Om Ester

Boken är uppkallad efter Ester, en ung föräldralös judisk kvinna. En av de mest citerade verserna finner vi i Est 4:14, där hennes mod gör att det judiska folket till slut räddas från den etniska rensning som den persiske premiärministern Haman initierat. Dramat äger rum i det persiska herraväldets huvudstad Susa och Ester har blivit utvald till drottning åt kung Ahasveros, som även är känd under sitt grekiska namn Xerxes den store. Han regerade 486-465 f. Kr. Händelserna i Esters bok utspelar sig från hans tredje till trettonde regeringsår, vilket är omkring år 483-473 f.Kr. Det är drygt 50 år efter att de första judarna återvänt från exilen i Babylon, alltså parallellt med händelser som beskrivs i Esras bok.

På hebreiska betyder namnet Ester "något som är gömt eller dolt". På persiska "stjärna". Bibeln redogör ofta för namnens betydelse då de många gånger är beskrivande för personerna som bär dem. Ester själv gömde sin judiska identitet under lång tid. Hennes riktiga judiska namn var Hadassa, vilket på hebreiska betyder "myrten", se Est 2:7. Myrten förknippas med bröllop. Brudkransar av myrten användes bland judar under den babyloniska fångenskapen och även senare i den grekiska antikens bröllopsceremonier.

Det är inte bara Ester som är dold, även Gud är dold. Inte en enda gång nämns Guds namn i Esters bok. Dock finns det dolda budskap i form av inkodade ord. Fyra gånger finns Guds namn JHVH inkodat i texten som akrostikon, se Est 1:20; 5:4; 5:13; 7:7. Fyra gånger finns fyra andra Gudsnamn (Messias, El Shaddai, Jag Är, Jeshua) kodade i texten, se Est 1:3; 4:2; 7:5; 9:17. Man måste vara lite försiktig med bibelkoder, men de är ändå märkliga sammanträffanden som pekar på att Bibeln är en gudomligt inspirerad bok, se faktaruta längst bak i boken.

Varje år den 14:e Adar (februari/mars) firas den glada purimfesten till minne av bokens händelser, se Est 9:20. Ordet Purim betyder "lott" och kommer av att Haman tänkte dra lott om vilken dag judarnas utrotning från Persien skulle ske. Under gudstjänsten i synagogan läser man högt ur Esters bok. Hela församlingen är delaktig och beredd att skaka i skallror och föra oväsen varje gång den onde Hamans namn nämns. Hamans namn nämns 54 ggr.


Berör tidsperioden: 483 – 473 f.Kr.

Författare: Enlig Josefus Mordokaj, enligt judisk tradition Nehemja, Esra eller någon annan skriftlärd.

Ester

Kung Ahasveros stora fest

Introduktion

1

Det persiska riket omkring 500 f.Kr.

Detta är vad som hände i Ahasveros (Xerxes) dagar , den Ahasveros som regerade över 127 provinser från Indien [i öst] till Kush [dagens Sudan och Etiopien i väst].

[Den persiska kungen Ahasveros regerade omkring 486–465 f.Kr. På hebreiska transkriberas namnet "Achashveråsh" som betyder: "jag ska vara tyst och fattig". Han är kanske mest känd under det grekiska namnet Xerxes den store. Han nämns även i Esra 4:5; Neh 12:22.]

2På den tiden satt kung Ahasveros (Xerxes) på sin kungliga tron i slottet i Susa (Shoshan).

[Ahasveros far, Dareios den store, var den som 521 f.Kr. gjorde Susa till det Persiska rikets huvudstad. Han forslade dit över en miljon kubikmeter fyllnadsmaterial och byggde en 15 meter hög platå, på omkring 100 hektar, där han lät uppföra ett enormt palats och en stor festsal. Ahasveros son, Artashastas (som regerade 465-424 f.Kr.) utgick också från Susa. Det var här som hans livvakt (munskänk) Nehemja kom inför honom och bad om tillåtelse att få återvända och bygga upp Jerusalem. Kontrasten mellan det extravaganta palatset i Susa och ett ödelagt Jerusalem måste ha tyngt Nehemjas hjärta.]

3

Arkeologiska utgrävningar av palatset i Susa, som ligger vid den moderna iranska staden Shush.

Under hans tredje regeringsår [omkring 483 f.Kr.] höll han en bankett för alla sina furstar och tjänare. Militärledarna i Persien och Medien och alla nobla män och offentliga personer från provinserna var där.

[Något år tidigare, omkring 484 f.Kr. hade Ahasveros slagit ner uppror både i Egypten och Babylon. Dessa segrar kan vara en av anledningarna till festligheterna och firandet som nu beskrivs. Ordet "bankett" används ett tjugotal gånger i boken, se Est 2:18; 5:4; 7:2; 9:18-19, 20-22.]

Kungens storhet

4

Taket till festhallen bars upp av 36 (6 x 6) enorma marmorpelare. Överst på varje pelare vilade takbjälkarna på 4 meter höga utsmyckade ornament. På museet Louvren i Paris finns ett av dessa. Den totala takhöjden var ofattbara 21 meter och hela festsalen mätte 100 x 100 meter. Det intilliggande palatset var tre gånger så stort, se modellen till höger.

Han förevisade rikedomen i sitt kungarike och glansen och härligheten i hans majestät under många dagar, 180 dagar [6 månader]. 5När dessa dagar var över höll kungen en bankett som varade i sju dagar, i trädgården till sitt palats, för folket som fanns på slottet i Susa, från den högste till den lägste. 6Där fanns draperier (gardiner) i linne som var vita och blå [de persiska kungliga färgerna] fastsatta med [närmare 20 meter långa starka] rep av fint linne och purpur på silverringar och marmorpelare. [Utgrävningar har visat att pelarna var mörkblå.] Sofforna [som gästerna satt på, se Est 7:6] var av guld och silver [tyget var broderat med guld och silvertrådar] [utplacerade] på mosaikgolv av alabaster, marmor, pärlemor och mörk sten. [Olika material i färgtonerna, grönt, blått, pärlemor och troligtvis svart.] 7Vin serverades i gyllene bägare, alla i olika utföranden, och det kungliga vinet flödade över i överensstämmelse med kungens rikedom. 8I enlighet med lagen fanns det inga restriktioner för drickandet eftersom kungen hade instruerat överhovmästaren i sitt hushåll att servera var och en efter dennes egna önskemål.

9Samtidigt höll drottning Vasti en bankett för kvinnorna i kung Ahasveros (Xerxes) kungliga palats.

[Namnet Vashti är av persiskt ursprung och har troligtvis betydelsen "vacker" eller "bästa av kvinnor".]

