Om Obadja

Obadja är den fjärde av de tolv mindre profeterna. Obadjas namn betyder på hebreiska "Guds tjänare" eller "en som prisar Gud". Boken består av bara 21 verser och är den kortaste i hela Gamla testamentet. Boken handlar om Edom, vars folk härstammar från Esau, Jakobs bror. Edom har alltid varit en ärkefiende till Israel. Det är oklart när Obadja levde men mycket talar för att det kan ha varit strax efter templets förstörelse (586 f.Kr.), då Edom kom in i de södra delarna av Israel och bosatte sig där efter att judarna förts bort till Babylon. Se också Ob 1:11–14 som tydligt talar om hur Edom i skadeglädje såg på när Jerusalem erövrades. En del anser också att det kan vara så att Edom förrådde Juda så att de kom i den babyloniska maktens våld. Se Ps 137:7; Jes 34:5–17.

Rapportera ett fel

Innehållsförteckning


Personer (8) BETA


Platser (12)


Unika ord (5)



Berör tidsperioden: Troligtvis 587–500 f.Kr. I så fall handlar Ob 1:11–14 om babyloniernas anfall mot Jerusalem (605–586 f.Kr.) och Obadja är samtida med Jeremia. Ett annat alternativ är filistéernas erövring av Jerusalem under Jorams regering 853–841 f. Kr. och Obadja är samtida med profeten Elisha.

Författare: Obadja

Genre: Historisk och profetisk

Lästid: ca 10 minuter.

  Läsinställningar

Klicka på kugghjulet i menyn för fler inställningar. Du kan t.ex. välja att dölja kapitel eller versnummer.

Tips! Klicka på ett versnummer i texten så ser du den exakta hebreiska ordföljden i en interlinjär versionBETA där varje ord är länkat till det hebreiska lexikonet.

Läsvy:

 Kärnbibelns översättning utan expanderingar () eller förklaringar [].
Textstorlek:

Obadja

Herren ska straffa edomiterna

11
(Ob 1:1) Klippstaden Petra låg i Edoms område. Edom betyder röd.

Klippstaden Petra låg i Edoms område. Edom betyder röd.

Obadjas syn (vision). [Synen gäller Edom. Folkslaget edomiterna härstammade från Esau, son till Isak och Rebecka, och äldre tvillingbror till Jakob, se Ob 1:10; 1 Mos 25:23–26. Esaus bror Jakob är känd som Israel, och Esau kallas Edom, som betyder "röd". Kanske var han rödhårig? Jakob/israeliterna bosatte sig i Kanaans land med Jerusalems berg som centralort, medan Esau/edomiterna bosatte sig söder om Döda havet med berget Seir som centralt berg, se vers 21 och 5 Mos 2:5. Huvudstaden hette Sela, vilket betyder sten på hebreiska. På grekiska är namnet petra. Det är möjligt att edomiternas huvudstad låg där den nabateiska klippstaden Petra nu ligger. Det är intressant att bergen och klipporna i Petra är röda. Fiendskapen mellan israeliterna och edomiterna startade redan med tvillingbröderna Jakob och Esau och har fortsatt. På väg från Egypten tillät inte edomiterna israeliterna att passera genom deras land, se 4 Mos 20:14–21. Sedan israeliterna bosatte sig i Kanaans land har många strider utkämpats mellan folken, se 1 Sam 14:47; 2 Sam 8:14; 1 Kung 9:26; 2 Krön 20:1–27; 2 Kung 8:16–22; 2 Kung 14:9–11; 2 Krön 28:17. Även på Jesu tid fanns dessa spänningar kvar. Herodes den store som dödade judiska pojkar i Betlehem (Matt 2:1–3, 16; Luk 1:5) var edomit. Hans son (Herodes Antipas) dödade Johannes Döparen (Matt 14:3–4, 8–10) och hans barnbarn (Herodes Agrippa I) halshögg Jakob, Johannes bror (Apg 12:2).] Detta säger Herren Gud (Adonaj Jahveh) till Edom [edomiterna]:

Vi har hört budskapet från Herren (Jahveh)
    och en budbärare (ambassadör) är utsänd till nationerna:
    "Stå upp och låt oss dra upp mot henne i krig."
2Se, jag gör dig liten bland länderna,
    du är mycket föraktad.
3Ditt hjärtas stolthet har tjusat (lurat, narrat) dig,
    du som bodde i klippans skrevor, (som hade) dina boningar högt uppe [som ett örnnäste högst upp på en klippavsats],
som sa i ditt hjärta:
    "Vem skulle kunna slå ner mig till marken?"
4Trots att du gör (bygger) ditt bo lika högt som örnens [bildligt för stolthet],
    och placerar det bland stjärnorna
    så ska jag slå ner det därifrån, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
5Om tjuvar kommer till dig,
    om rövare (kommer) på natten,
hur är du avskuren (ensligt placerad, en utsatt position),
    skulle de inte stjäla till dess de fått nog?
Om druvplockare kommer till dig
    skulle de inte lämna lite efterskörd [åt de fattiga]?
6Hur är inte Esau genomsökt [landet Edom kommer att plundras],
    hans dolda skatter efterfrågas (uppletas)?
7Alla sammansvärjningens män förde dig till gränsen,
    männen som hade fred med dig har bedragit dig och besegrat dig.
De som åt ditt bröd
    lade ut en snara under dig
    i vilken det inte finns någon urskiljning.
    [Alla som hamnar i snaran fångas av den.]
8Ska inte jag på den dagen,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
utrota Edoms kloka män
    och skilja ut Esaus berg?
9Dina mäktiga män, Teman [staden som fått namnet från Esaus barnbarn, se 1 Mos 36:11], ska bli förfärade (bestörta, modfällda, nedslagna),
    för att varenda en ska huggas av från Esaus berg genom slakt.

