Psaltaren är en samling av sånger och böner. Titeln kommer från grekiskans psalmos. Det hebreiska namnet är Tehillim, som betyder "Lovsångernas bok"!
Struktur:
Bok 1: Psalm 1-41
Bok 2: Psalm 42-72
Bok 3: Psalm 73-89
Bok 4: Psalm 90-106
Bok 5: Psalm 107-150
Troligtvis var Psalm 1-72 på en rulle och Psalm 73-150 på en annan. Det är troligen anledningen till doxologin i Ps 72:18–20 som avslutar den första rullen. Fynden av Dödahavsrullarna i Qumran på 1950-talet, och då särskilt manuskriptet 11Q5, visar hur det cirkulerade olika sammanställningar av psaltarpsalmer för olika typer av användningsområden under andra tempelperioden.
Till ledaren – "den framträdande och strålande":
Många av psalmerna har en inledande beskrivning. 55 gånger används ett ord som traditionellt har översatts med "körledare" eller "lovsångsledare". Det hebreiska verbalsubstantivet natsach har grundbetydelsen "att skina på avstånd" och beskriver någon som leder, förestår och övervakar. Det betecknar något som är rent, strålande och framträdande – som överglänser allt annat och orubbligt står fast. På samma sätt som stjärnor brukades för att navigera, användes ordet för både tillsyningsmän och musikledare – alla leviter i tjänst, se 1 Krön 15:21; 23:4. En ledare är också någon som visar vägen. När Daniel beskrivs som en sådan vilken "utmärkte sig" bland andra i Babylon, används den arameiska varianten av detta ord som skulle kunna översättas "han överglänste alla andra", se Dan 6:3.
Läser man psalmerna i ett messianskt perspektiv finns ännu en dimension. Jesus är den strålande stjärnan och sångmästaren – för evigt värdig all vår lovsång. Han är världens ljus, se Joh 8:12; Betlehemsstjärnan, se Matt 2:2; och morgonstjärnan, se Upp 22:16; 2 Pet 1:19. Det är till honom – trons upphovsman och fullkomnare – som vi riktar vår blick, se Heb 12:2. Jesus själv citerade ofta från Psaltaren. När han hängde på korset ropade han med hög röst och återgav de första orden i Psalm 22 på arameiska, se Matt 27:46. Denna psalm, som i detalj skildrar hur Jesus blir förkastad, korsfäst och hånad, har en avslutande beskrivning av härligheten i hans rike. Jesu sista ord på korset "I din hand överlämnar jag min ande", se Ps 31:6, visar på hans totala tillit och överlåtelse till Fadern. Det ger ett extra djup då både Psalm 22 och Psalm 31 har den inledande noteringen att de är skrivna till och för ledaren – "den som strålar på avstånd". Detta alltså 1 000 år innan Jesus uttalar de av Anden inspirerade orden på korset.
I Septuaginta, som är den grekiska översättningen av Gamla testamentet, inleds 56 psalmer med orden eis ho telos som betyder "för/till slutet". Ordet telos används om slutet och fullbordan, men kan också betyda den högsta civila ledaren. Det kan finnas en dubbelhet här i betydelse av den slutgiltiga ledaren. I översättningen återfinns även denna skrivning på ytterligare tre ställen. Det berättas i Jos 3:16 om Jordanfloden "som kommer till ett slut" så att israeliterna kan gå över och i Dan 11:3 om en tidsperiod som "kommer till ett slut". I Nya testamentet citerar Paulus Septuaginta om Mose strålglans som "kom till ett slut", se 2 Kor 3:13. Det är troligt att de som arbetade med denna översättning hade en förståelse för något som skulle få en fullbordan. Det kan indikera att dessa psalmer på ett speciellt sätt talar om Messias, se Luk 22:37; Rom 10:4. Följande psalmer inleds med denna fras: 4-6, 8, 9, 11-14, 18-22, 30, 31, 36, 39-42, 44-47, 49, 51-70, 75-77, 80, 81, 84, 85, 88, 109, 139, 140. En hjälp i tolkningen kan vara att känna till att dessa psalmer tidigt ansågs som profetiska.
Dagliga psalmer:
Den judiska morgonbönen avslutas alltid genom att en daglig psalm reciteras. Detta är en flera tusen år gammal tradition. Den grekiska översättningen av Psaltaren anger flera av dessa veckodagar i inledningen till dessa psalmer.
Söndag – Ps 24
Måndag – Ps 48
Tisdag – Ps 82
Onsdag – Ps 94
Torsdag – Ps 81
Fredag – Ps 93
Lördag – Ps 92
Sela
Det hebreiska ordet "Sela" återfinns 71 gånger i sammanlagt 39 psalmer. Betydelsen är inte känd, men utifrån hur ordet används verkar det vara någon form av musikalisk markering. En vanlig förklaring är att det är en paus för att ge tid att reflektera över texten som just sjungits, kanske ett instrumentalt mellanspel. I nutida synagogor tolkar man det också som en repris eller att rabbinen som mässar psalmen ska ändra tonläge. Ordet "Sela" är snarlikt det hebreiska ordet "sela" som betyder högt berg, se Ps 18:3. Ordet "sela" kan också betyda "lyfta upp", "höja" eller "slå an". I så fall kan "Sela" motsvara den musikaliska termen fortissimo (mycket starkt) – dvs. slå an cymbaler, ropa i glädje nu under psalmens höjdpunkt! På samma sätt som ett berg har en topp och en fot, och däremellan sluttande sidor, kan ordet betyda att böja sig ned, eller att hänga upp något. Betydelsen är då att väga något på en skala och blir till en uppmaning att "väga" och begrunda föregående ord. En annan innebörd kan vara "för evigt" eller "alltid" och indikerar ett gensvar från församlingen, på liknande sätt som ordet amen används idag i betydelsen "låt det ske". Vad vi med säkerhet vet är att det markerar någon form av avbrott.
Instrument:
Det är viktigt att komma ihåg att dessa poetiska texter skrevs för att sjungas! Man kan säga att psalmerna är hjärtats musik, ibland stillsam och begrundande, ofta med inslag av jublande insikt – ibland tyngd av sorg och klagan, men där också glädje och tacksamhet flödar med förnyat hopp. Två huvudtyper av harpor används: kinnor och nevel. Kinnor är ett mindre instrument med 5-15 strängar. Nevel, som man tror att David kan ha uppfunnit till tempelmusiken, se 1 Krön 23:5, är ett större instrument med en resonanslåda. Enligt den judiske historieskrivaren Josefus hade en kinnor tio strängar och en nevel tolv.
Numrering:
Den som bläddrat i en engelsk Bibel kanske har märkt att många av psalmerna har en annan versindelning. Det beror på att det finns olika traditioner gällande de inledande orden som finns till psalmer. Svenska biblar räknar den första inledande raden som vers ett, medan engelska biblar inte gör det. Det innebär att t.ex. Psalm 3:1 i en engelsk Bibel motsvaras av Psalm 3:2 i en svensk.
Även kapitelindelningen skiljer sig åt mellan olika översättningar. Den arameiska, grekiska och latinska översättningen från den hebreiska texten slår ihop Psalm 9 och 10 till en enda psalm, men delar däremot upp Psalm 147 i två, osv. Inom katolska kyrkan använder man sig av den latinska översättningen Vulgata och därför skiljer sig kapitelindelningen med ett nummer mellan katolska och protestantiska biblar.