Drottning Vasti avsätts

10

Vasti vägrar komma inför kungen. Målning av Edwin Long 1879.

På den sjunde dagen, när kungens hjärta var glatt av vinet, befallde han Mehoman, Bizzeta, Charvona, Bigta och Avageta, Zetar och Karkkas, de sju eunuckerna som tjänstgjorde inför kung Ahasveros (Xerxes), 11att föra drottning Vasti inför honom, iklädd den kungliga kronan. Han ville visa folket och ledarna hennes skönhet, för hon var mycket vacker och tilldragande (attraktiv). 12Men drottning Vasti vägrade att komma på kungens befallning, som eunuckerna framförde. Då blev kungen rasande och brann av vrede [eftersom hon underminerat hans auktoritet].

13Kungen rådgjorde med de visa män som utforskade tiderna, för det var kungens vana att rådfråga experter i sådant som gällde lag och rätt. 14De som stod honom närmast [av dessa visa män] var
    Karshena,
    Shetar,
    Admata,
    Tarshish,
    Meres,
    Marsena
    och Memochan,
sju av Persiens och Mediens furstar som hade tillträde till kungens ansikte (närhet) och stod högst i rang i kungariket.

[Sju eunucker och sju furstar pekar symboliskt på att kungen vill påskina att detta är ett fullkomligt och perfekt rike, eftersom talet sju handlar om bland annat fulländning. Eftersom det är ett mänskligt rike som inte är underordnat Gud kan det bara vara mänskligt perfekt, men vi ser också att det finns en välsignelse från Gud här eftersom Esra och Nehemja får kungens välsignelse att återuppbygga Jerusalems murar och dess tempel.]

15"Vad ska vi göra med drottning Vasti enligt lagen, eftersom hon har underlåtit att lyda kungens befallning som kung Ahasveros (Xerxes) utfärdade och som eunuckerna framförde?"
     16Då svarade Memochan inför kungen och furstarna: "Drottning Vasti har gjort fel, inte bara mot kungen, utan också mot furstarna och folket som finns i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser, 17för drottningens beteende kommer att bli känt bland alla kvinnor och göra dem föraktliga i deras mäns ögon, genom att säga; kung Ahasveros (Xerxes) befallde drottning Vasti att komma inför honom, men hon kom inte. 18Denna dag kommer Persiens och Mediens nobla kvinnor att höra om detta angående drottningen, och de kommer att reagera likadant gentemot kungens alla furstar och det blir inget slut på allt förakt och all ilska.
     19Om det behagar kungen, låt ett kungligt påbud gå ut från honom och låt det bli inskrivet i Persiens och Mediens lag, som inte kan upphävas, att Vasti aldrig mer får visa sig inför kung Ahasveros (Xerxes) igen, och kungen bör ge hennes kungliga status till någon annan som är mer värdig än hon. 20

Sedan ska kungens påbud, som vi antar (godkänner), deklareras (förkunnas och proklameras) över kungariket – för det är stort (ordagrant "stort är hon", riket är i feminin form), och alla kvinnor ska ge sina män tillbörlig vördnad, från den största till den minsta."

[Även om Guds namn uttryckligen inte nämns i Esters bok så är hans existens självklar. Ester och hennes vänner fastar och ber till Gud, osv. Även rent textmässigt finns han nämnd. Här i vers 20 är första av fyra gånger Guds namn JHVH finns kodat i de fyra orden som översatts "hon/det, och alla kvinnor ska ge." Begynnelsebokstäverna formar baklänges ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahve, se även Est 5:4; 5:13; 7:7.]

21Detta förslag tilltalade kungen och furstarna, så kungen gjorde i enlighet med Memochans ord. 22Han sände ut brev till alla kungliga provinser, till varje provins med dess egen skrift och till varje folkslag på dess eget språk, så att varje man skulle vara herre i (ansvarig för) sitt eget hus (område) och tala sitt eget folks språk.

[Den grekiska historikern Herodotos beskriver hur perserna snabbt kunde skicka brev genom att använda en ny häst och ryttare för varje dagsresa.]

Ester blir drottning

En ny drottning söks

2Efter dessa händelser när kung Ahasveros (Xerxes) vrede hade lagt sig, kom han ihåg Vasti och vad hon hade gjort och vad som hade bestämts om henne. [Här anar man att kungen funderar lite på om han möjligen tagit i för hårt, i ordet "zachar" – minnas, komma ihåg, ligger en positiv grundton som anger att han egentligen inte har slutat att älska Vasti.]

2Då sade kungens tjänare som fanns hos honom: "Låt dem för kungens räkning söka efter vackra, unga jungfrur. 3Må kungen utse ämbetsmän i sitt rikes alla provinser så att de kan samla varje ung kvinna – jungfru, som ser bra ut – till palatset i Susa, till kvinnornas hus – under överinseende av Hege, kungens eunuck som ansvarar för kvinnorna – och ge dem skönhetsbehandlingar. 4Låt sedan den unga kvinna som behagar kungen bli drottning i Vastis ställe." Detta råd gillades av kungen och han gjorde så.

Ester introduceras

[Innan Ester kan introduceras presenteras Mordokaj. Detta är hans babyloniska namn och det har troligtvis sitt ursprung i den babyloniska skaparguden Marduk, men det namnet kan också ha persiskt ursprung med betydelsen "liten pojke"; på hebreiska uttalas namnet "Mårdåchaj". Troligtvis hade han även ett hebreiskt namn, Dan 1:7; Est 2:7.]

5Det fanns en viss jude i Susas slott som hette Mordokaj. Han var son till Jair, son till Shimei, son till Kish [vilket visar att han var från Sauls släkt, se 1 Sam 9:1-3; 2 Sam 16:5]. Han var en benjaminit 6som hade förts bort från Jerusalem med de fångar som fördes bort med Jechonja, Juda kung, när han förts bort av Nebukadnessar, Babels kung [år 597 f.Kr., se 2 Kung 24:8-17]. 7Han stöttade Hadassa – dvs. Ester – sin farbrors dotter, för hon hade varken far eller mor. Och den unga kvinnan var vacker med fina former och behaglig att se på. När hennes far och mor dött, hade Mordokaj tagit (adopterat) henne som sin egen dotter.

[Esters judiska namn var Hadassa som betyder "Myrten". Det är en växt som förknippas med bröllop och är ännu en av bokens dolda profetiska budskap – redan i hennes namn anas att hon ska bli brud. Hennes persiska namn Ester, som betyder "stjärna", kommer från samma rot som den babyloniske kärleksgudinnan Ishtars namn. Ester var kusin till Mordokaj.]

