Referenser (173 st)
Och det skedde när hennes själ var på väg att lämna henne, för hon dog, att hon kallade honom Ben-Oni, men hans far kallade honom Benjamin. [Ben-Oni betyder min smärtas son, Benjamin betyder min högra hands son.]
Rakels [två egna] söner:
Josef och Benjamin.
Men Benjamin, Josefs [yngre] bror, sände Jakob inte iväg med sina bröder för han sa (tänkte för sig själv): "Tänk om någon olycka ska drabba honom." [Benjamin och Josef var helbröder. Rakel var deras mor.]
Jakob, deras far, sa till dem: "Ni har berövat mig på mina barn. Josef finns inte och Simeon finns inte och nu vill ni ta bort Benjamin. Över mig har allt detta kommit (allt detta har drabbat mig)."
Må Allsmäktig Gud (El Shaddaj) ge er evig nåd (gränslös barmhärtighet) inför den mannen [som ju är Josef – ännu dold för dem], så att han befriar er andra bror [Simeon, se , ] och Benjamin. Och för min del – om jag blir barnlös (berövas mina barn), så är jag barnlös (berövad)." [Jakob förtröstar på att Guds vilja ska få ske, se ; .]
[Detta är första gången som det hebreiska ordet rachamim förekommer i GT. Det betyder evig nåd, obegränsad barmhärtighet, gränslöst medlidande, oändligt förbarmande. Då ordet står i plural finns det ingen början och inget slut, det är omöjligt att räkna, det saknar begränsningar. Därav översättningar som på olika sätt uttrycker detta med adjektiv som evig, oändlig, gränslös m.m. Huvudbetydelsen i ordet är nåd, men hebreiskan har fem olika rötter för detta ord. Just denna rot betonar att nåden innebär barmhärtighet, medlidande och förbarmande.
Rachamim delar även rot med ordet för livmoder rechem. Det ger nåden i detta uttryck ytterligare en dimension av att vara värnande och beskyddande på samma sätt som livmodern är det lilla, hjälplösa och värnlösa barnets beskydd. På samma sätt som det ofödda barnet också är helt beroende av navelsträngen för att få näring, ligger i detta ord för nåd även en dimension som visar att vi är helt och hållet beroende av Guds eviga nåd för att ens överleva! Det gör att barmhärtigheten, medlidandet och förbarmandet får mycket djupare dimensioner än en allmän välvilja.]
Männen (hebr. enosh) [Josefs bröder] tog gåvorna och de tog dubbla summan pengar i sina händer samt Benjamin och steg upp och gick ner till Egypten och stod inför Josef.
När Josef såg Benjamin med dem sa han till dem över sitt hus [betjänterna]: "För in männen i huset, slakta ett djur och gör i ordning köttet, för männen ska äta middag med mig idag."
Han lyfte upp sina ögon och såg sin bror Benjamin, hans [egen] mors [Rakels] son, och sa: "Är detta er yngste bror som ni talade med mig om?" Han sa vidare: "Må Gud (Elohim) visa nåd (oförtjänt kärlek, trofasthet – ) mot dig min son."
Framför honom delades portioner ut åt dem, men Benjamins portion var fem gånger så stor som någon av de andras. De drack och var glada med honom.
[Varför ger Josef Benjamin mer mat, och även senare mer pengar och 5 dräkter, se ? Följde han sin fars spår att favorisera en av bröderna? Nej, Josef prövade bröderna för att se om de skulle bli avundsjuka igen. Hade de ödmjukat sig, kunde de glädja sig även om en broder blev mer välsignad, eller skulle de göra sig av med Benjamin på samma sätt som de försökt göra sig av med Josef?]
Han sökte och började med den äldste och fortsatte [i åldersordning] till den yngste ... och bägaren blev funnen i Benjamins säck.
Och se, era ögon ser och min bror Benjamins ögon (ser), att det är min mun som talar till er.
Han kastade sig om halsen på sin bror Benjamin och grät (kramade om honom, se ) och Benjamin grät vid hans hals.
Till alla, varje man, gav han ett ombyte av kläder, men till Benjamin gav han 300 shekel silver och fem ombyten av kläder.
[Rakels två söner:]
Rakels söner, Jakobs hustru:
Josef och Benjamin.
Benjamins söner:
Bela och Becher och Ashbel, Gera och Naman, Echi och Rosh, Muppim och Chuppim och Ard.
Benjamin [betyder "högra sonens hand" eller "min högra hands son"] är en rovlysten varg,
på morgonen slukar han bytet
och på kvällen fördelar han rovet.
[Benjamin var den yngste och minste av Israels söner. Han har sitt område i norra Jerusalem. Tempelberget tillhör Benjamins område tillsammans med ett område norrut, medan Olivberget och Västra berget i Jerusalem tillhör Juda tillsammans med områden söderut som bland annat inkluderar Betlehem och Hebron. Gud utvalde alltså ett område för sin boning, templet här på jorden, i den minsta stammens område. Guds högra hand är också ett uttryck för hans styrka. Det kan också syfta på Jesus som är på Guds högra sida och den delen av gudomen som ska sitta på Tempelberget och regera från Jerusalem i tusenårsriket.
Benjamins stam var känd för att vara krigare. Några exempel på personer från Benjamins stam är: Ehud (), kung Saul (). I NT nämns Saulus som var en Benjaminit som stred i trons goda kamp, se ; .]
