Psaltaren
FÖRSTA BOKEN (Psalm 1-41)
Den första boken i Psaltaren består av 41 psalmer.
Psalm 1 – Två vägar
Psalmens tema betonar två vägar: den rättfärdiges väg och de gudlösas. Den hebreiska verbroten till gudlös beskriver någon som aktivt väljer bort Gud. Adjektivet har sitt ursprung i ordet för ondska, synd och att bryta mot lagen, se , , och . Beskrivningen börjar med vad den rättfärdige inte gör i , för att sedan i landa i var den rättfärdige har sin glädje. Här krävs ett aktivt ställningstagande. Att leva rättfärdigt och säga ja till Gud innebär att säga nej till sådant som leder bort från honom.
På hebreiska är de tre första orden: ashrei haish asher. Rabbiner har påpekat hur framträdande sch-ljudet är i orden "a-sh-rei hai-sh a-sh-er"! Genom alla tider, oavsett språk och kultur verkar det som sch-ljudet har samma betydelse: "Var uppmärksam och lyssna!" När ett barn är upprört och gråter säger föräldrar världen över "Sch…sch!" för att lugna och trösta. Uttrycket går inte att härleda till ett specifikt ord utan verkar ha sitt ursprung i själva sch-ljudet i sig. När en vätska forsar fram bildas ett liknande susande ljud. Vi kan höra vattnet "susa" i en vattenledning när vi öppnar en kran. Blodet som pulserar i våra blodkärl genererar också ett brusande ljud. Det är det ljudet som ett barn hör när det ligger i sin mammas mage. Det är här språkforskare gör en koppling. När föräldrarna säger "sch" till sitt barn påminner det om tryggheten i mammas mage och har en lugnande effekt. Det är intressant att rent ljudmässigt inleds Psaltaren med tre sch-ljud. Det blir som en hälsning i ytterligare en språklig dimension till Guds barn: "Var lugn, Gud har kontroll, det kommer att ordna sig!"
Författare: Okänd, kanske David.
Struktur: Psalmen ramas in av inledande och avslutande vers som beskriver de två vägarna.
1. De två vägarna,
2. Den rättfärdige beskrivs,
3. De gudlösa beskrivs,
4. De två vägarna,
1Rikt välsignad
(salig, mycket lycklig) är den
som inte går till de gudlösa
(ondskefulla) för att få råd
(vandrar efter, tar till sig deras råd),
som inte står
[gått in] på syndarens väg
[är delaktig i ogudaktighet],
som inte sitter bland hånfulla föraktare
(sitter på bespottarens säte).
[Pluralformen av välsignad (hebr. ashrei) beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med "rikt välsignad" och "mycket lycklig". De tre verben: går, står och sitter, illustrerar ett gradvis ökat engagemang i ondskan. Även beskrivningen av de onda följer samma stegrande mönster: gudlösa, syndare och föraktare. Det börjar med ogudaktiga influenser och råd, fortsätter med delaktighet i synd och slutar med ett samförstånd och förakt mot Gud och det som är rätt. Ordet "säte" har ofta betydelsen att undervisa andra, se . Även i svenskan används ordet "lärosäte" i den betydelsen. Att sitta på "föraktarens säte" handlar alltså inte bara om att själv förakta Gud och det som är rätt, utan också att uppmuntra och lära andra att göra det.] 2
Psaltaren använder ofta bilder från Mellanösterns varma klimat. Den som vill följa Gud liknas vid ett grönt, fruktbärande träd, väl rotat med rötter som funnit vattenkällor. De däremot som inte vill veta av Gud är som de torra agnarna som förs bort med vinden.
Istället har han sin glädje i Herrens
(Jahves) undervisning
(hebr. Torah) och begrundar
(tänker på; reflekterar över) [upprepar lågmält] hans undervisning
(hebr. Torah) både dag och natt.
[] [Här används Guds personliga namn JHVH, som betecknar hans närvaro bland sitt folk. Det hebreiska ordet hagah innebär att mumla och tala för sig själv i en låg ton. Ordet "meditation" skulle också kunna användas, men då samma ord ofta förknippas med österländsk religion är det viktigt att lyfta fram Skriftens uppmaning att endast livnära sig på Guds Ord. Denna koppling är tydlig i denna vers med uttryck som: "har sin glädje i Herrens undervisning" och "begrundar hans undervisning". Torah (översatt "undervisning") används ofta som benämning på de fem Moseböckerna, men här syftar det bredare och innefattar hela Guds Ord med alla Guds instruktioner.]
3Han är som ett träd,
planterat
(omplanterat) vid vattenbäckar
[grönskande, fullt av liv],
som bär sin frukt i rätt tid
och vars löv inte vissnar.
Och allt han gör, det lyckas väl.
[I ett torrt klimat är tillförlitlig vattentillförsel livsavgörande. Troligtvis är det ett dadelträd som avses, se . Dessa var (och är fortfarande) vanliga i Jeriko och Jordandalen. Det finns två ord för att plantera i hebreiskan. Det ena betyder att så ett frö, det andra är att flytta en planta och omplantera den. Det senare ordet används här! I följande vers växlar psalmen från att ha beskrivit en rättfärdig man till att beskriva de ogudaktiga. Det finns en litterär poäng med att den rättfärdige beskrivs i singular, medan de ogudaktiga är många och beskrivs i plural. Jesus sade att vägen som leder till fördärvet är bred och många går på den, det krävs ett aktivt val för att leva rättfärdigt, se . Jesus säger att han är vägen, se . Oavsett omständigheter kan den rättfärdige grönska. Frukten behöver inte forceras fram, utan kommer i rätt tid då det är skördetid.] 4Så är det inte med de gudlösa
(ogudaktiga, ondskefulla) [som inte har en relation med Herren],
de är som agnar
[det värdelösa skalet kring vetet] som förs bort med vinden
[när säden tröskas].
[De flyktiga agnarna står i kontrast till det väl rotade trädet som bär frukt i rätt tid, se .] 5Därför ska inte de gudlösa bestå
(resa sig, kunna stå upprätta) vid domen,
inte syndarna
[sitta] i de rättfärdigas församling.
[Det finns flera paralleller mellan verserna 1-2 och 4-5. Här hittar vi två synonymer för ordet "stå" i hebreiskan. I används hebreiskans "amad" (stå upprätt). I används däremot "qum" som beskriver själva rörelsen att resa sig upp, stå upprätt och uppstå. Detta senare ord finner man även i om hur de döda en dag ska "uppstå" till evigt liv. På samma sätt som den rättfärdige beskrivs i vad han inte gör i , beskrivs nu i vad den ogudaktige inte gör. Den rättfärdige gick inte till de gudlösa för råd, stod inte på syndarens väg och satt inte bland hånfulla föraktare, se . Samma flöde i rörelse gå, stå och sitta återkommer nu i : De ogudaktiga följde de gudlösas råd och förs bort med vinden som agnar. De gudlösa som stod på syndarens väg består inte vid domen. De satt bland hånfulla föraktare och kommer inte sitta i de rättfärdigas församling.] 6
Psalmen avslutas på samma sätt som den börjar - med vägval. Herren känner, vet om och är aktivt involverad i de rättfärdigas väg.
Herren
(Jahve) känner
(vet; är involverad i; tar hand om) de rättfärdigas väg,
men de gudlösas
(ogudaktigas, ondas) väg
leder till fördärvet.
[Denna vers summerar hela den första psalmen, och hela Psaltaren: det finns två vägar – två sätt att leva sitt liv.]Psalm 2 – Guds Son och hans rike står fast!
Psalm 1 börjar med "välsignad är den som inte vandrar" och Psalm 2 slutar med "välsignade är de som tar sin tillflykt till honom". Enligt Talmud (en sammanfattning och utläggning av Gamla testamentet) räknades de två första psalmerna som en psalm då David inledde och avslutade sina favoritpsalmer med ordet ashrei – välsignad, salig, lycklig. Oavsett om det var en eller två psalmer, hör de ihop och sammanfattar på ett fint sätt temat i alla Psaltarpsalmer. Det finns två livsvägar, och en dag ska Messias komma och ställa allting tillrätta.
Författare: David, enligt Lukas, se
Citeras: Den mest citerade psalmen i hela NT.
citeras i
citeras i ; ;
i ; ;
Struktur: Psalmen är uppdelad i stycken om tre verser vardera.
1. Folket har gjort uppror och talar,
2. Guds respons, .
3. Kungen talar, .
4. Uppmaning att följa Guds väg, .
1Varför larmar hednafolken
(planerar folkslagen/nationerna uppror)?
Varför tänker
(yppar, muttrar – hebr. ) folken tomma tankar?
[Samma ord som används om den rättfärdige som begrundar Herrens ord () används här för att beskriva hur folken fyller sig med fåfängliga tankar som de upprepar för sig själva. Deras dåraktiga planer är lönlösa. Hednafolken/folkslagen (hebr. ) syftar på folk som förenas av ett landområde, medan det andra ordet folken (hebr. leom) mer har att göra med etnicitet. Det finns en övergång från det mer allmänna i "hednafolken/folkslagen" () till att mer specifikt peka ut "kungarna och härskarna" för dessa i . Crescendot kommer i med deras föraktfulla uttalande.] 2Jordens kungar reser sig
och härskarna samlar sig
mot Herren
(Jahve) och mot hans Smorde
[Messias, Jesus].
3[De kungar som gör uppror mot Gud säger:] "Låt oss slita sönder deras band
(kedjor),
och kasta av oss deras rep!"
[Det finns ingen sann frihet utanför Guds vilja. Jesus säger att vi behöver gå in under hans ok, dvs. lägga ner vårt eget liv och följa honom, för att uppleva den friheten. Jesu ok är ett milt, gott och behagligt ok, se . Nästföljande tre verser beskriver Guds reaktion på det trots och högmod som mänskliga sammansvärjningar är uttryck för.]
4[Guds respons:] Han som sitter
(bor, sitter på tronen) i himlen ler
(skrattar),
Herren
(Adonaj) förlöjligar dem.
[Han härmar dem för att visa parodin i människans försök att göra revolt mot Gud.] 5Sedan talar han till dem i sin vrede,
och skrämmer dem i sin vredes glöd
(djupt ogillande):
6"Jag har insatt min Kung på Sion
[Jerusalem],
mitt heliga berg."
[Sion är ett namn på platsen Jerusalem, men har också en vidare betydelse som Guds stad, rike och hans folk, se ; ; . Ursprungligen syftade Sion på det berget där David lät bygga sitt palats (, ). Sedan Salomo hade byggt templet innefattades även det i begreppet Sion (). Petrus citerar och refererar till hur Jesus har blivit "hörnstenen i Sion", se . I föregående vers liknas de troende vid levande stenar i ett andligt tempel, se . Platsen har också en framtida betydelse då alla hednafolk ska strömma dit, se ; .] 7[Kungen säger:] Jag vill förkunna
[återberätta] vad Herren
(Jahve) har sagt till mig:
"Du är min son, i dag har jag fött dig.
8Begär
(fråga – hebr. ) av mig, och jag ska ge dig
hednafolken som arv och hela jorden
(marken, 2jordens yttersta gränser) som egendom.
9Du ska krossa
(valla) [regera över] dem med en järnspira
(en käpp av järn) [ha all auktoritet, se ; ; ],
slå dem i spillror som lerkärl."
[Den grekiska översättningen Septuaginta har "valla", och liknar folken vid en fårhjord som leds. I Israel och i Mellanöstern var herden en vanlig metafor för kungen, se ; ; , och det finns även en koppling mellan spiran och herdens käpp, se . För att få betydelsen "valla" måste dock konsonanterna i den hebreiska texten vokaliseras lite annorlunda så det blir ra-ah, istället för ra-a, som betyder "krossa". Det som ändå talar för att "krossa" är den korrekta betydelsen är parallellen till "slå i spillror", hebr. nafats.]
10Så därför, ta ert förnuft till fånga nu, ni kungar,
låt er varnas
(lär er och låt er bli tillrättavisade), ni domare
(ledare) på jorden.
[Verbet varnas (hebr. jasar) står i den passiva hebreiska verbformen nifal, en reflexiv verbform där subjektet både utför och tar emot handlingen. Formen förstärker inbjudan att ta emot erbjudandet att omvända sig medan det ännu finns tid.]
11Tjäna
(lyd) Herren
(Jahve) med fruktan
(vördnadsfull tillbedjan),
och gläd er med bävan.
12Kyss Sonen
[hylla, fall ned inför honom i vördnad och tillbedjan, låt Sonen regera],
så att han inte blir vred
[så att han inte dömer er nu, vrede används metonymiskt, som en omskrivning för en handling] och ni förgås på er väg
(ni dör på grund av ert sätt att leva),
när hans vrede snabbt tänds.
[Guds dom liknas här med eld, den mest förödande och fruktade kraften i dåtida Israel.]Rikt välsignade
(saliga; mycket lyckliga) är alla som tar sin tillflykt till honom!
[Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i Medelhavsområdet, se ; ; . Det är också uttryck för att visa aktning och hyllning, se . Uttrycket "på er väg" används som en bild på människans liv. I Psaltaren är det en vanligt återkommande bild där det finns två vägar, den rättfärdiges och den ogudaktiges, se . Pluralformen av "välsignad" (hebr. ashrei) beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med "rikt välsignad" och "mycket lycklig". Det är samma ord som inleder Psaltaren, se .]Psalm 3 – På flykt
Denna tacksägelsepsalm är den första av totalt fjorton psalmer med direkt koppling till händelser i Davids liv. De övriga psalmerna är ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; . Detta är den första psalmen uttrycket sela används. Betydelsen är inte känd, men utifrån hur ordet används verkar det vara någon form av musikalisk markering. En vanlig förklaring är att det är en paus för att ge tid att reflektera över texten som just sjungits, kanske ett instrumentalt mellanspel.
Bakgrund: David blir mot slutet av sin regeringstid tvungen att fly från Jerusalem då hans egen son Avshalom gör uppror mot honom, se . David var herdepojken smordes i unga år för sitt kommande uppdrag () var 30 år när han blev kung och han regerade i 40 år (). David blev minst 70 år. Troligtvis levde han några år till, eftersom han var sjuk och sängliggande den sista tiden, se ; ; . David är troligtvis i 60-årsåldern när han skriver denna psalm och är på flykt.
Författare: David
Struktur: Psalmen består av fyra stycken på vardera två verser. En tematisk kiasm formas som ramas in av klagan, och bön i . Centralt finns förtröstan på Gud. Psalmen växlar också mellan jag och du:
A Klagan – många "reser sig" mot mig,
B Förtröstan – Du,
B´ Förtröstan – Jag,
A´ Bön – Herre "res dig",
1En psalm
(sång ackompanjerad på strängar) av David, när han flydde från sin son Avshalom
(Absalom).
[Den historiska bakgrunden beskrivs i .] 2Herre
(Jahve), hur många är inte mina fiender!
Många reser sig upp mot mig.
3Många säger om mig
(mitt liv, min själ):
"Det finns ingen hjälp
(frälsning, befrielse – hebr. jeshua) för honom hos Gud
(Elohim)."
Sela.
[Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] [Tre gånger används ordet "många" i psalmens inledning, vilket förstärker hur hårt ansatt David är. Det hebreiska ordet nefesh, här översatt "mig", beskriver helheten i en levande varelse, men med betoning på det inre livet och människans själ. När Gud skapade Adam blåste han liv i hans kropp och han blev en levande varelse, en levande själ, se . Det sista påståendet: att det inte finns någon hjälp hos Gud, är ett personligt angrepp mot Davids gudsrelation.] 4Men du, Herre
(Jahve), är en sköld
(ett skydd) runt omkring mig;
du är min ära, du lyfter mitt huvud.
5Jag, jag höjer min röst
(ropar i bön) till Herren
(Jahve),
och han svarar mig från sitt heliga berg
[Sion, templet, se ; ].
Sela.
[Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] 6Jag lade mig och somnade;
jag vaknade, för Herren
(Jahve) stöder
(upprätthåller, styrker, skyddar) mig.
7Jag är inte rädd även om stora skaror
(tiotusentals) omringar mig från alla håll.
[Avshalom hade 12 000 män, se . David hade 600 trogna med sig, se .] 8Stå upp, Herre
(Jahve)!
Fräls
(rädda, befria) mig, min Gud
(Elohim)!
För du har slagit alla mina fiender på käkbenet
(käften),
de gudlösas
(ogudaktigas, ondas) tänder har du har krossat.
[Det råa poetiska språket liknar Davids fiender vid vilda odjur vars styrka sitter i deras kraftiga käkar och skräckinjagande tänder.]
9Hos Herren
(Jahve) finns
(är) frälsningen
(ordagrant: "till Herren frälsningen") [räddningen tillhör honom, bara hos Herren finns hjälp och befrielse]!
Över ditt folk är
(finns, kommer) din välsignelse.
[Det inledande ropet i "Stå upp, Herre! Fräls mig, min Gud!" får här sitt svar. Det hebreiska ordet för frälsning (som används sextio gånger i Psaltaren) är Jeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.] Sela.
[Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]Psalm 4 – En aftonbön
Denna psalm som ofta kallas "en aftonbön", se , tros ha samma historiska bakgrund som föregående psalm – nämligen Absaloms uppror mot David. Vi ser psalmistens fokus på Gud, oavsett livets stormar. Gud överger aldrig den som förtröstar på honom. Detta är första psalmen där ett instrument nämns i titeln.
Författare: David
Citeras: citeras av Paulus i
Struktur: Psalmen har ett kiastiskt mönster som ramas in av direkta tilltal till Gud, se och :
A Inledande bön,
B Klagan över vad människor har sagt,
C Undervisande ord till människorna,
B´ Klagan över vad människor säger,
A´ Avslutande förtröstan,
1Till
(för) ledaren.
[Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se och inledningen till Psaltaren.] Till stränginstrument. En psalm
(sång ackompanjerad på strängar) av David.
2Svara mig när jag ropar
[höjer min röst i bön],
min rättfärdighets Gud
(Elohim)!
När jag var trängd
(i trångmål/svårigheter) gav du mig utrymme
(lättnad; utvidgade du mitt område; befriade du mig).
Ge mig nåd
(oförtjänt kärlek; favör) [böj dig ner till mig] och hör min bön.
3Ni människor
(människors söner) [som reser er upp mot mig – lyssna]:
Hur länge ska ni svärta ner min ära
(härlighet; mitt rykte)?
Hur länge ska ni älska tomhet
[illusioner, falska ogrundade rykten] och söka falskhet
(osanning, lögn)?
Sela.
[Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] [Det ovanliga hebreiska uttrycket bnei ish, ordagrant "människors söner", används här. Skrevs psalmen i samband med kan uppmaningen vara riktade till Joav och Avishai som gått över till Avshaloms sida. Det finns flera exempel på Joavs förräderi, se ; .] 4Det ska ni veta
(glöm inte bort) att Herren
(Jahve) har avskilt
(satt undan – hebr. pala) den fromme
(trogne, den som följer honom) åt sig
[han har gjort skillnad på den gudfruktige och gett honom ett särskilt kännetecken],
Herren
(Jahve) hör när jag ropar
[höjer min röst i bön] till honom.
5Frukta
(skaka; var arg) men synda inte.
Tänk efter i era hjärtan när ni ligger ned
[på kvällen] och var stilla
[rena era hjärtan i Guds nåd].
Sela.
[Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] [En uppmaning till Davids motståndare att inte brusa upp i känslomässig hetta och göra förhastade beslut, utan i stillhet begrunda situationen. Orden riktas både till dem som redan övergett David, men också till dem som fanns med honom och kanske övervägde att förråda honom. Här finns ett vist råd – som gäller varje troende och även David – att i slutet på varje dag rannsaka sitt hjärta inför Guds nåd och barmhärtighet. Paulus citerar denna vers i .] 6Bär fram rättfärdiga offer
[; ],
och förtrösta
(lita) på Herren
(Jahve).
7Många säger:
"Vem kan visa oss det goda?"
[Även bland dem som följde David kunde missmod och rådlöshet tränga sig på. I förra psalmen fanns ett liknande uttryck där många ifrågasatte Davids gudsrelation, se . I denna dunkla och svåra prövning söker David ljus, råd och hjälp från Herren.]
Upplyft ditt ansiktes ljus
[låt ditt ansikte lysa] över oss
[med välvilja, nåd och frid], Herre
(Jahve).
[David utgår från den aronitiska välsignelsen i sin bön, se .] 8Du ger mig glädje i hjärtat,
mer än när andra får säd och vin i mängd
[vid skördetiden].
9I frid
(hebr. shalom) vill jag lägga mig ner
och
[i frid vill jag] sova
[],
för du, Herre
(Jahve) – bara du
(du ensam), låter mig bo i trygghet
[du är min säkra tillflykt].
[Ordagrant: "I frid både/samtidigt jag lägger mig ner och jag sover". Formuleringen kan också tolkas som att när David lägger sig så somnar han på en gång, utan oroliga tankar. Den sista frasen är ordagrant: "för du Jahve till/i avskildhet till/i säkerhet låter mig bo". Avskildhet/isolering (hebr. badad) används ofta även som ett adjektiv eller adverb (ensam, själv, separat, bara) och kan här antingen syfta på att det bara är Herren som kan göra detta, eller att David kommer få vara i trygghet och avskildhet. Sett ur ett bredare perspektiv, så är det något gott att även folket får vara avskilda i trygghet och vistas under Guds välsignelse. David avslutar som han börjar med att rikta sig direkt till Herren, se . Gud har svarat på hans bön.] Psalm 5 – En morgonpsalm
Psalmen är ett rop på hjälp när fiender sprider falska rykten för att smutskasta och förgöra. Den används ofta som en morgonbön eftersom morgonen nämns i . Ordet morgon associerar också till domstolsbeslut. I antika Israel avgjordes rättsbeslut i stadens port tidigt på morgonen, se ; ; ; . Morgonen följer en mörk natt och kan också symbolisera förnyat hopp. Psalmen har också messianska undertoner, Jesus är rotskottet från Davids rot, den strålande morgonstjärnan, se .
Författare: David
Citeras: citeras i
Struktur: I psalmen finns tre tydliga kiasmer, två i början och en på slutet. Tre rader börjar med "för", det hebreiska ordet ki. Dessa tre "för" föregås av tre böner:
1. Hör min röst,
...för du finner inte behag i ondska,
2. Gör din väg för mig rak,
...för de ogudaktiga är opålitliga,
3. Döm de skyldiga och låt de som älskar dig fröjda sig,
...för du välsignar den rättfärdige, se
1Till
(för) ledaren.
[Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se och inledningen till Psaltaren.] Till nechiloth
(den som får ärva; blåsinstrument). En psalm
(sång ackompanjerad på strängar) av David.
[Det hebreiska ordet ha-nechiloth används bara här i hela Bibeln och betydelsen är inte känd. Ordet är i plural och bestämd form. Det kan vara förknippat med ordet för flöjt (hebr. chalil). I så fall syftar det på att psalmen ska framföras med inslag av någon form av blåsinstrument. Det snarlika verbet nachal beskriver hur någon får ett arv. Fadern säger till Sonen i att begära hednafolken i arv. Den tolkningen gör den grekiska översättningen Septuaginta och den latinska Vulgata som båda skriver "för henne som ärver". Då åsyftas Jesu brud, församlingen, som genom honom har ett löfte om ett arv – evigt liv, se ; ; . Den grekiska översättningen Septuaginta översätter "till slutet" istället för "till den strålande ledaren".]Bön 1 – Hör min röst
[Både och formar varsin kiasm med Gud i centrum. Totalt finns fyra verb i dessa två verser. Strukturellt börjar och slutar med substantiv och med verb. Kiasmerna förstärker budskapet att mitt i lidandet finns en närvarande Gud. Endast här i och i används det ovanliga hebreiska ordet hagig för suckan. Det beskriver en ärlig hjärtfylld bön. Ordet har samma rot som hebreiskans hagah som används i om att "begrunda" Guds undervisning.] 2Mina ord,
lyssna
(vänd ditt öra) till dem,
Herre
(Jahve),
förstå
(tänk på, urskilj) min suckan
(viskning).
3Ge akt
(lyssna uppmärksamt) på mitt rop på hjälp,
min kung och min Gud
(Elohim),
för det är till dig
jag vädjar
(faller ner på mina knän, förtröstar på att du för min talan – hebr. pala).
[Psalmens tre första verb står i imperativ där psalmisten önskar att Gud ska lyssna, förstå och ge akt på psalmistens rop på hjälp. Det fjärde verbet vädjar (hebr. pala) bryter mönstret och förstärker förtröstan på att Gud hör bön och kommer gripa in. Ordet är ovanligt och har betydelsen att falla ner, be och att vädja inför en auktoritet att skipa rättvisa, se ; .] 4Herre
(Jahve),
på morgonen hör du min röst,
på morgonen riktar jag mig till dig
(förbereder och framlägger mina planer),
och väntar
(håller utkik, är som en vaktpost som aktivt spejar) [på bönesvaret]!
[Den sista delen av meningen är svår att översätta. Verbet förbereder (hebr. arak) står utan objekt. Ordet används för hur prästerna tände offeraltaret och förberedde offret, se ; . Det används också om att duka ett bord, se , eller strukturera och ordna i rader, se . Betydelsen här är troligtvis att på morgonen då den kommande dagen struktureras med allt som ska göras, ber David om Guds hjälp, men eftersom ordet så ofta används inom tempelgudstjänsten finns även aspekten av att morgonbönen är en gudstjänst och offer som förbereds. I beskrivs innehållet i dessa böner.] 5För du är inte en Gud som finner behag
(har glädje) i ondska
(ogudaktighet),
ondska kan inte bo hos dig
[stå under ditt beskydd].
6De högmodiga
(arroganta, skrytaktiga) kan inte stå
(bestå) inför dina ögon
[få din välsignelse],
du hatar alla som gör orätt
(praktiserar ondska, skadar och bryter ner).
7Du förgör lögnare
(de som talar osanning),
Herren
(Jahve) avskyr den blodtörstige och falske
(som förför och missleder andra).
Bön 2 – Gör din väg rak för mig
8Men vad det gäller mig, på grund av din stora
(överflödande) nåd
(omsorgsfulla och trofasta kärlek) får jag komma till
(gå in i) ditt hus.
[Du välkomnar mig!] Jag böjer mig ner i fruktan
(vördnad, beundran) mot ditt heliga tempel.
9Herre
(Jahve), led mig i din rättfärdighet
(visa mig vad som är rätt),
för mina fienders skull
(de som ligger på lur) [som väntar på ett felsteg].
Gör din väg rak
(jämn) för mig
(visa tydligt hur du vill att jag ska leva).
10För det finns ingen pålitlighet
(karaktärsfasthet) i deras
[lögnarens och den blodtörstiges, se ] mun,
deras innersta är fördärv
[djupaste mörker likt dödsriket],
deras strupe en öppen grav,
deras tunga är hal.
[En hal tunga är en omskrivning för lögnaktiga och smickrande ord, se . Fiendernas innersta liknas också vid dödsriket Sheol. I bildspråk liknas vägen dit för den som faller offer för fienden. De kanar längs med en brant backe – tungan. Faller ner i en öppen grav – strupen, och landar slutligen i dödsriket – magen.]Bön 3 – Skipa rättvisa
11Döm
(förklara) dem skyldiga, o Gud
(Elohim)!
Låt deras egna planer fälla dem.
Kasta ut dem, för deras överträdelser
(synder, brott),
eftersom de har vänt sig
(gjort uppror) mot dig.
12Men glädja sig må alla de som tar skydd
(sätter sitt hopp och förtröstan) till dig;
låt dem jubla
(höja gälla triumferande jubelrop) för evigt!
[Verbet "glädja sig" står först i hebreiskan, och visar på en förvissning om utgången.] Beskydda
(täcka, överskugga, försvara) dem,
så att de som älskar ditt namn kan fröjda sig!
13För du
välsignar
den rättfärdige,
Herre (Jahve),
som med en stor
[rektangulär] stridssköld
med nåd
(favör, välbehag, ömhet) omger
(skyddar, omsluter) du honom
[på alla sidor].
[Den sista versen består av sju hebreiska ord. På samma sätt som psalmen inleddes med två kiasmer, avslutas den med en kiasm där Herrens personliga namn står centralt.]Psalm 6 – En daglig bön
Psalmen är en individuell bön om hjälp. Psalmisten upplever det som om Gud har lämnat honom. Känslor av förkastelse, sorg och svaghet beskrivs i starka ord. Den inre smärtan och känslomässiga stormen kombineras också med yttre hot. Allt detta kan sammanfattas i frågan i : "Hur länge?" David har kommit till slutet av sig själv. Ingen specifik bakgrund anges, något som gör att bönen kan appliceras i många olika situatoner i en troendes liv när Gud upplevs långt borta. Psalmen ingår i den dagliga morgon- och eftermiddagsbönen för ortodoxa judar. Gudstjänstdeltagarna läser denna psalm tyst med nedböjt huvud sedan har citerats.
Författare: David
Citeras:
citeras i
citeras i ;
Struktur: Det går att se tre sektioner:
1. Inledande bön till Gud,
2. Upprepad bön till Gud,
3. Avslutande tilltal till fienderna,
1
Vid ingången till Davids stad i Jerusalem finns en skulptur med en sjusträngad harpa.
Till
(för) ledaren.
[Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se och inledningen till Psaltaren.] Med stränginstrument till den åttonde. En psalm
(sång ackompanjerad på strängar) av David.
[Den åttonde (hebr. sheminit) kan syfta på en åttasträngad lyra eller en specifik musikstil. I används sheminit i kontrast till alamot. Ordet alamot kommer från hebr. almah, ung kvinna, och beskriver troligtvis ljusa sopranröster. I sammanhanget kan sheminit då beskriva mörka toner i kontrast till ljusa.
Nummer har också betydelse. Siffran åtta står ofta för något nytt, den åttonde dagen är den första veckodagen på en ny vecka. Även inom musiken är en oktav då skalan upprepar sig åtta toner. Från tonen C till B är det sju toner, den åttonde tonen är nästa C och skalan börjar på nytt. I en av de judiska samlingarna med kommentarer, Arakhin 13b:11, står det att harporna i templet har sju strängar, men i den messianska tidsåldern kommer harporna att ha åtta strängar. Symboliskt kan "den åttonde" förstärka psalmens tema och önskan om en ny start. Ordet används här och i Psalm 12 som har liknande tema, se .]Inledande bön om nåd
2Herre
(Jahve),
i din vrede – straffa
(tukta, tillrättavisa) mig inte,
i din glöd – disciplinera mig inte!
[Orden vrede och glöd kommer först i den hebreiska ordföljden. Skrivsättet betonar dessa ord som blir framträdande. Formuleringen gör det tydligt att David är medveten om att han syndat och ber om nåd.] 3Ge mig nåd
(oförtjänt kärlek), Herre
(Jahve),
för jag tynar bort
(är svag) [som en planta som vissnar].
Hela mig, Herre
(Jahve),
för mina ben skakar.
[Uttrycket kan bildligt beskriva känslor och hur någon är förskräckt in i det innersta, i beskrivs hur händer skakar av fruktan. Uttrycket kan också rent fysiskt beskriva hur någon skakar av feberfrossa.]
4Min själ
(mitt innersta; hela min varelse – hebr. ) är djupt oroad,
men du Herre
(Jahve) ... hur länge ...
[Versen avslutas inte, den är en s.k. aposiopesis som visar på psalmistens djupa känslomässiga engagemang. David är så rörd att det blir ett avbrott.]Upprepad bön
5Vänd tillbaka, Herre
(Jahve),
rädda mitt liv
(min själ, mitt innersta – hebr. ),
rädda mig på grund av din nåd
(omsorg, trofasta kärlek).
6För de döda tänker inte på dig
[hebr. – kan inte åberopa ditt namn, se ; ].
Vem i Sheol
(graven, underjorden – de dödas plats) tackar
(prisar) dig?
7Jag är alldeles utmattad av min klagan
(mitt suckande).
Min bädd flyter i väg
(flödar) varje natt,
mina tårar dränker min säng.
8Mitt öga
[singular – syftar på synen] är svullet av gråt
(jag ser inte klart),
det har åldrats
(blivit svagt) på grund av alla mina fiender.
Avslutande tilltal till de onda
[Nu sker ett skifte i psalmen och de onda tilltalas direkt.] 9Ge er i väg, alla ni som gör det onda
(planerar ondska och svårigheter; bereder sorg),
för Herren
(Jahve) har hört mina tårars dropp
(gråt).
10Herren
(Jahve) har hört mitt rop på hjälp,
Herren
(Jahve) svarar
(tar emot) min bön.
11Alla mina fiender ska skämmas
(förödmjukas) och bli skräckslagna,
de ska vända tillbaka och plötsligt
(i ett ögonblick) bli skamsna
(förödmjukade).
[De tre sista verserna har en ny ton och rollerna blir ombytta. I var det psalmistens ben som skakade – i är det fienderna som är skräckslagna. I var bönen att Herren skulle vända tillbaka – i är det fienderna som vänder tillbaka. Det sista ordet är "plötsligt" och beskriver ett hastigt förlopp. Frågan "hur länge" i får här sitt svar. Bön förändrar allt, se .]Psalm 7 – Du är min tillflykt
Psalmen innehåller både Davids rop i nöd men också förtröstan och hopp i Guds befrielse. Psalmen reciteras under högtiden Purim då man läser om hur Ester fick vara med och stoppa Hamans planer från att utrota det judiska folket.
Författare: David
Struktur: Psalmen är väl strukturerad. Talet sju står för fulländning och fullkomlighet. Sju gånger används Guds personliga namn Jahve. Sex gånger används det mer generella ordet för Gud (hebr. Elohim). Det tillsammans med den sista frasen "den högste" (hebr. Elion) gör att det också blir sju referenser till Gud. I finns fyra villkor om författarens antagande om skuld och fyra våldsamma konsekvenser.
1. Bön om hjälp,
2. Stå upp Gud – skipa rättvisa,
3. Förtröstan på Gud,
1En "shiggaion"
[sång med tvära kast] av David, som han sjöng till Herren
(Jahve) på grund av benjaminiten Kushs ord.
[Det hebreiska ordet shiggaion används bara här och i , där ordet är i plural. Det kan vara en musikalisk eller litterär term som beskriver innehållet eller hur sången ska framföras. Ordets rot är shagah som betyder "stappla och vingla som en drucken" eller "vandra vilse", se ; . Det kan betyda att sången har tvära kast. Det stämmer textmässigt både för denna psalm och Habackuks bön. I så fall ska psalmen musikaliskt återspegla detta i oregelbundenhet och tvära kast. En annan tolkning som är vanlig inom judendomen är att den handlar om Davids synd, hur han vandrat bort från Guds bud.
Kush kan vara en person, dock nämns han inte i Bibeln. Däremot kom Davids motstånd under hans tid som kung till en början från Benjamins stam, den stam som Saul var från, se . Sauls far hette Kish, och hebreiska ordet Kush betyder svart. En rabbinsk tolkning är att det indirekt syftar på Saul, omskrivet som den mörka och nyckfulla personen. En bakgrund till psalmen kan finnas i och där Saul jagar David. Psalmen är en bönesång från en person som blivit falskt anklagad. Om den inte var skriven medan Saul levde, kan det vara någon av Sauls släktingar som anklagar David för att ha tagit tronen på ett felaktigt sätt.]
Bön om hjälp
2Herre
(Jahve), min Gud
(Elohim), i dig tar jag min tillflykt.
Hjälp mig från alla mina förföljare, rädda
(befria) mig,
3annars sliter han mig
(min själ, min person – hebr. ) i stycken som ett lejon,
för bort mig, och ingen kan rädda
(rycka bort) mig.
4Herre
(Jahve), min Gud
(Elohim), om jag har gjort detta;
om mina händer bär på skuld
(om jag har handlat fel),
5om jag har gjort ont mot min vän eller plundrat
(räddat) min fiende utan orsak.
[Den sista delen kan tolkas som att orättfärdigt ha plundrat en fiende eller omedvetet ha hjälpt sin väns fiende.] 6Om det är så, låt min fiende jaga
(förfölja) mig
(min själ) och tillfångata mig;
låt honom trampa mitt liv till marken
(förgöra mig),
och lägga min ära i stoftet
[smutskasta mig, föra mig till graven med skam, se ].
[En persons minne, ära eller vanära, är viktig i denna kultur. Nebukadnessar hotar med att demolera hus, se . Än i dag rivs dömda brottslingars hus i vissa delar i Mellanöstern för att utplåna deras minne. I antiken finns även exempel där tempel och hus har raserats och gjorts om till offentliga toaletter för att förödmjuka och vanära den tidigare ägarens namn, se ; .] Sela.
[Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]Stå upp Gud – skipa rättvisa
7Stå upp, Herre
(Jahve), i din vrede;
res dig mot mina fienders raseri
[plural],
vakna upp för min skull, fullfölj din dom
(skipa rättvisa).
[Prepositionen framför ordet raseri kan också beskriva Guds vrede som rasande mot fienden, se .] 8En folkens skara
(församling) finns omkring dig,
återvänd
[trona; döm] över henne
[skaran] från höjden
[himlen].
9Det är Herren
(Jahve) som härskar över folken.
Döm mig
[nu] Herre
(Jahve), efter min rättfärdighet, efter min integritet.
[David hävdar inte att han är utan synd, men vad det gäller anklagelserna från sina fiender är han oskyldig. David är på flykt och söker en tillflyktsort, se . Psalmen anspelar också på principen med de sex fristäderna dit man kunde fly för att få en rättvis dom, se . Gud var Davids säkra tillflyktsort från fienderna, och önskar att Gud ska fälla en rättvis dom.] 10O, jag ber dig
[tillägget med hebr. na, översatt "O", ger eftertryck – betonar och förstärker nödvändigheten av ett ingripande],
sätt stopp för de ondskefullas
(ogudaktigas, gudlösas) ondska,
låt den rättfärdige stå fast!
