Om Titusbrevet

De tre pastoralbreven, första och andra brevet till Timoteus och Titusbrevet, är riktade till församlingsledare. Titusbrevet har likheter med första Timoteusbrevet och skrevs troligtvis strax efter det. Brevet till Titus är det näst sista brevet Paulus skriver. Paulus har troligen nyss lämnat Timoteus i Efesos, och nu Titus på ön Kreta. Han hoppas återse Titus i Nikopolis före vintern, se Tit 3:12. Paulus hade stannat till på Kreta under sin resa på väg till Rom några år tidigare, se Apg 27:12.

Anledningen till brevet är att hjälpa Titus med vad han ska undervisa och göra. Ett huvudtema är hur nåden resulterar i goda gärningar, se Tit 2:11-3:8.

Struktur:
1. Församlingens ledare - kap 1.
2. Församlingens inre liv - kap 2.
3. Församlingens ansvar utåt - kap 3.

Skriven: Troligen 64-66 e.Kr.

Till: Titus, se vers 4, och församlingarna på Kreta, se vers 5.

Från: Troligen Makedonien, se 2 Tim 1:17.

Författare: Paulus, se vers Tit 1:1.

Titusbrevet

Hälsning

1

Paulus har lämnat kvar Titus på Kreta för att hjälpa till i församlingarna på ön, han hoppas att få återse honom i Nikopolis till vintern, se Tit 3:12.

[De första fyra verserna är en enda mening i grekiskan.]

[Från:] Paulus, Guds tjänare (livegen slav)
    och Jesu Kristi apostel (sändebud, ambassadör),
    sänd att föra Guds utvalda [de troende] till tro och insikt
    om den sanning som hör till gudsfruktan 2och ger hopp om evigt liv.
Detta eviga liv har Gud, som inte kan ljuga,
    utlovat från evig tid (innan kronologisk tid började räknas),
     3och när tiden (en särskild tid som börjar vid en specifik händelse) var inne
    uppenbarade han sitt ord genom den förkunnelse som anförtrotts mig
    på Guds, vår Frälsares, befallning.

4[Till:] Titus,
    mitt äkta barn i vår gemensamma tro.
[Titus var en icke-jude som troligen blev omvänd under Paulus första missionsresa, se Gal 2:1-4. Han fanns med under Paulus tre år i Efesos och blev sänd till Korint vid flera tillfällen, se 2 Kor 7:6; 7:13-14; 2 Kor 8:16-9:5. Han fanns troligen också med i slutet av Paulus tvååriga fängelsevistelse i Rom, eftersom han rest tillsammans med Paulus till Kreta, se vers 5.]
Nåd (kraft, gudomlig favör) och frid (harmoni, frihet från fruktan, välbehag)
    från Gud Fadern och Kristus Jesus, vår Frälsare.

Församlingens ledarskap

5

Kreta är en av de större öarna i Medelhavet, 26 mil lång och 6 mil bred.

Anledningen att jag [Paulus] lämnade kvar dig [Titus]Kreta var att du skulle slutföra det som ännu inte var ordnat, och att du skulle tillsätta äldste [för att leda församlingarna] i varje stad efter mina anvisningar.

[Kreta var en central handelsplats där många olika filosofier, religioner och influenser möttes. Huvudstaden var Gortyn. Andra städer som Paulus och Titus troligen startat församlingar i var Faistos, Salmone m.fl. Två städer som nämns i Apostlagärningarna är Lasea, och Foinix, se Apg 27:8, 12.]

Kvalifikationer för församlingsledare

6[Församlingen behöver ledarskap. Den bibliska modellen visar alltid på ett delat ledarskap. Jesus sände ut lärjungarna två och två, det finns fem tjänstegåvor i Ef 4:11 och församlingsledarna omnämns alltid i plural, se Apg 20:17. Ordet som översätts församlingsledare i vers 7 är grekiska "episkopos". Ordet betyder "en som vakar över" och beskriver församlingsledarens uppgift att vara en herde som vakar över församlingen. Samma män från Efesos som i Apg 20:17 kallas äldste, grekiska "presbyteros", kallas "episkopos" i Apg 20:28. Även i detta brev används båda dessa grekiska ord synonymt, se vers 5 och 7.]