Isaskar (Jisashchar), Zevolun (Sebulon) och Benjamin (Binjamin);
Från Benjamin: Avidan, son till Gidoni.
Benjamins söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig,
detta var antalet av dem av Benjamins stam, de var 35400.
Och Benjamins stam.
Ledaren för Benjamins söner är Avidan, Gidonis son,
På den 9:e dagen offrade Avidan, son till Gidoni, ledare för Benjamins söner.
Och över hären av Benjamins söners stam var Avidan, son till Gidoni.
Av Efraims stam Hosea [Josua], Nuns son. [Mose ger honom ett nytt namn, se .]
Benjamins söner efter deras familjer:
Av Bela, belaiternas familj,
av Ashbel, ashbeliternas familj,
av Achiram, achiramernas familj,
Dessa är Benjamins söner efter deras familjer, de som räknades av dem, 45600.
[Första räkningen: 35400, en ökning på 10200.]
Av Benjamins stam,
Elidad, Shislons son.
Dessa [sex stammar] ska stå på berget Gerizim [nuvarande Jebel-et-Tur, till söder] och välsigna folket när ni har gått över Jordan:
Simeon (Shimon) och
Levi och
Juda (Jehoda) och
Isaskar (Jisashchar) och
Josef och
Benjamin (Binjamin).
Till Benjamin sa han: "Herrens (Jahves) älskvärda ska bo i trygghet hos honom. Han övertäcker (hebr. chofaf) honom hela dagen (alla dagar), och han (Gud) har sin boning mellan hans skuldror."
[Ordet övertäcka är samma ord som används om bröllopsbaldakin som brudparet står under vid vigseln. Att Gud har sin boning mellan hans skuldror, syftar på det faktum att Sions berg (tempelberget) i Jerusalem ligger mellan två andra berg, Olivberget och Västra berget. Dessa två berg tillhör Benjamins område medan Sions berg tillhör Judas område. I denna välsignelse beskrivs alltså profetiskt hur Guds boning på jorden ska vara placerad!]
[Benjamins område är det som beskrivs mest detaljerat i 18 verser. Det har troligtvis att göra med dess placering mellan Juda i söder och Josef (dvs. Efraim) i norr.]
Och lotten föll på Benjamins söners stam efter deras familjer, och deras arv var mellan Juda söner och Josefs söner.
Och Jordan var gränsen på dess östra sida. Detta var Benjamins söners arv med dess gränser runtom efter deras familjer.
Benjamins söners stammars städer var, efter deras familjer [12 städer i öster]:
Jeriko
och Beit-Chogla
och Emek-Ketsits
och Tsela, Elef
och Jevosi, det är Jerusalem,
Giva [senare blir detta Sauls hemstad]
och Kirjat. Fjorton städer med sina byar. Detta är Benjamins söners arv efter deras familjer.
Och lotten föll för kehatiternas familjer, prästen Arons söner som var leviter, och lotten föll på Juda stam och på Simeons stam och på Benjamins stam, 13 städer.
Och från Benjamins stam, Givon med den öppna marken runtom, Geva med den öppna marken runtom,
Och jevusiterna som bodde i Jerusalem blev inte utdrivna av Benjamins söner utan jevusiterna bor med Benjamins söner i Jerusalem till denna dag.
Men när Israels söner ropade till Herren (Jahve) reste Herren (Jahve) upp en frälsare (räddare), Ehud, Geras son, Benjamins son, en vänsterhänt man, och Israels söner sände en gåva med honom till Eglon, Moabs kung.
[Namnet Benjamin betyder ordagrant "högra handens son". Författaren noterar att Ehud var vänsterhänt, en egenskap som skulle visa sig avgörande för utgången i denna berättelse, se och . Benjaminiterna var kända för sin skicklighet att använda slungor med sin vänstra hand ().]
Ut från Efraim kom de vars rötter är i Amalek,
efter dig Benjamin bland ditt folk,
ut från Machir kom furstar ner och ut från Zevolun
de som hanterade härskarstaven.
[Det finns inga biologiska rötter mellan Amalek och Efraim, detta syftar på att Josua besegrade Amalek. Josua är efraimit och Amalek den första fienden som stred mot Israel i Refidim efter uttåget.]
Och Ammons söner gick över Jordan för att strida mot Juda och mot Benjamin och mot Efraims hus så att Israel kom i mycket nöd.
Så de passerade [Jerusalem] och gick vidare. Solen gick ner när de var vid Giva, som tillhör Benjamin.
Och se, på kvällen kom en gammal man från sitt arbete från fältet. Mannen var från Efraims bergsbygd och han vistades i Giva, men platsens män var Benjamins söner.
Och Benjamins söner hörde att Israels söner hade gått upp till Mitspah och Israels söner sa: "Tala om för oss hur denna ondska kunde ske (äga rum)?"
Och leviten, kvinnans man, (hon) som blev mördad, svarade och sa: "Jag kom till Giva som tillhör Benjamin, jag och min konkubin, till att övernatta.
Och vi ska ta 10 av 100 män från alla Israels stammar och 100 av 1000 och 1000 av 10000 till att hämta proviant till folket, till att göra (agera, handla), när de kommer till Giva i Benjamin, efter all dårskap som har gjorts i Israel."