8

Egyptisk sminklåda från 1800 f.Kr. Finns på Metropolitan Museum of Art i New York.

Så kom det sig att när kungens befallning och förordning (påbud, dekret, lag) blev offentlig och när många unga kvinnor (jungfrur) samlats ihop till Susas slott, under Heges vård, att också Ester togs (hämtades) till kungens slott och överlämnades åt Hege, väktaren över kvinnorna. [Enligt den judiske historiken Josefus var det 400 jungfrur.] 9Jungfrun [Ester] behagade honom [Hege] och hon vann hans välvilja (blev vänligt bemött). Han gav henne omgående hennes skönhetsbehandlingar (rengörande behandlingar; med tvål, salvor och parfymer) och hennes ranson [troligen den kost hon blev tilldelad] och de sju tärnorna som var utvalda för henne från kungens hus (hushåll) och han flyttade henne och hennes tärnor till den bästa platsen i kvinnornas hus.
     10Ester hade inte avslöjat vilket folk eller vilken släkt hon kom ifrån, eftersom Mordokaj hade sagt till henne att inte berätta om det. 11Varje dag vandrade Mordokaj [fram och tillbaka] utanför gården till kvinnornas hus för att få veta om Ester hade det bra och vad som hände (hur man gjorde med) henne.

Proceduren

12Turen kom för varje jungfru att gå in till Ahasveros (Xerxes), efter att allting blivit gjort för henne i enlighet med lagen för kvinnorna, tolv månader varade deras dagar med smörjelse (skönhetsbehandlingar). Det var sex månader med myrraolja och sex månader med söta dofter och med andra krämer för kvinnorna. 13När jungfrurna skulle gå in till kungen fick de ta med sig allt som de önskade från kvinnornas hus till kungens hus och det gavs till dem. 14Hon gick på kvällen och på morgonen återvände hon till det andra kvinnohuset, under överinseende av Shaashgaz, kungens kammarherre som ansvarade för konkubinerna. Hon kom inte till kungen igen om inte kungen fann sådant behag i henne att hon kallades med namn.

Ester väljs som drottning

15När det nu blev Esters tur, dotter till Avichajil, Mordokajs farbror, han som hade tagit henne som sin dotter, när hennes tur hade kommit att gå in till kungen, önskade hon ingenting förutom det som Hege, kungens kammarherre och väktaren över kvinnorna rekommenderade. Och Ester hade favör hos alla som såg på henne. 16Ester fördes till kung Ahasveros (Xerxes), till hans kungliga hus, i den tionde månaden, som är månaden Tevet (december/januari), i kungens sjunde regeringsår.

[Ester blir drottning december 479 f.Kr. eller januari 478 f.Kr., fyra år efter att den tidigare drottningen Vasti blivit avsatt. Ester tillträder antingen i slutet av Persiens andra krig med grekerna eller under tiden det pågår. Invasionen inleddes våren 480 f.Kr.]

17Kungen älskade Ester mer än (över) alla kvinnor och hon fick (fann) nåd (oförtjänt kärlek, favör) och nåd (barmhärtighet, omsorgsfull kärlek) inför honom, mer än alla jungfrur. [Två synonymer för nåd, hebr. "chen" följt av "chesed", förstärker Esters utstrålning, som har sin källa från hennes gudstro.] Han satte den kungliga kronan på hennes huvud och gjorde henne till drottning i Vastis ställe. 18Sedan gjorde kungen en stor fest för alla sina furstar och tjänare, Esters fest, och han utlyste en helgdag i provinserna och gav gåvor som det anstår en rik kung.

Mordokaj räddar kungen

19

Den Assyriska kungen Sanherib attackerade Lachish i Judéen 701 f.Kr. Attacken finns dokumenterad på en stor relief som också visar hur judiska fångar spetsas på träpålar. Väggpanelen finns på Brittiska Museet i London.

När jungfrurna samlades en andra gång och Mordokaj satt i kungens port, 20hade Ester fortfarande inte röjt sin släkt eller sitt folk (sin härkomst), såsom Mordokaj hade bett henne, eftersom Ester följde Mordokajs råd precis som när hon växte upp hos honom.
     21I dessa dagar när Mordokaj satt i kungens port var två av kungens kammarherrar, Bigtan och Teresh, några av dörrvakterna, uppretade och sökte ett tillfälle att lägga sina händer på (döda) kung Ahasveros (Xerxes). 22När denna sak blev känd för Mordokaj sade han detta till drottning Ester och Ester talade om det för kungen i Mordokajs namn. 23När saken undersöktes fann man att det var så och de blev båda (Bigtan och Teresh) hängda på träd (spetsade på pålar), och det skrevs in i kungens krönika.

Hamans onda planer

3Efter denna händelse befordrade kung Ahasveros (Xerxes) Haman, son till Hammedata, agagiten, och placerade honom på platsen över alla furstar som var med honom.

[Händelsen som refereras till är att Mordokaj har räddat kungens liv, se Est 2:19-23. Läsaren anar att allt inte står rätt till. Borde inte Mordokaj fått någon belöning eller erkännande för att ha räddat kungens liv? Istället introduceras en helt annan person – Haman. Oavsett om Haman var aktivt inblandad i att tysta ner Mordokajs roll, eller om det varit en byråkratisk miss uppdagas detta av kungen senare, se Est 6:1-3, och Mordokaj blir belönad. I vers 7 har det gått fyra år sedan Ester blev drottning, Est 2:16. Händelserna i Est 2:19-23 och Est 3:1-6 inträffar någon gång under denna fyraårsperiod (479 – 474 f.Kr.).
    Haman introduceras som "agagiten", en medveten referens till konflikten mellan israeliterna och amalekiterna. Konflikten härrör från uttåget när israeliterna stred mot Amalek, se 2 Mos 17:16; 1 Sam 15:2. Bileam förutspår att Israels kung ska bli större än "Agag", se 4 Mos 24:1, 7. Saul som var en benjaminit, se 1 Sam 9:1-2, fick i uppdrag att förgöra amalekiterna, men gör det inte trots att han vinner striden, se 1 Sam 15. Kopplingen mellan benjaminiten Mordokaj, se Est 2:5, och agagiten Haman förbereder läsaren på en kommande konfrontation i någon form. Namnet Haman betyder: Magnifik, praktfull och fantastisk. På arameiska betyder det: halsband, kedja, smycke; men även "av främmande ursprung". Haman har flera anspelningar på Lucifer, se Jes 14:12, och har även en parallell med vad som hände med hans söner, se Jes 14:21 och Est 9:10.]


2Alla kungens tjänare, som fanns i kungens port, böjde sig och bugade djupt inför Haman, för det hade kungen befallt om honom. Men Mordokaj böjde sig inte, inte heller bugade han inför honom.