En äldste (grekiska "presbyteros") ska vara
fläckfri,
[Ledaren måste ha ett gott rykte både i och utanför församlingen. Det innebär inte att han är syndfri. Det handlar om en attityd där ledaren är snabb att be om förlåtelse till Gud och människor. Det handlar om ett liv som inte är kantat med skandaler och ouppklarade tvister, på frukten ska trädet kännas, se Matt 7:15-20.]
en kvinnas man,
[Det är troligt att begreppet "en kvinnas man" talar om trohet till sin maka och en som inte flörtar med andra kvinnor. Motsvarande term "en mans kvinna" används i 1 Tim 5:9 om kvinnor. I samma stycke uppmanar Paulus yngre änkor att gifta om sig då mannen dött, se 1 Tim 5:14; Rom 7:2-3; 1 Kor 7:39. Paulus själv var ogift, se 1 Kor 7:7-8, och hans rekommendationer, se 1 Kor 7:1; 7:32-35, verkar tala för att en ogift man också är kvalificerad.]
ha troende (trogna) barn
    som inte kan beskyllas för att vara vilda eller upproriska.
7Församlingsledaren (grekiska "episkopos") ska som Guds förvaltare (en tjänare ansvarig för sin herres hus) vara fläckfri.

[De tre punkterna i listan ovan har att göra med en ledares familjeliv och hur han har skött dem, se 1 Tim 3:4-5. Paulus fortsätter och ger nu fem negativa och sex positiva egenskaper.]

Han får
inte vara självgod (ordagrant "en som njuter och har sitt välbehag i sig själv", en självcentrerad person utan förmåga att sätta sig in i andra människors situationer),
inte vara häftig (impulsiv, hetlevrad),
inte missbruka vin (ordagrant "inte någon som sitter länge vid vinet"),
inte vara våldsam (stridslysten),
inte vara ute efter pengar (ordagrant "skamlös girighet"),

8[han ska istället:]
vara gästfri,
godhjärtad,
förståndig,
hederlig,
gudfruktig,
behärskad,
9hålla fast vid lärans tillförlitliga ord,
    så att han både kan uppmuntra med sund (hälsosam, rätt) undervisning
    och tillrättavisa motståndarna.

Karaktärsdrag hos falska lärare

10Det finns nämligen många upproriska pratmakare och bedragare, särskilt bland de omskurna. 11Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde. 12En av deras egna, en profet, har sagt:
"Kretensare ljuger jämt, de är vilddjur, glupska och lata."

[Paulus citerar en strof ur dikten Cretica av den grekiska poeten Epimenides som levde i staden Faistos på Kreta, 600 f.Kr. Hela sammanhanget lyder: "De gjorde en grav för dig, den helige och höge. Kreterna ljuger i ett och är odjur, glupska och lata. Men du är inte död, du lever för evigt. För i dig lever vi och rör oss och är till." Paulus citerar den sista strofen i sitt tal på Areopagen, se Apg 17:28. Dikten var riktad till den största grekiska guden Zeus. Paulus var inte rädd för att citera kända verk för att visa på den för grekerna okända Gud som skapat världen, se Apg 17:23-24. Här tar han en annan strof där Epimenides uttalar sig om kreterna.]
13Det omdömet är sant. Tillrättavisa dem därför strängt, så att de blir sunda (hälsosamma) i tron 14och inte ägnar sig åt judiska myter och bud från människor som vänder sig bort från sanningen. 15För de rena är allting rent, men för de orena och otroende är ingenting rent, utan hos dem är både förstånd och samvete orena. 16De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. De är avskyvärda, trotsiga och odugliga till varje god gärning. 2Men vad det gäller dig [Titus, i kontrast till de falska lärarna] ska du ständigt tala (kommunicera) det som hör till den sunda (hälsosamma, rätta) läran.

Vad ska undervisas

Äldre män

2Äldre män ska vara nyktra, värdiga och förståndiga, sunda i tro, kärlek och tålamod.

Äldre kvinnor

3Äldre kvinnor ska på samma sätt bete sig som det anstår de heliga, inte sprida skvaller eller missbruka vin. De ska vara lärare i det som är gott, 4så att de fostrar de unga kvinnorna till att älska man och barn, 5att leva anständigt och rent, att vara husliga och goda och underordna sig sina män så att Guds ord inte blir hånat.