Och Israels stammar sände män till hela Benjamins stam och sa: "Vilken ondska är detta som har skett ibland er?
Och nu, ge oss männen, Belijaals [ordagrant: den värdelöse, men även ett judiskt namn på Satan] söner som är i Giva och låt oss döda dem och ta bort (ordagrant bränna) ondskan från Israel." [Belijaal nämns även i .]
Men Benjamins söner lyssnade inte till sina bröder Israels söners röst.
Och Benjamins söner samlade sig från sina städer till Giva, till att gå ut i strid med Israels söner.
Och Benjamins söner uppbådade den dagen från städerna 26000 män som drar svärd, förutom Givas invånare som uppbådade 700 utvalda män.
Och Israels män uppbådade förutom Benjamin 400000 män som drar svärd. Alla dessa var stridsmän.
Och de reste sig och gick upp till
Betel och de frågade Gud
(Elohim) och Israels söner sa: "Vem av oss ska gå upp först till att strida med
Benjamins söner?"
Herren
(Jahve) svarade: "Juda först."
[Detta är ett av flera exempel i Bibeln där Juda ska gå först.]Och Israels män gick ut till striden med Benjamin och Israels män ordnade sig till strid vid Giva.
Och Benjamins söner gick ut från Giva och de slog ner i Israel den dagen 22000 män på marken.
Och Israels söner gick upp och de grät inför Herrens (Jahves) ansikte till kvällen och de frågade Herren (Jahve) och sa: "Ska vi ännu en gång komma nära och strida med vår bror Benjamins söner?"
Herren (Jahve) svarade: "Gå upp mot honom."
Och Israels söner kom nära till Benjamins söner den andra dagen.
Och Benjamin gick till att möta dem från Giva den andra dagen. De slog igen ner Israels söner 18000 män till marken, alla dessa med dragna svärd.
Och Pinchas, Elazars son, Arons son, stod inför den i dessa dagar och sa: "Ska jag igen gå ut i strid med Benjamins söner min bror, eller ska jag sluta?"
Herren (Jahve) svarade: "Gå upp, för i morgon ska jag ge honom i din hand."
Och Israels söner gick upp mot Benjamins söner på den tredje dagen och ställde upp sig till strid mot Giva som de andra gångerna.
Och
Benjamins söner gick till att möta folket, de drogs bort från staden och de började att slå från folket och döda som förra gången, genom huvudvägen som en går upp till
Betel och en till Givata genom fältet, omkring 30 män i Israel.
Och Benjamins söner sa: "De slås ner framför oss som förra gången." Men Israels söner sa: "Låt oss fly och locka bort dem från staden till huvudvägarna."
Och Herren (Jahve) slog Benjamin framför Israels ansikte och Israels söner omintetgjorde i Benjamin den dagen 25100 män, alla dessa drog svärd.
Och Benjamins söner såg att de var slagna.
Och Israels män gav Benjamin plats eftersom de litade till dem som låg i bakhåll som de placerat vid Giva.
Och Israels män vände i striden och Benjamin började slå och döda Israels män, omkring 30 män eftersom de sa: "De kommer säkert att slås ner framför oss som i den första striden."
Men när facklan började att resa sig upp som en pelare av rök från staden såg Benjaminiterna bakom sig och se, hela staden steg upp i rök till himlarna.
Och Israels män vände och Benjamins män blev förskräckta, eftersom de såg att ondska kom över dem.
De omringade Benjamin, jagade dem, satte sin fot på deras viloplats så långt som framför Giva från soluppgången.
Och från Benjamin föll 18000 män, alla var stridsmän.
Och alla fallna från Benjamin var 25000 män som drog svärd den dagen, alla var stridsmän.
Och Israels män vände tillbaka till Benjamins söner och slog dem med svärdsegg – hela (allting i – hebr. metom) städerna [alla människor, män, kvinnor och barn] ända till [allt] boskap, allt de hittade. Även alla städer som de fann satte de i brand.
[Det blev ett "heligt krig" med en fullständigt förgörelse (hebr. charam) av både människor och djur, se ; ; . Denna fruktansvärda hämnd mot sitt eget brodersfolk, som sträckte sig från Gibea till hela Benjamins område, var en impulsiv handling under upphetsade känslor.]
[Totalt hade 25000 män från Benjamins stam dödats, och även alla kvinnor och barn, bara 600 män hade flytt och var vid liv. Allt detta hade hänt baserat på ett känslosamt beslut då leviten från Efraim skickat ut de tolv lemlästade delarna av sin fru som Benjaminiterna i Gibea våldfört sig på. Från hat kastas alla de elva stammarna nu till medömkan för Benjaminiterna som höll på att bli utrotade. Jakobs fruktan flera hundra år tidigare hade slagit in, se .]
Och Israels män hade avlagt en [förhastad] ed i Mitspa och sagt: "Ingen av oss ska ge sin dotter till Benjamin som hustru."
[I samband med mötet i Mitspah () då man beslutade att hämnas Benjaminiterna i Giva hade man också gett en ed. Se även där Jefta gav en förhastad ed, se .]
Och Israels söner ångrade (ordagrant tröstade) sig över Benjamin, sin bror, och sa: "Det är en stam som har huggits av från Israel idag.
