Om Första Johannesbrevet

Johannes första brev har likheter med Johannesevangeliet. Det kan vara en förklaring och kommentar till Johannesevangeliet som skrivs för att bemöta falska lärare, se 1 Joh 2:26. Dessa kan ha använt hans evangelium och fört in gnostiska tankar om att allt materiellt är ont och att varje människa kan finna Gud inom sig själv. De fyra första verserna liknar inledningen till Johannesevangeliet, och betonar att Jesus verkligen blev en människa. Brevet har många kontraster som ljus och mörker, kärlek och hat, sanning och lögn, Gud och världen, Guds barn och djävulens barn. Huvudanledningen till brevet är att ge frälsningsvisshet, se 1 Joh 5:13. Det har också flera praktiska test för att validera tron, först och främst sin egen, men även för att kunna avgöra om någon är en motståndare till Kristus - eller för att använda Johannes ordval någon som är anti-krist. De tre huvudområdena gäller doktrin, hjärta och livsstil. En sann kristen tror att Jesus var både Gud och människa, har en kärlek till andra kristna och vill följa Guds bud, se 1 Joh 5:1-5.

Struktur: Brevet har inte någon vanlig inledning med avsändare och mottagare. Det kan bero på att någon personlig representant för aposteln haft brevet med sig eller att det sänts tillsammans med en följeskrivelse, som kan ha sett ut ungefär som Andra eller Tredje Johannesbrevet. Det kan rent utav vara så att något av dessa följde med detta brev. Det finns en tydlig inledning och avslutning. Ordet "budskap", grekiska "angelia", används bara två gånger och kan dela upp brevet i två huvudsektioner - Gud är ljus och Gud är kärlek:

1. Inledning, 1:1-4.
2. Gud är ljus, 1:5-3:10.
3. Gud är kärlek, 3:11-17.
4. Sammanfattning, 3:18-21.

Kring dessa två startpunkter finns flera koniska cirkulära resonemang som hakar i varandra. Återkommande teman och nyckelord är ljus, kärlek, förbli och sanning. Ofta upprepas orden eller en grammatisk konstruktion tre gånger. Dessa markörer bildar naturliga avsnitt på 1-3 verser. I slutet på dessa avsnitt introduceras ofta ett ord eller tema som sedan utvecklas i nästa stycke.


Skriven: Omkring år 85-90 e.Kr.

Till: Nästa generationer troende, Johannes skriver som en andlig far till sina barn, troende i städerna runt Efesos i mindre Asien, se 1 Joh 2:1; 2:12-14.

Från: Troligtvis Efesos.

Författare: Johannes, en av de tolv apostlarna.

Första Johannesbrevet

Inledning

1[Första Johannesbrevet har inte den traditionella öppningen med avsändare, mottagare och hälsningsfras som de flesta andra brev i Nya Testamentet. De första fyra verserna är en enda lång mening i grekiskan och har en komplex struktur som centrerar kring att Jesus är Ordet som ger liv och är evigt.]

Det som existerade från begynnelsen [1 Mos 1:1; Joh 1:1] ...
Det som vi har hört (och som fortfarande ljuder i våra öron) ...
Det som vi har sett med våra egna ögon (och de bilder som fortfarande finns kvar på våra näthinnor) ...
Det som vi har betraktat (noga studerat) och rört med våra händer ...
[Det som vi - jag Johannes och alla apostlarna personligen - har hört, sett, betraktat och rört vid är:]

Ordet, som ger livet!

[Jesus förknippas med Ordet, grekiska "logos", som ett Guds sändebud för att kommunicera med mänskligheten. Det finns tre grekiska ord som alla översätts till liv i svenskan - bios, psuche och zoe. Ordet biologi kommer från "bios" och har att göra med vårt fysiska liv, se 2:16 där det syftar på detta "livets" goda. Ordet psykologi kommer från "psuche" och syftar ofta på vårt inre själsliv, se Matt 16:25. Det tredje ordet, zoe, som används här beskriver Guds eviga liv. Livet är i bestämd form - Jesus är det eviga livets Ord. Han både är och ger Guds överflödande liv. Nu följer en förklaring av livet:]
2Livet blev synligt (uppenbarades) ...
Vi såg (prövade) det [vi var ögonvittnen] ...
Vi vittnar om det ...
Vi förkunnar (rapporterar, kungör) det för er ...
Livet, det eviga!
Han var hos (umgicks med, hade en nära relation med) Fadern,
    och blev synlig (uppenbarades) för oss.

3Det vi [apostlarna] sett (prövat) och hört rapporterar (förkunnar, berättar) vi för er,
    så att ni också kan välja att vara med i vår gemenskap.
    [Vara delaktiga i vår förstahandsupplevelse av Jesu liv.]
Vår gemenskap är med Fadern
    och med hans Son Jesus Kristus (Messias, den Smorde).
4Vi skriver nu detta [inledningen och hela brevet]
    så att vår [både vår och er] glädje ska vara helt fullkomlig (fulländad).

[Detta är den första av totalt fyra konkreta anledningar till varför Johannes skriver brevet. Den första och sista anledningen är glädje och frälsningsvisshet, se 5:13. Centralt, i mitten, finns två förmaningar att inte synda och inte bli vilseledd, se 2:1 och 2:26.]

GUD ÄR LJUS (1:5-3:10)

5Detta är budskapet (proklamationen, den apostoliska undervisningen) som vi [själva] har hört från honom, och nu förkunnar (berättar) för er:
Att Gud är ljus,
    och i honom finns inget mörker,
    nej inte på något sätt.

