Haggai

Första budskapet – bygg upp templet!

1¹I kung Darejavesh andra regeringsår, i sjätte månaden [Elul] på den första dagen [29 augusti 520 f.Kr.], kom Herrens (Jahves) ord genom profeten Haggais hand till:
    Serubbabel (Zerubbavel), son till Shealtiel, guvernör i Juda [Esra 2:2; 3:2; Sak 6:9–14]
    och till Jehoshua (Josua), son till Jehotsadak, översteprästen [Esra 2:2; 3:2; 5:2; Sak 3:1–10].

[Budskapet riktas först till ledarna, det är först och främst deras ansvar, men det profetiska ordet riktas även till folket, se vers 3–4.]

Han sade [Haggai profeterade]:

Folkets likgiltighet

²Så talar Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) och säger: "Detta folk säger att tiden inte har kommit då Herrens hus ska bli uppbyggt." ¹⁰"Därför har himlen hållit tillbaka sin dagg och jorden sin gröda. ¹¹Jag har kallat på torka över landet och över bergen och över säden och över vinet, oljan och det som jorden ger, över människor och boskap och över alla som arbetar med sina händer."

Folkets respons

¹²Serubbabel (Zerubbavel), son till Shealtiel,
    och Josua, son till Josadak (Jehotsadak), översteprästen,
    tillsammans med kvarlevan av folket
lyssnade till Herren, deras Guds (Jahve Elohims) röst och till profeten Haggais ord som Herren, deras Gud (Jahve Elohim) hade sänt till honom, och folket kom i vördnad (gudsfruktan) inför (framför ansiktet på) Herren (Jahve).

¹³Då talade Haggai, Herrens (Jahves) budbärare, Herrens budskap till folket och sade: "Jag är med er!"
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

¹⁴Herren (Jahve) uppväckte Serubbabels ande, son till Shealtiel, guvernör i Juda och Jehoshuas ande, son till Jehotsadak, översteprästen, och anden hos hela kvarlevan av folket, och de kom och tog del i arbetet på deras Guds (Elohims), Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) hus. ¹⁵Detta skedde den tjugofjärde dagen i den sjätte månaden [Elul] i kung Darejavesh andra år [21 september 520 f.Kr.].

[Drygt 3 veckor efter det första budskapet från Haggai (första Elul, se vers 1) påbörjades arbetet nu med templet. Bygget skulle komma att fortsätta under de kommande fem åren för att bli klart den 3:e Adar i Darius 6:e år. Det motsvarar 12 mars 515 f.Kr. i vår kalender, jmf Esra 6:15.]

Andra budskapet – uppmuntran

2[Lövhyddohögtiden (Sukkot) firas från kvällen den 15:e Tishri och sju dagar. Det har nu gått knappt två månader sedan Haggais första budskap. Det andra budskapet kommer den 21:a dagen i månaden, vilket är den sjunde dagen i högtiden. Detta är ett passande sammanträffande eftersom Haggais namn (hebr. chaggai) just betyder "mina högtider". Det är också exakt 440 år sedan 960 f.Kr. då Salomo färdigställde det första templet, se 1 Kung 6:38; 8:2.]

¹I den sjunde månaden [Tishri] på den tjugoförsta dagen i månaden [17 oktober 520 f.Kr.], kom Herrens (Jahves) ord till Haggais, profetens hand, han sade: ²Tala nu till Serubbabel, son till Shealtiel, guvernör i Juda och Josua, son till Jehotsadak, översteprästen, och till kvarlevan [Hag 1:12] av folket och säg:

³[Forna templets glans:]
"Vem av er är kvar som har sett detta hus i sin forna glans, och hur ser det ut nu, är det inte som vore det ingenting i era ögon?" ⁹[Det kommande templets glans:]
"Härligheten i detta senare hus ska bli större än den i det förra,"
säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
"Och på denna plats [Jerusalem] ska jag ge frid (fullständig harmoni; ska fred och frid råda – hebr. shalom),"
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).

[Det hebreiska namnet på Jerusalem är Jeroshalajim. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två, ändelsen ajim indikerar detta. Dual-formen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Frid, shalom, är en ordlek med Jerusalem. Friden är ett resultat av den kommande kungen, se Sak 9:9–10.]

Tredje budskapet – välsignelse och orenhet

¹⁰På tjugofjärde dagen i den nionde månaden [Kislev] i kung Darejavesh andra år [18 december 520 f.Kr.], kom Herrens (Jahves) ord till Haggai, profeten, han sade: Prästerna svarar och säger: "Nej."

¹³Sedan frågade Haggai: "Om någon som är [ceremoniellt] oren genom en död kropp, rör något av detta ska det då anses som orent?"
    Prästerna svarade och sade: "Det ska vara orent."

¹⁴Då svarade Haggai och sade: "Så är detta folk och så är detta land framför mitt ansikte (inför mig)."
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
"Och så är allt arbete som deras händer gör och det som de offrar, det är orent. ¹⁵Nu ber jag er betänka (begrunda i era hjärtan) från denna dag och framöver, innan sten lades på sten i Herrens (Jahves) tempel ¹⁶genom alla tider. ¹⁷Jag har slagit er med fördärv och med mögel och med hagel i allt era händer arbetar med, och ändå vänder ni inte om till mig,"
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

¹⁸"Jag ber er betänka (begrunda i era hjärtan) från denna dag och framöver,
    från den tjugofjärde dagen i den nionde månaden [Kisev],
    från den dagen då grunden till Herrens (Jahves) tempel blev lagd,
betänk (begrunda) det.

¹⁹Är säden ännu i ladan [från vårens skörd]? [Nej!]
Vinet
    och fikonträdet
    och granatäppelträdet
    och olivträdet har inte gett någon frukt [denna höst],
men från denna dag ska jag välsigna dig."

[Frågorna här antyder ett negativt svar. Spannmålsskörden togs in under våren. Man sår på hösten och det bör vara gjort vid den här tiden på hösten i december. Tiden för att skörda frukt är också över. Situationen var hopplös, dåliga skördar, inget i ladan, och inget hopp om någon mer skörd. Då kommer Guds ord med hopp om välsignelse från denna dag.]

Fjärde budskapet – ett ord till Serubbabel

²⁰Herrens ord kom för andra gången till Haggai på den tjugofjärde dagen i den nionde månaden [Kislev; samma dag som det tredje budskapet, se vers 10 – 18:e december 520 f.Kr.], han sade: