Om Första Kungaboken



Innehållsförteckning


Personer BETA




Gå djupare – läs grundtexten BETA

Nu finns även en interlinjär version kopplad till 1 Kungaboken och vi håller på och bygger upp det hebreiska lexikonet. Dessa och fler verktyg (som atlas, tidslinje, familjeträd osv.) finns under menyn "Gå djupare". Klicka på versnummret eller skriv en vers i sökrutan, t.ex. 1 Kung 1:1 så kommer du till den interlinjära versionen.

Tips! För att göra det lättare att slå upp behöver du inte skriva kolon mellan kapitel och vers, det går bra med mellanslag "1 Kung 1 1".

Första Kungaboken

FÖRSTA KUNGABOKEN

11Kung David var nu gammal, och i hög ålder (kommen till dagar) och de täckte honom med filtar men han kunde inte bli varm. [David var i 70-årsåldern, se 2 Sam 5:4–5] 2Därför sade hans tjänare till honom. "Låt det sökas upp en ung jungfru åt min herre kungen, och låt henne vara inför kungen och vara en uppasserska åt honom, och låt henne ligga i din famn så att min herre kungen kan bli varm."
     3Så de sökte efter en ung dam genom hela Israel och fann Avishag, shunnamitiskan, och förde henne till kungen. 4Och den unga damen var mycket vacker, och hon blev uppasserska åt kungen och betjänade honom, men kungen hade ingen intim relation med henne.
     5Och Adonija, Chagits son, upphöjde sig själv och sade: "Jag ska bli kung" och han gjorde i ordning vagnar och ryttare och 50 män till att springa framför honom. 6Hans far hade aldrig grämt sig över honom under alla hans dagar och sagt: "Varför gör du så här?" Han hade även ett gott utseende och han var född efter Avshalom.
     7Och han överlade med Joav, Tserojas son, och med prästen Avijatar, och de hjälpte honom efter Adonija. 8Men prästen Tsadok och Benajaho, Jehojadas son, och profeten Natan och Shimi och Rei och de mäktiga männen (stridsmän, män i sina bästa år – hebr. gever) som tillhörde David var inte med Adonija.
     9Och Adonija slaktade får och oxar och göddjur vid Zochelets sten, som ligger bredvid Ein-Rogel, och han kallade på alla sina bröder, kungens söner och alla Juda män, kungens tjänare. 10Men profeten Natan och Benaja och de mäktiga männen (stridsmän, män i sina bästa år – hebr. gever) och sin bror Salomo, kallade han inte på.
     11Och Natan talade till Batsheva, Salomos mor och sade: "Har du inte hört att Adonija, Chagits son, regerar (har gjort sig till kung), och David vår herre vet det inte? 12Och nu låt mig ge dig råd, jag ber dig (vädjar), så att du kan rädda ditt eget liv och din son Salomos liv. 13Gå in till kung David och säg till honom: Har inte du min herre kung svurit (avlagt ed) till din tjänstekvinna och sagt: Med säkerhet ska din son Salomo regera efter mig och han ska sitta på min tron? Varför regerar Adonija nu? 14Se, medan du fortfarande talar där med kungen ska även jag komma in efter dig och bekräfta dina ord."
     15Och Batsheva gick in till kungen, in i kammaren. Nu var kungen mycket gammal och Avishag, shunnamitiskan, betjänade kungen. 16Och Batsheva böjde sig själv inför kungen.
    Kungen frågade: "Vad vill du?"
     17Och hon sade till honom: "Min herre, du svor (gav din ed) vid Herren din Gud (Jahve Elohim) till din tjänstekvinna: 'Med säkerhet ska din son Salomo regera efter mig och han ska sitta på min tron.' 18Och nu, se Adonija regerar, och du min herre kungen vet det inte. 19Och han har slaktat oxar och göddjur och får i myckenhet, och har kallat på alla kungens söner och prästen Avjatar och Joav, härföraren över armén, men Salomo din tjänare har han inte kallat.
     20Och du min herre kung, hela Israel har sina ögon på dig, att du ska tala om för dem vem som ska sitta på min herres tron, kungen efter honom. 21Annars kommer det att ske när min herre sover med sina fäder att jag och min son kommer att räknas som lagöverträdare."
     22Och se, medan hon ännu talade med kungen kom profeten Natan. 23Och de berättade för kungen och sade: "Se, Natan, profeten." Och när han kom framför kungen böjde han sig ner inför kungen med ansiktet mot marken.
     24Och Natan sade: "Min herre kungen, har du sagt: Adonija ska regera efter mig och han ska sitta på min tron? 25För han har gått ner idag och har slaktat oxar och göddjur och får i mängd, och har kallat på alla kungens söner och arméns härförare och Avjatar, prästen, och se de äter och dricker inför honom och säger: Länge leve kung Adonija. 26Men till mig, jag din tjänare och till Tsadok, prästen, och till Benaja, Jehojadas son, och din tjänare Salomo har han inte kallat. 27Har verkligen min herre kungen gjort denna sak utan att låta din tjänare veta vem som ska sitta på min herres tron, kungen efter dig?
     28Och kung David svarade och sade: "Kalla Batsheva till mig." Och hon kom inför kungens ansikte och stod framför kungen.
     29Och kungen gav sin ed och sade: "Herren (Jahve) lever, som har räddat min själ ur alla trångmål, 30jag har verkligen (sannerligen) gett dig min ed i Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) och sagt: Med säkerhet ska din son Salomo regera efter mig och han ska sitta på min tron i mitt ställe, jag ska verkställa (göra) detta redan idag."
     31Och Batsheva böjde sig ner med ansiktet mot marken och ödmjukade sig själv till kungen och sade: "Låt min herre kung David leva för evigt."
     32Och kung David sade: "Kalla till mig Tsadok, prästen, och Natan profeten, och Benaja, Jehojadas son." Och de kom inför kungens ansikte. 33Och kungen sade till dem: "Ta med er er herres tjänare och låt min son Salomo rida på min egen mula och för ner honom till Gihon. 34Och låt Tsadok, prästen och Natan, profeten smörja honom där till kung över Israel och blås i shofaren och säg: 'Länge leve kung Salomo.' 35Sedan ska ni komma upp efter honom och han ska komma och sitta på min tron, för han ska vara kung i mitt ställe och jag har utsett honom till att vara furste över Israel och över Juda."
     36Och Benaja, Jehojadas son, svarade kungen och sade: "Amen, så säger Herren (Jahve) Gud (Elohim) min konungs Herre (Adonai). 37Som Herren (Jahve) har varit med min herre kungen, så ska han vara med Salomo och göra hans tron större än min herre kung Davids tron."
     38Och Tsadok, prästen och Natan, profeten och Benaja, Jehojadas son och keretiterna och peletiterna gick ner och lät Salomo rida på kung Davids mula och förde honom till Gihon. 39Och Tsadok, prästen tog hornet med olja från tältet och smorde Salomo. Och de blåste i shofaren och hela folket sade: "Länge leve kung Salomo." 40Och hela folket kom upp efter honom och folket blåste i flöjter och gladde sig storligen så att marken sprack (rämnade, gick söner) av ljudet från dem.
     41Och Adonija och alla hans gäster som var med honom hörde det när de hade slutat att äta. Och när Joav hörde ljudet av shofaren sade han: "Varför hörs det som att staden är i uppror?"
     42Medan han fortfarande talade se, då kom Jonatan, prästen Avjatars son, och Adonija sade: "Kom, för du är en ärlig man och ge oss glada nyheter."
     43Och Jonatan svarade och sade: "Sannerligen vår herre kung David har gjort Salomo till kung. 44Och kungen har sänt med honom Tsadok, prästen och Natan, profeten och Benaja, Jehojadas son och keretiterna och peletiterna och de har låtit honom rida på kungens mula. 45Och Tsadok, prästen och Natan, profeten har smort honom till kung i Gihon, och de kommer upp därifrån med så stor glädje att staden är i uppror. Detta är ljudet som ni hör. 46Och Salomo sitter även på kungarikets tron. 47Och dessutom kom kungens tjänare och välsignade vår herre kung David och sade: 'Gud (Elohim) ska göra Salomos namn bättre än ditt namn och göra hans tron större än din tron,' och kungen böjde sig ner på sängen. 48Och kungen sade även: 'Välsignad vare Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) som har gett en att sitta på min tron idag och mina ögon får se det.' "
     49Och alla Adonijas gäster blev rädda och steg upp och gick var och en sin väg. 50Och Adonija fruktade för Salomo och steg upp och gick och tog ett stadigt (fast, säkert) grepp i altarets horn. 51Och det berättades för Salomo och man sade: "Se, Adonija fruktar kung Salomo för han har greppat altarets horn och säger: 'Låt kung Salomo ge mig sin ed att han inte ska slakta sin tjänare med svärdet.' "
     52Och Salomo sade: "Om han visar sig vara en ärbar (rättskaffens, ärlig) man ska inte ett hårstrå falla från honom till marken, men om ondska blir funnen hos honom ska han dö." 53Och kung Salomo sände och de tog ner honom från altaret och han kom och ödmjukade sig själv inför kung Salomo. Och Salomo sade till honom: "Gå till ditt hus."

Davids råd till Salomo

21Och dagarna närmade sig till Davids död, och han anbefallde (ålade) Salomo och sade:
     2"Jag går all världens väg. Var därför stark (fast, säker, tapper) och visa dig själv som en man, 3och var noga med att hålla (vakta, skydda, bevara) Herren din Guds (Jahve Elohims) vägar så att du vandrar på dem till att hålla (vakta, skydda, bevara) hans förordningar (ordagrant "saker inristat") hans budord (tydliga befallningar) och hans påbud (bindande juridiska beslut) och hans stadgar (vittnesbörd, Guds grundläggande regler) i enlighet med allt som är skrivet i Moses undervisning, för att du ska ha framgång i allt som du företar dig och vad du än vänder dig själv till, 4så att Herren (Jahve) kan bekräfta (stadfästa) sitt ord som han talat om mig och sagt: Om dina söner aktar sig på (vakar över) sina vägar och vandrar inför mitt ansikte i sanning med hela sitt hjärta och med hela sin själ, lovar han att inget ska fattas dig, en man på Israels tron. [2 Sam 7:13, 25]
     5Och även du vet vad Joav, Tserojas son gjorde mot mig och vad han gjorde mot två av Israels härhövitsmän, mot Avner, Ners son [2 Sam 3:22–39] och mot Amasha, Jeters son [2 Sam 20:8–10], som han slog och hällde ut stridsblod i fred och satte stridsblod på sin gördel som han har runt sina länder och på sina skor som han har på sina fötter. 6Handla därför i enlighet med din vishet och låt inte hans grå hår gå ner i Sheol (graven, underjorden, de dödas plats) i frid (shalom).
     7Men visa nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot Barzilajs söner, gileaditen, och låt dem vara bland dem som äter vid ditt bord, för de kom nära mig när jag flydde från Avshalom din bror.
     8Och se, där är hos dig Shimi, Geras son, benjaminiten från Bachurim, som förbannade mig med en svår förbannelse den dagen då jag gick till Machanajim [2 Sam 16:5–19], men han kom ner och mötte mig vid Jordan och jag gav en ed till honom i Herren (Jahve) och sade: 'Jag ska döda dig med svärdet.' [2 Sam 19:16–23] 9Och nu, låt honom inte vara skuldfri, för du är en vis man och du vet vad du ska göra mot honom, och du ska föra ner hans gråa hår i Sheol (graven, underjorden, de dödas plats) med blod."

Davids död

10Och David sov hos sina fäder och blev begravd i Davids stad. 11Och dagarna som David regerade över Israel var 40 år,
    7 år regerade han i Hebron (Chevron)
    och 33 år regerade han i Jerusalem.
12Och Salomo satt på sin far Davids tron och hans kungarike blev fast rotat (mycket väletablerat, stabilt).

Salomos tidiga regeringsår

13Och Adonijaho, hagitens son kom till Batsheva, Salomos mor, och hon sade: "Kommer du fredligt?"
    Och han sade: "Fred." [Här använder Batsheva ordet shalom i bestämd form och Adonijaho svarar med shalom i obestämd form].
     14Han sade: "Jag har något att säga dig."
    Och hon sade: "Tala."
     15Och han sade: "Du vet att kungariket var mitt och att hela Israel lyfte sina ansikten mot mig för att jag skulle regera. Men kungariket är omändrat och har blivit min brors, för från Herren (Jahve) är det hans. [2 Sam 12:25] 16Och nu har jag en förfrågan till dig – vänd inte bort mitt ansikte."
    Hon svarade honom: "Tala."
     17Och han sade: "Tala, jag ber dig, till Salomo, kungen – för han ska inte vända ansiktet från dig – att han ger mig Avishag, shunnamitiskan, till hustru." [1 Kung 1:3–4]
     18Och Batsheva sade: "Gott, jag ska tala för din räkning med kungen."
     19Och Batsheva kom inför kung Salomo till att tala med honom för Adonijaho. Och kungen reste sig och böjde sig inför henne och satt ner på sin tron och såg till att en tron ställdes fram till kungens mor och hon satt på hans högra.
     20Sedan sade hon: "Jag vill be dig om en liten sak, vänd inte bort ditt ansikte (neka mig inte)." Kungen svarade henne: "Be mig, jag ska inte vända bort mitt ansikte."
     21Och hon sade: "Låt Avishag, shunnamitiskan, ges till Adonijaho, din bror, som hustru."
     22Och kung Salomo svarade sin mor och sade: "Varför ber du om Avishag, shunnamitiskan, till Adonijaho? Be om kungariket till honom också, för han är min äldre bror, och till honom och till Evjatar, prästen och till Joav, Tserojas son."
     23Och kung Salomo svor en ed i Herren (Jahve) och sade: "Må Gud (Elohim) göra så mot mig och mer, om Adonijaho inte har talat dessa ord mot sin egen själ. 24Och nu, Herren (Jahve) lever, som har stadfäst (etablerat) mig och satt mig på min far Davids tron, och som har gjort mig ett hus som han talat (lovat), idag ska Adonijaho dödas." [2 Sam 7] 25Och kung Salomo sände genom Benajahos hand, Jehojadas son, och han kom över honom så att han dog.
     26Och till Evjatar, prästen, sade kungen: "Gå du till Anatot, till dina egna fält, för du förtjänar att dö, men jag ska inte döda dig denna gång, eftersom du bar Herren (Jahve) Guds (Elohims) ark framför min far David och eftersom du var plågad med allt som min far David var plågad av." 27Och Salomo avskedade (drev ut) Evjatar från att vara Herrens (Jahves) präst, så att Herrens (Jahves) ord skulle fullbordas som han talat angående Elis hus i Shilo. [1 Sam 2:34–36]
     28Och ryktet nådde Joav, för Joav hade följt efter Adonijaho, men inte följt efter Avshalom. Och Joav flydde till Herrens (Jahves) tält och tog ett stadigt (fast, säkert) tag om altarets horn. 29Och det berättades för Salomo: "Joav har flytt till Herrens (Jahves) tält och se han är vid altaret." Och Salomo sände Benaja, Jehojadas son och sade: "Fall över honom."
     30Och Benaja kom till Herrens (Jahves) tält och sade till honom: "Så säger kungen: Kom ut."
    Men han svarade: "Nej jag vill dö här."
    Och Benaja framförde detta till kungen och sade: "Så sade Joav och så svarade han mig."
     31Och kungen sade till honom: "Gör som han har sagt och fall över honom och begrav honom, så att du tar bort blodet, som Joav har spillt utan anledning, från mig och min fars hus. 32Och Herren (Jahve) ska vända tillbaka hans blod över hans eget huvud, eftersom han har slagit två män som var mer rättfärdiga och bättre än han, och han slog dem med svärd och min far David visste det inte. Avner, Ners son Israels härförare [2 Sam 3:22–39] och Amasa, Jeters son Juda härförare [2 Sam 20:8–10]. 33Så ska deras blod återvända över Joavs huvud och över hans säds huvud för alltid. Men till David och till hans säd och till hans hus och till hans tron, ska det vara frid (shalom) för evigt från Herren (Jahve)."
     34Och Benaja, Jehojadas son gick upp och kom över honom och slog honom, och han blev begraven i sitt eget hus i öknen. 35Och kungen satte Benaja, Jehojadas son i hans ställe över hären och Tsadok, prästen satte kungen i Evjatars ställe.
     36Och kungen sände och kallade på Shimi och sade till honom: "Bygg dig ett hus i Jerusalem och bo där och gå inte vidare någon annanstans. 37För den dagen du går ut och passerar över bäcken Qidron, ska du med säkerhet veta att du ska döden dö, ditt blod ska komma över ditt eget huvud."
     38Och Shimi sade till kungen: "Ditt tal är gott, som min herre kungen har sagt, så ska din tjänare göra." Och Shimi bodde i Jerusalem många dagar.
     39Och det skedde när tre år hade gått att två av Shimis tjänare sprang iväg till Achish, Maachas son, Gats kung. Och man berättade för Shimi och sade: "Se, dina tjänare är i Gat." 40Och Shimi steg upp och sadlade sin åsna och gick till Gat, till Achish för att leta efter sina tjänare, och Shimi gick och förde tillbaka sina tjänare från Gat.
     41Och det berättades för Salomo att Shimi hade gått från Jerusalem till Gat och kommit tillbaka. 42Och kungen sände och kallade på Shimi och sade till honom: "Lät inte jag dig svära (avlägga en ed) vid Herren (Jahve) och varnade dig och sade: Vet med säkerhet att den dag du går ut och vandrar iväg ska du döden dö? Och du sade till mig: Ditt tal är gott, jag har hört det. 43Varför har du inte hållit Herrens (Jahves) ed och befallningen som jag har lagt på dig?"
     44Och kungen sade till Shimi: "Du känner väl till all ondska som ditt hjärta har erkänt, som du har gjort mot min far David, därför ska Herren (Jahve) låta ondskan komma tillbaka över ditt eget huvud. 45Men kung Salomo ska vara välsignad, och Davids tron vara befäst inför Herrens (Jahves) ansikte för evigt."
     46Och kungen befallde Benaja, Jehojadas son, och han gick ut och föll över honom så att han dog. Och kungariket blev befäst i Salomos hand.

Salomos styre

Giftermål med en egyptisk prinsessa

31Och Salomo gick i allians med farao, Egyptens kung, genom äktenskap och tog faraos dotter och förde henne till Davids stad, till dess han avslutat byggandet av sitt hus och Herrens (Jahves) hus och Jerusalems mur runtomkring. 2Bara folket offrade på de höga platserna, eftersom det inte hade byggts något hus åt Herrens (Jahves) namn fram till dessa dagar. 3Och Salomo älskade Herren (Jahve) och vandrade efter sin far Davids förordningar (ordagrant "saker inristat") förutom att han offrade på de höga platserna.

