Om Första Petrusbrevet

Petrus har ibland kallats hoppets apostel. I tredje versen introduceras bokens tema - ett "levande hopp" eftersom den troendes tro och hopp är i Gud, se 1 Pet 1:21.

Struktur:

Skriven: Omkring år 63-64 e.Kr.

Till: Kristna i nuvarande norra Turkiet, regionerna Pontus, Galatien, Kappadokien, Asien och Bithynien, se 1 Pet 1:1.

Från: Babylon, som troligen är ett täcknamn för Rom, se 1 Pet 5:13.

Författare: Petrus, en av de tolv apostlarna.

Petrus var fiskaren från Galiléen som blev en människofiskare. Han hette Simon men Jesus gav honom ett nytt namn - Petrus, som betyder sten, se Joh 1:42. Petrus blev en liten sten på klippan Jesus. I evangelierna framträder han som den ledande bland lärjungarna och var ofta den som tog till orda. Han förnekade Jesus tre gånger men blev upprättad. På pingstdagen predikar han frimodigt och 3 000 kommer till tro på Jesus, många av dem är mottagare av detta brev, se områdena i Apg 2:8-10 och 1 Pet 1:1. Han var gift och hans hustru följde med på hans resor, se 1 Kor 9:5. Enligt traditionen dog han martyrdöden i Rom under Neros förföljelse.

Första Petrusbrevet

Introduktion

1

Petrus skriver till de kristna i nuvarande Turkiet från Rom.

[Från:] Petrus,
    en apostel (sändebud, ambassadör),

till de utvalda som lever som främlingar
        (pilgrimer, har sin temporära boning) [i en hednisk kultur],
    sådda som säd (kringspridda, ordagrant "av diasporan") i
        Pontus,
        Galatien,
        Kappadokien [östra Turkiet],
        Asien
        och Bithynien,
[Fem romerska provinser i nuvarande Turkiet räknas upp i den ordning en budbärare skulle ha gått med detta brev. Två av regionerna nämns i Apg 2:8-10. Bland mottagarna i brevet fanns troligtvis flera judar som omkring 30 år tidigare varit i Jerusalem och personligen hört Petrus predika på pingstdagen. Under senare tid hade Paulus och andra missionärer besökt dessa områden, så församlingarna bestod även av omvända hedningar.]
2utvalda av Gud, Fadern,
    förutbestämda till att helgas (bli avskilda) genom Anden
    för att lyda Jesus Kristus
        och bli bestänkta med hans blod [räddade genom hans blodsförbund, anspelar på 2 Mos 24:6-8].

Låt nåd (oförtjänt favör, kraft) och frid (harmoni) vara över er i överflöd (multiplicerat mått, växa mer och mer).

Nytt liv i Kristus

3Välsignad (värdig att prisas) är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader! I hans stora nåd (barmhärtighet) har han fött oss på nytt till ett evigt hopp, genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, 4till ett arv som inte kan förstöras, fläckas eller blekna (som inte minskar eller försvinner). Detta arv finns bevarat i himlen åt er, 5för Guds kraft skyddar er ständigt, genom tro (tillit, trofasthet), fram till den befrielse (frälsning, trygghet, helande) som är redo att bli uppenbarad i den sista tiden.
     6Gläd er i detta [som väntar er] med jubel, även om ni nu måste lida i olika prövningar under en kort tid. 7Syftet med dessa prövningar är att pröva äktheten i er tro (trofasthet, karaktär). Er tro är långt mer dyrbar än förgängligt guld som även det prövas i eld, trots att det förgås. Allt detta [genuin äkta tro som bestått prövningar] ska bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbaras.

8Ni har inte sett honom,
    men älskar honom ändå (med en osjälvisk utgivande kärlek).
Ni ser honom ännu inte,
    men tror på (litar, är trogna) honom,
och kan jubla i outsäglig, himmelsk (härlig) glädje,
     9eftersom ni är på väg mot målet med er tro - [en slutgiltig] befrielse (frälsning) för era själar (er livsande).

10Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. 11De försökte förstå vem eller vilken tid Kristi Ande i dem syftade på när han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa. 12Det blev sedan uppenbarat för dem att det inte var sig själva utan er som de tjänade med sitt budskap. Det budskapet har nu förkunnats för er genom dem som i den helige Ande, sänd från himlen, gav er evangeliet. Detta budskap [att människor kan ha gemenskap med Gud] längtar ivrigt även änglar att få se (blicka in i, stå på tå och kika in).

[Profeterna såg detta på avstånd. Även änglarna förundras över detta när de ser vad Gud har gjort i Kristus. På liknande sätt som keruben ovanför nådastolen blickar ner och förundras över vad blodet som stänkte betydde.]

En framtid i Gud

13[Huvudverbet, och det enda imperativet, i följande vers är "sätt ert hopp" till nåden, vilket binder ihop detta stycke med föregående på ett fint sätt.]

Därför [utifrån grunden i frälsningen, se vers 1-12], efter att ha tagit bort allt som hindrar ert sinne att tänka rätt [ordagrant "efter att ha omgjordat länderna," dvs. bundit upp rocken för att vara redo att röra sig framåt], var samlade (nyktra, alerta i sinnet, ha självkontroll). Sätt ert hopp helt och fullt (utan att tvivla) till den nåd (gåva, kraft) som kommer över er när Jesus Kristus är uppenbarad. 14Var som lydiga barn, låt er inte formas av (följa, ikläda er) de onda begär som ni förut levde i, då ni var okunniga (andligt blinda), 15var istället som honom som kallade er, den Helige, bli heliga personer (lev heligt) i allt ni gör. 16Det står ju skrivet:
Ni ska bli heliga (avskilda)
    för jag är helig. [5 Mos 19:2]
17Om ni åkallar honom som Fader [ni ber ju och kallar Gud er Fader], han som opartiskt dömer efter våra handlingar (inte efter det yttre), lev då i gudsfruktan (vördnad) under er temporära vistelse [här på jorden]. 18Ni måste förstå (vara medvetna om) att ni inte blev friköpta med förgängliga ting, såsom silver eller guld, från den fruktlösa (meningslösa) livsstil som ni ärvt från era fäder, 19utan genom Kristi dyrbara blod, som från ett [offer-] lamm utan fel och fläck. 20Han var utsedd innan universums begynnelse, men uppenbarades [här på jorden] i dessa sista dagar (slutet på tiden) för er skull. 21Genom honom tror (litar, förtröstar) ni på Gud, som uppväckte honom från de döda och gav honom ära (härlighet), så att er tro och ert hopp är i Gud [är centrerad och vilar på Gud].

Ordet som består

22

Få platser på jorden kan illustrera Jesaja 40 bättre än Petrus hemtrakt vid Galileiska sjön. Under några korta vårveckor grönskar landskapet. Bara någon månad senare har gräset vissnat och blommorna förtorkat.

[Petrus första brev passar bra att läsa vid ett dop. I så fall skulle man ha läst föregående avsnitt, förrättat dopet, och sedan läst följande stycke.]

Nu när ni har renat era själar genom att lyda sanningen, har ni en äkta syskonkärlek (genuin vänskap som inte bara är ett yttre skådespel). Älska då varandra (osjälviskt, utgivande) uthålligt (gör ert yttersta för att behålla kärleken) med ett rent hjärta.

[Ordet "uthålligt" är grekiska ordet "ektenos" som är en medicinsk term för en arm som sträcks till det yttersta. Ordet används totalt tre gånger i NT. Det används om troendes bön i Jerusalem för Petrus som var fängslad, se Apg 12:5, och om Jesu bön i Getsemane, se Luk 22:43-44. Petrus som fick erfara hur de troende sträckte sig till det yttersta i bön för honom, väljer nu att använda samma uttryck för hur vi ska sträcka oss till det yttersta för att älska varandra.]

