Om Nehemja

Namnet Nehemja betyder "Herrens tröst". Nachum är "tröst" och "Ja" är "Herren". Nehemja levde på 400-talet f. Kr. i Persien där han var munskänk hos kungen. År 445 f.Kr. blev han utnämnd till ståthållare över Jerusalem och fick kungens bistånd för att åka dit och återuppbygga stadens nedrivna murar. Nehemja är samtida med Esra och troligen även Malaki.

Struktur
1. Muren byggs upp, kapitel 1-7
2. Väckelse hos folket, kapitel 8-12
3. Nehemja kommer tillbaka, kapitel 13




Författare: Nehemja

Gå djupare – läs grundtexten BETA

Nu finns även en interlinjär version kopplad till Nehemja och vi håller på och bygger upp det hebreiska lexikonet. Dessa och fler verktyg som Atlas finns under menyn "Gå djupare". Klicka på versnummret eller skriv en vers i sökrutan, t.ex. Neh 1:1 så kommer du till den interlinjära versionen.

Tips! För att göra det lättare att slå upp behöver inte skriva kolon mellan kapitel och vers, det går bra med mellanslag "Neh 1 1".

Nehemja

Nyheter

1Nehemjas ord, son till Chachalja.

Och det hände sig i månaden Kislev [den 9:e månaden, motsvarar november/december i vår kalender], under det tjugonde året [444-445 f.Kr.], när jag var i huvudstaden Susa (Shushan) [i Persien], 2att Chananja, en av mina bröder, kom från Juda, han och några män. Och jag frågade dem angående judarna som blivit kvar och överlevt fångenskapen och om Jerusalem. 3Och de sade till mig: Kvarlevan från fångenskapen där i provinsen lider stort av nöd och skam. Jerusalems murar är nedbrutna och dess portar är nedbrända i eld. 4Och när jag hörde dessa ord, satte jag mig ner och grät och sörjde i flera dagar och jag fastade och bad inför himmelens Gud (Elohim)

Bönen

5Jag sade [bad]: Jag bönfaller dig Herre (Jahve) himmelens Gud (Elohim), du stora och fruktansvärda (den som är värd att vörda), Gud (El) som håller förbund och nåd (kärleksfull omsorg) med dem som älskar dig och håller sig till dina budord (följer principerna i Torah, undervisningen – de fem Moseböckerna). 6Låt dina öron vara uppmärksamma och dina ögon öppna, så att du kan lyssna till bönen från din tjänare, som jag ber inför dig denna dag, både dag och natt på uppdrag av dina tjänare, Israels barn. Jag bekänner Israels barns synder, som vi har begått (syndat) mot dig. Jag och min faders hus har syndat.

[Här går Nehemja in i en förbön på hela folkets vägnar precis på samma sätt som Daniel gjorde i en liknande situation som gällde det judiska folket och inte bara honom själv, se Dan 9. Båda inleder sin bön med att bekänna synd, inte bara för sig själva utan för hela folket. Att be så är en förebedjares sätt att be, man väntar inte på att alla andra ska förstå och vilja delta i bekännelsen och bönen. Istället ber man först och sedan kommer förhoppningsvis andra efter. I sina böneuppdrag var både Daniel och Nehemja förelöpare.]

7Vi har uppfört oss mycket bedrägligt mot dig [Gud] och har inte hållit dina bud och föreskrifter, och inte följt dina förordningar, som du befallt Moses din tjänare. 8Kom ihåg, snälla jag ber dig, orden som du befallde Moses din tjänare, när du sade: Om ni är förrädiska och otrogna ska jag förskingra er bland folken. 9Men om ni vänder om till mig och håller mina stadgar och gör dem (lever ut dem i era liv), då ska jag, även om ni är utspridda till himmelens yttersta gräns, samla ihop er därifrån och föra er tillbaka till den plats som jag har utvalt till boplats för mitt namn.
     10De är dina tjänare och ditt folk som du har återlöst med din stora kraft och med din starka hand. 11Jag besvär dig Herre (Adonai), låt ditt öra vara uppmärksamt på din tjänares bön och på dina tjänares böner som har sin glädje i att vörda och se upp till ditt namn. Ge din tjänare framgång idag och bevilja honom oändlig nåd (barmhärtighet) inför denna man.

Vid denna tid var jag kungens munskänk.

[Ordet för nåd här är hebr. rachamim och översätts också till barmhärtighet. Det förekommer bara i plural och används om Guds oändliga nåd, se Ps 25:6.]