Salomo ber om vishet – får välstånd och vishet

4Och kungen gick till Givona och offrade där, för det var den stora höga platsen. 1 000 brännoffer offrade Salomo på altaret. 5I Givon [en mil nordväst om Jerusalem där den största offerhöjden i landet fanns innan templet blev klart] uppenbarade sig Herren för Salomo i en dröm om natten [samma dag som han offrat där, se 2 Krön 1:7].
    Gud sade: "Be om vad du vill och jag ska ge dig det."
     6Salomo svarade: "Du har redan visat stor nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) mot din tjänare, min far David, därför att han vandrade inför dig i sanning, i rättfärdighet och med ett ärligt hjärta [under alla sina levnadsdagar]. Du har fortsatt att visa honom denna stora nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet) genom att ge honom en son som nu regerar på hans tron. 7Herre, min Gud, du har nu gjort din tjänare till kung efter min far David. Jag är bara ett barn [Salomo är omkring tjugo år, men uttrycket syftar på att vara oerfaren och under upplärning], jag vet inte hur jag ska gå ut (börja) eller komma in (avsluta) [leda som kung]. 8Din tjänare är här mitt bland ditt folk som du har utvalt, ett stort folk, så många och otaliga att de inte går att räkna.
     9Så ge din tjänare ett hjärta som hör (förstår) för att döma ditt folk, så att jag kan skilja mellan gott och ont. Hur skulle annars någon kunna vara domare för (och leda) detta ditt stora folk?"
     10Att Salomo bad om detta i sin bön var välbehagligt (gott) inför Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt), 11och Gud sade till honom: "Eftersom du har bett om detta och inte om ett långt liv eller om rikedom eller om dina fienders liv, utan om att kunna förstå vad som är rätt, 12ska jag göra som du vill. Jag ska ge dig ett vist och förståndigt hjärta så att det aldrig har funnits och aldrig kommer att finnas någon som är lik dig. 13Jag ska också ge dig det du inte bett om – rikedom och ära (gott anseende). Det kommer inte att finnas någon annan kung lik dig under din livstid. 14Om du vandrar på mina vägar och håller fast vid mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och budord (tydliga befallningar), så som din fader David gjorde, då ska jag också lägga till dagar till ditt liv."
     15Och Salomo vaknade, och se, det var en dröm, och han kom till Jerusalem och stod framför Herrens (Jahves) förbundsark och offrade brännoffer och offrade shalomoffer och gjorde en fest för alla sina tjänare.

Två kvinnor kommer till Salomo – hans vishet att döma

16Vid den tiden kom två prostituerade till kungen och trädde fram inför honom. 17Den första kvinnan sade: "Hör på mig, herre. Jag och den här kvinnan bor i samma hus och jag födde barn där i huset hos henne. 18Tre dagar efter att jag hade fött mitt barn, födde den här kvinnan också ett barn. Vi var själva, ingen annan var hos oss i huset, det var bara vi två. [Det finns alltså inga vittnen.] 19En natt dog den här kvinnans son, för hon låg på (rullade över) honom. 20Då gick hon upp mitt i natten och tog min son från min sida, medan din tjänarinna sov, och lade honom i sin famn. Men sin döde son lade hon i min famn. 21Jag steg upp på morgonen för att amma min son – då var han död! När jag [senare] på morgonen [när det blivit ljusare] tittade närmare upptäckte jag att det inte var min son, den som jag hade fött."
     22Då sade den andra kvinnan: "Nej! Min son lever och din son är död." Men den första kvinnan svarade: "Nej, din son är död medan min son lever." Så grälade de inför kungen.
     23Kungen sade: "Den ena säger: 'Det här är min son som lever, och din son är död.' Den andra säger: 'Nej, din son är död och min son lever.' " 24Då sade kungen: "Ge mig ett svärd." Man kom med svärdet till kungen 25och han sade: "Hugg itu det levande barnet och ge den ena hälften åt den ena kvinnan och den andra hälften åt den andra!"
     26Den kvinna som var mor till barnet som levde sade då till kungen, för hennes hjärta brann av kärlek till sonen: "Min herre, ge henne barnet som lever, döda det inte!" Men den andra sade: "Det ska varken vara mitt eller ditt. Hugg ni!"
     27Då tog kungen till orda och sade: "Ge henne det levande barnet. Döda det inte. Hon är barnets mor." 28När hela Israel fick höra talas om domen som kungen hade fällt häpnade de över kungen, för de såg att Guds vishet fanns i honom så att han kunde skipa rätt.

Organisation

41Och kung Salomo var kung över hela Israel. [Alla senare kungar regerade bara i delar av landet.] 2Dessa var hans furstar (högt uppsatta män):
Azarijaho – son till prästen Tsadok,
3Elichoref och Achija, Shishas söner – skrivare (sekreterare),
Jehoshafat, Achilods son – bokförare,
4och Benajaho, Jehojadas son – överbefälhavare (han var över hären) [1 Kung 2:35],
och Tsadok och Avijatar – präster,
5och Azarjaho, Natans son, var över hövitsmännen (ledare för guvernörerna för de olika distrikten)
och Zavod, Natans son – präst och kungens vän,
6och Achishar – över hushållet
och Adoniram, Avdas son – över uppbördsmännen. [Troligvis samma person som Adoram, se 2 Sam. 20:24.]
7Och Salomo hade 12 överhuvuden över hela Israel som försåg kungens hushåll med livsmedel, varje man skulle förse för en månad varje år. 8Och dessa är deras namn:
Hurs son – i Efraims bergsland;
9Dekers son – i Makats och i Shalavim, och Bet-Shemesh och Elon-Beit-Chanan;
10Cheseds son – i Arubot, till honom hörde Socho och hela Chefers land;
11Avinadavs son – hela Dors område, han hade Salomos dotter Tafat som hustru;
12Baana, Achilods son – i Taanach och Megiddo och hela Beit-Shean som ligger bredvid Tsartana, mellan Jizreel från Beit-Shean till Avel-Mechola så långt som bortom Jokmeam;
13Gevers son – i Ramot-Gilead, som hade Jairs, Manasses sons, byar i Gilead; han hade även Argovs område i Bashan, 60 stora städer med murar och kopparbommar;

14Achinadav, Iddos son – i Machanajim;
15Achimats – i Naftali, han tog Salomos dotter Basemat till hustru;
16Baana, Choshajs son – i Asher och Bealot;
17Jehoshafat, Paroachs son – i Isashchar;
18Shimi, Elas son – i Benjamin;
19Gever, Uris son – i Gileads land, landet som tillhört Sichon, amoréernas kung och Og, Bashans kung, och en ledare i landet (betyder förmodligen att han var chef över de övriga ledarna i samma område).
20Juda och Israel var lika omöjliga att räkna som sanden vid havet [1 Mos 22:17; 32:12], de åt och drack och var glada.

[Här i vers 21 börjar kapitel 5 i den Hebreiska texten:]

21Och Salomo regerade över hela kungariket från floden till filistéernas land och till gränsen mot Egypten, de bar fram gåvor och tjänade Salomo alla hans livsdagar.

22Och Salomos underhåll för en dag var
30 kor-mått [11,7 kubikmeter] fint mjöl
och 60 kor-mått [23,4 kubikmeter] grovt mjöl,
2310 feta (gödda) oxar [från stallet]
och 20 oxar från fälten [som gått på bete]
och 100 får, förutom hjortar och gaseller och rådjur och gödda fåglar.

[Antalet människor som tjänade adminstrativt som fick sitt underhåll av Salomo beräknas vara mellan 14 000 – 32 000 människor.]
24Eftersom han rådde över hela området på denna sida floden från Tifsach ända till Gaza, över alla kungar på denna sida floden, och han hade fred (shalom) på alla sidor runtomkring. 25Och Juda och Israel bodde i trygghet, varje man under sin vinstock och under sitt fikonträd, från Dan till Beer-Sheva, alla Salomos dagar. 26Och Salomo hade 40 000 häststall för sina vagnar och 12 000 ryttare.
     27Och dessa ledare [för de tolv regionerna] försåg kung Salomo och alla som kom till kungens bord med proviant, varje man sin månad, de lät ingenting saknas. [Över tid blir bördan för stor och folket ber Salomos efterträdare att lätta på skattebördan, se 1 Kung 12:1–4. Orden från Mose 5 Mos 17:14–20 finns som en varning.] 28Korn och halm till hästarna och snabba hästar till de platser där de ska vara, varje man enligt hans uppdrag. 29Och Gud (Elohim) gav Salomo vishet och mycket stor kunskap och ett stort (ordagrant expanderat, utvidgat) hjärta, som sanden på havets strand. 30Och Salomos vishet överträffade visheten av alla österns söner och all Egyptens vishet, 31för han var visare än alla människor, än esraiten Etan [Ps 89:1] och Heman [Ps 88:1] och Kalkol och Darda, Machols söner, och hans berömmelse var i alla länder runtomkring. 32Och han talade 3 000 ordspråk, och hans sånger var 1 005. [Ordet tala – hebr. davar, betyder både att tala och skapa, vilket här gör att han både formulerar/uppfinner och uttalar 3 000 ordspråk förutom sångerna.] 33Och han talade om träd, från cedern som finns i Libanon liksom om isopen som växer på muren, han talade även om djur och fåglar och om krypande varelser och om fiskar. 34Och alla slags människor kom för att höra Salomos vishet, från alla jordens kungar som hade hört om hans vishet.

Chiram från Tsor (Tyros)

51Och Chiram, Tsoras kung, sände sin tjänare till Salomo, för han hörde att de smort honom till kung efter hans far David, för han hade älskat David alla hans dagar. 2Och Salomo sände till Chiram och sade:
3Du vet hur David min far inte kunde bygga ett hus till Herren hans Guds (Jahve Elohims) namn för krigen som han hade på alla sidor, till dess Herren (Jahve) lade dem under hans fotsulor. 4Men nu har Herren min Gud (Jahve Elohim) gett mig ro (tystnad) på alla sidor, ingen satan (åklagare) och ingen förekomst av ondska. 5Och se, jag har för avsikt att bygga ett hus till Herren min Guds (Jahve Elohims) namn så som Herren min Gud (Jahve Elohim) talade till min far David och sade: "Din son, som jag ska sätta på din tron i ditt ställe, han ska bygga huset till mitt namn."
     6Befall därför nu att de hugger cederträ åt mig från Libanon, och mina tjänare ska vara tillsammans med dina tjänare, och jag ska betala dig för dina tjänare efter allt som du säger, för du vet att det finns ingen bland oss som har samma skicklighet att hugga timmer som tsidonierna."
7Och det skedde när Chiram hörde Salomos ord att han gladde sig storligen och sade: "Välsignad är Herren (Jahve) idag, som har gett till David en vis son över detta stora folk." 8Och Chiram sände [bud] till Salomo och sade:
"Jag har hört det som du har sänt till mig. Jag ska göra (uppfylla) alla dina önskningar angående timmer av ceder och timmer av cypress. 9Mina tjänare ska föra ner det från Libanon till havet och jag ska låta dem göra (binda ihop) det till flottar för att transporteras på havet till den plats som du ska utse åt mig, och jag ska se till att det blir uppburet där och du ska ta emot det, och du ska uppfylla mina önskningar med att ge bröd (mat) till mitt hus."
10Och Chiram gav Salomo timmer av ceder och timmer av cypress enligt alla hans önskningar. 11Och Salomo gav Chiram 20 000 mått vete som mat till hans hus, och 20 mått av slagen (pressad) olivolja, detta gav Salomo till Chiram år för år. 12Och Herren (Jahve) gav Salomo vishet som han lovat, och det var fred (shalom) mellan Chiram och Salomo och de skar ett förbund tillsammans.
     13Och kung Salomo tog ut en plikttjänstgöring från hela Israel, och de utskrivna var 30 000 män. 14Och han sände dem till Libanon, 10 000 en månad i grupper, en månad var de i Libanon och två månader var de hemma, och Adoniram var ledare över de tjänstepliktiga. 15Och Salomo hade 70 000 som bar bördor och 80 000 som var stenhuggare i bergen, 16vid sidan av Salomos uppsyningsmän över arbetet, 3 300, som styrde (samordnade) över folket som deltog i arbetet. 17Och kungen befallde och de bröt stora stenar, dyrbara stenar, till att lägga husets grund med huggna stenar. 18Och Salomos byggare och Chirams byggare och gevaliterna formade dem och gjorde i ordning timret och stenarna till husbygget.

Templet byggs (2 Krön 3)

61Och det skedde i det 480:e året efter att Israels söner kommit ut från Egyptens land, i det fjärde året som Salomo regerade över Israel, i månaden Ziv (Sivan), som är den andra månaden att han började bygga Herrens (Jahves) hus.

Exteriör

2Huset som Salomo byggde till Herren (Jahve) var
    60 alnar [27 meter] långt
    20 alnar [9 meter] brett och
    30 alnar [13,5 meter] högt.
3Och förhallen framför tempelhuset, 20 alnar [9 meter] var dess längd som bredden på huset och 10 alnar dess bredd framför huset. 4Och huset gjorde han med fönster som var vida inåt men smala utåt. [Denna fönsterkonstruktion håller en stor del av solvärmen borta samtidigt som den tillåter att en stor mängd solljus tillvaratas.]

5Och mot husets mur byggde han små kammare runtomkring, mot husets mur runtom, både templet och det allra Heligaste, och han gjorde sidokamrarna runtom. 6Den nedersta våningen av kamrarna var 5 alnar [2,3 meter] bred och den mellersta 6 alnar [2,7 meter] bred och den tredje 7 alnar [3,2 meter] bred, för på utsidan gjorde han en avsats i husets mur runtom, så att bjälkarna inte skulle sitta fast i husets mur.

7Och huset när det byggdes var byggt av stenar som gjorts färdiga i stenbrottet, och varken hammare eller yxa eller något annat verktyg av järn hördes i huset när det byggdes. 8Dörren till den nedersta raden av kammare var på den högra sidan av huset och de gick upp genom spiraltrappor till den mellersta raden och från mellersta till den tredje.

9Så byggde han huset och avslutade det och han täckte huset med plankor av cederträ över bjälkarna. 10Och han byggde förråd i sidokamrarna mot hela huset, vart och ett 5 alnar [2,3 meter] högt och de vilade på huset med timmer av cederträ.

Herrens ord

11Och Herrens (Jahves) ord kom till Salomo, han sade:
12"Detta gäller det hus som du bygger:
    Om du vandrar i (lever efter)
    mina förordningar (ordagrant "saker inristat")
och gör mina påbud (bindande juridiska beslut)
    och håller (vaktar, skyddar, bevarar) alla mina budord (tydliga befallningar)
        och vandra efter dem (lever efter allt detta),
då ska jag stadfästa (etablera) mitt ord hos dig, som jag talat till David, din far,
     13och jag ska bo därinne bland Israels söner,
    och ska inte överge mitt folk Israel."
14Och Salomo byggde huset och fullbordade det.

Interiör

15Och han byggde husets väggar invändigt med plankor av cederträ, från husets golv till takets bjälklag täckte han dem med trä och han täckte husets golv med plankor av cypress. 16Och han byggde 20 alnar [9 meter] i den bakre delen av huset med ceder från golvet till bjälklaget, och han byggde åt sig från huset till helgedomen, till det allra Heligaste. 17Och huset är 40 alnar [18 meter] långt, det är templet framför. 18Allt cederträ inuti huset var utskuret med knoppar och utslagna (öppna) blommor, allt i cederträ, ingen sten var synlig. 19Och han gjorde i ordning helgedomen mitt i husets inre till att ställa Herrens (Jahves) förbundsark där. 20Och framför det allra Heligaste som var 20 alnar [9 meter] långt och 20 alnar [9 meter] brett och 20 alnar [9 meter] högt, överdraget med rent guld, ställde han altaret som var täckt med cederträ. 21Och Salomo pläterade huset invändigt med rent guld, och han drog guldkedjor över väggen framför det allra Heligaste, och han pläterade det med guld. 22Och hela huset pläterade han med guld till dess huset var fullbordat (färdigt), och hela altaret som tillhör det allra Heligaste pläterade han med guld.

[I följande stycke återkommer talet 10 flera gånger. Det är summan av 5 plus 5, nådens tal. Här talas om dubbel nåd. Talet står ofta annars också för styre och makt, se även Upp 17:12; Dan 7:7.]

23Och i det allra Heligaste gjorde han två keruber av olivträ, de var tio alnar [4,5 meter] höga. 24Och fem alnar var kerubens ena vinge och 5 alnar [2,25 meter] kerubens andra vinge, från den yttersta spetsen på den ena vingen till den yttersta spetsen på den andra vingen var det 10 alnar [4,5 meter]. 25Och den andra keruben var 10 alnar [4,5 meter], båda keruberna hade samma mått och samma utformning. 26Höjden på en kerub var 10 alnar [4,5 meter] och likadan var den andra keruben. 27Och han placerade keruberna i husets innersta, och vingen på en kerub var utsträckt så att vingen rörde vid ena väggen och vingen på den andra keruben rörde den andra väggen och deras vingar rörde varandra mitt i huset. 28Och han pläterade keruberna med guld.

[Olivträd växte i Israel och behövde inte importeras via Chiram från Libanon, 1 Kung 5:6–10. Det är naturligt oljigt vilket gjorde att det inte behövde behandlas och oljas in som andra träslag, vilket var lämpligt för de inre delarna av templet där översteprästen gick in en gång per år.]

29Och han snidade alla husets väggar runtom med utskurna motiv av keruber och palmträd och utslagna (öppna) blommor invändigt och utvändigt.

30Och husets golv pläterade han med guld invändigt och utvändigt. 31Och till ingången till det allra Heligaste gjorde han dörrar av olivträ, dörrposten inuti stommen hade fem gångjärn. 32Och på de två dörrarna av olivträ snidade han utskurna keruber och palmträd och utslagna (öppna) blommor, och pläterade dem med guld, och han placerade guldet på keruberna och på palmträden. 33Och till öppningen till templet gjorde han dörrposter av olivträ i en fyrkantig ram, 34och två dörrar av cypressträ. De två dörrbladen på den ena dörren var vikbara och de två dörrbladen på den andra dörren var vikbara. 35Och han skar ut keruber och palmträd och utslagna (öppna) blommor på dem, och han pläterade dem med guld anpassat på det utskurna arbetet.
     36Och han byggde den inre gården med tre rader av huggna stenar och en rad med cederbjälkar.

37I det fjärde året var grunden till Herrens (Jahves) hus lagd i månaden Ziv (Sivan, den andra månaden). 38Och i det elfte året i månaden Bol (Cheshvan), som är den åttonde månaden, var huset fullbordat i alla sina delar enligt alla dess ritningar. Och huset blev byggt på sju år.

Salomos palats

71Och Salomo byggde sitt eget hus 13 år och han fullbordade hela sitt hus. 2Och han byggde huset av Libanons skog, dess längd var 100 alnar och dess bredd var 50 alnar och dess höjd var 30 alnar, på fyra rader av cederpelare med cederbjälkar på pelarna. 3Och det var täckt med cederträ ovanpå, på sidokamrarna som låg på 45 pelare, 15 i rad. 4Och det var bjälkar i tre rader och fönster till fönster i tre rader. 5Och alla öppningar och dörrposterna var kvadratiska, och fönster var mittemot fönster i tre rader. 6Och han gjorde en hall av pelare, dess längd var 50 alnar och dess bredd 30 alnar och en hall "över deras ansikten" och pelare (plural) och en bjälke "över deras ansikten". 7Och han gjorde en tronsal där han skulle döma, en domsal. Och han täckte den med cederträ från golv till golv. 8Och hans hus där han bodde, vid den andra gården bakom tronsalen, var gjort på samma sätt. Han byggde också ett hus till faraos dotter som Salomo hade tagit till hustru, på samma sätt som tronsalen. 9Alla dessa var dyrbara stenar efter måttet på huggna stenar, sågade med sågar, invändigt och utvändigt, från grunden ända upp till murkrönet och från utsidan till den stora gården. 10Och grunden var av dyrbara stenar efter måttet på huggen sten, stora stenar, stenar som var 10 alnar och stenar som var 8 alnar. 11Och ovanpå var dyrbara stenar efter måttet på huggen sten och cederträ. 12Och den stora gården runt om hade tre rader med huggen sten och en rad med cederbjälkar, på samma sätt som den inre gården till Herrens (Jahves) hus och tronsalens gård. 13Och kung Salomo sände och hämtade Chiram ut från Tsor. 14Han var son till en änka från Naftali stam och hans far var en man från Tsor. En kopparslagare, och han var full av vishet och kunskap och yrkesskicklighet, för att arbeta med allt slags kopparslageri. Och han kom till kung Salomo och utförde allt hans arbete. 15Han gjorde de två kopparpelarna, 18 alnar höga vardera, och 12 alnar i omkrets, den andra pelaren lika. 16Och han gjorde de två kapitälen för att sätta på toppen av pelarna. Höjden på det ena kapitälet var 5 alnar och höjden på det andra kapitälet var 5 alnar. 17Han gjorde nät av rutor och kransar av kedjor till kapitälen som var ovanpå pelarna, sju till det ena kapitälet och sju till det andra kapitälet. 18Och han gjorde pelarna och det var två rader runt om på det ena nätet för att täcka kapitälen som var ovanpå granatäpplena och likadant gjorde han till det andra kapitälet. 19Och kapitälen som var ovanpå pelarna i hallen var liljeverk (gjorda, utformade som liljor), 4 alnar. 20Och kapitälen på de två pelarna även över midjan på nätverket, och granatäpplen som var 200 i rader runt om på varje kapitäl. 21Och han satte upp pelarna i templets förhall, och han satte upp den högra pelaren och gav (kallade) den namnet Jachin och han satte upp den vänstra pelaren och gav (kallade) den namnet Boaz. 22Och ovanpå pelarna var liljeverket, så avslutades arbetet med pelarna. 23Och han gjorde det gjutna havet, 10 alnar från kant till kant (diameter), runt i formen och dess höjd var 5 alnar och omkretsen var 30 alnar runtom. 24Och kalebasser (som avlånga knoppar) var under kanten på det runt om, runt det, 10 alnar omgav havet runt havet, kalebasserna var i två rader gjutna i ett stycke (med havet). 25Det stod på tolv oxar, tre vände sina ansikten åt norr, och tre vände sina ansikten åt väster, och tre vände sina ansikten åt söder och tre vände sina ansikten åt öster, och havet var placerat på dem, ovanpå och alla deras bakdelar var inuti (vända mot varandra under havet). 26Och det var en handsbredd tjockt och dess kant var som kanten på en kopp, som en lilja. Det rymde 2 000 bat.

[Chirams tredje projekt var att göra tio flyttbara ställ för att hålla kärl vart och ett av kärlen som behövdes för olika ritualer i templet. Varje kärl rymde omkring 900 liter vatten vilket väger närmare ett ton. Fyllda med vatten var totalvikten över 2 ton!]

27Han gjorde också tio ställ (fundament) av koppar [för vattenkärlen]. Vart och ett var
    4 alnar [1,8 meter] långt,
    4 alnar [1,8 meter] brett och
    3 alnar [1,4 meter] högt.
28Och de var utformade på följande sätt: De hade sidor (kanter, lister), och sidor (kanter, lister) mellan hörnen. 29Och på sidorna, mellan hörnen, fanns [utsmyckningar av] lejon, oxar och keruber, och vid hörnen, både ovan och under lejonen och oxarna, fanns dekorerade hängande kransar (ordagrant: "kransar utformade hängande").

[Budordet att inte göra någon avbild (2 Mos 20:3–5) har genom alla tider präglat judisk konst. Det är lätt att särskilja judisk mosaik, utsmyckningar och mönster eftersom det aldrig avbildar människor eller djur. Istället är det ornament, blommor och växter. I instruktionerna för tabernaklet och dess inredning som Mose ger i 2 Mos 30:17 nämns inget om lejon och oxar för dessa ställ (se även vers 36). Det är möjligt att detta var Chirams idé. Salomo och hans rådgivare måste ha känt till budorden, men resonerade kanske att dessa fundament inte var föremål för egen tillbedjan och gav sitt godkännande. I 5 Mos 17:14–20 ges fem krav på en kung. Senare i hans liv gjorde Salomo tvärtom på flera av dessa punkter, se 1 Kung 11:1–12.]

30Och varje ställ hade fyra kopparhjul och axlar av koppar, och dess fyra hörn hade ett sidostycke under karet där sidostycket var gjutet med en krans på sidan av varje. 31Och dess mun (öppning) invändigt kapitälet och ovanför var 1 aln (45 cm) hög, och dess mun var rund som stället, 1½ aln och på munnen var det snidat, och dess kant var kvadratisk, inte rund. 32Och de fyra hjulen var under… och hjulaxlarna var... , och höjden på ett hjul var 1½ aln. 33Och arbetet på hjulet var som arbetet på ett vagnshjul, dess axlar och dess fälgar och dess ekrar och dess nav var allt gjutet. 34Och där fanns fyra bärarmar vid de fyra hörnen på varje ställ, dess bärarmar var gjorda i ett stycke med stället. 35Och överst på stället fanns en rund omslutning ½ aln hög, … var gjort i ett stycke med det. 36Och på hållarnas sidor och på hörnen ristade han in keruber, lejon och palmer, så många som fick plats på ytan, och kransar däromkring. 37På detta sätt gjorde han tio hållare, alla hade en (samma, likadan) gjutning, ett (samma, likadant) mått och en (samma, likadan) form. 38Och han gjorde tio kopparskålar, en skål rymde 40 volymenheter och varje skål var 4 alnar. Och på varje av de tio ställen en skål. 39Och han placerade ställen, 5 på den högra sidan om huset och 5 på den vänstra sidan om huset och han ställde havet på höger sida om huset österut, vänt mot söder. 40Och Chiram gjorde kärl och skovlar och vattenkaren. Så avslutade Chiram allt arbete som han hade gjort åt Salomo på Herrens (Jahves) hus. 41Två pelare och två kapitälhuvuden som är på toppen av pelarna, och de två näten som täcker de två kapitälhuvudena på toppen av pelarna, 42och de 400 granatäpplena till nätet, två rader granatäpplen till varje nät, för att täcka de två kapitälhuvudena på toppen av pelarna, 43och de tio ställen och de tio skålarna på ställen, 44och havet ett, och de tolv oxarna under havet, 45och kärl och skovlar och skålar, och alla redskap som Chiram gjorde till kung Salomo i Herrens (Jahves) hus, var av polerad koppar. 46På Jordans slätt göt kungen dem, på lermarken mellan Sukkot och Tsartan. 47Och Salomo lämnade alla redskap ovägda för de var alldeles för många, vikten av koppar gick inte att räkna ut. 48Och Salomo gjorde alla redskap som var i Herrens (Jahves) hus, det gyllene altaret och bordet med skådebröd var i guld, 49och menororna, fem på den högra sidan och fem på den vänstra framför det allra Heligaste, av rent guld, och blommorna och lamporna och tängerna av guld, 50och bägarna och vektrimmarna och skålarna och grytorna och fyrfaten, av rent guld, och gångjärnen både till dörrarna i det inre huset, det allra Heligaste, och till husets dörrar som är till templet, av guld. 51Och hela arbetet fullbordades som kung Salomo hade gjort i Herrens (Jahves) hus. Och Salomo förde in föremålen som David, hans far, hade avskilt (helgat), silvret och guldet och redskapen och placerade dem i skattkammaren i Herrens (Jahves) hus.

Templet invigs

Introduktion

8[Detta är det centrala kapitlet i kapitel 3-11 som är en kiasm. Även kapitel 8 är format i en kiasm med sju sektioner där Salomos bön är den centrala delen:

A Introduktion (vers 1–2)
  B Invigning (vers 3–13)
    C Salomo välsignar folket (vers 14–21)
      D Salomos bön (vers 22–54)
    C´ Salomo välsignar folket (vers 55–61)
  B´ Invigning (vers 62–64)
A´ Avslutning (vers 65–66)

Färdigställandet av templet är Salomos största bedrift. Denna byggnad både konkretiserar och symboliserar Israels band med Gud. Mitt i allt detta är det också helt uppenbart att himlarnas Gud inte kan bo i ett hus byggt av människor, något som Salomo också tar upp i sin bön, se vers 27 och Apg 17:24.]


1Vid den tiden (sedan) samlade Salomo Israels äldste och alla stammarnas huvuden (ledare), furstarna för Israels fäders hus till kung Salomo i Jerusalem för att föra upp Herrens (Jahves) förbundsark ut från Davids stad som är Sion. 2Och alla Israels män samlades till kung Salomo vid festen (Lövhyddofesten) i månaden Etanim, som är den sjunde månaden. [Denna månad benämns idag som Tishrei.]

Invigning

3Och alla Israels äldste kom och prästerna tog upp (lyfte) arken. 4Och de förde upp Herrens (Jahves) ark och mötestältet och alla de heliga redskapen som var i tältet, och de bar upp detta, prästerna och leviterna. [Davids stad ligger precis söder om tempelberget och det är en ganska stor höjdskillnad upp till tempelberget i norr.] 5Och kung Salomo och hela Israels församling som var samlade hos honom, var med honom framför arken och offrade får och oxar som inte gick att räkna för det var så många. 6Och prästerna förde in Herrens (Jahves) förbundsark till sin plats, in i husets helgedom, till det allra Heligaste, under kerubernas vingar, 7för keruberna spred ut sina vingar över arkens plats och keruberna täckte arken och dess stavar ovanför den. 8Och stavarna var så långa att ändarna av dem syntes från det Heliga framför det allra Heligaste, men de kunde inte ses utifrån, och där är de till denna dag. 9Det fanns ingenting kvar i arken förutom de två stentavlorna som Mose lade dit vid Chorev, när Herren (Jahve) skar förbund med Israels söner, när de kom ut från Egyptens land. 10Och det skedde när prästerna kom ut från det allra Heligaste att molnet fyllde Herrens (Jahves) hus, 11så att prästerna inte kunde stå och tjäna på grund av molnet, för Herrens (Jahves) härlighet fyllde Herrens (Jahves) hus. 12Sedan sade Salomo: "Herren (Jahve) har sagt att han ska bo i det tjocka (mörka) molnet. [Ordet arafel betyder ett tjockt kraftigt åskmoln och kan därför även översättas som mörker.] 13Jag har verkligen byggt dig ett hus att vistas i, en plats där du kan bo för evigt. [Här står ordet evigt i plural, vilket gör att man också kan översätta det som i evigheters evigheter].

Salomo välsignar folket

14Och kungen vände sitt ansikte om och välsignade hela Israels församling, och hela Israels församling var stående. 15Och han sade: "Välsignad är Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim), som har talat med sin mun till David min far, och i hans hand har fullbordat det. Han sade: 16Från den dag jag förde fram mitt folk Israel ut från Egypten, valde jag ingen stad från alla Israels stammar till att bygga ett hus, så att mitt namn ska vara där, men jag valde David att vara över mitt folk Israel. 17Och det var i Davids hjärta, min far, att bygga ett hus till Herrens (Jahves) namn, Israels Gud (Elohim). 18Men Herren (Jahve) sade till David min far: 'Emedan det var i ditt hjärta att bygga ett hus till mitt namn, gjorde du väl i att det var i ditt hjärta, 19men likväl ska du inte bygga huset, utan din son som ska komma från din länd, han ska bygga huset till mitt namn.' 20Och Herren (Jahve) har bekräftat sitt ord som han talade, och jag har rests upp i min far Davids ställe och sitter på Israels tron, som Herren (Jahve) talade (lovade), och har byggt huset till Herren (Jahve) Israels Guds (Elohims) namn. 21Och där har jag gjort en plats för arken vari Herrens (Jahves) förbund finns, som han skar med våra fäder när han förde dem ut ur Egyptens land."

Salomos bön

22Och Salomo stod inför Herrens (Jahves) altare framför hela Israels församling och sträckte ut sina händer mot himlarna 23och sade: "Herre (Jahve) Israels Gud (Elohim) det finns ingen Gud (Elohim) lik dig i himlarna däruppe och på jorden längst ner, som håller (vaktar, skyddar, bevarar) förbund och nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) med dina tjänare, som vandrar inför ditt ansikte med hela sitt hjärta, 24som du har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) med din tjänare David, min far, som du talade till honom, och du talade med din mun och med din hand har du fullbordat det, som det är till denna dag. 25Och nu Herre (Jahve) Israels Gud (Elohim), håll (vakta, skydda, bevara) till din tjänare David, min far, det som du har talat till honom, och sagt: "Det ska inte saknas en ättling till dig (ordagrant: huggas av till dig en man från) framför mitt ansikte som sitter på Israels tron, om bara dina söner håller (vaktar, skyddar, bevarar) deras vägar till att vandra inför mitt ansikte, som du har vandrat inför mitt ansikte." 26Och nu Israels Gud (Elohim), låt ditt ord, jag ber dig, bli bekräftat som du har talat till din tjänare David, min far.

27Kan då verkligen Gud bo på jorden? [Nej, självklart inte] Se, himlarna och himlarnas himlar [hela universum till sin yttersta gräns], de kan inte rymma dig, hur mycket mindre detta hus som jag har byggt! 28Vänd dig ändå hit (svara med din favör och närhet), hör din tjänares bön och åkallan, Herre, min Gud. Svara på det rop och den bön som din tjänare nu ber inför dig i dag. 29Låt dina ögon vara öppna mot detta hus – mot den plats som du har sagt: "Mitt namn ska vara där" – så att du hör den bön som din tjänare ber, när han vänder sig mot denna plats. 30Svara på din tjänares och ditt folk Israels bön, när de vänder sig i bön mot denna plats. Hör (lyssna till) dem från himlarna, där du bor. Hör (lyssna till) dem och förlåt dem [deras synd].

31När en man syndar mot sin granne och ett löfte avkrävs honom för att få honom att avlägga en ed, och han kommer och avlägger en ed inför ditt altare i detta hus, 32hör (lyssna) då du i himlarna och gör och döm din tjänare, förklara den onde skyldig och låt hans egna vägar komma över hans huvud, och rättfärdiga den rättfärdige till att ge honom efter hans rättfärdighet. 33När ditt folk Israel är nedslaget framför fienden, när de syndar mot dig, om de vänder om igen till dig och bekänner ditt namn och ber och bönfaller till dig i detta hus, 34och du hör (lyssnar) i himlarna och förlåter ditt folk Israels synd, och för dem tillbaka till landet som du gav deras fäder.

35När himlarna är stängda och det inte regnar, när de syndar mot dig, om de ber mot denna plats och bekänner ditt namn och vänder om från sin synd när du hemsöker dem, 36och du hör (lyssnar) i himlarna och förlåter dina tjänares synd och ditt folk Israel, när du undervisar dem den goda vägen som de ska vandra, och sänder regn över landet som du har gett till ditt folk som ett arv.

37Om det blir hungersnöd i landet, om det blir pest, om det blir rost eller mjöldagg, gräshoppor eller larver, om fienden belägrar dem i deras städers land, vilken plåga som helst, vilken sjukdom som än drabbar, 38alla böner, alla enträgna böner som bes av alla människor av hela ditt folk Israel, som varje man ska veta (vara väl förtrogen med) sitt eget hjärtas sjukdom (sår, plåga) och sträcker ut sina händer mot detta hus, 39då ska du höra (lyssna) i himlarna, din boning, och förlåta och göra och ge till var man i enlighet med alla hans vägar, vars hjärta du känner, för du ensam är intimt förtrogen med hjärtat hos alla människornas söner (varje människa individuellt), 40för att de ska vörda dig alla dagar som de lever i landet som du har gett till deras fäder.

41Främlingar som inte tillhör ditt folk Israel, ska komma från avlägsna länder på grund av ditt namn (ryktet om dig) [din närvaro]. 42När de hör talas om ditt stora namn och din starka hand (din förmåga att utföra mäktiga gärningar) och din utsträckta arm, ska de komma och be vända mot detta tempel.
     43[Herre] Hör (lyssna) då från himlarna, din boning, och svara på alla böner från främlingarna. Då ska alla folk på jorden lära känna (bli intimt förtrogna med) ditt namn och i vördnadsfull tillbedjan frukta dig som ditt folk Israel gör, och förstå att detta tempel jag byggt är helgat åt ditt namn (tillhör dig). [Detta är en profetisk bön som visar att evangeliet ska förkunnas för hela världen, så som det blev när lärjungarna fullföljde missionsbefallningen.]

44Om ditt folk går ut i strid mot sina fiender, vilken väg du än sänder dem, och de ber till Herren (Jahve) mot staden som du har valt och mot huset som jag har byggt till ditt namn, 45och hör (lyssna) du i himlarna deras böner och deras enträgna böner och utför deras sak. 46När de syndar mot dig – för det finns ingen människa som inte syndar – och du blir vred på dem och ger dem till fienden så att de för bort dem som fångar till fiendens land, långt bort eller nära, 47om de där kommer till besinning i landet dit de förts i fångenskap, och vänder om och bönfaller till dig i landet dit de har förts som fångar och säger: "Vi är skyldiga och vi har syndat vi har gjort det onda." 48Om de kommer tillbaka till dig med hela deras hjärta och med hela deras själ i deras fienders land som förde dem i fångenskap, och ber till dig mot deras land som du gav till deras fäder, staden som du har valt och huset som jag har byggt till ditt namn, 49hör (lyssna) du till deras böner och deras innerliga bön i himlarna, din boning, och utför deras sak. 50och förlåt ditt folk som har syndat mot dig, och alla deras överträdelser varmed de har överträtt mot dig, och ge dem nåd (barmhärtighet, oändlig nåd – hebr. rachamim) inför dem som förde bort dem i fångenskap, så att de ska ge nåd (rachamim) mot dem. 51För de är ditt folk och ditt arv som du har fört ut från Egypten, från mitten av järnugnen. 52Låt dina ögon vara öppna för dina tjänares böner och ditt folk Israels innerliga böner, till att höra (lyssna) till dem när än de ropar till dig. 53För du har avskilt dem från alla jordens folk, till att vara ditt arv som du har talat genom din tjänare Moses hand när du förde ut våra fäder ur Egypten, Herrarnas Herre (Adonai Jahve)." 54Och det skedde när Salomo slutat att be till Herren (Jahve) alla böner och dessa innerliga böner, att han reste sig från framför Herrens (Jahves) altare, från att knäböja på sina knän med sina händer uppsträckta mot himlarna.