[Det finns flera exempel där judar har böjt sig för att visa vördnad för andra människor, se 1 Mos 23:12; 42:6; 48:12; 2 Sam 14:4; 18:28; 1 Kung 1:16. Anledningen att Mordokaj inte böjde sig måste därför haft en religiös förklaring. Perserna ansåg att kungen var gudomlig, och det är inte otroligt att Haman också ansåg sig vara gudomlig. Eftersom judarna följer buden att inte tillbe andra gudar, se 2 Mos 20:5 böjde Mordokaj sig inte för Haman, se vers 4. Se även Dan 3:5-6.]

3Då frågade kungens tjänare som var i kungens port Mordokaj: "Varför överträder du kungens befallning?" 4Nu hände det sig att medan de talade med honom varje dag, lyssnade han ändå inte till dem och de talade om detta för Haman, för att se om Mordokajs ord (förklaring) skulle gälla, för han hade sagt att han var en jude [och tillber inte avgudar, se 2 Mos 20:5].

5

Denna tärning (27 x 27 x 28 mm) finns i Yales Babyloniska samling i USA. Den är daterad till till omkring 850 f.kr., då den Assyriska kungen Shalmaneser III regerade. Texten på kuben lyder: "O Assur, den store guden, o Adad den store guden, Iahalis lott den mäkta ämbetsmannen för kung Shalmaneser, Assyriens kung, guvernör för Quumeni, Mehranis land, Uq och Cedarskogen och handelsminister - i hans år, ska av genom lottkastning skördarna i Assyrien slå väl in, inför gudarna Assur och Adad ska lotten falla."

När Haman såg att Mordokaj inte böjde sig för honom, fylldes Haman av vrede. 6Men det tycktes honom i hans ögon vara alltför simpelt att bara lägga hand på Mordokaj, för de hade talat om för honom vilket folk Mordokaj tillhörde, därför sökte Haman efter att förgöra alla judar som fanns utöver hela Ahasveros (Xerxes) kungarike, hela Mordokajs folk.

Datum för planen

7I den första månaden, som är månaden Nisan (mars/april), i kung Ahasveros (Xerxes) tolfte regeringsår [fem år efter att Ester blivit drottning, omkring 474 f.Kr.], kastade man lott (por) inför Haman, från dag till dag och från månad till månad, (lotten föll på) den tolfte månaden som är månaden Adar (februari/mars).

[I den hedniska världsbilden lades stor vikt att fråga gudarna om råd. Haman ville kasta lott för att hitta den "mest lyckosamma" dagen att utföra sin plan. Fynd av antika tärningar i Assyriska riket visar på hur viktig de olika gudarnas roll var i detta. Det är troligt att i början på året kastas lotten för att avgöra dagar för viktiga händelser. Lotten faller nu på sista månaden, knappt ett år från det man kastat lott.]

8Haman sade till kung Ahasveros (Xerxes): "Det finns ett särskilt folk [judarna] utspritt och skingrat bland folken i alla provinser i ditt kungarike. Deras lagar skiljer sig från dem hos alla andra folk, de håller inte heller kungens lagar. Därför gagnar det inte kungen att bevara (tolerera) dem. 9Om det behagar kungen, låt det bli skrivet att de ska förgöras. Jag ska betala tiotusen talenter silver i handen till dem som handhar kungens affärer och föra det till kungens skattkammare."

[Detta är en enorm summa som motsvarar två tredjedelar av rikets årliga skatteintäkter (utifrån den samtida grekiska historikern Herodotos uppgifter i sitt verk Historia, 3.95). Det är möjligt att Haman tänkte betala utifrån sina egna tillgångar, eller mer troligt, utifrån bytet från det judiska folket, se Est 4:7.]

10Kungen tog sin ring från sin hand och gav den till Haman, son till Hammedata, agagiten, judarnas fiende, 11och kungen sade till Haman: "Silvret är dig givet, folket likaså, gör med dem så som du finner bäst (lämpligast)."

Planen kungörs

12Sedan kallades kungens skrivare in i den första månaden på den tionde dagen i månaden. [Detta är dagen innan den påskhögtiden som börjar den 14 Nisan, se 2 Mos 12:6. År 479 f.Kr. infaller den 17 april.] Allt skrevs i enlighet med det som Haman befallde, till kungens satraper och guvernörerna som var över alla provinser, och till furstarna över varje folkslag, till alla provinser efter deras eget skrivsätt (på deras olika skriftspråk) och till varje folk på deras eget språk. I kung Ahasveros (Xerxes) namn blev det skrivet, och det var förseglat med kungens signetring.

[Här i vers 11-12 finns ett märkligt kodat budskap. Med ett intervall på 6 bokstäver står det "Haman v´satan rajach" som betyder "Haman och satan stinker." Nummer sex är människans tal. Se även Est 1:20; 5:4; 5:13; 7:7, Est 1:3; 4:2; 4:7; 7:5 och faktarutan längst bak om hur Guds namn är gömt i boken.]

13Brev skickades med kurirer till alla kungens provinser, att fördärva, slakta och förgöra alla judar, både unga och gamla, små barn och kvinnor, på en dag på den trettonde dagen i den tolfte månaden som är månaden Adar, och ta deras ägodelar som byte. 14Kopior av brevet gavs ut som ett dekret i alla provinser och publicerades för alla människor så att de skulle vara redo denna dag.

[Många av dessa kopior skrevs troligtvis med kilskrift på lerplattor som distribuerades via ett nätverk av hästkurirer.]

15Breven distribuerades med hast av kungens kurirer, och dekretet gavs ut i Susas slott.

Kungen och Haman satte sig ner och drack, men staden Susa var i chock.

Esters modiga beslut

Sorg bland judarna

4När nu Mordokaj [Esters fosterfar, se Est 2:7] fick veta allt som hade gjorts (bestämts), rev han sönder sina kläder och satte sig i säck och aska och gick till stadens mitt och ropade med hög, ljudlig och bitter röst. [Att sätta sig i säck och aska är ett vanligt uttryck för sorg, även det bittra ropandet.] 2Han kom också framför kungens port, för ingen fick gå in innanför kungens port med säcktyg. 3I varje provins, varthelst kungens påbud och hans dekret kom blev det stor sorg bland judarna, fasta, gråt och klagan och många låg i säcktyg och aska.