Du som prövar
(utrannsakar) hjärtan och njurar
är en rättfärdig Gud
(Elohim).
[Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords.]Förtröstan på Gud
11Min sköld är hos Gud
(Elohim) [],
han räddar dem som har uppriktiga hjärtan
(ärliga och rena hjärtan, de rättsinniga, ordagrant "rakhjärtade").
12Gud
(Elohim) är en rättfärdig domare
(dömer helt rättvist),
Gud känner ilska
(avsky, fördömer, förbannar) varje dag
[mot ondskan].
13Om någon inte vill omvända sig,
så slipar han sitt svärd,
spänner han sin båge,
14gör sina dödliga vapen redo
och gör sina pilar till flammande pilar
[som användes vid belägring och sköts in mot den befästa staden].
[ har bara "han" som subjekt i den hebreiska texten. Närmaste subjekt är "den som inte vill omvända sig" i . Det blir då också en parallell till där den människa som inte vill omvända sig gräver sin egen grop; på samma sätt vässar och riktar han här sina vapen mot sig själv och sin egen undergång. En annan tolkning är att det andra "han" i är Gud som förbereder domen, se . Ordet för "känner ilska" i är hebr. zaar, det är enda gången det används i Psaltaren och beskriver Guds vrede över orättfärdighet, men används även om att förbanna och tala emot något, se .] 15Se, han
[den som inte vill omvända sig, se ] bär
(vrider, binder under smärta) ondska inom sig
[ordet beskriver hur något vrids och orsakar smärta, det används om födslovånda och smärtan vid barnafödande, men även om ett bindande löfte],
han är havande med illdåd
(elakhet, hårt arbete) och föder falskhet
(lögner, tomhet).
[] 16Han gräver en grop, och gör den djup
[den dubbla beskrivningen, att både gräva och göra gropen djup, förstärker hur den ogudaktige lägger ner tid och energi för att fånga en annan människa],
men faller själv i fällan
(graven) han gräver
[mitt under sitt arbete].
17Hans illdåd
(elakhet, lidande, skada; mödas frukt) vänder tillbaka över
(ska slå tillbaka på) hans
[eget] huvud,
och över hans
[egen] hjässa
(över honom själv) kommer hans våld
(grymhet, laglöshet, falskhet – hebr. chamas) ner.
[Haman, vars namn är snarlikt hebr. chamas, utgör ett träffande exempel på dessa verser. Berättelsen om hur Haman försöker förgöra judarna återfinns i Esters bok, se kapitel 3-7. Gud låter ofta människors råhet och oförskämda ondska drabba dem själva, se ; ; .] 18Jag vill tacka
[med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren
(Jahve) för hans rättfärdighet
(eftersom han gör det som är rätt, dömer rättvist)!
Jag vill lovsjunga Herren
(Jahve), den Högstes
(Elions), namn!
Psalm 8 – Vad är då en människa?
Föregående psalm avslutades med: "Jag vill lovsjunga Herren, den Högstes, namn", se . Sedan följer den första psalmen som riktar sig direkt till Gud i lovprisning. Den röda tråden är Guds obeskrivliga storhet. Psalmen tar även upp människans roll i skapelsen och Guds omsorg om henne trots hennes litenhet. Denna storslagna psalm är och har varit en inspirationskälla till många psalmer och lovsånger, bland annat Carl Bobergs "O Store Gud" från 1885, som översatts från svenska till många andra språk.
Författare: David
Citeras:
i
i
i och
Struktur: David både inleder och avslutar med att utbrista "hur majestätiskt" – och detta utgör psalmens inramning. Centralt i ställs frågan vad är då en människa? Tre gånger används det hebreiska ordet mah som översätts hur eller vad (, och ). Det hebreiska grundordet för himlar/skyar, shamajim, används också tre gånger (, och ). Uppställningen nedan åskådliggör hur mästerligt inspirerad denna psalm är uppbyggd:
A Hur majestätiskt är inte ditt namn över hela jorden,
B Guds ära sträcker sig uppåt över himlarna,
C En makt mot fiender,
D Se på stjärnorna ...,
E Vad är då en människa,
D´ ... och förstå att du är mindre än Gud,
C´ Människans makt över Guds händers verk,
B´ Människans ära sträcker sig nedåt från himlarna till havet,
A´ Hur majestätiskt är inte ditt namn över hela jorden,
1Till
(för) ledaren.
[Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se och inledningen till Psaltaren.] Till
(för) Gittit
(vinpress). En psalm
(sång ackompanjerad på strängar) av David.
["Till Gittit" är troligtvis en musikalisk anvisning, en dåtida känd melodi eller namnet på ett instrument och återfinns bara här och i ; . Ordet härstammar från "Gath" som är det hebreiska ordet för "vinpress". En del kopplar detta med höstens firande kring bärgningen av vinskörden och lövhyddohögtiden Sukkot. Andra tror att psalmen har en koppling till staden Gat och dess speciella instrument eller musikstil. Det var just i den staden som David blev tillfångatagen, se ; . Som ung hade han även stridit mot Goliat som var från staden Gat. I hånar Goliat den unge tonåringen David och säger att han bara är ett "litet barn". Kan det vara den tråden som David tar upp i tredje versen? Oavsett om det är staden eller ordet "Gat" så är betydelsen "vinpress". I ett messianskt perspektiv kan vi se symboliken med hur Jesus krossas som en druva i en vinpress, men också glädjen och festen som skörden ger.] [Psalmen inleds och avslutas med lovprisning, se :] 2Herre
(Jahve), vår Herre
(Adonaj) [Gud, du som har all makt],
hur majestätiskt
(mäktigt, stort, ståtligt, härligt) är inte ditt namn
(rykte) över hela jorden!
För din ära
(ryktet om dig) sträcker sig över himlarna
(stjärnorna, universums yttersta gräns).
[Guds ära sträcker sig uppåt över himlarna. hör ihop med där människans ära sträcker sig nedåt från himlarna till havet.] 3Från munnen på
[små] barn och diande
[spädbarn] har du upprättat
(förberett; lagt grunden till) en makt
(styrka; ett starkt fäste) på grund av dina motståndare
(som ansätter dig) –
för att sätta stopp för
(tysta) fienden och hämnaren.
[Här jämförs små oskyldiga och renhjärtade barn med upproriska och trotsiga fiender. I sammanhanget finns även en kontrast mellan himlarna ( och ) och människorna. I jämförelse med universums storhet är även den mäktigaste av människor här på jorden som ett litet spädbarn. Jesus citerar den grekiska översättningen Septuaginta i .] 4När jag ser dina himlar, dina fingrars verk,
månen och stjärnorna som du satt
(fäst; ordagrant: rest) upp …
[Meningen avslutas inte, detta är en s.k. aposiopesis – det är som om författaren blir överväldigad och det blir en paus. Psalmen skiftar också här från tredje person ("vår Gud" i ) till första person ("jag ser") och blir mer personlig.] 5Vad är
[då] ett
[bräckligt] människosläkte
(hebr. enosh) att du tänker på
(kommer ihåg) det?
(Vad är en människa att du lägger märke till henne?) En människoson
("Adams son") [kommen av jord],
att du har omsorg om
(vakar över) honom?
6Ändå gjorde du honom lite lägre än
(nästan som) Gud
(ett gudaväsen; lät honom sakna lite av Gud – hebr. Elohim/elohim) [Människan lyfts fram i singular maskulin form i , men här åsyftas även hela mänskligheten (kollektivt substantiv). Hebr. enosh betecknar det samlade förgängliga människosläktet (och står också i maskulin form). Stycket citeras i – då även med ett messianskt perspektiv. Det hebreiska ordet Elohim/elohim (plural) har en bred betydelse från den ende Guden, till gudaväsen, änglar och mänskliga ledare (se även ). Frasen kan uppfattas som att människan skapades med lite avsaknad av Guds egen storhet. Den grekiska översättningen Septuaginta – som är den som citeras från i Hebreerbrevet – tolkar det som att människan nästan är som änglarna.] och krönte
(omgav) honom med ära och majestät –
7satte honom att styra
(råda; ha auktoritet) över dina händers verk
[din skapelse].
Allt har du lagt under hans fötter,
8alla får och oxar och även de vilda djuren,
9himlens fåglar och havets fiskar
och allt som rör sig i
(korsar över) havets vågor
(havsströmmar; ordagrant: på havens stigar/vägar).
[I kontrast till himlarna och universums yttersta gräns () nämns, de minsta djuren i haven, som t.ex. plankton.]Herre
(Jahve), vår Herre
(Adonaj) [Gud, du som har all makt],
hur majestätiskt
(mäktigt, stort, ståtligt, härligt) är inte ditt namn
(rykte) över hela jorden!
Psalm 9-10 – Alef-Bet om Guds ordning
Psalm 9-10 följer en rytm med två verser för varje bokstav. Dock bryts mönstret på några ställen, stycket blir hälften så långt och är bara en vers. Totalt saknas också sju bokstäver helt och hållet från den akrostiska strukturen.
Psalmen har ett alfabetiskt mönster. I en sådan s.k. akrostisk stil utgår varje rad från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. Följande psalmer och avsnitt har alfabetiska mönster, se ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; .
De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen tydligare. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbol förklarar det varför ämnet i psalmen ibland skiftar tvärt. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord, eller de ord, som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen.
Mycket talar för att Psalm 9 och 10 hör ihop och bildar en enhet. Psalm 9 har en inledning, medan Psalm 10 saknar det. Åtta hebreiska manuskript kombinerar dem och det gör även den arameiska, grekiska och latinska översättningen. Psalm 9 börjar med den första bokstaven Alef och slutar med den elfte bokstaven Kaf. Psalm 10 tar vid och fortsätter med den tolfte bokstaven Lamed och slutar med den tjugoandra och sista bokstaven Tav. Att det är två halvor som hör ihop styrks också av att båda psalmerna har exakt samma längd. Båda psalmerna har vardera 162 hebreiska ord, om man inte räknar med de två förekomsterna av ordet "Sela", se , .
Författare: David
Struktur: Alfabetisk – två verser för varje bokstav.
Det finns störningar i det akrostiska mönstret. Den normala rytmen med två verser för varje bokstav bryts på några ställen. Vissa bokstäver har en kortare text som bara är en vers lång, se , , ; , , medan andra har längre sektioner, se , . Totalt saknas också sju bokstäver helt och hållet från mönstret. Bibelkritiker har använt dessa oregelbundenheter som argument för att hävda att manuskripten blivit korrupta. Det är dock ytterst osannolikt att de noggranna skrivarna missade bokstäver i en så tydlig akrostisk psalm. Det är mer troligt att författaren medvetet bryter mönstret för att förstärka budskapet. Första "störningen" finns i . Här är också första gången "ogudaktighet" nämns. Synd och gudsfrånvändhet stör i Guds ordning. I Psalm 10 bryts mönstret helt mellan och och sex bokstäver saknas. I detta stycke beskrivs hur den ogudaktige tänker och agerar. Detta är något som helt avviker mot skapelsens ordning, vilket då illustreras med totalt kaos i mönstret, se . Se även kommentarer till .
1Till
(för) ledaren.
[Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se och inledningen till Psaltaren.] Till
[melodin av sången] "sonens död"
(hebr. mut-labben; den grekiska översättningen har "sonens mysterier").
[Frasen "sonens död" eller "sonens mysterier" för tankarna till Jesu död och uppståndelse.] En psalm
(sång ackompanjerad på strängar) av David.
א – Alef
2Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren
(Jahve) av hela mitt hjärta!
Jag vill berätta om (förkunna: räkna upp) alla
(vartenda ett av) dina under
(det underbara du gjort)!
3Jag vill vara glad och jubla i dig
(hoppa av glädje inför dig)!
Jag vill lovsjunga (spela; slå an strängar till) ditt namn, du den Högste
(Elion)!
[Den första hebreiska bokstaven Alef (א) föreställer en oxe som symboliserar styrka. Alef är ledaren – den första och det viktigaste. Fyra verb i "Jag vill tacka", "Jag vill berätta", "Jag vill vara glad" och "Jag vill lovsjunga", börjar med denna bokstav. Av detta förstår vi att det första och allra viktigaste är att tacka, prisa och glädja sig i Gud och vittna om allt gott han gör, se .]ב – Bet
4När mina fiender
vänder tillbaka,
stapplar de till sin undergång inför ditt ansikte.
5För du har hävdat min rätt och fört min rättssak,
du har satt dig på din tron som en rättfärdig domare.
[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Ordet "vänder tillbaka" börjar på Bet. Det förstärker tillförsikten om att Gud en dag kommer att döma rättvist. David behöver inte själv hämnas sina fiender, det finns inga bakdörrar, han litar på Herren.]ג – Gimel
6Du har
tillrättavisat (rutit, dånat med hög röst mot) hednafolken
(du har slagit skräck i dem med ditt härskri)!
Du har förgjort de gudlösa
(ogudaktiga, ondskefulla), du har utplånat deras namn för evigt!
[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Ordet "tillrättavisat" börjar med den bokstaven. Det kan förstärka hur Gud är trofast och kommer döma orättfärdighet.] ד – Dalet [saknas][Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Mellan och borde det ha varit en mening där första ordet började med bokstaven Dalet, men det gör det inte och det fina akrostiska mönstret bryts. Anledningen är troligen att det är första gången i psalmen som "de gudlösa" nämns. Ondska skapar oordning i världen, och rent bokstavligt blir det oordning i psalmen när ogudaktighet nämns, se , , ; , , , , . Att den fjärde bokstaven Dalet helt saknas förstärker också poängen här i . Temat i föregående och följande mening är att de ogudaktiga och fienden för alltid kommer att vara borta, vilket då också illustreras rent bokstavligt genom att bokstaven Dalet också saknas i mönstret! En liknande stilistisk manöver görs i . Tecknet för bokstaven Dalet avbildar en öppen dörr sedd ovanifrån. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg, och skulle kunna betona vikten av att välja Guds väg eftersom det får eviga konsekvenser.]ה – He
7Fienden är borta, utrotad för alltid,
du har ödelagt deras städer, minnet av dem är utplånat.
[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet "Fienden" som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt det är att ha Guds eviga perspektiv när fienden verkar ha övertaget. Stycket för både Gimel och He i och är kortare än vanligt, det visar också på hur ogudaktighet stör Guds ordning och struktur.]ו – Vav
8Men Herren (Jahve) [i kontrast, se ] sitter [på tronen, regerar] i evighet (för evigt),
han har rest sin tron för att döma [har förberett den];
9och han dömer (har dömt, och ska döma) världen (människorna på jorden) i rättfärdighet,
han fäller dom (råder, och ska döma) över folken med rättvisa.
[Utan en rättvis dom finns inte rättfärdighet, samma hebreiska rot för "fälla dom" finns i där den översätts "rättssak". Användandet av det ordet är ännu en försäkran om att Gud kommer att föra psalmistens talan och döma rättvist.]
10Och Herren (Jahve) är ett försvarstorn (värn; en fästning, säker höjd) för den förtryckte,
ett försvarstorn (värn; en fästning, säker höjd) i tider av brist (torka, nöd).
11Och de som känner ditt namn förtröstar på dig,
för du överger inte dem som vänder sig till (söker, har en relation med) dig.
[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I är det orden "Men" och "och" som börjar med den bokstaven.
Stycket är längre än normalt, i vanliga fall följer två verser varje bokstav, se 2-3, 4-5, 12-13, 14-15 osv. Dock bröts detta mönster i , när de ogudaktiga nämndes. Då blev styckena istället kortare och var bara en vers lång. Bildligt och strukturellt läggs nu till och kompenserar för den oreda som ogudaktigheten ställde till med tidigare. Temat i dessa "extra" verser ger också tröst för den som drabbats av ondska och ogudaktighet. Herren liknas vid en stark fästning och en försäkran om att han inte överger den som vänder sig till honom.]ז – Zajin
12Lovsjung (musicera; slå an strängar till) Herren (Jahve) som bor på (tronar, regerar i) Sion,
kungör (förkunna, berätta öppet och tydligt om) hans gärningar för folken.
13För han som kräver blod [blod i plural, se ] kommer ihåg,
han har inte glömt de ödmjukas rop.
[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Bokstaven används i ordet "Lovsjung". Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver och förstärker hur Gud är den som utkräver blod. Gud ser allvarligt på mord och första gången ordet "kräver" används är i , vilket tydligt kopplar ihop betydelsen här. Ordet för ödmjuk (hebr. anav) beskriver också någon som är betryckt på grund av orättfärdighet, se .]ח – Chet
14Visa mig nåd (oförtjänt kärlek; favör), Herre (Jahve). Se hur jag plågas av dem som hatar mig!
Lyft bort mig från dödens portar;
15så att jag kan berätta (räkna upp) allt ditt lov [allt lovvärt du gjort]
i dotter Sions portar [en kärleksfull poetisk titel på staden Jerusalem] och glädja mig i din frälsning.
[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ropet efter barmhärtighet, "Visa mig nåd", i som börjar med denna bokstav. Användningen här belyser Guds starka kärlek till mänskligheten. Ordet för "se" i har en djupare innebörd än att bara se, det handlar om ett engagemang som kommer att resultera i ett handlande.]ט – Tet
16Hednafolken sjönk ner i den grav (djupa grop) de grävde,
deras egen fot fastnade i det nät de själva lagt ut (gömt, fällan de gillrat).
17Herren (Jahve) har uppenbarat sig, han har verkställt dom,
den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) fångas (snärjs, trasslar in sig) i sina egna [onda] gärningar.
[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. Den här versen börjar med ordet "sjönk ner" och förstärker hur ogudaktighet och rebelliskhet måste böja sig ned när Herren uppenbarar sig.]
Higajon (tala lågmält, be; strängaspel) – Sela.
[Uttrycket "Sela" är antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Detta är enda gången ordet higajon används tillsammans med sela och förstärker uppmaningen att stanna upp och fundera på det som just har sagts. Ordet används om att begrunda, lågmält grubbla. Det är också en musikalisk beskrivning, kanske liknande affettuoso – med värme, känslofullt. Se även .]י – Jod
18De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) ska återvända till (är på väg mot) Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
alla hedniska folk som glömmer (ignorerar) Gud (Elohim).
[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Ordet "återvända" börjar med denna bokstav och förstärker hur Gud står emot de ogudaktiga. Samma ord används i där fienderna "vänder tillbaka" och stapplar mot sin undergång. Ordet "återvända" i hebreiskan har många nyanser och behöver inte bokstavligt betyda att de ogudaktiga redan varit i dödsriket, snarare är betydelsen här att de går i den riktningen. En dag kommer de uppstå och möta den andra döden, se ; . I föregående vers och i denna nämns ordet "den ogudaktige" igen. Förra gången var i . På nytt blir det en störning i mönstret i psalmen. Istället för att vara två verser är stycket bara en vers, se även ; .]כ – Kaf
19För den fattige ska inte vara glömd för alltid,
den ödmjukes [som fallit offer för orättfärdighet och blivit förtryckt, hans] hopp är inte heller borta för evigt.
20Stå upp, Herre (Jahve)!
Låt inte människor ha makten (överhanden)!
Låt hednafolken bli dömda inför ditt ansikte.
21Ge dem en lärare (vördnad, skräck), Herre (Jahve).
Låt hednafolken förstå att de bara är människor.
[Det hebreiska ordet morah används bara här i hela Bibeln. Det är samma konsonanter som ordet för "lärare". Den grekiska och syriska översättningen av GT översätter så. Andra ser morah som en felstavning av hebreiska mora som betyder "vördnad, skräck och fruktan".
Den elfte hebreiska bokstaven som inleder versen är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en handflata. Ordet "För" börjar på detta ord och binder ihop med föregående verser att Gud kommer döma orättfärdighet, se . Symbolen med den utsträckta handen kan förstärka att David vill att Gud ska agera och sträcka ut sin hand så folken lär sig och förstår att Gud vill ha en relation med dem. Paulus tar upp samma tema och frågar retoriskt i hur någon ska kunna åkalla och tro om de inte fått höra om Gud. På motsvarande sätt som tidigare då och lades till för att återupprätta ordningen har detta stycke förlängts med . I nämndes ju de ogudaktiga, ordningen stördes och stycket blev kortare. På nytt upprättas ordningen, och det med en utsträckt hand!]
Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Psalm 10 är skriven som poesi i en alfabetisk akrostisk form. Det är en fortsättning på Psalm 9 som utgår från tio av de elva första hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. I denna psalm fortsätter mönstret och börjar med den tolfte bokstaven Lamed. Dock sker några avbrott för att åskådliggöra hur ogudaktighet och ondska stör i Guds ordning.
Citeras: i
ל – Lamed
1Varför, Herre
(Jahve), står du långt borta
och döljer dig
[dina ögon, ditt ansikte] i tider av brist
(torka, nöd)?
[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Den är storleksmässigt den längsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker. Ordet "Varför" börjar med denna bokstav och förstärker frågan varför det ibland verkar dröja innan Herren griper in. Varför upplevs det som om Gud står långt borta, han är ju störst, på samma sätt som Lamed sticker upp och utmärker sig, borde väl Gud synas här på jorden? En del av svaret kommer i där ogudaktighet stör Guds ordning och skymmer honom.]Total oordning utan Gud
[Mellan och bryts det akrostiska mönstret helt. Mellan Lamed i och Qof i borde följande sex bokstäver ha kommit: Mem, Nun, Samech, Ajin, Pe, Tsade – מ, נ, ס, ע, פ, צ. Temat i detta stycke är hur de ogudaktiga tänker och agerar. När människorna inte vill ha med Gud att göra blir det totalt kaos i samhället. Guds perfekta ordning och struktur störs vilket rent litterärt också förstärks av den akrostiska oordningen och oregelbundenhet i versernas längd. Guds fullkomliga tal är 7 och människans tal är 6, eftersom människan skapades på sjätte dagen. Den anspelningen till människans tal kan vara att det just är sex bokstäver som saknas. Se även , ; för fler "störningar" i mönstret när den gudlöse nämns.] 2I övermod
(stolthet, arrogans) jagar den gudlöse
(förföljer och brinner den ondskefulle som en löpeld efter) den svage
(ödmjuke),
de fångas av deras smidda planer.
[Ordagrant är frasen "i/av högmod gudlös brinner/jagar svage." Det hebreiska ordet dalak används 9 gånger i GT. Ungefär hälften av gångerna är betydelsen att starta en eld och att brinna, se ; . Den andra hälften är betydelsen att förfölja/jaga, se . Ordets ursprung har att göra med hur en låga brinner och jagar veken. Den vanligaste tolkningen är att stoltheten och högmodet hos den ogudaktige brinner och jagar den svage. Det går också att se elden som den plåga och grymhet som den svage får uppleva under förföljelse, se . I den andra delen syftar "de" antingen på de svaga som utsätts för de ogudaktigas onda planer, men kan också syfta på de gudlösa som ofta fångas i sina egna fällor de satt upp, se .]
3För
(ja, anledningen är att) den gudlöse
(ogudaktige, ondskefulle) prisar
(ropar "halleluja", berömmer sig av, är stolt över) sin egen aptit
(lystnad, sina begär),
och välsignar den girige
[den som rånar och stjäl] och föraktar Herren
(Jahve).
[Versen börjar med ordet "för" (hebr. ki) och kopplar ihop de kommande verserna 3-11 med föregående inledande text i eller 1. Det kan vara en förklaring till den gudlöses högmod och agerande mot de svaga i eller höra ihop med psalmistens inledande fråga varför Gud upplevs stå långt borta i . Ordet ger avstamp för en fortsatt tanke som nu utvecklas mer i detalj. Läsaren kommer i följande verser få en inblick i den gudlöses ord, tankar och resonemang. Versens andra del kan också översättas "den som rånar andra föraktar Herren". Oavsett exakt översättning är huvudbetydelsen tydlig. Den ogudaktige prisar ogudaktighet och föraktar Herren.] 4Den gudlöse
(ogudaktige, ondskefulle) säger i sitt högmod
(ordagrant "höjer föraktfullt sin näsa i vädret"):
"Han
[Gud] kommer inte efterfråga
(söka, ställa mig till svars), det finns ingen Gud
(han bryr sig inte)."
[Alternativ översättning: "den gudlöse söker inte Gud", men gör att det är troligare att det är Gud som ska hålla räkenskap.] 5[Den ogudaktige fruktar varken Gud eller människor:] Han går rakt fram på sin väg
[skyr inga medel för att nå sina mål],
dina domslut
(förordningar) [dina instruktioner Herre] är högt, långt från
(över, inte inom synhåll för) honom,
han fnyser åt
(föraktar, talar mot, blåser bort, bokstavligen "andas" på) sina fiender.
[På samma sätt som i och är det oklart vem som är subjektet. Det kan vara den gudlöse som föraktar och fnyser åt sina fiender, eller Gud som talar mot eller blåser bort den ogudaktige, se även .] 6[Hans framgångar gör honom självsäker:] Han tänker
(säger i sitt hjärta): "Aldrig att jag ska vackla,
ingen olycka ska någonsin
(genom alla generationer) drabba mig."
7Hans mun är full av förbannelse
(han åkallar onda krafter för att bringa olycka till hans fiender),
av oärligheter
(svek, falska löften) och hot
(förtryck),
under hans tunga
[till en början dolt] finns
[giftiga ord av] ondska och olycka.
[Paulus citerar från denna vers i , utifrån den grekiska översättningen. Där finns kopplingen till giftormen som har sitt gift i nacken.] 8Han ligger i bakhåll nära byarna
(städer utan skyddsmur),
i smyg vill han dräpa den oskyldige;
hans ögon spanar efter
(lurar på) den hjälplöse
(svage, det olyckliga offret).
9Han ligger i bakhåll, gömd, som ett lejon i ett snår;
han ligger på lur, väntar på att fånga den svage;
han fångar honom genom att dra in sitt nät.
10Han hukar sig
[som ett lejon som gör sig redo för språng], lägger sig på lur,
kastar sig över
(överfaller) den hjälplöse
(svage, det olyckliga offret) med sin styrka.
[Ordet "styrka" står här i plural kan syfta på lejonets klor eller tänder. Pluralformen skulle också kunna referera till den ogudaktiges kumpaner, eller så används den för att förstärka att hans styrka är mycket stor.] 11Han tänker
(säger i sitt hjärta):
"Gud
(El) har glömt det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig."
[ och ramar in beskrivningen av den ogudaktige med hans citat om att Gud inte skulle ställa någon till svars och se vad som sker. Även har liknande citat. Efter sex saknade bokstäver återupptas det akrostiska mönstret nu i .]ק – Qof
12Stå upp, Herre
(Jahve)! Gud
(El), lyft din hand,
glöm inte de ödmjuka
(förtryckta på grund av orättfärdighet, de som har böjt sig inför dig och söker dig).
13Varför får den gudlöse
(ogudaktige, ondskefulle) förakta
(häda) Gud
(Elohim)?
[Hur kan du tillåta det?] Han tänker
(säger i sitt hjärta): "Du kommer inte ställa mig till svars
(begära något, söka, efterfråga något från mig)."
[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det ordet "Stå upp" som börjar på den bokstaven. Det förstärker den längtan, att efter 9 verser där den ogudaktige har beskrivits, måste Gud gripa in! Perspektivet i den andra delen av skiftar från tredje till andra person, från "han tänker" till "du säger". Det ger extra betoning på arrogansen i uttalandet. Tillsammans med bokstaven Qof, som avbildar baksidan av ett huvud, är det som den gudlöse gör detta uttalande öppet, helt hörbart, bakom ryggen på Gud. Psalmisten frågar sig hur Gud kan tillåta detta!]ר – Resh
14Du ser (du har sett och ser) [som svar på de ogudaktigas påstående i ],
ja, du lägger märke till illdåd
(elakhet, smärta, det som tynger) och provokation
(ilska, plåga, sorg),
för att ge
(lägga) det i din hand.
[Uttrycket "ge i din hand" måste tolkas. Det kan beskriva hur Gud skriver det i sin hand för att komma ihåg. Hand står också för handling, och kan vara nästa steg, från att ha "sett" med ögonen är det nu dags att agera med "handen" och göra något åt situationen, vedergälla och döma genom sin hand.]
Den hjälplöse
(svage, det olyckliga offret, se och ) överlämnar sin sak åt dig;
du är den faderlöses hjälpare.
[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet "Du ser" börjar på den bokstaven och förstärker hur Gud ser allt som sker. I versen innan nämndes de gudlösa, se . Det gör att det blir en delvis störning av antal ord i denna vers, se även , .]ש – Shin
15Bryt av (krossa) den gudlöses och den ondes arm
[bildspråk för styrka, kraft och makt].
Sök
(leta, ställ dem till svars för) deras ondska
(ogudaktighet) tills du inte hittar den mer.
[Ordet sök (hebr. darash) används i och i betydelsen "ställa någon till svars". Samma betydelse finns även här, dock i en mer poetisk fras som ordagrant är: "sök tills du inte längre hittar".]
16Herren
(Jahve) är kung för evigt och i oändlighet,
de främmande folken
(hednafolken) är borta ur hans land.
[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I detta stycke är det ordet "Bryt av" som börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att krossa de ogudaktiga.]ת – Tav
17De ödmjukas
(förtrycktas) längtan (begär, hunger, törst, vädjan) har du hört
[och du kommer att gripa in], Herre
(Jahve),
du styrker deras hjärtan
(uppmuntrar dem), du lyssnar uppmärksamt på
(vänder ditt öra mot) dem
[när de ber],
18för att upprätta
(ge rätt åt) den faderlöse och den nedtryckta
(krossade),
så att ingen på jorden längre kan skrämma dem.
[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "längtan" i börjar med denna bokstav. Det förstärker hur Gud hör den som väljer att ödmjuka sig inför Gud och be till honom, se . Som den sista punkten är detta också en lämplig signatur som avslutar detta akrostiska mönster som startade i Psalm 9.]Psalm 11 – Fly inte, förtrösta på Herren
Denna psalm uttrycker förtröstan och hopp mitt under förföljelse och hot. Psalmen är uppbyggd på en dialog där slutet av fram till 3 är en uppmaning att fly. Det kan vara Davids vänner som uppmanar honom att ge upp och fly eller så är det en inre dialog. Den inleds och avslutas med full tillit till Herren.
Bakgrund: Det finns flera händelser i Davids liv som kan ha gett upphov till denna psalm. Under många år fick David fly för Saul som var ute efter hans liv. Omkringliggande nationer anföll och även hans egen son Avshalom attackerade honom. Att ingen exakt händelse refereras gör att psalmen lättare kan appliceras och bli en personlig bön när vi frestas att ge upp.
Författare: David
Struktur: Psalmen består av två sektioner som båda börjar med en poetisk beskrivning av Herren och avslutas med prepositionen ki (översatt "för") och ordet rättfärdig, se och .
1. Förtröstan – följt av råd från de gudlösa,
2. Förtröstan – i respons till de ogudaktigas råd,
1Till
(för) ledaren.
[Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se och inledningen till Psaltaren.] Av David.
Del 1
I Herren
(Jahve) har jag tagit min tillflykt.
[Den hebreiska verbkonstruktionen med perfekt, "har tagit min tillflykt" beskriver troligtvis en avslutad handling med ett pågående resultat. David har sin trygghet och säkerhet hos Herren. Han är på klippan och det finns inget behov att hitta flyktvägar.] Hur kan ni då säga till mig:
"Fly som
[skrämda, hjälplösa] fåglar
[till eller från] ert berg.
[Uttrycket 'som en fågel' används som en bild på någon som är jagad, se . Pluralformen inkluderar alla som är i liknande situation. Det finns ingen preposition framför berg, så antingen är uppmaningen att fågeln ska fly till eller från berget. Än idag i Israel ser man fåglar som tar skydd i skrevor och grottor i bergen och klipporna kring Jerusalem. Jesus säger i sitt tal om framtiden att det kommer en tid då de som bor i Judéen måste fly till bergen, se . Bergen är alltså en tillflyktsort. Skillnaden är dock att i den här psalmen är berg i singular. Det kan då syfta på Jerusalem.
I den här psalmen jämförs David och hans allierade med små fåglar. Fåglar sjunger ofta och det skulle kunna referera till psalmisten och sångarna. De blir antingen skrämda från det öppna fältet och flyr till det trygga berget eller så överger de sina reden i berget och flyr därifrån. Oavsett om det är till eller från berget så är kontrasten tydlig mellan en fågel som är lättskrämd och ett berg som står fast.] 2För se, de gudlösa
(ogudaktiga, ondskefulla) [som aktivt tar avstånd från Gud, hatar hans bud, se ] spänner bågen,
de har lagt pilen på strängen och siktar,
för att i mörkret
(i hemlighet) skjuta på dem
med uppriktiga hjärtan
(ärliga och rena hjärtan, de rättsinniga, ordagrant "rakhjärtade").
3För när grundvalarna
[grunderna i samhället, värderingar, moral] rivs ned
[när de ogudaktiga har framgång och rättfärdiga lider],
vad kan den rättfärdige uträtta då?"
[Ett ovanligt hebreiskt ord används för grundvalarna. Ett närbesläktat ord på ugaritiska, ett syriskt skriftspråk från 1400–1200 f.Kr., används för att beskriva den nedre delen och basen av ett berg eller en klippa. Utifrån föregående vers och det som följer är det bildspråk på ett samhälle där moralen är i upplösning. Här i avslutas citatet som ger David rådet att fly. Detta i kontrast till nästa del av psalmen.] Del 2
4Herren
(Jahve) är i sitt heliga tempel,
Herrens tron är i himlen,
hans ögon ser,
hans blick
(ordagrant: "ögonlock", beskriver hur Gud fokuserar blicken och) granskar
(prövar, utrannsakar) människorna
(Adams barn).
[Ordet "ögonlock" används bara två gånger i Psaltaren. I är det i betydelsen att inte unna sig någon sömn. Gud ser allt, även det som sker i mörkret, se ].
5Herren prövar
(utrannsakar) [både] den rättfärdige och den gudlöse,
men han
(hela hans varelse – hebr. ) hatar den som älskar våld
(terror, laglöshet, plundring – hebr. chamas).
[Hebreiskan har inte komma, versen kan även översättas: "Han prövar den rättfärdige, men han hatar den gudlöse och den som älskar våld."] 6Låt Herren göra så att det regnar glödande kol och svavel över de gudlösa,
en brännande het vind är vad de förtjänar
(ordagrant "är deras bägares del").
[Det är Davids önskan att Herren dömde de ogudaktiga på en gång. Eld och svavel för tankarna till domen över Sodom och Gomorra och domen mot Gog, se ; .] 7För Herren är rättfärdig och älskar rättfärdighet,
den uppriktige
(den ärlige, som vandrar rakt fram på Guds väg) ska få se hans ansikte.
[Två närbesläktade ord för rättfärdig används här. Det första ordet är tsadiyq som används om Herren. Det andra ordet som översatts "uppriktig" är yashar. Båda orden är abstrakta men det sistnämnda används konkret för att beskriva en rak/jämn väg. Samma ord används i kombination med hjärta och översätts "uppriktiga hjärtan" i . Att se Herrens ansikte är inte möjligt för en syndig människa, se , men den som vandrar på Guds väg kommer en dag att få se honom, se .]Psalm 12 – Människors och Guds ord
Denna psalm handlar om vikten av att tala rätt. Inom judendomen betonas att det speciella med människan – en besjälad varelse – just är förmågan att kommunicera och uttrycka sig. I Bibelns första verser läser vi hur Gud skapar genom det talade ordet. I uppmanas vi att vakta tungan från ondska, svek och lögn. Den som är felfri i sitt tal är fullkomlig, säger Jakob i sitt skarpa brev till "de tolv stammarna i förskingringen", se . Han fortsätter sedan med att beskriva vilken makt tungan har och att resultatet av obetänksamma ord kan liknas vid hur en skogsbrand sprids.
Psalmen handlar om Guds sanning och människors lögner. Rent bokstavligt står grundtextens ord för sanning stadigt på två fötter, medan ordet för lögn vacklar på ett ben.
Sanning
Det hebreiska ordet för sanning är emet och består av tre bokstäver: Alef, Mem och Tav. Alef inleder även det hebreiska alfabetet, Mem återfinns i mitten och Tav står som den 22:a och sista bokstaven. Alla tre bokstäverna har var och en två beröringspunkter med den tänkta baslinjen och står stadigt. Typografiskt har Alef och Tav också en "fot" på sin vänstra kant. Ordet emet kommer från aman som just betyder stadig och stabil.
Lögn
Ordet för lögn är på hebreiska sheqer och består också av tre bokstäver: Shin, Qof och Resh. Var och en av dessa har bara en beröringspunkt mot den tänkta baslinjen och Qof går nedanför den. Shin utgör den 21:a bokstaven, Qof den 19:e och Resh den 20:e. Rabbiner brukar skämtsamt säga att den 22:a bokstaven Tav redan är upptagen för sanningen, men att lögnen försöker komma nära och tar bokstaven intill. Den kristne författaren C.S. Lewis skriver: "Genom att blanda in ett stänk av sanning hade de gjort sin historia ännu trovärdigare." Lögnens tre bokstäver är i oordning och balanserar på en ytterkant av alfabetet till skillnad från sanningen som vilar på hela alfabetet.
Det hebreiska språket förstärker hur sanningen tar in helheten och är väl balanserad. Lögnen däremot är ensidig och vacklar i varje del. Summan av Guds ord är sanning, se . Jesus säger: Jag är Alfa och Omega. Den förste och den siste. Före allting och slutet av allt, se . Alef och Tav motsvarar grekiskans Alfa och Omega. Tecknet för Mem föreställer vatten och symboliserar liv. När Jesus säger att han är vägen, sanningen och livet, , så representeras det fullt ut i ordet emet. Det hebreiska ordet för sanning utgörs alltså av att Alef och Tav skyddar och omsluter Mem på livets väg!
