Om Sefanja

Sefanja är den nionde av de tolv mindre profeterna. Namnet Sefanja betyder "Herren gömmer och skyddar". Sefanja nämner uttrycket "Herrens dag" mer än någon annan bok i GT. Boken talar om dom, men ger också hopp. I sista kapitlet beskrivs hur Gud fröjdar sig över Sion med sång, se Sef 3:17.

Sefanja var verksam i slutet på kung Josias regeringstid, omkring 620-611 f.Kr. Hundra år tidigare hade de tio norra stammarna blivit kringspridda efter Assyriens invasion av det norra riket. Stormakten Assyrien påverkade kultur och religion negativt under Manasses fyrtiofemåriga styre 687-642 f.Kr. Vi läser hur han offrade sin egen son i eld, se 2 Kung 21:3-6. Tjugo år efter Manasses död sker dock reformer. Under kung Josias artonde regeringsår (621 f.Kr.) hittas Moseböckerna i templet, se 2 Krön 34:8-18. Josia avskaffar avgudadyrkan och det blir en väckelse innan första attacken från Babylon 605 f.Kr. och Jerusalems förstörelse 586 f.Kr. Habackuk, Jeremia och Hulda verkade samtidigt som Sefanja. Rabbiner brukar säga att Sefanja profeterade i synagogorna, Jeremia på gatorna och Hulda till kvinnorna, se 2 Kung 22:13-20. Enligt traditionen var Habackuk Sefanjas läromästare.

Struktur Boken har ett kiastiskt mönster:

A Kommande dom över Jerusalem, Sef 1:2-6
 B Kommande dom över korrupta ledare, Sef 1:7-13
  C Herrens dom över alla nationer, Sef 1:14-18
   D Uppmaning till omvändelse, Sef 2:1-3
  C´ Herrens dom över alla nationer, Sef 2:4-15
 B´ Kommande dom över korrupta ledare, Sef 3:1-7
A´ Kommande upprättelse av Jerusalem, Sef 3:8-20




Skrivet: Ca 621-612 f.Kr. Sefanja förutsäger domen över Nineve (Sef 2:13-15) som sker 612 f.Kr. I Sef 1:13 citeras 5 Mos 28:30, 39. Eftersom dessa skrifter hittades i Josias artonde regeringsår (621 f.Kr.), se 2 Krön 34:8-18, pekar det på att Sefanja skriver denna bok efter det fyndet men före Nineves fall.

Berör tidsperioden: Kung Josias regeringstid 642 – 611 f.Kr. och främst de sista tio åren, men talar även om det framtida fridsriket.

Författare: Sefanja

Citeras i NT: Sef 3:13 citeras i Upp 14:5

Relaterade böcker:
Habackuk,
Jeremia,
Klagovisorna

Sefanja

1

Sefanja, Joel, Obadja och Hosea, målning av John Singer 1895.

Herrens (Jahves) ord som kom till Sefanja [som betyder: "Jahve gömmer och skyddar"],
    son till Koshi,
    son till Gedalja,
    son till Amarja,
    son till Hiskia (hebr. Chiskia)
– i [kung] Josias dagar [622-609 f.Kr. då han regerade som kung], son till Amon, kung i Juda.

[Josia var en god kung som regerade 640-609 f.Kr., eftersom han var ung så var det först 622 f.Kr. som han kom till makten, se 2 Kung 22:1. Sefanjas koppling till kung Hiskia i fjärde ledet betonas. Hiskia var kung i det södra riket 715-686 f.Kr och återupprättade tempeltjänsten och avskaffade avgudadyrkan, se 2 Kung 18-20. Han är också känd för att ha byggt Siloamtunneln och en damm för att förbättra vattentillgången för Jerusalem.]

Kommande dom över Jerusalem

2Jag ska svepa bort, svepa bort allt (sopa bort, skörda allt)
    från jordens (hebr. adama) yta (ordagrant ansikte), förkunnar (proklamerar, deklarerar) Herren (Jahve).
3Jag ska svepa bort människor och djur,
    jag ska svepa bort himmelens fåglar och havens fiskar
    och stötestenar [avgudabilder av fåglar och fiskar] tillsammans med de onda.
Jag ska hugga av mänskligheten
    från jordens yta (ordagrant ansikte), förkunnar (proklamerar, deklarerar) Herren (Jahve).

