Om Joel

Joel är den andra av de tolv mindre profeterna. Namnet Joel betyder "Herren är Gud". Boken innehåller flera korta profetior som är skrivna som poesi. Boken är unik på flera sätt. För det första nämns templet och Jerusalem, men ingen kung. Detta har fått en del att tro att han är en senare profet, samtida med Esra och Nehemja, på andra templets tid. För det andra citeras eller associeras till många andra bibelböcker som Jesaja, Amos, Sefanja, Nahum, Obadja, Hesekiel, Malaki och Andra Mosebok. För det tredje nämns ingen specifik synd, men läsaren antas vara känd med tidigare profeter som mer ingående tagit upp avgudadyrkan, orättvisor och andra samhällsproblem.

Joel tar avstamp i en nutida katastrof – en gräshoppsinvasion som påverkade hela ekonomin, hela livet och även tempeltjänsten. Förutom gräshopporna verkar landet också ha drabbats av torka, se Joel 1:11-12, 17. Joel visar att Gud står bakom allt och Gud har makt att förändra situationen så att landet får välsignelse igen, men att folket behöver rannsaka sig och omvända sig.

Joel visar att allt som sker, Guds dom likaväl som Guds välsignelse hänger ihop med folkets andliga hälsa. Gud har makt att ge regn i rätt tid för att skördarna inte ska slå fel, och därmed kan folket få välgång och även templet uppehålla sin funktion.

Progressionen fortsätter och en armé från norr liknas vid gräshoppor. Profetian handlar även om det som ska ske långt senare i framtiden vid tidens slut. Gud som ger landet välsignelser i form av regn i rätt tid ska även hälla ut ett annat slags "regn" över sitt folk, nämligen sin egen Ande. En andlig klarsyn som hittills bara givits till några få utvalda, ska bli tillgänglig för hela folket.

Ett återkommande nyckelord är "Herrens dag". I boken finns perspektivet av dåtid, nutid och framtid.


Citeras i NT: Joel 2:28-32 får sitt första uppfyllande i Apostlagärningarna, se Apg 2:17-21.

Berör tidsperioden: Det är oklart när Joel var verksam men man är överens om att han levde och verkade i sydriket någon gång före templets förstörelse. Många räknar honom till 700-talets profeter.

Författare: Joel

Struktur:
1. En tidigare Herrens dag, kap 1
2. En närstående Herrens dag, kap 2
3. Omvändelse och Guds svar, kap 2
4. En framtida Herrens dag, kap 3

Joel

Introduktion

1Herrens (Jahves) ord som kom till Joel [som betyder: "Herren är Gud"], Petuels son.

[Petuel (פתואל) betyder "Guds mun" och har att göra med att tala profetiskt. Om det är samma person som kallas Petaja (פתַחיה) i 1 Krön 24:16, var Joel en prästson.]

Klagan – landet är öde

[Den åttonde plågan i Egypten var gräshoppor, se 2 Mos 10.]

2Hör detta, alla ni gamla män
    och lyssna (ge ert öra) alla ni landets invånare.
Har detta någonsin hänt (ägt rum) i era dagar (under er livstid)
    eller ens under era fäders dagar (era förfäders livstid)?
3Berätta för era söner (barn) om det,
    och era söner (barn) till sina söner (barn)
    och deras söner (barn) för nästa generation.

4Vad den bitande gräshoppan har lämnat
    [hebr. gazam från ordet "att bita"]
har den svärmande gräshoppan ätit,
    [hebr. arbeh, vanligaste ordet för en fullvuxen gräshoppa som kan flyga och svärma]
    och vad den svärmande gräshoppan har lämnat
har den unga gräshoppan ätit,
    [hebr. yeleq, kanske från ordet att "slicka", kan syfta på det första larvstadiet av gräshopporna]
    och det som den unga gräshoppan har lämnat
har den förtärande gräshoppan ätit.
    [hebr. hasil, från ordet att "förtära", de unga gräshopporna som kan hoppa men ännu inte flyga]

[Verbet "ätit" upprepas tre gånger i denna vers för att förstärka förstörelsen. Fyra olika typer av gräshoppor nämns, troligtvis är det olika stadier i gräshoppans utveckling. Poängen är att frukten, stjälken, bladen – ja allt äts upp och förgörs.]