Alfabetiska psalmer:
Flera psalmer följer ett alfabetiskt mönster. I en sådan s.k. akrostisk stil utgår varje rad från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. I vissa fall är det två verser och i Psalm 119 hela åtta verser per bokstav. Totalt finns det åtta alfabetiska psalmer i Psaltaren. Fyra i den första boken, se Ps 9–10; 25; 34; 37, och fyra i den sista boken, se Ps 111; 112; 119; 145. Även de fyra första kapitlen i Klagovisorna och avslutningen av Ordspråksboken har liknande akrostiska mönster, se Klag 1–4; Ords 31:10–31.
De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är tecken som äger en djup innebörd och har en stor symbolik. De har även ett talvärde. Symboliken förstärker versen och ger en klarare betydelse. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbolik förklarar det varför ämnet i psalmen ibland skiftar tvärt. Svenska Kärnbibeln förklarar bokstavens innebörd och skriver också inom hakklammer vad den vidare symboliserar. Det eller de ord som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också med fetstil för att indikera den särskilda betydelsen för versen. De hebreiska orden modifieras både med förstavelser och ändelser, vilket gör att ett hebreiskt ord ofta motsvaras av flera svenska ord. Ett exempel är det personliga pronomenet för "jag", hebreiska ani som läggs till som ett prefix till verbet jadah så det blir "Jag vill prisa" i Ps 9:2. Det uttalas odeah och motsvarar tre svenska ord.
De akrostiska psalmerna är inte slumpmässigt fördelade, utan hjälper till att rama in olika sektioner. Bara tre psalmer (Psalm 8, 24 och 33) i första boken nämner hur Gud skapade världen. Dessa psalmer följs av en akrostisk psalm (Psalm 9-10, 25 och 34). Det kan vara ett uttryck för att förstärka och bekräfta Guds skapelse genom en välordnad psalm. Psalm 34 och 37 ramar in fyra psalmer (Psalm 34-37) som handlar om oskyldigt lidande. Direkt efter dessa fyra psalmer följer sedan fyra psalmer (Psalm 38-41) om självförvållat lidande. Vetskapen om denna uppdelning hjälper den som lider att kunna be och applicera "rätt" psalm beroende på om orsaken till lidandet är oskyldigt eller beror på egna medvetna felsteg.
Nu finns även en interlinjär version kopplad till Psaltaren och vi håller på och bygger upp det hebreiska lexikonet. Dessa och fler verktyg (som atlas, tidslinje, familjeträd mm) finns under menyn "Gå djupare".
Klicka på versnumret i bibeltexten nedan eller skriv en vers i sökrutan, t.ex. Ps 1:1 så kommer du till den interlinjära versionen.
Tips! För att göra det lättare att slå upp bibelreferenser behövs inte kolon mellan kapitel och vers, det räcker med mellanslag "Ps 1 1".
Den första boken i Psaltaren består av 41 psalmer.
Psalmens tema betonar två vägar: den rättfärdiges väg och de gudlösas. Den hebreiska verbroten till gudlös beskriver någon som aktivt väljer bort Gud. Adjektivet har sitt ursprung i ordet för ondska, synd och att bryta mot lagen, se vers 1, 4, 5 och 6. Beskrivningen börjar med vad den rättfärdige inte gör i vers 1, för att sedan i vers 2 landa i var den rättfärdige har sin glädje. Här krävs ett aktivt ställningstagande. Att leva rättfärdigt och säga ja till Gud innebär att säga nej till sådant som leder bort från honom.
På hebreiska är de tre första orden: ashrei haish asher. Rabbiner har påpekat hur framträdande sch-ljudet är i orden "a-sh-rei hai-sh a-sh-er"! Genom alla tider, oavsett språk och kultur verkar det som sch-ljudet har samma betydelse: "Var uppmärksam och lyssna!" När ett barn är upprört och gråter säger föräldrar världen över "Sch…sch!" för att lugna och trösta. Uttrycket går inte att härleda till ett specifikt ord utan verkar ha sitt ursprung i själva sch-ljudet i sig. När en vätska forsar fram bildas ett liknande susande ljud. Vi kan höra vattnet "susa" i en vattenledning när vi öppnar en kran. Blodet som pulserar i våra blodkärl genererar också ett brusande ljud. Det är det ljudet som ett barn hör när det ligger i sin mammas mage. Det är här språkforskare gör en koppling. När föräldrarna säger "sch" till sitt barn påminner det om tryggheten i mammas mage och har en lugnande effekt. Det är intressant att rent ljudmässigt inleds Psaltaren med tre sch-ljud. Det blir som en hälsning i ytterligare en språklig dimension till Guds barn: "Var lugn, Gud har kontroll, det kommer att ordna sig!"
Författare: Okänd, kanske David.
Struktur: Psalmen ramas in av inledande och avslutande vers som beskriver de två vägarna.
1. De två vägarna, vers 1
2. Den rättfärdige beskrivs, vers 2–3
3. De gudlösa beskrivs, vers 4–5
4. De två vägarna, vers 6
Psaltaren använder ofta bilder från Mellanösterns varma klimat. Den som vill följa Gud liknas vid ett grönt, fruktbärande träd, väl rotat med rötter som funnit vattenkällor. De däremot som inte vill veta av Gud är som de torra agnarna som förs bort med vinden.
Psalmen avslutas på samma sätt som den börjar - med vägval. Herren känner, vet om och är aktivt involverad i de rättfärdigas väg.
Psalm 1 börjar med "välsignad är den som inte vandrar" och Psalm 2 slutar med "välsignade är de som tar sin tillflykt till honom". Enligt Talmud (en sammanfattning och utläggning av Gamla testamentet) räknades de två första psalmerna som en psalm då David inledde och avslutade sina favoritpsalmer med ordet ashrei – välsignad, salig, lycklig. Oavsett om det var en eller två psalmer, hör de ihop och sammanfattar på ett fint sätt temat i alla Psaltarpsalmer. Det finns två livsvägar, och en dag ska Messias komma och ställa allting tillrätta.
Författare: David, enligt Lukas, se Apg 4:25
Citeras: Den mest citerade psalmen i hela NT.
Vers 1–2 citeras i Apg 4:25–26
Vers 7 citeras i Apg 13:33; Heb 1:5; 5:5
Vers 8–9 i Upp 2:26–27; 12:5; 19:15
Struktur: Psalmen är uppdelad i stycken om tre verser vardera.
1. Folket har gjort uppror och talar, vers 1–3
2. Guds respons, vers 4–6.
3. Kungen talar, vers 7–9.
4. Uppmaning att följa Guds väg, vers 10–12.
Denna tacksägelsepsalm är den första av totalt fjorton psalmer med direkt koppling till händelser i Davids liv. De övriga psalmerna är Ps 7; 18; 30; 34; 51; 52; 54; 56; 57; 59; 60; 63; 142. Detta är den första psalmen uttrycket sela används. Betydelsen är inte känd, men utifrån hur ordet används verkar det vara någon form av musikalisk markering. En vanlig förklaring är att det är en paus för att ge tid att reflektera över texten som just sjungits, kanske ett instrumentalt mellanspel.
Bakgrund: David blir mot slutet av sin regeringstid tvungen att fly från Jerusalem då hans egen son Avshalom gör uppror mot honom, se vers 1. David var herdepojken smordes i unga år för sitt kommande uppdrag (1 Sam 16:11–13) var 30 år när han blev kung och han regerade i 40 år (2 Sam 5:4–5). David blev minst 70 år. Troligtvis levde han några år till, eftersom han var sjuk och sängliggande den sista tiden, se 1 Kung 1:1; 1:15; 2:1. David är troligtvis i 60-årsåldern när han skriver denna psalm och är på flykt.
Författare: David
Struktur: Psalmen består av fyra stycken på vardera två verser. En tematisk kiasm formas som ramas in av klagan, vers 2–3 och bön i vers 8–9. Centralt finns förtröstan på Gud. Psalmen växlar också mellan jag och du:
A Klagan – många "reser sig" mot mig, vers 2–3
B Förtröstan – Du, vers 4–5
B´ Förtröstan – Jag, vers 6–7
A´ Bön – Herre "res dig", vers 8–9
Denna psalm som ofta kallas "en aftonbön", se vers 9, tros ha samma historiska bakgrund som föregående psalm – nämligen Absaloms uppror mot David. Vi ser psalmistens fokus på Gud, oavsett livets stormar. Gud överger aldrig den som förtröstar på honom. Detta är första psalmen där ett instrument nämns i titeln.
Författare: David
Citeras: Vers 5 citeras av Paulus i Ef 4:26
Struktur: Psalmen har ett kiastiskt mönster som ramas in av direkta tilltal till Gud, se vers 2 och 8–9:
A Inledande bön, vers 2
B Klagan över vad människor har sagt, vers 3
C Undervisande ord till människorna, vers 4–6
B´ Klagan över vad människor säger, vers 7
A´ Avslutande förtröstan, vers 8–9
Psalmen är ett rop på hjälp när fiender sprider falska rykten för att smutskasta och förgöra. Den används ofta som en morgonbön eftersom morgonen nämns i vers 4. Ordet morgon associerar också till domstolsbeslut. I antika Israel avgjordes rättsbeslut i stadens port tidigt på morgonen, se 2 Sam 15:2; Jer 21:12; Ps 101:8; Sef 3:5. Morgonen följer en mörk natt och kan också symbolisera förnyat hopp. Psalmen har också messianska undertoner, Jesus är rotskottet från Davids rot, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16.
Författare: David
Citeras: Vers 10 citeras i Rom 3:13
Struktur: I psalmen finns tre tydliga kiasmer, två i början och en på slutet. Tre rader börjar med "för", det hebreiska ordet ki. Dessa tre "för" föregås av tre böner:
1. Hör min röst, vers 2–4
...för du finner inte behag i ondska, vers 5–7
2. Gör din väg för mig rak, vers 8–9
...för de ogudaktiga är opålitliga, vers 10
3. Döm de skyldiga och låt de som älskar dig fröjda sig, vers 11–12
...för du välsignar den rättfärdige, se vers 13
Psalmen är en individuell bön om hjälp. Psalmisten upplever det som om Gud har lämnat honom. Känslor av förkastelse, sorg och svaghet beskrivs i starka ord. Den inre smärtan och känslomässiga stormen kombineras också med yttre hot. Allt detta kan sammanfattas i frågan i vers 3: "Hur länge?" David har kommit till slutet av sig själv. Ingen specifik bakgrund anges, något som gör att bönen kan appliceras i många olika situatoner i en troendes liv när Gud upplevs långt borta. Psalmen ingår i den dagliga morgon- och eftermiddagsbönen för ortodoxa judar. Gudstjänstdeltagarna läser denna psalm tyst med nedböjt huvud sedan 2 Sam 24:14 har citerats.
Författare: David
Citeras:
Vers 4a citeras i Joh 12:27
Vers 9 citeras i Matt 7:23; Luk 13:27
Struktur: Det går att se tre sektioner:
1. Inledande bön till Gud, vers 2–4
2. Upprepad bön till Gud, vers 5–8
3. Avslutande tilltal till fienderna, vers 9–11
Vid ingången till Davids stad i Jerusalem finns en skulptur med en sjusträngad harpa.
Psalmen innehåller både Davids rop i nöd men också förtröstan och hopp i Guds befrielse. Psalmen reciteras under högtiden Purim då man läser om hur Ester fick vara med och stoppa Hamans planer från att utrota det judiska folket.
Författare: David
Struktur: Psalmen är väl strukturerad. Talet sju står för fulländning och fullkomlighet. Sju gånger används Guds personliga namn Jahve. Sex gånger används det mer generella ordet för Gud (hebr. Elohim). Det tillsammans med den sista frasen "den högste" (hebr. Elion) gör att det också blir sju referenser till Gud. I vers 4–6 finns fyra villkor om författarens antagande om skuld och fyra våldsamma konsekvenser.
1. Bön om hjälp, vers 2–6
2. Stå upp Gud – skipa rättvisa, vers 7–10
3. Förtröstan på Gud, vers 11–18
Föregående psalm avslutades med: "Jag vill lovsjunga Herren, den Högstes, namn", se Ps 7:18. Sedan följer den första psalmen som riktar sig direkt till Gud i lovprisning. Den röda tråden är Guds obeskrivliga storhet. Psalmen tar även upp människans roll i skapelsen och Guds omsorg om henne trots hennes litenhet. Denna storslagna psalm är och har varit en inspirationskälla till många psalmer och lovsånger, bland annat Carl Bobergs "O Store Gud" från 1885, som översatts från svenska till många andra språk.
Författare: David
Citeras:
Vers 3 i Matt 21:16
Vers 5–7 i Heb 2:6–8
Vers 7 i 1 Kor 15:27 och Ef 1:22
Struktur: David både inleder och avslutar med att utbrista "hur majestätiskt" – och detta utgör psalmens inramning. Centralt i vers 5 ställs frågan vad är då en människa? Tre gånger används det hebreiska ordet mah som översätts hur eller vad (vers 2a, 5 och 10). Det hebreiska grundordet för himlar/skyar, shamajim, används också tre gånger (vers 2b, 4 och 9). Uppställningen nedan åskådliggör hur mästerligt inspirerad denna psalm är uppbyggd:
A Hur majestätiskt är inte ditt namn över hela jorden, vers 2a
B Guds ära sträcker sig uppåt över himlarna, vers 2b
C En makt mot fiender, vers 3
D Se på stjärnorna ..., vers 4
E Vad är då en människa, vers 5
D´ ... och förstå att du är mindre än Gud, vers 5ba–6
C´ Människans makt över Guds händers verk, vers 6b–8
B´ Människans ära sträcker sig nedåt från himlarna till havet, vers 9
A´ Hur majestätiskt är inte ditt namn över hela jorden, vers 10
Psalm 9-10 följer en rytm med två verser för varje bokstav. Dock bryts mönstret på några ställen, stycket blir hälften så långt och är bara en vers. Totalt saknas också sju bokstäver helt och hållet från den akrostiska strukturen.
Psalmen har ett alfabetiskt mönster. I en sådan s.k. akrostisk stil utgår varje rad från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. Följande psalmer och avsnitt har alfabetiska mönster, se Ps 9–10; 25; 34; 37; 111; 112; 119; 145; Klag 1; 2; 3; 4; 5:19–20; Ords 31:10–31; Nah 1:2–8.
De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen tydligare. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbol förklarar det varför ämnet i psalmen ibland skiftar tvärt. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord, eller de ord, som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen.
Mycket talar för att Psalm 9 och 10 hör ihop och bildar en enhet. Psalm 9 har en inledning, medan Psalm 10 saknar det. Åtta hebreiska manuskript kombinerar dem och det gör även den arameiska, grekiska och latinska översättningen. Psalm 9 börjar med den första bokstaven Alef och slutar med den elfte bokstaven Kaf. Psalm 10 tar vid och fortsätter med den tolfte bokstaven Lamed och slutar med den tjugoandra och sista bokstaven Tav. Att det är två halvor som hör ihop styrks också av att båda psalmerna har exakt samma längd. Båda psalmerna har vardera 162 hebreiska ord, om man inte räknar med de två förekomsterna av ordet "Sela", se Ps 9:17, 21.