Synd, sanning och Jesu försoning

6[Nu följer tre fraser som alla börjar med "om vi säger", se vers 6, 8, 10. I den efterföljande versen följer sedan en motfråga "men om", se vers 1:7, 1:9, 2:1b. Det finns också en fin rytm där avslutningen av en punkt leder in i nästa genom att upprepa ett ord eller en tanke.]

Om vi säger att vi har gemenskap (delaktighet, en levande relation) med honom men vandrar (lever) i mörkret,
    då ljuger vi och handlar inte efter (lever och praktiserar inte) sanningen.
7Men om vi väljer att vandra i ljuset,
        på samma sätt som han är i ljuset
    då har vi gemenskap (är vi delaktiga, umgås vi och har en levande relation) med varandra,
    och blodet från Jesus, hans Son,
    renar oss gång på gång från all synd.

8Om vi säger att vi inte har någon synd [synd i singular, om vi inte erkänner att vi är av mänsklig natur och är syndare]
    då går vi vilse (leder vi oss själva bort från vägen, bedrar vi oss själva),
    och sanningen är inte i oss.
9Men om vi väljer att ständigt erkänna våra felsteg (bekänna våra synder) [plural synder, alla fel som vi gör],
    så är han trogen [sin egen natur och löften] och rättfärdig
    så att han väljer att gång på gång förlåta och rena oss från all orättfärdighet (överträdelser av Guds lag).

10Om vi säger att vi inte har syndat,
    då gör vi honom till en lögnare,
    och hans ord är inte i oss.
2[Här gör Johannes en själavårdande parentes till den tredje punkten som introducerades i föregående vers, se 1 Joh 1:10.]

Mina kära barn (älskade familjemedlemmar),
    jag skriver detta för att ni inte ska synda.

Men om någon skulle synda
    då har vi en hjälpare (pålitlig vän, rådgivare, advokat) hos Fadern, den rättfärdige (trogne) Jesus Kristus.
2Han är försoningen (det fullständiga offret) för våra synder,
    men inte bara våra utan hela världens [synder].

[De finns två ytterligheter i synsättet på synd som bemöts i detta stycke, se 1:8-2:2. För den som säger att han aldrig syndat är Johannes tydlig med att "alla har syndat och saknar härligheten från Gud", se Rom 3:23. Samtidigt är brevet skrivet för att undvika att synda. Den rättfärdige kan falla sju gånger, men reser sig upp igen, se Ords 24:16. Det finns förlåtelse och rening för den som erkänner sina felsteg, se 1:9.]

Tre äkthetsprov för en sann tro

3[I vers 6 och 9 introduceras ordet "förbli" för första gången i detta brev. Ordet används totalt 24 gånger och har betydelsen leva, bo, vara kvar.]

Så här kan vi veta (dagligen erfara) att vi känner (har en personlig relation med) honom:
Om vi väljer att hålla (skydda, bevara, leva efter) hans bud.
4[Nu följer tre fraser som alla börjar med "Den som gång på gång säger", se vers 4, 6, 9.]

Den som gång på gång säger "Jag känner (har en personlig relation med) honom",
    men inte håller (skyddar, bevarar, lever efter) hans bud (undervisning) är en lögnare,
    och sanningen är inte i honom.
5Men den som håller (skyddar, bevarar, lever efter) hans Ord,
    i honom har Guds utgivande kärlek nått sitt mål (blivit mogen, fulländad, gjort sitt verk).
Genom detta vet vi (genom erfarenhet) att vi är i honom.

6Den som gång på gång säger att han förblir i honom
    är skyldig att vanemässigt vandra (leva)
    på samma sätt som han vandrade (levde).
7Mina älskade!
Jag skriver inte ett nytt bud till er,
    utan ett gammalt bud som ni haft från begynnelsen.
Det gamla budet är ordet (budskapet) ni hört från begynnelsen.
8Ändå är det ett nytt bud (en ny sorts, annorlunda bud) jag skriver till er om,
    och dess verklighet syns både i honom och i er,
eftersom mörkret (okunnigheten om andliga ting) skingras (försvinner)
    och det sanna ljuset redan lyser.

9Den som gång på gång säger sig vara i ljuset [vilket de falska lärarna gjorde, se 2:18-19]
    men vanemässigt hatar sin broder [i Kristus] är fortfarande (ännu i denna stund) kvar i mörkret (i andlig okunskap).
10Den som älskar sin broder (gång på gång, med osjälviskt utgivande kärlek) förblir (är kvar, lever) i ljuset,
    i honom finns ingenting som kan fälla honom (orsaka att han faller, inget som kan orsaka en skandal).
11Men den som hatar sin broder är i mörker (andlig okunskap) och vandrar (lever) i mörker.
    Han vet inte vart han går, för mörkret har förblindat hans ögon.

Ord av uppmuntran

12[Följande stycke har kopplingar både framåt och bakåt. Efter en avslutat diskussion i två triader med påståenden, kommer nu en uppmuntran till de troende strukturerad på samma sätt med två triader i en fin poetisk symmetri. Johannes bekräftar att de är förlåtna och de känner Fadern. De två triaderna är snarlika, men ändå olika. Det är främst de två första fraserna, vers 12a och 14a riktad till barnen, som skiljer sig åt. Det kan vara tre distinkta grupper som adresseras - barn, fäder och unga män. Ett annat synsätt är att den första gruppen, barn, syftar på alla troende. Den delas sedan in i två grupper - fäder och unga män. Det kan vara fysisk ålder som avses, men troligare är att det syftar på andlig mognad och privilegier som ska finnas hos alla troende. För en ung troende är kampen mot den onde extra påtaglig. Med ålder och andlig mognad följer en djupare relation med Gud.]