Och hela församlingen sände och talade till Benjamins söner som var i Rimmons klippa och ropade ut frid (shalom) till dem.
Och Benjamin återvände vid den tiden och de gav dem kvinnorna som de hade sparat från Javesh-Gilead, men de räckte inte till dem (var för få). [Det var totalt 600 Benjaminiter (), så 200 var kvar som inte hade fått någon hustru.]
Och folket ångrade (ordagrant tröstade) till Benjamin eftersom Herren (Jahve) hade gjort en rämna (lucka, ett hål) i Israels stammar.
Och församlingens äldste sa: "Vad ska vi göra för att det ska finnas (ordagrant till att bli kvar) kvinnor eftersom kvinnorna saknas (är fördärvade, utrotade) från Benjamin?"
Och de sa: "De som har flytt måste bli till ett arv till Benjamin. Så att en stam inte utrotas från Israel.
Men vi kan inte ge dem fruar från våra döttrar." Eftersom Israels söner hade avlagt en ed och sagt: "Förbannad är den som ger en hustru till Benjamin."
[Av de 600 Benjaminiterna som flytt återstod fortfarande 200 som inte fått några fruar. De äldste resonerade om hur de skulle kunna hålla det förhastade löftet och hjälpa Benjaminiterna att fortsätta existera. Detta leder till ännu en ogudaktig plan som involverar att unga kvinnor kidnappas. Festhögtiden i Shilo beskrivs vagt, den enda högtid med dans är sukkot, men det är nog mer troligt en kanaaneisk fertilitetshögtid för att fira vinskörden på hösten. Att högtiden specificeras vagt visar också på den gudsfrånvändhet som rådde vid den här tiden.]
Och de befallde Benjamins söner [de 200 som saknade fruar] och sa: "Gå och lägg er i bakhåll i vingårdarna,
och bevaka den. När ni får se Shilos döttrar gå ut för att dansa i festivalen (i danserna), då går ni ut från vingårdarna. Var och en, grip (fånga) var sin hustru från Shilos döttrar och gå sedan hem till Benjamins land.
Och Benjamins söner gjorde så och tog sig hustrur efter deras antal av dem som dansade som de tog med sig. [Totalt var det 200 unga kvinnor som rövades bort, se ; .] Och de gick och återvände till sin arvedel och byggde städer och bodde i dem.
Och en man från Benjamin sprang (flydde) från armén och kom till Shilo samma dag med sina kläder sönderrivna och jord på sitt huvud. [Uttryck för sorg.]
Nu fanns en man i Benjamin vars namn var Kish,
son till Aviel, son till Tseror, son till Bechorat, son till Afiach son till en Benjaminit, en tapper (ärbar, stark) man.
Och han gick genom Efraims bergsbygd och passerade genom Shalishas land men fann dem inte. Sedan passerade han genom Shaalims land men där var de inte, och han passerade genom Benjaminiternas land men fann dem inte.
"Imorgon vid denna tid ska jag sända dig en man från Benjamins land, och du ska smörja honom till furste över mitt folk Israel, och han ska rädda folket från filistéernas hand, för jag har sett till mitt folk eftersom deras rop har kommit till mig."
Och Saul svarade och sa: "Är jag inte en Benjaminit, från den minsta av Israels stammar? Och min familj den minsta av familjerna i Benjamins stam? Varför talar du då till mig på detta sätt?"
När du har lämnat mig idag ska du finna två män vid Rakels grav på gränsen till Benjamin vid Tseltsach, och de ska säga till dig: 'Åsnorna som du gick för att leta efter är upphittade, och din far har slutat bekymra sig för åsnorna och är orolig för dig och säger vad ska jag göra för min son?'
Så Samuel förde alla Israels stammar nära och Benjamins stam träffades [lotten föll på den stammen]. [Troligtvis används lottkastning, se ; .]
Och han förde Benjamins stam nära efter deras familjer, och Matris familj träffades [lotten föll på den familjen], och Saul, Kishs son träffades [lotten föll på honom], men när de sökte honom kunde de inte hitta honom.
Och Saul valde åt sig 3000 män från Israel, varav 2000 var med Saul i Michmas
[betyder: "dold plats"; troligtvis nuvarande Mukmas 11 km nordost om Jerusalem] och i
Betels berg, och 1000 var med
[hans son] Jonatan i Giva-
Benjamin [staden Giva i stammen Benjamins område, se även ], och resten av folket sände han var och en till sitt tält.
Sedan steg Samuel upp och gick från Gilgal till Giva-Benjamin [staden Giva i Benjamins stams område]. Och Saul räknade folket som var hos honom, omkring 600 män.
Och Saul och Jonatan, hans son, och folket som var hos dem vistades i Geva-Benjamin [här används maskulina formen Geva, istället för den vanliga feminina Giva], men filistéerna var lägrade i Michmas.
Och Sauls väktare i Givat-Benjamin tittade, och se skarorna smälte (var i upplösning) och de gick hit och dit. [Ordet för "var i upplösning" är ordagrant ordet för att smälta och beskriver en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
Och Saul sa till sina tjänare som stod runt honom: "Lyssna, jag ber er Benjamins söner, ska Jishajs son [från Juda stam] ge fält och vingårdar till er alla, ska han göra er till ledare över 1000 och ledare över 100,
och han gjorde honom till kung över Gilead och över ashuriterna och över Jizreel och över Efraim och över Benjamin och över hela Israel.