Bakgrund: Anges inte, men det tillfälle där Saul dödar 85 präster och deras familjer skulle kunna vara en händelse som gett upphov till denna psalm, se .
Författare: David
Struktur:
Psalmen har ett kiastiskt mönster som ramas in av hebreiskans ben adam, översatt "människors barn" eller "människorna", se och .
A Gud tilltalas i bön, de goda är borta,
B Det talas om Gud, de onda citeras,
C Centralt finns Guds svar, han citeras,
B´ Det talas om Gud, hans löften,
A´ Gud tilltalas i bön, ondskan tilltar,
1Till
(för) ledaren.
[Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se och inledningen till Psaltaren.] På den åttonde. En psalm
(sång ackompanjerad på strängar) av David.
[Den åttonde (hebr. sheminit) kan syfta på en åttasträngad lyra eller en specifik musikstil. Symboliskt kan "den åttonde" också förstärka psalmens tema och önskan om en ny start. Ordet används i två Psalmer, här och i Psalm 6 som har liknande tema, se för fler kommentarer.] [Psalmen inledes med ett desperat rop på hjälp. Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Jeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.] 2Hjälp, Herre
(Jahve)...
för
[det verkar som om] troheten är borta
(det finns inga fromma längre),
de lojala
(trofasta) [människorna] finns inte kvar bland människorna
(människors barn, ordagrant "Adams barn").
3Alla ljuger för varandra,
med insmickrande tal
(läppar),
och med ett dubbelt hjärta talar de
(inkonsekvent, ombytligt, opålitligt).
[Ordagrant "med ett hjärta och ett hjärta", vilket är motsatsen till "ett hjärta", se ; . Jakob använder ett liknande ord "två-själad" för någon som kastas hit och dit mellan tro och otro i sitt brev, se . Ett brev som också tar upp lögn och tungans makt, se ; ; .] 4Låt Herren tysta
(utplåna) alla smickrande läppar,
den tunga som talar stora
(vidlyftiga, skrytande) ord.
5De säger: "Vår tunga ger oss makt
(seger),
våra läppar tillhör oss
(vi kan säga vad vi vill),
vem är herre över oss?"
6På grund av förtrycket
(plundringen, våldet) mot de svaga
(förtryckta),
på grund av ropen
(klagan, jämret av smärta) från de hjälplösa,
[därför, som ett svar på detta] reser sig nu Herren
(Jahve) upp och säger:
"Jag ska ge dem den räddning
(frälsning) de längtar efter."
[Centralt i det kiastiska mönstret finns huvudpunkten att Gud hör bön och kommer att gripa in!] 7Herrens ord
(löften) är rena
(felfria) ord,
liksom silver som renats i en smältugn på marken,
sju gånger
[; ].
[Talet sju står för fullkomlighet. Silver renades några gånger tills det mesta av slagget var borta, Guds ord är fullkomligt rent! Den grekiska översättningen Septuaginta skriver "bränd och prövad på jorden".] 8Du, Herre
(Jahve), ska bevara dem
[de svaga och hjälplösa i ],
du ska alltid beskydda var och en av dem från detta
[onda] släkte.
9De gudlösa
(ogudaktiga, ondskefulla) går
(vandrar, stryker, paraderar) omkring på alla sidor
[överallt, som vilddjur redo att förgöra],
när det usla
(omoralen, dåraktiga) upphöjs av människorna
(människors barn).
[Versen är svåröversatt. Ordet "usel" (hebr. zullut) används bara här men utifrån närbesläktade språk kan det betyda något i stil med "moraliskt dåraktigt beteende". Jesaja skriver hur människor kommer att kalla ont för gott och gott för ont, se .]Psalm 13 – Hur länge
Psalmen inleds med fyra upprepningar av frågan "Hur länge?" Genom tiderna har just denna psalm varit en tröst för det judiska folket när de förts bort i exil och man ställt frågan: "Hur länge ska vi lida?" Det går också att se psalmen som en inre dialog där David frågar sig vad syftet är med den prövning som han går igenom. Istället för att skylla på andra så rannsakar en troende sitt hjärta. Här finns den stora skillnaden mellan Saul och David. Saul skyllde ifrån sig, medan David var snabb att omvända sig.
Författare: David
Struktur:
1. Klagan mitt i en kris,
2. Bön om befrielse,
3. Förtröstan och tacksamhet mitt i prövningen,
1Till
(för) ledaren.
[Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se och inledningen till Psaltaren.] En psalm
(sång ackompanjerad på strängar) av David.
2Hur länge, Herre
(Jahve);
ska du glömma
(ignorera, inte bry dig om) mig för evigt?
Hur länge
ska du dölja
(gömma) ditt ansikte för mig?
3Hur länge måste jag grubbla
(planera, rådslå) inom mig,
och dagligen
(dag efter dag) ha sorg
(bedrövelse) i mitt hjärta?
Hur länge
ska min fiende dominera
(vara upphöjd) över mig?
4Se på mig
(överväg, tänk på mig),
svara mig Herre min Gud
(Jahve Elohim),
ge ljus åt mina ögon,
annars somnar jag in i dödens sömn.
5Då skulle min fiende säga:
"Jag har besegrat
(övermannat) honom!"
Då skulle mina motståndare glädja sig
över mitt fall
(när jag vacklar och blir omkullkastad).
6Men jag förtröstar på
(litar på) din nåd
(kärleksfulla omsorg; trofasthet),
mitt hjärta gläder sig i din frälsning
(befrielse, framgång, seger).
Jag vill sjunga till Herren,
för han har behandlat mig väl
(är så god mot mig; kommer att kompensera mig).
Psalm 14 – Gudlöshetens dårskap
Psalm 14 och är snarlika. Det som skiljer dem åt är några ordval, instruktionerna i den första titelversen och . Psalm 14 använder gudsnamnet JHVH i , och medan Psalm 53 använder sig av det mer generella ordet Elohim för Gud.
På Bibelns tid var det en självklarhet att tillvaron hade en andlig dimension. Frasen "det finns ingen Gud" i syftar snarare på en praktisk ateism än vår tids västerländska teoretiska ateism. Psalmens budskap riktar sig därför även till den som säger sig tro, men lever sitt liv som om Gud inte finns. Det hebreiska ordet för dåre är naval och kommer från navel som beskriver något som tynar bort, faller ner och vissnar. Detta ord beskriver inte någon som är dum eller ointelligent. Istället handlar det om moralisk dårskap. Den som gång på gång går emot sitt samvete dör till sist inombords och kväver sitt andliga liv. Bilden som målas upp är en moral som skrumpnar och förtvinar, se även inledningen till Ordspråksboken för de olika orden för dåre i hebreiskan. I Första Samuelsboken berättas om en man som just hette Naval. Under en period när David var på flykt från Saul ville Naval inte kännas vid David trots att David varit god mot honom, se . När David nu sjunger ut det hebreiska ordet naval i denna psalm, finns säkert associationen i Davids bakhuvud till denne man med samma namn som personifierar dårskap.
Citeras: citeras sammanfattande i
Författare: David
Struktur:
1. Dårens gärningar,
2. Guds dom,
3. Bön om frälsning,
1Till
(för) ledaren.
[Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se och inledningen till Psaltaren.] Av David.
Dåren
(den moraliskt förtvinade, den som är på väg att tyna bort) säger i sitt hjärta
(till sig själv):
"Det finns ingen Gud
(han bryr sig inte)."
[] De
[människor som inte vill veta av Gud] är fördärvade
(förstörda, som ödelagda städer),
de har begått avskyvärda handlingar, ingen gör det goda.
[Ordet "fördärvade" används första gången om tillståndet på jorden innan syndafloden, se .] 2Herren
(Jahve) skådar ner från himlen
på människosläktet
(Adams barn),
för att se om det finns någon som är förståndig
(lever vist),
någon som söker
(frågar efter, ta sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Gud.
[På samma sätt som föregående vers för även denna tankarna tillbaka till Första Mosebok och hur Gud kom ner för att se vad människorna gjorde när de byggde Babels torn, se .] 3Alla
(varenda en) har vikit av
[från den rätta vägen, söker inte Gud],
tillsammans – alla har blivit moraliskt korrupta
(har de härsknat och stinker);
ingen gör det som är rätt,
inte en enda en.
[Paulus citerar från denna vers, se . Den leder till slutsatsen att "alla har syndat och saknar härligheten från Gud." Ordet för "har blivit moraliskt korrupta" (hebr. alach) är ovanligt. Det återfinns bara i den parallella psalmen och i . Det används om mjölk som blivit sur och kött som ruttnar, men också om moraliskt förfall. Människan var god från början, men har blivit moraliskt fördärvad. Kontrasten förstärks också av att första ordet är "alla" och det sista är det lägsta antalet ett, och inte ens "en enda". Se också ; ; .] 4Förstår de ingenting
(lär de sig aldrig),
de som gör det onda?
De äter
(förtär) mitt folk på samma sätt som de äter
(förtär) bröd,
de åkallar inte
(ropar inte i bön till) Herren
(Jahve).
[Lika naturligt och alldagligt som att äta bröd, slukar och förgör dessa onda Guds folk. De söker inte Herren, de förkastar Guds existens och hans sanningar.] 5Där står de, helt skräckslagna
(ordagrant "förskräckta förskräcks de"),
eftersom Gud är med de rättfärdigas släkte
(står på deras sida).
6Ni förlöjligar
(hånar, gör om intet) den förtrycktes
(svages) planer
[försöker ta bort deras hopp, försöker förvirra dem],
men Herren
(Jahve) är hans tillflykt.
7O, att Israels frälsning
skulle komma från Sion
[poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro].
När Herren
(Jahve) vänder sitt folks öde
(återupprättar sitt folk, för dem tillbaka från fångenskap),
då ska Jakob jubla och Israel glädjas!
Psalm 15 – Vem får bo på ditt heliga berg?
Denna psalm tar upp frågan om vad som krävs för att närma sig en Herren. Gud är helig, och den som närmar sig måste vara ren och helgad. I ljuset av hela Bibelns budskap blir behovet av Jesu verk på korset tydligt. Jesus öppnar vägen för gemenskap med Gud, se ; .
Bakgrund: Ingen specifik händelse anges, men det skulle mycket väl kunna vara när arken fördes tillbaka till Jerusalem och Ussa dog. Det var en tid då David säkert ställde dessa frågor, se .
Författare: David
Struktur:Det går att se 10-12 punkter som associerar till de tio budorden. Det finns även en kiastisk struktur:
A Vem får vara hos Herren?,
B Den som lever rent, rättfärdigt och talar sanning,
C Den som inte... tre punkter
D föraktar – verb,
E den förkastade – objekt,
E´ de som fruktar Gud – objekt,
D´ ära – verb,
C´ Den som inte... tre punkter, e-5a
B´ Den som gör så – lever rätt,
A´ Står fast och får bo hos Herren,
1En psalm
(sång ackompanjerad på strängar) av David.
Vem får vistas
(ha sin temporära boning) i ditt tabernakel?
Vem får bo
(ha sin permanenta boning) på ditt heliga berg?
[Som svar på dessa frågor följer ett antal satser med positiva och negativa föreskrifter. Gud är helig och begär fullkomlighet i ord och handling. Psalmen har flera beröringspunkter med de tio budorden, se . Psalmen har ibland kallats "Davids Bergspredikan", se . Jesus avslutar sex punkter i Bergspredikan med orden "Var fullkomliga på samma sätt som er Fader är fullkomlig", se , . Jesus höjer inte ribban för att sålla bort dem som inte duger. Han gör det för att vi ska inse att vi inte klarar det utan hans nåd.] 2[Tre positiva punkter:] Den som lever rent
(helhjärtat, är uppriktig, har integritet),
och handlar rättfärdigt
(gör det rätta, dömer rättvist),
och talar sanning i hjärtat
(den som är ärlig).
3[Tre negativa punkter:] Den som inte förtalar med sin tunga
(låter orden flöda ohämmat),
som inte gör ont mot
(skadar) sin nästa
(vän, granne, medmänniska),
som inte försöker förolämpa
(kränka) sin närmaste
(den som står nära).
[Den som inte talar nedsättande om någon annan för att själv verka bättre, som inte letar efter något skamligt som kan dras fram i ljuset. Ordet för "sin nästa" (hebr. reah) är ett vanligt ord som översätts "nästa" eller "granne". Ordet kommer från ett verb som betyder "att ha samröre med" och "att tillhöra" och inkluderar alla människor. Det sista ordet "sin närmaste" beskriver någon som är nära. Det är en utstuderad ondska att skada någon som står nära.] 4Den som föraktar
den förkastade
[inte ärar och beundrar den som medvetet valt att lämna Gud].
De som fruktar
(vördar, respekterar) Herren
(Jahve),
dem ärar han.
[Detta är Psalmens centrum och huvudpunkt. Den hebreiska ordföljden förstärker detta genom att forma ännu en kiasm här där verben ramar in satsen.] [Tre negativa punkter:]Den som inte överger ett löfte även om det skadar
(är ofördelaktigt för) honom själv,
5som inte lånar ut pengar för ockerränta,
som vägrar att låta sig mutas
(ta mutor) för att fälla en oskyldig.
[Prefixet i det hebreiska ordet för ockerränta, be-neshech indikerar att motivet för att ge lånet är just räntan. Ordet kommer från verbet "att bita" och beskriver hur den som lånar ut får en andel av summan. Att utnyttja någon i beroendeställning på detta sätt är något avskyvärt, se . Mose lag uppmanar att låna ut pengar utan ränta till sina landsmän, dock är det tillåtet att ta tillbörlig ränta av en utlänning, se ; ; .] [Nu följer en sammanfattande positiv punkt som tematiskt hör ihop med .] Den som gör så
(har för vana att leva så) ska aldrig falla
(vackla, bli omkullkastad).
[Den som gör så får visats och bo hos Gud. Här kommer svaret på de inledande frågorna i .]Psalm 16 – Förtröstan på Herren
Psalmen uttrycker en förtröstan på Herren. Två hot utmanar denna förtröstan. Den första är människor som tillber andra gudar; den andra är fruktan för döden. Det går också att se psalmen i ett profetiskt, messianskt ljus. Den talar då om Jesus och hans mänskliga känslor, hur han får lida och vinner seger över graven, uppstår och blir satt på Faderns högra sida. Både Petrus och Paulus som citerar från denna psalm applicerar orden till Jesu uppståndelse.
Citeras:
citeras av Petrus i
citeras av Paulus i
Författare: David
Struktur:
1. Inledande förtröstan på Herren,
2. Beskrivning av de heliga vs avgudadyrkare,
3. Herren är min välsignelse,
4. Lovprisning,
5. Avslutande förtröstan,
1En Michtam
[en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras]. Av David.
[Betydelsen av det hebreiska ordet michtam är oviss. I används det snarlika ordet michtav om den sång som Juda kung Hiskia skrev när han hade varit sjuk och blivit frisk igen. I används det ordet också om att "skriva en guldgraverad skrift". Det finns även andra likartade hebreiska ord som betyder "något dolt" och "guld". Den grekiska översättningen Septuaginta från ca 200 f.Kr översätter med "inskription i sten", vilket tyder på att det var en av huvudtolkningarna då. Psalmen beskriver alltså något som är värt att gravera in i guld för all framtid och den kan innehålla dolda element.
Ordet används bara här och i titeln på fem andra psalmer, se ; ; ; ; . Alla dessa psalmer som inleds med ordet michtam, är personliga böner av David. Det är anmärkningsvärt. Den judiska kulturen bygger på det gemensamma och de flesta psalmer användes för unison sång. I dessa sex psalmer framträder en personlig Gud som berör det innersta hos psalmisten och som graverar sitt ord i hans hjärta, se ; .] Bevara
(försvara, skydda, rädda) mig, Gud
(El),
jag söker min tillflykt
(förtröstan, tillit, hopp) i dig.
2Jag säger till Herren
(Jahve): "Du är min Herre
(Adonaj),
jag har inget gott
(ingen lycka, glädje, rikedom) utanför dig."
[Psalmisten uttrycker sitt fulla beroende av Gud. Här finns inte plats för kompromiss och religionsblandning. Ordet gott innefattar allt från moralisk godhet till materiellt välstånd. Hos Gud finns godhet, glädje, lycka, välbehag och allt skönt och vackert.] 3De heliga
(Guds utvalda) [församlingen] som finns i landet
(världen),
de är de majestätiska
(ädla, härliga) som har allt mitt välbehag
(min glädje).
[Ordagrant "till de majestätiska står all min begäran."] 4De som springer efter
(väljer) andra gudar mångdubblar
(multiplicerar) sina problem
(bedrövelser, sorger, smärtor).
Jag vill inte offra drickoffer av blod till dem,
eller ta deras namn på mina läppar
[svära en ed på deras namn].
[ är svåröversatta. De heliga skulle kunna syfta på Guds änglar, se , men eftersom de "är i landet" är det troligare att det handlar om Guds folk eller det religiösa ledarskapet, se ; . är ännu svårare att översätta. Versen kan beskriva de israeliter som utöver Herren också tillber andra gudar, så kallad synkretism, eller ren avgudadyrkan. Oavsett så är poängen att dessa mångdubblar sina sorger eftersom dessa tyranniska avgudar kräver avskyvärda riter och offer. Det är ironiskt att denna vers om just avgudadyrkan är svårtydd. Det förstärker faktiskt litterärt poängen att avgudadyrkan är något obegripligt i Guds ögon och något vi inte ska ägna oss åt!] 5Herren är min arvedel, min bägare
[min lott, jag vill bli fylld av dig Herre, se ].
Du är den som kontinuerligt uppehåller
(bevarar, stöder, försäkrar) min framtid
(lott, mitt arv).
6Underbara bördiga marker har blivit utmätta åt mig,
[ordagrant "repen/avgränsningarna har fallit/uppmätts ljuvligt"] jag har ett gott arv
(jag är nöjd och belåten med mitt arv).
7Jag vill välsigna Herren
(proklamera Jahve värdig att lovas), han som har väglett mig
(varit min rådgivare),
ja, om nätterna korrigerar
(lär, instruerar) mitt innersta
(samvete, ordagrant "mina njurar", sätet för känslor och dolda motiv) mig.
[Nätter kan vara bildligt för nätter av bön, men också mörka stunder, sjukdom, ensamhet, osv, se .] 8Jag har ständigt Herren
(Jahve) inför mig
(har satt honom främst, litar på honom i allt),
eftersom han är på min högra sida, ska jag inte falla
(vackla, bli omkullkastad).
9Därför gläder mitt hjärta sig och mitt inre
(ordagrant "min ära", heder) jublar.
Ja, min kropp får
(kan) vila i trygghet.
10För du ska inte lämna mig
(min själ, min person – hebr. ) åt
(till) Sheol
(graven, underjorden – de dödas plats),
du låter inte den som följer dig
(din trogne, helige) se avgrunden.
[David talar profetiskt om Jesus som även på korset kunde vara trygg att Gud skulle låta honom återuppstå.] 11Du visar mig
(förklarar, tillkännager, kungör) livets stig
(välkända, upptrampade gångväg) Stor
(total, sprudlande) glädje finns i överflöd i din närvaro
(inför ditt ansikte),
ljuvlighet
(fröjd, sötma, behag, härlighet) för evigt
(ständigt, alltid) på din högra sida
(i din högra hand).
[Liv och glädje, närvaro och ljuvlighet är i grundtexten i plural, vilket betonar Guds oräkneliga tillgångar och välsignelser. Det finns också en koppling i hur Gud ger uppenbarelse och hjälp att välja rätt väg när vi söker hans ansikte. Hans högra hand är full av ljuvliga, goda gåvor som han är redo att ge!]Psalm 17 – Beskydda mig som din ögonsten
Psalmen är en bön om hjälp. Den har likheter med föregående psalm. Jämför fraserna "Din högra hand" (; ), "Jag sätter min tillit till dig" (; ) och "Bevara mig" (; ).
Författare: David.
Struktur: Psalmen har tre delar. Varje del börjar med en vädjan följt av en förklaring.
1a. En första vädjan,
1b. ... för jag är oskyldig,
2a. En andra vädjan,
2b. ... för fiender omringar oss,
3a. En sista vädjan,
3b. ... för jag förtröstar på dig,
1En bön
(vädjan, förbön – hebr. tefillah). Av David.
[Detta är den första psalmen som använder hebr. tefillah i inledningen, se även ; ; ; . Av de minst 12 olika ord som används för bön är detta bland de vanligare. Det kan ha att göra med verbroten palal att falla ner.] Del 1
Hör, Herre
(Jahve), rättfärdighet!
[Den korta öppningsfrasen är svår att översätta. Ordet "rättfärdighet", som i hebreiskan är ett substantiv, kan tolkas som att bönen gäller en rättfärdig sak eller att författaren anser sig vara rättfärdig och oskyldig. Ett sätt att översätta skulle kunna vara: "Hör rättfärdigheten som talar genom mig." Ordet "rättfärdighet" kan också fungera som ett adjektiv som belyser Guds karaktär. Det blir då en önskan om att Gud i sin rättfärdighet ska höra Davids bön och gripa in och skipa rättvisa. Den trevande inledningen kan vara medvetet formulerad öppen för flera tolkningar. Psaltarpsalmernas texter är också skrivna till musik som förstärker orden, känslan och stämningen. Efter ett musikaliskt intro på harpa kanske den första frasen viskas fram med en paus mellan varje ord: "Hör, Herre, rättfärdighet." Efter ytterligare ett instrumentalt parti görs sedan en ny ansats som formar en fullständig mening:] Ge akt
(lyssna uppmärksamt) på mitt rop!
Lyssna till
(vänd ditt öra mot) min bön,
den kommer inte från falska läppar
(det är ärliga sanna ord).
2Låt domen
(ditt beslut i mitt rättsfall) komma från din närhet
(ditt ansikte),
dina ögon ser
(skådar, avgör) vad som är rätt och riktigt
(ditt perspektiv är rättvist).
3Du har prövat mitt hjärta
(mina inre motiv),
du har besökt mig på natten
[då vi inte är sysselsatta med allt vardagligt och har tid att tänka och reflektera över livet],
du har noga rannsakat
(som en smältdegel renar silver och guld) mig
[även på dagen då vi interagerar med andra människor, se ] men finner inget.
Jag har bestämt mig för att inte överträda
(säga något ont, synda) med min mun.
4Vad det gäller människors handlingar
[vad de onda sysselsätter sig med, hur de lever sina liv],
har jag med hjälp av dina läppars ord
(dina instruktioner, din vägledning) iakttagit
[och på så sätt undvikit] våldsverkarens stigar
(sätt att leva, välkända, upptrampade gångvägar).
5Mina steg går stadigt på dina vägar
(spår, välkända leder – jag har följt dina instruktioner; levt mitt liv efter ditt Ord),
mina fötter har inte stapplat
(jag har inte vacklat, vikit av från din väg).
[Två vägar beskrivs i dessa två verser: Guds väg och våldsverkarens väg. Den rättfärdige kan lära sig även från de ogudaktiga genom att betrakta deras livsval och konsekvenser.]Del 2
6Jag ropar
[höjer min röst i bön] till dig,
för du svarar mig, Gud
(El)!
vänd ditt öra
(lyssna noga) till mig,
hör mina ord.
7Visa mig en särskild
(extra mycket) nåd
(omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) [i den hårt ansatta situation jag är i just nu behöver jag ett mirakulöst ingripande],
du som med din högra hand
(din makt) räddar den som tar skydd
(har sin tillflykt) hos dig,
från de som reser sig upp
[mot mig].
8
I den vänstra bilden syns reflektionen av fotografen i pupillen.
Beskydda
(försvara, bevara, vårda) mig
[reflexmässigt] som en ögonsten
(pupill/pojke – en älskad dotter).
[Den första frasen är laddad med flera starka bildspråk. Ordagrant står det bevara mig som "pupillen/den lilla mannen dotter ögat". Det hebreiska ordet ishon betyder både "en liten man" och "pupill". Anledningen till den dubbla betydelsen är att man kan se sin egen spegelbild i miniatyr i pupillen när man tittar någon i ögat. Nästa ord består av det vanliga ordet för öga (hebr. ayin). Kombinationen av ishon följt av ayin görs 5 ggr i Bibeln. De övriga är ; , ; . Dock görs något unikt här. Ytterligare ett ord skjuts in och ett nytt ord skapas: bat-ayin. Betydelsen är "ögats dotter". Det hebreiska ordet bat betyder dotter, och används t.ex. i frasen Bat mitzvah när en flicka vid tolv års ålder blir en "budets dotter". Pojkar firar Bar mitzvah vid tretton års ålder.
Här i Psalm 17 formas nu en helhet med den maskulina formen "den lilla mannen – pupillen" tillsammans med den feminina "ögats dotter". Det målar upp en bild av en högt älskad son, dotter, Guds dyrbara ögonsten. På samma sätt som ögat och pupillen skyddas av ögonlocket, ögonbrynet, ögonhålan och handen som reflexmässigt lyfts upp om något kommer mot ögat, vill David att Gud reflexmässigt ska beskydda honom.
Som en parallell till första raden kommer en bild från djurvärlden där en fågel breder ut sina vingar över sina ungar. Jesus använder samma bild i . Båda dessa bilder, ögat och vingarna, används i , och är troligen inspirationen till denna vers. Det finns också en association till kerubernas vingar som överskuggar nådastolen i tabernaklet, se .]Göm mig under dina vingars skugga,
9[beskydda/göm mig] från de gudlösa
(ogudaktiga, ondskefulla) som vill förgöra mig,
mina dödsfiender
(ordagrant "mina själsfiender", de som är ute efter mitt liv) som omringar mig.
[Ordet "förgöra" används också om en armé som plundrar, bränner och förgör en stad som de belägrat och intagit. David känner sig omringad av fiender som snart stormar mot honom.] 10Helt omslutna i sin fetma
(förhärdade, känslokalla),
med sin mun talar de stolt
(stora ord, arrogant).
[Uttrycket "omsluten i sin fetma" är svåröversatt. Fetma används ofta som en bild på rikedom, överflöd och det goda livet. Det används om hur de ogudaktiga blivit högmodiga i sin framgång, se ; ; . Bildligt sett omsluter också fettet människans organ och hindrar dess funktion. Psalm 73:7 skriver bokstavligt "ögon som plirar fram från fettet", en bild på hur "fettet", framgången, gjort att de inte kan se klart. Ett annat organ är hjärtat som kan bli omslutet av fett, vilket ger en bild på någon som blivit känslokall och inte längre kan sätta sig in i någon annans situation. Hebreisk poesi har ofta paralleller. Eftersom den andra delen nämner munnen, kan första frasen underförstått syfta på hjärtat och hur det är helt förstockat. Alltså en bild på hur rikedomen har gjort dem känslokalla.] 11De har följt våra steg, de omringar oss,
de stirrar på mig, redo att slå mig till marken.
12Han kan liknas vid ett lejon som längtar att riva
[sitt byte],
som unga lejon som ligger gömda i bakhåll.
Del 3
13Stå upp, Herre
(Jahve)!
Konfrontera honom
(stå mot hans ansikte)!
Få honom ner på sina knän!
Rädda mitt liv
(själ – hebr. ) från den gudlöse
(ogudaktige, ondskefulle), ditt svärd.
[De två första verben ger en fin rytm i språket. Stå upp är kumah och gå konfrontera är kadmah. Det går att tolka "svärd" i denna vers på två sätt. Svärdet kan vara en parallell till "Guds hand" i nästa vers. Svärdet blir då som ett vapen i Guds hand då han griper in och försvarar den rättfärdige. Det går också att se det som att den ogudaktige är Guds svärd som står i hans tjänst. Den senare tolkningen innebär att de ogudaktiga ibland är Guds redskap för att utföra hans dom. Tanken är inte främmande i Bibeln, se ; .] 14Rädda mig från människor genom din hand
(mäktiga kraft),
från denna världens människor,
vars arvedel
(enda mål) är det här
[temporära] livet,
du fyller deras buk med dina skatter,
de har många söner och lämnar sitt överflöd till sina barn.
[Gud är källan till allt gott, se . Han låter solen gå upp över både onda och goda, och låter regnet falla över både rättfärdiga och orättfärdiga, se . Även om dessa aktivt ogudaktiga människor inte vet om det, kommer allt gott de fått från Gud. Utan Gud kretsar livet bara runt det som hör till det jordiska och deras högsta mål är att lämna ett arv till sina barn. Det är i sig inte fel, men det är inte det högsta syftet med livet.] 15Jag för min del, i rättfärdighet
[till skillnad från de orättfärdigt rika] ska jag få skåda ditt ansikte
(vara i din närhet) [],
när jag vaknar blir jag mättad i din gestalt
(avbild).
[Vaknar kan tolkas som att vakna från fysisk sömn, se , bildligt från natten och mörkret till en ny ljus dag, eller vakna upp efter döden till en evighet tillsammans med Gud.]Psalm 18 – Tack för segern
I denna tacksång bekräftar David att Gud är hans trofasta beskyddare. Psalmen är lång, den tredje längsta i hela Psaltaren och den längsta i första boken (Psalm 1-41). En snarlik version finns även i . Den helige Ande verkar vilja förmedla ett viktigt budskap då sången finns med två gånger. Det är några små skillnader i ordval mellan de två versionerna, men troligtvis var det denna variant i Psaltaren som användes inom tempelmusiken. Paulus citerar denna psalm och kopplar den till Jesu liv, se . Det går även att se hur psalmen beskriver hans död, uppståndelse, uppstigande, andra tillkommelse och kommande rike. Ingen annanstans i Bibeln beskrivs så detaljerat striden och den seger Jesus vann då han uppstod!
Författare: David
Citeras:
citeras i .
citeras i
Struktur:
Psalmen är uppbyggd som en kiasm i flera nivåer.
A Inledande lovprisning,
B Guds ingripande,
C Guds trofasthet,
B´ Gud ger kraft,
A´ Avslutande lovprisning,
1Till
(för) ledaren.
[Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se och inledningen till Psaltaren.] Av Herrens
(Jahves) tjänare David, som sjöng
(ordagrant "talade") orden av denna sång, den dagen då Herren
(Jahve) räddat
(ryckt bort) honom ur greppet
(handen, dvs. makten) av alla hans fiender och ur Sauls hand.
[David var kung när han skrev denna psalm, ändå väljer han att beskriva sig som "Herrens tjänare" vilket visar på hans ödmjuka inställning.] Inledande lovprisning
2Han
[David] sade
[inleder denna frihetssång med följande ord, se ]:
Jag vill älska dig innerligt
(omfamna mig som ditt barn, jag behöver känna din närhet)!
[David använder inte det vanliga hebreiska ordet för att älska ahav, utan racham, som annars alltid används för att beskriva hur Gud älskar människan genom att han visar medlidande och nåd. Första gången racham används är i , där Mose får se Guds härlighet och Gud förbarmar sig över honom. Hur kan David förbarma sig över Gud? En djupare förståelse får vi då ordet också används för att beskriva den innerliga kärlek och omsorg en mor har för sitt barn, se , dvs. genom den samhörighet och de band som växer fram då en förälder ger sitt barn fysisk närhet. Med detta ord beskriver David sin inre längtan och sitt djupa behov av att få komma nära sin himmelske Fader.]
Herre
(Jahve),
min styrka
(källa till kraft).
3Herre
(Jahve),
min bergsklyfta
(ointagliga bergskam; skyddade plats) och min borg
(mitt starka fäste) och min räddare
(den som befriar mig) [så att jag kan undkomma oskadd].
Min Gud
(Eli),
min Klippa
(fasta punkt; mitt massiva berg) – till vilken jag tar min tillflykt
[],
min sköld
[mitt personliga försvar] och min frälsnings horn
[som hornet på en vildoxe – metafor för militär styrka och seger] och mitt försvarstorn
(värn; min fästning, säkra höjd)!
[I riktar psalmisten sig direkt till Herren och använder en åtta termer: min styrka, min bergsklyfta, min borg, min räddare (verb – en personlig beskyddare), min klippa, min sköld, min frälsnings horn och mitt värn. Detta är den längsta uppräkningen i Psaltaren och visar på Gud som vår Hjälpare och Beskyddare! I summeras hela psalmen. Här finns ett kiastiskt mönster i flera nivåer som inramar Davids rop och vädjan till Herren.] 4Jag ropade till
(höjde min röst i bön, kallade på) Herren
(Jahve) – som är värdig att bli prisad –
och blev räddad från mina fiender.
5Dödens rep slöt sig om mig,
fördärvets
[laglöshetens sataniska] strömmar
(forsande vatten) förskräckte mig
[ville dränka mig].
6Sheols
(underjordens) rep virade
(snodde) sig runt mig,
dödens snaror mötte mig
(dödsfällorna kastade sig mot mig).
[ beskriver bakgrunden och formar en väl strukturerad kiasm med fyra uttryck för döden och fyra verb för hur den drabbade David. Döden personifieras i ett rytande hav med stormande vågor och farliga strömmar. Rep och snaror trasslar in sitt offer och drar ner det i djupen. Havet är ofta en symbol för folk och nationer i kaos och uppror, se ; ; . Fördärvet i är det hebreiska ordet belial som också beskriver undergång. I Qumranskrifterna framställs Belial i form av en person som är Guds fiende och som lockar till avfall. Paulus använder ordet i den betydelsen när han retoriskt frågar vilken samhörighet Jesus kan ha med Beliar, se . Den arameiska översättningen tolkar ordet som "utan ok", och då är betydelsen att man lämnat Guds undervisning och lever i laglöshet.] 7I min nöd
(ångest, förtvivlan) [när jag var trängd] ropade jag till
(höjde jag min röst; kallade jag på) Herren
(Jahve),
till min Gud
(Elohim) skrek jag ut
(hojtade högt) [efter hjälp och befrielse].
Han hörde min röst från sitt tempel
[ antyder att det är Guds himmelska tempel som åsyftas] och mitt kvalfyllda skrik till honom
(rop efter hjälp i djup vånda) nådde hans öron.
Guds ingripande
[Guds närmande beskrivs i liknande termer som mötet på Sinai berg, se . Jämför också med förstörelsen av Sodom och Gomorra, se . I följande stycke fram till beskrivs Guds ingripande i termer som en jordbävning, storm, åska och kanske ett vulkanutbrott.] 8Då gungade jorden
(upp och ner) och den skakade,
bergens grundvalar darrade och skakade, eftersom han var vred
(upptänd av ilska).
9Rök steg upp ur hans näsa,
och förtärande eld från hans mun,
glödande kol slungades ut
(antändes).
10Han böjde himlarna
(krökte universum) och kom ner,
och han steg ner med mörka moln under sina fötter.
[Det hebreiska ordet för "böjde" är nata som betyder att expandera och spänna ut. Bibeln beskriver hur himlarna och universum böjs/kröks. Här antyds att det verkar finnas fler än de tre rumsdimensionerna. I början på 1900-talet formulerade Einstein relativitetsteorin, med tiden som en fjärde dimension, vilket resulterar i "krökta rum". Här anar vi hur Gud kan stå utanför tiden och känna till början från slutet, och samtidigt finnas i tiden. Idag talar forskare ofta om tio dimensioner med bl.a. ljus, supergravitation, elektromagnetism, supersträngteori, osv.] 11Han besteg en kerub och flög,
han svävade fram på vindens vingar.
[En kerub är ett bevingat himmelskt väsen, se ; ; ; .] 12Han svepte
(dolde) sig i mörker
(den mörka stormen var som en slöja),
som ett tält
(hydda, täckande skydd av tillfällig natur – hebr. sukka) runt sig, mörka vatten, täta moln.
13Från strålglansen
(det bländande skenet) framför honom vek molnen undan,
med hagel och klot av eld
(blixtar).
[Det kan vara en referens till Kristi återkomst, se .] 14Herren
(Jahve) dundrade i
[ har "från"] himlarna,
och den Högste
(Elion) lät sin stämma höras, hagel och klot av eld
(blixtar) [ackompanjerade fortsatt].
15Han sköt sina pilar och skingrade dem
[fienderna],
flammande blixtar i mängd förvirrade dem
(panik och tumult bröt ut).
16Havsdjupen exponerades
(havets strömmar),
jordens inre delar blottades vid ditt härskri
(tillrättavisning, när du dånat med hög röst), Herre
(Jahve),
genom din kraftiga utblåsning från din näsa.
[Effekterna av en stor jordbävning med sprickor, slukhål och avgrundsdjup målas upp.] 17Han sträckte sig ner från höjden
[med sin hand], tog tag i mig,
drog mig upp
[hebr. masha, samma ord som Mose, vars namn just betyder räddad från vattnet, se ] från många
(stora) vatten.
[De stora haven är ofta en symbol på folk och nationer, se .] 18Han räddade
(ryckte bort) mig från min starke fiende
[i Davids fall Saul, se ],
och från dem som hatade mig, för de var mig övermäktiga.
19De konfronterade när jag var som svagast
(när jag var som en belägrad stad),
men Herren
(Jahve) blev mitt stöd.
[Ordet "stöd" används i om hjälpsändningar med förnödenheter och vatten till det belägrade Jerusalem.] 20Han förde mig ut i frihet
(en rymlig plats, stora vidder),
han räddade mig, för han älskar mig.
[En efterlängtad kontrast efter att ha suttit instängd i en belägrad stad.]Guds trofasthet
[Centralt i psalmen, , finns ett stycke som handlar om Guds trofasthet. Det inleds med en sektion där och återspeglar varandra och ramar in den inledande sektionen. I och återkommer ordet "följa/vakta". Centralt finns Guds ordning och hans domar.] 21Herren
(Jahve) lönade mig
(behandlade mig väl; lät mig få växa och mogna, gottgjorde mig) efter min rättfärdighet
efter mina händers renhet
(oskyldiga handlingar) har han återgäldat mig
(återvänt till mig, fört mig tillbaka).
22För jag har följt
(vaktat på) Herrens
(Jahves) vägar
[skyddat och lytt hans bud] och inte avfallit från
(agerat ondskefullt mot) min Gud;
23för alla hans domar har jag haft för ögonen,
och hans förordningar
("inristade bud") har jag inte avvisat.
