lade sin högra hand på Efraims huvud, ogillade han det (det var något ont i hans ögon), så han tog tag i sin fars hand för att flytta den från Efraims huvud till Manasses huvud.
Han välsignade dem den dagen och sa:
"Av dig ska Israel välsigna och säga:
'Gud (Elohim) ska göra dig som Efraim och som Manasse.' " Så satte han Efraim före Manasse.
Josef såg [sin andra son] Efraims söner till den tredje generationen; även Manasses son, Machir [Josefs barnbarn], blev far till barn [som lades] på Josefs knän.
[Manasse var Josefs förstfödde, vars son hette Machir, se ; . Att "lägga på Josefs knän" anspelar på den sed där det nyfödda barnet lades på knäna, först på fadern, som genom att ta emot det erkände barnet som sitt eget och sedan modern, se . Josef adopterade sina barnbarn och barnbarnsbarn, vilket betyder att de fick del av hans välsignelse och arv, se även .]
Från Josefs söner:
från Efraim Elishama, son till Ammihod;
från Manasse Gamliel, son till Pedatsor.
Josef söner,
av Efraims söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som var skickade att gå ut i krig,
detta var antalet av dem av Efraims stam, de var 40500.
På den västra sidan
ska vara de i lägret som tillhör Efraims baner enligt deras avdelningar.
Ledaren för Efraims söner är Elishama, Ammihods son,
Alla som räknades i Efraims läger var 108100
efter deras avdelningar.
De ska dra ut (gå) som nummer tre [tåga efter de sex första stammarna och leviterna].
På den 7:e dagen offrade Elishama, son till Ammihod, ledare för Efraims söner.
Och under sitt baner (standar) vandrade Efraims söners läger i sin härordning, och över hans här var Elishama, son till Ammihod.
Av Isaskars stam Jigal, Josefs son.
Josefs söner efter deras familjer: Manasse och Efraim.
Dessa är Efraims söner efter deras familjer:
Av Shotelach, shotelachernas familj,
av Becher, bechernas familj,
av Tachan, tachaniternas familj.
Dessa är Efraims söners familjer, de som räknades av dem, 32500.
[Första räkningen: 40500, en minskning på 8000.]
Dessa är Josefs söner efter deras familjer. [ och b formar en inclusio med Josefs två söner Manasse och Efraim.]
Och av Efraims söners stam en ledare,
Qemoel, Shiftans son.
Hans oxes förstling, han är majestätisk, hans horn är en vildoxes horn, med dem ska han stånga folken, allesammans ända till jordens yttersta gräns, de är Efraims tiotusen och de är Manasses tusen."
[Efraim är ju den yngre men nämns ändå först. Manasse är den större stammen men Efraim har ändå en armé som är tio gånger större.]
och hela Naftali [Galileen i norr]
och Efraims och Manasses land [i centrala norra delen]
och hela Judas land ända till havet i väster [södra centrala delen fram till Medelhavet]
Josefs söner var två stammar, Manasse och Efraim. Och de gav ingen del till leviterna i landet, förutom städer att bo i med öppet land runtomkring för deras boskap och småboskap.
Och Josefs söner, Manasse och Efraim tog sitt arv.
Och gränsen för Efraims söner efter deras familjer var denna. Gränsen för arvet österut var Atrot-Adar till Beit-Choron den övre,
Från Tappoach går gränsen västerut till bäcken Kana, och därifrån går den ut till havet. Detta är arvet för Efraims söners stam efter deras familjer,
tillsammans med städerna som var avskilda för Efraims söner i mitten av arvet för Manasses söner, alla städer med sina byar.
Men de drev inte ut kanaanéerna som bodde i Gezer utan kanaanéerna bor mitt i Efraim till denna dag och blev tjänare för att utföra det tunga arbetet.
Tappoach land tillhörde Manasse men Tappoach på gränsen till Manasse tillhörde Efraims söner.
Och gränsen gick ner till Kanas bäck söderut från bäcken med städer som tillhör Efraim bland Manasses städer, men Manasses gräns är på den norra sidan om bäcken och går därifrån ut till havet (Medelhavet).
Söderut är Efraims och norrut är Manasses och havet är hans gräns och den sträcker sig till Asher i norr och till Isaskar i öster.