Salomo välsignar folket

55Och han stod och välsignade hela Israels församling med en hög (stark) röst och sade: 56"Välsignad är Herren (Jahve) som har gett vila (betyder även ro och tröst – hebr. menocha) till sitt folk Israel i enlighet med alla hans ord (löften), inte ett enda ord som han talat har misslyckats (inget löfte har uteblivit, alla ord har blivit som de talats), som han talade genom sin tjänare Moses hand. 57Herren vår Gud (Jahve Elohim) är med oss, som han var med våra fäder, låt honom inte lämna oss och inte överge oss, 58så att han lutar (böjer, sträcker) våra hjärtan mot honom, till att vandra på hans vägar, och hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) och hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och hans påbud (bindande juridiska beslut) som han har befallt våra fäder. 59Och låt dessa mina ord som jag har bett inför Herrens (Jahves) ansikte vara nära Herren vår Gud (Jahve Elohim) dag och natt, så att han kan utföra (upprätthålla) sin tjänares sak och kan utföra (upprätthålla) sitt folk Israels sak, som behövs varje dag, 60så att alla jordens folk ska veta att Herren (Jahve) är Gud (Elohim), det finns ingen annan. 61Och låt era hjärtan vara fullkomliga (kompletta, fullständiga, hela) med Herren er Gud (Jahve Elohim) till att vandra i hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) som det är idag."

Invigning

62Och kungen och hela Israel med honom offrade offer inför Herrens (Jahves) ansikte. 63Och Salomo offrade shalomoffer som han offrade till Herren (Jahve), 22 000 oxar och 120 000 får. Så avskilde (invigde) kungen och alla Israels söner Herrens (Jahves) hus. 64Samma dag helgade kungen den mellersta gården som var framför Herrens (Jahves) hus, för där offrade han brännoffret och matoffret och det feta från shalomoffret, eftersom kopparaltaret som var inför Herrens (Jahves) ansikte, var för litet för att ta emot brännoffret och matoffret och det feta från shalomoffret.

Avslutning

65Och Salomo höll fest vid denna tid och hela Israel med honom, en stor församling från Chamats ingång till Egyptens bäck, inför Herren vår Guds (Jahve Elohims) ansikte, sju dagar och sju dagar, fjorton dagar. 66På den åttonde dagen sände han iväg folket och de välsignade kungen och gick till sina tält glada och med goda hjärtan, för all den godhet som Herren (Jahve) hade visat till David hans tjänare och till Israel hans folk.

Herren godkänner templet

9[Denna episod avslutar bokens redogörelse för Salomos första 20 år som regent, se 1 Kung 9:10. Han hade tidigare fått ett ord från Herren att bygga templet i Givon, se 1 Kung 6:11–13. Detta ord från Herren sker troligtvis natten efter templets invigning som beskrevs i förra kapitlet, se 2 Krön 7:12.]

1Och det skedde när Salomo hade avslutat bygget av Herrens (Jahves) hus och kungens hus och allt som Salomo längtat efter (villigt förbundit sig vid att göra, hebr. chesheq), det som behagade honom (han själv hade glädje i, hebr. chafets) att göra, 2att Herren (Jahve) uppenbarade sig för Salomo en andra gång, som han hade uppenbarat sig för honom i Givon. [1 Kung 3:5] 3Och Herren (Jahve) sade till honom:
"Jag har hört dina förböner och dina innerliga böner som du har bett inför mitt ansikte. Jag har helgat (avskilt) detta hus som du har byggt för att placera mitt namn där för evigt, och mina ögon och mitt hjärta ska vara där alla dagar (oavbrutet så länge tiden varar, till dagarnas slut).
     4Och du, om du vandrar inför mitt ansikte som David din far vandrade i hjärtats renhet (integritet, fullhet, helhjärtat – hebr. tam, delar rot med tamim som är rituell renhet och beskriver det felfria och perfekta offret) och i uppriktighet, och gör allt det som jag har befallt dig och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina förordningar (ordagrant 'saker inristat') och mina påbud (bindande juridiska beslut), 5då ska jag stadfästa ditt kungarikes tron över Israel för evigt, så som jag talade (lovade) till David din far och sade: 'Det ska inte saknas en ättling till dig (ordagrant: huggas av till dig en man från) framför mitt ansikte som sitter på Israels tron.' [2 Sam 7:16]
     6Men om du vänder bort från att följa mig, du eller dina söner, och inte håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina budord (tydliga befallningar) och mina förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag har gett framför er, utan går och tjänar andra gudar och tillber dem, 7då ska jag hugga av Israel, ut från landet som jag har gett dem, och detta hus som jag har helgat (avskilt) till mitt namn, ska jag kasta bort från mitt ansikte, och Israel ska bli ett ordspråk och ett skällsord bland alla folkslag. 8Och detta hus som är så högt, alla som går förbi det ska bli förvånade och ska väsa, och när de säger: 'Varför har Herren (Jahve) gjort så mot landet och mot detta hus?' 9då ska man svara: "Eftersom de övergav Herren (Jahve) deras Gud (Elohim) som förde deras fäder ut från Egyptens land, och tog tag i (med ett fast, säkert grepp) andra gudar och tjänade dem, därför har Herren (Jahve) låtit all denna ondska komma över dem."

Chiram från Tsor

10Och det skedde i slutet av det tjugonde året, när Salomo hade byggt de två husen: Herrens (Jahves) hus [templet, som tog 7,5 år] och kungens hus [sitt palats som tog 13 år, se 1 Kung 7:1], 11att Chiram, Tsors kung, hade försett Salomo med cederträ och cypressträ och med guld, efter alla hans önskemål, då (vid den tiden) gav kung Salomo till Chiram 20 städer i Galiléens land. [Troligtvis i nordvästra delen, nära Tsor.] 12Och Chiram kom från Tsor för att se städerna som Salomo gett honom, men de behagade inte hans ögon. 13Och han sade: "Vilka städer är detta som du har gett mig min bror?" Och de gavs namnet Kavol, (som de heter) till denna dag.

[Kavol betyder bunden, fjättrad. Namnet återfinns en gång tidigare i Jos 19:27, där det är en stad i Ashers område vid gränsen mot Tsor (någon mil öster om Haifa och Akko). Chiram verkar plocka upp namnet på den staden, och använda den på hela detta område. Ordet låter lite som de hebreiska orden för något värdelöst eller flyktigt. Den judiske historikern Josefus skriver att det låter som "inte behagligt" på feniciska. Troligtvis var dessa städer i dåligt skick. Chiram tar inte emot dessa städer, så Salomo byggde senare upp dessa städer och lät hebréer flytta dit, se 2 Krön 8:2]

14Och Chiram sände 120 talenter [4 ton] guld till kungen. [1 Krön 22:14]

Organisation

15Och detta är orsaken till den arbetsstyrka (skatt, arbetsplikt, tvångsarbetare – hebr. mas) som kung Salomo samlade för att bygga
    Herrens (Jahves) hus
    och sitt eget hus
    och Millo [försvarsmuren och förstärkningsvallen för palatset]
    och Jerusalems mur
    och [städerna] Chatsor [norr om Galileiska sjön]
    och Megiddo [i Jezereldalen]
    och Gezer [handelsstaden halvvägs mellan Joppe och Jerusalem].

16Farao, Egyptens kung, hade gått upp och tagit Gezer [handelsstad halvvägs mellan Joppe och Jerusalem] och bränt det i eld och slagit kananeerna som bodde i staden och gett den som en del till sin dotter, Salomos hustru. [Han gifte sig med henne tidigt, se 1 Kung 3:1. Att hon får ett eget hus visar en särställning bland Salomos 700 fruar, se 1 Kung 7:8; 11:3.] 17Och Salomo byggde Gezer och Beit-Choron, det nedre, 18och Baalat och Tadmor [Palmyra; mellan Damaskus och Eufrat] i öknen, i landet, 19och alla förrådsstäder som Salomo hade, och städerna till hans vagnar och städerna till hans ryttare, och det som Salomo längtat efter (villigt förbundit sig vid att göra, hebr. chesheq) att bygga för sin tillfredsställelse (hebr. chashaq) i Jerusalem och i Libanon och i hela landet som han rådde över. [30 000 rekryterades för dessa projekt, se 1 Kung 5:13; 12:4.]
     20Allt folk som var kvar av amoréerna, hettiterna, periseerna, hivéerna och jevuséerna som inte tillhörde Israels söner, 21sönerna som var kvar efter dem i landet som Israels söner inte helt kunnat utrota, av dem tog Salomo en skatt som slavar till denna dag. 22Men av Israels söner gjorde Salomo ingen till slav, utan de var stridsmän och hans tjänare och hans furstar och hans härförare och ledare för hans vagnar och ryttare. 23Detta är hövitsmännen över Salomos arbete, 550 som var ledare för folket som utförde arbetet.
     24Men faraos dotter [i Egypten] kom ut från Davids stad [Jerusalem] till sitt hus som byggdes till henne, sedan byggde han Millo [försvarsmuren och förstärkningsvallen för palatset, se vers 15].
     25Och tre gånger om året offrade Salomo brännoffer och shalomoffer på altaret som han byggt till Herren (Jahve) och offrade där på altaret [1 Kung 8:22] inför Herrens (Jahves) ansikte [3 Mos 3:1]. Så fullbordade han huset. [Tre gånger om året är vid de tre vallfartshögtiderna Pesach, Shavuot och Sukkot, se 2 Mos 23:14–17; 5 Mos 16:1–17.]
     26Och kung Salomo gjorde (lät tillverka) skepp i Etsion-Gever som är vid Elot [nuvarande Eilat] på stranden till Vasshavet i Edoms land. 27Och Chiram sände sina tjänare till skeppen, sjömän som hade kunskap om havet, tillsammans med Salomos tjänare. 28Och de kom till Ofir [region känd för sitt guld, se Job 28:16; Jes 13:12; troligtvis söder om Röda havet] och köpte guld därifrån, 420 talenter [16 ton], och förde till kung Salomo.

Drottningen av Saba besöker Salomo

10[Detta kapitel hör tematiskt i kiasmen ihop med 1 Kung 3:16–28 där två kvinnor kommer till Salomo och han dömer med vishet.]

1När drottningen av Saba fick höra ryktet om Salomo och Herrens namn [sambandet mellan hans ära och hans gudsrelation, hans moraliska och andliga vishet], kom hon för att sätta honom på prov med svåra frågor (ordspråk, problem).

[Saba låg antagligen i södra Arabien och var ett stort rike som kan ha sträckt sig över Röda havet ända till Etiopien. Sträckan upp till Israel genom öken och bergigt landskap är över tvåhundra mil. Det var vanligt att man diskuterade praktiska, existentiella och etiska problem genom ordspråksliknande frågor och svar. I Ordspråksboken finns många av dessa nedskrivna. Ett exempel på en fråga som drottningen kunde ha ställt var: "Vilken kroppsdel är starkast?" Salomo skulle då ha svarat: "Tungan, eftersom den har makt över död och liv", se Ords 18:21.]

2Hon kom till Jerusalem med ett mycket stort följe, kameler lastade med väldoftande kryddor, guld i mängd och dyrbara ädelstenar. Hon besökte Salomo och samtalade med honom om allt som låg på hennes hjärta. 3Salomo svarade på alla hennes frågor. Det fanns ingenting som var dolt för kungen (någon fråga som var för komplex), han kunde ge henne svar på allt. 4När drottningen av Saba själv såg all Salomos vishet, såg huset som han byggt [hans eget palats eller templet], 5rätterna på hans bord, hur tjänarna satt vid borden, hur de personliga tjänarna betjänade, hur de var klädda, hans munskänkar (vinprovare), och brännoffren som han bar fram i Herrens hus, blev hon helt mållös (tappade hon andan).
     6Hon sade till kungen: "Det var alltså sant, det jag hörde i mitt land om dig och din vishet. 7Jag trodde inte på det förrän jag kom hit och fick se det med egna ögon. Ändå hade man inte ens berättat hälften för mig, din vishet och ditt välstånd överträffar allt jag fått höra." 8Lyckliga är dina män, lyckliga är dina tjänare, dessa som står inför dig oavbrutet hörande din vishet. 9Välsignad är Herren din Gud (Jahve Elohim) som lutar sig mot dig och ger (har satt) dig på Israels tron, eftersom Herren (Jahve) älskar Israel för evigt och därför har gjort dig till kung till att göra rätt och rättfärdighet."
     10Och hon gav kungen 120 talenter [4 ton] guld och kryddor i mycket stora mängder och dyrbara stenar, där kom aldrig mer en så stor myckenhet av kryddor som den Sabas drottning gav kung Salomo.
     11Och även Chirams skepp som förde guld från Ofir, förde in från Ofir stora mängder sandelträ och dyrbara stenar. 12Och av sandelträet gjorde kungen pelare till Herrens (Jahves) hus och till kungens hus, harpor och psaltare till sångarna. Sådant sandelträ har inte kommit och inte setts till denna dag.
     13Och kung Salomo gav Sabas drottning allt hon önskade, som hon bad om, förutom det han gav till henne som kung Salomos hand. Och hon vände och gick till sitt land, hon och hennes tjänare.

Salomos stora vishet och välstånd

Årlig intäkt

14Vikten av guldet som kom till Salomo under ett år var 666 talenter [23 ton] guld, 15förutom det som kom med handelsmännen och från handelsresorna och alla kungens araber och landets guvernörer.

De årliga intäkterna i guld på 23 ton var under Israels storhetstid, det är mycket, men inte orimliga siffror. I Egypten finns en inskription där Shishak (faro i Egypten 945-922 f.Kr.) donerar 200 ton guld till gudarna, en del av detta måste ha kommit från Jerusalem, se 2 Krön 12:2, 9. Några århundraden senare vid Alexander den stores seger vid Persepolis värderades guldet och silvret där till 120 000 talenter (4 500 ton).

• Det uppskattas att 190 000 ton guld har gräfts fram genom historien (skulle rymmas i en kub som mäter 28 meter på varje sida).
• Den internationella valutafonden har 2 814 ton guld.(2021).
• Sveriges riksbank har 125 ton guld (2022).

Guldsköldar

16Och kung Salomo gjorde 200 långsköldar (hebr. tsina) av hamrat guld. 600 viktenheter [shekel] guld gick åt till en sköld. [Skölden var gjord av trä och belagd med 7 kg guld.] 17Och han gjorde 300 sköldar (hebr. magen) av hamrat guld, tre minor (hebr. mane) guld gick åt till en sköld. [Dessa sköldar hade hälften så mycket guld, se 2 Krön 9:16] Och kungen placerade dem i Libanons skogshus.

[Dessa 500 sköldar var troligtvis placerade på de 13,5 meter höga väggarna. Huset var 46 meter långt och 23 meter brett, se 1 Kung 7:2. Se även 1 Kung 14:26–28.]

Tron

18Och kungen [Salomo] gjorde (lät tillverka) en stor tron av elfenben och förgyllde den med finaste (bästa) guld. 19Det var sex trappsteg till tronen och tronens huvud (den översta delen) var runt i bakstycket (ryggsidan, ordagrant "bakom den") och det var armstöd på båda sidor om sittplatsen, och två lejon stod bredvid armstöden. 20Och tolv lejon stod där, ett på ena sidan och ett på andra sidan på de sex trappstegen. Det fanns ingenting liknande tillverkat i något annat kungarike.

Allt var av guld!

21Och alla kung Salomos dryckeskärl var av guld och alla redskap i Libanons skogshus var av rent guld, ingenting var av silver, det räknades inte som värdefullt under Salomos dagar. 22För kungen hade Tarshishskepp på havet med Chirams skepp. Vart tredje år kom Tarshishskeppen och hade med sig guld och silver, elfenben och apor och påfåglar.

23Och kung Salomo överträffade alla jordens kungar i rikedom och i vishet. 24Och hela jorden uppsökte Salomos ansikte för att höra hans vishet, som Gud (Elohim) hade lagt i hans hjärta. 25Och de förde med sig varje man sin gåva, redskap av silver och redskap av guld och dräkter och rustningar och kryddor, hästar och mulor, föremål år efter år.
     26Och Salomo samlade ihop vagnar och ryttare, och han hade 1 400 vagnar och 12 000 ryttare som han placerade i vagnsstäderna och med kungen i Jerusalem. 27Och kungen lät silver vara lika vanligt i Jerusalem som stenar och cedrar [dess värde] lät han vara lika vanligt [fanns det så stor mängd av] som sykomorträd i Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd]. 28Och Salomos hästar hade förts ut från Egypten och från Qeve [Sicilien], kungens köpmän köpte dem från Qeves män för ett fast pris. 29Och en vagn kom upp och gick ut från Egypten för 600 shekel [priset av 6,6 kg] silver och en häst för 150 [shekel silver – motsvarar 1,7 kg]. Och lika till hettiternas kungar och för Arams kungar, de förde ut dem för ett fast pris.

Salomos giftermål med utländska kvinnor

11[Detta stycke ramar in kiasmen i kapitel 3-11. Just giftemålen med utländska kvinnor var det som han inte skulle göra, och visade få honom på fall. Inom arkeologin har man på senare år börjat göra analyser av fingeravtryck på lerskärvor. I utrgärvningar där det finns kananeiska tempel (bl.a. Tel Burna 2022) har har man sett att just avgudar, figuriner, masker och kärl för religöst bruk var gjorda av kvinnliga krukmakare, medan vanliga kärl var gjorda av män. Här bekräftar arkeologin att just utländska kvinnor var invloverade att skapa dessa okulta föremål.]