23Ni har blivit pånyttfödda (återskapade), inte av förgänglig säd, utan av en oförgänglig säd, genom Guds ord som ständigt lever och består (är oföränderligt).
24Allt kött [allt mänskligt] är som gräs,
    och all dess härlighet som blomman i gräset.
Gräset vissnar
    och blomman faller av,
25men Herrens ord består för evigt.
[Jes 40:6-8]
Detta är det ord som har förkunnats för er. 2[eftersom ni har blivit födda på nytt, se 1:23] lägg bort (avkläd er):
all ondska (illvilja, alla onda planer)
all falskhet (oärlighet, allt svek)
hyckleri (alla former av falskhet mot människor, skådespeleri)
avundsjuka (alla former av missunnsamhet)
och allt förtal (alla former av ryktesspridning och ondskefullt tal) [som förstör relationer, se Rom 13:13; Ef 4:25-32; Kol 3:8].

[De tre sista orden: hyckleri, avundsjuka och förtal står i grundtexten i plural och syftar på alla olika yttringar av dessa. Vers 1-3 är en mening i grekiskan. Huvudverbet som står i imperativ är "längta efter" i vers 2 och inte "lägg bort" i vers 1. Själva drivkraften för att lägga bort ondskan kommer från en hunger och törst efter Gud. Den andliga mjölken är ren, grekiska "adolon", i kontrast till falsk, grekiska "dolon", den andra punkten i listan i vers 1.]
2Som nyfödda barn, längta (törsta) istället efter den rena (oförfalskade) andliga mjölken.
    [Ordet andlig är på grekiska "logikos" och syftar på Guds ord "logos". Se även 1:23-25.]
Det gör att ni kan växa upp till [fullständig] befrielse (frälsning),
     3ni har [ju redan] "smakat (upplevt) att Herren är god" [Ps 34:8].

Jesus den levande stenen

4Kom till honom (gång på gång dra er nära), den levande stenen, som är förkastad av människor men utvald och dyrbar inför Gud, 5då blir även ni som levande stenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap som offrar andliga offer som är välbehagliga för Gud genom Jesus Kristus. 6Det står ju i Skriften:
Se, jag lägger i Sion en utvald (ärad), dyrbar hörnsten,
    och den som tror på den ska aldrig komma på skam (bli besviken). [Jes 28:16]
7Ni som tror ser hans värde [den levande stenen Jesus är dyrbar för er], men för dem som inte tror,
"har stenen som byggnadsarbetarna förkastade blivit hörnstenen" [Ps 118:22],
8och
en mindre sten [på vägen som man råkar stöta emot] som gör att man snubblar,
    och en klippa som väcker anstöt
    [en stor klippa som blir något skandalöst, osmakligt och leder till deras fall].
[Jes 8:14]
De stöter emot därför att de inte tror på (inte lyder) Ordet, vilket de [som avvisar honom] var förutbestämda att göra. [Deras otro och olydnad är inte förutbestämd, men tar man anstöt av Jesus och inte tror på honom är det ofrånkomligt att man snavar och fallet är förutbestämt.]
     9Men ni är "ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap [ordet användes för den levitiska prästerskapet i templet], ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni ska förkunna hans härliga gärningar", han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. [Versen innehåller flera tankar och citat från 2 Mos 19:5-6; 23:22.] 10Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet. [Hos 1:6, 9; 2:23]

Var heliga

11Mina älskade, jag uppmanar er som främlingar och gäster att avhålla er (aktivt ta avstånd) från de köttsliga begären som för krig mot själen.