Och Josua sa till dem: "Om du är ett stort folk gå då upp till skogen och hugg ner för dig själv där i perisséernas land och Refaim, eftersom Efraims bergsbygd är för trångt för dig." [Efraims bergsbygd sträckte sig från Betel, norr om Jerusalem, upp till Jisreelslätten.]
Och Josua talade till Josefs hus till Efraim och till Manasse och sa: "Du är ett stort folk och har stor kraft (styrka), du ska inte ha bara en lott,
Som Herren (Jahveh) hade befallt [], gav de honom [Josua] den stad han begärde – Timnat-Serach i Efraims bergsbygd. Och han byggde en stad och bodde i den.
Så de avskilde [3 städer väster om Jordanfloden:]
Kedesh i Galileen i Naftalis bergsbygd och
Shechem i Efraims bergsbygd och
Kirjat-Arba som är Hebron i Juda bergsbygd.
Och resten av Kehats söner fick genom lotten till sina familjer från Efraims stam och från Dans stam och från halva Manasse stam – 10 städer.
Och Kehats söners familjer, leviterna, Kehats övriga söner, fick sina städer genom lotten från Efraims stam.
Och de gav dem Shechem med den öppna marken runtom i Efraims bergsbygd, fristaden för en mandråpare, och Gezer [halvvägs mellan Joppe och Jerusalem] med den öppna marken runtom,
Och de begravde honom på gränsen till hans arv i Timnat-Serach, som är i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaash.
Och Elazar, Arons son, dog och de begravde honom på hans son Pinchas kulle, som getts till honom i Efraims bergsbygd.
Och Efraim drev inte ut kanaanéerna som bodde i Gezer [stad halvvägs mellan Joppe och Jerusalem], utan kanaanéerna bodde i Gezer bland dem.
Och de begravde honom på gränsen till hans arv i Timnat-Cheres [även kallat Timnat Serah, se ; ] i Efraims bergsbygd, på norra sidan av berget Gaash.
Och det skedde, när han kommit [hem], att han blåste i en shofar i Efraims berg [för att samla dem till strid]. Då kom Israels söner ner med honom från bergsbygden, och han var framför dem [Ehud tog täten].
Hon satt under Deborahs palmträd
(dadelpalm – hebr. tomer) mellan Rama
[betyder: "höjd"] och
Betel [betyder: "Guds hus"] i
Efraims bergsbygd
[1-2 mil norr om Jerusalem], och Israels söner kom upp till henne för juridiska beslut.
[Deborahs dubbla roll som profetissa och domare återkommer språkligt i att saker beskrivs i två. Texten nämner två höjder: Rama (profeten, domaren och prästen Samuels födelseplats) och Betel (där Jakob brottades med Gud). Efraim betyder "dubbelt fruktsam" och ordet för dadelpalm tomer delar rot med Tamar som födde tvillingar till Juda ().]Ut från Efraim kom de vars rötter är i Amalek,
efter dig Benjamin bland ditt folk,
ut från Machir kom furstar ner och ut från Sebulon
de som hanterade härskarstaven.
[Det finns inga biologiska rötter mellan Amalek och Efraim, detta syftar på att Josua besegrade Amalek. Josua är Efraimit och Amalek den första fienden som stred mot Israel i Refidim efter uttåget.]
Och Gideon sände budbärare genom hela
Efraims bergsbygd
[som sträckte sig från Betel, norr om Jerusalem, upp till Jisreelslätten – området kallades senare Samarien] och sa: "Kom ner mot Midjan, och ta vattnen framför dem så långt som till Beit-Bara och även Jordan."
Och alla
Efraims män samlades tillsammans och tog vattnen så långt som till Beit-Bara och även Jordan.
Och Efraims män sa till honom: "Varför har du behandlat oss på detta sätt? Varför kallade du inte på oss när du gick för att strida med Midjan?" Och de grälade allvarligt med honom.
Och han sa till dem: "Vad har jag gjort i jämförelse med er? Är inte Efraims insamlande [efterskörd av vindruvor] bättre än Aviezers vinskörd?
Och efter Avimelech steg Tola [betyder mask eller scharlakansröd], Poas son, upp till att rädda Israel, Dodos son, en man från Issachar, och han bodde i Shamir i Efraims bergsbygd.