1Och kungen Salomo älskade många främmande kvinnor vid sidan av faraos dotter, moabitiska kvinnor, ammoniter, edomiter, zidonier och hettiter 2från folkslagen om vilka Herren (Jahve) sagt till Israels söner: "Ni ska inte komma och gå bland dem och de ska inte komma och gå bland er, för de ska med säkerhet vända bort era hjärtan efter deras gudar." Salomo höll (klistrade) sig till dessa i kärlek. 3Och han hade 700 fruar, prinsessor, och 300 konkubiner, och hans fruar vände bort hans hjärta. 4Och det hände när Salomo var gammal att hans fruar vände bort hans hjärta till andra gudar, och hans hjärta var inte fullkomligt med Herren hans Gud (Jahve Elohim), som hans far Davids hjärta. [Ordet fullkomligt här är shalam och delar rot med ordet shalom som handlar om att ha både frid och fred med Gud, men också om att vara komplett, helöverlåten och "en-hjärtad"]. 5Och Salomo gick efter ashtoret, zidoniernas gudinna och efter milkom amoréernas vidrighet. 6Och Salomo gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, och inte fullt efter Herren (Jahve) som David, hans far. 7Vid den tiden byggde Salomo en hög plats till chemos, Moavs vidrighet, på berget som är framför Jerusalem, och till molok, Ammons söners vidrighet. 8Och så gjorde han till alla sina främmande fruar som offrade offer till sina gudar. 9Och Herren (Jahve) var vred på Salomo eftersom hans hjärta var bortvänt från Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim), som hade uppenbarat (visat) sig för honom två gånger, 10och hade befallt honom angående dessa ting, för att han inte skulle gå efter andra gudar, men han höll (vaktade, skyddade, bevarade) inte det som Herren (Jahve) hade befallt. 11Och Herren (Jahve) sade till Salomo: "Eftersom detta finns i ditt sinne och du inte har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) mitt förbund och mina förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag har befallt dig, ska jag med säkerhet riva isär kungariket från dig och ska ge det till dina tjänare. 12Men jag ska inte göra det i dina dagar, för din far Davids skull, men jag ska riva isär det ur handen på din son. 13Men jag ska inte riva bort hela kungariket, jag ska ge en stam till din son, för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull som jag har utvalt." 14Och Herren (Jahve) reste upp en motståndare till Salomo, edomiten Hadad, han var av kungens säd i Edom (ättling till Edoms kung). 15För det skedde när David var i Edom att Joav, arméns hövitsman, gick upp för att begrava de slagna och han slog alla män i Edom, 16för Joav och hela Israel stannade där sex månader till dess han hade huggit av varje man i Edom, 17att Hadad flydde, han och några edomiter från hans fars tjänare med honom, och de gick till Egypten, då var Hadad en liten yngling (förmodligen i 5-10 års ålder). 18Och de steg upp från Midjan och kom till Paran och de tog män med sig från Paran och kom till Egypten, till farao, Egyptens kung som gav honom ett hus och tilldelade honom underhåll och gav honom mark. 19Och Hadad fann nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i faraos ögon så att han gav honom till hustru sin egen frus syster, drottning Tachpeneis syster. 20Och Tachpeneis syster födde en son till honom, Genuvat, som Tachpeneis avvande i faraos hus, och Genuvat var i faraos hus bland faraos söner. 21Och när Hadad i Egypten hörde att David sov hos sina fäder och att Joav, arméns hövitsman var död, sade Hadad till farao: "Låt mig lämna så att jag kan gå till mitt eget land." 22Och farao sade till honom: "Men vad har du saknat hos mig, varför ber du att få gå till ditt eget land?" Och han svarade: "Ingenting, men låt mig få lämna ändå." 23Och Gud (Elohim) reste upp en annan motståndare till honom, Rezon Eljadas son, som hade flytt från sin herre Hadadezer, Tsovas kung. 24Och han samlade män runt honom och blev hövitsman för en trupp när David slog dem, och de gick till Damaskus och bodde där och regerade i Damaskus. 25Och han var en motståndare till Israel alla Salomos dagar, förutom de bekymmer som Hadad orsakade, och han avskydde Israel och regerade över Aram. 26Och Jerovam, Nevats son, en efraimit från Tsereda, en Salomos tjänare vars mor var Tseroa, en änka, han lyfte också sin hand mot kungen. 27Och detta var anledningen till att han lyfte upp sin hand mot kungen: Salomo byggde Millo och reparerade sprickorna i sin far Davids stad. 28Och mannen Jerovam var en mäktig stridsman, och Salomo såg den unga mannen att han var flitig och han gav honom ansvar över alla arbetare från Josefs hus. 29Och det skedde vid den tiden när Jerovam gick ut från Jerusalem att profeten Achija, shiloniten, fann honom på vägen. Och han hade klätt sig själv i en ny mantel och de två var ensamma på fältet. 30Och Achija tog den nya manteln som han hade på sig och rev isär den i tolv bitar. 31Och han sade till Jerovam: Ta dig tio bitar, för så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Se jag ska riva kungariket ur Salomos hand och ska ge tio stammar till dig, 32men han ska ha en stam för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull, staden som jag har utvalt bland alla Israels stammar, 33eftersom de har övergett mig och har tillbett ashtoret, zidoniernas gudinna, chemos Moavs gud och milkom amoréernas gud, och inte vandrat på mina vägar till att göra det som är rätt i mina ögon och hålla (vakta, skydda, bevara) mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och mina påbud (bindande juridiska beslut) som hans far David gjorde. 34Men jag ska inte ta hela kungariket ur hans hand utan jag ska låta honom vara furste alla hans livs dagar, för min tjänare Davids skull som jag valde, eftersom han höll (vaktade, skyddade, bevarade) mina budord (tydliga befallningar) och mina förordningar (ordagrant "saker inristat"). 35Men jag ska ta kungariket ur hans söners händer och ska ge det till dig, 10 stammar. 36Och till hans son ska jag ge en stam, så att David min tjänare alltid har en lampa inför mitt ansikte i Jerusalem, staden som jag har valt åt mig för att placera mitt namn där. 37Och jag ska ta dig och du ska regera över allt som din själ önskar och ska vara kung över Israel. 38Och det ska ske om du lyssnar till allt jag befaller dig och vandrar på mina vägar och gör allt som är rätt i mina ögon till att hålla (vakta, skydda, bevara) mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och mina budord (tydliga befallningar), som David min tjänare gjorde, att jag ska vara med dig och ska bygga till dig ett stadigt hus, som jag byggde för David, och ska ge Israel till dig. 39Och för detta ska jag hemsöka Davids säd, men inte för alltid. 40Salomo försökte därför döda Jerovam, men Jerovam steg upp och flydde till Egypten, till Shishaq, Egyptens kung, och var i Egypten till Salomos död. 41Vad mer som är att säga om Salomo och allt som han gjorde och hans vishet, det finns skrivet i Salomos gärningars bok (Salomos krönika). 42Och tiden som Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel var 40 år. 43Och Salomo sov med sina fäder och blev begraven i sin far Davids stad, och Rechavam, hans son regerade i hans ställe.

Norra riket (kap 12-16)

Jerobeam

12[I detta stycke beskrivs de sju första kungarna i det norra riket.]

1Och Rechavam gick till Shechem, för hela Israel hade gått till Shechem för att göra honom till kung. 2Och det skedde när Jerovam, Nevats son, hörde om det, för han var fortfarande i Egypten dit han hade flytt från kung Salomos ansikte, och Jerovam bodde i Egypten, 3att de sände och kallade på honom så att Jerovam och hela Israels församling kom och talade till Rechavam och sade: 4"Din far gjorde vårt ok tungt, gör därför du din fars tunga tjänst och hans tunga ok som han lade på oss lättare, och vi ska tjäna dig." 5Och han sade: "Lämna tre dagar och kom sedan tillbaka till mig." Och folket lämnade. 6Och Rechavam tog råd från äldre män som stått inför Salomo hans far när han fortfarande levde och sade: "Vilket råd ger ni mig att svara till detta folk?" 7Och de talade med honom och sade: "Om du vill vara en tjänare för detta folk idag, och vill tjäna dem, svara dem och tala goda ord till dem, då ska de vara dina tjänare för alltid." 8Men han övergav de äldre männens råd som de hade gett honom och tog råd av unga män som vuxit upp med honom och stod inför hans ansikte. 9Och han sade till dem: "Vilket råd ger ni som jag ska svara till detta folk som har talat till mig och sagt: Gör din fars ok som han lagt på oss lättare?" 10Och de unga männen som vuxit upp med honom svarade honom och sade: "Så ska du göra med folket som har talat till dig och sagt: Din far gjorde vårt ok tungt men du ska lätta det för oss, så ska du tala till dem: Mitt lillfinger är tjockare än min fars länder. 11Och om min far belastade er med ett tungt ok, ska jag belasta ert ok ytterligare. Min far tuktade er med piskor men jag ska tukta er med skorpioner." 12Och Jerovam och hela folket kom till Rechavam den tredje dagen som kungen hade bett dem och sagt: "Kom till mig den tredje dagen." 13Och kungen svarade folket hårt och övergav rådet som de äldre männen hade gett honom, 14och talade till dem efter de yngre männens råd och sade: "Min far gjorde ert ok tungt, men jag ska belasta ert ok ytterligare, min far tuktade er med piskor men jag ska tukta er med skorpioner." 15Och kungen lyssnade inte till folket, för det var något som Herren (Jahve) lät ske för att han skulle stadfästa sitt ord som Herren (Jahve) hade talat genom Achijas hand, shiloniten, till Jerovam Nevats son. 16Och när hela Israel såg att kungen inte lyssnade på dem svarade folket kungen och sade: "Vilken del har vi i David? Vi har inget arv i Jishajs son, till era tält Israel, se om ditt eget hus David." Och Israel gick till sina tält. 17Och Israels söner som bodde i Juda städer, Rechavam regerade över dem. 18Och kung Rechavam sände Adoram som var skattmästare, men hela Israel stenade honom med stenar så att han dog. Och kung Rechavam skyndade sig att stiga upp i sin vagn för att fly till Jerusalem. 19Och Israel gjorde uppror mot Davids hus till denna dag. 20Och det skedde när hela Israel hörde att Jerovam hade kommit tillbaka att de sände och kallade honom till församlingen och gjorde honom till kung över Israel. Där fanns ingen som följde Davids hus utom Juda stam. 21Och när Rechavam kom till Jerusalem församlades hela Juda hus och Benjamins stam 180 000 utvalda män som var stridsmän, för att strida mot Israels hus för att föra kungariket tillbaka till Rechavam, Salomos son. 22Men Guds (Elohims) ord kom till Shemaja en gudsman, (Gud) sade: 23"Tala till Rechavam, Salomos son Juda kung och till hela Juda hus och Benjamin och till resten av folket och säg: 24Så säger Herren (Jahve): Ni ska inte gå upp, inte strida mot era bröder, Israels söner. Återvänd var man till sitt hus, för detta är inte från mig." Och de lyssnade till Herrens (Jahves) ord och återvände och gick sin väg enligt Herrens (Jahves) ord. 25Och Jerovam byggde Shechem i Efraims bergsland och bodde där och han gick därifrån och byggde Penoel. 26Och Jerovam sade (tänkte) i sitt hjärta: "Nu ska kungariket återvända till Davids hus. 27Om folket går upp och offrar offer i Herrens (Jahves) hus i Jerusalem då kommer folkets hjärta att återvända till sin herre, till Rechavam Juda kung, och de kommer att döda mig och återvända till Rechavam Juda kung." 28Och kungen tog råd och gjorde två kalvar av guld och han sade till dem: "Ni har gått upp länge nog till Jerusalem, se era gudar Israel, som förde er upp ur Egyptens land." 29Och han placerade en i Betel och den andra placerade han i Dan. 30Och detta blev en synd, för folket gick och tillbad framför den ända till Dan. 31Och han gjorde hus på höga platser och gjorde präster från hela folket som inte var Levis söner. 32Och Jerovam påbjöd en fest i den åttonde månaden på den femtonde dagen i månaden som liknade festerna i Juda, och han gick upp till altaret. Detta gjorde han i Betel och offrade till kalven som han hade gjort, och han placerade prästen i Betel på den höga platsen som han hade gjort. 33Och han gick upp till altaret som han hade gjort i Betel på den femtonde dagen i den åttonde månaden, den åttonde månaden som han hade bestämt i sitt eget hjärta, och han påbjöd en fest för Israels söner och gick upp till altaret och offrade. 131Och se, där kom en gudsman från Juda med Herrens (Jahves) ord till Betel, och Jerovam stod vid altaret för att offra. 2Och han ropade Herrens (Jahves) ord mot altaret och sade: Altare, altare, så säger Herren (Jahve): Se, en son ska födas till Davids hus, Joshijaho är hans namn, och på dig ska han offra de höga platsernas präster som offrar på dig och människors ben ska brännas på dig. 3Och han gav ett tecken samma dag och sade: Detta är tecknet som Herren (Jahve) har talat: Se altaret ska rämna (brista, gå sönder) och askan på det ska spridas ut.
     4Och det skedde när kungen hörde vad gudsmannen sade, som han ropade mot altaret i Betel, att Jerovam sträckte fram sin hand mot altaret och sade: "Ta tag i honom" och hans hand som han hade sträckt fram mot honom torkade (stelnade) så att han inte kunde dra tillbaks den. 5Och altaret rämnade och askan rann ut från altaret i enlighet med tecknet som gudsmannen hade gett genom Herrens (Jahves) ord.
     6Och kungen svarade och sade till gudsmannen: "Bönfall, jag ber dig, vid Herren (Jahve) din Guds (Elohims) ansikte och be för mig att min hand blir återställd." Och gudsmannen bönföll Herren (Jahve) och kungens hand blev återställd och blev som den var tidigare.
     7Och kungen sade till gudsmannen: "Kom med mig till mitt hus och vederkvick dig och jag ska ge dig en gåva."
     8Men gudsmannen sade till kungen: "Om du vill ge mig halva ditt hus ska jag inte gå med dig, jag ska inte äta bröd och inte dricka vatten på denna plats." 9För så är det bestämt för mig genom Herrens (Jahves) ord som sade: "Du ska inte äta bröd, inte dricka vatten och inte återvända samma väg som du kom." 10Och han gick en annan väg och återvände inte den väg som han kommit till Betel.
     11Och en gammal profet bodde i Betel, och hans söner kom och berättade för honom allt det som gudsmannen hade gjort den dagen i Betel och de ord som han hade talat till kungen och de berättade detta för deras far. 12Och deras far sade till dem: "Vilken väg gick han?" För hans söner hade sett vilken väg gudsmannen gick, som kom från Juda. 13Och han sade till sina söner: "Sadla åsnan åt mig." Och de sadlade åsnan åt honom och han red på den. 14Och han gick efter gudsmannen och fann honom sittande under en terebint, och han sade till honom: "Är du gudsmannen som kom från Juda?"
    Och han sade: "Det är jag."
     15Och han sade till honom: "Kom med mig till mitt hus och ät bröd."
     16Och han sade: "Jag återvänder inte med dig och går inte in med dig, och jag ska inte äta bröd och inte dricka vatten med dig på denna plats. 17för det sades till mig genom Herrens (Jahves) ord: "Du ska inte äta bröd, inte dricka vatten och inte återvända samma väg som du kom."
     18Och han sade till honom: "Jag är också en profet som du och en ängel talade Herrens (Jahves) ord till mig och sade: För tillbaka honom till ditt hus så att han kan äta bröd och dricka vatten." Men han ljög för honom. 19Så han gick tillbaka med honom och åt bröd och drack vatten.
     20Och det skedde när de satt vid bordet att Herrens (Jahves) ord kom till profeten som hade fört tillbaka honom.
     21Och han ropade till gudsmannen som kommit från Juda och sade: "Så säger Herren (Jahve): Lika mycket som du har gjort uppror mot Herrens (Jahves) mun och inte har lytt hans befallning som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) befallde dig, 22utan kom tillbaka och åt bröd och drack vatten på platsen om vilken Herren (Jahve) sagt: Ät inget bröd och drick inget vatten, så ska din kropp inte komma till dina fäders grav." 23Och det skedde efter att han ätit bröd och efter att han druckit, att han sadlade åsnan för honom, till profeten som han hade återfört. 24Och när han gått mötte honom ett lejon på vägen och slog honom, och hans kropp kastades på vägen och åsnan stod vid den och lejonet stod också vid kroppen. 25Och se, män passerade förbi och såg kroppen kastad på marken och lejonet stående vid kroppen, och de berättade det i staden där den gamla profeten bodde.
     26Och när profeten som förde honom tillbaka från vägen hörde om det sade han: "Det är gudsmannen som gjorde uppror mot Herrens (Jahves) ord, därför har Herren (Jahve) gett honom till lejonet, som rev honom och slog honom enligt Herrens (Jahves) ord som han talade till honom."
     27Och han talade till sina söner och sade: "Sadla åsnan åt mig." Och de sadlade den. -------------- Är det så att vers 13 och 27 ramar in en kiasm? 28Och han gick och fann hans kropp kastad på vägen och åsnan och lejonet som stod vid kroppen. Och lejonet hade inte ätit kroppen och inte rivit åsnan. 29Och profeten tog gudsmannens kropp och lade den på sin åsna och förde tillbaka den, och han kom till den gamla profetens stad, och han sörjde och begravde honom. 30Och han lade hans kropp i sin egen grav och höll klagan över honom: Ve, min broder.
     31Och det skedde efter att han hade begravt honom att han talade med sina söner och sade: "När jag är död, begrav mig i graven där gudsmannen är begravd, lägg mina ben bredvid hans ben. 32För orden som han ropade genom Herrens (Jahves) ord mot altaret i Betel och mot de höga platsernas alla hus, som är i Samariens städer, ska med säkerhet ske (infrias)."
     33Efter dessa ting återvände inte Jerovam från sina onda vägar, men gjorde igen från hela folket präster till de höga platserna, den som ville [bli präst] honom avskilde han så att han blev en av de höga platsernas präster. 34Och genom detta blev det en synd till Jerovams hus (familj, släkt), så att det blev avhugget, och fördärvat så att det inte längre fanns på jordens ansikte.

141Vid den tiden blev Avija, Jerovams son sjuk. 2Och Jerovam sade till sin hustru: "Stå upp jag ber dig, och förklä dig själv så att du inte blir igenkänd som Jerovams hustru, och gå till Shilo. Se, där är Achija, profeten som talade om mig att jag skulle bli kung över detta folk. 3Och ta med dig tio brödkakor och kex och ett krus med honung och gå till honom. Han ska berätta för dig vad som ska ske med denna yngling." 4Och Jerovams hustru gjorde så och steg upp och gick till Shilo och kom till Achijas hus.
    Nu kunde inte Achija se, för hans ögon var svaga på grund av hans ålder. 5Och Herren (Jahve) sade till Achija: "Se, Jerovams hustru kommer för att fråga dig om hennes son för han är sjuk. Så och så ska du säga till henne, för det ska ske när hon kommer in att hon ska utge sig själv för att vara en annan kvinna."
     6Och det blev så när Achija hörde ljudet av hennes fötter när hon kom in genom dörren att han sade: "Kom in Jerovams hustru, varför utger du dig för att vara någon annan? Jag är sänd till dig för att ge dig tunga besked. 7Gå och berätta för Jerovam: Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Lika mycket som jag har upphöjt dig från folket och gjort dig till furste över mitt folk Israel, 8och rivit isär kungariket från Davids hus och gett det till dig, och ändå har du inte varit som min tjänare David som höll (vaktade, skyddade, bevarade) mina budord (tydliga befallningar) och som vandrade efter mig med hela sitt hjärta till att göra endast det som var rätt i mina ögon, 9men du har gjort ont i allt som var inför dig och du har gått och gjort dig andra gudar och gjutna beläten för att provocera mig och har kastat mig bakom din rygg.
     10Därför, se, jag ska föra ondska över Jerovams hus och ska hugga bort från Jerovam och urinera mot muren och tysta honom och lämna i Israel och kasta ut bakdelen av Jerovams hus som man kastar ut dynga tills det är helt rent (fullbordat, allting är borta). 11Den av Jerovams hus som dör i staden ska hundarna äta upp och den som dör på fältet ska himlarnas fåglar äta upp, för Herren (Jahve) har talat.
     12Stig upp och gå till ditt hus, och när dina fötter stiger in i staden ska barnet dö. 13Och hela Israel ska sörja över honom och begrava honom, för han är den ende av Jerovam som ska få en grav, eftersom det i honom fanns något gott gentemot Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim).
     14Och därtill ska Herren (Jahve) resa upp åt sig en kung över Israel som ska hugga av Jerovams hus den dagen. Och vad är det även denna gång? 15Och Herren (Jahve) ska slå Israel som vass skakas i vattnet, och han ska rycka upp Israel från det goda land som han gav till deras fäder, och ska skingra dem bortom floden, eftersom de har gjort sina aseror [pålar för avgudadyrkan] för att provocera Herren (Jahve). 16Och han ska ge Israel på grund av Jerovams överträdelser som han har överträtt med vilka han har fått Israel att begå överträdelser."
     17Och Jerovams hustru steg upp och lämnade och kom till Tirtsa, och när hon kom till husets tröskel dog ynglingen. 18Och hela Israel begravde honom och sörjde (ordagrant slet sitt hår och slog sig på bröstet, vilket är uttryck för sorg) över honom efter Herrens (Jahves) ord som han talade genom sin tjänare Achijahos hand, profeten.
     19Vad mer finns om Jerovams gärningar, hur han krigade och hur han regerade det är skrivet i Israels kungars krönika. 20Och dagarna som Jerovam regerade var 22 år, och han sov med sina fäder och Nadav, hans son regerade i hans ställe.