[Ordet "avhålla er" har huvudbetydelsen att hålla avstånd till något, som t.ex. en båt som har ett avstånd till land, se Matt 14:24. Även verbformen har betydelse. Ordet är här i "medium form". Denna verbform finns inte i svenskan eller engelskan. Vi har aktiv - jag gör något, och passiv - något görs åt mig. Grekiskan har ännu en form mellan dessa. Den kallas "medium" som är ett mellanting mellan dessa två. Det jag aktivt väljer att göra är viktigt, eftersom det passivt kommer att påverka mig genom efterföljande konsekvenser. Vad Petrus alltså säger här är att vi ska avhålla oss från köttets lustar, inte bara för att det är en regel, utan för att det är i vårt eget intresse att göra det. Håll avstånd eftersom det är bra för dig.]

12Uppför er väl bland hedningarna, så att de som anklagar er för att vara onda ser era goda gärningar och prisar Gud den dag han besöker dem.

Att leva som kristen i samhället

13[Det är värt att notera att Petrus uppmanar de troende att underordna sig en så pass korrupt regim som den romerska. Detta innebär inte att Petrus blundar för den orättfärdighet som finns omkring honom. Detta måste ses i ljuset av vad som skulle hända om det inte fanns någon centralmakt och inga civilrättsliga lagar alls. Då skulle anarki råda och den svage skulle bli fullständigt rättslös. I det längsta ska en kristen följa samhällets förordningar, men i de fall där de går emot Guds bud är det viktigare att lyda Gud än människor, se Apg 4:19]

Underordna er (militärisk term för inta sin plats, inta en frivillig position av samarbete med) alla mänskliga myndigheter för Herrens skull, både konungen (kejsaren) som högste härskare 14och ståthållarna, som är sända av honom för att straffa (hämnas) dem som gör det onda och hedra dem som gör det goda.
     15Det är Guds vilja att ni genom att göra gott ska tysta munnen på oförståndiga och okunniga människor. 16Ni är fria, men använd inte friheten som täckmantel för det onda utan för att tjäna (vara en slav till) Gud.

[När Petrus skriver detta var närmare hälften av det romerska rikets befolkning slavar. Bland de kristna kan procentsatsen varit ännu högre. Friheten här syftar inte på en politisk frihet, utan en andlig frihet. Den troende är fri från syndens makt, skuld och skam. Ordet "tjäna" är samma ord som för slav. San kristen frihet få bara genom att bli Kristi slav, se Rom 6:15-23; Matt 11:29-30.]

17Ära (respektera) alla [människor, eftersom de är skapade till Guds ära, se 1 Mos 1:26-27],
    Älska (osjälviskt, utgivande) era syskon (bröder och systrar i tron).
    Frukta (i vördnadsfull tillbedjan) Gud.
Ära (respektera) konungen (kejsaren).

Att leva som kristen underställd andra

18Ni tjänare [speciellt ord för de slavar som tjänade i hemmet], underordna er (militärisk term för inta sin plats, inta en frivillig position av samarbete med) era herrar och visa dem all respekt, inte bara de goda och milda utan även de hårda. 19Det är en nåd när någon är medveten om Gud och därför håller ut när han får lida oskyldigt. 20Vad är det värt för beröm om ni står ut med straff när ni syndar? Men om ni står ut med att lida när ni gör det goda, då är det en nåd inför Gud. 21Till detta är ni kallade. Kristus led i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni ska följa i hans fotspår.

[Ett speciellt ord för exempel används här som ordagrant är "skriva-under". Det illustrerar hur en elev lär sig skriva en bokstav genom att kopiera det läraren skrivit.]

Jesu exempel

22Han [Jesus] begick ingen synd,
    och inget svek (osanning) fanns någonsin i hans mun.
[Jes 53:9]
23När han blev förolämpad,
    svarade han inte [på samma sätt] med förolämpningar.
När han fick lida,
    hotade han inte [att hämnas],
    utan överlämnade dem till honom som dömer rättvist. 24Han bar personligen våra synder i sin egen kropp [Jes 53:4, 12] på korsets trä, så att vi kan dö bort från synderna och leva för rättfärdighet. Genom hans sår har ni blivit helade. 25Ni var som
får som gått vilse [Jes 53:6],
men nu har ni kommit tillbaka till herden som beskyddar era liv.