Jag skriver till er kära barn (älskade familjemedlemmar),
    för era synder är förlåtna genom (på grund av) hans namn.
13Jag skriver till er [andliga] fäder
    för ni har lärt känna (har en personlig relation med) honom som är från begynnelsen.
Jag skriver till er unga män
    för ni har segrat över den onde.

14Jag har skrivit till er barn (små barn under uppfostran)
    för ni har lärt känna (har en personlig relation med) Fadern.
Jag har skrivit till er [andliga] fäder
    för ni har lärt känna (har en personlig relation med) honom som är från begynnelsen.
Jag har skrivit till er unga män
    för ni är starka (har fått en inneboende kraft)
    och Guds ord förblir (är kvar, bor) i er
    och ni har segrat över den onde.

[Johannes karaktäriserar de troende med att deras synder har blivit förlåtna och har lärt känna Fadern. Detta speglar löftet i Jer 31:31-34. Detta stycke visar på kontinuiteten mellan det Gamla och Nya Testamentet.]

Älska Gud mer än den här onda världen

15Sluta att älska världen,
    och det som finns i den här världen.

Om någon väljer att älska världen (med samma höga självuppoffrande utgivande kärlek som bara är tänkt för Gud)
    finns inte Faderns kärlek i honom.
16För allt detta som är i världen:
köttets (den gamla naturens) begär
    [vårt själviska krav på sensuell njutning],
ögonens begär
    [sinnets önskningar, habegär efter mer],
stolthet över detta livets goda (skrytet med det goda man har, grekiska "bios")
    [en tom förtröstan på sina egna resurser och tillgångar, resultatet då ögonens begär har uppfyllts],
det är inte från Fadern, utan från världen.

17Världen förgås (upphör, försvinner) och tillsammans med den dess begär (starka längtan efter det som är ont),
    men den som gör Guds vilja [utför Guds planer och syften under sitt liv här på jorden] förblir i evighet.

[Det är viktigt att betona att Johannes inte fördömer den materiella världen. Allt som Gud skapat är gott, se 1 Mos 1-2; Joh 1:1-18. Ibland har köttets och ögonens begär begränsats till att handla om sexuella frestelser, men det inkluderar allt som på ett felaktigt sätt kan bli till ett begär. Hunger, sexualdrift, kreativitet, osv. är alla goda drivkrafter inom de begräsningar Gud har gett, men kan också missbrukas. Problemet är den fallna mänskliga naturen som följer det onda istället för det goda, och tillber det skapade istället för Skaparen, se Rom 1:20. De tre punkterna - den syndfulla naturens begär, ögats begär och det skrytsamma pratet - är inte en heltäckande lista, men täcker in de synder som på ett speciellt sätt fördärvar det goda i Guds skapelse. Jesus frestades också på dessa tre områden, se Luk 4:1-13. Även den första frestelsen följer samma mönster. Frukten mättade en hunger, men på ett felaktigt sätt. Den var behaglig för ögat att se på och skulle ge förstånd, se 1 Mos 3:6.]

Vissa har lämnat sanningen

18Barn (små barn under uppfostran)!
Nu är det den sista tiden (timmen).
    Ni har hört att Antikrist ska komma [Paulus undervisar t.ex. om Laglöshetens människa, se 2 Tess 2:3-11],
    redan nu har många antikrister uppstått, genom detta vet vi (har vi en personlig erfarenhet, bevisar det)
att det är den sista tiden.

[Uttrycket "den sista tiden" används i NT för hela perioden från Jesu död och uppståndelse fram till hans återkomst, se Petrus tal i Apg 2:16-39 och Heb 1:2. Med ordvalet indikerar Johannes att budskapet är brådskande, utan att för den skull hävda att slutet är nära förestående. Ordet "Antikrist" betyder "motståndare till Kristus", men också "ersättare för Kristus" och beskriver någon som kopierar och härmar Kristus. Alla läror som går emot vem Jesus är och vad han sagt är "anti" Kristus. Följaktligen kallas de som förespråkar och lär ut dessa falska läror för antikrister och är fiender till Kristus. Uttrycket antikrist/antikrister används totalt fem gånger i NT. Fyra gånger i detta brev och en gång i 2 Joh 1:7. Andra titlar för Antikrist är "Laglöshetens människa", se 2 Tess 2:3, och "Förödelsens styggelse", se Matt 24:15. Även vilddjuret i Upp 13:1, 11 förknippas med Antikrist.]

19De har gått ut från oss [lämnat vår gemenskap, läran],
    men de hörde aldrig till oss,
    för om de hade hört till oss,
skulle de varit kvar med oss.

Men de lämnade, och det visar (så att det skulle bli uppenbart) att inte alla hör till oss.

20Men ni [i motsats till alla som är emot Kristus, se vers 18] har fått en smörjelse (grekiska "chrisma") från den Helige [Ande], och ni alla vet (har en förståelse av) sanningen.
21Jag har inte skrivit till er för att ni inte känner sanningen,
    utan därför att ni känner den,
och eftersom ingen lögn (falskhet) kommer från (har sitt ursprung i) sanningen.