Och de steg upp och gick över efter [lika] antal:
Tolv för Benjamin och för Ish-Boshet, Sauls son,
och tolv av Davids tjänare.
Och Benjamins söner samlade ihop sig själva efter Avner och blev en trupp och stod på toppen av kullen.
Men Davids tjänare hade slagit Benjamin, Avners män – totalt 360 män hade dött. [I duellen () hade 348 av Avners män dött, jämfört med 7 av Joavs män.]
Och Avner talade även i Benjamins öron [privat med Benjaminiterna, utom hörhåll för de andra], och Avner gick även och talade i Davids öron i Hebron allt det som syntes gott för Israel och till hela Benjamins hus.
Men Sauls son [Ish-Boshet] hade två män som var ledare för (var sitt) rövarband. [De hade motsvarande position och uppdrag som Joav hade i Davids armé, se .]
Namnet på den ene var Baana [betyder: "att plåga"]
och namnet på den andre var Rechav [betyder: "en som rider"],
de var söner till Rimmon, beerotiten av Benjamins stam. För även Beerot räknades till Benjamin,
Och David sa till Avishaj och till alla sina tjänare: "Se, min son som kom från min kropp, söker min själ (mitt liv). Hur mycket mer nu denna Benjaminit? Låt honom vara och låt honom förbanna, för Herren (Jahve) har sagt till honom.
Och Benjaminiten Shimi, Geras son, som kom från Bachorim, skyndade sig att komma ner med Juda män för att möta kung David.
Och där var 1000 män från Benjamin med honom, och Tsiva, husets tjänare, och hans 15 söner och hans 12 tjänare med honom. Och de rusade ner i Jordan [och korsade den] före kungen.
Och de begravde Sauls ben och Jonatans, hans sons, ben, i Benjamins land i Tsela i hans far Kish grav. Och de gjorde allt som kungen befallde. Och därefter var Gud (Elohim) bönhörd för landet.
Chelev, Baanas son, netofatiten,
Itaj, Rivis son från Giva [Sauls hemstad], av Benjamins söner.
Och se, där är hos dig Shimi, Geras son, Benjaminiten från Bachurim, som förbannade mig med en svår förbannelse den dagen då jag gick till Machanajim [], men han kom ner och mötte mig vid Jordan och jag gav en ed till honom i Herren (Jahve) och sa: 'Jag ska döda dig med svärdet.' []
Shimi, Elas son – i Benjamin;
Och när Rechavam kom till Jerusalem församlades hela Juda hus och Benjamins stam 180000 utvalda män som var stridsmän, för att strida mot Israels hus för att föra kungariket tillbaka till Rechavam, Salomos son.
"Tala till Rechavam, Salomos son, Juda kung, och till hela Juda hus och Benjamin och till resten av folket och säg:
Och kung Asa gjorde ett påbud (tillkännagivande) i hela Juda, ingen var undantagen, och de bar bort Ramas stenar och timret som Baasha hade byggt med, och kung Asa byggde Geva i Benjamin av det (materialet) och Mitspah.
Dan, Josef och Benjamin, Naftali, Gad och Asher.
samt från Benjamins stam Geva med betesmarker, Alemet med betesmarker och Anatot med betesmarker.
Sammanlagt hade de tretton städer med tillhörande betesmarker.
Genom lottkastning gav man dem från Judas, Simeons och Benjamins stammar de städer vilkas namn står att läsa ovan.
Benjamins söner var Bela, Beker och Jediael, tillsammans tre.
Benjamin blev far till Bela, sin förstfödde, Ashbel, den andre, och Ahara, den tredje,
Ulams söner var tappra stridsmän, som var skickliga i att spänna båge. De hade många söner och sonsöner, 150 till antalet. Alla dessa var av Benjamins barn.
I Jerusalem bodde en del av Juda barn, av Benjamins barn och av Efraims och Manasse barn, nämligen:
Utaj, son till Ammihud, son till Omri, son till Imri, son till Bani, av Perets, Judas sons, barn,
av Benjamins barn Sallu, son till Meshullam, son till Hodavja, son till Hassenua,
Itaj, Ribajs son, från Gibea i Benjamins barns stam,
pirgatoniten Benajaho,
De var beväpnade med båge och skickliga i att slunga stenar och skjuta pilar från bågen både med höger och vänster hand.
Av Sauls stamfränder Benjaminiterna kom följande:
Av Benjamins och Juda barn kom några män till David i hans fästning.
av Benjamins söner, Sauls stamfränder, 3000 – vid den tiden höll nämligen de flesta av dem fortfarande troget fast vid Sauls hus –
Men Levi och Benjamin hade han inte räknat tillsammans med de andra, för Joav fann kungens befallning avskyvärd.
Den 9:e, som tjänstgjorde under 9:e månaden [kislev – nov/dec], var
anatotiten Abieser, som hörde till Benjaminiterna. I hans avdelning fanns 24000.
för andra hälften av Manasse, den i Gilead, Jiddo, Sakarjas son,
för Benjamin Jaasiel, Abners son,
När Rechavam kom till Jerusalem samlade han Juda hus och Benjamin, 180000 utvalda krigare, för att strida mot Israel och vinna tillbaka kungadömet åt Rechavam.
