Om Fjärde Moseboken

På hebreiska heter Fjärde Mosebok ba-midbar som betyder i öknen. Boken berättar om Israels resa med Gud genom öknen. Alltför ofta handlar det också om att de vandrar utan att göra det med Gud på hans villkor. När de vandrar i egen kraft lider de nederlag som ett resultat. För varje gång de är olydiga mot Gud dör ett antal personer.

Boken börjar med deras läger vid berget Sinai, de fortsätter sedan till Kadesh – Barnea, vid gränsen mot Kanaan, där de tolv spejarna skickas ut. Sedan vandrar de vidare för att slutligen slå läger i Moab på andra sidan Jordanfloden. Israel passerar 42 olika lägerplatser under 38 år. 19 av dessa år är de i Kadesh – Barnea. De vandrar i cirklar till dess den första generationen har dött ut. Bara Josua och Kaleb, tillsammans med dem som var barn (under 20 år) vid uttåget och de som är födda i öknen, får så småningom komma in i det utlovade landet.

Det är också i denna bok som vi läser om Bileams åsna, hur Mirjam dör, Selofads döttrar, hur landet ska fördelas och en del kompletterande information om Herrens högtider.



Innehållsförteckning


Personer BETA



  Skrivet: Omkring år ca 1445-1405 f.Kr.

Berör tidsperioden: ökenvandringen

Författare: Mose. Jesus refererar till att Mose är författare i Joh 5:46.

Lästid: ca 3,5 timmar

Gå djupare – läs grundtexten BETA

Nu finns även en interlinjär version kopplad till 4 Moseboken och vi håller på och bygger upp det hebreiska lexikonet. Dessa och fler verktyg (som atlas, tidslinje, familjeträd osv.) finns under menyn "Gå djupare". Klicka på versnummret eller skriv en vers i sökrutan, t.ex. 4 Mos 1:1 så kommer du till den interlinjära versionen.

Tips! För att göra det lättare att slå upp behöver du inte skriva kolon mellan kapitel och vers, det går bra med mellanslag "4 Mos 1 1".

Fjärde Moseboken

Förberedelser för resan (kap 1-10)

Israeliterna mönstras

11Och Herren (Jahve) talade till Mose i Sinai öken, i mötestältet (Tabernaklet – hebr. ohel moed), på den första dagen i den andra månaden, det andra året efter att de kommit ut ur Egypten [tabernaklet hade varit uppsatt en månad (2 Mos 40:17) och israeliterna hade varit nästan ett år i öknen], och sade: 2Räkna antalet (summan av huvuden) på hela menigheten av Israels barn, efter deras familjer, efter deras fäders hus, i enlighet med antalet namn, varje man var för sig, 3från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig i Israel. Ni ska räkna dem efter deras härordning (deras plats i armén), du och Aron. 4Med er ska ni ha en man från varje stam, var och en ledare (huvud) över sin fars hus (den högste ledaren för varje av Israels stammar). 5Detta är namnen på dem som ska stå tillsammans med er:
Från Ruben: Elitsor, son till Shedejor.
6Från Simon: Shelumiel, son till Tsorishadaj.
7Från Juda: Nachshon, son till Amminadav.
8Från Issachar: Netanel, son till Tsoar.
9Från Sebulon (Zevolun): Eliav, son till Chelon.
10Från Josefs söner:
    från Efraim Elishama, son till Ammihod;
    från Manashe Gamliel, son till Pedatsor.
11Från Benjamin: Avidan, son till Gidoni.
12Från Dan: Achiezer, son till Ammishaddaj.
13Från Asher: Pagiel, son till Ochran.
14Från Gad: Eljasaf, son till Doel.
15Från Naftali: Achira, son till Enan.
16Dessa blev valda av menigheten, furstarna över deras fäders stammar, de var huvuden över Israels tusenden. 17Och Mose och Aron tog dessa män som var utpekade med namn. 18De samlade hela menigheten tillsammans på den första dagen i den andra månaden och de kungjorde deras stamtavlor efter deras familjer, enligt deras fäders hus, i enlighet med antalet namn från tjugo års ålder och uppåt, varje man var för sig. 19Så som Herren (Jahve) befallde Mose, så gjorde han och räknade dem i Sinais öken.

20Rubens söner, Israels förstfödde, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från tjugo års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig, 21detta var antalet av dem av Rubens stam, de var 46 500.

22Simons söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från tjugo års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig, 23detta var antalet av dem av Simons stam, de var 59 300.

24Gads söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från tjugo års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig, 25detta var antalet av dem av Gads stam, de var 45 650.

26Juda söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från tjugo års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig, 27detta var antalet av dem av Juda stam, de var 74 600.

28Issachars söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från tjugo års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig, 29detta var antalet av dem av Issachars stam, de var 54 400.

30Sebulons (Zevoluns) söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från tjugo års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig, 31detta var antalet av dem av Zevoluns stam, de var 57 400.

32Josef söner,
av Efraims söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från tjugo års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig, 33detta var antalet av dem av Efraims stam, de var 40 500.

34Manasses (Manashes) söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från tjugo års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig, 35detta var antalet av dem av Manasses stam, de var 32 200.

[Josef har fått förstfödslorättens dubbla arvslott. När Ruben syndade förlorade han sin förstfödslorätt och den delades upp på tre av hans bröder. Levi fick rätten att vara präster, Juda fick rätten att vara kung och Josef fick den dubbla arvslotten, se 1 Krön 5:1; 1 Mos 35:22.]
36Benjamins söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från tjugo års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig, 37detta var antalet av dem av Benjamins stam, de var 35 400.

38Dans söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från tjugo års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig, 39detta var antalet av dem av Dans stam, de var 62 700.

40Ashers söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från tjugo års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig, 41detta var antalet av dem av Ashers stam, de var 41 500.

42Naftalis söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från tjugo års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig, 43detta var antalet av dem av Naftalis stam, de var 53 400.

44Detta är de som räknades (blev mönstrade), de som räknades av Mose, Aron och Israels furstar. Furstarna var tolv män, var och en var en ledare för sin faders hus (stam). 45Dessa som räknades av Israels söner efter sina fäders hus (stammar) från tjugo års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig, 46alla dem som räknades var totalt 603 550.

47Men leviterna efter sina fäders stam räknades inte ibland dem. 48Herren talade till Mose och sade: 49"Du ska inte räkna Levi stam, inte heller ska du summera dem bland Israels söner, 50men förordna leviterna över vittnesbördets tabernakel, över alla dess möbler och över allt som tillhör det. De ska bära tabernaklet och alla dess möbler och de ska göra tjänst för det och ska tälta runt om tabernaklet. 51När tabernaklet ska flyttas vidare ska leviterna ta ner det, och när tabernaklet ska sättas upp ska leviterna sätta upp det. Om någon man (som inte är levit) kommer nära (tabernaklet) ska han dö. 52Israels söner ska slå upp sina tält, varje man i hans eget läger och varje man under hans eget baner efter deras häravdelningar. 53Men leviterna ska slå upp (sina tält) runt omkring vittnesbördets tabernakel för att inte Israels söners menighet ska drabbas av vrede. Leviterna ska ta hand om (sköta om, ta ansvar för) vittnesbördets tabernakel.

[Leviterna ersätter de förstfödda sönerna av Israel som ursprungligen skulle ha skött dessa uppgifter men de förlorade det privilegiet när de tillbad guldkalven. Leviterna förblev trogna under den tiden och vann på så sätt Guds favör, se 2 Mos 13:2; 13:11–13, 32:25–26; 4 Mos 3:12–13.
    Som tjänare till prästerna är leviterna placerade med ansvar för möblerna och konstruktionerna i tabernaklet – de tar ner, bär och sätter upp allting varje gång som israeliterna flyttar vidare under ökenvandringen. Detta är ett så heligt uppdrag att endast leviterna tillåts att närma sig tabernaklet. Varje icke auktoriserad person som närmar sig straffas med döden, se 4 Mos 1:47–51.
    Det är också nödvändigt att Leviterna sätter upp sina tält runt tabernaklet i alla fyra väderstreck till skillnad från övriga stammar som är tilldelade ett väderstreck. De formar en skyddsmur för att hindra israeliterna från att komma för nära tabernaklet, vilket kan utlösa att Guds vrede drabbar lägret, se 4 Mos 1:53.]


54Israels söner gjorde allt i enlighet med det som Herren (Jahve) befallt Mose, så gjorde de.

Stammarnas placering i lägret

21

Stammarnas placering formar ett kors, sett från öster.

Och Herre (Jahve) talade till Mose och Aron och sade: 2"Israels söner ska låta varje man slå upp sitt tält, under sitt eget baner efter sina fäders hus (stammar), på behörigt avstånd runt tältet för möten på bestämda tider (Tabernaklet).

[I enlighet med den gudomliga placeringen, tältar Israels 12 stammar utanför leviternas ring i fyra grupper om vardera tre stammar:
    Öster: Juda, Issachar och Sebulon
    Söder: Ruben, Simon och Gad
    Väster: Efraim, Manashe och Benjamin
    Norr: Dan, Asher och Naftali

Antalet personer gör att lägren blir olika stora. Kortast är den västra på drygt 100 000 personer, medan den östra är nästan dubbelt så stor med närmare 190 000 personer. Syd och nord är båda omkring 150 000 personer. Sett ovanifrån, från öster, bildar denna tältordning formen av ett kors. Varje stam har sin egen prins eller ledare (hebr. nasi), se vers 3, och en särskild flagga eller baner (hebr. degel), se vers 2, med sina egna bestämda stamsymboler och färger. Färgerna är de som motsvarar de dyrbara stenarna på översteprästens bröstsköld, se 2 Mos 28:17–20. Dessa symboler anses vara ett tecken på Guds stora kärlek för varje stam i Israel. Det står i Höga Visan: "Hans baner över mig är kärleken", se Höga V 2:4.]


Öster

3De som nu slår läger på den östra sidan, mot soluppgången,
ska vara de i lägret som tillhör Judas baner,
    enligt deras avdelningar.
Ledaren för Juda söner är Nachshon, Amminadavs son,
     4och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 74 600.

5Och de som slår läger näst efter honom ska vara Issachars stam.
Ledaren för Issachars söner är Netanel, Tsoars son,
     6och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 54 400.

7Och [den tredje] Sebulons (Zevoluns) stam.
Ledaren för Sebulons söner är Eliav, Chelons son,
     8och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 57 400.
9Alla som räknades i Juda läger var 186 400
    efter deras avdelningar.
De ska dra ut (gå) först (varje gång som lägret bryter upp för att flytta vidare).

[Att Juda går först nämns även i Dom 1:1. Juda betyder lovsång och här finns en viktig princip om att alltid ha lovsången först i våra liv, både inför vanliga förändringar och i den andliga kampen.]

Söder

10På den södra sidan
ska vara de i lägret som tillhör Rubens baner,
    enligt deras avdelningar.
Ledaren för Rubens söner är Elitsor, Shedejors son,
     11och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 46 500.

12Och de som slår läger näst efter honom ska vara Simons stam.
Ledaren för Simons söner är Shelumiel, Tsorishadajs son,
     13och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 59 300.

14Och [den tredje i denna grupp är] Gads stam.
Ledaren för Gads söner är Eljasaf, Reoels son,
     15och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 45 650.
16Alla som räknades i Rubens läger var 151 450 efter deras avdelningar. De ska dra ut (gå) som nummer två [tåga efter de tre första stammarna].

Centralt – tabernaklet

17Sedan ska mötestältet (Tabernaklet) med Levi stam gå i mitten av lägret när de drar vidare [från en lägerplats till nästa]. Så ska de gå framåt, varje man på sin plats under sitt eget baner.

Väst

18På den västra sidan
ska vara de i lägret som tillhör Efraims baner,
    enligt deras avdelningar.
Ledaren för Efraims söner är Elishama, Ammihods son,
     19och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 40 500.

20Och de som slår läger näst efter honom ska vara Manasse stam.
Ledaren för Manasses söner är Gamaliel, Pedatsors son,
     21och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 32 200.

22Och Benjamins stam.
Ledaren för Benjamins söner är Avidan, Gidonis son,
     23och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 35 400.
24Alla som räknades i Efraims läger var 108 100
    efter deras avdelningar.
De ska dra ut (gå) som nummer tre [tåga efter de sex första stammarna och leviterna].

Norr

25På den norra sidan
ska vara de i lägret som tillhör Dans baner,
    enligt deras avdelningar.
Ledaren för Dans söner är Achiezer, Ammishaddajs son,
     26och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 62 700.

27Och de som slår läger näst efter honom ska vara Ashers stam.
Ledaren för Ashers söner är Pagiel, Ochrans son.
     28och deras avdelning och de 41 500 som är räknade bland dem.

29Och [sist i den sista gruppen] Naftalis stam.
Ledaren för Naftalis söner är Achira, Enans son,
     30och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 53 400.
31Alla som räknades i Dans läger var 157 600
    efter deras avdelningar.
De ska dra ut (gå) sist (tåga efter de övriga stammarna) under sina baner.

32Detta är de som räknades av Israels söner, efter deras fäders hus. Alla som räknades i lägret enligt deras avdelningar var 603 550. 33Men leviterna räknades inte bland Israels söner som Herren (Jahve) befallt Mose.

34Så gjorde Israels söner enligt allt som Herren (Jahve) befallt Mose. De slog läger under sina baner och de drog vidare [från lägerplats till lägerplats, och följde sina bestämda platser i ledet], var och en med sina familjer och med sina fäders hus.

Leviterna

31Detta är Arons och Moses generationer (släkt) den dagen då Herren (Jahve) talade med Mose på Sinai berg.
     2Och detta är namnen på Arons söner: Nadav, den förstfödde, och Aviho, Elazar och Itamar. 3Detta är namnen på Arons söner, prästerna som var smorda, som han avskilde (helgade) för att tjänstgöra i prästens ämbete. 4Och Nadav och Aviho dog framför Herren (Jahve) när de offrade främmande eld framför Herren (Jahve) i Sinais öken, och de hade inga söner. Och Elazar och Itamar tjänstgjorde i prästens ämbete i närvaro av sin far Aron.
     5Herren (Jahve) talade till Mose och sade: 6"För fram Levi stam nära och ställ dem framför prästen Aron så att de kan göra tjänst för honom. 7Och de ska hålla (sköta om, vakta, skydda) hans åtaganden (angelägenheter) och hela församlingens åtaganden (angelägenheter) framför mötestältet, och göra tjänst i tabernaklet. 8Och de ska hålla (sköta om, vakta, skydda) alla möbler i mötestältet och Israels söners åtaganden för att göra tjänst i tabernaklet. 9Och du ska ge leviterna till Aron och till hans söner, de är helt (fullständigt) givna till honom från Israels söner. 10Och du ska förordna Aron och hans söner så att de håller (sköter om, vaktar, skyddar) prästämbetet, och en vanlig människa som kommer nära ska dödas."

11Herren (Jahve) talade till Mose och sade:

12"Och jag, se [hebr. hinne betonar], jag har själv bland (i centrum av) Israels söner tagit ut (utvalt) leviterna, istället för varje förstfödd som öppnar moderlivet bland Israels söner [2 Mos 13:1–2]. Därför ska leviterna ska vara mina, 13för allt förstfött är mitt. På den dagen då jag slog allt förstfött i Egypten helgade jag allt förstfött i Israel åt mig, både människor och djur. Mina ska de vara. Jag är Herren (Jahve)."

[Den tionde och sista plågan omfattade samtliga både människor och djur i Egypten, se 2 Mos 11.]

14Och Herren (Jahve) talade till Mose i Sinai öken och sade:

15"Räkna Levis söner efter deras fäders hus, efter deras familjer, alla män från en månads ålder och uppåt ska du räkna bland dem." 16Och Mose räknade dem efter Herrens (Jahves) ord, som han var befalld.
17Och dessa var Levis söner, efter deras namn:
    Gershon och Kehat och Merari.

18Och dessa är namnen på Gershons söner efter deras familjer:
    Livni och Shimei.
19Och Kehats söner efter deras familjer:
    Amram och Jitsar, Hebron (Chevron) och Uzziel.
20Och Meraris söner efter deras familjer:
    Machli och Moshi.
Dessa är Levis familjer enligt deras fäders hus.

Väst

21Till Gershon hör Livnis familj och Shimeis familj. Dessa är Gershoniternas familjer. 22De som räknades bland dem enligt antalet av alla män från en månads ålder och uppåt, de som räknades bland dem var 7 500. 23Gershoniternas familjer ska slå läger bredvid tabernaklet västerut. 24Ledaren för fädernas hus bland Gershoniterna är Eljasaf, Laels son. 25De fastställda uppgifterna för Gershons söner i mötestältet, tabernaklet och tältet, är dess överdrag (taket) och dörrens förhänge till mötestältet, 26och tyget runt gården och dörrens förhänge till ingången på tabernaklet, och altaret (offeraltaret), och repen runtomkring, och allt som tillhör för att fullfölja dess tjänstgöring.