22Vem är "lögnaren"
    om inte den som förnekar (vanemässigt förkastar) att Jesus är Kristus (Messias, den Smorde)?
En sådan person är Antikrist (en motståndare till Kristus),
    den som förnekar (vanemässigt förkastar) Fadern och Sonen.
23Den som förnekar (vanemässigt förkastar) Sonen,
    har inte heller Fadern.
Den som bekänner (vanemässigt säger samma sak som, tänker likadant som) Sonen
    har också Fadern.
24Låt det ni fått höra från början förbli (bo, leva) i er.
Om det ni hört från början förblir (bor, lever) i er,
    så ska ni förbli (bo, leva) i Sonen och i Fadern.
25Och detta är det löfte han har lovat oss:
Evigt liv (Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet, äkta liv). [1 Tim 4:8; 2 Tim 1:1]
26Detta har jag skrivit till er med anledning av dem som ständigt försöker förleda er [de falska lärarna].
27Men vad det gäller er så är den smörjelse [se vers 20] som ni har fått från honom kvar i er (den bor i er).
Ni behöver inte att någon [falsk lärare, antikrist, motståndare till Jesus] väljer att lära (undervisa) er,
    låt istället hans smörjelse fortsätta att lära er allting, den är sann, och inte lögn,
så, just som han lärde er, förbli (var kvar, lev) i honom.

[Ordet "lära" används tre gånger i vers 27. Det är enda tillfället i hela detta brev ordet används. Även ordet "förnekar" används tre gånger i detta stycke och ingen annanstans i brevet, se vers 22-23. Jesus talade om den helige Ande som skulle undervisa lärjungarna, se Joh 14:26. Johannes tar inte avstånd från lärare och all undervisning. Att han skriver detta brev, se vers 26, är ett bevis på vikten av god undervisning, se Ef 4:11. Det behövs dock inga nya gnostiska uppenbarelser som lär ut en annan Jesus. Varje troende har också den helige Ande inom sig som hjälper att avgöra om det som undervisas är sanningen.]

Guds barn - delaktiga i Guds familj (2:28-3:10)

28[Sex gånger i följande stycke försäkrar Johannes att den som tror är Guds barn, se 2:28; 3:1, 2, 7, 10a, b. Tio gånger från vers 29 och till slutet används ordet "född". Det har inte används någon gång tidigare i brevet. Den som är född av honom är hans barn. De tror på Gud och älskar sina syskon medan de väntar på Jesu återkomst. Ordet går som en röd tråd genom detta stycke och används fem gånger, se 2:28, 3:2a, b, 5, 8. Jesus kommer att uppenbaras när han kommer tillbaka och han har uppenbarats när han kom till jorden.]

Nu kära barn (älskade familjemedlemmar),
    fortsätt att förbli (var kvar, lev) i honom.
Då kan ni vara frimodiga när han uppenbarar sig
    och ni behöver inte skämmas (rygga tillbaka från honom i skam) vid hans ankomst.

29Om ni vet att han är rättfärdig [om ni verkligen förstått att Kristus är helt rättfärdig och alltid gjort Faderns vilja],
    då förstår ni (har ni också en personlig erfarenhet av) att var och en som praktiserar rättfärdighet [lever ett heligt liv]
    är född av honom [Fadern].

3[Nu kommer en förklaring och utvidgning av vad det innebär att vara "född av honom". Meningen börjar med "Se" som är en uppmaning att begrunda och reflektera över den enorma kärlek som Fadern skänkt till sina barn.]

Se vilken annorlunda kärlek (för oss människor en helt främmande kärlek som är utgivande och osjälvisk)
    som Fadern har skänkt oss,
    att vi kallas (får räknas som) Guds barn - och det är vi verkligen!
Anledningen till att världen inte känner oss [förstår sig på de kristna]
    är att den inte känner (har en personlig erfarenhet av) honom [varken Fadern eller Kristus].

2Mina älskade,
    vi är nu Guds barn.
Det är ännu inte uppenbart vad vi ska bli,
    men vi vet med säkerhet att när han uppenbarar sig,
ska vi bli lika honom,
    för då ska vi se honom som han verkligen är.

[Vers 1 beskriver vad vi är nu. Vers 2 beskriver vad vi ska bli. Det finns inget yttre bevis att en kristen är ett Guds barn. Den fysiska förändringen uppenbaras när Kristus kommer. Johannes är öppen med att han inte vet alla detaljer kring hur denna förändring kommer att ske, men betonar att vi ska likna honom och få se honom, se 1 Kor 15:52-54; Fil 3:21; Luk 24:39. När en troende vet vem han är och vilket hopp som väntar ger det motivation för att rena sig och bli mer lik honom redan här i jordelivet.]

3Alla som vilar i detta hopp (denna förväntan) på honom
    renar (tvättar, helgar) sig ständigt [man vill efterlikna Jesus],
        eftersom han är
    ren (helgad, utan skuld).

4Alla som praktiserar synd (vanemässigt lever i synd)
    är skyldiga till laglöshet (lagbrott),
        för det är vad synd är,
    laglöshet (att överträda Guds lag medvetet eller omedvetet, att göra revolt mot Gud).
5Ni vet (ser med era hjärtans ögon, har en klar förståelse av) att han uppenbarades [som människa]
    för att lyfta bort synderna, och i honom finns ingen synd.
6Alla som förblir i (lever i, är förenad med) honom
    syndar inte vanemässigt (vandrar inte fel, missar inte målet).

Alla som medvetet syndar (vandrar fel, missar målet)
    har inte sett (prövat, undersökt, lagt någon vikt vid) honom eller känt (haft en personlig erfarenhet av) honom.