Yngre män

6Förmana på samma sätt de yngre männen att visa gott omdöme i allt, 7och var själv ett föredöme i goda gärningar. Din undervisning ska förmedla oförfalskad sanning och värdighet. 8Den ska vara sund och oklanderlig, så att din motståndare måste skämmas när han inte har något ont att säga om oss.

Slavar

9Förmana tjänarna att underordna sig sina herrar i allt, att tjäna dem helhjärtat och inte säga emot, 10att inte smussla undan något utan alltid visa sann trohet så att de i allt är en heder för Guds, vår Frälsares, lära.

Guds nåd ger kraft att leva rättfärdigt

11Guds nåd (kraft, favör) har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, 13medan vi väntar på det lyckliga (saliga, välsignade) hoppet: att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus ska träda fram i härlighet. 14Han har offrat sig för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett eget folk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar. 15Så ska du tala (kommunicera), förmana och tillrättavisa med eftertryck (all auktoritet).

Låt ingen se ner på dig. 3Påminn dem ständigt (gång på gång) om att de ska underordna sig och lyda [sekulära] myndigheter och makthavare och vara redo till varje god gärning.

[I det längsta ska en kristen följa samhällets förordningar, men i de fall där de går emot Guds bud är det viktigare att lyda Gud än människor, se Apg 4:19; 5:29.]

2De ska
    inte förolämpa (tala illa om) någon
        [alla människor är skapade till Guds avbild, se Jak 3:9],
    utan vara fridsamma,
    tillmötesgående
    och alltid visa vänlighet (vara milda) mot alla människor.

3Vi var ju själva en gång
    oförnuftiga,
    trotsiga,
    vilsna,
    slavar under olika begär
        och lustar,
    levde i ondska
        och avund,
    avskyvärda (vi var hatade och avskydda i andras ögon)
        och hatade varandra.
[Vår onda livsstil gjorde att människor hatade oss, och vi hatade dem. En ond spiral av hat.]
4Men när Guds, vår Frälsares, godhet (generositet) och vänskap (starka band) till mänskligheten uppenbarades [då han blev en människa], 5frälste (räddade, helade, upprättade) han oss - inte på grund av rättfärdiga gärningar, utan på grund av sin barmhärtighet - genom ett bad till en ny födelse och förnyelse (av tankar och vilja) i den helige Ande, 6som han rikligen sköljde över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare. 7Allt detta skedde för att vi skulle vara rättfärdiga genom hans nåd (oförtjänta favör), och bli arvingar med hopp (en förväntan och säker förvissning) om evigt liv. 8Detta är ett trovärdigt (oföränderligt) ord.

[Syftar på de föregående verserna, se vers 4-7. Samma fras används totalt fem gånger i pastoralbreven, se 1 Tim 1:15; 3:1; 4:9; 2 Tim 2:11.]

Jag [Paulus] vill att du [Titus] ständigt med kraft (frimodigt, uppmuntrande) inskärper det, så att de som tror på Gud ser till att sysselsätta sig med att göra goda gärningar. Det är gott och nyttigt för alla människor.

Falska lärare

9[Denna undervisning om falska lärare hör ihop med den inledande i första kapitlet, se Tit 1:10-16.]

Men undvik dumma dispyter och frågor om släktregister och gräl och strider om lagen. Sådant är skadligt och meningslöst. 10En villolärare (som skapar splittringar) ska du ge en första och en andra varning och sedan avvisa, 11eftersom du vet att en sådan är på fel väg. Han syndar och har dömt sig själv.

[Samma princip som Jesus lärde, se Matt 18:15-17.]

Avslutning

12

Paulus hoppas få återse Titus i Nikopolis.

När jag sänder Artemas eller Tychikus till dig, skynda dig då att komma till mig i Nikopolis. Jag har bestämt mig för att stanna där över vintern.

13Juristen Zenas och Apollos [Apg 18:24, 27; 1 Kor 1:12; 3:4-6] ska du utrusta ordentligt så att de inte saknar något på resan. 14Även de våra måste lära sig att göra goda gärningar och fylla nödvändiga behov, så att de inte är utan frukt. [Med tanke på det rykte Kretensare hade att vara lata och som Paulus håller med om, var det en nödvändig uppmaning även till de kristna på ön, se Tit 1:12-13.]

15Alla som är hos mig hälsar till dig. Hälsa till dem som älskar oss i tron.

Nåd (Guds rika favör) vare med er alla.




© 2018 Svenska Kärnbibeln