Söder

27Till Kehat hör Amrams familj och Jitsars familj och Chevrons familj och Uzziels familj. Dessa är Kehatiternas familjer, 28enligt antalet av alla män från en månads ålder och uppåt, 8 600, väktare av helgedomens angelägenheter. 29Kehatiternas familjer ska slå läger bredvid tabernaklet söderut. 30Ledaren för fädernas hus bland Kehatiterna är Elitsafan, Uzziels son. 31Deras ansvar (arbetsuppgift) är arken, och bordet (skådebrödsbordet) och menoran (ljusstaken) och altaret (rökelsealtaret) och helgedomens redskap som prästerna använder i tjänstgöringen, och förhänget och allt som hör till arbetet med detta. 32Elazar, Arons son, prästen är chefen för de övriga ledarna bland leviterna och har huvudansvaret över dem som håller (sköter om, vaktar, skyddar) helgedomens angelägenheter.

Norr

33Till Merari hör Machlis familj och Moshis familj. Dessa är Merariternas familjer. 34Och de som räknades bland dem enligt antalet av alla män från en månads ålder och uppåt, de som räknades bland dem var 7 500. 35Ledaren för fädernas hus bland Merariterna är Tsoriel, Avichajils son. De ska slå läger bredvid tabernaklet norrut. 36De fastställda uppgifterna för Meraris söner är tabernaklets omhägnad, dess plankor och dess störar, och dess fotstycken, och all dess utrustning, och allt som tillhör för att fullfölja dess tjänstgöring, 37och gårdens störar runtomkring och deras fotstycken och deras tältpinnar och deras rep.

Öst

38Och dessa som ska slå läger framför tabernaklet österut, framför mötestältet mot soluppgången, är Mose och Aron och hans söner, (de ska) hålla (sköta om, vakta, skydda) helgedomens angelägenheter och Israels söners angelägenheter, och en vanlig människa som kommer nära ska dödas.

39Alla de som räknades av leviterna, som Mose och Aron räknade på Herrens (Jahves) befallning efter deras familjer, alla män från en månads ålder och uppåt, var 22 000.

40Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Räkna alla förstfödda män av Israels söner, från en månads ålder och uppåt, och ta antalet av deras namn. 41Och du ska ta leviterna för mig, Jag är Herren (Jahve), istället för de förstfödda bland Israels söner, och leviternas boskap istället för allt förstfött bland boskapen hos Israels söner."

42Och Mose räknade, som Herren (Jahve) befallt honom, allt förstfött bland Israels söner. 43Och alla förstfödda män enligt antalet namn, från en månads ålder och uppåt, av dem som räknades bland dem, var 22 273.

44Herren (Jahve) talade till Mose och sade: 45"Ta leviterna istället för allt förstfött bland Israels söner, och leviternas boskap istället för deras boskap, och leviterna ska vara mina. Jag är Herren (Jahve). 46Och för återlösningen av de 273 förstfödda i Israel som överstiger antalet av leviterna, 47ska du ta fem shekel för var och en av dem, efter helgedomens shekel ska du ta dem, en shekel är 20 gera [liten viktenhet på ca 0,5 gram]. 48Och du ska ge pengarna från dem som återstår, av dem som är återlösta, till Aron och hans söner."

49Och Mose tog återlösningspengarna från dem som återstod av dem som är återlösta genom leviterna, 50från de förstfödda av Israels söner tog han pengarna, 1 365 shekel efter helgedomens shekel, 51och Mose gav återlösningspengarna till Aron och hans söner enligt Herrens (Jahves) ord, som Herren (Jahve) befallde Mose.

Kehatiterna

41Och Herren (Jahve) talade till Mose och Aron och sade:

2"Ta antalet av Kehats söner från leviternas söner, efter deras familjer från deras fäders hus, 3från 30 år och uppåt till 50 år, alla som träder i tjänst för att utföra arbetet i mötestältet.

4Detta är Kehats söners arbete i mötestältet, bland de heligaste föremålen. 5När lägret drar vidare ska Aron gå in och hans söner, och de ska ta ner förhänget (som hänger mellan det heliga och det allra heligaste rummet) och täcka vittnesbördets ark med det, 6och ovanpå ska de lägga ett täcke av skinn och breda ut ett blått tyg över och de ska sätta stängerna på plats.
     7Och över skådebrödsbordet ska de sprida ut ett blått tyg och ovanpå ska de lägga fat, grytor och skålar och kannorna som de utgjuter med, och brödet ska ligga kvar därpå. 8Och de ska sprida ut ett rosenrött tyg och täcka det med skinn [2 Mos 26:14], och sedan ska de sätta stängerna på plats.
     9Och de ska ta ett blått tyg och täcka menoran och dess lampor och dess tänger och dess vektrimmare och alla dess oljeverktyg som de sköter den med. 10Och de ska lägga den och alla dess tillbehör i ett täcke av skinn, och sedan ska de lägga den på ett ok.
     11Och på det gyllene altaret ska de sprida ut ett blått tyg och täcka över det med ett skinn, och sedan ska de sätta in dess stänger.
     12Och de ska ta alla tillbehör som hör till arbetet som de utför i helgedomen och lägga dem i ett tyg av blått och täcka dem med skinn, och sedan ska de lägga dem på ett ok.
     13Och de ska ta bort askan från altaret och sprida ut ett purpurtyg över det. 14Och de ska lägga alla dess tillbehör på det, som de använder i arbetet vid det, eldfaten, köttkrokarna och skovlarna och skålarna, alla altarets tillbehör, och de ska sprida ut ett täcke av skinn över det och sätta dess stänger på plats.
     15Och när Aron och hans söner är klara med att täcka över de heliga möblerna och alla de heliga redskapen, när lägret ska [är redo att] dra vidare, då ska Kehats söner komma och bära dem, men får inte vidröra de heliga föremålen, då dör de. Dessa föremål är den börda som Kehats söner har i mötestältet. [De ska bära allting med stänger eller med ok.]
     16Elazar, prästen Arons son, är ansvarig för ljusoljan (lampoljan), och den söta rökelsen, och det oavbrutna matoffret (skådebröden) och smörjelseoljan, han ansvarar för hela tabernaklet och allt som är i det, både helgedomen och dess möbler."

17Och Herren (Jahve) talade till Mose och till Aron och sade: 18"Hugg inte av Kehatiternas familjestam från leviterna, 19utan gör så här mot dem för att de ska leva och inte dö när de närmar sig de heligaste föremålen: Aron och hans söner ska gå in och förordna var och en av dem till hans arbete och till hans börda, 20men de får inte gå in och se de heliga föremålen, då dör de."

[Syndiga människor kan inte se Guds härlighet. Kehatiterna får inte se de heliga föremålen, ens för ett ögonblick, utan att de måste vara helt täckta. De får alltså inte vara nyfikna och lyfta lite på täcket utan måste bära allting precis som det är när Aron och hans söner har gjort jobbet att täcka över allting.]

Gershoniterna

21Herren (Jahve) talade till Mose och sade:

22"Ta antalet av Gershons söner, från deras fäders hus efter deras familjer, 23från 30 år och uppåt till 50 år ska du räkna dem, alla som träder in och väntar på sin tjänst för att utföra arbetet i mötestältet. 24Detta är arbetet för Gershons familjer i tjänsten och att bära bördor. 25De ska bära tabernaklets tyger och mötestältet, dess täcke och skinntäcket som är ovanpå det och förhänget till mötestältets dörr, (förhänget in till det heliga) 26och gårdens hängen och förhänget till dörren in till gården som är runt omkring tabernaklet och vid altaret runt om och deras rep och alla tillbehör för arbetet, och allt som kan tänkas bli gjort med dem, där ska de betjäna. 27På Arons och hans söners befallning ska allt arbete utföras av Gershoniterna, i alla deras bördor och i all deras tjänstgöring ska de vara utsedda att ansvara för dessa bördor. 28Detta är tjänsten för Gershoniternas söners familjer i mötestältet, och deras ansvar ska vara under Itamars hand, son till prästen Aron."

Merariterna

29[Mose fortsätter att tala:] "För Meraris söner ska du räkna dem efter deras familjer, efter deras fäders hus, 30från 30 år och uppåt till 50 år ska du räkna dem, alla som träder in och väntar på sin tjänst för att utföra arbetet i mötestältet. 31Och detta är ansvaret för deras bördor i enlighet med deras arbete i mötestältet: tabernaklets plankor och deras stänger och dess stolpar och dess fotstycken, 32och stolparna runt gården och deras fotstycken och deras tältpinnar, och deras rep, och övriga tillbehör, och allt som behövs till arbetet. Och du ska förordna dem med namn för ansvaret för varje del av bördan. 33Detta är tjänsten för Merariternas söners familjer i mötestältet, och deras ansvar ska vara under Itamars hand, son till prästen Aron."

Räkningen av leviternas familjer

34Och Mose och Aron och församlingens ledare räknade Kehatiternas söner efter deras familjer och deras fäders hus, 35från 30 år och uppåt till 50 år, alla som träder in i tjänst för att utföra arbetet i mötestältet. 36Och de som räknades av dem efter deras familjer var 2 750. 37Dessa är de som räknades av Kehatiternas familjer, av alla dem som tjänstgjorde i mötestältet, som Mose och Aron räknade enligt Herrens (Jahve) befallning genom Mose hand.
     38Och dessa var de som räknades av Gershons söner, efter deras familjer och deras fäders hus, 39från 30 år och uppåt till 50 år, alla som träder in i tjänst för att utföra arbetet i mötestältet. 40De som räknades av dem efter deras familjer, efter deras fäders hus, var 2 630. 41Dessa är de som räknades av Gershons söners familjer, av alla dem som tjänstgjorde i mötestältet, som Mose och Aron räknade enligt Herrens (Jahve) befallning.
     42Och dessa var de som räknades av Meraris söners familjer, efter deras familjer och deras fäders hus, 43från 30 år och uppåt till 50 år, alla som träder in i tjänst för att utföra arbetet i mötestältet. 44De som räknades av dem efter deras familjer, var 3 200. 45Dessa är de som räknades av Meraris söners familjer, som Mose och Aron räknade enligt Herrens (Jahve) befallning genom Mose hand.
     46Alla dessa som räknades av leviterna, som Mose och Aron och Israels ledare räknade efter deras familjer och efter deras fäders hus, 47från 30 år och uppåt till 50 år, alla som träder in i arbetet för att tjänstgöra för att utföra arbetet med att bära bördor i mötestältet. 48De som räknades bland dem var 8 580. 49Enligt Herrens (Jahves) befallning utsågs de av Moses hand, var och en till sin tjänst och för sin börda, de var räknade som Herren (Jahve) befallt Mose.

Renheten i lägret

51Herren (Jahve) talade till Mose och sade:

2"Befall Israels söner att de ska skicka ut från lägret alla som lider av en svår hudsjukdom (hebr. tsara, se 3 Mos 13–14) och alla som är sjuka och alla som är orena genom kontakt med någon död, 3både män och kvinnor ska ni skicka ut, utanför lägret ska ni skicka dem, så att de inte orenar lägret i vars mitt jag bor." 4Och Israels söner gjorde så och skickade dem utanför lägret. Som Herren (Jahve) hade sagt till Mose, så gjorde Israels söner.

Upprättelse

5Herren (Jahve) talade till Mose och sade:

6"Tala till Israels söner: En man eller en kvinna som ska bekänna någon synd som människor brukar bekänna, som bekänner en överträdelse mot Herren (Jahve) och denna själ är skyldig, 7då ska de bekänna sina synder som de har begått, och de ska återbetala för sin skuld fullt ut och lägga till en femtedel av värdet, och ge det till honom som de står i skuld till. 8Men om mannen saknar en återlösare till vilken betalningen för skulden kan ges, då ska återbetalningen vara Herrens (Jahves), ja prästens, vid sidan av baggen för försoning, med vilken försoning ska göras för honom. 9Och varje offer av Israels söners alla heliga ting, som bärs fram till prästen ska vara hans. 10Och varje mans helgade ting ska vara hans (prästens), vad det än är som någon man ger till prästen, är det hans."

Test för otrohet

11Herren (Jahve) talade till Mose och sade:

12"Tala till Israels söner och säg till dem: Om en mans hustru går åt sidan och agerar otroget mot honom, 13och en man ligger med henne, och det är dolt från hennes mans ögon, blir hon hemligt orenad, och där finns inga vittnen mot henne, inte heller blir hon påkommen i akten, 14och avundsjukans ande kommer över honom, och han är avundsjuk på sin hustru, och hon är orenad, eller om avundsjukans ande kommer över honom, och han är avundsjuk på sin hustru, och hon inte har blivit orenad. 15Då ska mannen ta sin hustru till prästen och ska bära fram ett offer för henne, tiondelen av en efa av kornmjöl, han ska inte hälla någon olja på det, och inte lägga någon rökelse på det, för det är ett matoffer för avundsjuka [3 Mos 2:1], ett matoffer för åminnelse som gör att synden blir ihågkommen.

16Och prästen ska föra henne nära och sätta henne inför Herren (Jahve). 17Och prästen ska ta heligt vatten i ett lerkärl, och av jorden som är på marken i tabernaklet ska prästen ta och lägga det i vattnet. 18Och prästen ska sätta kvinnan inför Herren (Jahve) och släppa ut kvinnans huvudhår [kanske för att indikera att hon är rituellt oren, se 3 Mos 13:45] och lägga matoffret till åminnelse i hennes hand, det som är matoffret för avundsjuka [3 Mos 2:1], och prästen ska ha bitterhetens vatten som orsakar förbannelsen i sin hand. 19Och prästen ska låta henne avlägga en ed och säga till kvinnan: 'Om ingen man har legat med dig, och om du inte har gått åt sidan till orenhet, medan du varit under din man, ska du vara fri från detta bitterhetens vatten som orsakar förbannelse, 20men om du har gått åt sidan, medan du varit under din man, och om du blivit orenad, och om någon legat med dig förutom din man' 21– då ska prästen låta kvinnan avlägga en förbannelsens ed och prästen ska säga till kvinnan: – 'Herren (Jahve) gör dig till en förbannelse och en svordom bland ditt folk, när Herren (Jahve) låter ditt lår falla av (tar bort dina förmåga att bli gravid) och din mage svälla upp, 22och detta vatten som förorsakar förbannelsen ska vara i dina tarmar och få din mage att svälla upp och ditt lår att ramla av (ta bort dina förmåga att bli gravid)',
    och kvinnan ska säga: 'Amen, amen.' [Dvs. instämma och hålla med.]

23Och prästen ska skriva denna förbannelse i en bok (bokrulle), och han ska tvätta den i bitterhetens vatten. 24Och han ska låta kvinnan dricka bitterhetens vatten som orsakar förbannelsen, och vattnet som orsakar förbannelsen ska gå in i henne och bli bittert. 25Och prästen ska ta avundsjukans matoffer ur kvinnans hand och ska vifta matoffret inför Herren (Jahve) och ta det till altaret. 26Och prästen ska ta en handfull av matoffret, som påminnelse (minnesdelen) av det, och göra det till rök på altaret, och därefter ska han låta kvinnan dricka av vattnet. 27Och när han har låtit henne dricka vattnet, då ska det visa sig om hon är orenad och har agerat otroget mot sin man, genom att vattnet som orsakar förbannelsen kommer in i henne och blir bittert och hennes mage sväller upp och hennes lår faller av, och kvinnan ska bli en förbannelse bland sitt folk. 28Men om kvinnan inte är orenad, utan ren, då ska hon bli rentvådd och ska bära säd. [Märkligt nog används ordet säd här, trots att det är mannens säd som befruktar kvinnans ägg.]
     29Detta är lagen om avundsjuka, när en kvinna går åt sidan, medan hon är under sin man, och blir orenad, 30eller när avundsjukans ande kommer över mannen och han är avundsjuk över sin hustru, då ska han sätta hustrun inför Herren (Jahve) och prästen ska verkställa denna lag över henne. 31Mannen ska vara ren från sin synd och den kvinnan ska bära sin egen synd."

Nasirlöften

6[Nasirlöften handlar om när någon vill tjäna Herren på ett speciellt sätt. Hebreiska ordet nazir betyder "hängiven" och "överlåten". Löftet var tidsbegränsat, se vers 4. När det gäller Samuel (1 Sam 1:11) och Simson (Dom 13:2–7) gav deras mödrar dem ett livslångt nasirskap. Johannes döparen omnämns i liknande termer, se Luk 1:13–17. Utombibliska källor visar att nasirlöften var vanliga och fungerade som tacksamhetsoffer. Löftestiden var 30 dagar. Det var troligen ett sådant nasirlöfte Paulus gjorde i Korint, se Apg 18:18; 21:23–26. Stycket följer en kiastisk uppställning:

A. Introduktion, vers 1–2
  B. Förbud, vers 3–8
    C. Orening, vers 9–12
  B´ Fullbordan, vers 13–20
A´ Summering, vers 21]


1Herren (Jahve) talade till Mose och sade:

2"Tala till Israels söner och säg till dem: När en man eller kvinna vill avlägga ett löfte (en ed), ett nasirlöfte för att avskilja (helga) sig själv inför Herren (Jahve). [Här betonas speciellt att även kvinnor kan avge dessa löften. Några exempel är Channa (Hanna) och Manoas hustru, se 1 Sam 1:21–28; Dom 13:2.]
3Han ska avhålla sig från vin och starka drycker, han ska inte dricka något från vinstocken, varken vinäger eller stark dryck, inte heller ska han dricka någon saft från vindruvorna eller äta färska druvor eller russin. 4Alla dagar som hans nasirskap varar ska han låta bli att äta allt som är gjort av vindruvor, från pressade druvor och även (det som är gjort av) druvskalet.

