Om Första Tessalonikerbrevet

Paulus, Silas och Timoteus besökte staden Tessalonike i Makedonien under sin andra missionsresa och grundade församlingen där. Ganska snart var Paulus dock tvungen att lämna dem på grund av förföljelse, se Apg 17:1. Paulus är där åtminstone tre veckor, se Apg 17:1, men troligen några månader eftersom han hinner undervisa många och även arbetade för sitt uppehälle, se 2 Tess 3:8. Staden hade även en betydande judisk befolkning. Församlingen verkar dock främst bestå av hedningar. Ett av brevets viktigaste tema, som återkommer i varje kapitel, är Jesu återkomst.

Struktur:
Ofta listar Paulus tre saker i följd i detta brev, se t.ex. 1 Tess 1:1, 5; 2:3, 5-7, 10, 12, 19; 5:8, 14, 16-18, 23. De första tre kapitlen är personliga medan de två sista är mer praktiska i sin karaktär. Brevet följer Paulus vanliga mönster att först behandla den troendes position i Kristus för att sedan utifrån den positionen ge praktiska uppmaningar.

1. Tacksamhet och hopp, kapitel 1-3.
2. Praktiska uppmaningar för det kristna livet, kapitel 4-5.


Skriven: Slutet av 50 e.Kr. eller början av 51 e.Kr. Omkring ett år efter det att församlingen grundats.

Till: Tessalonike.

Från: Korint.

Författare: Paulus, se 1 Tess 1:1.

Budbärare: Kanske Timoteus.

Första Tessalonikerbrevet

Inledande hälsning

1

Bild på den moderna staden Tessalonike, i söder syns Olympusbergen.

©wiki

[Från:]
    Paulus och
    Silvanus [även kallad Silas] och
    Timoteus [Paulus närmsta medarbetare].
[Brevet innehåller många tripletter och inleds med tre personnamn. Silvanus är samma person som Lukas benämner Silas i Apostlagärningarna. Här använder Paulus den latinska formen av hans namn. Han var en erkänd ledare i församlingen i Jerusalem och var liksom Paulus en romersk medborgare, se Apg 15:22, 37. Silas och Timoteus reste tillsammans med Paulus på hans andra missionsresa, se Apg 18:5. De hade stannat kvar i Tessalonike efter det att Paulus tvingats fly från staden. Nu har alla tre återförenats i Korint, se 1 Tess 3:6. Brevet skrivs i början av de 1,5 år som Paulus är där, se Apg 18:11.]
Till:
    Tessalonikes församling (de utkallade),
    som lever i Gud Fadern och Herren Jesus Kristus.
[Det grekiska ordet för församling är "ekklesia". I klassisk grekiska kunde ordet beskriva alla möjliga former av församlade människor som t.ex. den lagliga folkförsamlingen eller en mobb, se Apg 19:32, 39. Den ordagranna betydelsen är "de utkallade". Paulus är noga med att betona att församlingen i Tessalonike inte är vilken grupp av människor som helst, de är en Guds församling. I Bibeln kan ordet beskriva den lokala församlingen på en ort. Så används det här, men det kan också beteckna den universella församlingen av alla troende genom alla tider, se Matt 16:18.]
Nåd (kraft, oförtjänt favör) och frid (harmoni, frihet från fruktan, välbehag) vare med er.

[Inledningen i detta brev är den kortaste av alla Paulus brev. Han använder inte titeln apostel, vilket visar på hans nära relation med församlingen. Tillsammans med honom i Korint finns även Silas och Timoteus, se Apg 18:5; 2 Kor 1:19.]

TACKSAMHET OCH HOPP (kap 1-3)

Tacksägelse och bön

2[Vers 2-10 är en enda mening i grekiskan, huvudverbet är "vi tackar".]

Vi tackar alltid Gud för er alla
    när vi nämner er i våra böner.
     3Vi tänker ständigt på
        er gärning i [som har sin källa i] tron och
        er möda (ert hårda arbete) i [motiverad av] kärlek (som är osjälvisk och utgivande) och
        er uthållighet (karaktär som står fast även under prövningar) i [som bygger på] hoppet
    till vår Herre Jesus Kristus [hans tillkommelse, 1 Tess 1:10]
inför vår Gud och Far.

[Tron, kärleken och hoppet producerar gärningar, se Jak 2:18. Dessa tre ord återkommer också i slutet och ramar in brevet, se 5:8. Samma ordning av gärning, möda och uthållighet finns i Upp 2:2. De troende i Tessalonike hade fått uppleva förföljelse. Under Paulus första besök i staden hade Jason släpats ut från sitt hus eftersom han tagit emot missionärerna, se Apg 17:6-9.]

4Vi vet, kära syskon (bröder och systrar i tron),
    att ni är Guds älskade och att han har utvalt er [ni har svarat ja på kallelsen, vi vet att er tro är genuin],
     5för vårt evangelium [det glada budskapet vi predikade] kom till er inte bara i ord utan också med
        kraft [under och tecken] och
        den helige Ande [som överbevisade er om synd, gav er tröst, glädje] och
        full visshet [om er omvändelse],
    på samma sätt som
ni vet hur vi levde bland er (vilka män vi var) för er skull.

[Till skillnad från grekiska filosofier, som bara byggde på läror med ord, hade tessalonikerna fått ta emot evangeliet som förändrade deras liv. De hade också själva sett hur Paulus, Silas och Timoteus levt sina liv bland dem.]

Deras respons

6

Ryktet om de troende i Tessalonike hade spridit sig långt utanför deras egen stad.

Ni blev våra efterföljare, ja, Herrens, när ni mitt under svåra lidanden tog emot ordet med den glädje som den helige Ande ger. [Lidande och glädje nämns i samma mening. Den troendes glädje i den helige Ande är oberoende av yttre omständigheter.] 7Så har ni blivit ett föredöme för alla troende i Makedonien [norra Grekland där Tessalonike var huvudstad] och Achaia [södra Grekland där Korint var huvudstad och Paulus, Silvanus och Timoteus nu befann sig].
     8Från er har Herrens ord genljudit (som åska, en trumpetsignal eller ett eko), inte bara i Makedonien och Achaia, utan överallt har er tro på Gud blivit känd så att vi inte behöver säga något mer.

[De troende i Tessalonike hade varit med och bidragit finansiellt över deras förmåga trots att de inte hade så mycket själva, se 2 Kor 8:1-8.]

9De [folk överallt] berättar själva vilken ingång vi fick hos er och hur ni vände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna (vara en livegen slav till) den levande och sanne Guden 10och vänta på hans Son från himlarna, honom som Gud har uppväckt från de döda: Jesus, som personligen räddar oss från den kommande vredesdomen.

[Uttrycket "omvändelse från avgudar" indikerar att församlingen verkar bestått mestadels av icke-judar som omvänt sig från avgudadyrkan för att tro på den levande Guden. Det antyder att mellan Paulus tre lördagar med samtal i synagogan, se Apg 17:1-3, och den förföljelse som drev honom ut ur staden, se Apg 17:5-10, måste han tillbringat flera veckor i staden. Han både arbetade för sitt uppehälle och undervisade omvända hedningar.
    Dessa två verser fungerar också som en sammanfattning för de ämnen Paulus tar upp i brevet. I nästa stycke beskriver han mer ingående hur han kom till dem, se vers 9. De troende i Tessalonike väntade att Kristus skulle komma tillbaka medan de ännu levde. Detta ämne om Kristi ankomst och vredesdomen tas också upp senare i brevet i kapitel 4-5.]

Kom ihåg hur ni kom till tro

2

Vägen från Filippi till Tessalonike.

[Paulus påminner de troende i Tessalonike hur de hade tagit emot honom, Silas och Timoteus. Lukas skriver detaljerat om händelserna i Apg 17:1-10. När tessalonikerna tänker tillbaka på Paulus tjänst och hur de själva har förvandlats av evangeliet så förstår de att deras besök inte varit förgäves.]

För ni vet ju själva, kära syskon (bröder och systrar i tron), att vår ankomst till er inte var förgäves (fruktlös, meningslös utan fyllde ett syfte och gör det fortfarande). 2Som ni redan vet hade vi tidigare fått lida och blivit skamligt behandlade i Filippi, men i Gud [som gav oss styrka] blev vi frimodiga och predikade Guds evangelium för er [i Tessalonike] trots hårt motstånd (hård kamp).