Vakna upp

5Vakna upp, ni drinkare och gråt!
    Jämra er alla vindrinkare
    för [det färska nya] vinet har huggits av från era munnar.
6För ett främmande folk har kommit upp över (hedningar har invaderat) mitt land.
    Mäktiga, ja utan tal (oräkneligt många).
Deras tänder är som lejons tänder
    med huggtänder som en lejoninna.
7Han [den främmande hären] har fördärvat mitt vin [som är en symbol på Guds folk]
    och har gjort stickor av mitt fikonträd.
Han har barkat av hela trädet och kastat ner det,
    dess grenar har lämnats vita.
    [Alla slags träd med ätlig frukt är totalt fördärvade].

Jämra er

8Jämra er som en jungfru som sitter i säcktyg
    för hennes ungdoms make.
    [En kvinna som blivit änka under trolovningstiden mellan förlovning och bröllop.]
9Matoffer och dryckesoffer
    har huggits av från Herrens (Jahves) hus.
Prästerna är i sorg,
    Herrens (Jahves) tjänare.
10Fälten är öde,
    landet sörjer,
för grödan har blivit förstörd,
    det nya vinet är uttorkat,
    oljan sinar (olivträdets frukt slår fel).

Jämra er jordbrukare

11Känn skam ni jordbrukare,
    jämra er ni vingårdsmän
över vetet och kornet,
    för skörden på fälten har gått förlorad.
12Vinet vissnar,
    fikonträdet slokar (förtorkar),
granatäppelträdet, dadelpalmen och äppelträdet,
    alla fältets träd är förvissnade,
för glädjen har vissnat bort
    från människors söner (barn).

Jämra er präster

[Nöden är så stor i landet att det inte finns något att offra.]

13Omgjorda er själva med säcktyg och gråt ni präster.
    Gråt hejdlöst (yla och tjut) ni som gör tjänst vid altaret.
Kom och lägg er i säcktyg hela natten,
    ni Herrens (Elohims) tjänare,
för matoffer och dryckesoffer
    undanhålls från Herrens (Elohims) hus.

Herrens dag kommer

14Utlys en helig fasta,
    kalla samman en högtidsförsamling,
de gamla
    och alla landets invånare
till Herrens er Guds (Jahves Elohims) hus
    och ropa till Herren (Jahve).

15Ack, vilken dag!
    För Herrens (Jahves) dag är nära.
    Och som ett kaos (en förstörelse, ett fördärv) från den allsmäktige ska den komma.

16Är inte framför våra ögon
    maten borthuggen,
från Guds (Elohims) hus
    fröjd och glädje?
17Grödan skrumpnar ihop
    under sina smutsiga jordkokor,
ladorna är öde,
    spannmålsmagasinen är nedrivna,
    eftersom skörden har vittrat bort.
18Hur stönar inte djuren!
    [Hör deras klagan.]
Boskapshjordarna är rådvilla [vandrar mållöst runt, se 2 Mos 14:3]
    eftersom de inte har något bete;
    även fårhjordarna lider.

19Till dig Herre (Jahve) ropar jag,
    eftersom eld har slukat vildmarkens betesängar
    och flammor har satt fältens träd i brand.
20Även fältens vilda djur flämtar till dig,
    för flodbäddarnas (wadis) vatten är upptorkat
    och eld har slukat vildmarkens betesängar.

En nära Herrens dag

En gräshoppsliknande armé från norr

2[Om Joel är en tidig profet så kan det här handla om varning för en assyrisk invasion. Assyrierna var kända som vildsinta krigare och de uppvisade en nyskapande militär skicklighet som hjälpte dem att utöka sitt territorium.]

Blås shofar (vädurshorn) i Sion [tempelberget i Jerusalem]!
    Låt larmet ljuda på mitt heliga berg!

Låt alla landets invånare darra och bäva,
    för Herrens (Jahves) dag kommer,
den är verkligen nära.
     2En dag av mörker och dysterhet,
    en dag med moln och tjockt mörker
som sprider sig som svärta över bergen.
    Ett stort och mäktigt folk,
från urtiden har aldrig något varit som detta
    och ska inte bli igen härefter, från generation till generation.