5Under hela löftesperioden ska ingen rakkniv komma på hans huvud förrän dagarna är fullföljda som han har avskiljt (helgat) sig själv inför Herren (Jahve). Han ska vara helig, han ska låta hårlockarna växa sig långa. [Håret var den yttre symbolen på att han var en nasir] 6Så länge han är avskild (helgad) åt Herren (Jahve) ska han inte komma nära en död kropp. [Kan vara en symbol på synd, eftersom syndens lön är döden.]
7Han ska inte göra sig själv oren genom sin far eller sin mor, på grund av sin bror eller sin syster när (om) de dör, eftersom hans avskiljning (helgelse) inför Herren (Jahve) är över hans huvud. [Avser det långa håret som är nasirtecknet.] 8Alla dagar under hans nasirskap ska han vara avskild (helgad) för Herren (Jahve).

9Om någon människa dör plötsligt vid hans sida och han orenar sitt avskilda huvud, ska han raka sitt huvud samma dag som han renar sig, på den sjunde dagen ska han raka det. [Han blir oren i en vecka innan han kan börja om sitt nasirlöfte. Se vers 12.] 10Och på den åttonde dagen ska han bära fram två turturduvor eller två duvor till prästen, till dörren på mötestältet (Tabernaklet). 11Och prästen ska göra i ordning den ena till syndoffer och den andra till brännoffer och bringa försoning för honom, eftersom han syndat på grund av den döde, och han ska helga sitt huvud samma dag. 12Och han ska avskilja för Herren (Jahve) dagen för sitt nasirskap och ska föra fram ett årsgammalt lamm av hankön som ett skuldoffer, men hans tidigare nasirdagar ska inte räknas eftersom hans avskiljning blev orenad (vanhelgad, befläckad).

13Detta är undervisningen (instruktionerna) om att vara nasir. När dagarna för hans avskiljning är fullbordade ska han till mötestältets dörr (Tabernaklets dörr) föra fram14och han ska visa sitt offer inför Herren (Jahve): ett årsgammalt felfritt lamm av hankön och ett årsgammalt felfritt lamm av honkön som syndoffer, och en felfri bagge som shalomoffer, 15och en korg med osyrat bröd, kakor av fint mjöl blandat med olja och osyrat bröd ringlat med olja och tillhörande matoffer och drickoffer.

16Och prästen ska föra fram dem inför Herren (Jahve) och ska offra hans syndoffer och hans brännoffer. 17Och han ska offra baggen som ett shalomoffer inför Herren (Jahve) tillsammans med korgen med osyrat bröd. Prästen ska också offra det tillhörande matoffret och det tillhörande drickoffret.

18Och nasiren ska raka sitt avskilda huvud vid dörren till mötestältet (Tabernaklet) och ska ta håret från sitt avskilda huvud och lägga det på elden som är under shalomoffret. 19Och prästen ska ta baggens skuldra när den är genomstekt och en osyrad brödkaka från korgen och en ringlad brödkaka och ska lägga dem i händerna på nasiren efter att han har rakat sitt avskilda huvud. 20Och prästen ska vifta dem som ett viftoffer inför Herren (Jahve), detta är helgat (avskilt) till prästen, tillsammans med viftofferstycket (bröstet från baggen) och låret, och därefter kan nasiren dricka vin.

21Detta är undervisningen (instruktionen) om nasiren som avlägger en ed (ett löfte) och om hans offer till Herren (Jahve) för hans nasirskap, förutom det som han frivilligt vill ge i enlighet med det löfte som han avlägger. Detta måste han göra enligt undervisningen (instruktionen) om hans nasirskap."

Arons välsignelsebön

22Herren (Jahve) talade till Mose och sade:

23Säg till Aron och hans söner, så här ska ni välsigna israeliterna, säg till dem:
-
24Må Herren (Jahve) välsigna (inympa) dig
    och bevara (beskydda) dig.

25Må Herren (Jahve) låta sitt ansikte lysa över (mot) dig (komma med sin närvaro)
    och visa dig sin nåd (välvilja; trösta och ge dig oförtjänt kärlek).

26Må Herren (Jahve) vända (upplyfta) sitt ansikte till dig
    och ge dig frid (fred; fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom).
-
27Så ska de [prästerna] uttala (lägga) mitt namn över israeliterna och jag ska välsigna dem.

[På hebreiska lyder välsignelsen (JHVH uttalas aldrig utan byts ut till Adonai):
jevarechecha Adonai vejishmerecha
jaer Adonai panav elecha vichuneka
jisa Adonai panav elecha vejasem lecha shalom
Guds namn finns med i varje strof – han är källan till alla välsignelser. Den första raden består av tre hebreiska ord, den andra av fem, och den sista av sju. Även antal bokstäver ökar (15, 20, 25). Man kan se en symbolik i detta, som att välsignelsen ökar i styrka, men nummer har även en mer specifik betydelse i Bibeln:
  • Talet 3 är Guds och himmelens tal, något som är viktigt och bestående (Herren bevarar).
  • Talet 5 står för nåd (Herren visar nåd).
  • Talet 7 står för fulländning, fullkomlighet, förbund och den Helige Ande (Herren ger frid).
Totalt finns sex hebreiska verb och sex handlingar som hör ihop parvis:
  1. välsigna (hebr. barach): ge välstånd på livets alla områden, böja knä, inympa.
  2. bevara (hebr. shamar): bevara, beskydda, vaka över, agera som en livvakt.
  3. lysa (hebr. or): vara eller bli ljus, lysa upp, skina, tända.
  4. visa (hebr. chanan): visa oförtjänt nåd, barmhärtighet, välvilja, favör – att böja sig ner i vänlighet till någon i en underordnad och svagare position.
  5. vända (hebr. nasa): att lyfta, bära, ta; översätts här vända.
  6. ge (hebr. shom): att lägga, sätta, placera, göra, ge, utse, ordinera, etablera, plantera.
Eftersom ordet barach är en rot med flera betydelser kan man här i välsignelsen också läsa in att Gud själv böjer sina knän. Här finns en dubbelhet, Gud välsignar från himlen, men också som en knäböjande ödmjuk tjänare (Jes 52:13–53:12). Att ordet också betyder inympa, visar att den Herren välsignar inympar han samtidigt i det äkta olivträdet Israel. Det blir också en fin inramning och kiasm till betydelsen att plantera i verbet shom i vers 26. Se även 1 Mos 12:3; Rom 11:17–24.
    Herren önskar välgång – han vakar och vill belysa vägen in i sin närvaro där han kan ge av sin nåd. Han är en god Fader som vill trösta sina barn och frikostigt dela med sig av sin ömma kärlek. Att Herren vill "lyfta" eller vända sitt ansikte, innebär att Gud vill dela sin innerliga gemenskap med varje människa. Här finns erbjudandet om förlåtelse, upprättelse, salighet och frid. Det hebreiska ordet för frid, shalom, innebär Guds välsignelse på alla områden, trygghet, vänskap och frid med Gud, sig själv och andra människor.]

Offer för avskiljningen

71Och det skedde på den dagen att Mose fullbordade (avslutade, färdigställde) [plural!] hopsättningen (byggandet, resandet, ordagrant samlandet) [plural!] av tabernaklet (hebr. mishkan), och han smorde det och helgade det, och alla dess möbler, och altaret med dess redskap, och han smorde dem och helgade dem, 2så att Israels ledare, huvudena för deras fäders hus, kunde komma nära [för att bära fram sina offergåvor], dessa är ledarna för stammarna, som är över (ledare för) dem som blev räknade [i folkräkningen som gjordes tidigare, se 4 Mos 1:2–3]. 3Och de förde fram sina offer inför Herrens (Jahves) ansikte, 6 täckta vagnar och 12 oxar, en vagn för två ledare och en oxe för var och en av dem, och de visade upp dem framför tabernaklet.
     4Och Herren (Jahve) talade till Mose och sade: 5"Ta emot det av dem så att de kan bli till tjänst i mötestältet, och du ska ge dem till leviterna, till varje man i enlighet med hans tjänst."
     6Och Mose tog vagnarna och oxarna och gav dem till leviterna. 72 vagnar och 4 oxar gav han till Gershons söner i enlighet med deras tjänstgöring. [Gershoniterna var från Levis stam, deras uppgifter redogörs för i 4 Mos 3:21–26 och ännu mer detaljerat i 4 Mos 4:21–28.] 8Och 4 vagnar och 8 oxar gav han till Meraris söner i enlighet med deras tjänstgöring, under Itamars hand, son till prästen Aron. [Itamar var den yngste av Arons fyra söner, se 2 Mos 6:23. Merariterna var också ättlingar till Levi, deras uppgifter redogörs för i 4 Mos 3:33–37 och ännu mer detaljerat i 4 Mos 4:29–33.] 9Men till Kehats söner gav han inget, eftersom tjänsten med de heliga tingen tillhör dem, de bär dem på sina skuldror. [Kehatiterna var också ättlingar till Levi, se 4 Mos 4:1–49.]
     10Och ledarna bar fram altarets invigningsoffer den dag då det smordes. [Denna dag beskrivs i 3 Mos 8.] Männen bar också fram sina (personliga) offer inför altaret. 11Och Herren (Jahve) sade till Mose: "De ska förevisa sina offer, varje ledare på hans dag, för invigningen av altaret."

De tolv stammarnas offer

[Under en 12-dagarsperiod förs varje stams bidrag fram. Stammarna räknas upp i samma ordning som i 4 Mos 2. Shekeln var en viktenhet på 11,5 gram. Uttrycket "helgedomens vikt" var antagligen en standardvikt som användes i mätvågen.]

12Och han som förevisade sitt offer den första dagen var Nachshon, son till Amminadav, av Juda stam.
13Hans offer var ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer [3 Mos 2:1–16], 14en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse, 15en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer [3 Mos 1:3–17], 16en get av hankön till syndoffer [3 Mos 4:1:5:13], 17och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) [3 Mos 3:1–17] 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Nachshons offer, son till Amminadav.
18På den andra dagen offrade Netanel, son till Tsoar, Isaskars ledare.
19Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, 20en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse, 21en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, 22en get av hankön till syndoffer, 23och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Netanels offer, son till Tsoar.
24På den tredje dagen offrade Eliav, son till Chelon, ledare för Sebulons söner.
25Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, 26en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse, 27en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, 28en get av hankön till syndoffer, 29och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Eliavs offer, son till Chelon.
30På den fjärde dagen offrade Elitsor, son till Shedejor, ledare för Rubens söner.
31Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, 32en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse, 33en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, 34en get av hankön till syndoffer, 35och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Elitsors offer, son till Shedejor.
36På den femte dagen offrade Shelumiel, son till Tsorishadaj, ledare för Simons söner.
37Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, 38en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse, 39en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, 40en get av hankön till syndoffer, 41och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Shelumiels offer, son till Tsorishadaj.
42På den sjätte dagen offrade Eljasaf, son till Doel, ledare för Gads söner.
43Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, 44en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse, 45en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, 46en get av hankön till syndoffer, 47och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Eljasafs offer, son till Doel.
48På den sjunde dagen offrade Elishama, son till Ammihod, ledare för Efraims söner.
49Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, 50en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse, 51en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, 52en get av hankön till syndoffer, 53och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Elishamas offer, son till Ammihod.
54På den åttonde dagen offrade Gamliel, son till Pedatsor, ledare för Manasses söner.
55Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, 56en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse, 57en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, 58en get av hankön till syndoffer, 59och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Gamliels offer, son till Pedatsor.
60På den nionde dagen offrade Avidan, son till Gidoni, ledare för Benjamins söner.
61Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, 62en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse, 63en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, 64en get av hankön till syndoffer, 65och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Avidans offer, son till Gidoni.
66På den tionde dagen offrade Achiezer, son till Ammishaddaj, ledare för Dans söner.
67Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, 68en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse, 69en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, 70en get av hankön till syndoffer, 71och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Achiezers offer, son till Ammishaddaj.
72På den elfte dagen offrade Pagiel, son till Ochran, ledare för Ashers söner.
73Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, 74en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse, 75en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, 76en get av hankön till syndoffer, 77och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Pagiels offer, son till Ochran.
78På den tolfte dagen offrade Achira, son till Ejnan, ledare för Naftalis söner.
79Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, 80en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse, 81en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, 82en get av hankön till syndoffer, 83och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Achiras offer, son till Ejnan.
84Detta var altarets invigningsoffer, den dag då det smordes, i händerna på Israels ledare:
silverfat – 12 [st],
silverskålar – 12 [st],
guldskålar – 12 [st].

85130 shekel [1,5 kg][vägde] varje silverfat
    och varje skål 70 [0,8 kg],
    och 2 400 shekel [27,6 kg][vägde] alla silverredskap, efter helgedomens shekel.

86Guldskålarna – 12 [st] – fyllda med rökelse [vägde] 10 shekel [115 gram],
    efter helgedomens shekel.
Alla guldskålar [vägde] 120 shekel [1,4 kg].

87All boskap till brännoffren var:
    12 unga oxar,
    baggar – 12 [st]
    årsgamla lamm av hankön – 12 [st], och deras matoffer,
    och getter av hankön – 12 [st], till syndoffer.

88All boskap till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) var:
    24 oxar,
    baggarna – 60 [st],
    getterna av hankön – 60 [st],
    årsgamla lamm av hankön – 60 [st].
Detta var altarets invigningsoffer efter att det blivit smort.

89Och när Mose gick in i mötestältet (hebr. ohel moed), för att han skulle tala med honom, då hörde han rösten tala till honom från ovanför locket på arken (Nådastolen) som var ovanpå vittnesbördets ark, från mellan de två keruberna, och han talade till honom.

81Herren (Jahve) talade till Mose och sade:

2

Aron tänder ljusen. Illustration av Ted Larsson.

Tala till Aron och säg till honom: "När du tänder lamporna ska de sju oljelamporna ge sitt sken framför ljusstaken (Menoran)."
     3Och Aron gjorde så. Han tände lamporna så att de gav sitt sken framför ljusstaken (Menoran) som Herren (Jahve) hade befallt Mose. 4Detta var arbetet med ljusstaken (Menoran), drivet arbete i guld, från dess bas och till dess blommor, var det drivet arbete enligt det mönster som Herren (Jahve) hade visat Mose, så gjorde han ljusstaken. [2 Mos 25:31–40]

5Herren (Jahve) talade till Mose och sade: 6"Ta leviterna från Israels söner och rena dem. 7Och så ska du göra med dem för att rena dem, stänk reningsvatten över dem och låt en rakkniv gå över hela deras kropp (kött) och låt dem tvätta sina kläder och tvätta sig själva. 8Låt dem sedan ta en ung oxe och dess matoffer, fint mjöl blandat med olja, och en annan ung oxe ska du ta som syndoffer. 9Och du ska föra fram leviterna inför mötestältet och du ska samla hela församlingen av Israels söner. 10Och du ska förevisa leviterna inför Herrens (Jahves) ansikte och Israels söner ska lägga sina händer på leviterna. [Genom att de lägger händerna på leviterna överför de bildligt sina synder på leviterna som är deras ställföreträdare inför Gud.] 11Och Aron ska offra leviterna inför Herrens (Jahves) ansikte som ett viftoffer från Israels söner, för att de ska göras redo att utföra Herrens (Jahves) arbete (sin prästerliga tjänst).
     12Och leviterna ska lägga sina händer på oxarnas huvuden och offra en av dem som ett syndoffer och den andra som ett brännoffer till Herren (Jahve), för att bringa försoning för leviterna. 13Och du ska ställa leviterna framför Aron och framför hans söner och offra dem som ett viftoffer till Herren (Jahve). 14Så ska du avskilja leviterna från Israels söner och leviterna ska vara mina.
     15Därefter ska leviterna gå in och göra tjänst i mötestältet, och du ska rena dem och offra dem som ett viftoffer, 16för de är helt och hållet givna till mig bland Israels söner, istället för alla dem som öppnar moderlivet, de förstfödda av alla Israels söner. Jag har tagit dem till mig. 17För allt förstfött bland Israels söner är mitt, både människor och djur. På den dagen då jag slog allt förstfött i Egyptens land helgade jag dem åt mig själv. 18Och jag har tagit leviterna istället för allt förstfött bland Israels söner. 19Och jag har gett leviterna, de är givna till Aron och till hans söner från Israels söner, för att betjäna Israels söner i mötestältet, och för att bringa försoning för Israels söner, för att ingen plåga ska drabba Israels söner när Israels söner kommer nära helgedomen."
     20Därför gjorde Mose och Aron och hela församlingen av Israels söner mot leviterna i enlighet med allt det som Herren (Jahve) befallt angående leviterna, så gjorde Israels söner med dem. 21Och leviterna renade sig själva och de tvättade sina kläder, och Aron offrade dem som en helig gåva inför Herrens (Jahves) ansikte, och Aron bringade försoning för dem för att rena dem (göra dem rituellt rena). 22Därefter gick leviterna in och betjänade i mötestältet framför Aron och framför hans söner, som Herren (Jahve) befallt Mose angående leviterna, så gjorde de mot dem.
     23

Präster som gör tjänst i templet. På målningen syns översteprästen i mitten, en präst och förbundsarken. Målning från tempelinstitutet i Jerusalem.