Att leva som kristen i äktenskapet

3[Petrus riktar sig nu främst till hustrur med icke-troende män, men principerna gäller alla äktenskap. Inledningen både i vers 1 och 7, "på samma sätt", gör att råden till hustrur och män bygger på och syftar tillbaka till föregående kapitel och stycket som började i 1 Pet 2:13, där Jesus själv är vårt exempel, se 1 Pet 2:22-25. Sex verser handlar om kvinnan och en vers om mannen, anledningen kan vara att i det dåtida samhället var det mycket svårare för en kvinna som blivit troende att lämna hemmet själv för att gå på Gudstjänst.
    Det är också viktigt att underordnande aldrig innebär att en kvinna ska vara kvar i ett förhållande där hon blir misshandlad eller barnen blir skadade. Hela stycket började med att samhället har lagar och regler som ska följas, och våld inom hemmet är straffbart, se 1 Pet 2:13.]


På samma sätt ska ni hustrur underordna (inta en frivillig position av samarbete med) er era män, så att även de män som inte lyder ordet kan vinnas utan ord genom sina hustrurs liv, 2när de ser hur gudfruktigt och rent ni lever. 3Er prydnad ska inte vara yttre ting som konstfulla håruppsättningar, påhängda guldsmycken eller fina kläder, 4utan hjärtats fördolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon. 5Så smyckade sig också förr de heliga kvinnorna som satte sitt hopp till Gud. De underordnade sig sina män, 6så som Sara lydde Abraham och kallade honom herre. [1 Mos 18:12] Hennes barn har ni blivit när ni gör det som är gott och inte låter er skrämmas.

[Sara kunde ha bott i hus, men valde att följa sin man och bo i tält. Två gånger kunde hon blivit hustru till rika män på grund av sin mans misstag, se 1 Mos 12:17; 20:2.]

7På samma sätt ska ni män leva förståndigt med era hustrur, som är det svagare kärlet. Visa dem aktning (respekt) som medarvingar till livets nåd (Guds liv) så att inget står i vägen för era böner.

[Versen kan inte mena att kvinnan är andligt, mentalt, emotionellt svagare än män. Versens andra del gör det tydligt att både man och kvinna är Guds avbild och medarvingar! Även om det finns fysiska skillnader, kvinnor är ofta kortare än män och inte har samma muskelmassa, så är det inte det som är poängen här. Det finns kvinnor som är längre och starkare än män. Både mannen och hustrun liknas vid ett kärl, och i den jämförelsen är kvinnan den "svagare". Paulus använder en liknande bild med hedrande och mindre hedrande bruk, se Rom 9:20-23. När det gäller porslin är inte "svagare" ett negativt ord som är likställt med mindre värd, snarare tvärt om. Huvudverbet i versen är aktning och respekt. På samma sätt som vi värdesätter och behandlar ett fint dyrbart keramik kärl på ett värdigt sätt, jämfört med ett grovt vardagsporslin, ska mannen visa sin hustru respekt och aktning! Det är också intressant att notera alla detaljer kring de heliga kärlen i tabernaklet, se 4 Mos 7:1. Kvinnor och män är tänkta att vara den helige Andes tempel och Guds heliga kärl. Under fångenskapen i Babylon länsades templet och även de heliga kärlen fördes bort, se Esra 5:14.]

Att lida för det som är gott

8Till sist [som sista uppmaning] ska ni alla
    ha samma sinne (vara eniga),
    visa medkänsla (dela glädje och sorg med varandra),
    ha syskonkärlek,
    vara ömsinta (förstående, hjärtliga),
    ha ett ödmjukt sinne.