[Gud hade skapat fiskarna, fåglarna, djuren och människorna, se 1 Mos 1:20-28. Uppräkningen här är motsatt – vilket förstärker allvaret i Sefanjas profetiska ord. Talet fyra står för hela jorden (de fyra väderstrecken). Fyra gånger används ordet "svepa bort" och totalt fyra gånger mänskligheten/jorden (hebr. adam 2x och hebr. adama 2x). Hebreiska adama är ett generellt ord som kan syfta på hela världen men också landet Israel. I dessa tre första verser är det oklart om det är en världsvid katastrof som väntar – Sefanja har läsarens fulla uppmärksamhet; nu följer tre rader som visar att orden i första hand riktar sig mot Juda och Jerusalem.]

4Jag ska sträcka ut min hand över Juda
    och över alla invånare i Jerusalem.
Jag ska hugga av kvarlevan av Baal från denna plats,
    namnen på avgudaprästerna tillsammans med prästerna,

5dessa som böjer sig ner på taken
    inför himmelens härskaror (de demoniska makterna)
dessa som böjer sig och svär vid Herren (Jahve)
    och samtidigt svär vid Molok,
6dessa som vänder sig bort från att följa Herren (Jahve),
    inte söker Herren (Jahve) eller rådfrågar honom.

Kommande dom över korrupta ledare

7Bli stilla (tyst) inför Herrens Guds (Adonai Jahves) ansikte (närvaro),
    för Herrens (Jahves) dag är nära.
Herren (Jahve) har förberett ett offer,
    han har helgat sina gäster.

8På dagen för Herrens (Jahves) offer
    ska jag straffa furstarna och kungens söner
    och alla de som klär sig i främmande kläder.

[Främmande kläder syftar på att folket adapterat sig till hednisk kultur och religion. Varför nämns inte kungen? Kanske Sefanja fick budskapet tidigt i Josias regeringstid då han var åtta år, se 2 Kung 22:1. Om så är fallet kanske han utelämnades på grund av sin ålder eller för att han var rättfärdig, se 2 Kung 22:2.]

9På den dagen ska jag straffa alla som hoppar över tröskeln [tillber Dagon, se 1 Sam 5:5]
    de fyller sin herres hus [avgudatempel] med ondska och bedrägeri.

[Uttrycket "över tröskeln" kan syftar på att ett blodsförbund kan ingås genom att gå över en tröskel, att hoppa över tröskeln är ett sätt att vanhelga förbundet.]

10

På den dagen, förkunnar (proklamerar, deklarerar) Herren (Jahve),
    ska det höras skrik från Fiskporten
        [Neh 3:3; 12:39 – i norr där fisk från bl.a. Tyre importerades],
    klagan från det andra området [de nya kvarteren i Jerusalem]
    och ett stort brak från kullarna.

[Det andra området (ha-mishne) syftar troligtvis på expansionen av Jerusalem, väster om Davids stad, se 2 Krön 32:5; 33:14. Här bodde Hulda, se 2 Kung 22:14, det är till henne Josia sänder bud 621 f.Kr. när Moseböckerna hittats i templet.]

11Klaga ni invånare i Maktesh [troligtvis namnet på marknadsplatsen i Jerusalem],
    för alla köpmän (hebr. knaan; samma namn som folkslaget kananéer) finns inte mer,
    alla de som väger silver [växlar eller lånar ut pengar] är borta (avhuggna).

[Marknadsplatsen finns också troligtvis i nya delen, ordet maktesh betyder skål/mortel, så troligtvis var det i sänkan vid Tyropeondalen, samma del som än idag är marknadsgatan i Gamla staden i Jerusalem]

12Och det ska ske på den tiden att jag ska genomsöka Jerusalem med lampor
    och jag ska straffa de män som är som bottensatsen i vinet som stelnat
    (har förhärdade hjärtan – är fast i sina onda vägar)
och som säger i sina hjärtan:
    "Herren (Jahve) kan varken göra gott eller ont."