©Emanuel Gillberg

Herren (Jahve) talade till Mose och sade: 24"Detta är det som gäller för (tillhör) leviterna, från 25 års ålder och uppåt ska de komma för att tjänstgöra i arbetet i mötestältet, 25och från 50 års ålder ska de återvända (upphöra med sin tjänst) och inte längre tjänstgöra i arbetet, 26men ska betjäna med sina bröder i mötestältet för att behålla uppsikten, men de ska inte längre utföra själva arbetet [de fysiskt krävande uppgifterna]. Så ska du göra med leviterna angående deras uppgifter (det de har ansvar för)."

[Strax tidigare hade åldern för att börja prästtjänsten varit 30 år, se 4 Mos 4:3. Här i vers 24 anges 25 år. En förklaring till de olika uppgifterna kan vara att då innebar den ansvarsfulla uppgiften att också transportera tabernaklet. De första fem åren fungerade också troligtvis som en lärlingstid, den tolkningen är den vanliga i den rabbinsk traditionen. Längre fram i historien görs fler justeringar, David minskar åldern från 25 till 20 år, se 1 Krön 23:24, 27; 2 Krön 31:17. Även i perioden efter exilen började prästerna tjänstgöra redan vid 20 års ålder, eftersom det fanns så få leviter tillgängliga, se Esra 3:8. Åldersintervallet 25-50 var troligen anpassat för att både ha mognad och styrka. Män över 50 var inte förbjudna att tjäna, men hade då mer rollen av mentorer för de yngre prästerna. Jesus var omkring 30 år när han började sin publika tjänst, se Luk 3:23.]

Pesach

91Och Herren (Jahve) talade till Mose i Sinai öken den första månaden det andra året efter att de kommit ut ur Egyptens land och sade: 2"Låt Israels söner fira påsken på den bestämda tiden [2 Mos 12:14–20]. 3Den fjortonde dagen denna månad vid skymningen (ordagrant: 'mellan kvällarna') ska ni fira den bestämda högtiden. Enligt alla dess förordningar (ordagrant "saker inristat") och enligt alla dess påbud (bindande juridiska beslut) ska ni fira den."
     4Och Mose talade till Israels söner att de skulle fira påsken. 5Och de firade påsk i den första månaden på den fjortonde dagen i månaden vid skymningen, i Sinai öken i enlighet med allt som Herren (Jahve) befallt Mose [2 Mos 12:18], så gjorde Israels söner.
     6Men där fanns några män som var orena genom en död mans kropp så att de inte kunde fira påsken på den dagen, och de kom inför Mose och inför Aron den dagen 7och dessa män sade till honom: "Vi är orena genom en död mans kropp, därför måste vi stå tillbaka och kan inte föra fram offret till Herren (Jahve) på den bestämda tiden bland Israels söner."
     8Och Mose sade till dem: "Stanna här så att jag kan höra vad Herren (Jahve) ska befalla om er."
     9Och Herren (Jahve) talade till Mose och sade: 10Tala till Israels söner och säg: "Om någon bland er eller era efterkommande blir [rituellt] oren på grund av en död kropp (ordagrant själ) eller är på en resa långt bort, ska han fira Herrens (Jahves) påsk 11den andra månaden på den fjortonde dagen vid skymningen (mellan kvällarna) ska han fira den, de ska äta det med osyrat bröd och bittra örter [2 Mos 12:8], 12de ska inte lämna något av det till morgonen och inte bryta något av dess ben [2 Mos 12:46] i enlighet med alla förordningar (ordagrant "saker inristat") för påsken ska de fira den [2 Krön 30:1–27]. 13Men den man som är ren och inte är på resa långt bort och underlåter att fira påsken, den själen ska bli avhuggen från sitt folk, eftersom han inte bär fram Herrens (Jahves) offer på sin bestämda tid, den mannen ska bära sin synd.
     14Och om en främling vistas bland er och vill fira Herrens (Jahves) påsk enligt förordningarna (ordagrant "saker inristat") för påsken och enligt dess påbud (bindande juridiska beslut) ska han göra det. Ni ska ha en (samma) förordning (ordagrant "saker inristat") både för främlingen och för den som är född i landet."

Molnet över tabernaklet

15Och den dagen som Tabernaklet restes täckte ett moln Tabernaklet till Vittnesbördets tält, och på kvällen var det över Tabernaklet något som såg ut som eld till morgonen. [2 Mos 40:34–38]. 16Så var det kontinuerligt (alltid, hela tiden) molnet täckte det (Tabernaklet) och det som såg ut som eld på natten. 17Och närhelst molnet togs upp från [sin plats] över tältet, då vandrade Israels söner efter det, och på den plats där molnet stannade (ordagrant bosatte sig), där slog Israels söner läger. 18På Herrens (Jahves) tilltal vandrade Israels söner och på Herrens (Jahves) tilltal slog de läger. Så länge molnet stannade (ordagrant bosatte sig) över Tabernaklet förblev de i lägret. 19Och när molnet dröjde över Tabernaklet många dagar, höll (vaktade, skyddade, bevarade) Israels söner Herrens (Jahves) åläggande och vandrade inte. 20Ibland stannade molnet några dagar över Tabernaklet och enligt Herrens (Jahves) tilltal stannade de i lägret och enligt Herrens (Jahves) tilltal vandrade de. 21Ibland var molnet från kvällen till morgonen och när molnet togs upp på morgonen vandrade de, eller om det fortsatte både dag och natt, när molnet togs upp vandrade de. 22Om det var två dagar eller en månad eller ett år som molnet dröjde över Tabernaklet och stannade (ordagrant bosatte sig) över det, förblev Israels söner lägrade och vandrade inte men när det togs upp vandrade de. 23På Herrens (Jahves) tilltal var de lägrade och på Herrens (Jahves) tilltal vandrade de. De höll (vaktade, skyddade, bevarade) Herrens (Jahves) åläggande på Herrens (Jahves) tilltal genom Mose hand.

Silvertrumpeterna

101Herren (Jahve) talade till Mose och sade:

2"Gör dig 2 trumpeter av silver, som ett konstfullt (vackert) arbete ska du göra dem. Du ska använda dem för att kalla på församlingen och för att få lägret att dra vidare (röra sig framåt). 3Och när de blåser med dem ska hela församlingen samla ihop sig till dig vid mötestältets öppning. 4Och om de blåser med en [trumpet] då ska ledarna, huvudena för Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering) samla sig till dig. 5Och när de blåser en larmsignal ska lägret som är på den östra sidan avtåga. 6Och när de blåser en larmsignal andra gången, då ska lägret på den södra sidan avtåga. De ska blåsa ett alarm för deras avtågande. 7Men när församlingen ska samlas ihop ska ni blåsa, men inte en larmsignal.
     8Och Arons söner prästerna ska blåsa med trumpeterna. Detta ska för er vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") genom era generationer. 9Och när ni går ut i strid i ert land mot åklagarna som förtrycker er, då ska ni blåsa alarm med trumpeterna, och ni ska bli ihågkomna inför Herren er Gud (Jahve Elohim) och ni ska bli räddade (frälsta) från era fiender. 10Också under era glada dagar och era bestämda högtider [Herrens högtider, se 3 Mos 23] och vid era nymånader ska ni blåsa med trumpeterna över era brännoffer och över era shalomoffer, och de ska för er vara en åminnelse inför er Guds (Elohims) ansikte. Jag är Herren er Gud (Jahve Elohim)."

Från Sinai till Kadesh (10:11-20:13)

Folket klagar

11Och det skedde i det andra året i den andra månaden på den tjugonde dagen i månaden att molnet togs upp från [sin plats] över vittnesbördets tabernakel. 12Och Israels söner drog vidare i sin härordning, ut från Sinai öken, och molnet stannade i Parans öken. 13Och de startade sin första vandring efter Guds befallning genom Moses hand.
     14Och först under sitt baner (standar) vandrade Juda söners läger i sin härordning, och över hans här var Nachshon, Amminadavs son. 15Och över hären av Issachars söners stam var Netanel, son till Tsoar. 16Och över hären av Zevoluns söners stam var Eliav, son till Chelon. 17Och tabernaklet togs ner och Gershons söner och Meraris söner som bar tabernaklet avtågade.
     18Och under sitt baner (standar) vandrade Rubens söners läger i sin härordning, och över hans här var Elitsor, son till Shedejor.
     19Och över hären av Simons söners stam var Shelumiel, son till Tsorishadaj. 20Och över hären av Gads söners stam var Eljasaf, son till Doel. 21Och Kehatiterna som bar helgedomen avtågade så att tabernaklet skulle vara uppsatt inför deras ankomst.
     22Och under sitt baner (standar) vandrade Efraims söners läger i sin härordning, och över hans här var Elishama, son till Ammihod. 23Och över hären av Manashes söners stam var Gamliel, son till Pedatsor. 24Och över hären av Benjamins söners stam var Avidan, son till Gidoni.
     25Och under sitt baner (standar) vandrade Dans söners läger i sin härordning, de utgjorde eftertruppen till alla läger, och över hans här var Achiezer, son till Ammishaddaj. [Eftertruppen utgörs av de 3 stammar som vandrar under Dans baner.] 26Och över hären av Ashers söners stam var Pagiel, son till Ochran. 27Och över hären av Naftalis söners stam var Achira, son till Enan. 28Detta var Israels söners vandring efter deras härordning. Och de avtågade.
     29Och Mose sade till Chovav, midjaniten Roels son, Moses svärfar: "Vi vandrar till platsen om vilken Herren (Jahve) har sagt 'Jag ska ge den till er,' följ du med oss och vi ska göra gott mot dig, för Herren (Jahve) har talat gott över Israel."
     30Och han sade till honom: "Jag vill inte gå (med er), men jag ska gå till mitt land och till min släkt."
     31Han svarade då: "Lämna oss inte, jag ber dig, för du har stor kunskap om hur vi kan slå läger i öknen och du ska vara för oss istället för våra ögon.
     32Och det ska ske om du går med oss, ja så ska det bli, att det goda som Herren (Jahve) ska göra mot oss, detsamma ska vi göra mot dig." 33De bröt upp från Herrens (Jahves) berg och vandrade i tre dagar. Herrens (Jahves) ark gick före dem under de tre dagarna till nästa plats där de skulle stanna. 34Herrens (Jahves) moln gick före dem på dagen när de lämnade sin lägerplats.

35

De två inverterade Nun markerade i Codex Leningrad.

– ׆ –

Och det hände, varje gång arken bröt upp, att Mose ropade:
"Stå upp (hebr. kumah, jmf Mark 5:41), Herre (Jahve)!
    Må dina fiender förskingras,
    och må dina motståndare fly för dig!"
    [De tre verben är desamma som i Ps 68:2.]
36Och när arken sattes ner, sade han:
"Vänd tillbaka (hebr. shuvah), Herre (Jahve),
    till Israels oräkneliga (myriader) tusenden!"

[Kan också översättas i betydelsen "för tillbaka, Herre, de myriader av tusenden av Israel" – tillbaka till landet från exilen. Den grekiska översättningen använder ordet "omvänd" och betydelsen blir då som i Rom 11:26 att Israel ska bli frälst.]
– ׆ –

[Här är första gången just den här böjningen av orden kumah och sjuvah används. Den hebreiska texten har en markering i marginalen före vers 35 och efter vers 36. Det finns olika teorier om vad dessa två inverterade Nun (׆) indikerar. Den spegelvända 14:e bokstaven Nun ser ut som en hakklammer och var troligtvis en markering som de som kopierade textrullarna använde för att visa att det var något speciellt med texten här. I grekiska skrifter användes ett inverterat sigma (Ͻ) på liknande sätt av skrivare. En del rabbiner tolkar tecknet som en avgränsare, vilket delar upp Tredje Mosebok i boken i tre delar. Det blir då totalt sju (inte fem) böcker av Mose, vilket då motsvarar de sju pelarna av vishet, se Ords 9:1. Det verkar vara en markering att texten inte riktigt hör hemma där den står och borde flyttas till en annan plats. Det finns ett citat från Simeon Gamaliel (son till den Gamaliel som nämns i Apg 5:34) om att när Messias kommer tillbaka kommer dessa verser få sin rätta uppfyllelse och flyttas till sin rätta plats. Att denna tolkning fanns samtidigt som Johannes skriver sitt evangelium, gör att uttalandet om att Ordet "tabernaklade" (bodde) bland oss får ännu djupare innebörd, se Joh 1:14.
    Totalt finns nio inverterade Nun i den hebreiska texten, de övriga sju finns i Ps 107:23–28, 40. Båda dessa sektioner har att göra med ökenvandringen, och i stycket i Psalm 107 finns det också Messianska kopplingar till Jona tecken.]


På väg mot Kanaans land (kap 11-21)

Gud sänder eld över folket

11[Vers 1–3 hör ihop med föregående tre verser (4 Mos 10:29–36) via flera kiasmer och även språkligt:

A Gud lovar goda ting för Israel (4 Mos 10:32)
  B ... och det hände, när arken... (4 Mos 10:35a)
    C stå upp, o Herre... (4 Mos 10:35)
    C´ vänd tillbaka, o Herre... (4 Mos 10:36)
  B´ ... och det hände, när folket klagade ... (4 Mos 11:1a)
A´ ondska i Herrens öron (4 Mos 11:1b)]


1Och det hände, att folket var en klagan (sökte en anledning att klaga – hebr. anan i ovanliga formen hitpoel)
    – ondska i Herrens (Jahves) öron,
och när Herren (Jahve) hörde det upptändes hans vrede,
    och Herrens (Jahves) eld brann ibland dem och slukade dem [som bodde] i lägrets utkant.
    [Eld är ofta förknippat med Guds straff, se 4 Mos 16:35; 3 Mos 10:2; 2 Kung 1:10, 12]

2Och folket ropade till Mose och Mose bad till Herren (Jahve) och elden ebbade ut. 3Och platsen fick namnet Tavera [betyder: "brinnande"], eftersom Herrens (Jahves) eld hade brunnit ibland dem.

[Namnet Tavera återfinns även 5 Mos 9:22, men blev aldrig fysiskt namn på denna plats, eftersom namnet inte tas med i benämningen av de olika platserna, se 4 Mos 33:16–17.]

Klagan

Folkets klagan över maten

4Och patrask-följet (den blandade hopen – hebr. asafsof) som var bland dem fick begär efter läckrare mat (ordagrant: "begärde ett begär") och även Israels söner grät för deras skull och sade: "Vem låter oss äta kött? [Om vi ändå kunde få äta kött!] 5Vi kommer ihåg fisken som vi fick äta fritt (gratis; för intet) i Egypten, gurkorna och melonerna och purjolöken och löken och vitlöken, 6men nu är vi uttorkade (har våra själar torkat bort), det finns ingenting, vi har inget annat än denna manna att se på." 7Mannat var som korianderfrön och dess utseende var som utseendet på gummiharts. 8Folket gick runt och samlade det och malde det i kvarnar och slog det i mortlar och kokade det i grytor och gjorde kakor av det, och smaken på det var som smaken av en brödkaka med olja. [Det finns en tydlig koppling här till det bröd som offras i templet när smaken beskrivs som en brödkaka med olja. Det visar tydligt att manna är mer än bara fysisk mat, det är också en påminnelse om vem som förser och att vi har del i det himmelska.] 9Och när daggen föll över lägret på natten föll mannat ovanpå den. 10Och Mose hörde folket gråta, i sina familjer, varje man i sin tältöppning, och Herrens (Jahves) vrede upptändes mycket, och Mose var missnöjd.

Mose klagan

11Och Mose sade till Herren (Jahve): "Varför har du handlat illa med din tjänare? Varför har jag inte funnit nåd (oförtjänt nåd – hebr. chen) i dina ögon, så att du har lagt bördan av hela detta folk på mig? 12Har jag fött hela detta folk? Har jag burit fram dem så att du skulle kunna säga till mig: Bär dem i skötet som en omsorgsfull far bär ett ammande barn, till landet som du med ed lovat våra fäder? 13Varifrån ska jag få kött att ge till hela detta folk? De oroar mig med sin gråt och säger: Ge oss kött så att vi får äta. 14Jag klarar inte av att bära hela detta folk själv, ensam, eftersom det är för tungt för mig. 15Om du handlar så här mot mig så döda mig, jag ber dig döda; om jag har funnit nåd (oförtjänt nåd – hebr. chen) i dina ögon, låt mig inte se mitt elände."