[Synd har att göra med missa målet - som är gemenskap med Gud. När Guds lag överträds bryts gemenskapen. Laglöshet är en aspekt av synd, se vers 4. För fler beskrivningar se Ords 24:9; Rom 14:23; Jak 4:17; 1 Joh 5:17.]
7Kära barn (älskade familjemedlemmar),
    sluta att bli förförda (ledda från vägen).
Den som praktiserar rättfärdighet (vanemässigt gör det rätta, ikläder sig, lever i den)
    är rättfärdig, på samma sätt som han [Kristus] är rättfärdig.

8[Ett barn liknar sina föräldrar. På samma sätt som Guds barn praktiserar rättfärdighet, se 3:7 och 2:29, praktiserar djävulens barn synd. På nytt i vers 8-10 upprepas och fördjupas samma tre punkter som lades fram i vers 4-7. Första punkten handlar om synd och dess ursprung. Uttrycket "praktiserar synd" återkommer i vers 4 och 8. Den andra punkten handlar om att Kristus "uppenbarade sig" för att ta bort synd, se vers 5 och omintetgöra djävulens gärningar, se vers 8. Till sist kommer slutsatsen att det är uppenbart vilka som är Guds barn och djävulens barn, se vers 6-7 och 9-10. Detta och föregående stycke kombinerar flera olika litterära stilar som kiasm, parallellism osv. som är svårt att illustrera i en översättning.]

Den som praktiserar synd (lever vanemässigt i synd)
    är från djävulen [får sin karaktär av den onde],
    för djävulen har syndat (brutit mot lagen) alltsedan begynnelsen.

Anledningen till att Guds Son blev uppenbarad (synlig)
    var att upplösa (omintetgöra, ta bort, frigöra de som är bundna av) djävulens handlingar (gärningar).
9Alla som är födda av Gud (har honom som sin Far)
    praktiserar inte synd (lever inte vanemässigt i synd, vandrar inte fel, missar inte målet),
        för Guds säd (DNA, natur) förblir (är kvar, lever) i honom,
    och han kan inte synda,
eftersom han är född av Gud.
10Så blir det uppenbart (så här kan man känna igen) vilka som är Guds barn
    och vilka som är djävulens barn:
Den som inte vanemässigt praktiserar rättfärdighet (ikläder sig, lever i den)
    är inte av Gud.

Den som inte älskar sin broder (sina syskon i tron med Guds osjälviska utgivande kärlek)
    är inte heller från Gud.

[Som ofta i detta brev introduceras nästa tema i de sista stroferna. Från att ha diskuterat synd och dess ursprung, se 2:28-3:10, leds nu diskussionen in på kärlek som är det nästa stora temat. Den som inte älskar sina troende syskon är inte av Gud. Den som älskar Gud älskar också hans barn.]

GUD ÄR KÄRLEK

Älska varandra

11[Det andra av de två "detta är budskapet", grekiska "angelia", som finns i detta brev kommer här. Ordet användes först i 1:5 där det beskrev att "Gud är ljus och inget mörker finns i honom". Nu skiftar temat till kärlek och att Gud är kärlek, se 4:8, 16. I följande stycke beskrivs först i negativa termer vad kärlek inte är med Kains exempel, se vers 12-15. Sedan följer en beskrivning på vad osjälvisk utgivande kärlek är i vers 16-18.]

För detta är budskapet (proklamationen, den apostoliska undervisning) som ni har hört från början:
Att vi ska välja att älska varandra (med osjälviskt utgivande kärlek).

[Detta lärde Jesus, se Joh 13:34-35; 15:12.]
12Vi ska inte likna Kain som var från [hade sin natur och motivation från] den onde och mördade (brutalt slaktade) sin bror [Abel, se 1 Mos 4].
Varför mördade han sin bror?
Därför att hans egna handlingar (gärningar) var onda,
    och hans brors handlingar (gärningar) var rättfärdiga.

13Mina syskon (bröder och systrar i tron) [det är på samma sätt med er],
    bli inte förvånade (överraskade) om världen hatar (avskyr) er.
14Vi vet att vi har gått från död till liv (fått Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet, äkta liv)
    eftersom vi osjälviskt utgivande älskar syskonen (bröderna och systrarna i tron).
Den som inte älskar förblir i döden. [Den som inte älskar andra med Guds osjälviskt utgivande kärlek är andligt död.]
15Den som hatar (vanemässigt avskyr) en broder eller syster [en annan kristen] är en mördare,
    och ni vet att ingen mördare bär (har kvar) evigt liv inom sig.

[Hat och oförsonlighet jämställs med mord i vers 12. Jesus likställer också vrede och oförsonlighet med mord, se Matt 5:21-26. Hat dödar mänskliga relationer. Guds liv kan inte bo hos den som härbärgerar hat istället för Guds kärlek inom sig.]

16Genom detta förstår vi (har vi en personlig erfarenhet av) osjälvisk utgivande kärlek:
Att han [Kristus] lade ner sitt liv (sin själ) för oss.
Därför är vi skyldiga att lägga ner vårt liv för syskonen (bröderna och systrarna i tron) [Joh 15:12].
17Om någon har världsliga resurser [tillräckligt för sitt eget behov och mer därtill, alla resurser för att upprätthålla liv]
    och ser (förstår) att ett syskon (en broder eller syster i tron) lider brist [saknar det allra nödvändigaste],
men ändå stänger sitt hjärta,
    hur kan Guds utgivande osjälviska kärlek förbli (leva, vara kvar) i honom?

18Kära barn (älskade familjemedlemmar),
    låt oss inte älska [bara] med ord eller tal,
    utan i handling och sanning (ärligt, låt de kärleksfulla vänliga orden backas upp med verkliga handlingar).