9Löna inte ont med ont
    eller hån med hån (ge inte igen med en förolämpning).
Tvärtom ska ni välsigna (tala väl, be för andras välgång),
    för ni är kallade att ärva välsignelse.
10För:
Den som älskar livet
    och vill se goda dagar,
ska vakta sin tunga från det som är ont
    och sina läppar från att tala svek.
11Han ska undvika det onda och göra det goda,
    söka friden och följa den.
12Herrens ögon är vända till de rättfärdiga
    och hans öron till deras bön.
Men Herrens ansikte är emot dem
    som gör det onda.
[Ps 34:13-17. Citat från den grekiska översättningen LXX, med några få justeringar. Andra person singular - du, har ändrats till tredje person singular - den.]
13För vem kan göra er något ont om ni brinner för det goda?

14Ja, även om ni skulle få lida för det som är rätt är ni lyckliga (saliga, välsignade). Var inte rädda för dem och låt er inte skrämmas. 15Herren Kristus ska ni hålla helig i era hjärtan. Var ständigt beredda att svara var och en som ber er förklara det hopp ni har. 16Men gör det ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om ert goda levnadssätt i Kristus får skämmas för sitt förtal. 17Det är bättre att lida för goda gärningar, om det skulle vara Guds vilja, än för onda gärningar.

En lovsång om Kristi lidande

18Kristus själv dog (led, pinades) för våra synder,
    en gång för alla,
en rättfärdig (oskyldig)
    för alla orättfärdiga (skyldiga),
    för att föra oss till Gud.
Hans mänskliga kropp dödades,
    men han gjordes levande genom anden.
19I denna form [genom den helige Ande] gick han [Kristus] och proklamerade [vägen till frälsning genom Noa] till andarna [av de människor som nu sitter] i fångenskap. 20Det var för dem som inte lydde (vägrade tro) för länge sedan i Noas dagar [som budskapet predikades], när Gud tålmodigt väntade medan arken byggdes. Några få, för att vara exakt åtta personer, räddades i arken genom vatten.

[Ämnet i vers 19-21 skiftar från Jesu död, till Noas tid och sedan tillbaka till dopet i vatten på Petrus tid. Det går att tolka texten på olika sätt. I kommentarerna här antas att det var Noa som predikade frälsningen till de människor som levde då, inte att Jesus predikade till döda andar. I så fall skulle det finnas en andra chans att ta emot Jesus, vilket inte nämns om någonstans i Bibeln.]

21Efter denna förebild [vattnet i syndafloden] frälser nu dopet också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse, 22han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida sedan änglar, furstar och makter blivit underställda honom.

Att tänka som Jesus

4När nu Kristus har fått lida till kroppen ska också ni beväpna er med samma sinne. Den som fått lida till kroppen har slutat med att synda, 2så att han resten av tiden här i sin kropp inte längre lever efter människors begär utan efter Guds vilja. 3Länge nog har ni levt som hedningarna vill -
    i orgier,
    begär,
    fylleri,
    supkalas,
    vilda fester
    och förbjudna avgudakulter.
4Därför blir de förvånade och hånar er när ni inte längre följer med och kastar er ut i samma ström av utsvävningar. 5Men de ska stå till svars inför honom som är redo att döma levande och döda. 6Det var därför evangeliet förkunnades också för dem som nu är döda, för att de skulle dömas till kroppen så som människor döms men leva i anden så som Gud lever.

Tjäna Gud

7Slutet (kulmen) på allting är nu nära (är på en armlängds avstånd),
    ha därför självkontroll (självdisciplin, ett klart sinne)
    och var nyktra (sansade, alerta, vaksamma)
        så att ni kan be (tillbe, var hängivna och förtroliga med Gud).

[Ordet nykter, alert och vaksam är motsatsen till att vara drucken och sovande, se 1 Tess 5:6-8. Denna uppmaning har speciell betydelse för Petrus eftersom han somnade när han skulle ha vakat och bett, se Mark 14:37-40.]

8Över allt annat, håll kvar er osjälviskt utgivande kärlek för varandra (låt den vara oförändrad, konstant, intensiv), för
kärleken täcker (skyler, gömmer) [genom förlåtelse och överseende]
    många synder. [Ords 10:12]
9Välkomna varandra till era hem
    utan att klaga (muttra i tysthet).

