Om Psaltaren

Psaltaren är en samling av sånger och böner. Titeln kommer från grekiskans "psalmos". Det hebreiska namnet är "tehillim", som betyder "Lovsångernas bok"!

Struktur:
Bok 1: Psalm 1-41
Bok 2: Psalm 42-72
Bok 3: Psalm 73-89
Bok 4: Psalm 90-106
Bok 5: Psalm 107-150

Ord:
Många av psalmerna har en inledande beskrivning. Totalt 53 gånger används ett ord som ofta översätts "körledare" eller "lovsångsledare". Man skulle kunna tro att det var två ord, ett för musik och ett för ledare, men det är bara ett ord. Innebörden är ledaren, men underförstått har det med musik och lovsång att göra varför man lägger till den förklaringen. Det hebreiska ordet är "natsach". Det är ett verbalsubstantiv med grundbetydelsen "att skina på avstånd". Det betecknar något rent och strålande, något som är framträdande, överglänser allt annat och står orubbligt fast. På samma sätt som stjärnor gjorde att man kunde navigera, används ordet för ledare eller musikledare, se 1 Krön 15:21; 23:4. En ledare är någon som leder människor och som står fast. När Daniel beskrivs som en ledare vilken utmärkte sig jämfört med de andra i Babylon används den arameiska varianten av detta ord som skulle kunna översättas "han överglänste alla andra", se Dan 6:3. Läser man psalmerna i ett messianskt perspektiv så finns ännu en dimension. Jesus är vår strålande stjärna och sångmästare som är värdig all lovsång i all evighet. Han är världens ljus, se Joh 8:12; Betlehemsstjärnan, se Matt 2:2; och morgonstjärnan, se Upp 22:16; 2 Pet 1:19. Det är på honom, trons upphovsman och fullkomnare, som vi riktar vår blick, se Heb 12:2. Jesus citerade ofta från Psaltaren. När Jesus hänger på korset citerar han från Psalm 22 som i detalj beskriver hur han blir förkastad, korsfäst, hånad, men även den mäktiga avslutningen där riket tillhör honom! Jesu sista ord "I din hand överlämnar jag min ande", se Ps 31:6. Det ger ett extra djup då båda dessa Psalmer har den inledande noteringen att de är skrivna till och för den strålande ledaren, se Ps 22:1; 31:1.

I den grekiska översättningen av Psaltaren inleds 56 av Psalmerna med tre grekiska ord "eis ho telos". Det kan översättas "för slutet". Detta är ett tillägg i titeln som inte finns i den hebreiska texten. Översättarna verkar indikera att dessa psalmer har att göra med "slutet" på något sätt. Förutom här i den grekiska översättningen av Psaltaren, återfinns frasen bara på tre ställen i Bibeln. I den grekiska översättningen av Gamla Testamentet finns orden i Jos 3:16 om Jordanfloden "som kommer till ett slut" så israeliterna kan gå över. I Dan 11:3 om en tidsperiod som "kommer till ett slut". I Nya Testamentet återfinns frasen i 2 Kor 3:13 om Mose strålglans som "kom till ett slut". Det är troligt att översättarna av Psaltaren sett att dessa psalmer talar om något som kommer till ett slut eller fullbordan. Det kan indikera att dessa psalmer på ett speciellt sätt talar om Messias som fullbordade dessa profetior, se Luk 22:37; Rom 10:4. Följande Psalmer inleds med denna fras: 4-6, 8, 9, 11-14,18-22, 30, 31, 36, 39-42, 44-47, 49, 51-70, 75-77, 80, 81, 84, 85, 88, 109, 139, 140. Det kan vara en hjälp i tolkningen att se att dessa Psalmer tidigt har setts som profetiska.

Det hebreiska ordet "Selah" återfinns 71 gånger i 39 psalmer. Betydelsen är inte känd, men utifrån hur ordet används verkar det vara någon form av markering som indikerar ett musikaliskt mellanspel. En vanlig förklaring är att det är en paus för att ge tid att reflektera över texten som just sjungits. I nutida synagogor tolkas det ibland som en repris eller att rabbinen som mässar psalmen ska ändra tonläge. Ordet är snarlikt "sela" som betyder högt berg, se Ps 18:3. Ordet kan betyda lyfta upp, höja eller slå an och i så fall motsvarar det den musikaliska termen fortissimo, psalmens höjdpunkt, starkare, slå an cymbaler, ropa i glädje! På samma sätt som ett berg har en topp och en fot, och däremellan sluttande sidor, kan ordet också betyda att böja sig ned, eller att hänga upp något. Betydelsen är då att väga något på en skala och det blir en uppmaning att "väga" och begrunda föregående ord. En annan betydelse kan vara "för evigt" eller "alltid" och indikerar ett gensvar från församlingen, på liknande sätt som ordet amen används idag i betydelsen "låt det ske". Vad vi med säkerhet vet är att det markerar någon form av avbrott.

Instrument:
Det är viktigt att komma ihåg att texterna var skrivna för att sjungas! Man kan säga att psalmerna är hjärtats musik, ibland stillsam och kontemplativ, ibland jublande, ibland fylld av sorg och mörker, ibland fridfull med tillförsikt fyllt av hopp. Två huvudtyper av harpor används: kinnor och nevel. Kinnor är ett mindre instrument med 5-15 strängar. Nevel är ett större instrument med en resonanslåda, det kan ha varit David som uppfann detta instrument till tempelmusiken, se 1 Krön 23:5.

Numrering:
Den som bläddrat i en engelsk bibel kanske har märkt att många av psalmerna har en annan versindelning. Det beror på att det finns olika traditioner om den inledande beskrivningen som finns i vissa psalmer ska räknas som första versen eller inte. Svenska Biblar räknar med första inledande raden som vers ett, medan engelska Biblar inte gör det. Det innebär att t.ex. Psalm 3:1 i en engelsk Bibel motsvaras av Psalm 3:2 i en svensk.

Även kapitelindelningen skiljer sig åt mellan olika översättningar. Den arameiska, grekiska och latinska översättningen från den hebreiska texten slår ihop Psalm 9 och 10 som en enda psalm, delar upp 147 i två, osv. Den katolska Bibeln följer den latinska översättningen som kallas Vulgata, därför skiljer sig kapitelindelningen med ett nummer mellan katolska och protestantiska Biblar.

Alfabetiska psalmer:
Flera psalmer följer ett alfabetiskt mönster. I en sådan s.k. akrostisk stil utgår varje rad från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. I vissa fall är det två verser och i Psalm 119 hela åtta verser per bokstav. Totalt finns det åtta alfabetiska psalmer i Psaltaren. Fyra i den första boken, se Ps 9-10; 25; 34; 37, och fyra i den sista boken, se Ps 111; 112; 119; 145. Även de fyra första kapitlen i Klagovisorna och avslutningen av Ordspråksboken har liknande akrostiska mönster, se Klag 1-4; Ords 31:10-31.

De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen tydligare. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbol förklarar det varför ämnet i psalmen ibland skiftar tvärt. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord, eller de ord, som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen. De hebreiska orden modifieras både med förstavelser och ändelser, vilket gör att ett hebreiskt ord ofta motsvaras av flera svenska ord. Ett exempel är det personliga pronomen för "jag", hebreiska "ani" som läggs till som ett prefix till verbet "yada" så det blir "Jag vill tacka" i Ps 9:2.

De akrostiska psalmerna är inte slumpmässigt fördelade, utan hjälper till att rama in olika stycken. Bara tre psalmer i första boken nämner hur Gud skapade världen, se Psalm 8, 24 och 33. Alla dessa psalmer följs av en akrostisk psalm, se Psalm 9-10, 25 och 34. Det kan vara ett utryck för att förstärka och bekräfta Guds skapelse genom en välskapad ordnad psalm. Psalm 34 och 37 ramar in fyra psalmer som handlar om oskyldigt lidande, se Psalm 34-37. Direkt efter dessa fyra psalmer följer sedan fyra psalmer om skyldigt lidandet, se Psalm 38-41. Vetskap om denna uppdelning hjälper den som lider att kunna be och applicera "rätt" psalm beroende på om orsaken till lidandet är oskyldigt eller orsakat av egna medvetna felsteg.


Skriven: De flesta psalmerna är skrivna 1000-700 f.Kr. De äldsta sångerna är från 1400 f.Kr. och de yngsta är från 450 f.Kr då Esra sammanställde boken.

Författare:
Psaltaren är en samling av totalt 150 psalmer. Två tredjedelar nämner författaren i psalmens första rad, som ibland även har med musikaliska instruktioner. En tredjedel, 49 stycken, är anonyma. De 8 författare som nämns vid namn är:
  • David - 73 psalmer har hans namn som författare. Även några anonyma psalmer identifierar honom som författare i andra skriftställen. I Apg 4:25 citeras från de första raderna av Psalm 2 och beskriver hur den helige Ande har talat genom David i den psalmen.
  • Asaf - 12 psalmer.
  • Korachs söner - 10 psalmer.
  • Salomo - 2 psalmer.
  • Mose, Etan, Heman och Esra har alla bidragit med en psalm var.

Psaltaren

FÖRSTA BOKEN: PSALM 1-41
Psalm 1 - Två vägar

1

Den första psalmen handlar om vägval.

[Psalmens tema är två vägar: den rättfärdiges väg och de gudlösas väg.
  • Vers 1 och 6 handlar om de två vägarna och ramar in psalmen.
  • Vers 2-3 beskriver den rättfärdige.
  • Vers 4-5 beskriver de gudlösa.
I kontrast till den rättfärdige används "gudlösa". Det hebreiska ordet "rasha" beskriver någon som inte vill ha med Gud att göra, någon som aktivt väljer bort honom. Ordet förekommer i vers 1, 4, 5 och 6. Beskrivningen börjar med vad den rättfärdige "inte" gör i vers 1 för att sedan i vers 2 landa i var den rättfärdige har sin glädje. Skrivsättet förstärker att det krävs ett aktivt ställningstagande. Att leva rättfärdig och säga ja till Gud innebär att säga nej till sådant som leder bort från honom.

På hebreiska är de tre första orden: "ashrei haish asher." Rabbiner har påpekat hur framträdande schh-ljudet är i orden "a-sh-rei hai-sh a-sh-er"! Genom alla tider, oavsett språk och kultur har schh-ljudet samma betydelse: var uppmärksam och lyssna. När ett barn är upprört och gråter säger föräldrar i Asien, Mellanöstern och Europa schh för att lugna och trösta sitt barn. Uttrycket går inte att härleda till ett specifikt ord utan verkar ha sitt ursprung i själva schh-ljudet i sig. Även i finskan, som inte har sje-ljud, säger man schh när man vill att någon ska vara tyst. Vad är då orsaken till denna funktion med detta ljud? När en vätska forsar fram bildas ett liknande susande ljud. Vi kan höra vattnet "susa" i en vattenledning när vi öppnar en kran. Blodet som pulserar i våra blodkärl genererar också ett brusande ljud. Det är det ljudet som ett barn hör när det ligger i sin mammas mage. Det är här språkforskare gör en koppling till detta ljud. Att födas anses som den största chock och stress vi utsätts för under hela vårt liv. När föräldrarna då säger schh till sitt barn påminner det om tryggheten i mammas mage och har en lugnande effekt. Det är intressant att rent ljudmässigt inleds Psaltaren med tre schh-ljud. Det blir som en hälsning i ytterligare en språklig dimension till Guds barn: Var lugn, Gud har kontroll, det kommer att ordna sig!]


Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den
    som inte går till de gudlösa för att få råd (vandrar efter, tar till sig deras råd),
    som inte står [gått in] på syndarens väg [är delaktig i ogudaktighet],
    som inte sitter bland hånfulla föraktare (sitter på bespottarens säte).
[Pluralformen av "välsignad", hebreiska "ashrei" beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med "rikt välsignad" och "mycket lycklig". De tre verben: går, står och sitter, illustrerar ett gradvis ökat engagemang i ondskan. Även beskrivningen av de onda följer samma stegrande mönster: gudlösa, syndare och föraktare. Det börjar med ogudaktiga influenser och råd, fortsätter med delaktighet i synd och slutar med ett samförstånd och förakt mot Gud och det som är rätt. Ordet "säte" har ofta betydelsen att undervisa andra, se Matt 23:2. Även i svenskan används ordet "lärosäte" i den betydelsen. Att sitta på "föraktarens säte" handlar alltså inte bara om att själv förakta Gud och det som är rätt, utan också att uppmuntra och lära andra att göra det.]
2

Psaltaren använder ofta bilder från Mellanösterns varma klimat. Den som vill följa Gud liknas med ett grönt, fruktbärande träd, väl rotat med rötter som funnit vattenkällor. Däremot de som inte vill veta av Gud är som de torra agnarna som förs bort med vinden.

Istället har han sin glädje i Herrens (Jahves) undervisning (lag, hebreiska "Torah")
    och begrundar (kontemplerar, mediterar över) hans undervisning både dag och natt.
[Här används Guds personliga namn, Jahve, som betecknar hans närvaro bland sitt folk. Det hebreiska ordet "begrundar" betyder att mumla och tala till sig själv i en låg ton. Ordet meditation kan användas, men eftersom samma ord även används inom österländsk religion är det viktigt att betona att kristen meditation alltid involverar Guds ord. Denna koppling är tydlig i denna vers med uttryck som "har sin glädje i Herrens undervisning" och "begrundar hans undervisning".]
3Han är som ett träd
    planterat (omplanterat) vid vattenbäckar [grönskande, fullt av liv]
        som bär sin frukt i rätt tid
    vars löv inte vissnar
och allt han gör, det lyckas väl.

[I ett torrt klimat är tillförlitlig vattentillförsel livsavgörande. Troligtvis är det ett dadelträd, vanliga i Jeriko och Jordandalen, som författaren använder som en bild, se Jer 17:8. Ett område som också var känt av Josua som använder liknande språk i Jos 1:8. Det finns två ord för plantera i hebreiskan. Ett ord är att så ett frö, det andra är att flytta en planta och omplantera den. Det ordet används här! I följande vers växlar psalmen från att ha beskrivit en rättfärdig man till att beskriva de ogudaktiga. Det finns en litterär poäng med att den rättfärdige beskrivs i singular, medan de ogudaktiga är många och beskrivs i plural. Jesus sade att vägen som leder till fördärvet är bred och många går på den, det krävs ett aktivt val för att leva rättfärdigt, se Matt 7:13-14. Jesus säger att han är vägen, se Joh 14:6. Oavsett omständigheter kan den rättfärdige grönska. Frukten behöver inte forceras fram, utan kommer i rätt tid då det är skördetid.]

4Så är det inte med de gudlösa [som inte har en relation med Herren],
    de är som agnar [det värdelösa skalet kring vetet] som förs bort med vinden [när säden tröskas].
    [Till skillnad från trädet som står fast och motsatsen till fruktbärande, se vers 3.]
5Därför ska inte de gudlösa bestå (resa sig, kunna stå upprätt) vid domen,
    inte syndarna [sitta] i de rättfärdigas församling.

[Det finns flera paralleller mellan vers 1-2 och 4-5. Två synonymer för ordet "stå" används. I vers 1 används hebreiska "amad" som betyder att stå upprätt. Här i vers 5 används hebreiska "qum" som beskriver själva rörelsen att resa sig upp, stå upprätt och uppstå. Ordet används i Jes 26:19 om hur de döda en dag ska "uppstå" till evigt liv. På samma sätt som den rättfärdige beskrivs i vad han inte gör i vers 1, beskrivs nu i vers 4-5 vad den ogudaktige inte gör. Den rättfärdige gick inte till de gudlösa för råd, stod inte på syndarens väg och satt inte bland hånfulla föraktare, se vers 1. Samma flöde i rörelse gå, stå och sitta återkommer nu i vers 4-5: De ogudaktiga följde de gudlösas råd och förs bort med vinden som agnar. De gudlösa som stod på syndarens väg består inte vid domen. De satt bland hånfulla föraktare och kommer inte sitta i de rättfärdigas församling.]

6

Psalmen avslutas på samma sätt som den börjar med vägval. Herren känner, vet om och är aktivt involverad i de rättfärdigas väg.

Herren känner (vet, är involverad i, tar hand om)
    de rättfärdigas väg,
    men de gudlösas väg
leder till fördärvet.

[Denna vers summerar hela den första psalmen, och hela psaltaren: det finns två vägar - två sätt att leva sitt liv.]

Psalm 2 - Guds Son och hans rike står fast!

2[Enligt Talmud räknades de två första psalmerna som en Psalm eftersom David öppnade och slutade sina favoritpsalmer med ordet "ashrei" - välsignad, salig, lycklig. Psalm 1 börjar med "välsignad är den som inte vandrar" och Psalm 2 slutar med "välsignade är de som tar sin tillflykt till honom". Oavsett om det var en eller två psalmer, hör de ihop och sammanfattar på ett fint sätt temat i alla Psaltarpsalmer. Det finns två livsvägar, och en dag ska Messias komma och ställa allting tillrätta.

Författare: David, enligt Lukas, se Apg 4:25
Citeras i NT: Den mest citerade Psalmen i NT, se Apg 4:25-26; 13:33; Heb 1:5; 5:5; Upp 2:26-27; 12:5; 19:15.

Struktur:
Psalmen är uppdelad i stycken om tre verser vardera:

1. Folket har gjort uppror och talar, v1-3
2. Guds respons, v4-6.
3. Kungen talar, v7-9.
4. Uppmaning att följa Guds väg, v10-12.]


1Varför larmar hednafolken (planerar nationerna uppror)?
    Varför tänker (begrundar, muttrar) folken tomma tankar.

[Samma ord som används om den rättfärdige som "begrundar" Herrens ord, se Ps 1:2, används här för att beskriva hur folken fyller sig med fåfängliga tankar. Deras dåraktiga planer är lönlösa. Hednafolken syftar på folk som förenas av ett landområde, medan det andra ordet "folken" mer har att göra med etnicitet. Det finns en rörelse från nationer och folk till kungar för länder och ledare för folkgrupper i nästa vers.]

2Jordens kungar reser sig
    och härskarna samlar sig
    mot Herren och mot hans Smorde [Messias, Kristus].

3[De kungar som gör uppror mot Gud säger:] "Låt oss slita sönder deras band (kedjor),
    och kasta av oss deras rep!"
[Det finns ingen sann frihet utanför Guds vilja. Jesus säger att vi behöver gå in under hans ok för att uppleva friheten och livet, men det är ett milt, gott, behagligt ok fyllt med glädje, se Matt 11:30. Nästa tre verser ger Guds respons på detta hat mot honom.]
4[Guds respons:]
Han som bor (sitter på tronen) i himlen ler,
    Herren (Adonai) förlöjligar dem.
    [Han härmar dem för att visa parodin i människans försök att göra revolt mot Gud.]
5Då talar han till dem i sin vrede,
    och skrämmer dem i sin vredes glöd:
6"Jag har insatt min Kung på Sion [Jerusalem],
    mitt heliga berg."

[Sion är ett namn på platsen Jerusalem, men har också en vidare betydelse som Guds stad, rike och hans folk, se 1 Kung 8:1; Jes 40:9; Heb 12:22. Ursprungligen syftade Sion på det berget där David lät bygga sitt palats, se 2 Sam 5:6-7, 9. Sedan Salomo hade byggt templet innefattades även det i begreppet "Sion", se Ps 132:13. Petrus citerar Jes 28:16 och refererar till hur Jesus har blivit "hörnstenen i Sion", se 1 Pet 2:6. I föregående vers liknas de troende vid levande stenar i ett andligt tempel, se 1 Pet 2:5. Platsen har också en framtida betydelse då alla hednafolk ska strömma dit, se Jes 2:2; Upp 21:2-3.]

7[Kungen säger:]
Jag vill förkunna [återberätta] vad Herren (Jahve) har sagt till mig: "Du är min son,
    i dag har jag fött dig.
8Begär av mig, och jag ska ge dig
    folken som arv och hela jorden (marken, jordens yttersta gränser) som egendom.
9Du ska krossa (valla) [regera över] dem med en järnspira [ha all auktoritet, se Upp 2:27-28; 12:5; 19:15],
    slå dem i spillror som lerkärl."
[Den grekiska översättningen Septuaginta har "valla", och liknar folken med en fårhjord som leds. I Israel och i mellanöstern var herden en vanlig metafor för kungen, se 1 Kung 22:17; Jer 23:1; Hes 34:2, och det finns även en koppling mellan spiran och herdestaven, se Mika 7:14. För att få betydelsen "valla" måste dock konsonanterna i den hebreiska texten vokaliseras lite annorlunda så det blir "ra-ah", istället för "ra-a", som betyder "krossa". Det som ändå talar för att "krossa" är den korrekta betydelsen är parallellen till "slå i spillror", hebreiska "nafats".]
10Så därför, ta ert förnuft till fånga nu, ni kungar,
    låt er varnas (lär er och låt er bli tillrättavisade), ni domare (ledare) på jorden.
[Verbet "varnas" är i den passiva hebreiska verbformen nifal, en reflexiv verbform där subjektet både utför och tar emot handlingen. Formen förstärker inbjudan att ta emot erbjudandet att omvända sig medan det ännu finns tid.]
11Tjäna (lyd) Herren (Jahve) med fruktan (vördnadsfull tillbedjan),
    och gläd er med bävan.
12Kyss sonen [fall ned inför honom i vördnad och tillbedjan, se 2 Mos 18:7, låt sonen regera],
    annars blir han vred [kommer han att döma, vrede används metonymiskt, som en omskrivning för en handling]
    och ni förgås på er väg (ni dör på grund av ert sätt att leva),
    när hans vrede snabbt tänds. [Guds dom liknas här med eld, den mest förödande kraften i dåtida Israel.]
Rikt välsignade (saliga, mycket lyckliga) är alla som tar sin tillflykt till honom!

[Uttrycket "på er väg" används som en bild på människans liv. I Psaltaren är det en vanligt återkommande bild där det finns två vägar, den rättfärdiges och den ogudaktiges, se Ps 1:6. Pluralformen av "välsignad", hebreiska "ashrei" beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med "rikt välsignad" och "mycket lycklig". Det är samma ord som inleder Psaltaren, se Ps 1:1.]

Psalm 3 - På flykt

3[Bakgrunden till denna Psalm är att David har tvingats fly från Jerusalem när hans egen som Absalom gjort uppror, se vers 1. Totalt har fjorton psalmer direkt kopplingar till händelser i Davids liv, se Psalm 7, 18, 30, 34, 51, 52, 54, 56, 57, 59, 60, 63 och 142. Absaloms uppror sker i slutet på Davids regeringstid. David var 30 år när han blev kung och regerade i 40 år, se 2 Sam 5:4-5. Han blev minst 70 år, troligtvis några år till eftersom han var sjuk och sängliggande den sista tiden, se 1 Kung 1:1; 1:15; 2:1. David är troligtvis i 60-årsåldern när han skriver denna psalm och på flykt.

Författare: David]


1En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David, när han flydde för sin son Absalom. [Den historiska bakgrunden beskrivs i 2 Sam 15:1-17:29.]

2Herre (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk),
    hur många är inte mina fiender!
    Många reser sig upp mot mig.
     3Många säger om mig (mitt liv, min själ):
"Det finns ingen hjälp (frälsning, befrielse, hebreiska 'yeshua') för honom hos Gud."

[Tre gånger används ordet "många" i psalmens inledning, vilket förstärker hur hårt ansatt David är. Det hebreiska ordet "nefesh", här översatt "mig", beskriver helheten i en levande varelse men med betoning på det inre livet och människans själ. När Gud skapade Adam blåste han liv i hans kropp och han blev en levande varelse, en levande själ, se 1 Mos 2:7. Det sista påståendet: att det inte finns någon hjälp hos Gud, är ett personligt angrepp mot Davids gudsrelation.]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts.]

4Men du, Herre (Jahve),
    är en sköld (ett skydd) runt omkring mig.
Du är min ära, du lyfter mitt huvud.

5Jag höjer min röst (ber) till Herren,
    och han svarar mig från sitt heliga berg [Sion, templet, se Ps 2:6; 48:1-2].

Selah.

6Jag lade mig och somnade,
    jag vaknade, för Herren stöder (upprätthåller, styrker, skyddar) mig.
7Jag är inte rädd även om stora skaror (tiotusentals)
    omringar mig från alla håll.
    [Absalom hade 12 000 män, se 2 Sam 17:1. David hade 600 trogna med sig, se 2 Sam 15:18.]

8Stå upp, Herre (Jahve)!
Rädda mig, min Gud.
För du har slagit alla mina fiender på käkbenet,
    du har krossat de ogudaktigas tänder.
[I det poetiska språket med "käkben" och "tänder" liknas Davids fiender med vilda odjur vars styrka är i deras käkar och skräckinjagande tänder. Att slå på kinden betyder också förödmjukelse. Verbformen är perfekt i hebreiskan, och förstärker en förvissning om att Gud redan har gripit in.]
9Herren är frälsningen (räddningen, hjälpen är hos Jahve)!

[Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Yeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]

Över ditt folk är din välsignelse.

Psalm 4 - En aftonbön

4[Denna Psalm som ofta kallas "en aftonbön", se Ps 4:9, tros ha samma historiska bakgrund som den föregående psalmen, Absaloms uppror mot David. I psalmen Temat är ser vi psalmistens fokus på Gud, oavsett livets stormar. Gud överger aldrig den som tror på honom.

Författare: David]


1Till den strålande (rena, trofasta) ledaren [psalmen är skriven för lovsångsledaren för tempelmusiken, men har även messianska undertoner], till stränginstrument. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David.

2Svara mig när jag ropar,
    min rättfärdighets Gud!
När jag är trängd (i trångmål, svårigheter)
    ger du mig utrymme (lättnad, utvidgar du mitt område, befriar du mig).
Ha förbarmande över mig
    och hör min bön.
3Ni människor (människors söner) [som reser er upp mot mig, lyssna]:
    Hur länge ska ni svärta ner min ära?
    Hur länge ska ni älska tomhet [illusioner, falska ogrundade rykten] och söka lögner?

[Ovanliga hebreiska uttrycket "bnei ish", ordagrant "människors söner", används här. Skrevs Psalmen i samband med Ps 3 kan uppmaningen vara riktade till Joab och Abishai som gått över till Absaloms sida. Det finns flera exempel på Joabs förräderi, se 2 Sam 3:27; 20:8-10.]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts.]

4Det ska ni veta (glöm inte bort) att Herren har avskilt den fromme (trogne, den som följer honom) åt sig,
    Herren hör när jag ropar till honom.
5Frukta (skaka, var arg) men synda inte.
    Tänk efter i era hjärtan när ni ligger ned [på kvällen] och var stilla [rena era hjärtan i Guds nåd].

[En uppmaning till Davids motståndare att inte brusa upp i känslomässig hetta och göra förhastade beslut, utan i stillhet begrunda situationen. Orden riktas både till de som redan övergett David, men också de som fanns med honom och kanske övervägde att förråda honom. Här finns ett vist råd, som gäller varje troende och även David, att i slutet på varje dag rannsaka sitt hjärta inför Guds nåd och barmhärtighet. Paulus citerar denna vers i Ef 4:26-27.]

Selah.

6Bär fram rättfärdiga offer [5 Mos 33:19; Ps 51:19],
    och förtrösta (lita) på Herren.
7Många säger:
    "Vem kan visa oss det goda?"
[Även bland dem som följde David kunde missmod och rådlöshet tränga sig på. I förra psalmen fanns ett liknande uttryck där många ifrågasatte Davids gudsrelation, se Ps 3:3. I denna dunkla och svåra prövning söker David både ljus, råd och hjälp från Herren.]
Lyft upp, Herre, ditt ljus över oss. [Var god mot oss, samma fras som i den prästerliga välsignelsen, se 4 Mos 6:25-26.]
8Du ger mig glädje i hjärtat,
    mer än när andra får säd och vin i mängd [vid skördetiden].
9Jag går till sängs i frid och sover [Ps 3:5],
    för bara du Herre låter mig bo i trygghet.

Psalm 5 - En morgonpsalm

5[Psalmen är ett rop på hjälp när fiender sprider falska rykten för att smutskasta och förgöra. Eftersom morgonen nämns i vers 4 används psalmen ofta som en morgonbön.

Författare: David

Citeras i NT: Vers 10 citeras i Rom 3:13]


1Till den strålande (rena, trofasta) ledaren [psalmen är skriven för lovsångsledaren för tempelmusiken, men har även messianska undertoner], till nechiloth (den som får ärva, blåsinstrument). En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David.

[Det hebreiska ordet "ha-nechiloth" används bara här i hela Bibeln och betydelsen är inte känd. Ordet är i plural och bestämd form. Det kan vara förknippat med ordet för flöjt, hebreiska "chalil". I så fall syftar det på att psalmen ska framföras med inslag av någon form av blåsinstrument. Det snarlika verbet "nachal" beskriver hur någon får ett arv. Fadern säger till Sonen i Ps 2:8 att ge hednafolken i arv. Den tolkningen gör den grekiska översättningen Septuaginta och den latinska Vulgata som båda skriver "för henne som ärver". Henne syftar på Jesu brud, församlingen, som genom honom har ett löfte om ett arv - evigt liv, se Ef 5:27; Upp 19:7; 21:9. Den grekiska översättningen skriver "till slutet".]

2Mina ord,
    hör dem,
        Herre (Jahve),
    känn (tänk på, förstå, urskilj)
min suckan (viskning).

[Både vers 2 och 3 formar var sin kiasm med Gud i centrum. Totalt finns fyra verb i dessa två verser. Strukturellt börjar och slutar vers 2 med substantiv och vers 3 med verb. Kiasmen förstärker budskapet att mitt i lidandet finns en närvarande Gud. Ordet suckan är det ovanliga ordet "hagig". Det används bara här och i Ps 39:4. Det beskriver en ärlig hjärtfylld bön, ordet har samma rot som hebreiska "hagah" som används i Ps 1:2 om att "begrunda" Guds undervisning.]

3Lyssna
    på mitt rop på hjälp,
        min kung och min Gud (Elohim),
    för det är till dig
jag vädjar (faller ner på mina knän, förtröstar på att du för min talan).

[De tre första verben är i imperativ där psalmisten önskar att Gud ska höra, förstå och lyssna. Det fjärde verbet bryter mönstret och förstärker förtröstan på att Gud hör bön och kommer gripa in. Ordet vädja är inte det vanliga ordet för bön utan hebreiska "pala", som har betydelsen att falla ner, be och att vädja inför en auktoritet att skipa rättvisa, se Ps 106:30; Luk 18:1-5.]

4Herre (Jahve),
    på morgonen hör du min röst,
    på morgonen förbereder (strukturerar, planerar) jag,
        och väntar (håller utkik, är som en vaktpost som aktivt spejar) [på bönesvaret]!

[Den sista delen av meningen är svår att översätta. Verbet "förbereder", hebreiska "arak", står utan objekt. Ordet används för hur prästerna tände offeraltaret och förberedde offret, se 3 Mos 1:7; 2 Mos 40:23. Det används också om att duka ett bord, se Ps 23:5, eller strukturera och ordna i rader, se Dom 20:20. Betydelsen här är troligtvis att på morgonen då den kommande dagen struktureras med allt som ska göras, ber David om Guds hjälp, men eftersom ordet så ofta används inom tempelgudstjänsten finns även aspekten av att morgonbönen är en gudstjänst och offer som förbereds. I vers 9 beskrivs innehållet i dessa böner.]

5För du är inte en Gud som finner behag (har glädje) i ondska (ogudaktighet),
    ondska kan inte bo hos dig [stå under ditt beskydd].
6De högmodiga (arroganta) kan inte stå inför dina ögon [få din välsignelse],
    du hatar alla som gör ondska (skadar, bryter ner).
7Du förgör lögnare (de som talar lögner),
    de blodtörstiga och falska (som förför, missleder andra) avskyr Herren (Jahve).

8Men vad det gäller mig, på grund av din stora nåd (trofasta, omsorgsfulla kärlek, på grund av ditt förbund)
    får jag komma till (gå in i) ditt hus. [Du välkomnar mig!]
Jag böjer mig ner i fruktan (vördnad, beundran)
    mot ditt heliga tempel.
9Herre (Jahve), led mig i din rättfärdighet (visa mig vad som är rätt),
    för mina fienders skull (de som ligger på lur) [som väntar på ett felsteg].
Gör din väg rak för mig (visa tydligt hur du vill jag ska leva).
10För det finns ingen ärlighet i deras [lögnarens och den blodtörstiges, se vers 7] mun,
    deras innersta är fördärv [djupaste mörker, dödsriket],
    deras strupe en öppen grav,
    deras tunga är hal.

[En hal tunga är en bild på lögnaktiga och smickrande ord, se Ps 12:3. Fiendernas innersta liknas också med dödsriket Sheol. I bildspråk liknas vägen dit för den som faller offer för fienden. De kanar längs med en brant backe - tungan. Faller ner i en öppen grav - strupen, och landar slutligen i dödsriket - magen.]

11Döm dem skyldiga, o Gud (Elohim)!
    Låt deras egna planer fälla dem.
    Kasta ut dem, för deras brott,
        eftersom de har vänt sig (gjort uppror) mot dig.

12Glädja sig ska alla som tar skydd (har sin tillflykt) i dig,
    låt dem jubla för evigt!
    [verbet "glädja sig" står först i hebreiskan, och visar på en förvissning om utgången]
Beskydda (täck, överskugga) dem,
    så de som älskar ditt namn kan glädja sig!

[Den sista versen består av sju hebreiska ord. På samma sätt som Psalmen inleddes med två kiasmer, avslutas den med en kiasm där Herrens personliga namn står centralt.]

13För du välsignar
    den rättfärdige,
        Herre (Jahve),
    du skyddar (omsluter) honom [på alla sidor] med nåd (favör, välbehag, ömhet)
som en stor [rektangulär] stridssköld.

Psalm 6 - En daglig bön

6[Psalmen är en del av den dagliga bönen för en religiös jude.

Författare: David]


1

Vid ingången till Davids stad i Jerusalem finns en skulptur med en sjusträngad harpa.

Till den strålande (rena, trofasta) ledaren [psalmen är skriven för lovsångsledaren för tempelmusiken, men har även messianska undertoner], med stränginstrument till den åttonde. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David.

[Den åttonde, hebreiska "sheminit", kan syfta på en åttasträngad lyra eller en specifik musikstil. I 1 Krön 15:20-21 används "sheminit" i kontrast till "alamot". Ordet "alamot" kommer från hebreiska "almah", ung kvinna, och beskriver troligtvis ljusa sopranröster. I sammanhanget kan "sheminit" då beskriva mörka toner i kontrast till ljusa.
    Nummer har också betydelse. Siffran åtta står ofta för något nytt, den åttonde dagen är den första veckodagen på en ny vecka. Även inom musiken är en oktav då skalan upprepar sig åtta toner. Från tonen C till H är det sju toner, den åttonde tonen är på nytt ett C och skalan börjar på nytt. I en av de judiska samlingarna med kommentarer, Tosefta, står det: "Vår tids harpor har sju strängar, i den messianska tidsåldern kommer det vara åtta strängar." Symboliskt kan "den åttonde" förstärka psalmens tema och önskan om en ny start. Ordet används här och i Psalm 12 som har liknande tema, se Ps 12:1.]


2Herre (Jahve),
    i din vrede - straffa (tukta, tillrättavisa) mig inte,
    i din glöd - disciplinera mig inte!

[Orden vrede och glöd kommer först i den hebreiska ordföljden. Skrivsättet betonar dessa ord som blir framträdande. Formuleringen gör det tydligt att David är medveten om att han syndat och ber om nåd.]

3Förbarma dig (visa nåd), Herre (Jahve),
    för (eftersom) jag tynar bort (är svag) [som en planta som vissnar].
Hela mig, Herre (Jahve),
    för (eftersom) mina ben skakar.
[Uttrycket kan bildligt beskriva känslor och hur någon är förskräckt in i det innersta, i Hes 7:27 beskrivs hur händer skakar av fruktan. Uttrycket kan också rent fysiskt beskriva hur någon skakar av feberfrossa.]
4Min själ (mitt innersta, hela min varelse, hebreiska "nefesh") är djupt oroad,
    men du Herre (Jahve) ... hur länge ...

[Versen avslutas inte, detta är ett sätt att uttrycka starka känslor. David är så rörd att det blir ett avbrott.]

5Vänd tillbaka, Herre (Jahve),
    rädda mitt liv (min själ, mitt innersta, hebreiska "nefesh"),
    rädda mig på grund av din trofasta kärlek (nåd, omsorg).
6För (eftersom) de döda tänker inte på dig.
    Vem i dödsriket (Sheol) tackar (lovprisar) dig?
7Jag är alldeles utmattad av min klagan (mitt suckande).
    Min bädd flyter i väg (flödar) varje natt,
    mina tårar dränker min säng.
8Mitt öga [singular, syftar på synen] är svullet av gråt (jag ser inte klart),
    det har åldrats (blivit svagt) på grund av alla mina fiender.

9[Nu sker ett skifte i Psalmen:]
Ge er i väg, alla ni som gör det onda (planerar ondska och svårigheter, bereder sorg),
    för (eftersom) Herren (Jahve) har hört mina tårars dropp (gråt).
10Herren (Jahve) har hört mitt rop på hjälp,
    Herren (Jahve) svarar (tar emot) min bön.
11Alla mina fiender ska skämmas (förödmjukas) och bli skräckslagna,
    de ska vända tillbaka och plötsligt (i ett ögonblick) bli skamsna (förödmjukade).

[De tre sista verserna har en ny ton och rollerna blir ombytta. I vers 3 var det psalmistens ben som skakade; i vers 11 är det fienderna som är skräckslagna. I vers 5 var bönen att Herren skulle vända tillbaka; i vers 11 är det fienderna som vänder tillbaka. Det sista ordet är ”plötsligt” och beskriver ett hastigt förlopp. Frågan ”hur länge” i vers 4 får här sitt svar. Bön förändrar allt.]

Psalm 7 - Du är min tillflykt

7[Psalmen är väl strukturerad. Talet sju står för fulländning och fullkomlighet. Sju gånger används Guds personliga namn "Jahve". Sex gånger används det mer generella ordet för Gud, hebreiska "Elohim". Det tillsammans med den sista frasen "den högste", hebreiska "El-yon" gör att det också blir sju referenser till Gud. I vers 4-6 finns fyra villkor om författarens antagande om skuld och fyra våldsamma konsekvenser.]

1En "shiggaion" av David, som han sjöng till Herren (Jahve) på grund av benjaminiten Kushs ord.

[Det hebreiska ordet "shiggaion" används bara här och i Hab 3:1, där ordet är i plural. Det kan vara en musikalisk eller litterär term som beskriver innehållet eller hur sången ska framföras. Ordets rot är "shagah" som betyder "stappla och vingla som en drucken" eller "vandra vilse", se Ords 20:1; Ps 119:10. Det kan betyda att sången har tvära kast. Det stämmer textmässigt både för denna psalm och Habackuks bön. I så fall ska psalmen musikaliskt återspegla detta i oregelbundenhet och tvära kast. En annan tolkning som är vanlig inom judendomen är att den handlar om Davids synd, hur han vandrat bort från Guds bud.
    Kush kan vara en person, dock nämns han inte i Bibeln. Däremot kom Davids motstånd under hans tid som kung till en början från Benjamins stam, den stam som Saul var från, se 2 Sam 3-4. Sauls far hette Kish, och hebreiska "Kush" betyder svart. En rabbinsk tolkning är att det indirekt syftar på Saul, omskrivet som den mörka och nyckfulla personen. En bakgrund till psalmen kan finnas i 1 Sam 24 och 1 Sam 26 där Saul jagar David. Psalmen är en bönesång från en person som blivit falskt anklagad. Om den inte var skriven medan Saul levde, kan det vara någon av Sauls släktingar som anklagar David för att ha tagit tronen på ett felaktigt sätt.]


2Herre (Jahve), min Gud (Elohim), i dig tar jag min tillflykt;
    hjälp mig från dem som förföljer mig, rädda (befria) mig,
     3annars sliter han min nacke (mig, min själ) i stycken som ett lejon,
    för bort mig, och ingen kan rädda mig.

4Herre (Jahve), min Gud (Elohim), om jag har gjort detta;
    om mina händer bär på skuld (om jag har handlat fel),
     5om jag har gjort ont mot min vän eller stulit utan orsak från min fiende.
6Om det är så, låt min fiende jaga (förfölja) mig (min själ) och tillfångata mig;
    låt honom trampa mitt liv till marken (förgöra mig),
    och lägga min ära i marken (smutskasta mig, föra mig till graven med skam).

[En persons minne, ära eller vanära, är viktig i denna kultur. Nebukadnessar hotar med att demolera hus, se Dan 2:5. Än i dag rivs dömda brottslingars hus i vissa delar i Mellanöstern för att utplåna deras minne. I antiken finns även exempel där tempel och hus har raserats och gjorts om till offentliga toaletter för att förödmjuka och vanära den tidigare ägarens namn, se 2 Kung 10:27; Esra 6:11.]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts.]

7Stå upp, Herre (Jahve), i din vrede;
    res dig mot mina fienders raseri [plural],
    vakna upp för min skull, fullfölj din dom (skipa rättvisa).
    [Prepositionen framför ordet "raseri" kan också beskriva Guds vrede som rasande mot fienden, se Job 21:30.]
8Samla folken runt omkring dig,
    regera över dem från höjden [himlen].
9Det är Herren (Jahve) som dömer folken,
    döm mig [nu] Herre (Jahve), efter min rättfärdighet, efter min integritet.

[David hävdar inte att han är utan synd, men vad det gäller anklagelserna från sina fiender är han oskyldig. David är på flykt och söker en tillflyktsort, se vers 2. Psalmen anspelar också på principen med de sex fristäderna dit man kunde fly för att få en rättvis dom, se 4 Mos 35. Gud var Davids säkra tillflyktsort från fienderna, och önskar att Gud ska fälla en rättvis dom.]

10Oh, jag ber dig (tillägget med hebreiska "na", översatt med "Oh", ger eftertryck, det betonar och förstärker nödvändigheten av ett ingripande),
    sätt stopp för de ondskefullas (ogudaktigas, gudlösas) ondska,
    låt den rättfärdige stå fast!
Du som prövar (utrannsakar) hjärtan (tankar) och njurar (bildligt för känslor och människors innersta dolda motiv)
    är en rättfärdig Gud (Elohim).
11Min sköld är hos Gud (Elohim) [Ps 3:4],
    han räddar dem som har rättfärdiga hjärtan.
12Gud (Elohim) är en rättfärdig domare (dömer helt rättvist),
    Gud känner ilska (avsky, fördömer, förbannar) varje dag [mot ondskan].
13Om någon inte vill omvända sig,
    så slipar han sitt svärd,
    spänner han sin båge,
     14gör sina dödliga vapen redo
    och gör sina pilar till flammande pilar [som användes vid belägring och sköts in mot den befästa staden].

[Vers 13-14 har bara "han" som subjekt i den hebreiska texten. Närmaste subjekt är "den som inte vill omvända sig" i vers 13. Det blir då också en parallell till vers 16 där den människa som inte vill omvända sig gräver sin egen grop; på samma sätt vässar och riktar han här sina vapen mot sig själv och sin egen undergång. En annan tolkning är att det andra "han" i vers 13 är Gud som förbereder domen, se vers 12. Ordet för "känner ilska" i vers 12 är hebreiska "zaar", det är enda gången det används i Psaltaren och beskriver Guds vrede över orättfärdighet, men används även om att förbanna och tala emot något, se 4 Mos 23:7-8.]

15Se, han [den som inte vill omvända sig, se vers 13] bär (vrider, binder under smärta) ondska inom sig
    [ordet beskriver hur något vrids och orsakar smärta, det används om födslovånda och smärtan vid barnafödande, men även om ett bindande löfte],
    han är havande med illdåd (elakhet, hårt arbete)
    och föder falskhet (lögner, tomhet). [Jak 1:13-15]
16Han gräver en grop, och gör den djup [den dubbla beskrivningen, att både gräva och göra gropen djup, förstärker hur den ogudaktige lägger ner tid och energi för att fånga en annan människa],
    men faller själv i fällan (graven) han gräver [mitt under sitt arbete].
17Illdådet (elakheten, lidandet, mödans frukt) han planerat vänder tillbaka på hans eget huvud,
    och över honom själv (hans hjässa) kommer hans våld (terror, laglöshet, plundring, hebreiska ordet "hamas").

[Haman, vars namn är snarlikt hebreiska "hamas", utgör ett träffande exempel på dessa verser. Berättelsen hur Haman försöker förgöra judarna återfinns i Esters bok, se kapitel 3-7. Gud låter ofta människors råhet och grymhet drabba dem själva, se Ps 9:16-17; 35:8; 140:10-12.]

18Jag vill tacka (lovprisa) Herren (Jahve) för hans rättfärdighet (eftersom han gör det som är rätt, dömer rättvist)!
Jag vill lovsjunga Herren, den Högstes, namn!

Psalm 8 - Vad är en människa?

8[Denna psalm är den första psalmen som lovprisar Gud. Det hebreiska ordet "mah" som översätts "hur" eller "vad" ramar in hela psalmen. Början och slut inleds med "hur majestätiskt är inte..." Centralt i vers 4 finns frågan "Vad är en människa?" Temat är hur fantastisk Gud är, men leder också in till frågan om människans roll i skapelsen och hur Gud har omsorg om henne.

Författare: David

Citeras i NT:
Vers 3 i Matt 21:16
Vers 5-7 i Heb 2:6-8
Vers 7 i 1 Kor 15:27 och Ef 1:22

Struktur:
1. Inledande refräng, v 2a
2. Inledning, v2b-3
3. Människan och Guds omsorg, v4-9
4. Avslutande refräng, v 10]


1Till den strålande (rena, trofasta) ledaren [psalmen är skriven för lovsångsledaren för tempelmusiken, men har även messianska undertoner], till Gittit.

[Titeln "Gittit" kan syfta på namnet Goliat, en musikstil, eller betyda vinpress. I 1 Sam 17 hånar Goliat den unge tonåringen David och säger att han bara är ett litet barn. Det kan vara den tråden som David tar upp i vers 3 där han sjunger om vilken makt som finns i de ord som barn säger. Psalmen refereras fyra gånger i Nya testamentet: Matt 21:16; Heb 2:6-8; 1 Kor 15:27; Ef 1:22.]

En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David.

2Herre (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk), vår Herre (Adonai, Gud du som har all makt).
    Hur majestätiskt (fantastiskt) är inte ditt namn över hela jorden
    (allt skapat bär ditt namn och vittnar om dig)!
Din ära (ryktet om dig) sträcker sig över himlarna
    (stjärnorna, universums yttersta gräns - längre än vad vi kan föreställa oss).
3Från munnen på barn och ammande spädbarn
    har du upprättat (förberett, lagt grunden till)
    en makt (en befäst trygg plats) mot dina fienders attacker.
    Detta så att du kan sätta stopp för (tysta) fienden och hämnaren.

[Två grupper jämförs: spädbarn och fiender. Den första gruppen, är oskuldsfulla, vill utforska världen och prisar sin skapare, medan den andra gör uppror. I sammanhanget finns även en kontrast mellan himlarna och människorna, i jämförelse är även den mäktigaste av människor som ett litet spädbarn. I GT är spädbarn också ofta en bild på offer för krig och död, se Ps 137:9; Klag 1:5; 2:11, 19, 20.]

4[Nu skiftar det från plural till mer personliga "jag ser".]
När jag ser din himmel, dina fingrars verk,
    månen och stjärnorna som du satte där …

[Meningen avslutas inte, detta är en s.k. aposiopesis. Det är som om författaren blir överväldigad och det blir en paus.]

5[I jämförelse med allt det stora.]
Vad betyder då en [bräcklig] människa,
    att du tänker på (lägger märke till, kommer ihåg) henne?
Vad betyder då människosläktet (hebreiska "Adams son", kollektivt substantiv),
    att du har omsorg om dem (vakar över, bryr dig om dem så mycket),
     6och gjorde dem [honom, människan] nästan som (strax under) en gud (gudaväsen, hebreiska "elohim")?
    [Människan är i singular i vers 5-7 och citeras i Heb 2:5-8 i ett messianskt perspektiv.]

Du gav människan ära och majestät,
     7satte henne att styra (råda) över din skapelse.
Du har lagt allt under människans fötter (gett dem auktoritet över),
     8får och oxar och även de vilda djuren,
9himlens fåglar och havets fiskar
    och allt som rör sig i (korsar) havets vågor (vägar, havsströmmar).

[I kontrast till himlarna och universums yttersta gräns nämns de minsta djuren i haven, som t.ex. plankton.]
10Herre (Jahve), vår Herre (Adonai).
    Hur majestätiskt (fantastiskt) är inte ditt namn över hela jorden!

Psalm 9-10 - ABC, Guds ordning

9

Psalm 9-10 följer en rytm med två verser för varje bokstav. Dock bryts mönstret bryts på några ställen, stycket blir hälften så långt och är bara en vers. Totalt saknas också sju bokstäver helt och hållet från det akrostiska mönstret.

[Psalmen har ett alfabetiskt mönster. I en sådan s.k. akrostisk stil utgår varje rad från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. Följande psalmer är akrostiska: 9-10, 25, 34, 37, 111, 112, 119 och 145. De första fyra kapitlen i Klagovisorna och Ords 31:10-31 följer också detta mönster. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen tydligare. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbol förklarar det varför ämnet i psalmen ibland skiftar tvärt. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord, eller de ord, som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen.
    Mycket talar för att Psalm 9 och 10 hör ihop och bildar en enhet. Psalm 9 har en inledning, medan Psalm 10 saknar det. Åtta hebreiska manuskript kombinerar dem och det gör även den arameiska, grekiska och latinska översättningen. Psalm 9 börjar med den första bokstaven Alef och slutar med den elfte bokstaven Kaf. Psalm 10 tar vid och fortsätter med den tolfte bokstaven Lamed och slutar med den tjugoandra och sista bokstaven Tav. Att det är två halvor som hör ihop styrks också av att båda psalmerna har exakt samma längd. Båda psalmerna har vardera 162 hebreiska ord, om man inte räknar med ordet "Selah".
    Det finns dock några störningar i det akrostiska mönstret. Rytmen med två verser för varje bokstav bryts på några ställen, stycket blir hälften så långt och är bara en vers. Totalt saknas också sju bokstäver från mönstret. Bibelkritiker har använt detta som argument för att visa att manuskripten blivit korrupta, men det är ytterst osannolikt att de noggranna skrivarna missade en bokstav i en så tydlig akrostisk psalm. Istället är det troligt att författaren medvetet bryter mönstret för att förstärka budskapet. Första "störningen" finns i vers 6-7. Här är också första gången "ogudaktighet" nämns. Synd och gudsfrånvändhet stör i Guds ordning. I Psalm 10:2-11 bryts mönstret helt och sex bokstäver saknas. I detta stycke beskrivs hur den ogudaktige tänker och agerar. Detta är något som helt avviker mot skapelsens ordning, vilket då illustreras med totalt kaos i mönstret. Se även kommentarer till Ps 9:10-11.

Författare: David]


1Till den strålande (rena, trofasta) ledaren [psalmen är skriven för lovsångsledaren för tempelmusiken, men har även messianska undertoner], till [melodin av sången] "sonens död" (hebreiska "mut-labben", den grekiska översättningen har "sonens mysterier").

[Frasen "sonens död" eller "sonens mysterier" för tankarna till Jesu död och uppståndelse.]

En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David.

א - Alef

2Jag vill tacka (prisa) Herren (Jahve) av hela mitt hjärta!
Jag vill berätta om (räkna upp) alla dina under!
3Jag vill glädja mig och jubla i dig!
Jag vill lovsjunga ditt namn, du den högste!

[Den första hebreiska bokstaven är: א - Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det fyra verb, som motsvaras av de svenska fraserna "jag vill tacka", "jag vill berätta", "jag vill glädja mig" och "jag vill lovsjunga", som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att tacksägelse, vittnesbörd, glädje och lovsång är grundläggande komponenter i en troendes liv. Det första och viktigaste beslutet vi kan göra är att tacka, prisa, lovsjunga och berätta om allt gott Gud gör!]

ב - Bet

4När mina fiender vänder tillbaka,
    stapplar de till sin undergång inför ditt ansikte.
5För du har hävdat min rätt och fört min talan,
    du sitter på din tron som en rättfärdig domare.

[Den andra hebreiska bokstaven är: ב - Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Orden "vänder tillbaka" och "för" börjar på Bet. Det förstärker tillförsikten om att Gud en dag kommer att döma rättvist. David behöver inte själv hämnas sina fiender, det finns inga bakdörrar, han litar på Herren.]

ג - Gimel

6Du har tillrättavisat (rutit, dånat med hög röst mot) hednafolken (du har slagit skräck i dem med ditt härskri)!
    Du har förgjort de ogudaktiga, du har utplånat deras namn för evigt!

[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג - Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i sol och regn, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Ordet "tillrättavisat" börjar med den bokstaven. Det kan förstärka hur Gud är trofast och kommer döma orättfärdighet.]

ד - Dalet saknas

[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד - Dalet. Mellan vers 6 och 7 borde det ha varit en mening där första ordet började med bokstaven Dalet, men det gör det inte och det fina akrostiska mönstret bryts. Anledningen är troligen att det är första gången i psalmen som "de ogudaktiga" nämns. Ondska skapar oordning i världen, och rent bokstavligt blir det oordning i psalmen när ogudaktighet nämns, se även vers 7, 18 och Psalm 10:2-11, 14. Att den fjärde bokstaven Dalet helt saknas förstärker också poängen här i vers 6-7. Temat i föregående och följande mening är att de ogudaktiga och fienden för alltid kommer att vara borta, vilket då också illustreras rent bokstavligt genom att bokstaven Dalet också saknas i mönstret! En liknande stilistisk manöver görs i Ps 37:36. Tecknet för bokstaven Dalet avbildar en öppen dörr sedd ovanifrån. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg, och skulle kunna betona vikten av att välja Guds väg eftersom det får eviga konsekvenser.]

ה - He

7Fienden är borta, utrotad för alltid,
    du har ödelagt deras städer, minnet av dem är utplånat.

[Den femte hebreiska bokstaven är: ה - He. Tecknet avbildar ett fönster. Det symboliserar att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet "fienden" som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt det är att ha Guds eviga perspektiv när fienden verkar ha övertaget. Stycket för både Gimel och He i vers 6 och 7 är kortare än vanligt, det visar också på hur ogudaktighet stör Guds ordning och struktur.]

ו - Vav

8Men Herren (Jahve) [i kontrast, se vers 6-7] sitter [på tronen, regerar] i evighet,
    han har rest sin tron för att döma [har förberett den];
9och han dömer (har dömt, och ska döma) jorden i rättfärdighet,
    han härskar (har rått, och ska råda) över folken med rättvisa.

10Och Herren (Jahve) är en stark fästning (ett värn högt på ett berg) för den förtryckte,
    en stark fästning i tider av brist (torka, nöd).
11Och de som känner ditt namn förtröstar på dig,
    du överger inte dem som vänder sig till (söker, har en relation med) dig.

[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו - Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden "och", "men", "alltså" osv. börjar med "vav". I vers 8-11 är det orden "men" och "och" som börjar med den bokstaven.
    Stycket är längre än normalt, i vanliga fall följer två verser varje bokstav, se 2-3, 4-5, 12-13, 14-15 osv. Dock bröts detta mönster i vers 6-7, när de ogudaktiga nämndes. Då blev styckena istället kortare och var bara en vers lång. Bildligt, och strukturellt, läggs nu vers 10-11 till och kompenserar för den oreda som ogudaktigheten ställde till med tidigare. Temat i dessa "extra" verser ger också tröst för den som drabbats av ondska och ogudaktighet. Herren liknas vid en stark fästning och en försäkran om att han inte överger den som vänder sig till honom.]

ז - Zajin

12Lovsjung Herren (Jahve) som bor på (tronar, regerar i) Sion,
    berätta för folken vad han har gjort.
13För han som kräver blod [blod i plural, se 1 Mos 9:5-6] kommer ihåg,
    han har inte glömt de ödmjukas rop.

[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז - Zajin. Bokstaven används i ordet "lovsjung". Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver och förstärker hur Gud är den som utkräver blod. Gud ser allvarligt på mord och första gången ordet "kräver" används är i 1 Mos 9:5, vilket tydligt kopplar ihop betydelsen här. Ordet för ödmjuk, hebreiska "anav", beskriver också någon som är betryckt på grund av orättfärdighet, se Ps 37:11.]

ח - Chet

14Var barmhärtig (nådig, förbarma dig), Herre (Jahve). Se hur jag plågas av dem som hatar mig!
    Lyft bort mig från dödens portar;
15så att jag kan berätta (räkna upp) allt ditt lov [allt lovvärt du gjort],
    och i dotter Sions portar [en kärleksfull poetisk titel på staden Jerusalem] glädja mig i din frälsning.

[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח - Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ropet efter barmhärtighet, "Var barmhärtig", i vers 14 som börjar med denna bokstav. Användningen här belyser Guds starka kärlek till mänskligheten. Ordet för "se" i vers 14 har en djupare innebörd än att bara se, det handlar om ett engagemang som kommer att resultera i ett handlande.]

ט - Tet

16Hednafolken sjönk ner i den grav (djupa grop) de grävde,
    deras egen fot fastnade i det nät de själva lagt ut (gömt, fällan de gillrat).
17Herren har uppenbarat sig, han har verkställt dom,
    den ogudaktige fångas (snärjs, trasslar in sig) i sina egna [onda] gärningar.

[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט - Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg, eller en människa som har böjt sig i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott, antingen rebelliskhet eller godhet. Den här versen börjar med ordet "sjönk ner" och förstärker hur ogudaktighet och rebelliskhet måste böja sig ned när Herren uppenbarar sig.]

Higgajon (meditera, mumla, be, kontemplera) - Selah.

[Uttrycket "Selah" är antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts. Detta är enda gången ordet "Higgajon" används tillsammans med "Selah" och förstärker uppmaningen att stanna upp och fundera på det som just har sagts.]

י - Jod

18De ogudaktiga ska återvända till (är på väg mot) dödsriket (Sheol),
    alla hedniska folk som glömmer (ignorerar) Gud.

[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י - Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Ordet "återvända" börjar med denna bokstav och förstärker hur Gud står emot de ogudaktiga. Samma ord används i vers 4 där fienderna "vänder tillbaka" och stapplar mot sin undergång. Ordet "återvända" i hebreiskan har många nyanser och behöver inte bokstavligt betyda att de ogudaktiga redan varit i dödsriket, snarare är betydelsen här att de går i den riktningen. En dag kommer de uppstå och möta den andra döden, se Dan 12:2; Upp 20:11-15.
    I föregående vers och i denna nämns ordet "den ogudaktige" igen. Förra gången var i vers 6. På nytt blir det en störning i mönstret i psalmen. Istället för att vara två verser är stycket bara en vers, se även Ps 9:6-7; 10:2-11.]

כ - Kaf

19För den fattige ska inte vara glömd för alltid,
    den ödmjukes [som fallit offer för orättfärdighet och blivit förtryckt, hans] hopp är inte heller borta för evigt.
20Stå upp, Herre (Jahve)!
    Låt inte människor ha makten (överhanden)!
    Låt hednafolken bli dömda inför ditt ansikte.

21Ge dem en lärare (vördnad, skräck), Herre (Jahve).
Låt hednafolken förstå att de bara är människor.

[Det hebreiska ordet "morah" används bara här i hela Bibeln. Det är samma konsonanter som ordet för "lärare". Den grekiska och syriska översättningen av GT översätter så. Andra ser "morah" som en felstavning av hebreiska "mora" som betyder "vördnad, skräck och fruktan".
    Den elfte hebreiska bokstaven som inleder versen är: כ - Kaf. Tecknet avbildar en utsträckt hand. Ordet "För" börjar på detta ord och binder ihop med föregående verser att Gud kommer döma orättfärdighet, se vers 17-18. Symbolen med den utsträckta handen kan förstärka att David vill att Gud ska agera och sträcka ut sin hand så folken lär sig och förstår att Gud vill ha en relation med dem. Paulus tar upp samma tema och frågar retoriskt i Rom 10:14 hur någon ska kunna åkalla och tro om de inte fått höra om Gud. På motsvarande sätt som tidigare då vers 10 och 11 lades till för att återupprätta ordningen har detta stycke förlängts med vers 21. I vers 18 nämndes ju de ogudaktiga, ordningen stördes och stycket blev kortare. På nytt upprättas ordningen, och det med en utsträckt hand!]


Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts.]

10[Psalmen är skriven som poesi i en alfabetisk akrostisk form. Det är en fortsättning på Psalm 9 som utgår från tio av de elva första hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. I denna psalm fortsätter mönstret och börjar med den tolfte bokstaven Lamed. Dock sker några avbrott för att åskådliggöra hur ogudaktighet och ondska stör i Guds ordning.]

ל - Lamed

1Varför, Herre (Jahve), står du långt borta,
    döljer dig [dina ögon, ditt ansikte] i tider av brist (torka, nöd)?

[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל - Lamed. Den är storleksmässigt den längsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. Tecknet avbildar en stav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker. Ordet "varför" börjar med denna bokstav och förstärker frågan varför det ibland verkar dröja innan Herren griper in. Varför upplevs det som om Gud står långt borta, han är ju störst, på samma sätt som Lamed sticker upp och utmärker sig, borde väl Gud synas här på jorden? En del av svaret kommer i vers 2-11 där ogudaktighet stör Guds ordning och skymmer honom.]

Total oordning utan Gud

[Mellan vers 2 och 11 bryts det akrostiska mönstret helt. Mellan Lamed i vers 1 och Qof i vers 12 borde följande sex bokstäver ha kommit: Mem, Nun, Samek, Ajin, Pe, Tzade - מ, נ, ס, ע, פ, צ. Temat i detta stycke är hur de ogudaktiga tänker och agerar. Rent litterärt förstärks detta genom att visa att när människorna inte vill ha med Gud att göra blir det totalt kaos i samhället. Guds perfekta ordning och struktur störs. Att det just är sex bokstäver som saknas, förstärker hur det blir när människan, vars tal är sex, får råda. Se även Ps 9:6, 18; 10:6 för fler "störningar" i mönstret när den ogudaktige nämns.]

2I övermod (stolthet, arrogans) jagar den ogudaktige (brinner han som en löpeld efter) den svage (ödmjuke),
    de fångas av deras smidda planer.
[Ordet "De" kan antingen syfta på de svaga, att de utsätts för de ogudaktigas onda planer, eller så syftar "de" på de ogudaktiga som fångas i sina egna fällor de satt upp.]
3För den gudlöse prisar (ropar "halleluja", berömmer sig av, är stolt över) sin aptit (lystnad, sina begär),
    välsignar den girige [den som rånar och stjäl], föraktar Herren (Jahve).

[Versens andra del kan också översättas "den som rånar andra föraktar Herren". Oavsett exakt översättning är huvudbetydelsen tydlig. Den ogudaktige prisar ogudaktighet istället för Gud.]

4Den ogudaktige säger i sitt högmod:
    "Han [Gud] kommer inte hålla räkenskap, det finns ingen Gud (han bryr sig inte)."

5[Den ogudaktige fruktar varken Gud eller människor:]
Han går rakt fram på sin väg [skyr inga medel för att nå sina mål],
    dina beslut (förordningar) [dina instruktioner Herre] är högt, långt från (över, inte inom synhåll för) honom,
    han ser ner på sina fiender.

6[Hans framgångar gör honom självsäker:]
Han tänker (säger i sitt hjärta): "Aldrig att jag ska vackla,
    ingen olycka ska någonsin (genom alla generationer) drabba mig."
7Hans mun är full av förbannelse (han åkallar onda krafter för att bringa olycka till hans fiender),
    av oärligheter (svek, falska löften) och hot (förtryck),
    under hans tunga finns ondska och olycka.

[Paulus citerar från denna vers i Rom 3:14, utifrån den grekiska översättningen. Där finns kopplingen till giftormen som har sitt gift i nacken.]

8Han väntar i bakhåll nära byarna (städer utan skyddsmur),
    i smyg vill han dräpa den oskyldige;
    hans ögon är på den hjälplöse (svage, det olyckliga offret).
9Han ligger i bakhåll, gömd, som ett lejon i ett snår;
    han ligger på lur, väntar på att fånga den svage;
    han fångar honom genom att dra in sitt nät.
     10Han hukar sig [som ett lejon som gör sig redo för språng], lägger sig på lur,
    kastar sig över (överfaller) den hjälplöse (svage, det olyckliga offret) med sin styrka.

[Ordet "styrka" i plural kan syfta på lejonets klor eller tänder. Pluralformen skulle också kunna referera till den ogudaktiges kumpaner, eller så används den för att förstärka att hans styrka är mycket stor.]

11Han tänker (säger i sitt hjärta): "Gud har glömt det,
    han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig."

ק - Qof

12Stå upp, Herre (Jahve)! Gud (El), lyft din hand,
    glöm inte de ödmjuka (förtryckta på grund av orättfärdighet, de som har böjt sig inför dig och söker dig).
13Varför får den gudlöse förakta (häda) Gud? [Hur kan du tillåta det?]
    Han tänker (säger i sitt hjärta): "Du kommer inte ställa mig till svars (begära något, söka, efterfråga något från mig)."

[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק - Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud. Det symboliserar ofta att stå bakom någon. I den här versen är det ordet "Stå upp" som börjar på den bokstaven. Det förstärker den längtan, att efter 9 verser där den ogudaktige har beskrivits, måste Gud gripa in! Perspektivet i den andra delen av vers 13 skiftar från tredje till andra person, från "han tänker" till "du säger". Det ger extra betoning på arrogansen i uttalandet. Tillsammans med bokstaven Qof, som avbildar baksidan av ett huvud, är det som den gudlöse gör detta uttalande öppet, helt hörbart, bakom ryggen på Gud. Psalmisten frågar sig hur Gud kan tillåta detta!]

ר - Resh

14Du ser (du har sett och ser) [som svar på de ogudaktigas påstående i vers 11],
    ja, du lägger märke till illdåd (elakhet, smärta, det som tynger) och provokation (ilska, plåga, sorg),
    för att ge (lägga) det i din hand.
[Uttrycket "ge i din hand" måste tolkas. Det kan beskriva hur Gud skriver det i din hand för att komma ihåg. Hand står också för handling, och kan vara nästa steg, från att ha "sett" med ögonen är det nu dags att agera med "handen" och göra något åt situationen.]
Den hjälplöse (svage, det olyckliga offret, se vers 8 och 10) överlämnar sin sak åt dig;
    du är den faderlöses hjälpare.

[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר - Resh: Tecknet avbildar framsidan av ett huvud och symboliserar att se. Ordet "Du ser" börjar på den bokstaven och förstärker hur Gud ser allt som sker. I versen innan nämndes de gudlösa, se vers 13. Det gör att det blir en delvis störning av antal ord i denna vers, se även Ps 9:6-7, 18.]

ש - Shin

15Bryt av (krossa) den gudlöses och den ondes arm (bildspråk för styrka, kraft och makt).
    Sök (leta, ställ dem till svars för) deras ondska (ogudaktighet) tills du inte hittar den mer.
[Ordet sök, hebreiska "darash", används i vers 4 och 13 i betydelsen "ställa någon till svars". Samma betydelse finns även här, dock i en mer poetisk fras som ordagrant är: "sök tills du inte längre hittar".]
16Herren (Jahve) är kung för evigt och i oändlighet,
    de främmande folken är borta ur hans land.

[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש - Shin. Tecknet avbildar en tand, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I detta stycke är det ordet "Bryt av" som börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att krossa de ogudaktiga.]

ת - Tav

17De ödmjukas (förtrycktas) längtan (begär, hunger, törst, vädjan) hör du, Herre (Jahve),
    du styrker deras hjärtan (uppmuntrar dem), du lyssnar på (vänder ditt öra mot) dem [när de ber],
18för att upprätta (ge rätt åt) den faderlöse och den nedtryckta (krossade),
    så att ingen på jorden längre kan skrämma dem.

[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת - Tav. Tecknet föreställer en punkt, signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "längtan" i vers 17 börjar med denna bokstav. Det förstärker hur Gud hör den som väljer att ödmjuka sig inför Gud och be till honom, se Ps 37:11. Som den sista punkten är detta också en lämplig signatur som avslutar detta akrostiska mönster som startade i Psalm 9.]

Psalm 11 - Fly inte, förtrösta på Herren

11[Denna psalm uttrycker förtröstan och hopp mitt under förföljelse och hot. Psalmen är uppbyggd på en dialog där slutet av vers 1 fram till 3 är en uppmaning att fly. Det kan vara Davids vänner som uppmanar honom att ge upp och fly eller så är det en inre dialog. Den inleds och avslutas med full tillit till Herren.

Bakgrund: Det finns flera händelser i Davids liv som kan ha gett upphov till denna psalm. Under många år fick David fly för Saul som var ute efter hans liv. Omkringliggande nationer anföll och även hans egen son Absalom attackerade honom. Att ingen exakt händelse refereras gör att psalmen lättare kan appliceras och bli en personlig bön när vi frestas att ge upp.

Författare: David]


1Till den strålande (rena, trofasta) ledaren [psalmen är skriven för lovsångsledaren för tempelmusiken, men har även messianska undertoner, se inledningen]. Av David.

I Herren (Jahve) har jag tagit min tillflykt.

[Den hebreiska verbkonstruktionen med perfekt, "har tagit min tillflykt" beskriver troligtvis en avslutad handling med ett pågående resultat. David har sin trygghet och säkerhet hos Herren. Han är på klippan och det finns inget behov att hitta flyktvägar.]

Hur kan ni då säga till mig:
"Fly som [skrämda, hjälplösa] fåglar [till eller från] ert berg.

[Uttrycket 'som en fågel' används som en bild på någon som är jagad, se Klag 3:52. Pluralformen inkluderar alla som är i liknande situation. Det finns ingen preposition framför berg, så antingen är uppmaningen att fågeln ska fly till eller från berget. Än idag i Israel ser man fåglar som tar skydd i skrevor och grottor i bergen och klipporna kring Jerusalem. Jesus säger i sitt tal om framtiden att det kommer en tid då de som bor i Judéen måste fly till bergen, se Matt 24:16. Bergen är alltså en tillflyktsort. Skillnaden är dock att i den här psalmen är berg i singular. Det kan då syfta på Jerusalem. I den här psalmen jämförs David och hans allierade med små fåglar. Fåglar sjunger ofta och det skulle kunna referera till psalmisten och sångarna. De blir antingen skrämda från det öppna fältet och flyr till det trygga berget eller så överger de sina reden i berget och flyr därifrån. Oavsett om det är till eller från berget så är kontrasten tydlig mellan en fågel som är lättskrämd och ett berg som står fast.]

2För se, de gudlösa [som aktivt tar avstånd från Gud, hatar hans bud, se Ps 10:2-11] spänner bågen,
    de har lagt pilen på strängen och siktar,
    för att i mörkret (i hemlighet) skjuta på dem med rättfärdiga hjärtan.
3När grundvalarna [grunderna i samhället, värderingar, moral] rivs ned [när de ogudaktiga har framgång och rättfärdiga lider],
    vad kan den rättfärdige uträtta då?"

[Ett ovanligt hebreiskt ord används för grundvalarna. Ett närbesläktat ord på ugaritiska, ett syriskt skriftspråk från 1400–1200 f.Kr., används för att beskriva den nedre delen och basen av ett berg eller en klippa. Utifrån föregående vers och det som följer är det bildspråk på ett samhälle där moralen är i upplösning. Här i vers 3 avslutas citatet som ger David rådet att fly. Detta i kontrast till nästa del av psalmen.]
4Herren (Jahve) är i sitt heliga tempel,
    Herrens tron är i himlen,
hans ögon ser,
    hans blick (ordagrant: "ögonlock", beskriver hur Gud fokuserar blicken och)
    granskar (prövar, utrannsakar) människorna (Adams barn) [även det som sker i mörkret, se vers 2].

5Herren prövar (utrannsakar) [både] den rättfärdige och den gudlöse,
    men han (hela hans varelse, hebreiska "nefesh") hatar den som älskar våld (terror, laglöshet, plundring, hebreiska ordet "hamas").
    [Hebreiskan har inte komma, versen kan även översättas: "Han prövar den rättfärdige, men han hatar den gudlöse och den som älskar våld."]
6Låt Herren göra så att det regnar glödande kol och svavel över de gudlösa,
    en brännande het vind är vad de förtjänar.

[Det är Davids önskan att Herren dömde de ogudaktiga på en gång. Eld och svavel för tankarna till domen över Sodom och Gomorra och domen mot Gog, se 1 Mos 19:24; Hes 38:22.]

7För Herren är rättfärdig och älskar rättfärdighet,
    den uppriktige (den ärlige, som vandrar rakt fram på Guds väg) ska få se hans ansikte.

[Två närbesläktade ord för rättfärdig används här. Det första ordet är "tsadiyq" som används om Herren. Det andra ordet som översatts "uppriktig" är "yashar". Båda orden är abstrakta men det sistnämnda används konkret för att beskriva en rak/jämn väg. Att se Herrens ansikte är inte möjligt för en syndig människa, se 2 Mos 33:20, men den som vandrar på Guds väg kommer en dag att få se honom, se Upp 22:4.]

Psalm 12 - Människors och Guds ord

12[Denna psalm handlar om tal. Inom judendomen betecknas det som är speciellt med människan som en levande varelse, hebreiska "nefesh", just förmågan att kommunicera och tala. Även i Bibelns första verser läser vi hur Gud talar och det skapas. I Psalm 34:13-14 uppmanas att vakta tungan från det som är ont. Den som är felfri i sitt tal är fullkomlig säger Jakob, se Jak 3:2.

Bakgrund: Anges inte, men det tillfälle där Saul dödar 85 präster och deras familjer skulle kunna vara en händelse som gett upphov till denna psalm, se 1 Sam 22:17-19.

Författare: David

Struktur:
Psalmen har ett kiastiskt mönster som ramas in av hebreiska "bene adam", översatt "människors barn".

A. Gud tilltalas i bön, de goda är borta, v2-3
  B. Det talas om Gud, de onda citeras, v4-5
    C. Centralt finns Guds svar, han citeras, v6
  B. Det talas om Gud, hans löften, v7
A. Gud tilltalas i bön, ondskan tilltar, v 8-9]


1Till den strålande (rena, trofasta) ledaren [psalmen är skriven för lovsångsledaren för tempelmusiken, men har även messianska undertoner], på den åttonde. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David.

[Den åttonde, hebreiska "sheminit", kan syfta på en åttasträngad lyra eller en specifik musikstil. I 1 Krön 15:20-21 används "sheminit" i kontrast till "alamot". Ordet "alamot" kommer från hebreiska "almah", ung kvinna, och beskriver i troligtvis ljusa sopranröster. I sammanhanget kan "sheminit" då beskriva mörka toner i kontrast till ljusa.
    Nummer har också betydelse. Siffran åtta står ofta för något nytt, den åttonde dagen är den första veckodagen på en ny vecka. Även inom musiken är en oktav då skalan upprepar sig åtta toner. Från tonen C till H är det sju toner, den åttonde tonen är på nytt ett C och skalan börjar på nytt. I en av de judiska samlingarna med kommentarer, Tosefta, står det: "Vår tids harpor har sju strängar, i den messianska tidsåldern kommer det att vara åtta strängar." Symboliskt kan "den åttonde" förstärka psalmens tema och önskan om en ny start. Ordet används här och i Psalm 6 som har liknande tema, se Ps 6:1.]


2[Psalmen inledes med ett desperat rop på hjälp. Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Yeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]

Hjälp, Herre (Jahve)...
    för [det verkar som om] troheten är borta (det finns inga fromma längre),
    de lojala (trofasta) [människorna] finns inte kvar bland människorna (Adams barn).
3Alla ljuger för varandra,
    med insmickrande tal (läppar),
    och med ett dubbelt hjärta talar de (inkonsekvent, ombytligt, opålitligt). [Jak 1:8]
4Låt Herren tysta (utplåna) alla smickrande läppar,
    den tunga som talar stora (vidlyftiga, skrytande) ord.
5De säger: "Vår tunga ger oss makt (seger),
    våra läppar tillhör oss (vi kan säga vad vi vill),
    vem är herre över oss?"
6På grund av [som ett svar på] att de svaga (förtryckta) plundras,
    på grund av de hjälplösas klagan (rop på hjälp),
    [därför] reser sig Herren (Jahve) upp och säger:
    "Jag ska ge dem den räddning (frälsning) de längtar efter."
[Centralt i det kiastiska mönstret finns huvudpunkten - Gud hör bön, Gud kommer att ingripa!]
7Herrens ord (löften) är rena (felfria) ord,
    liksom silver som renats i en smältugn på marken,
    sju gånger. [Ps 18:30; 119:140.]

[Talet sju står för fullkomlighet. Silver renades några gånger tills det mesta av slagget var borta, Guds ord är fullkomligt rent! Den grekiska översättningen skriver "bränd och prövad på jorden".]
8Du ska bevara dem [de svaga och hjälplösa i vers 5],
    du ska alltid beskydda honom från detta [onda] släkte.
9De ogudaktiga går (vandrar, stryker, paraderar) omkring på alla sidor
    [de verkar finnas överallt i samhället, som vilddjur redo att förgöra],
    när det usla (omoralen) upphöjs av människorna (människors barn).

[Versen är svåröversatt. Det hebreiska ordet "usel" används bara här men utifrån närbesläktade språk kan det betyda något i stil med "moraliskt dåraktigt beteende".]

Psalm 13 - Hur länge

13[Psalmen inleds med fyra upprepningar av frågan "Hur länge?" Genom tiderna har det judiska folket sett denna psalm som en tröst när de förts bort i exil. Hur länge ska vi lida? Det går också att se detta som en inre dialog där David frågar sig vad syftet är med den prövning som han går igenom. Istället för att skylla på andra så rannsakar en troende sitt hjärta. Här finns den stora skillnaden mellan Saul och David. Saul skyllde ifrån sig, medan David var snabb på att omvända sig.

Författare: David]


1Till den strålande (rena, trofasta) ledaren [psalmen är skriven för lovsångsledaren för tempelmusiken, men har även messianska undertoner]. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David.

2Hur länge, Herre (Jahve);
    ska du glömma (ignorera, inte bry dig om) mig för evigt?
Hur länge ska du dölja (gömma) ditt ansikte för mig?
3Hur länge måste jag grubbla (planera, rådslå) inom mig,
    och dagligen (dag efter dag) ha sorg (bedrövelse) i mitt hjärta?
Hur länge ska min fiende dominera (vara upphöjd) över mig?

4Se på mig (överväg, tänk på mig), svara mig. Herre min Gud,
    ge ljus åt mina ögon,
    annars somnar jag in i dödens sömn.
5Då skulle min fiende säga:
    "Jag har segrat över honom!"
Då skulle mina motståndare glädja sig
    över mitt fall (när jag vacklar och blir omkullkastad).

6Men jag förtröstar på (litar på, lutar mig emot) din trofasta kärlek (oförtjänta favör, nåd),
    mitt hjärta gläder sig i din frälsning (befrielse, framgång, seger).
Jag vill sjunga till Herren,
    för han har gett mig mer än vad jag behöver.

Psalm 14 - Gudlöshetens dårskap

14[Psalm 14 och 53 är väldigt lika, dock har de olika melodi och vers 5-6 skiljer sig åt. Psalm 14 använder gudsnamnet Jahve medan Psalm 54 har Elohim.

Författare: David
Citeras i NT: Vers 1-3 citeras sammanfattande i Rom 3:10-12]


1Till den strålande (rena, trofasta) ledaren [psalmen är skriven för lovsångsledaren för tempelmusiken, men har även messianska undertoner], en psalm (sång ackompanjerad på strängar). Av David.

Dåren (den moraliskt förtvinade, den som är på väg att tyna bort) säger i sitt hjärta (till sig själv):
    "Det finns ingen Gud (han bryr sig inte)." [Ps 10:4]

[Hebreiska ordet för dåre "nabal" kommer från "nabel" som beskriver något som tynar bort, faller ner och vissnar. Detta ord för dåre beskriver inte någon som är dum eller ointelligent. Istället handlar det om moralisk dårskap. Den som gång på gång går emot sitt samvete dör till sist inombords och kväver sitt andliga liv. Bilden som målas upp är en moral som skrumpnar och förtvinar.]

De [människor som inte vill veta av Gud] är fördärvade [ordet används första gången om tillståndet på jorden innan syndafloden, se 1 Mos 9:13],
    de har begått avskyvärda handlingar,
    ingen gör det goda, inte en enda en.
2Herren (Jahve) skådar ner från himlen på människosläktet (Adams barn),
    för att se om det finns någon som är förståndig (lever vist),
    någon som söker Gud.

[Även denna vers för tankarna tillbaka till Första Mosebok och hur Gud kom ner för att se vad människorna gjorde när de byggde Babels torn, se 1 Mos 11:5.]

3Alla har vikit av [från den rätta vägen, söker inte Gud],
    tillsammans, alla har blivit fördärvade (moraliskt korrupta, som mjölk som blivit sur),
Ingen gör det som är rätt, inte en enda en.

[Paulus citerar denna vers i brevet till Rom, se Rom 3:10-12. Den leder till slutsatsen att "alla har syndat (missat målet) och saknar (når inte upp till) härligheten från Gud." Ordet för "fördärvade", hebreiska "alach", är ovanligt. Det återfinns bara här och i Ords 15:16. Det används också rent fysiskt om mjölk som blir sur och oanvändbar, men även om någon som är moraliskt fördärvad.]

4Förstår de ingenting (lär de sig aldrig), de som gör det onda?
De äter (förtär) mitt folk på samma sätt som de äter (förtär) bröd,
    de åkallar inte Herren (Jahve).

[Lika naturligt och alldagligt som att äta bröd, slukar och förgör dessa onda Guds folk. De söker inte Herren, de förkastar Guds existens och hans sanningar.]

5Där står de, helt skräckslagna,
    eftersom Gud är med de rättfärdigas släkte (står på deras sida).
6Ni förlöjligar (hånar, förödmjukar) den förtrycktes (svages) planer
    [försöker ta bort deras hopp, försöker förvirra dem],
    men Herren (Jahve) är hans tillflykt.
7O, att Israels frälsning
    skulle komma från Sion [poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro]
När Herren (Jahve) återupprättar (för tillbaka) sitt folk från dess fångenskap,
    då ska Jakob jubla och Israel glädjas!

Psalm 15 - Vem får bo på ditt heliga berg?

15[Denna psalm tar upp frågan om vad som krävs för att närma sig Gud. Gud är helig, och den som närmar sig måste vara ren och helgad. I ljuset av hela Bibelns budskap blir behovet av Jesu verk på korset tydligt. Jesus öppnar vägen för gemenskap med Gud, se Heb 10:20; Matt 27:51.
    Ingen specifik händelse anges, men det skulle mycket väl kunna vara när arken fördes tillbaka till Jerusalem och Ussa dog. Det var en tid då David säkert ställde dessa frågor, se 2 Sam 6.

Författare: David]


1En psalm (sång ackompanjerad på strängar). Av David.

Vem får vistas (ha sin temporära boning) i ditt tabernakel?
    Vem får bo (ha sin permanenta boning) på ditt heliga berg?

2Den som lever rent (är utan skuld, har integritet),
    och handlar rättfärdigt (gör det rätta, dömer rättvist),
    och talar sanning i hjärtat (den som är ärlig).

3Den som inte förtalar med sin tunga (låter orden flöda ohämmat),
    som inte skadar sin nästa (inte bedrövar en vän, en broder),
    som inte försöker förolämpa (kränka) sin granne.
    [Den som inte talar nedsättande om någon annan för att själv verka bättre,
    som inte letar efter något skamligt som kan dras fram i ljuset.]


4Den som föraktar den förkastade [inte ärar och beundrar den som medvetet valt att lämna Gud],
    men ärar dem som i vördnadsfull tillbedjan fruktar Herren.

Den som håller fast vid ett löfte,
    även om det är ofördelaktigt för honom själv.

5Den som inte tar ut ränta när han lånar ut pengar,
    och vägrar att låta sig mutas för att fälla en oskyldig.

[Enligt lagen får man inte ta ränta när man lånar ut pengar till sina landsmän, dock är det tillåtet att ta tillbörlig ränta av en utlänning, se t.ex. 5 Mos 23:19-20 och 2 Mos 22:25.]

Den som gör så (har för vana att leva så)
    ska aldrig falla (vackla, bli omkullkastad).

Psalm 16 - Förtröstan på Herren

16[Psalmen uttrycker en förtröstan på Herren. Två hot som utmanar denna förtröstan tas upp i psalmen. Den första är människor som tillber andra gudar; den andra är fruktan för döden. Det går också att se psalmen i ett profetiskt, messianskt ljus. Den talar då om Jesus och hans mänskliga känslor, hur han får lida och vinner seger över graven, uppstår och blir satt på Faderns högra sidan.

Författare: David]


1En psalm (sång ackompanjerad på strängar). Av David.

Bevara (försvara, skydda, rädda) mig, Gud,
    för du är min tillflykt (förtröstan, tillit, hopp).
2Jag säger till Herren (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk):
"Du är min Herre (Adonai, fokus på Guds storhet och makt),
    jag har inget gott (ingen lycka, rikedom) utanför dig.
3De heliga (Guds utvalda) [församlingen] som bor på jorden,
    de är de majestätiska (ädla, härliga) som har allt mitt välbehag (min glädje)."

4De som springer efter (väljer) en annan Gud mångdubblar (multiplicerar) sina problem (bedrövelser, sorger, smärtor).
    Jag vill inte offra drickoffer av blod till dem,
    eller ta deras namn på mina läppar [svära en ed på deras namn].

5Herren är min del av arvet, min bägare.
    Du är den som kontinuerligt uppehåller (bevarar, stöder, försäkrar) min framtid (lott, mitt arv).
6Underbara bördiga marker har blivit utmätta åt mig,
    jag har ett gott arv (jag är nöjd och belåten med mitt arv).

7Jag vill välsigna Herren (proklamera Jahve värdig att lovas), han som har väglett mig (varit min rådgivare),
    ja, om natten korrigerar (lär, instruerar) mitt innersta [hjärtat] mig.
8Jag har alltid haft Herren inför mig (litat på honom, satt honom främst),
    eftersom han är på min högra sida, ska jag inte falla (vackla, bli omkullkastad).

9Mitt hjärta gläder sig och mitt inre jublar.
    Ja, min kropp är i trygghet.
10För du ska inte överge mig i dödsriket (Sheol, de dödas plats),
    du låter inte den som följer dig (din trogne, helige) se avgrunden.
[David talar profetiskt om Jesus som även på korset kunde vara trygg att Gud skulle låta honom återuppstå.]

11Du visar mig (förklarar, tillkännager, kungör) livets väg
    det är ett överflöd av stor glädje inför ditt ansikte,
    ständig ljuvlighet (goda gåvor) för evigt i din högra hand.

[Både glädje och ljuvlighet är i grundtexten i plural. Det betonar att det är mycket glädje och ljuvlighet i Guds närhet. Det finns också en koppling i hur Gud ger uppenbarelse och hjälp att välja rätt väg när vi söker hans ansikte. Hans högra hand är full av ljuvliga, goda gåvor som han är redo att ge!]

Psalm 17 - Beskydda mig som din son, dotter - en ögonsten!

17[Detta är den första psalmen som har frasen "en bön", hebreiska "tefillah", i inledningen, de övriga är: 86, 90, 102 och 142. Psalmen har likheter med föregående psalm. Jämför "Din högra hand", se Ps 16:11; 17:7, "Jag sätter min tillit till dig", se Ps 16:1; 17:7, "Bevara mig", se Ps 16:1; 17:8.

Författare: David.]


1En bön. Av David.

Hör, Herre (Jahve), rättfärdighet!

[Den korta öppningsfrasen är svår att översätta. Ordet "rättfärdighet", som i hebreiskan är ett substantiv, kan tolkas som att bönen gäller en rättfärdig sak eller att författaren anser sig vara rättfärdig och oskyldig. Ett sätt att översätta skulle kunna vara: "Hör rättfärdigheten som talar genom mig." Ordet "rättfärdighet" kan också fungera som ett adjektiv som belyser Guds karaktär. Det blir då en önskan om att Gud i sin rättfärdighet ska höra Davids bön och gripa in och skipa rättvisa. Den trevande inledningen kan vara medvetet formulerad öppen för flera tolkningar. Vi får inte heller glömma att texten är skriven till musik som också förstärker orden, känslan och stämningen. Tänk dig hur David tar fram sin harpa och börjar spela. Efter ett musikaliskt intro kanske den första frasen viskas fram med en paus mellan varje ord: "Hör, Herre... rättfärdighet..." Efter ytterligare ett instrumentalt parti görs sedan en ny ansats. Den formar en fullständig mening med en önskan om att Herren ska lyssna på hans rop. Det vi tydligt kan se är att formuleringen ger uttryck för angelägenheten i denna bön.]

Lyssna på mitt rop!
Vänd ditt öra mot min bön,
    den kommer inte från falska läppar (det är ärliga sanna ord).
2Låt domen (ditt beslut i mitt rättsfall) komma från din närhet (ditt ansikte),
    dina ögon ser (avgör) vad som är rätt och riktigt (ditt perspektiv är rättvist).

3Du har prövat mitt hjärta (mina inre motiv),
    du har besökt mig på natten [då vi inte är sysselsatta med allt vardagligt och har tid att tänka och reflektera över livet],
    du har noga rannsakat mig [även på dagen då vi interagerar med andra människor] men finner inget.
Jag har bestämt mig för att inte överträda (säga något ont, synda) med min mun.

4Vad det gäller människors handlingar [vad de onda sysselsätter sig med, hur de lever sina liv],
    har jag med hjälp av dina läppars ord (dina instruktioner, din vägledning)
    studerat [iakttagit och hållit mig borta från] våldsverkarens stigar (livsval, sätt att leva).
5Mina steg går stadigt på dina vägar (jag har följt dina instruktioner, levt mitt liv efter ditt Ord),
    mina fötter har inte stapplat (jag har inte vacklat, vikit av från din väg).

[Två vägar beskrivs i dessa två verser: Guds- och våldsverkarens väg. Den rättfärdige kan lära sig även från de ogudaktiga om hur de lever sina liv.]

6Jag ropar till dig,
    för du svarar mig, Gud (El)!
vänd ditt öra till mig,
    hör mina ord.
7Visa mig en särskild (extra mycket) nåd (trofast kärlek)
    [i den hårt ansatta situation jag är i just nu behöver jag ett mirakulöst ingripande],
    du som med din högra hand (din makt) räddar den som tar skydd (har sin tillflykt) hos dig,
    från de som reser sig upp [mot mig].
8

I den vänstra bilden syns reflektionen av fotografen i pupillen.

Beskydda (försvara, bevara, vårda) mig som en älskad son, en älskad dotter, en ögonsten,
    göm mig under dina vingars skugga.

[Den första frasen är laddad med flera starka bildspråk. Ordagrant står det: "Bevara mig som pupillen/den lilla mannen, ögats dotter". Det hebreiska ordet "ishon" betyder både "en liten man" och "pupill". Anledningen till den dubbla betydelsen är att man kan se sin egen spegelbild i miniatyr i pupillen när man tittar någon i ögat. Nästa ord består av det vanliga ordet för öga, hebreiska "ayin". Kombinationen av "ishon" följt av "ayin" görs 5 ggr i Bibeln, se 5 Mos 32:10; Ords 7:2, 9; 20:20. Dock görs något unikt här. Ytterligare ett ord skjuts in och ett nytt ord skapas: "bat-ayin". Betydelsen är "ögats dotter". Det hebreiska ordet "bat" betyder dotter, och används t.ex. i frasen "bat mitzva" när en flicka i tolv års ålder blir en "budets dotter". Här i Psalm 17 formas nu en helhet med den maskulina formen "den lilla mannen - pupillen" tillsammans med den feminina "ögats dotter". Det målar upp en bild av en högt älskad son, dotter, Guds dyrbara ögonsten. På samma sätt som ögat och pupillen skyddas av ögonlocket, ögonbrynet, ögonhålan och handen som reflexmässigt lyfts upp om något kommer mot ögat, vill David att Gud reflexmässigt ska beskydda honom.
    Som en parallell till första raden kommer en bild från djurvärlden där en höna samlar sina kycklingar under vingarna. Jesus använder samma bild i Matt 23:37. Båda dessa bilder, ögat och hönan, används i 5 Mos 32:10-12, och är troligen inspirationen till denna vers. Det finns också en association till kerubernas vingar som överskuggar nådastolen i tabernaklet, se 2 Mos 25:18-20.]


9Beskydda mig från de onda som vill förgöra mig,
    mina dödsfiender (ordagrant "mina själsfiender", de som är ute efter mitt liv) som omringar mig.

[Ordet "förgöra" används också om en armé som plundrar, bränner och förgör en stad som de belägrat och intagit. David känner sig omringad av fiender som snart stormar mot honom.]

10Helt omslutna i sin fetma (förhärdade, känslokalla),
    med sin mun talar de stolt (stora ord, arrogant).

[Uttrycket "omsluten i sin fetma" är svåröversatt. Fetma används ofta som en bild på rikedom, överflöd och det goda livet. Det används om hur de ogudaktiga blivit högmodiga i sin framgång, se 5 Mos 32:15; Ps 73:7; Job 15:27. Bildligt sett omsluter också fettet människans organ och hindrar dess funktion. Psalm 73:7 skriver bokstavligt "ögon som plirar fram från fettet", en bild på hur "fettet", framgången, gjort att de inte kan se klart. Ett annat organ är hjärtat som kan bli omslutet av fett, vilket ger en bild på någon som blivit känslokall och inte längre kan sätta sig in i någon annans situation. Hebreisk poesi har ofta paralleller. Eftersom den andra delen nämner munnen, kan första frasen underförstått syfta på hjärtat och hur det är helt förstockat. Alltså en bild på hur rikedomen har gjort dem känslokalla.]

11De har följt våra steg, de omringar oss,
    de stirrar på mig, redo att slå mig till marken.
12Han kan liknas vid ett lejon som längtar att riva [sitt byte],
    som unga lejon som ligger gömda i bakhåll.

13Stå upp, Herre (Jahve)!
Konfrontera honom (stå mot hans ansikte)!
Få honom ner på sina knän!
Rädda mitt liv från den ogudaktige, ditt svärd.

[Det går att tolka "svärd" i denna vers på två sätt. Svärdet kan vara en parallell till "Guds hand" i nästa vers. Svärdet blir då som ett vapen i Guds hand då han griper in och försvarar den rättfärdige. Det går också att se det som att den ogudaktige är Guds svärd som står i hans tjänst. Den senare tolkningen innebär att de ogudaktiga ibland är Guds redskap för att utföra hans dom. Tanken är inte främmande i Bibeln, se Jes 10:5-7; Jer 51:20.]

14Rädda mig från människor genom din hand (mäktiga kraft),
    från denna världens människor,
    vars arvedel (enda mål) är det här [temporära] livet,
    du fyller deras buk med dina skatter,
    de har många söner och lämnar sitt överflöd till sina barn.

[Gud är källan till allt gott, se Jak 1:17. Han låter solen gå upp över både onda och goda, och låter regnet falla över både rättfärdiga och orättfärdiga, se Matt 5:34. Även om dessa aktivt ogudaktiga människor inte vet om det, kommer allt gott de fått från Gud. Utan Gud kretsar livet bara runt det som hör till det jordiska och deras högsta mål är att lämna ett arv till sina barn. Det är i sig inte fel, men det är inte det högsta syftet med livet.]

15Jag för min del, i rättfärdighet [till skillnad från de orättfärdigt rika]
    ska jag få skåda ditt ansikte (vara i din närhet) [Ps 11:7],
    när jag vaknar blir jag mättad i din gestalt (avbild).

[Vaknar kan tolkas som att vakna från fysisk sömn, se vers 3, bildligt från natten och mörkret till en ny ljus dag, eller vakna upp efter döden till en evighet tillsammans med Gud.]

Psalm 18 - Tack för segern

18[I denna tacksång bekräftar David hur Gud är hans trofasta beskyddare. Psalmen är lång, den tredje längsta i hela Psaltaren och den längsta i den delen som består av Psalm 1-41. En snarlik version av psalmen finns även nedtecknad i 2 Sam 22:1-51. Den helige Ande verkar vilja förmedla ett viktigt budskap eftersom sången finns med två gånger. Det är några små skillnader i ordval mellan de två versionerna. Texten som finns här i Psaltaren är troligtvis den text som användes i tempelmusiken. Paulus citerar från denna psalm och kopplar den till Jesu liv, se Rom 15:7. Det går att se hur psalmen beskriver hans död, uppståndelse, uppstigande, andra tillkommelse och kommande rike. Ingen annanstans i Bibeln beskrivs så detaljerat striden och den seger Jesus vann då han uppstod!

Författare: David

Citeras i NT: Vers 50 citeras i Rom 15:7

Struktur:
A. Inledande lovprisning, v2-7
   B. Guds ingripande, v8-20
     C. Guds trofasthet, v21-29
   B. Gud ger kraft, v31-46
A. Avslutande lovprisning, v47-51]


1Till den strålande (rena, trofasta) ledaren [psalmen är skriven för lovsångsledaren för tempelmusiken, men har även messianska undertoner]; av Herrens (Jahves) tjänare David, som sjöng (talade) denna sång sedan Herren räddat honom ur alla fienders hand, och ur Sauls grepp.

[David var kung när han skrev denna psalm, ändå väljer han att beskriva sig som "Herrens tjänare" vilket visar på hans ödmjuka inställning.]

Han sade:

Inledande lovprisning

2Jag älskar dig innerligt (omfamna mig som ditt barn, jag behöver känna din närhet),
    Herre, min styrka (källa till kraft).

[David använder inte det vanliga hebreiska ordet för kärlek, "ahav", istället är det "racham". Ordet används annars alltid i riktningen från Gud till människan om hur han visar medlidande och nåd. Första gången ordet används är i 2 Mos 33:19 där Mose får se Guds härlighet och Gud visar honom barmhärtighet. Hur kan David visa barmhärtighet mot Gud? Ordet används också för att beskriva den djupa samhörighet och kärlek en mor har till sitt barn, se Jes 49:15. I betydelsen finns det band och den fysiska närhet som en förälder ger ett barn. Genom att använda detta ord beskriver David sin djupa önskan, att som ett Guds barn, få omfamna sin himmelske Far.]

3Herren (Jahve) är
    min klippa (hebreiska "sela", en hög och ointaglig bergskam, bergsklyfta, skreva)
    min borg (fästning)
    min räddare (befriare),
min Gud (El) är
    mitt berg [hebreiska "tsur", fasta punkt, ointaglig, Matt 7:24] som jag kan fly till,
    min sköld,
    min frälsnings horn [hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och seger] och
    mitt värn (upphöjd plats, högt på ett berg)!

[Vers 4-7 summerar hela psalmen och har ett kiastiskt mönster i flera nivåer. Vers 4 och 7 ramar in och beskriver hur David ropar och vädjar till Herren. I vers 5-6 beskrivs situationen.]

4Halleluja (värdig att prisas, allt lov till dig)!
Jag ropade till Herren (Jahve) och blev räddad från mina fiender.
5Dödens rep omslöt mig,
    de ondskefulla (kaotiska, sataniska) strömmarna (det forsande vattnet) förskräckte mig [ville dränka mig].
6Dödsrikets (Sheols) rep virades (snärjdes) runt mig,
    dödens fällor konfronterade mig (snaror kastades mot mig).

[Vers 5-6 formar en väl strukturerad kiasm med fyra uttryck för döden och fyra verb för hur den omslöt, förskräckte, virade och konfronterade David. Döden personifieras med ett rytande hav med stormande vågor och farliga strömmar. Nät och snaror trasslar in sitt offer och drar ner det i djupen. Ordet "ondskefulla" i vers 5 är hebreiska ordet "belial". I Qumranskrifterna framställs Belial som en person vilken är Guds fiende som lockar till avfall. Paulus använder ordet i den betydelsen när han retoriskt frågar vilken samhörighet Kristus kan ha med Beliar, se 2 Kor 6:15. Den arameiska översättningen tolkar ordet som "utan ok", och då är betydelsen att man lämnat Guds lag och lever i laglöshet.]
7I min förtvivlan vädjade jag till Herren,
    jag ropade till min Gud.
Han hörde mitt rop från sitt tempel [vers 10 antyder att det är Guds himmelska tempel som åsyftas],
    mitt kvalfyllda rop (i djup vånda) till honom nådde hans öron.

Guds ingripande

[Guds närmande beskrivs i liknande termer som mötet på Sinai berg, se 5 Mos 32:32. Jämför också med förstörelsen av Sodom och Gomorra, se 1 Mos 19:24-29. I följande stycke fram till vers 16 beskrivs Guds ingripande i termer som en jordbävning, storm, åska och kanske ett vulkanutbrott.]

8Då gungade jorden (upp och ner) och den skakade,
    bergens grundvalar darrade och skakade, eftersom han var upprörd.
9Rök steg upp ur hans näsa,
    och förtärande eld från hans mun,
    glödande kol slungades ut (antändes).
10Himlen sänkte sig ned,
    och han steg ner med mörka moln under sina fötter.
11Han besteg en kerub [bevingat himmelskt väsen, se 1 Mos 3:24; 1 Kung 6:24-27; Hes 1:4-28; 10:20] och flög.
    Han svävade fram på vindens vingar.
12Han svepte sig i mörker (den mörka stormen var som en slöja),
    som ett tält (hydda, hebreiska "sukka", täckande skydd) runt sig, mörka vatten, täta moln.
13Från strålglansen (det bländande skenet) framför honom vek molnen undan,
    med hagel och klot av eld (blixtar). [Det kan vara en referens till Kristi återkomst, se Matt 24:27.]
14Herren dundrade i himlen,
    den Högste lät sin stämma höras, hagel och klot av eld (blixtar) [ackompanjerade fortsatt].
15Han sköt sina pilar och skingrade dem [fienderna],
    flammande blixtar i mängd förvirrade dem (panik och tumult bröt ut).
16Havsdjupen exponerades (havets strömmar), jordens inre delar blottades vid ditt härskri (tillrättavisning, när du dånat med hög röst), Herre,
    genom din kraftiga utblåsning från din näsa.
[Effekterna av en stor jordbävning med sprickor, slukhål och avgrundsdjup målas upp.]

17Han sträckte sig ner från höjden [med sin hand], tog tag i mig,
    drog mig upp (hebreiska "masha", samma ord som Mose, vars namn just betyder räddad från vattnet, se 2 Mos 2:10)
    från de stora vattnen.
    [De stora haven är ofta en symbol på folk och nationer, se Upp 17:15.]
18Han räddade mig från min starke fiende [i Davids fall Saul, se 1 Sam 31:1-4],
    och från de som hatade mig, för de var mig övermäktiga.
19De konfronterade när jag var som svagast (när jag var som en belägrad stad),
    men Herren var mitt stöd.
    [Ordet "stöd" används i Jer 3:1 om hjälpsändningar med förnödenheter och vatten till det belägrade Jerusalem.]
20Han förde mig ut i frihet (en rymlig plats, stora vidder) [en efterlängtad kontrast efter att ha suttit instängd i en belägrad stad],
    han räddade mig, för han älskar mig.

Guds trofasthet

21[Centralt i psalmen, vers 21-30, finns ett stycke som handlar om Guds trofasthet. Det inleds med en sektion där vers 21 och 25 är nästan identiska, de är som en spegelbild av varandra och ramar in den inledande sektionen. I vers 22 och 24 återkommer ordet "följa/vakta". Centralt finns Guds domar och ordning]
Herren har behandlat mig (låtit mig få växa och mogna, gett mig lön) efter min rättfärdighet,
    på grund av mina rena händer (eftersom mina handlingar är oskyldiga) har han återfört (upprättat) mig;
22Eftersom jag har följt (vaktat på) Herrens vägar (skyddat, lydit hans bud)
    och inte agerat ogudaktigt och avfallit från min Gud;
23Eftersom jag har haft hans domar för ögonen,
    och inte vikit av från hans regler.
24Jag har varit uppriktig (helhjärtad, levt med integritet) inför honom,
    och hållit mig borta (vaktat på min väg, skyddat mig) från synd (skuld, straff).

[Ordet för uppriktig är "tamim". Huvudbetydelsen är att vara hel, fulltalig, utan någon brist. När ordet används om Gud beskriver det hans helhet och felfrihet. När det används om människor beskriver det inte någon som är helt utan synd, utan någon som är ärlig och har integritet där ord och handlingar hör ihop. Någon som är en hel människa med allt vad det innebär, det finns inga dolda rum, baktankar eller något gömt. Ordet för synd är ett brett ord som ordagrant handlar om att vika av från vägen. Betydelsen är rik och innefattar både synden, skammen och straffet.]
25Därför har Herren behandlat mig (låtit mig få växa och mogna, gett mig lön) efter min rättfärdighet,
    på grund av mina rena händer (eftersom mina handlingar är oskyldiga) har han återfört (upprättat) mig.
[Vers 26-27 beskriver hur Gud är rättvis. Han agerar enligt människors moral och speglar deras handlingar. Det är intressant att föregående stycke var en kiasm där verserna rent bokstavligt speglade varandra. Något som den som hörde sången på hebreiska hade lagt märke till. De rättfärdiga som vill leva efter Guds moral kommer se hur Gud speglar dessa egenskaper och agerar trofast, uppriktigt och rent. Den som är moraliskt fördärvad kommer däremot att uppleva Guds vägar som obegripliga.]

26Mot den trofaste (helige, barmhärtige, kärleksfulle)
    visar du dig trofast (helig, barmhärtig, kärleksfull).
Mot den uppriktige (helhjärtade, ärlige, sanne)
    visar du dig uppriktig (helhjärtad, ärlig, sann).
27Mot den som renat sig (som en metall som hettats upp och orenheterna avlägsnats),
     visar du dig ren,

men mot den moraliskt fördärvade (förvridne, som medvetet väljer fel väg),
    visar du dig motsatt (antagonistisk, i strid mot).

[I de tre första stroferna visar Gud liknande eller samma attribut tillbaka mot den rättfärdige. I Bergspredikan säger Jesus på liknande sätt att de barmhärtiga kommer att möta barmhärtighet, se Matt 5:7. Vad gäller de ogudaktiga kan inte Gud visa ogudaktighet, han är ju helig och ren. Om någon sätter sig upp mot Gud så kommer han att motsätta sig dem, men inte på ett förvridet sätt utan i rättvisa och rättfärdighet. Det blir tydligt i hebreiskan där de tre första orden har samma rot, medan den fjärde skiljer sig åt:

trofaste/trofast: ha-sid/has-sad
uppriktige/uppriktig: ta-mim/tam-mam
renat/ren: na-bar/ba-rar

förvriden/motsatt: iq-qes/pat-tal]


28För du befriar ett förtryckt (ödmjukt) folk,
    men stolta ögon tar du ner (tvingar du till ödmjukhet).
29För du låter min lampa lysa [håller mig vid liv, fysiskt och andligt], Herre,
    min Gud, lyser upp mitt mörker.

[Lampa används ofta om andligt liv, se Ords 13:9; 20:20; 24:20. Att släcka någons lampa är en bild på döden, se Job 18:5-6; 21:17. David kallas också "Israels ljus", se 2 Sam 21:17. I templet lyste den sjuarmade ljusstakens ljus hela natten, se 2 Mos 25:37. Sann ödmjukhet handlar om att villigt böja sig inför Gud, se Ps 37:11. Här i vers 28 används hebreiska ordet "sapal" som har betydelsen att tvingas ner lågt.]

30För med dig kan jag attackera (springa mot) en armé (en fiendes barrikad),
    med min Gud (Elohim) kan jag storma (hoppa över) en mur.

Gud ger kraft

31[Nu kommer fem verser som beskriver Herren:]
Vad det gäller Gud (El) [den ende sanne Guden] - hans väg (sätt att agera) är utan brist (har integritet),
    Herrens ord (löften, tal) har visat sig vara sanna (är prövade) [Ps 12:7],
    han är en sköld för alla som tar sin tillflykt i honom.
32För vem är Gud (Elohim) förutom Herren (Jahve),
    och vem är en klippa (berg, en säker och stabil grund) utom vår Gud (Elohim)?
    [Nej, ingen är som du!]
33Gud (El) är den som utrustade (gav, iklädde) mig med kraft,
    och gjorde min väg utan brist (hjälpte mig att vandra med integritet, gjorde mig helhjärtad, ärlig).
34Som gjorde mina fötter [snabba och smidiga] som hindens [som med lätthet klättrar längs med de branta bergssidorna],
    och ställde mig på mina höga platser (höjderna).
    [Profeten Habackuk använder liknande språk, se Hab 3:19, ordet används också om offerplats som ofta var belägen på en hög plats.]
35Som lärde mina händer att strida,
    så att mina armar kunde spänna kopparbågen.

[Kan syfta på en verklig båge dekorerad med koppar i ändarna, eller så är det en poetisk beskrivning av övernaturlig styrka som kan böja en båge i metall. Pilbågen var en välkänd symbol för kunglig styrka både i Assyrien och Egypten vid den här tiden. Den assyriska solguden Ashur avbildas med en pilbåge. En relief som hittats i Assyrien, skulpterad ungefär samtidigt med David, beskriver hur Ashur ger en storslagen båge till kungen.]

[Vers 36-46 fortsätter att beskriva Herrens gärningar, men går tillbaka till att tilltala honom med "Du". På samma sätt som i vers 31 inleds detta stycke med en extra lång mening.]

36Du gav mig din frälsnings sköld,
    din högra hand upprätthåller mig;
    din villighet att böja dig ned (din ödmjukhet) har gjort mig stor (har styrkt mig).
37Du har berett plats för mina steg (utvidgat området under mig),
    mina anklar har inte gått ur led.
    [Syftar på bilden av en hjort på smala bergsstigar.]
38Jag förföljde mina fiender och hann upp dem,
    jag vände inte förrän jag gjort slut på dem.
39Jag krossade dem, så de inte kunde resa sig,
    de föll under mina fötter.

40Du utrustade (gav, klädde) mig med kraft till att strida,
    du fick de som reste sig upp mot mig att böja sig för mig.
41Mina fiender drev du på flykten (du gav mig deras rygg och nacke),
    de som hatade mig tystade jag fullständigt.
42De ropade, men det var ingen [av deras avgudar] som hjälpte,
    [de ropade i avsky] mot Herren, men ingen svarade dem.

43Jag krossade (malde) dem [så fullständigt så de blev] som stoft (damm) för vinden,
    jag trampade (stampade) på dem som grus på vägen. [Alternativt "slängde ut dem som skräp på gatan."]
44Du räddade mig från folkets strider [troligtvis en angripande armé],
    du satte mig som huvud över hednafolken.
Folkslag jag inte kände tjänar nu mig.
     45så fort de hörde [ryktet om vad Gud gör], lydde de mig.
Främlingar blev kraftlösa inför mig,
     46främlingar tappade modet (vissnade, skrumpnade ihop),
    och kom darrande fram ur deras fästen.

Avslutande lovprisning

[Psalmen avslutas med ett stycke som fint hör ihop med inledningen, se vers 2-7.]

47Herren (Jahve) lever!
Lovad (värdig att prisa, att böja sig inför i vördnad) är min Klippa (berg som står fast),
    upphöjd är min frälsnings Gud!

[De två verben kompletterar varandra, det första har en rörelse nedåt att böja sig, medan det andra en rörelse uppåt. Följande två verser summerar Herrens gärningar:]

48Gud (El) [den sanne Guden],
    den som ger mig fullständig hämnd [plural],
    den som lägger folken under mina fötter,
     49den som befriar mig från mina fiender,
    den som lyfter upp (upphöjer) mig över de som reser sig mot mig,
    den som räddar mig från våldets man.
    [Hebreiska "ish hamas", mannen som plundrar och terroriserar.]

50Därför vill jag tacka (prisa) dig inför folken, Herre (Jahve),
    och lovsjunga ditt namn. [Versen citeras i Rom 15:9.]
51Stora segrar ger Herren (Jahve) åt sin konung,
    han handlar trofast (nådefullt, med trofast kärlek) mot sin smorde (utvalde, kung) [Messias],
    mot David och hans ätt [säd, singular, se 1 Mos 3:15; Upp 19:11-16] för evigt.

Psalm 19 - Guds existens är uppenbar

19[Psalmen har tre sektioner som alla har att göra med ord och någon som talar. Det börjar med ord om Gud, fortsätter med ord av Gud och avslutas med ord till Gud. Det är skapelsen som inleder och talar om att det finns en högre makt. Ett liknande resonemang finns i Rom 1:19-20 där Paulus slutsats är att eftersom världen är skapad måste det finnas en skapare. Den andra sektionen visar att det är Guds Ord som ger uppenbarelse om vem Gud är, hans ordningar och att han är vårt enda hopp om nytt liv. I den tredje och sista sektionen kommer gensvaret från psalmisten, och var och en som använder den här psalmen i sin bön, att låta varje ord och tanke behaga Gud. Det finns också en ökad grad av uppenbarelse. När skapelsen talar används det allmänna ordet för Gud, hebreiska "El". Däremot blir Gud tydlig och uppenbarad i Ordet med hans personliga namn, Jahve, se vers 8. I alla tre sektionerna berörs både det yttre och inre livet - vårt tal och kommunikation med andra människor och vårt hjärta och tankar.

Författare: David

Struktur:
1. Skapelsen talar v1-7
2. Guds Ord talar v8-12
3. Människan talar v13-15]


1Till den strålande (rena, trofasta) ledaren [psalmen är skriven för lovsångsledaren för tempelmusiken, men har även messianska undertoner]. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David.

Skapelsen talar

Vintergatan

[Det första stycket beskriver hur stjärnorna talar utan ord. Hebreiska ordet för att förkunna i vers 2 används ofta för matematiska beräkningar och antal. Det används i 1 Mos 15:5 där Abraham uppmanas att räkna stjärnorna.
    Vår galax, vintergatan, har omkring 200 miljarder stjärnor. Av alla dem är omkring 5 000 synliga för blotta ögat. De närmsta stjärnorna ligger 4 ljusår från jorden och de mer avlägsna flera tusen ljusår bort. En stjärna vi ofta kan se i Sverige är sommarstjärnan Vega. Den har ett avstånd på 25 solår från jorden. Det innebär att det ljus vi ser när vi tittar på stjärnan strålade ut för 25 år sedan och färdades med ljusets hastighet under 25 års tid innan det nådde jorden. Avståndet är svindlande 240 biljoner kilometer. Ett sätt att göra den siffran mer greppbar är att skala ner avståndet. Låt säga att avståndet till Vega skulle motsvara sträckan mellan Stockholm och Rom, som är 250 mil, hur långt skulle man färdas innan man passerar månen? Redan efter några få millimeter skulle vi då ha passerat månen!]


2Himlarna förkunnar (dokumenterar) [berättar med matematisk exakthet om]
    Guds (Els) härlighet (tyngd, dignitet, mättade gudsnärvaro),
    skyn vittnar om hans verk (visar ständigt vad han gjort).
3Dag efter dag flödar de [himlarna och stjärnorna] av ord,
    natt efter natt uppenbarar de kunskap (vishet).

[Det finns en koppling mellan dag och ord i kontrast till natt och kunskap. Det är under dagens ljusa timmar vi interagerar och kommunicerar med andra människor, medan kvällen och natten är tänkt att ge tid för reflektion och kunskap. När mörkret sänker sig bleknar färgerna omkring oss och istället framträder himlen och stjärnorna. Blicken lyfts från det jordiska mot det himmelska och vi får tid att reflektera över livets stora frågor och evigheten. Så här har det varit den största delen av mänsklighetens historia, det är bara i vårt moderna samhälle som vi istället tänder lampor och fortsätter dagen. Städernas ljus gör att stjärnorna inte syns. Kopplingen mellan ord och kunskap - vårt yttre liv i förhållande till andra människor och vårt inre liv - återkommer i psalmens alla tre sektioner, se vers 11 och 15.]

4Utan tal, utan ord (språk),
    deras röst hörs inte.
5Trots det går deras röst ut [som bevis] över hela jorden,
    deras ord till jordens ände.

Där har han rest ett tält för solen [där den vilar under natten],
     6som en brudgum kommer den ut från sin kammare,
    som en stark atlet gläder den sig åt att löpa sin bana.
7Den går upp från ena sidan av himlen,
    går ett varv till den andra sidan,
    och ingenting undgår (är dolt för) dess hetta.

Guds ord talar

[Skapelsen pekar på att det måste finnas en skapare. Dock används det mest generella ordet för Gud, hebreiska "El" i vers 2. Paulus använder samma argument i Rom 1:19-20 att alla människor kan se att det finns någon form av högre makt när de ser naturens storslagenhet. I vers 8 -10 ges nu sex punkter med Herrens ord och dess effekter. Nu används Guds personliga namn, Jahve.]

8Herrens (Jahves) lag [undervisning, hebreiska "Torah", de fem Moseböckerna, men syftar även på hela Bibeln] är fullkomlig (komplett, absolut, hel),
    den ger själen nytt liv (ger nytt liv åt hela människan).
Herrens vittnesbörd (varningar, påminnelser, regler) består (går att lita på, står fasta),
    de gör enkla (okunniga, villiga, öppna) människor visa.
    [Ordet beskriver någon som är på väg att lära sig, någon som ännu inte skapat sig en uppfattning.]
9Herrens befallningar (generella lagar, grundlagar)
    är rätta (rättfärdiga, leder rakt fram),
    de ger glädje åt den inre människan (hjärtat).
Herrens bud (hebreiska "mitzvah", kontrakt, lag) [tio Guds ord],
    är rena och ger ljus åt (upplyser gång på gång) ögonen.
10Herrens gudsfruktan (att i vördnadsfull tillbedjan frukta Gud) är ren,
    den består för evigt.
Herrens domar är sanna (utan fel, går att lita på),
    de är alltigenom rättfärdiga.

11De [Guds lag, vittnesbörd, bud, domar] är mer önskvärda än guld,
    ja mycket mer än mängder av rent guld.
De är sötare än honung,
    ja mycket mer än självrunnen honung [den sötaste honungen är den som självdroppar och inte pressas ut].

[Guds ord är mer värt än det bästa guldet och den finaste honungen, något många människor jagar efter. Förutom denna uppenbara bild, finns även en koppling till det återkommande mönster i psalmen som talar om vårt yttre och inre liv, se vers 3 och 15. Guld har att göra med relationer med andra människor, medan honung handlar om det inre livet. Det är bara i relation med andra människor som guld har ett värde. På en öde ö skulle ett fynd av guld inte förändra situationen, däremot skulle honung vara en värdefull livsavgörande upptäckt.
    Guds ord är mer värdefullt än guld, det påverkar vårt tal och våra relationer med andra människor. Guds ord är också sötare än honung och det ger styrka och energi åt den inre människan. Honung kan förvaras över 3 000 år och fortfarande vara ätbar. Den innehåller också olika antibiotika som har hälsosamma effekter. Guds ord, skrivet för flera tusen år sedan är fortfarande hållbart och ger kunskap och insikt.]


12Av dem är din tjänare varnad (påmind, upplyst, instruerad),
    att hålla dem (bevara, skydda dem) ger stor lön.

Människans respons

[Nu kommer Psalmens sista sektion. Först har naturen talat och vittnat om att det finns en skapare, se vers 2-7. Sedan uppenbarar Bibeln med mer detaljer vem Gud är, se vers 8-12. Till sist kommer människans respons som blir en bön om att hela livet ska få harmonisera med universums ordning och rytm.]

13Vem kan förstå (märka, uppfatta, se) alla sina oavsiktliga synder (brister, felsteg)?

Straffa mig inte för alla mina dolda (omedvetna) synder [som jag inte ens är medveten om],
     14bevara också din tjänare från uppenbar synd (stolthet, arrogans, fräckhet).
Låt inte sådant [både dold och uppenbar synd, och då speciellt högmod] ha kontroll (makt) över mig,
    då blir jag fri från stor (påfallande, grov) synd.

[Ordet "sådant" syftar på synden i föregående stycken, och kanske främst på högmod då vi inte ödmjukar oss inför Gud och erkänner våra felsteg. Stolthet går före fall, se Ords 16:18. Samma hebreiska ord för "dold" används medvetet både i vers 7 och 13b. Ingenting är dolt för solens hetta, värmen tränger ner i markens djup. På samma sätt tränger Guds Ord in i människans inre och berör vårt samvete. Ordet för att "ha kontroll" är samma som i 1 Mos 4:7 där Gud vädjar till Kain att "kontrollera" och råda över sin ilska.]

15Låt vart ord från min mun
    och mitt hjärtas tankar (meditation, det jag funderar på)
    behaga dig (glädja och hedra dig),
Herre (Jahve), min klippa (styrka)
    och min återlösare (förlossare, den som ständigt betalar priset för att rädda och befria mig).

[Bönen berör både vårt yttre liv - orden som andra människor hör oss tala, och vårt inre liv - hjärtats tankar, se även vers 3 och 11. De två sista orden binder också ihop psalmens tre delar på ett fint sätt. Psalmisten ropar ut till Gud och kallar honom: "min klippa och återlösare." Ordet "klippa" är något konkret som associerar till skapelsen och "återlösare" är ett abstrakt ord som sammanfattar huvudbudskapet i Guds Ord där Gud vill återupprätta relationen och kontakten med människan.]

Psalm 20 - Bön innan striden

20[I den grekiska översättningen börjar denna och nästa psalm med frasen: "för den sista tiden." Det är ett tillägg som inte finns i den hebreiska texten, men visar att man tidigt kopplade ihop denna och nästa psalm med ändens tid och att de två psalmerna hör ihop. Uttrycket "sista tiden" används i NT för hela perioden från Jesu död och uppståndelse fram till hans återkomst, se Petrus tal i Apg 2:16-39 och Heb 1:2. Psalm 20 är bönen innan striden och Psalm 21 är tacksägelse för segern som har vunnits. Frasen "nödens dag", i vers 2, syftar ofta i profetiska sammanhang på den sista tiden och Jesu återkomst.
    Denna psalm handlar om bön och bönesvar. Den rör sig kring ordet "svara", se vers 2, 7 och 10. Den inleds med att folket ber för sin kung inför förestående krigsdrabbning, se vers 2-6. Kungen svarar i vers 7, och folket svarar i kör i vers 8-10. Psalmen alternerar mellan "vi" och "jag", se vers 6, 7, 8-10. Psalmen har även messianska undertoner. Profetiskt beskriver psalmen hur Jesus besegrar Satan och befriar sitt folk från mörkrets härar, se Heb 2:14-15; Kol 1:13. Det skulle kunna vara den bön som Jesus uppmanat lärjungarna att be i Getsemane när han var på väg till korset, se Matt 26:38.

Författare: David

Struktur: Psalmen är välstrukturerad i hebreiskan. Efter inledningen på tre ord är det totalt 70 ord på 9 rader.

1. Folkets bön, v2-5
2. Kungens svar v7-9
3. Avslutande bön v10]


1[För den sista tiden.] Till den strålande (rena, trofasta) ledaren [psalmen är skriven för lovsångsledaren för tempelmusiken, men har även messianska undertoner]. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David.

2Må Herren (Jahve) svara dig på nödens dag [den sista striden, Herrens dag],
    må Jakob Guds namn beskydda dig.
3Må han sända hjälp från det heliga [helgedomen],
    och stödja (upprätthålla, hjälpa) dig från Sion [poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro].
4Må han komma ihåg (lägga märke till) alla dina offer,
    och med välbehag ta emot ditt brännoffer [blodsoffer].

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts.]

5Må han ge dig ditt hjärtas önskningar,
    och låta dina planer lyckas.
6Må vi jubla över din seger,
    och triumfera (höja segerbanér) i vår Guds namn.
Må Herren ge dig allt du ber om.

7[Nu i vers 7 ändras pronomen från "vi" till "jag", för att sedan återgå till "vi" och "oss" i vers 8-10.]
Nu vet jag att Herren (Jahve) ger seger åt sin smorde (utvalde, kung) [Messias],
    svarar honom från sin heliga himmel [himmelska tronrum],
    genom sin högra hands frälsande seger (kraft som befriar och räddar).

8Andra [folk som inte känner Gud, litar, sätter sitt hopp] till vagnar och hästar,
    men vi [Guds folk], vi litar till Herrens (Jahves), vår Guds (Elohims), namn.
9De [fienden], de sjunker ned (kollapsar) och faller,
    men vi, vi reser oss och förblir stående (står stadigt, segrar).

10Herren (Jahve) ger seger åt konungen,
    må han svara oss den dag när vi ropar.

[Denna vers knyter an till både vers 7 och 2. Konungen här hör ihop med "smorde" i vers 7. Ordet "dag" finns bara här och i vers 1 och "nödens dag" blir här i avslutningen en "bönesvarets dag".]

Psalm 21 - Tack för segern

21[Psalm 20 och 21 hör ihop och handlar om förtröstan på Gud. Föregående psalm var en bön om Guds beskydd innan striden och följs av denna psalm med tacksägelse över segern. Den grekiska översättningen inleder, på samma sätt som föregående psalm, med frasen: "för den sista tiden." Det är ett tillägg som inte finns i den hebreiska texten, men visar att man tidigt kopplade ihop dessa två psalmer med händelser kring ändens tid. Uttrycket "sista tiden" används i NT för hela perioden från Jesu död och uppståndelse fram till hans återkomst, se Petrus tal i Apg 2:16-39 och Heb 1:2. Psalmen har messianska drag och "liv" i vers 5 kan ses som uppståndelsen.

Författare: David

Struktur: Det finns två sektioner som ramas in av första och sista raden som båda har med orden "Herren" och "i din styrka", se vers 2 och 13. Den första sektionen ramas in av ordet "glädje", se vers 2 och 8. Centralt finns vers 8 som handlar om Guds trofasta kärlek.

1. Kungens tidigare segrar - uppståndelsen från korset, v2-8
2. Kungens framtida segrar - Jesu återkomst och domens dag, v9-14]


1Till den strålande (rena, trofasta) ledaren [psalmen är skriven för lovsångsledaren för tempelmusiken, men har även messianska undertoner]. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David.

2Herre (Jahve),
    i din styrka (makt) gläder sig konungen;
    och i din frälsning (räddning), hur högt jublar (dansar) han inte, jo mycket!
    [Jubla är ordagrant "cirkla runt", dvs. dansa i glädje och fröjd.]
3Du gav honom hans hjärtas önskan [Ps 20:5],
    hans läppars begäran har du inte nekat honom.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts.]

4För du går honom till mötes med rika välsignelser,
    du sätter en krona av rent guld på hans huvud.
5När han bad dig om [uppståndelse] liv,
    gav du honom ett långt liv (längd av dagar) för alltid och evigt.
6Stor är hans ära på grund av din frälsning,
    majestät och härlighet har du gett (tilldelat, lagt på) honom.
7Du låter honom bli till evig välsignelse (välsignar och låter honom bli en välsignelse)
    [på liknande sätt som Abraham blev välsignad för att kunna välsigna andra, se 1 Mos 12:2],
    du gläder honom med fröjd inför ditt ansikte (i din närhet). [Ps 16:11]
8För kungen förtröstar på Herren (Jahve),
    genom den Högstes trofasta kärlek står han trygg och säker.

9Din hand når (söker upp och finner) alla dina fiender,
    din högra hand når (söker upp och finner) alla som är mot dig.
10Du sätter dem som i en brinnande ugn [de blir som material som förbränns],
    när du visar dig (visar ditt ansikte).
Herren (Jahve) ska sluka dem i sin vrede;
    eld förtär dem.
11Du förgör deras efterkommande (livsfrukt) från jorden,
    deras avkomma (säd) från människosläktet (Adams barn).
    [En fullständig befrielse kräver inte bara att de som attackerar elimineras, utan även nästa generation.]
12När de riktat ondska mot dig [ordagrant "sträckt ut ondska", lagt ut snaror och nät],
    tänkt ut onda planer, lyckas de inte.
    [Det är inte Herren som tar initiativ till att attackera människor, han svarar på deras attack.]
13Du får dem på flykt (ordagrant "de visar skuldrorna", dvs vänder sig om),
    med din båge siktar du mot dem.

[I vers 12 "sträckte" fienderna ut ondska mot Herren, nu sträcker Herren sin båge och siktar tillbaka på dem.]
14Bli upphöjd, Herre (Jahve), i din styrka (makt),
    vi vill sjunga och prisa din storhet (seger, hjältekraft).

[Psalmen avslutas på samma sätt som den börjar, och ramas in av lovprisning.]

Psalm 22 - Messias lidande och seger

22[Psalmen beskriver Jesu lidande, död och uppståndelse. Jesus citerar från den första raden när han hänger på korset: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" Troligtvis fortsatte han och bad hela psalmen som efter två tredjedelar skiftar ton och slutar i uppståndelse och seger! Det är mer än ett sammanträffande att denna psalm, skriven av David 1 000 år före Kristus, har så många profetior som Jesus uppfyller in i minsta detalj. Titeln "till den strålande ledaren" indikerar att den är messiansk. Psalmen beskriver korsfästelsen som avrättningsmetod, 600 år innan den uppfanns av perserna. Det finns många fler profetior som förutsäger Jesu lidande och uppståndelse, några listas här nedan. Inom judendomen, som inte vill se att psalmen förutsäger Jesu lidande, erkänner man ändå att psalmen handlar om framtida händelser och inte bara kan handla om Davids liv. Rashi, som skrivit det mest inflytelserika kommentarverket som i sin tur har 200 kommentarer på kommentarerna, noterar detta.
    Psalmen har ett brett spektrum och kan appliceras i flera situationer. Den skrevs av David då han upplevde sig övergiven av Gud. Orden har också tröstat troende i tider då det känts som om Gud är långt borta. Dessutom finns den profetiska dimensionen insprängd i ordval och formuleringar.

Författare: David

Citeras i NT:
Vers 1, citeras av Jesus i Matt 27:46; Mark 15:34
Vers 19, se Joh 19:24
Vers 23, se Heb 2:12

Uppfyllda profetior:
1. Jesu ord på korset, Ps 22:2 - Matt 27:46
2. Rytande bön, Ps 22:2 - Upp 5:5
3. Jesus blev hånad, Ps 22:8-9 - Matt 27:39-43; Mark 15:29-32; Luk 23:35-37
4. Soldaterna kastar lott om kläderna, Ps 22:19 - Mark 15:24; Matt 27:35; Luk 23:34; Joh 19:24
5. Händer och fötter genomborrade, Ps 22:17 - Joh 19:36-37; 20:25
6. Soldaterna krönte honom med en törnekrona, Ps 22:13 - Joh 19:2
7. Jesus var törstig, Ps 22:15-16 - Joh 19:28
8. Omringad av fientliga hedningar, Ps 22:17 - Apg 2:23
9. Liknas vid den insekt som användes för att framställa ett rött färgämne, Ps 22:7 - Jes 1:18.
10. Benen krossas inte, något som annars var vanligt vid korsfästelse, Ps 22:18 - Joh 19:32
11. Stenen rullades bort, Ps 22:9 - Matt 28:2
12. Bland lärjungarna igen Ps 22:23 - Joh 20:19
13. Hedningar omvänds Ps 22:28 - Apg 1:8

Struktur:
Psalmen är väl strukturerad och har tolv mindre enheter som hör ihop parvis. Dessa sex enheter bildar i sin tur tre sektioner. De två första större sektionerna handlar om försakelse och klagan, och i den sista delen vänds bönen till seger.

1. Bön från en övergiven, v2-11
2. Bön från en kung, v12-22
3. Bönesvar, v 23-32

De första fyra paren har en struktur med inledande klagan följt av en bön om hur Gud tidigare har gripit in. Vers 2-3 är klagan, följt av en bön i 4-6. På nytt kommer klagan i 7-9, följt av bön i 10-11. Den andra stora enheten, vers 12-22, har samma mönster; först en klagan i 12-14, följt av bön i 15-16. Vers 17-19 är klagan följt av bön i 20-22.]


1Till den strålande (rena, trofasta) ledaren [psalmen är skriven för lovsångsledaren för tempelmusiken, men har även messianska undertoner], till "Gryningshinden". En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David.

["Gryningshinden" kan vara en då känd melodi med det namnet, men kan också poetiskt syfta på de första solstrålarna som skjuter upp som en hinds horn efter en mörk natt. Jesus citerar den första strofen från denna psalm när han hänger på korset, se Matt 27:46 och Mark 15:34. Det är inte otroligt att han talade ut hela psalmen från början till slut. En ny dag gryr, det finns hopp i Jesu död och uppståndelse!]

Del 1 - Bön från en övergiven

[Psalmen börjar med en kontrast. Orden "Min Gud" och "övergiven" går egentligen inte att förena i samma mening. Dock är det Guds frånvaro som gör honom påtaglig. David är kluven mellan tidigare upplevelser där Gud har svarat, se vers 4-6, och nuvarande situation där han inte verkar höra hans bön. Ordet för "jämrande" beskriver ett lejons ljudliga rytande, men också en oformulerad högljudd klagan, se Jes 5:29; Sak 11:3; Job 3:24; Ps 32:3. I ordvalet kan vi ana början av uppfyllandet av frasen från Bibelns sista bok "Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat", se Upp 5:5.]

2Min Gud (Eli), min Gud (Eli),
    varför har du övergivit (lämnat) mig?

Min hjälp (frälsning) verkar så långt borta,
    avlägsen från mina jämrande (rytande) ord.
    [I Heb 5:7 beskrivs hur Jesus ropade högt under tårar när han bad.]
3Min Gud, jag ropar om dagen,
    men du svarar inte,
även på natten,
    men får ingen ro (vila).

4Du är helig (fullkomlig, helt avskild från allt orent, motsatsen till all synd),
    din tron byggs upp av Israels lovsång (tacksamhet, uttryck av glädje genom sång).
5Våra fäder förtröstade på dig,
    de förtröstade på dig (litade, var trygga i dig),
    och du räddade dem.
6De ropade till dig och blev räddade,
    de förtröstade (litade) och var inte besvikna
    (var inte modlösa och gav inte upp hoppet även om de fick vänta).

[Här avslutas de två första enheterna av de totalt tolv i denna psalm. Nu i vers 7-11 följer två till med samma mönster. En inledande klagan följd av en bön riktad till Gud hur han tidigare har varit med.]

7

Den karmosinröda färgen framställs från insekten Kermes ilicis. Dess livscykel är fascinerande och har flera paralleller till Jesu liv. När den dör färgas trädstammen blodröd.

Men jag är en mask [som dör, färgas scharlakansröd], inte en människa,
    hånad (förolämpad, skymfad) av människor, och föraktad av folket.

[Det finns olika ord för mask. Här används inte hebreiska "rimmah" utan ordet "tolah" som både kan översättas med mask och en speciell blodröd färg. Första gången ordet används är i 2 Mos 16:20 när det på grund av israeliternas olydnad kom maskar i mannat. Ordet används också som en jämförelse för att beskriva människan som ett obetydligt litet kryp, se Job 25:5-6. Hälften av de 68 gånger ordet används i GT översätts det dock till scharlakansröd, purpurröd eller karmosinröd. Ett exempel är prästens klädnad som ska vara gjord av garn färgat i denna röda kulör, se 2 Mos 28:5. Färgämnet framställdes av en liten insekt, Kermes ilicis. På svenska kermeslus. Från det ordet kommer namnet karmosinröd. Av alla insektsbaserade färgämnen i antiken var denna den mest kostsamma och arbetskrävande att framställa. Under en kort tid på våren, i mellanöstern, plockades eksköldslusen från ekträd som är dess värd. Efter att ha torkats och sedan krossats framställdes det röda pulvret.
    Kermeslusen har ett fascinerande liv som förstärker parallellen till Jesu korsfästelse. När det är dags att lägga ägg klättrar lusen frivilligt upp på en trädstam. Den lägger äggen under sin kropp. När äggen kläcks fungerar honans skal som ett skydd men också som näring. Hennes avkomma äter av hennes levande kropp, se Joh 6:55-58. När modern långsamt dör blir hennes kropp som en geléaktig vätska. Den färgar trädstammen blodröd, men även hennes ungar. De blir märkta av henne för resten av sina liv. Efter tre dagar förlorar den döda lusen sin röda färg och förvandlas till ett vitt vax som faller till marken som en snöflinga. Samma ord "tolah" används av Jesaja när han frågar sig om våra synder som är scharlakansröda, hebreiska "tolah", kan bli vita som snö, se Jes 1:18.]


8Alla som ser mig förlöjligar mig,
    de talar nedsättande, de skakar på huvudet [och säger]:
9"Överlämna (rulla eller flytta över) dig åt Herren (Jahve); låt Herren befria honom;
    låt Herren rädda honom, om han nu har sådant behag (sådan kärlek) till honom."

[Ordet för "överlämna", hebreiska "galal", betyder också att rent bokstavligt rulla undan och flytta något. Den mer abstrakta betydelsen är att "rulla" över till någon, överlämna sig till den personen och förtrösta. Några exempel är Ps 37:5; Ords 16:3. Första gången ordet används är i 1 Mos 29:3 när Jakob rent bokstavligt vältrar undan en sten från en brunn. Intressant att detta ovanliga ord används här i denna Psalm för att beskriva förtröstan på Gud. Samma Gud sände en ängel för att rulla undan stenen från graven och reste Kristus upp från döden, se Matt 28:2.]

10Ja, det var du som drog mig ut ur min mors liv,
    du lät mig vara trygg vid min moders bröst.
11Från det att jag föddes har jag alltid varit beroende av dig (kastat mig på dig),
    ända sedan jag blev till har du varit min Gud (Eli).

Del 2 - En lidande kungs klagan

12Var inte långt borta ifrån mig,
    för nu är det mycket bekymmer (en trång passage, en känslomässigt pressad situation), och det finns ingen som hjälper.

13Många [fiender som] tjurar omringar (kröner) mig,
    Bashans tjurar tränger på runt mig.
14De spärrar upp sina gap mot mig,
    de är som lejon som gång på gång river (sliter sitt byte i stycken) och ryter.

[Ordet för omringar är också att kröna och binda en krans. Här finns en koppling till törnekronan som soldaterna band, se Joh 19:2.

Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. En av ordets betydelser är "bördig mark", vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön, som också är känt för sina stora välgödda tjurar. Området tillhörde halva Manasses stam. Vid Jesu korsfästelse liknas fariséerna och de skriftlärda, Jesu egna landsmän, vid dessa tjurar som stångar och trampar ner Jesus med sin makt och auktoritet. Liknande bildspråk finns även i Amos 4:1.
    Ordet "Bashan" betyder också "orm" och kopplar också an till en andlig, demonisk dimension. Bakom människors hån av Jesus finns en ond makt. Jesus säger att Fariséernas fader är djävulen, se Joh 8:44. Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. benämner Bashan som "ormens plats". Området har ofta förknippats med ockult verksamhet. I grottorna vid foten av berget Hermon ansågs det finnas en portal till dödsriket. Här tillbads avgudar som Baal och Pan. Hit tar Jesus lärjungarna och säger att "dödsrikets portar" inte har makt över församlingen, se Matt 16:13-18. Inom judisk teologi var det i detta område som Guds söner steg ned och beblandade sig med människors döttrar, se 1 Mos 6. Kungen Og "från Bashan" som Josua besegrade kallades den siste av rafaéerna, som är ett hebreiskt ord för jättar. Hans säng eller grav var 4 meter lång, se Jos 12:4-5; 5 Mos 3:8-11.
    Det är hit till grottorna och templen i Caesarea Filippi som Jesus tar lärjungarna och undervisar om att församlingen är högt över all avgudadyrkan, se Matt 16:13-18. Jesus berättar att han måste gå till Jerusalem och utstå mycket lidande genom översteprästerna och de skriftlärda, bli dödad, men uppstå, se Matt 16:21. Kopplingen mellan Bashans tjurar i Psalm 22 och Jesu omnämnande av översteprästerna och de skriftlärda är slående. Det är här "på ormens plats" som Petrus säger: "Du är Messias, den levande Gudens son", se Matt 16:16. Ett uttalande som måste ha väckt avsky i den onda världen. Den verkliga fienden och kampen blir tydlig i Jesu ord just på den här platsen mot den som influerat Petrus att Jesus inte behöver dö på korset: "Gå bort ifrån mig Satan", se Matt 16:23.]


15Jag är som vatten som hällts ut (min styrka är borta),
    alla mina ben är separerade (de har skilts åt).
Mitt hjärta är som vax,
    det smälter (blir mjukt, svagt) inom mig.
16Min styrka har torkat upp som en lerskärva,
    min tunga fastnar i gommen.
Du har fört mig till dödens stoft (jag är döende).

17Hundar [symboliskt för icke-judar, syftar på de romerska soldaterna som korsfäste Jesus]
    samlas runt mig.
En här av kriminella (ondskefulla män) omringar mig,
    de har genomborrat (spetsat) mina händer och fötter.

[I judiska biblar står det: "mina händer och fötter är som ett lejons händer och fötter." Dessa bygger på den masoriska texten som sammanställdes på 1000-talet e.Kr. Översättarna ändrade en bokstav så betydelsen blev "lejonets" istället för "genomborra". Det är en liten skillnad där bokstaven Vav, som är ett långt streck, kortades ned till att bli bokstaven Jod. Dock har Septuaginta, den grekiska översättningen av den hebreiska texten översatt med "genomborra". Den blev klar 132 f.Kr.. och ligger närmare de ursprungliga texterna. Detta stärktes ännu mer 1997 när Psalm 22 från Dödahavsrullarna som hittas på 1950-talet publicerades. I denna hebreiska text från 200 f.Kr. används det hebreiska ordet "genomborra".]

18Jag kan räkna alla mina ben [som pressas ut mot huden],
    de ser på mig, de stirrar.
19De delar mina kläder mellan sig
    och kastar lott om min klädnad.

20Var inte långt borta ifrån mig,
    Herre (Jahve, jag är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk);
    du min starkhet, kom snabbt och hjälp mig.
21Rädda mig (min själ) från svärdet (avrättningen),
    mitt enda (dyrbara) liv från hundens våld [bödeln som ska avrätta mig].
22Rädda (fräls) mig från
    lejonets gap,
    från de vilda oxarnas (bufflarnas) horn,
du har svarat (bönhört) mig!

[Psalmens andra sektion, vers 12-22, avslutas med att de tre djuren som gestaltat psalmistens fiender nu upprepas i omvänd ordning. I vers 13, 14 och 17 räknades tjurar, lejon och hundar upp. Nu i vers 21-22 kommer samma djur men omvänd ordning: hund, lejon och vilda tjurar.
    Den hebreiska ordföljden är strukturerad så verben ramar in versen. Det första "rädda" är i imperativ medan det avslutande "svarat" är i perfekt. Det finns en förtröstan att under bönen har Gud hört psalmistens rop och redan svarat! Det förstärker också skiftet som nu sker i psalmen från klagan och bön till lovsång och bönesvar! Det hebreiska ordet för "rädda" som används sextio gånger i Psaltaren är Yeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]

Del 3 - Bönesvar

23Jag ska förkunna ditt namn (berätta exakt om vad du gjort, sjunga ditt lov)
    för mina bröder (landsmän),
    mitt i församlingen ska jag lovsjunga (prisa, reflektera, vara stolt i) dig.
    [Heb 2:12]

24Ni som fruktar (ärar, tillber) Herren (Jahve), lovsjung honom.
    Alla ni Jakobs barn, ära honom.
    Alla ni Israels barn, frukta (i vördnadsfull tillbedjan) honom.
25För han föraktade inte den svages (fattiges, sjukes) elände (påtvingade lidande),
    och såg inte på honom med avsky.
Han gömde inte sitt ansikte för honom,
    utan hörde hans rop.

26Du är orsaken till min lovsång i den stora församlingen [templet].
    Jag ska infria de löften jag lovat [i tider av problem]
    inför dem som i vördnadsfull tillbedjan fruktar honom.

27De ödmjuka (som är betryckta på grund av oräffärdighet, som väljer att inte hämnas, se Ps 37:11) ska äta och bli mätta.
    De som frågar efter Herren (som ser det som en nödvändighet att söka Jahve för sin existens) ska lovsjunga honom.
    Era hjärtan ska leva (återhämta styrka, mod, tro) för evigt.
28Hela jorden (folk från alla jordens hörn)
    ska komma ihåg det som hänt
    och omvända sig till Herren (Jahve).
Alla släkter (stammar, familjer) från alla hednafolk ska tillbe (böja sig) inför dig,
     29för kungariket tillhör Herren (Jahve),
    och han råder över hednafolken.
30Alla mäktiga (de som har framgång och överflöd) på jorden ska äta och böja sig inför honom,
    alla som är på väg ner till stoftet [döden, graven] ska böja sig inför honom,
    även de som inte själva kan hålla sig vid liv.

[Vers 30 är svåröversatt, ordagrant står det: "de åt och böjde sig, alla feta på jorden; inför honom ska alla böja sig som går ner i stoftet; den själ som inte kan hålla sig vid liv". Ordval och paralleller med tidigare verser hjälper dock i förståelsen. Ordet för stoft används i vers 16 för "dödens stoft", vilket förstärker att det handlar om graven och döden. I vers 27 står det att "de ödmjuka" ska "äta och bli mätta", här i vers 30 kommer kontrasten att denna världens mäktiga ska "äta". Ordet som översätts mäktiga är ordagrant "fet", det beskriver överflöd, framgång och ett gott liv. Vers 28 deklarerar att alla på hela jorden ska böja sig inför Herren. Detta universella uttalande förstärks av de två kringliggande styckena; de ödmjuka och låga i vers 27 och de mäktiga och välbärgade i vers 30. Alla människor ska komma ihåg det som har hänt, vers 28, och alla oavsett livssituation ska böja sig inför den uppståndne Kristus, se Fil 2:10!]

31Kommande släkten ska tjäna honom,
    de ska berätta om Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) för nästa generation (släkte).
32De ska komma och berätta om hans rättfärdighet till ett folk som ännu inte fötts,
    att han har utfört detta [att allt är fullbordat].

[Vers 31-32 talar om nästa generation. Det hör ihop med Jakobs och Israels barn i vers 24 och ramar in detta avslutande stycke i psalmen.]

Psalm 23 - Du är med mig

23

Psalm 23 är strukturerad i en poetisk form som kallas kiasm. Det kan illustreras genom att skjuta in texten i nivåer.

[Psalmen använder flera bildspråk. Den inleds med att Gud har rollen av en herde för sina får och avslutas med att han står som en värd för en festmåltid dit du är inbjuden. Den första scenen beskrivs med gröna ängar, vatten, herdestaven som ger vägledning och klubban som skyddar mot fiender. I den andra scenen målas en välkänd österländsk bild upp av en nomads tält med upprullade tältväggar där det är dukat till fest. Efter en het dag i stark sol blir gästen mottagen och smord med väldoftande olja på huvudet och nacken. En festmåltid med goda rätter dukas fram.
    På motsvarande sätt som Gud liknas vid en herde och värd, liknas vi vid ett får och en gäst. Bilderna av flocken och gästen går hand i hand genom hela psalmen. De avslutande två verben "följa" och "bo", i vers 6, hör ihop. Vi följer herden och vi har vår hemvist hos Herren där festmåltiden är dukad. Ängarna och vattnet som fåren leds till motsvaras av det dukade bordet och bägaren som gästen bjuds in till. Faror representeras i orden "mörkaste ravin" och "fiender"; dock finns det ingen fruktan eftersom Gud är närvarande – "du är med mig", se vers 4. De två sista adverbialen i vers 6 summerar bilderna av en pilgrimsvandring och den fasta boningen, flocken och gästen. Herrens godhet och trofasthet finns med "varje dag i mitt liv" på min livsvandring. Boningen och hemvisten hos Herren är livslång i "alla mina dagar".

Författare: David

Struktur:
Psalmen är symmetriskt strukturerad i en poetisk form som kallas kiasm. Detta innebär att temat i första stycket hör ihop med temat i det sista, temat i andra stycket med näst sista stycket osv.
  1. Vers 1 och 6 handlar om Herren som en herde och längtan efter att alltid bo i hans hus.
  2. Vers 2 och 5 handlar om vila och försörjning.
  3. Vers 3-4a och 4c handlar om Guds ledning.
  4. Kiasmens centrum och höjdpunkt, vers 4b, är: "Du är med mig." Här sker också ett skifte i psalmen. Gud tilltalas nu på ett personligt sätt, Gud är nu "du" och inte "han". Det verkar som om prövningen, vandringen genom dödsskuggans dal, gör att vår relation med Gud förvandlas och blir djupare.
För att visualisera detta så är texten inskjuten i olika steg.]


1En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David.

Herren (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk)
    är min herde [kung, fåraherde som matar, leder och skyddar mig].
Jag ska inte sakna någonting (lider ingen brist, har alltid mer än tillräckligt).

[I Israel och i mellanöstern var herden en vanlig metafor för kungen, se 1 Kung 22:17; Jer 23:1; Hes 34:2. Vanligast är att herden beskriver kungens relation med ett helt folk, se Ps 80:2; 100:3. Att herden nu beskrivs som min herde är ett starkt uttryck för hur personlig Gud är. Den andra raden är i hebreiskan bara två ord "lo echsar", ordagrant "jag ska inte sakna." Denna korta fras, utan något objekt, beskriver en fullständig förtröstan på att Gud förser på alla områden och jag behöver inte sakna någonting.]
2Han låter mig vila på gröna ängar.
Han leder (tar mig i sin hand, bär, se Jes 40:11) mig till uppfriskande (lugna) vatten (ordagrant "vatten för viloplats", dvs. vatten som är uppfriskande och välgörande).
3Han ger mig ny styrka (förnyar min själ, min inre människa).
Han för mig framåt på rätta vägar för sitt namns skull (för sitt eget goda rykte, ära).
4Även om jag måste vandra genom den mörkaste ravin (djupt mörker, skuggor av död),
så fruktar jag ingen ondska (fara).
För du är med mig. [Detta är psalmens centrum, och dess viktigaste budskap - Gud är med oavsett yttre omständigheter!]
Din käpp [kortare klubba för att försvara fåren] och
din stav [längre stav för att leda fåren] gör mig trygg (hjälper, uppmuntrar, ger mig nytt hopp).
5Du bereder ett bord (dukar upp till en festmåltid) mitt framför ögonen på mina fiender.
Du smörjer mitt huvud med [helande, välbehaglig] olja, min bägare är fylld till brädden (flödar över).
6Ja (så är det verkligen), din godhet och trofasthet (lojalitet) ska förfölja (jaga, energiskt följa) mig
varje dag i mitt liv.
Jag vill återvända till [bo i] Herrens hus (tempel, familj)
alla mina dagar (ordagrant "i längd av dagar").

[Versen inleds med hebreiska "ach" som betyder ja, sannerligen, endast eller bara. Meningen förstärks också av att ordet "förfölja" används. Ordet används i vanliga fall för att beskriva hur någon är jagad eller förföljd. Här används det istället positivt om hur Guds godhet och trofasthet ska förfölja den som tror. Den andra raden använder ett hebreiskt ord som betyder att återvända. Ordet är rikt och här i sammanhanget beskriver det hur någon återvänder gång på gång till templet för att tillbe. Även om man inte rent fysiskt bor i templet, som leviterna gjorde under sin tjänstgöring, kan det betyda att det är här man känner sig som hemma. Den grekiska översättningen väljer "att bo" som också målar innebörden av att ha sitt hjärta, hemvist och boning hos Herren i templet.]

Psalm 24 - Portar höj er för ärans konung!

24[Enligt traditionen i Talmud sjöngs denna psalm varje söndagsmorgon i templet, något som också styrks av tillägget i inledningen i den grekiska översättningen. Författare: David

Struktur: Psalmen har tre sektioner:

1. Gud som världens skapare, v1-2
2. Vem får gå in i templet, v3-6
3. Liturgi för att öppna templets portar i form av frågor och svar, v7-10]


1Av David. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) [för veckans första dag].

[Inledningen har med de vanliga orden "David" och "psalm". Dock kommer de här för första gången i omvänd ordning, se även Ps 101:1; 110:1 som har samma ordföljd. Den grekiska översättningen har också med tillägget: "för veckans första dag".]

Herren (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk) äger
    jorden och allt som uppfyller den,
    världen och de som bor där.
2Han har lagt dess grund i haven,
    och inrättat den på oceanströmmarna (floderna).

[Gud äger jorden, men människan har fått auktoritet att råda över den, se 1 Mos 1:26.]

3Vem får gå upp på Herrens berg?
Vem kan stå upprätt i hans heliga tempel? [Herrens tempel i Jerusalem, se Jes 2:2-3.]
     4Den som har oskyldiga händer (vars handlingar är fläckfria).
    Den som har ett rent hjärta (rena motiv).
    Den som inte ger sig hän åt tomhet (falska gudar, lögn).
    Den som inte varit trolös (svurit löften man inte hållit).
5Han får välsignelse (framgång, förmåner, en särskild andlig kraft) av Herren,
    och rättfärdighet (ett frikännande från domen) från sin Gud som frälser (befriar).
6Sådan renhet har det folk (den generation) som ständigt frågar efter honom (som ser det som en nödvändighet att söka honom för sin existens), Jakobs barn,
    de som söker ditt ansikte (önskar och längtar att vara inför dig).

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts.]

7Portar, höj era huvuden!
    Eviga dörrar låt er höjas,
    så att ärans Konung kan komma in.
8Vem är denne ärans Konung?
    Det är Herren, stark och mäktig,
    Herren mäktig i strid.

9Portar, höj era huvuden!
    Eviga dörrar, höj er,
    så att ärans Konung kan komma in.
10Vem är denne ärans Konung?
    Det är Herren härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
    han är ärans Konung.

Selah.

[Psalmen kan ha framförts av David när man förde in arken i templet. Arken symboliserar Guds närvaro, men pekar också profetiskt på hur Jesus ska hyllas som kung och rent fysiskt träda in i Jerusalem. Portarna är personifierade och syftar på staden och templets dörrar, men det finns även en andlig tillämpning - att människan ska öppna sitt hjärtas dörr och låta Jesus komma in, se Upp 3:20-21.
    Upprepningen av frasen "Portar, Höj era huvuden…" är både en poetisk formulering för att betona och ge eftertryck, men indikerar också att Jesus ska komma två gånger till Jerusalem. Den första gången rider han ödmjukt in på en åsna. Det finns en liten grammatisk skillnad mellan de två fraserna, i den första används en passiv verbform, "låt er höjas". Jesus själv behöver inte göra något, portarna höjdes för honom. Folk lade ner palmblad, sjöng Hosianna och välkomnade honom. Den andra gången är verbet i aktiv imperativ form, "höj er". Denna gång kommer Jesus tillbaka till jorden med himmelska härar för att upprätta tusenårsriket, då är Jerusalem belägrat och Jesus slår själv upp portarna, se Upp 19:11-21.]


Psalm 25 - ABC, bön för ledning och beskydd

25[Psalmen har ett alfabetiskt mönster. I en sådan s.k. akrostisk stil utgår varje rad från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. Följande psalmer är akrostiska: 9-10, 25, 34, 37, 111, 112, 119 och 145. De första fyra kapitlen i Klagovisorna och Ords 31:10-31 följer också detta mönster. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen tydligare. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbol förklarar det varför ämnet i psalmen ibland skiftar tvärt. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen.
    På samma sätt som Psalm 9-10 är skriven i en bruten alfabetisk akrostisk form, saknar även denna psalm några bokstäver. Tjugo av de tjugotvå hebreiska konsonanterna finns med, vers 2, 18 och 22 bryter mönstret. I Psalm 9-10 stördes ordningen så fort ordet ogudaktighet nämndes. På liknande sätt är det två verser som tar upp synd i denna psalm. Synden stör i Guds ordning. David hade begått äktenskapsbrott och mördat, trots det kunde han få förlåtelse och upprättelse. Det kan vara så att denna bön av David, som inte riktigt följer mönsterbilden för en akrostisk psalm, på ett fint sätt illustrerar att Gud kan använda oss människor trots våra brister. Även om några bokstäver saknas är slutresultatet 22 verser, lika många som hebreiska alfabetet. På samma sätt som psalmen blir fulländad, kan våra liv genom omvändelse och bön få bli en helhet tillsammans med Gud. Det är också värt att notera att de två stora "störningarna", att vers 5 för bokstaven Vav är kortare och att ett extra Pe läggs till sist, är exakt samma "störning" som i nästa akrostiska Psalm 34. Detta tyder på att dessa avvikelser är avsiktliga.

Författare: David

Struktur: Även om psalmen följer det akrostiska mönstret finns överlappande teman och strukturer. Första och sista delen av Psalmen domineras av uttryck i första person riktade till Gud, se vers 1-7 och 16-22. Däremellan finns mer generella uttryck i plural, se vers 8-10 och 15-15. Denna sektion avbryts mitt i av vers 11 med en bön om att förlåta min synd.]


1Av David. [En kort titel med bara Davids namn.]

א - Alef

Till dig Herre,
    lyfter jag upp mitt liv (min styrka, min inre människa, jag kommer inför dig i bön),
2min Gud (Elohim)!

[Den första hebreiska bokstaven är: א - Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det orden "till dig" och "min Gud" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet jag kan göra är att ge hela mitt liv till Gud. Det sista ordet "min Gud", "Elohim" på hebreiska, börjar även det på bokstaven Alef, men den uttalas "e". Ordet står utanför det alfabetiska mönstret vilket ger extra fokus på utropet "Min Gud".]

ב - Bet

Jag förtröstar på dig (litar, lutar mig emot, är trygg i dig),
    tillåt mig inte att bli förödmjukad (komma på skam, tappa hoppet),
    låt inte mina fiender triumfera (glädja sig) över mig.

[Den andra hebreiska bokstaven är: ב - Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet för "tro på" börjar med denna bokstav vilket förstärker hemvisten och förtröstan som tron ger.]

ג - Gimel

3Förutom det [förutom tro, se vers 2, behövs också uthållighet],
    ska ingen som väntar (söker dig ivrigt, binder sig samman med dig) bli besviken
    (komma på skam, vara modlös, förvirrad eller uppgiven),
    men de som vanemässigt utan orsak handlar trolöst (sviker, bryter löften) kommer på skam (blir besvikna).

[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג - Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i sol och regn, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Det första ordet i hebreiskan är "gam" som ofta används om ett tillägg och kan översättas med "också" eller "dessutom". Ordet binder ihop denna vers, som handlar om väntan och att vara trogen, med föregående som handlar om tro. Ordet för vänta är "qawah" som också betyder att tvinna sig samman som en tråd. Det är en fin bild på en aktiv väntan där den som ber blir sammanflätad med Gud.]

ד - Dalet

4Dina vägar Herre (Jahve), visa mig (förklara, tillkännage, kungör) dem,
    dina stigar, lär mig dem.

[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד - Dalet. Tecknet avbildar en öppen dörr sedd ovanifrån. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "Dina vägar" börjar med denna bokstav och förstärker hur viktigt det är att fråga Gud efter hans vägar när vi står i vägval.]

ה - He och ו - Vav

5Led mig i din sanning (trofasthet),
    och lär mig (träna mig), för du är min Gud som frälser (befriar, ger seger);
    jag väntar på dig (hoppas, söker dig ivrigt, förväntar mig svar) hela dagen.