[Det är viktigt med balans. De givmilda handlingarna ska ske i sanning. I nästa kapitel varnas för falska profeter och nödvändigheten av att pröva vilken ande som är verksam. En kristen är generös och givmild, men säger inte ja till varje förfrågan om finansiellt stöd. I Nästa brev varnar Johannes för bedragare som de troende uppmanas att inte stödja, se 2 Joh 1:10-11.]

Frimodighet inför Gud

19[Förmaningen i vers 18 väcker frågan "Älskar jag verkligen som jag bör", och kan leda till att vårt hjärta fördömer oss. Då kommer följande uppmuntran:]

Genom detta förstår vi (har vi en personlig erfarenhet av) att vi är av sanningen:
I hans närvaro kan vi försäkra (övertyga, stilla) våra hjärtan,
20för om våra hjärtan [vårt samvete] fördömer oss,
    så är Gud större än våra hjärtan [samveten]
    och han känner till allt [ingenting är dolt för honom].
21Mina älskade,
    om vårt hjärta inte fördömer (anklagar) oss har vi frimodighet inför (en öppen kommunikation med) Gud,
22och vad vi än väljer att fråga efter, det får vi av honom,
    eftersom vi håller fast (bevarar, skyddar) hans bud (instruktioner) och gör det som är välbehagligt inför honom.
23Detta är hans bud,
    att vi ska tro på (lita, luta oss emot) hans Sons, Jesu Kristi, namn (auktoriteten i det namnet),
    och välja att älska varandra,
enligt det bud han har gett oss.
24Den som kontinuerligt håller hans bud, förblir i (bor, är kvar i) Gud,
    och Gud i honom. [När någon låter Kristus bo i sitt hjärta leder det till att man vill följa Guds bud.]
Att han lever (bor, är kvar) i oss det vet vi (har en personlig erfarenhet av)
    genom Anden som han har gett oss. [Den helige Ande ger frälsningsvisshet.]

Från Gud eller världen - sanning eller falskhet

4[Kristna kallas ofta troende, men det är inte en tro som blint köper allt som sägs med religiösa och andliga termer. Här uppmanar Johannes den troende att inte tro! På samma sätt som det är livsnödvändigt att både andas in och andas ut luft, kan en kristen inte tro på sanningen utan att avvisa lögnen. Det går inte att älska rättfärdighet utan att hata synd. Det går inte att följa det goda om man inte är beredd att fly från det onda, se 1 Tim 6:11; 2 Tim 2:22; 1 Kor 6:18.]

Mina älskade!
Sluta att tro (lita) på alla andar,
    pröva istället om de kommer från Gud (testa, undersök om de är äkta),
för många falska profeter har gått ut i världen.

2Så kan ni känna igen (ha en personlig erfarenhet av) Guds Ande:
Varje ande som bekänner (håller med om den sanningen) att Jesus Kristus kommit i mänsklig gestalt
    är från (har sitt ursprung från) Gud,
3men varje ande som förnekar Jesus
    är inte från Gud.
Det är Antikrists ande, som ni har hört ska komma och som redan nu finns i världen.

4Kära barn (älskade familjemedlemmar)!
Ni är från Gud och har övervunnit dem [de falska profeterna och Antikrists ande]
    för han som är i er är större (mäktigare) än han som är i världen.

5De kommer från världen, därför talar de från världens perspektiv (på världens sätt)
    och världen lyssnar på dem.
6Vi är från Gud, den som känner (har en personlig relation med) Gud
    lyssnar på oss.
Den som inte är från Gud,
    lyssnar inte på oss.
Så kan vi känna igen (kan skilja mellan) sanningens Ande och den ande som leder fel (som förleder och förvillar).
[Vers 2-6 ramas in med denna fras.]

Gud är kärlek

7[Följande sektion domineras av ordet kärlek. Det grekiska ordet agape som beskriver en osjälvisk utgivande kärlek förekommer 32 gånger i någon form i 4:7-5:3.]

Mina älskade!
Låt oss välja att älska varandra (osjälviskt, utgivande, ovillkorligt),
    för kärleken kommer från Gud.
Den som älskar är född av Gud
    och känner (har en personlig relation med) Gud.
8Den som inte älskar
    känner inte Gud (har ingen personlig erfarenhet av honom),
för Gud är (osjälvisk utgivande) kärlek.
9Här är hur Gud har visat (manifesterat) sin kärlek till oss:
    Gud sände sin ende Son till världen så vi kan leva genom honom.
10Detta är kärleken:
    inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss
    och sänt sin Son som försoning för våra synder.

[Guds kärlek som är osjälvisk, utgivande och ovillkorlig har sitt ursprung i Gud och visar sig konkret i att han gav sin ende Son, se Joh 3:16.]

11Mina älskade!
Om Gud älskade oss så [högt],
    då är vi skyldiga att älska varandra [med samma osjälviska utgivande kärlek].
         12Ingen har någonsin [ännu] betraktat (noga studerat) Gud!
    Om vi älskar varandra, då förblir (lever) Gud i oss,
och hans kärlek har blivit fulländad (nått full mognad, sitt mål) i oss.

13Han har gett oss av sin egen Ande [som bor i oss och har sitt ursprung i honom],
    därför kan vi veta (känna igen, ha en personlig erfarenhet av)
    att vi förblir (är förenade med, lever) i honom och han i oss.
14Vi har själva betraktat (noga studerat) [1 Joh 1:1],
    och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare (befriare).
15Den som väljer att bekänna att Jesus är Guds Son,
    i honom förblir (lever, bor) Gud och han själv i Gud.
16Vi har lärt känna (fått en personlig erfarenhet av) och börjat tro på den kärlek Gud har för oss.
Gud är (osjälvisk utgivande) kärlek.
Den som förblir (ständigt lever) i kärlek,
    han förblir (lever) i Gud
    och Gud förblir (lever) i honom.