Nehemjas resa till Juda

2Och det hände i månaden Nisan [den första månaden, motsvarar mars/april i vår kalender] i kung Artachshastas tjugonde regeringsår [445 f.Kr.], när vinet stod framför honom och jag tog upp vinet och gav det till kungen. Jag hade inte tidigare visat mig bedrövad i hans närvaro. [Det har nu gått fyra månader sedan Nehemja fått rapporten om nöden i Jerusalem, se Neh 1:1.]
     2Kungen frågade mig: "Varför är ditt ansikte så bedrövat när du inte är sjuk? Detta måste bero på en hjärtesorg." Då blev jag mycket förskrämd 3men jag svarade kungen: "Min konung må leva för evigt. Varför skulle inte mitt ansikte vara bedrövat när staden där mina förfäder är begravda ligger i ruiner och dess portar är fördärvade av eld?"
     4Kungen frågade mig: "Vilken är din begäran?"
    Då bad jag till himmelens Gud (Elohim), 5och jag svarade kungen: "Om det synes gott för kungen och om din tjänare har funnit favör inför dig, sänd mig till staden i Juda där mina förfäder är begravda så att jag kan återuppbygga den."
     6Sedan frågade kungen mig, med drottningen [Damaspia] sittande vid hans sida, "Hur lång tid tar din resa och när kommer du tillbaka?" Eftersom det behagade kungen att sända mig angav jag en tid för honom.

[Texten ger inte Nehemjas svar på hur länge det skulle ta. I Neh 5:14 berättas hur Nehemja blir ståthållare över Jerusalem i 12 års tid. Helt klart var tiden kortare än det och troligtvis rör det sig om knappt ett år. Se även Neh 13:6.]

7Jag sade till kungen: "Om det behagar kungen, låt honom ge mig ett brev till ämbetsmännen på andra sidan Eufrat som gör det möjligt för mig att passera genom deras område till dess att jag ankommer Juda, 8liksom ett brev till Asaf, kungens skogsskötare, så att han ger mig virke till att göra balkar till portarna på befästningen intill templet, till stadens murar och till bostaden som jag ska bo i." Kungen beviljade min begäran eftersom Guds (Elohims) goda hand var över honom.

9Sedan gick jag till ämbetsmännen på andra sidan floden (Eufrat) och gav dem kungens brev. Kungen hade även skickat med mig kaptener från armen och ryttare från kavalleriet. 10När ämbetsmännen Sanvallat, choroniten, och Tobia, ammoniten, hörde detta, blev de mycket arga över att en människa kommer och söker Israels barns välfärd.

Nehemja kommer till Jerusalem

11Så jag kom till Jerusalem. När jag varit där tre dagar 12gick jag och några män upp mitt i natten. Jag hade inte berättat för någon vad Gud lagt på mitt hjärta att göra för Jerusalem. Jag tog inte med mig något annat djur än det jag själv red på. 13Mitt i natten red jag ut genom Dalporten [Jaffaporten] i riktning mot Drakkällan och Dyngporten och inspekterade Jerusalems murar. De var raserade och portarna hade bränts ner. 14Jag fortsatte till Källporten och Kungsdammen, men mitt riddjur kunde inte ta sig fram där. 15Under natten fortsatte jag upp längs dalen och inspekterade muren, tills jag än en gång kom genom Dalporten och var tillbaka igen. [Nehemja hade ridit ett varv runt Jerusalem.] 16Styresmännen visste inte var jag hade varit och vad jag hade gjort, för jag hade ännu inte underrättat judarna, varken präster, stormän, styresmän eller övriga som skulle arbeta [arbetarna som skulle bygga på muren].
     17Men nu sade jag till dem: "Ni ser vilken svår situation vi är i, hur Jerusalem ligger i ruiner och dess portar är nedbrända. Kom! Låt oss bygga upp Jerusalems mur igen och göra slut på vår vanära!" 18Sedan berättade jag hur min Gud hade hållit sin skyddande hand över mig och vad kungen hade lovat mig.
    Då sade de: "Stå upp, låt oss börja bygga!" De gjorde sig redo (fick nytt mod) för detta goda verk.
     19Men när choroniten Sanvallat, ammoniten Tobia, ämbetsmännen, och araben Geshem hörde detta gapskrattade de och föraktade oss och sade: "Vad håller ni på med? Tänker ni göra uppror mot kungen?"
     20Jag svarade dem genom att säga: "Himlens Gud ska låta det gå väl för oss (han hjälper oss att lyckas). Vi, hans tjänare, står upp och börjar återuppbyggnaden. Ni har ingen laglig rätt eller historisk anknytning till Jerusalem."