Guds svar till både folket och Mose

16Herren (Jahve) sade till Mose: "Samla åt mig 70 män av Israels äldste, som du vet är folkets äldste och som betjänar dem, och för dem till mötestältet så att de kan stå där med dig. 17Och jag ska komma ner och tala med dig där, och jag ska ta av anden som är över dig och ska lägga den på dem, och de ska bära bördan av detta folk med dig, så att du inte bär den själv (ensam). 18Och säg till folket. Helga er själva till i morgon och ni ska äta kött, för ni har gråtit i Herrens (Jahves) öron och sagt: Vem låter oss äta kött? Det var väl med oss i Egypten. Därför ska Herren (Jahve) ge er kött och ni ska äta. 19Ni ska äta [kött], inte bara en dag, eller två dagar, eller fem dagar, eller tio dagar eller tjugo dagar [i streck]20utan en hel månad, tills det kommer ut ur era näsborrar och det blir vämjeligt för er, eftersom ni har förkastat Herren (Jahve) som är ibland er och oroat honom med gråt och sagt: Varför kom vi ut från Egypten?" 21Mose sade: "Folket som jag är ibland är 600 000 män på sina fötter, och ändå har du sagt: Jag ska ge dem kött, så att de kan äta en hel månad! 22Om flockarna och hjordarna slaktas åt dem, kan det tillfredsställa dem? Eller om alla havets fiskar samlas ihop åt dem, kan det tillfredsställa dem?" 23Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Är Herrens (Jahves) hand för liten? Nu ska du se huruvida mitt ord kommer att ske för dem eller inte."

Äldste – svar på Mose klagan

24Och Mose gick ut och talade Herrens (Jahves) ord till folket och han samlade 70 män av folkets äldste och placerade dem runt omkring tältet. 25Och Herren (Jahve) kom ner i ett moln och talade till honom och tog av anden som var över honom och lade den över de 70 äldste, och det hände sig att när anden vilade över dem profeterade de, men det upphörde (de gjorde det inte igen). 26Men två män var kvar i lägret, den ene hette Eldad och den andre hette Medad, och anden vilade över dem för de var bland dem som var räknade men hade inte gått ut till tältet, och de profeterade i lägret. 27En ung man sprang och berättade för Mose och sade: "Eldad och Medad profeterar i lägret." 28Och Josua Nuns son, som var Mose tjänare från sin ungdom, svarade och sade: "Min herre Mose, tysta dem." 29Men Mose sade till honom: "Är du avundsjuk för deras skull? Tänk om hela Herrens (Jahves) folk var profeter så att Herren (Jahve) skulle ha lagt sin ande över dem!" 30Och Mose drog sig undan till lägret, han och Israels äldste.

Gud svarar folket – mat

31Och det kom en vind från Herren (Jahve) och förde med sig vaktlar från havet, och lät dem falla ner över lägret, till omkring en dagsvandring från ena sidan av det och en dagsvandring på den andra sidan, runtom lägret och ungefär två alnar högt över markens ansikte. 32Och folket stod upp hela den dagen och hela natten och hela nästa dag och samlade vaktlar, den som samlade minst samlade tio chomer [en chomer var ett stort mått på flera hundra liter – ordet kommer från ordet för åsna och den vikt den kunde bära] och de spred ut dem överallt omkring sig runtom lägret. 33Medan köttet fortfarande var mellan deras tänder, innan det var tuggat, upptändes Herrens (Jahves) vrede mot folket och Herren (Jahve) slog folket med en mycket stor plåga. 34Platsen fick namnet Kivrot-Hataava, eftersom de begravde folket som hade begär. [Kivrot-Hataava betyder begärets eller lustans gravar på hebreiska.] 35Från Kivrot-Hataava vandrade folket till Chatserot, och de uppehöll sig i Chatserot.

Mirjam, och även Aron motsätter sig Mose

121Mirjam talade illa om Mose på grund av den nubiska kvinna (från Kush) som han hade tagit till hustru, även Aron var med på detta. Mose hade nämligen tagit en nubisk kvinna till hustru.

[Verbet "talade illa om" är i feminin form vilket gör det tydligt att det var Mirjam som ledde samtalet. Eftersom det rörde Mose val av fru, kan motivet varit avundsjuka. Kush är både ett namn och ett område. Kush var Hams son och barnbarn till Noa. Han befolkade de sydliga delarna av jorden. Områden som förknippas med Kush är norra Afrika, Nubien och Etiopien.]

2De [både Mirjam och Aron] sade: "Är Mose den ende som Herren talar till? Han talar väl till oss också." Herren hörde det [och kommer snart att svara dem]. 3Mose var en mycket ödmjuk människa, mer än någon annan på jorden.

[En extra bokstav är tillagd i ordet ödmjuk, nämligen den minsta hebreiska bokstaven Jod, detta "grammatiska fel" förstärker att Mose verkligen var ödmjuk.]

Herrens svar

4Och Herren (Jahve) talade direkt (omgående) till Mose och till Aron och till Mirjam: "Kom ut ni tre till mötestältet" och de tre kom ut. 5Och Herren (Jahve) kom ner i en molnpelare och stod i öppningen till tältet och kallade på Aron och Mirjam och de båda kom fram. 6Och han sade:
"Hör (lyssna noga på) mina ord.

Om det finns en profet ibland er
    gör jag Herren (Jahve) mig själv känd för honom i en syn,
    jag talar till honom i en dröm.
7Så är det inte med min tjänare Mose.
    Han är betrodd i hela mitt hus.
8Med honom talar jag mun mot mun,
    öppet och inte fördolt,
    och han ser Herrens (Jahves) skepnad.
Varför är ni då inte rädda (fruktar)
    för att tala mot min tjänare, mot Mose?"
9Och Herrens (Jahves) vrede upptändes mot dem och han lämnade.
     10Och när molnet avlägsnat sig från [sin plats] över tältet, se, då var Mirjam täckt av svampinfektion, som snö. Och Aron såg på Mirjam, och se hon hade en svampinfektion. [3 Mos 13–14] 11Och Aron sade till Mose: "Min herre, lägg inte synd på oss, jag ber dig, för att vi har betett oss dåraktigt och eftersom vi har syndat. 12Låt henne inte, jag ber, bli som en död, som den vars kött är halvt förtärt när han kommer ut ur sin mors livmoder."
     13Och Mose ropade till Herren (Jahve) och sade: "Gud (El) jag bönfaller dig, hela (bota) henne nu."
     14Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Om hennes far hade spottat henne i ansiktet, skulle hon då inte gömma sig i skam i sju dagar? Låt henne vara isolerad utanför lägret sju dagar, därefter ska hon föras in igen." 15Och Mirjam var isolerad utanför lägret sju dagar, och folket vandrade inte förrän Mirjam fördes in igen.
     16Därefter vandrade folket från Chatserot och slog läger i Parans öken.

Upproret i Kadesh

131Herren (Jahve) talade till Mose och sade:

2"Låt män gå ut och bespeja (utforska, undersöka) landet Kanaan, som jag har gett till Israels söner. En man för varje av fädernas stammar ska du sända, var och en en ledare bland dem." 3Och Mose lät dem gå från Parans öken enligt Herrens (Jahves) befallning, alla av de män som var huvuden (ledare) för Israels söner.

De tolv spejarna

4Och detta var deras namn:
Av Rubens stam Shamoa, Zakors son.
5Av Simons stam Shafat, Choris son.
6Av Juda stam Kaleb, Jefunnes son.
7Av Isaskars stam Jigal, Josefs son.
8Av Efraims stam Hosea [Josua], Nuns son.
9Av Benjamins stam Palti, Refos son.
10Av Zevoluns stam Gadiel, Sodis son.
11Av Josefs stam av Manasse stam Gaddi, Sosis son.
12Av Dans stam Amiel, Gemalis son.
13Av Ashers stam Setor, Michaels son.
14Av Naftalis stam Nachbi, Vafsis son.
15Av Gads stam Goel, Machis son.

[Vers 4 och 16 har samma första två hebreiska ord och fungerar som en ram i upplistningen. Av dessa tolv namn nämns bara Kaleb och Joshua som gav en god rapport på fler ställen i Bibeln. Namnet Kaleb kommer från hebr. kelev, ordet för hund, som i sin tur betyder "mot/nära hjärtat". Troligtvis i betydelsen att Kaleb var trogen. Josua nämns vid det namn han fått av Mose, se vers 16. Ordningsföljden i uppräkningen följer den i 4 Mos 1:5–15 med den skillnaden att Zebulon är separerad från de andra sönerna av Lea i vers 10 och "Josef stam" står för Josefs barn Efraim och Manasse i vers 11.]
16Detta var namnen på de män som Mose skickade iväg för att bespeja (utforska, undersöka) landet. Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua.

[Hosea betyder "frälsning, räddning", och Josua (Jehoshua) betyder "Herren är frälsning och räddning". Detta stryker under att det inte är de själva utan Gud som skulle frälsa och rädda dem. Namnändringen på Josua från Hosea till Josua är på hebreiska endast ett tillägg av bokstaven jod i början. Det gör att inledningen på namnet Josua blir Jah, som är kortformen av Guds namn. Detta tolkar många rabbiner som att Mose insåg att Josua behövde mod och källan till mod och frimodighet är Gud. När Josua i samklang med sitt nya namn väljer att lita på Gud blir han också frimodig med Guds hjälp.]

Uppdraget

17Och Mose lät dem gå ut och bespeja (utforska, undersöka) Kanaans land och sade till dem:
"Gå upp här in i söder (Negev) och gå upp i bergen,
18och se (titta noga på) landet – hur det är;
och folket som bor därinne – om de är starka eller svaga, om de är få eller många;
19och hurudant landet är som de bor i – om det är gott eller dåligt (ont),
och vilka städerna är som de bor i – om det är läger (tält) eller starka fästen (stenhus);
20och hur landet är – om det är bördigt eller kargt, om det finns skog därinne eller inte.
Och var starka (fasta, säkra, tappra) och ta med er av landets frukt."

[Vers 17bb–20 formar en kiasm där den centrala frågan är om landet är gott eller ont.]
Detta var vid den tiden då de första druvorna skördas. [Det var sen sommar eller tidig höst, någonstans i slutet av juli fram till tidigt i september. Israeliterna hade lämnat Egypten på våren, så denna händelse sker några månader efter det.]

Landet undersöks från söder till norr

21Så de gick upp och bespejade (utforskade, undersökte) landet från öknen Tsin till Rechov vid Chamat. 22Och de gick upp i Negev (söder) och kom till Hebron (Chebron) och Achiman, Sheshaj och Talmaj, Anaks barn [jättar] fanns där. Och Hebron byggdes 7 år före Tsoan [troligtvis Tanis] i Egypten. 23Och de kom till Eshkols dal [någon av dalgångarna i närheten av Hebron] och där skar de av en gren med en klase vindruvor, och den bar de på en stång mellan två [så enorm var den]. De tog även med sig granatäpplen och fikon [från den platsen]. 24De kallade platsen Eshkols dal på grund av vindruvsklasen som Israels söner skar av där.

[Hebr. eshkol betyder klase och kan syfta både på druvklasar och blomklasar. Det finns många wadis här. I trakten kring Hebron är t.ex. Ramet el-Amleh känd för sina druvor och ligger nära en dalgång.]

25Och de återvände från sitt bespejande (utforskande, undersökning) av landet efter 40 dagar.

Rapporten

26Och de gick och kom till Mose och till Aron och till hela Israels söners församling, till öknen Paran, till Kadesh och förde tillbaka ord till dem och till hela församlingen och visade dem landets frukt. 27Och de [12 spejarna] berättade för honom [Mose] och sade. "Vi kom till landet som du sände oss till och det flödar verkligen av mjölk och honung, och detta är dess frukt. 28Dock är folket som bor i landet våldsamt och städerna är befästa och mycket stora, dessutom såg vi Anaks barn där. 29Amalek bor i Sydlandet (Negev) och hetiterna och jevuséerna och amoréerna bor i bergen, och kananeerna bor vid havet och längs Jordan."
     30Men Kaleb lugnade folket inför Mose och sade: "Vi ska gå upp nu och besätta det, för vi är väl rustade att övervinna dem."
     31Men männen som hade gått upp med honom sade: "Vi är inte kapabla att gå upp mot folket, för de är mycket starkare än vi." [De tio andra spejarna, förutom Josua och Kaleb, använder samma ord som Kaleb, men vänder på dem och säger att de inte ska gå och de inte är starkare, jmf vers 30.] 32Och de [10 männen – Shamoa, Shafat, Jigal, Palti, Gadiel, Gaddi, Amiel, Setor, Nachbi och Goel, se vers 4–15] spred ut ett ont rykte (missvisande information) om landet som de bespejat åt Israels söner och sade: "Landet som vi har vandrat igenom för att bespeja det, är ett land som slukar (äter upp) sina invånare [syftar troligtvis på att det varit många stridigheter i området, och hur det skulle bli svårt att inta och sedan behålla landet från inkräktare], och hela folket som vi såg där är högresta män. 33Och där såg vi nefilimer, Anaks söner från Nefilim, och i våra egna ögon var vi som gräshoppor och så var vi i deras ögon." [1 Mos 6:4]

Folket gör uppror

141Och hela församlingen höjde sina röster och ropade och folket grät den natten. 2Och alla Israels söner knotade mot Mose och mot Aron och hela församlingen sade till dem: "Vi kunde ha dött i Egyptens land, eller vi kunde ha dött i öknen! 3Och varför har Herren (Jahve) fört oss till detta land för att dö för svärdet? Våra fruar och våra små ska bli ett [krigs-]byte, är det inte bättre för oss att återvända till Egypten?" 4Och de sade en man till sin bror: "Låt oss ge (utse åt) oss ett huvud (en ledare) och låt oss återvända till Egypten."
     5Då föll Mose och Aron ner på sina ansikten framför hela Israels söners församling. 6Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, som var bland dem som bespejat landet, rev sönder sina kläder. 7Och de talade till hela Israels söners församling och sade: "Landet som vi har vandrat genom för att bespeja, är ett mycket gott land. 8Om Herren (Jahve) har sitt behag i (lutar sig mot, klänger sig fast vid) oss, då ska han föra oss till detta land och ge det till oss som ett land som flyter av mjölk och honung [2 Mos 3:8]. 9Gör inte uppror mot Herren (Jahve), frukta inte heller för folket i landet, för de är bröd (som brödsmulor) för oss, deras försvar är avlägsnat från över dem och Herren (Jahve) är med oss. Frukta inte för dem."
     10Men hela församlingen talade om att stena dem med stenar, när Herrens (Jahves) härlighet visade sig i mötestältet för alla Israels söner. 11Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Hur länge ska detta folk förakta mig? Och hur länge ska de låta bli att tro på mig, trots alla tecken som jag har gjort bland dem? 12Jag ska slå dem med pest och fördärva (utrota) dem, och jag ska göra dig till ett större och mäktigare folk än dem." [2 Mos 32:10]
     13Och Mose sade till Herren (Jahve): "När egyptierna får höra, för du förde upp detta folk med din makt från dem [2 Mos 12–15], 14ska de säga till invånarna i detta land, som har hört att Herren (Jahve) är mitt bland detta folk, liksom att du Herren (Jahve) låtit dig ses öga mot öga, att ditt moln [som representerar Guds närvaro] har stått över dem och du går framför dem i en molnpelare på dagen och i en eldpelare på natten [2 Mos 13:20–22]. 15Om du nu dödar detta folk som en man, då kommer nationerna som har hört om din ryktbarhet, att säga: 16"Eftersom Herren (Jahve) inte förmådde att föra detta folk in i landet som han med ed lovat dem, därför har han slaktat dem i öknen."
     17Och nu, jag ber dig, Herrens (Adonais) makt, i enlighet med vad du har talat och sagt: 18"Herren (Jahve) är sen (långsam) till vrede [ordagrant: näsor – det vanligaste uttrycket för vrede är "brinnande näsa", men här står det bara näsor i plural] och rik på nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed), förlåter (lyfter bort) synd och överträdelse, men frikänner inte från skuld, men fastställer fädernas synd över deras söner, över tredje och över fjärde [led]. [2 Mos 20:5–6] 19Förlåt, jag ber dig, detta folks synd efter din stora nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet – hebr. chesed), så som du har förlåtit detta folk från Egypten och till nu."
     20Och Herren (Jahve) svarade. "Jag har förlåtit i enlighet med ditt ord. 21Och likväl (så sant som) jag lever och hela jorden är full av Herrens (Jahves) härlighet, 22sannerligen, alla dessa män som har sett min härlighet och mina tecken som jag gjorde i Egypten och i öknen, men likväl har prövat mig dessa tio gånger, och inte lyssnat till min röst,

[Talet tio är ett fullhetstal och kan här ses som att nu är deras överträdelser fullständiga, syndens mått är rågat, därför kommer nu domen som gör att den vuxna generation som lämnade Egypten inte får komma in i löfteslandet.]