"Säg till Rechavam, Salomos son, Juda kung, och till alla israeliter i Juda och Benjamin:
Tsorah, Ajalon och Hebron (hebr. Chevron), befästa städer, som låg i Juda och Benjamin.
Var och en av dessa städer försåg han med sköldar och spjut. Han befäste dem mycket starkt. Och Juda och Benjamin blev kvar under hans välde.
Han handlade klokt och lät alla sina söner bo runt om i hela Juda och Benjamins land i alla befästa städer och gav dem rikligt underhåll. Han skaffade dem också många hustrur.
Asa hade en här som utgjordes av 300000 man från Juda och som bar stora sköldar och spjut. Utöver dessa kom från Benjamin 280000 man som bar små sköldar och som spände båge. Alla dessa var tappra stridsmän.
Han gick ut mot Asa och sa till honom: "Hör mig, du Asa, och ni hela Juda och Benjamin. Herren är med er när ni är med honom, och om ni söker honom låter han sig finnas av er. Men om ni överger honom kommer han att överge er.
När Asa hörde dessa ord och denna profetia av profeten Oded, tog han mod till sig och avlägsnade de eländiga avgudabilderna ur Juda och Benjamins hela land och ur de städer som han hade erövrat i Efraims bergsbygd. Han upprättade på nytt Herrens altare, det som stod framför Herrens förhus.
Och han samlade hela Juda och Benjamin, liksom de främlingar från Efraim, Manasse och Simeon som bodde ibland dem. Många från Israel hade anslutit sig till honom när de såg att Herren (Jahve), hans Gud (Elohim), var med honom.
Från Benjamin kom Eljada, en tapper stridsman, och med honom 200000 man beväpnade med båge och sköld.
Amatsjaho samlade Juda och lät dem ställa upp efter sina familjer, efter sina överbefäl och underbefäl, hela Juda och Benjamin. Därefter mönstrade han dem som var 20 år eller över och fann att de var 300000 utvalda män som kunde bruka spjut och sköld.
När allt detta var över, drog alla israeliter som hade varit där ut till Juda städer och slog sönder stoderna, högg ner asherapålarna och bröt ner offerhöjderna och altarna i hela Juda, Benjamin, Efraim och Manasse tills att de hade gjort slut på dem. Sedan vände alla Israels barn tillbaka till sina städer, var och en till sin besittning.
De gick till översteprästen Chilkijaho och lämnade pengarna som hade kommit in till Guds hus och som leviterna som höll vakt vid tröskeln hade samlat in från Manasse, Efraim och hela det övriga Israel, liksom från hela Juda och Benjamin och från Jerusalems invånare.
Han lät alla som fanns i Jerusalem och Benjamin träda in i förbundet. Och Jerusalems invånare handlade efter Guds, sina fäders Guds, förbund.
Ledarna för Juda och Benjamin tillsammans med prästerna och leviterna, alla vars ande Gud (Elohim) hade uppväckt, steg upp och gick för att bygga Herrens (Jahves) hus som finns i Jerusalem.
När Judas och Benjamins fiender hörde att de fördrivna kommit tillbaka och byggde ett tempel till Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim),
Inom de tre dagarna samlades alla Juda och Benjamins män i Jerusalem. Det var den tjugonde dagen i den nionde månaden, och allt folket satt på den öppna platsen framför Guds (Elohims) hus, de darrade (bävade) både för sakens skull och på grund av regnet. [Den nionde månaden kislev infaller runt nov/dec då regnperioden har börjat i Israel.]
Benjamin, Malloch, Shemarja.
Efter dem reparerade Benjamin och Chashov mittemot sina hus. Efter dem reparerade Asarja (hebr. Azarjah), son till Maaseja, vid sitt eget hus. [Dessa personer nämns ingen annanstans, de reparerade muren bara nära sina egna hus.]
I Jerusalem bodde en del av Juda barn och en del av Benjamins barn. [Man beräknar att 4800 – 8000 personer bodde i Jerusalem vid den här tiden. Uppräkningen här liknar den i .]
Av Juda barn: Ataja, son till Ussia, son till Sakarja, son till Amarja, son till Shefatja, son till Mahalalel, av Perets barn,
Dessa var Benjamins barn: Sallu, son till Meshullam, son till Joed, son till Pedaja, son till Kolaja, son till Maaseja, son till Itiel, son till Jeshajah [inte profeten Jesaja],
Benjamins barn hade sina boningsorter från Geva: i Mikmas och Aja, likaså i
Betel med
[tillhörande] dotterorter,
Av leviterna blev några avdelningar från Juda räknade till Benjamin.
Juda, Benjamin, Shemaja och Jeremia
[Innan Ester kan introduceras presenteras Mordochaj. Detta är hans babyloniska namn och det har troligtvis sitt ursprung i den babyloniska skaparguden Marduk, men namnet kan också ha persiskt ursprung med betydelsen ´liten pojke´. Troligtvis hade han även ett hebreiskt namn, se ; .]
Det fanns en viss jude i Susas slott som hette Mordochaj. Han var son till Jair, son till Shimei, son till Kish [vilket visar att han var från Sauls släkt, se ; ]. Han var en Benjaminit
En "shiggaion" [en melodi – kanske med flera tvära kast] av David, som han sjöng till Herren (Jahve) på grund av Benjaminiten Kushs ord.