[Den femte hebreiska bokstaven är: ה - He. Tecknet avbildar ett fönster. Det symboliserar att se och att ha perspektiv. I denna vers är det orden "led mig" som börjar med denna bokstav, detta belyser att det bara är hos Gud som vi får rätt perspektiv i vårt liv. Versen är kortare än tidigare verser och hör ihop med nästkommande.
    Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו - Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I denna vers är det ordet "och" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det är i Guds sanning, som föregående rad talar om, som vi ska söka.]

ז - Zajin

6Kom ihåg din barmhärtighet (oändliga nåd) och din nådefulla kärlek (godhet), Herre (Jahve),
    för de är eviga (har funnits sedan urminnes tider).

[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז - Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i ordet "kom ihåg" och förstärker bönen om att Gud ska komma ihåg sin barmhärtighet och kärlek. Båda orden är i plural och förstärker Guds stora barmhärtighet och kärlek. Här används "rahamim", ett av sex hebreiska ord för barmhärtighet och nåd. Ordet förekommer bara i plural i Bibeln. Det betyder att Guds nåd är oändlig. Ett ord som inte finns i singular är omöjligt att räkna. Det har ingen början och inget slut. Detta ord visar på den dimensionen i nåden som gör den obegränsad.]

ח - Chet

7Kom inte ihåg mina (omogna) ungdoms synder (felsteg)
    eller mina upproriska handlingar (överträdelser, uppror mot auktoriteter),
    kom i stället ihåg mig med din kärleksfulla nåd (barmhärtighet), för din godhets skull, Herre (Jahve).

[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח - Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet "synder" som börjar med den bokstaven. Det förstärker bönen om förlåtelse för tidigare överträdelser.]

ט - Tet

8Herren (Jahve) är både god (glad, hjälpsam, vill mänskligheten väl) och rättfärdig (dömer rättvist),
    därför lär (visar, påpekar) han syndare hur man ska leva (visar han den rätta vägen).

[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט - Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg, eller en människa som har böjt sig i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott, antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet "god" med denna bokstav, och förstärker här att Gud är god.]

י - Jod

9Han leder (hjälper, lotsar) de ödmjuka i vad som är rätt (själva beslutsprocessen, i att döma rättvist),
    han lär (tränar) de ödmjuka hans väg (hur man ska leva).

[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י - Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft. I denna vers börjar ordet "rätt" med denna bokstav och betonar att vi ska handla rätt.]

כ - Kaf

10Alla Herrens vägar är nådefulla (fyllda med oförtjänt favör, kärleksfulla) och rätta (sanna, trofasta)
    för dem som håller hans förbund och instruktioner (lag, vittnesbörd).

[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ - Kaf. Tecknet avbildar en utsträckt hand. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också att ta emot. I denna vers börjar ordet "alla" med denna bokstav och förstärker att Gud vill välsigna och ge vägledning.]

ל - Lamed

11För ditt namns (ryktes) skull, Herre (Jahve),
    förlåt mina felsteg (synder, skulder) för de är många.

[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל - Lamed. Tecknet avbildar en oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet "för" med denna bokstav och förstärker att Herren förlåter och lär oss. Vers 10 skulle kunna ge intrycket av att det inte finns något hopp för den som misslyckats. Herrens karaktär kräver dock både fullständig lydnad och nåd. Psalmen visar på detta paradoxala förhållandet mellan kravet på absolut trohet mot Gud och möjligheten att förlita sig på hans nåd och förlåtelse.]

מ - Mem

12Var finns den människa som i vördnadsfull tillbedjan fruktar Herren?
    Honom ska Herren undervisa vilken väg han ska välja (hur han ska leva).

[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ - Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I denna vers börjar orden "Var finns" på denna bokstav. Det förstärker frågan om det finns någon bland alla människor som tillber Herren?]

נ - Nun

13Hans liv (själ) [den person som fruktar Herren] ska leva i godhet (det ska gå väl för honom),
    och hans efterkommande ska inta (ärva) landet.

[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ - Nun. Tecknet avbildar en fisk och betyder arvtagare och avkomma. Ordet "Hans liv" börjar på den bokstaven. Det är det hebreiska ordet "nefesh" som ibland översätts med själ, och syftar på hela människan som en levande varelse. Det förstärker versens budskap om att det ska gå väl för de som ärver landet.]

ס - Samek

14Herren anförtror sig åt (umgås med, delar sina hemligheter med) dem som i vördnadsfull tillbedjan fruktar honom,
    och han visar (uppenbarar) sitt förbund för dem.

[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס - Samek. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd, support, stabilitet. I den här versen är det ordet "anförtror sig åt" som börjar med denna bokstav, och det förstärker att Gud är den som vägleder och stödjer.]

ע - Ajin

15Mina ögon är alltid riktade mot Herren,
    för han ska befria mina fötter ur nätet [från mina fiender].

[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע - Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "ögon" som börjar med denna bokstav.]

פ - Pe

16Vänd dig till mig och var nådefull (ha medlidande, hjälp mig),
    för jag är ensam (sårbar) och betryckt (lider).

[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ - Pe. Tecknet avbildar en öppen mun med en tunga i. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "Vänd dig" som börjar med denna bokstav, och förstärker ropet efter gemenskap med Gud.]

צ - Tzade

17Mitt hjärtas bekymmer (trånga passager, känslomässigt pressade situationer) blir fler och fler,
    för mig ut ur min nöd (plåga).

[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ - Tzade. Tecknet avbildar en fiskkrok och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet "bekymmer" börjar med denna bokstav och förstärker ropet efter Guds rättfärdighet i en svår situation.]

ר - Resh (extra)

18Se mitt lidande och min nöd (smärta, tunga börda),
    och förlåt mig (lyft upp, bär) alla mina synder (misstag).

[Här bryts mönstret, i stället för den nittonde hebreiska bokstaven "Qof", används här den tjugonde "Resh" här. Tecknet "Resh" avbildar framsidan av ett huvud och symboliserar att se och observera. Varför bryts mönstret just här? Bokstaven Qof som saknas avbildar ett huvud sett bakifrån. Att hoppa över bokstaven med bilden på "huvudet bakifrån" och istället gå direkt på "huvudet framifrån" förstärker bönen: "Se mitt lidande"!]

ר - Resh

19Se mina fiender för de är många,
    de hatar mig med orätt (våldsamt, grymt) hat.

[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר - Resh: Tecknet avbildar framsidan av ett huvud och symboliserar att se. Orden "se" och "många" börjar med denna bokstav och förstärker vädjan till Gud att se den svåra situationen.]

ש - Shin

20Bevara mig (min själ) och rädda mig;
    låt mig inte bli besviken (komma på skam, bli modlös, förvirrad och uppgiven på grund av lång väntan)
    för min tillflykt är i dig.

[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש - Shin. Tecknet avbildar en tand, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet "bevara" som börjar med denna bokstav och det blir en kontrast, i stället för att krossas av fienden är bönen att Gud ska rädda och bevara från döden.]

ת - Tav

21Låt integritet och rättfärdighet skydda mig,
    för jag väntar på dig (hoppas, söker dig ivrigt, förväntar mig svar).

[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת - Tav. Tecknet föreställer en punkt, signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "integritet" börjar med denna bokstav, och genom att detta inte är sista versen så frågar sig psalmisten, har Gud integritet, kommer han att infria sina löften och skydda mig?]

פ - Pe (extra)

22Befria (återköp) Israel, min Gud,
    från dess nöd (plåga).

[En extra bokstav läggs till på slutet. Det är den sjuttonde konsonanten "Pe" och den används redan i vers 16. Bokstaven avbildar en öppen mun med en tunga i. Ordet "befria" börjar på den bokstaven och tillsammans med versen innan förstärker det ropet på hjälp och befrielse. Rent bokstavligt är det en mun som ropar på hjälp.]

Psalm 26 - En bön

26[En bön om upprättelse. Verben går, sitter och står, se vers 1, 3, 4, 11, 12, för tankarna till den första Psalmen, se Ps 1:1. Det personliga gudsnamnet "Jahve" tilltalas sex gånger. Tillsammans med tillägget "din ära" i vers 8 fullkomnar det Guds sjufaldiga närvaro. Det finns två motsatta grupper. Den första är "den stora församlingen", som psalmisten lovsjunger tillsammans med, se vers 12. Den andra är "de ogudaktiga", som han inte vill ha något att göra med, se vers 4-5. De ogudaktiga beskrivs med sex synonymer: lögnare, hycklare, onda, ogudaktiga, syndare och mördare, se vers 4-5 och 9.

Författare: David

Struktur: Psalmen följer ett tydligt kiastiskt mönster.]


1Av David. [På samma sätt som Psalm 25 inleds även denna psalm med en kort titel med bara Davids namn.]

Försvara mig (regera i mitt liv, döm mig, avgör vad som är rätt), Herre (Jahve), för
    jag har vandrat i (levt mitt liv med) integritet,
    jag har förtröstat på Herren (Jahve),
    jag snubblar inte (tappar inte fotfästet).

[Hebreiska ordet för "snubbla" är det ovanliga "maad". Det beskriver en smal stig längs med en ravin, och används så i Ps 18:37. Det fungerar antingen som ett adverb, som beskriver hur David har förtröstat utan att vackla, eller så är det en försäkran om att han inte ska vika av från Guds väg i framtiden, även om stigen är smal. I vers 2 kommer nu på nytt tre synonyma verb. Det sista används ofta om metaller som ska renas genom upphettning; då kan orenheterna tas bort.]

2Granska mig, Herre (Jahve),
    utforska mig,
    rannsaka (rena med eld) mina njurar (bild på känslor och människors innersta dolda motiv) och hjärta (tankar).
3För jag har din trofasta kärlek inför mina ögon,
    och jag vandrar i din sanning.
4Jag sitter inte med (slösar inte bort min tid, associerar mig inte med) lögnens män (de som ägnar sig åt tomhet, falskhet)
    och vandrar (umgås) inte med hycklare (de som smider dolda planer för att dölja sin synd).
5Jag avskyr de ondas församling,
    bland de ogudaktiga sitter jag inte.
6Jag tvättar mina händer i oskuld (för att visa att jag är oskyldig),
    och jag går runt ditt altare [kan delta i offren i templet], Herre (Jahve),
7för att låta tacksägelsen ljuda,
    och för att vittna om alla dina under.
8Herre (Jahve), jag älskar din boning,
    den plats där din ära (mättade Gudsnärvaro, tyngd) bor.
9Ta inte bort mig (ryck inte bort mitt liv) med syndare,
    ta inte bort mitt liv (min existens) med mördare (män av blod, plural, de som har spillt oskyldigt blod),
10människor med onda planer i sina händer,
    och vars högra hand är full av mutor.

[Vers 9-10 är en bön om att inte räknas i samma grupp som syndare och mördare. Som vanligt i Psaltaren involverar mord inte bara den fysiska handlingen utan också sveket och lögnen bakom mordet. Den som bokstavligen har blod på sina händer är sällan den som är ytterst ansvarig, deras händer är istället fulla av mutor. Ett exempel är Isebel och Nabot, se 1 Kung 21:1-16. Dessa händer i vers 10 som är skyldiga står i skarp kontrast till psalmistens händer i vers 6 som är oskyldiga.]

11Men jag, jag vandrar (lever) i min integritet,
    rädda mig och var nådefull mot mig.
12Min fot står
    på jämn (plan, säker, trygg) mark,
    i den stora församlingen (skaran)
ska jag lovprisa (böja mig inför) Herren (Jahve)!

[Psalmen avslutas med förtröstan, den smala stigen längs med ravinen i vers 1 har lett till en jämn platå, en säker och trygg plats. Verbet "står" fullbordar kopplingen till Psalm 1:1 med verben: gå, stå och sitta. Det hebreiska ord som översatts till "jämn mark" kan också ha betydelsen "moraliskt upprätt". Centralt i versen finns två prepositioner "på" och "i" som håller ihop meningen. Här kombineras vardagslivet och det inre livet med Gud. Psalmisten "står" tryggt och han "böjer sina knän". Ordet för lovsång är "barak" och har sitt ursprung i ordet för knä, "berek", och att böja sig inför någon i tillbedjan.]

Psalm 27 - Förtröstan på Gud

27[David är i trångmål, men han är inte i mörker, Herren är hans ljus. Med det perspektivet finns inget att frukta.
    Herrens personliga namn, Jahve, förekommer tretton gånger i denna psalm. Dessa tretton förekomster, tillsammans med "min frälsnings Gud" i vers 9, gör att Gud nämns totalt fjorton gånger. Det är lika många verser som psalmen har och blir ett av flera mästerligt litterära knep som visar på Guds ständiga närvaro, trots att psalmisten är under attack! Att det just är talet fjorton förstärker Guds fulländning, fjorton är ju två gånger talet sju som står för fullhet. Fjorton är också det hebreiska numeriska värdet på Davids namn.

Författare: David

Struktur:
A. Inledande förvissning, v1
   B. motståndare hotar, v2-3
     C. närhet till Gud, v4-11
   B. motståndare hotar, v11-13
A. förtröstan, v13-14]


1Av David [innan han blev smord till kung].

[Den grekiska översättningen har med ett tillägg att det var innan David blev smord till kung som han skrev denna psalm. Denna fras finns inte med i den hebreiska texten, men det är tydligt att dessa tankegångar och tolkningar fanns omkring 200 f.Kr. då den hebreiska texten översattes till grekiska.]

Herren (Jahve) är mitt ljus och min frälsning [Joh 1:4],
    vem skulle jag frukta (varför skulle jag behöva vara rädd)?
Herren (Jahve) är min tillflykt (säkra borg, den som beskyddar mitt liv),
    vem skulle jag vara rädd för?

[I psalmen finns ofta uppräkningar i par och tripletter. Herren nämns två gånger i första versen och beskrivs med tre ord: "ljus, frälsning och tillflykt". Psalmistens opponenter beskrivs i vers 2 med tre ord: "onda människor, motståndare och fiender".]

2När onda människor kom mot mig,
    för att äta mig levande (slita mig i stycken, ordagrant "äta mitt kött"),
ja, då var det mina motståndare och mina fiender,
    som stapplade och föll.
3Även om en armé skulle omringa (belägra) mig,
    känner jag ingen fruktan (ska mitt hjärta inte frukta);
om ett krig bryter ut mot mig,
    så är jag trygg.

4En sak har jag begärt av (frågat) Herren (Jahve),
    bara detta söker jag:
att få bo i Herrens (Jahves) hus
    i alla mina livsdagar,
skåda Herrens (Jahves) ljuvlighet,
    och få kontemplera (reflektera, söka hans vilja) i hans tempel.

[Något tempel fanns inte när David skrev denna psalm, det byggs av hans son Salomo, se 1 Kung 6:37-38; 1 Krön 16:1. David är den som förde arken till Jerusalem, se 2 Sam 6. I tabernaklet, och även senare i templet, fanns nådastolen där Guds närvaro och helighet vilade. Samtidigt är Bibeln tydlig med att Gud inte bor i mänskligt byggda hus, se 1 Kung 8:27. Davids önskan om att få bo i Herrens hus innebär alltså inte att fysiskt bo i tabernaklet eller templet, utan är en önskan om att få vara omgärdad av Guds närvaro och präglad av hans helighet, se Ps 65:5; 84:5; 134:1.]

5För han skyddar mig i sin hydda (hebreiska "sukka", täckande skydd, betyder också "sammanflätad"),
    på olyckans dag;
han döljer mig i sitt tält och
    lyfter mig högt upp på en klippa.
6Nu ska mitt huvud lyftas högt,
    över mina fiender som omringar mig.
I hans tält [tabernakel, tempel] ska jag offra under jubel (ljudligt, med trumpetstötar),
    jag vill sjunga och spela till Herrens (Jahves) ära!

7Hör min röst när jag ropar, Herre (Jahve);
    visa mig nåd, svara mig.
8Mitt hjärta säger om dig [hjärtat talar på Guds vägnar och uppmanar]:
    "Sök [plural] mitt ansikte."
[Versen är svåröversatt. Ordet "sök" används två gånger i denna vers. Första gången är det i plural, andra person, imperativ. Det antyder troligtvis att uppmaningen i psalmistens hjärta, som kommer från Guds hjärta, inte bara syftar på David utan är en inbjudan till allt Guds folk att söka hans ansikte. I denna vers finns även en antydan om att Gud vill bo i mänskliga hjärtan genom tro, se Ef 3:17. Den andra gången ordet "sök" förekommer, se nedan, är ordet i singular och första person. Här syftar det på psalmistens personliga relation med Gud, se även Ps 24:6; 105:4.]
Ja, jag söker [singular] ditt ansikte, Herre (Jahve),
     9dölj inte ditt ansikte för mig (ignorera mig inte).
Avvisa mig inte (kasta inte bort mig) i vrede,
    du som varit min hjälp;
överge mig inte, lämna mig inte,
    du min frälsnings Gud.

[I dessa två avslutande rader i vers 9 beskrivs två situationer där Gud "sitter" och "går". I den första liknas Gud vid en sittande kung som potentiellt avvisar den som söker nåd hos honom. I den andra är Davids oro att Gud ska gå sin väg, som en vän som lämnar någon när det är som svårast. Vår familj, och speciellt våra föräldrar, är de som vi förväntar oss förblir lojala mot oss, oavsett vad vi går igenom och anklagas för. I nästa vers tas just denna djupaste av mänskliga relationer som ett exempel. Ett barn som överges av sin far och mor blir ett starkt bildspråk på en total försakelse.]

10Nej, även om min far och mor skulle överge mig,
    tar Herren (Jahve) emot mig [in i sin gemenskap och familj].

[Hebreiska "asap" används om att samla in skörd, saker och människor. Ordet används för hur ett upphittat vilse djur ska "tas in" i huset för att få skydd, se 5 Mos 22:2. Ordet används även om att "släppa in" en person på flykt i en fristad och ge honom tak över huvudet, se Jos 20:4. Profeten Jesaja försäkrar också att även om en mor skulle överge sitt barn, gör inte Gud det, se Jes 49:15. Bildspråket plockar upp tidigare bildspråk i psalmen om att få bo i Herrens hus i vers 4-5. Alla barn behöver bekräftelse, tröst, skydd och vägledning. Alla dessa emotionella behov möter Gud i vers 7-14.]

11Lär mig din väg, Herre (Jahve),
    led mig på en jämn (plan, säker, trygg) stig.
På grund av mina fiender (som förföljer, vakar med onda syften över mig),
     12överlämna mig inte till mina fienders vilja.
För de har uppviglat (rest upp) falska vittnen mot mig,
    som andas (är fyllda med) våld. [Apg 9:1]

13Om jag inte tror att jag ska få se Herrens (Jahves) godhet i de levandes land …
    [ja, då skulle jag kanske gett upp, inte vetat vad jag skulle ta mig till, tappat tron, osv.]

[Meningen avslutas inte, den är en s.k. aposiopesis. Istället för att uttryckligen redogöra för några olika alternativ för vad som skulle hända om David inte hade tro på att han skulle få se Guds godhet, lämnas dessa tankar till läsaren. Berättelsen stannar upp och lyssnaren får tänka sig in i den känslomässigt laddade frågan. Vad skulle hända om Gud inte grep in nu och visade sin godhet? Vad skulle ske om falska vittnen som andades våld fick sin vilja igenom? Uttrycket "de levandes land" syftar troligtvis på livet här på jorden bland de människor som lever och inte har dött.]

14Sätt ditt hopp till (vänta ivrigt på, fokusera din blick mot) Herren (Jahve),
    bli stark och låt ditt hjärta bli frimodigt,
ja, sätt ditt hopp till (vänta ivrigt på, fokusera din blick mot) Herren (Jahve).

[Psalmen avslutas med tre imperativ och gudsnamnet som nämns två gånger. Uppmaningarna riktas till psalmisten själv. Det är både en vädjan och ett tecken på förtröstan. Att han uppmanar sig själv att förtrösta indikerar att han för tillfället inte riktigt gör det fullt ut. Samtidigt är uttalandet i sig ett tecken på förtröstan. Meningen är uppbyggd som en kiasm. Centralt finns en uppmaning med två hebreiska ord: "var stark och frimodig". Det är exakt samma ord som Gud upprepade gånger säger till Josua innan israeliterna ska inta det förlovade landet, Jos 1:6, 7, 9, 18. Ordvalet och kopplingen till "de levandes land" i versen innan förstärker denna koppling. Meningen ramas in av hebreiska ordet "qawah". Det är ett rikt ord som betyder att vänta, hoppas och sätta sin blick mot något. Ordet betyder också att tvinna sig samman som en tråd. Det är en fin bild på en aktiv väntan där den som ber blir sammanflätad med Gud. Det ger styrka och frimodighet i hjärtat.]

Psalm 28 - Gud hör bön

28[En psalm som är en bön om Guds rättvisa dom. Den börjar med angelägen bön om hjälp i en pressad situation, se vers 1-5. Den andra delen är lovprisning och förtröstan på att Gud hör bön, se vers 6-9.

Författare: David]


1Av David

Till dig, Herre (Jahve), ropar jag;
    min klippa, var inte stum mot mig.
Om du förblir tyst mot mig,
    blir jag lik dem som gått i graven.
2Hör mina böners ljud om nåd,
    när jag ropar till dig om hjälp,
när jag lyfter mina händer
    mot det allraheligaste i din helgedom.

3Släpa inte bort mig med de ogudaktiga,
    tillsammans med våldsverkare [till döden];
de som talar fred med sina grannar,
    men har ondska i hjärtat.
4Löna dem för vad de gjort,
    efter alla deras onda handlingar;
löna dem för allt de sysslat med,
    ge dem vad de förtjänar.
5Eftersom de inte förstår
    vad Herren har gjort,
inte hans händers verk (vad han skapat);
    därför ska han bryta ner dem och inte bygga upp dem.

[Vers 1-5 hör ihop som ett stycke. Herren "bryter ned" här i vers 5, hebreiska "haras", ramar in stycket med att Herren inte varit döv i vers 1. Ordet för "döv" är det snarlika hebreiska ordet "harash".]

6Välsignad (värdig att lovas) är Herren,
    för han har hört mina böners ljud (mina ödmjuka förfrågningar om hjälp).
7Herren är min starkhet och min sköld,
    mitt hjärta förtröstar på (litar på, lutar sig emot) honom
    och jag får hjälp,
därför gläder sig mitt hjärta,
    och med min sång vill jag prisa (tacka) honom.

8Herren är deras [sitt folks] styrka,
    och en frälsande (befriande) säker tillflyktsplats (försvar)
    för sin smorde (utvalde, kung).
9Ge seger åt ditt folk och välsigna ditt arv.
    Var deras herde [fåraherde som matar, leder och skyddar dem]
    och bär (lyft upp) dem för evigt.

Psalm 29 - Ära Gud

29[Psalmen är väl strukturerad med både kiasmer och upprepningar. Psalmen börjar med tre "ge åt", se vers 1-2, och fortsätter sedan med sju "Herrens röst", se vers 3-9. Dessa sju förekomster av Herrens röst formar huvudstycket som ramas in av ordet "ära". I vers 3 nämns "Ärans Gud" och i vers 9 ropar alla "ära". Ordet ära finns även i vers 1 och 2 och är psalmens huvudtema! Det finns även en anspelning på åska som "dundrar" och ekar, se vers 3. På liknande sätt ekar Guds röst sju gånger i psalmen. Ordet "styrka" ramar också in psalmen, se vers 1 och 11. Guds personliga namne Jahve, översatt Herren, nämns arton gånger. Gud erkänns för sin styrka, och han ger den till sitt folk. Något som också utmärker psalmen är att den inledningsvis inte riktar sig till människor, utan till himmelska väsen, ordagrant "Guds söner".

Författare: David

Struktur:
1. Inledande inbjudan att prisa Gud, v1-2
2. Gud beskrivs som en storm som drar fram, v3-9
3. Avslutande välsignelse från Gud, v10-11.]


1En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David [för avslutningen av Sukkot].

[Den grekiska översättningen har också med tillägget att den användes vid avslutningen av Sukkot. Denna hösthögtid kallas också Lövhyddohögtiden, se 3 Mos 23:34. Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden också med den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidsåldern. Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under Sukkot, se t.ex. Joh 7:2, 27, 31, 40-42. Det är intressant att det är i slutet på högtiden Jesus träder fram, se Joh 7:37-38.]

Ge åt Herren (Jahve), Guds söner [änglar, himmelska väsen],
    ge åt Herren (Jahve) ära och styrka (makt).
2Ge åt Herren (Jahve) hans namns ära,
    böj er inför Herren (Jahve) i hans heliga majestät (skönhet).

[Psalmen börjar i vers 1-2 med en uppmaning att "ge", hebreiska "yahab". Det har betydelsen att erkänna och tillskriva någon ära och makt. Uppmaningen riktas inte till människor utan till himmelska väsen, ordagrant "Gudars söner". Det är första gången som hebreiska ordet "elim", gudar, används i Psaltaren. Frasen "Guds söner" används även i Job 1:6 och Ps 89:7. Uttrycket finns även i andra orientaliska språk och där har det en vid betydelse av änglar, andliga varelser, demoner, avgudabilder, döda kungars andar och även ibland levande kungar som ansågs vara gudar. Psalmen tilltalar alla dessa gudomliga väsen att böja sig inför den ende levande Guden. Även om formellt dessa avgudar tilltalas blir det en indirekt uppmaning till israeliterna och Guds folk, som ibland frestas att tillbe dessa avgudar, att inse att dessa måste böja sig inför Gud.]

3Herrens (Jahves) röst var över vattnen;
    ärans Gud dundrade (ekade som åskdunder),
    Herren (Jahve) var över de stora vattnen.
4Herrens (Jahves) röst var mäktig,
    Herrens (Jahves) röst var majestätisk.
5[Från att ha talat om skapelsen i dåtid skiftar psalmen till vad Herren gör nu. Alla himmelska väsen, och den som sjunger och hör psalmen, uppmanas att se att Gud både har verkat och verkar nu. Vers 5-9 formar själva kärnan i Psalmen och är strukturerad som en kiasm. Vers 5 och 9b talar om "träd", vers 6 och 9a handlar om "djur" och centralt nämns öknen i vers 7-8. Även geografiskt finns ytterligheterna med Libanon i norr och Kadesh i söder. Guds röst dånar som ett oväder som drar fram genom landet Israel. Sju gånger ekar Herrens röst som åskknallar med blixtar, se vers 7. På samma sätt som i den första delen nämns inga människor i detta stycke heller. Alla himmelska väsen måste böja sig och även i öknen är Herren allsmäktig.]

Herrens (Jahves) röst knäcker cedrar,
Herren (Jahve) knäcker Libanons cedrar.
6Han får dem att hoppa som en kalv, Libanon och Sirjon [annat namn för berget Hermon, se 5 Mos 3:9],
som en ung vildoxe.
7Herrens (Jahves) röst blixtrar som eldslågor.
     8Herrens (Jahves) röst får öknen att bäva,
Herren (Jahve) får Kadeshöknen att bäva.
9Herrens (Jahves) röst får hindarna att kalva,
och ödelägger skogens klädnad.
I hans [himmelska] palats ropar alla: "Ära!"

[Ordet "ära" ramar in vers 3-9 som centreras kring sju upprepningar av frasen "Herrens röst".]

10Herren (Jahve) satt på sin tron när syndafloden kom,
    Herren (Jahve) tronar för evigt.

[Referensen till syndafloden är tydlig både genom bestämd artikel och det speciella hebreiska ordet "mabul". Ordet används bara här och i berättelsen om syndafloden i 1 Mos 6-11. I det kiastiska mönstret hör temat med vatten här i vers 10 ihop med vattnen i vers 3-4.]

11Må Herren (Jahve) ge styrka åt sitt folk,
    må Herren (Jahve) välsigna sitt folk med frid (fred, hebreiska ordet "shalom", som innebär Guds välsignelser på alla områden).

Psalm 30 - Helad

30[Psalmen är en typisk tacksägelsepsalm, inledningen med orden "Jag vill" indikerar detta. Samtidigt är den ett personligt vittnesbörd om vad Herren har gjort. Psalmen förknippas ofta med Psalm 6. Psalm 30 skulle kunna vara skriven som en tacksägelse och ett vittnesbörd på hur Gud har hört och svarat på bönen som beskrivs i Psalm 6. Det finns många igenkänningspunkter i tema och ord mellan psalmerna. Båda nämner helande, se vers 3 och Ps 6:3; skräck, se vers 8 och Ps 6:4; oförmågan att kunna prisa i dödsriket, se vers 10 och Ps 6:6.
    Psalmen är fylld av motsatser: Gud och fiender, gråt och jubel, kväll och morgon, sorg och dans, lovprisning och tystnad. Allt detta illustrerar spänningen mellan den oro och det hopp som David upplever och kontrasten mellan död och liv.

Författare: David

Struktur:
1. Inledande lovprisning, v2-4
2. Inbjudan att lovsjunga, v3-6
3. Bakgrund, v9-11
4. Bönesvar, v12]


1En psalm, sång (text som ska sjungas) för (vid) husets (boningens, templets) invigning. Av David.

[Titeln är ovanlig. Den använder både ordet psalm och sång. Det första ordet psalm, hebreiska "mizmor", används ofta för en sång som ackompanjeras. Det betonar det musikaliska uttryckssättet, grundordet har att göra med att slå an strängar i ett slag. Det andra ordet som översatts med sång är hebreiska "shir". Det handlar mera om sången och texten än det musikaliska. Det är enda gången det används i första boken, Psalm 1-41, men förekommer ofta i de andra böckerna.
    Beskrivningen för eller vid "husets invigning" är inte helt entydig. Det kan syfta på Davids hus, palats, tabernaklet eller templet. David kan ha skrivit den med tanke på hans son Salomos framtida invigning av templet i Jerusalem. Ordet för invigning är hebreiska "chanukka". Inom den judiska liturgin citeras psalmen under tempelinvigningsfesten, Chanukka, se Joh 10:22.]


2Jag vill upphöja dig, Herre (Jahve),
    för du har dragit mig upp [som ett kärl som sänkts ned och hissats upp],
    och har inte låtit mina fiender glädja sig över mig.

[Hebreiska ordet för "dragit upp" är "dalah". Det används för att beskriva ett kärl som sänks ned och hissas upp för att dra vatten ur en brunn. Substantivet av detta verb är just ordet för hink. Den huvudsakliga användningen i Bibeln är i betydelsen att dra upp vatten från en brunn, se 2 Mos 2:16 och Ords 20:5. Men i ordet finns också betydelsen att dingla och svaja. Ordet kan även betyda att sänka ned. För att hissa upp en hink måste den ju först ha hissats ned. Valet av detta ord med dess dubbla betydelse beskriver träffsäkert de förändringar som karaktäriserar denna psalm. Davids livssituation skulle kunna illustreras med ett tomt kärl som varit på väg ner i brunnen, men nu har det vänt. Gud har fyllt honom och dragit upp honom, se vers 4!]

3Herre (Jahve), min Gud (Elohim),
    jag ropade (desperat, intensivt) till dig,
    och du helade mig.
4Herre (Jahve), du förde mig upp från dödsriket (Sheol),
    du räddade mitt liv (höll mig vid liv), bevarade mig från att fara ner i graven (cisternen, brunnen).

5Lovsjung (sjung och spela till) Herren (Jahve), ni hans trogna följare,
    prisa (bekänn, tacka) hans heliga hågkomst (minne, namn).
    [Hur han räddat folket från slaveriet, buden, fört dem in i landet, osv. Se även Luk 22:19; 1 Kor 11:24-26.]
6Ett ögonblick varar hans vrede,
    hela livet hans favör (glädje, välvilja).
På kvällen gästar gråt,
    men på morgonen jubelsång.

[Gråten är personifierad som en tillfällig gäst som kommit på besök under kvällen och stannat över natten, men som är borta på morgonen. Det finns också en parallell till hur gråten kan förvandlas till glädje, hastigt, som över en natt. Bilden utrycker också en förtröstan om att lika säkert som det är att efter en natt kommer en ny dag, lika säkert kommer Gud att gripa in.]

[Nu kommer bakgrunden till den kris och konflikt som beskrivits i tidigare verser.]

7I min framgång (trygghet) sade jag (tänkte jag för mig själv):
    "Jag ska aldrig vackla."
8Herre (Jahve), genom din favör (välvilja)
    hade du gjort mitt berg starkt.
    [David regerade från berget Sion, Jerusalem. Gud hade gett honom framgång, trygghet och makt, som berget är en metafor för här.]
Du dolde ditt ansikte (ignorerade, var långt borta, se Ps 88:14);
    jag blev skräckslagen.
    [Den prästerliga välsignelsen avslutas med att Herren vänder sitt ansikte, se 4 Mos 6:25-26. Att Herren döljer sitt ansikte är motsatsen.]

9[Nu kommer en beskrivning av Davids bön. Den första raden tilltalar Gud i andra person, här används det personliga gudsnamnet Jahve. Den andra raden talar om Gud i tredje person, här används namnet Adonai. Det beskriver en relation mellan en slav och en herre. De två uttrycken speglar psalmens dubbla roll som både en personlig tacksägelsepsalm och ett vittnesbörd.]

Till dig Herre (Jahve), ropade jag,
    till Herren (Adonai) vädjade jag om nåd:
10"Vad vinner du på mitt blod (min död),
    att jag sjunker ned i avgrunden (graven)?
Kan stoftet prisa (bekänna, tacka) dig,
    kan det förkunna din trofasthet (sanning)?
    [1 Mos 2:7; 1 Mos 3:19, på hebreiska heter människa "adam", blod "dam" och stoft "adamah".]
11Hör Herre (Jahve),
    jag vädjar om din nåd,
    Herre, var min hjälpare."

12Du vände min klagan (ceremoniella sorgeperiod)
    till dans (ringdans, jubel och fest) [2 Mos 15:20; Jer 31:13];
du lossade (befriade mig från) min sorgdräkt (säckklädnad)
    och klädde mig i glädje.

[Exakta detaljer på hur Herren grep in och helade och räddade David från döden ges inte i psalmen. Däremot beskrivs hur Gud personligen grep in och vände situationen. Inom judisk tradition är det en sju dagars sorg när någon dött. Den sörjande familjen lämnade inte huset, och vänner kom på besök, se 1 Mos 23:2; 50:10; 1 Sam 25:1; 28:3. De som sörjde klädde sig i säcktyg för att fysiskt känna och visa att man hade sorg, se 2 Kung 19:1. Tyget gjordes av get- eller kamelhår, se Matt 3:4. Materialets sträva och grova struktur lämpade sig bra för tältdukar och säckar, därav namnet, men inte till kläder. Den sista raden beskriver det som om Gud personligen lossade säcktyget, som den sörjande hade svept sig i, och klär honom i ljusa festkläder. Från att ha varit begravning blir det förberedelse för fest. Texten refererar inte till att sorgdräkten byts ut till festkläder, utan till "glädje". Det ger en fin länk mellan början och slutet av versen - från klagan till glädje!]

13Därför ska hela min varelse (ordagrant "ära", kan syfta på mitt hjärta, innersta eller tunga)
    sjunga till dig och inte vara tyst.
Herre (Jahve) min Gud,
    jag vill prisa (bekänna, tacka) dig för evigt.

Psalm 31 - Upprepad bön

31[Psalmen har två parallella rörelser. Vers 1-9 formar en bön som skulle kunna vara en egen psalm. Vers 10-25 upprepar ett liknande flöde, men med en annan vinkling. Upprepningen blir en litterär poäng som visar att ibland tar befrielsen längre tid än vad som var tänkt. Språket är stilfullt och det finns en fin struktur. Hebreiska ordet "chesed", som beskriver Guds nåd och trofasta kärlek används tre gånger, se vers 8, 17 och 21, och tio gånger nämns Guds namn Jahve.

Författare: David

Citeras i NT:
Vers 6, citeras av Jesus i Luk 23:46. Den första martyren, Stefanos, refererar till denna vers, se Apg 7:59.
Vers 7 citeras delvis av Jona, se Jona 2:8.
Vers 14 citeras sex gånger av Jeremia, se Jer 6:25; 20:3; 20:10; 46:5; 49:29; Klag 2:22.
Vers 25 citeras av Paulus i 1 Kor 16:13.]


1Till den strålande (rena, trofasta) ledaren [psalmen är skriven för lovsångsledaren för tempelmusiken, men har även messianska undertoner], en psalm av David.

Del 1

2I dig, Herre (Jahve) har jag min tillflykt (finner jag vila och trygghet).
    Låt mig aldrig komma på skam.
    Rädda mig genom din rättfärdighet.
3Vänd ditt öra (lyssna noga) till mig,
    rädda mig snabbt.
Var min klippa och tillflykt,
    en borg (ett hus med många starka fästningar) som räddar (frälser) mig.

4Du är min klippa [en hög och ointaglig bergskam] och min borg (fästning).
    För ditt namns skull ska du föra mig framåt (skapa möjligheter) och leda (ha omsorg som en herde, leda mig i handen, bära) mig.
    [Herren liknas vid en fast klippa och en fåraherde som har omsorg om sina får som bär de små lammen i sin famn, se Ps 23:2-3; Jes 40:11.]
5Du ska dra mig ur det nät de i hemlighet har lagt ut för mig,
    för du är min tillflykt (mitt beskydd).
     6I din hand överlämnar (lämnar) jag min ande (mitt liv).

[Jesus citerar från första delen av denna vers på korset, se Luk 23:46. Hebreiska ordet "överlämnar" har en rik betydelse. Det betyder att överlämna något i någons vård, men här finns också bilden på en deposition, där någon lämnar något och sedan får tillbaka det. Inom judendomen citeras ofta denna vers som avslutning på den dagliga kvällsbönen. Tanken är att man överlämnar sin ande till Gud för att han ska ha den i tryggt förvar under natten. I den judiska morgonbönen "Mohed Ani" finns sedan en fras där man tackar Gud för att han på nytt gett vår inre människa liv.]

Du friköper mig, Herre (Jahve),
    du trofaste Gud (Elohim).

7Jag hatar de som tjänar (vakar över, aktar på) fåfänglig tomhet [falska avgudar],
    jag har full förtröstan på Herren (Jahve).
8Jag vill jubla och glädja mig över din trofasta kärlek,
    att du har sett mitt lidande,
    du känner till varje bekymmer i mitt liv (min själs ångest, trånga passager, känslomässigt pressade situationer).
9Du har inte stängt in (överlämnat) mig i fiendens hand,
    utan ställer mina fötter på en rymlig plats (stora vidder, ger mig frihet).

[Ordet för "stänga in" används bl.a. om hur Gud "stänger" dörren till arken, se 1 Mos 7:16. Applicerar vi denna psalm i ett messianskt perspektiv så kan det beskriva hur graven och döden inte kunde hålla kvar Jesus, se Matt 28:2; Apg 2:24!]

Del 2

10Förbarma dig (visa nåd), Herre,
    för jag är i nöd.
Mitt öga [singular, syftar på synen] är svullet av gråt (jag ser inte klart),
    [så även] hela min person och mitt inre (magen, känslor, tankar).
    [Kombinationen av hebreiska "nefesh" och "beten" beskriver hela personen.]
11Mitt liv är på väg att sluta i sorg,
    mina år i suckan;
min styrka (kraft) är borta (jag faller ihop) på grund av min synd (grekiska översättningen har "svaghet"),
    benen i min kropp blir allt svagare (ger vika).
12Bland alla mina fiender har jag blivit en som de föraktar,
    och för mina grannar ännu mer [någon de hånar], de som känner mig är förskräckta över min situation,
    när de ser mig ute (på gatan, publikt), vänder de sig bort (flyr de) från mig.
13Jag är glömd, som en död, borta ur minnet (hjärtat);
    jag har blivit som ett sönderslaget kärl.
    [Lerkärl hade lågt värde, och ett trasigt kärl byttes lättvindigt ut mot ett nytt.]
14För jag hör mig förtalas av många
    - skräck (orsak att frukta) från alla håll (runt omkring mig)!
De konspirerar tillsammans mot mig,
    de planerar att ta mitt liv.
    [Uttrycket "skräck från alla håll" är en vanligt återkommande fras i Jeremia, se Jer 20:10; 46:5; 49:29; Klag 2:22.]

[Vers 15-19 bildar en enhet och följer ett mönster med små avsnitt som alla har tre rader.]

15Men jag förtröstar på (litar på, lutar mig emot) dig, Herre (Jahve),
    jag säger: "Du är min Gud (Elohim)!"
     16Mina tider (hela mitt liv, min framtid) är i dina händer.

[Uttrycket är parallellt med vers 6 "i din hand lägger jag min ande". Hela mitt liv ligger i Guds hand, och han avgör min framtid. Ordet "tider" används även i uttrycket "tider av brist" under belägring, se Ps 9:10. Även ökenperioder är tidsbestämda. Det används också i Ps 1:3 om att bära frukt i "rätt tid". Det hebreiska ordet översätts med det grekiska ordet "kairos" som, till skillnad från "chronos" som beskriver mätbar tid, handlar om en speciell tid och ett avgörande tillfälle som förändrar situationen. Efter dessa tre rader som uttrycker förtröstan på Herren, följer nu tre rader med imperativ.]

Rädda (befria) mig från mina fienders händer och de som förföljer (jagar) mig.
     17Låt ditt ansikte lysa över din tjänare [5 Mos 6:25],
    rädda (fräls) mig i (genom) din trofasta kärlek (nåd).

18Herre (Jahve), låt mig inte skämmas (bli förödmjukad), för jag ropar på dig;
    låt [istället] de ogudaktiga (medvetet ondskefulla) skämmas (bli förödmjukade),
    låt dem bli tystade (gå klagande, sörjande ner) i dödsriket (Sheol).

[Fiender har anklagat psalmisten och det kommer att bli skam och vanära i något läger. David ber att sanningen ska fram och de som falskt anklagar ska bli förödmjukade. På samma sätt verkar situationen kräva någons död. Fienderna anklagar David för något som skulle kunna leda till dödsstraff. Om deras anklagelser visar sig falska, blir de istället ansvariga, skyldiga och drabbas av det straffet.]

19Låt lögnaktiga läppar tystas,
    de som talar oförskämt (fräckt) mot den rättfärdige,
    med högmod och förakt.

20Hur stor (överflödande) är inte din godhet,
    som du hållit gömd (lagrat, syftet med att dölja var för att skydda det) åt den som i vördnadsfull tillbedjan fruktar dig,
som du ger (verkar för att ge) till dem som tar sin tillflykt (söker skydd) i dig,
    mitt framför människors (Adams barns) ögon.
    [I samband med bön talar Jesus om dolda rum med skatter, se Matt 6:6.]
21Du beskyddar dem [som vördar dig och tar sin tillflykt till dig, vers 20] säkert i din närhet (i ditt ansikte)
    från mänskliga sammansvärjningar (intriger, konspirationer).
Du gömmer (lagrar, syftet med att dölja är för att skydda) dem i din hydda (hebreiska "sukka")
    från stridande (anklagande) tungor (elakt tal).

[Ordet för "hydda" är hebreiska "sukka". Ordet har också betydelsen "att vara sammanflätad" och blir en kontrast till mänskliga onda sammansvärjningar. Den som vördar Gud blir skyddad och lyfts upp högt på en klippa, se Ps 27:5. Ordet för också tankarna till Sukkot, även kallad Lövhyddohögtiden, se 3 Mos 23:34. Högtiden firas för att komma ihåg Guds beskydd under ökenvandringen. Än idag bygger man små bås som kallas Sukka där man studerar, äter och sover under högtidens sju dagar, se 3 Mos 23:42. Vers 20-21, som handlar om Guds beskydd, får ännu en dimension när den kopplas ihop till just denna högtid. Guds beskydd finns både i Guds närhet och i hans hydda. Sukkan har ett lövtak, men det måste vara glest så man kan se stjärnhimlen. Det går att skåda upp mot Guds ansikte i himlen genom taket i Sukkan. Samtidigt är väggarna täta mot omgivningen och Gud blir en tillflykt "mitt framför människors ögon", se vers 20.
    Psalmens titel "till den strålande ledaren", se vers 1, och att Jesus citerar från Psalmen, se vers 6, indikerar att den har messianska undertoner. Johannes beskriver hur Jesus besöker Jerusalem under Sukkot och det finns flera paralleller, se Joh 7. Allteftersom de gröna löven vissnar under den sju dagar långa högtiden blir mer och mer av himmelen synlig genom taket. När Jesus besöker Jerusalem vid denna högtid är han inte synlig de första dagarna, se Joh 7:1, 10. På den sista dagen träder han dock fram och ropar med ljudlig stämma: "Om någon är törstig, låt honom komma till mig och dricka", se Joh 7:37, och vid samma tillfälle även: "jag är världens ljus", se Joh 8:12. Jesus är Betlehemsstjärnan, se Matt 2:2, och morgonstjärnan, se Upp 22:16; 2 Pet 1:19.]


22Välsignad (lovad, värd att lovsjungas) är Herren (Jahve),
    för han har visat sin trofasta kärlek till mig,
    i en belägrad stad.

[Troligtvis en bild på en situation "som en belägrad stad", utan tillgång till förnödenheter och instängd utan frihet, se Ps 18:19-20. Det finns även rent bokstavliga tillämpningar, Jeremia levde i en tid då Jerusalem var belägrat, se Jer 32:1-2.]

23Jag sade i min ängslan (irrationellt och hastigt):
    "Jag är separerad (avskuren) från dina ögon (inte längre i din närhet, osynlig för dig)." [Ps 22:2]
Ändå hörde du mina böners ljud,
    när jag ropade på dig.

Uppmaning till alla

24Älska Herren (Jahve), alla ni hans trogna (fromma, lojala) följare!
    Herren (Jahve) bevarar de trogna,
    men han lönar i fullt mått den högmodige (arrogante).
25Var starka och låt era hjärtan vara frimodiga,
    alla ni som sätter ert hopp till (väntar ivrigt på, fokuserar sin blick mot) Herren (Jahve).
    [Den avslutande versen liknar den i Ps 27:14.]

Psalm 32 - Bekännelsens befrielse!

32[Psalmen beskriver tyngden av att bära på synd, men också lättnaden av att bekänna och få bli verkligt fri.
    Psalmen berör också förhållandet mellan synd och lidande. Inom judendomen var välgång ett tecken på Guds välsignelse och sjukdom berodde på synd. Det är viktigt att läsa hela Biben; summan av Guds ord är sanning, se Ps 119:160. Ibland finns det ett samband mellan synd och sjukdom medan vid andra tillfällen gör det inte det. Paulus redogör hur för sambandet i 1 Kor 11:29-30. När Jesus helar den lame mannen, som hissats ner genom taket, antyds också sambandet, se Mark 2:1-12. Samtidigt säger Jesus att det inte fanns någon koppling mellan den blindfödde mannens sjukdom och hans eller hans föräldrars synd, se Joh 9:3. Job drabbas av sjukdom och Gud säger att han var en god och hederlig man, se Job 1:8. I Hebreerbrevet nämns hur kvinnor och män, just på grund av sin tro, fått lida och dö, se Heb 11:36-38. I Psaltaren finns också exempel där oskyldiga människor får lida, medan andra psalmer som denna, antyder att det kan finnas ett samband mellan personlig synd och sjukdom. Bibeln målar inte en svartvit bild, ibland kan sjukdom bero på personlig synd, vid andra tillfällen inte.

Bakgrund: Ingen bakgrund ges, men skulle kunna höra ihop med Psalm 51, som uttryckligen beskriver Davids synd med Batseba, se Ps 51:2. David hade begått äktenskapsbrott och sedan mord för att dölja sin första synd, se 2 Sam 11. Under ett års tid hade David burit på denna hemlighet. Psalm 51 är hans bön om förlåtelse och Psalm 32 skulle kunna varit skriven efter detta, för att visa på Guds stora nåd och Davids lärdomar från denna händelse.

Författare: David

Citeras i NT: Vers 1-2, citeras av Paulus i Rom 4:7-8.]


1Av David, en sång med visdom [ordagrant "maskil", en musikalisk eller litterär term, kan även betyda "en välskriven sång"].

Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den
    vars överträdelser (medveten rebelliskhet mot Gud) har förlåtits (lyfts av, burits bort),
    vars synd (oförmåga att nå upp till Guds standard) är utplånad (övertäckt).
2Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den människa
    som Herren inte tillräknar skuld (inre ondska, onda tankar) [skulden är helt avskriven och raderad],
    som inte har falskhet (svek) i sin ande.

3När jag var tyst [och vägrade att bekänna min rebelliskhet, inre skuld, synd och mina onda tankar],
    då förtorkade mina ben när jag led (jämrade mig, som ett lejons rytande) hela dagen lång.
4Dag och natt
    vilade din hand tungt över mig.
Min kraft försvann
    som [en planta som tynar bort] under sommarens torkor (perioder av extrem hetta).

[Det räcker med några timmar i den heta ökensolen för att kroppen ska bli uttorkad. Bilden som målas upp är hur både den inre och yttre människan dräneras på liv. Den obekända synden påverkar David både fysiskt och psykiskt.]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts.]

5Då bekände jag min synd,
    jag dolde inte längre mina fel (inre onda tankar, omoral).
Jag sade: "Jag vill bekänna mina överträdelser (rebelliska handlingar) inför Herren,"
    och då, på en gång, förlät du mina fel och min synd.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts.]

6Därför ska alla (varenda en av) dina trogna (fromma, lojala) följare vädja (be) till dig,
    i en tid av sökande (medan du går att finna).
[Den sista delen är inte helt tydlig i hebreiskan och går att tolka olika beroende på vem som är subjektet. Det kan vara Herren som söker den trogne, eller den trogne som söker Herren. Det kan vara i en tid då Herren söker, eller när han går att finna, se Jes 55:6. Ytterligare ett alternativ är att se det som att det är en tid då vi söker och rannsakar oss själva. En del sätter ihop ordet söka "metso" med nästföljande hebreiska ord "raq", översatt till "ja". Gör man det bildas det snarlika ordet "matsoq", som kan översättas till "nödens tid". Betydelsen blir då att de trogna ska vädja till Gud "i nödens tid". Oavsett så är det en uppmaning till att be och söka Herren. För ordet vädja se även Ps 5:3; 106:30.]
Ja, även om stora floder [bild på stora faror Ps 66:12 även dom] kommer,
    ska de inte nå dem [de som ber och tar sin tillflykt till dig].
7Du är mitt skydd (gömställe),
    du bevarar mig från nöd,
    med glädjejubel över befrielsen omger du mig!

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts.]

[Följande två verser kan tolkas som Herrens ord till psalmisten. Det kan också vara Davids uppmaning individuellt till var och en som hör psalmen eller läser den. David har lärt sig vad bekännelse och förlåtelse betyder och vill nu föra den lärdomen vidare.]

8Jag ska ge dig vishet och undervisa dig på den väg du ska gå;
    jag ska vägleda (instruera) dig - mitt öga är riktat mot dig.
    [Jag personligen kommer finnas med och hjälpa dig. Det finns en dubbelhet. Det kan vara Gud som ser David, eller så är det David som uttrycker hur han direkt och personligt undervisar. Uttrycket kan också betyda att hålla ett vakande öga över någon.]
9Var inte som en häst eller mula,
    utan insikt,
som måste prydas med töm och betsel för att kontrolleras,
    annars kommer den inte nära dig.

[Frasen "som måste prydas med" är det hebreiska ordet "adiy" som egentligen är ett substantiv som betyder "smycke". Troligtvis är betydelsen, i nästan en ironisk ton, att hästens "utsmyckning" är töm och betsel. Ordet är också snarlikt ett ord för galopp, och i så fall kan betydelsen vara att deras rörelse och temperament måste kontrolleras.]

[Psalmen ramas in av glädje, jämför vers 1-2 med vers 10-11. Bekännelse och förlåtelse lyfter en människa och ger sann glädje!]

10Många är sorgerna (smärtorna, själsliga bedrövelser) som drabbar de gudlösa,
    men den som förtröstar på Herren (Jahve) omsluts av trofast kärlek (nåd).
11Var glada i Herren (Jahve),
    jubla (ordagrant "cirkla runt", dvs. dansa i glädje och fröjd), ni rättfärdiga,
    gläd er med sång, alla ni rättsinniga (som har ärliga, uppriktiga hjärtan)!

Psalm 33 - Prisa Gud

33[Föregående psalm avslutas med en uppmaning att vara glad och prisa Gud, och denna psalm tar vid och utvidgar denna uppmaning. Det finns även kopplingar i ordval som binder samman denna psalm med föregående och nästföljande. Ordet välsignad, hebreiska "ashre", finns centralt i psalmen i vers 22. Ordet återfinns även i Ps 32:1-2 och Ps 34:9.

Författare: Troligtvis David. Den grekiska översättningen av den hebreiska texten, Septuaginta, har tillägget "av David". I ett av Qumran dokumenten finns också titeln "av David, en sång" med. Även placeringen, mellan Psalm 34 och 32 som båda är skrivna av David, kan ge en ledtråd till varför just Psalm 33 saknar titeln. Psalmen har en nära koppling till Psalm 32, och det kan ha varit så att man sjöng psalm 33 direkt efter 32 utan något avbrott.