23med säkerhet ska de inte se landet som jag med ed lovade till deras fäder, inte någon av dem som föraktat mig ska se det. 24Men min tjänare Kaleb, eftersom en annan ande är i honom och han har följt mig helhjärtat, honom ska jag föra in i landet som han vandrade i, och hans säd ska besätta det. [Jos 15:13–19; Dom 1:9–15] 25Nu vistas amalekiterna och kananeerna i dalen. Vänd i morgon och gå in i öknen på vägen mot Vasshavet (Röda Havet)"
     26Och Herren (Jahve) talade till Mose och till Aron och sade: 27"Hur länge ska jag stå ut med denna onda församling, som fortsätter att knota (klaga) mot mig? Jag har hört Israels söners knot (klagan) som de fortsätter att knota (klaga) mot mig." 28Säg till dem: "Jag lever", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), "med säkerhet, som ni har talat (det ni har sagt) i mina öron, så ska jag göra mot er (agera i enlighet med era egna ord). 29Era döda kroppar ska falla i denna öken, och alla de av er som blev räknade, efter hela ert antal, från 20 års ålder och uppåt, ni som har knotat (klagat) mot mig, 30ni ska sannerligen inte komma in i landet, för vilket jag lyfte upp min hand så att jag skulle låta er bo där, förutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son. 31Men era små, om vilka ni sade att de skulle bli ett byte, dem ska jag föra in och de ska känna landet som ni har förkastat. 32Men för er ska era kroppar falla i denna öken. 33Och era söner ska bli ökenvandrare i 40 år och ska bära er vilsenhet till dess era kroppar ät förtärda i öknen. 34Efter antalet som ni bespejat landet, 40 dagar, för varje dag ett år ska ni bära era synder, 40 år och ni ska känna (vara intimt förtrogna med) min förtrytelse. 35Jag Herren (Jahve) har talat. Med säkerhet ska jag göra detta mot denna onda församling som har samlat ihop sig mot mig. I denna öken ska de förtäras och där ska de dö."
     36Och männen som Mose sänt att bespeja landet och som, när de återvände, fick hela församlingen att knota (klaga) mot honom, genom att avlämna en ond rapport mot landet, 37dessa män som avlämnade en ond rapport om landet, dog av pesten inför Herren (Jahve). 38Men Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son förblev levande av dessa män som gått och bespejat landet.
     39Och Mose talade dessa ord till Israels söner men folket knotade (klagade) mycket. 40Och de steg upp tidigt på morgonen och gick upp på bergets topp och sade: "Här är vi och ska gå upp till platsen som Herren (Jahve) har lovat, för vi har syndat."
     41Men Mose sade. "Varför överträder ni nu Herrens (Jahves) befallning? Det kommer inte att lyckas (ni får ingen framgång). 42Gå inte upp för Herren (Jahve) är inte bland er, så att ni inte slås ner framför era fiender. 43Det finns amalekiter och kananéer framför er och ni kommer att falla för svärd. Eftersom ni har vänt er bort från att följa (vänt ryggen till) Herren (Jahve) ska Herren (Jahve) inte vara med er."
     44Men de dristade sig till att gå upp på bergets topp, likväl lämnade inte Herrens (Jahves) förbundsark och Mose lägret. 45Amalekiterna och kananeerna som bodde i bergsbygden kom ner och slog dem och slog ner dem ända till Chorma.

Matoffer och dryckesoffer

151Herren (Jahve) talade till Mose och sade:

2"Tala till Israels söner och säg till dem: När ni kommer in i landet som ni ska bo i (ert hemland), som jag ger till er, 3och ska göra ett offer med eld till Herren (Jahve), ett brännoffer [3 Mos 1:1–17] eller ett offer för att fullfölja ett löfte eller ett frivilligt offer eller vid de bestämda tiderna (Herrens högtider), för att göra en söt arom till Herren (Jahve) av er boskap eller er hjord, 4då ska han som för fram sitt offer bära fram inför Herren (Jahve) ett matoffer av en tiondels efa [3,5 liter] fint mjöl blandat med en fjärdedels hin [1,5 liter] olja, 5och vin som drickoffer, en fjärdedels hin ska du göra i ordning med brännoffret eller för offret, för varje lamm. 6Eller för en bagge ska du göra i ordning ett matoffer med två tiondelar av en efa av fint mjöl blandat med en tredjedels hin olja, 7och som drickoffer ska du bära fram en tredjedels hin av vin, en söt arom inför Herren (Jahve). 8Och när du gör i ordning en oxe som brännoffer eller som ett offer för att fullgöra ett löfte eller som shalomoffer till Herren (Jahve) [3 Mos 3:1], 9då ska du föra fram med oxen ett matoffer [3 Mos 2:1] av tre tiondelar av en efa fint mjöl blandat med en halv hin olja. 10Och du ska föra fram som drickoffer en halv hin vin som ett offer gjort med eld, en söt arom till Herren (Jahve).
     11Så ska det göras för varje oxe eller för varje bagge eller för varje lamm av hankön eller lamm av honkön. 12Enligt antalet som de gör i ordning ska de göra för var och en efter deras antal. 13Alla infödda ska göra på detta sätt när de bär fram ett offer gjort med eld som en söt arom till Herren (Jahve). 14Men om en främling vistas hos dig – eller vemhelst som är [bor] bland er i kommande släkten (generationer) – och han vill offra ett offer gjort med eld, en söt arom till Herren (Jahve), som ni gör, så ska han göra [likadant, på samma sätt som ni]. 15Som för församlingen ska det vara samma förordningar (ordagrant "saker inristat") både för er och för främlingen som vistas hos er, en förordning (ordagrant "saker inristat") genom era generationer. Som ni är ska främlingen vara inför Herrens (Jahves) ansikte. [Här är ett av alla de tillfällen då det görs klart att det inte ska vara någon skillnad mellan människor inför Gud, se Gal 3:28.] 16Samma (en) undervisning (hebr. Torah) och samma (ett) påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat) ska gälla för er och för främlingen som vistas hos er."

Förstlingsfrukt

17Herren (Jahve) talade till Mose och sade:

18Tala till Israels söner och säg till dem: "När ni kommer in i landet dit jag för er, 19då ska det vara så att när ni äter av landets bröd, ska ni avskilja en del som en gåva till Herren (Jahve). 20Av er första deg ska ni ta undan en kaka som en gåva, som det ni tar undan från tröskplatsen, så ska ni avskilja en del. 21Av det första av din deg ska du ge en del till Herren (Jahve) som en gåva genom era generationer.

Ouppsåtliga synder

22Och när ni av misstag inte gör alla dessa budord (tydliga befallningar) som Herren (Jahve) har talat till Mose, 23allt det som Herren (Jahve) har befallt er genom Mose hand, från den dag då Herren (Jahve) gav befallningar och vidare genom era generationer, 24då ska det ske, om det görs av misstag av församlingen, det är dolt för deras ögon, att hela församlingen ska offra en ung oxe som ett brännoffer, som en söt arom till Herren (Jahve) med dess matoffer och dess drickoffer enligt påbuden och en get av hankön som syndoffer. 25Och prästen ska bringa försoning över hela Israels söners församling, och de ska bli förlåtna eftersom det var ett misstag och de har fört fram sitt offer, ett offer gjort med eld till Herren (Jahve) och deras syndoffer [3 Mos 4:3] inför Herrens (Jahves) ansikte, för deras misstag. 26Och hela Israels församling ska bli förlåten och främlingen som vistas ibland dem, eftersom hela folket gjorde det av missförstånd.
     27Och om en själ (enskild individ) syndar av misstag, då ska han offra en ettårig get av honkön som ett syndoffer. 28Och prästen ska bringa försoning för själen som har felat när han syndade med (genom) misstaget, inför Herrens (Jahves) ansikte för att bringa försoning för honom, och han ska bli förlåten. 29Både den som är infödd bland Israels söner och främlingen som vistas bland dem ska ha samma (en) instruktion (Torah) för honom som begår ett misstag.

30Men den person (själ) som gör något med en hög hand (avsiktligt), oavsett om han är infödd eller en främling, den hädar Herren (Jahve), och den personen (själen) ska huggas av från sitt folk. 31Eftersom han har föraktat Herrens (Jahves) ord och har brutit hans budord (tydliga befallningar) ska han (den själen) med säkerhet huggas bort, hans synd är över honom."

Sabbaten

32[Vers 30–31 illustreras nu här i vers 32–36 med ett exempel.]

Och medan Israels söner var i öknen fann de en man som samlade ved på sabbatsdagen. [1 Mos 2:2–3; 2 Mos 20:8–11; 35:2; 4 Mos 5:13–15] 33Och de som fann honom förde honom till Mose och Aron och till hela församlingen. 34De höll honom häktad eftersom det inte var klart vad de skulle göra med honom. 35Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Mannen ska döden dö, hela församlingen ska stena honom med stenar utanför lägret." 36Och hela församlingen förde ut honom utanför lägret och stenade honom med stenar och han dog som Herren (Jahve) hade befallt Mose.

Hörntofsar

37Herren (Jahve) talade till Mose och sade:

38"Tala till Israels söner och säg till dem att de ska göra sig hörntofsar (tsitsit) i hörnen (vingarna) på sina kläder genom generationerna, och att de ska sätta en blå tråd i varje hörntofs (tsitsit). 39För er ska det vara en hörntofs som när ni ser på den ska komma ihåg alla Herrens (Jahves) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot) och göra (följa, efterleva) dem och inte vandra efter ert eget hjärta och era egna ögon som får er att vandra vilse, 40för att ni ska komma ihåg och göra alla mina budord (tydliga befallningar) och vara heliga till er Gud (Elohim).

[Den judiska traditionen har identifierat inte bara 10, utan 613 mitzvot (totalt 365 förbud och 248 uppmaningar) i Torah (de fem Moseböckerna). Av den anledningen består hörntofsarna av totalt 613 knutar, en för varje bud.]

41Jag är Herren din Gud (Jahve Elohim)
    som förde dig ut ur Egyptens land för att vara din Gud. [2 Mos 12–15]
Jag är Herren din Gud (Jahve Elohim)."

Uppror mot Mose och Aron

161Och Korach – son till Jitsha, son till Kehat, son till Levi [2 Mos 6:16–22],
    och Datan och Aviram – Eliavs söner [från Rubens stam, se 4 Mos 26:8, 9],
    och On – son till Pelet, son till Ruben,
tog män 2och de gjorde revolt mot (reste sig upp mot ansiktet på) Mose,
    med män från Israels söner
    – 250 män,
    ledare i församlingen, utvalda män med gott rykte.
3Och de församlade sig mot Mose och mot Aron och sade till dem:
"Ni tar på er för mycket, hela församlingen är helig, var och en av dem och Herren (Jahve) är ibland dem.
Varför lyfter ni då upp er själva över Herrens (Jahves) församling?"
[Deras påstående var delvis sant, se 2 Mos 19:5–6, men en revolt för att omkullkasta Guds utvalda ledarskap och prästerskap var något ont, se 4 Mos 14:8–11. Korach nämns först och var ledaren tillsammans med Datan och Aviram. Den sistnämnde On, nämns inte senare. Kanske drog han sig ur eller hade en mindre betydelsefull roll i upproret, se 4 Mos 16:5, 12.]

4När Mose hörde det föll han ned på sitt ansikte. 5Och han talade till Korach och till hela hans sällskap och sade: "I morgon ska Herren (Jahve) visa vem som är hans och vem som är helig och ska låta honom komma nära sig, den som han väljer ska han låta komma nära honom. 6Gör detta: Ta er rökelsekar, Korach och hela ditt sällskap, 7och lägg eld i dem och lägg rökelse ovanpå dem inför Herrens (Jahves) ansikte i morgon, och det ska ske att den man som Herren (Jahve) då väljer, han ska vara helig, ni tar på er mycket, Levi söner."
     8Och Mose sade till Korach: "Lyssna jag ber er, Levi söner, 9det är ingen liten sak för er att Israels Gud (Elohim) har avskilt er från Israels församling, för att föra er nära honom själv och tjänstgöra i Herrens (Jahves) Tabernakel och stå inför församlingen och betjäna dem, 10och att han har fört er nära och alla dina bröder, Levi söner, med er. Men ni söker prästerskapet också! 11Därför, du och hela ditt sällskap som är samlade mot Herren (Jahve), liksom Aron, vad är han eftersom ni knotar (klagar) mot honom?
     12Och Mose sände efter Datan och Aviram, Eliavs söner men de sade: "Vi vill inte komma, 13är det en liten sak att du har fört oss upp från ett land som flyter av mjölk och honung för att döda oss i öknen och dessutom vill du göra dig själv till furste över oss? 14Dessutom har du inte fört oss till ett land som flyter av mjölk och honung, inte gett oss arv med fält och vingårdar, vill du peta ut ögonen på dessa män? Vi kommer inte."
     15Och Mose blev mycket vred och sade till Herren (Jahve): "Ta ingen hänsyn till deras offer, jag har inte tagit en åsna från dem, inte heller har jag skadat någon av dem."
     16Och Mose sade till Korach: "Var du och hela ditt sällskap inför Herrens (Jahves) ansikte, du och de och Aron i morgon, 17och ta var och en sitt rökelsekar och lägg rökelse på dem och för fram det inför Herrens (Jahves) ansikte, var man sitt eget rökelsekar, 250 rökelsekar, och du och Aron, var man med hans rökelsekar." 18Och de tog varje man sitt rökelsekar och lade eld på dem och lade rökelse ovanpå och stod i mötestältets öppning med Mose och Aron. 19Och Korach samlade hela församling mot dem till mötestältets öppning, och Herrens (Jahves) härlighet visade sig för hela församlingen. 20Och Herren (Jahve) talade till Mose och Aron och sade: 21"Skilj er själva från denna församling så att jag kan sluka dem på ett ögonblick."
     22Och de föll ner på sina ansikten och sade: "Gud (El), allt kötts andars Gud (Elohim), ska en man synda och över hela församlingen din vrede?"
     23Och Herren (Jahve) talade till Mose och sade: 24"Tala till församlingen och säg: Stig upp från Korachs, Datans och Avirams, boplats."
     25Och Mose steg upp och gick till Datan och Aviram och Israels äldste följde honom. 26Och han talade till församlingen och sade: "Avlägsna er, jag ber er, från dessa onda mäns tält, och vidrör ingenting som tillhör dem, annars sveps ni bort i alla deras synder." 27Så de steg upp från Korachs, Datans och Avirams, boplats på alla sidor och Datan och Aviram kom ut och stod i öppningen till sina tält med sina fruar och sina söner och sina små.
     28Och Mose sade: "Genom detta ska ni veta (vara intimt förtrogna med) att Herren (Jahve) har sänt mig att göra allt detta arbete och att jag inte har gjort det av eget sinne (ordagrant: från mitt hjärta). 29Om dessa män dör en vanlig död som alla människor, och drabbas av det som drabbar alla människor, då har Herren (Jahve) inte sänt mig. 30Men om Herren (Jahve) gör något nytt och marken öppnar sin mun och slukar dem med allt som tillhör dem, och de far ner levande i Sheol (avgrunden, underjorden – de dödas plats), då ska man förstå att dessa män har föraktat Herren (Jahve)."
     31Och det skedde när han slutade att tala alla dessa ord, att marken som var under dem delades, 32och jorden öppnade sin mun och slukade dem och deras hushåll och alla de män som anslutit sig till Korach, med alla deras tillhörigheter. 33så gick de och alla som hörde till dem ner levande i Sheol (avgrunden – de dödas plats), och jorden stängde sin mun över dem, och de utrotades från församlingen. [Här beskrivs hur ett slukhål uppför sig. Företeelsen är idag ganska vanlig i områden vid Döda Havet.] 34Och hela Israel som var runtom dem flydde vid deras rop, för de sade: "Annars slukar jorden oss."
     35Och eld kom ut från Herren (Jahve) och slukade de 250 män som hade offrat rökelse.

36Herren (Jahve) talade till Mose och sade:

37Tala till Elazar, prästen Arons son, att han samlar upp rökelsekaren från branden och strö ut elden därute, för de har blivit heliga, 38dessa mäns rökelsekar som har syndat till priset av deras liv, och låt dem slås ut till plattor som ett skydd till altaret eftersom de har blivit heliga när de offrades inför Herrens (Jahves) ansikte, så att de blir ett tecken för Israels söner."
     39Och prästen Elazar tog rökelsekaren av koppar med vilka de hade offrat och slog ut dem som ett skydd för altaret, 40för att bli ett minnesmärke för Israels söner, för att göra slut på att ingen vanlig man som inte är Arons säd kan komma nära för att bränna rökelse inför Herrens (Jahves) ansikte, och inte förgås som Korach och hans sällskap, som Herren (Jahve) talade till honom genom Mose hand.
     41Men på morgonen knotade (klagade) hela Israels söners församling mot Mose och mot Aron och sade: "Ni har dödat Herrens (Jahves) folk."
     42Och det hände när församlingen var samlad mot Mose och mot Aron att de såg mot mötestältet, och se, molnet täckte det och Herrens (Jahves) härlighet visade sig. 43Och Mose och Aron kom till mötestältets ansikte (framför mötestältet). 44Herren (Jahve) talade till Mose och sade: 45"Stig upp från denna församling så att jag kan förgöra dem på ett ögonblick." Och de föll ner på sina ansikten.
     46Och Mose sade till Aron: "Ta ditt rökelsekar och lägg eld från altaret på det och lägg rökelse ovanpå, och bär det snabbt till församlingen och bringa försoning för dem, för det är en vrede som har gått från Herren (Jahve), hemsökelsen (plågan) har börjat."
     47Och Aron tog det Mose hade sagt och sprang in mitt i församlingen, och se, hemsökelsen (plågan) hade börjat bland folket, och han lade på rökelsen och bringade försoning för folket. 48Och han stod mellan de döda och de levande och hemsökelsen (plågan) avstannade. 49De som dog av hemsökelsen (plågan) var 14 700 utöver de som dog för Korachs skull. 50Och Aron återvände till Mose vid mötestältets öppning och hemsökelsen (plågan) upphörde.