[Det hebreiska ordet shiggaion används bara här och i , där ordet är i plural. Det kan vara en musikalisk eller litterär term som beskriver innehållet eller hur sången ska framföras. Ordets rot är shagah som betyder "stappla och vingla som en drucken" eller "vandra vilse", se ; . Det kan betyda att sången har tvära kast. Det stämmer textmässigt både för denna psalm och Habackuks bön. I så fall ska psalmen musikaliskt återspegla detta i oregelbundenhet och tvära kast. En annan tolkning som är vanlig inom judendomen är att den handlar om Davids synd, hur han vandrat bort från Guds bud.
Kush kan vara en person, dock nämns han inte i Bibeln. Däremot kom Davids motstånd under hans tid som kung till en början från Benjamins stam, den stam som Saul var från, se . Sauls far hette Kish, och hebreiska ordet kush betyder svart. En rabbinsk tolkning är att det indirekt syftar på Saul, omskrivet som den mörka och nyckfulla personen. En bakgrund till psalmen kan finnas i och där Saul jagar David. Psalmen är en bönesång från en person som blivit falskt anklagad. Om den inte var skriven medan Saul levde, kan det vara någon av Sauls släktingar som anklagar David för att ha tagit tronen på ett felaktigt sätt.]
Där [i segertåget, se ] går Benjamin, som är minst, som erövrare [som den som slog fienden],
Juda ledare i den stora skaran (ordagrant "en stor hög med stenar"),
[tillsammans med] Zevoluns ledare och Naftalis ledare.
[Saul var från Benjamins stam, som var den ringaste, se . Zevolun och Naftalis land motsvarar övre och nedre Galileen, det område som det profeteras att Jesus skulle verka i, se .]
Innan Efraim och Benjamin och Manasse [tre av de norra stammarna] väckte upp din makt
och kom för att frälsa (rädda) oss.
[Den inledande frasen "Ord av Jeremia" återkommer i bokens avslutning () innan det sista appendixet. Uttrycket är en vanlig introduktion, se ; ; ; .]
Ord [en redogörelse] av Jeremia, son till Chilkijaho, en av prästerna [från Arons prästsläkt] i Anatot [en stad några kilometer nordost om Jerusalem, se ; ] i Benjamins land.
Sök skydd Benjamins söner
från Jerusalems mitt
och blås shofar i Tekoa
och lyft upp en varningssignal (tänd en fyrbåk) över Beit-Kerem,
eftersom ondska blickar ut [hotar] från norr
och stor förödelse.
Och de ska komma från Juda städer och från platser runt om Jerusalem och från Benjamins land och från Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] och från bergen och från söder, och ha med sig brännoffer och offer och matoffer och rökelse och ha med sig tacksägelseoffer till Herrens (Jahves) hus.
Och Pashchor slog Jeremia och satte honom i stocken som var i den övre Benjaminsporten som finns i Herrens (Jahves) hus.
Och Chanamel, min farbrors son kom till mig på vaktgården i enlighet med Herrens (Jahves) ord och han sa till mig: "Köp mitt fält, jag ber dig, som är i Anatot som är i Benjamins land, för rätten att ärva är din och återlösningen är din. Köp det till dig själv." Och jag visste att detta var Herrens (Jahves) ord.
Man ska köpa fält för silver och skriva under köpekontrakt och försegla dem och kalla på vittnen i Benjamins land och på platserna runt Jerusalem och i Juda städer och i bergslandets städer och i Låglandets städer och i städerna i söder, för jag ska låta deras fångna återvända förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
I Berglandets städer [Jerusalem, Betlehem, Hebron] och i Låglandets (hebr. Shefelas) städer [Ashdod, Askelon, Gat och Bet Shemesh] och i städerna i söder och i Benjamins land och i Juda städer ska hjordarna igen passera under hans hand som räknar dem säger Herren (Jahve).
och Jeremia gick ut från Jerusalem för att gå till Benjamins land och ta emot sin del i folkets mitt.
Och han var i Benjamins port och där var en ledare för vakten, vars namn var Irija, Shelemjas son, Chananjas son, och han tog tag i profeten Jeremia och sa: "Du har avfallit till kaldéerna."
Eved-Melech, en kushit [från Nubien, nuvarande Sudan], var en av hovmännen som befann sig i kungapalatset och fick höra att de [andra hovmännen] hade kastat Jeremia i [den tomma men gyttjiga] vattencisternen. Samtidigt satt kungen [Tsidqijaho] i Benjaminporten [som fungerade som Jerusalems domstol],
Från leviternas område och från stadens område, som ligger mitt emellan furstens områden, ska det som ligger mellan Juda sydgräns och Benjamins nordgräns tillhöra fursten.
Sedan följer de återstående [fem] stammarna.
Först ska Benjamin ha en lott, från östra sidan till västra.
Närmast Benjamins område ska Simeon ha en lott, från östra sidan till västra.
På östra sidan ska den också mäta 4500 alnar [2,4 km], och ha tre portar: Den första är Josefs port, den andra Benjamins port och den tredje Dans port.
Blås i shofar i Giva [Sauls hemstad i Benjamins område, se ]
och i trumpet i Rama [profeten Samuels hemstad, också i Benjamins område, se ],
låt alarmet (signalen) ljuda i Beit Aven ["Ondskans hus", se ]:
"Bakom dig, Benjamin!"