Mordokaj och Esters plan

4Esters jungfrur och kammartärnor kom och berättade det för henne, och drottningen tog mycket illa vid sig och hon skickade en skrud för att klä Mordokaj och ta ifrån honom hans säcktyg, men han accepterade inte detta. 5Då kallade Ester på Hatach, en av kungens kammartjänare, som han hade utvalt för att ta hand om henne, och hon begärde att han skulle gå till Mordokaj för att få veta vad detta handlade om och varför han gjorde på detta sätt.
     6Hatach gick ut till Mordokaj på den stora platsen i staden (torget) som fanns utanför kungens port. 7Mordokaj talade om för honom vad som hade hänt honom och den exakta summan pengar som Haman hade lovat att betala ut ur kungens skattkammare för att förgöra judarna. 8Han gav honom även en kopia av brevet med dekretet som getts ut i Susa för att förgöra dem, så att han kunde visa det för Ester och läsa det för henne. Han instruerade henne att gå in till kungen och vädja till honom och göra en framställan för hennes folk.

9Hatach gick tillbaka till Ester och rapporterade vad Mordokaj hade sagt. 10Sedan talade Ester med Hatach och gav honom ett budskap till Mordokaj: 11"Alla kungens tjänare och folket i kungens provinser vet att för vem som helst, man eller kvinna, som kommer inför kungen på den inre gården utan att vara kallad, finns det en lag som säger att han ska dödas om inte kungen lyfter sin gyllene spira och låter den personen leva. Jag har inte blivit kallad att komma till kungen de senaste trettio dagarna."

12När Hatak [Esters betjänt] berättade för Mordokaj vad Ester hade sagt, 13sade Mordokaj att de skulle ge detta svar till Ester: "Tro inte att du skulle vara den ende av alla judar som slipper undan, bara för att du bor i kungens hus. 14Om du är tyst nu, så kommer befrielse och räddning för judarna från något annat håll, men du och din fars hus ska gå under. Det kan mycket väl vara så att du fått kungligt inflytande (blivit drottning) för en tid som denna."
     15Då skickade Ester följande svar till Mordokaj: 16"Gå och samla alla judar som finns i Susa [Persiens huvudstad där de befann sig] och fasta [och be] för mig. Ät och drick inte på tre dygn, varken natt eller dag. Jag och mina tjänsteflickor ska också fasta på samma sätt. Sedan går jag till kungen, även om det bryter mot lagen. Om jag mister livet, så må det ske så." [Detta var förenat med fara för livet, se vers 11.]
     17Så Mordokaj gick i väg och gjorde allt som Ester hade instruerat honom att göra.

Ester besöker kungen

5På den tredje dagen tog Ester på sig sin kungliga skrud och stod på den inre gården till kungens hus, mittemot kungens hus och kungen satt på tronen i det kungliga huset, mittemot ingången till det kungliga huset. 2När kungen såg drottning Ester stå på gården, fann hon nåd (barmhärtighet, oförtjänt kärlek) inför kungens ögon och kungen räckte ut den gyllene spiran som han höll i sin hand mot Ester. Ester kom närmare och rörde vid toppen på spiran.
     3Sedan frågade kungen henne: "Vad vill du drottning Ester? Vilken begäran du än har intill halva mitt kungarike ska jag ge dig." 4Ester svarade: "Om det syns gott för kungen, må kungen och Haman komma idag till en bankett som jag har förberett för honom."

[Här i vers 4 finns Guds namn JHVH kodat i de fyra orden som översatts "må kungen och Haman komma idag". Begynnelsebokstäverna formar framlänges ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahve, se även Est 1:20; 5:13; 7:7.]

5Då svarade kungen: "Se till att Haman skyndar sig så att vi kan göra som Ester har sagt."
    Kungen och Haman kom till banketten som Ester hade förberett. 6Kungen sade till Ester vid banketten med vinet: "Vad är din önskan? Det ska garanteras dig, och vilken din begäran än är intill hälften av mitt kungarike det ska jag ge dig."
     7Då svarade Ester: "Min önskan och min begäran är 8att om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek) inför kungens ögon och det behagar kungen att garantera mig min begäran och verkställa min önskan, låt kungen och Haman komma till en andra bankett som jag ska förbereda för dem, och i morgon ska jag göra som kungen har sagt."

Hamans planer mot Mordokaj

9Sedan gick Haman ut den dagen, glad och lycklig i hjärtat. Men när Haman såg Mordokaj i kungens port, och att han inte reste sig eller flyttade på sig för honom, fylldes Haman av vrede mot Mordokaj. 10Likväl hejdade Haman sig (han gav inte utlopp för sin vrede) och gick hem.
    Han skickade efter sina vänner och sin hustru Zeresh. 11Haman berättade om sin rikedom och ära för dem (han skröt), och om skarorna av hans barn och allting om hur kungen hade befordrat honom och hur han hade avancerat över furstarna och kungens tjänare. 12Haman sade dessutom: "Ja, drottning Ester lät ingen följa med kungen till hennes bankett som hon förberett, förutom jag, och i morgon är jag också inbjuden av henne tillsammans med kungen. 13Likväl blir jag inte tillfredsställd av allt detta (allt som han skrutit om) så länge jag ser juden Mordokaj sitta i kungens port."

[Här finns Guds namn JHVH kodat i de fyra orden som översatts "blir jag inte tillfredsställd av allt detta." De sista bokstäverna i dessa ord formar baklänges ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahve, se även Est 1:20; 5:4; 7:7.]

14Då sade Zeresh, hans hustru och alla vänner till honom: "Låt göra en 50 alnar [22,5 meter] hög träpåle (galge) och tala med kungen i morgon bitti så att Mordokaj kan hängas där, sedan kan du gå med kungen på banketten med glädje." Detta behagade Haman och han lät göra och uppföra träpålen (galgen). [Var och en som är upphängd på trä är förbannad, se 5 Mos 21:23.]

Hamans förödmjukelse

6

Utgrävningar i Persepolis (öster om Susa) visar att officiella händelser skrevs ner på lertavlor. En krönika var en loggbok över domstolsbeslut. Lertavlan här på bilden har t.ex. noteringar om hur den babyloniska kungen Nabonidus regerar, följt av Kyros (Cyrus), osv.

Den natten kunde kungen inte sova. Han befallde att man skulle ta fram boken med krönikorna och den lästes för kungen. [Här fanns alla domstolsbeslut och viktiga händelser noterade i kronologisk ordning.] 2Då fann man att det stod skrivet att Mordokaj hade berättat om Bigtan och Teresh [avslöjat deras onda anslag], två av kungens kammarherrar av dem som vaktade dörren, hur de sökte ett tillfälle att lägga sina händer på (döda) kung Ahasveros (Xerxes). [Est 2:21-23]
     3Då frågade kungen: "Vilken ära och dignitet har getts Mordokaj för detta?" Då svarade kungens tjänare som betjänade honom: "Ingenting har gjorts för honom."