Struktur:
1. Inledande inbjudan att prisa Gud, v1-3
2. Skäl att prisa Gud, v4--19
3. Avslutande uppmaning, v20-22]

Inledning - Prisa Gud

1Jubla i Herren (Jahve), alla ni rättfärdiga;
    lovsång är passande (det enda lämpliga) för de uppriktiga (de ärliga, som vandrar rakt fram på Guds väg).
2Tacka Herren (Jahve) med harpa (kithara, hebreiska "kinnor", mindre harpa),
    lovsjung honom med tiosträngad lyra (hebreiska "nevel").
3Sjung en ny (fräsch, förnyad) sång till honom,
    spela skickligt (helhjärtat) och med glädje (skapa musik, spela högt, ropa ut i segerjubel)!

[Uttrycket "en ny sång" behöver inte betyda att sången är nyskriven, det kan också betyda att en gammal sång sjungs med en ny hängivenhet och förståelse av ordens innebörd. Nästa vers börjar med "för" och ger flera anledningar till att prisa Gud. Gud är sanning, han är trofast, visar nåd och han är skapare av allt! I GT används frasen "en ny sång" sju gånger, se Ps 33:3; 40:4; 96:1; 98:1; 144:9; 149:1; Jes 42:10, och två gånger i NT, se Upp 5:9; 14:3.]

Skäl att prisa Gud

4För Herrens ord är rätt (sant, rättfärdigt, leder rakt fram),
    och han är trofast i allt han har gjort (och gör, det går att lita på honom, det han lovat håller han).
5Han älskar rättfärdighet och rätt (han finner glädje i att döma rättvist),
    Herrens trofasta kärlek (nåd) fyller hela jorden.

6Genom Herrens ord blev himlarna till,
    genom ett enda ord från hans mun (ande) skapades alla stjärnorna i skyn (härskarorna).
7Han samlar havets vatten på en plats (som en vall, damm, vinlägel),
    han lägger oceanerna i deras förvaringsrum. [1 Mos 1:9]

8Må hela jorden i vördnadsfull tillbedjan frukta Herren,
    må alla som bor på jorden förundras av (respektera, bäva inför) honom.
9För han talade och allt blev till,
    han gav en befallning, och den stod fast. [1 Mos 1:3, 9, 14-15, 24]

10Herren (Jahve) upphäver (annullerar, gör om intet) hednafolkens beslut (rådslag, planer),
    sätter stopp för (tillåter inte) folkens planer.
11Herrens (Jahves) beslut (planer) står fast för evigt,
    hans hjärtas planer från släkte till släkte.

12Rikt välsignat (saligt, mycket lyckligt) är det folk (den nation) vars Gud (Elohim) är Herren (Jahve),
    det folk som han har utvalt till sin egendom (sitt arv) [2 Mos 19:5].
    [Vers 12 är psalmens centrum.]

13Från himlen blickar Herren (Jahve) ned,
    han ser på människosläktet (Adams barn).
14Från sin boning betraktar han,
    alla som bor på jorden.
15Han formar (har skapat alla) deras hjärtan, var och ett av dem,
    och är den som vakar (kan avgöra, särskilja) över allt de gör.
    [Hjärtat syftar på den mänskliga naturen som intellekt, känslor och vilja.]

16En kung räddas inte genom sin stora armé,
    en hjälte (mäktig krigare) kan inte rädda sig själv genom sin egen stora styrka.
17Det är en falsk trygghet att förlita sig på stridshästar [eller någon annan världslig kraft],
    trots deras stora fysiska styrka kan de inte rädda någon (beskydda från döden).

[Tre gånger används ordet "stor" hebreiska "rov" i vers 16-17. Det beskriver ett numerärt stort antal, ofta något mäktigt och imponerande. Stridshästen var den största militära tillgången vid den här tiden. Ordagrant är hebreiskan "en lögn är hästen för seger".]

18Se, Herrens öga är vänt mot (han vakar över) dem
    som i vördnadsfull tillbedjan fruktar honom,
    till dem som sätter sitt hopp till (förtröstar, väntar på) hans trofasta kärlek,
19att han ska befria dem från döden,
    och ge liv (upprätthålla dem) under tider av hungersnöd.

Avslutande uppmaning

20Vi väntar på (är ivriga och längtar efter) Herren,
    han är vår befriare och beskyddare
    (hjälpen kommer från honom och han är vår sköld).
21Våra hjärtan gläder sig i honom,
    för vi förtröstar (litar) på hans heliga namn.
22Låt din trofasta kärlek vila över oss, Herre,
    för vi sätter vårt hopp till (förtröstar, väntar på) dig.

Psalm 34 - ABC, smaka och se att Gud är god

34[Psalmens tema och centrala budskap i vers 10 är att ha en sund och rätt gudsfruktan. Psalmen har ett alfabetiskt mönster. I en sådan s.k. akrostisk stil utgår varje rad från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. Följande psalmer är akrostiska: 9-10, 25, 34, 37, 111, 112, 119 och 145. De första fyra kapitlen i Klagovisorna och Ords 31:10-31 följer också detta mönster. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbol förklarar det varför ämnet i psalmen ibland skiftar tvärt. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen.
    Psalmen följer nästan hela alfabetet. Den sjätte bokstaven Vav saknas som en egen vers med två rader och ett extra Pe läggs till sist, se vers 6 och 23. Samma mönster finns även i den föregående akrostiska psalmen som också lägger till ett sista Pe, se Ps 25:22. Inom judendomen finns många rabbinska förklaringar. Den första, mittersta och sista bokstaven, Alef-Lamed-Pe, formar det hebreiska verbet för "att lära". Ett signifikant ord på Pe är, Pidyon, som betyder återlösning, se Ps 49:8-9. Psalmen handlar om galenskap och kaos, men i slutändan har Gud full kontroll.

Bakgrund:
På grund av fruktan för Saul flyr David till Gat. Han försöker vara anonym, men snart upptäcks hans verkliga identitet, och han grips, se Ps 56:1 Han blir rädd och låtsas vara galen och släpps fri. Väl fri begrundar David dessa händelser och förstår att han handlat utifrån människofruktan, snarare än gudsfruktan, se Ps 56:4-5. Han ödmjukar sig under Gud och skriver Psalm 56. Kanske i samband med detta, eller senare, skrivs Psalm 34. Här prisar David Gud för hur han har befriat honom, trots hans fruktan och synd, och vill visa på hur en rätt och sund gudsfruktan gör att vi inte behöver vara rädda för något.

Författare: David

Citeras i NT:
Vers 9 citeras i 1 Pet 2:3
Vers 13-17 citeras i 1 Pet 3:10-12
Vers 19 citeras delvis i Matt 5:3
Vers 21 antyds i Joh 19:36.]


1Av David, när han spelade vansinnig (ordagrant "förändrade sitt sinne") inför Abimelek [troligtvis en titel på filistéeiska kungar i Gazaområdet, se 1 Mos 20:2; 26:1], som drev bort honom så att han kunde undkomma (gå därifrån).

[Bakgrunden till denna psalm är att David har besegrat filistéernas Goliat, se 1 Sam 17. Kvinnorna i Israel sjöng: "Saul har slagit tusen, David tiotusen", se 1 Sam 18:7. Detta gjorde David populär vilket skapade avundsjuka hos Saul. Med tiden växte hatet och David flyr från honom. I fruktan för Saul sökte David skydd hos filistéernas kung i Gat, Goliats hemstad. Väl där börjar ryktet sprida sig om vem han är och han drabbas av fruktan. David spelar galen och släpps fri, se 1 Sam 21:10-15. I Samuelsboken är den filistéiska kungens namn Akish, 1 Sam 21:10, men här i psalmen kallas han Abimelek. Den sista delen av namnet är "melek", vilket betyder kung på hebreiska. Abimelek är troligtvis en generell titel på filistéiska kungar i Gazaområdet, på samma sätt som Caesar eller farao. Namnet Abimelek gör även att tankarna går till två händelser ungefär tusen år tidigare i samma område, se 1 Mos 20:2; 26:1. Abraham och Isak försökte också förleda en kung som hette Abimelek. Att samma namn används gör att deras berättelser också finns med som en bakgrund. Den som läser eller hör psalmen uppmuntras att tänka sig in i hur Abraham, Isak och David har konfronterat sin fruktan. Nyckeln till befrielse är att frukta Gud mer än människor, att lyda Gud mer än människor, se Apg 5:29.]

א - Alef

2Jag vill lova (prisa, upphöja, lovsjunga) Herren (Jahve) alltid,
    hans lov ska ständigt vara i min mun.

[Den första hebreiska bokstaven är: א - Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. Det hebreiska ordet, som motsvarar svenska frasen "Jag vill lova", börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet vi kan göra är att lovsjunga och ära Gud.]

ב - Bet

3I Herren (Jahve) ska hela min varelse (min själ, allt vad jag är, hebreiska "nefesh") berömma sig,
    låt den ödmjuke höra och glädja sig.

[Den andra hebreiska bokstaven är: ב - Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet "i" börjar med denna bokstav vilket förstärker att den troendes hemvist och boning är i Herren.]

ג - Gimel

4Tillskriv storhet till (väx, förstora) Herren (Jahve) med mig,
    låt oss upphöja hans namn tillsammans!

[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג - Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Här är det orden "tillskriv storhet till" som börjar med denna bokstav. Ordet används för att beskriva hur en människa växer fysiskt i längd, i auktoritet, om ljud som ökar i styrka, känslor som ökar i intensitet, osv. Desto mer vi lovar och prisar Herren tillsammans, desto mer ser vi hans storhet och rikedom.]

ד - Dalet

5Jag sökte Herren (Jahve) [för hjälp], och han svarade mig,
    räddade mig från alla mina rädslor (allt som skrämde mig, min fruktan).

[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד - Dalet. Tecknet avbildar en öppen dörr sedd ovanifrån. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "jag sökte" börjar med denna bokstav och förstärker hur viktigt det är att söka honom och inte frukta, se Matt 6:31-33.]

ה - He (och kanske ו - Vav)

6De som noggrant skådar mot honom strålar [av glädje, se Jes 60:5],
    och deras ansikten behöver inte rodna av vanära (tappa fattningen på grund av skam eller förvirring).

[Den femte hebreiska bokstaven är: ה - He. Tecknet avbildar ett fönster. Det symboliserar att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet "de som noggrant skådar" som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt det är att ha Guds perspektiv.
    Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו - Vav. Andra delen i vers 6 börjar på Vav med ordet "och", så bokstaven finns där i rätt ordning, men inte som en egen vers med två rader som alla andra bokstäver. Det ska noteras att hälften av alla 22 verser i denna psalmen börjar den andra raden med Vav, så det är inte en ovanlig kombination, se även inledningen till psalmen för en utförligare diskussion.]

ז - Zajin

7Den svage (ödmjuke, nedtryckte) ropade [David själv],
    och Herren (Jahve) hörde,
    och räddade (frälste) honom ur alla bekymmer (trånga passager, känslomässigt pressade situationer).

[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז - Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Ordet "den" börjar med denna bokstav och förstärker att betrakta och se hur Gud kommer att gripa in och rädda "den svage".]

ח - Chet

8Herrens ängel (utsände budbärare) slår läger (vaktar) runt dem som fruktar honom i vördnadsfull tillbedjan,
    och han befriar var och en av dem.

[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח - Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet "slår läger" som börjar med denna bokstav. Ordet används om en armé som slår läger. Användningen här belyser hur Gud beskyddar den som vänder sig till Gud.]

ט - Tet

9Smaka (pröva, undersök) och se [drick djupt från Guds källor och se] hur god Herren (Jahve) är,
    välsignad (glad, lycklig) är den stridsman (en man i sin bästa ålder) som litar på (tar sin tillflykt till) honom.

[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט - Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg, eller en människa som har böjt sig i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott, antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet "smaka" med denna bokstav, och förstärker uppmaningen att välja Gud som är god. Att "smaka" på Guds godhet talar om ett inre liv tillsammans med Herren. Versen citeras av Petrus i 1 Pet 2:2-3.
    Den hebreiska texten har "ki-tov Jahve", ordagrant "att god Herren". Här finns inget "är" mellan ordet "godhet" och "Herren". I det grekiska tankesättet, som påverkat oss i väst, kan godhet och Gud existera oberoende av varandra. Godhet har blivit ett av Guds attribut och vi säger att "Gud är god". Detta är i sig sant, men ger inte fulla sanningen. I den judiska världsbilden hör dessa två begrepp oskiljaktigt ihop. Det går inte att se godhet utan att se Gud. Att förneka Guds godhet är att förneka Gud själv. Det finns heller ingen godhet förutom Gud - Gud och godhet hör ihop.
    Det är intressant också att inte det vanliga ordet för människa används, istället är det hebreiska ordet "geber" som beskriver en stridsman, en man i sina bästa år full av egen styrka och kraft. Denna paradox visar på att verklig styrka inte finns i det yttre och synliga, utan handlar om att villigt ha böjt sig inför Gud, det är sann styrka!]

י - Jod

10Frukta (i vördnadsfull tillbedjan) Herren (Jahve), ni heliga (Guds utvalda),
    för de lider ingen brist de som fruktar honom.

[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י - Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Denna vers både inleds och avslutas med ordet "frukta", som börjar med denna bokstav. Här finns en koppling till Ordspråksbokens kända inledning där gudsfruktan är början till all kunskap, se Ords 1:7.]

כ - Kaf

11Unga lejon [som vanligtvis är starka och kan skaffa föda] kan lida nöd och hungra,
    men de som söker Herren (Jahve) saknar inte något gott.

[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ - Kaf. Tecknet avbildar en utsträckt hand. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också att ta emot. I denna vers börjar ordet "unga lejon" med denna bokstav. Det förstärker att det inte är fysisk styrka och egen kraft som är avgörande för vår försörjning, utan om vi söker Guds rike först, se Matt 6:33; Jak 1:17.]

ל - Lamed

12Kom, barn, lyssna på mig,
    jag ska lära er vördnad för Herren (Jahve).

[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל - Lamed. Tecknet avbildar en oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet "kom" med denna bokstav och förstärker att Herren bjuder in oss att komma till honom för att få undervisning. Att inbjudan är riktad till "barn" vilket också förstärker att det handlar om ödmjukhet, se Ords 4:1; Matt 18:3.]

מ - Mem

13Vem är den människa, som älskar livet,
    som önskar se många dagar och ha det gott?

[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ - Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I denna vers börjar ordet "Vem" på denna bokstav. Det förstärker frågan om det finns någon bland alla människor som vill leva ett liv till fullo? Föregående vers talade om att vörda Herren. Denna vers visar att sann gudsfruktan inte begränsar, istället är det vägen för verklig glädje.]

נ - Nun

14Vakta din tunga från ondska,
    dina läppar från att tala falskhet (förtal, svek).

[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ - Nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro, och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. I denna vers börjar ordet "vakta" med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt vårt tal är. Jakob uppmanar att vara snar att lyssna och sen att tala, se Jak 1:19. Tungan är en liten eld som kan sätta en stor skog i brand, se Jak 3:5.]

ס - Samek

15Vänd dig bort från det som är ont och gör gott,
    sök frid - sträva efter den (jaga den).

[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס - Samek. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd, support, stabilitet. I den här versen är det ordet "Vänd" som börjar på den bokstaven. Nyckeln till frid är att aktivt vända sig bort från ondska, och även aktivt sträva efter det som är gott. Det ger en stabil frid.]

ע - Ajin

16Herrens (Jahves) ögon är vända mot de rättfärdiga,
    och hans öron hör deras ångestfyllda rop (i djup vånda).

[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע - Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "ögon" som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur Gud ser de rättfärdiga. Att både "ser" och "hör" används parallellt förstärker att Gud är närvarande och aktivt involverad.]

פ - Pe

17Herrens (Jahves) ansikte är emot dem som gör det onda,
    för att utplåna deras minne från jorden.

[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ - Pe. Tecknet avbildar en öppen mun med en tunga i. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "ansikte" som börjar med denna bokstav, och förstärker hur Gud vänder sig mot de onda.]

צ - Tzade

18De [rättfärdiga, vers 16] ropar, Herren (Jahve) hör,
    och befriar dem från all deras nöd.

[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ - Tzade. Tecknet avbildar en fiskkrok och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet "ropar" börjar med denna bokstav och förstärker de rättfärdigas rop på Gud.]

ק - Qof

19Herren (Jahve) är nära den som har ett förkrossat hjärta,
    han räddar (frälser) den som har en bedrövad (fullständigt krossad, söndersmulad) ande.

[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק - Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud. Det symboliserar ofta att stå bakom någon. I den här versen är det ordet "nära" som börjar på den bokstaven. Det förstärker att Herren är nära den som är ödmjuk och har ett förkrossat hjärta. Ordet "förkrossat" är hebreiska "sabar". Den hebreiska verbformen piel intensifierar och beskriver något som är krossat och slaget i bitar. I nästa rad används "dakka" som används i Ps 90:3 om "stoft". Två väldigt grafiska beskrivningar på någon som är helt beroende av Gud, se Ps 51:19; Jes 57:15; 61:1.]

ר - Resh

20Många problem (svårigheter) kommer den rättfärdige att möta,
    men Herren (Jahve) befriar honom ur dem alla.

[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר - Resh: Tecknet avbildar framsidan av ett huvud och symboliserar att se. Ordet "många" börjar på den bokstaven och förstärker den rättfärdige kommer möta många problem, men också hur Herren är med genom dem, se Ords 3:5-6; Jak 1:2-4, 12; Rom 8:28; Fil 4:13.]

ש - Shin

21Han beskyddar alla hans ben,
    inte ett enda av dem ska krossas.

[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש - Shin. Tecknet avbildar en tand, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. Ordet "beskyddar" börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att beskydda så att inte något av hans ben "krossas".]

ת - Tav

22Ondska dödar den gudlösa,
    och de som hatar den rättfärdige ska dömas skyldiga.

[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת - Tav. Tecknet föreställer en punkt, signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "dödar" börjar med denna bokstav och förstärker att de gudlösa själva kommer drabbas av ondska. Det i kontrast till den rättfärdige som överlever och tar sig segrande igenom en mängd problem, se vers 20. En dag kommer också rättvisa att skipas.]

פ - Pe (extra)

23Herren (Jahve) återlöser (befriar, gång på gång) sina tjänares liv,
    ingen som tar sin tillflykt till honom ska stå där med skuld.

[En extra bokstav läggs till på slutet. Det är den sjuttonde konsonanten "Pe" och den används redan i vers 17 där de onda beskrevs. Det kopplar ihop dessa verser och att Gud en dag kommer att döma all ondska. Verbformen på ordet "återlöser" förstärker också att detta handlande är karaktäristiskt för Gud.]

Psalm 35 - Låt inte fienden glädja sig över mig

35[Psalmen är en bön om att Gud ska gripa in och skipa rättvisa. Språket är ett av de mest emotionella av alla psalmer. Ibland har kristenheten haft svårt att hantera dessa texter. Det är dock bra att komma ihåg att Jesus själv citerade från denna Psalm och hade inte något problem med den.

Författare: David

Citeras i NT: Vers 19 citeras av Jesus i Joh 15:25

Struktur:
Psalmen har tre delar som alla avslutas med lovprisning, se vers 9-10, 18 och 28:

Del 1, v1-10
Del 2, v11-18
Del 3, v19-28]


1Av David.

Del 1

Herre (Jahve), kämpa mot (anklaga) dem som kämpar mot (anklagar) mig,
    strid mot (attackera) dem som strider mot (attackerar) mig.
2Tag upp din mindre [runda] sköld och din stora [rektangulära] stridssköld,
    res dig upp till min hjälp;
3dra svärd och spjut,
    för att möta (spärra vägen) dem som förföljer (jagar) mig.
Låt mig få höra dig säga (säg till min själ):
    "Jag är din frälsning (räddning)."

[Gud liknas vid en stridsman. Vers 1-3 består av fyra rader som blir kortare och kortare, ett sätt att visa på hur brådskande situationen är. I nästa fyra rader, vers 4-6, ökar längden och fokus skiftar från behovet av hjälp till motståndarnas öde.]

4Låt de som är ute efter mitt liv,
    bli förödmjukade och vanärade!
Låt dem som vill mig ont,
    vända om förnedrade.
5Låt dem bli som agnar för vinden,
    när Herrens (Jahves) ängel (utsände budbärare) driver bort dem.
6Låt deras väg [när de flyr] bli mörk och hal,
    när Herrens (Jahves) ängel förföljer (jagar) dem.

[David önskar att rollerna vore ombytta, istället för att förfölja ska förföljarna bli förföljda, se vers 3. Flykten sker på natten genom smala bergsstigar med stenar som lätt rullar, och blir hala. Bilden av agnar för vinden var välbekant, mer skrämmande för dem som med egna ögon såg denna process varje år under skörden. Herrens ängel nämns bara här i vers 5-6 och Ps 34:8. Det är en Guds representant, se Jes 63:9; 2 Mos 23:20. Det kan vara Jesus preinkarnerad, dvs Jesus som uppenbarar sig som en Herrens ängel innan han tar mänsklig gestalt.]

7Utan orsak har de dolt (gömt) en nät-grop (fallgrop täckt med ett nät) för mig,
    utan orsak har de grävt [en grop, snara, grav] för mitt liv [Ps 7:16].
    [Att frasen "utan orsak" upprepas förstärker att David är oskyldig, ordet återkommer även i vers 19.]
8Låt katastrofen komma över honom [som förföljer mig] plötsligt (utan att han vet om det),
    låt det nät han själv gömt fånga honom,
    låt honom själv falla i den katastrofen (förintelsen).

[Hebreiska ordet "shoah" beskriver en katastrof. I modern hebreiska används ordet för "förintelsen", då nazisterna försökte utrota judarna.]

9Men jag (hela min inre varelse) ska jubla (ordagrant "cirkla runt", dvs. dansa i glädje och fröjd) i Herren (Jahve),
    glädja mig i hans frälsning (räddning).
10Alla mina ben ska säga:
    "Herre (Jahve), vem är som du?
Du som räddar den svage från den som är starkare än honom,
    ja, den svage och fattige från den som plundrar honom."

[Dessa två verser avslutar den första sektionen. Referensen till ben i vers 10 kompletterar hebreiska "nefesh", översatt hela min varelse i vers 9. Båda orden används om hela personen, men nefesh betonar mer den inre människan och benen, själva kroppen. Notera också att det inte är en skadeglädje över motståndarnas fall, glädjen är i Guds frälsning.]

Del 2

11Laglösa (falska, våldsamma, hebreiska ordet "hamas") vittnen träder fram,
    de frågar mig om saker jag inte vet.
12De lönar gott med ont [Saul erkände att han behandlat David så, se 1 Sam 24:17],
    hela min inre varelse är övergiven (barnlös, i förtvivlan som en som förlorat sitt barn).
13När de var sjuka,
    klädde jag mig i sorgdräkt (säckklädnad) [Ps 30:12],
visade min sorg genom att fasta,
    men min bön återvände till mitt knä (besvarades inte).
14Jag agerade som om sorgen gällde min vän eller bror,
    jag böjde mig (bedrövad, nedtyngd, se Ps 38:7) i sorg (nattsvart mörker) som en moder
    [i djup sorg över ett barn som hon förlorat, se vers 12].
15Men när jag stapplade, gladde de sig och samlades,
    de samlade (gaddade ihop) sig mot mig,
angripare som jag inte kände,
    de rev mig [som vilddjur som attackerar], utan uppehåll.
16Som gudsfientliga gycklare vid fester,
    gnisslar de tänder [ett tecken på outtalad fiendskap och hat] mot mig. [Ps 37:12]

17Herre (Adonai), hur länge ska det dröja innan du ser [och agerar]?
Rädda (ta tillbaka) mig från deras förgörelse,
    mitt liv från de unga lejonen [som vill slita mig i stycken].
18Jag ska tacka dig i den stora församlingen [templet],
    bland många (ett stort mäktigt) folk ska jag prisa dig. [Ps 22:23, 26]

Del 3

19De ska inte glädja sig över mig, de som attackerar mig på falska grunder,
    de som är mot mig utan skäl, och blinkar med ögonen.
    [Har hemliga planer och signaler eller använder magi, se Ords 6:12-13; 10:10]
20De talar inte frid (vänligt, fred, andras välgång, hebreiska "shalom"),
    utan mot de som bor stilla i landet,
    planerar de lögnaktiga ord.
21De spärrar upp sina [fula] gap mot mig,
    och säger: "Haha, haha (hebreiska "eha", ett uttryck för skadeglädje), våra ögon har sett det."
[De har sett psalmisten lida, och troligtvis även ser för sina ögon hur deras planer att fälla honom kommer att lyckas och tar ut segern i förskott. Det är en ordlek mellan denna och nästa vers. Fiendens ögon har sett, men Guds ögon har också sett i vers 22.]
22Du har sett allt [deras planer, allt hyckleri], Herre (Jahve) - var inte tyst;
    min Herre (Adonai), var inte långt borta från mig!
23Vakna, stå upp till mitt försvar,
    min Gud (Elohim) och Herre (Adonai), för min talan.
24Döm mig enligt din rättfärdighet, Herre (Jahve) min Gud (Elohim),
    låt inte dem [mina fiender] glädja sig över mig.
25Låt dem inte tänka (säga i sina hjärtan):
    "Haha, vi fick som vi ville!"
De får inte säga: "Vi har slukat honom!"
26Låt alla dem som gläder sig över min olycka,
    bli förödmjukade och vanärade.
De som förhäver sig över mig,
    måste bli klädda med skam och förödmjukelse.

27Låt alla glädja sig, alla de som vill se mig upprättad (bryr sig om min rätt, uppskattar min rättfärdighet).
    De ska alltid säga: "Herren (Jahve) är stor,
    han som vill se (unnar) sin tjänare i frid (välgång, allt gott, hebreiska "shalom")!"
28Min tunga ska berätta om (yttra, tala i låg ton om) din rättfärdighet,
    och prisa dig hela dagen lång!

Psalm 36 - Din trofasta kärlek når till himlen

36[Psalmen är en bön. Den börjar med en inblick i hur den ogudaktige tänker.

Författare: David

Struktur:
Psalmen har tre delar:

1. Den ogudaktige, v2-5
2. Lovprisning över Guds nåd, v6-10
3. Bön, v11-12]


1Till den strålande (rena, trofasta) ledaren [psalmen är skriven för lovsångsledaren för tempelmusiken, men har även messianska undertoner]; av Herrens (Jahves) tjänare David.

[Bara denna och Psalm 18 har denna inledning med "Herrens tjänare", se Ps 18:1.]

2Synden [upproret mot Gud personifierad] talar till den ogudaktige djupt i hans hjärta,
    han har ingen vördnadsfull respekt för Gud för ögonen,
3för den smickrar honom själv i hans egna ögon,
    så att han inte ser sin egen synd och hatar den.
    (Han förleder sig själv, utjämnar, slätar över, är hal, tror inte att Gud kommer hålla honom ansvarig.)

[Den hebreiska texten beskriver ondskan personifierad som talar mot Gud. Det första som tas upp är gudsfruktan. Bibeln är tydlig med att en hälsosam gudsfruktan är det första steget till vishet, se Ords 1:7. I Paulus genomgång av synden i brevet till Rom är just brist på gudsfruktan klimax i hans porträtt av synden, se Rom 3:18. Både första och andra versen är svåröversatta. Vissa manuskript har "hans hjärta" andra "mitt hjärta". Troligtvis beskriver David den ogudaktige i tredje person, men han skulle också kunna inkludera sig själv och sitt eget hjärta. Det mänskliga hjärtat är opålitligt, se Jer 17:9; Ords 28:26.]

4Orden i hans mun är onda och svekfulla;
    han har slutat vara vis (insiktsfull) och göra gott.
5Han planerar ondska på sin bädd [privat, dolt],
    han träder in på den väg (livsstil) som inte är god,
    han tar inte avstånd från ondska.
    [Han planerar under natten för att kunna utföra sina onda planer på dagen, se Mika 2:1.]

6Herre (Jahve, jag är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk) -
Din nåd (trofasta kärlek)
    finns i himmelen,
Din trofasthet
    sträcker sig till molnen (skyarna).
    [Herrens nåd och trofasthet är obegränsad.]

7Din rättfärdighet (trofasthet)
    är som de högsta bergen (Guds majestätiska berg).
Dina domar
    är som det djupaste hav [outgrundligt].
Du beskyddar (bevarar, hjälper)
    både människa och djur (mänskligheten och djurriket),
Herre (Jahve).

[Vers 6-7 ramas in av Herrens namn. De två ytterligheterna som beskrivs, "himlen och molnen" och "högsta berg och djupaste hav", visar på omfattningen av Herrens trofasthet. Det finns ingen gräns på hans kärlek, se Rom 8:35-39; Ps 139:7-12. Ordvalet i vers 11, att sträcka ut din trofasta kärlek, binder fint samman denna del med psalmens avslutande bön!]

8Hur dyrbar är inte din nåd (trofasta kärlek), o Gud!
    Mänskligheten (Adams barn) tar sin tillflykt under dina vingars skugga.
9De är mättade med mat från ditt hus,
    du låter dem dricka från din flod av ljuvlighet (dina delikatesser, ditt överflöd och din glädje).
    [Ordagrant "från floden Eden", dvs. samma namn som paradiset där allt var perfekt.]
10För hos dig är livets källa (livets ursprung, källflöde),
    i ditt ljus ser vi ljus.

11Fortsätt med (sträck ut till sin fulla längd) din trofasta kärlek till dem som känner dig,
    din rättfärdighet till de rättsinniga (som har ärliga, uppriktiga hjärtan)!
12Låt inte de högmodigas fot trycka ner mig,
    eller de ogudaktigas hand tvinga bort mig.

13Där [titta, där] ligger de slagna, de som gör ondska,
    de är omkullkastade (nedkastade) och de kommer inte att resa sig.

[Meningen inleds med ett adverb "där", hebreiska "sham" som ger en dramatisk effekt: Titta där ligger de! Verbformen i meningen ändras också och antyder att de ondas fall har skett mitt framför ögonen på bedjaren. Men hur har det skett? Svaret finns i verbet "omkullkastade", hebreiska "dohu", i den andra delen av vers 13. Verbformen är passiv, vilket indikerar att det är någon som har orsakat deras fall. Gud har gripit in. Det blir helt tydligt i den sista delen av meningen som bekräftar att de inte kommer att resa sig igen och fallet är slutgiltigt!]

Psalm 37 - ABC, de ödmjuka ska ärva landet

37[Psalmen försäkrar att även om de ogudaktiga kan verka lyckas för tillfället så kommer de inte att bestå. Det finns risk att snegla på deras skenbara framgång, bli arg och kanske även frestas att överge den rätta vägen och följa deras exempel. Flera gånger uppmanar psalmen oss att inte bära på en sådan ilska, se vers 1, 7 och 8. Den orättfärdige kommer inte finnas kvar, se vers 9, 22, 28, 34, 38. Ett återkommande uttryck är att den rättfärdige ska "ärva landet", se vers 9, 11, 22, 29, 34. Tredje gången denna fras används är i vers 22, det är i mitten och centralt i psalmen. Vers 21-22 faller under den tolfte hebreiska bokstaven Lamed, som inleder psalmens andra halva.
    Psalmen har ett alfabetiskt mönster. I en sådan s.k. akrostisk stil utgår varje rad från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. Följande psalmer är akrostiska: 9-10, 25, 34, 37, 111, 112, 119 och 145. De första fyra kapitlen i Klagovisorna och Ords 31:10-31 följer också detta mönster. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbol förklarar det varför ämnet i psalmen ibland skiftar tvärt. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen.

Författare: David, troligtvis på ålderns höst, se vers 25.

Citeras i NT: Vers 11 citeras av Jesus i Matt 5:5]


1Av David.

א - Alef

Irritera dig inte (oroa och upprör dig inte) över de onda [när de verkar ha framgång],
    avundas inte de som gör det som är fel (har som livsstil att begå orättfärdiga handlingar).
2För de ska snabbt torka ihop (falla ner, klippas av) som gräs,
    och vissna som nysått gräs [som snabbt växer upp men inte har någon rot].

[Den första hebreiska bokstaven är: א - Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I dessa verser är det ordet "inte" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet är att inte uppröras över onda människor. Den hebreiska formen på "irritera" är hitpael vilket antyder att handlingen av verbet riktas inåt på personen. Det ger en nyans av en ilska som inte får utlopp. Av de närmare hundra gånger verbet används är det bara fyra som har denna verbform. Tre av dem är i denna Psalm, se Ps 37:1, 7, 8; Ords 24:19.]

ב - Bet

3[Istället för att vara fylld av negativa känslor över de ogudaktigas kortvariga framgång.]
Förtrösta(lita, luta dig emot) Herren och gör det som är gott,
    bosätt dig (var kvar) i landet och behåll (skydda, föd, vaka över) din integritet (trofasthet, ärlighet, okränkbarhet).
4Då ska du glädja dig (ha stor glädje, känna välbehag, bli tillfredsställd på alla områden) i Herren,
    och han ska ge dig vad ditt hjärta önskar (det du mest av allt önskar, han ska besvara dina böner).

[Den andra hebreiska bokstaven är: ב - Bet. Tecknet avbildar ett tält eller ett hus. Bokstaven symboliserar den plats man bor på, eller de som är i huset - sin familj. Här är det ordet "förtrösta" som börjar med denna bokstav vilket förstärker att det bara är genom att förtrösta och tro på Herren som vi får bo kvar i landet.]

ג - Gimel

5Överlämna (anförtro, rulla över) din väg (din framtid) till Herren,
    förtrösta på (lita, luta dig emot) honom och han ska agera [i ditt ställe].
6Han ska låta din rättfärdighet (ditt försvar) komma fram som ljuset [efter nattens mörker],
    och din rätt som middagssolen [då den lyser som starkast, lika öppet och tydligt kommer din rätt fram].

[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג - Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Kamelen vandrar långa sträckor utan vatten genom torra landskap och når fram till målet. Här är det ordet "överlämna" som börjar med denna bokstav vilket förstärker att Herren strider för den som överlämnar sitt liv i hans hand, se 2 Mos 14:14; Ps 34:20; Ords 16:3.]

ד - Dalet

7Var stilla inför (vila i) Herren,
    vänta tålmodigt på honom.
Bli inte upprörd (reta, irritera dig inte) på den som har [skenbar] framgång,
    en människa som utför (verkar lyckas med) onda planer.

[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד - Dalet. Tecknet avbildar en öppen dörr sedd ovanifrån. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "var stilla" börjar med denna bokstav och förstärker hur viktigt det är att inte rusa i väg för kortsiktiga vinster, utan vila i Gud i alla beslut vi tar. Här finns också en koppling till första versen att inte uppröra sig över de ondas kortvariga framgång, se Ps 37:1.]

ה - He

8Släpp vreden, överge (lämna) ilskan,
    reta inte upp dig, det leder till ondska [då blir du själv ond].
9För de onda ska bli utplånade,
    men de som sätter sitt hopp till (väntar på) Herren (Jahve)
    de ska inta (ärva) landet.

[Den femte hebreiska bokstaven är: ה - He. Tecknet avbildar ett fönster. Det symboliserar att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet "släpp" som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt det är att ha Guds perspektiv, att inte ta rätten i egna händer och hämnas, se Rom 12:19; 5 Mos 32:35. En dag kommer varje människa att stå inför Gud på domens dag, se Dan 7:9-10; Upp 20:11-15; 2 Pet 3:9.]

ו - Vav

10Och ännu en liten tid, och den ogudaktige är borta,
    du kan söka (noggrant leta efter honom) där han fanns, men han är borta.
11Men de ödmjuka (förtryckta) ska inta (ärva, äga) landet,
    och glädja sig (ha stor glädje, känna välbehag, bli tillfredsställda på alla områden) i stor frid

[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו - Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden "och", "men" osv. börjar med "vav". Ordvalet förstärker sambandet till föregående stycke i vers 9, Gud kommer att gripa in, det kommer att ske ett skifte där de ödmjuka ska ärva landet. Något som Jesus försäkrar kommer att ske när han citerar från vers 11, se Matt 5:5.
    Att vara ödmjuk innebär inte att vara svag och menlös. Utifrån sammanhanget i denna Psalm definieras en ödmjuk person som någon som kan släppa vreden och lita på att Gud kommer ge en rättvis dom, se vers 8 och även Rom 12:19. Inom judendomen definieras ödmjukhet utifrån det parallella uttrycket i Ps 22:27 "den som söker Gud". Att vara ödmjuk är att söka Herren. Mose var ödmjuk, se 4 Mos 12:3, och Jesus hade ett ödmjukt hjärta, se Matt 11:29. Ordet ödmjuk används i Amos 2:7 när någon blir exploaterad och kränkt i rätten. En konsekvens av att de orättfärdiga regerar är att den ödmjuke då kommer att bli betryckt och kanske ses som "svag" eftersom han inte hämnas och ger igen med samma mynt. Detta är just temat här i Psalm 37. Att vara ödmjuk handlar om att kontrollera sina känslor, inte ta rätten i egna händer, inte vara arrogant och högmodig, göra ett medvetet val och böja sig inför Gud och söka honom.]

ז - Zajin

12Den ogudaktige konspirerar (gör upp onda planer) mot den rättfärdige,
    och de gnisslar tänder [ett tecken på outtalad fiendskap och hat] mot honom. [Ps 35:16]
13men Herren (Jahve) [är inte förfärad, han] ler,
    för han vet (ser) att hans dag kommer.
    [Hans dag kan syfta på Herrens dag eller den dag då den ondes planer och makt stoppas.]

[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז - Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Ordet "konspirerar" börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att agera. Det finns även koppling till nästa grupp som visar på vad som kommer hända med de ogudaktiga. Både vers 14 och 15 börjar med ordet svärd, och beskriver hur det vänds och går in i deras eget hjärta. Det nästföljande stycket, vers 14-15, är också längre än normalt och har tre rader istället för två.]

ח - Chet

14De ogudaktiga drar svärdet,
och spänner sin båge,
för att fälla den som är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig Gud],
    för att slakta dem som går på rätta vägar (lever ett rättfärdigt liv).
15Deras svärd ska tränga in i deras eget hjärta,
och deras bågar ska brytas sönder.

[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח - Chet. Tecknet avbildar ett staket. Ordet "svärd" börjar med denna bokstav och återfinns både i vers 14 och 15. Stycket formar en kiasm där svärd och båge ramar in. De ogudaktigas mål är inte bara att fälla utan att helt förgöra den som vill följa Gud. Dock vänds deras vapen mot dem själva och de förgörs.]

ט - Tet

16Bättre det lilla den rättfärdige har,
    än de många ogudaktigas överflöd (tumult, oväsen, turbulens).
17För de ogudaktigas makt (kraft, ordagrant "armar") ska smulas sönder,
    men Herren (Jahve) upprätthåller ständigt de rättfärdiga.

[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט - Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg, eller en människa som har böjt sig i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott, antingen rebelliskhet eller godhet. Den här versen börjar med ordet "bättre" och förstärker hur det är bättre att böja sig inför Herren och lita på honom. Ordet för armar används också bildligt om kraft och makt, verbformen förstärker ironin att de trolösa inte kan bära allt sitt överflöd i sina armar. Detta speciella ord för "överflöd" har flera betydelser. Huvudbetydelsen är tumult, oväsen och larm. Det används om ljudet av en stor armé och beskriver i detta sammanhang ett kaosartat överflöd, Jer 47:3. Slutsatsen är att om Herren bär dig, räcker det med lite. Däremot om Herren inte gör det, räcker inte ens ett överflöd av rikedom.]

י - Jod

18Herren (Jahve) känner (vet) de uppriktigas dagar (han tar hand om de helhjärtade) [Ps 18:24],
    deras arv består för evigt.
19De ska inte komma på skam i svåra (onda) tider,
    i tider av hunger ska de bli mättade [2 Mos 16:8].

[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י - Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Vers 18 börjar med tre ord som alla börjar med jod. I hebreiskan är de i ordningen "känner", "Herren" och "dagar". Herren är aktivt involverad i den troendes liv. Han är dagligen involverad i den som lever med integritet och Gud förser med dagligt bröd, se Matt 6:11.]

כ - Kaf

20För de gudlösa förgås,
    de som hatar Herren (Jahves fiender).
Som de mest dyrbara ängarna försvinner de,
    i rök försvinner de.

[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ - Kaf. Tecknet avbildar en utsträckt hand. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också att ta emot. I denna vers börjar ordet "för" med denna bokstav och binder ihop med tidigare stycken som handlat om hur Gud mättar trots tider av hungersnöd. I den andra raden som består av fem hebreiska ord börjar fyra av dem med bokstaven kaf, det är bara "rök" som inte gör det. Ordet kan både tolkas "i rök" eller "som rök", i så fall betecknar det flyktigheten i de ogudaktigas liv. Ordet för "äng" är det ovanliga hebreiska ordet "karim", troligen valt eftersom det börjar med k. En av kopplingarna till tidigare stycken kan vara att bördiga fält brinner upp, vilket orsakar hungersnöd. Även i nästa vers fortsätter samma tema. Det är i svåra tider människor behöver låna och skuldsätter sig.]

ל - Lamed

21Den ogudaktige lånar och betalar inte tillbaka,
    den rättfärdige är generös (känner sympati, är barmhärtig) och ger [lånar ut frikostigt, se vers 26].
    [Verbformerna beskriver ett vanemässigt beteende.]
22För de som välsignas [av Herren] ska inta (ärva, äga) landet,
    men de som förminskas (förringas, förbannas) ska utplånas.

[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל - Lamed. Tecknet avbildar en oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet "lånar" med denna bokstav. Det finns två ord som översätts till förbanna. Det ord som används som motsats till välsigna är "arar". Här används inte det ordet utan "qalal" som snarare berör effekten av att något förminskas. Välsignelsen adderar medan motsatsen är att förminska.]

מ - Mem

23Med Herren blir stegen hos en stark man (stridsman, en man i sin bästa ålder) fasta (de är förberedda),
    och han [Herren] gläds över (är känslomässigt engagerad, har behag i) hans väg.
    [Sista raden kan också översättas: "han, den starke mannen, gläder sig i Herrens väg."]
24Även om han faller (misslyckas) ska han inte störta ner (ligga kvar, bli utkastad)
    för Herren upprätthåller (stöder) kontinuerligt hans hand.

[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ - Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I hebreiskan börjar de två första orden med Mem. Först kommer "Med" Herren följt av ett ovanligt ord för "steg", det har nyansen av att marschera i takt eller en procession. Bland alla jordens folk ser Gud, och gläder sig över den som vandrar rättfärdigt, i takt med Guds vilja.]

נ - Nun

25Jag har varit ung och nu är jag gammal,
    men jag har ännu inte sett den rättfärdige övergiven (utan stöd)
    eller deras barn (avkomma) behöva tigga bröd.
26Han är alltid (alla dagar är han) barmhärtig (generös) och lånar ut [utan ränta],
    och hans barn (avkomma) är välsignade.

[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ - Nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro, och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med fisk och en orm. I denna vers börjar ordet "ung" med denna bokstav. Användandet i detta stycke förstärker hur Gud är trofast i generation efter generation. Enligt lagen ska inte ränta tas ut för lån, se Ps 15:5; 2 Mos 22:25. Att låna ut pengar kan ses mindre generöst än att ge, men det är inte alltid sant. Ett lån ger större värdighet för mottagaren, se även Matt 5:42; Luk 6:35.]

ס - Samek

27Vänd dig bort från ondska och gör gott,
    och du ska få bo kvar för alltid.
28För Herren (Jahve) älskar det rätta,
    han överger inte sina fromma.

[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס - Samek. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd, support, stabilitet. I den här versen är det ordet "Vänd" som börjar på denna bokstav. Nyckeln till frid är att aktivt vända sig från ondska, och aktivt sträva efter det som är gott. Det ger en stabil frid.]

ע - Ajin

De blir bevarade för evigt (lång tid),
    men de ogudaktigas barn (avkomma) blir utplånade.
29De rättfärdiga ska inta (ärva, äga) landet,
    och för evigt bo där.

[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע - Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Det symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "för evigt" som börjar med denna bokstav. Ordet har en preposition, "le", men ordets rot börjar på Ajin. Det första ordet som verkligen börjar på Ajin är det sista ordet i vers 29, "där". Placeringen illustrerar hur vi behöver ha Guds tidsperspektiv. Den ogudaktige kan verka ha framgång här på jorden, men han förgås, bara den rättfärdige har ett evigt hopp.]

פ - Pe

30Den rättfärdiges mun yttrar visdom (talar vishet i låg ton),
    hans tunga säger det som är rätt (kan avgöra och ta rätta juridiska beslut).
31Hans Guds undervisning (lag, hebreiska "Torah") finns i hans hjärta,
    hans fötter snubblar inte (tappar inte fotfästet).

[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ - Pe. Tecknet avbildar en öppen mun med en tunga i. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "mun" som börjar med den bokstaven, och förstärker hur stycket handlar om att tala.]

צ - Tzade

32Den ogudaktige håller utkik (är som en vaktpost som aktivt spejar) på den rättfärdige,
    och söker ett tillfälle att döda honom,
33Herren (Jahve) överlämnar inte honom i hans [den orättfärdiges] hand (våld),
    och låter inte honom bli dömd när han ställs inför rätta.

[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ - Tzade. Tecknet avbildar en fiskkrok och symboliserar ofta rättfärdighet och en rättfärdig man, hebreiska "tzaddik". Ordet "håller utkik" börjar med denna bokstav. Som generell regel överlämnar inte Gud en rättfärdig i ogudaktigas våld, men det finns exempel där det skett. Abel dödades av Kain och Nabot fälldes i en korrupt rättegång, se 1 Mos 4:8; 1 Kung 21:13; Heb 11:36-40. Den sista raden har flera perspektiv. Gud låter generellt sett inte den rättfärdige bli dömd. Det finns också ett längre perspektiv. Den orättfärdige "spejar" här i jordelivet, men den rättfärdige ser längre. I den slutgiltiga domen kommer Gud döma alla människor rättvist, se 2 Kor 5:10.]

ק - Qof

34Vänta(sök ivrigt, bind dig samman med) Herren (Jahve),
    håll dig på hans väg.
Han ska upphöja dig till att inta (ärva, äga) landet,
    du kommer att få se (bevittna) de ogudaktiga bli utplånade.

[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק - Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud. Det symboliserar ofta att stå bakom någon. I den här versen är det ordet "vänta" som börjar på den bokstaven. Det förstärker att Herren finns nära den som söker och väntar på honom.]

ר - Resh

35Jag såg en gudlös, en hänsynslös (kallblodig våldsverkare),
    han bredde ut sig (exponerar sig, blir naken) som ett inhemskt (icke flyttat) grönskande träd [som rotat sig väl].
36Man jag gick förbi igen, och han var borta,
    jag sökte efter honom, men han kunde inte bli funnen.

[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר - Resh: Tecknet avbildar framsidan av ett huvud och symboliserar att se. Ordet "såg" börjar på den bokstaven. Det tillsammans med att sista ordet i vers 34 är "se" förstärker versens tema att titta på vad som händer med den ogudaktige. Ett av psalmens huvudord är just den ogudaktige, hebreiska "rasha", som börjar med hebreiska bokstaven R - Resh. Det finns också en intressant språklig detalj som förstärker att den ogudaktige är borta. Från och med frasen "håll dig på hans väg" i vers 34 fram till "och han var borta" i vers 36 är det 15 hebreiska ord. Alla dessa innehåller bokstaven "Resh" någonstans i ordet. Däremot den sista frasen "jag sökte efter honom, men han kunde inte bli funnen" består av fem hebreiska ord där inget av dem har bokstaven "Resh". En språklig detalj som förstärker att på samma sätt som bokstaven Resh inte längre finns i något ord, kan den ogudaktige inte hittas!]

ש - Shin

37Observera (betrakta noggrant) den oskyldige (den som är ren och vill leva rätt), se på den uppriktige (den ärlige, som vandrar rakt fram på Guds väg),
    för det finns en framtid för fredens (fridens) man.
38Men överträdarna (de som gör uppror), ska alla förgås,
    de ogudaktigas framtid skärs av (utplånas).

[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש - Shin. Tecknet avbildar en tand, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I detta stycke är det ordet "observera" som börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att ge den oskyldige som söker frid en framtid.]

ת - Tav

39Men frälsningen (segern) för de rättfärdiga kommer från Herren (Jahve),
    han är deras tillflykt (beskydd) i tider av brist (torka, nöd).
40Herren (Jahve) hjälper dem och befriar dem,
    räddar dem från de gudlösa och frälser dem,
    eftersom de tar sin tillflykt i honom.

[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת - Tav. Tecknet föreställer en punkt, signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "frälsning" börjar nästan med denna bokstav. Det har ett prefix "vav" som binder ihop med föregående vers, se vers 10-11. Huvudordet är det ovanliga "tesua" som börjar på "Tav". Genom hela psalmen har det funnits en förväntan på frälsning, och nu för första gången nämns den. Som sista punkten är det en lämplig signatur som avslutar detta akrostiska mönster i denna psalm. Vi anar också hur denna frälsning finns i Jesu hebreiska namn Yeshua.]

Psalm 38 - Lidande och synd

38[Psalmisten är hårt ansatt. Han tillrättavisas av Gud på grund av personlig synd, och plågas av fiender. I detta mörka tillstånd ber han till Herren att befria honom. Hans hopp står till Herren som han bekänt sina felsteg inför.
    Den hebreiska konjunktionen "ki", oftast översatt "för" eller "ty", finns sju gånger i psalmen. Den ger orsaken till bönen, se vers 3 och 8; orsaken till plågan, se vers 5 och 18; och orsaken till psalmistens respons, se vers 16,17 och 19.
    De akrostiska psalmerna 34 och 37 ramade in fyra psalmer som handlade om oskyldigt lidande, se Psalm 34-37. Direkt efter dessa psalmer följer nu fyra psalmer om skyldigt lidandet, se Psalm 38-41. Vetskap om denna uppdelning hjälper den som lider att kunna be och applicera "rätt" psalm beroende på om lidandet drabbat av omständigheter som personen inte kan rå över eller orsakats av egna medvetna felsteg.

Författare: David]


1En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David, till påminnelse [för att få Guds uppmärksamhet].

[Den grekiska översättningen har också med tillägget: "för den sista tiden".]

2Herre (Jahve), straffa (tukta, tillrättavisa) mig inte i din vrede,
    disciplinera mig inte i din glöd!
3För dina pilar har trängt in i mig,
    din hand ligger tung på mig.
4Hela min kropp är sjuk (inget är friskt) på grund av din vrede [straff],
    inte ett ben är helt (hela mitt inre är trasigt) på grund av min synd (mina felsteg).
5För mina felsteg (synder, skulder) överväldigar mig (rör sig över mitt huvud)
    [som flodvågor som håller på att dränka mig];
    de är som en tung börda [omöjlig att bära].

6Mina sår stinker och varar (är infekterade, rinner),
    på grund av min dårskap (oförstånd, galenskap, otålighet).
7Jag går krokig och böjd,
    hela dagen går jag sörjande.
    [Lidandet beskrivs med de yttre tecknen, krokig och böjd, och går vidare med ett inre känslomässigt tillstånd av sorg.]
8För mina höfter brinner av smärta (feber, skam),
    hela min kropp är i obalans.
9Jag är svag (förlamad) och svimfärdig (helt krossad på insidan),
    jag jämrar mig (ropar, ordagrant "ryter" som ett lejon) i mitt hjärtas ångest.

10Herre (Adonai), inför dig [helt öppet] är all min längtan,
    min klagan (mitt suckande) är inte dold för dig.
    [Texten indikerar ett tydligt underförstått: "Nej, den är verkligen inte dold!"]
11Mitt hjärta slår-slår (slår häftigt, vandrar bort), min kraft har övergett mig
    mina ögons ljus, även det är borta från (inte med) mig.

[Ordet för "slår" är hebreiska "sahar". Formen här är unik, de två sista bokstäverna upprepar sig vilket ger ett nytt ord: "sahar-har". Det nya ordet kan kanske indikera ett hastigt, upprepat och ovanligt hjärtslag. Grundordet har också betydelsen att vara på vandring, och används om köpmän, eftersom de reser fram och tillbaka med varor, se 1 Mos 23:16. Även den betydelsen att vara på vandring kan antydas, och då bildligt för hur hjärtat har vandrat bort, kraften har övergett mig och det är tomt på insidan.
    Eftersom både hjärta och ögon nämns i denna vers, är den primära betydelsen av uttrycket "mina ögons ljus som är borta" försämrad syn, se 1 Sam 3:2. Samtidigt anas också uttryckets mer abstrakta syftning på förlorad livsenergi, se 1 Sam 14:27; Ps 13:4; Matt 6:22, och det finns även en koppling till sorg och gråt, se Ps 6:8; Job 17:7.]


[Nu förändras fokus. Hittills har det bara handlat om psalmisten och Gud. Nu kommer även vänner och fiender in i bilden.]

12Vänner (de jag älskar och de som älskar mig) och de som står mig nära,
    håller sig undan för min plåga.
Mina närmaste håller sig på avstånd,
     13de som står efter mitt liv lägger ut snaror.
De som vill mig ont talar om min undergång,
    hela dagen lång talar de oärligheter (sviker, ger falska löften).

14[Nu beskrivs hur psalmisten hanterar dessa attacker:]
Men jag är som en döv, som inte kan höra,
    som en stum, som inte kan öppna sin mun.
15Jag har blivit som en man som inte hör,
    oförmögen att argumentera emot dem.