De i söder (Negev) ska
besätta Esaus berg
och de från filistéernas lågland
ska besätta Efraims fält och Samariens fält
och Benjamin ska besätta Gilead.
Hela landet ska vändas som Arava från Geva
[10 km nordost om Jerusalem] till Rimmon
[drygt 5 mil] söder om Jerusalem. Hon
[Jerusalem] ska lyftas upp och bli bebodd på hennes plats, från
Benjamins port till platsen för den första porten till Hörnporten och från
Chananels torn ("Guds-favör-torn" – hebr. migdal chananel) [; ; ] till kungens vinpress.
De frågade efter en kung och Gud gav dem Saul, Kish son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år.
[Sammanfattningsvis har Paulus visat i kapitel 9 att Gud är allsmäktig och i kapitel 10 att Israel har syndat. Vad innebär det nu att hedningar kommit till tro, har de ersatt judarnas roll som Guds folk?] Jag frågar nu: Har då Gud helt och hållet förkastat
(förskjutit) sitt folk?
Absolut inte!
Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av
Benjamins stam.
[Paulus var Abrahams ättling, se . Paulus härstammade från Benjamins stam, se . Mose refererar till Benjamin som "Den Herren älskar", se . Benjamin var den ende av Jakobs söner som var född i Israel, se . Jerusalem låg i Benjamins stams landområde och Israels första kung kom från Benjamins släkt.] [1] Omskuren på åttonde dagen [enligt ; i jämförelse med proselyter som var omskurna vid vuxen ålder],
[2] av Israels folk [född jude – inte proselyt, se ],
[3] från Benjamins stam [vars mor var Rakel – inte en bihustru; Saulus var namngiven efter Israels första kung Saul – också en Benjaminit],
[4] en hebré född av hebréer [Paulus föräldrar var hebréer; han var uppväxt med det hebreiska språket och kulturen],
[5] i fråga om [att följa] undervisningen [gr. nomos – Torah] en farisé,
av Sebulons stam 12000 [],
av Josefs stam 12000 []
och av Benjamins stam 12000 [den yngsta, se ] som fått sigillet. [De tolv stammarna härstammar från Jakobs tolv söner. Detta är den enda uppräkningen av stammarna i NT och är ovanlig på flera punkter. Detta är den enda gången Juda nämns först, kanske är det för att Jesus var av den stammen, se ; ; . Jakobs äldste son Ruben kommer som nummer två och sist kommer den yngste Benjamin, dock kommer de andra inte i födelseordning. I GT nämns de tolv sönerna 28 gånger. Uppräkningen är ibland baserad på födelseordning, se ; placering i förhållande till tabernaklet, se ; tilldelat landområde, se ; de tolv portarna, se .
Ett annat sätt att tolka denna uppräkning är att se den som en bild på en militärisk mönstring, se . I några kapitel tidigare hörde Johannes om lejonet av Juda som är en tydlig referens till en segerkung, men fick se ett slaktat lamm, se . På motsvarande sätt kan poängen här vara att Johannes "hör" om en militärisk mönstring, se , men sedan får se en enorm folkskara som ingen kunde räkna, av alla folk, stammar, länder och språk, se .
Det kan även finnas symbolik i de tal och namn som nämns:
Talet 12 representerar Guds folk. Israeliterna var uppdelade i tolv stammar, Jesus kallade tolv lärjungar. Talet 144 är produkten av 12 multiplicerat med 12. Det beskriver fasthet och något som är fullständigt. Både talet 12 och 144 är multiplicerat med 1000. Tusentalet står ofta för att det jordiska har fått bli genomsyrat av det himmelska. Anledningen är att 1000 är 10 upphöjt till 3. Talet 10 står för världsligt styre och 3 är Guds tal. Inom judisk skrifttolkning finns ett begrepp som kallas Remez som betyder antyda. Förutom den första bokstavliga betydelsen kan det finnas en djupare mening i namn och ords betydelse. På Bibelns tid beskrev barnens namn ofta omständigheterna kring deras födelse. Namnet Juda betyder "tacka och prisa". När Lea har fött sin fjärde son tackar hon Herren och döper honom till Juda, se . När Rakel under en svår förlossning föder en son kallar hon honom Ben-Oni, som betyder "min smärtas son". Hon dör men barnet överlever. Jakob ger då barnet det snarlika namnet Benjamin som betyder "min högra hands son" – någon han ger makt och inflytande till, se . Tar man betydelserna av de tolv namnen här i bildas följande meningar:
Prisa Herren, han har sett mitt lidande och strider för mig – lyckan vänder.
Jag är lycklig, har kämpat och vunnit och glömt min sorg.
Herren har hört min bön, kommit till mig och belönar mig.
Gud ska bo hos mig, ska ge på nytt, min högra hands son!
I sammanhanget passar det bra in på Guds beskydd över sitt folk och leder fram till tillbedjan av Jesus som sitter på Faderns högra sida som presenteras i nästa stycke, se .
Det är viktigt att betona att varken tal- eller ordsymbolik är någon exakt vetenskap. Det ska inte användas för att skapa nya läror, men kan ibland förstärka ett budskap som redan är tydligt i texten. Se även inledningen till Uppenbarelseboken för mer om talsymbolik.]