Författare: David
Struktur: Alfabetisk – två verser för varje bokstav.
Det finns störningar i det akrostiska mönstret. Den normala rytmen med två verser för varje bokstav bryts på några ställen. Vissa bokstäver har en kortare text som bara är en vers lång, se Ps 9:6, 7, 18; 10:1, 14, medan andra har längre sektioner, se Ps 9:8–11, 19–21. Totalt saknas också sju bokstäver helt och hållet från mönstret. Bibelkritiker har använt dessa oregelbundenheter som argument för att hävda att manuskripten blivit korrupta. Det är dock ytterst osannolikt att de noggranna skrivarna missade bokstäver i en så tydlig akrostisk psalm. Det är mer troligt att författaren medvetet bryter mönstret för att förstärka budskapet. Första "störningen" finns i vers 6–7. Här är också första gången "ogudaktighet" nämns. Synd och gudsfrånvändhet stör i Guds ordning. I Psalm 10 bryts mönstret helt mellan vers 2 och 11 och sex bokstäver saknas. I detta stycke beskrivs hur den ogudaktige tänker och agerar. Detta är något som helt avviker mot skapelsens ordning, vilket då illustreras med totalt kaos i mönstret, se Ps 10:2–11. Se även kommentarer till Ps 9:10–11.
Psalm 10 är skriven som poesi i en alfabetisk akrostisk form. Det är en fortsättning på Psalm 9 som utgår från tio av de elva första hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. I denna psalm fortsätter mönstret och börjar med den tolfte bokstaven Lamed. Dock sker några avbrott för att åskådliggöra hur ogudaktighet och ondska stör i Guds ordning.
Citeras: Vers 7 i Rom 3:14
Denna psalm uttrycker förtröstan och hopp mitt under förföljelse och hot. Psalmen är uppbyggd på en dialog där slutet av vers 1 fram till 3 är en uppmaning att fly. Det kan vara Davids vänner som uppmanar honom att ge upp och fly eller så är det en inre dialog. Den inleds och avslutas med full tillit till Herren.
Bakgrund: Det finns flera händelser i Davids liv som kan ha gett upphov till denna psalm. Under många år fick David fly för Saul som var ute efter hans liv. Omkringliggande nationer anföll och även hans egen son Avshalom attackerade honom. Att ingen exakt händelse refereras gör att psalmen lättare kan appliceras och bli en personlig bön när vi frestas att ge upp.
Författare: David
Struktur: Psalmen består av två sektioner som båda börjar med en poetisk beskrivning av Herren och avslutas med prepositionen ki (översatt "för") och ordet rättfärdig, se vers 3 och 7.
1. Förtröstan – följt av råd från de gudlösa, vers 1–3
2. Förtröstan – i respons till de ogudaktigas råd, vers 4–7
Denna psalm handlar om vikten av att tala rätt. Inom judendomen betonas att det speciella med människan – en besjälad varelse – just är förmågan att kommunicera och uttrycka sig. I Bibelns första verser läser vi hur Gud skapar genom det talade ordet. I Ps 34:14 uppmanas vi att vakta tungan från ondska, svek och lögn. Den som är felfri i sitt tal är fullkomlig, säger Jakob i sitt skarpa brev till "de tolv stammarna i förskingringen", se Jak 3:2. Han fortsätter sedan med att beskriva vilken makt tungan har och att resultatet av obetänksamma ord kan liknas vid hur en skogsbrand sprids.
Psalmen handlar om Guds sanning och människors lögner. Rent bokstavligt står grundtextens ord för sanning stadigt på två fötter, medan ordet för lögn vacklar på ett ben.
Sanning
Det hebreiska ordet för sanning är emet och består av tre bokstäver: Alef, Mem och Tav. Alef inleder även det hebreiska alfabetet, Mem återfinns i mitten och Tav står som den 22:a och sista bokstaven. Alla tre bokstäverna har var och en två beröringspunkter med den tänkta baslinjen och står stadigt. Typografiskt har Alef och Tav också en "fot" på sin vänstra kant. Ordet emet kommer från aman som just betyder stadig och stabil.
Lögn
Ordet för lögn är på hebreiska sheqer och består också av tre bokstäver: Shin, Qof och Resh. Var och en av dessa har bara en beröringspunkt mot den tänkta baslinjen och Qof går nedanför den. Shin utgör den 21:a bokstaven, Qof den 19:e och Resh den 20:e. Rabbiner brukar skämtsamt säga att den 22:a bokstaven Tav redan är upptagen för sanningen, men att lögnen försöker komma nära och tar bokstaven intill. Den kristne författaren C.S. Lewis skriver: "Genom att blanda in ett stänk av sanning hade de gjort sin historia ännu trovärdigare." Lögnens tre bokstäver är i oordning och balanserar på en ytterkant av alfabetet till skillnad från sanningen som vilar på hela alfabetet.
Det hebreiska språket förstärker hur sanningen tar in helheten och är väl balanserad. Lögnen däremot är ensidig och vacklar i varje del. Summan av Guds ord är sanning, se Ps 119:160. Jesus säger: Jag är Alfa och Omega. Den förste och den siste. Före allting och slutet av allt, se Upp 22:13. Alef och Tav motsvarar grekiskans Alfa och Omega. Tecknet för Mem föreställer vatten och symboliserar liv. När Jesus säger att han är vägen, sanningen och livet, Joh 14:6, så representeras det fullt ut i ordet emet. Det hebreiska ordet för sanning utgörs alltså av att Alef och Tav skyddar och omsluter Mem på livets väg!
Bakgrund: Anges inte, men det tillfälle där Saul dödar 85 präster och deras familjer skulle kunna vara en händelse som gett upphov till denna psalm, se 1 Sam 22:17–19.
Författare: David
Struktur:
Psalmen har ett kiastiskt mönster som ramas in av hebreiskans ben adam, översatt "människors barn" eller "människorna", se vers 2 och 9.
A Gud tilltalas i bön, de goda är borta, vers 2–3
B Det talas om Gud, de onda citeras, vers 4–5
C Centralt finns Guds svar, han citeras, vers 6
B´ Det talas om Gud, hans löften, vers 7
A´ Gud tilltalas i bön, ondskan tilltar, vers 8–9
Psalmen inleds med fyra upprepningar av frågan "Hur länge?" Genom tiderna har just denna psalm varit en tröst för det judiska folket när de förts bort i exil och man ställt frågan: "Hur länge ska vi lida?" Det går också att se psalmen som en inre dialog där David frågar sig vad syftet är med den prövning som han går igenom. Istället för att skylla på andra så rannsakar en troende sitt hjärta. Här finns den stora skillnaden mellan Saul och David. Saul skyllde ifrån sig, medan David var snabb att omvända sig.
Författare: David
Struktur:
1. Klagan mitt i en kris, vers 2–3
2. Bön om befrielse, vers 4–5
3. Förtröstan och tacksamhet mitt i prövningen, vers 6–7
Psalm 14 och Ps 53 är snarlika. Det som skiljer dem åt är några ordval, instruktionerna i den första titelversen och vers 5–6. Psalm 14 använder gudsnamnet JHVH i vers 2, 6 och 7 medan Psalm 53 använder sig av det mer generella ordet Elohim för Gud.