13Deras tillgångar ska lämnas för plundring
    och deras hus till ödeläggelse.
De ska bygga hus
    men inte få bo i dem [5 Mos 28:30].
De ska plantera vingårdar
    men inte få dricka dess vin [5 Mos 28:39].

[Under kung Josias artonde regeringsår (621 f.Kr.) hittas Moseböckerna i templet, se 2 Krön 34:8-18. Det är troligen från dessa nyfunna skriftrullar som Sefanja citerar dessa verser. Dessa tre grupper motsvarar de tre kategorierna i vers 8-12. De kungliga ska förlora sina palats och rikedom, de förmögna handelsmännen ska förlora sina hus och de som är fast i sin apati (som den hårda bottensatsen i vinet), ska inte få dricka vinet.]

Herrens dom över alla nationer

14Nära, är Herrens (Jahves) dag – den stora,
    nära, och kommer snabbt [Upp 1:1].
Hör [ljudet av] Herrens (Jahves) dag – bittert (hebr. mar; tragik),
    ropet av stridsmän är där.
15Den dagen är en dag av vrede,
    en dag av bekymmer och ångest,
en dag av förödande stormar och ödeläggelse,
    en dag av mörker och dysterhet,
    en dag av tjocka moln och intensivt mörker,
16en dag av larm (basunljud)
    mot befästa städer
    och mot de höga hörntornen.
17Jag ska komma med sådan ångest över mänskligheten
    att de ska vandra som blinda
    därför att de har syndat mot Herren (Jahve).
Deras blod ska utgjutas som damm
    och deras kött som dynga.
18Varken deras silver eller deras guld
    ska kunna rädda dem på Herrens (Jahves) vredes dag.
Med hans brinnande avundsjuka ska hela jorden (landet, hebr. ha-eretz) förtäras,
    för han ska komma med en fullständig, fruktansvärd förintelse av alla jordens invånare.

Uppmaning till omvändelse

2Samla ihop dig själv [som halm],
    ja samla ihop dig du skamlösa nation,
2innan påbudet går ut,
    innan dagen försvinner som agnar,
innan Herrens (Jahves) brinnande vrede kommer över dig,
    innan Herrens (Jahves) vredes dag kommer över dig.

3Sök Herren (Jahve), alla ni ödmjuka i landet
    som har verkställt hans domar (gör vad han har befallt).
Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet (saktmod);
    kanske ska ni bli undangömda
    på Herrens (Jahves) vredes dag.

[Denna vers talar om beskydd från Herrens straff, se 1 Thess 5:9.]

Herrens dom över alla nationer

Väst – Filistéernas land

4

Gasa [längst söderut längs med kusten] ska bli övergivet
    och Ashkelon [norr om Gasa] ska bli en ödemark.
Ashdod ska fördrivas mitt på dagen
    och Ekron ska ryckas upp.
5Ve över invånarna längs havet,
    Keretims land [kretensare – folkslag ursprungligen från ön Kreta].
Herrens (Jahves) ord är emot er.
    Kanaan, Filistéernas land:
"Jag ska fördärva dig
    tills det inte längre finns några invånare hos dig."

6Havskusten ska bli en betesmark
    med ängar för herdarna och fållor för hjordarna.
7Kusten ska tillhöra kvarlevan av Juda hus
    och där ska de beta.
I Ashkelons hus ska de lägga sig ner på kvällen,
    för Herren deras Gud (Jahve Elohim) ska besöka dem
    och föra tillbaks dem från fångenskapen.