17Genom detta [att vi är förenade med honom, se vers 16] blir kärleken fullkomnad
    (den osjälviskt utgivande kärleken når sitt mål, den kommer till sitt fulla uttryck och mognad).
Detta gör att vi kan vara frimodiga på [behöver inte känna fruktan inför] domens dag.
På samma sätt som han [Kristus] är [vårt exempel på kärlek],
    så är vi [exempel och de som ska sprida hans kärlek] i den här världen.
18Det finns ingen rädsla (fruktan) i kärlek (som är osjälvisk och utgivande).
Fullkomlig (mogen, fullvuxen) kärlek kastar ut all rädsla,
    eftersom rädsla har att göra med straff,
och den som ständigt fruktar [är rädd för domens dag]
    har ännu inte nått full mognad i kärleken (som är osjälvisk utgivande och utgivande).

[En kristen som är förenad med Kristus behöver inte vara rädd för att möta honom på domens dag. Jesus är i himlen på Faderns högra sida och har redan tagit all synd på sig. Vi är förlåtna genom att ta emot den gåvan redan nu här på jorden. Förlåtelsen påverkar också vår omvärld. I den här världen liknar vi honom och är en Kristusdoft, se 2 Kor 2:17.]

19Vi väljer att älska honom
    för att han först har älskat oss (osjälviskt och utgivande).
20Om någon säger: "Jag älskar Gud,"
    men hatar (avskyr) sin broder eller syster, då är han en lögnare.
För den som inte osjälviskt utgivande älskar sin broder eller syster som han har sett,
    kan inte älska Gud som han inte sett.
21Detta bud har vi fått från honom: Den som älskar Gud,
    han väljer att också älska sin broder och syster. [Joh 13:34]

Den som är född av Gud tror, älskar och segrar!

5Var och en som tror att Jesus är Kristus [Messias],
är född av Gud.
Var och en som älskar Fadern (ordagrant "den som har fött honom"),
    älskar också hans barn (ordagrant "de som är födda av honom").
2På detta sätt kan vi veta (känna igen, ha en personlig erfarenhet av) att vi älskar Guds barn,
    när vi älskar Gud och väljer att hålla hans bud.
3För detta är att älska Gud - att vi väljer att hålla hans bud.
    Hans bud är inte tunga (ingen börda, tynger inte ner) [Matt 11:30],
4för allt som är fött av Gud [alla som är pånyttfödda]
    segrar över (strider mot och vinner ständigt över) världen
    [den mänskliga fallna naturen, världens sätt, falska profeter och Satan som är världens härskare].
Detta är den seger som ständigt segrar över världen
    - vår tro [att vi litar på Jesus].
5Vem kan segra över världen utom
den som tror att Jesus är Guds Son [som tror och litar på den sanningen]?

Vittnesbördet är samstämmigt - Jesus är Guds Son

6Jesus Kristus [titeln betonar att Jesus både var människa och Gud] är den som kom genom vatten och blod,
    inte bara med vattnet,
utan med vattnet och blodet.

[Frasen "vatten och blod" gör att tankarna går till Johannes tidigare redogörelse, då en soldat sticker ett spjut i Jesu sida så att blod och vatten kom ut, se Joh 19:34. Det är dock inte troligt att det är denna händelse som detta refererar till, utan Jesu dop i vatten och korsfästelsen då hans blod rann för världens synd. Cerinthus, som var en samtida gnostisk dualistisk lärare, förnekade Jesu gudomliga födsel och lärde att Jesus var en vanlig människa. Vid vattendopet kom en andlig varelse - Kristus - över honom för att sedan lämna honom vid korsfästelsen. Enligt honom kom Kristus genom vatten, men inte genom blodet. För att bemöta denna lögn skriver Johannes att Guds Son, se vers 5, inte bara kom genom vatten, utan genom vatten och blod. Jesus Kristus på korset var samma person som döptes i Jordanfloden.]

Anden [den helige Ande] är den som ständigt vittnar,
    eftersom Anden är sanningen.
7För de är tre som vittnar:
8Anden [Guds Ande vittnar om att Jesus är Gud i Guds ord]
vattnet [Jesu dop då han får den helige Ande och Fadern själv sade: "detta är min älskade Son", se Matt 3:17]
och blodet [Jesu död på korset då han själv lade ner sitt liv för hela världens synd],
och de tre är i överensstämmelse (deras vittnesbörd är samstämmiga).

[Vattnet och blodet har samma betydelse som i vers 6. Vattnet syftar på hans dop och blodet på hans död. Anden har att göra med Guds vittnesbörd, se vers 9. Andens vittnesbörd genom profeterna och Skriften tillsammans med de historiska bevisen från Jesu början av hans tjänst vid dopet tills hans död på korset vittnar alla tre om vem Jesus är.]

9[I en mänsklig domstol krävs två eller tre vittnen för att avgöra en sak, se 5 Mos 19:15.]

Om vi tar emot människors vittnesbörd [eftersom vi har för vana att godta mänskliga vittnesmål],
    hur mycket större (av större auktoritet) är inte Guds vittnesbörd?
För detta är Guds vittnesbörd som han har vittnat om sin Son.
[Han har sagt oss sanningen om sin egen Son. Bara Jesus kan ge evigt liv, se vers 11-12.]
10Den som tror på Guds Son
    har detta vittnesbörd inom sig.
        Den som inte tror på Gud
        har gjort honom till en lögnare,
    eftersom han inte trott på vittnesbördet,
som Gud gav om sin Son.
11Detta är vittnesbördet (beviset):
Gud har gett oss evigt liv,
    och detta liv är (finns, har sin källa) i hans Son.
12Den som har (håller fast vid, äger) Sonen har detta liv.
Den som inte har Sonen har inte detta liv.