4Då sade kungen: "Vem befinner sig på gården?"
    Nu kom Haman in på den yttre gården till kungens hus, för att tala med kungen om att hänga Mordokaj på pålen (galgen) som han hade gjort i ordning för honom. [Den yttre gården i Susa var 62 x 53 meter.]
     5Kungens tjänare svarade honom: "Titta, Haman står på gården."
    Kungen sade: "Låt honom komma in."
     6Haman kom in och kungen sade till honom: "Vad ska göras för den man som kungen vill hedra?"
    Haman tänkte i sitt hjärta: Vem skulle kungen vilja hedra förutom mig? 7Och Haman sade till kungen: "För den man som kungen vill hedra, 8ska man ta en kunglig klädnad som kungen har burit och en häst som kungen har ridit på och på vars huvud man har satt en kunglig krona, 9och låta den kungliga klädnaden och hästen ges i handen till en av kungens noblaste furstar, så att de kan klä mannen som kungen vill hedra med detta och sätta honom på hästryggen och rida genom stadens gator och ropa ut framför honom: Detta är vad man gör med den man som kungen vill hedra!"
     10Då sade kungen till Haman: Skynda dig och ta en kunglig klädnad och en häst som du har sagt och gör detta för juden Mordokaj som sitter i kungens port. Låt inget av det du sagt bli ogjort.
     11Då tog Haman den kungliga klädnaden och hästen, klädde Mordokaj och paraderade med honom genom stadens gator och ropade ut: "Detta är vad man gör med den man som kungen vill hedra!"
     12Efteråt återvände Mordokaj till kungens port. Men Haman skyndade sig hem till sitt hus och sörjde och täckte över sitt huvud. 13Haman redogjorde för sin hustru Zeresh och alla sina vänner om allt som hade drabbat honom.
    Då sade hans visa män och hans hustru Zeresh till honom: "Om Mordokaj, inför vilken du har börjat falla, verkligen är en jude kommer du inte att kunna stå honom emot. Faktum är att du verkligen kommer att falla inför honom." [Detta är ett råd som stämmer överens med Guds löfte till Abraham, se 1 Mos 12:3.]

Esters andra bankett

14Medan de ännu talade kom kungens kammarherrar skyndande för att hämta Haman till banketten som Ester förberett.

7Kungen och Haman kom till banketten med drottning Ester. 2Kungen sade igen till Ester på den andra dagen på banketten med vin: "Vadhelst du önskar drottning Ester ska det garanteras dig, vad du än begär intill hälften av kungariket ska ges till dig."
     3Då svarade drottning Ester och sade: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i dina ögon o kung och om det behagar kungen, låt mitt liv ges mig som min önskan och mitt folk på min begäran, 4för vi är sålda, jag och mitt folk, till att förgöras, till att slaktas och gå under. Men om vi bara hade blivit sålda som slavar och slavinnor hade jag tigit, för vår motståndare är inte värd att kungen tar skada."
     5Då talade kung Ahasveros (Xerxes) och sade till drottning Ester: "Vem är han och var är han som vågar tänka en sådan tanke i sitt hjärta?"
     6Ester svarade: "En motståndare och en fiende, denne onde Haman."
    Då blev Haman skräckslagen inför kungen och drottningen. 7Kungen reste sig i vrede från banketten med vin och gick ut i slottsträdgården, men Haman stannade kvar för att be för sitt liv hos drottning Ester, för han såg att det var ont beslutat mot honom, av kungen.

[Här i vers 7 finns Guds namn JHVH kodat i de fyra orden som översatts "det var ont beslutat mot honom." Den sista bokstaven i dessa ord formar framlänges ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahve, se även Est 1:20; 5:4; 5:13.]

8Kungen kom tillbaka från slottsträdgården till slottet och banketten med vin och Haman hade ramlat (böjt sig ned på knä) över soffan där Ester satt. Då sade kungen: "Ska han förgripa sig på drottningen också här inför mig i huset?"
När ordet gick ut från kungens mun, täckte man över Hamans ansikte. 9Då sade Charvona, en av kungens kammartjänare som var inför kungen. "Se, det finns en 50 alnar hög träpåle (galge), som Haman gjort för Mordokaj, som talade gott för kungen. Den står framför Hamans hus."
    Då sade kungen: "Häng upp honom på den." 10Man hängde Haman på den träpåle (galge) som han hade förberett för Mordokaj. Sedan var kungens vrede stillad.

Ahasveros hjälper judarna

Mordokaj blir befordrad

8På den dagen gav kung Ahasveros (Xerxes) Hamans hus till drottning Ester. Mordokaj kom inför kungen, för Ester hade berättat vem han [Mordokaj] var för henne. 2Kungen tog av sig sin ring, som han tagit ifrån Haman, och gav den till Mordokaj. Och Ester satte Mordokaj över Hamans hus.

Esters bön för att rädda judarna

3Ester talade igen inför kungen och föll ned vid hans fötter och bad honom med tårar att ta bort agagiten Hamans missgärning, och hans beslut som han hade bestämt mot judarna. 4Kungen höll ut den gyllene spiran mot Ester. Ester reste sig och stod inför kungen.
     5Hon sade: "Om det behagar kungen och jag har funnit nåd ("chen", oförtjänt kärlek) i hans ögon, och om denna sak verkar riktig för kungen och om jag behagar hans ögon, låt det bli skrivet ett brev som återkallar beslutet av Haman, son till Hammedata, agagiten, som han skrev för att förgöra judarna som finns i alla kungens provinser, 6för hur kan jag uthärda att se det onda som ska komma över mitt folk? Eller hur kan jag uthärda att se förstörelsen av mina släktingar?"
     7Då sade kung Ahasveros (Xerxes) till drottning Ester och juden Mordokaj: "Se, jag har gett Ester Hamans hus och honom har de hängt upp på träpålen (galgen) eftersom han lade sin hand på judarna. 8Skriv ni också angående judarna, så som ni finner för gott, i kungens namn och försegla det med kungens ring. För den skrift som är skriven i kungens namn och förseglad med kungens ring kan ingen människa ändra (ta tillbaka)".
     9Sedan kallades kungens skrivare på den tiden, den tredje månaden som är månaden Sivan på den 23:e dagen i denna månad [25 juni]. Det skrevs i enlighet med allt som Mordokaj befallde angående judarna till satraperna, guvernörerna och furstarna i samtliga provinser som sträckte sig från Indien till Kush (nuvarande Etiopen och Sudan), 127 provinser, till varje provins på deras eget skriftspråk, och till varje folkslag på deras eget språk och till judarna på deras skrift och deras språk. [Est 1:1] 10De skrev i kung Ahasveros (Xerxes) namn och förseglade varje brev med kungens ring. De sände breven med ryttare som red på snabba hästar som användes i kungens tjänst och var särskilt uppfödda (avlade) för sin snabbhet.
     11I breven garanterade kungen judarna att i varje stad där de bor får de samla sig och försvara sina liv, de får fördärva, slakta och förgöra alla de människor som överfaller dem i provinserna, deras små och kvinnor och de får ta byte från dem. 12På en dag i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser, nämligen på den trettonde dagen i den tolfte månaden som är Adar (februari/mars). [Den 7 mars år 473 f.Kr., ungefär tolv månader sedan Haman planerade att förgöra det judiska folket och kastade lott om dag.] 13Kopior av brevet som gavs som ett dekret i varje provins, skulle publiceras för alla människor, att judarna skulle vara redo till den dagen till att hämnas på sina fiender.
     14Kurirer som red på snabba hästar som användes i kungens tjänst for iväg och påskyndades av kungens befallning. Dekretet gavs även ut i Susas slott.
     15Sedan gick Mordokaj ut från kungens närvaro i kunglig skrud av blått och vitt och med en stor krona av guld och en vit mantel av fint linne och purpur. Susas stad ropade och var glad. 16Judarna hade ljus och glädje, fröjd och ära. 17I varje provins och i varje stad, överallt dit kungens befallning och dekret kom, blev det fröjd och glädje för judarna, fest och en bra dag. Och många från folken i landet blev judar [Rut 1:16; Dan 3:28-29], eftersom fruktan för judarna hade kommit över dem.