På Bibelns tid var det en självklarhet att tillvaron hade en andlig dimension. Frasen "det finns ingen Gud" i vers 1 syftar snarare på en praktisk ateism än vår tids västerländska teoretiska ateism. Psalmens budskap riktar sig därför även till den som säger sig tro, men lever sitt liv som om Gud inte finns. Det hebreiska ordet för dåre är naval och kommer från navel som beskriver något som tynar bort, faller ner och vissnar. Detta ord beskriver inte någon som är dum eller ointelligent. Istället handlar det om moralisk dårskap. Den som gång på gång går emot sitt samvete dör till sist inombords och kväver sitt andliga liv. Bilden som målas upp är en moral som skrumpnar och förtvinar, se även inledningen till Ordspråksboken för de olika orden för dåre i hebreiskan. I Första Samuelsboken berättas om en man som just hette Naval. Under en period när David var på flykt från Saul ville Naval inte kännas vid David trots att David varit god mot honom, se 1 Sam 25:25. När David nu sjunger ut det hebreiska ordet naval i denna psalm, finns säkert associationen i Davids bakhuvud till denne man med samma namn som personifierar dårskap.
Citeras: Vers 1–3 citeras sammanfattande i Rom 3:10–12
Författare: David
Struktur:
1. Dårens gärningar, vers 1b–4
2. Guds dom, vers 5–6
3. Bön om frälsning, vers 7
Denna psalm tar upp frågan om vad som krävs för att närma sig en Herren. Gud är helig, och den som närmar sig måste vara ren och helgad. I ljuset av hela Bibelns budskap blir behovet av Jesu verk på korset tydligt. Jesus öppnar vägen för gemenskap med Gud, se Heb 10:19–20; Matt 27:51.
Bakgrund: Ingen specifik händelse anges, men det skulle mycket väl kunna vara när arken fördes tillbaka till Jerusalem och Uzza dog. Det var en tid då David säkert ställde dessa frågor, se 2 Sam 6.
Författare: David
Struktur:Det går att se 10-12 punkter som associerar till de tio budorden. Det finns även en kiastisk struktur:
A Vem får vara hos Herren?, vers 2
B Den som lever rent, rättfärdigt och talar sanning, vers 2
C Den som inte... tre punkter vers 3
D föraktar – verb, vers 4a
E den förkastade – objekt, vers 4b
E´ de som fruktar Gud – objekt, vers 4c
D´ ära – verb, vers 4d
C´ Den som inte... tre punkter, vers 4e-5a
B´ Den som gör så – lever rätt, vers 5b
A´ Står fast och får bo hos Herren, vers 5c
Psalmen uttrycker en förtröstan på Herren. Två hot utmanar denna förtröstan. Den första är människor som tillber andra gudar; den andra är fruktan för döden. Det går också att se psalmen i ett profetiskt, messianskt ljus. Den talar då om Jesus och hans mänskliga känslor, hur han får lida och vinner seger över graven, uppstår och blir satt på Faderns högra sida. Både Petrus och Paulus som citerar från denna psalm applicerar orden till Jesu uppståndelse.
Citeras:
Vers 8–11 citeras av Petrus i Apg 2:25–28
Vers 10b citeras av Paulus i Apg 13:35
Författare: David
Struktur:
1. Inledande förtröstan på Herren, vers 1b–2
2. Beskrivning av de heliga vs avgudadyrkare, vers 3–4
3. Herren är min välsignelse, vers 5–6
4. Lovprisning, vers 7–8
5. Avslutande förtröstan, vers 9–11
Psalmen är en bön om hjälp. Den har likheter med föregående psalm. Jämför fraserna "Din högra hand" (Ps 16:11; 17:7), "Jag sätter min tillit till dig" (Ps 16:1; 17:7) och "Bevara mig" (Ps 16:1; 17:8).
Författare: David.
Struktur: Psalmen har tre delar. Varje del börjar med en vädjan följt av en förklaring.
1a. En första vädjan, vers 1–2
1b. ... för jag är oskyldig, vers 3–5
2a. En andra vädjan, vers 6–9
2b. ... för fiender omringar oss, vers 10–12
3a. En sista vädjan, vers 13–14
3b. ... för jag förtröstar på dig, vers 15
I den vänstra bilden syns reflektionen av fotografen i pupillen.
I denna tacksång bekräftar David att Gud är hans trofasta beskyddare. Psalmen är lång, den tredje längsta i hela Psaltaren och den längsta i första boken (Psalm 1-41). En snarlik version finns även i 2 Sam 22:1–51. Den helige Ande verkar vilja förmedla ett viktigt budskap då sången finns med två gånger. Det är några små skillnader i ordval mellan de två versionerna, men troligtvis var det denna variant i Psaltaren som användes inom tempelmusiken. Paulus citerar denna psalm och kopplar den till Jesu liv, se Rom 15:9. Det går även att se hur psalmen beskriver hans död, uppståndelse, uppstigande, andra tillkommelse och kommande rike. Ingen annanstans i Bibeln beskrivs så detaljerat striden och den seger Jesus vann då han uppstod!
Författare: David
Citeras:
Vers 1b citeras i Heb 2:13.
Vers 50 citeras i Rom 15:9
Struktur:
Psalmen är uppbyggd som en kiasm i flera nivåer.
A Inledande lovprisning, vers 2–7
B Guds ingripande, vers 8–20
C Guds trofasthet, vers 21–30
B´ Gud ger kraft, vers 31–46
A´ Avslutande lovprisning, vers 47–51
Psalmen har tre sektioner som alla har att göra med ord och någon som talar. Flera olika hebreiska ord för att tala, proklamera, osv används. Psalmen börjar med ord om Gud, fortsätter med ord av Gud och avslutas med ord till Gud. Det är skapelsen som inleder och talar om att det finns en högre makt (vers 1–7). Den andra sektionen (vers 8–12) visar att det är Guds ord som ger full uppenbarelse och glädje åt den inre människan. Allra sist (vers 13–15) gensvarar David och bjuder in var och en att tillsammans med honom uttrycka sin önskan om att låta varje ord och tanke behaga Gud. Det finns också en ökad grad av uppenbarelse. När skapelsen talar används det allmänna ordet för Gud, hebreiska El (vers 2). När Gud uppenbarar sig i Ordet gör han det under sitt personliga namn, Jahve (vers 8–10). I alla tre sektionerna berörs både det yttre och inre livet – vårt tal och vår kommunikation med andra människor och vårt hjärta och våra tankar. På samma sätt som Gud talar och det blir (1 Mos 1:3), är det viktigt att hjärtats tankar är behagliga inför Gud eftersom det påverkar talet, se Matt 12:34.
Författare: David
Citeras: Vers 5 citeras av Paulus i Rom 10:18
Struktur:
1. Skapelsen talar, vers 1–7
2. Guds ord talar, vers 8–12
3. Människan talar, vers 13–15
Vintergatan
Svindlande avstånd
Vår galax, vintergatan, har omkring 200 miljarder stjärnor. Av alla dem är omkring 5 000 synliga för blotta ögat. De närmsta stjärnorna ligger 4 ljusår från jorden och de mer avlägsna flera tusen ljusår bort. En stjärna vi ofta kan se i Sverige är sommarstjärnan Vega. Den har ett avstånd på 25 ljusår från jorden. Det innebär att det ljus vi ser, när vi tittar på stjärnan, strålade ut från den för 25 år sedan och färdades med ljusets hastighet under 25 års tid innan det nådde jorden. Avståndet är svindlande 240 biljoner kilometer. Ett sätt att göra den siffran mer greppbar är att skala ner avståndet. Om avståndet till Vega skulle motsvara sträckan mellan Stockholm och Rom, som är 250 mil, då skulle vi ha passerat månen redan efter några få millimeter på vår färd mot Rom!