[Paulus och Silas arresterades i Filippi, och utan något åtal blev de slagna och fängslade. Trots detta prisar de Gud och sjunger lovsånger, se Apg 16:11-40. Fortfarande värkte säkert Paulus och Silas ryggar från piskslagen när de kom fram till Tessalonike efter 3-4 dagars vandring, se Apg 16:23]

3Bakom vår uppmuntran (uppmaning, undervisning) [att ta emot evangeliet] finns inte
    lögn (villfarelse, falska läror),
    orenhet [felaktiga orena motiv som egen vinning och makt] eller
    svek (tvivelaktiga metoder, trick, smickrande ord för att lura er).

4Tvärtom, vi talar därför att Gud har godtagit oss (ansett oss värdiga) att framföra evangeliet, inte för att behaga människor utan Gud, som prövar (testar, undersöker) våra hjärtan.

5Vi uppträdde aldrig med smickrande tal (anpassade inte sanningen utifrån den allmänna opinionen),
    det vet ni.
Vi agerade inte med dold girighet som motiv (vi exploaterade inte er för vår egen ekonomiska vinning),
    det är Gud vårt vittne till.
6Vi sökte inte mänsklig ära vare sig av er eller av andra,
     7även om vi som Kristi apostlar kunde ha ställt krav (använt vår auktoritet).

Istället uppträdde vi milt likt en vårdande mor som ömt sköter om sina barn,
     8så mycket längtade vi efter er.
Vi var glada att inte bara dela Guds evangelium,
    utan också våra liv med er.
Så älskade har ni blivit för oss.

9[Paulus växlar nu bild från en mor, se vers 8, till en far. Han använde liknande språkbruk till de troende i Korint, där han nu befann sig, se 1 Kor 4:15. På samma sätt var han en andlig far till de troende i Tessalonike. Han arbetade för deras försörjning, se vers 9; levde ett rättfärdigt liv, se vers 10 och uppmuntrade dem, se vers 11-12.]

Syskon (bröder och systrar i tron), ni minns ju vår möda (hårda arbete) och vårt slit. Natt och dag arbetade vi för att inte ligga någon av er till last medan vi predikade Guds evangelium för er. [Paulus arbetade med läder och tillverkade bl.a. tältdukar, se Apg 18:3.]

10Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur
    heligt och
    rätt och
    rent
vi uppträdde bland er troende.

11Ni vet också hur vi behandlade var och en av er, som en far är mot sina egna barn [när han ger uppmuntran och vägledning], 12hur vi:
    uppmuntrade (tröstade, hjälpte, gick tillsammans vid er sida, förmanade) och
    motiverade (talade uppmuntrande och stödjande) och
    vädjade till (manade) er
att vandra (vanemässigt leva ert liv) värdigt Gud, som ständigt kallar er till sitt rike och sin härlighet.

Tacksamhet för uthållighet

13[Paulus tar upp tråden av tacksägelse från 1:2-5 och ger ytterligare orsaker att tacka Gud för församlingen i Tessalonike.]

Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som ni hörde [när vi predikade] och välkomnade det [i era hjärtan], inte som människors ord utan så som det verkligen är:
Guds ord som är verksamt i er som tror.
[2 Tim 3:16, 2 Pet 1:20-21, Ps 19:7-9]
14Ni syskon (bröder och systrar i tron) har ju blivit efterföljare till Guds församlingar i Judéen som lever i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden [förföljelse] från era landsmän [både greker och judar som bor i Tessalonike, se Apg 17:5] som de har fått från judarna, 15som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss (tvingat iväg oss med våld och förföljelse). De behagar inte Gud, och de motarbetar alla människor 16när de kontinuerligt försöker hindra oss från att predika för hedningarna så att dessa blir frälsta. [Detta skedde även i Korint där Paulus skrev detta, se Apg 18:6] Så fyller de ständigt sina synders mått. Men vredesdomen har till slut kommit över dem.

[Paulus själv var jude och han skrev till en församling med både judar och greker. Det var inte alla judar som hade dödat Jesus, begreppet syftar på de som var fientligt inställda till Jesus. Samma onda sinnelag fanns hos de i Tessalonike och Berea som underblåst de upplopp som fördrev Paulus från dessa städer, se Apg 17:1-8, 13-14. Samma bild av att "fylla upp syndens mått" används i 1 Mos 15:16, även Jesus använde det när han talade till fariséerna, se Matt 23:32.]