Juda, det södra rikets, andra kung – Rehabeam (924-907 f.Kr.)

21Och Rechavam Salomos son regerade i Juda. Rechavam var 41 år när han började regera och han regerade 17 år i Jerusalem, staden som Herren (Jahve) hade utvalt bland alla Israels stammar för att placera sitt namn där, och hans mor var Naama, ammonitiskan.
     22Och Juda gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och de drev honom till svartsjuka med alla överträdelser som de begick, mer än alla deras fäders överträdelser. 23Och de byggde även höga platser och aseror [pålar för avgudadyrkan] på varje hög kulle och under varje lummigt träd. 24Och det fanns även sodomiter (homosexuella) i landet, de gjorde alla de styggelser som folken gjort, vilka Herren (Jahve) drivit ut framför Israels söner.
     25Och det skedde i Rechavams femte år att Shishak, Egyptens kung kom upp mot Jerusalem. 26Och han tog bort skatterna från Herrens (Jahves) hus och skatterna från kungens hus. Han tog bort allt och han tog bort alla sköldar av guld som Salomo hade gjort. 27Och kung Rechavam gjorde (tillverkade) i deras ställe sköldar av koppar och överlät dem i händerna på hövitsmannen för vakten som bevakade dörren till kungens hus. 28Och det var så att när kungen gick in i Herrens (Jahves) hus, bar vakten dem och förde tillbaka dem till vaktens kammare.
     29Vad mer finns om Rechavams gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika. 30Och det var oavbrutet krig mellan Rechavam och Jerovam. 31Och Rechavam sov hos sina fäder och blev begravd i sin far Davids stad. Och hans mors namn var Naama, ammonitiskan. Och Avijam, hans son regerade i hans ställe.

Juda, det södra rikets, tredje kung – Abiam (907-906 f.Kr.)

151Och i det 18:e året av kung Jerovams son Nevat, började Avijam att regera över Juda. 2Han regerade tre år i Jerusalem och hans mors namn var Maacha, Avishaloms dotter.
     3Och han vandrade i alla sin fars överträdelser, som han hade gjort före honom, och hans hjärta var inte helt med Herren (Jahve) hans Gud (Elohim) som Davids hjärta, hans far. 4Men för Davids skull gav Herren (Jahve) hans Gud (Elohim) honom en lampa i Jerusalem, och satte hans son efter honom för att bevara Jerusalem, 5eftersom David gjorde det som var rätt i Herrens (Jahves) ögon och inte vände åt sidan från något som han hade befallt honom alla hans livs dagar, förutom incidenten med Orija, hettiten.
     6Och det var krig mellan Rechavam och Jerovam alla hans livs dagar. 7Vad mer finns om Avijams gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika. Och det var krig mellan Avijam och Jerovam. 8Och Avijam sov hos sina fäder och de begravde honom i hans far Davids stad. Och Asa, hans son regerade i hans ställe.

Juda, det södra rikets, fjärde kung – Asa (905-874 f.Kr.)

9Och i Jerovams 20:e år, Israels kung, började Asa regera Juda. 1041 år regerade han i Jerusalem, och hans mors namn var Maacha, Avishaloms dotter. 11Och Asa gjorde det som var rätt (rakt, uppriktigt) i Herrens (Jahves) ögon som sin far David. 12Och han tog bort sodomiterna (de homosexuella) ur landet och tog bort alla deras avgudar som hans fäder hade gjort (tillverkat). 13Och även sin mor Maacha fråntog han hennes drottningvärdighet eftersom hon hade gjort en styggelse, en asera [påle för avgudadyrkan]. Och Asa högg ner hennes avgud och brände den i Kidrondalen. 14Men de höga platserna blev inte borttagna, likväl var Asas hjärta helt med Herren (Jahve) alla hans dagar. 15Och han förde in i Herrens (Jahves) hus de föremål som hans far hade helgat och de föremål som han själv hade helgat, silver och guld och redskap.
     16Och det var krig mellan Asa och Baasha, Israels kung alla deras dagar. 17Och Baasha Israels kung gick upp mot Juda och byggde Rama för att hindra någon från att komma och gå till Asa, Juda kung.
     18Och Asa tog allt silver och guldet som var kvar i skattkammaren i Herrens (Jahves) hus och skatterna i kungens hus och gav dem i sina tjänares händer och kung Asa sände dem till Benchadad, Tavrimons son, Chezions son, Arams kung som bodde i Damaskus och sade: 19"Det finns ett förbund mellan mig och dig och mellan min far och din far, se jag har sänt gåvor till dig av silver och guld. Gå och bryt ditt förbund med Baasha, Israels kung så att han lämnar mig."
     20Och Benchadad lyssnade till kung Asa och sände hövitsmännen för sina arméer mot Israels städer och slog Ijon och Dan och Avel-Beitmaacha och hela Kinrot med hela Naftalis land. 21Och det skedde när Baasha hörde om det, att han lämnade byggandet av Rama och bodde i Tirtsa. 22Och kung Asa gjorde ett påbud (tillkännagivande) i hela Juda, ingen var undantagen, och de bar bort Ramas stenar och timret som Baasha hade byggt med, och kung Asa byggde Geva i Benjamin av det (materialet) och Mitspa.
     23Vad mer finns om Asas gärningar, och all hans styrka, och vad han gjorde och alla städer som han byggde det är skrivet i Juda kungars krönika. Men när han var gammal blev han sjuk i sina ben. 24Och Asa sov hos sina fäder och blev begravd med sina fäder i sin far Davids stad. Och Jehoshafat, hans son regerade i hans ställe. [Israels, det norra rikets, tredje kung – Nadav (903-902 f.Kr.)]

Nadav

[Israels, det norra rikets, tredje kung – Nadab (903-902 f.Kr.)]

25Och Nadav, Jerovams son började regera i Israel i Juda kung Asas andra år, och han regerade över Israel två år. 26Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och vandrade på sin fars vägar och i hans överträdelser varmed han fick Israel att begå överträdelser.
     27Och Baasha, Achijas son från Issachars hus, konspirerade mot honom och Baasha slog honom i Gibbeton som tillhör filistéerna, för Nadav och hela Israel belägrade Gibbeton. 28Och i Asas Juda kungs tredje år, slog Baasha honom (Nadav) och regerade i hans ställe.
     29Och det skedde att så snart han blivit kung slog han hela Jerovams hus. Han lämnade inget som andades till Jerovam, till dess han förgjort honom, enligt Herrens (Jahves) ord som han talade genom sin tjänare Achijas hand, shiloniten, 30för Jerovams överträdelser som han begick och varmed han fick Israel att överträda, eftersom han med dem provocerade Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim).
     31Vad mer finns om Nadavs gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Israels kungars krönika. 32Och det var krig mellan Asa och Baasha, Israels kung alla deras dagar. [Israels (det norra rikets) fjärde kung – Baasha (902 f.Kr.)]

Baasha

33I det tredje året som Asa var kung i Juda började Baasha, Achijas son regera över hela Israel i Tirtsa och regerade i 24 år. 34Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och vandrade på Jerovams vägar och i hans överträdelser varmed han fick Israel att begå överträdelser.

161Och Herrens (Jahves) ord kom till Jehu, Chananis son, över Baasha han sade: 2"Lika mycket som jag upphöjde dig ur stoftet och gjorde dig till furste över mitt folk Israel, och du har vandrat på Jerovams vägar och har fått mitt folk Israel att synda och provocera mig med sina synder, 3se, så ska jag fullständigt svepa bort Baasha och hans hus, och jag ska göra ditt hus likt Jerovams hus, Nevats son. 4Den av Baasha som dör i staden ska hundarna äta och den av honom som dör på fältet ska himlarnas fåglar äta."
     5Vad mer finns om Baashas gärningar, och vad han gjorde och hans styrka det är skrivet i Israels kungars krönika. 6Och Baasha sov med sin fäder och han begravdes i Tirtsa, och Ela, hans son, regerade i hans ställe.
     7Och även genom profeten Jehus hand, Chananis son, kom Herrens (Jahves) ord mot Baasha och mot hans hus, över allt ont som han gjorde i Herrens (Jahves) ögon för att provocera honom med sina händers arbete, genom att vara på samma sätt som Jerovams hus och eftersom han slog honom.

Ela

8[Israels (det norra rikets) femte kung – Ela (886 f.Kr.)]

I det 26:e året av Juda kung Asa, började Ela, Baashas son att regera över Israel och han regerade i två år.
     9Och hans tjänare Zimri, hövitsman över hälften av hans vagnar, konspirerade mot honom. Han var i Tirtsa och drack sig själv berusad i Artsas hus som var (ansvarig) över Tirtsas hus, 10och Zimri gick och slog honom och dödade honom i det 27:e året som Asa var kung över Juda, och regerade i hans (Elas) ställe.

Simri

11Och det skedde när han började regera, så snart han satt på sin tron, att han slog hela Baashas hus. Han lämnade inte en enda pojke, ingen av hans släktingar (någon som kunde bli en återlösare – hebr. goel) och ingen av hans vänner. 12Och Zimri omintetgjorde hela Baashas hus i enlighet med Herrens (Jahves) ord som han talat mot Baasha genom profeten Jehu, 13för alla Baashas synder och hans son Elas synder, som han syndade och varmed han fick Israel att synda och provocera Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) med deras fåfänga.
     14Vad mer finns om Elas gärningar, och allt som han gjorde det är skrivet i Israels kungars krönika.

Israels (det norra rikets) sjätte kung – Simri (885 f.Kr.)

15I det 27:e året av Juda kung Asa, regerade Zimri sju dagar i Tirtsa. Och folket var lägrat mot Giveton som tillhör filistéerna. 16Och folket som lägrats hörde sägas: "Zimri har konspirerat och har även slagit kungen." Därför gjorde hela Israel Omri, arméns härförare, till kung över Israel den dagen i lägret. 17 Och Omri gick upp från Giveton och hela Israel med honom och de belägrade Tirtsa. 18Och det skedde när Zimri såg att staden var tagen att han gick in i fästningen på kungens hus och brände kungens hus över honom med eld och dog, 19för hans synder som han syndade med att göra som var onda i Herrens (Jahves) ögon, i det han vandrade på Jerovams vägar och i hans synder som han gjorde för att få Israel att synda.
     20Vad mer finns om Zimris gärningar, och hans förräderi som han gjorde, det är skrivet i Israels kungars krönika.

Omri

21[Israels (det norra rikets) sjunde kung – Omri (885 f.Kr.)]

Vid den tiden var Israels folk splittrat i två delar, hälften av folket följde Tivni, Ginats son och gjorde honom till kung, och den andra halvan följde Omri. 22Och folket som följde Omri var starkare (fasta, tapprare) än folket som följde Tivni, Ginats son, och Tivni dog och Omri regerade.
     23I det 31:a året av Juda kung Asa, började Omri regera över Israel och regerade 12 år, 6 år regerade han i Tirtsa. 24Och han köpte Samariens kulle av Shemer för två talenter silver och han byggde på kullen och gav staden som han hade byggt namnet Samarien (Shomron) efter ägaren till kullen som hette Shemer. [Båda namnen stavas med samma konsonanter på hebreiska: shin, mem och resh.]
     25Och Omri gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och gjorde mer ont än alla som varit före honom. 26Och han vandrade på alla Jerovams, Nevats sons vägar och i hans synder, varmed han fick Israel att synda och provocera Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) med deras fåfänga.
     27Vad mer finns om Omris gärningar, och vad han gjorde och den styrka som han visade, det är skrivet i Israels kungars krönika. 28Och Omri sov med sina fäder och begravdes i Samarien, och Achav, hans son regerade i hans ställe.

Ahab

29Israels (det norra rikets) åttonde kung – Achav (874 f.Kr.)

Achav, Omris son, blev Israels [det norra rikets åttonde] kung. Detta skedde under Asas, kungen i Juda [det södra rikets] trettioåttonde år vid makten. Achav, Omris son, regerade över Israel i Samarien i tjugotvå år [874-853 f.Kr.] 30Och Achav, Omris son, gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, mer än alla före honom. 31Och det skedde, som om det vore en lätt sak för honom att vandra i Jerovams, Navats sons synder, att han tog till hustru Izevel, Etbaals dotter, zidoniernas kung, och gick och tjänade baal och tillbad honom. 32Och han reste upp ett altare till baal i baals hus som han hade byggt i Samarien. 33Och Achav gjorde aseran, och Achav gjorde ännu mer för att provocera Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) än alla Israels kungar som funnits före honom.
     34I hans dagar byggde beteliten Chiel upp Jeriko, med Aviram hans förstfödde lade han dess grund och med hans yngste son Segov satte han upp dess portar, i enlighet med Herrens (Jahves) ord som han hade talat genom Josuas hand, Nuns son. [Jos 6:26] Funderar på denna vers, men det står inte som jag ser att hans söner dör utan det uttrycks som om han använder dem som material i bygget. Jag är nog inne på att översätta som det står och komplettera med en klammer som förklarar att de dör. Hur vill du ha det?

Elia

Elia och Ahab

171Tishbiten Elia [hebr. Eliajahu betyder "Jahve är min Gud"], från Tishbe i Gilead [öster om Jordanfloden], sade till Ahab (Ahav): "Lika säkert som Herren (Jahve), Israels Gud, lever, honom som jag tjänar, så ska det de närmsta åren varken falla dagg eller regn tills jag säger det." [Ahab hade infört baalsdyrkan. Baal var en fruktbarhetsgud och herre över regnmolnen. Genom att säga att det inte ska regna utmanar Herren själva kärnan i den här falska religionen.] 2Herren (Jahve) sade till Elia: 3"Lämna den här platsen [staden Samarien där Elia besökte kungen Ahab och gav detta budskap, se 1 Kung 16:29] och gå österut. Göm dig vid bäckravinen Kerit öster om Jordan [en sträcka på ca 5 mil]. 4Drick från vattnet i ravinen [bäcken som rinner där under regnperioden], jag har redan sagt till (befallt) korparna att förse dig med mat där." 5Så han gjorde som Herren (Jahve) hade sagt till honom, han begav sig till ravinen Kerit nära Jordan och bodde där. 6Korparna kom med bröd och kött varje morgon och kväll, och han drack från bäcken.
     7Och det hände efter en tid att bäcken torkade ut, eftersom det inte regnade i landet. 8Då kom Herrens ord till Elia: 9"Stå upp, gå till Sarefat som ligger intill Sidon och slå dig ner (bo) där. Jag har redan befallt en änka som bor där att förse dig med mat."
     10Så Elia gav sig i väg till Sarefat. [En sträcka på 16 mil från Kerit där han gömt sig från Isebel fram till nu. Sarefat betyder "smälta, testa, pröva", och blir en plats där Elia prövas. Staden låg mellan Tyros och Sidon vid Medelhavets kust i området som styrdes av Isebels far Etbaal, se 1 Kung 16:31. Här i hjärtat av baalsdyrkan lovar Gud att försörja Elia genom en fattig änka!] När han kom till stadsporten såg han en änka som samlade pinnar till ved. Han ropade till henne: "Kan du hämta lite vatten i en kopp, så jag får dricka." 11När hon var på väg för att hämta vattnet ropade han: "Kan du också ta med dig en liten brödbit i din hand?"
     12Hon sade: "Så sant Herren, din Gud, lever, jag äger inte en brödkaka, bara en handfull mjöl i krukan och lite olja i kruset. Här plockar jag nu ett par vedpinnar, sedan ska jag gå hem och laga en sista måltid till mig och min son. När vi har ätit det kommer vi sedan att dö av svält."
     13Elia sade till henne: "Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt, men gör först ett litet tunt bröd och kom med det till mig [ära Gud genom att ge bort den första delen, se Hes 44:30, Ords 3:9], sedan gör du i ordning något till dig och din son, 14för så säger Herren, Israels Gud: 'Mjölet i krukan ska inte ta slut och oljan i flaskan ska inte tryta fram till den dag då Herren låter regnet falla på jorden igen.' "
     15Hon gick och gjorde som Elia hade sagt, och det fanns alltid tillräckligt med mat för henne, Elia och hennes familj. 16Mjölet i krukan tog inte slut och oljan i flaskan tröt inte, precis som Herren hade talat genom Elia. [Herren försåg dem dagligen med bröd och olja.]

17Men efter detta [efter att änkan och hennes son i staden Sarefat räddats från att dö av hunger och nu fått mjöl och olja varje dag på ett övernaturligt sätt], blev sonen till kvinnan som ägde huset sjuk. Hans sjukdom var så allvarlig att han slutade andas.
     18Hon sade till Elia: "Vad har du med mig att göra du gudsman? Har du kommit för att påminna mig om min synd och döda min son?"
     19Men han sade till henne: "Ge mig din son." Han tog honom från hennes armar och bar upp honom till det övre rummet (gästrummet) där han bodde och lade honom på sin säng. 20Elia ropade till Herren och sade: "O Herre, min Gud, skulle du göra så illa mot denna änka som jag bor hos, att hennes son skulle dö?"
     21Därefter sträckte han sig ut över pojken tre gånger och ropade till Herren och sade: "Herre, min Gud, låt denne pojkes själ (liv, livsande) komma tillbaka in i honom." 22Herren hörde Elias röst (hörde hans bön), och pojkens själ kom tillbaka in i honom och han fick liv igen. [Detta är första gången i Bibeln då någon blir uppväckt från de döda.] 23Elia tog pojken, och gick ner med honom från sitt rum och gav honom till hans mor, och Elia sade: "Se, din son lever."
     24Då sade kvinnan till Elia: "Nu vet jag att du är en profet och Herrens ord i din mun är sanning."