Och Ammons söner gick över Jordan för att strida mot Juda och mot Benjamin och mot Efraims hus så att Israel kom i mycket nöd.
Och Efraims män samlades och gick över till Tsafon och de sa till Jefta: "Varför gick du över och stred mot Ammons söner utan att kalla på oss att gå med dig? Ditt hus ska vi bränna över dig i eld."
Och Jefta samlade alla Gileads män och stred mot Efraim och Gileads män slog Efraim eftersom de sa: "Ni gileaditer är flyktingar från Efraim mitt i Efraim och mitt i Manasse."
Och gileaditerna tog Jordans vadställen [] mot Efraim och det blev så att när någon av Efraims flyktingar sa: "Låt oss gå över", sa Gileads män till honom: "Är du en Efraimit?" Om han sa: "Nej",
då sa de till honom: "Säg, jag ber dig, Shibbolet" [betyder: flod/bäck], och han sa: "Sibbolet" eftersom han inte kunde uttala det rätt [jfr ], då tog de fast honom och slog honom vid Jordans vadställen. Och vid den tiden föll från Efraim 42000. [Detta är ett fruktansvärt inbördeskrig.]
Och Avdon, Hallels son, piratoniten, dog och han blev begravd i Piraton i Efraims land i amalekiternas bergsbygd.
[Den första berättelsen återberättar hur Moses egna barnbarn och ättlingar sätter upp ett helt system av avgudadyrkan i Dan. Berättelsen har sju episoder, där de tre sista hör ihop och blir bara värre och värre. Den första husguden sätts upp av en individ, medan den andra sätts upp av en hel stam!] Och det hände sig att det fanns en man i
Efraims bergsbygd vars namn var Mika
(hebr. Michajho) [betyder: ´Vem är som Jahveh?´].
[Efraims bergsbygd sträckte sig från Betel, norr om Jerusalem, upp till Jisreelslätten. Här låg Shilo där tabernaklet stod. Namnet Mika stavas Michajho i och , senare i och resten av kapitlet används den kortare hebreiska formen Micha. Båda namnen betyder "Vem är som Jahveh?" I berättelsen nämns om 1100 silver, samma summa som var och en av de filisteiska kungarna erbjöd Delila för att förråda Simson, se .] Och mannen gick från staden, från Betlehem i Juda, till att vistas varhelst han kunde finna. [Frasen är tvetydig, letade han efter mat, en plats att bosätta sig på, ett arbete eller en plats som Gud skulle visa honom?] Och han kom till Efraims bergsbygd till Mikas hus, till att forma hans väg. [Sista frasen är också ovanlig]
Och Dans söner sände från sina familjer fem män från sin mitt, män, soldatsöner, från Tsorah [Simsons födelsestad och den plats där han också blev begravd, se ; ] och från Eshtaol [det var i området mellan dessa städer i Låglandet som Herrens Ande började röra vid Simson, se ] till att genomsöka (bespeja, spionera på) landet och till att utforska det, och de sa till dem: "Gå och utforska landet."
Och de kom till Efraims bergsbygd och till Mikas hus och övernattade där.
Och de gick förbi (passerade) därifrån Efraims bergsbygd och kom till Mikas hus.
[Den andra berättelsen i Domarbokens avslutning inleds nu. Den enda person som namnges är Pinchas (). Att han är son till Elazar som var samtida med Josua () gör att denna berättelse utspelar sig tidigt i domartiden, en generation efter Josua. Frasen som återkommer fyra ggr "I dessa dagar fanns det ingen kung i Israel" (; ; ) återfinns här, men med lite förändrad ordföljd där "kung" kommer före "fanns" här.]
Och det skedde i dessa dagar – då någon kung inte fanns i Israel – att en man, en levit, vistades på den andra (bortre) sidan av Efraims berg. Han tog åt sig en kvinna, en konkubin från Betlehem i Juda.
[Ingen person namnges, vilket gör berättelsen mer generell och applicerbar. Huvudpersonen är en levit – den stam som hade ett uppdrag av andligt ledarskap. Det är inte samma person som i föregående berättelse. Det finns både likheter och kontraster:
Leviten var på resa i bergsbygden, samma område där en annan levit i föregående berättelse hittat ett hem (). Riktningen är omvänd – i kapitel reste en levit från Betlehem till Efraims bergsbygd, här reser en annan levit i motsatt riktning ner till Betlehem. Båda berättelserna handlar om gästfrihet – i ger Mika leviten titeln "far", men behandlar honom som sin egen son. Här är leviten en faders svärson. Kvinnan introduceras som bihustru, något som gör att läsaren direkt anar oråd utifrån tidigare händelser i som slutade i tragik i .]