Psalmen är en bön om hjälp på nödens dag. Inom judendomen beds den dagligen för att påminna om förlusten av det andra templet. Den används också som en bön när en kvinna ska föda. Psalmen inleds med sju böner som alla börjar på "Må" (vers 2, 6 och 10) och mynnar ut i en bön om seger och förbön för kungen redo att gå ut i krig.
Psalm 20 och 21 hör ihop. Psalm 20 är bönen innan striden och Psalm 21 är tacksägelsen för segern som har vunnits. Uttrycket "nödens dag", i vers 2, syftar ofta i profetiska sammanhang på den sista tiden och Jesu återkomst (Apg 2:16–39; Heb 1:2). Här finns även en koppling till en ny födelse, se Joh 3:3. Profetiskt beskriver psalmen hur Jesus besegrar Satan och befriar sitt folk från mörkrets här, se Heb 2:14–15; Kol 1:13. Det skulle kunna vara den bön som Jesus uppmanade lärjungarna att be i Getsemane när han var i djup ångest på sin väg till korset, se Matt 26:38.
Författare: David
Struktur: Psalmen är välstrukturerad med totalt 70 hebreiska ord, något som gjort att den ofta förknippats med de 70 åren i exil (Jer 29:10). Psalmen kretsar kring ordet svara (vers 2, 7 och 10). Den inleds med att folket ber för sin kung inför förestående krigsdrabbning (vers 2–6). Kungen svarar i vers 7. Till sist svarar folket i kör i vers 8–10. David alternerar mellan pronomenen "vi" och "jag", se vers 6, 7, 810.
1. Folkets bön, vers 2–6
2. Kungens svar, vers 7–9
3. Avslutande bön, vers 10
Psalm 20 och 21 hör ihop och handlar om förtröstan på Gud. Föregående psalm var en bön om Guds beskydd innan striden och följs av denna psalm med tacksägelse över segern. Psalmen har messianska drag och "liv" i vers 5 kan ses som uppståndelsen.
Författare: David
Struktur: Det finns två sektioner som ramas in av första och sista raden som båda har med orden "Herren" och "i din styrka", se vers 2 och 13. Den första sektionen ramas in av ordet "glädje", se vers 2 och 8. Centralt finns vers 8 som handlar om Guds trofasta kärlek.
1. Kungens tidigare segrar – uppståndelsen från korset, vers 2–8
2. Kungens framtida segrar – Jesu återkomst och domens dag, vers 9–14
Psalmen beskriver Jesu lidande, död och uppståndelse. Jesus citerar från den första raden när han hänger på korset: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" Troligtvis fortsatte han och bad hela psalmen som efter två tredjedelar skiftar ton och slutar i uppståndelse och seger! Det är mer än ett sammanträffande att denna psalm, skriven av David omkring 1 000 år före Jesus, har så många profetior som Jesus uppfyller in i minsta detalj. Inledningen "till den strålande ledaren" indikerar att den är messiansk. Psalmen beskriver korsfästelsen som avrättningsmetod, 600 år innan den uppfanns av perserna. Inom judendomen, som inte vill se att psalmen förutsäger Jesu lidande, erkänner man ändå att psalmen handlar om framtida händelser och inte bara kan handla om Davids liv. Den medeltida franska rabbinen Rashi, som skrivit det mest inflytelserika kommentarverket, noterar detta.
Psalmen har ett brett spektrum och kan appliceras på flera situationer. Den skrevs av David då han upplevde sig övergiven av Gud. Orden har också tröstat troende i tider då det känts som om Gud är långt borta. Dessutom finns den profetiska dimensionen där, insprängd i psalmens helhet.
Författare: David
Citeras:
Vers 1, citeras av Jesus i Matt 27:46; Mark 15:34
Vers 19, se Joh 19:24
Vers 23, se Heb 2:12
Uppfyllda profetior:
1. Jesu ord på korset, Ps 22:2 – Matt 27:46
2. Rytande bön, Ps 22:2 – Upp 5:5
3. Jesus blev hånad, Ps 22:8–9 – Matt 27:39–43; Mark 15:29–32; Luk 23:35–37
4. Soldaterna kastar lott om kläderna, Ps 22:19 – Matt 27:35; Mark 15:24; Luk 23:34; Joh 19:24
5. Händer och fötter genomborrade, Ps 22:17 – Joh 19:36–37; 20:25
6. Soldaterna krönte (omringade) honom med en törnekrona, Ps 22:13 – Joh 19:2
7. Jesus var törstig, Ps 22:15–16 – Joh 19:28
8. Omringad av fientliga hedningar, Ps 22:17 – Apg 2:23
9. Liknas vid den insekt som användes för att framställa ett rött färgämne, Ps 22:7 – Jes 1:18.
10. Benen krossas inte, något som annars var vanligt vid korsfästelse, Ps 22:18 – Joh 19:32–33
11. Stenen rullades bort, Ps 22:9 – Matt 28:2
12. Bland lärjungarna igen Ps 22:23 – Joh 20:19
13. Hedningar omvänds Ps 22:28 – Apg 1:8; 2:41
Struktur:
Psalmen är väl strukturerad i tolv mindre enheter som hör ihop parvis. Dessa sex par bildar i sin tur tre större sektioner. De två första större sektionerna handlar om försakelse och klagan. Det finns ett återkommande mönster med klagan följt av bön. I den tredje och sista stora sektionen vänds bönen från klagan till seger.
Del 1 – Bön från en övergiven, vers 2–11
1. Klagan, vers 2–3, följt av bön, vers 4–6
2. Klagan, vers 7–9, följt av bön, vers 10–11
Del 2 – Bön från en kung, vers 12–22
3. Klagan, vers 12–14, följt av bön, vers 15–16
4. Klagan, vers 17–19, följt av bön, vers 20–22
Del 3 – Bönesvar, vers 23–32
5. Bön, vers 23, följt av uppmaning, vers 24–25
6. Bön, vers 26, följt av uppmaning, vers 27–32
Den karmosinröda färgen framställs från insekten Kermes ilicis. Dess livscykel är fascinerande och har flera paralleller till Jesu liv. När den dör färgas trädstammen blodröd.
Psalmen använder flera bildspråk och har två huvudscener. Den inleds med att Gud har rollen av en herde för sina får – detta sett ur ett fårs perspektiv – och avslutas med att han står som värd för en festmåltid. David, och alla som tar del av psalmen, liknas vid fåret och den inbjudne gästen.
Den första scenen beskriver de gröna ängarna, vattnet, herdestaven som ger vägledning och klubban som skyddar mot fiender. I den andra scenen målas en välkänd österländsk bild upp av ett nomadtält med upprullade tältväggar där det är dukat till fest. Efter en dag i solens hetta blir gästen mottagen och smord med väldoftande olja på huvudet och nacken. En festmåltid med läckra rätter dukas fram.
Bildspråket från fårflocken och gästabudet går hand i hand och vävs ihop. Ängarna och vattnet som fåren leds till motsvaras av det dukade bordet och bägaren som gästen bjuds in till. Faror representeras i orden "mörkaste ravin" och "fiender"; dock finns det ingen fruktan eftersom Gud är närvarande – "du är med mig", se vers 4. De avslutande verben "förfölja" och "återvända", i vers 6, binder ihop de två scenerna. Herdens godhet och nåd förföljer mig varje dag på min vandring, och jag har min hemvist hos Herren där festmåltiden är dukad.