Namnen på de som byggde muren

3[Detta kapitel beskriver 11 portar och 4 torn. Av de dessa 11 reparerades 6 st, se vers 1, 2, 6, 13‑15. Nehemjas redogörelse startar vid Fårporten i den nordöstra delen av muren, och fortsätter motsols västerut. Fårporten är den port som ligger nära Betestadammen, se Joh 5:2.]

[Arbetarna vid norra muren:]
Då steg Eliashiv, översteprästen, och hans bröder prästerna upp och byggde Fårporten. De helgade den och satte in dess dörrar. Vidare (byggde de muren) till Hameatornet och helgade den till Chananeltornet. 2Bredvid dem (vid deras hand) byggde Jerikos män och bredvid dem (vid deras hand) byggde Zackor, Imris son.

3Hasenas söner byggde Fiskporten [i norr där fisk från bl.a. Tyros importerades, se 2 Krön 33:14; Neh 12:39; Sef 1:10]. De satte in dess bjälkar, dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar. 4Bredvid dem (vid deras hand) reparerade Meremot, son till Uria, son till Hakots, och bredvid dem (vid deras hand) reparerade Meshullam, son till Berecha, son till Meshezavel och bredvid dem (vid deras hand) reparerade Zadok son till Baana. 5Och bredvid dem (vid deras hand) reparerade tekoiterna, men deras förnäma män satte inte sin axel till sina herrars arbete (de ville inte underlåta sig till fysiskt grovarbete).

6[Arbetarna vid västra muren:]
Och den Gamla porten reparerades av Jojada son till Paseach och Meshullam, son till Besodja. De satte in dess bjälkar, dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar. 7Och bredvid dem (vid deras hand) reparerade Melatia, giboniten, och Jadon, meroniten, män från Gibeon och Mispa som lydde under ämbetsmännen på andra sidan floden (Eufrat). 8Och bredvid dem (vid deras hand) reparerade Ussiel son till Charhaja, guldsmeden. Och bredvid dem (vid deras hand) reparerade Chananja, en av parfymtillverkarna och de restaurerade Jerusalem ända till den breda muren. 9Och bredvid dem (vid deras hand) reparerade Refaja, son till Hur, fursten över halva Jerusalems område. [Jerusalem var indelat i två områden, var och ett styrt av en ledare – Refaja och Shallom, se vers 12.] 10Och bredvid dem (vid deras hand) reparerade Jedaja, son till Charumaf, mitt emot hans hus. Och bredvid dem (vid deras hand) reparerade Chattus, son till Chashavneia. 11Malkia, son till Charim och Chashov, son till Pachat-Moab reparerade en annan del (av muren) och Ugnstornet. [Troligvis låg dessa torn i närheten av distriktet och gatorna med bagarnas hus, se Jer 37:21.] 12Och bredvid dem (vid deras hand) reparerade Shallom, son till Hallochesh, fursten över halva Jerusalems område, han och hans döttrar. [Även kvinnor som vanligtvis inte deltog i byggnadsarbete var här med och bidrog till murens återuppbyggande.]


13[Arbetarna vid södra muren:]
Chanon och Zanoach invånare reparerade Dalporten. De byggde den och satte in dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar. De reparerade också tusen alnar av muren upp till Dyngporten. 14Malkia, son till Rechav, fursten över Bet-Karems område, reparerade Dyngporten och satte in dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar.

15[Arbetarna vid sydöstra muren:]
Shallon, son till Kolchoze, furste över Mitspes område, reparerade Källporten. Han byggde den, täckte den och satte in dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar. Han reparerade också muren till Shelachdammen och kungens trädgård, så långt som trapporna går ner från Davids stad. 16Efter honom reparerade Nehemja, son till Azbok, furste över Bet-Tsurs halva område, så långt som till Davids grav och krigarnas hus.

17Efter honom gjorde leviterna reparationer (under ledning av) Rechum, son till Bani. Och bredvid dem (vid deras hand) reparerade Chashavja, fursten över halva Keilas område, sin del av muren (den murdel som skyddar Keila). 18Efter honom gjordes reparationer av deras bröder (under ledning av) Bavvai, son till Chenadad, fursten över halva Keilas område. 19 Och bredvid dem (vid deras hand) reparerade Ezer, son till Jeshua, furste över Mitspa, en annan del mittemot uppgången till vapenförrådet vid pelarhörnet. 20Efter honom reparerade Baruch, son till Zakkaj, ivrigt en annan del från pelarhörnet till dörren på översteprästen Eljashivs hus. 21Efter honom reparerade Meremot, son till Uria, son till Hakots en annan del av muren från dörren på översteprästen Eljashivs hus ända till slutet på Eljashivs hus.