16För jag sätter mitt hopp till (väntar ivrigt på, fokuserar min blick mot) Herren (Jahve),
    du ska svara mig Herre (Adonai), min Gud (Elohim).
17För jag säger (tänker, ber): "Låt dem inte få glädja sig över mig,
    låt dem inte fira när min fot vacklar [på den smala vägen]."
18För jag är redo att falla [jag står på klippkanten],
    och min smärta (sorg, själsliga bedrövelse) är ständigt närvarande (framför mig).
19För jag bekänner min skuld,
    jag är orolig (bekymrad, ängslig) på grund av min synd (mitt felsteg).

20Mina fiender lever, och är många (mäktiga),
    de som utan orsak hatar mig ökar i antal.
21De som lönar gott med ont,
    anklagar (attackerar) mig, bara för att jag strävar efter (följer) det som är gott.

[Psalmen avslutas som den började med en bön. På samma sätt som i vers 2 är det två negationer. Den tredje raden och det sista verbet blir positivt, och ber inte bara om ett ingripande, utan ett ingripande nu, se vers 23.]

22Överge (lämna) mig inte Herre (Jahve),
    min Gud (Elohim), var inte långt borta (stanna inte borta) från mig.
23Skynda till min hjälp [nu på en gång],
    min Herre (Jahve), min frälsning.

[Psalmen avslutas med ett desperat rop på hjälp. Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Yeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]

Psalm 39 - Lär mig att livet är kort

39[David har kommit till insikt om hur kort livet är och kastar sig mot Gud som är hans enda hopp. Situationen liknar den i Psalm 38: Tystnad i närvaro av andra, se Ps 38:13-14; 39:3; Guds handlande mot synd, se Ps 38:2-4; 39:10-12; Gud som enda hoppet, se Ps 38:16, 22, 23; 39:8. Fokus är dock lite olika. I Psalm 38 hade sjukdomen exponerat synd och behovet av förlåtelse. I Psalm 39 har sjukdomen gjort att livets bräcklighet blivit uppenbar. Bönen mynnar ut i en längtan om en ljusare tid innan livet är slut, se vers 14.

Författare: David, troligtvis när han är äldre. Frasen "främlingar och gäster", se vers 13, återfinns i 1 Krön 29:15. Där har David på ålderns höst avslutat en insamling till tempelbygget som hans son ska genomföra.

Citeras i NT: Orden "gäst och främling" i vers 13 citeras i Heb 11:13; 1 Pet 2:11.]


1Till den strålande (rena, trofasta) ledaren [psalmen är skriven för lovsångsledaren för tempelmusiken, men har även messianska undertoner], till (för) Jedutun. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David.

[Jedutun var en av de tre stora sångledarna på David och Salomos tid, se 1 Krön 16:41, 42; 2 Krön 5:12.Han omnämns i tre psalmer, denna och Ps 62:1; 77:1. Det finns även en Jedutun några hundra år senare på Josias tid, se 2 Krön 35:15. Namnet kommer från ordet "yada" som betyder "prisa". Frasen "för Jedutun" betyder ordagrant "för lovprisning". Inom judendomen tolkas det som om det rör en viss typ av instrument som Jedutun använde. På samma sätt som olika artister förknippas med olika musikstilar idag, kan frasen indikera en speciell känsla eller stil som Jedutun och hans kör hade.]

Jag var tyst

2Jag sade: "jag ska vaka över mina vägar (mitt liv, mina beslut),
    så att jag inte syndar med min tunga;
jag ska tygla (sätta munkavle för) min mun,
    så länge den ogudaktige är framför mig (i min närhet)."
3Jag blev stum (bunden), i tystnad (stilla) [inför mina fiender],
    jag sade ingenting, inget gott.

[Psalmen inleds med att David har beslutat sig för att vara tyst, i alla fall för en period. Även om det finns uppmaningar i Ordspråksboken att avhålla sig från att tala är beslutet att vara helt tyst ett ovanligt förhållningssätt. Lovprisning i Psaltaren karaktäriseras av att skapa ljud. Psaltaren avslutas med att Allt som andas ska prisa Herren, se Ps 150:6! Frasen "inget gott" kan antingen tolkas som att David höll tillbaka och inte ens sade det som var gott. Det kan också vara en beskrivning att när han var tyst, så var det inte något gott. Utifrån fortsättningen verkar frasen beskriva att det inte var bra att vara tyst.]

Min smärta, den upprördes,
     4mitt hjärta blev brinnande inom mig (jag blev arg på insidan).
När jag mumlade (tänkte på det) brann en eld,
    jag talade med min tunga.

Lär mig förstå att mina dagar är räknade

5Herre (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk),
    hjälp mig att förstå mitt slut (att jag en gång ska dö),
    att mina dagar snart är räknade. [Hjälp mig att ta tillvara varje dag.]
    Låt mig inse hur kort (flyktigt) mitt liv är.
6Se, mina dagar är som några korta handsbredder.
    [Dåtidens minsta längdmått, bredden av fyra fingrar, ca 8 cm.]
    En människas livslängd är ingenting från ditt perspektiv.
Ja (det är verkligen så att), även i sina bästa dagar (när allt verkar säkert och lugnt)
    är människan ändå bara en vindfläkt.
    [En livslängd är bara ett andetag. Jesus använder liknande liknelser, se Matt 6:26-30; Luk 12:24-26.]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts.]

7Ja (det är verkligen så att), människorna passerar genom livet som en skuggbild (som i ett stumt skådespel).
    Ja (det är verkligen så att), de samlar på sig värdelösa rikedomar
    utan att veta vem som en gång ska få dem.

Bön - du är mitt enda hopp

8Så nu, vad ska jag sträva efter (vänta på, sätta mitt hopp till) Herre (Adonai, fokus på Guds storhet och makt)?
    Du är mitt enda hopp (jag ser med förväntan fram mot vad du ska göra)!

[Det finns en parallellism och en kontrast mellan de två raderna i vers 8. Verbet "qawah", översatt "sträva efter", i första raden och substantivet "tohelet", översatt "hopp" i andra raden är synonymer. Men de används som en kontrast. Först ställs en fråga vad en människa ska söka och sträva efter. Svaret på den gavs i föregående vers och visade sig vara ingenting. Denna värld är en skuggbild och samlade rikedomar försvinner, se vers 7. Det krävs ett paradigmskifte och psalmisten skiftar från "vad" till "vem". Istället för att vänta på någonting materiellt vänds hoppet till en person. Insikten om att livet är kort ger inte slutsatsen att försöka njuta av det så mycket man kan så länge man kan. Istället leder det till Gud. Han ger fullständig tillfredsställelse både i detta jordeliv och i evighet.]

9Befria mig från mina överträdelser (medveten rebelliskhet mot Gud),
    låt mig inte bli hånad (förnedrad) av dårar (oförnuftiga).
10[Nu återgår temat till orsaken till tystnaden i vers 2-3, ordet "stum" från vers 3 upprepas.]
Jag är stum (bunden), öppnar inte min mun,
    för det är du som har gjort det.
11Vänd bort din plåga från mig,
    jag går snart under på grund av din tillrättavisning (din hands slag).
12När du tuktar någon för hans skuld (synd),
    och förtär som en mal det han älskar.
Ja (det är verkligen så att), alla människor är bara ett andetag (som en vindpust).

[I vers 7 talades om rikedomar. Det var vanligt att man byggde förrådsbyggnader för att samla dåtidens investeringar som var konstföremål i metall som rostade, och dyrbara kläder som mal förstörde. Jesus använder samma bild av den jordiska rikedomens flyktighet som rostar och mal äter upp, se Matt 6:19-21.]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts.]

13Hör min bön, o Herre (Jahve),
    lyssna på mitt rop (i kval, djup vånda),
    var inte tyst vid mina tårar;
för jag är en främling hos dig,
    en temporär gäst som alla mina förfäder.

[Det finns ett rabbinsk uttryck som beskriver tre typer av böner, i ökad grad av intensitet: tyst bön, bönerop med hög röst och slutligen tårar. Tårarna är det starkaste uttrycket för bön. Det finns ingen stängd dörr som inte tårar kan tränga igenom står det i en kommentar i Mishna, som är de judiska tolkningarna av lagen, se Berachot 32b. Uttrycket "främlingar och gäster" har sitt ursprung från 1 Mos 23:4, där Abraham köper ett markområde i Hebron för att begrava sin hustru Sarah. Gäst och främling beskriver också människans flyktighet och korta tid på jorden, se 1 Krön 29:15; Heb 11:13; 1 Pet 2:11. I 3 Mos 25:23 äger Gud landet och israeliterna är "främlingar och gäster hos Gud". Utifrån hela sammanhanget i hela kapitlet i 3 Mos 25 framträder ännu en poäng. På samma sätt som israeliterna skulle ta hand om främlingen finns en önskan hos David att Gud ska ta hand om honom.]

14Vänd bort din blick från mig, så jag kan le igen,
    innan jag går bort och inte finns mer [innan jag dör, och inte finns kvar på jorden].

[Paradoxalt är psalmens sista önskan att Herren ska vända bort sin blick från David. Det verkar motsäga önskan i vers 13 om att höra hans bön och se hans tårar. Dock förstår vi att David rannsakar sig själv och sin skuld, se vers 9. Det finns likheter med Job som har samma önskan om att Gud inte ska se, syna och pröva, se Job 7:19; 9:27; 10:20; 14:6. Herrens hand som tillrättavisade i vers 11 var olidlig, så David önskar en lättnad. Den grekiska översättningen översätter "låt mig gå" och "bespara mig" din blick. Innebörden är troligtvis ett uttryck för att han nu tycker att det räcker med prövningar. Det är intressant att i nästa psalm befinner sig David i en djup mörk grop, oförmögen att ta sig upp själv. Där griper Gud in och lyfter upp honom och ger honom en ny sång, se Ps 40:1-4.
    Den första boken i Psaltaren, psalm 1-41, närmar sig sitt slut. På samma sätt som den ofta handlar om Davids liv, handlar flera av dessa sista Psalmer om Davids ålderdom och sjukdomar, se Ps 37:25; 38:4, 8, 11. Psalmen har konstaterat att livet är kort. David har accepterat döden, men det betyder inte att han ger efter för hopplöshet. Det finns en önskan och bön att få glädja sig åt livet och få "le" igen.
    Eftersom israeliterna hade en tro på människans fortsatta existens i dödsriket, Sheol, är det inte troligt att de sista orden "jag inte finns mer" skulle syfta på ett tillstånd av icke-existens. Bibeln är tydlig med att det finns en dubbel utgång, evigt liv och evig död, se Dan 12:2; Matt 25:46; Joh 3:16. Psalmen avslutas med en önskan om Guds ingripande här medan David ännu levde, se Ps 6:5-6.]


Psalm 40 - Räddad

40[Citeras i NT:
Vers 7-9, citeras i Heb 10:5-7
Vers 18 i Matt 5:3

Författare: David]


1Till den strålande (rena, trofasta) ledaren [psalmen är skriven för lovsångsledaren för tempelmusiken, men har även messianska undertoner]. Av David, en psalm (sång ackompanjerad på strängar).

Tacksägelse för befrielse

2Jag sökte tålmodigt (väntande, väntade jag ivrigt på) Herren (Jahve),
    och han böjde sig till mig,
    och hörde mitt rop på hjälp (under djup vånda).

[Versen inleds med att verbet sökte upprepas två gånger, det första i infinitiv form. Ordagrant blir det "sökande jag sökte". Upprepningen förstärker sökandet. Ordet för söka är "qawah" som också betyder att aktivt vänta. Det har även betydelsen att tvinna sig samman som en tråd. Det är en fin bild på en aktiv väntan där den som söker honom blir sammanflätad med Gud. Ordet för "rop" är ett ganska ovanligt hebreiskt ord "sawah", används också i Ps 39:13 och kopplar ihop hur denna Psalm blir ett bönesvar.]

3Han drog mig upp ur fördärvets (tumultets) grop (grav, cistern, brunn),
    ur den leriga djupa dyn.
Han ställde mina fötter på en klippa (hebreiska "sela", en hög och ointaglig bergskam, bergsklyfta, skreva),
    han gjorde mina steg fasta.

[Jeremia kunde säkert relatera till sin situation när han hissades ner i en vattencistern i Jerusalem några hundra år senare, se Jer 38:6-7. Ordet för "fördärv" är ovanligt och beskriver också vågors dån och brus. Bilden skiftar helt i versens andra del. Det är inte bara en temporär räddning till en klippavsats, utan ett högt berg. Att bestiga ett sådant berg är i sig riskfyllt, men Herren gjorde stegen fasta. Ordet för steg används ofta om vandringen med Gud, se Ps 17:5; 37:31; 44:18; 73:2, och ger också en antydan om att Herren inte bara räddade psalmistens fysiska liv utan att även hans andliga vandring med Gud förblev intakt.]

4Han lade i min mun en ny sång,
    en lovsång till vår Gud (Elohim).
Många ska se och frukta (vörda, ära),
    och förtrösta (lita) på Herren.

[Ordet för se är "yiru" och frukta är snarlika "yirau" och följer varandra naturligt. Här uttrycker David en bön och önskan att många ska se vad Gud har gjort, och själva få tro och förtröstan på att Herren vill göra samma sak för dem.]

5Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den stridsman (en man i sin bästa ålder) som valt att göra Herren (Jahve) till sin trygghet,
    som inte vänder sig till de stolta och de som viker av till lögn [avgudar].

6Herre min Gud,
    du har gjort så många fantastiska under
    och har så många planer för oss.
Ingen kan mätas med dig.
    Om jag skulle försöka tala och berätta om dem alla,
    så går det inte, de är fler än man kan räkna.

7Slaktoffer och matoffer kan inte tillfredsställa dig (det är inte vad du främst vill ha).
    Du har gett mig förmågan att höra och lyda,
    du frågar inte efter brännoffer och syndoffer.
8Därför säger jag:
    "Här är jag [jag kommer som jag är och överlämnar mig till dig].
    I bokrullen står vad jag ska göra. 9Jag vill göra din vilja (behaga dig), min Gud.
    Din undervisning (lag, hebreiska Torah) är i mitt hjärta."

[Vers 7-9 citeras i Heb 10:5-7.]

10Jag har predikat de glada nyheterna om din rättfärdighet,
    i den stora församlingen (alla de som tillber i templet).
Jag håller inte tillbaka några ord,
    du Herre vet att det är sant.
11Jag har inte dolt din rättfärdighet i mitt hjärta,
    utan har talat om din trofasthet och frälsning (räddning).
Jag har inte undanhållit din trofasta kärlek och sanning
    från den stora församlingen.

12Herre, du kommer inte att hålla tillbaka
    din barmhärtighet (oändliga nåd) mot mig.
Låt din nåd (trofasta kärlek) och din sanning (ärlighet, trofasthet)
    alltid bevara mig.

[Begreppet "nåd och sanning", hebreiska "chesed ve emet" hör alltid ihop och finns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, och sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, men nåden kommer alltid först. Ordet för barmhärtighet är "rahamim" som bara förekommer i plural och visar på Guds oändliga nåd, se Ps 25:6.]

13För ondska [plural] har omringat mig,
    mer än jag kan räkna.
Mina skulder (felsteg, synder) har hunnit ifatt mig,
    och jag kan inte se;
de är fler än mina huvudhår,
    mitt hjärta sviktar (mitt mod lämnar mig).

[Ordet ondska är i plural. I närmsta kontext syftar det på skulder. Det hebreiska ordet "awon" har betydelsen att "vika av från vägen". Det beskriver ett handlingsätt där man överträtt Guds lag, men också den skuld som felsteget innebär. Eftersom psalmen har messianska undertoner så finns det inget som hindrar att den kan appliceras på Jesu syndfria liv. Eftersom ondska är i plural är det inte bara skulden/synden som omringar, utan även hotande yttre fiender, se vers 15.]

Avslutning - fortsatt angelägen bön

14[Vers 14-18 avslutar psalmen och blir på nytt en bön för att Gud ska gripa in. Stycket återfinns som en separat psalm i snarlika ordalag i Psalm 70.]

Jag ber dig Herre, befria mig! Herre,
    skynda dig och kom till min hjälp!
15Må skam och förvirring drabba dem
    som försöker ta mitt liv.
Må de som önskar mig olycka (har sin glädje i att skada mig)
    vika tillbaka och bli offentligt förödmjukade.
16Må de som ropar: "haha" (driver med mig, hebreiska "eha", ett uttryck för skadeglädje),
    tvingas fly på grund av sin förödmjukelse.

17Må alla som söker dig
    vara glada och jubla i dig.
Må de som älskar din befrielse alltid säga:
    "Herren är stor (han ska lovas, upphöjas)."
18Jag är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig Gud],
    men Herren tänker på mig (planerar för min framtid och har omsorg om mig). [Matt 5:3]
Du är min hjälp och min befriare.
    Min Gud dröj inte.

Psalm 41 - En bön från sjukbädden

41[Detta är den sista psalmen i den första av de fem böckerna i Psaltaren. De binds ihop genom att de börjar med samma ord, välsignad, se Ps 1:1.

Citeras: Jesus citerar från vers 10 när han talar om förrädaren Judas, se Joh 13:18.

Författare: David]


1Till den strålande (rena, trofasta) ledaren [psalmen är skriven för lovsångsledaren för tempelmusiken, men har även messianska undertoner]. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David.

2Välsignad är den som ser (reflekterar, agerar och på ett vist sätt hjälper) den fattige [singular];
    på den onda dagen ska Herren (Jahve) rädda honom.

[Det hebreiska ordet "sakal" betyder både att fysiskt se något, men också själva processen att tänka och fundera över situationen och slutligen också att agera. Ordet fattig är i singular. Här avses inte alla fattiga i hela världen, utan en specifik person och dess unika situation. Bibeln blir personlig och får oss att tänka, vem i min närhet är den fattige? Det handlar om att sätta sig in i personens behov och utifrån det göra en vis bedömning av vad den andra personen bäst blir hjälpt av. Det kan innebära allt från undervisning, praktisk och ekonomisk hjälp men också bön och att räkna med Guds ingripande, se Apg 3:6. Den andra delen "på den onda dagen ska Herren rädda honom" tolkas ibland som att det syftar på den som ser den fattige. Det blir i så fall en Gudsbild där man kan "köpa sig" frälsning. Troligare, även textmässigt, är att det är en uppmaning att se hur Gud har omsorg och räddar den fattige, ett sådant exempel är Lasarus, se Luk 16:19-31.
    Eftersom Jesus citerar från psalmen, och den har messianska undertoner i inledningen, kan vi även se en djupare innebörd här. Vi uppmanas att se, studera och begrunda Jesu liv. Han var rik men blev fattig för vår skull, se 2 Kor 8:9. Gud grep in och gjorde så att Jesus uppstod, se Apg 10:40.]


3Herren ska bevara honom och upprätthålla (återge) hans liv,
    han ska kallas välsignad i landet.
Inte ska du överlämna honom åt hans fienders vilja.
     4Herren ska upprätthålla honom på sjukbädden;
    i hans lidande förvandlar du hans bädd.

5Jag säger Herre (Jahve): "Visa nåd mot mig;
    hela min själ (mitt liv), för jag har syndat mot dig.
6Mina fiender talar ont om mig:
    'När ska han dö och hans namn utplånas?
7Om han kommer på besök,
    då talar han tomhet.
Hans hjärta samlar på ondska;
    när han går ut, sprider han det.'

8Tillsammans viskar alla mina ovänner om mig,
    de smider onda planer mot mig.
    [Viskar är hebreiska "lehesh", ett onomatopoetiskt, ljudhärmande ord som låter som en orms väsande ljud, se även Jak 3:5-10.]
9[De säger om mig:] 'Något ondskefullt har sköljts över honom,
    han ligger där och reser sig aldrig mer.'

[Ordet "ondskefullt" är hebreiska ordet "belial". I Qumranskrifterna framställs Belial som en person vilken är Guds fiende som lockar till avfall. Paulus använder ordet i den betydelsen när han retoriskt frågar vilken samhörighet Kristus kan ha med Beliar, se 2 Kor 6:15.]

10Ja, min vän,
    en som jag litade på,
en som åt mitt bröd [vid samma måltidsbord],
    lyfter sin häl mot mig (förråder mig)."

[Jesus citerar denna psalm under den sista måltiden och refererar till Judas, se Matt 26:23; Mark 14:18; Luk 22:21; Joh 13:18. I Davids liv kan denna falska vän syfta på Ahitofel. Vi läser hur han var Davids rådgivare och nära vän, se 2 Sam 15:12. Han var troligtvis även Batsebas farfar, se 2 Sam 11:3; 23:34. Det kan förklara varför Ahitofel så villigt går med i Absaloms kupp mot David, se 2 Sam 15:12. Han hade personliga skäl att hämnas David som hade betett sig illa mot hans barnbarn Batseba. David hade ju dödat hennes man och sedan tagit henne som hustru. Det kan förklara hans första råd att sexuellt vanära Davids bihustrur, se 2 Sam 16:15-23. Även i hans andra råd till Absalom, att döda David, kan man ana att det finns ett personligt motiv, se 17:1-2. Det finns en parallell mellan Ahitofel och Judas i hur de dog. Båda tog sina egna liv genom att hänga sig, se 2 Sam 17:23.]

11Men du, Herre (Jahve), förbarma dig (visa nåd),
    upprätta mig så jag kan återgälda (återförenas med) dem.

[Hebreiska "sillem" har samma rot som ordet "shalom". Ordet har att göra med upprättelse och att en relation blir hel. Det ligger helt i linje med Bibelns undervisning att söka frid och återupprätta relationer, se Ords 20:22; Rom 10:17-19. David sörjde djupt sin son Absaloms död, 2 Sam 18:33.]

12Genom detta vet jag att du har behag till mig,
    att min fiende inte jublar över mig.
13Du upprätthåller min integritet,
    och låter mig stå inför ditt ansikte (i din närhet) för evigt!

Avslutande lovprisning

[Den första boken avslutas med lovprisning. Strofen återkommer även i avslutningen av Bok 2, 3 och 4, se Ps 72:18-20; 89:53; 106:48.]

14Prisade vare Herren (Jahve), Israels Gud,
    från evighet till evighet!
Amen, amen.

ANDRA BOKEN (42-72)

42[Den andra boken i Psaltaren består av 30 psalmer, Psalm 42-72. Några av bokens särdrag är att det är den enda av Psaltarens fem böcker som nämner Korachs söner i titeln. Hälften av bokens psalmer har två hebreiska ord med oklar betydelse i titeln. Det hebreiska ordet "maskil", som troligtvis har att göra med instruktion, finns i Psalm 42, 44-45 och 52-55. Hebreiska ordet "miktam", som ofta bara översätts "en bön", finns i Psalm 56-60. I den första boken användes ofta Guds personliga namn "Jahve", här i andra boken är det vanligare med ordet "Elohim".]

Psalm 42-43 - Törstar efter Gud

1[Psalm 42 och 43 är antagligen en och samma psalm. Psalm 42 har en titel, medan Psalm 43 inte har det. Samma refräng återfinns också två gånger i Psalm 42 och en gång i Psalm 43, se Ps 42:6; 42:12; 43:5.

Författare: Korachs söner nämns i titeln. Prepositionen kan översättas "av" eller "till". En del hör Davids röst i Psalmen, skriven då han är på flykt undan sin egen son Absalom. Han kommer ihåg hur han har lett processionen till Guds hus, se vers 5, och sången skrivs till lovsångarna som är kvar i Jerusalem. Det finns även en koppling till Korach och revolt, se 4 Mos 16:1-2, och hur Absalom har gjort revolt.

Citeras i NT: Vers 6 citeras delvis av Jesus i Getsemane, se Matt 26:38; Mark 14:34, även delar av vers 7 citeras, se Joh 12:27.]


Till den strålande (rena, trofasta) ledaren [psalmen är skriven för lovsångsledaren för tempelmusiken, men har även messianska undertoner]. En undervisning (instruktion, välskriven sång, hebreiska "maskil") av (till) Korachs söner (ättlingar).

[Betydelsen av det hebreiska ordet "maskil" är osäker. Ordet kommer från ett verb med betydelsen att vara vis, och då att komma fram till ett rätt praktiskt beslut i komplexa situationer. Troligtvis har det med innehållet i psalmen att göra, det är instruerande och ger praktiska tips och råd för hur vi ska tänka vist. Psalmen handlar om att sätta ord på känslor, och uttrycka sin längtan efter Gud. Det kan också vara en musikalisk term eller även kunna betyda "en välskriven sång". Följande tolv psalmer har detta ord i sin titel, se Ps 32:1; 42:1; 44:1; 45:1; 52:1; 53:1; 54:1; 55:1; 7:1; 78:1; 88:1; 89:1; 142:1. Ordet återfinns även i Ps 47:7.
    Elva psalmer är skrivna av eller till Korachs söner eller ättlingar i senare led, psalm 44-49, 84-85, 87-88. Korach var av Levis stam och kusin till Mose; han ledde ett uppror mot Mose, se 4 Mos 16:1. Som leviter tjänstgjorde Korachs ättlingar som musiker, sångare och vakter i tabernaklet under ökenvandringen och senare i templet, se 1 Krön 9:19; 26:1-19; 2 Krön 20:19.]

Del 1

2Som hjorten trängtar (ropar ut sin längtan)
    efter strömmande vatten,
så trängtar (ropar) allt jag är (hela mitt inre, min själ, hebreiska "nefesh"),
    efter dig, o Gud (Elohim).

[Ordet för trängtar är ett ovanligt hebreiskt ord som bara används tre gånger; två här i denna vers och en gång i Joel 1:20. Ordet beskriver inte bara en tyst längtan utan också ett ljudligt rop. Bilden som målas upp är ett ökenlandskap med en uttorkad flodbädd, wadi, som bara undantagsvis blir vattenfylld efter ett kraftigt regn i de intilliggande bergslandskapen. Hjorten kommer fram till en sådan fåra, ser att den är tom och ger ifrån sig ett sorgset, ljudligt rop efter strömmar av vatten. Det är denna desperata längtan efter Gud som den här psalmen sätter ord på, se även Ps 143:6. Djuret i liknelsen är inte en kamel som kan klara sig längre tider utan vatten, utan en hjort som behöver ha daglig tillgång till vattenkällor för att överleva.]

3Hela min varelse (hebreiska "nefesh") törstar efter Gud (Elohim),
    den levande Guden (El).
När får jag komma,
    och se Guds ansikte (träda fram inför honom)?
4Mina tårar är mitt bröd (min mat) [vad jag lever på],
    dag och natt,
samtidigt säger man dagarna i ända:
    "Var är nu din Gud?"

[Samma plågsamma fråga som kommer utifrån gnager även inom psalmisten själv: Min Gud, var är du någonstans, har du övergivit mig? Se även Ps 3:3; 22:9.]

5När jag tänker på det som varit [och hur min situation ser ut nu],
    är det som hela min varelse brister (smälter, mina känslor svallar över mig av sorg).
Jag gick med folkhopen (hebreiska "sach"), ledde processionen till Guds hus (boning),
    med glädjerop och tacksägelse tillsammans med de som firar högtiden.

[Versen är delvis svåröversatt. Hebreiska substantivet "sach" används bara här. Det kan betyda ett stort antal, och då syfta på en stor folkskara, vilket passar bra in här. Det betyder också något som är täckt, i så fall kanske täckta vagnar, se 4 Mos 7:3. Ordet har samma rot som "Sukkot" och kan också syfta på högtiden Sukkot, Lövhyddohögtiden. Då blir betydelsen att "gå in i sin sukka". Ett exempel där David gläder sig i dans är när arken förs in i Jerusalem, se 2 Sam 6:14-15.]

Refräng

6Varför är du så bedrövad (tyngd, nedböjd), min själ (mitt inre, hebreiska "nefesh"),
    varför så orolig (som ett upprört hav)?
Förtrösta (lita, vänta aktivt) på Gud (Elohim), för jag ska på nytt få prisa (tacka, lova) honom,
    för frälsning (räddning) som kommer genom hans närvaro (ansikte).

Del 2

7Gud (Elohim), jag är deprimerad (hela min varelse är bedrövad inom mig),
    därför ber jag till dig (kommer jag ihåg dig)
från [övre] Jordans land och Hermons höjder [plural],
    från det lilla (unga) berget (hebreiska "Misars" berg).

[Israels norra gräns var Hermons höjder. Misars berg är okänt, ordet "misar" betyder "mindre" och kan syfta på någon av de mindre topparna i Hermons bergsmassiv. Troligtvis handlar det om att det är platser långt från Jerusalem och templet. Inom judendomen tolkas platserna och hur man kommer ihåg uttåget ur Egypten och intåget i löfteslandet. De korsade Jordan, och landet sträcker sig till Hermon i norr. Berget Misar tolkas som det "yngre", tidigare berget Sinai där Mose fick lagen och Gud förlät israeliternas avgudadyrkan av guldkalven.]

8Djup ropar till djup,
    i dånet av dina forsar (vattenfall),
Alla dina bränningar och vågor,
    har sköljt över mig.

[Frasen "djup ropar till djup" kan förstås som den mänskliga själens djup i all sin torrhet ropar efter att bli fylld av Guds djupa fullhet. Referensen till Hermon och Jordanfloden i föregående vers, kan höra ihop med bilderna med vattenfall och vågor i denna vers. Jordanflodens källflöden kommer från Hermon och forsar ner genom flera dånande vattenfall. Bilden som målas upp är hur psalmisten är på väg att drunkna. Det finns också ett tema med vatten från vers 2-3, där var det brist på vatten, i vers 4 droppar tårar för att här bli stora vatten som är en dödlig kraft. Ordet för djup är samma ord som används om de väldiga djupa vattenmassorna som täckte jorden i begynnelsen, se 1 Mos 1:2. Beskrivningen med djup och vågor är samma ord Jona använder, se Jona 2:3. Psalmen har messianska undertoner, se vers 1. Dessa kopplingar syns i Jonas erfarenhet i valens buk som också liknas vid Jesu död, se Matt 12:40. Jesus använder fraser från vers 6-7 i sin kvalfyllda bön i Getsemane, och utifrån den bakgrunden kan språket här i vers 8 beskriva hur världens synd sköljdes över Jesus, se Matt 26:39, 42.]

9På dagen ska Herren (Jahve, Guds personliga namn) befalla sin nåd (trofasta kärlek) [mot mig],
    på natten är hans sång inom mig.
En bön till den levande Guden.
     10Jag vill säga till Gud, min klippa (hebreiska "sela", en hög och ointaglig bergskam, bergsklyfta, skreva):
"Varför har du glömt mig?
    Varför måste jag gå i mörker (sörjande)?
På grund av mina fienders förtryck (som krossar mig),
     11som ett mördande svärd [ända in] i skelettet,
har mina fiender förolämpat mig,
    när de hela dagen säger:
    "Var är nu din Gud?"

Refräng

12Varför är du så bedrövad (tyngd, nedböjd), min själ (mitt inre, hebreiska "nefesh"),
    och varför är du så orolig (som ett upprört hav)?
Förtrösta (lita, vänta aktivt) på Gud (Elohim), för jag ska på nytt få prisa (tacka, lova) honom,
    för frälsning (räddning) av mitt ansikte [har gjort så jag kan le igen], min Gud.

[Som ofta i repetitioner i hebreisk poesi är de inte helt ordagranna. Jämfört med vers 6, där det är Guds ansikte, är det här psalmistens ansikte som refereras till. Ansiktsuttrycket speglar känslor, så här uttrycks hur psalmistens sorg och mörker, se vers 10, har vänts till ljus och glädje.] 43[Psalm 43 är en fortsättning på Psalm 42, se inledningen till Psalm 42,]

Del 3

1Döm mig (ge en rättvis dom), Gud (Elohim),
    försvara mig (avgör min sak),
        från ett kärlekslöst (trolöst) folk,
        från en falsk och ond människa [folk i kollektiv singular, eller en specifik person],
rädda (befria) mig.
2För du är den Gud (Elohim) som är min tillflykt (beskydd)!
    Varför har du förkastat mig?
    Varför måste jag gå runt i sorg,
        förtryckt av fienden?

3Sänd ditt ljus och din sanning [som lyser upp vägen],
    må de leda mig [till dig].
De kan föra mig till ditt heliga berg [Sion, Moria berg],
    till dina boningar [templet i Jerusalem].
4Så jag kan komma till Guds (Elohims) altare [2 Sam 6:17, det yttre brännofferaltaret och det inre rökelsealtaret],
    till Gud, min överväldigande glädje (Hebreiska "El simchah giyl", Gud, min jublande glädje)!
Jag ska prisa dig med harpa (kithara, hebreiska "kinnor", mindre harpa),
    Gud (Elohim), min Gud (Elohim)!

Refräng

5Varför är du så bedrövad (tyngd, nedböjd), min själ (mitt inre, hebreiska "nefesh"),
    och varför är du så orolig (som ett upprört hav)?
Förtrösta (lita, vänta aktivt) på Gud (Elohim), för jag ska på nytt få prisa (tacka, lova) honom,
    för frälsning (räddning) av mitt ansikte [har gjort så jag kan le igen], min Gud.

[Den tredje refrängen är ordagrann upprepning av den andra refrängen, se Ps 42:11. Tre gånger behöver psalmisten påminna sig själv om varför han är bedrövad och orolig. Till skillnad från t.ex. Psalm 22 har inte Psalm 42-43 någon vändpunkt. Trots det är Gud väldigt närvarande. Gud, hebreiska Elohim, nämns 22 gånger i dessa två psalmer. Titlarna visar på en personlig Gud som är närvarande. Några av namnen är: Den levande Guden, Guds ansikte, min Gud, min levande Gud, min klippa, min tillflykt, Gud min jublande glädje, osv. I en psalm som klagar på Guds frånvaro är han ironiskt nog väldigt närvarande! Teologen Konrad Schaefer skriver att Guds frånvaro är smärtsam, men ironiskt nog är smärtan att vara separerad från honom ett sätt att känna hans närvaro!]

Psalm 44 - Varför döljer du ditt ansikte?

44[I en tid av nationell nöd, troligtvis under Davids regeringstid, är denna psalmen både en påminnelse om hur Gud har gripit in tidigare i historien och en bön om att han ska göra det igen. Tematiskt hör den ihop med den föregående dubbelpsalmen, psalm 42-43, där psalmisten beskriver ett folk som saknar templet. På samma sätt som Psalm 73 och Jobs bok beskriver psalmisten frågan om oskyldigt lidande, men här är det en nations lidande snarare än personligt lidande.

Författare: Korachs söner

Citeras i NT: Vers 23, Rom 8:36.

Struktur:
1. Dåtid, v2-9
2. Nutid, v10-23
3. Framtid, v24-27]


1Till den strålande (rena, trofasta) ledaren [psalmen är skriven för lovsångsledaren för tempelmusiken, men har även messianska undertoner]. Av (till) Korachs söner (ättlingar). En undervisning (instruktion, välskriven sång, hebreiska "maskil").

[Inledningen är snarlik föregående Psalm, enda skillnaden är att ordföljden på Korach och Maskil är omvänd, se Ps 42:1.]

Dåtid

[Psalmen börjar med en unison del där "vi" prisar Gud för vad han har gjort. Temat är hur Gud var med israeliterna under intåget i Kanans land. I vers 5 skiftar subjektet mellan singular och plural, vilket kan indikera en försångare och kör. Det personliga pronomen "vi" används i vers 2-4, 6, 8-9 och "jag" i vers 5 och 7.]

2[Kör:] Gud (Elohim), vi har hört med våra öron,
    våra förfäder har berättat för oss,
om det du gjort för oss [singular, hur de fick landet],
    i forna dagar 3då du grep in med din hand (makt).
Du fördrev [hedniska] folk och planterade [våra förfäder],
    du krossade folken som levde där, och lät dem [våra förfäder] breda ut sig [som vinrankor, se Ps 80:12].
4För det var verkligen inte genom deras svärd [israeliternas militära styrka] som de intog (ärvde) landet [Kanans land],
    deras arm [kraft] gav dem inte seger.
    [Jerikos murar föll genom Guds ingripande, se Jos 6:1-27. Se även Jos 24:11-12.]
Det var din högra hand (personliga engagemang), din arm (styrka och kraft), ditt ansiktes ljus (favör, välvilja),
    eftersom du visade dem favör (älskade dem).

5[Solist:] Du är min kung, o Gud (Elohim),
    ge befallning för Jakobs [Israels folks] seger!

6[Kör:] Med din hjälp kan vi slå ner (stånga) våra fiender,
    i ditt namn kan vi trampa ner våra motståndare.

7[Solist:] För jag litar inte på min båge,
    och mitt svärd kan inte befria (rädda) mig.
    [Jag förtröstar inte på den här världens vapen, de kan inte rädda mig.]

8[Kör:] Du räddade oss från våra fiender,
    och har förödmjukat de som hatar oss.
9Vi har lovat (prisat)Gud (Elohim) varje dag,
    vi ska tacka (bekänna) ditt namn för evigt!

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts.]

Nutid

[Vers 11-15 börjar alla med den hebreiska bokstaven "Tav". Bokstaven uttalas "t" och ger en stackatoeffekt med ljudmässigt korta anslag med ett tydligt avbrott som förstärker hednafolkens förakt. Hebreiskan växlar också mellan två verbformer, qatal och yiqtol, i dessa verser. Båda formerna beskriver en dåtida händelse som har en pågående påverkan i nutid. Även om de oftast översätts perfekt översätts yiqtolformen till presens så skillnaden framkommer, se vers 10b, 11a, 12a, 13a, 14 och 15.]

10Ändå har du föraktat och förnedrat oss,
    du drar inte ut med våra härar.
    [Som du gjort tidigare, se 2 Mos 15:3; 2 Krön 20:20-21.]
11Du tvingar oss att vända tillbaka från fienden,
    de som hatar oss har tagit byte.
12Du utlämnar oss som lamm att bli [slaktade och] slukade,
    du har förskingrat oss [i exil] bland hednafolken.
13Du säljer ditt folk för inget,
    du har inte satt ett högt pris på dem. [Amos 2:6]
14Du gör oss till åtlöje för våra grannar,
    till spott och spe för dem som bor omkring oss.
15Du gör oss till ett ordspråk bland hednafolken,
    en anledning till att de skakar på huvudet åt oss.

16Ständigt är min vanära (smärta, som ett öppet sår) inför mig,
    mitt ansikte är täckt i skam,
17från rösten av förolämparen och smädaren (från verbet "att skära och såra"),
    från ansiktet [synen] av fienden och hämnaren.

[Röst och ansikte kompletterar varandra, både hörsel- och synintryck påverkar. Vers 16 har framträdande k-ljud och i vers 17 är m-ljudet framträdande. Vers 17 är på hebreiska "miqqol meharep umageddep mipene oyeb umitnaqqem". Med hjälp av allitteration och assonans, vokalrim på bokstaven "e", kulminerar beskrivningen av fienden.]

18Allt detta har kommit över oss, och vi har inte glömt dig
    eller svikit (varit falska mot) ditt förbund.
19Våra hjärtan har inte vänt sig bort,
    våra steg har inte vikit av från din väg,
    [Hjärta och steg beskriver tillsammans hela personen, det inre livet och det yttre med handlingar.]
20Ändå har du krossat oss i schakalernas (ormen, sjömonstrets) plats [förvirring och tumult],
    och höljt oss i ett djupt mörker (mörkaste ravin, skuggor av död). [Ps 23:4]
21Om vi hade glömt vår Guds (Elohims) namn [hans auktoritet, se Jer 23:27],
    och sträckt våra händer [i bön] till en främmande Gud (El),
22skulle då inte Gud (Elohim) upptäckt det,
    han som känner hjärtats alla hemligheter?
23På grund av din skull dödas vi dagligen,
    vi räknas som slaktfår. [Rom 8:36]

Framtid

24Vakna upp! Varför sover du Herre (Adonai)?
    Res dig upp! Förkasta oss inte för alltid!
    [Jesus sov mitt i stormen, se Matt 8:23.]
25Varför döljer du ditt ansikte (vi upplever inte din närvaro),
    och glömmer (ignorerar) vår svaghet och förtryck?
26För vår själ (hela vår varelse, allt vad vi är, hebreiska "nefesh") har sjunkit ner i stoftet,
    vår kropp (ordagrant "buk, mage") ligger nedtryckt mot marken.
27Stå upp och hjälp oss!
    Återlös oss på grund av din nåd (trofasta, omsorgsfulla kärlek, hebreiska "chesed")!

Psalm 45 - En bröllopssång

45[Psalmen beskriver ett kungligt bröllop mellan en israelitisk kung och en brud från ett annat land, se vers 11. Psalmen har en språklig dubbeltydighet där kungen jämställs med Gud, se vers 8. Detta har gjort att en del judiska kommentarer förringat den versen och tolkat att kungens tron är "given av" Gud. Många tolkar dock psalmen messianskt. I en arameisk tolkningsskrift, targum - som är hebreiska för "tolkning", från andra tempelperioden finns en kommentar till vers 3: "Din skönhet, o kung Messias, är större än människors barn." Att Psalmen också talar om Jesus som kung och brudgum bekräftas av hur Psalmen citeras i Hebreerbrevet. Psalmen har alltså en dubbel tolkning, dels ett dåtida kungabröllop, men också ett framtida bröllop mellan Jesus och hans brud.
    Ordet kung, hebreiska "malek", används sju gånger, se vers 2, 6, 10, 12, 14, 15 och 16. Psalmen har två delar där först brudgummen och sedan bruden prisas. Psalmen karaktäriseras av inramningar. Skrivarens hjärta och tunga ramar in kungen, se vers 2. Kungens hållning och svärd ramar in Gud, se vers 3-4. De kungliga attiraljerna - tronen, spiran och kläderna - ramar in hur Gud har smort honom, se vers 7-9. Kungen ramas in mellan två folk, brudens familj och folket från Tyros, se vers 11-13. Hela Psalmen ramas in av poetens inledning och avslutning, se vers 2 och 18. Även ord ramar in början och slutet. Ordet "därför" används i vers 3, 8, 18 och "för evigt", hebreiska "olam", i vers 3, 7 och 18.

Författare: Korachs söner (ättlingar)
Citeras i NT: Vers 8 citeras i Heb 1:8-9, brudgummen är kung Jesus.]


1

Till den strålande (rena, trofasta) ledaren [psalmen är skriven för lovsångsledaren för tempelmusiken, men har även messianska undertoner]. Till liljorna (symbol på skönhet, kan syfta på en då känd melodi eller ett sexsträngat instrument), av (till) Korachs söner (ättlingar). En undervisning (instruktion, välskriven sång, hebreiska "maskil") - en kärlekssång.

[Frasen "till liljorna", hebreiska "al-shoshannim", kan vara relaterat till ett egyptiskt ord för en näckros eller en stor vit blomma. Det finns även en koppling till akkadiska ordet "shushshu" som betyder sex sidor, därav kopplingen till en lilja med sex blad. Salomo hade en förkärlek till just liljor och templet var utsmyckat med sådana sexbladiga blommor, se 1 Kung 7:19, 22, 26. Kanske härrör även Davidsstjärnan med sex uddar från liljans form. Ordet symboliserar ofta skönhet, se Höga Visan 2:2. Här i Psaltaren kan det syfta på en dåtida melodi vid det namnet eller kanske ett instrument med sex strängar eller pipor. Ordet används i titeln på fyra psalmer, denna och Ps 60:1; 69:1; 80:1.]

Psalmistens introduktion

2Mitt hjärta flödar (bubblar, fylls med inspiration) med ett gott ord;
    jag talar [presenterar, sjunger] mitt verk [plural, musikaliska komposition] inför kungen;
    min tunga är som en penna i en erfaren (snabb) skrivare (stenograf).

Brudgummen

3Du är den mest stiliga bland människor (Adams barn),
    nåd flödar från dina läppar [Ords 22:11],
    därför har Gud (Elohim) välsignat dig för evigt.
4Fäst ditt svärd vid din sida, du hjälte (mäktig krigare),
    [fäst] din ära och majestät, 5och träd fram i majestät!
Rid ut (dra ut i strid) för sanningen, ödmjukheten och rättfärdigheten,
    din högra hand (makt) ska visa dig väldiga (underbara) gärningar.
6Dina pilar är vassa - folken faller inför dina fötter -
    de [de sylvassa pilarna] träffar kungens fiender i hjärtat.
7Din tron, o Gud (Elohim), består för alltid och evigt.

[Här jämställs kungen med Gud. I mellanöstern ansågs kungar vid den här tiden vara gudomliga, men så var inte fallet i Israel. Versen har messianska undertoner. Något som bekräftas i nästa vers som citeras och tydligt refererar till Jesus i Hebreerbrevet. Hur förklaras då psalmens ursprungliga kontext som verkar handla om en jordisk kung? Genom att använda ordet "Elohim" sträcks det hebreiska språkets bredd till det yttersta, liknande användning finns även i Psalm 8:6 där människan "nästan är en Gud". En jordisk kung kan aldrig leva upp till dessa förväntningar. Denna dubbelhet gör att denna och andra kröningsspalmer som t.ex. Psalm 2, talar om den kommande Messias.]

Din kungliga spira är en rättvisans spira.
     8Du älskar (tillägnar dig, verkar aktivt för) rättfärdighet och hatar orättfärdighet.
Därför, Gud (Elohim), har din Gud (Elohim) smort dig
    med glädjens olja mer än dina jämlikar.
    [Kungar smordes med olja när de kröntes, se 1 Sam 10:1; 16:13. Denna vers citeras i Heb 1:8-9 och refererar tydligt till Jesus.]

9Dina kläder doftar [underbart] som myrra, aloe och kassia (kanel);
    från smyckade palats (elfenbenspalats) [hörs musik från] stränginstrument som gläder dig!
    [Tre aromatiska oljor som alla framställdes från träd. Myrra och kanel var ingredienser till templets smörjelseolja, se 2 Mos 30:22-24, se även Ord 7:17; Höga visan 4:14.]

Bruden

10Kungadöttrar bland dina mest ärade [kvinnor, ordet står i feminin plural],
    drottningen [din blivande brud] står vid högra sida [Neh 2:6], i guld från Ofir.
    [Ofir nämns även i Jes13:12; Job 28:16 och beskriver värdefullt guld. Exakt var det låg är okänt, allt från Indien till Afrika har föreslagits.]
11Lyssna, dotter, se och hör (böj ditt öra, lyssna uppmärksamt nu);
    glöm ditt folk [hemland] och din faders hus (familj).

[I vanliga fall var det sonen som skulle lämna sin fars hus, se 1 Mos 2:24. Här verkar bruden komma från ett annat land. Hon var tvungen att lämna sin gamla kultur, lojaliteter och hennes religion. Här är Rut ett fint exempel, se Rut 1:15-16, medan Salomons och Ahabs fruar inte gjorde det. I ett messianskt perspektiv behöver Guds församling lämna det gamla livet och avskilja sig för Jesus, se Ef 5:25-27.]

12Låt kungen [den kommande Messias] längta efter din skönhet,
    eftersom han är din herre (adonai), ska du böja dig inför honom.
13Dotter Tyros söker din favör (ditt ansikte) med en gåva,
    de rikaste folk med 14dyrbara ägodelar (härlighet).

[Enda gången uttrycket "dotter Tyros" används i GT, det är troligtvis en poetisk beskrivning av folket i staden på motsvarade sätt som "dotter Sion" och "dotter Babylon" används, se Ps 9:15; 137:8. Tyros låg i Fenikien, nuvarande Libanon, och var känd för sin rikedom.]

Kungadottern (prinsessan) därinne (i gemaket),
    med en dräkt av guldvirkat tyg, 15vackert broderad i många färger,
    blir förd till kungen.
Brudtärnor bakom henne, hennes vänner,
    förs fram till dig.
16Under glädje och jubel leds de fram;
    de tågar in i kungens palats.

Psalmistens avslutning

17[Kungen tilltalas:]
Dina söner ska ta över i dina fäders steg;
    du ska insätta dem som ledare i landet.
18Jag vill göra ditt namn ihågkommet i generation efter generation,
    därför ska folken prisa dig för evigt och i oändlighet.

Psalm 46

46[I Psalm 45 firades ett kungligt bröllop. Nu följer tre psalmer som fokuserar på hur Gud regerar över jorden från Jerusalem. Även om inte Jerusalem eller Sion nämns uttryckligen är det underförstått i frasen "Guds stad", se vers 5. Det finns ingen flod i Jerusalem idag, men i det nya Jerusalem finns en flod, se Upp 22:1.
    En del ser som tänkbar historisk bakgrund den mirakulösa befrielsen av Jerusalem omkring 701 f.Kr. då den assyriske kungen Sanherib hade belägrat staden och hur Gud grep in och räddade Jerusalem. Händelserna beskrivs i 2 Kung 18:13-19:35; Jes 36-37.
    Det spekuleras i om William Shakespeare har haft ett finger med i arbetet med de poetiska texterna i den engelska översättningen King James. Han nämns inte bland de närmare femtio personer i bibelkommissionens kommitté, men fanns i kungens tjänst under de sju år som det tog att göra översättningen. Just i denna 46:e Psalm är det 46:e ordet från början "shake" och det 46:e ordet från slutet är "spear". År 1610, ett år innan översättningen släpps och då många stilistiska justeringar görs, var Shakespeare 46 år. Det kan var hans sätt att skriva in sitt namn som en signatur, det är inte ovanligt med denna typ av dolda budskap i hans texter. Oavsett om det bara är ett sammanträffande eller om Shakespeare verkligen var involverad, så visar denna typ av fynd att människor har letat i Bibeln efter strukturer och upprepningar av ord och fraser. Det är inte så vanligt i engelska och svenska texter, men i den hebreiska texten finns många exempel på där bokstäver i olika intervall skapar ord. Man måste vara lite försiktig med bibelkoder, men det finns många märkliga sammanträffande som pekar på att Bibeln är en gudomligt inspirerad bok, se t.ex. Rut 4 och 1 Mos 38 där Boas, Rut, Oved, Jishaj och David finns kodade med 49 bokstävers intervall. Ett annat exempel är orden Torah och JHWH som återfinns i ett kiastiskt mönster i Moseböckerna.

Författare: Korachs söner (ättlingar)

Struktur: Psalmen har tre sektioner som var och en slutar med ordet Selah. De två sista har också en refräng som upprepas, se vers 8 och 12.

1. Naturen i uppror, vers 2-4
2. Hednafolk i uppror, vers 5-8
3. Fred på jorden, vers 9-12]


1För lovsångsledaren, en psalm av Korachs söner. En sång för alamot.

[Det hebreiska ordet "alamot" betyder jungfrur, syftar antagligen på en musikstil. Kanske är psalmen skriven för att sjungas av en tonårskör. Den grekiska översättningen översätter "till dolda ting", och har även tillägget "För ändens tid" i inledningen, samma fras finns i många psalmer.]

Del 1

2Gud är vår tillflykt och vår starkhet,
    han är verkligen vår hjälpare i svåra tider
    (alltid där för att hjälpa med obegränsad hjälp).
3Därför ska vi inte frukta (vara rädda) även om jorden förändras (ger vika, skälver, skakar)
    och bergen störtar ner i havens djup,
     4även om vågorna är i uppror och skummar (svallar),
    och bergen skakas på grund av stora forsande vattenmassor.

[Bergen kan i detta sammanhang även syfta symboliskt på städer och riken, och haven på hednafolk. Vi ska inte frukta även om jorden skakas av ekonomiska, politiska och sociala problem som aldrig tidigare skådats.]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts.]

Del 2

5Det finns en flod vars flöden ger glädje åt Guds stad,
    den Högstes heliga boning. [Guds välsignelse och favör kommer som en flod, och fördelar sig och når alla delar av församlingen. En bild på Guds kontinuerliga utgivande av uppfriskande välsignelser.]
6Gud bor i staden, den kan inte falla (skakas).
    Gud räddar den när morgonen gryr.
7Hednafolk är i uppror, och riken skakas.
    Då hörs hans röst, och jorden (marken, invånarna) smälter.

[Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]

8Härskarornas Herre (Herren Sebaot) är med oss (på vår sida),
    Jakobs Gud är vår starka fästning.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts.]

Del 3

9Kom och se Herrens (Jahves) gärningar (verk):
    vilka ödeläggelser (fruktansvärda gärningar) han gör på jorden,
     10stillar strider (krig) till jordens ändar,
    bryter bågen och knäcker spjutet,
    bränner sköldar i eld.
11[Plötsligt hörs nu Guds röst som talar, uppmaningen riktar sig främst till hednafolken:]
"Stanna upp (var stilla)! Besinna att jag är Gud (Elohim).
    Jag ska bli upphöjd (prisad) över alla hednafolken, upphöjd på jorden."

12Härskarornas Herre (Herren Sebaot) är med oss (på vår sida),
    Jakobs Gud är vår starka fästning.
[Refrängen från vers 8 upprepas.]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts.]

Psalm 47

472 3 4 5 6 7 8 9 10

Psalm 48

482 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

Psalm 49

492 3 4 5 harpa (kithara, hebreiska "kinnor", mindre harpa)

6Varför skulle jag vara rädd (frukta) när det är oroliga tider,
    när bedragares (mina förföljares) ondska omger mig?
7De förlitar sig på sina ägodelar (sin egen styrka, förmåga),
    och skryter över sina stora rikedomar.
8Ingen människa kan rädda sin broder,
    man kan inte betala en tillräckligt stor lösensumma till Gud.
9Lösensumman för ett människoliv är för hög,
    det går inte att betala ett pris10för att få leva för evigt
    och undgå att se graven.