3Framför dem slukar (äter) en eld
    och bakom dem flammar eldslågor.
Framför dem är landet som Edens trädgård
    och efter dem är det en öde vildmark,
    ingenting undgår dem (allt utan undantag fördärvas där de drar fram).
4De ger intrycket av att vara som hästar,
    och de springer som ryttare.

[Här ser profeten något som han inte kan förklara med enkla ord från den då kända världen, därför beskriver han istället det han ser med det som står närmast till buds att jämföra med. Kanske ser han moderna stridsvagnar men exakt vad det är han försöker beskriva vet vi inte. Att det stora och mäktiga folket är någon slags armé kan vi däremot vara ganska säkra på.]

5Som ljudet av vagnar
    hoppar de på bergstopparna,
som knastrande eldslågor slukar stubbar,
    som ett mäktigt folk uppställt (ordnat i rader) till strid.

6Inför dem har människorna ångest,
    allas ansikten blir askgrå.
7De springer som mäktiga stridsmän;
    de bestiger en mur som en soldat.
Var och en rör sig, marscherar på sin givna bana
    och viker inte av från sin väg.
8Den ene tränger inte den andre.
    Var och en går sin egen väg.
De rusar genom vapnen (försvaret)
    utan att ta skada eller låta sig hindras.
9De rusar in i staden,
    de springer på murarna,
de klättrar upp i husen
    och kommer genom fönstren som tjuvar.

10Framför dem skakar (häver sig) marken [som en jordbävning],
    himmelen darrar,
solen och månen förmörkas,
    stjärnorna drar tillbaka sitt sken.
11Herren (Jahve) ger (upphäver) sin röst
    framför sin armé.
Hans läger (hans armé) är mycket stort,
    mäktig är den som utför hans ord [utför Herrens befallning].
För stor är Herrens (Jahves) dag,
    mycket skrämmande.
Vem kan uthärda (överleva) den?

Omvänd er

12Nu [eftersom Herrens dag är nära, se 2:1-11], säger Herren:
    "Vänd om (kom tillbaka) till mig av hela ert hjärta,
    under fasta, gråt och sorg."
13Riv sönder era hjärtan, inte bara era kläder
    och vänd om till Herren, er Gud,
för han är barmhärtig (förlåtande, känner medlidande) och nådefull,
    sen till vrede och visar stor (överflödande) kärlek (lojalitet, är trofast till sina löften),
    han tar tillbaka det onda.

[Citat från 2 Mos 34:6 efter händelserna med guldkalven.]

14Vem vet, kanske han ändrar sig (vänder om)
    och låter välsignelsen vara kvar till matoffer och dryckesoffer åt Herren, er Gud.

[Frågeställningen "vem vet" ifrågasätter inte om Gud skulle vara nådefull och förlåta synder när man omvänder sig – det gör han, hela Joels bok andas hopp och namnet Joel betyder "Jahve är god". Det är dock upp till Guds vishet och allmakt att bestämma om domen ska verkställas, skjutas upp eller tas bort. Syndens konsekvenser kan ibland ha gått så långt att Gud i sin godhet måste döma vissa områden.]

15Blås i shofar (horn) i Sion [för att samla till en helig sammankomst]!
    Påbjud en fasta!
    Kungör en högtidssamling!
16Samla folket,
    helga församlingen,
kalla samman de äldste,
    samla de små barnen,
    också dem som fortfarande ammas.
Må brudgummen komma ut ur sin kammare och bruden ut ur sin bröllopsbaldakin (brudkammare, sänghimmel).

[Enligt den judiska traditionen behövde brudparet inte delta i den dagliga bönen på sin bröllopsdag. I detta andliga nödläge uppmanar Joel att det inte finns några undantag, alla måste komma.]

17Må prästerna, Herrens tjänare, gråta mellan förhuset och altaret och säga:
    "Herre, skona ditt folk och låt inte din arvedel hånas och bli ett ordspråk (talesätt) bland hednafolken. Varför skulle man få säga bland folken: 'Var är nu deras Gud?' "

[På prästernas förgård stod brännofferaltaret, och knappt tio meter framför det stod förhuset som ledde in i själva tempelbyggnaden, se 1 Kung 6:3. Nöden är så stor i landet att det inte finns något kvar att offra, se vers 14. Vända mot det heliga templet uppmanas nu prästerna att offra sina tårar i djup ånger och genuin omvändelse.]