Elia och Obadja

181Och det hände efter många dagar att Herrens (Jahves) ord kom till Elia i det tredje året, han sade: "Gå och visa dig för Achav och jag ska sända regn över landet." 2Och Elia gick för att visa sig för Achav.
    Och hungersnöden var stor i Samarien 3och Achav kallade på Obadja [hebr. Ovadjaho – betyder: "Herrens tjänare"], som var över hushållet. Och Obadja vördade Herren (Jahve) mycket, 4för det var så att när [Ahavs hustru] Izevel (Isebel) högg av Herrens (Jahves) profeter hade Ovadjaho tagit 100 profeter och gömt dem 50 i varje grotta och gett dem bröd och vatten. 5Och Achav sade till Ovadjaho: "Gå genom landet till alla vattenkällor och till alla bäckar, till äventyrs ska du finna gräs och rädda hästarnas och åsnornas liv, så att vi inte förlorar alla djur." 6Så de delade landet mellan sig och gick igenom det. Achav gick en väg för sig själv och Ovadjaho gick en annan väg för sig själv.
     7Och medan han var på väg, se då mötte han Elia och han kände igen honom och föll på sitt ansikte och sade: "Är det du min herre Elia?" 8Och han svarade honom: "Det är jag. Gå och berätta för din herre, se, Elia är här."
     9Och han sade. "I vad har jag syndat eftersom du sänder din tjänare i Achavs hand för att slakta mig? 10Herren din Gud (Jahve Elohim) lever, det finns inget land eller kungarike där min herre inte har sänt för att söka dig, och när de säger: 'han är inte här,' tar han en ed av det kungariket och landet att de inte har funnit dig.
     11Och nu säger du: Gå och berätta för din herre: Se, Elia är här. 12Och det ska ske så snart jag har gått ifrån dig att Herrens (Jahves) Ande för bort dig, vart vet jag inte, och när jag kommer och berättar för Achav och han inte kan finna dig kommer han att slakta mig, men jag din tjänare har vördat Herren (Jahve) från min ungdom. 13Har det inte berättats för min herre vad jag gjorde när Izevel slaktade Herrens (Jahves) profeter, hur jag gömde 100 män av Herrens (Jahves) profeter, 50 i varje grotta och gav dem bröd och vatten? 14Och nu säger du: Gå och berätta för din herre, se Elia är här, och han kommer att slakta mig."
     15Och Elia sade: "Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) lever, inför vilken jag står, jag ska verkligen visa mig själv för honom (Achav) idag."

Elia och Baalsprofeterna

16Så Ovadjaho gick och mötte Achav och berättade för honom, och Achav gick och mötte Elia.
     17Och det hände när Achav såg Elia att Achav sade till honom: "Är det du, Israels orosstiftare (som ställer till oreda)?
     18Och han [Elia] svarade: "Jag har inte ställt till oreda i Israel, men du och din fars hus, i det att ni har övergivit Herrens (Jahves) budord (tydliga befallningar – hebr. mitsvot) och du har följt baalerna. 19Och nu, sänd efter och samla åt mig hela Israel på berget Karmel, och baals 450 profeter och aserans 400 profeter [1 Kung 14:15] som äter vid Izevels (Isebels) bord."

Elia på Karmel

[Den traditionella platsen för följande händelser är Muchraka på berget Karmel.]

20Och Achav sände till alla Israels söner och samlade profeterna tillsammans på Karmel. 21Och Elia kom nära hela folket och sade: "Hur länge ska ni hoppa över (vackla mellan) två delade åsikter, vara ambivalenta, kluvna, halvhjärtade? Om Herren (Jahve) är Gud (Elohim), följ honom, men om Baal, följ honom." Och folket svarade honom inte ett ord.
     22Sedan sade Elia till folket. "Jag, jag ensam är kvar, en Herrens (Jahves) profet, men Baals profeter är 450 män. 23Låt dem därför ge oss två oxar och låt dem välja en oxe åt sig själva och dela den i bitar och lägga den på veden, men lägg ingen eld under, och jag ska göra i ordning den andra oxen och lägga den på veden men inte lägga någon eld under. 24Kalla på era gudar med namn och jag ska kalla på Herrens (Jahves) namn. Den Gud som svarar med eld, låt honom vara Gud." [Baal var stormguden som kastade ner blixtar från skyn.]
    Och hela folket svarade och sade: "Det är bra (väl) talat."
     25Och Elia sade till Baals profeter: "Välj en oxe åt er och gör i ordning den först för ni är många, och kalla på era gudars namn, men lägg ingen eld under."
     26Och de tog oxen som gavs dem och gjorde i ordning den, och kallade på Baals namn från morgonen ända till eftermiddagen och sade: "Baal, svara oss." Men där var ingen röst, inte någon som svarade. Och de dansade (kan även betyda att hoppa eller bli lam) över altaret som var gjort. 27Och vid middagstid började Elia retas med dem och sade: "Ropa (be) högre, för han är en gud, antingen är han försjunken i grubblerier eller så har han gått på toaletten, eller så är han på resa eller till äventyrs sover han och måste väckas." 28Och de ropade högre och skar sig själva som de brukade med svärd och lansar tills blodet sprutade fram över dem. 29Och det var så när dagen passerat till tiden för aftonoffret, men där var ingen röst, ingen som svarade dem, ingen som tog notis om dem.

30Och Elia sade till allt folket: "Kom nära mig." Och allt folket kom nära honom. Och han återställde Herrens (Jahves) altare som var nedrivet. 31Och Elia tog tolv stenar efter antalet av Jakobs söners stammar [som symboliserade det tidigare enade Israel, se Jos 4:2–20], till vilken Herrens (Jahves) ord kommit och sagt: "Israel ska vara ditt namn." [1 Mos 32:22–32] 32Och med stenarna byggde han ett altare i Herrens (Jahves) namn och han gjorde ett dike runt altaret, så stort att det kunde rymma två sea-mått [totalt 15-20 liter] säd. 33Och han lade ved i ordning och delade oxen i delar och lade den ovanpå veden. 34Och han sade: "Fyll fyra kannor med vatten och häll ut det ovanpå brännoffret och på veden." [3 Mos 1:1–17] Och han sade: "Gör det en andra gång." Och de gjorde det en andra gång. Och han sade: "Gör det en tredje gång." Och de gjorde det en tredje gång. 35Och vattnet rann runt omkring altaret och han fyllde även diket med vatten.
     36Och det skedde när det var tid för aftonoffret att profeten Elia kom nära och sade: "Herre (Jahve) Abrahams Gud och Isaks Gud och Israels Gud, låt det bli känt idag att du är Gud (Elohim) i Israel, och att jag är din tjänare, och att jag har gjort allt detta på ditt ord (därför att du har sagt det). 37Hör mig Herre (Jahve), hör mig, så att detta folk vet att du Herre är Gud (Jahve Elohim), för du vänder deras hjärtan tillbaka (vänder deras hjärtan rätt igen).
     38Sedan föll Herrens (Jahves) eld och den slukade brännoffret och veden och stenarna och dammet och slickade upp vattnet som var i diket. 39Och när allt folket såg det föll de på sina ansikten och de sade: "Herren (Jahve) han är Gud (Elohim), Herren (Jahve) han är Gud (Elohim)."
     40Och Elia sade till dem: "Ta Baals profeter, låt inte någon av dem fly." Och de tog dem och Elia förde ner dem till Kishons bäck och dräpte dem där.

Regnet kommer

41Och Elia sade till Achav: "Stig upp, ät och drick för där är ett ljud av mycket regn." 42Så Achav steg upp och åt och drack. Men Elia gick upp till toppen av Karmel och han böjde sig ner över marken med sitt huvud mellan sina knän.

[Den vanliga ställningen för bön var stående eller på knä. Här knäböjde Elia och sänkte sedan ner sitt huvud mot marken, mellan knäna, tills hans panna rörde vid marken. Han intar en kroppsställning som påminner om den en kvinna har när hon föder barn.]

43Och han [Elia] sade till sin tjänare: "Gå upp, jag ber dig, och titta mot havsvägen (i riktning mot havet) [västerut]." Och han gick upp och tittade och sade: "Där är ingenting." Och han sade: "Gå igen," sju gånger.
     44Och det hände den sjunde gången att han [Elias icke namngivna tjänare] sade: "Se, ett moln reser sig ur havet, litet som en mans hand."
    Och han sade: "Gå upp, säg till Achav: Gör din vagn redo och far ner så att inte regnet stoppar dig." 45Och det skedde efter en liten stund att himlarna blev svarta av moln och vind och det kom ett stort regn. Och Achav red och kom till [hans hemstad] Jizreel. 46Och Herrens (Jahves) hand var över Elia och han band upp sina kläder och sprang före Achav till Jizreels ingång.

Herren uppmuntrar Elija i Sinai

191Ahab berättade ingående för [sin fru] Izevel (Isebel) om allt som Elia hade gjort. [Hur baalsprofeterna hade misslyckats tända offerelden medan Elia hade kallat ner eld från himlen, hur Elia bett och det börjat regna efter tre och ett halvt års torka.] Ahab berättade även detaljerna kring hur Elia hade dödat alla profeterna med svärd [gett kommandot att de 450 baalsprofeterna skulle avrättas]. 2Då sände Izevel en budbärare med följande varning till Elia: "Må gudarna [Baal och astartegudinnorna som Isebel tjänade] straffa mig hårt, om jag inte vid den här tiden imorgon har tagit ditt liv på samma sätt som du tog deras liv."

[Ahab var genom tiderna Israels mest ondskefulle kung, orsaken var att han lät sig styras av andra, se 1 Kung 21:25–26. Efter triumfen över baalsprofeterna ropade folket: "Det är Herren som är Gud", se 1 Kung 18:39. Det som Elia har längtat och bett om börjar nu ske, folket omvänder sig och det ser ut som om Ahab äntligen ska ta itu med Isebel. Elia följde med Ahab till staden Jizreel och väntar vid porten medan Ahab berättar för Isebel vad som hänt. Hon blir rasande och hotar att döda Elia inom ett dygn. Isebel är en mästare på att manipulera människor. Eftersom folket har sett Guds kraft kan hon inte öppet döda Elia, så hon sänder budet i hemlighet i ett försök att kontrollera och skrämma profeten till tystnad.]

3Elia såg (blev rädd), stod upp, och sprang för sitt liv. [De tre verben indikerar en snabb handling utan eftertanke. Det Elia såg var meddelandet, men också hur hans förhoppning om att landets ledarskap skulle omvända sig inte går i uppfyllelse.] Han kom till Beer-Sheva i Juda [den sydligaste staden i Juda, 15 mil från Jizreel]. Där lämnade han sin tjänare, 4

Ginstbuske.

medan han gick en dagsresa [2-4 mil] ut i öknen. Efter vandringen satte han sig under en ginstbuske och önskade sig döden: "Nu räcker det. Herre, ta mitt liv på en gång. Jag är inte bättre än mina fäder."
     5Han lade sig sedan ner och föll i sömn under ginstbusken. Plötsligt rörde en ängel (budbärare) vid honom och sade: "Sätt dig upp och ät." 6Han såg sig om och där vid hans huvud låg ett nybakat bröd som bakats på glödande stenar och en bägare med vatten. Han åt och drack och lade sig ner igen. 7Herrens ängel kom tillbaka igen, rörde vid honom och sade: "Sätt dig upp och ät, annars blir vägen för lång för dig." 8Då gick han upp och åt och drack. Måltiden gav honom kraft att gå i fyrtio dagar och nätter tills han nådde Guds berg Horeb. [Elia är fortfarande på flykt. Det tar omkring en vecka att vandra Från Beer-Sheva till berget Horeb. Tankarna förs tillbaka till hur israeliterna vandrade 40 år i öknen, och hur Mose var 40 dagar på berget Horeb, se 2 Mos 34:28.] 9När Elia kom fram [till berget Horeb i öknen Sinai] gick han in i en grotta och vilade där över natten. Plötsligt kom Herrens ord till honom, och han sade: "Vad gör du här, Elia?"
     10Elia svarade: "Jag har varit helt överlåten (nitälskat med stor nitälskan, varit hänförd) Herren (Jahve), Guden över härskarorna (Elohim Sebaot), även om israeliterna har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Nu är jag ensam kvar, och de är ute efter mitt liv."
     11Herren sade: "Gå ut och ställ dig på berget inför Herren. Där ska Herren passera förbi dig."
En stark vind gick före Herren och delade bergen och bröt sönder klipporna,
    men Herren var inte i vinden.
Efter vinden kom en jordbävning,
    men Herren var inte i jordbävningen.
12Efter jordbävningen kom en eld,
    men Herren var inte i elden.
Efter elden kom ljudet av en stilla viskning.
13När Elia hörde detta täckte han ansiktet med sin mantel och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Då kom en röst till honom och sade: "Vad gör du här, Elia?"
     14Han svarade [igen]: "Jag har varit helt överlåten (nitälskat med stor nitälskan, varit hänförd) Herren (Jahve), Guden över härskarorna (Elohim Sebaot), även om israeliterna har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Nu är jag ensam kvar, och de är ute efter mitt liv."
     15Herren sade till honom: "Gå tillbaka samma väg du kom [genom Israel öster om Döda havet och Jordan] och fortsätt till öknen kring Damaskus. När du kommer fram ska du smörja Hasael till kung över Aram (Syrien). 16Jehu, Nimsis son, ska du smörja till kung över Israel. Smörj också Elisha [som betyder "min Gud är frälsning"], Shafats son, från Avel Mechola [en stad i Jordandalen] till att bli profet och din efterträdare. 17Och det ska ske att han som undkommer Chazalels svärd ska Jehu slakta, och han som undkommer från Jehus svärd ska Elisha slakta. 18Och jag ska lämna 7 000 i Israel, alla vars knän inte har böjts inför Baal och varje mun som inte har kysst honom."
     19Elia gick därifrån till Elisha, Shafats son. [Mellan berget Horeb i öknen Sinai där Elia befann sig till staden Avel Mecholai i Jordandalen är det 25 mil.] Han fann Elisha på fältet där han plöjde med tolv par oxar. Elisha var vid det sista paret. [Elisha kom från en välbärgad familj som ägde mark och oxar. Som många andra satt han inte sysslolös när han kallades till tjänst. David skötte sin fars får, Sebedeus söner gjorde ordning sina nät, osv.] Elia gick fram och kastade sin mantel över honom.
     20Elisha lämnade oxarna och sprang efter Elia och sade: "Låt mig kyssa min far och mor till avsked, sedan följer jag dig."
    Elia svarade: "Gå tillbaka. Du förstår väl vad jag har gjort med dig?"
     21Han [Elisha] gick tillbaka. Sedan tog han de båda oxarna och slaktade dem. Med oket som bränsle tillagade han köttet och gav det åt folket att äta. Sedan bröt han upp och följde Elia som hans tjänare. [Genom att offra oxarna visar han att han förstått allvaret i kallelsen och inte tänker gå tillbaka till sitt gamla liv. Elisha följer nu Elia under tio år och tränas upp i profettjänsten innan manteln lämnas över till honom.]

Krig mellan Israel och Aram

201Och Benhadad, Arams kung samlade ihop hela sin armé och det var 32 kungar med honom och häst och vagn, och han gick upp och belägrade Samarien och stred mot det. 2Och han sände budbärare till Israels kung Ahav, in i staden 3och sade till honom: "Så säger Benhadad: Ditt silver och ditt guld är mitt och dina fruar och dina söner och det bästa är mitt."
     4Israels kung svarade honom då: "Det är enligt vad du säger min herre kung, att jag är din och allt som jag har."
     5Och budbäraren kom igen och sade: "Så talar Benhadad och säger: Jag har verkligen sänt till dig och sagt: Du ska ge mig ditt silver och ditt guld och dina fruar och dina söner, 6men jag ska sända mina tjänare till dig i morgon vid denna tid, och de ska genomsöka ditt hus och dina tjänares hus, och det ska ske att vadhelst som behagar deras ögon ska de ta i sina händer och föra bort det."
     7Och Israels kung kallade på landets alla äldste och sade: "Vet (lägg märke till) jag ber er, och se hur dessa onda män beter sig, för han sände till mig efter mina fruar och efter mina söner och efter mitt silver och efter mitt guld, och jag nekade honom inte."
     8Och alla äldste och hela folket sade till honom: "Lyssna inte och bejaka inte."
     9Och han sade till Benhadads budbärare: "Säg min herre kungen: Allt som du först sände dina budbärare för ska jag göra, men detta gör jag inte." Och budbärarna lämnade och tog med sig ord till honom.
     10Och Benhadad sände till honom och sade: "Må gudarna göra så mot mig och mer, om inte Samariens damm räcker till en handfull till allt folket som följer mig."
     11Och Israels kung [Ahav] svarade och sade: "Säg till honom: Låt inte den som omgjordar sig med sin rustning förhäva sig som den som tar av den."
     12Och det skedde när han hörde budskapet medan han drack, han och kungarna i hyddorna, att han sade till sina tjänare: "Gör er stridsberedda." Och de gjorde sig själva stridsberedda mot staden.