11Det är faktiskt så att även
    de visa en dag kommer att dö. [Döden är ofrånkomlig.]
På samma sätt kommer också
    dårar och andligt okänsliga (oförnuftiga) att en gång dö
    och de lämnar kvar sina ägodelar åt andra [inte ens till sina barn].
12De trodde att deras hus (gods) skulle bestå för evigt,
    att deras boning [skulle gå i arv] i generation efter generation,
    de uppkallade platser (landområden) efter sina namn.
    [I stället blir graven deras eviga boning.] 13 14 15 16 17 18 19 20 21

Psalm 50

502 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23

Psalm 51

512 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

Psalm 52

522 3 4 5 6 7 8 9stridsman (en man i sin bästa ålder) 10 11

Psalm 53

532 3 4 5 6 7 54 2 3 4 5 6 7 8 9 55 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24…. , men jag förtröstar (litar) på dig. 56 2 3 4När fruktan kommer över mig,
    förtröstar jag på (sätter jag mitt hopp, min tillit till) dig. 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 57 2 3 4 5 6 7 8 9 harpa (kithara, hebreiska "kinnor", mindre harpa) 10 11 12 58 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 59 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 60 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 61 2 3 4 5 6 7 8Må han [konungen] sitta (leva, bo) inför Gud (Elohim) för evigt;
    låt nåd (trofast kärlek) och sanning bevara honom.

[Begreppet "nåd och sanning", hebreiska "chesed ve emet" hör alltid ihop och finns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, och sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, men nåden kommer alltid först.]

9

Psalm 62

62För lovsångsledaren, till Jedutun. En psalm av David. [Jedutun är en av Davids tre lovsångsledare. De andra två är Asafs och Heman, se 1 Krön 16:41-42, 25:1-6, 2 Krön 5:12.]

2Bara hos Gud får min själ ro (jag blir lugn och stilla inför Gud),
    från honom kommer min räddning (frälsning).
3Bara han är min klippa, min räddning,
    och min starka fästning (mitt värn högt på ett berg),
    jag ska inte vackla (jag kan stå trygg, kommer inte att falla).
    [Ordagrant "jag ska inte vackla mycket".]

4Hur länge ska ni hota mig, och försöka ta mitt liv
    (alla ni som förföljer mig, en ensam man, ska ni aldrig ge upp)?
    Ni är lika farliga som en lutande vägg, en fallfärdig mur.
5De spenderar all sin tid med att planera
    hur de ska störta ner (vanära) mig.
    De älskar lögn (falskhet),
    med munnen välsignar de,
    men i sitt hjärta förbannar de.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts.]

6Min själ, var stilla inför Gud,
    för mitt hopp (mina förväntningar) kommer bara från honom.
7Bara han är min klippa, min räddning (frälsning)
    och min starka fästning (mitt värn högt på ett berg),
    jag ska inte vackla (jag står verkligen trygg, faller inte).

[I grundtexten samma fras som i vers tre, förutom adverbet "mycket" som inte är med efter "jag ska inte vackla" här i vers sju. Det ger en nyansskillnad som visar på att David nu har en total tillit på Guds beskydd. Han står helt fast och ger inte vika en tum.]

8Gud är den som befriar och upphöjer mig.
    Gud är min starka beskyddare och mitt beskydd.
9Lita alltid på honom, ni människor.
    Lita alltid på honom, ni människor,
    utgjut era hjärtan (uttryck alla era känslor) inför honom [i bön]!

Selah.

10Människor är bara som en vindfläkt (ett andetag),
    människosläktet är opålitligt (falskt, bedrägligt).
Skulle man lägga dem alla i vågskålen,
    väger de lättare än luft.
11Sätt inte ditt hopp till vad du kan vinna genom utpressning,
    sätt inte falska förhoppningar till vad du kan få genom att råna.
Om rikedomen växer,
    så bli inte för fäst vid den (låt inte ditt hjärta fångas av den).

12Gud har talat en gång,
    två gånger har jag hört detta (Gud har sagt detta upprepade gånger):
All makt (styrka, auktoritet) tillhör Gud,
     13och du Herre (Adonai) visar trofast kärlek (stor generositet, nåd),
men kommer också att löna var och en
    efter vad han gjort. [Guds styrka innehåller både nåd och dom.]

Psalm 63

63En psalm (lovsång) av David, när han var i Judeiska öknen.

2Gud (Elohim), du är min Gud (El, den mäktige, starke). Jag söker ivrigt efter dig (det första jag gör, min högsta önskan och prioritet är att ha en relation med dig). Min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land där det inte finns något vatten.
     3Ja, jag har sett dig i helgedomen, och sett din makt och ära (härlighet).
     4Att få erfara din kärlek (lojala trofasta kärlek som aldrig sviker, din nåd) är bättre än livet självt, mina läppar ska lovsjunga (prisa) dig,
     5Därför ska jag välsigna (prisa) dig så länge jag lever, i ditt namn ska jag lyfta mina händer [i bön och vördnad för dig]. 6 7 8 9 10 11 12

Psalm 64

642 3 4 5 6 7 8 9 10 11

Psalm 65

65För lovsångsledaren. En psalm av David.

2Lovsång väntar på dig (allt är redo och mitt hjärta är stilla inför dig),
    o Gud, på [berget] Sion.
Vi ska hålla våra löften till dig,
     3du som hör bön.
Alla människor (allt kött) kommer till dig,
     4våra synder överväldigar mig (är för tunga att bära),
    men du förlåter våra upproriska handlingar (överträdelser).

5Välsignade (glada, lyckliga) är de som du utväljer,
    som får komma nära dig (som du drar till dig),
    de får bo på dina förgårdar.
Vi mättas av din godhet i ditt hus,
    av det heliga i ditt tempel. 6 7 8 9De som bor vid jordens ändar [jordens avlägsna hörn]
    häpnar för dina tecken,
    du gör så att platserna där morgon och kväll föds (öster och väster) fylls med jubel.

10Du besöker jorden och vattnar den,
    du berikar den i stora mått.
Guds flod är full av vatten.
Du bereder deras säd [människornas sådd],
    för du bereder jorden så den ger skörd.
11Du vattnar rikligt fältens [plöjda] fåror.
Du jämnar det upphöjda.
Du mjukgör jorden med skurar.
Du välsignar det som växter där.

12Du kröner året med din godhet [du välsignar marken och växtligheten],
    dina spår dryper av överflöd. [En bild på hur välsignelser följer i Guds fotspår.]
13Betesmarkerna i ödemarken dryper (droppar) [av livsnödvändig fukt],
    höjderna klär sig i glädje.
14Ängarna är fyllda med [får-]hjordar,
    dalarna täcks med säd.
    De ropar av glädje och sjunger.

Psalm 66

662 3 4

5Kom och se vad Gud har gjort.
    Det han gör bland sitt folk (människors barn) är fantastiskt
    (hans fantastiska gärningar övergår mänskligt förstånd)!
6Han förvandlade havet till torr mark,
    de kunde ta sig över floden (vattnet) till fots.
    Låt oss glädja oss i honom där.
7Genom sin makt härskar han för evigt.
    Han vakar över hednafolken.
    Låt inga upprorsmän resa sig upp och utmana honom.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts.]

8Välsigna vår Gud, alla folk,
    låt lovsången ljuda högt.
9Han bevarar våra liv
    och tillåter inte vår fot att vackla.

10Du prövade oss, Gud,
    du renade oss på samma sätt som man renar silver.
11Du ledde oss in i nätet (fångenskap),
    vi fick lida (du lade en tung börda på vår rygg).
12Du tillät människor rida fram över våra huvuden [trampa på oss, göra oss till fångar],
    vi fick gå genom eld och vatten,
    men du har fört oss ut i frihet (till överflöd, en stor vidsträckt öppen plats). 13 14 15 16 17 18 19 20

Psalm 67

672 3 4 5 6 7 8 68 2 3 4 5Sjung till Gud,
    sjung och spela lovsånger till hans namn.
Bana väg för honom som rider fram i öknen,
    hans namn är Herren (Jah, kortformen av Jahve,
    betecknar att han alltid har existerat)
.
Gläd er inför honom.

[Gud ledde Israels folk genom öknen med eldstoden och molnstoden, och han leder även i dag sitt folk med den helige Ande. Nu kommer anledningen till sången och glädjen:]

6Han är de faderlösas fader,
    och änkornas försvarare (advokat som för deras talan).
Gud härskar från sin heliga boning.
7Gud ger de ensamma ett eget hem (en familj, boning)
    och för ut fångar till frihet (lycka, framgång, sång),
men de som öppet trotsar Gud (är ovilliga att förändras)
    får bo i öknen (en torr öde vildmark). 8 9 10Gud, du lät ett ymnigt regn falla över ditt utvalda folk (ditt arv),
    när de var trötta så gav du dem styrka (du helade dem).
11Din skara (din militärtrupp) fick bo där [i det utlovade landet Israel],
    du försörjde de fattiga (ödmjuka) i din godhet, Gud.

12Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) talade sitt ord.
    En stor mäktig armé av kvinnor sprider (proklamerar) de glada nyheterna:

[Syftar antagligen på alla kvinnorna som dansade och lovsjöng Gud under ledning av Miriam efter segern över Egyptens armé, se 2 Mos 15:20.]

13"Kungarna som leder arméer flyr - de flyr!
    Kvinnorna hemma vid husen delar upp bytet. 14När ni ligger ner i era fårfållor [när ni hemma i säkerhet, eller när ni är stilla],
    då ska ni glittra och glänsa i silver och glänsande guld [ni har fått ett stort segerbyte],
    ni ska vara helt övertäckta precis som duvorna täcks av sina vingar!"

[Detta bildspråk som betonar något genom att använda en överdrift, en s.k. hyperbol. Segern mot fienderna är vunnen redan innan Israel mötte dem i striden.] 15 16 17 18 19

20Herren är värdig vårt lov varje dag (välsignad är han),
    som bär (som ständigt lyfter upp) våra bördor,
    Gud (El, den mäktige, starke) är vår räddning (frälsning).

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts.]

21Vår Gud är en Gud som befriar.
    Herrarnas Herre (Jahve Adonai, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk) kan rädda från döden. 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36

Psalm 69

692 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12Jag klädde mig i sorgdräkt (säckklädnad),
    men jag blev som ett ordspråk för dem.
13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24snubblade inte (tappade inte fotfästet). 25 26 27 28 29 30 31 32 33De ödmjuka (betryckta)34 35 36 37

Psalm 70

702 3 4Må de vända tillbaka i skam, de som säger: "haha" (hebreiska "eha", ett uttryck för skadeglädje). 5 6Jag är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig Gud]

Psalm 71

71
     2Försvara (befria) mig genom din rättfärdighet. Vänd ditt öra (lyssna noga) till mig, och rädda (gör en flyktväg för) mig.
     3Var min beskyddare och tillflykt, en stark befäst borg där jag kan bo (komma gång på gång och vara trygg). Du har befallt (har bestämt dig för) att rädda mig. Du är min klippa [höga och ointagliga bergskam] och min borg.

4Min Gud, befria mig från den orättfärdiges hand (den ondes grepp), rädda mig undan den grymma förtryckaren genomsyrad av ondska. [Ordagrant "den syrade mannen". Det är jästen som gör att hela degen jäser och blir syrad. Ordet målar upp en bild av en rakt igenom grym man som är helt genomsyrad av ondska. Genom hela Bibeln är jäst en bild på ondska, se t.ex. 1 Kor 5:8.]
     5Du ger mig hopp (framtidstro), Herre (Adonai, fokus på Guds storhet och makt). Herre (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk), jag har förtröstat på dig sedan jag var ung (min trygghet och vila har sin källa i dig).
     6Du har varit mitt stöd (du har upprätthållit mig) redan innan jag föddes [ända fram till nu], ja du förlöste mig från moderlivet. Min lovsång (tillbedjan, tacksägelse, glädje) är ständigt i dig. 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 harpa (kithara, hebreiska "kinnor", mindre harpa) 23 24

Psalm 72

72Av Salomo. [Psalmen är en bön för kungen. Titeln "av Salomo" kan även översättas "för Salomo", och då är det också en bön skriven för Salomo och efterkommande kungar. Bönen återspeglar idealbilden av en kung. Enligt judisk tradition och den tidiga kyrkan beskriver den hur Kristus ska regera i tusenårsriket.]

Gud, ge konungen dina domar (förmågan att döma rättvist),
    ge konungasonen din rättfärdighet (låt honom bli kvalificerad för sitt uppdrag).
2Han ska döma ditt folk med rättfärdighet (rättvist),
    och låter dina betryckta (de ödmjuka) få rättvisa domar.
3Bergen ska ge (bära, berätta om nyheten om) frid åt folket,
    och höjderna rättfärdighet. [Bergen och höjderna är poetiskt personifierade som budbärare som kommer med frid, det hebreiska ordet "shalom", som innebär Guds välsignelser på alla områden.]
4Han ska försvara de betryckta i folket (skipa rätt),
    han ska befria de fattigas barn (de som är nödställda)
    och krossa förtryckaren.

5Människor ska frukta dig (tillbe dig i vördnad),
    så länge solen och månen finns kvar,
    generation efter generation.
6Han ska vara som regnet som kommer ner på det nyslagna gräset
    [då skörden slåtts och bärgats och rötterna är som mest känsliga för torka],
    som regnskurar (våg efter våg av stilla strilande regn) som vattnar jorden.
7I hans dagar [då Kristus regerar i tusenårsriket] ska den rättfärdige blomstra
    och det ska vara stor frid (välsignelser på alla områden)
    så länge månen finns i skyn. 8 9 10Kungarna från Tarsis och avlägsna kuster [i väst]
    ska komma med gåvor.
Kungarna från Saba och Seba [i öst]
    ska bära fram gåvor.
11Ja, alla kungar ska falla ner inför honom,
    alla hednafolk ska tjäna honom.

12Han ska befria den nödställde som ropar på hjälp,
    och den förtryckte som inte har någon hjälpare (ingen som försvarar honom).
13Han ska känna medlidande med de nödställda (de som lider),
    han ska frälsa deras liv (rädda deras själ, ande).
14Han ska återköpa deras liv från förtryck och våld,
    deras blod ska vara dyrbart i hans ögon.

15Må han leva [Länge leve Konungen]!
Må man offra guld från Saba till honom.
Må man ständigt vädja till (falla ner i bön inför) honom
    och välsigna (falla ner och ge gåvor till) honom hela dagen lång. 16 17 18 19 20

BOK TRE (73-89)
Psalm 73

732 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

21
22
23Men nu är jag alltid med dig [Gud, jag vänder tillbaka till dig],
    du håller min högra hand.
24Du vägleder mig ständigt med dina råd,
    du för mig på härlighetens väg (du upphöjer mig i rätt tid).

25Vem har jag i himlen förutom dig?
    När jag äger dig (har dig, vandrar med dig)
    då finns det inget som går upp mot det (som jag önskar mer)
    varken här på jorden eller i himlen.
26Mitt kött (kropp) och mitt hjärta kan bli svagt,
    men Gud är för evigt mitt hjärtas klippa
    (starka fästning som beskyddar mig)
    som ger mig stabilitet. 27 28 74 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 75 2 3 4 5 6 7 8… för han ned (tvingar till ödmjukhet)9 10 11 76 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 77 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

Psalm 78

782 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34
35De [Israels folk under ökenvandringen] kom ihåg
    att Gud var deras beskyddare (starka befästa klippa), och
    att Gud den Högste (El-Elohim) var deras befriare.
     36Men ändå de bedrog honom med sin mun (sina ord),
    och ljög för honom med sin tunga.
37De höll inte fast vid honom
    (deras hjärtan var inte överlåtna honom),
    och de var inte trogna mot hans förbund.
38Trots detta är han barmhärtig (känner han medlidande),
    han förlåter synd och vill inte förgöra.
Det är så ofta han håller tillbaka sin vrede,
    och inte låter sin avsky [över synden och ondskan] bryta fram.
39Han kom ihåg att de bara är kött (människor),
    en vindpust som blåser förbi och är borta.
40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72

Psalm 79

792 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

Psalm 80

802 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

Psalm 81

81För lovsångsledaren, till Gittit [antagligen en musikstil], av Asaf. 2 3 harpa (kithara, hebreiska "kinnor", mindre harpa) 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17

Psalm 82

822 3 4 5 6 7 8

Psalm 83

832 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19

Psalm 84 - Bättre en dag i dina gårdar än tusen någon annanstans!

84För lovsångsledaren, till Gittit. En psalm av Korachs söner.

[Titeln "Gittit" kan syfta på namnet Goliat, en musikstil, eller betyda vinpress.]

2Hur underbara (ljuvliga, högt älskade) är inte dina boningar (tabernakel, tält),
    Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
3Min själ (mitt inre) går sönder
    av längtan till Herrens tempels förgårdar.
    (Jag är desperat för att få vara i Herrens närhet.)
Mitt hjärta och hela min varelse ropar
    av glädje till den levande Guden (El).

4[Psalmisten liknar sig vid en fågel, ofta en symbol på något med lågt värde, se även Ps 11:1; 55:7; 102:7-8.]
Till och med fågeln har hittat ett hem
    och svalan ett bo åt sig,
där hon kan skydda sina ungar nära dina altare.
    [Plural, brännofferaltaret och det inre rökelsealtaret, även boningar och gårdar är i plural, se vers 2 och 3.]

Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
    min kung och min Gud.
5Hur lyckliga (glada, avundsvärda) är inte de
    som bor (har sitt permanenta hem) i ditt hus
    och ständigt prisar (lovsjunger, ärar) dig.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts.]

6Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den människa som har sin styrka i dig,
    har vägarna [till ditt tempel] i sitt hjärta.
    [De som längtar att få gå på pilgrimsvägarna till ditt tempel i Jerusalem, se vers 8.]
7När de går genom dalen med bakaträd (tåredalen),
    gör de den till en vattenkälla,
    regnen (de tidiga höstregnen, eller läraren) täcker dem med välsignelser (de blir till vattenreservoarer).

[Versen är mångbottnad. Hebreiska "baka" kan syfta på 3-4 meter höga balsamträd vars doftande kåda användes för att göra balsam. Ordet är snarlikt verbet "beki" som används för "att gråta" i Bibeln. Anledningen kan vara kopplingen till hur träden "gråter" ut sin kåda från barken. Frasen kan tolkas bildligt för en tid av sorg, en dal med tårar. Om det däremot är en verklig plats så nämns bakaträden i samband med Refaimdalen nära Jerusalem, se 2 Sam 5:22-24; 1 Krön 14:13-16. I den dalen vann David seger över filistéerna. Israelerna anföll från den plats där bakaträden stod, samtidigt som Herren lät ljudet från bakaträdens toppar låta som en här som skrämde filistéerna. Refaimdalen är den dal som leder upp till den sista sträckan till Jerusalem från sydväst, den sista etappen innan målet. Associationen till hur Herren hjälper pilgrimen på väg till templet och tårarna blir en källa till glädje passar bra. Även ordet för de tidiga höstregnen, hebreiska "moreh", har betydelsen lärare. Sista ordet är "berakhot", välsignelser, som är snarlikt "berekhot" vattensamlingar, och en fin parallell med källor.]

8De går från kraft till kraft
    (från plats till plats, som en vandrare som hämtar styrka och vila på varje lägerplats på väg mot målet),
    var och en träder fram inför Gud (Elohim) på Sion [templet i Jerusalem].

9Herre (Jahve), Gud (Elohim), Sebaot (härskarornas härskare),
    hör min bön,
    lyssna, Jakobs Gud (Elohim). [Förstärker den personliga relationen med Gud]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts.]

10Gud (Elohim), ser vår sköld [bildligt, vår ledare],
    se på din smordes ansikte [din smorde kung, David, se 1 Sam 16:12].
11För en dag i dina [tempel-]gårdar är bättre än tusen [någon annanstans, borta från Guds närvaro];
    jag skulle hellre stå [som en dörrvakt eller en tiggare] vid tröskeln till min Guds hus,
    än att bo i de ogudaktigas tält. [Kan syfta på filistéernas område, väster om Jerusalem, se Ps 83:7-8.]
12För Herren Gud (Jahve Elohim) är som en sol och sköld,
    Herren (Jahve) ger nåd (favör) och ära.
Han håller inte tillbaka något gott,
    från dem som vandrar (lever sitt liv) uppriktigt (helhjärtat, har integritet).
13Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
    rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den människa som förtröstar på (litar på, lutar sig emot) dig.

Psalm 85

852 3 4 5 6 7 8

9Jag vill lyssna på vad Herren säger,
    för han ska tala frid (välsignelse på alla områden)
    till sitt folk, hans trogna (heliga, de som följer honom).
Låt dem inte återvända till dårskap.
    [Ett liv där man aktivt väljer att gå mot Guds lagar och är självrättfärdig.]
10Hans befrielse (frälsning) är nära (den åtföljs tätt av) dem
    som fruktar honom (tillber honom i vördnad),
    och detta för att härlighet (ära, Guds påtagliga närvaro) ska bo i vårt land.

11Då ska lojal kärlek (lojalitet till ett ingått förbund, nåd)
    och sanning (trofasthet) mötas (existera samtidigt),
    och rättfärdighet och frid hälsa varandra med en kyss.
    [Det är fullständig harmoni mellan Guds alla attribut.]
12Tro (trofasthet, sanning) ska växa upp ur jorden
    [från det mänskliga hjärtats jordmån]
    och rättfärdighet ska blicka ner från himlen.
13Herren ska ge det som är gott,
    och vårt land ska ge sin skörd.
14Rättfärdighet ska gå framför honom
    och bereda väg för hans steg.

Psalm 86

86… Jag är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig Gud] 2 3 4 5Ja, Herre (Adonai, fokus på Guds storhet och makt),
    du är verkligen god och förlåtande,
    du visar stor trofasthet till alla som åkallar dig (ropar efter dig).

6Lyssna till min bön, Herre (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk),
    hör min vädjan efter nåd.
7När jag är i nöd (då jag går igenom känslomässigt stressade situationer, när jag är plågad av fiender som gör räd efter räd på mitt område) ropar jag till dig,
    och du svarar mig.

8Det finns ingen som kan jämföras med dig bland gudarna (elohim), Herre (Adonai),
    de har inte ens några gärningar (de gör ingenting).
9Alla hednafolk som du har gjort ska komma och tillbe (falla ner inför) dig, Herre (Adonai),
    och de ska ära ditt namn.
10För du är stor och gör stora under.
    Bara du är Gud (Elohim).

11Visa mig din väg Herre (Jahve),
    så att jag kan vandra och leva i din sanning.
Lär mig att helhjärtat vörda (frukta, ära)
    ditt namn (bind mitt hjärta vid ditt hjärta). 12 13 14 15Men du Herre (Adonai) är en Gud (El) som är
    barmhärtig (har ett starkt känslomässigt band med oss) och ger favör (generös i nåd),
        sen till vrede
    och överflödar i (är rik på) nåd (trofast kärlek) och sanning.

[Begreppet "nåd och sanning", hebreiska "chesed ve emet" hör alltid ihop och finns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, och sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, men nåden kommer alltid först.]

16Vänd dig till mig, visa mig din nåd (favör);
ge din kraft till din tjänare,
    rädda din tjänarinnas son.
    [Här beskrivs en slav som är född in i den relationen, se 1 Mos 14:14. En bild på Davids ödmjuka inställning.]
17Visa mig ett tecken [Dom 6:17] på din godhet,
    när mina fiender ser, ska de komma på skam,
    för du, Herre (Jahve), hjälper och tröstar mig.

Psalm 87

872 3 4 5 6 7

Psalm 88

882 3 4stridsman (en man i sin bästa ålder) 5 6 7 8 9 10 11Berättas det om din nåd (omsorgsfulla kärlek) i graven,
    om din trofasthet i Abaddon (döden, avgrunden, förgörelsens plats)?
    [Det hebreiska ordet Abaddon har koppling till verbet att förstöra och förgöra och intensifierar dödens destruktivitet. Läggs någon i en grav så försvinner kroppen, den förmultnar bort. Se även Ords 27:20; Job 26:6; Upp 9:11.] 12 13 14 15 16 17 18

Psalm 89

892 3 4 5 6 7 8 9 10 11

12Din är himlarna, din är också jorden.
    Du har skapat (grundlagt) världen och allt som finns i den.
     13Du har skapat norr och söder,
    Tabor och Hermon jublar i ditt namn.

[Alla väderstreck är representerade. Norr och söder, berget Tabor i väst och berget Hermon i öst prisar Guds storhet bara genom sin existens.]

14Din arm har kraft,
    din hand är stark,
    din högra hand är segerrik.
15Din tron vilar på (ditt konungsliga styre baseras på)
    rättfärdighet och rättvisa,
    kärlek (nåd) och trofasthet (sanning)
    går framför ditt ansikte (karakteriserar hur du regerar).

[Begreppet "nåd och sanning", hebreiska "chesed ve emet" hör alltid ihop och finns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, och sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, men nåden kommer alltid först.]



16Välsignat (glatt, lyckligt) är det folk som prisar dig!
    Herre, de vandrar i ditt ansiktes ljus (får uppleva din favör).
17De gläder sig hela dagen lång i ditt namn,
    de lyfts upp av din rättfärdighet,
     18för du ger dem ära och styrka.
På grund av din favör har vi seger. [Ordagrant "Du upphöjer vårt horn". Hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och en seger.] 19

20Sedan talade du [Herre] genom en vision (uppenbarelse)
    till dina trogna efterföljare och sade:

"Jag har lagt ner kraft i (jag hjälper, assisterar) en krigsman,
    jag har rest upp en ung man ur folket.
21Jag har funnit min tjänare David,
    med min heliga olja har jag smort honom [till kung].

22Min hand ska stödja (ständigt vara med) honom,
    min arm ska styrka (skydda) honom.
23Ingen fiende
    ska lura honom (plundra, utnyttja, eller behandla honom illa),
ingen hänsynslös förtryckare
    ska förtrycka (förödmjuka) honom.
24Nej, i stället ska jag krossa hans fiender framför honom
    och jag ska slå ner dem som hatar honom.

25Min trofasthet och min trofasta kärlek (nåd) ska vara med honom.
    i mitt namn ska han få stor styrka och seger. [Ordagrant 'hans horn vara upphöjt i mitt namn'. Hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och en seger.]
26Jag ska lägga havet under hans hand,
    floderna under hans högra hand. [Havet och floderna syftar antagligen på fiender, se vers tio och elva, men kan också syfta på Medelhavet och floden Eufrat med dess bifloder.]
27Han ska ropa (öppet bekänna, be) till mig:
    'Du min Fader, min Gud (Elohim), min frälsnings klippa!'
28Jag ska göra honom till den förstfödde [som har speciella privilegier],
    till den högste av alla jordens kungar.
29Jag ska hålla fast min trofasta kärlek (nåd) mot honom för evigt,
    mitt förbund med honom ska stå fast (är oföränderligt).
30Jag ska ge hans ätt evig dynasti (hans barn ska vara vid makten för evigt), och hans tron så länge som himlen består. 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49stridsman (en man i sin bästa ålder) 50 51 52 53

Psalm 90

902 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17

Psalm 91

912 3 4stora [rektangulära] stridssköld5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16Jag ska mätta honom med ett långt liv (längd av dagar) och låta honom få se min frälsning (räddning).

Psalm 92

922 3

Libanons stolthet är cedern som än i dag pryder deras flagga.

harpa (kithara, hebreiska "kinnor", mindre harpa) 4 5 6 7 8 9 10vildoxens11 12 13 14 15

Psalm 93 - Herren regerar i ära ch makt

93[Gud sitter på tronen, han är kung och regerar och världen kan inte skakas. Nationer och folk liknas vid brusande vatten, men Gud står över dem. Det finns en vila i att veta att Gud har kontroll, se Matt 8:23-27; Job 9:8.
    Många av psalmerna i den fjärde boken, psalm 90-116, beskriver hur Gud regerar här på jorden. Flera tron-psalmer är 47, 95-99. Denna och följande sex psalmer appliceras inom judendomen på en kommande tid då Messias regerar här på jorden.

Författare: Okänd]


1Herren (Jahve) regerar (är kung)!
    Han är klädd i härlighet (höghet).
Herren (Jahve) har iklätt sig
    och spänt om sig makt som ett bälte (runt sig, omgjordat sig).

[Styrka liknas vid ett bälte som håller ihop klädnaden. Herrens kraft gör att han kan regera. Här finns också ett bildspråk för att vara redo att agera. Dåtida klädnader hängde löst och för att göra sig redo att arbeta omgjordade man länderna och band upp klädnaden.]

Ja, världen är skapad och står fast,
    den kan inte rubbas (vackla, står tryggt fast).
2Din tron [rike] är skapad och står fast från urminnes tider,
    du är evig.

[Ordet "evig" är hebreiska "olam", troligtvis från "alam" som betyder "att dölja", dvs vad som är dolt i avlägsen framtid eller historia. En tidpunkt som inte går att se. Ordet har ofta betydelsen evig.]

3Forsarna (strömmar, vågorna) reser (höjer) sig, Herre (Jahve),
    forsarna reser sig högt,
    forsarna reser sig dånande (slår in som vågor med full kraft).

[Ordet för fors har grundbetydelsen "att flöda", det används för att beskriva floder som Eufrat och Jordan. På samma sätt som havet symboliskt beskriver folk och nationer, se Jes 17:12-13; Upp 17:1, 15, kan floder syfta på folk och nationer i rörelse, se Jes 2:2. Havet står också för kaos och oordning, se 1 Mos 1:2; Job 40:20.]

4Mäktigare (starkare, högt över) dånet av stora vatten,
    mäktigare än havets bränningar,
    Herren (Jahve) upphöjd i majestät!

5Dina vittnesbörd (instruktioner, stadgar, Guds grundläggande regler för hur vi ska leva) [Ps 19:7] är helt pålitliga,
    helighet smyckar ditt hus, Herre (Jahve), för alltid (ordagrant "i längd av dagar").

Psalm 94

942 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12stridsman (en man i sin bästa ålder) 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23

Psalm 95

95Kom!

Låt oss sjunga glädjesånger
    till Herren (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk).
Låt oss ropa högt (i segerjubel)
    till vår frälsnings klippa (starka befästa klippa som räddar oss).
2Låt oss träda fram inför honom (hans ansikte)
    med tacksamhet.
Låt oss hylla honom
    med lovsånger (ropa i glädje).

3För Herren är en stor Gud (El, den allvetande),
    en stor kung som är över alla gudar.
4Jordens djup håller han i sin hand (råder han över),
    de höga bergstopparna tillhör också honom.
5Hans är havet, för han gjorde det,
    hans händer formade fastlandet.

[Bland de omkringliggande hedniska folken hade man olika gudar för olika områden, men Israels Gud är en, och han råder över allt skapat - djup och höjd, hav och land.]

6Kom!

Låt oss falla ner
    och tillbe.
Låt oss böja knä inför Herren,
    vår skapare.

7För han är vår Gud
    och vi är hans folk, fåren i hans jord.

Om ni ändå ville lyda honom i dag. 8 9 10 11

Psalm 96

96Sjung till Herren, en ny sång.
Sjung till Herren, hela jorden.
2Sjung till Herren, välsigna hans namn.
Ropa ut hans frälsning,
    dag efter dag.
3Förkunna hans ära bland hednafolken,
    hans under bland alla folk.

4För Herren är stor och högt är han prisad,
    han ska fruktas högt över alla gudar.
5Folkets alla gudar är avgudar,
    men Herren är den som har gjort himlarna.
6Majestät och härlighet är inför hans ansikte,
    makt och glans i hans helgedom.

7Ge till Herren, alla folkslag (alla familjer).
Ge till Herren, ära och makt.
8Ge till Herren, den ära som tillhör hans namn.
Bär fram ett offer,
    och kom till hans gårdar.
9Tillbe Herren i helig skrud,
    bäva inför honom, hela jorden.

10Säg bland hednafolken:
    "Herren är kung,
    världen står fast och vacklar inte.
    Han ska döma folken med rättvisa."

11Må himlen glädja sig, och jorden fröjda sig.
Må havet brusa, med allt som fyller det.
12Må marken vara glad, tillsammans med allt på den
Då ska skogens alla träd jubla i glädje,
     13inför Herren, för han kommer,
    han kommer för att döma världen.
Han ska döma världen med rättfärdighet,
    och folken med sin trofasthet.

Psalm 97 - Herrens makt

97Herren (Jahve) är konung (regerar)!
Låt jorden jubla,
    låt de fjärran kusterna (öarna) [jordens mest avlägsna platser] glädja sig.
2Moln och mörker är kring honom,
    rättfärdighet och rätt är grunden för hans tron.
    [Tronen symboliserar här hur Gud regerar.]
3Eld går framför honom, förtär hans motståndare på alla sidor.
4Hans blixtar lyser upp världen,
    jorden ser det och bävar [folket blir skräckslagna].
5Bergen smälter som vax inför Herren (Jahve),
    inför hela jordens Herre.
6Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,
    och alla folk ser hans härlighet [hans manifesterade närvaro].
7 8 9 10 11 12

Psalm 98

98En psalm.

Sjung en ny sång till Herren (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk),
    för han har gjort och gör fantastiska under.
Hans högra hand [hans militära styrka]
    och hans heliga arm [hans godhet, rättvisa och sanning - Jesu syndfria liv]
    har gett honom segern (befrielsen, frälsningen).
2Herren visar sin kraft att frälsa (befria).
    Han uppenbarar sin rättfärdighet inför hednafolken.
3Han kommer ihåg sin kärlek (nåd) och trofasthet mot Israels folk,
    [folk från] alla jordens hörn ser hur vår Gud frälser (räddar).

4Ropa högt (i segerjubel) till Herren, alla länder (hela jorden).
    Brist ut i glädjerop och lovsång!
5Lovsjung Herren med harpa (kithara, hebreiska "kinnor", mindre harpa) [ren instrumental musik],
    med harpa och melodistämma (sång ackompanjerad med instrument),
     6med trumpeter (trumpetstötar) och basuners ljud (shofarer).
Ropa i glädje inför konungen, Herren!

7Låt havet och allt som är i det ropa (brusa),
    tillsammans med världen och de som bor i den.
8Låt floderna klappa sina händer,
    låt bergen sjunga tillsammans i glädje9inför Herren,
    för han kommer för att döma [och regera på] jorden.
Han dömer världen i rättfärdighet och behandlar nationerna (folken) rättvist.

Psalm 99

99 2 3 4 5 6 7 8 9

Psalm 100

100En tacksägelse psalm.

Ropa högt (i segerjubel) till Herren, alla länder (hela jorden).
     2Tjäna (arbeta, tillbe) Herren (Jahve) med glädje, kom inför honom (Hans närhet och ansikte) med jublande seger sång.
     3Erkänn (bekänn, besinna, bli intimt förtrogen med sanningen) att Herren är Gud. Han har gjort oss och vi tillhör honom (vi har inte skapat oss själva). Vi är hans folk och får i hans hjord (står under hans omsorg).

4Kom in genom hans portar med tacksägelse, och hans förgårdar med lovsång. Tacka honom (var tacksam), välsigna (lova, tala gott om) hans Namn. 5För Herren är god (underbar, vacker, god), hans nåd (lojala kärlek) varar för evigt, och Han är trofast från generation till generation.

Psalm 101

101Av David, en psalm.

2 3 4 5 6 7 8

Psalm 102

102 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25
26En gång lade du jordens grund,
    och himlarna är skapade av dina händer.
27De ska förgås,
    men du står kvar.
De slits ut som ett plagg,
    som kläder ska du ta av dem och byta ut (förändra) dem.
28Du är densamme (du förändras inte),
    dina år har inget slut.
29Dina tjänares barn ska bo här,
    och deras barn ska leva i trygghet inför dig (i din närhet).

Psalm 103

103Av David.
[Psalmen har ett alfabetiskt mönster. I en sådan s.k. akrostisk dikt utgår varje rad från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd, dock följer den inte en strikt alfabetisk akrostisk form.]

Välsigna (prisa, böj dig ner inför) Herren,
    min själ och allt som är inom mig ...
    Hans heliga namn ...

[Meningen är ofullständig, den saknar ett verb. Det kan vara ett sätt att förstärka ordet "välsigna", och i så fall blir det en uppmaning att "Välsigna hans heliga namn", men det kan också vara så att David blir så överväldigad av Guds helighet och allt Gud har gjort att han tvingas stanna upp, för att sedan börja om meningen i nästa vers.]

2Välsigna (prisa, böj dig ner inför) Herren, min själ,
    och glöm inte en enda av
    alla hans gudomliga ingripanden (gärningar, förmåner).

[Ordet själ i hebreiskt språkbruk innefattar kropp, hjärta, sinne och styrka. David talar nu till sig själv och uppmanar hela sin varelse att böja sig inför Gud och inte glömma någon av följande punkter.] Det är Herren:
  • 3som förlåter dig [min själ] alla dina synder,
  • som helar alla dina sjukdomar (brister),
  • 4som köper tillbaka (återlöser och på så vis räddar) ditt liv från graven
        (döden, dödsriket, från ett liv i meningslöshet),
  • som kröner (hedrar) dig [min själ] med trofast kärlek (nåd) och barmhärtighet,
  • 5som mättar ditt liv med allt gott (fyller i överflödande mått alla mänskliga behov),
  • som förnyar (återskapar) din ungdom som örnen. [Örnen lever länge och symboliserar styrka och frihet. Kan också syfta på den process då örnen varje år byter ut alla sina fjädrar och låter nya växa ut och blir ung på nytt.]
6Herren gör det som är rätt,
    han ger rättvisa åt alla som är förtryckta.
     7Han visade sina vägar [av rättfärdighet och rättvisa] för Mose, sina gärningar för Israels folk. [Mose fick större uppenbarelse av Herrens karaktär och vägar än Israels folk.]
     8Herren (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk) är barmhärtig (förlåtande, känner medlidande) och nådefull,
    sen till vrede och visar stor (överflödande) kärlek (lojalitet, är trofast till sina löften).
9Han går inte ständigt till rätta,
    och behåller inte sin vrede för evigt.
10Han behandlar inte oss efter våra synder (felsteg),
    och ger inte igen för den skuld vi förtjänar (verkställer inte domen mot oss).

11För lika hög som himmelen är över jorden,
    så stor (stark) är hans trofasta kärlek till dem
    som i vördnadsfull tillbedjan fruktar honom.
12Lika långt som öster är från väster [en oändligt lång, omätbar sträcka],
    så långt låter han våra upproriska överträdelser vara från oss.
13Som en fader förbarmar sig (visar barmhärtig, ömhet) över sina barn,
    så förbarmar sig Herren över dem
    som i vördnadsfull tillbedjan fruktar honom.
14För han vet hur vi är skapade (hur vi är),
    han kommer ihåg (tänker på) att vi är stoft (lera). 15 16 17 18

19Herren (Jahve) har rest sin tron i himlen,
    hans kungarike råder över allt.

20Välsigna (prisa, böj er ner inför) Herren,
    ni hans budbärare [profeter som talar inspirerat av Gud, kan även syfta på änglar],
    ni starka krigare som utför hans uppdrag och lyder hans befallningar.
21Välsigna (prisa, böj er ner inför) Herren,
    alla hans härar (alla änglar),
    alla hans tjänare som utför hans vilja.
22Välsigna (prisa, böj er ner inför) Herren,
    alla hans verk,
    överallt (på alla områden) i hans välde.

Välsigna (prisa, böj dig ner inför) Herren (Jahve) min själ.

Psalm 104

104Lova Herren (Jahve, jag är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk), min själ.

Herre, min Gud, du är väldig och stor,
    du är klädd i majestät och härlighet.
2Du sveper dig i ljus som en klädnad,
    du spänner ut himlarna som ett tält,
     3och har lagt balkarna (konstruerat, timrat) dina övre rum [tronsalar] ovan skyn (vattnen).
Du gör molnen till din vagn,
    och drar fram på vindens vingar.
4Du gör vindar till dina sändebud,
    eldslågor till dina tjänare. [Eftersom hebreiskans ord har flera betydelser kan det också översättas: "Du gör dina änglar till sändebud, dina tjänare till flammande eldslågor."]

5Du grundade jorden på dess fästen,
    så att den aldrig kommer att vackla.
6Du täckte den med djupet som en klädnad,
    vattnet stod högt över bergen.
7På ditt kommando flydde de,
    för din dundrande röst skyndade de bort.
8De gick över bergen,
    de gick ner i dalarna, till den plats du hade bestämt för dem.
9Du har satt en gräns som vattnen inte får gå över,
    aldrig mer ska de täcka jorden.

10Du förvandlar källor till flöden,
    och låter dem forsa fram mellan bergen.
11De vattnar alla markens djur,
    vildåsnor släcker sin törst.
12Vid dem har himlens fåglar sina bon,
    de sjunger från grenarna.
13Du vattnar bergen från dina salar,
    jorden mättas av din frukt.

14Du låter gräs växa för boskapen,
    och grödor (plantor, spannmål) som människan kan bruka.
Du gör så att marken producerar bröd (mat),
     15och vin som gör människan glad,
    som får hennes ansikte att skina (stråla) med [glädjens] olja [Ps 23:5; 45:7],
och bröd som styrker människans hjärta. 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26

27Alla dessa [allt levande som Gud har skapat] ser med förväntan på dig,
    att du ger dem mat i rätt tid.
28Du ger dem mat och de tar emot,
    du öppnar din hand och de äter sig mätta.
29Du döljer ditt ansikte
    och de blir skräckslagna.
När du tar bort deras ande,
    dör de och återgår till jorden (stoft).
30När du sänder ut din livgivande ande
    då skapas de och du förnyar jordens yta.

31Låt Herrens ära (majestät, tyngd) bestå för evigt.
    låt Herren glädja sig över allt han gjort.
32 33 34 35

Psalm 105

105 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45

Psalm 106

106 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48

Psalm 107

107Tacka Herren (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk),
    för han är god och hans trofasta kärlek består i evighet.
2Så ska de befriade säga,
    de som Herren har befriat från fiendens hand,
3och samlat från [avlägsna] länder,
    från öster och väster,
    från norr och söder.

4De vandrade genom öknen på en öde väg,
    de fann ingen stad att bo i.
5De var hungriga och törstiga,
    deras själ försmäktade (de gick under av utmattning).

6Då ropade de till Herren i sin svåra situation (nöd, smal passage),
    och han förde ut dem från deras svårigheter.
7Han ledde dem på en jämn väg,
    så att de kunde hitta en stad där de kunde bo.
8Må de tacka Herren för hans trofasta kärlek,
    och alla de fantastiska saker han gjort för människor.
9För han har överflödande gett vatten till den (själ) som törstat,
    och mättat den (själ) som hungrar med sitt goda. 10 11 12 13Då ropade de till Herren i sin svåra situation (nöd, smal passage),
    och han förde ut dem från deras belägring (plåga).
14 15 16 17 18De tappade aptiten för all mat,
    och drogs nära dödens portar.
19De ropade ut till Herren i sin nöd,
    och han befriade dem från deras problem.
20Han sände sitt ord och helade dem,
    och räddade dem från fällan (gropen, graven) de var fångade i.

21Låt dem tacka Herren för hans lojala kärlek (nåd, oförtjänta favör),
    och de fantastiska saker han har gjort mot mänskligheten.
22Låt dem bära fram tackoffer
    och med starkt jubel berätta (ropa ut) vad han gjort. 23 24 25 26 27 28Då ropade de till Herren i sin svåra situation (nöd, smala passage),
    och han förde ut dem från deras belägring (plåga).
29Han tystade stormen,
    och stillade vågorna.
30Sedan blev de glada när sjön blev lugn,
    och han förde dem säkert till den hamn dit de ville.
31Låt dem tacka Herren för hans lojala kärlek (nåd, oförtjänta favör),
    för hans underbara gärningar (gång på gång) mot
    människors barn.
32Må de upphöja honom i församlingen,
    och prisa (lova) honom inför folkets ledare (de äldste). 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43

Psalm 108

108 2 3 harpa (kithara, hebreiska "kinnor", mindre harpa) 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14

Psalm 109

109 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16… betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig Gud]17 18 19 20 21 22… betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig Gud]23 24 25 26 27 28 29 30 31

Psalm 110

110En psalm av David.

[Detta är en kröningspsalm, komponerad för att användas då en ny kung bestiger tronen. Den är messiansk och beskriver hur Gud Fadern kröner Jesus, se Matt 22:41-45; Mark 12:36-37; Luk 20:42-44. Psalmen är uppdelad i två exakt balanserade halvor, vers 1-3 och 4-7.]

Del 1 - Herrens ord till sin son


Här är Herrens [Jahves - Gud Faderns] profetiska ord till min Herre
    [Adonai - Guds son, Jesus]:
        "Sitt på min högra sida tills jag lagt dina fiender
    under dina fötter (tills de blivit din fotpall)."

2Herren [Jahve - Gud Fadern] sträcker ut din kungaspira (ditt herradöme) från Sion [Jerusalem].

[Fadern uppmanar nu sonen:]
Regera (utöka ditt rike) mitt bland dina fiender
    (trots att det är fiender omkring dig).
3Ditt folk följer dig villigt (offrar frivilliga gåvor)
    när du går ut i strid.
På samma sätt som daggen föds av sin moder på de heliga bergen,
    så ska din armé komma till dig.
    [Guds folk liknas här med den oräkneliga skara av miljontals
    daggdroppar som omger Jerusalem efter en natt. De kommer
    villigt, för med sig liv och kraft, och reflekterar morgonljuset.]

Del 2 - Herrens löfte om sonens seger

4Herren [Jahve - Gud Fadern] har gett ett löfte (svurit en ed)
    som han inte ska ta tillbaka:
        "Du är präst för evigt på samma sätt som Melkisedek."

5Herren [Guds Son, Jesus] är på din högra sida.

[Fadern proklamerar nu vad sonen ska göra:]
Han ska krossa kungar på sin vredes dag.
6Han ska döma hednafolken,
    han fyller dalen med döda kroppar,
    han ska krossa huvudet för många länder (folk).
    [Antikrist, Satan själv, som leder allt motståndet mot Kristus
    ska bli krossad, se 2 Tess 2:8.]

7Från bäcken längs med vägen ska han dricka,
    sedan lyfter han huvudet högt (återfår han styrka och kraft).

Psalm 111

111[Psalmen har ett alfabetiskt mönster. I en sådan s.k. akrostisk stil utgår varje rad från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. Följande psalmer är akrostiska: 9-10, 25, 34, 37, 111, 112, 119 och 145. De första fyra kapitlen i Klagovisorna och Ords 31:10-31 följer också detta mönster.]

Halleluja (prisa Herren Jahves namn)!

א - Alef: Av hela mitt hjärta vill jag tacka Herren,

[Den första hebreiska bokstaven är: א - Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det orden "vill jag" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet vi kan göra är att prisa och böja oss inför Gud.]

ב - Bet: tillsammans med dem som lever rätt (lever helhjärtat för Gud), i församlingen [vill jag tacka honom].

[Den andra hebreiska bokstaven är: ב - Bet. Tecknet avbildar ett tält eller ett hus. Bokstaven symboliserar den plats man bor på, eller de som är i huset - sin familj. I den här versen är det ordet "tillsammans med" som börjar med denna bokstav. Tecknet förstärker hur viktig gemenskapen med andra troende är då vi tillsammans får tacka och lovprisa Gud.]

2ג - Gimel: Det Herren gör är mäktigt (stort, går inte att jämföra, sker ibland på ett oväntat sätt).

[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג - Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Ordet "mäktigt" i denna vers börjar med denna bokstav, och förstärker att det Gud gör är stort och mäktigt.]

ד - Dalet: Det han gör studeras (ett sökande som leder till mer och mer förståelse) av alla de som älskar det han gör.

[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד - Dalet. Tecknet avbildar en öppen dörr sedd ovanifrån. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "studeras" börjar med denna bokstav och förstärker hur viktigt det är att söka Gud för att kunna välja rätt väg.]

3ה - He: Det han gör är majestätiskt och fantastiskt (han är klädd i härlighet och kräver respekt).

[Den femte hebreiska bokstaven är: ה - He. Tecknet avbildar ett fönster. Det symboliserar att se och ha perspektiv. I denna vers är det orden "majestätiskt" och "fantastiskt" som börjar med denna bokstav, detta belyser hur vi ska fokusera och se på Guds ära, och hur det ger rätt perspektiv i vårt liv.]

ו - Vav: Och hans rättfärdighet består för evigt.

[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו - Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden "och", "men", "alltså" osv. börjar med "vav". I denna vers är det ordet "Och" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker sambandet med versen innan. Att Gud är majestätisk och hans rättfärdighet består för evigt.]

4ז - Zajin: Han gör otroliga under som kommer att bli ihågkomna.

[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז - Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i ordet "ihågkomna" och betonar att det Gud gör sprids snabbt och aldrig glöms bort.]

ח - Chet: Herren är nådefull och barmhärtig (förlåtande, känner medlidande).

[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח - Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet "nådefull" som börjar med den bokstaven. Att just denna bokstav används här belyser hur stark Guds kärlek är till mänskligheten.]

5ט - Tet: Han ger mat till dem som i vördnadsfull tillbedjan fruktar honom.

[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט - Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg, eller en människa som har böjt sig i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott, antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet "mat" med denna bokstav, och här förstärker bokstaven versens budskap om Guds godhet och att böja sig i ödmjukhet inför honom.]

י - Jod: Han kommer aldrig glömma sitt förbund.

[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י - Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft. Ordet "Han kommer" börjar med denna bokstav och förstärker Guds stora kraft och att han aldrig kommer att bryta sitt förbund.]

6

7

8

9

10

Psalm 112

112[Psalmen har ett alfabetiskt mönster. I en sådan s.k. akrostisk stil utgår varje rad från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. Följande psalmer är akrostiska: 9-10, 25, 34, 37, 111, 112, 119 och 145. De första fyra kapitlen i Klagovisorna och Ords 31:10-31 följer också detta mönster. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbol förklarar det varför ämnet i psalmen ibland skiftar tvärt. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen.]

א - Alef: Halleluja (prisa Herren), välsignad är den som i vördnadsfull tillbedjan fruktar Herren (Jahve)!
[Den första hebreiska bokstaven är: א - Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det orden "välsignad" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det är välsignat att sätta Herren främst i vårt liv.] 2 3 4 5 6 7Han fruktar inte ett ont budskap, hans hjärta är fast förankrat (fixerat), det förtröstar på Herren. 8 9 10

Psalm 113

113[Psalmen användes ofta vid högtiderna. I påskhögtiden sjöngs Psalm 113 och 114 före måltiden och Psalmerna 115-118 efter måltiden. Psalmen är väl strukturerad och har tre exakt balanserade strofer, var och en på tre verser. I mitten lyfts psalmens tema fram genom en retorisk fråga.]

Halleluja (prisa Herren Jahves namn)!

Prisa Herren (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk).
    Prisa, ni hans tjänare,
    prisa Herrens (Jahves) namn.
2Låt Herrens (Jahves) namn bli välsignat (prisat, låt oss böja oss inför honom),
    nu och för evigt!
3Från öst till väst (från där solen går upp till där den går ner, dvs. i hela världen)
    ska Herrens (Jahves) namn prisas.

4Herren (Jahve) är högt över alla hednafolk,
    hans härlighet (tyngd, dignitet, mättade gudsnärvaro) sträcker sig högt över himlen.
5Vem kan jämföras med Herren (Jahve)
    vår Gud (Elohim)?
Han som tronar så högt.
6Han som böjer sig ner,
    för att se på himlen och jorden.

[Psalmens mittpunkt är "vår Gud" i vers 5, den betonar psalmens tema som är att det inte finns någon annan än vår Gud. Detta är också sjunde och sista gången Gud refereras med namn. Fram till vers 5 har Herrens personliga namn Jahve nämns sex gånger. Psalmen bygger nu upp till ett crescendo som får sitt svar när Gud omnämns den sjunde gången som "vår Gud". Talet sju står för fullkomlighet. Allt bygger upp till den frågan, och det som följer besvarar den men utan att namnge Gud. Efter vers 5 används pronomen "han".]

7Han reser (lyfter) den fattige (ringe) ur stoftet,
    han reser (lyfter) den hjälplöse från dyngan (sophögen, platsen där avfall dumpades).
8för att sätta honom bredvid furstar,
    tillsammans med sitt folks furstar. [1 Sam 2:8; Luk 1:52]
9Han låter den barnlösa bo i hemmet,
    som lycklig mor till barn.

[På Bibelns tid var barnlöshet en stor skam, se1 Sam 1:2-20.]

Halleluja (prisa Herrens namn)!

Psalm 114

114När Israel lämnade Egypten,
    när Jakobs familj lämnade ett folk
    med ett främmande språk bakom sig,
2då blev Juda hans heliga,
    Israel hans kungarike.

3Havet såg detta och flydde [när israeliterna korsar Röda havet, 2 Mos 14:21].
Jordan vände tillbaka [när de korsade Jordanfloden, Jos 3:13,16].
4Bergen hoppade som baggar, höjderna som lamm. [Kan syfta på jordbävningen när Gud uppenbarade sig på berget Sinai och Mose fick ta emot lagen.]