Arons stav

171Herren (Jahve) talade till Mose och sade:

2Tala till Israels söner och ta av dem stavar, en för varje fars hus av alla deras ledare efter deras fäders hus, 12 stavar. Du ska skriva varje mans namn på hans stav. 3Och du ska skriva Arons namn på Levis stav, för det ska vara en stav för huvudet över deras fars hus. 4Och du ska lägga dem i mötestältet framför vittnesbördet [2 Mos 25:10] där jag möter (träffar, umgås med) dig. 5Och det ska ske att den man som jag ska välja, hans stav ska grönska och jag ska göra slut från mig på knotandet från Israels söner som de knotar mot dig."
     6Och Mose talade till Israels söner och alla deras ledare gav honom stavar, en för varje ledare efter deras fäders hus, 12 stavar och Arons stav var bland dem. 7Och Mose lade upp stavarna inför Herrens (Jahves) ansikte i vittnesbördets tält.
     8Och det hände nästa morgon att Mose gick in i vittnesbördets tält och se, Arons stav för Levi hus hade grönskat och hade fått knoppar, utslagna blommor och mogna mandlar. 9Och Mose förde ut alla stavarna från framför Herren (Jahve) till Israels söner och de såg och tog varje man sin stav.
     10Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Lägg tillbaka Arons stav framför vittnesbördet, det ska bevaras (vaktas, skyddas) där som ett tecken till de rebelliska sönerna, för att det ska bli slut på deras knotande mot mig och de inte dör." 11Så gjorde Mose, som Herren (Jahve) befallt honom så gjorde han.
     12Och Israels söner talade till Mose och sade: "Se, vi förgås, vi är tillintetgjorda, alla är vi tillintetgjorda. 13Alla som kommer nära, som kommer nära Herrens (Jahves) Tabernakel dör. Ska vi helt förgås?"

181Och Herren (Jahve) sade till Aron: "Du och dina söner och din fars hus med dig ska bära helgedomens synd, och du och dina söner med dig ska bära ert prästerskaps synd. 2Och även dina bröder, Levi stam din fars stam, ska du föra nära dig så att de kan vara tillsammans med dig och betjäna dig, du och dina söner med dig ska vara framför vittnesbördets tält. 3Och de ska hålla (vakta, skydda, bevara) det som du håller (vaktar, skyddar, bevarar) och allt som ska hållas (vaktas, skyddas, bevaras) i tältet. De ska bara inte komma nära de heliga möblerna och till altaret för att de inte ska dö, varken de eller du. 4Och de ska vara tillsammans med dig och hålla (vakta, skydda, bevara) mötestältets åligganden, oavsett vilket arbete i tältet det kan vara, men en vanlig man (någon som inte är levit) ska inte komma nära dig.
     5Och ni ska noga som väktare hålla (vakta, skydda, bevara) de heliga tingen och vara väktare för altaret så att ingen ytterligare vrede kommer över Israels söner. 6Och jag, se, jag har tagit era bröder leviterna från Israels söner, för er är de tagna som en gåva till Herren (Jahve) för att utföra tjänstgöringen i mötestältet. 7Och du och dina söner med dig ska hålla (vakta, skydda, bevara) ert prästerskap i allt som hör till altaret och till allt innanför draperiet (förhänget) och ni ska tjäna (betjäna). Jag har gett er prästerskapet som en tjänstegåva, och någon oauktoriserad (främling, vanlig) som kommer nära ska dödas."

Prästernas förmåner

8Och Herren (Jahve) talade till Aron: "Och jag, se, jag har gett dig ansvar för mina lyftoffer, för alla Israels söners heliga ting, till dig har jag gett dem som en helig del, och till dina söner som en evig förordning. 9Detta ska vara ditt från de allra heligaste sakerna, undantagna från elden, alla deras offer, alla deras matoffer, alla deras syndoffer och alla deras skuldoffer som de kan ge till mig, ska vara högheliga för dig och för dina söner. 10På en höghelig plats ska du äta av det, alla män ska äta av det, det ska vara heligt för er.
     11Och detta är ditt: lyftoffret från deras gåvor, alla Israels söners viftoffer. Jag har gett dem till dig och till dina söner och till dina döttrar med dig, som en förordning för evigt, alla som är rena i ditt hus ska äta av det.
     12Allt det bästa av oljan och allt det bästa av vinet och av säden, den första delen av det som de ger till Herren (Jahve), till dig har jag gett det. 13Den första skörden av frukten av allt som är i ert land, som de för fram till Herren (Jahve) ska vara ditt, alla som är rena i ditt hus ska äta av det.
     14Varje ting som är helgat i Israel ska vara ditt. 15Allting som öppnar livmodern, av allt kött som de offrar till Herren (Jahve), både människor och djur ska vara ditt, likväl ska en förstfödd man alltid lösas ut och det förstfödda av orena djur ska du lösa ut.

[Pojkar ska alltid lösas ut, men inte de rena djuren. De orena djuren är exempelvis åsnor och kameler som är tamdjur som kan vara i någons ägo. Då dessa djur klassas som orena och inte får ätas så får de inte heller offras. Därför ska man antingen lösa ut det förstfödda eller bryta nacken av det om man inte anser sig kunna lösa ut det.]

16Och deras återlösningspengar från en månads ålder ska du återlösa dem, efter din värdering, 5 shekel silver efter helgedomens shekel, samma som 20 gera. 17Men det förstfödda av en oxe eller det förstfödda av ett får, eller det förstfödda av en get ska du inte lösa ut. De är heliga. Du ska stänka deras blod mot altaret, och ska göra en rök av deras fett som ett offer gjort med eld som en söt arom till Herren (Jahve). 18Och deras kött ska vara ditt, som viftoffersbringan och det högra låret. Det ska vara ditt.
     19Alla lyftoffer av heliga saker som Israels söner offrar till Herren (Jahve) har jag gett dig och dina söner och dina döttrar med dig, som en förordning för evigt. Det är ett evigt saltförbund inför Herrens (Jahves) ansikte, för dig och din säd med dig."

Prästernas plikter

20Och Herren (Jahve) sade till Aron: "Du ska inte ha något arv i deras land, inte heller ska du ha någon del ibland dem. Jag är din del och ditt arv bland Israels söner. [Detta är förebilden på hur vi ska se på oss själva som präster i det nya förbundet, så länge vi lever här i världen ska vi inte leva av den utan i den med Herren och himlen som vår del och vårt arv, se 1 Pet 2:9] 21Och till Levi söner, se, jag har gett hela Israels tionde som ett arv, som ersättning för deras arbete som de utför i tjänsten i mötestältet. 22Och hädanefter ska inte Israels söner komma tomhänta till mötestältet, för att inte bära på synd och dö. 23Men leviterna ensamma ska tjänstgöra i mötestältet och de ska bära sin synd, det ska vara en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt genom era generationer och bland Israels söner ska ni inte ha något arv. 24För Israels söners tionde som de lägger undan som en gåva till Herren (Jahve), har jag gett till leviterna som ett arv. Därför har jag sagt till dem: "Bland Israels söner ska ni inte ha något arv."

Instruktioner för leviterna

25Herren (Jahve) talade till Mose och sade:

26"Du ska tala till leviterna och säga till dem: "När ni tar emot Israels söners tionde som jag har gett er från dem som ert arv, då ska ni ta åt sidan en gåva (ett offer) för Herren (Jahve), en tiondel av tiondet. 27Och gåvan (offret) som ni avskiljer ska för er räknas som om det var säd från tröskgolvet och som fullheten från vinpressen. 28Så ska ni lägga undan en gåva åt Herren (Jahve) av allt ert tionde som ni tar emot från Israels söner, därav ska ni ge gåvan som är satt åt sidan till Herren (Jahve) åt prästen Aron. 29Av allt det som ges till er ska ni sätta undan allt som tillhör Herren (Jahve), av allt det bästa därav, den helgade delen av det.
     30Därför ska du säga till dem: När ni avskiljer det bästa från det, då ska det räknas till leviterna som överflödet på tröskgolvet och som överflödet från vinpressen. 31Och ni kan äta det på alla platser och ert hushåll, för det är er lön för arbetet i mötestältet. 32Och ni ska inte bära någon synd på grund av det, eftersom ni har tagit undan från det bästa av det, men ni ska inte vanhelga Israels söners heliga ting, för att ni inte ska dö.

Ritualer

191Och Herren (Jahve) talade till Mose och till Aron och sade:

Röda kvigan

2

kravet enligt den judiska rabbinska tolkningen av denna text är att den röda kvigan inte får inte ha ett enda svart eller vitt hårstrå, alla måste vara röda.

Detta är undervisningens (Torah) förordningar (ordagrant "saker inristat") som Herren (Jahve) har befallt och sagt: Tala till Israels söner att de för fram en röd kviga (hebr. parah adoma) till dig, felfri (rituellt ren – hebr. tamim) som är utan defekt, som aldrig har burit något ok.

[Offren av djur för att göra stänkelsevattnet var annorlunda än offren för synder och tacksägelse. Det var en hona (inte en hane som i alla andra offer), färgen var specificerad, den skulle dödas utanför lägret och mer material skulle kastas med in i offret. Denna text ingår i Torah-läsningen den sista sabbaten i månaden Adar, just innan Pesah. Det är en av flera kopplingar till Jesus död utanför stadsmuren, se Heb 13:12.]

3Och ni ska ge henne till prästen Elazar och hon ska föras utanför lägret och hon ska slaktas framför hans ansikte. 4Och prästen Elazar [Arons son, se 4 Mos 3:2] ska ta av hennes blod med sitt finger och stänka hennes blod mot mötestältets öppning (bokstavligt: ansikte) sju gånger. [Så från den östra området skulle prästen stänka i västlig riktning, mot altaret, där blodet i normala fall hälldes ut eller stänktes. Upprepningen sju gånger talar om fulländing. Flera andra offer, t.ex. försoningsdagen, har samma upprepning, se 3 Mos 16:14–19.] 5Och kvigan ska brännas framför hans ögon (i hans åsyn). Hennes skinn och hennes kött och hennes blod med hennes dynga ska brännas [allt ska brännas]. 6Och prästen ska ta cederträ [som är rödaktigt] och isop [som användes för att stänka blod] och karmosinrött [material – troligvis garn färgat rött] och kasta det på den brinnande kvigan. [Här finns en koppling till Jesu död, se Ps 22:8.] 7Sedan ska prästen tvätta sina kläder och han ska bada sin kropp i vatten och efteråt ska han komma in i lägret och prästen ska vara [cermoniellt] oren till kvällen. 8Och den som bränner henne ska tvätta sina kläder i vatten och bada sin kropp i vatten och ska vara oren till kvällen.
     9Och en man som är ren ska samla ihop askan efter kvigan och lägga den utanför lägret på en ren plats, den ska vaktas (skyddas, bevaras) till stänkelsevatten till Israels söners församling, det är en rening från synd [3 Mos 4:3]. 10Och han som samlar ihop askan efter kvigan ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen, och det ska vara för Israels söner och främlingen som vistas bland dem, till en evig förordning (ordagrant "saker inristat").

Rening från orenhet – vid kontakt med död

11Den som rör vid något dött, även alla människors döda kroppar, ska vara oren i sju dagar. [Sju dagar är den vanliga perioden, se 3 Mos 12:2; 14:9; 15:13.] 12Den personen ska rena sig själv på den tredje dagen och den sjunde dagen och han ska vara ren. Men om han inte renar sig själv den tredje dagen och den sjunde dagen ska han vara (förbli) oren. 13Alla som vidrör det döda, också en död människas kropp, och inte renar sig själv har vanhelgat Herrens (Jahves) Tabernakel. Den själen (människan) ska bli avhuggen från Israel, eftersom stänkelsevattnet inte stänktes mot honom, han ska vara (förbli) oren. Hans orenhet är fortfarande kvar på honom.
     14Detta är undervisningen. När en människa dör i ett tält ska alla som kommer in i tältet och allt som finns i tältet vara orent i sju dagar. 15Och varje öppet kärl, som inte har något lock som sluter tätt över det, är orent.
     16Och alla som på ett öppet fält vidrör den som är slagen med svärd eller någon som är självdöd eller benen från en människa eller en grav, ska vara oren i sju dagar.
     17Och för den orene ska de ta av askan som är bränd för rening från synd [3 Mos 4:3] och friskt (rinnande) vatten ska hällas över den i ett kärl. 18Och en ren person ska ta en isop och doppa den i vattnet och stänka det på tältet och på alla föremål och på människorna som varit där och på den som vidrört benet eller den slagne eller det döda eller graven. 19Och den rena personen ska stänka över den orena på den tredje dagen, och på den sjunde dagen ska han rena honom och han ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och ska bli ren vid kvällen. 20Men den man som är oren och inte renar sig själv, den själen (människan) ska huggas av från församlingens mitt eftersom han har vanhelgat Herrens (Jahves) helgedom. Stänkelsevattnet har inte stänkts mot honom. Han är oren.
     21Och det ska vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") för dem, och han som stänker stänkelsevattnet ska tvätta sina kläder och han som vidrör stänkelsevattnet ska vara oren till kvällen. 22Och allt som en oren vidrör ska vara orent, och den själ (människa) som vidrör honom ska vara oren till kvällen.

Upproret vid Kadesh (13:1-14:45)

201Och Israels söner, hela församlingen kom till Tsins öken i den första månaden och folket bodde i Kadesh och Mirjam dog där och begravdes där.

2Och där fanns inget vatten till församlingen, och de samlade ihop sig mot Mose och mot Aron. 3Och folket grälade med Mose och talade och sade: "Det hade varit bättre om vi hade förgåtts när våra bröder förgicks inför Herren (Jahve). 4Och varför har du fört Herrens (Jahves) församling till denna öken för att dö här, vi och vår boskap? 5Och varför har du låtit oss komma ut ur Egypten för att föra oss till denna onda plats? Det är ingen plats för säd eller fikon eller vin eller granatäpplen, och inte finns det något vatten att dricka."
     6Och Mose och Aron gick från församlingen till öppningen på mötestältet och föll ner på sina ansikten, och Herrens (Jahves) härlighet visade sig för dem. 7Herren (Jahve) talade till Mose och sade: 8"Ta staven och samla församlingen, du och din bror Aron, och tala till klippan inför deras ögon så att den ger ifrån sig vatten, och du ska frambringa vatten till dem ut ur klippan, så ska du ge församlingen och deras boskap att dricka."
     9Och Mose tog staven från framför Herrens (Jahves) ansikte, som han befallt honom. 10Och Mose och Aron samlade församlingen framför klippan och han sade till dem: "Lyssna nu ni upproriska, kan vi bringa fram vatten ur denna klippa?" 11Och Mose lyfte upp sin hand och han slog klippan med sin stav två gånger, och rikligt med vatten forsade fram och församlingen och deras boskap drack.
     12Och Herren (Jahve) sade till Mose och till Aron: "Eftersom ni inte trodde mig och höll mig helig i Israels söners ögon, därför ska ni inte föra denna församling in i det land som jag har gett dem."
     13Detta är Merivas vatten där Israels söner grälade med Herren (Jahve) och han blev helig i dem.

Edom vägrar att låta israeliterna passera

14Och Mose skickade budbärare till Edoms kung:
"Så säger din bror Israel, du känner till alla våndor som har drabbat oss, 15hur våra fäder gick ner till Egypten och vi bodde i Egypten en lång tid, och egypterna handlade illa mot oss och våra fäder. 16Och när vi ropade till Herren (Jahve) hörde han vår röst och sände en ängel och förde oss ut från Egypten.
    Och se vi är i Kadesh, en stad precis vid din gräns. 17Låt oss passera, jag ber dig, genom ditt land. Vi ska inte gå genom fält eller genom vingårdar, inte heller dricka vatten från dina källor. Vi ska gå längs kungens huvudväg, vi ska inte vika av åt höger eller åt vänster förrän vi har passerat din gräns."
18Och Edom sade till honom: "Ni ska inte gå genom mig, annars kommer jag ut med svärdet mot er."
     19Och Israels söner sade till honom: "Vi ska gå längs huvudvägen, och om vi dricker av ditt vatten, jag och min boskap, då ska jag ge dig betalt för det, "låt det inte vara någon sak (mellan oss)", låt mig endast passera igenom med mina fötter.
     20Och han svarade: "Du ska inte gå igenom." Och Edom kom ut mot honom med mycket folk och med en stark (fast, säker, tapper) hand. 21Edom vägrade att ge Israel fri lejd genom hans gränser, därför vände Israel bort från honom.