[I de två sista verserna i detta stycke introducerades nästa tema som är Guds överflödande liv.]

Guds överflödande eviga liv redan nu!

13Jag har skrivit detta [hela Johannes första brev] till er som tror på (litar, lutar er emot) Guds Sons namn, för att ni ska veta (ha en klar förvissning om) att ni redan har evigt liv (äger Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet, äkta liv).

[Syftet med brevet är en frälsningsvisshet. En naturlig följd av att äga det eviga livet är en frimodighet att komma till Gud med alla böner.]

14Detta är den visshet (frimodighet, frihet på grund av absolut tillit) som vi har i honom (i hans närhet, inför hans ansikte):
Om vi ber (upprepade gånger frågar) om något efter hans vilja (i enlighet med hans plan)
    så hör han oss.
     15Och om (eftersom) vi vet att han hör oss
vad vi än ber om,
så vet vi att vi redan har det [plural i grundtexten, dvs. alla önskningar] vi bett honom om.

[Villkoret för bönesvaret är att bönen är enligt hans vilja, se även 1 Joh 3:22; Matt 26:39. Johannes går vidare vad som gäller när man ber för andra personer. Guds vilja är att ingen ska gå förlorad och att alla ska få tid att omvända sig, se 2 Pet 3:9. Samtidigt finns villkoret med personlig omvändelse och tro.]

16Om någon ser ett syskon (en broder eller syster i tron) synda (vanemässigt vika av från vägen),
    med en synd som inte leder till döden,
        ska han be, och han [Gud] ska ge honom liv.
    Jag talar om människor vars synd inte leder till döden.
Det finns synd som leder till döden,
    jag säger inte att ni ska be för den.
17All orättfärdighet (överträdelse av lagen) är synd,
    men det finns synd som inte leder till (involverar, resulterar i) död.

[Vad är en synd som leder till döden? På 400-talet formulerades "de sju dödssynderna" - stolthet, avund, vrede, lättja, girighet, frosseri och lust. Även om dessa synder är medvetna och allvarliga, finns det förlåtelse för var och en av dem. En "synd till döden" skulle kunna vara synd som utsläcker mänskligt liv, men det finns exempel på mördare som blivit förlåtna. Natan blev sänd för att konfrontera och be för David, se 2 Sam 11. Det finns också exempel på synder som leder till syndarens egna död. Ananias och Safira dog hastigt när de ljög, se Apg 5:1-11; 1 Kor 5:5; 1 Kor 11:30. Johannes använder ofta skarpa kontraster i detta brev. Han talar om liv och död. I så fall kan han syfta på de falska profeter som utgått från församlingen, men helt lämnat tron och var andligt döda, se Mark 3:29.
    Det kan också vara så att Johannes uppmanar till bön för alla, även personer som begår allvarliga synder. Däremot när någon dött i sin synd är det lönlöst att be för den personen. På Johannes tid fanns det och finns än idag falska läror som undervisar att det är möjligt att be för döda, traditionen omnämns i apokryferna, se 2 Mack 12:45. Vad Bibeln lär är att det är förutbestämt att alla människor ska dö och sedan dömas, se Heb 9:27.
    Oavsett vad "synd till döden" exakt syftar på, är den generella uppmaningen att be för den som vandrar vilse. Det är vad Jakob uppmanar, se Jak 5:19-20. Jesus bad för Petrus kvällen då han förrådde honom, se Luk 22:32.]


Sammanfattning

18[Brevet avslutas med tre påståenden som alla börjar med "vi vet" och handlar om att ha en klar förståelse av något.]

Vi vet att alla som är födda av Gud syndar inte vanemässigt [medvetet, med vilja],
    för den som har blivit född av Gud bevarar (skyddar) Gud,
    och den onde kan inte röra (får inget grepp på) honom.

19Vi vet att vi kommer från Gud,
    och att hela världen (ordnade samhällssystem med föränderlig etik och moral) ligger under den ondes våld.

20Vi vet också att Guds Son har kommit och gett oss förståelse (insikt, förmåga att förstå),
    så att vi kan välja att känna (ha en större och större personlig erfarenhet av) honom som är sann,
    och att vi är i honom som är sann, i hans Son Jesus Kristus.
Denne [man] är den sanne Guden och evigt liv.

[Ordet "sann" upprepas tre gånger och betonar bokens budskap om den ende sanne Guden och Sonen. Ordet "sann" fungerar också som en kontrast till "avgudar" i vers 21, eftersom avgudar är motsatsen till en sann Gud.]

21Kära barn (älskade familjemedlemmar), var på er vakt mot (skydda, bevara er från) avgudarna (avbilderna, falska idéer och tankar om Gud)!

[Johannes avslutande mening sammanfattar hela brevets resonemang - rata det falska och omfamna det äkta! Ordet för avgudarna kan syfta på mänskligt gjorda avgudar som Artemis och hennes tempel i Efesos, men även felaktiga idéer och föreställningar om Gud. I sin vidaste mening beskriver det allt som leder bort från Gud och tar den plats av vördnad, kärlek och tillbedjan som var tänkt att riktas mot den ende sanne Guden.]

Amen (låt det bli så).




© 2018 Svenska Kärnbibeln