Öst – Moab och Ammon

8Jag har hört hånet från Moab
    och hånskratten från Ammons barn
som har hånat mitt folk
    och ifrågasatt deras gränser.
9Därför, så sant jag lever,
    förkunnar (proklamerar, deklarerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaots), Israels Gud (Elohim).
Moab ska bli som Sodom
    och Ammon som Gomorra
de ska bli en besittning för ogräs och en salthåla,
    ett evigt ödeland.
Kvarlevan av mitt folk ska plundra dem;
    kvarlevan av mitt folk ska avfolka dem.
10Detta är lönen för deras stolthet,
    för de har hånat och trängt Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) folk.
11Herren (Jahve) ska vara skrämmande mot dem,
    för han har låtit alla jordens gudar tyna bort (minska mer och mer, försvinna bort).
Inför honom ska var och en från sin plats knäböja,
    även önationerna [jordens yttersta gräns].

Syd – Kush

12Du Kush (Etiopien och Sudan)
    ska också bli slaktat av mitt svärd.

Norr – Assyrien

13Han ska sträcka ut sin hand mot norr
    och ödelägga Assyrien
och göra Nineve till en ödemark,
    torr som öknen.
    [Sefanja förutsäger Nineves fall som sker 612 f.Kr.]
14Hjordar ska ligga ner i hennes mitt,
    alla sorters vilda djur,
både små ugglor och stora ugglor
    ska ha sina bon på hennes pelare.
Deras röst (hoande) ska höras i fönstret,
    dörröppningen ska vara i ruiner,
    cederplankorna ska vara exponerade.

[Här tecknas bilden av ett putsat hus som har en stomme av cederträ som nu blir synligt när huset har lagts i ruiner. Ceder är ett starkt virke som förmultnar väldigt långsamt och kan därför synas flera årtionden bland ruinerna såvida inte huset brinner.]

15Detta är den glada staden
    som lever bekymmerslöst och tryggt
och [hon, Nineve] säger i sitt hjärta:
    "Det är jag, jag och ingen annan."
Hur har hon blivit en ruin,
    en viloplats för vilddjuren?
Alla som går förbi henne väser
    och skakar näven (mot henne).

[Vers 4-17 har nu gett domar till de omkringliggande nationerna i riktning väst, öst, syd och norr.]

Kommande dom över korrupta ledare

3Ve över den förtryckta staden [Jerusalem],
    befläckad (oren, snuskig) och besudlad.
2Hon lyssnade inte på rösten (som förmanade, var inte lydig),
    hon tog ingen korrigering,
hon litade inte på Herren (El),
    hon drog sig inte nära Gud (Elohim).
3Hennes furstar (prinsar) därinne är rytande lejon,
    hennes domare är nattens vargar,
    de lämnar ingenting på benet till morgonen (de äter upp all märg).
4Hennes profeter är hänsynslösa,
    förrädiska män.
Hennes präster har vanhelgat det som är heligt
    och gör våld på undervisningen (hebr. Torah) .
5Herren (Jahve) är rättfärdig i hennes mitt;
    han gör inget orätt.
Morgon efter morgon tar han fram sin rättvisa i ljuset,
    den sviker inte,
    trots det känner de orättfärdiga ingen skam.

6Jag har huggit av länder,
    deras torn har blivit öde.
Jag har fördärvat deras gator,
    så att ingen går förbi.
Deras städer ligger öde,
    där finns ingen människa, ingen bor i dem.
7Jag sade:
    "Sannerligen, nu ska du [staden Jerusalem personifierad] frukta (respektera) mig,
    och ta emot min tillrättavisning (korrigering)."
Då skulle hennes boning inte utplånas,
    enligt allt [de domar] jag fastställt om henne.
Men de steg ändå upp tidigt
    och utförde alla sina sysslor korrumperat.

[Tidig morgon, innan middagssolens hetta, är bästa tiden för affärsverksamhet i Mellanöstern. Uttrycket "steg upp tidigt" beskriver hur de målmedvetet, villigt och engagerat ger sig hän åt ondska, det som är utan värde och leder till undergång. Uttrycket "de stiger upp", inte "hon" eller "mitt folk" stiger upp innebär en ytterligare distansering i språket, de har lämnat Guds vägar.]