Och se, på kvällen kom en gammal man från sitt arbete från fältet. Mannen var från Efraims bergsbygd och han vistades i Giva, men platsens män var Benjamins söner.
Och han sa till honom: "Vi passerar från Betlehem i Juda till den andra sidan av Efraims berg, därifrån kommer jag och jag gick till Betlehem i Juda och nu går jag till Herrens (Jahvehs) hus men ingen man tar (bjuder) in mig i sitt hus.
Det fanns en man från Ramatajim-Tsofim, från Efraims bergsbygd, och hans namn var Elkana [betyder: "Gud har skapat"],
Jerochams son,
Elihos son [Eliel, se ],
Tochos son [Toah, se ],
Tsofs son,
en Efraimit.
[Ramatajim betyder "två kullar" och Ramatajim-Tsofim tros vara Arimatea, 25 km väster om Shilo. Senare nämns att Samuels hemstad är Rama, se .]
Och han gick [nordväst] genom Efraims bergsbygd och passerade genom Shalishas område [Baal-Shalishah] men fann dem inte. Sedan passerade han genom Shaalims område [´rävarnas´ område] men där var de inte, och han passerade genom benjaminiternas område men fann dem inte.
Och alla Israels män som hade gömt sig själva i Efraims bergsbygd, när de hörde att filistéerna flydde förföljde även de dem i striden.
och han gjorde honom till kung över Gilead och över ashuriterna och över Jizreel och över Efraim och över Benjamin och över hela Israel.
Och folket gick ut på fältet mot Israel och striden ägde rum i Efraims skog.
Saken är inte sådan. Men en man från Efraims bergsbygd, Sheva, Bichris son, har lyft sin hand mot kungen, mot David. Ge oss honom och vi ska lämna staden."
Kvinnan sa till Joav: "Se, hans huvud ska kastas till er över muren."
Och dessa är deras namn:
Hurs son – i Efraims bergsbygd;
Och Jerobeam byggde Shechem i Efraims bergsbygd och bodde där och han gick därifrån och byggde Penoel.
[Shechem var en strategisk knutpunkt där flera vägar möttes mellan bergen Gerizim och Ebal. Peniel var den plats vid floden Jabbok, på östra sidan av Jordanfloden, där Jakob brottades med Gud. Staden fanns på Gideons tid (, ), men nu bygger Jevoram upp den på nytt. Staden identifieras med Tell ed-Dhahab.]
Och han sa: "Allt är i sin ordning. Min herre har sänt mig och sagt: "Se, nu kom det till mig från Efraims bergsbygd två unga män av profetsönerna, ge dem, jag ber dig, en talent [34 kg] silver och två ombyten dräkter."
Och Jehoash, Israels kung tog Amasja, Juda kung, Jehoash son, Achasjas son, vid Beit-Shemesh och kom till Jerusalem och bröt ner Jerusalems mur från Efraims port [på norra sidan av Jerusalem] till Hörnporten [på västra sidan], 400 alnar [180 meter].
Vissa släkter bland Kehats ättlingar fick städerna inom sitt område från Efraims stam:
man gav dem asylstaden Shechem [nuvarande Nablus i Samarien, se ] med betesmarker i Efraims bergsbygd, Geser med betesmarker,
Efraims söner var Shutela, dennes son Bered, dennes son Tahat, dennes son Eleda, dennes son Tahat,
Då sörjde deras far Efraim länge, och hans bröder kom för att trösta honom.
I Jerusalem bodde en del av Juda barn, av Benjamins barn och av Efraims och Manasse barn, nämligen:
av Efraims söner 20800 tappra stridsmän, namnkunniga män i sina familjer,
Den 7:e, som tjänstgjorde under 7:e månaden [tishri – sept/okt], var
peloniten Heles av Efraims barn. I hans avdelning fanns 24000.