Edoms brott

10På grund av det våld som du bedrivit mot din bror Jakob [israeliterna]
    ska skam täcka dig
    och du ska bli avhuggen för evigt.
11På den dag då du stod vid sidan om (avskilt),
    dagen då främlingar bar iväg det värdefulla
och utlänningar gick in i hans portar och kastade lott om Jerusalem,
    då var också du en av dem. [Vers 11–14 verkar beskriva babyloniernas anfall mot Jerusalem 605–586 f.Kr.]
12Du skulle inte ha stirrat (sett med skadeglädje) på din bror [Israel] när katastrofen kom,
    på deras lidande på deras olyckas dag!
Inte heller skulle du ha fröjdat dig över Juda söner
    den dag fördärvet drabbade dem!
Du skulle inte heller ha talat i stolthet (med stolta ord)
    på deras olyckas dag!
13Du skulle inte ha gått in i mitt folks portar
    på deras olyckas dag!
Du skulle inte ha stirrat (sett med skadeglädje) på deras lidande
    på deras olyckas dag!
Inte heller skulle du ha lagt dina händer på deras ägodelar
    på deras olyckas dag!
14Inte heller skulle du ha stått i vägskälen
    för att slå ner dem som lyckats undfly!
Du skulle inte heller åter ha fängslat dem som var kvar
    [den lilla kvarlevan som inte blev bortförd till Babylon]
    på deras olyckas dag!

Guds straff mot Israels fiender

[Edoms stolthet och fall är en bild på alla nationers stolthet och fall. Obadja breddar bilden från Israels granne i söder till ett större perspektiv. Det hebreiska ordet för Edom består av tre bokstäver: alef, dalet och mem. Samma bokstäver som ordet adam som betyder människa och mänsklighet. Edom blir som en bild på hur Gud en dag ska döma all mänsklighetens stolthet, förräderi och våld. Guds dom över Edom är i linje med Guds löfte till Abraham angående Israel, se 1 Mos 12:3. Alla stormakter och länder som har försökt förinta Israel och det judiska folket har istället själva gått förlorade. Några exempel är det antika Egypten, Persien, Nazi-Tyskland, osv.] 15För Herrens dag [då han ska döma] är nära för alla folk. [Inte bara Edom.]
Som du har handlat mot andra,
    så ska du själv behandlas,
    dina [onda] gärningar ska drabba dig själv. [Joel 3:14–16]
16Så som ni har druckit på mitt heliga berg,
    så ska alla hednafolk dricka oavbrutet (kontinuerligt),
ja, de ska dricka och bälga i sig
    och bli som om de aldrig hade existerat (funnits till). [Domen liknas vid vin som nationerna tvingas dricka. På samma sätt som vinet gör att den som dricker tappar förmågan att tänka klart och börjar ragla, kommer Gud få dessa nationer att stappla i förvirring. Denna metafor är hämtad från Jer 25:15–29; 49:12.]

Guds välsignelser över Israel

[På samma sätt som de två tidigare profetböckerna, Joel och Amos, beskrivit vad som ska hända efter Herrens dag, beskrivs nu hur Gud ska resa upp Davids hus, se Joel 2:32 och Amos 9:11–15.] 17Men på Sions berg [tempelberget i Jerusalem] ska finnas en kvarleva (en räddad skara; en befrielse)
    och det ska vara heligt [igen],
och Jakobs hus ska återbesätta
    sina besittningar (komma tillbaka och bo i sina områden).
18Jakobs hus ska vara en eld
    och Josefs hus en flamma [Josefs söner är Efraim och Manasse, de är Jakobs barnbarn och representerar det norra riket]
och Esaus hus ska bli som stickor
    som man antänder och de ska slukas (av elden).
Ingenting ska bli kvar av Esaus hus,
    för Herren (Jahveh) har talat.
19De i söder (Negev) ska
    besätta Esaus berg
och de från filistéernas lågland
    ska besätta Efraims fält och Samariens fält
    och Benjamin ska besätta Gilead.
20De fångna av Israels söner
    som är bland kanaanéerna ända till Tsarefat [intill Sidon, se 1 Kung 17:9]
och de Jerusalems fångar
    som är i Sefarad [långt från Israel]
    ska besitta städerna i söder (Negev). [Detta är enda gången ordet Sefarad används och det finns olika förslag, huvudpoängen med omnämnandet är att det är en plats långt borta. På modern hebreiska är Spanien Sephar och spanska judar kallas sephardi. Även Jonatans Targum associerar Sefarad med Spanien, även om detta är tveksamt. Ett annat alternativ är att Sefarad kan vara "Saparda" från vissa assyriska inskriptioner, vilket placerar staden i Medien. Sardis i Mindre Asien är ytterligare en möjlighet, eftersom dess namn på lydiska är Sfard.]
21Frälsare (räddare) [mäktiga stridsmän, de som blivit befriade] ska komma upp på berget Sion [tempelberget i Jerusalem]
    för att döma Esaus berg [Seir],
    och kungariket (herraväldet) ska vara Herrens (Jahvehs).




ta bort markör