22Efter honom reparerade prästerna, männen på torget. 23Efter dem reparerade Benjamin och Chashov mittemot sina hus. Efter dem reparerade Azaria, son till Maaseja, vid sitt eget hus. 24Efter honom reparerade Binnui, son till Chenadad, en annan del från Azaria upp till den inre strävpelaren och hörnet. 25Palal, son till Uzai, gjorde reparationer mitt emot strävpelaren och tornet som kommer ut från det övre palatset som ligger vid vaktgården. Efter honom gjorde Pedaja, son till Parosh, reparationer. 26Nu bodde tempeltjänarna [hebreiska Netinim, som hjälpte leviterna med enklare sysslor som att hämta vatten och hugga ved], i Ofel och de reparerade området mitt emot Vattenporten åt öster och tornen, som sticker ut. 27Efter honom reparerade Tekoiterna en annan del, mittemot det stora tornet som sticker ut och vidare till Ofels mur.

28[Arbetarna vid nordöstra muren:]
Ovanför hästporten reparerade prästerna, var och en mittemot sitt eget hus. 29Efter dem reparerade Tsadok, son till Immer, mitt emot sitt eget hus. Och efter honom reparerade Shemaja, son till Shechanja, östra portens väktare. 30Efter honom reparerade Chananja, son till Shelemja, och Chanun den sjätte sonen till Tsalaf, ett annat avsnitt. Efter honom reparerade Meshullam, son till Berechja, mitt emot sin kammare. 31Efter honom reparerade Malkija, en av guldsmederna, upp till tempeltjänarnas hus och köpmännen mittemot Mifkad-porten ända till rummen ovanför hörnet. 32Mellan rummen ovanför hörnet och Fårporten arbetade guldsmederna och köpmännen.

Motstånd

4Men det hände när Sanvallat hörde att vi byggde muren att han blev arg och tog mycket illa vid sig och han hånade judarna. 2Han talade inför sina bröder och Samariens armé och sade: "Vad gör dessa klena judar? Ska de restaurera efter behag? Ska de offra? Ska de avsluta allt på en dag? Kan de återuppväcka stenarna från spillrorna som är brända?

3Nu var ammoniten Tovija med honom och han sade: "Det som de bygger ska en räv bryta ner, om den hoppar på deras stenmur."

4Hör (lyssna) vår Gud (Elohim), för vi är föraktade, vänd deras förebråelser över deras egna huvuden, och utlämna dem till fördärv i ett land av fångenskap. 5Överskyl inte deras överträdelser och låt inte deras synd raderas ut inför dig, för de har utmanat dig (Gud) inför byggnadsmännen.

[Lägg märke till att denna bön handlar om Guds ära och heder, inte att de själva är drabbade av föraktet.]

6Vi byggde (vidare på) muren och hela muren fogades samman till sin halva höjd, för folket hade satt sitt sinne till arbetet. [De var överlåtna till arbetet.]

7Men det hände sig att när Sanvallat och Tovija och araberna och ammoniterna och ashdoditerna hörde att reparationen av Jerusalems murar gick framåt och att skadorna började täppas till, då blev de mycket arga. 8De konspirerade, alla tillsammans, och kom och stred mot Jerusalem för att skapa förvirring därinne (i staden). 9Men vi bad våra böner till vår Gud (Elohim) och satte ut vakter mot dem både dag och natt.

10Och Jehoda sade: "Styrkan hos arbetarna sviktar, det är så mycket skräp (stenskärvor att få bort) att vi inte klarar att renovera muren."

11Våra motståndare sade: "De ska ingenting veta och ingenting se, förrän vi står mitt ibland dem och dräper dem så att arbetet upphör."

12Men det skedde att judarna som bodde nära dem kom och berättade för oss tio gånger (vid tio tillfällen): "Från alla platser där ni bor måste ni stå upp." 13Då stationerade jag folk på de lägsta platserna innanför muren, på de öppna (synliga) platserna. Jag placerade folket familjevis med deras svärd, spjut och pilbågar. 14När jag sett över situationen, reste jag mig och sade till ädlingarna, ledarna och resten av folket: "Var inte rädda för dem. Kom ihåg vår stora och respektingivande Herre (Adonai) och strid för era bröders skull, för era söner, era döttrar, era hustrur och era hem."

15När nu våra fiender hörde att deras planer hade blivit kända för oss och att Gud (Elohim) hade omintetgjort deras rådslag, återvände vi till muren var och en till sitt arbete.