Judarnas seger

9[Ungefär 8 månader passerar mellan händelserna i Est 8:9-14 och Est 9:1, med Est 8:15-16 någon gång däremellan. Mordokajs påbud har nu nått alla judar i hela Persiska riket och dagen har kommit för dem att försvara sig från den olycka som Hamans kungörelse påbjöd, se Est 3:9, 13; 8:10-12.]

Nu i den tolfte månaden som är månaden Adar, på den trettonde dagen [7:e mars 473 f.Kr.], när kungens befallning och hans dekret kom nära att verkställas, på den dagen som judarnas fiender hade hoppats att övervinna dem, medan det nu hade vänts upp och ner, så att judarna istället kunde övervinna dem (sina fiender), 2då samlades judarna i sina städer i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser, för att lägga sin hand på alla som sökte att skada dem, och ingen kunde stå dem (judarna) emot eftersom fruktan för dem hade kommit över alla människor. 3Och alla furstar i provinserna och satraperna och guvernörerna och alla som höll på med kungens affärer, hjälpte judarna eftersom fruktan för Mordokaj hade drabbat dem. 4Mordokaj var stor i kungens hus, och hans berömmelse (ryktbarhet) hade gått ut i alla provinser. Mannen Mordokaj blev större och större.

Judarnas fiender förgörs

5Judarna slog alla sina fiender med ett slag av svärdet och slaktade och förgjorde och gjorde vad de önskade med dem (fienderna) som hatade dem (judarna). 6I Susas slott slog och förgjorde judarna 500 män. 7Parshaneddata och Dalfon och Aseppata8och Porata och Adalja och Aridata 9och Parmashetta och Arisaj och Aridaj och Vajezata, 10de tio sönerna till Haman, son till Hammedata, judarnas fiende, slog de. Men de lade inte sin hand på (rörde inget av) det tillspillogivna (deras ägodelar). [Detta visar att de agerade i självförsvar, inte för materiell vinst, se Est 8:11; 1 Mos 14:23.]

Hamans tio söner och namnens betydelse:

Parshaneddata – självupptagen
Dalfon – tycka synd om sig själv
Aseppata – självtillräcklig
Porata – njutningslysten
Adalja – mindervärdig
Aridata – självsäker
Parmashetta – överlägsen
Arisaj – frimodigt oförstånd
Aridaj – stolt och högfärdig
Vajezata – självrättfärdig

Det intressanta med Hamans söner är att deras namn betyder de saker som står i vägen för en relation med Gud. Bildligt talat behöver vi alla hänga Hamans söner i våra liv på träpålen, korsfästa dem med Jesus. Precis som judarna inte lade sin hand på det tillspillogivna, ska vi inte heller vidröra det eller något som har med detta att göra när vi har låtit det lämna våra liv.

11Samma dag kungjordes för konungen antalet av dem som hade blivit dräpta i huvudstaden Susa [Est 1:2]. 12Då sade kungen till drottning Ester: "Judarna har slaktat och förgjort 500 män i Susas slott och tio av Hamans söner, vad har de då gjort i resten av kungens provinser? Nåväl, vad än som är din önskan, ska garanteras dig, och vad du än vidare begär ska bli gjort."
     13Då sade Ester: "Om det behagar kungen, låt judarna i Susa garanteras att få göra även i morgon vad de har gjort enligt dagens dekret, och låt Hamans tio söner bli upphängda på pålar."
     14Kungen befallde att det skulle göras, och ett dekret utfärdades i Susa och de hängde Hamans tio söner. 15Och judarna som var i Susa samlades även på den fjortonde dagen i månaden Adar [8:e mars 473 f.Kr.] och slog 300 män i Susa, men de lade inte sin hand på bytet.
     16De andra judarna som var i kungens provinser samlade sig också och försvarade sina liv, och fick ro för sina fiender, av dem som hatade dem (judarna) slog de 75 000, men de lade inte sin hand på bytet, 17på den trettonde dagen i månaden Adar. På den fjortonde dagen vilade de och gjorde det till en dag av fest och glädje.

Purim blir en högtid

18

Purim är en av de tre högtider där firandet pågår hela natten. Följande plakat (ovan översatt till svenska) fanns på ett hotell i Jerusalem 2018.

Men judarna som var i Susa samlades på den trettonde dagen och på den fjortonde dagen. På den femtonde dagen vilade de och gjorde det till en dag av fest och glädje. 19Därför har judarna på landsbygden, de som bor i byar utan murar gjort den fjortonde dagen i månaden Adar [8:e mars] till en dag av fest och glädje, en bra dag då man sänder runt gåvor till varandra.

[Ordagrant "sänder delar till varandra", dvs. man delar med sig av den mat man tillrett. I det moderna purimfirandet sänder man fortfarande gåvor och ofta är det något ätbart som godis och kakor, men även andra rätter är vanligt i en del judiska grupperingar.]