Ahav besegrar Benhadad

13Och se, en profet kom nära till Israels kung Ahav och sade: "Så säger Herren (Jahve): Har du sett hela denna stora skara? Se, jag ska ge den i din hand idag, och du ska veta att jag är Herren (Jahve)."
     14Då frågade Ahav: "Genom vem?"
    Och han [profeten] svarade: "Så säger Herren (Jahve): Genom furstarnas unga män."
    Och han frågade: "Vem ska inleda striden?"
    Och han [profeten] svarade: "Du."
     15Och han räknade furstarnas unga män och de var 232. Och efter dem räknade han hela folket, alla Israels söner som var 7 000. 16Och de gick ut vid middagstid. Men Benhadad drack sig själv drucken i hyddorna, han och kungarna, 32 kungar som hjälpte honom. 17Och furstarnas unga män gick ut först, och Benhadad sände ut och de berättade för honom och sade: "Det kommer ut män från Samarien."
     18Och han sade: "Om de kommer i frid (shalom) ta dem levande och om de kommer för att strida ta dem levande."
     19Och dessa gick ut från staden, furstarnas unga män och armén följde dem. 20Och de slog var och en sin man och araméerna flydde och Israel jagade dem, och Benhadad, Arams kung flydde på en häst med ryttare. 21Och Israels kung gick ut och slog hästarna och vagnarna och slaktade araméerna med ett stort slag.
     22Och profeten kom nära Israels kung och sade till honom: "Gå och styrk dig själv (gör dig fast, säker, tapper) och vet och se vad du har gjort, för när året kommer tillbaka (samma tid nästa år), ska Arams kung komma upp mot dig."
     23Och Arams kungs tjänare sade till honom: "Deras Gud är en bergsgud, därför var de starkare (fastare, säkrare, tapprare) än oss. Men låt oss strida mot dem på fältet då ska vi säkert vara starkare (fastare, säkrare, tapprare) än dem. 24Och gör detta: Ta bort kungarna, var och en från sin plats och tillsätt guvernörer i deras ställe. 25Och räkna åt dig en armé, som den du har förlorat, häst för häst och vagn för vagn, och vi ska strida mot dem på fältet och vi ska säkert vara starkare (fastare, säkrare, tapprare) än dem." Och han lyssnade till deras röst och gjorde så.
     26Och det hände när året kom tillbaka (ett år hade gått) att Benhadad mönstrade araméerna och gick upp till Afek för att strida mot Israel. 27Och Israels söner mönstrades och provianterade och gick mot dem, och Israels söner slog läger framför dem som två små flockar av lamm, men araméerna fyllde landet.
     28Och en gudsman kom nära till Israels kung och sade: "Så säger Herren (Jahve): Eftersom araméerna har sagt: Herren (Jahve) är en bergsgud men han är inte en dalgud, därför ska jag ge hela denna stora skara i din hand, och ni ska veta att jag är Herren (Jahve)."
     29Och de slog läger den ene mittemot den andre i sju dagar. Och det var så att på den sjunde dagen inleddes striden och Israels söner slog av araméerna 100 000 fotfolk på en dag. 30Men resten flydde till Afek in i staden och muren föll över 27 000 män som var kvar. Och Benhadad flydde och kom in i staden in i ett inre rum.
     31Och hans tjänare sade till honom: "Se nu, vi har hört att Israels hus kungar ger nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed), låt oss vi ber dig, sätta säcktyg på våra höfter och rep på våra huvuden och gå till Israels kung, kanhända ska han rädda ditt liv."
     32Och de satte säcktyg på sina höfter och rep på sin huvuden och kom till Israels kung och sade: "Din tjänare Benhadad säger: Jag ber dig, låt mig leva." Och han sade: "Lever han? Han är min bror."
     33Och männen tog det som ett tecken och skyndade att ta det från honom och de sade: "Din bror Benhadad." Och han sade: "Gå och hämta honom." Och Benhadad kom till honom och han fick honom att gå upp i sin vagn.
     34Och han sade till honom: "Städerna som din far tog från min far ska jag återställa och du ska göra gator åt dig i Damaskus, som min far gjorde i Samarien." Och han skar ett förbund med honom och lät honom gå.

En profet fördömmer Ahav

35Och en man från profeternas söner sade till sin kollega genom Herrens (Jahves) ord: "Slå mig, jag ber dig." Men mannen vägrade att slå honom.
     36Och han sade till honom: "Eftersom du inte har lyssnat till Herrens (Jahves) ord, se, så snart som du har lämnat mig ska ett lejon dräpa dig." Och så snart han hade lämnat honom blev han funnen av ett lejon som dräpte honom. 37Och han fann en annan man och sade: "Slå mig, jag ber dig." Och mannen slog honom, slog och skadade honom.
     38Och profeten gick därifrån och väntade på kungen vid vägen och förställde sig själv med sin huvudbonad (betyder även aska) över sina ögon.
     39Och när kungen gick förbi ropade han till kungen och sade: "Din tjänare gick ut mitt i striden, och se en man avvek och förde en man till mig och sade: Håll (vakta, skydda, bevara) denna man. Om han saknas (försvinner) på något sätt, då ska ditt liv utkrävas för hans liv eller du ska betala en talent silver. 40Och när din tjänare var upptagen med det ena och det andra var han försvunnen."
    Och Israels kung sade till honom: "Så ska din dom bli, du har själv bestämt det."
     41Och han skyndade och tog av sig huvudbonaden från sina ögon, och Israels kung kände igen att han var en av profeterna. 42Och han sade till honom: "Så säger Herren (Jahve): Eftersom du har låtit gå ur din hand den man som jag har avskilt till fördärv, därför ska ditt liv tas för hans liv och ditt folk för hans folk." 43Och Israels kung gick till sitt hus tjurig (bitter, trumpen) och rasande (stormig; andades häftigt – hebr. zaef) och kom till Samarien. [Frasen tjurig och rasande återkommer i 1 Kung 21:4.]

Navots vingård

En uthuggen vinpress på den nordliga sluttningen ner från staden. Denna flera tusen år gamla vinpress tros ha tillhört Navot. Den hittades vid utgrävningar 2013 i Jisreel och är en av de största vinpressarna i Israel.

21[Detta stycke är den centrala delen i kapitlen som handlar om Elija.]

1Och det hände efter dessa ting att jizreliten Navot hade en vingård som fanns i Jizreel, nära Ahavs palats, Samariens kung. 2Och Ahav talade med Navot och sade: "Ge mig din vingård så att jag kan ha den som trädgård till örter, eftersom den är nära mitt hus. Jag ska ge dig en bättre vingård istället eller om det är gott i dina ögon ska jag ge dig dess värde i silver."
     3Och Navot sade till Ahav: "Herren (Jahve) förbjuder mig det, att jag skulle ge min fars arv till dig."
     4Och Ahav kom in i sitt hus tjurig (bitter, trumpen) och rasande (stormig; andades häftigt – hebr. zaef) på grund av ordet som Navot, jizreliten hade talat till honom när han svarat: "Jag ska inte ge dig min fars arv." [Ahav ältar och upprepar orden som Navot sagt för sig själv.] Och han lade sig ner på sin säng och vände bort sitt ansikte och ville inte äta något bröd.

[Ahav agerar på ett omoget sätt, han vet att en israelisk kung ska vara mild både mot främlingar och sina egna, se 1 Kung 20:31; 5 Mos 17:14–20. Samma fras "tjurig och rasande" som i 1 Kung 20:43 återkommer här.]

5Men Jizevel hans hustru kom till honom och sade till honom: "Varför har du en så tjurig attityd (ordagrant: varför är din ande bitter/trumpen) så du inte vill äta bröd (mat)?"
     6Han svarade henne: "Eftersom jag talade med Navot, jizreliten, och sade till honom: Ge mig din vingård för silver [mynt] eller om det behagar dig, ska jag ge dig en annan vingård istället, och han svarade: Jag vill inte ge dig min vingård."
     7Och Jizevel, hans hustru, sade till honom: "Du, nu regerar du Israels kungarike! [Nu visar du vem som bestämmer!] Res dig upp och ät bröd och låt ditt hjärta vara glatt [drick vin, samma fras som i 1 Sam 25:36]. Jag – jag ska ge dig jizreliten Navots vingård."

[I Jizevels ord till sin man Ahav kommer "du" (hebr. atah) först i meningen, vilket ger betoning. Den grekiska översättningen Septuaginta tolkar det som en ironisk fråga: "Är du verkligen Israels regent?" På liknande sätt betonas "jag" (hebr. ani) i den sista frasen.]

8Och hon skrev brev i Ahavs namn och förseglade det med hans sigill och sände brevet till de äldste och till de förnäma som var i staden och som bodde med Navot. 9Det hon skrev i brevet var:
"Utlys en fasta och sätt Navot vid folkets huvud (på honnörsplatsen), 10och sätt två män, pålitliga medborgare framför honom, och låt dem vittna mot honom och säga: 'Du förbannar Gud (Elohim) och kungen.' Bär sedan ut honom och stena honom så att han dör."
11Och stadens män, de äldste och de förnäma som bodde i staden gjorde som Jizevel hade sänt till dem i enlighet med det som var skrivet i brevet som hon hade sänt till dem. 12De utlyste en fasta och satte Navot vid folkets huvud (på honnörsplatsen). 13Och två män, pålitliga medborgare kom och satt framför honom, och de två pålitliga medborgarna vittnade mot honom, mot Navot framför folket och sade: "Navot har förbannat Gud (Elohim) och kungen." Sedan bar de ut honom ur staden och stenade honom med stenar så att han dog. 14Och de sände till Jizevel och sade: "Navot är stenad och är död."
     15Och det skedde när Jizevel hörde att Navot var stenad och var död att Jizevel sade till Ahav: "Stig upp och ta i besittning jizreliten Navots vingård, som han vägrade att ge dig för silver, för Navot lever inte utan är död." 16Och det skedde när Ahav hörde att Navot var död att Ahav steg upp och gick ner till jizreliten Navots vingård och tog den i besittning.
     17Och Herrens (Jahves) ord kom till tishbiten Elia, han sade: 18Stig upp, gå ner och möt Israels kung Ahav som bor i Samarien, se, han är i Navots vingård, till vilken han har gått för att ta den i besittning. 19Och du ska tala till honom och säga: Har du dödat och tagit i besittning? Och du ska tala till honom och säga: Så säger Herren (Jahve): På platsen där hundarna slickade Navots blod ska hundarna slicka ditt blod, även ditt."
     20Och Ahav sade till Elia: "Har du funnit mig, min fiende?" [Hälsningen liknar den i 1 Kung 18:17, men nu är det inte längre "orosstiftare" utan "fiende".]
    Och Elia svarade: "Jag har funnit dig eftersom du har gett dig till att göra det som är ont i Herrens (Jahves) ögon. 21Se, jag ska föra ondska över dig och ska fullständigt svepa bort dig och ska hugga av från Ahav, alla som urinerar mot muren [dvs. män, inklusive] både stora och små i Israel. 22Och jag ska göra ditt hus likt Jerovams hus, Nevats son, och likt Baasas hus, Ahijas son, för den ondska som du har provocerat mig med och fått Israel att synda.
     23Och även om Jizevel har Herren (Jahve) talat och sagt: Hundarna ska äta Jizevel i Jizreels vallgravar.
     24Han som dör till Ahav i staden ska hundarna äta och han som dör på fältet ska himlarnas fåglar äta."
     25Det fanns ingen som var som Ahav, som hängav sig själv till att göra det som är ont i Herrens (Jahves) ögon, som Jizevel hans hustru uppmuntrade. 26Och han gjorde många styggelser i att följa avgudar, i allt det som amoréerna gjorde, som Herren (Jahve) kastade ut framför Israels söner.
     27Och det skedde när Ahav hörde dessa ord att han rev sönder sina kläder och satte säcktyg på sin kropp och fastade och låg i säcktyg och gick mjukt (smög, rörde sig ljudlöst).
     28Och Herrens (Jahves) ord kom till tishbiten Elia, han sade: 29"Ser du hur Ahav ödmjukar sig själv inför mig? Eftersom han ödmjukar sig själv inför mig ska jag inte föra fram det onda i hans dagar, utan i hans söners dagar ska jag föra det onda över hans hus."

Krig mellan Israel och Aram

22[Kapitel 21 var ett avbrott, det kiastiska centrumet, och nu kommer ett stycke som tematiskt hör ihop med 1 Kung 20 och kriget med Aram.]

1Och det fortsatte tre år utan krig mellan Aram och Israel. 2Och det skedde i det tredje året att Jehoshafat, Juda kung kom ner till Israels kung. 3Och Israels kung sade till sina tjänare: "Vet ni att Ramot-Gilead är vårt, och vi är passiva och tar det inte ur Arams kungs hand?"
     4Och han sade till Jehoshafat: "Vill du gå med mig till Ramot-Gilead och strida?" Och Jehoshafat sade till Israels kung: "Jag är som du, mitt folk som ditt folk, mina hästar som dina hästar." 5Och Jehoshafat sade till Israels kung: "Fråga, jag ber dig, om ett Herrens (Jahves) ord idag."
     6Och Israels kung samlade ihop profeterna, omkring 400 män och sade till dem: "Ska jag gå mot Ramot-Gilead och strida eller ska jag avstå?"
    Och de sade: "Gå upp för Herren (Jahve) ska ge det i kungens hand."
     7Men Jehoshafat sade: "Finns det inte någon Herrens (Jahves) profet här så att vi kan fråga honom?"
     8Och Israels kung sade till Jehoshafat: "Det finns en man genom vilken vi kan fråga Herren (Jahve), men jag hatar honom för han profeterar inte gott om mig utan ont, Michajeho, Imlas son."
    Och Jehoshafat sade: "Låt inte kungen säga så."
     9Och Israels kung kallade på en kammarherre och sade: "Hämta Michajeho, Imlas son snabbt."
     10Och Israels kung och Jehoshafat, Juda kung satt var och en på sin tron smyckade i sina dräkter, på en tröskplats vid öppningen till Samariens port, och alla profeter profeterade för dem. 11Och Tsidkija, Kenaans son, gjorde sig horn av järn och sade: "Så säger Herren (Jahve): Med dessa ska du stånga araméerna tills de blir förtärda."
     12Och alla profeter profeterade och sade: "Gå upp till Ramot-Gilead och segra, för Herren (Jahve) ska ge det i kungens hand."
     13Och budbäraren som gick och kallade på Michajeho talade till honom och sade "Se, profeternas ord förkunnar gott till kungen med en mun, låt ditt ord, jag ber dig, bli som orden från en av dem och tala gott."
     14Och Michajeho sade: "Herren (Jahve) lever, vad Herren (Jahve) säger till mig det ska jag tala."
     15Och när han kom till kungen sade kungen till honom: "Michajeho, ska vi gå till Ramat-Gilead och strida eller ska vi avstå?"
    Och han svarade honom: "Gå upp och segra, och Herren (Jahve) ska ge det i kungens hand."
     16Och kungen sade till honom: "Hur många gånger ska jag be dig att tala till mig inget annat än sanningen i Herrens (Jahves) namn?"
     17Och han sade: "Jag såg hela Israel förskingrat på bergen, som får som inte har någon herde, och Herren (Jahve) sade: Dessa har ingen herre, låt dem återvända var och en till sitt hus i frid (shalom)."
     18Och Israels kung sade till Jehoshafat: "Sade jag inte till dig att han inte skulle profetera gott om mig, utan ont?"
     19Och han sade: "Därför, lyssna du till Herrens (Jahves) ord. Jag såg Herren (Jahve) sitta på sin tron, och alla himlarnas härskaror stod hos honom på hans högra och på hans vänstra. 20Och Herren (Jahve) sade: "Vem ska locka Achav så att han går upp och faller vid Ramot-Gilead. Och en sade: På detta sätt, och en annan sade: På det här sättet. 21Och det kom fram en ande och stod inför Herrens (Jahves) ansikte och sade: Jag ska locka honom.
     22Och Herren (Jahve) sade till honom: Med vad? Och han sade: Jag ska gå fram och ska bli en lögnens ande i alla hans profeters mun.
    Och han sade: Du ska locka honom och ska även lyckas, gå iväg och gör så.
     23Och se nu, Herren (Jahve) har lagt en lögnens ande i munnen på alla dessa profeter och Herren (Jahve) har talat ondska om dig."
     24Och Tsidkija, Kenaans son, kom nära och slog Michajeho på kinden och sade: "Vilken väg gick Herrens (Jahves) Ande från mig till att tala till dig?"
     25Och Michajeho sade: "Se, du ska se det den dag när du ska gå in i det inre rummet och gömma dig själv."
     26Och Israels kung sade: "Ta Michajeho och bär tillbaks honom till Amon, stadens borgmästare och till Joash, kungens son, 27och säg: Så säger kungen: Sätt denne man i fängelse och ge honom förtryckets bröd och förtryckets vatten till dess jag kommer tillbaka i frid."
     28Och Michajeho sade: "Om du alls återvänder i frid har Herren (Jahve) inte talat genom mig." Och han sade: "Hör ni folk, allesamman."

Ahav dödas vid Ramat-Gilead

29Och Israels kung och Jehoshafat, Juda kung gick upp till Ramat-Gilead. 30Och Israels kung sade till Jehoshafat: "Jag ska förklä mig själv och gå ut i striden, men sätt på dig din (kungliga) klädnad." Och Israels kung förklädde sig själv och gick ut i striden.
     31Och kung Aram hade befallt de 32 ledarna för hans vagnar och sagt: "Strid (duellera) inte med liten eller stor förutom med Israels kung." 32Och det skedde när vagnsledarna såg Jehoshafat att de sade: "Säkert är det Israels kung" och de vände och stred med honom och Jehoshafat skrek. 33Och det skedde när vagnsledarna såg att det inte var Israels kung, att de vände tillbaka från att jaga honom.
     34Och en man drog sin båge på måfå och träffade Israels kung mellan den nedre delen av rustningen och bröstplåten. Därför sade han till föraren av sin vagn: "Vänd din hand och bär mig ut från hären för jag är svårt skadad." 35Och striden ökade den dagen och kungen stod i sin vagn mot araméerna och dog på kvällen, och blodet rann ut från hans sår i botten på vagnen. 36Och det gick ett rop genom armén när solen gick ner och sade: "Var man till sin stad och var man till sitt land."
     37Så dog kungen och fördes till Samarien och de begravde honom i Samarien. 38Och de tvättade vagnen vid Samariens vattencistern och hundarna slickade upp hans blod, och skökorna tvättade sig där, enligt Herrens (Jahves) ord som han talat.
     39Och vad mer Achav sade och allt som han gjorde och elfenbenshuset som han byggde och alla städer som han byggde är nedskrivet i Israels kungars krönika. 40Och Achav sov med sina fäder och Achazijaho, hans son regerade i hans ställe.

Kung Jehoshafat

41Och Jehoshafat, Asas son, började regera över Juda i Israels kung Achavs fjärde år. 42Jehoshafat var 35 år när han började regera och han regerade 25 år i Jerusalem. Och hans mors namn var Azova, Shilchis dotter. 43Och han vandrade på alla sin far Asas vägar, han vände inte bort från dem och gjorde det som var rätt i Herrens (Jahves) ögon. 44Dock blev inte de höga platserna borttagna, folket offrade fortfarande offer på de höga platserna.
     45Och Jehoshafat hade fred (shalom) med Israels kung. 46Och vad mer Jehoshafat gjorde och hans makt som han visade och hur han krigade, det är nedskrivet i Juda kungars krönika. 47Och kvarlevan av sodomiterna som fanns kvar under hans far Asas dagar, körde han ut ur landet.
     48Och det fanns ingen kung i Edom, en ställföreträdare var kung. 49Jehoshafat gjorde Tarshishskepp för att gå till Ofir efter guld, men de for inte, för skeppen gick sönder i Etsion-Gever.
     50Vid den tiden sade Achazijaho, Achavs son till Jehoshafat: "Låt mina tjänare gå med dina tjänare på skeppen." Men Jehoshafat ville inte.

Elija och Achazijaho

51Och Jehoshafat sov med sina fäder och blev begravd med sina fäder i sin far Davids stad, och Jehoram hans son regerade i hans ställe. 52Achazijaho, Achavs son, började regera över Israel i Samarien i Juda kung Jehoshafats sjuttonde år och han regerade två år över Israel. 53Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och vandrade på sin fars vägar och på sin mors vägar och på Jerovan, Nevats sons vägar. Därigenom fick han Israel att synda. 54Och han tjänade Baal och tillbad honom och provocerade Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) i likhet med allt som hans far hade gjort.




© 2022 Svenska Kärnbibeln