Herrens svar

18Då greps Herren av nitälskan (iver, hänfördhet) för sitt land,
    och medömkan med sitt folk.

[Nitälskan beskriver samma starka känsla av kärlek och avund som en make känner då någon försöker förföra hans hustru.]

19Herren svarade sitt folk:

Se, jag sänder er säd, vin och olja,
    ni ska bli helt mättade.
Jag ska aldrig mer tillåta
    att ni blir skymfade bland hednafolken.

20Men jag ska undanröja inkräktaren från norr långt bort från er,
    ja, jag ska förvisa honom till ett torrt och öde land,
hans förtrupp till det östra havet [Döda havet]
    och hans eftertrupp till det västra havet [Medelhavet].
Hans odör ska stiga upp,
    ja stanken från honom ska spridas.

För han har gjort stora ting.
     21Frukta inte du land,
    var glad och fröjda dig,
för Herren (Jahve) har gjort stora ting.
     22Frukta inte ni markens djur,
     för öknens betesmarker har spirat,
träden bär sin frukt;
    fikonträdet och vinstocken skördar sin styrka.
    [Grödan har återhämtat sig så att allting på nytt bär riklig skörd].
23Var glada ni Sions [Jerusalems] barn
    och fröjda er i Herren (Jahve) er Gud (Elohim).
För han ger er tidigt regn (höstregn, en lärare)
    för ert välstånd (rättfärdighet),
ja han ska ta ner regn åt dig,
    tidigt regn (höstregn) [som vattnar sådden]
    och sent regn (vårregn) [som gör att det blir rik frukt] som förut.

[Det efterlängtade regnet gör att torkan i landet, som är underförstådd i Joel 1:17, tar slut. Marken kan få återhämta sig efter gräshoppsinvationen. Höstregnen gör att fröna börjar gro och vårregnen kommer innan skörden och göra att kornen sväller så det blir en stor skörd. Det hebreiska ordet för höstregn är "hammoreh" och kan både betyda höstregn och lärare. Anledningen till den dubbla betydelsen finns i ordets rot "yarah" som har att göra med att "skjuta ut något". Ett moln "skjuter ut" regndroppar mot marken och en lärare "skjuter ut ord" till sina elever. På samma sätt som regnet vattnar jorden vattnar läraren lyssnarens hjärtas jordmån, jämför Jesu undervisning om såningsmannen i Matt 13:3-10. Paulus tar som exempel hur Apollos var en lärare som "vattnade", men Gud står för växten, se 1 Kor 3:6.]

24Tröskplatsen ska bli full av säd
    och kärlen ska flöda över med nytt vin och frisk olja.

25Jag ska kompensera dig för de år som
    gräshopporna åt upp era skördar,
        den unga gräshoppan [Yeleq],
        den förtärande gräshoppan [Hasil]
        och den bitande gräshoppan [Gazam].
Min stora armé som jag har sänt ibland er.

26Ni ska äta rikligt och bli mätta
    och prisa Herrens er Guds (Jahve Elohims) namn,
    som har handlat så underbart (utfört dessa under) med er.
Aldrig mer ska mitt folk behöva skämmas.

27Då ska ni veta att jag är i Israel.
    Ja, jag är Herren er Gud (Jahve Elohim),
    det finns ingen annan.
Aldrig mer ska mitt folk behöva skämmas.

Guds ande utgjuten

28Efter detta [Guds välsignelse över landet Israel och befrielsen från det norra riket, se 2:18-27] ska jag utgjuta min Ande över allt kött [över alla människor utan hänsyn till ålder, kön eller ställning]:
Era söner och döttrar ska profetera (tala inspirerat av Gud).
Era gamla män ska ha drömmar.
Era unga män ska se profetiska syner.
29Även över tjänare och tjänarinnor ska jag i de dagarna utgjuta min Ande.