Paulus längtan att få se dem igen

Paulus planer

17Syskon (bröder och systrar i tron), vi [Paulus, Silas och Timoteus] har slitits ifrån er [starkt ord som beskriver hur en förälder blivit berövad sitt barn] för en tid. Dock bara till det yttre, inte till hjärtat, för vi har blivit mer och mer desperata att få se era ansikten. 18Vi har verkligen önskat få komma till er. Både en och två gångar har jag, Paulus, försökt, men Satan har hindrat oss.

19Vem är
    vårt hopp,
    vår glädje,
    vår segerkrans (lagerkrans)
        inför vår Herre Jesus när han kommer
om inte ni?

20Ja, ni är vår ära och vår glädje.

Timoteus besök

3

Från Aten sänds Timoteus tillbaka till Tessalonike för att uppmuntra och styrka de troende där.

[På grund av förföljelsen i Tessalonike hade Paulus tvingats fly till den intilliggande staden Berea och sedan vidare ner till Aten. När de troende från Tessalonike som fört honom i säkerhet återvände hem skickade han med bud att Timoteus och Silas också skulle komma till Aten så snart som möjligt vilket de gör, se Apg 17:15. I detta kapitel återkommer orden "er tro" fem gånger, se vers 2, 5, 6, 7, 10. De troende i Tessalonike fick genomlida mycket förföljelse och Paulus var angelägen att veta hur deras tro klarade dessa prövningar.]

När vi därför inte stod ut längre, bestämde vi oss [Paulus och Silas] för att stanna ensamma kvar i Aten 2och sände Timoteus, vår broder och Guds medarbetare i Kristi evangelium [till er i Tessalonike], för att styrka (ge stabilitet) och uppmuntra er i er tro 3så att ingen vacklar (svajar fram och tillbaka) under dessa lidanden. Ni vet ju själva att det är bestämt att vi ska utstå sådant. 4Redan när vi var hos er sade vi er i förväg att vi skulle få lida, och så har det också gått som ni vet. 5Det var därför som jag, när jag inte längre stod ut, sände bud [genom att skicka Timoteus till er] för att få veta hur det var med er tro. Kanske hade frestaren frestat er och vårt arbete varit förgäves?

[Paulus omsorg för församlingarna i Makedonien gjorde att Timoteus skickades tillbaka till Tessalonike. Senare reser även Silas till Filippi. Både Timoteus och Silas återförenas så småningom med Paulus i Korint, som är hans nästa stopp efter Aten, se Apg 18:1-5.]

Timoteus återkomst

6Men just nu har Timoteus kommit tillbaka från [sitt besök hos] er med goda nyheter om er tro [som står fast] och er kärlek (som är osjälvisk och utgivande).

[Paulus blir överväldigad av de goda rapporterna som Timoteus har med sig och skriver detta brev på en gång, se Apg 18:5.]

Timoteus har berättat hur ni ständigt tänker på oss med glädje och längtar efter att få träffa oss, liksom vi längtar efter er. 7Så har vi genom er tro fått nytt mod när det gäller er, syskon (bröder och systrar i tron), mitt i alla våra svårigheter och lidanden. 8Nu lever vi [igen], om ni står fasta i Herren. 9För hur kan vi tacka Gud nog för er, för all den glädje som ni är för oss inför vår Gud?

10Natt och dag bönfaller vi intensivt (till det yttersta, mer än vanligt) om att
    få se era ansikten
    och hjälpa er med (fullborda, binda samman) det som saknas i er tro [så den fortsätter att fördjupas].

[Ordet för bönfaller är "deomai" som är ett starkt ord som uttrycker en bön för ett stort behov. Uttrycket "natt och dag" innebär inte en oavbruten bön, utan att vid varje tillfälle de bad, både natt och dag, fanns dessa två specifika böneämnen med. Timoteus nämner tro och kärlek i vers 6, men inte hopp. Hoppet om att Jesus ska komma tillbaka kan vara en av de saker som Paulus vill fortsätta att undervisa de troende i Tessalonike om. Det är också ett ämne han tar upp i fortsättningen på detta brev.]

Paulus bön och önskan

11[Paulus bön i vers 11-13 är en enda mening i grekiskan. Den beskriver nu mer detaljerat med fler ord bönen i vers 10.]

Må vår Gud och Far själv och vår Herre Jesus leda vår resväg till er.

12Må Herren låta er växa och överflöda i den osjälviska utgivande kärleken till varandra och till alla,
    liksom vi i vår kärlek till er,
13så ska han styrka era hjärtan och göra dem fläckfria i helighet inför vår Gud och Far
    när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga [kan syfta på änglar eller troende].