16Från den tiden blev det så att hälften av mina tjänare deltog i arbetet och hälften av dem höll i spjut, sköldar, pilbågar och bröstplåtar (harnesk), och ledarna stod bakom hela Juda hus. 17De som byggde på muren och de som bar bördor (förflyttade byggmaterial) höll en hand på arbetet och med en hand höll de sina vapen. 18Byggarbetarna hade likaså var och en sitt svärd i bältet (hängande vid sidan) medan de byggde. Den som blåste i hornet [den som var ansvarig för att blåsa larmsignalen] var vid min sida.

19Jag sade till ädlingarna, ledarna och resten av folket: "Arbetet är stort och omfattande och vi är utspridda (åtskilda) på muren, den ene långt från den andre. 20På vilken plats ni än är när ni hör ljudet från hornet (larmsignalen), så kom närmare (ta er tillflykt till) oss. Vår Gud (Elohim) ska strida för oss.

21Vi ägnade oss åt arbetet och hälften av dem höll i spjuten, från det att gryningen visade sig till dess att stjärnorna kom fram (på kvällen). [Man arbetade dygnets alla ljusa timmar från den första gryningen till dess skymningen var över.] 22Vid den tiden sade jag också till folket: "Låt varje person med sin tjänare övernatta inne i Jerusalem så att de kan vara vår vakt på natten och utföra arbete på dagen." 23Varken jag eller mina bröder, inte mina tjänare eller de väktare som följde mig, ingen av oss tog av sig sina kläder, alla som gick till vattnet [hämtade dricksvatten i Gihonkällan som var Jerusalems dricksvattentäkt] hade sina vapen med sig.

Nehemja hjälper de fattiga

5Sedan uppstod ett stort rop bland folket och deras hustrur mot deras bröder judarna, 2för det var de som sade: Vi, våra söner och våra döttrar, är många, låt oss gå för att hämta säd åt dem så att vi får äta och leva."
     3Några fanns också som sade: "Vi har belånat våra fält och våra vingårdar och våra hus, låt oss få säd eftersom det råder brist."
     4Det fanns också de som sade: "Vi har lånat pengar till kungens gärd på våra fält och våra vingårdar. 5Nu är våra kroppar (bokstavligt kött) som våra bröders kroppar, våra barn som deras barn, och vi för våra söner och våra döttrar i bojor till att bli tjänare, och några av våra döttrar är redan förda i bojor och det står inte i vår makt att hjälpa dem, för andra människor har våra fält och våra vingårdar."
     6Jag blev mycket arg när jag hörde deras rop och dessa ord.
     7Sedan rådgjorde jag med mig själv och utmanade furstarna och ledarna och sade till dem: "Ocker! Ni lånar upp mot pant, var och en av sin bror." Jag höll en stor församling emot dem. 8Jag sade till dem: "Vi har efter vår förmåga befriat våra bröder, judarna, som har sålt sig till hedningarna, ska ni då ändå sälja era bröder? Och ska de sälja sig till oss?" Då teg de och fann inte ord (att säga).
     9Jag sade vidare: "Det som ni har gjort är inte gott. Borde ni inte vandra i gudsfruktan, med tanke på förebråelserna från våra hedniska fiender? 10Jämväl har jag, mina bröder och mina tjänare lånat dem pengar och säd. Jag vädjar till er, låt oss sluta med detta utkrävande. 11Jag vädjar, ber er, återlämna till dem redan idag deras fält, deras vingårdar, deras olivlundar och deras hus, likaså de 100 silverstyckena, och säden, vinet och oljan som ni har tagit av dem.
     12Sedan svarade de: "Vi ska återlämna det till dem och ska inte begära något av dem, så ska vi göra, så som du har sagt."
    Då kallade jag på prästerna och tog en ed av dem att de skulle göra i enlighet med detta löfte. 13Jag skakade min mantel och sade: "Så ska Gud skaka bort varje man från hans hus och från hans arbete som inte fullföljer sitt löfte, på detta sätt ska han skakas bort." Och hela församlingen sade: "Amen" och prisade Herren (Jahve). Och folket gjorde i enlighet med detta löfte.

14Dessutom, från den tid då jag utsågs till ståthållare över Juda land, från det tjugonde året [445 f.Kr.] till det trettioandra året [433 f.Kr.] av kung Arttacheshasettas regering, vilket är 12 år, har jag och mina bröder inte ätit av ståthållarnas bröd (mat).

[Utifrån dialogen med kung Artachshastas i Neh 2:1, 6 antyds att Nehemja inte är tolv år i Jerusalem utan en kortare period på kring ett år.]