24Jag har varit uppriktig
(helhjärtad, fläckfri, intakt, fullkomlig, levt med integritet) inför honom,
och hållit mig borta
(vaktat på min väg, skyddat mig) från synd
(skuld, straff).
[Ordagrant: "från min synd", dvs. från det som skulle kunnat vara min synd om jag inte levt rent.] [Ordet för uppriktig är tamim. Huvudbetydelsen är att vara hel, fullt antal, fullkomlig, utan någon brist. När ordet används om Gud beskriver det hans helhet och felfrihet. När det används om människor beskriver det inte någon som är helt utan synd, utan någon som är ärlig och har integritet där ord och handlingar hör ihop. Någon som är en hel människa med allt vad det innebär – där det inte finns några dolda rum, baktankar eller något gömt. Ordet för synd är ett brett ord som ordagrant handlar om att vika av från vägen. Betydelsen är rik och innefattar både synden, skammen och straffet.] 25Därför har Herren
(Jahve) återgäldat mig
(återvänt till mig, fört mig tillbaka) efter min rättfärdighet,
efter mina händers renhet
(eftersom mina handlingar är oskyldiga) inför hans ögon.
[Följande stycke, , beskriver på vilket sätt Gud är rättvis, att han agerar i enlighet med människans moral och speglar hennes handlingar. I det föregående stycket, som utgör en kiasm, speglar verserna rent bokstavligt varandra, se . Något som den bevandrade i originalspråket också kan lägga märke till. Den rättfärdige, som vill leva efter Guds moral, kommer själv att möta och erfara Guds trofasthet, uppriktighet och renhet. Den som är moraliskt fördärvad kommer däremot att möta på motstånd och uppleva Guds vägar som obegripliga.] 26Mot den trofaste
(helige, barmhärtige, kärleksfulle) visar du dig trofast
(helig, barmhärtig, kärleksfull).
Mot den uppriktige
(helhjärtade, ärlige, sanne) visar du dig uppriktig
(helhjärtad, ärlig, sann).
27Mot den som renat sig
(som en metall som hettats upp och där orenheterna avlägsnats),
visar du dig ren,
men mot den
[moraliskt] fördärvade
(korrupte, förvridne, slingrande; den som medvetet väljer fel väg),
visar du dig motsatt
(antagonistisk, i strid mot; är du skarpsinnig i motstånd).
[I de tre första stroferna – som beskriver positiva egenskaper – bemöter Gud den rättfärdige på motsvarande sätt. I Bergspredikan finns ett liknande uttalande där de barmhärtiga själva ska möta barmhärtighet, se . I den fjärde strofen, där den ogudaktige som är moraliskt fördärvad beskrivs, visar inte Gud ogudaktighet tillbaka – han är ju helig och ren. Om någon sätter sig upp mot Gud så kommer han med sitt skarpsinne och sin list att motsätta sig denne, men inte på ett förvridet sätt, utan med rättvisa och rättfärdighet. Det blir tydligt i hebreiskan där de tre första stroferna har samma rot, medan den fjärde pat-tal skiljer sig åt:
trofaste/trofast – cha-sid / chas-sad
uppriktige/uppriktig – ta-mim / tam-mam
renat/ren – na-bar / ba-rar
förvriden/motsatt – iq-qes / pat-tal
Ordet patal förekommer bara fyra ggr i GT. I används det mer neutralt i beskrivningen av en konflikt och kamp, medan det i och klingar negativt och betecknar svekfulla ord. Här beskrivs dock hur den ogudaktige upplever Gud som avog och svår att förstå sig på, jmf även Jakobs brottningskamp, se .] 28För du befriar ett ödmjukt
(förtryckt) folk,
men stolta ögon
(högmodiga blickar) tar du ner
(förödmjukar du).
29För du tänder min lampa
[ger mig liv], Herre
(Jahve) – min Gud
(Elohim) lyser upp mitt mörker.
[Lampa betecknar ofta fysiskt och andligt liv, se ; ; ; ; . David kallas också "Israels ljus", se . I templet lyste den sjuarmade ljusstakens ljus hela natten, se . Sann ödmjukhet handlar om att villigt böja sig inför Gud, se . Här i används hebreiska ordet sapal som har betydelsen att tvingas ner lågt.] 30För med
(i) dig kan jag attackera
(springa mot) en armé
(en fiendes barrikad),
med min Gud
(Elohim) kan jag storma
(hoppa över) en mur.
[]Gud ger kraft
31[Nu kommer fem verser som beskriver Herren:] Vad det gäller Gud
(El) [den ende sanne Guden] – hans väg
(sätt att agera) är utan brist
(har integritet),
Herrens
(Jahves) ord
(löfte, tal) är rent
(prövat, luttrat som metall utan slagg) [],
han är en sköld för alla som tar sin tillflykt i honom.
32För vem är Gud
(Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] förutom Herren
(Jahve),
och vem är en klippa
(berg, en säker och stabil grund) utom vår Gud
(Elohim)?
[Nej, ingen är som du!] 33Gud
(El) är den som utrustade
(gav, iklädde) mig med kraft
(styrka, mod, inflytande, rikedom),
och gjorde min väg utan brist
(hjälpte mig att vandra med integritet, gjorde mig helhjärtad, ärlig).
34Som gjorde mina fötter
[snabba och smidiga] som hindens
[som med lätthet klättrar längs med de branta bergssidorna],
och ställde mig på mina höga platser
(höjderna).
[Profeten Habackuk använder liknande språk, se , ordet används också om offerplats som ofta var belägen på en hög plats.] 35Som lärde mina händer att strida
(tränade mig för krig),
så att mina armar kunde spänna kopparbågen.
[Kan syfta på en verklig båge dekorerad med koppar i ändarna, eller så är det en poetisk beskrivning av övernaturlig styrka som kan böja en båge i metall. Pilbågen var en välkänd symbol för kunglig styrka både i Assyrien och Egypten vid den här tiden. Den assyriska solguden Ashur avbildas med en pilbåge. En relief som hittats i Assyrien, skulpterad ungefär samtidigt med David, beskriver hur Ashur ger en storslagen båge till kungen.] [ fortsätter att beskriva Herrens gärningar, men går tillbaka till att tilltala honom med "Du". På samma sätt som i inleds detta stycke med en extra lång mening. Ordet för strid/krig i och ramar in .] 36Du gav mig din frälsnings sköld,
din högra hand upprätthåller mig;
din villighet att böja dig ned
(din ödmjukhet) har gjort mig stor
(har styrkt mig).
37Du har berett plats för mina steg
(utvidgat området under mig),
mina anklar har inte gått ur led.
[Syftar på bilden av en hjort på smala bergsstigar.] 38Jag förföljde mina fiender och hann upp dem,
jag vände inte om förrän jag gjort slut på dem.
39Jag krossade dem, så de inte kunde resa sig,
de föll under mina fötter.
40Du utrustade
(gav, klädde) mig med kraft
(styrka, mod) för striden
(kriget),
du fick de som reste sig upp mot mig att böja sig för mig.
41Mina fiender drev du på flykten
(du gav mig deras rygg och nacke),
de som hatade mig tystade jag fullständigt.
42De skrek
(ropade efter hjälp), men det var ingen
[av deras avgudar] som hjälpte,
[de ropade efter hjälp eller skrek i avsky] mot Herren
(Jahve), men han svarade inte.
[I finns exempel på hur hedningar ropar till Israels Gud. I vänder man sig mot Gud, inte i omvändelse, utan för att häda honom.] 43Jag krossade
(malde) dem
[så fullständigt så de blev] som stoft
[damm] för vinden,
jag trampade
(stampade) på dem som smuts
(dy) på vägen.
44Du räddade mig från folkets strider
[troligtvis en angripande armé],
du satte mig som huvud över hednafolken.
Folkslag jag inte kände tjänar nu mig.
45så fort de hörde
[ryktet om vad Gud gör], lydde de mig.
Främlingar blev kraftlösa inför mig,
46främlingar tappade modet
(vissnade, skrumpnade ihop),
och kom darrande fram ur deras fästen.
Avslutande lovprisning
[Psalmen avslutas med ett stycke som fint hör ihop med inledningen, se .] 47Herren
(Jahve) lever!
Lovad
(värdig att prisa, att böja sig inför i vördnad) är min Klippa
(berg som står fast),
upphöjd är min frälsnings Gud!
[De två verben kompletterar varandra, det första har en rörelse nedåt att böja sig, medan det andra en rörelse uppåt. Följande två verser summerar Herrens gärningar:] 48Gud
(El) [den sanne Guden],
den som ger mig fullständig hämnd
[plural],
den som lägger folken under mina fötter,
49den som befriar mig från mina fiender,
den som lyfter upp
(upphöjer) mig över de som reser sig mot mig,
den som räddar
(rycker bort) mig från våldets man
(mannen som plundrar och terroriserar – hebr. ish chamas).
50Därför vill jag tacka
[med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig inför folken, Herre
(Jahve),
och lovsjunga ditt namn.
[Versen citeras i .] 51Stora segrar ger Herren
(Jahve) åt sin konung,
han handlar trofast
(nådefullt, med omsorgsfull kärlek) mot sin smorde
(utvalde, kung) [syftar också på Messias],
mot David och hans ätt
[säd, singular, se ; ] för evigt.
Psalm 19 – Guds existens är uppenbar
Psalmen har tre sektioner som alla har att göra med ord och någon som talar. Flera olika hebreiska ord för att tala, proklamera, osv används. Psalmen börjar med ord om Gud, fortsätter med ord av Gud och avslutas med ord till Gud. Det är skapelsen som inleder och talar om att det finns en högre makt (). Den andra sektionen () visar att det är Guds ord som ger full uppenbarelse och glädje åt den inre människan. Allra sist () gensvarar David och bjuder in var och en att tillsammans med honom uttrycka sin önskan om att låta varje ord och tanke behaga Gud. Det finns också en ökad grad av uppenbarelse. När skapelsen talar används det allmänna ordet för Gud, hebreiska El (). När Gud uppenbarar sig i Ordet gör han det under sitt personliga namn, Jahve (). I alla tre sektionerna berörs både det yttre och inre livet – vårt tal och vår kommunikation med andra människor och vårt hjärta och våra tankar. På samma sätt som Gud talar och det blir (), är det viktigt att hjärtats tankar är behagliga inför Gud eftersom det påverkar talet, se .
Författare: David
Citeras: citeras av Paulus i
Struktur:
1. Skapelsen talar,
2. Guds ord talar,
3. Människan talar,
1Till
(för) ledaren.
[Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se och inledningen till Psaltaren.] En psalm
(sång ackompanjerad på strängar) av David.
Skapelsen talar
2
Vintergatan
Himlarna förkunnar
(dokumenterar) [berättar med matematisk exakthet om] Guds
(Els) härlighet
(ära, tyngd, dignitet),
skyn
(fästet, himlavalvet) [himlens vidd] visar på
(proklamerar) hans händers verk
[står synligt och frimodigt upp för hans hantverk].
[Skapelsen vittnar om Skaparen och hans verk, se . Det hebreiska ordet , som här översätts förkunnar, används ofta för matematiska beräkningar och antal, t.ex. i där Abraham uppmanas att räkna stjärnorna.] Svindlande avstånd
Vår galax, vintergatan, har omkring 200 miljarder stjärnor. Av alla dem är omkring 5 000 synliga för blotta ögat. De närmsta stjärnorna ligger 4 ljusår från jorden och de mer avlägsna flera tusen ljusår bort. En stjärna vi ofta kan se i Sverige är sommarstjärnan Vega. Den har ett avstånd på 25 ljusår från jorden. Det innebär att det ljus vi ser, när vi tittar på stjärnan, strålade ut från den för 25 år sedan och färdades med ljusets hastighet under 25 års tid innan det nådde jorden. Avståndet är svindlande 240 biljoner kilometer. Ett sätt att göra den siffran mer greppbar är att skala ner avståndet. Om avståndet till Vega skulle motsvara sträckan mellan Stockholm och Rom, som är 250 mil, då skulle vi ha passerat månen redan efter några få millimeter på vår färd mot Rom!
3Dag efter dag
flödar de
[himlarna och himlavalvet] av tal
(ord – hebr. omer),
natt efter natt
uppenbarar de kunskap
(vishet).
[Det finns en koppling mellan dag och ord i kontrast till natt och kunskap. Under dagens ljusa timmar används ord för att kommunicera med andra människor, medan det på kvällen och natten ofta ges tillfälle att bearbeta dagens intryck vilket ger kunskap. När mörkret sänker sig bleknar färgerna bort och då stjärnorna framträder är det svårt att inte reflektera över de eviga frågorna. Kopplingen mellan ord och kunskap – hur vi interagerar och reflekterar – återkommer i psalmens alla tre sektioner, se och .] 4Utan tal
(ord), utan ord
[mänskligt språk] –
deras röst hörs inte.
5Deras röst
[tält-linor] går
[ändå] ut
[som bevis på Guds storhet] över hela jorden,
deras prat
(hebr. milah) till världens ände.
Han har satt upp ett tält för solen i dem
[i himlarna – där den vilar under natten],
6den
[solen] är som en brudgum som kommer ut bröllopsbaldakin
(skydd, kammare, sänghimmel) [],
och gläder sig åt att som stark atlet
[tapper hjälte] löpa sin bana.
7Den går upp från ena sidan av himlarna,
följer sin omloppsbana till den andra sidan,
och ingenting undgår
(är dolt för) dess hetta.
Guds ord talar
[I ges nu sex punkter där David använder Guds personliga namn JHVH (Jahve). Fem ord för Guds ord används, se även .] 8Herrens
(Jahves) undervisning
(Torah) är fullkomlig
(komplett, absolut, hel) – den ger själen nytt liv
(ger omvändelse åt hela människan).
Herrens
(Jahves) vittnesbörd
(hebr. edot) är tillförlitligt
(sant; står stadigt) – det gör enkla
(okunniga, öppna, villiga) människor visa.
9Herrens
(Jahves) föreskrifter
(påbud, uppdrag – hebr. ) är rätta
(rättfärdiga; leder rakt fram) – de ger glädje åt hjärtat
(den inre människan orsak att fröjdas).
Herrens
(Jahves) bud
(budord – hebr. mitzvah) är klart
(rent, strålande) – det ger ljus åt
(upplyser) ögonen.
10Herrens
(Jahves) fruktan
(vördnad) är ren
– den består för evigt.
[Den är första steget och grunden för kunskap, se .] Herrens
(Jahves) domar
(påbud, juridiska beslut – hebr. mishpatim) är sanna
(utan fel; går att lita på) – de är alltigenom rättfärdiga,
11mer önskvärda
(dyrbara) än guld,
ja, än mängder av rent guld.
De är sötare än honung,
självrunnen från honungskakan
[den sötaste honungen är den som självdroppar och inte pressas ut].
12Av dem blir också din tjänare varnad
(påmind, upplyst, instruerad),
att hålla dem
(bevara, skydda dem) ger stor lön.
[Herrens ord är mer värdefullt än det finaste guld och sötaste honung. Förutom denna uppenbara bild, finns även en koppling till det återkommande mönster i psalmen som talar om människans yttre och inre liv, se och . Guld har med relationer till våra medmänniskor att göra, medan honung handlar om det inre livet. Guld har bara ett värde om det efterfrågas bland människor. På en öde ö skulle ett fynd av guld inte förändra situationen, däremot skulle honung vara en värdefull livsavgörande upptäckt. Guds ord påverkar vårt tal, vilket ger god frukt till alla i vår omgivning och det ger styrka och energi åt den inre människan. Riktigt färsk honung har goda hälsofrämjande egenskaper. Att varje dag få hämta ny styrka och näring ur hans ord, främjar liv och ger kunskap och insikt om hans goda vilja.]Människans respons
[Nu kommer psalmens sista sektion. Först har naturen talat och vittnat om att det finns en Skapare, se . Sedan uppenbarar Bibeln mer detaljer om vem Gud är, se . Till sist kommer människans respons som blir en bön om att hela livet ska få harmonisera med universums ordning och rytm.] 13Vem kan förstå
(märka, uppfatta, se, urskilja) alla sina felsteg
(brister)?
Frikänn
(rena) mig från alla mina dolda
(hemliga) brister
[sådant jag felat i som jag kanske inte ens är medveten om],
14bevara också din tjänare
[hjälp din livegne att avstå] från uppenbar synd
(stolthet, arrogans, fräckhet).
Låt inte sådant
[både dold och uppenbar synd, och då speciellt högmod] ha kontroll
(makt) över mig,
då ska jag vara ren och oskyldig från stor
(påfallande, grov) synd
(överträdelse).
[Ordet "sådant" syftar på synd såsom felsteg, brister och överträdelser, och då kanske främst på högmod, se . Samma hebreiska ord för "dold" används medvetet både i och b. Ingenting är dolt för solens hetta, värmen tränger ner i markens djup. På samma sätt tränger Guds ord in i människans inre och berör vårt samvete. Ordet för att "ha kontroll" är samma som i där Gud vädjar till Kain att "kontrollera" och råda över sin ilska.] 15Låt min muns ord
(tal – plural) och mitt hjärtas tankar
(begrundan, eftertanke; lågmälda grubblande – singular) [det jag ofta reflekterar över] behaga
(glädja; finna nåd inför) dig
[som ett välbehagligt offer, se ],
Herre
(Jahve), min Klippa
(styrka) och min Återlösare
(Förlossare) [den som alltid finns där, redo att betala priset för att rädda och befria mig].
[Den avslutande bönen i denna vers berör både yttre och vårt inre liv – orden som vi talar till andra människor och orden som formas inom oss, se även hur ord förmedlas och beskrivs i och . Davids avslutande ord "min Klippa och min Återlösare" knyter ihop psalmens tre delar. Klippa är något konkret som associerar till skapelsen och återlösare är ett abstrakt ord som sammanfattar huvudbudskapet i Skriften: att Gud vill återupprätta relationen med människan genom sin Son.]Psalm 20 – Bön innan striden
Psalmen är en bön om hjälp på nödens dag. Inom judendomen beds den dagligen för att påminna om förlusten av det andra templet. Den används också som en bön när en kvinna ska föda. Psalmen inleds med sju böner som alla börjar på "Må" (, och ) och mynnar ut i en bön om seger och förbön för kungen redo att gå ut i krig.
Psalm 20 och 21 hör ihop. Psalm 20 är bönen innan striden och Psalm 21 är tacksägelsen för segern som har vunnits. Uttrycket "nödens dag", i , syftar ofta i profetiska sammanhang på den sista tiden och Jesu återkomst (; ). Här finns även en koppling till en ny födelse, se . Profetiskt beskriver psalmen hur Jesus besegrar Satan och befriar sitt folk från mörkrets här, se ; . Det skulle kunna vara den bön som Jesus uppmanade lärjungarna att be i Getsemane när han var i djup ångest på sin väg till korset, se .
Författare: David
Struktur: Psalmen är välstrukturerad med totalt 70 hebreiska ord, något som gjort att den ofta förknippats med de 70 åren i exil (). Psalmen kretsar kring ordet svara (, och ). Den inleds med att folket ber för sin kung inför förestående krigsdrabbning (). Kungen svarar i . Till sist svarar folket i kör i . David alternerar mellan pronomenen "vi" och "jag", se , , .
1. Folkets bön,
2. Kungens svar,
3. Avslutande bön,
1Till
(för) ledaren.
[Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se och inledningen till Psaltaren.] En psalm
(sång ackompanjerad på strängar) av David.
2Må Herren
(Jahve) svara dig på nödens dag
[den sista striden, Herrens dag],
må namnet av Jakobs Gud
(Elohim) beskydda dig
[högt upp på en ouppnåelig plats].
3Må han sända hjälp från det heliga
[helgedomen],
och stödja
(upprätthålla, hjälpa) dig från Sion
[poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro].
4Må han komma ihåg
(lägga märke till) alla dina offer,
och med välbehag ta emot ditt brännoffer
[blodsoffer].
Sela.
[Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] 5Må han ge dig vad ditt hjärta önskar,
och fullborda
(uppfylla) hela din plan
(ditt rådslag) [låta allt lyckas].
6Må vi jubla
(ropa i triumferande glädje) över din frälsning
[sjunga högt om din seger],
och höja segerbaner
(triumfera; marschera i segertåg) i vår Guds namn.
Må Herren uppfylla
(fullborda) alla dina böner
[ge dig allt du ber om].
7[Nu skiftar pronomenet från "vi" till "jag", för att sedan återgå till "vi" och "oss" i .] Nu vet jag att Herren
(Jahve) räddar sin smorde
(utvalde, kung) [Messias].
Han kommer att svara honom från sin heliga himmel
[himlarnas helgedom – sitt himmelska tronrum],
genom sin högra hands mäktiga frälsningsgärningar
(väldiga styrka/kraft) [stordåd och segrar].
8Vissa
(somliga) [har sin förtröstan] i vagnar och andra
(somliga) i hästar
[det har dessa som inte känner Gud],
men vi
[Guds folk har satt vårt hopp] i Herrens
(Jahves), i vår Guds
(Elohims), namn
– det åberopar vi
(kommer vi ihåg; berömmer vi oss av; prisar vi).
[Hebreiska konstruktionen är ovanlig där meningens enda verb (hebr. zachar) är placerat sist. Ordet har en rik innebörd av att åberopa, komma ihåg, uppmärksamma, tänka på, nämna, hänvisa till och berömma sig av något. Frånvaron av ett verb i versens inledning förstärker också tomheten och det lönlösa i att prisa sin egna militära förmåga jämfört med att påminna sig om Guds mäktiga ingripanden och räddningsaktioner bland dem som sätter sitt hopp till honom.] 9De
[fienden], de sjunker ner
(kollapsar) och faller
(har böjt sig ner och fallit),
men vi
[Guds folk], vi reser
(har rest) oss och förblir stående
(står raka/upprättade) [och kan vittna].
10Herre
(Jahve), rädda
[ge seger åt] konungen!
Må han svara oss den dag vi ropar
(när vi höjer vår röst i bön).
[Med en förvissning om att Herren kommer att segra.] [En del ser den första delen som fristående: "Herre, fräls." Nästa rad blir då en bön att konungen ska svara på bönen. Utifrån sammanhanget knyter dock denna vers an till både och . Konungen här hör ihop med "sin smorde" i . Ordet för "dag" (hebr. jom) finns bara här och i . Nödens dag blir här i avslutningen till bönesvarets dag.]Psalm 21 – Tack för segern
Psalm 20 och 21 hör ihop och handlar om förtröstan på Gud. Föregående psalm var en bön om Guds beskydd innan striden och följs av denna psalm med tacksägelse över segern. Psalmen har messianska drag och "liv" i kan ses som uppståndelsen.
Författare: David
Struktur: Det finns två sektioner som ramas in av första och sista raden som båda har med orden "Herren" och "i din styrka", se och . Den första sektionen ramas in av ordet "glädje", se och . Centralt finns som handlar om Guds trofasta kärlek.
1. Kungens tidigare segrar – uppståndelsen från korset,
2. Kungens framtida segrar – Jesu återkomst och domens dag,
1Till
(för) ledaren.
[Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se och inledningen till Psaltaren.] En psalm
(sång ackompanjerad på strängar) av David.
Tidigare segrar
2Herre
(Jahve),
i din styrka
(makt) gläder sig konungen;
och i din frälsning
(räddning), hur högt jublar
(dansar) han inte!
[Det hebreiska ordet för att fröjdas innebär att "cirkla runt", dvs. att dansa i glädje och fröjd.] 3Du gav honom hans hjärtas önskan
[],
hans läppars begäran har du inte nekat honom.
Sela.
[Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] 4För du går honom
[kungen, ] till mötes med rika välsignelser,
du sätter en krona av rent guld på hans huvud.
5När han bad dig om
[uppståndelse] liv,
gav du honom ett långt liv
(längd av dagar) för alltid och evigt.
6Stor är hans ära på grund av din frälsning,
majestät och härlighet har du gett
(tilldelat, lagt på) honom.
7Du låter honom bli till evig välsignelse
(välsignar och låter honom bli en välsignelse) [på liknande sätt som Abraham blev välsignad för att kunna välsigna andra, se ],
du gläder honom med fröjd inför ditt ansikte
(i din närhet).
[] 8För kungen förtröstar på Herren
(Jahve),
genom den Högstes
(Elions) nåd
(omsorg, trofasta kärlek) står han trygg och säker.
Framtida segrar
9Din hand når
(söker upp och finner) alla dina fiender,
din högra hand når
(söker upp och finner) alla som är mot dig.
10Du sätter dem som i en brinnande ugn
[de blir som material som förbränns],
när du visar dig
(visar ditt ansikte).
Herren
(Jahve) ska sluka dem i sin vrede;
eld förtär dem.
11Du förgör deras efterkommande
(livsfrukt) från jorden,
deras avkomma
(säd) från människosläktet
(Adams barn).
[En fullständig befrielse kräver inte bara att de som attackerar elimineras, utan även nästa generation.] 12När de riktat ondska mot dig
[ordagrant "sträckt ut ondska"; lagt ut snaror och nät],
tänkt ut onda planer, lyckas de inte.
[Det är inte Herren som tar initiativ till att attackera människor, han svarar på deras attack.] 13Du får dem på flykt
(ordagrant "de visar skuldrorna", dvs. vänder sig om),
med din båge siktar du mot dem.
[I "sträckte" fienderna ut ondska mot Herren, nu sträcker Herren sin båge och siktar tillbaka på dem.] 14Bli upphöjd, Herre
(Jahve), i din styrka
(makt),
vi vill sjunga och lovprisa din storhet
(seger, hjältekraft).
[Psalmen avslutas på samma sätt som den börjar och ramas in av lovprisning, se .]Psalm 22 – Messias lidande och seger
Psalmen beskriver Jesu lidande, död och uppståndelse. Jesus citerar från den första raden när han hänger på korset: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" Troligtvis fortsatte han och bad hela psalmen som efter två tredjedelar skiftar ton och slutar i uppståndelse och seger! Det är mer än ett sammanträffande att denna psalm, skriven av David omkring 1 000 år före Jesus, har så många profetior som Jesus uppfyller in i minsta detalj. Inledningen "till den strålande ledaren" indikerar att den är messiansk. Psalmen beskriver korsfästelsen som avrättningsmetod, 600 år innan den uppfanns av perserna. Inom judendomen, som inte vill se att psalmen förutsäger Jesu lidande, erkänner man ändå att psalmen handlar om framtida händelser och inte bara kan handla om Davids liv. Den medeltida franska rabbinen Rashi, som skrivit det mest inflytelserika kommentarverket, noterar detta.
Psalmen har ett brett spektrum och kan appliceras på flera situationer. Den skrevs av David då han upplevde sig övergiven av Gud. Orden har också tröstat troende i tider då det känts som om Gud är långt borta. Dessutom finns den profetiska dimensionen där, insprängd i psalmens helhet.
Författare: David
Citeras:
, citeras av Jesus i ;
, se
, se
Uppfyllda profetior:
1. Jesu ord på korset, –
2. Rytande bön, –
3. Jesus blev hånad, – ; ;
4. Soldaterna kastar lott om kläderna, – ; ; ;
5. Händer och fötter genomborrade, – ;
6. Soldaterna krönte (omringade) honom med en törnekrona, –
7. Jesus var törstig, –
8. Omringad av fientliga hedningar, –
9. Liknas vid den insekt som användes för att framställa ett rött färgämne, – .
10. Benen krossas inte, något som annars var vanligt vid korsfästelse, –
11. Stenen rullades bort, –
12. Bland lärjungarna igen –
13. Hedningar omvänds – ;
Struktur:
Psalmen är väl strukturerad i tolv mindre enheter som hör ihop parvis. Dessa sex par bildar i sin tur tre större sektioner. De två första större sektionerna handlar om försakelse och klagan. Det finns ett återkommande mönster med klagan följt av bön. I den tredje och sista stora sektionen vänds bönen från klagan till seger.
Del 1 – Bön från en övergiven,
1. Klagan, , följt av bön,
2. Klagan, , följt av bön,
Del 2 – Bön från en kung,
3. Klagan, , följt av bön,
4. Klagan, , följt av bön,
Del 3 – Bönesvar,
5. Bön, , följt av uppmaning,
6. Bön, , följt av uppmaning,
1Till
(för) ledaren.
[Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se och inledningen till Psaltaren.] Till "Gryningshinden". En psalm
(sång ackompanjerad på strängar) av David.
["Gryningshinden" kan ha varit en redan känd melodi med det namnet, men kan också poetiskt syfta på de första solstrålarna som skjuter upp som en hinds horn efter en mörk natt. Jesus citerar den första strofen från denna psalm när han hänger på korset, se och . Det är inte otroligt att han talade ut hela psalmen från början till slut. En ny dag gryr, det finns hopp i Jesu död och uppståndelse!]Del 1 – Bön från en övergiven
[Psalmen inleds med en fråga i förtvivlan där orden "Min Gud, min Gud" och "övergivit" kan uppfattas som en motsägelsefull kontrast. Dock är det just Guds frånvaro som gör honom så påtaglig. David är kluven mellan tidigare upplevelser där Gud har svarat, se , och nuvarande situation där Gud inte verkar höra hans bön. Ordet för "jämrande" beskriver ett lejons ljudliga rytande, men också en oformulerad högljudd klagan, se ; ; ; . I ordvalet kan vi ana början av uppfyllandet av frasen från Bibelns sista bok "Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat", se .] 2Min Gud
(Eli), min Gud
(Eli),
varför har du övergivit
(lämnat) mig?
Min hjälp
(frälsning) verkar så långt borta,
avlägsen från mina jämrande
(rytande) ord.
[I beskrivs hur Jesus ropade högt under tårar när han bad.] 3Min Gud, jag ropar
[höjer min röst i bön] om dagen,
men du svarar inte,
även på natten,
men får ingen ro
(vila).
4Ändå är du helig
(fullkomlig, helt avskild från allt orent, motsatsen till all synd),
[och den som] tronar på Israels lovsånger
(lovprisningar med tacksamhet och glädje).
[Gud vill ta sin boning och regera hos dem som upphöjer honom.] 5Våra fäder förtröstade på dig,
de förtröstade på dig
(litade på, var trygga i dig),
och du befriade
(räddade) dem.
6De ropade till dig och blev räddade
(befriade, hjälpta),
de förtröstade
(litade) på dig och blev inte besvikna
(behövde inte skämmas, var inte modlösa och gav inte upp hoppet även om de fick vänta).
[Här avslutas de två första mindre enheterna av de totalt tolv i denna psalm. Nu i följer två till med samma mönster. En inledande klagan följd av en bön riktad till Gud hur han tidigare har varit med.] 7
Den karmosinröda färgen framställs från insekten Kermes ilicis. Dess livscykel är fascinerande och har flera paralleller till Jesu liv. När den dör färgas trädstammen blodröd.
Men jag är en mask
[som dör, färgas scharlakansröd], inte en människa,
hånad
(förolämpad, skymfad) av människor, och föraktad av folket.
[Det finns olika ord för mask. Här används inte hebr. rimmah utan ordet tolah som både kan översättas med mask och en speciell blodröd färg. Första gången ordet används är i när det på grund av israeliternas olydnad kom maskar i mannat. Ordet används också som en jämförelse för att beskriva människan som ett obetydligt litet kryp, se . Hälften av de 68 gånger ordet används i GT översätts det dock till scharlakansröd, purpurröd eller karmosinröd. Ett exempel är prästens klädnad som ska vara gjord av garn färgat i denna röda kulör, se . Färgämnet framställdes av en liten insekt, Kermes ilicis. På svenska kermeslus. Från det ordet kommer namnet karmosinröd. Av alla insektsbaserade färgämnen i antiken var denna den mest kostsamma och arbetskrävande att framställa. Under en kort tid på våren, i Mellanöstern, plockades eksköldslusen från ekträd som är dess värd. Efter att ha torkats och sedan krossats framställdes det röda pulvret.
Kermeslusen har ett fascinerande liv som förstärker parallellen till Jesu korsfästelse. När det är dags att lägga ägg klättrar lusen frivilligt upp på en trädstam. Den lägger äggen under sin kropp. När äggen kläcks fungerar honans skal som ett skydd men också som näring. Hennes avkomma äter av hennes levande kropp, se . När modern långsamt dör blir hennes kropp som en geléaktig vätska. Den färgar trädstammen blodröd, men även hennes ungar. De blir märkta av henne för resten av sina liv. Efter tre dagar förlorar den döda lusen sin röda färg och förvandlas till ett vitt vax som faller till marken som en snöflinga. Samma ord tolah används av Jesaja när han frågar sig om våra synder som är scharlakansröda (hebr. tolah) kan bli vita som snö, se .] 8Alla som ser mig förlöjligar mig,
de talar nedsättande, de skakar på huvudet
[och säger]:
9"Överlämna
(rulla eller flytta över) dig åt Herren
(Jahve)!
Han får befria honom, han får rädda
(rycka bort) honom
– om han nu har sådant behag
(sådan kärlek) till honom."
[Ordet för "överlämna" – hebr. galal, betyder att rent bokstavligt rulla undan och flytta något. Den mer abstrakta betydelsen är att "rulla över" till någon – att överlämna sig och förtrösta, se ; . Första gången ordet används är i , när Jakob vältrar undan en sten från en brunn. Att detta ovanliga ord används i denna psalm – för att beskriva förtröstan på Gud – har en intressant koppling. Samme Gud sände senare en ängel för att rulla undan stenen från graven, så att Jesus uppståndelse skulle kunna bevittnas, se .] 10Ja, det var du som drog mig ut ur min mors liv,
du lät mig vara trygg vid min moders bröst.
11Från det att jag föddes har jag alltid varit beroende av dig
(ordagrant "blivit kastad på dig"),
alltsedan
[tiden i] min mors livmoder har du varit min Gud
(Eli).
Del 2 – En lidande kungs klagan
12Var inte långt borta ifrån mig,
för nöden är nära
(en trång passage, en pressad och ångestladdad situation), och det finns ingen som hjälper.
13Många tjurar omringar
(kröner) mig,
Bashans tjurar tränger på runt mig.
[Fienderna liknas vid ilskna tjurar, redo att attackera.] 14De spärrar upp sina gap mot mig,
de är som lejon som gång på gång river
(sliter sitt byte i stycken) och ryter.
[Ordet för omringar är också att kröna och binda en krans. Här finns en koppling till törnekronan som soldaterna band, se .
Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. En av ordets betydelser är "bördig mark", vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön, som också är känt för sina stora välgödda tjurar. Området tillhörde halva Manasses stam. Vid Jesu korsfästelse liknas fariséerna och de skriftlärda, Jesu egna landsmän, vid dessa tjurar som stångar och trampar ner Jesus med sin makt och auktoritet. Liknande bildspråk finns även i .
Ordet "Bashan" betyder "orm" och kopplar an till en andlig, demonisk dimension. Bakom människors hån av Jesus finns en ond makt. Jesus säger att fariséernas fader är djävulen, se . Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. benämner Bashan som "ormens plats". Området har ofta förknippats med ockult verksamhet. I grottorna vid foten av berget Hermon ansågs det finnas en portal till dödsriket. Här tillbads avgudar som Baal och Pan. Inom judisk teologi var det i detta område som Guds söner steg ned och beblandade sig med människors döttrar, se . Kungen Og från Bashan, som Josua besegrade, omnämns som "den siste av rafaéerna". Rafaéer är ett hebreiskt ord för jättar. Hans säng, eller grav, var 4 meter lång, se ; .
Det är alltså till denna speciella plats, hit till grottorna och templen i Caesarea Filippi, som Jesus tar lärjungarna och undervisar dem om att "dödsrikets portar" inte har makt över församlingen, se . Jesus berättar att han måste gå till Jerusalem och utstå mycket lidande genom översteprästerna och de skriftlärda, bli dödad, men uppstå, se . Kopplingen mellan Bashans tjurar i Psalm 22 och Jesu omnämnande av översteprästerna och de skriftlärda är slående. Det är här "på ormens plats" som Petrus säger: "Du är Messias, den levande Gudens son", se . Ett uttalande som måste ha väckt avsky i den onda världen. Den verkliga fienden och kampen blir tydlig i Jesu ord just på den här platsen mot den som influerat Petrus att Jesus inte behöver dö på korset: "Gå bort ifrån mig Satan", se .] 15Jag är som vatten som hällts ut
(min styrka är borta),
alla mina ben är separerade
(de har skilts åt).
Mitt hjärta är som vax,
det smälter
(blir mjukt, svagt) inom mig.
16Min styrka har torkat upp som en lerskärva,
min tunga fastnar i gommen.
Du har fört mig till dödens stoft
(jag är döende).
17Hundar
[symboliskt för icke-judar, syftar på de romerska soldaterna som korsfäste Jesus] samlas runt mig.
En här av kriminella
(ondskefulla män) omringar mig,
de har genomborrat
(spetsat) mina händer och fötter.
[I judiska biblar står det: "mina händer och fötter är som ett lejons händer och fötter." Dessa bygger på den masoretiska texten som sammanställdes på 1000-talet e.Kr. Översättarna ändrade en bokstav så betydelsen blev "lejonets" istället för "genomborra". Det är en liten skillnad där bokstaven Vav, som är ett långt streck, kortades ned till att bli bokstaven Jod. Dock har Septuaginta, den grekiska översättningen av den hebreiska texten översatt med "genomborra". Den blev klar 132 f.Kr. och ligger närmare de ursprungliga texterna. Detta bekräftades 1997 när Psalm 22 från Dödahavsrullarna som hittas på 1950-talet publicerades. I denna hebreiska text från 200 f.Kr. används det hebreiska ordet "genomborra".] 18Jag kan räkna alla mina ben
[som pressas ut mot huden],
de ser på mig, de stirrar
(i skadeglädje).
19De delar mina kläder mellan sig
och kastar lott om min klädnad.