[Paulus bad inte att de skulle vara syndfria - det är omöjligt. Han bad att de skulle vara fläckfria, det är samma ord som i 2:10 beskrev hur Paulus hade uppträtt hos dem. Det innebär att efter de gjort upp med sina felsteg, så de blev fria.]

PRAKTISKA UPPMANINGAR (kap 4-5)

4[Nu sker ett skifte i brevet. Ordet "till sist" betyder inte någon skillnad i vad som är viktigt, däremot skiftar texten, som hittills mestadels innehållit påståenden, till att nu bli uppmanande. Det är vanligt att Paulus i sina brev först börjar med de troendes position i Kristus, för att avsluta med uppmaningar att leva det nya kristna livet utifrån den positionen. De tre första kapitlen har handlat om dåtid och nutid. De två sista kapitlen berör också nutid men också framtida händelser.]

Till sist (för övrigt), syskon (bröder och systrar i tron), vi ber er och uppmuntrar (står vi vid er sida och ber, förmanar) er i Herren Jesus att komma ihåg det vi lärt er: lev ett liv som behagar Gud, som ni redan gör. Ja, vi uppmanar er att fortsätta med detta mer och mer. 2Ni vet vilka föreskrifter vi har gett er från Herren.

Sexuell renhet

3[Följande stycke handlar om helgelse och det grekiska ordet "hagiasmos" används tre gånger. Det ramar in stycket i vers 3 och 7, och återfinns också centralt i vers 4.]

Detta är Guds vilja - er helgelse (att ni blir avskilda, lever rent och heligt):
Att ni avhåller er från sexuell omoral.
[Det grekiska ordet "pornea" används här och grundordet betyder "att sälja sig till slaveri". Pornografi är ett sammansatt ord av just detta ord "pornea" och "grafo", som betyder "något skrivet eller tecknat". Pornografi är en beskrivning antingen i text eller grafiskt av någon som säljer sig sexuellt.]
4Att ni var och en vet hur ni ska kontrollera (äga, vinna) ert eget kärl (er egen kropp, redskap, hustru)
    på ett helgat och hedervärt sätt.
5Det får inte ske i lidelser och begär som bland hedningarna som inte känner Gud.
[Ordet "kärl" används troligen bildligt för kroppen, så använder Paulus det i 2 Kor 4:7. Den som syndar på det sexuella området syndar mot sin egen kropp, se 1 Kor 6:19-20. Kärl kan i rabbinskt språkbruk också syfta på hustrun. Petrus använder ordet så, se 1 Pet 3:7. Det kan också vara en eufemism, dvs en omskrivning för de sexuella organen.]
6Att någon inte går för långt [passerar gränsen över vad som är mitt och ditt] och kränker (utnyttjar) sin broder på detta område. Herren straffar allt sådant, det har vi redan sagt och betygat för er.
[Den tredje uppmaningen kan ha att göra med äktenskapsbrott, se Ords 6:27-33. Orden som används här kan även gälla ekonomi och handlar då om att bedra sin broder. Dock verkar utifrån sammanhanget det handla om sexuell renhet.]
7Gud har inte kallat oss till orenhet
    utan till ett liv i helgelse.
8Den som avvisar detta avvisar alltså inte en människa utan Gud,
    som ger er sin helige Ande.

Kärleken till varandra

9När det gäller syskonkärleken behöver vi inte skriva till er. Ni har ju själva lärt er av Gud att älska varandra (osjälviskt och utgivande), 10och den kärleken visar ni alla syskonen (bröderna och systrarna i tron) i hela Makedonien. Men vi uppmanar er, syskon, att göra det ännu mer.

11Sätt en ära i (låt det vara er ambition) att leva lugnt och sköta ert och arbeta med era händer, så som vi befallt er, 12så att ni väcker respekt hos de utomstående och inte behöver sakna något.