15Men de tidigare ståthållarna som var före mig lade bördor på folket. De tog bröd (mat) och vin av dem motsvarande mer än 40 shekel av silver [0,4 kg]. Också deras tjänare uppträdde som herrar över folket. Men så gjorde inte jag eftersom jag fruktar (vördar) Gud (Elohim). [Ords 1:7] 16Jag satte dessutom min hand till arbetet på muren, inte heller köpte vi mark och alla mina tjänare samlades runt arbetet (var nära arbetet, fokuserade, ägnade sig åt det).

17Därtill var det 150 av judarna och ledarna förutom de som kom till oss från andra länder som satt vid mitt bord (åt, fick sin mat på min bekostnad). 18Det som tillagades varje dag var 1 oxe och 6 utvalda lamm, även fåglar tillagades åt mig. Var tionde dag serverades även alla sorters vin. För allt detta begärde jag inte något av ståthållarnas bröd (mat) eftersom arbetet var tungt för folket.

19Kom ihåg, tillräkna mig detta till godo, min Gud (Elohim), allt som jag gjort för detta folk.

Mer problem för Nehemja

6Det hände sig när det rapporterades till Sanvallat och Tovija och till Geshem, araben, och till resten av våra fiender, att jag hade byggt upp muren och att det inte längre fanns några skador därinne, även om jag vid denna tidpunkt inte hade satt in dörrarna i portarna, 2att Sanvallat och Geshem sände till mig och sade: "Kom, låt oss träffas i en av byarna på Ånås slättmark."

Men de tänkte att de skulle skada mig där. 3Så jag sände en budbärare till dem och svarade: "Jag håller på med ett stort arbete så jag kan inte komma ner, varför skulle arbetet få avstanna medan jag lämnar det och kommer ner till er?" 4Fyra gånger skickade de efter mig på detta sätt och jag svarade dem likadant (varje gång).

5Då sände Sanvallat sin tjänare till mig en femte gång på samma sätt med ett öppet brev i handen, 6där det stod skrivet:
"Det rapporteras bland länderna, och Geshem säger det, att du och judarna tänker göra uppror. Därför bygger du muren, och du ska bli deras kung, enligt dessa ord. 7Du har också utsett profeter till att utlysa detta i Jerusalem, och de ska säga: 'Det finns en kung i Juda.' Nu ska det [dessa rykten] rapporteras till kungen [i Babylon] enligt dessas ord. Kom nu därför och låt oss rådslå tillsammans."
8Då skickade jag till honom och svarade: "Ingenting av det du påstår existerar, utan du hittar på detta i ditt eget hjärta."
     9De ville göra oss rädda genom att säga: "Deras hand ska bli svag så att arbetet inte blir gjort." Men nu, styrk du (Gud) mina händer.
     10För min del gick jag till Shemajas hus, son till Delaja, son till Mehetavel, som var stängt, och han sade: "Låt oss mötas i Guds (Elohims) hus, i templet och låt oss stänga dörrarna till templet för de kommer att komma hit för att döda dig (bokstavligt: slå med dödlig kraft). Ja, på natten ska de komma och döda dig."
     11Jag svarade: "Ska en man som jag [i min position] fly? Hur skulle en sådan som jag kunna gå in i templet och leva? [Som en fristad, 2 Mos 21:13‑14; 1 Kung 1:50‑53; 2:28‑34; 2 Krön 26:16‑20; 27:2.] Jag går inte in dit." [Om någon som inte är präst går in i själva templet dör han eftersom enbart präster som renat sig hade tillåtelse att gå in.] 12Jag förstod (urskiljde, med andebedömningens gåva) att Gud inte hade sänt honom, eftersom han uttalade denna profetia mot mig, emedan Tovija och Sanvallat hade hyrt in honom. 13Av denna anledning var han inhyrd, att jag skulle bli skrämd att göra så (som han sa) och synda, och de skulle få en orsak att ge mig ett dåligt namn (rykte), för att misskreditera och håna mig.
     14[Jag bad:] Kom ihåg min Gud (Elohim), Tovija och Sanvallat efter deras gärningar och även profetissan Noadja och de övriga profeterna som har försatt mig i fara.

Muren blir klar

15Muren blev färdig på den 25:e dagen i månaden Elul (augusti/september). På 52 dagar (blev muren färdig). 16Och det hände när alla våra fiender, hörde om det, att alla länder runt omkring oss fruktade, och de förminskades i sina egna ögon, för de förstod att detta verk gjordes av vår Gud (Elohim).