10Var och en av er har fått en andlig nådegåva,
    använd den för att betjäna andra
    som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd (enormt vida spektrum av olika nådegåvor och välsignelser).

11Om någon talar
    ska han tala Guds ord [undervisa i enlighet med Guds ord].
Om någon tjänar
    ska han tjäna med den styrka Gud ger (leder, dirigerar).

Detta så att Gud förhärligas i allt
    genom Jesus Kristus.
Hans är härligheten
    och makten
    i evigheters evighet,
    amen.

Prövning

12Mina älskade, var inte förvånade (överraskade) över det eldprov som sker nu för att testa er kvalité (den eld som smälter och renar metaller). Det är inget märkvärdigt (konstigt) som händer [just bara] er. 13Gläd er i stället ju mer ni får dela Kristi lidande. Då ska ni fröjda er med översvallande jubel när hans härlighet uppenbaras. 14Om ni blir förolämpade (förtalade, hånade) för Kristi namns skull är ni lyckliga (saliga, välsignade), för härlighetens Ande, Guds Ande vilar över er (ger er ny styrka). [Vissa handskrifter har också följande text: "De hädar och talar illa om honom, men på samma gång blir han prisad och ärad av er."]

15Låt ingen av er lida som
    en mördare,
    tjuv,
    kriminell (ondskefull människa)
    eller som en som blandar sig i andras angelägenheter (agerar som en självutnämnd domare).
16Men om någon får lida för att han är en kristen, då ska han inte skämmas, utan ära Gud för att han bär det namnet [anses värdig att bära det namnet].

[Det grekiska ordet "christianous" betyder ordagrant "kristusanhängare" och återfinns bara tre gånger i NT, här och i Apg 11:26; 26:28.]

17För nu är tiden inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, hur blir då slutet för dem som inte respekterar (vanemässigt inte lyder) Guds evangelium? 18Om den rättfärdige nätt och jämnt blir räddad (frälst), vad blir det av den ogudaktige och syndaren? [Ords 11:31] 19Därför ska de som får lida efter Guds vilja [de som behandlas illa därför att de gör Guds vilja] ständigt överlåta sina själar till sin trofasta Skapare genom att fortsätta att göra gott (det som är rätt).

Ledarskap och ödmjukhet

5[Petrus har just skrivit att Guds dom börjar med Guds hus, se 1 Pet 4:17. Eftersom det kommer tider med förföljelse och prövningar är det viktigt att församlingens ledarskap står fast, se Joh 10:12-14.]

Därför uppmanar (ger råd till, varnar) jag nu de äldste bland er (ledarna i församlingen), jag som själv, en äldste och ett ögonvittne till Jesu lidande, och som har del i den härlighet som kommer att bli uppenbarad:
2Föd (uppfostra, beskydda, led, var herdar för) Guds hjord som är hos er [som ni ansvarar för].

Inte av tvång (pliktskyldigt)
    utan självmant (villigt).
Inte motiverad av girighet [genom ett felaktigt fokus på de förmåner som tillhör tjänsten],
    utan passionerat (hängivet).
3Inte som herrar över (arroganta diktatorer som trycker ner) de som anförtrotts åt er (kommit på er lott, som ni ansvarar över),
    var istället föredömen för hjorden [var levande exempel på en kristen livsstil som de kan följa].

4Då ska ni, när den högste Herden uppenbaras, krönas med en segerkrans (lagerkrans) av ära (värdighet) som aldrig vissnar.

[När Petrus blev upprättad av Jesus fick han liknande instruktioner av Jesus själv, se Joh 21:15-17.]
5På samma sätt ska ni som är yngre (unga i tron) underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) de äldre (församlingens ledare).