20Men du Herre
(Jahve),
var inte långt borta ifrån mig!
Du min starkhet, skynda till min hjälp!
21Rädda mig
(ryck bort min själ) från svärdet
(avrättningen),
mitt liv
(mitt enda, dyrbara liv) från hundens våld
[bödeln som ska avrätta mig].
22Rädda
(fräls) mig från
lejonets gap,
från de vilda oxarnas
(bufflarnas) horn,
du har svarat
(bönhört) mig!
[Psalmens andra sektion, , avslutas med att de tre djuren som gestaltat psalmistens fiender nu upprepas i omvänd ordning. I , och räknades tjurar, lejon och hundar upp. Nu i kommer samma djur men omvänd ordning: hund, lejon och vilda tjurar.
Den hebreiska ordföljden är så strukturerad att verben ramar in versen. Det första "rädda" är i imperativ medan det avslutande "svarat" är i perfekt. Här finns en förtröstan att under bönen har Gud hört psalmistens rop och redan svarat! Det förstärker också skiftet som nu sker i psalmen från klagan och bön till lovsång och bönesvar! Det hebreiska ordet för "rädda" som används sextio gånger i Psaltaren är Jeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]Del 3 – Bönesvar
23Jag ska förkunna ditt namn
(berätta exakt om vad du gjort, sjunga ditt lov) för mina bröder
(landsmän),
mitt i församlingen ska jag lovsjunga
(prisa, reflektera, vara stolt i) dig.
[] 24Ni som fruktar
(vördar, respekterar – hebr. ) Herren
(Jahve), lovsjung honom
(hebr. ).
Alla ni Jakobs barn,
ära honom
[hebr. ; visa honom tyngd – låt inte ord och handlingar väga lätt],
och bäva
(stå i förundran) inför honom,
alla ni Israels barn.
25För han föraktade inte den svages
(fattiges, sjukes) elände
(påtvingade lidande),
och såg inte på honom med avsky.
Han gömde inte sitt ansikte för honom,
utan hörde hans skrik
(rop på hjälp).
26Du är orsaken till min lovsång i den stora församlingen
[templet].
Jag ska infria mina löften
inför dem som fruktar
(vördar, respekterar) honom.
27De ödmjuka
(som är betryckta på grund av orättfärdighet, som väljer att inte hämnas, se ) ska äta och bli mätta.
De som söker
(frågar efter, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför)Herren
(Jahve) ska lovsjunga honom.
Era hjärtan ska leva
(återhämta styrka, mod, tro) för evigt.
28Hela jorden
(folk från alla jordens hörn) ska komma ihåg det som hänt
och omvända sig till Herren
(Jahve).
Alla släkter
(stammar, familjer) från alla hednafolk ska tillbe
(böja sig) inför dig,
29för kungariket tillhör Herren
(Jahve),
och han råder över hednafolken.
30Alla mäktiga
[de som har framgång och överflöd] på jorden ska äta och böja sig inför honom,
alla som är på väg ner till stoftet
[döden, graven] ska böja sig inför honom,
även de som inte själva kan hålla sig vid liv.
[ är svåröversatt, ordagrant står det: "de åt och böjde sig, alla feta på jorden; inför honom ska alla böja sig som går ner i stoftet; den själ som inte kan hålla sig vid liv". Ordval och paralleller med tidigare verser hjälper dock i förståelsen. Ordet för stoft används i för "dödens stoft", vilket förstärker att det handlar om graven och döden. I står det att "de ödmjuka" ska "äta och bli mätta" och här i att "alla mäktiga på jorden" ska "äta och böja sig för honom". Ordet som översätts mäktiga betyder ordagrant "fet" i hebreiskan och beskriver överflöd, framgång och ett gott liv. deklarerar att alla på hela jorden ska böja sig inför Herren. Detta universella uttalande förstärks av de två kringliggande styckenas motpoler; de ödmjuka/låga i och de mäktiga/välbärgade i . Alla människor ska komma ihåg det som har hänt, . Alla ska komma ihåg Jesu försoningsverk och alla oavsett livssituation ska böja sig inför den uppståndne Jesus, se !] 31Kommande släkten ska tjäna honom,
det ska berättas om Herren
(Adonaj, fokus på Guds storhet och makt) för nästa generation
(släkte).
32De ska komma och berätta om hans rättfärdighet till ett folk som ska födas,
att han har utfört detta
[att allt är fullbordat].
[ talar om nästa generation. Det hör ihop med Jakobs och Israels barn i och ramar in detta avslutande stycke i psalmen.]Psalm 23 – Du är med mig
Psalmen använder flera bildspråk och har två huvudscener. Den inleds med att Gud har rollen av en herde för sina får – detta sett ur ett fårs perspektiv – och avslutas med att han står som värd för en festmåltid. David, och alla som tar del av psalmen, liknas vid fåret och den inbjudne gästen.
Den första scenen beskriver de gröna ängarna, vattnet, herdestaven som ger vägledning och klubban som skyddar mot fiender. I den andra scenen målas en välkänd österländsk bild upp av ett nomadtält med upprullade tältväggar där det är dukat till fest. Efter en dag i solens hetta blir gästen mottagen och smord med väldoftande olja på huvudet och nacken. En festmåltid med läckra rätter dukas fram.
Bildspråket från fårflocken och gästabudet går hand i hand och vävs ihop. Ängarna och vattnet som fåren leds till motsvaras av det dukade bordet och bägaren som gästen bjuds in till. Faror representeras i orden "mörkaste ravin" och "fiender"; dock finns det ingen fruktan eftersom Gud är närvarande – "du är med mig", se . De avslutande verben "förfölja" och "återvända", i , binder ihop de två scenerna. Herdens godhet och nåd förföljer mig varje dag på min vandring, och jag har min hemvist hos Herren där festmåltiden är dukad.
Författare: David
Struktur:
Psalmen är symmetriskt strukturerad i en poetisk form som kallas kiasm. Detta innebär att temat i första stycket hör ihop med temat i det sista, temat i andra stycket med näst sista stycket osv. och handlar om Herren som en herde och längtan efter att alltid bo i hans hus. och handlar om vila och försörjning. och c handlar om Guds ledning. Kiasmens centrum och höjdpunkt, , är: "Du är med mig." Här sker också ett skifte i psalmen. Gud tilltalas nu på ett personligt sätt, Gud är nu "du" och inte "han". Det verkar som om prövningen, vandringen genom dödsskuggans dal, gör att vår relation med Gud förvandlas och blir djupare. För att visualisera detta så är texten inskjuten i olika steg:
A Herren som herde,
B Jag ska inte sakna något,
C Äng, mat och vatten,
D Ledning – styrka och rätta vägar,
E Du är med mig,
D´ Ledning – käpp och stav,
C´ Bord, mat och dricka,
B´ Godhet och nåd ska förfölja mig,
A´ Herrens hus,
1En psalm
(sång ackompanjerad på strängar) av David.
Herren
(Jahve) är min herde
[kung, fåraherde som matar, leder och skyddar mig].
Jag ska inte sakna någonting
(inte lida någon brist).
[I Israel och i Mellanöstern var begreppet herde en vanlig metafor för kungen, se ; ; . Herren beskrivs också som sitt folks herde, se ; . Att David i denna psalm diktar och sjunger "min herde" visar vilken personlig relation han hade till Gud. I den andra raden har hebreiskan bara två ord: lo echsar, ordagrant "jag ska inte sakna." Denna korta fras, utan något objekt, beskriver en fullständig förtröstan på att Gud förser på livets alla områden.] 2På gröna ängar
(ordagrant: "spirande betesmarker") låter han mig vila
(lägga mig ner);
till lugna
(stilla, rofyllda) vatten
(ordagrant: "vatten som viloplats") för han mig
[varsamt].
[Vis av erfarenhet visste David att man måste leda fåren till lugna friska källvatten. Strömmar och störtfloder utgör nämligen en livsfara för ett får – mer än de själva förstår. Samma ord för att leda (hebr. nahal) används av Jesaja när han beskriver hur Herren varsamt leder tackorna och bär lammen, se .] 3Min själ
(hela min varelse; mitt liv) vederkvicker
(förnyar, återupprättar) han och
han leder
(visar; går före och guidar) mig
på rätta
(rättfärdighetens) vägar
(spår) [de av herdar välkända gamla lederna] för sitt namns
[sitt eget goda ryktes; sin äras] skull.
[Det hebreiska verbet för att vederkvicka, shuv, har innebörden att återställa och föra tillbaka. Verbet för att leda är inte samma som i , utan det mer generella nacha, som beskriver hur en fåraherde för fram sin hjord. I Mellanöstern drivs inte hjorden på bakifrån, utan herden går framför och leder den. Dessa två verb (shuv och nacha) är placerade intill varandra, centralt i versen. Tillsammans skapar de en helhetsprocess som skulle kunna översättas "att bli förd tillbaka genom att låta sig ledas". De hebreiska verbformerna som används förstärker att Gud känner till vårt bästa och leder oss tillbaka till källan gång på gång.] 4Även om jag vandrar
(om jag än skulle vandra) genom dödsskuggans dal
(i den mörkaste ravin),
så fruktar jag inget
(kommer jag inte vara rädd för något) ont.
För du är med mig. [Detta är psalmens centrum, och dess viktigaste budskap – Gud är med oavsett yttre omständigheter!]
Din käpp
[kortare klubba för att försvara fåren] och din stav
[längre herdestav för att leda fåren, men även för att dra tillbaka ett får på väg åt fel håll] de tröstar mig
[de får min sorg att vända till hoppfullt mod].
[Det hebreiska ordet för att trösta, nacham, härstammar ljudmässigt från en kraftig utandning som ger uttryck för sorg, medlidande och tröst. Det har en rik innebörd i sina olika verbformer, från att bli tröstad till att trösta och inrymmer själva skeendet däremellan. Samma rot finns i Nahums och Nehemjas namn, dessa profeter vars namn och tjänst – som är sammanlänkade – också målar bilden av att trösta i sorgen och ingjuta hopp och mod.
I denna psalm förstärks det kiastiska (kiasm av gr. chiasmos) mönstret av att subjektet i temat växlar korsvis. I ser David sig själv ur ett fårs perspektiv där herden leder honom till spirande betesmarker och lugna vatten. I släcker han sin törst (med en bägare fylld till brädden) vid ett dukat bord. Även hebreiskans placering av verb och substantiv växlar mellan och . Samma mänskliga perspektiv på Herrens ledning finns i , men övergår i återigen till att ha ett fårs perspektiv.] 5Du bereder ett bord
(dukar upp till en festmåltid) mitt framför ögonen på mina fiender.
Du smörjer mitt huvud med
[helande, välbehaglig] olja,
min bägare är fylld till brädden
(flödar över).
[Att smörja någons huvud var dels en akt av gästfrihet för att få gästen att koppla av, fåraherden smorde också fårens huvud för att läka sår.] 6Ja
[ja, så är det verkligen], din godhet och nåd
(omsorgsfulla kärlek, trofasthet – hebr. chesed) ska förfölja
(energiskt följa; fortsätta att oavbrutet jaga) mig varje dag
(alla dagar) i mitt liv.
Jag vill återvända till
(återupprättad vill jag bo i) Herrens
(Jahves) hus
(tempel, familj) alla mina dagar
(ordagrant: "till dagars längd").
[Versen inleds på hebreiska med ach som betyder ja, sannerligen, endast eller bara. David som genom hela sitt liv upplevt Herrens godhet och nåd, är förvissad om att Herren ska fortsätta att följa honom. Detta förstärks ytterligare genom att ordet som normalt används för att jaga, förfölja och rusa efter någon används. Det är inte hans fiender som har tagit upp jakten på honom (; ; ), utan bara den gode herdens godhet och nåd som inte släpper honom ur sikte (). Ordet för att återvända, shuv (som också används i och översätts med vederkvicker), har en rik innebörd och talar här om någon som gång på gång kommer till templet för att tillbe i Herrens hus. Prepositionen bet gör att det ordagrant blir "och återvända i huset Herrens". Även om man inte rent fysiskt bodde i templet (som leviterna gjorde under tjänstgöringen), kan det ändå betyda att det var här man kände sig som hemma. En del lägger till en vokal och ser istället ordet jashav, något som översättarna av Septuaginta troligtvis gjort eftersom de skriver "att slå sig ner/bosätta sig". Betydelsen blir då densamma som i , dvs. att ha sitt hjärtas hemvist och boning hos Herren i templet.]Psalm 24 – Portar, höj er för ärans Konung!
Enligt traditionen som omskrivs i Talmud sjöngs denna psalm varje söndagsmorgon i templet, något som också styrks av tillägget i inledningen (för veckans första dag) i den grekiska översättningen Septuaginta. Psalmen kan ha framförts av David när arken fördes upp till Jerusalem in i tabernaklet, se . Arken symboliserar Guds närvaro och pekar även profetiskt på hur Jesus en dag, rent fysiskt, ska träda in i Jerusalem och hyllas som Konung. Portarna som tilltalas syftar på stadens och templets dörrar, men det finns även en andlig tillämpning – att öppna sitt hjärtas dörr och låta Jesus komma in, se .
Mitt i den mästerliga poesin med upprepningen av frasen "Höj era huvuden, ni portar…" i och , finns en grammatisk skillnad i versernas andra del som betonar och indikerar att Jesus kommer två gånger till Jerusalem. Första gången används en passiv verbform: "och låt höja er, ni eviga dörrar ". Vägen var öppen när han ödmjukt red in på en åsna bland hyllande skaror som välkomnade honom med palmblad och ropade "Hosianna, Davids son!", se . Andra gången är verbet i aktiv imperativ form: "och höj er, ni eviga dörrar ". Denna gång kommer Jesus tillbaka till jorden med himmelska härar för att upprätta sitt tusenårsrike. Vid sin andra ankomst är Jerusalem belägrat och Jesus "slår själv upp dörrarna", se .
Författare: David
Struktur: Psalmen har tre sektioner:
1. Herren – världens Skapare,
2. Hur människan närmar sig Herren,
3. Hur Herren närmar sig människan,
1Av David, en psalm
(sång ackompanjerad på strängar).
[Septuaginta tillägger: "för veckans första dag", dvs. söndag.] ["David" och "psalm" står här för första gången i denna ordning, se även ; . Den grekiska översättningen Septuaginta har även med ett tillägg om veckodag i fyra andra psalmer: för sabbaten (), för veckans andra dag (), för veckans fjärde dag () och för dagen innan sabbaten (). Talmud har instruktioner för läsning av på tredje dagen och på femte dagen. I finns också anvisningen "en sång för sabbatsdagen" i den hebreiska grundtexten.] Herren – världens Skapare
Jorden är Herrens
(Jahves) och allt som uppfyller den
(all dess fullhet; allt vad den rymmer) – världen och de som bor i den.
2För han har lagt dess grund i haven,
och inrättat den på oceanströmmarna
(floderna).
[Gud äger jorden, men människan har fått auktoritet att råda över den, se .]Vem får träda fram inför Herren?
3Vem får gå upp på Herrens
(Jahves) berg?
Vem kan stå upprätt i hans helgedom?
[Herrens tempel i Jerusalem, se .] 4Den som har oskyldiga händer
och ett rent hjärta
[den som är utan skuld och har rena motiv],
som inte har lyft upp sin själ till tomhet
[gett sig hän åt meningslöshet; burit fram sig själv åt en avgud] eller varit trolös
(svurit löften som inte hållits).
5Han ska
(kommer att) få välsignelse av Herren
(Jahve),
och rättfärdighet
[ett frikännande från domen] från sin frälsnings Gud
(Elohim).
6Detta är släktet
(den generation) som frågar efter
(hängivet/flitigt uppsöker) honom:
de som söker ditt ansikte
(önskar/längtar att vara inför dig) är Jakob
[Jakobs släkte].
Sela.
[Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]Herren kommer
7Höj
(lyft upp) era huvuden, ni portar
och låt höja er
[låt er lyftas/tas upp – imperativ passiv], ni eviga dörrar,
så att ärans Konung
(härlighetens kung) kan komma in!
8Vem är denne ärans Konung
(kung av härlighet)?
Det är Herren (Jahve), stark [som en kraftfull armé] och mäktig (en stridsman)
– Herren (Jahve), mäktig i strid.
9Höj
(lyft upp) era huvuden, ni portar
och höj er
[lyft er upp – imperativ aktiv], ni eviga dörrar,
så att ärans Konung
(härlighetens kung) kan komma in!
10Vem är han, denne ärans Konung
(kung av härlighet)?
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
– han är ärans Konung.
Sela.
[Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]Psalm 25 – Alef-Bet om ledning och beskydd
Psalmen har ett alfabetiskt mönster. I en sådan s.k. akrostisk stil utgår varje rad från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen tydligare. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbol förklarar det varför ämnet i psalmen ibland skiftar tvärt. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen.
På samma sätt som Psalm 9-10 är skriven i en bruten alfabetisk akrostisk form, saknar även denna psalm några bokstäver. Tjugo av de tjugotvå hebreiska konsonanterna finns med, , och bryter mönstret. I Psalm 9-10 stördes ordningen så fort ordet ogudaktighet nämndes. På liknande sätt är det två verser som tar upp synd i denna psalm. Synden stör i Guds ordning. David hade begått äktenskapsbrott och mördat, trots det kunde han få förlåtelse och upprättelse. Det kan vara så att denna bön av David, som inte riktigt följer mönsterbilden för en akrostisk psalm, på ett fint sätt illustrerar att Gud kan använda oss människor trots våra brister. Även om några bokstäver saknas är slutresultatet 22 verser, lika många som hebreiska alfabetet. På samma sätt som psalmen blir fulländad, kan våra liv genom omvändelse och bön få bli en helhet tillsammans med Gud. Det är också värt att notera att de två stora "störningarna", att för bokstaven Vav är kortare och att ett extra Pe läggs till sist, är exakt samma "störning" som i nästa akrostiska Psalm 34. Detta tyder på att dessa avvikelser är avsiktliga.
Författare: David
Struktur: Alfabetisk – en vers för varje bokstav. Följande psalmer och avsnitt har alfabetiska mönster, se ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; .
Även om psalmen följer det akrostiska mönstret finns överlappande teman och strukturer. Första och sista delen av psalmen domineras av uttryck i första person riktade till Gud, se och . Däremellan finns mer generella uttryck i plural, se och . Denna sektion avbryts mitt i av med en bön om att förlåta min synd.
1Av David.
[En kort titel med bara Davids namn. Se även ; ; ; .] א – Alef
Till dig Herre
(Jahve),
lyfter jag upp min själ
(mig själv; hela min varelse – hebr. ) [jag kommer inför dig i bön] 2min Gud (Elohim)!
[Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det orden "Till dig" och "min Gud" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet jag kan göra är att ge hela mitt liv till Gud. Det sista ordet "min Gud", "Elohim" på hebreiska, börjar även det på bokstaven Alef, men den uttalas "e". Ordet står utanför det alfabetiska mönstret vilket ger extra fokus på utropet "Min Gud".] ב – Bet Jag förtröstar på dig (litar, lutar mig emot, är trygg i dig),
tillåt mig inte att bli förödmjukad (komma på skam, tappa hoppet),
låt inte mina fiender triumfera (glädja sig) över mig.
[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet "Jag förtröstar" börjar med denna bokstav vilket förstärker hemvisten och förtröstan som tron ger.]ג – Gimel
3Förutom det [förutom tro, se , behövs också uthållighet],
ska ingen som väntar (söker dig ivrigt, binder sig samman med dig) bli besviken
(komma på skam, vara modlös, förvirrad eller uppgiven),
men de som vanemässigt utan orsak handlar trolöst (sviker, bryter löften) kommer på skam (blir besvikna).
[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Det första ordet i versen är hebreiska gam, det används ofta om ett tillägg och kan översättas med "också", "dessutom" eller som här "Förutom det". Ordet binder ihop denna vers, som handlar om väntan och att vara trogen, med föregående som handlar om tro. Ordet för vänta är qavah som också betyder att tvinna sig samman som en tråd. Det är en fin bild på en aktiv väntan där den som ber blir sammanflätad med Gud.]ד – Dalet
4Dina vägar Herre (Jahve), visa mig (förklara, tillkännage, kungör) dem,
dina stigar (välkända upptrampade gångvägar), lär mig dem.
[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "Dina vägar" börjar med denna bokstav och förstärker hur viktigt det är att fråga Gud efter hans vägar när vi står vid vägval.]ה – He, ו – Vav
5Led mig i din sanning (trofasthet),
och lär mig (träna mig), för du är min Gud som frälser (befriar, ger seger);
jag väntar på dig (hoppas, söker dig ivrigt, förväntar mig svar) hela dagen.
[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det orden "Led mig" som börjar med denna bokstav, detta belyser att det bara är hos Gud som vi får rätt perspektiv i vårt liv. Versen är kortare än tidigare verser och hör ihop med nästkommande.
Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I denna vers är det ordet "och" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det är i Guds sanning, som föregående rad talar om, som vi ska söka.]ז – Zajin
6Kom ihåg (tänk på) din barmhärtighet (oändliga, ömsinta nåd) [plural] och din nåd (omsorgsfulla kärlek) [plural], Herre (Jahve),
för de är eviga (har funnits sedan urminnes tider).
[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Ordet "Kom ihåg" börjar med den bokstaven och förstärker bönen om att Gud inte ska glömma sin barmhärtighet och nåd – ord som i hebreiskan står i plural här. Hebreiska ordet som översatts barmhärtighet är rachamim. Det förekommer alltid i plural i grundtexten. Ett ord som inte finns i singular är omöjligt att räkna – detta pekar på den ofattbara oändliga dimension som finns i Guds barmhärtighet. Rachamim kommer från ordet rechem som betyder moderliv. Guds barmhärtighet kan liknas vid föräldrars ömsinta kärlek till sitt ännu ofödda barn. Det innebär att vi får gömma oss i honom under det att vi växer till i mognad och styrka. Hebreiska ordet för nåd är chesed. Ordet är rikt och beskriver kärlek, genuin godhet och trofasthet som går längre än vad som behövs.]ח – Chet
7Min ungdoms synder (mina omogna felsteg) och mina upproriska handlingar (överträdelser, uppror mot auktoriteter)
– kom inte ihåg (tänk inte på, räkna inte upp) dem;
kom [istället] ihåg (tänk på) mig med din nåd (omsorgsfulla kärlek), för din godhets skull, Herre (Jahve).
[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet "synder" som börjar med den bokstaven. Det förstärker bönen om förlåtelse för tidigare överträdelser.]ט – Tet
8Herren
(Jahve) är både
god (glad, hjälpsam, vill mänskligheten väl) och rättfärdig
(dömer rättvist),
därför lär
(visar, påpekar) han syndare hur man ska leva
(visar han den rätta vägen).
[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet "god" med denna bokstav, och förstärker här att Gud är god.]י – Jod
9Han leder
(hjälper, lotsar) de ödmjuka i vad som är
rätt (själva beslutsprocessen, i att döma rättvist),
han lär
(tränar) de ödmjuka hans väg
(hur man ska leva).
[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft. I denna vers börjar ordet "rätt" med denna bokstav och betonar att vi ska handla rätt.]כ – Kaf
10Alla Herrens stigar
(välkända upptrampade gångvägar) är nådefulla
(fyllda med kärleksfull omsorg) och sanna
(rätta, stabila, trofasta) för dem som håller
(vaktar, bevarar) hans förbund och vittnesbörd
(stadgar, instruktioner).
[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en handflata. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. I denna vers börjar ordet "Alla" med denna bokstav och förstärker att Gud vill välsigna och ge vägledning. Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se ; ; ; . Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]ל – Lamed
11För ditt namns
(ryktes) skull, Herre
(Jahve),
förlåt mina felsteg
(synder, skulder) för de är många.
[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet "För" med denna bokstav och förstärker att Herren förlåter och lär oss. skulle kunna ge intrycket av att det inte finns något hopp för den som misslyckats. Herrens karaktär kräver dock både fullständig lydnad och att han kan ge nåd. Psalmen visar på det paradoxala förhållandet mellan kravet på absolut trohet mot Gud och möjligheten att förlita sig på hans nåd och förlåtelse.]מ – Mem
12Var finns den människa som fruktar
(vördar, respekterar) Herren
(Jahve)?
Honom ska Herren
(Jahve) undervisa vilken väg han ska välja
(hur han ska leva).
[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I denna vers börjar orden "Var finns" på denna bokstav. Det förstärker frågan om det finns någon bland alla människor som tillber Herren?]נ – Nun
13Han själv [den person som fruktar Herren] ska leva i godhet
(det ska gå väl för honom),
och hans efterkommande ska inta
(ärva) landet.
[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – Nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro, och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. Ordet "Han själv" börjar på den bokstaven. Det är det hebreiska ordet nefesh som ibland översätts med själ, och syftar på hela människan som en levande varelse. Det förstärker versens budskap om att det ska gå väl för de som ärver landet.]ס – Samech
14Herren
anförtror sig åt (umgås med, delar sina hemligheter med) dem som fruktar
(vördar, respekterar) honom,
och han visar
(uppenbarar) sitt förbund för dem.
[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "anförtror sig åt" som börjar med denna bokstav, och det förstärker att Gud är den som vägleder och stödjer.]ע – Ajin
15Mina ögon är alltid riktade mot Herren (Jahve),
för han ska befria mina fötter ur nätet [från mina fiender].
[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "ögon" som börjar med denna bokstav.]פ – Pe
16Vänd dig till mig och var nådefull (ha medlidande, hjälp mig),
för jag är ensam (sårbar) och betryckt (lider).
[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "Vänd dig" som börjar med denna bokstav, och förstärker ropet efter gemenskap med Gud.]צ – Tsade
17Mitt hjärtas bekymmer (trånga passager, känslomässigt pressade situationer) blir fler och fler,
för mig ut ur min nöd (plåga).
[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet "bekymmer" börjar med denna bokstav och förstärker ropet efter Guds rättfärdighet i en svår situation.]ר – Resh (extra)
18Se mitt lidande och min nöd (smärta, tunga börda),
och förlåt mig (lyft upp, bär) alla mina synder (misstag).
[Här bryts mönstret, i stället för den nittonde hebreiska bokstaven "Qof", används den tjugonde Resh här. Tecknet Resh avbildar framsidan av ett huvud och symboliserar att se och observera. Här är det ordet "Se" som börjar på den bokstaven.
Qof, som saknas och borde ha kommit här, avbildar ett huvud sett bakifrån. Varför bryts mönstret? En ledtråd kan vara att se vilka ord som börjar på Qof som psalmisten skulle kunna ha använt. I Klagovisorna används "jag ropar" för Qof, se . Kan det vara så att psalmistens egna ord har tagit slut och han har insett att det inte finns något han själv kan göra, i stället vädjar han till Gud att se hans lidande och förlåta hans synd? Ett annat ord som börjar på Qof som används i alfabetiska psalmer är "vänta", se . Kan det vara så att behovet här är så akut att det inte finns tid att vänta? Genom att hoppa över bokstaven med bilden på "huvudet bakifrån" och istället gå direkt på "huvudet framifrån" förstärker bönen att Gud ska se hans lidande, , och även vad hans fiender gör, se !]ר – Resh
19Se mina fiender för de är många,
de hatar mig med orätt (våldsamt, grymt) hat.
[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Orden "Se" och "många" börjar med denna bokstav och förstärker vädjan till Gud att se den svåra situationen.]ש – Shin
20Bevara mig (min själ) och rädda mig;
låt mig inte bli besviken (komma på skam, bli modlös, förvirrad och uppgiven på grund av lång väntan)
för min tillflykt är i dig.
[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet "Bevara" som börjar med denna bokstav och det blir en kontrast, i stället för att krossas av fienden är bönen att Gud ska rädda och bevara från döden.]ת – Tav
21Låt integritet och rättfärdighet skydda (vakta, bevara) mig,
för jag väntar på dig (hoppas, söker dig ivrigt, förväntar mig svar).
[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "integritet" börjar med denna bokstav, och genom att detta inte är sista versen så frågar sig psalmisten, har Gud integritet, kommer han att infria sina löften och skydda mig?] פ – Pe (extra)
22Befria (återköp) Israel, min Gud,
från dess nöd (plåga).
[En extra bokstav läggs till på slutet. Det är den sjuttonde konsonanten "Pe" och den används redan i . Bokstaven avbildar en öppen mun med en tunga i. Ordet "Befria" börjar på den bokstaven och tillsammans med versen innan förstärker det ropet på hjälp och befrielse. Rent bokstavligt är det en mun som ropar på hjälp.]
Psalm 26 – En bön
En bön om upprättelse. Verben går, sitter och står, se , , , , , för tankarna till den första Psalmen, se . Det personliga gudsnamnet "Jahve" tilltalas sex gånger. Tillsammans med tillägget "din ära" i fullkomnar det Guds sjufaldiga närvaro. Det finns två motsatta grupper. Den första är "den stora församlingen", som psalmisten lovsjunger tillsammans med, se . Den andra är "de ogudaktiga", som han inte vill ha något att göra med, se . De ogudaktiga beskrivs med sex synonymer: lögnare, hycklare, onda, ogudaktiga, syndare och mördare, se och .
Författare: David
Struktur: Psalmen följer ett tydligt kiastiskt mönster.
A Försvara mig – jag har förtröstat på Herren,
B Jag vandrar i sanning – sitter inte bland lögnare,
C Renhet – templet,
B´ Låt mig inte räknas bland syndare – jag vandrar i integritet,
A´ Min fot står på stadig grund,
1Av David.
[På samma sätt som Psalm 25, inleds även denna psalm med bara Davids namn.] Försvara mig
[regera i mitt liv, döm mig – avgör vad som är rätt], Herre
(Jahve), för
jag har vandrat i
(levt mitt liv med) integritet,
jag har förtröstat på Herren
(Jahve),
jag snubblar inte
(tappar inte fotfästet).
[Det hebreiska ordet för "att snubbla" är det ovanliga maad. Det beskriver en smal stig längs en ravin, och används så i . Det fungerar antingen som ett adverb (som beskriver hur David har förtröstat utan att vackla), eller så är det en försäkran om att inte avvika från Guds väg i framtiden, även om stigen är smal. I kommer nu på nytt tre synonyma verb. Det sista används ofta om metaller som renas genom upphettning då orenheterna tas bort.] 2Granska mig, Herre
(Jahve),
utforska mig,
rannsaka
(hebr. tsaraf – rena med eld) mina njurar och mitt hjärta.
[Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords.] 3För jag har din nåd
(kärleksfulla omsorg; trofasthet) inför mina ögon,
och jag vandrar i din sanning.
4Jag sitter inte med
(slösar inte bort min tid, associerar mig inte med) lögnens män
(de som ägnar sig åt tomhet, falskhet) och vandrar
(umgås) inte med hycklare
(de som smider dolda planer för att dölja sin synd).
5Jag avskyr de ondas församling,
bland de gudlösa
(ogudaktiga, ondskefulla) sitter jag inte.
6Jag tvättar mina händer i oskuld
(för att visa att jag är oskyldig),
och jag går runt ditt altare
[kan delta i offren i templet], Herre
(Jahve),
7för att låta tacksägelsen ljuda,
och för att vittna om alla dina under.
8Herre
(Jahve), jag älskar din boning,
den plats där din härlighet
(ära, tyngd, dignitet; mättade gudsnärvaro) bor.
9Ta inte bort mig
(ryck inte bort mitt liv) med syndare,
ta inte bort mitt liv
(min existens) med mördare
(män av blod, plural, de som har spillt oskyldigt blod),
10människor med onda planer i sina händer,
och vars högra hand är full av mutor.
[ är en bön om att inte räknas i samma grupp som syndare och mördare. Som vanligt i Psaltaren involverar mord inte bara den fysiska handlingen utan också sveket och lögnen bakom mordet. Den som bokstavligen har blod på sina händer är sällan den som är ytterst ansvarig, deras händer är istället fulla av mutor. Ett exempel är Isebel och Nabot, se . Dessa händer i som är skyldiga står i skarp kontrast till psalmistens händer i som är oskyldiga.] 11Men jag, jag vandrar
(lever) i min integritet,
befria
(återköp) mig och ge mig nåd
(oförtjänt kärlek; favör).
12Min fot står
på jämn
(plan, säker, trygg) mark,
i den stora församlingen
(skaran) ska jag lovprisa
(böja mig inför) Herren
(Jahve)!
[Psalmen avslutas med förtröstan, den smala stigen längs med ravinen i har lett till en jämn platå, en säker och trygg plats. Verbet "står" fullbordar kopplingen till Psalm 1:1 med verben: gå, stå och sitta. Det hebreiska ord som översatts till "jämn mark" kan också ha betydelsen "moraliskt upprätt". Centralt i versen finns två prepositioner "på" och "i" som håller ihop meningen. Här kombineras vardagslivet och det inre livet med Gud. Psalmisten "står" tryggt och han "böjer sina knän". Ordet för lovsång är "barach" och har sitt ursprung i ordet för knä, "berech", och att böja sig inför någon i tillbedjan.]Psalm 27 – Förtröstan på Gud
David är i trångmål, men inte i mörker – Herren är hans ljus. Med det perspektivet finns inget att frukta. Herrens personliga namn (JHVH – Jahve) förekommer tretton gånger, och inkluderas även "min frälsnings Gud (Elohim)" i , blir det totalt 14 referenser till Gud – lika många som de 14 verser psalmen utgör. Detta är ett litterärt sätt David använder sig av för att betona Guds ständiga närvaro, trots att han är under attack! Talet fjorton förstärker Guds fulländning, då det utgör summan av två gånger talet sju, som står för fullhet. Fjorton är också det hebreiska numeriska värdet på Davids namn. Matteus använder sig också av talet fjorton i Jesu släkttavla, se .
Författare: David
Struktur:
A Inledande förvissning,
B Motståndare hotar,
C Närhet till Gud,
B´ Motståndare hotar,
A´ Avslutande förtröstan,
1Av David.
[På samma sätt som Psalm 25 och 26, inleds även denna psalm med bara Davids namn. Den grekiska översättningen Septuaginta tillägger här att David blev smord till kung innan han skrev denna psalm. Detta finns dock inte med i den hebreiska texten, men det är tydligt att dessa tankegångar och tolkningar fanns omkring 200 f.Kr. då den hebreiska texten översattes till grekiska.] Inledande förvissning
Herren
(Jahve) är mitt ljus
[] och min frälsning
(befrielse, räddning, trygghet)!
Vem skulle jag frukta
(vara rädd för)?
Herren
(Jahve) är mitt livs värn
(skydd, tillflykt, säkra fästning – den som försvarar mig)!
Vem skulle jag förskräckas
(fasa, skaka) inför?
[Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Jeshua – det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på att vår frälsning finns hos Gud. Han är lik en säker fästning där jag snabbt kan söka skydd vid fara. I psalmen finns ofta uppräkningar i par och tripletter. Herren nämns två gånger i första versen och beskrivs med tre ord: "ljus, frälsning och tillflykt". David beskriver dem som kommer emot honom i med tre ord: "onda människor, motståndare och fiender".]Motståndare hotar
2När onda människor kom mot mig,
för att äta mig levande
(slita mig i stycken; ordagrant: "äta mitt kött"),
ja, då var det mina motståndare och mina fiender,
som stapplade och föll.
3Även om en armé skulle omringa
(belägra) mig,
känner jag ingen fruktan
(ska mitt hjärta inte frukta);
om ett krig bryter ut mot mig,
så är jag trygg.
Närhet till Gud
4Ett
[en sak] har jag begärt av Herren
(Jahve),
[bara] detta söker jag
(längtar jag efter):
att få bo i Herrens
(Jahves) hus
i alla mina livsdagar,
skåda
(se; intensivt betrakta) Herrens
(Jahves) ljuvlighet
(välbehag, nåd) och reflektera
[urskiljande begrunda; betraktande söka svar] i hans tempel.
[När David skrev denna psalm var templet ännu inte byggt. Det uppfördes senare under hans son Salomos första regeringstid, se , . David var dock den som fick föra arken till Jerusalem, se ; . I tabernaklet, och även senare i templet, fanns arken med nådastolen där Guds närvaro och helighet vilade. Samtidigt är Bibeln tydlig med att Gud inte bor i mänskligt byggda hus, se . Davids längtan är få omgärdas och präglas av Guds närvaro och helighet, se och ; ; ; . Ordet för ljuvlighet är hebr. noam som har en innebörd av nåd – där dess fullhet, välvillighet och välbehag betonas i kombination med favör. Det är här första gången det används, av totalt sju gånger i GT. I används fyra synonymer: hus, tempel, hydda och boning.] 5För han skyddar
(gömmer) mig i sin hydda
(hebr. soch, i sitt sammanflätade och täckande skydd),
på olyckans dag;
han döljer mig på en undangömd
(hemlig) plats i sitt tält
(tabernakel),
han lyfter mig
[högt] upp på en klippa.
6Och nu är mitt huvud upplyft
[högt],
över mina fiender som omringar mig.
Därför vill jag
[ljudligt, med trumpetstötar] offra jublets offer i hans tält
(tabernakel).
Jag vill sjunga och spela till Herrens
(Jahves) ära!
7Hör min röst när jag ropar
[i bön], Herre
(Jahve) och visa mig nåd
(oförtjänt kärlek; favör),
[böj dig till mig] och svara mig.
8Mitt hjärta säger om dig
[hjärtat talar på Guds vägnar och uppmanar]:
"Sök
[plural] mitt ansikte."
[Versen är svåröversatt. Ordet "sök" används två gånger i denna vers. Första gången är det i plural, andra person, imperativ. Det antyder troligtvis att uppmaningen i psalmistens hjärta, som kommer från Guds hjärta, inte bara syftar på David utan är en inbjudan till allt Guds folk att söka hans ansikte. I denna vers finns även en antydan om att Gud vill bo i mänskliga hjärtan genom tro, se . Den andra gången ordet "sök" förekommer, se nedan, är ordet i singular och första person. Här syftar det på psalmistens personliga relation med Gud, se även ; .]
Ja, jag söker
[singular] ditt ansikte, Herre
(Jahve),
9dölj inte ditt ansikte för mig
(ignorera mig inte).
Avvisa mig inte
(kasta inte bort mig) i vrede,
du som varit min hjälp;
överge mig inte, lämna mig inte,
du min frälsnings Gud
(Elohim).
[I dessa två avslutande rader i beskrivs två situationer där Gud "sitter" och "går". I den första liknas Gud vid en sittande kung som potentiellt avvisar den som söker nåd hos honom. I den andra är Davids oro att Gud ska gå sin väg, som en vän som lämnar någon när det är som svårast. Vår familj, och speciellt våra föräldrar, är de som vi förväntar oss förblir lojala mot oss, oavsett vad vi går igenom och anklagas för. I nästa vers tas just denna djupaste av mänskliga relationer som ett exempel. Ett barn som överges av sin far och mor blir ett starkt bildspråk på en total försakelse.] 10Nej, även om min far och mor skulle överge mig,
tar Herren
(Jahve) emot mig
[in i sin gemenskap och familj].
[Hebreiska asap används om att samla in skörd, saker och människor. Ordet används för hur ett upphittat vilse djur ska "tas in" i huset för att få skydd, se . Ordet används även om att "släppa in" en person på flykt i en fristad och ge honom tak över huvudet, se . Profeten Jesaja försäkrar också att även om en mor skulle överge sitt barn, gör inte Gud det, se . Temat med hem (Herrens hus) upprepas här från . Alla barn behöver bekräftelse, tröst, skydd och vägledning. Alla dessa emotionella behov möter Gud i .]Motståndare hotar
11Lär mig din väg, Herre
(Jahve),
led mig på en jämn
(plan, säker, trygg) stig
(välkänd, upptrampad gångväg).
På grund av mina fiender
(som förföljer, vakar med onda syften över mig),
12överlämna mig inte till mina fienders vilja.
För de har uppviglat
(rest upp) falska vittnen mot mig,
som andas
(är fyllda med) våld.
[] Avslutande förtröstan
13Hade jag inte trott
(om jag inte varit viss om) att
[jag skulle] få se Herrens
(Jahves) godhet i de levandes land …
[ja, då skulle jag kanske gett upp, inte vetat vad jag skulle ta mig till, tappat tron, osv.] [Meningen avslutas inte, den är en s.k. aposiopesis. Istället för att uttryckligen redogöra för några olika alternativ för vad som skulle hända om David inte hade tro på att han skulle få se Guds godhet, lämnas dessa tankar till läsaren. Berättelsen stannar upp och lyssnaren får tänka sig in i den känslomässigt laddade frågan. Vad skulle hända om Gud inte grep in nu och visade sin godhet? Vad skulle ske om falska vittnen som andades våld fick sin vilja igenom? Uttrycket "de levandes land" syftar troligtvis på livet här på jorden bland de människor som lever och inte har dött.]
14Vänta på
(sätt ditt hopp till; bind dig samman med) Herren
(Jahve) – var stark
(övervinn)!
Då ska han ge ditt hjärta frimodighet
(inge mod och styrka i ditt hjärta) – ja, vänta på Herren
(Jahve).
[Psalmen avslutas med tre imperativ som formar en kiasm (vänta på – var stark – vänta på). Uppmaningarna, som både är en vädjan och ett tecken på förtröstan, riktar sig först och främst till psalmisten själv. Mod och frimodighet följer på styrkan som ges när han "knyter sig samman" med Herren genom att fokusera på honom. Det är samma ord som Gud upprepade gånger talar till Josua innan israeliterna ska inta det utlovade landet, se , , , . Ordvalet "de levandes land" i versen innan förstärker denna koppling, se . Genom att återupprepa qavah betonar David vikten av att aldrig sluta hoppas på Herren. Det hebreiska ordet är rikt och kan även innebära att tvinna sig samman som en tråd – en bild på en aktiv väntan där den som riktar sig mot Gud blir sammanflätad med honom.]Psalm 28 – Gud hör bön
En psalm som är en bön om Guds rättvisa dom. Den börjar med angelägen bön om hjälp i en pressad situation, men avslutas i lovprisning och förtröstan på att Gud hör bön. Psalmen har många motsatser. Den första rör ljud. Psalmisten ropar, men Herren upplevs tyst. Den andra motsatsen har att göra med handlingar. Psalmisten lever i en värld där de onda agerar, samtidigt verkar också Gud och griper in i historien. Psalmen handlar om att lära sig leva mitt i dessa kontraster, men också att urskilja Guds röst och Guds gärningar.
Författare: David
Struktur:
1. Hör mitt rop på hjälp,
2. Han har hört min bön,
1Av David
Hör mitt rop
Till dig, Herre
(Jahve), ropar jag
(höjer min röst i bön och åkallan);
min klippa, var inte stum mot mig.
Om du förblir tyst mot mig,
blir jag lik dem som gått ner i graven.
2Hör mina böners ljud
[enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp],
när jag skriker ut till dig
(ropar efter din hjälp),
när jag lyfter mina händer
mot det allra heligaste i din helgedom.
3Släpa inte bort mig med de gudlösa
(ogudaktiga, ondskefulla),
tillsammans med våldsverkare
[till döden];
de som talar fred med sina grannar,
men har ondska i hjärtat.
4Löna dem för vad de gjort,
efter alla deras onda handlingar;
löna dem för allt de sysslat med,
ge dem vad de förtjänar.
5Eftersom de inte förstår
vad Herren
(Jahve) har gjort,
inte hans händers verk
(vad han skapat);
därför ska han bryta ner dem och inte bygga upp dem.
[ hör ihop som en sektion. Herren "bryter ned" här i , hebr. haras, ramar in stycket med det ljudmässigt snarlika ordet harash "stum" i .]Bönesvar
6Välsignad
(lovad) vare Herren
(Jahve),
för han hör
(har hört – och kommer att höra) mina böners ljud
[enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].
7Herren
(Jahve) är min styrka
(starkhet) och min sköld,
mitt hjärta förtröstar
[har alltid litat] på honom
och jag får
[har alltid fått] hjälp.
Därför jublar mitt hjärta,
och med min sång vill jag tacka
[med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom.
8Herren är deras
[sitt folks] styrka,
och ett frälsningens
(räddningens) värn
(en säker tillflykt, ett skydd, försvar, en säker fästning) för sin smorde
(utvalde, kung).
9Ge seger åt ditt folk och välsigna ditt arv.
Var deras herde
[fåraherde som matar, leder och skyddar dem] och bär
(lyft upp) dem för evigt.
Psalm 29 – Ära Gud
Psalmen är väl strukturerad med både kiasmer och upprepningar. Psalmen börjar med tre "ge åt", se , och fortsätter sedan med sju "Herrens röst", se . Dessa sju förekomster av Herrens röst formar huvudstycket som ramas in av ordet "ära". I nämns "Ärans Gud" och i ropar alla "ära". Ordet ära finns även i och och är psalmens huvudtema! Det finns även en anspelning på åska som "dundrar" och ekar, se . På liknande sätt ekar Guds röst sju gånger i psalmen. Ordet "styrka" ramar också in psalmen, se och . Guds personliga namne Jahve, översatt Herren, nämns arton gånger. Gud erkänns för sin styrka, och han ger den till sitt folk. Något som också utmärker psalmen är att den inledningsvis inte riktar sig till människor, utan till himmelska väsen, ordagrant: "Guds söner".
Författare: David
Struktur:
1. Inledande inbjudan att prisa Gud,
2. Gud beskrivs som en storm som drar fram,
3. Avslutande välsignelse från Gud, .
1En psalm
(sång ackompanjerad på strängar) av David
[för avslutningen av Sukkot].
[Den grekiska översättningen Septuaginta har också med tillägget att den användes vid avslutningen av Sukkot (lövhyddohögtiden) som firast på hösten, se . Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden också med den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidsåldern. Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under Sukkot, se t.ex. , , , . Det är intressant att det är i slutet på högtiden Jesus träder fram, se .] Ge åt Herren
(Jahve), Guds söner
[änglar, himmelska väsen],
ge åt Herren
(Jahve) ära och styrka
(makt).
2Ge åt Herren
(Jahve) hans namns ära,
böj er inför Herren
(Jahve) i hans heliga majestät
(skönhet).
[Psalmen börjar i med en uppmaning att "ge", hebr. yahab. Det har betydelsen att erkänna och tillskriva någon ära och makt. Uppmaningen riktas inte till människor utan till himmelska väsen, ordagrant "Gudars söner". Det är första gången som hebreiska ordet elim, gudar, används i Psaltaren. Frasen "Guds söner" används även i och . Uttrycket finns även i andra orientaliska språk och där har det en vid betydelse av änglar, andliga varelser, demoner, avgudabilder, döda kungars andar och även ibland levande kungar som ansågs vara gudar. Psalmen tilltalar alla dessa gudomliga väsen att böja sig inför den ende levande Guden. Även om formellt dessa avgudar tilltalas blir det en indirekt uppmaning till israeliterna och Guds folk, som ibland frestas att tillbe dessa avgudar, att inse att dessa måste böja sig inför Gud.] 3Herrens
(Jahves) röst var över vattnen;
ärans Gud dundrade
(ekade som åskdunder),
Herren
(Jahve) var över de stora vattnen.
4Herrens
(Jahves) röst var mäktig,
Herrens
(Jahves) röst var majestätisk.
5[Från att ha talat om skapelsen i dåtid skiftar psalmen till vad Herren gör nu. Alla himmelska väsen, och den som sjunger och hör psalmen, uppmanas att se att Gud både har verkat och verkar nu. formar själva kärnan i psalmen och är strukturerad som en kiasm. och b talar om "träd", och a handlar om "djur" och centralt nämns öknen i . Även geografiskt finns ytterligheterna med Libanon i norr och Kadesh i söder. Guds röst dånar som ett oväder som drar fram genom landet Israel. Sju gånger ekar Herrens röst som åskknallar med blixtar, se . På samma sätt som i den första delen nämns inga människor i detta stycke heller. Alla himmelska väsen måste böja sig och även i öknen är Herren allsmäktig.] Herrens
(Jahves) röst knäcker cedrar,
Herren
(Jahve) knäcker Libanons cedrar.
6Han får dem att hoppa som en kalv, Libanon och Sirjon
[annat namn för berget Hermon, se ],
som en ung vildoxe.
7Herrens
(Jahves) röst blixtrar som eldslågor.
8Herrens
(Jahves) röst får öknen att bäva,
Herren
(Jahve) får Kadeshöknen att bäva.
9Herrens
(Jahves) röst får hindarna att kalva,
och ödelägger skogens klädnad.
I hans
[himmelska] palats ropar alla: "Ära!"
[Ordet "ära" ramar in som centreras kring sju upprepningar av frasen "Herrens röst".] 10Herren
(Jahve) satt på sin tron när syndafloden kom,
Herren
(Jahve) tronar för evigt.
[Referensen till syndafloden är tydlig både genom bestämd artikel och det speciella hebreiska ordet mabul som bara används här och i berättelsen om syndafloden i, se . I det kiastiska mönstret hör temat med vatten här i ihop med vattnen i .] 11Må Herren
(Jahve) ge styrka åt sitt folk,
må Herren
(Jahve) välsigna sitt folk med frid
(fred, hebreiska ordet shalom, som innebär Guds välsignelser på alla områden).
Psalm 30 – Helad
Psalmen är en typisk tacksägelsepsalm, inledningen med orden "Jag vill" indikerar detta. Samtidigt är den ett personligt vittnesbörd om vad Herren har gjort. Psalmen förknippas ofta med Psalm 6. Psalm 30 skulle kunna vara skriven som en tacksägelse och ett vittnesbörd på hur Gud har hört och svarat på bönen som beskrivs i Psalm 6. Det finns många igenkänningspunkter i tema och ord mellan psalmerna. Båda nämner helande, se och ; skräck, se och ; oförmågan att kunna prisa i dödsriket, se och .
Psalmen är fylld av motsatser: Gud och fiender, gråt och jubel, kväll och morgon, sorg och dans, lovprisning och tystnad. Allt detta illustrerar spänningen mellan den oro och det hopp som David upplever och kontrasten mellan död och liv.
Författare: troligtvis David
Struktur:
1. Inledande lovprisning,
2. Inbjudan att lovsjunga,
3. Bakgrund,
4. Bönesvar,
1En psalm, sång
(text som ska sjungas) för
(vid) husets
(boningens, templets) invigning. Av
(för) David.
[Titeln är ovanlig. Den använder både ordet psalm och sång. Det första ordet psalm (hebr. mizmor) används ofta för en sång som ackompanjeras. Det betonar det musikaliska uttryckssättet, grundordet har att göra med att slå an strängar i ett slag. Det andra ordet som översatts med sång är hebr. shir. Det handlar mera om sången och texten än det musikaliska. Det är enda gången det används i första boken, Psalm 1-41, men förekommer ofta i de andra böckerna.
Beskrivningen för eller vid "husets invigning" är inte helt entydig. Det kan syfta på Davids hus, palats, tabernaklet eller templet. David kan ha skrivit den med tanke på hans son Salomos framtida invigning av templet i Jerusalem. Ordet för invigning är hebr. chanukka. Inom den judiska liturgin citeras psalmen under tempelinvigningsfesten, Chanukka, se .] 2Jag vill upphöja dig, Herre
(Jahve),
för du har dragit mig upp
[som ett kärl som sänkts ned och hissats upp],
och har inte låtit mina fiender glädja sig över mig.
[Hebreiska ordet för "dragit upp" är dalah. Det används för att beskriva ett kärl som sänks ned och hissas upp för att dra vatten ur en brunn. Substantivet av detta verb är just ordet för hink. Den huvudsakliga användningen i Bibeln är i betydelsen att dra upp vatten från en brunn, se och . Men i ordet finns också betydelsen att dingla och svaja. Ordet kan även betyda att sänka ned. För att hissa upp en hink måste den ju först ha halats ned. Valet av detta ord med dess dubbla betydelse beskriver träffsäkert de förändringar som karaktäriserar denna psalm. Davids livssituation skulle kunna illustreras med ett tomt kärl som varit på väg ner i brunnen, men nu har det vänt. Gud har fyllt honom och dragit upp honom, se !] 3Herre
(Jahve), min Gud
(Elohim), jag skrek ut till dig
(ropade efter din hjälp),
och du helade mig.
4Herre
(Jahve), du förde mig upp från Sheol
(graven, underjorden – de dödas plats),
du räddade mitt liv
(höll mig vid liv), bevarade mig från att fara ner i graven
(cisternen, brunnen).
5Lovsjung
(sjung och spela till) Herren
(Jahve), ni hans trogna följare,
tacka
[med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] hans heliga hågkomst
(omnämnande, minne – hebr. ) [heliga namn].
[Hur han räddat folket från slaveriet, gett dem undervisningen, fört dem in i landet, osv. Se även ; ; .] 6Ett ögonblick varar hans vrede,
hela livet hans nåd
(favör, glädje, behag, välvilja).
På kvällen gästar gråt,
men på morgonen jubelsång.
[Gråten är som en tillfällig nattgäst som avreser redan tidigt nästa dag. Den kan förvandlas till glädje – hastigt, som över en natt. Lika säkert som det efter varje natt kommer en ny dag, lika mycket förtröstar psalmisten på att Gud kommer att gripa in.]
[I kommer bakgrunden till den kris och konflikt som beskrivits i tidigare verser.] 7I min framgång
(trygghet) sade jag
(tänkte jag för mig själv):
"Jag ska aldrig vackla."
8Herre
(Jahve), genom din nåd
(favör, välvilja) hade du gjort mitt berg starkt.
[David regerade från berget Sion, Jerusalem. Gud hade gett honom framgång, trygghet och makt, som berget är en metafor för här.] Du dolde ditt ansikte
(ignorerade, var långt borta, se );
jag blev skräckslagen.
[Den prästerliga välsignelsen avslutas med att Herren vänder sitt ansikte, se . Att Herren döljer sitt ansikte är motsatsen.] [ är Davids bön. Den första raden tilltalar Gud i andra person, här används det personliga gudsnamnet Jahve. Den andra raden talar om Gud i tredje person, här används namnet Adonaj. Det beskriver en relation mellan en slav och en herre. De två uttrycken speglar psalmens dubbla roll som både en personlig tacksägelsepsalm och ett vittnesbörd.] 9Till dig Herre
(Jahve), ropade jag
(höjde jag min röst i bön),
till Herren
(Adonaj) vädjade jag om nåd
(oförtjänt kärlek; favör):
10"Vad vinner du på mitt blod
(min död),
att jag sjunker ned i avgrunden
(graven)?
Kan stoftet tacka
(prisa, bekänna) dig,
kan det förkunna din trofasthet
(sanning)?
[På hebreiska är människa adam, blod dam och stoft adamah, se ; .] 11Hör Herre
(Jahve),
jag vädjar om din nåd
(oförtjänta kärlek; favör),
Herre, var min hjälpare."
12Du vände min klagan
(ceremoniella sorgeperiod) till dans
(ringdans, jubel och fest) [; ];
du lossade
(befriade mig från) min sorgdräkt
(säckklädnad) och klädde mig i glädje.
13Därför ska hela min varelse
(ordagrant: "ära"; kan syfta på hjärta, människans innersta eller tungan) lovsjunga dig och inte vara tyst.
Herre
(Jahve) min Gud,
jag vill tacka
[med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för evigt.
[Exakta detaljer på hur Herren grep in och helade och räddade David från döden ges inte i psalmen. Däremot beskrivs hur Gud personligen grep in och vände situationen. Inom judisk tradition är det en sju dagars sorg när någon dött. Den sörjande familjen lämnade inte huset, och vänner kom på besök, se ; ; ; . De som sörjde klädde sig i säcktyg för att fysiskt känna och visa att man hade sorg, se . Tyget gjordes av get- eller kamelhår, se . Materialets sträva och grova struktur lämpade sig bra för tältdukar och säckar, därav namnet, men inte till kläder. Den sista raden i beskriver det som om Gud personligen lossade säcktyget, som den sörjande hade svept sig i, och klär honom i ljusa festkläder. Från att ha varit begravning blir det förberedelse för fest. Texten refererar inte till att sorgdräkten byts ut till festkläder, utan till "glädje". Det ger en fin länk mellan början och slutet av versen – från klagan till glädje!]Psalm 31 – Upprepad bön
Psalmen har två parallella rörelser. Den första sektionen formar en bön som skulle kunna vara en egen psalm. upprepar ett liknande flöde, men med en annan vinkling. Upprepningen blir en litterär poäng som visar att ibland tar befrielsen längre tid än vad som var tänkt. Språket är stilfullt och det finns en fin struktur. Det hebreiska ordet chesed, som beskriver Guds nåd och omsorgsfulla kärlek används tre gånger, se , och , och tio gånger nämns Guds namn Jahve.
Citeras:
, citeras av Jesus i . Den första martyren, Stefanos, refererar till denna vers, se .
citeras delvis av Jona, se .
citeras sex gånger av Jeremia, se ; ; ; ; ; .
citeras av Paulus i .
Författare: David
Struktur:
1. Bön om hjälp,
2. Upprepad bön om hjälp,
1Till
(för) ledaren.
[Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se och inledningen till Psaltaren.] En psalm
(sång ackompanjerad på strängar) av David.
Del 1
2I dig, Herre
(Jahve) har jag min tillflykt
(finner jag vila och trygghet).
Låt mig aldrig komma på skam.
Rädda
(bered en flyktväg för) mig genom din rättfärdighet.
3Vänd ditt öra
(lyssna noga) till mig,
rädda
(ryck bort; lyft upp) mig snabbt.
Var min klippa och värn
(tillflykt, skydd, försvar),
en borg
(ett hus med många starka fästningar) som räddar
(frälser) mig.
4Du är min klippa
[en hög och ointaglig bergskam] och min borg
(fästning).
För ditt namns skull ska du föra mig framåt
(skapa möjligheter) och leda
(ha omsorg som en herde, leda mig i handen, bära) mig.
[Herren liknas vid en fast klippa och en fåraherde som har omsorg om sina får som bär de små lammen i sin famn, se ; .] 5Du ska dra mig ur det nät de i hemlighet har lagt ut för mig,
för du är mitt värn
(min tillflykt, skydd, försvar, en säker fästning).
6I din hand överlämnar
(lämnar) jag min ande
(mitt liv).
[Jesus citerar från första delen av denna vers på korset, se . Det hebreiska ordet för överlämnar betyder att överlämna något i någons vård, men här finns också bilden på en deposition, där någon lämnar något och sedan får tillbaka det. Inom judendomen citeras ofta denna vers som avslutning på den dagliga kvällsbönen. Tanken är att man överlämnar sin ande till Gud för att han ska ha den i tryggt förvar under natten. I den judiska morgonbönen Mohed Ani finns sedan en fras där man tackar Gud för att han på nytt gett vår inre människa liv, se .] Du friköper mig, Herre
(Jahve),
du trofaste Gud
(Elohim).
7Jag hatar de som tjänar
(vakar över, aktar på) fåfänglig tomhet
[falska avgudar],
jag har full förtröstan på Herren
(Jahve).
8Jag vill jubla och glädja mig över din nåd
(omsorgsfulla kärlek),
att du har sett mitt lidande,
du känner till varje bekymmer i mitt liv
(min själs ångest, trånga passager, känslomässigt pressade situationer).
9Du har inte stängt in
(överlämnat) mig i fiendens hand,
utan ställer mina fötter på en rymlig plats
(stora vidder, ger mig frihet).
[Ordet för "stänga in" används bl.a. om hur Gud "stänger" dörren till arken, se . Applicerar vi denna psalm i ett messianskt perspektiv så kan det beskriva hur graven och döden inte kunde hålla kvar Jesus, se ; !]Del 2
10Ge mig nåd
(oförtjänt kärlek; favör), Herre
(Jahve),
för jag är i nöd.
Mitt öga
[singular, syftar på synen] är svullet av gråt
(jag ser inte klart),
[så även] hela min person
(själ) och mitt inre
(magen; känslor, tankar).
[Kombinationen av hebr. (själ) och beten (mage) beskriver hela personen.] 11Mitt liv är på väg att sluta i sorg,
mina år i suckan;
min styrka
(kraft) är borta
(jag faller ihop) på grund av min synd
[skuld, straff; grekiska översättningen har "svaghet"],
benen i min kropp blir allt svagare
(ger vika).
12Bland alla mina fiender har jag blivit en som de föraktar,
och för mina grannar ännu mer
[någon de hånar], de som känner mig är förskräckta över min situation,
när de ser mig ute
(på gatan, publikt), vänder de sig bort
(flyr de) från mig.
13Jag är glömd, som en död, borta ur minnet
(hjärtat);
jag har blivit som ett sönderslaget kärl.
[Lerkärl hade lågt värde, och ett trasigt kärl byttes lättvindigt ut mot ett nytt.] 14För jag hör mig förtalas av många
– skräck
(orsak att frukta) från alla håll
(runt omkring mig)!
De konspirerar tillsammans mot mig,
de planerar att ta mitt liv.
[Uttrycket "skräck från alla håll" är en vanligt återkommande fras i Jeremia, se ; ; ; .] [ bildar en enhet och följer ett mönster med små avsnitt som alla har tre rader.] 15Men jag förtröstar på
(litar på) dig, Herre
(Jahve),
jag säger: "Du är min Gud
(Elohim)!"
16Mina tider
(hela mitt liv – min framtid) är i dina händer.
[Uttrycket är parallellt med "i din hand lägger jag min ande". Hela mitt liv ligger i Guds hand, och han avgör min framtid. Ordet "tider" används även i uttrycket "tider av brist" under belägring, se . Även ökenperioder är tidsbestämda. Det används också i om att bära frukt i "rätt tid". Det hebreiska ordet översätts med det grekiska ordet kairos som, till skillnad från chronos som beskriver mätbar tid, handlar om en speciell tid och ett avgörande tillfälle som förändrar situationen. Efter dessa tre rader som uttrycker förtröstan på Herren, följer nu tre rader med imperativ.] Rädda
(ryck bort) mig från mina fienders händer och de som förföljer
(jagar) mig.
17Låt ditt ansikte lysa över din tjänare
[],
rädda
(fräls) mig i
(genom) din trofasta nåd
(omsorgsfulla kärlek).
18Herre
(Jahve), låt mig inte skämmas
(bli förödmjukad), för jag ropar
[höjer min röst i bön] till dig;
låt
[istället] de gudlösa
(ogudaktiga, medvetet ondskefulla) skämmas
(bli förödmjukade),
låt dem bli tystade
(gå klagande, sörjande ner) i Sheol
(graven, underjorden – de dödas plats).
[Fiender har anklagat psalmisten och det kommer att bli skam och vanära i något läger. David ber att sanningen ska fram och de som falskt anklagar ska bli förödmjukade. På samma sätt verkar situationen kräva någons död. Fienderna anklagar David för något som skulle kunna leda till dödsstraff. Om deras anklagelser visar sig falska, blir de istället ansvariga, skyldiga och drabbas av det straffet.] 19Låt lögnaktiga läppar tystas,
de som talar arrogant
(fräckt, oförskämt) mot den rättfärdige,
med högmod och förakt.
20Hur stor
(överflödande) är inte din godhet,
som du hållit gömd
(lagrat; syftet med att dölja var för att skydda det) åt den som fruktar
(vördar, respekterar) dig,
som du ger
(verkar för att ge) till dem som tar sin tillflykt
(söker skydd) i dig,
mitt framför människors
(Adams barns) ögon.
[I samband med bön talar Jesus om dolda rum med skatter, se .] 21Du beskyddar dem
[som vördar dig och tar sin tillflykt till dig, ] säkert i din närhet
(i ditt ansikte) från mänskliga sammansvärjningar
(intriger, konspirationer).
Du gömmer
(lagrar, syftet med att dölja är för att skydda) dem i din hydda
(hebr. sukka) från stridande
(anklagande) tungor
(elakt tal).
[Hebreiska ordet för "hydda" är sukka. som också har betydelsen "att vara sammanflätad" och blir en kontrast till mänskliga onda sammansvärjningar. Den som vördar Gud blir skyddad i hans värn (). Ordet för också tankarna till lövhyddohögtiden (Sukkot), se . Högtiden firas för att komma ihåg Guds beskydd under ökenvandringen. Än idag bygger man små bås som kallas Sukka där man studerar, äter och sover under högtidens sju dagar, se . , som handlar om Guds beskydd, får ännu en dimension när den kopplas ihop till just denna högtid. Guds beskydd finns både i Guds närhet och i hans hydda. Sukkan har ett lövtak, men det måste vara glest så man kan se stjärnhimlen. Det går att skåda upp mot Guds ansikte i himlen genom taket i Sukkan. Samtidigt är väggarna täta mot omgivningen och Gud blir en tillflykt "mitt framför människors ögon", se .
Psalmens titel "till den strålande ledaren" () och att Jesus citerar från Psalmen () indikerar att den har messianska undertoner. Johannes beskriver hur Jesus besöker Jerusalem under Sukkot, se . Det finns flera paralleller. Allteftersom de gröna löven vissnar under den sju dagar långa högtiden blir mer och mer av himmelen synlig genom taket. När Jesus besöker Jerusalem är han inte synlig de första dagarna, se , . På den sista dagen träder han dock fram och ropar med ljudlig stämma: "Om någon är törstig, låt honom komma till mig och dricka", se , och vid samma tillfälle även: "Jag är världens ljus", se . Jesus är Betlehemsstjärnan, se , och morgonstjärnan, se ; .] 22Välsignad
(lovad, värd att lovsjungas) är Herren
(Jahve),
för han har visat sin nåd
(omsorgsfulla kärlek) mot mig,
i en belägrad stad.
[Troligtvis en bild på en situation "som en belägrad stad", utan tillgång till förnödenheter och instängd utan frihet, se . Det finns även rent bokstavliga tillämpningar, Jeremia levde i en tid då Jerusalem var belägrat, se .] 23Jag sade i min ängslan
(irrationellt och hastigt):
"Jag är separerad
(avskuren) från dina ögon
(inte längre i din närhet, osynlig för dig)."
[] Ändå hörde du mina böners ljud
(mina ödmjuka förfrågningar om nåd),
när jag skrek ut till dig
(ropade efter din hjälp).
Uppmaning till alla
24Älska Herren
(Jahve), alla ni hans trogna
(fromma, lojala) följare!
Herren
(Jahve) bevarar de trogna,
men han lönar
(kompenserar) i fullt mått den högmodige
(arrogante).
[Även om betydelsen att Gud kommer straffa den högmodige är den exakta betydelsen svåröversatt. Lönar är hebreiska salem som har samma rot som ordet shalom. Det handlar om att Gud gör något fullständigt och helt. Sedan följer hebreiska al-jeter som kan betyda "fullt mått" eller "med en bågsträng" och då blir betydelsen "med exakthet", som en pil på en bågsträng skjuts iväg och träffar sitt mål. En annan möjlig betydelse är att det väntar en "belöning" i proportion till deras högmod.] 25Var starka och låt era hjärtan vara frimodiga,
alla ni som sätter ert hopp till
(väntar ivrigt på, fokuserar sin blick mot) Herren
(Jahve).
[Den avslutande versen liknar den i .]Psalm 32 – Bekännelse och frihet!
Psalmen beskriver tyngden av att bära på synd, men också lättnaden av att bekänna och få bli verkligt fri. Psalmen tar upp frågor som rör synd och lidande. Inom judendomen var välgång ett tecken på Guds välsignelse och sjukdom berodde på synd. Ibland finns det ett samband, men inte alltid. Där det finns till synes olika svar är det viktigt att läsa hela Bibeln och se att summan av Guds ord är sanning, se . Paulus redogör för sambandet i . När Jesus helar den lame mannen, som hissats ner genom taket, antyds också sambandet, se . Samtidigt säger Jesus att det inte fanns någon koppling mellan den blindfödde mannens sjukdom och hans eller hans föräldrars synd, se . Job drabbas av sjukdom och Gud säger att han var en god och hederlig man, se . I Hebreerbrevet nämns hur kvinnor och män, just på grund av sin tro, fått lida och dö, se . I Psaltaren finns också exempel där oskyldiga människor får lida, medan andra psalmer som denna, antyder att det kan finnas ett samband mellan personlig synd och sjukdom. Bibeln målar inte en svartvit bild, ibland kan sjukdom bero på personlig synd, vid andra tillfällen inte.
Bakgrund: Ingen bakgrund ges, men den skulle kunna höra ihop med Psalm 51, som uttryckligen beskriver Davids synd med Batseba, se . David hade begått äktenskapsbrott och sedan mord för att dölja sin första synd, se . Under ett års tid hade David burit på denna hemlighet. Psalm 51 är hans bön om förlåtelse och Psalm 32 skulle kunna varit skriven efter detta, för att visa på Guds stora nåd och Davids lärdomar från denna händelse.
Citeras: , citeras av Paulus i .
Författare: David
Struktur:
1. Förlåtelsens välsignelse,
2. Tyngden av obekänd synd,
3. Inbjudan att söka och glädja sig i Herren,
4. Var inte tyst,
5. Avslutande uppmaning – var glada,
1Av David, en sång med visdom
(hebr. maskil).
[Hebr. maskil är en musikalisk eller litterär term, kan även betyda "en välskriven sång". Följande tretton psalmer har detta ord i sin titel, se ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; . Ordet återfinns även i .] Rikt välsignad
(salig, mycket lycklig) är den
vars överträdelser
(medveten rebelliskhet mot Gud) har förlåtits
(lyfts av, burits bort),
vars synd
(oförmåga att nå upp till Guds standard) är utplånad
(övertäckt).
2Rikt välsignad
(salig, mycket lycklig) är den människa
som Herren inte tillräknar skuld
(inre ondska, onda tankar) [skulden är helt avskriven och raderad],
som inte har falskhet
(svek) i sin ande.
3När jag var tyst
[och vägrade att bekänna min rebelliskhet, inre skuld, synd och mina onda tankar] förtorkade mina ben när jag jämrade mig
(som ett lejons rytande) hela dagen lång.
4För dag och natt
vilade din hand tung över mig;
min kraft försvann
som
[en planta som tynar bort] under sommarens torka
(perioder av extrem hetta).
[Det räcker med några timmar i den heta ökensolen för att kroppen ska bli uttorkad. Bilden som målas upp är hur både den inre och yttre människan dräneras på liv. Den obekända synden påverkar David både fysiskt och psykiskt.]Sela.
[Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] 5Då bekände jag
(lät jag dig veta – bli intimt förtrogen med) min synd
jag dolde inte
[längre] min missgärning
(skuld).
Jag sade: "Jag vill erkänna
(med öppna händer lyfta upp) mina överträdelser
(mina rebelliska handlingar) inför Herren,"
och då
(på en gång) förlät du mig min syndaskuld.
Sela.
[Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] 6Därför ska alla
(varenda en av) dina trogna
(fromma, lojala) följare vädja
(be) till dig,
i en tid av sökande
(medan du går att finna).
[Den sista delen är inte helt tydlig i hebreiskan och går att tolka olika beroende på vem som är subjektet. Det kan vara Herren som söker den trogne, eller den trogne som söker Herren. Det kan vara i en tid då Herren söker, eller när han går att finna, se . Ytterligare ett alternativ är att se det som att det är en tid då vi söker och rannsakar oss själva. En del sätter ihop ordet söka (hebr. metso) med nästföljande hebreiska ord raq, översatt till "ja". Gör man det bildas det snarlika ordet matsoq, som kan översättas till "nödens tid". Betydelsen blir då att de trogna ska vädja till Gud "i nödens tid". I alla dessa betydelser så är det en uppmaning att be och söka Herren. För ordet vädja se även ; .]
Ja, även om stora floder
[bild på stora faror ; även dom över synd] kommer,
ska de inte nå dem.
[De som ber och tar sin tillflykt till dig.] 7Du är mitt skydd
(gömställe),
du bevarar mig från nöd,
med glädjejubel över befrielsen omger du mig!
Sela.
[Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] [Följande två verser kan tolkas som Herrens ord till psalmisten. Det kan också vara Davids uppmaning individuellt till var och en som hör eller läser psalmen. David har lärt sig vad bekännelse och förlåtelse innebär och vill nu föra den lärdomen vidare.] 8Jag vill
[varsamt och medvetet] vägleda dig
(lära/instruera dig; ge dig insikt) och undervisa dig
om den väg du vandrar
(peka ut din väg – den som du ska gå);
jag vill ge dig råd – med mitt
[vakande] öga över dig.
9Var inte som en häst eller mula
utan insikt,
som måste prydas med töm och betsel för att kontrolleras
om den ska komma till dig
(ordagrant: annars kommer den inte nära dig).
[Frasen "som måste prydas med" består av det hebreiska substantivet adiy, som förutom "huvudlag" och "mun" också har betydelsen "smycke". Troligtvis är innebörden – i en nästan ironisk ton – att hästens "utsmyckning" är töm och betsel. Detta substantiv är snarlikt ordet för galopp, och kan då även påminna om att djurets rörelse och temperament måste kontrolleras.] 10Många är sorgerna
(smärtorna; alla de själsliga bedrövelserna) som drabbar de gudlösa
(ogudaktiga, ondskefulla),
men den som förtröstar på Herren
(Jahve) omsluts
(ska bli omgiven) av nåd
(omsorgsfull kärlek; trofasthet).
11Var glada i Herren
(Jahve),
jubla
(ordagrant: "cirkla runt"; dvs. dansa i glädje och fröjd), ni rättfärdiga,
gläd er med sång
(höj gälla triumferande jubelrop), alla ni rättsinniga
(som har ärliga, uppriktiga hjärtan)!
[Psalmen ramas in av glädje, jämför med . Bekännelse och förlåtelse lyfter en människa och ger sann glädje!]Psalm 33 – Prisa Gud
Föregående psalm avslutas med en uppmaning att vara glad och prisa Gud, och denna psalm tar vid och utvidgar denna uppmaning. Det finns även kopplingar i ordval som binder samman denna psalm med föregående och nästföljande. Ordet välsignad (hebr. ashre) finns centralt i psalmen i . Ordet återfinns även i och .
Författare: Troligtvis David. Den grekiska översättningen av den hebreiska texten Septuaginta har tillägget "av David". I ett av Qumran-dokumenten finns också titeln "Av David, en sång" med. Även placeringen mellan Psalm 34 och 32, som båda är skrivna av David, kan ge en ledtråd till varför just Psalm 33 saknar titel. Psalmen har en nära koppling till Psalm 32 och det kan ha varit så att man sjöng psalm 33 direkt efter 32 utan något avbrott.
Struktur:
1. Inledande inbjudan att prisa Gud,
2. Skäl att prisa Gud,
3. Avslutande uppmaning,
Inledning – Prisa Gud
1Jubla
(höj gälla triumferande jubelrop) i Herren
(Jahve), alla ni rättfärdiga;
lovsång är passande
(det enda lämpliga) för de uppriktiga
(de ärliga) [som vandrar rakt fram på Guds väg].
2Tacka
[med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren
(Jahve) med Kinnor-harpa
(kithara – hebr. kinnor),
prisa
(spela till) honom med tiosträngad Nevel-lyra
(hebr. nevel).
[Kinnor-harpan var ett bärbart instrument (). Galileiska sjön heter på hebreiska jam Kinneret (Harpsjön), just för att formen på sjön liknar en harpa. Kinnor-harpan användes för att spela ljusare toner och hade sju eller tio strängar. Nevel-lyran var större och hade (enligt den judiske historikern Josefus) vanligtvis 12 strängar med djupare toner. Här nämns en snarlik version som hade 10 strängar. Det hebreiska ordet nevel betyder skinn och kan antyda att resonanslådan var av läder och liknande en banjo. En annan tolkning är att instrumentets form liknade en skinnsäck, se . Se även ; .] 3Sjung en ny
(fräsch, förnyad) sång till honom,
spela skickligt
[knäpp helhjärtat på strängarna] med glädje
[skapa musik, spela högt, ropa ut i segerjubel]!