Den 11:e, som tjänstgjorde under 11:e månaden [shvat – jan/feb], var
pirgatoniten Benajaho av Efraims barn. I hans avdelning fanns 24000.
för Efraims barn Hosea, Asasjas son,
för ena hälften av Manasse stam Joel, Pedajas son,
Avijam steg upp på berget Semarajim i Efraims bergsbygd och sa: "Hör mig, Jerobeam och hela Israel!
När Asa hörde dessa ord och denna profetia av profeten Oded, tog han mod till sig och avlägsnade de eländiga avgudabilderna ur Juda och Benjamins hela land och ur de städer som han hade erövrat i Efraims bergsbygd. Han upprättade på nytt Herrens altare, det som stod framför Herrens förhus.
Och han samlade hela Juda och Benjamin, liksom de främlingar från Efraim, Manasse och Simeon som bodde ibland dem. Många från Israel hade anslutit sig till honom när de såg att Herren (Jahveh), hans Gud (Elohim), var med honom.
Han placerade krigsfolk i alla befästa städer i Juda och trupper i Juda land och i de städer i Efraim som hans far Asa hade intagit.
Joshafat bodde nu i Jerusalem, men han begav sig åter ut bland folket, från
Beer-Sheva till
Efraims bergsbygd, och förde dem tillbaka till Herren
(Jahveh), deras fäders Gud.
Men en gudsman kom till honom och sa: "O konung! Låt inte Israels här dra ut med dig, för Herren är inte med Israel, inte med några av Efraims barn.
Då avskilde Amasja skaran som hade kommit till honom från Efraim och lät dem gå hem igen. Men de blev mycket arga på Juda och vände tillbaka hem i stor vrede.
Och Juda kung Amasja, son till Joash, son till Jehoachaz, blev tillfångatagen [792 f.Kr.] i Beit-Shemesh av Israels kung Joash. När han hade fört honom till Jerusalem bröt han ner ett stycke av Jerusalems mur, från Efraimsporten till Poneporten, 400 alnar [omkring 200 meter, troligen den norra och mest sårbara sidan].
Och Sikri, en tapper man från Efraim, dödade kungasonen Maaseja, slottsfursten Asrikam och Elkana, kungens närmaste man.
Några av huvudmännen bland Efraims barn, nämligen Asarja, Johanans son, Berechjah, Meshillemots son, Hiskia (hebr. Jechizqijah), Shallums son, och Amasa, Hadlajs son, stod då upp och gick emot dem som kom från kriget
Hiskia sände ut bud till hela Israel och Juda och skrev också brev till Efraim och Manasse att de skulle komma till Herrens (Jahvehs) hus i Jerusalem för att fira Herrens, Israels Guds, påsk.
Ilbuden for från stad till stad i Efraims och Manasses land och ända till Sebulon. Men man skrattade åt dem och hånade dem.
Det var en stor del av folket, många från Efraim och Manasse, Isaskar och Sebulon, som inte hade renat sig utan åt påskalammet på annat sätt än som var föreskrivet. Men Hiskia hade bett för dem och sagt: "Må Herren (Jahveh), den gode, förlåta var och en
När allt detta var över, drog alla israeliter som hade varit där ut till Juda städer och slog sönder stoderna, högg ner asherapålarna och bröt ner offerhöjderna och altarna i hela Juda, Benjamin, Efraim och Manasse tills att de hade gjort slut på dem. Sedan vände alla Israels barn tillbaka till sina städer, var och en till sin besittning.
I Manasse, Efraims och Simeons städer ända till Naftali genomsökte han överallt husen.
De gick till översteprästen Hilkia (hebr. Chilqijaho) och lämnade pengarna som hade kommit in till Guds hus och som leviterna som höll vakt vid tröskeln hade samlat in från Manasse, Efraim och hela det övriga Israel, liksom från hela Juda och Benjamin och från Jerusalems invånare.
Då gick folket ut och hämtade kvistar och gjorde hyddor, var och en på sitt tak och sina gårdar, likaså på gårdarna vid Guds hus och på torget vid Vattenporten och på torget vid Efraimsporten [i norra delen av västra muren].
vidare över
Efraimsporten, Gamla porten och
Fiskporten [i norr där fisk från bl.a. Tyros importerades, se ; ; ] och genom
Chananels torn ("Guds-favör-torn" – hebr. migdal chananel) och "De hundras torn"
(Meahtornet – hebr. migdal ha-meat) [], ända fram till Fårporten; och de stannade vid Fängelseporten.