Vidare gäller detta er alla [oavsett position]: Klä er i ödmjukhet mot varandra, för [som det står i Ords 3:34]:
"Gud själv står emot de arroganta (högmodiga, översittarna),
    men ger nåd (favör, välsignelse) till de ödmjuka".
6Gud ska upphöja er i rätt tid, om ni ödmjukar er under Guds mäktiga hand, 7genom att kasta alla era bekymmer (problem, självcentrerad oro) på honom, för han har omsorg om (sörjer för, tar alltid hand om) er.

[Att själv bära sin börda är högmodigt och blir till en falsk ödmjukhet.]

Stå emot djävulen - Jesus har makten

8

Djävulen liknas vid ett lejon som är hungrigt efter byte. Ett lejon försöker separera sitt byte från flocken och ofta siktar det in sig på ett ensamt eller skadat djur.

Var nyktra (balanserade, alerta i sinnet, ha självkontroll) och var uppmärksamma (redo, vaksamma), för er motståndare, djävulen, går ständigt omkring som ett rytande lejon och söker någon att sluka (förgöra). 9Stå emot honom, fasta (orubbliga) i tron, tänk på att era syskon (hela den kristna kroppen) runt om i hela världen utstår (tar sig segrande igenom) samma sorts lidanden. 10Ni kommer bara att behöva lida en kort tid, efter det ska Gud själv, som ger all nåd och har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus:
    återupprätta (hela, fullkomna, sammanfoga alla delar, skapa enhet),
    stödja (ge en stabilitet),
    styrka (göra er starka) och
    befästa (lägga en fast grund i) er.
11Honom tillhör makten (auktoriteten) i evigheters evighet, amen (låt det ske så).

Avslutning

12Genom Silvanus, som jag vet är en trogen broder, har jag nu skrivit kortfattat till er, för att uppmuntra (förmana, vädja till er) och vittna (bekräfta) att detta är Guds nåd. Stå fasta i den.

[Silvanus är samma person som Lukas benämner Silas i Apostlagärningarna. Här använder Petrus den latinska formen av hans namn, vilket Paulus också gör, se 2 Kor 1:19; 1 Tess 1:1; 2 Tess 1:1. Han var en erkänd ledare i församlingen i Jerusalem och en romersk medborgare, se Apg 15:22, 37. Han reste tillsammans med Paulus på hans andra missionsresa, se Apg 18:5. Han var en trogen medarbetare till både Petrus och Paulus.
    Ordvalet "genom Silvanus" brukar betyda att det var den personen som levererade brevet, se Apg 15:23; Rom 16:1-2. Det kan också antyda att Silas hjälpte Petrus att skriva brevet. Detta kan i så fall förklara brevets rika ordförråd och eleganta grekiska stil.]


13Hon [er systerförsamling här] i Babylon [kan vara ett symboliskt namn för Rom], utvald tillsammans med er skickar hälsningar, och det gör också min son (lärjunge) Markus.

[Denna vers kräver flera tolkningar. Hon kan syfta på församlingen där Petrus befinner sig eller en speciell kvinna, kanske Petrus hustru. Babylon kan vara staden Babylon vid floden Eufrat eller ett kodnamn för Rom. Markus kan vara Petrus verkliga son eller hans andliga son.
    Eftersom uttrycket "utvald tillsammans med er" används, är det mest naturligt att "hon" syftar på församlingen där Petrus skriver detta brev. Då är det också troligt att Markus inte är Petrus fysiska son utan syftar på Markusevangeliets författare Johannes-Markus som har många detaljer från just Petrus upplevelser med Jesus. Vad som talar för att Babylon syftar på Rom är att Markus ofta är i Rom, se Kol 4:10, samtidigt nämner Petrus verkliga områden i brevets inledning, se 1 Pet 1:1.]


14Hälsa varandra med en kärlekens kyss. [Ett uttryck för kärlek, förlåtelse och enhet, grekiska "philema". Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i medelhavsområdet.]

Frid (trygghet, framgång) till er alla som lever i Kristus.




© 2018 Svenska Kärnbibeln