5Hav, varför flydde du?
Jordan, varför vek du undan?
6Berg, varför hoppade ni som baggar, och ni höjder som lamm? [Genom dessa frågor förstärks nu slutsatsen som de leder fram till:]

7Bäva inför (i närvaro av) Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt),
    du jord, bäva inför Jakobs Gud,
8han som förvandlar (då förvandlade och fortfarande förvandlar)
    klippan till en vattenrik sjö,
    det hårda berget (hårdaste kisel) till en vattenkälla.

Psalm 115

115Inte till oss (det handlar inte om oss), Herre (Jahve), inte till oss,
    utan till ditt namn ge äran,
för din nåds skull,
    för din sannings skull.
2 3Vår Gud (Elohim) är i himlarna,
    allt han vill har han gjort.
[] 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18

Psalm 116

116Jag älskar,
    för Herren (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk)
    har hört min röst, mina böner (rop om nåd).
2Han har vänt sitt öra till mig (böjt sig ner mot mig),
    därför ska jag be till honom hela mitt liv.

[Den grammatiska konstruktionen i den första versen är ovanlig. Verbet "älskar", hebreiska "ahab" har inget objekt, men är riktad till Gud som räddat psalmisten från döden. Första gången ordet används är i 1 Mos 22:1, där Gud talar till Abraham att ta sin ende son "som han älskar" och gå till berget Moria.]

3Dödens band omslöt mig mer och mer,
    dödsrikets (Sheols) ångest hade mig i sitt grepp,
    jag stod inför nöd (enorma problem) och stor sorg.
4Då åkallade jag Herrens namn:
    "O, Herre, rädda min själ."

5Herren är nådefull och rättfärdig,
    ja, vår Gud är barmhärtig.
6Herren bevarar ständigt de enkla (öppna, helhjärtade),
    jag var i stor nöd (hjälplös, svag, ordagrant "förd lågt ner"),
    och han räddade mig.
7Återvänd till din vila, min själ,
    för Herren har varit god mot dig.

8Du har räddat min själ från döden,
    mitt öga från tårar,
    min fot från fall.
9Jag ska vandra inför Herren,
    i de levandes land. 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 117 2

Psalm 118

118[Solist:]
Tacka Herren (Jahve) för han är god.

[Kör:] I evighet varar hans trofasta kärlek (nåd, oförtjänta favör).

2[Solist:]
Sjung, du Israels folk:

[Kör:] I evighet varar hans trofasta kärlek (nåd, oförtjänta favör).

3[Solist:]
Sjung, du Arons släkt:

[Kör:] I evighet varar hans trofasta kärlek (nåd, oförtjänta favör).

4[Solist:]
Sjung, ni som i:
[Kör:]
I evighet varar hans trofasta kärlek (nåd, oförtjänta favör).

5[Solist: ]
6 7 8 9

10[Solist: ]


[Kör: ] I Herrens namn ska jag förgöra dem.

11[Solist: ]


[Kör: ] I Herrens namn ska jag förgöra dem.

12[Solist: ]


[Kör: ] I Herrens namn ska jag förgöra dem.

13[Solist: ]
14

15[Solist:]
Segerjubel (glädjerop) och frälsningsglädje hörs i de rättfärdigas tält (deras boningar):

[Kör:]
Herrens högra hand visar sin kraft (militära styrka).
16Herrens högra hand ger seger.
Herrens högra hand visar sin kraft (militära styrka). [Dessa tre strofer är psalmens strukturella mittpunkt. De förstärker huvudbudskapet i denna psalm som är att det är Herren som har kraft och vinner seger!]

17[Solist:]
Jag ska inte dö,
    utan leva och berätta (vittna, proklamera) vad Herren har gjort.
18Herren prövade mig hårt,
    men han överlämnade mig inte till döden.

19[Solist:]
Öppna rättfärdighetens portar för mig [in till den sanna kungens tempel].
Jag vill gå in genom dem och tacka Herren.

20[Kör:]
Detta är Herrens port, genom den ska de rättfärdiga gå in.

21[Solist:]
Jag tackar dig för att du hörde min bön och blev min Frälsare (befriare).

22[Kör:]
Den sten som arbetarna inte ville veta av (såg ner på),
    har blivit en hörnsten (den mest betydelsefulla och ärofyllda delen i byggnaden).
23Detta är Herrens verk,
    det är helt otroligt i våra ögon!
24Detta är dagen som Herren har gjort (då han grep in),
    låt oss jubla och vara glada.
25Herre, hosianna (fräls, befria, fortsätt att hjälpa oss),
    Herre, ge oss framgång (hjälp oss att fullfölja uppdraget)!

26[Solist:]
Välsignad är han som kommer i Herrens namn (böj er inför honom).

[Kör:]
Vi välsignar (böjer oss ned inför) er från Herrens hus.
27Herren är Gud (El, den mäktige) och han har gett oss ljus [vänder sitt ansikte, ger favör och seger över fiender].
Bind fast offret med band vid altarets horn.

28[Solist:]
Du är min Gud (Elohim),
    jag vill tacka dig! Min Gud, jag vill upphöja dig.


29[Kör:]
Tacka Herren för han är god.
    I evighet varar hans trofasta kärlek (nåd, oförtjänta favör).

Psalm 119

119[Psalmen har ett alfabetiskt mönster. I en sådan s.k. akrostisk stil utgår varje sektion från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. Följande psalmer är akrostiska: 9-10, 25, 34, 37, 111, 112, 119 och 145. De första fyra kapitlen i Klagovisorna och Ords 31:10-31 följer också detta mönster. Varje sektion har åtta verser i taget. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbol förklarar det varför ämnet i psalmen ibland skiftar tvärt. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen.

Denna psalm handlar om Guds ord och åtta hebreiska ord återkommer ofta:
  • Torah - lagen, allt som står i Moseböckerna (25 ggr).
  • Edot - stadgar, Guds grundläggande regler för hur vi ska bete oss (23 ggr).
  • Piqudim - påbud, föreskrift, ordet återfinns bara i de poetiska skrifterna (21 ggr)
  • Mitswah - budord, klara tydliga befallningar av Gud (21 ggr)
  • Mispatim - påbud, bindande juridiska beslut (19 ggr).
  • Huqim - förordningar, ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar (21 ggr).
  • Dabar - ord, uppenbarelse, men också specifikt för de tio budorden (20 ggr).
  • Imra - ord, löfte, synonym med davar. (20 ggr).
Följande psalmer är akrostiska: 9-10, 25, 34, 37, 111, 112, 119 och 145.]


א - Alef

2 3 4 5 6 7
     8
[Den första hebreiska bokstaven är: א - Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste.]

ב - Beth

9[Bet: Bild av ett hus med bara en dörr, symboliserar total tillit, det finns inga bakdörrar ut.]

10 11 12 13 14 15 16

ג - Gimel

17[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג - Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i sol och regn, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt.]


     18Avtäck (öppna) mina ögon,
    så jag kan se det underbara (undren, allt fantastiskt) [ordet är i plural] i din undervisning (lag, hebreiska "Torah"). [Apg 9:18] 19 20 21
     22Ta bort (rulla över)23 24

ד - Dalet

25[Dalet: En öppen dörr sedd ovanifrån, representerar att kunna fatta beslut, välja väg].

26 27 28 29
30Jag har valt sanningens väg,
    dina domar har jag för ögonen.
31Jag håller fast vid dina stadgar.
    Herre, låt mig inte komma på skam!
32Jag springer på dina budords väg,
    för du har vidgat mitt hjärta
    (gett mig insikt genom att ge mig en längtan och glädje för ditt ord).

ה - He

33[He: Ett fönster, symboliserar perspektiv.]

Visa (lär, undervisa) mig, Herre, dina stadgars väg,
    så jag kan hålla den till slutet.
34Ge mig förståelse så jag kan lyda din lag
    och hålla den av hela mitt hjärta.
35Led mig (hjälp mig vandra) på dina budords stig,
    för jag älskar att gå på den (känner stark längtan och dras till den).
36 37 38 39 40

ו - Waw

41[Vav: En krok eller hängare] 42 43 44 45 46 47
     48
[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו - Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Tältpinnens funktion är att hålla upp tältduken, den är den centrala knutpunkt som binder ihop olika delar. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden "och", "men", "alltså" osv. börjar med "vav". Hebreiska bokstäver har även ett talvärde. Bokstaven "vav" har talvärdet sex. Detta är människans tal och därför symboliserar den ofta människan och det mänskliga.]

ז - Zayin

49[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז - Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver.] 50 51 52 53 54 55 56

ח - Chet

57
[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח - Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek.] 58 59 60 61 62 63 64

ט - Tet

65[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט - Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg, eller en människa som har böjt sig i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott, antingen rebelliskhet eller godhet.] 66 67 68 69 70 71 72

י - Jod

73
[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י - Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft.] 74 75 76 77 78 79 80

כ - Kaf

81
[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ - Kaf. Tecknet avbildar en utsträckt hand. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också att ta emot.] 82 83 84 85 86 87 88

כ - Lamed

89
[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל - Lamed. Den är storleksmässigt den längsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. Tecknet avbildar en stav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker. Som den högsta bokstaven sträcker den sig uppåt mot himlen och kopplar ihop bokstäverna med himmlen.] 90 91 92 93 94 95 96

מ - Mem

97
[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ - Mem. Ursprungligen föreställde tecknet vågor på vattnet. Vår bokstav "M" har fortfarande kvar denna vågform, medan det nuvarande hebreiska tecknet är bilden på ett lugnt vatten. Bokstaven står för vatten, folk, nationer och språk.] 98 99 100 101 102
     103

[Guds ord liknas vid honung. Syftar antagligen på dess ljuvliga smak men också dess fantastiska hållbarhet. Honung kan förvaras över 3 000 år och fortfarande vara ätbar. Den innehåller också olika antibiotika som har hälsosamma effekter.] 104

נ - Nun

[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ - Nun. Tecknet avbildar en fisk och betyder arvtagare och avkomma. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. Orden lykta och stig börjar på bokstaven Nun.]

105Ditt ord är en lykta (oljelampa) för min fot,
    och ett ljus på min stig.
    [Guds undervisning lyser upp min livsväg, hjälper mig i val och beslut, se Ords 6:23. Jesus är världens ljus, se Luk 2:29-32; Joh 1:4; 8:12.]
106 107 108 109 110 111 112

ס - Samek

113[Samek: Bild av ett stöd, stöttepelare, jämviktspunkt, symboliserar stöd, support, stabilitet.] 114 115 116 117 118 119 120

ע - Ajin

121[Ajin: Öga, vattenkälla.] 122 123 124 125 126 127 128

פ - Pe

[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ - Pe. Tecknet avbildar en öppen mun med en tunga i. Detta är anledningen till ordvalet i vers 131 där psalmisten beskriver hur han öppnar sin mun på vid gavel och flämtar efter Guds ord! Pe står ofta för tal och relationer.]

129Underbara (övernaturliga, fantastiska) är din vittnesbörd (varningar, påminnelser),
    därför håller jag dem (min själ vaktar dem).
130När porten till ditt ord öppnas upp (som när en stängd dörr slås upp),
    ger den [öppnade porten] ljus (uppenbarelse) och förståelse (urskillningsförmåga) för enkla (öppna, villiga) människor.
131Jag öppnar min mun på vid gavel och flämtar,
    för jag längtar efter dina bud (mitzvah, kontrakt, lag) [tio Guds ord].
132Vänd dig till mig och var nådefull (ge mig oförtjänt favör),
    så som du brukar göra mot dem som älskar dig (som sätter ditt namn främst).
133Led mina steg (gör dem fasta) med ditt ord (dina löften),
    låt ingen synd dominera (styra, regera över) mig.
134Befria mig från människors förtryck (som missbrukar sin auktoritet för att krossa de under sig),
    så jag kan hålla dina befallningar (generella lagar, grundlagar).
135Låt ditt ansikte lysa över din tjänare (le mot mig och visa dig för mig, kom med din närvaro),
    lär mig dina stadgar (nedskrivna bud).
136Strömmar av tårar rinner från mina ögon,
    därför att människor inte håller din lag.

צ - Tzade

137[Tzade: Bild av en skördeskära. Detta talar om skörd och i detta fall andlig skörd.] 138 139 140 141 142 143 144

ק - Qof

145[Qof: Bild av baksidan på ett huvud. Tacksamhet och uppskattning kommer inte alltid direkt framifrån.] 146 147 148 149 150 151 152

ר - Resh

[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר - Resh. Tecknet avbildar framsidan av huvudet. Alla ord som börjar med bokstaven Resh är fetmarkerade för att indikera att det är ett extra viktigt ord. I den hebreiska texten inledes varje vers med ett ord som börjar på den bokstaven.]

153Se mitt lidande (elände) och rädda mig,
    för jag glömmer inte din undervisning.
154Strid för mig (för min talan) och försvara mig,
    ge mig liv enligt ditt ord (löfte).
155Långt borta är frälsningen från de ogudaktiga,
    eftersom de inte söker (frågar efter) dina stadgar (grundläggande regler)
156Dina välsignelser är många (din favör, barmhärtighet är överflödande), Herre (Jahve),
    ge mig liv (blås nytt liv i mig) genom dina domar (att du skapar rätt).
157Många är mina förföljare och ovänner,
    men jag har väjer inte från dina vittnesbörd.
158När jag ser de trolösa känner jag sorg (bryts jag sönder inombords, mår jag illa, känner avsky),
    eftersom de inte lyder (följer, håller) dina ord.
159Se hur jag älskar dina befallningar (instruktioner),
    Herre (Jahve), håll mig vid liv med din trofasta kärlek
160Summan av ditt ord är sanning,
    och alla dina rättfärdiga domar är eviga.

[Ordagrant: "Huvudet av ditt ord är sanning, och eviga alla dina rättfärdiga domar."]

ש - Shin

161[Shin: Bild av en stor tuggtand. Kan betyda antingen konsumtion, att något försvinner, men också att tugga och meditera på Guds ord.] 162 163 164
     165Stor frid har de som älskar din undervisning (tora), ingenting kan få dem på fall. 166 167 168

ת - Taw

169[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת - Tav. Tecknet föreställer en punkt, signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "låt" används fyra gånger i dessa verser. Det förstärker psalmistens beroende av Gud och viljan att låta Gud få leda. Vi behöver Guds hjälp för att bli fulländade.]

Låt min jubelsång (mitt jubelrop) komma inför ditt ansikte (låt lovsången föra mig inför din närhet),
    ge mig förmågan att förstå ditt ord (ge mig insikt från ditt ord).
170Låt min bön komma inför ditt ansikte,
    rädda mig, som du har sagt (lovat).
171Mina läppar ska flöda över av lovsång (lovprisning),
    för du lär mig dina stadgar (nedskrivna bud).
172Min tunga ska sjunga om ditt ord (vad du sagt),
    för alla dina bud är rättfärdiga (rättvisa).
173Låt din hand hjälpa mig,
    för jag har valt [att lyda] dina regler (befallningar).
174Jag har längtat efter din frälsning (räddning, befrielse), o Herre,
    det är en sådan underbar glädje (tillfredsställelse) i din undervisning (hebreiska "Torah").
175Låt mig (min själ) leva och prisa dig,
    och låt dina domar (din moral) hjälpa mig.
176Jag har gått vilse som ett förlorat får.
    Kom sök efter din tjänare,
    för jag har inte glömt dina bud.


PILGRIMSSÅNGER (120-134)
Psalm 120

120 2 3 4 5 6 7

Psalm 121

121En pilgrimssång.

[Psalm 120–134 sjöngs antagligen under de tre årliga pilgrimsfärder som alla judar gjorde till Jerusalem. Denna psalm består av fyra rimmande verspar. Den är antifonal, vilket innebär att först sjunger en försångare ett stycke och sedan svarar en annan stämma i karavanen, eller en hel kör, med att upprepa samma fras.]

Jag lyfter mina ögon mot bergen [som omger Jerusalem, berget Sion och Moria].
    varifrån ska min hjälp komma?

2Min hjälp kommer från Herren (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk),
    som har gjort (format) himmel och jord.

3Han låter inte din fot slinta (du ska inte tappa fotfästet, förlora balansen),
    han som beskyddar dig ska inte vila (slumra).
4Nej, han som bevarar Israel
    ska varken vila eller sova.

5Herren är den som bevarar dig.
    Herren är din skugga (ditt skydd) på din högra sida.
6Solen ska inte skada dig på dagen,
    eller månen på natten.
[En stridsman höll skölden i sin vänsterhand och var oskyddad på högra sidan. Herren är den som står på din högra sida och försvarar dig. Han är också ditt skydd mot den farligt brännande solen på dagen och han värmer dig i den kalla natten.]

7Herren ska bevara dig från all ondska,
    han ska bevara ditt liv (din själ).
8Herren ska bevara din utgång och din ingång
    (när du går ut och när du kommer tillbaka, allt du gör och tar dig för),
    från nu till evig tid.

Psalm 122

122En pilgrimssång (en sång som går upp, höjer sig), av David.

[Psalm 120-134 sjöngs antagligen under de tre årliga pilgrimsfärder som alla judar gjorde till Jerusalem. Den är antifonal, dvs. en försångare sjunger först ett stycke och sedan svarar en annan stämma.] 2 3 4 5 6 7 8 9

Psalm 123

123En pilgrimssång.

[Psalm 120-134 sjöngs antagligen under de tre årliga pilgrimsfärder som alla judar gjorde till Jerusalem. Den är antifonal, dvs. en försångare sjunger först ett stycke och sedan svarar en annan stämma.]

Jag lyfter blicken mot dig,
    du som bor (har din tron) i himlen.
2Som tjänaren ser mot sin herres hand,
    som tjänarinnan ser mot sin husmors hand,
på samma sätt ser våra ögon mot Herren (Jahve), vår Gud,
    ända tills han visar oss nåd (favör).

3Visa oss nåd, Herre, visa oss nåd,
    vi [Guds folk, som har vårt hopp i dig]
    har blivit föraktade länge nog nu.
4Vår själ är fylld till brädden av de självsäkras hån,
    och de högmodigas (arrogantas) förakt.

[Upprepningen av frasen "visa oss nåd" förstärker desperationen och det akuta behovet av hjälp från Gud.]

Psalm 124

124 2 3 4 5 6 7 8

Psalm 125

125 2 3 4 5

Psalm 126

126En pilgrimssång.

När Herren (Jahve, jag är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk) förde tillbaka Sions fångar,
    det var som om vi drömde (det kändes helt overkligt, vi kunde knappt tro att det var sant).
2Då fylldes vår mun med skratt,
    och vår tunga med jubel.
Då sade man bland hednafolken:
    "Herren har gjort stora ting med dem!"
3Ja, Herren har gjort stora ting med oss,
    och vi är glada.

4För tillbaka våra fångar, Herre,
    på samma sätt som strömmarna i Negev.
    [Fårorna i Negevöknen i södra Israel är torra större delen av året, men fylls plötsligt med strömmande vatten under några få timmar när vinterfloden kommer.]

5De som sår med tårar,
    ska skörda med jubel.
6Den som gråtande bär ut sitt [dyrbara, sista] utsäde,
    han ska utan tvekan (helt säkert) komma tillbaka jublande med sina kärvar.
[Under sådden var man helt beroende av regn, rädslan för torka eller angrepp av skadedjur kunde göra att man var orolig och sådde sin säd under gråt. Särskilt om det varit ett dåligt år innan, och utsädet var det sista var man helt beroende av en god skörd. Bildligt talat fick Israels folk utstå svåra tider, men man väntade på en andlig välsignelse. Psalmisten är helt säker på att det kommer en tid av glädje och jubel.]

Psalm 127

127 2 3 4 5stridsman (en man i sin bästa ålder)

Psalm 128

128 2 3 4stridsman (en man i sin bästa ålder) 5 6

Psalm 129

129 2 3 4 5 6 7 8

Psalm 130

130En pilgrimssång.

[Psalm 120-134 sjöngs antagligen under de tre årliga pilgrimsfärder som alla judar gjorde till Jerusalem. Den är antifonal, dvs. en försångare sjunger först ett stycke och sedan svarar en annan stämma.]

Ur djupen [vattendjupen, metafor för en situation med oöverstigliga problem]
    ropar jag till dig, Herre (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn
    som betecknar hans närvaro bland sitt folk)
.
2Herre (Adonai, fokus på Guds storhet och makt), hör min röst,
    låt dina öron höra mina böners ljud (mina ödmjuka förfrågningar om hjälp).

3Om du, Herre (Jah, kortare form av Jahve, betecknar att han alltid har existerat),
    skulle hålla fast vid (föra räkenskap över) våra synder,
    vem skulle då kunna stå inför dig [på domens dag]?
4Men hos dig finns förlåtelse,
    för att du ska bli ärad (för att vi ska tillbe, lyda och frukta dig).

5Jag väntar (söker ivrigt efter, litar) på Herren (Jahve),
    hela min varelse (min själ) väntar,
    och jag förtröstar på hans ord (väntar på vad han ska säga).
6Min själ väntar på (söker ivrigt efter) Herren (Adonai),
    mer än väktarna [ivrigt väntar] efter morgonen,
    ja mer än väktarna längtar efter att det äntligen ska bli morgon.

7Israel, förtrösta (vänta ivrigt) på Herren (Jahve),
    för hos Herren finns trofast kärlek (nåd),
    och hos honom finns full befrielse (fullständig lösensumma
    för att köpa oss fria från synden)
.
8Han ska friköpa (befria) Israel
    från alla deras synder (från syndens konsekvenser).

Psalm 131

131En pilgrimssång (en sång som går upp, höjer sig), av David.

[Psalm 120-134 sjöngs antagligen under de tre årliga pilgrimsfärder som alla judar gjorde till Jerusalem. Denna korta psalm handlar om en enkel barnslig förtröstan på Gud. Det är som ett eko av Davids svar till Sauls dotter Mikal sedan han dansat inför Gud, se 2 Sam 6:21.]

Herre (Jahve) mitt hjärta är inte stolt,
    jag ser inte ner på andra (mina ögon är inte överlägsna).

[Stolthet har sitt ursprung i hjärtat och tar ofta sitt uttryck i en högfärdig blick.]

Jag vandrar inte i (ägnar mig åt) stora ting,
    åt det som är för svårt (komplexa mysterier).

[Jag är förnöjd, kan släppa det som övergår mitt förstånd - Guds stora mysterier - som jag inte är redo att förstå ännu.]

2Jag har lugnat och stillat min själ,
    som ett avvant barn [tryggt och stilla] vilar i sin mors famn,
    som ett avvant barn [som inte längre rastlöst suger] är min själ i mig.

3Israel [Guds folk],
    lita (ha er tillit och förtröstan) på Herren (Jahve),
    nu och för evigt!

Psalm 132

132 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18

Psalm 133

133 2 3

Psalm 134

134En pilgrimssång. …2 3

Psalm 135

135 2 3 4Herren har utvalt [] 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

Psalm 136 - tacka Herren

136[Varje vers i den 26 verser långa psalmen avslutas med på hebreiska består av tre hebreiska ord: "ki olam chesed". Det blir som en refräng som ordagrant översatt är: "för hans nåd evig", och beskriver hur Guds nåd och trofasta kärlek är evig. Denna psalm är typisk antifonal, dvs en ledare sjunger en fras, och så svarar församlingen/kören. Detta föreskrevs av David, och praktiserades 500 år senare, se Neh 12:24.]

Tacka (lovprisa) Herren (Jahve), för han är god,
    för hans nåd (kärleksfulla omsorg) är evig.
2Tacka (lovprisa) gudarnas Gud (Elohei elohim),
    för hans nåd (kärleksfulla omsorg) är evig.
3Tacka (lovprisa) herrarnas Herre (Adonai adonim),
    för hans nåd (kärleksfulla omsorg) är evig.

4Till Honom som ensam gör stora mirakler,
    för hans nåd (kärleksfulla omsorg) är evig.
5Till Honom som gjort (skapat) himlarna med förstånd (kunskap),
    för hans nåd (kärleksfulla omsorg) är evig.
6Till Honom som har fördelat (spridit ut) jorden ovanpå vattnet,
    för hans nåd (kärleksfulla omsorg) är evig.
7Till Honom som gjort stora ljus [plural],
    för hans nåd (kärleksfulla omsorg) är evig.
8Till Honom som gjort solen att råda över dagen,
    för hans nåd (kärleksfulla omsorg) är evig.
9Till Honom som gjort månen och stjärnorna att råda över natten,
    för hans nåd (kärleksfulla omsorg) är evig.

10Till Honom som slog Egyptens förstfödda,
    för hans nåd (kärleksfulla omsorg) är evig.
11Till Honom som förde ut Israel ifrån dem [Egypten]
    för hans nåd (kärleksfulla omsorg) är evig.
1212Med stark hand och med uträckt arm,
    för hans nåd (kärleksfulla omsorg) är evig.
13Till Honom som delade Röda Havet i två delar,
    för hans nåd (kärleksfulla omsorg) är evig.
14och lät Israel gå mitt igenom det [Röda Havet]
    för hans nåd (kärleksfulla omsorg) är evig.
15Till Honom som störtade Farao och hans här i Röda Havet,
    för hans nåd (kärleksfulla omsorg) är evig.
16Till Honom som ledde sitt folk genom öknen,
    för hans nåd (kärleksfulla omsorg) är evig.
17Till Honom som störtar stora kungar,
    för hans nåd (kärleksfulla omsorg) är evig.
18Till Honom som störtar mäktiga kungar,
    för hans nåd (kärleksfulla omsorg) är evig.
19Amoriternas kung Sihon,
    för hans nåd (kärleksfulla omsorg) är evig.
20Och Basans kung Og
    för hans nåd (kärleksfulla omsorg) är evig.
21Till Honom som gav deras [kungarnas] land till arvedel
    för hans nåd (kärleksfulla omsorg) är evig.
22Ja, till en arvedel åt sin tjänare Israel,
    för hans nåd (kärleksfulla omsorg) är evig.

23Till Honom som kom ihåg oss i vår ringhet [när vi var slavar],
    för hans nåd (kärleksfulla omsorg) är evig.
24Till Honom som befriade oss från våra fiender (motståndare),
    för hans nåd (kärleksfulla omsorg) är evig.
25Till Honom som ger bröd (mat) till allt kött (allt levande)
    för hans nåd (kärleksfulla omsorg) är evig.

26Tacka (lovprisa) himmelens Gud (El)
    för hans nåd (kärleksfulla omsorg) är evig.

Psalm 137

137 2 harpa (kithara, hebreiska "kinnor", mindre harpa) 3 4 5 6 7 8 9

Psalm 138

138Av David.

Jag vill prisa (bekänna) dig av hela mitt hjärta,
    lovsjunga dig inför gudarna [elohim, kan syfta på hela den himmelska änglahären, eller hedniska avgudar].
2Jag vill tillbe, vänd mot ditt heliga tempel,
    och prisa ditt namn
    för din trofasta kärlek (nåd) och din sanning,
    för du har gjort ditt ord och ditt namn större än allt
    (du har överträffat allt)!
3Den dagen då jag ropade svarade du mig,
    du stärkte mig (gav mig frimodighet)
    med [din] styrka i mitt inre (min själ).

4Alla jordens kungar ska prisa dig, Herre (Jahve, jag är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk),
    när de hör orden från din mun.
5De ska sjunga om Herrens vägar,
    för Herrens härlighet är stor (en fullständigt mättad Gudsnärvaro, Guds ära och tyngd är stor).
6Även om Herren är upphöjd, ser han till den ringe (den som är långt ner) [för den ödmjuke in i gemenskap med honom],
    men den högmodige känner han [bara] på långt avstånd.

7Även om jag går genom nöd (svårigheter, problem),
    så håller du mig vid liv (ger du mig liv, styrka och kraft),
    du sträcker ut din hand mot mina fienders vrede,
    din högra hand räddar (frälser) mig.
8Herren ska fullborda sitt verk för mig.
    Din trofasta kärlek (nåd), Herre, varar för evigt. Överge inte (upphör inte med) dina händers verk.

Psalm 139

139För lovsångsledaren. En psalm av David.

Herre (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk)!
Du rannsakar (undersöker) mig
    och känner mig.
2Du vet när jag sitter
    och när jag står [känner varje handling].
Du känner mina motiv
    även på långt avstånd (redan innan jag själv vet om dem).
3Du studerar mig noga,
    när jag är på resa, eller ligger ner,
    du känner alla mina vägar.
     4Inget ord har formats på min tunga
    utan att du, Herre, vet om det.
5Du omsluter (belägrar, omringar) mig - bakom och framför (på alla sidor),
    och du har lagt din hand över mig.
6Den kunskapen övergår mitt förstånd,
    den är så hög att jag inte kan förstå den.

7Vart kan jag gå från din Ande?
Vart kan jag fly från ditt ansikte (din närvaro)?

[Det är inte så att David vill fly från Guds närvaro, utan en hyllning till Guds kärlek och nåd som når överallt.]

8Om jag steg upp i himlen,
    skulle du vara där.
Om jag lägger mig (bäddar åt mig) i dödsriket (Sheol),
    så är du där.
9Om jag flög i väg på soluppgångens vingar och
    bosatte mig på andra sidan havet
    (om jag kunde resa på en solstrimma till någon avlägsen del av universum),
     10så skulle du leda mig med din hand,
    och hålla mig i din högra hand även där.
11Om jag säger:
    Mörker ska täcka mig, och
    ljuset ska bli till natt omkring mig,
     12så skulle inte mörkret vara för mörkt för dig,
    utan lysa som på dagen.
    Mörker och ljus gör ingen skillnad för dig.

[De två vertikala ytterligheterna, himmel och dödsrike och de två horisontala ytterligheterna, öst och väst beskriver på ett poetiskt sätt att det inte finns någon plats där inte Gud är och kan komma till vår räddning!]

13Du har skapat mitt inre (njurarna, bildspråk för hjärtat, själen,
    sinnet den inre människan)
,
    du sammanvävde mig i moderlivet.
14Jag tackar (prisar) dig
    för att jag är skapad så underbar [därför att jag är annorlunda
    än den livlösa skapelsen, därför att jag är så fantastiskt konstruerad
    böjer jag mig inför dig min Gud i vördnadsfull tillbedjan]
.
Det du gör är helt fantastiskt,
    jag är helt övertygad om detta (jag är helt överväldigad).
15Min kropp (skelett) var inte dold för dig
    när jag formades i det fördolda,
    när jag flätades samman (som ett tyg broderas med olika färger)
    i jordens djup.
16Dina ögon såg min omformade kropp
    (ihoprullad, hopvikt, inte ännu utvecklad, dvs. när jag bara var ett embryo).
Alla mina dagar var uppskrivna i din bok [livets bok, Ps 69:28]
    innan de tog form,
    innan någon av dem hade kommit.

17Hur ofattbara (dyrbara)
    är inte dina tankar om mig, Gud (El, den mäktige, starke)!
Hur ofantligt stor
    är inte summan av dem alla!
18Om jag skulle räkna dem
    skulle de vara fler än sandkornen.
När jag vaknar upp [från min sömn, eller från alla mina funderingar på detta],
    är jag fortfarande hos dig. 19 20 21 22 23 24

Psalm 140

140 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

Psalm 141

141 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Psalm 142

142 2 3 4 5 6 7

Psalm 143

143En psalm av David.


     2

3
4
5
6Jag sträcker mina händer mot dig i bön, min själ längtar efter dig som uttorkad jord ...

[Meningen är inte fullständig, det är en "aposiopesis". I stället för att beskriva hur uttorkad jord längtar efter vatten vill psalmisten att läsaren ska skapa en inre bild av torr jord som i glödhet värme desperat törstar efter vatten. Ett exempel på svenska är uttrycket: "vänta bara ..." I stället för att avsluta meningen lämnas rum till läsarens fantasi att lägga till egna ord och då förstärks vad som just sagts.]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts.]

7Svara mig på en gång (snabbt), o Herre,
    min ande orkar inte mer (jag har ingen styrka kvar).
Dölj inte ditt ansikte för mig,
    då gör jag sällskap med de som lagts ner i graven (gropen).
8Låt mig få höra om din trofasta kärlek på morgonen
    (när det ljusnar, när den mörka situationen vänds),
    för jag förtröstar på dig.
Visa mig den väg jag ska gå,
    jag lyfter upp min själ till dig (jag längtar efter dig).

9Befria mig från mina fiender, Herre,
    jag flyr till dig för skydd.
10Lär mig att göra din vilja,
    för du är min Gud.
Må din goda Ande (din välsignade närvaro)
    leda mig in på jämn mark. 11 12

Psalm 144

144 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

LOVSÅNGER (145-150)
Psalm 145

145[Psalmen har ett alfabetiskt mönster. I en sådan s.k. akrostisk stil utgår varje rad från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. Följande psalmer är akrostiska: 9-10, 25, 34, 37, 111, 112, 119 och 145. De första fyra kapitlen i Klagovisorna och Ords 31:10-31 följer också detta mönster.]

א - Alef

Jag vill upphöja dig min Gud (Elohim), du Konung,
    och jag vill prisa (välsigna, böja mig inför, tala väl om) ditt namn, alltid och för evigt.

[Den första hebreiska bokstaven är: א - Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det orden "jag vill" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet vi kan göra är att prisa och böja oss inför Gud.]

ב - Bet

2Varje dag vill jag prisa (välsigna, böja mig inför, tala väl om) ditt namn,
    alltid och för evigt.

[Den andra hebreiska bokstaven är: ב - Bet. Tecknet avbildar ett tält eller ett hus. Bokstaven symboliserar den plats man bor på, eller de som är i huset - sin familj. I den här versen är det ordet "varje dag" som börjar med denna bokstav, och förstärker att jag vill leva och bo i dig Gud för alltid.]

ג - Gimel

3Stor är Herren! Han är värdig all lovprisning!
    Ingen kan mäta hans storhet (den är ofattbar).

[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג - Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Ordet "stor" i denna vers börjar med denna bokstav, och förstärker Guds storhet.]

ד - Dalet

4Släkte efter släkte ska prisa (tala väl om) dina gärningar
    och förkunna din väldiga styrka.

[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד - Dalet. Tecknet avbildar en öppen dörr sedd ovanifrån. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "släkte" börjar med denna bokstav och förstärker hur Guds ord ska gå från generation till generation.]

ה - He

5Jag vill tala om (begrunda, meditera över) din majestäts ära (glans)
    och det underbara du gjort (dina underbara verk).

[Den femte hebreiska bokstaven är: ה - He. Tecknet avbildar ett fönster. Det symboliserar att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet "ära" som börjar med denna bokstav, detta belyser hur vi ska fokusera och se på Guds ära, och hur det ger rätt perspektiv i vårt liv.]

ו - Vav

6Och människor ska tala om dina fruktansvärda gärningar (som får människor att darra av rädsla),
    och jag ska förkunna din storhet (ära).

[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו - Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Bokstaven symboliserar något som håller ihop olika delar. Bokstaven har talvärdet sex. Detta är människans tal och därför symboliserar bokstaven ofta människan och det mänskliga. I denna vers är det ordet "Och" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker sambandet med versen innan. Det är alltså viktigt att vi människor talar öppet om och berättar för andra om vad Gud gör.]

ז - Zajin

7De ska komma ihåg (sprida ryktet om) din stora överflödande godhet (ryktet sprids likt en fontän som sprutar ut vatten),
    och de ska sjunga högt om din rättfärdighet.

[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז - Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i ordet "komma ihåg" och som betonar att Guds ord sprids snabbt.]

ח - Chet

8Herren är nådefull och barmhärtig (förlåtande, känner medlidande),
    sen till vrede och visar stor (överflödande) kärlek (lojalitet, är trofast till sina löften).

[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח - Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det två ord som börjar med denna bokstav, nämligen "nådefull" och "kärlek". Att just dessa bokstäver används här belyser Guds starka kärlek till mänskligheten.]

ט - Tet

9Herren är god mot alla,
    och känner med (har en förälders kärlek till) allt han skapat.

[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט - Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg, eller en människa som har böjt sig i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott, antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet "god" med denna bokstav, och förstärker versens budskap om Guds godhet.]

י - Jod

10Allt du skapat (alla dina verk) ska prisa (tacka) dig, Herre (Jahve),
    och dina heliga (de som följer dig) ska välsigna (lovprisa) dig.

[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י - Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft. I denna vers börjar orden "prisa", "Herre", och "välsigna" med denna bokstav och fångar både betydelsen att lyfta sina händer i lovprisning till Gud och välsigna honom, men också att Gud har skapat allt.]

כ - Kaf

11De ska proklamera (tala och visa på) ditt rikes härlighet (ära, tyngd, där det råder en mättad fullständig gudsnärvaro),
    och berätta om din makt (kraft).

[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ - Kaf. Tecknet avbildar en utsträckt hand. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också att ta emot. I denna vers börjar ordet "härlighet" med denna bokstav och beskriver hur Guds härlighet, hans närvaro, ges som en fri gåva.]

ל - Lamed

12För att kungöra för människors barn (för att hela mänskligheten ska lära känna) hans mäktiga gärningar,
    och hans rikes ärofyllda majestät (ära och härlighet, så alla får ta del av den mättade fullständiga gudsnärvaron som råder i hans rike).

[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל - Lamed. Den är storleksmässigt den längsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. Tecknet avbildar en stav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker. Orden "för" börjar med denna bokstav och binder ihop denna och föregående vers. Det är Guds härlighet, som beskrivs i versen innan, som drar människor till Gud och gör honom känd. På samma sätt som bokstaven Lamed är synlig och står ut i texten, kungörs Guds gärningar för alla människor.]

מ - Mem

13Ditt kungarike är ett evigt rike (ett rike för alla tider),
    och ditt herradöme består från generation till generation.

[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ - Mem. Bokstaven står för vatten, folk, nationer och språk. Ordet "kungarike" börjar med denna bokstav, och förstärker att Guds rike består från generation till generation.]

נ - Nun [Saknas]

[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ - Nun. Tecknet avbildar en fisk och kan betyda arvtagare, avkomma eller avfall och symboliserar syndafallet. Den saknas i alla hebreiska handskrifter, men denna återfinns i den grekiska översättningen av GT (LXX) och i dödahavsrullarna (Qumran rullarna). Där står det "Gud håller sina löften, kärleksfull i allt han gör". Vissa översättningar har med denna extra vers andra inte. Versen motsäger inte Guds karaktär, och liknar väldigt mycket vers 17. SKB väljer att inte inkludera denna vers av följande anledningar:
  • Versen saknas i alla hebreiska handskrifter.
  • I Qumran rullarna, där den finns med, saknas i stället vers tolv helt. Dessutom är texten "Välsignad är Herren och välsignat är hans namn för evigt och alltid" tillagd i slutet på varje vers.
  • Enligt judisk tradition tog David inte med Nun avsiktligt för att representera Israels avfall från Gud. Han vill påminna om att Gud har makt att helt förgöra och ta bort. Bokstaven "Nun" representerar ofta "de fallna". Bokstaven ingår i det hebreiska ordet "nephalim" som översätts till "jättar" i 1 Mos 6:4. Det var denna synd och avfallet som orsakade att Gud sände syndafloden, se 1 Mos 6:13.
  • Det finns även exempel på andra brutna alfabetiska psalmer som inte har med alla bokstäver, t.ex. Psalm 9; 10; 25; 35.
Det är ett väldigt effektfullt sätt att medvetet bryta mönstret i psalmen och helt utesluta bokstaven "Nun". Det totala utplånandet förtydligar konsekvensen att medvetet gå emot Gud.]

ס - Samek

14Herren upprätthåller (stöder) alla som är på väg att falla,
    och reser upp alla som är nedböjda (tyngda av bördor, oroliga).

[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס - Samek. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd, support, stabilitet. I den här versen är det ordet "upprätthåller" som börjar med denna bokstav, och det förstärker att Gud är den som reser upp och stödjer.]

ע - Ajin

15Allas ögon väntar (söker, ser förväntansfullt) efter dig
    och du ger dem deras mat i rätt tid.

[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע - Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "ögon" som börjar med denna bokstav.]

פ - Pe

16Du öppnar din hand
    och mättar alla behov hos allt levande.

[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ - Pe. Tecknet avbildar en öppen mun med en tunga i. Symboliserar ofta tal och relationer, men också öppning. Här är det ordet "öppnar" som börjar med denna bokstav.]

צ - Tzade

17Herren är rättfärdig i alla sina vägar (i allt han gör),
    och visar kärlek (är trogen sina löften) i allt han gör.

[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ - Tzade. Tecknet avbildar en fiskkrok. Symboliserar ofta rättfärdighet och här är det just ordet "rättfärdig" som börjar med denna bokstav.]

ק - Qof

18Herren är nära alla som åkallar honom,
    alla som åkallar honom i sanning (ärligt, uppriktigt).

[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק - Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud. Symboliserar ofta att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det orden "nära" och "åkallar" som börjar på den bokstaven och förstärker att Gud är nära den som åkallar honom.]

ר - Resh

19Han mättar den längtan som finns hos dem
    som i vördnadsfull tillbedjan fruktar honom (Han ger de som troget följer honom vad de begär).
    Han hör deras rop och räddar (frälser, befriar) dem. [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ר - Resh: Tecknet avbildar framsidan av ett huvud. ???]

ש - Shin

20Herren bevarar alla som älskar honom,
    men de ogudaktiga ska han förgöra.

[Shin: Bild av en stor tuggtand. Kan betyda antingen konsumtion, att något försvinner, men också att tugga och meditera på Guds ord.]

ת - Tav

21Min mun ska tala Herrens lov.
    Låt allt kött (allt som lever)
    alltid prisa hans heliga namn för evigt.

[Tav: Bild av en punkt, signatur. Som den sista punkten är detta en signatur.] 146 2

3Förtrösta inte på furstar [politiker och ledare i samhället, på deras generositet och rikedom],
    eller någon annan människoson [någon enskild människa], som inte kan befria (frälsa, rädda).
4I samma ögonblick de ger upp andan
    (när anden lämnar kroppen),
    och de [deras kropp] återvänder till jorden,
    då försvinner alla deras planer (tankar, projekt).

5Salig (lycklig, avundsvärd) är den som har Jakobs Gud som sin hjälpare
    [den som förlitar sig på Guds kraft],
    den som har sitt hopp i Herren, sin Gud.
6Han som format himlar och jord, havet, och allt som finns i dem,
    som alltid är trofast, 7som ger de förtryckta rätt,
    som ger bröd till de hungriga.

Herren befriar de fångna.
8Herren ger syn till de blinda.
Herren reser upp de nedböjda (de som har tappat modet).
Herren älskar de rättfärdiga.
9Herren beskyddar främlingar,
    han lyfter upp (styrker) faderlösa och änkor,
    men han står emot de ogudaktiga (omkullkastar deras planer, gör deras väg krokig).

10Herren är konung för evigt, din Gud, o Sion, från generation till generation, halleluja (prisa Herren Jahves namn).

Psalm 147

147Halleluja (prisa Herren Jahves namn)!

Det är gott (välsignat) att lovsjunga vår Gud,
    ja det är ljuvligt och passande (det enda lämpliga)!

2Herren (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk) bygger upp Jerusalem igen,
    han samlar det skingrade (deporterade) Israel.
3Han helar dem som har förkrossade hjärtan,
    och förbinder deras sår.
4Han bestämmer stjärnornas antal,
    han nämner alla vid namn (ger dem egna namn).
5Vår Herre (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) är stor
    och har fruktansvärd kraft,
    det finns ingen begränsning på hans vishet.
6Herren (Jahve) lyfter upp de ödmjuka,
    men tvingar ner de ogudaktiga på marken.

7Sjung till Herren med tacksamhet (sjung tacksånger),
    sjung lovsånger ackompanjerade med harpa (kithara, hebreiska "kinnor", mindre harpa) till vår Gud!
8Som täcker himlen med moln,
    som ger regn åt jorden.
Som gör så att gräset växer på bergen,
     9som blir till föda åt djuren,
    åt korpens ungar som ropar. [Det är Herren som står bakom hela kretsloppet, från molnen som ger regn, till fågelungen som får mat.]

10Han har inte sin glädje i [strids-]hästens styrka,
    han blir inte imponerad av en krigares starka ben.
11Herren har sin glädje i dem
    som i vördnadsfull tillbedjan fruktar honom,
    som ivrigt väntar på hans trofasta kärlek.

12Jerusalem, prisa Herren,
    Sion, lova din Gud.
13För han stärker bommarna för dina portar,
    han har välsignat dina barn i dig.
14Han ger fred vid dina gränser,
    han mättar dig med bästa vete.
15Han sänder sitt budskap till jorden,
    hans ord rör sig snabbt. 16 17 18 19 20

Psalm 148 - Halleluja, allt skapat prisar Guds namn

148[Detta är den tredje psalmen i en grupp på fem som alla börjar och slutar med det ordet Halleluja. Denna grupp är finalen i den sista och femte boken, men även crescendot i hela Psaltaren. Som nummer tre är den placerad i mitten, och central i denna grupp och har flera kiastiska mönster. Ordet prisa är första och sista ordet och ramar in hela psalmen. Det används även 10 gånger i psalmen, vilket gör att det totala antalet förekomster är 12.
    Det finns kopplingar till skapelseberättelsen genom hela psalmen. En beröringspunkt är talet sju och de sju dagarna i Bibelns första kapitel. Det finns 7 "prisa" från himlen i vers 1-4. I den andra delen nämns 23 instanser som ska prisa Gud från jorden. Dessa är uppdelade i 7 och 16. Tillsammans med de 7 rösterna från himlen är det totalt 30 röster som prisar Gud från himlen och jorden.

Struktur:
Psalmen är väl strukturerad och berör två domäner: Himlarna i höjden och jorden.:
1. Prisa Gud från himlen, v1-6
2. Prisa Gud från jorden, v7-13
3. Messias och Israels speciella plats, v14.]


1Halleluja (prisa Herrens namn)!

[Psalmen inleds och avslutas med uppmaningen att prisa Herren, se vers 14. Den hebreiska frasen "hallelu-jah" translittereras ofta rakt av och har blivit ett välkänt uttryck på alla språk för uppmaningen att prisa Guds namn. Verbet "hallelu" betyder prisa. Ordet "Jah" är den första delen i Guds personliga namn "Jahve", vars innebörd är den evige.]

Prisa Gud från himlarna

[Efter den inledande uppmaningen att prisa Herren, hebreiska "hallelu-jah", följer sju imperativ av hebreiska verbet "hallelu". Det är en uppmaning till allt i himlen att prisa och lova Gud. Himlarna står här i kontrast till jorden i vers 7 som också uppmanas att prisa Gud. I vers 2-4 nämns sju aktörer som alla ska prisa Gud i himlarna. Talet sju står för fulländning, så tillsammans med de sju verben som uppmanar att prisa Gud visar det även numerologiskt på en fulländad lovprisning i himlen.]

Prisa Herren (Jahve) från himlarna,
    prisa honom i höjden [ovan jorden].
2Prisa honom alla ni änglar (budbärare),
    prisa honom alla ni [himmelska] härar.
3Prisa honom, sol och måne,
    prisa honom, alla strålande stjärnor.

4Prisa honom, ni himlars himlar,
    och ni vatten ovan himlarna. [1 Mos 1:7]

[Vers 4 är intressant strukturerad i hur den låter när den talas ut på hebreiska. Här finns sex sch-ljud och nio m-ljud. Dessa två ljud kopplar även ihop versen ljudmässigt med både föregående och nästföljande vers. Ordet för "sol" i vers 3 är hebreiska "shemesh" och det teologiskt viktiga ordet för "namn" är hebreiska "shem" i vers 5. De sex sch-ljuden påminner också om vågornas brusande mot en stenig strand. Förutom allt detta sker en ljudmässig omvändning i mitten mellan de två raderna i vers 4. Det skapar en ljudmässig kiasm som inte bara är vacker att lyssna på, men också kan hjälpa i tolkningen av versen. Vattnen ovan himlarna refererar till 1 Mos 1:7 och skulle också kunna syfta på det hav av kristall som Johannes såg framför tronen, se Upp 4:6; 15:2.]
5Låt dem [alla sju instanser i himlarna som nämnts i vers 2-4] prisa Herrens (Jahves) namn,
    för han befallde, och de blev skapade.
6Han gav dem deras plats (ordagrant "gjorde så de stod") för alltid och evigt,
    han gav dem en förordning (lag), och ingen överträder den.

[Ordet "förordning" härstammar från verbet "att rista in", vilket indikerar en permanent oföränderlig lag. Utifrån sammanhanget, se vers 2-3, syftar denna förordning här på naturlagar som tyngdlagen och gravitationen. Ordet används dock även om Guds instruktioner för människan, se 2 Mos 18:16, så även Guds moraliska lagar ingår i begreppet.]

Prisa Gud från jorden

7[Vers 7-12 är en mening i hebreiskan. I vers 1-4 presenterades 7 himmelska aktörer som prisade Gud från himlen. Nu följer på motsvarande sätt lovprisning från jorden. Totalt nämns 23 enskilda klasser som kan grupperas i 7 kategorier. Uppräkningen sker i snabb takt och ordet "prisa" återkommer inte mellan varje uppräkning som det gjorde för de himmelska instanserna. Uppräkningen börjar med det osynliga och okända och blir mer och mer konkret för att avslutas med skapelsens krona, människan, se Ps 8:6-7.]

Prisa Herren från jorden:
[Haven:]
Ni stora havsdjur (sjömonster)
    och alla djup.
[Direkt efter att den jordiska domänen har presenterats nämns två termer: "tanninim" och "tehomot". Istället för att följa den mer vanliga uppdelningen i tre delar med hav, jord och himmel, ingår haven och djupen i det jordiska. Hebreiska "tanninim" är samma ord som används i skapelsen om de stora havsdjuren, se 1 Mos 1:21. Ordet används även i samband med Leviatan och har mytologiska undertoner som beskriver det okända och även ondska, se Ps 74:13-14; 104:26; Job 3:8; 39:20-40:25; Upp 12:3. Det andra hebreiska ordet som är översatt "djup", är samma ord som används i 1 Mos 1:2. Det kan syfta på allt skapat i havet, se 1 Mos 1:20.]
8[Atmosfären:]
Eld och hagel, snö och rök,
    du stormande vind som gör (uträttar) hans ord [befallning].

[I den första raden används de vanliga termerna för hagel och snö. Orden eld och rök kan tolkas på olika sätt. Ser man versen som ett kiastiskt mönster hör hagel och snö ihop, och eld och rök bildar en naturlig grupp som förutom naturlig eld också skulle kunna syfta på vulkanisk aktivitet. Det finns en kontrast mellan eldens hetta och haglets isande kyla och mellan svart rök och den vita snön. Även om orden inte brukar ha den betydelsen så kan man tolka eld som blixtar i ett oväder tillsammans med hagel. Röken syftar då på dimma eller moln. Den andra delen av vers 8 är helt tydlig, och versens budskap som helhet är att dessa naturliga fenomen lyder Guds befallningar.

Uppmaningen till jorden att prisa Gud inleds med 7 aktörer, se vers 7-8. Djuren i havet är osynliga, medan eld, vind och stormar är mer konkreta. I vers 9-12 fortsätter nu uppräkningen med 16 helt konkreta aktörer som landskap, vegetation, djur och till sist människan. I de fyra kommande verserna nämns 4 x 4, totalt 16 instanser. Uppdelningen med 4 substantiv i varje vers förstärker det jordiska. Talet 4 står ofta för världen och allt skapat. Det finns fyra väderstreck. Numerologi med 7 + 4 + 4 + 4 + 4 förstärker psalmens budskap att allt på jorden ska prisa Gud.]


9[Landskapet:]
Berg och alla höjder.

[Vegetationen:]
Fruktträd [som ger föda] och alla [vilda] cederträd [som användes som byggnadsmaterial].

10[Djuren:]
Vilda djur och alla [tama] boskap,
    kräldjur (reptiler och insekter) och bevingade (flygande) fåglar.

11[Människor i ledande positioner:]
Jordens kungar och alla folk,
    furstar (ledare) och alla domare på jorden.

12[Alla människor:]
Ni unga män unga kvinnor,
    gamla tillsammans med unga.

[Alla människor oavsett samhällsklass, kön eller ålder uppmanas att prisa Gud från jorden!]
13Låt dem [alla 7 grupper, 23 instanser, på jorden som nämnts i vers 7-12] prisa Herrens (Jahves) namn,
    för bara hans namn är högt,
    hans majestät (ära) är över jorden och himlarna

14Han har lyft upp ett horn för sitt folk (gett dem makt och framgång),
    [ett skäl till] en lovsång för alla dina trogna (fromma, lojala) följare,
    för Israels barn, det folk som står honom nära.

[Hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och seger, se Ps 89:18, 25. Här finns också starka messianska undertoner, se Ps 18:3; Luk 1:69. Jesus är Messias, orsaken till vår lovprisning!]

Halleluja (prisa Herrens namn)! 149 2 3 harpa (kithara, hebreiska "kinnor", mindre harpa) 4 5 6 7 8 9

Psalm 150

150 2 3 harpa (kithara, hebreiska "kinnor", mindre harpa) 4 5 6




© 2020 Svenska Kärnbibeln