[Denna profetia började uppfyllas i Apg 2:16-21, och kommer helt att uppfyllas då Jesus regerar i tusenårsriket.]
30Jag ska visa (producera) tecken (spektakulära förändringar) i himlen (skyn) och på jorden.
    Blod, eld och rökpelare [på jorden, detta betecknar krig].
31Solen ska vändas i mörker och månen i blod [bli röd som blod.]
    Detta ska ske innan Herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda dagen.
32Var och en som åkallar Herrens namn (inbjuder, ropar på honom)
    ska bli räddad (undkomma).
För på Sions berg [tempelberget] och i Jerusalem
    ska det finnas de som överlever (undkommer),
    precis som Herren har lovat,
och bland dem
    ska vara de som Herren kallar.

Gud dömer nationerna – en framtida Herrens dag

3För se, i de dagarna och på den tiden,
    när jag upprättar Juda och Jerusalem från exilen,
2ska jag samla alla länder
    och föra ner dem till Jehoshafats dal [som betyder "Herren har dömt", kanske Kidrondalen].
Där ska jag döma dem
    på mitt folks vägnar, och mitt arv Israel,
som de har förskingrat bland länderna
    och därtill har de delat upp mitt land.
3De har kastat lott om mitt folk
    och sålt en pojke mot en prostituerad
    och sålt en flicka för vin som de druckit upp.

4Och likaså, vad är ni för mig Tyros och Sidon och Filistéens områden? Vill ni vedergälla mig något? Även om ni vill vedergälla mig något ska jag snabbt och smidigt skicka tillbaka den vedergällningen över era egna huvuden. 5För ni har tagit mitt silver och mitt guld och ni har burit mina värdefulla skatter in i era (avguda)tempel. 6Juda söner och Jerusalems söner har ni sålt till grekerna för att kunna flytta dem långt bort från deras egna gränser.

7Se, jag ska väcka upp dem på de platser dit ni har sålt dem och jag ska skicka tillbaka vedergällningen över era egna huvuden. 8Jag ska sälja era söner och era döttrar till Juda söners händer, och de ska sälja dem vidare till Shevas folk, till ett land långt borta, för Herren (Jahve) har talat.

9Förkunna detta bland länderna:
    Förbered för krig.
Egga upp mäktiga stridsmän.
    Låt krigarna avancera och attackera.
10Gör om era plogbillar till svärd,
    och era vingårdsknivar till spjut.
Låt den svage säga:
    Jag är stark.
11Res er och kom, alla länder runtomkring och samla ihop er.

Herren (Jahve) för ner era mäktiga stridsmän.

12Låt nationerna resa sig
    och gå upp till Jehoshafats dal.
Där ska jag sitta
    och döma alla omgivande länder.
13Svinga skäran
    för skörden är mogen.
Kom och trampa
    för vinpressen är full,
    kärlen flödar över,
för deras ondska är stor.

14Folkmassor, ja enorma folkmassor
    i avgörandets dal.
Herrens (Jahves) dag är nära
    i avgörandets dal.
15Solen och månen blir mörka
    och stjärnorna drar tillbaka sitt sken.
16Herren (Jahve) ryter (som ett lejon) från Sion [tempelberget i Jerusalem]
    och ger ut sin röst från Jerusalem –
    himlen och jorden ska skälva.
Men Herren (Jahve) ska vara en tillflykt för sitt folk
    och ett värn (en säker plats, ett försvar) för Israels söner (barn).

17Så ska du veta att jag är Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
    som bor i Sion [Jerusalem], mitt heliga berg.
Då ska Jerusalem vara helig
    och inga främlingar ska längre gå över henne.

En ny skapelse

18Det ska ske på den dagen att bergen ska drypa av sött vin
    och kullarna ska flöda av mjölk
    och alla Judas flodbäddar (wadis) ska flöda med vatten.
En källa ska flöda fram från Herrens (Jahves) hus
    och vattna Shittims dal.
19Egypten ska bli en ödemark
    och Edom en fruktlös öken
på grund av våldet mot Juda söner (barn)
    eftersom ni har spillt oskyldigt blod i deras land.
20Men Juda ska bo där för evigt,
    Jerusalem från generation till generation.
21Jag ska frikänna dem från deras blodskuld
    som jag inte tidigare har förlåtit.

Och Herren (Jahve) bor i Sion [tempelberget i Jerusalem].




© 2021 Svenska Kärnbibeln