Kommande upprättelse av Jerusalem

8"Därför måste du tålmodigt vänta på mig," förkunnar (proklamerar, deklarerar) Herren.
    "Vänta på den dag när jag reser mig upp till anfall för att plundra [och ta tillbaka det som tillhör mig].
Jag har beslutat mig för att samla hednafolk
    och riken [för att attackera Jerusalem, se Sak 14:2],
så att jag kan tömma min vrede över dem,
    all min kokande ilska,
för den dagen ska hela jorden förtäras
    av min svartsjuka eld.

9Då ska jag förvandla folken så att de talar ett rent språk från rena läppar,
    så att de alla i bön kan ropa Herrens namn,
    och tillbe (tjäna) honom skuldra vid skuldra (enade).
10Ända från andra sidan floderna i Kush (nuvarande Etiopien och Sudan),
    ska de som ber till mig komma med offer till mig [i stället för till Baal eller Milkom].

11På den dagen ska du inte längre skämmas
    för alla synder som du begått mot mig.
Då ska jag befria dig [Jerusalem]
    från de stolta och högmodiga (de som gläder sig i sin stolthet),
och ni ska aldrig mer uppträda arrogant
    på mitt heliga berg.

12Jag ska lämna kvar mitt ibland dig ett ödmjukt folk,
    och de ska ha sin tillflykt (trygghet, säkerhet) i Herrens namn (i Herrens närhet).
13De som då är kvar i Israel ska inte synda mer.
    De ska inte ljuga,
    och några falska ord ska aldrig komma ur deras mun.
Ja, de ska få beta fridfullt som får på grönbete och kunna ligga ner,
    utan någon som helst fara.

14Jubla (sjung), dotter Sion [en kärleksfull titel på staden Jerusalem]!
    Ropa i glädje, Israel!
Var glad och fröjda dig av hela ditt hjärta,
    dotter Jerusalem!
15Herren (Jahve) har tagit bort domarna mot dig,
    han har kastat ut fienden.
Herren (Jahve), Israels Konung, bor mitt ibland (nära intill) dig,
    ni ska inte längre frukta (uppleva) något ont."

16På den dagen [då Jesus kommer tillbaka för att regera i tusenårsriket] ska det sägas till Jerusalem:
"Frukta inte, Sion,
    låt inte dina händer falla (tappa inte modet, frimodigheten)!
17Herren (Jahve), din Gud (Elohim) är mitt ibland (nära intill) dig,
    en mäktig hjälte (krigare) som [alltid] frälser (räddar).
Han jublar över dig i översvallande glädje (känner alltid stor lycka och tillfredsställelse i dig),
    han är tyst [planerar] i sin kärlek,
    han fröjdar sig (dansar) över dig med jubelsång (jubelrop)."

[Ordet harach betyder både att bli tyst och att bli döv, men även att gravera in, att utforma eller tänka ut. Nästa ord är be-ahava (i hans kärlek). Den sammansatta betydelsen är inte självklar – vad gör han i sin kärlek? Blir han tyst? Slutar han lyssna? Eller skapar han något nytt som han tänker ut? Ordet för jublar återfinns även i Jes 12:3 om att ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor. Det används även i Jer 33:11 tillsammans med "översvallande glädje" följt av rop för brudgum och rop för brud. Båda dessa ord handlar alltså även om bröllopsglädje!]
18Jag ska samla dem bland er som sörjer över högtiderna (Herrens avtalade möten med oss på bestämda tider),
    jag tog dem bort från dig,
    det är en skammens börda på er.
19Se, på den tiden ska jag ta hand om (oskadliggöra och döma)
    dem som förtrycker dig.
Jag ska frälsa (rädda) den lame
    och samla in de bortdrivna (kringspridda).
Jag ska göra dem till lov (någon som man talar väl om)
    och ett namn (som nämns med respekt)
    i alla länder där de (tidigare) har lidit skam och vanära.
20På den tiden ska jag samla in er;
    på den tiden ska ni bli insamlade.
För jag ska ge er ryktbarhet och ära
    bland alla jordens folk
när jag återbördar dina fångar
    inför deras ögon, säger Herren (Jahve).




© 2021 Svenska Kärnbibeln