Gilead tillhör mig.
Manasse tillhör mig.
Efraim är [bildligt som] min hjälm (mitt huvuds värn, och skydd, en säker fästning).
Juda är min spira (kungaspira). [Jakob profeterade att Juda skulle ha kungaspiran, se .]
Efraims söner [det norra riket Israel] var som bågskyttar med pilbågar
men de vände tillbaka på stridens dag [de var fega och vågade/ville inte ta striden när det väl gällde].
[Kan syfta på eller .]
Dessutom avskydde (förkastade) han Josefs tält
och valde inte Efraims stam.
Innan Efraim och Benjamin och Manasse [tre av de norra stammarna] väckte upp din makt
och kom för att frälsa (rädda) oss.
Gilead [bergsområde öster om Sukkot] är mitt, Manasse [öster och väster om Jordanfloden, se ] är mitt,
Efraim [väster om Jordanfloden, mellan Manasse och Benjamin] är försvaret av mitt huvud, Juda [Jerusalem och den södra delen av Israel] är min spira.
Och det blev berättat för Davids hus [kung Achaz och hela hans kungahus] och man sa: "Aram har lägrat sig i Efraim." Då började hans [Achas] hjärta, liksom hans folks hjärtan att skaka, som träden i skogen skakar när det blåser.
Eftersom Aram har planerat att skada dig tillsammans med Efraim, och Remaljahos son säger:
För Damaskus är Arams huvud och Damaskus huvud är Retsin. Innan 65 år har gått ska Efraim brytas ner och inte vara ett folk.
Efraims huvud är Samarien och Samariens huvud är Remaljahos son. Om du inte har tro ska du inte erfara det."
Herren (Jahveh) ska ge sådana dagar över dig, och över ditt folk och över dina fäders hus, som aldrig har kommit sedan dagen då Efraim skildes från Juda, kungen från Assyrien."
Och allt folket ska veta (vara intimt förtrogna med),
även Efraim och Samariens invånare,
som säger med stolthet och arrogans i hjärtat:
Manasse [äter] Efraim och Efraim [äter] Manasse,
och de tillsammans [vänder de sig] mot Juda.
[Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
Då ska Efraims avundsjuka (hat) försvinna
och Judas fiender ska bli utrotade.
Efraim ska inte vara avundsjuk på Juda,
och Juda ska inte plåga Efraim.
Fästningarna ska försvinna från Efraim
och kungadömet från Damaskus,
och kvarlevan av Aram ska bli som Israels söners härlighet,
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
[Nu följer en sektion med sex ve-rop, se ; , ; ; ; . De två sista kapitlen (34-35) hör tematiskt ihop med budskapet som startade i kap 28. På samma sätt som bokens två första sektioner (1-12 och 13-27) slutar med seger och glädje, avslutas detta stycke på samma sätt.]
Ve över den stolta kronan på Efraims druckna,
hans ärbara skönhet är en vissnande blomma
på huvudet i den fruktsamma dalen [staden Samarien i det norra riket]
med dem som är slagna av vin.
Under fötterna ska den stolta kronan
av Efraims druckna bli trampad,
En röst (lyssna) berättar från Dan och olycka hörs från Efraims berg.
Och jag ska kasta bort er från mina ögon, som jag har kastat bort alla era bröder, hela Efraims säd.
Det kommer en dag,
när väktarna på Efraims bergsbygd ropar:
Kom, låt oss gå upp till Sion
upp till Herren, vår Gud (Jahveh Elohim).
De ska komma tillbaka gråtande [i ånger för tidigare synder],
under bön om nåd (oförtjänt kärlek) ska jag föra dem tillbaka.
Jag ska leda dem längs med vattenbäckar [],
på en jämn väg där de inte ska stappla.
Jag ska göra detta eftersom jag är en fader för Israel,
och Efraim är min förstfödde son.
Jag har verkligen hört Efraim begråta sig själv:
Du har tuktat mig och jag är tuktad,
som en otämjd kalv [],
vänd på mig så jag blir omvänd,
för du är Herren min Gud (Jahveh Elohim).
Är Efraim en kär son för mig?
Är han ett barn som är gungat på knät?