17Dessutom skickade furstarna i Juda många brev till Tovija, och Tovijas brev kom till dem. 18För det fanns många i Juda som edsvurit sig till honom, eftersom han var svärson till Shechanja, Arachs son, och hans son Jehåchanan hade tagit dottern till Meshullam, Berechjas son, till hustru. 19De talade också med mig om hans goda gärningar, och rapporterade mina ord till honom. Så Tovija skickade brev för att sätta mig i fara.

7Nu när muren var byggd och jag hade satt in dörrarna, och portvakterna och sångarna och leviterna var utsedda, 2då gav jag min bror Chanani och Chananja, ståthållaren på slottet, ansvaret över Jerusalem, för han var en pålitlig man och fruktade (vördade) Gud (Elohim) mer än många. 3Jag sade till dem: "Låt inte portarna till Jerusalem öppnas förrän solen har blivit varm (gått upp ordentligt över horisonten). Medan de fortfarande står på vakt (innan de avslutar sin tjänst för dagen) låt dem stänga och regla dörrarna. Utse också invånare i Jerusalem till vakter, var och en för sin egen väkt och var och en mittemot sitt eget hus. [Dygnet var indelat i olika väkter, då man avlöste varandra.]

Fångarna som återvände

4Staden var stor (till ytan) men invånarna var få därinne och husen var inte renoverade. 5Därför lade min Gud (Elohim) på mitt hjärta att samla ihop furstarna, ledarna och folket så att de kunde bli räknade efter sina släkter. Jag fann en bok med släkterna över dem som kom upp i det första (återvändandet) och däri fann jag skrivet: 6Detta är folket i provinsen som återvände från fångenskapen i exil, som Nebukadnessar, kungen i Babylon hade fört bort och som återvände till Jerusalem och Juda, var och en till sin egen hemstad. 7De som kom med Serubbabel (Zerubbavel) var Jeshoa, Nehemja, Azarja, Raamja, Nachamani, Mordochaj , Bilshan, Mispperet, Bigvaj, Nechom, Baana.

Antalet människor av Israels folk var:
8Paroshs söner 2172
9Shefatejas söner 372
10Arachs söner 652
11Pachat-Moabs söner, från Jeshoa och Joabs söner 2818
12Elams söner 1254
13Zattos söner 845
14Zakkajs söner 760
15Binnojs söner 648
16Bevajs söner 628
17Azeggads söner 2328
18Adånikams söner 667
19Bigvajs söner 2067
20Adins söner 655
21Aters söner från Chizkija 98
22Chashums söner 328
23Betsajs söner 324
24Charifs söner 112
25Gibeons söner 95

[I vers 8 till 25 används ordet bnei för söner, från vers 26 till 33 används ordet anashei som översätts "människor" eller "folk". Från vers 34 används åter bnei fram till vers 63]
26Betlehems och Netåfas folk 188
27Anatåts folk 128
28Betazmavets folk 42
29Kirjat Jearims, Kefiras och Beeråts folk 743
30Ramas och Gavas folk 621
31Michmas folk 122
32Betels och Ais folk 123
33Det övriga Nevås folk 52

34Det övriga Elams söner 1254
35Charims söner 320
36Jerikos söner 345
37Lods, Chadids och Onos söner 721
38Senaas söner 3930
39Prästerna:
Jedajas söner av Jeshoas hus 973
40Immers söner 1052
41Pashchors söner 1247
42Charims söner 1017
43Leviterna:
Jeshoas söner från Kadmiel från Hodevas söner 74
44Sångarna:
Asafs söner 148
45Dörrvaktarna:
Shalloms söner, Aters söner, Talmons söner, Akkovs söner, Chatitas söner och Shovajs söner 138
46Detta är tempeltjänarna [Netinimerna, som betyder "givna åt" eller "avskilda för", dvs har fått uppdrag att hjälpa leviterna med enklare uppgifter som att hämta vatten och hugga ved, se Jos 9:26‑27]:
Tsichas söner, Chasufas söner, Tabbaots söner, 47Kerås söner, Sias söner, Padons söner, 48Levanas söner, Chagavas söner, Shalmajs söner, 49Chanans söner, Giddels söner, Gachars söner, 50Reajas söner, Retsins söner, Nekodas söner, 51Gazzams söner, Uzzas söner, Paseach söner, 52Besajs söner, Meonims söner, Nefishesims söner, 53Bakboks söner, Chakofas söner, Charchors söner, 54Batselits söner, Mechidas söner, Charshas söner, 55Barkås söner, Siseras söner, Temachs söner, 56Netsiachs söner, Chatifas söner.
57Salomos tjänares söner:
Sotajs söner, Soferets söner, Peridas söner, 58Jalas söner, Darkons söner, Giddels söner, 59Shefatejas söner, Chattils söner, Pocheret-Hatsvajims söner, Amons söner.
60Alla tempeltjänare [Netinimerna] och sönerna till Salomos tjänare 392.