[Uttrycket "en ny sång" behöver inte betyda att sången är nyskriven, det kan också betyda att en gammal sång sjungs med en ny hängivenhet och förståelse av ordens innebörd. Nästa vers börjar med "för" och ger flera anledningar till att prisa Gud. Gud är sanning, han är trofast, visar nåd och han är alltings Skapare! I GT används frasen "en ny sång" sju gånger, se ; ; ; ; ; ; , och två gånger i NT, se ; .]Skäl att prisa Gud
4För Herrens
(Jahves) ord är rätt
(sant, rättfärdigt; leder rakt fram),
och han är trofast i allt han gör
(ordagrant: allt hans verk – i stadighet).
[Detta är första av 22 förekomster av stadig/trofast (hebr. ) i Psaltaren – totalt används ordet 49 ggr i GT.] 5Han älskar rättfärdighet och rätt
[han finner glädje i att döma rättvist],
jorden är full av Herrens
(Jahves) nåd
(omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed).
[Nåden fyller hela jorden.] 6Genom Herrens
(Jahves) ord blev himlarna till,
och genom hans muns ande
(utandning, andetag) hela dess här
[skapades alla stjärnorna i skyn].
7Han samlar havets vatten som i en hög
(på en plats som en vall, damm eller i en vinlägel),
han lägger oceanerna
(djupen) i
[deras] förvaringsrum.
[] 8Må hela jorden frukta
(vörda) Herren
(Jahve),
må alla som bor i världen förundras av
(respektera, hedra; bäva för) honom.
9För han talade och det blev till,
han befallde och det stod där.
[I skapelsen talade Gud och det blev till, se , , , , , , , . I föregående vers nämns jorden och världen som står i feminin form. Här används maskulin form för "det" två gånger. Referensen är dock ändå till "allt" skapat som finns i världen. Ljus, mellanrum, vatten osv. som skapas i Första Mosebok har i hebreiskan maskulint genus.] 10Herren
(Jahve) upphäver
(annullerar) hednafolkens beslut
(rådslag; gör hedningarnas planer om intet),
han sätter stopp för
(håller tillbaka; hindrar) folkens planer
(tankar).
11Herrens
(Jahves) beslut
(planer, rådslut) står fast för evigt,
hans hjärtas planer
(tankar) från släkte till släkte.
12Rikt välsignat
(saligt; mycket lyckligt) är det folk
(den nation) vars Gud
(Elohim) är Herren
(Jahve),
det folk som han har utvalt till sin egendom
(sin arvedel) [].
[ är psalmens centrum.] 13Från himlarna blickar Herren
(Jahve) ned,
han ser alla människors barn
(Adams söner).
14Från sin boning
[där han sitter på sin tron] betraktar han
alla som bor på jorden.
15Han som
[precis som en krukmakare] formar
[vart och ett av] deras hjärtan till en gedigen enhet;
han som förstår
(ser, uppfattar) alla deras verk
[intellektuellt kan urskilja allt de gör].
[Versen inleds ordagrant: "Han som formar enhetligt/tillsammans deras hjärta". Hjärtat syftar på den mänskliga naturen såsom intellekt, känslor och vilja. I hebreiskan är adverbet placerat efter verbet för att forma, vilket gör att betydelsen inte är att han formar "alla mänskliga hjärtan" utan snarare att "varje individuellt hjärta" är format till en harmonisk enhet. Versens fortsättning har samma tema som , nämligen: Den som skapat människans öra och öga, skulle han inte höra och se allt vad människorna gör?] 16Ingen kung räddas av
[kan få seger genom] en stor armé,
en hjälte
(mäktig krigare) kan inte befrias
(rädda sig själv) genom stor styrka.
17En falsk trygghet är stridshästen
[den eller någon annan världslig kraft garanterar inte seger],
trots att den har stor
[fysisk] styrka kan den inte heller rädda
[befria någon].
[Tre gånger används ordet "stor" (hebr. rov) i . Det beskriver ett numerärt stort antal, ofta något mäktigt och imponerande. Stridshästen var den största militära tillgången vid den här tiden. Ordagrant inleder hebreiskan: "en lögn är hästen för seger".] 18Se, Herrens
(Jahves) öga är vänt till dem
som fruktar
(vördar, respekterar) honom,
till dem som sätter sitt hopp till
(förtröstar, väntar på) hans nåd
(kärleksfulla omsorg; trofasthet),
19för att rädda
(rycka bort) dem från döden,
och hålla dem vid liv
(upprätthålla/bevara dem) under
[tider av] hungersnöd.
Avslutande uppmaning
20Hela vår varelse
(vår själ) väntar på
[dröjer sig ivrigt kvar och längtar efter] Herren
(Jahve);
han är vår hjälp
(hjälpare) och vår sköld
(beskyddare).
[Han kommer till vår undsättning!] 21För i honom gläder sig vårt hjärta,
för vi förtröstar
(vi har litat) på hans heliga namn.
22Låt din nåd
(omsorgsfulla kärlek), Herre
(Jahve), vara
[vila] över oss,
på samma sätt som vi
[tålmodigt] hoppas
(väntar, förtröstar) på dig.
Psalm 34 – Alef-Bet om en rätt gudsfruktan
Psalmen handlar om galenskap och kaos, men i slutändan har Gud full kontroll. Det centrala budskapet finns i och är att ha en sund och rätt gudsfruktan. Psalmen följer ett alfabetiskt mönster där varje rad utgår från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbol förklarar det varför ämnet i psalmen ibland skiftar tvärt.
Bakgrund:
På grund av fruktan för Saul flyr David till Gat. Han försöker vara anonym, men snart upptäcks hans verkliga identitet, och han grips, se Han blir rädd och låtsas vara galen och släpps fri. Väl fri begrundar David dessa händelser och förstår att han handlat utifrån människofruktan, snarare än gudsfruktan, se . Han ödmjukar sig under Gud och skriver Psalm 56. Kanske i samband med detta, eller senare, skrivs Psalm 34. Här prisar David Gud för hur han har befriat honom, trots hans fruktan och synd, och vill visa på hur en rätt och sund gudsfruktan gör att vi inte behöver vara rädda för något.
Citeras:
citeras i
citeras i
citeras delvis i
antyds i .
Författare: David
Struktur: Alfabetisk – en vers för varje bokstav. Följande psalmer och avsnitt har alfabetiska mönster, se ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; .
Psalmen följer nästan hela det hebreiska alfabetet. Den sjätte bokstaven Vav saknas som en egen vers med två rader och ett extra Pe läggs till sist, se och . Samma mönster finns även i den föregående akrostiska psalmen som också lägger till ett sista Pe, se . Inom judendomen finns många rabbinska förklaringar. Den första, mittersta och sista bokstaven, Alef-Lamed-Pe, formar det hebreiska verbet för "att lära". Ett signifikant ord på Pe är, Pidjom, som betyder återlösning, se .
1Av David, när han spelade vansinnig
(ordagrant: "förändrade sitt sinne") inför Abimelek
[troligtvis en titel på filisteiska kungar i Gazaområdet, se ; ], som drev bort honom
[David], och han kunde undkomma
(gå därifrån).
[Bakgrunden till denna psalm är att David har besegrat filistéernas Goliat, se . Kvinnorna i Israel sjöng: "Saul har slagit tusen, David tiotusen", se . Detta gjorde David populär vilket skapade avundsjuka hos Saul. Med tiden växte hatet och David flyr från honom. I fruktan för Saul sökte David skydd hos filistéernas kung i Gat, Goliats hemstad. Väl där börjar ryktet sprida sig om vem han är och han drabbas av fruktan. David spelar galen och släpps fri, se . I Samuelsboken är den filisteiska kungens namn Akish, , men här i psalmen kallas han Abimelek. Den sista delen av namnet är "melek", vilket betyder kung på hebreiska. Abimelek är troligtvis en generell titel på filisteiska kungar i Gazaområdet, på samma sätt som Roms kejsare eller Egyptens farao. Namnet Abimelek gör även att tankarna går till två händelser ungefär tusen år tidigare i samma område, se ; . Abraham och Isak försökte också förleda en kung som hette Abimelek. Att samma namn används gör att deras berättelser också finns med som en bakgrund. Den som läser eller hör psalmen uppmuntras att tänka sig in i hur Abraham, Isak och David har konfronterat sin fruktan. Nyckeln till befrielse är att frukta Gud mer än människor, att lyda Gud mer än människor, se .]א – Alef
2Jag vill lova (prisa, upphöja, lovsjunga) Herren
(Jahve) alltid,
hans lov ska ständigt vara i min mun.
[Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. Det hebreiska ordet, som motsvarar svenska frasen "Jag vill lova", börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet vi kan göra är att lovsjunga och ära Gud.]ב – Bet
3I Herren
(Jahve) ska hela min varelse
(min själ, allt vad jag är, hebr. ) berömma sig,
låt den ödmjuke höra och glädja sig.
[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet "I" börjar med denna bokstav vilket förstärker att den troendes hemvist och boning är i Herren.]ג – Gimel
4Tillskriv storhet till (väx, förstora) Herren
(Jahve) med mig,
låt oss upphöja hans namn tillsammans!
[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Här är det orden "Tillskriv storhet till" som börjar med denna bokstav. Ordet används för att beskriva hur en människa växer fysiskt i längd, i auktoritet, om ljud som ökar i styrka, känslor som ökar i intensitet, osv. Ju mer vi lovar och prisar Herren tillsammans, desto mer ser vi hans storhet och rikedom.]ד – Dalet
5Jag frågade efter (sökte; tog min tillflykt till; närmade mig) Herren
(Jahve) och han räddade
(ryckte bort) mig från alla mina farhågor
(var sak som ingav mig skräck och fruktan).
[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Tecknet avbildar en dörr. Ordet för "Jag frågade efter" börjar med denna bokstav som representerar beslut och belyser vikten av att välja rätt väg. Gud vill att vi först av allt ska söka honom, så kommer han – som redan vet vad vi behöver – att ta hand om oss på alla sätt. Vi uppmanas att inte ta ut bekymmer i förskott, se . Herren välkomnar oss att ofta träda fram inför hans tron och be om vägledning – dörren står hela tiden öppen!]ה – He (och kanske ו – Vav)
6De som noggrant skådar mot honom strålar
[av glädje, se ],
och deras ansikten behöver inte rodna av vanära
(tappa fattningen på grund av skam eller förvirring).
[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. I denna vers är det ordet för "De som noggrant skådar" som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt det är att ha Guds perspektiv.
Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Andra delen i börjar på Vav med ordet "och" – bokstaven finns alltså i rätt ordning, men inte som en egen vers med två rader som alla andra bokstäver. Det ska noteras att i hälften av alla psalmens 22 verser börjar den andra raden med Vav, så det är inte en ovanlig kombination. Se även inledningen till psalmen för en utförligare diskussion.]ז – Zajin
7Denne stackare
(ödmjuke, betryckte) ropade
(höjde sin röst i bön) [David själv],
och Herren
(Jahve) hörde,
och frälste
(befriade) honom ur all hans nöd
(ångest, svårighet; allt trångmål).
[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Ordet för "Denne" börjar med denna bokstav visar oss på Guds ingripande när han hör sina barn kalla på honom.]ח – Chet
8Herrens ängel
(utsände budbärare) slår läger (vaktar) runt dem som fruktar
(vördar, respekterar) honom
[Herren],
och han befriar var och en av dem.
[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet "slår läger" som börjar med denna bokstav. Ordet används om en armé som slår läger. Användningen här belyser hur Gud beskyddar den som vänder sig till honom.]ט – Tet
9Smaka (pröva, undersök) [drick djupt från Guds källor] och se hur god Herren
(Jahve) är!
Välsignad
(salig, lycklig) är den man
(stridsman) [i sin bästa ålder] som förtröstar på
(sätter sitt hopp till; tar sin tillflykt till) honom.
[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I denna vers börjar det hebreiska ordet för "smaka" på Tet, och det förstärker uppmaningen att välja Gud som är god. Att "smaka" på Guds godhet talar om ett inre liv tillsammans med Herren. Versen citeras av Petrus i .
Den hebreiska texten har ki-tov JHVH (ordagrant: "för god Jahve"). Här finns inget ord för "är" med. Enligt det grekiska tänkesättet (som påverkat oss i väst) kan godhet existera oberoende av Gud. Godhet anses alltså inte som ett av Guds attribut. I den judiska världsbilden hör dessa två begrepp oskiljaktigt ihop. Det går inte att se godhet utan att se Gud. Att förneka Guds godhet är att förneka Gud själv. Det finns ingen godhet skild från Gud – Gud och godhet hör ihop.
Värt att notera är också att här används inte något av de vanliga hebreiska orden för människa, utan gever som beskriver en stridsman – en man i sina bästa år – full av egen styrka och kraft. Denna paradox visar på att verklig styrka inte finns i det yttre och synliga, utan handlar om att villigt böja sig inför Gud.]י – Jod
10Frukta (vörda, respektera) Herren
(Jahve), ni heliga
(Guds utvalda),
för de lider ingen brist de som
fruktar honom.
[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Denna vers både inleds och avslutas med ordet "Frukta" (hebr. jare), som börjar med denna bokstav. Här finns en koppling till Ordspråksbokens kända inledning där gudsfruktan är början till all kunskap, se ; .]כ – Kaf
11Unga lejon [som vanligtvis är starka och kan skaffa föda] kan lida nöd och hungra,
men de som frågar efter
(söker, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Herren
(Jahve) saknar inte något gott.
[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en handflata. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. I denna vers börjar ordet "Unga lejon" med denna bokstav. Det förstärker att det inte är fysisk styrka och egen kraft som är avgörande för vår försörjning, utan om vi söker Guds rike först, se ; .]ל – Lamed
12Kom, barn, lyssna på mig,
jag ska lära er vördnad för Herren
(Jahve).
[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet "Kom" med denna bokstav och förstärker att Herren bjuder in oss att komma till honom för att få undervisning. Att inbjudan är riktad till "barn" understryker att det handlar om ödmjukhet, se ; .]מ – Mem
13Vem är den människa, som älskar livet,
som önskar se många dagar och ha det gott?
[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I denna vers börjar ordet "Vem" på denna bokstav. Det förstärker frågan om det finns någon bland alla människor som vill leva ett liv till fullo? Föregående vers talade om att vörda Herren. Denna vers visar att sann gudsfruktan inte begränsar, istället är det vägen för verklig glädje.]נ – Nun
14Vakta din tunga från ondska,
dina läppar från att tala falskhet
(förtal, svek).
[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – Nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro, och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. I denna vers börjar ordet "Vakta" med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt vårt tal är. Jakob uppmanar att vara snar att lyssna och sen att tala, se . Tungan är en liten eld som kan sätta en stor skog i brand, se .]ס – Samech
15Vänd dig bort från det som är ont och gör
[istället] gott,
sök frid – sträva efter den
(jaga den).
[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "Vänd" som börjar på den bokstaven. Nyckeln till frid är att aktivt vända sig bort från ondska, och även aktivt sträva efter det som är gott. Det ger en stabil frid.]ע – Ajin
16Herrens
(Jahves) ögon är vända till de rättfärdiga,
och hans öron till deras ångestfyllda rop
(i djup vånda).
[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "ögon" som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur Gud ser de rättfärdiga. Att både "ser" och "hör" används parallellt förstärker att Gud är närvarande och aktivt involverad.]פ – Pe
17Herrens
(Jahves) ansikte är emot
[i vrede för att döma, se ] dem som gör det onda,
för att utplåna deras minne från jorden.
[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "ansikte" som börjar med denna bokstav, och förstärker hur Gud vänder sig mot de onda.]צ – Tsade
18De
[rättfärdiga, ] ropar och Herren
(Jahve) hör,
och räddar dem
(rycker bort; för dem ut) ur all deras nöd
(alla deras trångmål och svårigheter).
[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet för ropar (hebr. tsaaq) börjar med denna bokstav och förstärker de rättfärdigas rop på Gud.]ק – Qof
19Herren
(Jahve) är
nära dem som har ett förkrossat
(brustet) hjärta,
han frälser
(befriar) dem som har en bedrövad
[fullständigt krossad och söndersmulad] ande.
[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. Ordet för "nära" börjar på denna bokstav, vilket betonar att Herren är nära den som har ett förkrossat hjärta. Det hebreiska ordet för "förkrossat" kommer från verbet (att brista/bryta sönder). Verbformen piel intensifierar och beskriver något som är krossat och slaget i bitar. I nästa strof används daka som i beskrivs som "stoft". Två väldigt grafiska framställningar av några som är helt beroende av Gud ; ; .]ר – Resh
20Många är de svårigheter
(problem, elakheter, bedrövelser) den rättfärdige får möta,
men Herren
(Jahve) räddar
(befriar; rycker bort) honom ur dem alla.
[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Det hebreiska ordet för "många" börjar på Resh vilket förstärker insikten om att den rättfärdige måste gå igenom mycket lidande, men att Herren också ser allt och kommer med sin fullständiga frälsning, se ; , ; ; .]ש – Shin
21Han
beskyddar alla hans ben,
inte ett enda av dem ska krossas.
[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. Ordet "beskyddar" börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att beskydda så att inte något av hans ben "krossas".]ת – Tav
22Ondska
dödar den ondskefulle
(gudlöse, ogudaktige),
och de som hatar den rättfärdige ska dömas skyldiga.
[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "dödar" börjar med denna bokstav och förstärker att de gudlösa själva kommer drabbas av ondska. Det i kontrast till den rättfärdige som överlever och tar sig segrande igenom en mängd problem, se . En dag kommer också rättvisa att skipas.]פ – Pe (extra)
23Herren
(Jahve) återlöser (befriar, gång på gång) sina tjänares liv,
ingen som tar sin tillflykt till honom ska stå där med skuld.
[En extra bokstav läggs till på slutet. Det är den sjuttonde konsonanten "Pe" och den används redan i där de onda beskrevs. Det kopplar ihop dessa verser och att Gud en dag kommer att döma all ondska. Verbformen på ordet "återlöser", som börjar på denna bokstav, förstärker också att detta handlande är karaktäristiskt för Gud.]Psalm 35 – Låt inte fienden glädja sig över mig
Psalmen är en bön om att Gud ska gripa in och skipa rättvisa. Språket är ett av de mest emotionella av alla psalmer. Ibland har kristenheten haft svårt att hantera dessa texter. Det är dock bra att komma ihåg att Jesus själv citerade från denna psalm och hade inte något problem med den.
Författare: David
Citeras: citeras av Jesus i
Struktur:
Psalmen har tre delar som alla avslutas med lovprisning, se , och :
Del 1,
Del 2,
Del 3,
1Av David.
Del 1
Herre
(Jahve), kämpa mot
(anklaga) dem som kämpar mot
(anklagar) mig,
strid mot
(attackera) dem som strider mot
(attackerar) mig.
2Tag upp din mindre
[runda] sköld och din stora
[rektangulära] stridssköld,
res dig upp till min hjälp;
3dra svärd och spjut,
för att möta
(spärra vägen) dem som förföljer
(jagar) mig.
Låt mig få höra dig säga
(säg till min själ):
"Jag är din frälsning
(räddning)."
[Gud liknas vid en stridsman. består av fyra rader som blir kortare och kortare, ett sätt att visa på hur brådskande situationen är. I nästa fyra rader, , ökar längden och fokus skiftar från behovet av hjälp till motståndarnas öde.] 4Låt de som är ute efter mitt liv,
bli förödmjukade och vanärade!
Låt dem som vill mig ont,
vända om förnedrade.
5Låt dem bli som agnar för vinden,
när Herrens
(Jahves) ängel
(utsände budbärare) driver bort dem.
6Låt deras väg
[när de flyr] bli mörk och hal,
när Herrens
(Jahves) ängel förföljer
(jagar) dem.
[David önskar att rollerna vore ombytta, istället för att förfölja ska förföljarna bli förföljda, se . Flykten sker på natten genom smala bergsstigar med stenar som lätt rullar, och blir hala. Bilden av agnar för vinden var välbekant, mer skrämmande för dem som med egna ögon såg denna process varje år under skörden. Herrens ängel nämns bara här i och . Det är en Guds representant, se ; . Det kan vara Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens ängel innan han tar mänsklig gestalt.] 7Utan orsak har de dolt
(gömt) en nät-grop
(fallgrop täckt med ett nät) för mig,
utan orsak har de grävt
[en grop, snara, grav] för mitt liv
[].
[Att frasen "utan orsak" upprepas förstärker att David är oskyldig, ordet återkommer även i .] 8Låt katastrofen komma över honom
[som förföljer mig] plötsligt
(utan att han vet om det),
låt det nät han själv gömt fånga honom,
låt honom själv falla i den katastrofen
(förintelsen).
[Hebreiska ordet shoah beskriver en katastrof och förintelse. I modern hebreiska används ordet för "förintelsen" under andra världskriget, då nazisterna försökte utrota judarna.] 9Men jag
(hela min inre varelse) ska jubla
(dansa, fröjda sig) i Herren
(Jahve),
glädja mig i hans frälsning
(räddning).
[Det hebreiska ordet för jubla innebär att "cirkla runt", dvs. att dansa i glädje och fröjd.] 10Alla mina ben ska säga:
"Herre
(Jahve), vem är som du?
Du som räddar
(rycker bort) den svage från den som är starkare än honom,
ja, den svage och fattige från den som plundrar honom."
[Dessa två verser avslutar den första sektionen. Referensen till ben i kompletterar hebreiska , översatt "hela min varelse" i . Båda orden används om hela personen, men nefesh betonar mer den inre människan och benen, själva kroppen. Notera också att det inte är en skadeglädje över motståndarnas fall, glädjen är i Guds frälsning.]Del 2
11Laglösa
(falska, våldsamma – hebr. chamas) vittnen träder fram,
de frågar mig om saker jag inte vet.
12De lönar gott med ont
[Saul erkände att han behandlat David så, se ],
hela min inre varelse är övergiven
(barnlös, i förtvivlan som en som förlorat sitt barn).
13När de var sjuka,
klädde jag mig i sorgdräkt
(säckklädnad) [],
visade min sorg genom att fasta,
men min bön återvände till mitt knä
(besvarades inte).
14Jag agerade som om sorgen gällde min vän eller bror,
jag böjde mig
(bedrövad, nedtyngd, se ) i sorg
(nattsvart mörker) som en moder
[i djup sorg över ett barn som hon förlorat, se ].
15Men när jag stapplade, gladde de sig och samlades,
de samlade
(gaddade ihop) sig mot mig,
angripare som jag inte kände,
de rev mig
[som vilddjur som attackerar], utan uppehåll.
16Som gudsfientliga gycklare vid fester,
gnisslar de tänder
[ett tecken på outtalad fiendskap och hat] mot mig.
[] 17Herre
(Adonaj), hur länge ska det dröja innan du ser
[och agerar]?
Rädda
(ta tillbaka) mig från deras förgörelse,
mitt liv från de unga lejonen
[som vill slita mig i stycken].
18Jag ska tacka
[med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig i den stora församlingen
[templet],
bland många
(ett stort mäktigt) folk ska jag prisa dig.
[, ]Del 3
19De ska inte glädja sig över mig, de som attackerar mig på falska grunder,
de som är mot mig utan skäl, och blinkar med ögonen.
[Har hemliga planer och signaler eller använder magi, se ; ] 20De talar inte frid
(vänligt, fred, andras välgång – hebr. shalom),
utan mot de som bor stilla i landet,
planerar de lögnaktiga ord.
21De spärrar upp sina
[fula] gap mot mig,
och säger: "Haha, haha
(hebr. heach heach – ett uttryck för skadeglädje), våra ögon har sett det."
[De har sett psalmisten lida, och troligtvis även ser för sina ögon hur deras planer att fälla honom kommer att lyckas och tar ut segern i förskott. Det är en ordlek mellan denna och nästa vers. Fiendens ögon har sett, men Guds ögon har också sett i .]
22Du har sett allt
[deras planer, allt hyckleri], Herre
(Jahve) – var inte tyst;
min Herre
(Adonaj), var inte långt borta från mig!
23Vakna, stå upp till mitt försvar,
min Gud
(Elohim) och Herre
(Adonaj), för min talan.
24Döm mig enligt din rättfärdighet, Herre
(Jahve) min Gud
(Elohim),
låt inte dem
[mina fiender] glädja sig över mig.
25Låt dem inte tänka
(säga i sina hjärtan):
"Haha
(hebr. heach), vi fick som vi ville!"
De får inte säga: "Vi har slukat honom!"
26Låt alla dem som gläder sig över min olycka,
bli förödmjukade och vanärade.
De som förhäver sig över mig,
måste bli klädda med skam och förödmjukelse.
27Låt alla jubla
(höja gälla triumferande jubelrop) och glädja sig,
alla de som vill se mig upprättad
(bryr sig om min rätt, uppskattar min rättfärdighet).
De ska alltid säga: "Herren
(Jahve) är stor,
han som vill se
(unnar) sin tjänare i frid
(välgång, allt gott – hebr. shalom)!"
28Då ska min tunga berätta om
(förkunna; begrunda – hebr. hagah) din rättfärdighet
och prisa dig hela dagen lång!
Psalm 36 – Din trofasta kärlek når till himlen
Psalmen är en bön. Den börjar med en inblick i hur den ogudaktige tänker.
Författare: David
Struktur: Psalmen har tre delar:
1. Den ogudaktige,
2. Lovprisning över Guds nåd,
3. Bön,
1Till
(för) ledaren.
[Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se och inledningen till Psaltaren.] Av Herrens
(Jahves) tjänare David.
[Bara denna och Psalm 18 har denna inledning med "Herrens tjänare", se .] 2Synden
[upproret mot Gud personifierad] förkunnar
(säger, proklamerar) till den gudlöse
(ogudaktige, ondskefulle) djupt i hans hjärta,
det finns ingen gudsfruktan
(respekt och vördnad för Elohim) i hans ögon,
3för den smickrar honom själv i hans egna ögon,
så att han inte ser sin egen synd och hatar den.
(Han förleder sig själv, utjämnar, slätar över, är hal, tror inte att Gud kommer hålla honom ansvarig.) [Den hebreiska texten beskriver ondskan personifierad som talar mot Gud. Det första som tas upp är gudsfruktan. Bibeln är tydlig med att en hälsosam gudsfruktan är det första steget till vishet, se . I Paulus genomgång av synden i brevet till Rom är just brist på gudsfruktan klimax i hans porträtt av synden, se . Både första och andra versen är svåröversatta. Vissa manuskript har "hans hjärta" andra "mitt hjärta". Troligtvis beskriver David den ogudaktige i tredje person, men han skulle också kunna inkludera sig själv och sitt eget hjärta. Det mänskliga hjärtat är opålitligt, se ; .] 4Orden i hans mun är onda och svekfulla;
han har slutat vara vis
(insiktsfull) och göra gott.
5Han planerar ondska på sin bädd
[privat, dolt],
han träder in på den väg
(livsstil) som inte är god,
han tar inte avstånd från ondska.
[Han planerar under natten för att kunna utföra sina onda planer på dagen, se .] 6Herre
(Jahve) –
Din nåd
(kärleksfulla omsorg; trofasthet) finns i himmelen,
Din trofasthet
(sanning) sträcker sig till molnen
(skyarna).
[Herrens nåd och trofasthet är obegränsad.] 7Din rättfärdighet
(trofasthet) är som de högsta bergen
(Guds majestätiska berg).
Dina domar
är som det djupaste hav
[outgrundligt].
Du beskyddar
(bevarar, hjälper) både människa och djur
(mänskligheten och djurriket),
Herre
(Jahve).
[ ramas in av Herrens namn. De två ytterligheterna som beskrivs, "himlen och molnen" och "högsta berg och djupaste hav", visar på omfattningen av Herrens trofasthet. Det finns ingen gräns på hans kärlek, se ; . Ordvalet i , att sträcka ut din trofasta kärlek, binder fint samman denna del med psalmens avslutande bön!] 8Hur dyrbar är inte din nåd
(kärleksfulla omsorg; trofasthet), o Gud!
Mänskligheten
(Adams barn) tar sin tillflykt under dina vingars skugga.
9De är mättade med mat från ditt hus,
du låter dem dricka från din flod av ljuvlighet
(dina delikatesser, ditt överflöd och din glädje).
[Ordagrant: "från floden Eden", dvs. samma namn som paradiset där allt var perfekt.] 10För hos dig är livets källa
(livets ursprung, källflöde),
i ditt ljus ser vi ljus.
11Fortsätt med
(sträck ut till sin fulla längd) din nåd
(kärleksfulla omsorg; trofasthet) till dem som känner dig,
din rättfärdighet till de rättsinniga
(som har ärliga, uppriktiga hjärtan)!
12Låt inte de högmodigas fot trycka ner mig,
eller de gudlösas
(ogudaktigas, ondskefullas) hand tvinga bort mig.
13Där
[titta, där] ligger de slagna, de som gör ondska,
de är omkullkastade
(nedkastade) och de kommer inte att resa sig.
[Meningen inleds med ett adverb "där" (hebr. sham) som ger en dramatisk effekt: Titta där ligger de! Verbformen i meningen ändras också och antyder att de ondas fall har skett mitt framför ögonen på bedjaren. Men hur har det skett? Svaret finns i verbet "omkullkastade" (hebr. dohu) i den andra delen av . Verbformen är passiv, vilket indikerar att det är någon som har orsakat deras fall. Gud har gripit in. Det blir helt tydligt i den sista delen av meningen som bekräftar att de inte kommer att resa sig igen och fallet är slutgiltigt!]Psalm 37 – Alef-Bet om den rätta vägen
Psalmen försäkrar att även om de ogudaktiga kan verka lyckas för tillfället så kommer de inte att bestå. Det finns risk att snegla på deras skenbara framgång, bli arg och kanske även frestas att överge den rätta vägen och följa deras exempel. Flera gånger uppmanar psalmen oss att inte bära på en sådan ilska, se , och . Den orättfärdige kommer inte finnas kvar, se , , , , . Ett återkommande uttryck är att den rättfärdige ska "ärva landet", se , , , , . Tredje gången denna fras används är i , det är i mitten och centralt i psalmen. faller under den tolfte hebreiska bokstaven Lamed, som inleder psalmens andra halva.
Psalmen har ett alfabetiskt mönster där varje rad utgår från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig.
Citeras: citeras av Jesus i .
Författare: David, troligtvis på ålderns höst, se .
Struktur: Alfabetisk – två verser för varje bokstav. Följande psalmer och avsnitt har alfabetiska mönster, se ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; . Psalmen är också en kiasm i flera nivåer. Centralt i upprepas tre punkter:
A Upprörs inte av ogärningsmän – förtrösta på Herren,
B Den gudlöse konspirerar mot den rättfärdige,
C1 De ogudaktiga lånar utan att ge igen,
C2 De rättfärdiga ska ärva jorden,
C3 Herren gläder sig över och leder den rättfärdiges steg,
C1 De rättfärdiga lånar ut,
C2 De rättfärdiga ska inta landet,
C3 Den rättfärdiges steg vacklar inte,
B´ Den gudlöse håller utkik på den rättfärdige,
A´ Vänta på Herren – de orättfärdiga kommer att förgöras,
1Av David.
א – Alef
Upptänds
inte av vrede
(reta inte upp dig) över de onda
[när de verkar ha framgång],
avundas
inte dem som gör orätt
[som begår orättfärdiga handlingar].
2För de ska snabbt torka ihop
(falla ner, klippas av) som gräs,
och vissna som nysått gräs
[som snabbt växer upp men inte har någon rot].
[Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I dessa verser är det ordet "inte" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet är att inte uppröras över onda människor. Den hebreiska formen på "upptänds" är hitpael vilket antyder att handlingen av verbet riktas inåt på personen. Det ger en nyans av en ilska som inte får utlopp. Av de närmare hundra gånger verbet används är det bara fyra som har denna verbform. Tre av dem är i denna psalm, se , , ; .]ב – Bet
[Istället för att vara fylld av negativa känslor över de ogudaktigas kortvariga framgång:] 3 Förtrösta på
(lita på; luta dig emot) Herren
(Jahve) och gör det goda;
bo
(bosätt dig; var kvar) i landet
och föd
[följ efter – vaka som en herde över; livnär dig på] trofasthet
(sanning, integritet).
4Och ha din lust
(njut och känn välbehag; var ömsint, mild och mjuk) i Herren
(Jahve) –
då ska han ge dig vad ditt hjärta begär
[han ska besvara ditt hjärtas önskningar].
[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett tält eller ett hus. Bokstaven symboliserar den plats man bor på, eller dem som är i huset – familjen. Ordet för att förtrösta börjar med Bet och förstärker uppmaningen att sätta sin tilltro till Herren, han som låter den trofaste bo i landet, se även . Det ovanliga hebreiska ordet anag – att ha sin lust, njuta och uppleva välbehag, återfinns även i , där det tematiskt knyter an till .]ג – Gimel
5Överlämna (anförtro, rulla över) din väg
(din framtid) till Herren,
förtrösta på
(lita på, luta dig emot) honom och han ska agera
[i ditt ställe].
6Och han ska låta din rättfärdighet
(ditt försvar) komma fram som ljuset
[efter nattens mörker],
och din rätt som middagssolen
[då den lyser som starkast, lika öppet och tydligt kommer din rätt fram].
[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Kamelen vandrar långa sträckor utan vatten genom torra landskap och når fram till målet. Här är det ordet "Överlämna" som börjar med denna bokstav vilket förstärker att Herren strider för den som överlämnar sitt liv i hans hand, se ; ; .]ד – Dalet
7Var stilla inför
(vila i) Herren,
vänta tålmodigt på honom.
Bli inte upprörd
(irritera dig inte, låt dig inte upptändas av vrede) över den som har
[skenbar] framgång,
en människa som utför
(verkar lyckas med) onda planer.
[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "Var stilla" börjar med denna bokstav och förstärker hur viktigt det är att inte rusa i väg för kortsiktiga vinster, utan vila i Gud i alla beslut vi tar. Här finns också en koppling till att inte uppröra sig över de ondas kortvariga framgång.]ה – He
8Släpp vreden, överge
(lämna) ilskan,
reta inte upp dig
(låt dig inte upptändas av vrede), det leder till ondska
[då blir du själv ond].
9För de onda ska bli utplånade,
men de som sätter sitt hopp till
(väntar på) Herren
(Jahve) de ska inta
(ärva) landet.
[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet "Släpp" som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt det är att ha Guds perspektiv, att inte ta rätten i egna händer och hämnas, se ; . En dag kommer varje människa att stå inför Gud på domens dag, se ; ; .]ו – Vav
10Och ännu en liten tid, och den gudlöse
(ogudaktige, ondskefulle) finns inte mer,
ja, fast du söker
(noggrant ser) efter på hans plats – så är han borta.
11Men de ödmjuka
(förtryckta) ska inta
(ärva, äga) landet,
och njuta
(ha sin lust, känna välbehag, bli tillfredsställda; vara ömsinta, milda och mjuka) i stor frid
(i ett överflöd av fred och välfärd).
[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden "Och", "Men" osv. börjar med "vav". Ordvalet förstärker sambandet till föregående stycke i , Gud kommer att gripa in, det kommer att ske ett skifte där de ödmjuka ska ärva landet. Något som Jesus försäkrar kommer att ske när han citerar från , se .
Att vara ödmjuk innebär inte att vara svag och menlös. Utifrån sammanhanget i denna psalm definieras en ödmjuk person som någon som kan släppa vreden och lita på att Gud kommer ge en rättvis dom, se och även . Inom judendomen definieras ödmjukhet utifrån det parallella uttrycket i "den som söker Gud". Att vara ödmjuk är att söka Herren. Mose var ödmjuk, se , och Jesus hade ett ödmjukt hjärta, se . Ordet ödmjuk används i när någon blir exploaterad och kränkt i rätten. En konsekvens av att de orättfärdiga regerar är att den ödmjuke då kommer att bli betryckt och kanske ses som "svag" eftersom han inte hämnas och ger igen med samma mynt. Detta är just temat här i Psalm 37. Att vara ödmjuk handlar om att kontrollera sina känslor, inte ta rätten i egna händer, inte vara arrogant och högmodig, göra ett medvetet val och böja sig inför Gud och söka honom.]ז – Zajin
12Den gudlöse
(ogudaktige, ondskefulle) konspirerar (gör upp onda planer) mot den rättfärdige,
och de gnisslar tänder
[ett tecken på outtalad fiendskap och hat] mot honom.
[] 13men Herren
(Jahve) [är inte förfärad, han] ler
[],
för han vet
(ser) att hans dag kommer.
[Hans dag kan syfta på Herrens dag eller den dag då den ondes planer och makt stoppas.][Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Ordet "konspirerar" börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att agera. Det finns även koppling till nästa grupp som visar på vad som kommer hända med de ogudaktiga. Både och börjar med ordet svärd, och beskriver hur det vänds och går in i deras eget hjärta. Det nästföljande stycket, , är också längre än normalt och har tre rader istället för två.]ח – Chet
14De gudlösa
(ogudaktiga, ondskefulla) drar
svärdet,
och spänner sin båge,
för att fälla den som är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig Gud],
för att slakta dem som går på rätta vägar (lever ett rättfärdigt liv).
15Deras
svärd ska tränga in i deras eget hjärta,
och deras bågar ska brytas sönder.
[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Ordet "svärd" börjar med denna bokstav och återfinns både i och . Stycket formar en kiasm där svärd och båge ramar in. De ogudaktigas mål är inte bara att fälla utan att helt förgöra den som vill följa Gud. Dock vänds deras vapen mot dem själva och de förgörs.]ט – Tet
16Bättre det lilla den rättfärdige har,
än de många gudlösas
(ogudaktigas, ondskefullas) överflöd
(tumult, oväsen, turbulens).