20Mordokaj skrev ner dessa ting och skickade brev till judarna som befann sig i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser, både nära och fjärran, 21och uppmuntrade dem att fira den fjortonde dagen i månaden Adar och den femtonde dagen i samma månad varje år, 22dagarna när judarna hade fått ro från sina fiender och månaden som vände deras klagan till glädje och deras sorg till goda dagar. De skulle göra dessa dagar till dagar av fest och glädje och dagar då man sänder delar [se vers 19] till varandra och gåvor till de fattiga.

23

Under Purim är det vanligt att man klär ut sig. Bilderna är från den stora synagogan i Jerusalem på kvällen den 14:e Adar. Under gudstjänsten läser man högt ur Esters bok. Varje gång Hamans namn nämns skakar deltagarna i skallror och för oväsen så hans namn inte hörs nämnas.

Judarna tog på sig att göra som de hade börjat och som Mordokaj hade skrivit till dem, 24eftersom Haman, son till Hammedata, agagiten, judarnas fiende hade gett råd mot judarna för att förgöra dem och kastat "por", det är lott, för att göra dem modfällda och förgöra dem, 25men när hon (Ester) kom inför kungen, befallde han (kungen) genom brev att hans (Hamans) onda råd som han hade föreslagit mot judarna skulle återvända över hans eget huvud, och att han och hans söner skulle hängas på träpålar (galgar). 26Därför kallas dessa dagar Purim (hebreiska Porim) efter namnet por. Därför, på grund av allt i dessa brev och på grund av det som de hade sett och det som hände med dem, 27fastställde judarna för sig själva och sin säd (sina efterkommande) och för alla dem som slöt sig till dem, att de ska minnas dessa två dagar på det sätt som beskrivits och på den bestämda tiden varje år. 28Dessa dagar ska bli ihågkomna och firade i varje generation och av varje familj och i alla provinser och i alla städer. Dessa dagar med Purim ska inte fattas bland judarna, deras minne ska inte gå förlorat från deras säd (efterkommande).
     29Sedan skrev drottning Ester, dotter till Avichajil, och juden Mordokaj ner alla kraftgärningar, för att bekräfta detta andra brev om Purim. 30Och han skickade runt brevet till alla judar, till de 127 provinserna i kung Ahasveros (Xerxes) kungarike, med ord om frid (shalom, all slags välgång) och sanning, 31för att fastställa dessa purimdagar och deras bestämda tid, i enlighet med juden Mordokajs och drottning Esters beslut för dem själva och deras säd (efterkommande), angående tiden för fasta och klagan. 32Esters befallning bekräftade firandet av Purim och det skrevs i boken.

Mordokajs storhet

10Kung Ahasveros (Xerxes) införde en skatt över hela landet och över havets öar. 2Och allt han gjorde i sin makt och myndighet och den fulla summan av Mordokajs storhet, hur kungen befordrade honom, är nedskrivet i Mediens och Persiens kungars krönikor. 3Juden Mordokaj var kung Ahasveros (Xerxes) närmaste man och stor bland judarna och accepterad av skarorna bland sina bröder. Han sökte sitt folks bästa och talade fridsamt (talade shalom, all slags välsignelse) till all hans säd (alla hans efterkommande). [Syftar förmodligen inte bara på Mordokajs egna barn och barnbarn utan på alla judar i generationer efter honom.]

Guds namn gömt i Ester
Inget av Guds namn (Jahve, Adonai, Elohim, osv) förekommer i Esters bok och inga andra attribut på Gud heller. Däremot finns Jahve inkodat i texten fyra gånger som akrostikon, se Est 1:20; 5:4; 5:13; 7:7. Det finns en väldigt fin struktur här. Namnet JHVH består av fyra bokstäver och det finns fyra unika förekomster av detta namn. Alla är olika och formas av en kombination av första eller sista bokstaven och om texten läses framlänges eller baklänges.

1. JHVH formas av första bokstaven i varje ord baklänges. Gud ändrar människans tanke, se Est 1:20.
2. JHVH formas av första bokstaven i varje ord framlänges. Gud styr Esters handlande, se Est 5:4.
3. JHVH formas av sista bokstaven i varje ord baklänges. Hamans slut närmar sig. Gud vänder på Hamans plan, se Est 5:13.
4. JHVH formas av sista bokstaven i varje ord framlänges. Detta är slutet för Haman. Gud råder och Haman straffas, se Est 7:7.

Dessa fyra ställen involverar olika talare:
1. Memochan – orden handlar om en drottning, se Est 1:20.
2. Ester – orden talas av en drottning, se Est 5:4.
3. Haman – orden talas av Haman, se Est 5:13.
4. Författaren – orden handlar om Haman, se Est 7:7.

Fyra olika par kan bildas:
1. Första bokstaven | baklänges
2. Första bokstaven | framlänges
3. Sista bokstaven | baklänges
4. Sista bokstaven | framlänges

De fyra paren är: Första bokstaven (1 & 2), sista bokstaven (3 & 4), baklänges (1 & 3) och framlänges (2 & 4).

Paren med baklänges handlar om hedningar och framlänges om israeliterna. I de två fallen där Guds namn formas baklänges (1 & 3) är det Gud som avslår hedningarnas planer för att låta sin vilja ske, se Est 1:20; 5:13. Där namnet stavas framlänges (2 & 4) är det Gud som agerar direkt för sitt folk, se Est 5:5; 7:7.

Första och sista bokstaven beskriver starten och slutet på ett skeende. I de två fallen där namnet formas av första bokstaven (1 & 2) är det Gud som introducerar fakta. I de två sista fallen där namnet är format av de sista bokstäverna (3 & 4) fullbordas händelserna och leder till slutet.

Ytterligare fyra gånger finns fyra av Guds namn inkodat:

1. "Messias" inkodat på ett avstånd av var 8:e bokstav, se Est 1:3.
2. "El Shaddai" (Gud Allsmäktig) inkodat på ett avstånd av var 7:e bokstav, se Est 4:2
3. "Jag Är" är inkodat på ett avstånd av var 3:e bokstav, se Est 7:5.
4. "Jeshua" inkodat på ett avstånd av var 8:e bokstav, se Est 9:17.

Det finns även ett annat märkligt nästan ironiskt budskap inkodat i Est 3:11-12 där det beskrivs hur Haman får förfogande över silvret och folket. Med ett intervall på 6 bokstäver står det "haman v’satan raj’jach" som betyder "Haman och satan stinker." Nummer sex är människans tal. Vi kan se att även om Satan verkar i Hamans liv finns ändå Messias där i bakgrunden och vakar över sitt folk, även idag.

Man måste vara lite försiktig med bibelkoder, men de är ändå märkliga sammanträffanden som pekar på att Bibeln är en gudomligt inspirerad bok.





© 2021 Svenska Kärnbibeln