Författare: David
Struktur:
Psalmen är symmetriskt strukturerad i en poetisk form som kallas kiasm. Detta innebär att temat i första stycket hör ihop med temat i det sista, temat i andra stycket med näst sista stycket osv. Vers 1 och 6 handlar om Herren som en herde och längtan efter att alltid bo i hans hus. Vers 2 och 5 handlar om vila och försörjning. Vers 3a–4 och 4c handlar om Guds ledning. Kiasmens centrum och höjdpunkt, vers 4b, är: "Du är med mig." Här sker också ett skifte i psalmen. Gud tilltalas nu på ett personligt sätt, Gud är nu "du" och inte "han". Det verkar som om prövningen, vandringen genom dödsskuggans dal, gör att vår relation med Gud förvandlas och blir djupare. För att visualisera detta så är texten inskjuten i olika steg:
A Herren som herde, vers 1a
B Jag ska inte sakna något, vers 1b
C Äng, mat och vatten, vers 2
D Ledning – styrka och rätta vägar, vers 3a–4
E Du är med mig, vers 4b
D´ Ledning – käpp och stav, vers 4b
C´ Bord, mat och dricka, vers 5
B´ Godhet och nåd ska förfölja mig, vers 6a
A´ Herrens hus, vers 6b
Enligt traditionen som omskrivs i Talmud sjöngs denna psalm varje söndagsmorgon i templet, något som också styrks av tillägget i inledningen (för veckans första dag) i den grekiska översättningen Septuaginta. Psalmen kan ha framförts av David när arken fördes upp till Jerusalem in i tabernaklet, se 2 Sam 6:12–17. Arken symboliserar Guds närvaro och pekar även profetiskt på hur Jesus en dag, rent fysiskt, ska träda in i Jerusalem och hyllas som Konung. Portarna som tilltalas syftar på stadens och templets dörrar, men det finns även en andlig tillämpning – att öppna sitt hjärtas dörr och låta Jesus komma in, se Upp 3:20–21.
Mitt i den mästerliga poesin med upprepningen av frasen "Höj era huvuden, ni portar…" i vers 7 och 9, finns en grammatisk skillnad i versernas andra del som betonar och indikerar att Jesus kommer två gånger till Jerusalem. Första gången används en passiv verbform: "och låt höja er, ni eviga dörrar ". Vägen var öppen när han ödmjukt red in på en åsna bland hyllande skaror som välkomnade honom med palmblad och ropade "Hosianna, Davids son!", se Joh 12:12–15. Andra gången är verbet i aktiv imperativ form: "och höj er, ni eviga dörrar ". Denna gång kommer Jesus tillbaka till jorden med himmelska härar för att upprätta sitt tusenårsrike. Vid sin andra ankomst är Jerusalem belägrat och Jesus "slår själv upp dörrarna", se Upp 19:11–21.
Författare: David
Struktur: Psalmen har tre sektioner:
1. Herren – världens Skapare, vers 1–2
2. Hur människan närmar sig Herren, vers 3–6
3. Hur Herren närmar sig människan, vers 7–10
Psalmen har ett alfabetiskt mönster. I en sådan s.k. akrostisk stil utgår varje rad från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen tydligare. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbol förklarar det varför ämnet i psalmen ibland skiftar tvärt. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen.
På samma sätt som Psalm 9-10 är skriven i en bruten alfabetisk akrostisk form, saknar även denna psalm några bokstäver. Tjugo av de tjugotvå hebreiska konsonanterna finns med, vers 2, 18 och 22 bryter mönstret. I Psalm 9-10 stördes ordningen så fort ordet ogudaktighet nämndes. På liknande sätt är det två verser som tar upp synd i denna psalm. Synden stör i Guds ordning. David hade begått äktenskapsbrott och mördat, trots det kunde han få förlåtelse och upprättelse. Det kan vara så att denna bön av David, som inte riktigt följer mönsterbilden för en akrostisk psalm, på ett fint sätt illustrerar att Gud kan använda oss människor trots våra brister. Även om några bokstäver saknas är slutresultatet 22 verser, lika många som hebreiska alfabetet. På samma sätt som psalmen blir fulländad, kan våra liv genom omvändelse och bön få bli en helhet tillsammans med Gud. Det är också värt att notera att de två stora "störningarna", att vers 5 för bokstaven Vav är kortare och att ett extra Pe läggs till sist, är exakt samma "störning" som i nästa akrostiska Psalm 34. Detta tyder på att dessa avvikelser är avsiktliga.
Författare: David
Struktur: Alfabetisk – en vers för varje bokstav. Följande psalmer och avsnitt har alfabetiska mönster, se Ps 9–10; 25; 34; 37; 111; 112; 119; 145; Klag 1; 2; 3; 4; 5:19–20; Ords 31:10–31; Nah 1:2–8.
Även om psalmen följer det akrostiska mönstret finns överlappande teman och strukturer. Första och sista delen av psalmen domineras av uttryck i första person riktade till Gud, se vers 1–7 och 16–22. Däremellan finns mer generella uttryck i plural, se vers 8–10 och 14. Denna sektion avbryts mitt i av vers 11 med en bön om att förlåta min synd.
En bön om upprättelse. Verben går, sitter och står, se vers 1, 3, 4, 11, 12, för tankarna till den första Psalmen, se Ps 1:1. Det personliga gudsnamnet "Jahve" tilltalas sex gånger. Tillsammans med tillägget "din ära" i vers 8 fullkomnar det Guds sjufaldiga närvaro. Det finns två motsatta grupper. Den första är "den stora församlingen", som psalmisten lovsjunger tillsammans med, se vers 12. Den andra är "de ogudaktiga", som han inte vill ha något att göra med, se vers 4–5. De ogudaktiga beskrivs med sex synonymer: lögnare, hycklare, onda, ogudaktiga, syndare och mördare, se vers 4–5 och 9.
Författare: David
Struktur: Psalmen följer ett tydligt kiastiskt mönster.
A Försvara mig – jag har förtröstat på Herren, vers 1b–2
B Jag vandrar i sanning – sitter inte bland lögnare, vers 3–5
C Renhet – templet, vers 6–8
B´ Låt mig inte räknas bland syndare – jag vandrar i integritet, vers 9–11
A´ Min fot står på stadig grund, vers 12
David är i trångmål, men inte i mörker – Herren är hans ljus. Med det perspektivet finns inget att frukta. Herrens personliga namn (JHVH – Jahve) förekommer tretton gånger, och inkluderas även "min frälsnings Gud (Elohim)" i vers 9, blir det totalt 14 referenser till Gud – lika många som de 14 verser psalmen utgör. Detta är ett litterärt sätt David använder sig av för att betona Guds ständiga närvaro, trots att han är under attack! Talet fjorton förstärker Guds fulländning, då det utgör summan av två gånger talet sju, som står för fullhet. Fjorton är också det hebreiska numeriska värdet på Davids namn. Matteus använder sig också av talet fjorton i Jesu släkttavla, se Matt 1:17.
Författare: David
Struktur:
A Inledande förvissning, vers 1
B Motståndare hotar, vers 2–3
C Närhet till Gud, vers 4–11
B´ Motståndare hotar, vers 11–13
A´ Avslutande förtröstan, vers 13–14
En psalm som är en bön om Guds rättvisa dom. Den börjar med angelägen bön om hjälp i en pressad situation, men avslutas i lovprisning och förtröstan på att Gud hör bön. Psalmen har många motsatser. Den första rör ljud. Psalmisten ropar, men Herren upplevs tyst. Den andra motsatsen har att göra med handlingar. Psalmisten lever i en värld där de onda agerar, samtidigt verkar också Gud och griper in i historien. Psalmen handlar om att lära sig leva mitt i dessa kontraster, men också att urskilja Guds röst och Guds gärningar.