17För de gudlösas
(ogudaktigas, ondskefullas) makt
(kraft, ordagrant: "armar") ska smulas sönder,
men Herren
(Jahve) upprätthåller ständigt de rättfärdiga.
[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. Den här versen börjar med ordet "Bättre" och förstärker hur det är bättre att böja sig inför Herren och lita på honom. Ordet för armar används också bildligt om kraft och makt, verbformen förstärker ironin att de trolösa inte kan bära allt sitt överflöd i sina armar. Detta speciella ord för "överflöd" har flera betydelser. Huvudbetydelsen är tumult, oväsen och larm. Det används om ljudet av en stor armé och beskriver i detta sammanhang ett kaosartat överflöd, . Slutsatsen är att om Herren bär dig, räcker det med lite. Däremot om Herren inte gör det, räcker inte ens ett överflöd av rikedom.]י – Jod
18Herren (Jahve) känner (vet) de uppriktigas
dagar (han tar hand om de helhjärtade) [],
deras arv består för evigt.
19De ska inte komma på skam i svåra
(onda) tider,
i tider av hunger ska de bli mättade
[].
[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. börjar med tre ord som alla börjar med jod. I hebreiskan är de i ordningen "känner", "Herren" och "dagar". Herren är aktivt involverad i den troendes liv. Han är dagligen involverad i den som lever med integritet och Gud förser med dagligt bröd, se .]כ – Kaf
20För de gudlösa
(ogudaktiga, ondskefulla) förgås,
de som hatar Herren
(Jahves fiender).
Som de mest dyrbara ängarna försvinner de,
i rök försvinner de.
[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en handflata. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. I denna vers börjar ordet "För" med denna bokstav och binder ihop med tidigare stycken som handlat om hur Gud mättar trots tider av hungersnöd. I den andra raden som består av fem hebreiska ord börjar fyra av dem med bokstaven kaf, det är bara "rök" som inte gör det. Ordet kan både tolkas "i rök" eller "som rök", i så fall betecknar det flyktigheten i de ogudaktigas liv. Ordet för "äng" är det ovanliga hebreiska ordet "karim", troligen valt eftersom det börjar med k. En av kopplingarna till tidigare stycken kan vara att bördiga fält brinner upp, vilket orsakar hungersnöd. Även i nästa vers fortsätter samma tema. Det är i svåra tider människor behöver låna och skuldsätter sig.]ל – Lamed
21Den gudlöse
(ogudaktige, ondskefulle) lånar och betalar inte tillbaka,
den rättfärdige visar nåd
(oförtjänt kärlek; favör) och ger
[känner sympati och lånar ut frikostigt, se ].
[Verbformerna beskriver ett vanemässigt beteende.] 22För de som välsignas
[av Herren] ska inta
(ärva, äga) landet,
men de som förminskas
(förringas, förbannas) ska utplånas.
[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet "lånar" med denna bokstav. Det finns två ord som översätts till förbanna. Det ord som används som motsats till välsigna är hebr. arar. Här används inte det ordet utan qalal som snarare berör effekten av att något förminskas. Välsignelsen adderar medan motsatsen är att förminska.]מ – Mem
23Med Herren blir
stegen hos en stark man
(stridsman) [en man i sin bästa ålder] fasta
(de är förberedda),
och han
[Herren] gläds över
(är känslomässigt engagerad, har behag i) hans väg.
[Sista raden kan också översättas: "han, den starke mannen, gläder sig i Herrens väg."] 24Även om han faller
(misslyckas) ska han inte störta ner
(ligga kvar, bli utkastad) för Herren upprätthåller
(stöder) kontinuerligt hans hand.
[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I hebreiskan börjar de två första orden med Mem. Först kommer "Med" Herren följt av ett ovanligt ord för "steg", det har nyansen av att marschera i takt eller en procession. Bland alla jordens folk ser Gud, och gläder sig över den som vandrar rättfärdigt, i takt med Guds vilja.]נ – Nun
25Jag har varit
ung och nu är jag gammal,
men jag har ännu inte sett den rättfärdige övergiven
(utan stöd) eller deras barn
(avkomma) behöva tigga bröd.
26Han är alltid
(alla dagar är han) barmhärtig
(generös) och lånar ut
[utan ränta],
och hans barn
(avkomma) är välsignade.
[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – Nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro, och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. I denna vers börjar ordet "ung" med denna bokstav. Användandet i detta stycke förstärker hur Gud är trofast i generation efter generation. Enligt lagen ska inte ränta tas ut för lån, se ; . Att låna ut pengar kan ses mindre generöst än att ge, men det är inte alltid sant. Ett lån ger större värdighet för mottagaren, se även ; .]ס – Samech
27Vänd dig bort från ondska och gör gott,
och du ska få bo kvar för alltid.
28För Herren
(Jahve) älskar det rätta,
han överger inte sina fromma.
[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "Vänd" som börjar på denna bokstav. Nyckeln till frid är att aktivt vända sig från ondska, och aktivt sträva efter det som är gott. Det ger en stabil frid.] ע – Ajin De blir bevarade för evigt (lång tid),
men de gudlösas (ogudaktigas) barn (avkomma) blir utplånade.
29De rättfärdiga ska inta (ärva, äga) landet,
och för evigt bo där.
[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Det symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "för evigt" som börjar med denna bokstav. Ordet har en preposition, "le", men ordets rot börjar på Ajin. Det första ordet som verkligen börjar på Ajin är det sista ordet i , "där". Placeringen illustrerar hur vi behöver ha Guds tidsperspektiv. Den ogudaktige kan verka ha framgång här på jorden, men han förgås, bara den rättfärdige har ett evigt hopp.]פ – Pe
30Den rättfärdiges mun yttrar vishet [lågmält upprepande],
hans tunga säger det som är rätt [kan avgöra och ta rätta juridiska beslut].
31Hans Guds (Elohims) undervisning (hebr. Torah) finns i hans hjärta [],
hans steg vacklar inte (han tappar inte fotfästet – står fast).
[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "mun" som börjar med den bokstaven, och förstärker hur stycket handlar om att tala.]צ – Tsade
32Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) håller utkik (är som en vaktpost som aktivt spejar) på den rättfärdige,
och söker ett tillfälle att döda honom,
33Herren (Jahve) överlämnar inte honom i hans [den orättfärdiges] hand (våld),
och låter inte honom bli dömd när han ställs inför rätta.
[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok och symboliserar ofta rättfärdighet och en rättfärdig man, hebreiska tzaddik. Ordet "håller utkik" börjar med denna bokstav. Som generell regel överlämnar inte Gud en rättfärdig i ogudaktigas våld, men det finns exempel där det skett. Abel dödades av Kain och Nabot fälldes i en korrupt rättegång, se ; ; . Den sista raden har flera perspektiv. Gud låter generellt sett inte den rättfärdige bli dömd. Det finns också ett längre perspektiv. Den orättfärdige "spejar" här i jordelivet, men den rättfärdige ser längre. I den slutgiltiga domen kommer Gud döma alla människor rättvist, se .]ק – Qof
34Vänta på (sök ivrigt, bind dig samman med) Herren (Jahve),
håll dig på hans väg.
Han ska upphöja dig till att inta (ärva, äga) landet,
du kommer att få se (bevittna) de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) bli utplånade.
[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det ordet "Vänta" som börjar på den bokstaven. Det förstärker att Herren finns nära den som söker och väntar på honom.]ר – Resh
35Jag såg en gudlös (ogudaktig, medvetet ondskefull person), en hänsynslös (kallblodig våldsverkare),
han bredde ut sig (exponerar sig, blir naken) som ett inhemskt (icke flyttat) grönskande träd [som rotat sig väl].
36Men jag gick förbi igen, och han var borta,
jag sökte efter honom, men han kunde inte bli funnen.
[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet "såg" börjar på den bokstaven. Det tillsammans med att sista ordet i är "se" förstärker versens tema att titta på vad som händer med den ogudaktige. Ett av psalmens huvudord är just den ogudaktige, hebreiska rasha, som börjar med hebreiska bokstaven R – Resh. Det finns också en intressant språklig detalj som förstärker att den ogudaktige är borta. Från och med frasen "håll dig på hans väg" i fram till "och han var borta" i är det 15 hebreiska ord. Alla dessa innehåller bokstaven Resh någonstans i ordet. Däremot den sista frasen "jag sökte efter honom, men han kunde inte bli funnen" består av fem hebreiska ord där inget av dem har bokstaven Resh. En språklig detalj som förstärker att på samma sätt som bokstaven Resh inte längre finns i något ord, kan den ogudaktige inte hittas!]ש – Shin
37Observera (betrakta noggrant) den oskyldige (den som är ren och vill leva rätt), se på den uppriktige (den ärlige, som vandrar rakt fram på Guds väg),
för det finns en framtid för fredens (fridens) man.
38Men överträdarna (de som gör uppror), ska alla förgås,
de gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) framtid skärs av (utplånas).
[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I detta stycke är det ordet "Observera" som börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att ge den oskyldige som söker frid en framtid.]ת – Tav
39Men frälsningen (segern) för de rättfärdiga kommer från Herren (Jahve),
han är deras värn (tillflykt, beskydd, försvar) i tider av brist (torka, nöd).
40Och Herren (Jahve) hjälper dem och befriar dem,
räddar dem från de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) och frälser dem,
eftersom de tar sin tillflykt i honom.
[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "frälsning" börjar nästan med denna bokstav. Det har ett prefix "vav" som binder ihop med föregående vers, se . Huvudordet är det ovanliga tesua som börjar på Tav. Genom hela psalmen har det funnits en förväntan på frälsning, och nu för första gången nämns den. Som sista punkten är det en lämplig signatur som avslutar detta akrostiska mönster i denna psalm. Vi anar också hur denna frälsning finns i Jesu hebreiska namn Jeshua.]
Psalm 38 – Lidande och synd
Psalmisten är hårt ansatt. Han tillrättavisas av Gud på grund av personlig synd, och plågas av fiender. I detta mörka tillstånd ber han till Herren att befria honom. Hans hopp står till Herren som han bekänt sina felsteg inför. Den hebreiska konjunktionen ki, oftast översatt "för" eller "ty", finns sju gånger i psalmen. Den ger orsaken till bönen, se och ; orsaken till plågan, se och ; och orsaken till psalmistens respons, se 7 och .
De akrostiska psalmerna 34 och 37 ramade in fyra psalmer som handlade om oskyldigt lidande, se Psalm 34-37. Direkt efter dessa psalmer följer nu fyra psalmer om skyldigt lidande, se Psalm 38-41. Vetskap om denna uppdelning hjälper den som lider att kunna be och applicera "rätt" psalm beroende på om lidandet drabbat av omständigheter som personen inte kan rå över eller orsakats av egna medvetna felsteg.
Författare: David
Struktur:
1. Vädjan om hjälp,
2. Lidandet beskrivs,
3. Längtan, hjärtslag,
4. Utanförskap,
5. Önskningar till Gud,
6. Avslutande bön om hjälp,
1En psalm
(sång ackompanjerad på strängar) av David, för att minnas
(komma ihåg).
[Till påminnelse för att få Guds uppmärksamhet.] [Den grekiska översättningen Septuaginta har också med tillägget: "för sabbaten".] 2Herre
(Jahve), straffa
(tukta, tillrättavisa) mig inte i din vrede,
disciplinera mig inte i din glöd!
3För dina pilar har trängt in i mig,
din hand ligger tung på mig.
4Hela min kropp är sjuk
(inget är friskt) på grund av din vrede
[straff],
inte ett ben är helt
(hela mitt inre är trasigt) på grund av min synd
(mina felsteg).
5För mina felsteg
(synder, skulder) överväldigar mig
(rör sig över mitt huvud) [som flodvågor som håller på att dränka mig];
de är som en tung börda
[omöjlig att bära].
6Mina sår stinker och varar
(är infekterade, rinner),
på grund av min dårskap
(oförstånd, galenskap, otålighet).
7Jag går krokig och böjd,
hela dagen går jag sörjande.
[Lidandet beskrivs med de yttre tecknen, krokig och böjd, och går vidare med ett inre känslomässigt tillstånd av sorg.] 8För mina höfter brinner av smärta
(feber, skam),
hela min kropp är i obalans.
9Jag är kraftlös
(förlamad, bortdomnad) och förkrossad – till det yttersta,
jag jämrar mig
(ropar – "ryter") [som ett lejon] i mitt hjärtas ångest.
10Herre
(Adonaj), inför dig
[helt öppet] är all min längtan,
min klagan
(mitt suckande) är inte dold för dig.
[Texten indikerar ett tydligt underförstått: "Nej, den är verkligen inte dold!"] 11Mitt hjärta slår-slår
(slår häftigt, vandrar bort), min kraft har övergett mig
mina ögons ljus, även det är borta från
(inte med) mig.
[Ordet för "slår" är hebreiska sachar. Formen här är unik, de två sista bokstäverna upprepar sig vilket ger ett nytt ord: sachar-char. Det nya ordet kan kanske indikera ett hastigt, upprepat och ovanligt hjärtslag. Grundordet har också betydelsen att vara på vandring, och används om köpmän, eftersom de reser fram och tillbaka med varor, se . Även den betydelsen att vara på vandring kan antydas, och då bildligt för hur hjärtat har vandrat bort, kraften har övergett mig och det är tomt på insidan.
Eftersom både hjärta och ögon nämns i denna vers, är den primära betydelsen av uttrycket "mina ögons ljus som är borta" försämrad syn, se . Samtidigt anas också uttryckets mer abstrakta syftning på förlorad livsenergi, se ; ; , och det finns även en koppling till sorg och gråt, se ; .] 12[Nu förändras fokus. Hittills har det bara handlat om psalmisten och Gud. Nu kommer även vänner och fiender in i bilden.] Mina kära
(de som älskar mig) och mina vänner
(de som förknippas med mig) [mina nära och kära],
håller sig undan för
[håller sig borta när de ser] min plåga
[det slag som har drabbat mig].
Mina närmaste håller sig på avstånd,
13och de som står efter mitt liv lägger ut snaror.
De som söker min olycka talar om undergång
(schismer, skadligheter, ödeläggelser – i plural) [planerar sådant som bryter ner och slukar som ruiner],
de mumlar
(tänker på) bedrägligheter
[de sviker och upprepar falska löften lågmält] dagen lång.
14[Nu beskrivs hur psalmisten hanterar dessa attacker:] Men jag är som en döv, som inte kan höra,
som en stum, som inte kan öppna sin mun.
15Jag har blivit som en man som inte hör,
oförmögen att argumentera emot dem.
16För jag sätter mitt hopp till
(väntar ivrigt på, fokuserar min blick mot) Herren
(Jahve),
du ska svara mig Herre
(Adonaj), min Gud
(Elohim).
17För jag säger
(tänker, ber): "Låt dem inte få glädja sig över mig,
låt dem inte fira när min fot vacklar
[på den smala vägen]."
18För jag är redo att falla
[jag står på klippkanten],
och min smärta
(sorg, själsliga bedrövelse) är ständigt närvarande
(framför mig).
19För jag bekänner min skuld
(missgärning),
jag är orolig
(bekymrad, ängslig) på grund av min synd
(mitt felsteg).
20Mina fiender lever, och är många
(mäktiga),
de som utan orsak hatar mig ökar i antal.
21De som lönar gott med ont,
anklagar
(attackerar) mig, bara för att jag strävar efter
(följer) det som är gott.
[Psalmen avslutas som den började med en bön. På samma sätt som i är det två negationer. Den tredje raden och det sista verbet blir positivt, och ber inte bara om ett ingripande, utan ett ingripande nu, se .] 22Överge
(lämna) mig inte Herre
(Jahve),
min Gud
(Elohim), var inte långt borta
(stanna inte borta) från mig.
23Skynda till min hjälp
[nu på en gång],
min Herre
(Jahve), min frälsning.
[Psalmen avslutas med ett desperat rop på hjälp. Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Jeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]Psalm 39 – Lär mig att livet är kort
David har kommit till insikt om hur kort livet är och kastar sig mot Gud som är hans enda hopp. Situationen liknar den i Psalm 38: Tystnad i närvaro av andra, se ; ; Guds handlande mot synd, se ; ; Gud som enda hoppet, se , , ; . Fokus är dock lite olika. I Psalm 38 hade sjukdomen exponerat synd och behovet av förlåtelse. I Psalm 39 har sjukdomen gjort att livets bräcklighet blivit uppenbar. Bönen mynnar ut i en längtan om en ljusare tid innan livet är slut, se .
Citeras: Orden "gäst och främling" i citeras i ; .
Författare: David, troligtvis när han är äldre. Frasen "främlingar och gäster", se , återfinns i . Där har David på ålderns höst avslutat en insamling till tempelbygget som hans son ska genomföra.
Struktur:
1. Psalmistens tystnad,
2. Livets bräcklighet,
3. Gud – mitt enda hopp,
4. Bön,
1Till
(för) ledaren.
[Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se och inledningen till Psaltaren.] Till
(för) Jedutun. En psalm
(sång ackompanjerad på strängar) av David.
[Jedutun var en av de tre stora sångledarna på David och Salomos tid, se , ; . Han omnämns i tre psalmer, denna och ; . Det finns även en Jedutun några hundra år senare på Josias tid, se . Namnet kommer från ordet jada som betyder "prisa". Frasen "för Jedutun" betyder ordagrant "för lovprisning". Inom judendomen tolkas det som om det rör en viss typ av instrument som Jedutun använde. På samma sätt som olika artister förknippas med olika musikstilar idag, kan frasen indikera en speciell känsla eller stil som Jedutun och hans kör hade.]Jag var tyst
2Jag sade: "jag ska vaka över mina vägar
(mitt liv, mina beslut),
så att jag inte syndar med min tunga;
jag ska tygla
(sätta munkavle för) min mun,
så länge den gudlöse
(ogudaktige, ondskefulle) är framför mig
(i min närhet)."
3Jag blev stum
(bunden), i tystnad
(stilla) [inför mina fiender],
jag sade ingenting, inget gott.
[Psalmen inleds med att David har beslutat sig för att vara tyst, i alla fall för en period. Även om det finns uppmaningar i Ordspråksboken att avhålla sig från att tala är beslutet att vara helt tyst ett ovanligt förhållningssätt. Lovprisning i Psaltaren karaktäriseras av att skapa ljud. Psaltaren avslutas med att allt som andas ska prisa Herren, se ! Frasen "inget gott" kan antingen tolkas som att David höll tillbaka och inte ens sade det som var gott. Det kan också vara en beskrivning att när han var tyst, så var det inte något gott. Utifrån fortsättningen verkar frasen beskriva att det inte var bra att vara tyst.] Min smärta, den upprördes,
4mitt hjärta blev brinnande inom mig
(jag blev arg på insidan).
När jag mumlade
(tänkte på det) brann en eld,
jag talade med min tunga.
Lär mig förstå att mina dagar är räknade
5Hjälp mig att förstå mitt slut
(att jag en gång ska dö), Herre
(Jahve),
att mina dagar snart är räknade,
låt mig inse hur kort
(flyktigt) mitt liv är.
[Hjälp mig att ta tillvara varje dag.] 6Se, mina dagar är som några korta handsbredder.
[Dåtidens minsta längdmått, bredden av fyra fingrar, ca 8-9 cm.] En människas livslängd är ingenting från ditt perspektiv.
Ja
(det är verkligen så att), även i sina bästa dagar
[när allt verkar säkert och lugnt] är människan ändå bara en vindfläkt
(något kort, flyktigt; fåfänglighet – hebr. hevel).
[En livslängd är bara ett andetag. Jesus använder liknande liknelser, se ; .] Sela.
[Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] 7[Refräng:] Ja
(det är verkligen så att), människorna passerar genom livet som en skuggbild
(som i ett stumt skådespel).
Ja
(det är verkligen så att), de samlar på sig värdelösa rikedomar
utan att veta vem som en gång ska få dem.
Gud – du är mitt enda hopp
8Så nu, vad ska jag sträva efter
(vänta på, sätta mitt hopp till) Herre
(Adonaj, fokus på Guds storhet och makt)?
Du är mitt enda hopp
(jag ser med förväntan fram mot vad du ska göra)!
[Det finns en parallellism och en kontrast mellan de två raderna i . Verbet qavah, översatt "sträva efter", i första raden och substantivet tohelet, översatt "hopp" i andra raden är synonymer. Men de används som en kontrast. Först ställs en fråga vad en människa ska söka och sträva efter. Svaret på den gavs i föregående vers och visade sig vara ingenting. Denna värld är en skuggbild och samlade rikedomar försvinner, se . Det krävs ett paradigmskifte och psalmisten skiftar från "vad" till "vem". Istället för att vänta på någonting materiellt vänds hoppet till en person. Insikten om att livet är kort ger inte slutsatsen att försöka njuta av det så mycket man kan så länge man kan. Istället leder det till Gud. Han ger fullständig tillfredsställelse både i detta jordeliv och i evighet.] 9Rädda
(ryck bort) mig från mina överträdelser
(medveten rebelliskhet mot Gud),
låt mig inte bli hånad
(förnedrad) av dårar
(oförnuftiga).
10[Nu återgår temat till orsaken till tystnaden i , ordet "stum" från upprepas.] Jag är stum
(bunden), öppnar inte min mun,
för det är du som har gjort det.
11Vänd bort din plåga från mig,
jag går snart under på grund av din tillrättavisning
(din hands slag).
12När du tuktar någon för hans skuld
(synd),
och förtär som en mal det han älskar.
[Refräng:] Ja
(det är verkligen så att), alla människor är bara ett andetag
(som en vindpust; fåfänlighet).
[I , efter ordet Sela kom en refräng, nu upprepas samma tanke dock före ordet Sela. I talades om rikedomar. Det var vanligt att man byggde förrådsbyggnader för att samla dåtidens investeringar som var konstföremål i metall som rostade, och dyrbara kläder som mal förstörde. Jesus använder samma bild av den jordiska rikedomens flyktighet som rostar och mal äter upp, se .]Sela.
[Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]Bön
13Hör min bön, o Herre
(Jahve),
lyssna på
(vänd ditt öra till) mitt rop
(i kval, djup vånda),
var inte tyst vid mina tårar;
för jag är en främling hos dig,
en temporär gäst som alla mina förfäder.
[Det finns ett rabbinskt uttryck som beskriver tre typer av böner, i ökad grad av intensitet: tyst bön, bönerop med hög röst och slutligen tårar. Tårarna är det starkaste uttrycket för bön. Det finns ingen stängd dörr som inte tårar kan tränga igenom står det i en kommentar i Mishna (den judiska tolkningarna av Torah) se Berachot 32b. Uttrycket "främlingar och gäster" har sitt ursprung från , där Abraham köper ett markområde i Hebron för att begrava sin hustru Sarah. Gäst och främling beskriver också människans flyktighet och korta tid på jorden, se ; ; . I äger Gud landet och israeliterna är "främlingar och gäster hos Gud". Utifrån hela sammanhanget i hela kapitlet i framträder ännu en poäng. På samma sätt som israeliterna skulle ta hand om främlingen finns en önskan hos David att Gud ska ta hand om honom.] 14Vänd bort din blick från mig, så jag kan le igen,
innan jag går bort och inte finns mer
[innan jag dör, och inte finns kvar på jorden].
[Paradoxalt är psalmens sista önskan att Herren ska vända bort sin blick från David. Det verkar motsäga önskan i om att höra hans bön och se hans tårar. Dock förstår vi att David rannsakar sig själv och sin skuld, se . Det finns likheter med Job som har samma önskan om att Gud inte ska se, syna och pröva, se ; ; ; . Herrens hand som tillrättavisade i var olidlig, så David önskar en lättnad. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter "låt mig gå" och "bespara mig" din blick. Innebörden är troligtvis ett uttryck för att han nu tycker att det räcker med prövningar. Det är intressant att i nästa psalm befinner sig David i en djup mörk grop, oförmögen att ta sig upp själv. Där griper Gud in och lyfter upp honom och ger honom en ny sång, se .
Den första boken i Psaltaren, psalm 1-41, närmar sig sitt slut. På samma sätt som den ofta handlar om Davids liv, handlar flera av dessa sista Psalmer om Davids ålderdom och sjukdomar, se ; , , . Psalmen har konstaterat att livet är kort. David har accepterat döden, men det betyder inte att han ger efter för hopplöshet. Det finns en önskan och bön att få glädja sig åt livet och få "le" igen.
Eftersom israeliterna hade en tro på människans fortsatta existens i dödsriket, Sheol, är det inte troligt att de sista orden "jag inte finns mer" skulle syfta på ett tillstånd av icke-existens. Bibeln är tydlig med att det finns en dubbel utgång, evigt liv och evig död, se ; ; . Psalmen avslutas med en önskan om Guds ingripande här medan David ännu levde, se .]Psalm 40 – Räddad
Psalmen börjar med bön och tacksägelse. Den sista delen, , återfinns som en separat psalm i snarlika ordalag i .
Citeras:
, citeras i
i
Författare: David
Struktur:
1. Lovsång – räddad ur gropen,
2. Offer och Guds vilja,
3. Bön om befrielse,
1Till
(för) ledaren.
[Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se och inledningen till Psaltaren.] Av David, en psalm
(sång ackompanjerad på strängar).
Tacksägelse för befrielse
2Jag väntade tålmodigt på
(sökande sökte jag ivrigt efter) Herren
(Jahve),
och han böjde sig till mig
och hörde mitt rop
(rop på hjälp; nödanrop).
[I versens inledning intensifieras och förstärks det hebreiska verbet qavah (som i sin grundform betyder att ivrigt söka och uthålligt vänta) genom att det upprepas och då kan uttryckas "sökande jag sökte". Verbet har även betydelsen att tvinna sig samman som en tråd. Det är en bild på en aktiv väntan där den som söker Gud blir sammanflätad med honom. Ordet för rop är det något ovanligare shavah som David just använt för sin vånda i psalmen innan, se . Nu beskriver han sitt bönesvar:] 3Han drog mig upp ur fördärvets
(tumultets) grop
(grav, cistern, brunn),
ur lerans
[djupa] dy.
Han ställde mina fötter på en klippa
[en hög och ointaglig bergskam],
han gjorde mina steg fasta.
[Jeremia kunde säkert relatera till denna psalm när han några hundra år senare hissades ner i en vattencistern i Jerusalem, se . Ordet för "fördärv" är ovanligt och beskriver också vågors dån och brus. Bilden skiftar helt i versens andra del. Det är inte bara en temporär räddning till en klippavsats – utan till ett högt berg! Att bestiga ett sådant berg är riskfyllt, men Herren gjorde stegen fasta. Det hebreiska ordet för steg, ashshur, används ofta om vandringen med Gud (; ; ; ) och ger en antydan om att Herren inte bara räddade psalmistens liv, utan även grundlade, möjliggjorde och etablerade hans fortsatta vandring med Gud.] 4Han lade i min mun en ny sång,
en lovsång till vår Gud
(Elohim).
Många ska se och frukta
(vörda, ära),
och förtrösta
(lita) på Herren
(Jahve).
[Ordet för se är jiru och frukta är snarlika jirau och följer varandra naturligt. Här uttrycker David en bön och önskan att många ska se vad Gud har gjort, och själva få tro och förtröstan på att Herren vill göra samma sak för dem.] 5Rikt välsignad
(salig, mycket lycklig) är den stridsman
(en man i sin bästa ålder) som valt att göra Herren
(Jahve) till sin trygghet,
som inte vänder sig till de stolta och de som viker av till lögn
[avgudar].
6Herre min Gud
(Jahve Elohim),
du har gjort så många fantastiska under
och har så många planer för oss.
Ingen kan mätas med dig.
Om jag skulle försöka tala och berätta om dem alla,
så går det inte, de är fler än man kan räkna.
[I denna vers skiftar psalmen första gången från "min" till "oss". Psalmisten är del av "den stora församlingen", ett uttryck som ramar in .] 7Slaktoffer och matoffer kan inte tillfredsställa dig
(det är inte vad du främst vill ha).
Du har gett mig förmågan att höra och lyda,
du frågar inte efter brännoffer och syndoffer.
[] 8Därför säger jag:
"Här är jag
[jag kommer som jag är och överlämnar mig till dig].
I bokrullen står vad jag ska göra.
9Jag vill göra din vilja
(behaga dig), min Gud.
Din undervisning
(hebr. Torah) är i mitt hjärta."
[ citeras i .] 10Jag har predikat de glada nyheterna om din rättfärdighet,
i den stora församlingen
(alla de som tillber i templet).
Jag håller inte tillbaka några ord,
du Herre
(Jahve) vet att det är sant.
11Jag har inte dolt din rättfärdighet i mitt hjärta,
utan har talat om din trofasthet
(sanning, fasthet) och frälsning
(räddning).
Jag har inte undanhållit din nåd
(kärleksfulla omsorg; trofasthet) och sanning
från den stora församlingen.
12Du, Herre
(Jahve) kommer inte att hålla tillbaka
din barmhärtighet
(oändliga, ömsinta nåd) mot mig.
Låt din nåd
(kärleksfulla omsorg; trofasthet) och din sanning
(stabilitet, fasthet, trofasthet) alltid
(fortsättningsvis – både dagligen och evigt) bevara mig.
[Nåd och sanning i (heb. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Ordet för barmhärtighet är hebr. rachamim. Det förekommer bara i plural och visar på Guds oändliga nåd, se .] 13För ondska
[plural] har omringat mig,
mer än jag kan räkna.
Mina skulder
(felsteg, synder) har hunnit ifatt mig,
och jag kan inte se;
de är fler än mina huvudhår,
mitt hjärta sviktar
(mitt mod lämnar mig).
[Ordet ondska är i plural. I närmsta kontext syftar det på skulder. Det hebreiska ordet avon har betydelsen att "vika av från vägen". Det beskriver ett handlingsätt där man överträtt Guds lag, men också den skuld som felsteget innebär. Eftersom psalmen har messianska undertoner så finns det inget som hindrar att den kan appliceras på Jesu syndfria liv. Eftersom ondska är i plural är det inte bara skulden/synden som omringar, utan även hotande yttre fiender, se .]Avslutning – fortsatt angelägen bön
[ avslutar psalmen och blir på nytt en bön för att Gud ska gripa in. Stycket återfinns som en separat psalm i snarlika ordalag, se .] 14Visa välvilja
(var nådig, ha välbehag i mig) [välkomna min bön]!
Herre
(Jahve), rädda
(ryck bort; lyft) mig!
Herre
(Jahve), skynda till min hjälp!
15Må skam och förvirring drabba alla dem
som försöker ta mitt liv.
Må de som önskar mig olycka
(har sin glädje i att skada mig) vika tillbaka och bli offentligt förödmjukade.
16Må de som ropar: "Haha, haha"
(driver med mig; hebr. heach heach – ett uttryck för skadeglädje),
tvingas fly på grund av sin förödmjukelse.
17Må alla som söker dig
vara glada och jubla i dig.
Må de som älskar din befrielse alltid säga:
"Herren
(Jahve) är stor
(han ska lovas, upphöjas)."
18Jag är betryckt
(ansatt) och fattig
[helt beroende av Gud, se ],
men Herren
[Jahve] tänker på mig
("väver" – planerar, tänker och räknar ut för mig).
Min hjälp och min befriare är du,
min Gud
(Elohim) – dröj inte!
Psalm 41 – En bön från sjukbädden
Detta är den sista psalmen i den första av de fem böckerna i Psaltaren. De binds ihop genom att de börjar med samma ord, välsignad, se .
Citeras: Jesus citerar från när han talar om förrädaren Judas, se .
Författare: David
Struktur:
1. Välsignad är den som är omtänksam,
2. Bön om hjälp,
3. Förtröstan,
4. Avslutande lovprisning (sektion mellan bok ett och två),
1Till
(för) ledaren.
[Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se och inledningen till Psaltaren.] En psalm
(sång ackompanjerad på strängar) av David.
Välsignad är den omtänksamme
2Välsignad är den som ser
(reflekterar, agerar; på ett vist sätt hjälper) den fattige;
på den onda dagen ska Herren
(Jahve) rädda honom.
[Det hebreiska ordet sakal betyder både att fysiskt se något, men också själva processen att tänka och fundera över situationen och slutligen också att agera. Ordet för fattig är i singular. Här avses inte alla fattiga i hela världen, utan en specifik person och dess unika situation. Bibeln blir personlig och får oss att tänka, vem i min närhet är den fattige? Det handlar om att sätta sig in i personens behov och utifrån det göra en vis bedömning av vad den andra personen bäst blir hjälpt av. Det kan innebära allt från undervisning, praktisk och ekonomisk hjälp, men också bön och att räkna med Guds ingripande, se . Den andra delen "på den onda dagen ska Herren rädda honom" tolkas ibland som att det syftar på den som ser den fattige. Det blir i så fall en Gudsbild där man kan "köpa sig" frälsning. Troligare, även textmässigt, är att det är en uppmaning att se hur Gud har omsorg och räddar den fattige, ett sådant exempel är Lasarus, se .
Eftersom Jesus citerar från psalmen, och den har messianska undertoner i inledningen, kan vi även se en djupare innebörd här. Vi uppmanas att se, studera och begrunda Jesu liv. Han var rik men blev fattig för vår skull, se . Gud grep in och uppväckte Jesus och lät honom öppet visa sig, se .] 3Herren ska bevara honom och upprätthålla
(återge) hans liv,
han ska kallas välsignad i landet.
Inte ska du överlämna honom åt hans fienders vilja.
4Herren ska upprätthålla honom på sjukbädden;
i hans lidande förvandlar du hans bädd.
Bön om hjälp
5[ ramas in av bönen att Herren ska vara nådig.] Jag säger Herre
(Jahve): "Visa nåd
(oförtjänt kärlek; favör) mot mig;
hela min själ
(mitt liv), för jag har syndat mot dig.
6Mina fiender talar ont om mig:
'När ska han dö och hans namn utplånas?
7Om han kommer på besök,
då talar han tomhet.
Hans hjärta samlar på ondska;
när han går ut, sprider han det.'
8Tillsammans viskar
(hebr. lehesh) alla mina ovänner om mig,
de smider onda planer mot mig.
[Viskar är ett onomatopoetiskt (ljudhärmande) ord som låter som en orms väsande ljud, se även .] 9[De säger om mig:] 'Något ondskefullt
(hebr. belial) har sköljts över honom,
han ligger där och reser sig aldrig mer.'
[I Qumranskrifterna framställs Belial som en person vilken är Guds fiende som lockar till avfall. Paulus använder ordet i den betydelsen när han retoriskt frågar vilken samhörighet Messias kan ha med Beliar, se .] 10Ja, min vän,
en som jag litade på,
en som åt mitt bröd
[vid samma måltidsbord],
lyfter sin häl mot mig
(förråder mig)."
[Jesus citerar denna psalm under den sista måltiden och refererar till Judas, se ; ; ; . I Davids liv kan denna falska vän syfta på Ahitofel. Vi läser hur han var Davids rådgivare och nära vän, se . Han var troligtvis även Batshevas farfar, se ; . Det kan förklara varför Ahitofel så villigt går med i Avshaloms kupp mot David, se . Han hade personliga skäl att hämnas David som hade betett sig illa mot hans barnbarn Batsheva (David hade ju dödat hennes man och sedan tagit henne som hustru). Det kan förklara hans första råd att sexuellt vanära Davids bihustrur, se . Även i hans andra råd till Avshalom, att döda David, kan man ana att det finns ett personligt motiv, se . Det finns en parallell mellan Ahitofel och Judas i hur de dog. Båda tog sina egna liv genom att hänga sig, se .] 11Men du, Herre
(Jahve), visa nåd
(ge mig favör; var välvillig),
upprätta mig så jag kan återgälda
(återförenas med) dem.
[Hebreiska sillem har samma rot som ordet shalom. Ordet har att göra med upprättelse och att en relation blir hel. Det ligger helt i linje med Bibelns undervisning att söka frid och återupprätta relationer, se ; . David sörjde djupt sin son Absaloms död, .]Förtröstan
12Genom detta vet jag att du har behag till mig,
att min fiende inte jublar över mig.
13Du upprätthåller min integritet,
och låter mig stå inför ditt ansikte
(i din närhet) för evigt!
Avslutande lovprisning
[Den första boken avslutas med lovprisning. Strofen återkommer även i avslutningen av Bok 2, 3 och 4, se ; ; .] 14Prisad vare Herren
(Jahve), Israels Gud,
från evighet till evighet!
Amen, amen.
ANDRA BOKEN (Psalm 42-72)
Den andra boken i Psaltaren består av 31 psalmer, Psalm 42-72. Några av bokens särdrag är att det är den enda av Psaltarens fem böcker som nämner Korachs söner i titeln. Hälften av bokens psalmer har två hebreiska ord med oklar betydelse i titeln. Det hebreiska ordet maskil, som troligtvis har att göra med instruktion, finns i Psalm 42, 44-45 och 52-55. Hebreiska ordet michtam, som verkar att ha att göra med "inskription" finns i Psalm 16 och 56-60. I den första boken användes ofta Guds personliga namn Jahve, här i andra boken är det vanligare med ordet Elohim.
Psalm 42-43 – Törstar efter Gud
Psalm 42 och 43 är antagligen en och samma psalm. Psalm 42 har en titel, medan Psalm 43 inte har det. Samma refräng återfinns också två gånger i Psalm 42 och en gång i Psalm 43, se ; ; .
Författare: Korachs söner nämns i titeln. Prepositionen kan översättas "av" eller "till". En del hör Davids röst i Psalmen, skriven då han är på flykt undan sin egen son Absalom. Han kommer ihåg hur han har lett processionen till Guds hus, se , och sången skrivs till lovsångarna som är kvar i Jerusalem. Det finns även en koppling till Korach och revolt, se , och hur Absalom har gjort revolt.
Citeras: citeras delvis av Jesus i Getsemane, se ; .
Delar av citeras, se