61Dessa var de som gick upp från Tel-Melach, Cherov-Addon (Cherov, den starke) och Immer, men de kunde inte redogöra för sina fäders hus, inte för sin säd (genealogi), huruvida de var israeliter. 62Delajas söner, Tovijas söner, Nekodas söner 642. 63Av prästerna: Chavajas söner, Hakkots söner, Barzillajs söner, som tog en hustru från Barzillajs döttrar, gileaditen, och sedan tog deras familjenamn. 64Dessa sökte efter sina uppteckningar, sitt släktskap (förfädernas namn), men kunde inte finna dem. Därför ansågs de orena och skiljdes från prästerskapet. 65Och Tirshata sade till dem att de inte skulle äta av det heliga (de delar av offerdjuren som tillhörde prästen) förrän det kom en präst (överstepräst) med Urim och Tummim [som genom denna lott kunde avgöra om de var äkta präster eller inte].

[Urim och Tummim var namnet på de två föremål (troligvis två mindre stenar eller stavar) som prästen bar i sin prästsköld och som användes för att kasta lott, se 2 Mos 28:30; 1 Sam 14:42.] 66Hela gruppen (församlingen) var sammantaget 42 360, 67förutom deras tjänare och tjänarinnor, av vilka det var 7 337 och dessutom 245 manliga och kvinnliga sångare. 68[Vers 68 saknas i den hebreiska bibeln, men vissa översättningar har lagt till material från Esra 2:66/.] 69Deras kameler var 435 och åsnor 6 720.

70En del av familjernas överhuvuden bidrog till arbetet. Ståthållaren gav till skattsamlingen:
1 000 gulddrachmer [Drachmer var ett guldmynt introducerat av Darius I, det motsvarade 1/60 mina eller 8,5 gram. Totala vikten guld var alltså 8,5 kg.]
50 skålar
500 prästskrudar
71Några av familjernas överhuvuden gav till skattsamlingen till arbetet:
20 000 gulddrachmer [170 kg guld]
2 200 silverminor [1 100 kg silver]
72Det övriga folket gav:
20 000 gulddrachmer [170 kg guld]
2 000 silverminor [17 kg silver]
67 prästskrudar
73Prästerna och leviterna och portvakterna och sångarna och en del av folket och tempeltjänarna [netinimerna] och hela Israel bodde i sina städer. När den sjunde månaden [Tishri – oktober/november] kom var Israels hus i sina städer.

[Det har nu troligtvis gått ett halvår sedan Nehemja kom till Jerusalem våren 445 f.Kr., se Neh 2:1, 11.]

Esra läser från Moseböckerna

8 2Då kom prästen Esra med undervisningen (de fem Moseböckerna – hebr. Torah) till de samlade, till män och kvinnor och alla som kunde förstå vad de hörde. Det var den första dagen i sjunde månaden [8 oktober 445 f.Kr.]. 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 9 2 3 4 5 6Du är Herren (Jahve), bara du!

Du har gjort himlarna,
    himlarnas himlar tillsammans med hela dess härskara [alla stjärnor eller änglar],
jorden,
    och allt som finns på den,
haven,
    och allt som är i dem.
Det är du som upprätthåller allt liv,
    och den himmelska härskaran böjer sig [i tillbedjan] inför dig. 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17… men du är en förlåtande Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden]18
     19På grund av din oändliga nåd (barmhärtighet, ömsinta kärlek) övergav du inte dem i öknen. Molnstoden försvann inte på dagen, utan ledde dem på deras väg. Eldstoden slutade inte att lysa upp den väg de skulle gå på natten. [Molnet och elden är en bild av den helige Ande och hans ledning.]
     20Du gav dem din goda Ande för att undervisa dem. Du undanhöll inte ditt manna från deras munnar, och du gav vatten för att släcka deras törst.
     21I fyrtio år gav du dem mat (försörjde du dem). Även i öknen behövde de inte sakna något. Deras kläder blev inte utslitna, och deras fötter svullnade inte. 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 10 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 11 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 12 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39vidare över Efraimsporten, Gamla porten och Fiskporten [i norr där fisk från bl.a. Tyros importerades, se 2 Krön 33:14; Neh 3:3; Sef 1:10] och genom Hanaeltornet, ända fram till Fårporten; och de stannade vid Fängelseporten. 40 41 42 43 44 45 46 47 13 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31




© 2022 Svenska Kärnbibeln