För så ofta jag talar om honom,
kommer jag fortfarande ärligt ihåg honom,
därför längtar mitt inre [mitt hjärtas strängar vibrerar] efter honom,
jag ska sannerligen ha förbarmande över honom,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
Jag ska föra tillbaka Israel till hans betesmark,
och han ska beta på Karmel och Bashan,
och hans själ ska bli mättad
i Efraims bergsbygd och i Gilead.
Du människobarn, tag en trästav och skriv på den [på samma sätt som gjorts tidigare, se ]:
"För Juda och alla israeliter som hör till honom." [Sydriket – Juda stam tillsammans med några norra stammar (Benjamin, Levi och delar av Simeon).] Ta sedan en annan trästav och skriv på den:
"För Josef, Efraim och alla israeliter som hör till honom." [Det norra riket – representeras av Josef eller Efraim () tillsammans med Manasse.]
Tala till dem: "Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk): Se, jag ska ta Josefs trästav som är i Efraims hand och alla israeliter som hör till honom och lägga den på Judas trästav, och göra dem till en trästav – de ska bli ett i min hand."
Närmast Manasses område ska Efraim ha en lott från östra sidan till västra.
Närmast Efraims område ska Ruben ha en lott från östra sidan till västra.
Efraim [den ledande av de tio norra stammarna i det norra riket – Israel] är förenad med avgudar,
lämna honom ensam.
Jag känner (är intimt förtrogen med) Efraim [den ledande stammen av de tio i Nordriket]
och Israel [de övriga nio norra stammarnas handlingar] är inte undangömd för mig.
För Efraim, du har begått äktenskapsbrott,
Israel är orenat.
Men Israels stolthet ska vittna i hans ansikte
och Israel och Efraim ska snubbla i sin synd.
Juda ska också snubbla med dem.
Efraim ska ödeläggas på tillrättavisningens dag.
Bland Israels stammar gör jag sanningen känd (låter alla veta vad som verkligen ska ske).
Efraim är betryckt, krossad i sin dom,
eftersom han villigt vandrar efter orenhet.
Därför är jag för Efraim som en mal
och som ruttenhet för Juda hus.
Och när Efraim såg sin sjukdom
och Juda sitt sår,
gick Efraim till Assyrien och sände efter kung Jarev [Jarev betyder "utmanare"; uttrycket kan också tolkas som en titel malki rav – "den store kungen"],
men han kan inte läka dig och inte heller ska han bota din skada.
Jag ska vara som ett lejon för Efraim,
som ett ungt lejon för Juda hus,
jag ska bryta ner och gå iväg,
jag ska ta bort och ingen ska befria.
Vad ska jag göra (ta mig till) med dig, Efraim [det norra riket – Israel]?
Vad ska jag göra (ta mig till) med dig, Juda [det södra riket]?
Er nåd (kärleksfull omsorg, trofast kärlek) är som morgondiset [som snabbt skingras],
som dagg som fort försvinner [när solen bränner bort det, se ].
I Israels hus
har jag sett fasansfulla ting,
deras prostitution finns i Efraim,
Israel är skändat.
När jag helar Israel
då är Efraims synd blottlagd och Samariens ondska,
för de har handlat bedrägligt
och tjuvarna går in
och rövargängen gör en räd utan förvarning.
Efraim har blandat sig själv med folken.
Efraim har blivit en ovänd brödkaka.
[Som en brödkaka som bara gräddats på den ena sidan.]
Och Efraim har blivit som en menlös duva
utan förstånd,
de kallar på Egypten,
de går till Assyrien.
För de har gått till Assyrien
som en ensam vildåsna för sig själv,
Efraim har köpt (betalt en prostituerads lön – hebr. tanah) älskare.
Efraim [den ledande av de tio norra stammarna i det norra riket – Israel] har förökat altaren till synd,
altaren har blivit till synd för honom.
De ska inte bo i Herrens (Jahvehs) land,
utan Efraim ska återvända till Egypten
och de ska äta oren mat [] i Assyrien.
Efraim är en väktare med min Gud (Elohim),
profeten är en fågelfångares snara på alla hans [Efraims] vägar.
Fiendskap i hans Guds (Elohims) hus.
Efraims ära ska flyga iväg som en fågel,
där ska inte vara någon födsel
och ingen med barn och ingen befruktning.