Författare: David
Struktur:
1. Hör mitt rop på hjälp, vers 1b–5
2. Han har hört min bön, vers 6–9
Psalmen är väl strukturerad med både kiasmer och upprepningar. Psalmen börjar med tre "ge åt", se vers 1–2, och fortsätter sedan med sju "Herrens röst", se vers 3–9. Dessa sju förekomster av Herrens röst formar huvudstycket som ramas in av ordet "ära". I vers 3 nämns "Ärans Gud" och i vers 9 ropar alla "ära". Ordet ära finns även i vers 1 och 2 och är psalmens huvudtema! Det finns även en anspelning på åska som "dundrar" och ekar, se vers 3. På liknande sätt ekar Guds röst sju gånger i psalmen. Ordet "styrka" ramar också in psalmen, se vers 1 och 11. Guds personliga namne Jahve, översatt Herren, nämns arton gånger. Gud erkänns för sin styrka, och han ger den till sitt folk. Något som också utmärker psalmen är att den inledningsvis inte riktar sig till människor, utan till himmelska väsen, ordagrant: "Guds söner".
Författare: David
Struktur:
1. Inledande inbjudan att prisa Gud, vers 1–2
2. Gud beskrivs som en storm som drar fram, vers 3–9
3. Avslutande välsignelse från Gud, vers 10–11.
Psalmen är en typisk tacksägelsepsalm, inledningen med orden "Jag vill" indikerar detta. Samtidigt är den ett personligt vittnesbörd om vad Herren har gjort. Psalmen förknippas ofta med Psalm 6. Psalm 30 skulle kunna vara skriven som en tacksägelse och ett vittnesbörd på hur Gud har hört och svarat på bönen som beskrivs i Psalm 6. Det finns många igenkänningspunkter i tema och ord mellan psalmerna. Båda nämner helande, se vers 3 och Ps 6:3; skräck, se vers 8 och Ps 6:4; oförmågan att kunna prisa i dödsriket, se vers 10 och Ps 6:6.
Psalmen är fylld av motsatser: Gud och fiender, gråt och jubel, kväll och morgon, sorg och dans, lovprisning och tystnad. Allt detta illustrerar spänningen mellan den oro och det hopp som David upplever och kontrasten mellan död och liv.
Författare: troligtvis David
Struktur:
1. Inledande lovprisning, vers 2–4
2. Inbjudan att lovsjunga, vers 3–6
3. Bakgrund, vers 9–11
4. Bönesvar, vers 12
Psalmen har två parallella rörelser. Den första sektionen formar en bön som skulle kunna vara en egen psalm. Vers 10–25 upprepar ett liknande flöde, men med en annan vinkling. Upprepningen blir en litterär poäng som visar att ibland tar befrielsen längre tid än vad som var tänkt. Språket är stilfullt och det finns en fin struktur. Det hebreiska ordet chesed, som beskriver Guds nåd och omsorgsfulla kärlek används tre gånger, se vers 8, 17 och 22, och tio gånger nämns Guds namn Jahve.
Citeras:
Vers 6, citeras av Jesus i Luk 23:46. Den första martyren, Stefanos, refererar till denna vers, se Apg 7:59.
Vers 7 citeras delvis av Jona, se Jona 2:8.
Vers 14 citeras sex gånger av Jeremia, se Jer 6:25; 20:3; 20:10; 46:5; 49:29; Klag 2:22.
Vers 25 citeras av Paulus i 1 Kor 16:13.
Författare: David
Struktur:
1. Bön om hjälp, vers 2–9
2. Upprepad bön om hjälp, vers 10–25
Psalmen beskriver tyngden av att bära på synd, men också lättnaden av att bekänna och få bli verkligt fri. Psalmen tar upp frågor som rör synd och lidande. Inom judendomen var välgång ett tecken på Guds välsignelse och sjukdom berodde på synd. Ibland finns det ett samband, men inte alltid. Där det finns till synes olika svar är det viktigt att läsa hela Bibeln och se att summan av Guds ord är sanning, se Ps 119:160. Paulus redogör för sambandet i 1 Kor 11:29–30. När Jesus helar den lame mannen, som hissats ner genom taket, antyds också sambandet, se Mark 2:1–12. Samtidigt säger Jesus att det inte fanns någon koppling mellan den blindfödde mannens sjukdom och hans eller hans föräldrars synd, se Joh 9:3. Job drabbas av sjukdom och Gud säger att han var en god och hederlig man, se Job 1:8. I Hebreerbrevet nämns hur kvinnor och män, just på grund av sin tro, fått lida och dö, se Heb 11:36–38. I Psaltaren finns också exempel där oskyldiga människor får lida, medan andra psalmer som denna, antyder att det kan finnas ett samband mellan personlig synd och sjukdom. Bibeln målar inte en svartvit bild, ibland kan sjukdom bero på personlig synd, vid andra tillfällen inte.
Bakgrund: Ingen bakgrund ges, men den skulle kunna höra ihop med Psalm 51, som uttryckligen beskriver Davids synd med Batseba, se Ps 51:2. David hade begått äktenskapsbrott och sedan mord för att dölja sin första synd, se 2 Sam 11. Under ett års tid hade David burit på denna hemlighet. Psalm 51 är hans bön om förlåtelse och Psalm 32 skulle kunna varit skriven efter detta, för att visa på Guds stora nåd och Davids lärdomar från denna händelse.
Citeras: Vers 1–2, citeras av Paulus i Rom 4:7–8.
Författare: David
Struktur:
1. Förlåtelsens välsignelse, vers 1b–2
2. Tyngden av obekänd synd, vers 3–5
3. Inbjudan att söka och glädja sig i Herren, vers 6–7
4. Var inte tyst, vers 8–9
5. Avslutande uppmaning – var glada, vers 10–11
Föregående psalm avslutas med en uppmaning att vara glad och prisa Gud, och denna psalm tar vid och utvidgar denna uppmaning. Det finns även kopplingar i ordval som binder samman denna psalm med föregående och nästföljande. Ordet välsignad (hebr. ashre) finns centralt i psalmen i vers 12. Ordet återfinns även i Ps 32:1–2 och Ps 34:9.
Författare: Troligtvis David. Den grekiska översättningen av den hebreiska texten Septuaginta har tillägget "av David". I ett av Qumran-dokumenten finns också titeln "Av David, en sång" med. Även placeringen mellan Psalm 34 och 32, som båda är skrivna av David, kan ge en ledtråd till varför just Psalm 33 saknar titel. Psalmen har en nära koppling till Psalm 32 och det kan ha varit så att man sjöng psalm 33 direkt efter 32 utan något avbrott.
Struktur:
1. Inledande inbjudan att prisa Gud, vers 1–3
2. Skäl att prisa Gud, vers 4–19
3. Avslutande uppmaning, vers 20–22
Psalmen handlar om galenskap och kaos, men i slutändan har Gud full kontroll. Det centrala budskapet finns i vers 10 och är att ha en sund och rätt gudsfruktan. Psalmen följer ett alfabetiskt mönster där varje rad utgår från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbol förklarar det varför ämnet i psalmen ibland skiftar tvärt.