Herrens ankomst

13[Den judiska trosuppfattningen och Gamla Testamentet undervisar att vid tidens slut kommer en uppståndelse och en slutgiltig dom. Marta trodde så när hon sade: "Jag vet att Lasarus ska uppstå igen, vid uppståndelsen på den yttersta dagen", se Joh 11:24. En kristen som dör lämnar jordelivet för att vara tillsammans med Jesus, se 2 Kor 5:8; Fil 1:21-23. Uppståndelsen kommer också att ske i olika steg. Kristus var den förste, sedan kommer alla troende som levt att uppstå och till sista alla människor, se 1 Kor 15:23-24.
    Paulus levde med övertygelsen att Jesus kunde komma tillbaka i hans livstid, se 1 Tess 1:10. Det gjorde även Petrus, se 1 Pet 4:7. Det verkar som det uppkommit några frågor på detta område. Troligen har några av de troende i Tessalonike dött och man undrade vad som skulle hända med dem, skulle deras kroppar vara kvar i graven till den sista uppståndelsen? Vad händer när Jesus kommer tillbaka, kommer de att vara med då?]


Syskon (bröder och systrar i tron), vi vill att ni ska veta hur det blir med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer på samma sätt som de andra, de som inte har något hopp. [Alla människor känner sorg och saknad när någon nära anhörig dör. Skillnaden är att utan den kristna tron finns inget hopp.] 14För om vi tror att Jesus har dött och uppstått [vilket vi ju gör], så ska Gud på samma sätt genom Jesus föra fram de insomnade [de som dött] tillsammans med honom. 15Vi säger er detta enligt ett ord från Herren:
Vi som lever och är kvar till Herrens ankomst ska alls inte komma före de insomnade.
16För Herren [Jesus] ska själv stiga ner från himlen
    när en befallning ljuder,
    en ärkeängels röst [som hörs]
    och en Guds basun [som ljuder].
Då ska de som har dött i Kristus uppstå först.

[Denna uppståndelse gäller "de som dött i Kristus". Den gäller alla de som trott på Jesus och kan även gälla troende från Gamla Testamentet. Vad som är helt klart är att det inte är en allmän uppståndelse där alla som levt uppstår. I Uppenbarelseboken nämns sju basuner där den sista har att göra med domen i vedermödan, se Upp 11:15-18. Se även 1 Kor 15:51-52.]

17Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren. [Denna händelse brukar kallas "uppryckandet"]

18Därför [eftersom vi då alltid kommer att få vara med Jesus],
    trösta (uppmuntra) varandra med dessa ord.

[Talet om Jesu återkomst är inte tänkt att skrämma. Det blir en dag då vi får vara med Jesus och får återse de som gått före.]

Herrens dag

5

Oljemålning av John Martin på temat Herrens dag från 1853.

När det gäller tider (den exakta kronologiska ordningen av händelser) och epoker (särskilda tidsintervall som börjar och slutar vid någon specifik händelse) behöver vi inte skriva till er, syskon (bröder och systrar i tron). [Apg 1:7] 2Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer [lika plötsligt och oväntat] som en tjuv om natten.

[Herrens dag är ett välbekant uttryck i Bibeln. Profeterna kallar den en domens dag, se Amos 5:18-20; Joel 2:11-13. Det är också en dag av frälsning och återupprättelse, se Joel 2:32. Det är en dag då Gud griper in i historien och slutgiltigt dömer synden och upprättar tusenårsriket, se Upp 6-19. Det är en omvälvande händelse som påverkar jorden och hela universum, se 2 Pet 3:10-13.
    Paulus hade undervisat om tidens slut och Herrens dag då han var i Tessalonike något år tidigare. Jesus undervisade också om detta ämne och använde liknande uttryck som "en tjuv om natten" för att mana till vaksamhet, se Matt 24:8, 36-44; Jes 13:8.]


3När de [folk som inte känner Gud] säger: "Fred och trygghet", då drabbar undergången (katastrofen) dem lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda, och det finns inget, nej inget sätt undkomma (fly) detta.

[Två bilder används här, en tjuv om natten och en kvinna som ska föda, se vers 2-3. Detta uttalande om fred och trygghet kan syfta på den falska fred som förutsägs i Daniel 9:27. För en troende kommer dock inte dagen som en överraskning, se vers 4.]

Hur ska en kristen leva i väntan på Jesus

4Men ni, syskon (bröder och systrar i tron), lever inte i mörker så att den dagen kan överraska er som en tjuv. 5Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret. 6Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra. 7De som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten. 8Men vi som tillhör dagen ska vara nyktra, iförda:
    tron och
    kärleken
        som rustning och
    hoppet
        om frälsning som hjälm.

[Tron, kärleken och hoppet återfinns även i inledningen, se 1 Tess 1:3. I mitten, centralt, finns kärleken.]