Efraim är som
Tyros som jag har sett planterad på en skön plats,
men
Efraim ska föda fram sina barn
till en slaktare.
[Först som barnoffer till avguden Baal, sedan till Assyrien, se .] Efraim är slagen,
deras rot är uttorkad,
de ska inte bära någon frukt,
även om de föder,
ska jag [Herren] slå deras älskade livsfrukt.
Också den [den gjutna avgudakalven i Betel] ska bäras bort till Assyrien,
som en gåva till kung Jarev.
Efraim ska ta emot skam
och Israel ska skämmas för sina egna råd.
Och Efraim är en kviga som älskar att tröska
och jag har gått över hennes nacke [lagt ett ok över det].
Jag ska göra Efraim till en ryttare,
Juda ska plöja,
Jakob ska bryta hans jordkokor.
Ändå var det jag som vägledde Efraim [det norra riket – som en far lär sin son att börja gå],
och jag som tog dem i mina armar,
men de ville inte erkänna
att jag hade helat dem.
Hur ska jag kunna överge (släppa) dig, Efraim?
Hur ska jag kunna lämna dig, Israel?
Hur kan jag göra dig som [staden] Admah?
Hur kan jag göra dig som [staden] Tsevojim? [Admah, Tsevojim och Bela var städer som nämns tillsammans med Sodom och Gomorra, se ]
Mitt hjärta vänder sig i mig (mina känslor svallar; jag ändrar mitt beslut),
all min tröst vaknar (ordagrant: ´tillsammans tänds mitt förbarmande upp´).
Jag ska inte verkställa min häftiga vrede,
jag ska inte återvända för att ödelägga Efraim,
för jag är Gud (El) och inte en man,
den Helige i din mitt,
och jag ska inte komma i raseri.
Efraim omsluter mig med förnekelse (hyckleri – hebr. kachash)
och Israels hus med svek (hebr. mirmah)
och Juda är ständigt trolös mot (vill bryta sig loss; irra bort från; vara hemlös från – hebr. rod) Gud (El)
ja, mot den Helige, den trofaste (han som står fast – hebr. aman).
Efraim strävar efter vind och följer efter östanvinden,
hela dagen förökar han lögn och förödelse,
och de skär ett förbund med Assyrien
och olja bärs till Egypten.
Och Efraim säger:
"Jag har verkligen blivit rik, jag har funnit mitt välstånd,
i allt mitt arbete ska de inte finna någon överträdelse som är synd i mig."
Efraim har verkligen provocerat (förtörnat),
därför ska hans blod bli kastat över honom,
hans lön ska hans Herre (Adon) ge tillbaka till honom.
[ är den centrala delen i det sista avsnittet i Hosea, kap 11-14.]
När Efraim talade darrade man,
han upphöjde sig själv i Israel
men befanns skyldig genom Baal och han dog.
Efraims missgärning är uppsamlad,
hans synder ligger i förvar.
Efraim ska säga:
'Jag vill inte längre ha någonting med avgudar att göra'.
Jag ska svara honom och
vaka över honom.
Jag är som ett grönskande cypressträd,
din frukt finns hos mig. [Det är jag som ger liv.]"
De i söder (Negev) ska
besätta Esaus berg
och de från filistéernas lågland
ska besätta Efraims fält och Samariens fält
och Benjamin ska besätta Gilead.
Jag ska ta bort (förgöra) alla stridsfordon från Efraim [den största av Israels norra stammar, syftar ofta på hela landet Israel],
och stridshästar från Jerusalem,
och pilbågar (stridsvapen) ska utrotas (helt försvinna).
Sedan ska han tala frid (fred – hebr. shalom; som innebär Guds välsignelser på alla områden) för hednafolken.
Hans välde ska sträcka sig från hav till hav [Medelhavet till Döda havet],
och från floden [Eufrat] till jordens ändar. [Han ska regera över hela världen.]
Jag ska böja Juda som min båge
och fylla den med Efraim [som en pil – redo att skjutas iväg].
Jag ska egga dina söner, Sion [Jerusalem],
mot dina söner, Grekland (Javan),
jag ska svinga dig som en krigares svärd.
Och de i Efraim ska bli som mäktiga män
och deras hjärtan ska fröjdas som av vin.
Deras barn ska se det och glädja sig,
deras hjärtan ska fröjda sig i Herren (Jahveh).