9För Gud har inte bestämt oss till att drabbas av (utsättas för) vredesdomen [som kommer över jorden på Herrens dag, se vers 2-4], utan vinna (få erfara) frälsning genom vår Herre Jesus Kristus. 10Han dog för oss för att vi ska leva tillsammans med honom, vare sig vi nu är vakna (levande) eller insomnade (döda) [när Jesus kommer tillbaka]. 11Därför ska ni uppmuntra (trösta, hjälpa, inbjuda) varandra och bygga upp (stärka) varandra, så som ni redan gör.

Avslutande uppmaningar

Värdesätt era ledare

12[Den första uppmaningen, av de fyra i vers 12-22, handlar om församlingens förhållningssätt gentemot sina ledare.]

Vi uppmanar (ber) er, kära syskon (bröder och systrar i tron):

Att ni uppskattar (respekterar, ärar) dem som arbetar så hårt för er,
    de som har fått ansvaret (är satta framför er) att vägleda (förmedla förståelse, undervisa, förmana) er i Herren.
13Att ni värdesätter dem högt i osjälvisk utgivande kärlek på grund av deras arbete.
    Lev ständigt i harmoni (och arbeta för frid) med varandra.

Hjälp de svaga

14[Den andra punkten gäller också hela församlingen som har ett ansvar att vägleda, uppmuntra och hjälpa varandra. Allt detta måste ske med tålamod.]

Vi uppmanar er, kära syskon (bröder och systrar i tron):

Vägled (förmedla förståelse, undervisa, förmana)
    de odisciplinerade (rebelliska, som vägrar lyda auktoriteter, inte vill underordna sig).
Uppmuntra
    dem som tappat hoppet (är missmodiga, har brustna hjärtan).
Hjälp (stötta)
    dem som är svaga (faller).

Ha tålamod
    med alla (tappa inte hoppet även om omständigheter går emot eller du blir felaktigt behandlad av andra).
15Var noga med att ingen ger igen med samma mynt (ont mot ont),
    sträva istället efter att göra gott mot varandra och mot alla människor.

Var alltid glada

16[I denna och sista punkten handlar det om det personliga inre livet. Det finns alltid orsak till optimism och tacksägelse.]

Var alltid glada.
17Be oavbrutet.
18Tacka [Gud] i allt [oavsett omständigheter].

Detta [glädje, bön och tacksamhet] är Guds vilja för er i Kristus Jesus.

[Det är alltid Guds vilja att vi ska vara glada, be och tacka Gud!]

Ha personligt ansvar i andliga frågor

19[Den sista punkten har fem uppmaningar. Först två negativa som varnar för cynism, följt av tre positiva. Vers 21 är ordagrant "men pröva allt".]

Sluta att kväva (trycka ner) Anden.
20Sluta att förakta (se ner på) profetior [profetiska uppenbarelser, uppmaningar och varningar].

21Pröva (utvärdera) istället allt.
Håll fast vid det som är gott (rätt, riktigt).
22Håll er borta från varje form av ondska [oavsett hur fromt och fint det verkar vara på ytan].

[Samtidigt som man inte ska kväva och släcka ut anden genom att förakta profetior, ska man inte bara godta allt som säger sig vara andligt. Alla andliga manifestationer och profetiska tilltal ska prövas mot Guds ord, se Apg 17:11. Även gåvan att utskilja andar måste vara verksam, se 1 Joh 4:1; 1 Kor 12:10. I sammanhanget refererar "allt" främst till profetiska tilltal, se vers 20, men inkluderar även annat som också sker i församlingen.]

Avslutning

23Fridens Gud ska själv helga er (avskilja varje del av varenda en av er för helig tjänst), och [vi ber att] er
    ande och
    själ och
    kropp
ska bevaras hela så att ni är utan fläck vid vår Herre Jesu Kristi ankomst. 24Trofast är han som har kallat er, han ska också utföra sitt verk.

Tre personliga uppmaningar

25Syskon (bröder och systrar i tron),
    be även för oss.

26Hälsa alla syskonen (bröderna och systrarna i tron)
    med en helig kyss.
[Ett uttryck för kärlek, förlåtelse och enhet, grekiska "philema". Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i medelhavsområdet.]
27Lova mig inför Herren att brevet blir uppläst,
    för alla syskon (bröder och systrar i tron).

Välsignelse

28Vår Herre Jesu nåd (favör, kraft) vare med er.




© 2018 Svenska Kärnbibeln