Arons död

22Och de vandrade från Kadesh och Israels söner, hela församlingen kom till berget Hor. 23Och Herren (Jahve) talade till Mose och till Aron på berget Hor vid gränsen till Edoms land och sade: 24Aron ska samlas till sitt folk, för han ska inte gå in i det land som jag har gett till Israels söner eftersom han gjorde uppror mot mig vid Merivas vatten. 25Ta Aron och hans son Elazar och för upp dem på berget Hor. 26Och ta av Aron hans kläder och sätt dem på hans son Elazar. Och Aron ska samlas till sitt folk och ska dö där."
     27Och Mose gjorde som Herren (Jahve) befallt, och de gick upp på berget Hor inför hela församlingens ögon (i hela församlingens åsyn). 28Och Mose tog av Aron hans kläder och satte dem på hans son Elazar. Och Aron dog där på toppen av berget. Och Mose och Elazar kom ner från berget. 29När folket såg (förstod) att Aron hade dött, grät hela Israel över Aron i 30 dagar.

[Trettio på hebreiska är shloshim, och denna 30-dagars sorgeperiod kallas shloshim, se även 5 Mos 34:8. Den judiska begravningen skedde i två steg. Så fort som möjligt, helst samma dag, begravdes den döde i en gravkammare. Familjen höll sedan en sju dagars sorgeperiod (shiva), följt av trettio dagar av mindre intensiv sorg (shloshim). Ett år senare då kroppen ruttnat ansvarade den äldste sonen för att flytta benen från gravkammaren till en benkista. Se även 1 Mos 50:10, 1 Sam 31:13; Matt 8:22; Joh 11:19.]

Seger över kananéerna

211Och kananéerna, Arads kung som bodde i söder (Negev), hörde att Israel kom på Atarims väg. Då stred han mot dem och tog några som fångar. 2Och Israel gjorde en ed, ett löftesoffer till Herren (Jahve) och sade: "Om du verkligen vill ge detta folk i min hand, då ska jag fullständigt förgöra deras städer." 3Och Herren (Jahve) lyssnade på Israels röst och gav dem kananéerna och de förgjorde dem helt och deras städer. Platsen fick namnet Chorma. [Namnet Chorma betyder tillägnad fullständig förstörelse eller avskild till fördärv.]

Klagan – kopparormen

4De vandrade [söderut] från berget Hor i riktning mot Röda havet för att gå runt Edom [eftersom Edoms kung inte tillät dem passera, se 4 Mos 20:21]. Under vandringen [den långa omvägen] blev folket otåligt, 5och folket talade mot Gud och Mose och sade: "Varför har du fört oss ut ur Egypten för att vi ska dö i öknen? Här finns varken vatten eller bröd att äta, och vi avskyr denna värdelösa manna."
     6Så Herren (Jahve) sände giftiga (brännande) ormar bland folket, som bet israeliterna så att många av dem dog. 7Då kom folket till Mose och sade: "Vi har syndat, för vi har talat mot Herren (Jahve) och mot dig. Be till Herren (Jahve) att han tar bort ormarna från oss."
    Mose bad för folket.
     8Herren (Jahve) sade till Mose: "Gör en giftorm [en som liknar de ormar som plågar folket] och sätt upp den på en påle, och detta ska ske: När den som är ormstungen ser på den ska han leva."
     9Då gjorde Mose en kopparorm och satte upp den på en påle. Om någon hade blivit biten av en orm, så fick han leva om han tittade på kopparormen.

[I Joh 3:14–15 liknas synden vid denna giftorm, den finns inte bara omkring oss utan har också bitit oss. Jesus gjordes till synd och bar den på korset, men den som ser upp på honom i tro blir frälst, se Joh 6:40. Det hebreiska ordet för påle kan också översättas "baner" eller "fälttecken". Första gången det används är i 2 Mos 17:15 där Herren kallas "Jahve Nissi" – Herren är mitt baner. Detta sker efter Josuas seger över amalekiterna, då livet segrade över döden. På ett snarlikt sätt lyfte då Mose upp Guds stav i sina händer, när han bad på ett berg.]

Vandringen närmar sig sitt slut

[Nu summeras israeliternas rutt genom Transjordanien. En mer detaljerad beskrivning finns i 5 Mos 33:41–49.]

10Och Israels söner vandrade och slog läger i Ovot. 11Och de vandrade från Ovot och slog läger i Ije-Haavarim i öknen framför Moav mot soluppgången (österut). 12Därifrån vandrade de och slog läger i Zereds dal [nuvarande Wadi el-Hesa i västra Jordanien]. 13Därifrån vandrade de och slog läger på andra sidan Arnon [som rinner genom wadi el-Mojib och mynnar ut i Döda havets sydöstra del] som är i öknen som kommer ut vid amoréernas gräns. För Arnon är Moavs gräns mellan Moav och amoréerna. 14därför står det i Herrens (Jahves) stridsbok:
"Vahev i Sofa och dalarna (raviner, wadi),
    Arnon 15och dalens sluttning som lutar mot Ars säte (byggd) [Ar var Moavs huvudstad]
    och stöder sig mot Moavs gräns."

[Den utombibliska källan "Herrens stridsbok" har ännu inte hittats. En liknande bok som också omnämns är Jashars bok (Jos 10:13; 2 Sam 1:18). Dessa böcker verkar ha bestått av segersånger och var allmänt kända vid denna tid.]
16Och därifrån till Beer [som betyder källa]. Det är källan (hebr. beer) om vilken Herren (Jahve) sade till Mose: "Samla ihop folket och jag ska ge dem vatten." 17Sedan sjöng Israel denna sång:
"Källa, stig upp (flöda över)!
    Sjung om den,
18källan som furstarna grävde,
    som folkets ädla gjorde djup med sina spiror och sina stavar."
Och från öknen till Mattana, 19och från Mattana till Nachaliel, och från Nachaliel till Bamot, 20och från Bamot till dalen som är i Moavs fält vid Pisgas huvud (bergstopp) som ser ner över öknen.

Segrar i Moav

Kung Sichon vägrar låta israeliterna passera

21Och Israel sände budbärare till amoréernas kung Sichon och sade: 22"Låt oss passera genom ditt land. Vi ska inte gå på sidan genom fält eller genom vingårdar, vi ska inte dricka vatten från dina källor. Vi ska gå längs kungens huvudväg till dess vi har passerat din gräns."
     23Men Sichon kunde inte stå ut med att Israel passerade genom hans gränser. Och Sichon samlade allt sitt folk och gick ut mot Israel i öknen och kom till Jahats, och han stred mot Israel. 24Och Israel slog honom med svärdseggen och besatte hans land från Arnon till Jabbok ända till Ammons söner, för gränsen var stark till Ammons söner. 25Och Israel tog alla dess städer och Israel bodde i alla amoréernas städer, i Chesbon och i alla dess byar. 26Chesbon var amoréernas kung Sichons stad som hade krigat mot den tidigare kungen i Moav och tagit hela hans land ur hans hand ända till Arnon.

27Därför säger de som talar i liknelser:
"Kom till Chesbon!
    Låt Sichons stad bli byggd och grundlagd!
28För en eld har gått ut från Chesbon,
    en flamma från Sichons stad,
den har slukat Ar i Moav,
    herrarna över Arnons höga platser.

29Ve över dig Moav,
    du är kuvad Kemoshs folk.
Han har gett sina söner som flyktingar
    och sina döttrar till fångenskap
    – till amoréernas kung Sichon.

30Vi har beskjutit dem –
    Chesbon har gått under ända till Divon
och vi har ödelagt ända till Nofach
    som sträcker sig till Medeva."
31Så bodde Israel i amoréernas land.

Seger över Bashans kung Og

32Och Mose sände spejare till Jazer och de tog dess byar och drev ut amoréerna som fanns där. [Jazer var både namnet på regionen (4 Mos 32:1) och huvudstaden (4 Mos 32:3).] 33Och de vände och gick upp längs Bashans väg, och Og, Bashans kung, gick ut mot dem, han och allt hans folk, för att strida i Edreij.
     34Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Frukta inte för honom, för jag har gett honom i din hand, och hela hans folk och hela hans land. Och du ska göra mot honom som du gjorde mot amoréernas kung Sichon som bodde i Chesbon." 35Så de slog honom och hans söner och hela hans folk till dess ingen var lämnad kvar, och de besatte landet.

[En mer detaljerad beskrivning av dessa strider finns i 5 Mos 3:3–11.]

Väntan på Moabs berg (kap 22-36)

221Och Israels söner vandrade och slog läger på Moavs slätt vid Jordan mittemot Jeriko.

Bileam

Balak kallar på Bileam

2Och [Moavs kung] Balak, Tsippors son, såg allt som Israel hade gjort med amoréerna [hur israeliterna besegrat både kung Sichon och Og]. 3Och Moav var väldigt rädda inför folket eftersom de var många, och Moav var skräckslagna inför Israels söner.
     4Och Moav sade till de äldste i Midjan: "Nu kommer denna skara att äta (bokstavligt slicka) upp allt som är runtomkring oss, som oxarna äter upp fältets gräs." Och Balak, Tsippors son, var Moavs kung vid den tiden. 5Och han sände budbärare till Bileam, Beors son, till Petora som är vid floden, till folkets söner i landet och kallade på honom och sade:
"Se, det är ett folk som har kommit ut från Egypten,
    se, de täcker jordens ansikte (yta),
    och de har lägrat sig mittemot mig.
6Kom därför nu, jag ber dig,
    förbanna detta folk åt mig,
    för de är för mäktiga för mig.
Måhända ska jag segra
    så att jag kan slå dem
    och så att jag kan driva ut dem ur landet.
För jag vet att den du välsignar
    är välsignad
och den som du förbannar (helt förgör – hebr. arar)
    är förbannad (helt förgjord – hebr. arar)."
7

Tel Deir Alla i Jordanien där en inskription hittades 1967 som nämner siaren Bileam.

Och Moavs äldste och Midjans äldste gick iväg med [belöning/betalning för] spådom i sina händer. [Balaks uttalande i vers 37 antyder att betalningen först diskuterades efter att Bileam kommit till honom. Här har de kanske med sig en delbetalning, se även 4 Mos 24:11.] Och de kom till Bileam och talade Balaks ord med honom.
     8[Resan var lång och det var sent.] Och han sade till dem: "Stanna här i natt och jag ska ge de ord tillbaka som Herren (Jahve) talar till mig." Och Moavs furstar stannade hos Bileam.
     9Och Gud (Elohim) kom till Bileam och sade: "Vilka är dessa män som är hos dig?"
     10Och Bileam sade till Gud (Elohim): "Balak, Tsippors son, Moavs kung har sänt till mig (och sagt): 11Se, folket som kommit ut från Egypten täcker jordens ansikte (yta), kom nu och förbanna dem, måhända kan jag då strida mot dem och driva ut dem."
     12Och Gud (Elohim) sade till Bileam: "Du ska inte gå med dem, du ska inte förbanna folket för de är välsignade."
     13Och Bileam steg upp på morgonen och sade till Balaks furstar: "Gå ni [tillbaka] till ert land, för Herren (Jahve) vägrar att låta mig gå med er."
     14

Den första raden lyder: "Detta är inskriptionen av Bileam Beors son. Han kunde se gudomliga syner, och Gud kom till honom under natten." Texten fortsätter att beskriva himmelska syner och en framtida undergång. Ordet "Shaddai", som är snarlikt det bibliska "El Shaddai" finns med. Många olika fåglar och även åsnor och hyenor nämns.

Och Moavs furstar steg upp och de gick till Balak och sade: "Bileam vägrar att följa med oss."

[Bileam är en hednisk präst som till en början beskrivs i positiva ordalag, eftersom han hör Herrens röst och lyder och inte kan förbanna israeliterna. Allt eftersom berättelsen rör sig framåt visar han sig ha en dubbel natur. I NT beskrivs han som en som förleder israeliterna in i synd, se 4 Mos 31:16; 2 Pet 2:15–16; Jud 1:11; Upp 2:14–16. Det finns flera paralleller med Judas. Båda hade kärleken till pengar (Joh 12:6) och förråder sina bröder. Det är intressant att vid utgrävningar i Tel Deir Alla i Jordanien (8 km öster om Jordanfloden, 1 km norr om Jabbok) hittas 1967 en inskription i ett tempel som omnämner "siaren Bileam, Beors son". I texten som innehåller profetior om undergång och kaos nämns också fåglar och även en hyena och åsna. Inskriptionen dateras till 900-800 f.Kr. vilket är långt senare än Bileam. Denna inskription är dock en utombiblisk källa som bekräftar Bibelns uppgifter, som då redan fanns nedtecknade i Moseböckerna, att en siare som hette Bileam var känd i just detta område i Jordanien.]

Balak kallar på Bileam en andra gång

15[Balak kunde inte ta ett nej, och ger sig inte.] Och Balak sände furstar igen, fler och mer ärbara [ännu högre rang] än de [första]. 16Och de kom till Bileam och sade till honom: "Så säger Balak, Tsippors son: 'Låt ingenting, jag ber dig, hindra dig från att komma till mig, 17för jag ska befordra dig och ge dig stor ära, vad du än säger till mig (begär) ska jag göra. Kom, jag ber dig (vädjar), förbanna detta folk åt mig.' "
     18Och Bileam svarade och sade till Balaks tjänare: "Om Balak skulle ge mig hans hus fullt med silver och guld, kan jag inte gå utanför Herren (Jahve) min Guds (Elohims) ord och göra något, (varken) smått eller stort. 19Därför ber jag er, stanna även ni här denna natt, så att jag kan veta vad Herren (Jahve) talar till mig ytterligare."
     20Och Gud (Elohim) kom till Bileam på natten och sade till honom: "Om männen har kommit för att kalla på dig, stå upp och gå med dem, men bara de ord jag talar till dig ska du göra." 21Och Bileam steg upp på morgonen och sadlade sin åsna och gick med Moavs furstar.

Guds budbärare sänds till Bileam

22Men Guds (Elohims) vrede var upptänd eftersom han gick och Herrens (Jahves) ängel ställde sig själv på vägen som en åklagare mot honom [och blockerade vägen].

[Herren använder ofta änglar för att beskydda sitt folk, se 1 Mos 16:7; 2 Mos 3:1–3; 23:20–23; Jos 5:13–15. En ängel med ett draget svärd (vers 23) nämns tre gånger, se även 1 Krön 21:16 och Jos 5:13–15. En del tolkar Herrens ängel som Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens budbärare innan han tar mänsklig gestalt.]

Nu red han [Bileam] på sin åsna och hans två tjänare var med honom. 23Och åsnan såg Herrens (Jahves) ängel stå på vägen med sitt svärd draget i sin hand, och åsnan vek av från vägen och gick ut på fältet, och Bileam slog åsnan för att vända henne till vägen. [Satiren och komiken i det som nu sker går inte att missa, en "dum åsna" ser ängeln medan den professionella siaren totalt missar detta.]
     24Då stod Herrens (Jahves) ängel på en hålväg mellan vingårdarna med ett stängsel på den ena sidan och ett stängsel på den andra sidan. 25Och åsnan såg Herrens (Jahves) ängel och pressade sig själv mot muren och klämde Bileams fot mot muren, och han slog henne igen.
     26Och Herrens (Jahves) ängel gick vidare och ställde sig på en smal (trång) plats där det inte fanns utrymme att vika av varken till höger eller till vänster. 27Och åsnan såg Herrens (Jahves) ängel och lade sig ner under Bileam, och Bileams vrede var upptänd och han slog åsnan med sin stav. 28Och Herren (Jahve) öppnade åsnans mun och hon sade till Bileam: "Vad har jag gjort dig eftersom du har slagit mig tre gånger?"
     29Och Bileam sade till åsnan: "Eftersom du har gjort narr av mig, om jag hade haft ett svärd i min hand skulle jag ha dödat dig nu."
     30Och åsnan sade till Bileam: "Är inte jag din åsna, som du har ridit på i hela ditt långa liv, till denna dag? Har jag någonsin gjort så här mot dig (förut)?" Och han sade: "Nej."
     31Då öppnade Herren (Jahve) Bileams ögon och han såg Herrens (Jahves) ängel stå på vägen med sitt svärd draget i sin hand, och han böjde sitt huvud och föll ner på sitt ansikte.
     32Och Herrens (Jahves) ängel sade till honom: "Varför har du slagit din åsna dessa tre gånger? Se, jag har kommit som en åklagare för din väg är emot mig, 33och din åsna såg mig och vände undan från mig dessa tre gånger. Hade hon inte vänt åt sidan från mig skulle jag nu ha slagit dig och räddat henne levande."
     34Och Bileam sade till Herrens (Jahves) ängel: "Jag har syndat, för jag visste inte att du stod i vägen mot mig, därför om det misshagar dig (att jag fortsätter) ska jag gå tillbaka."
     35Och Herrens (Jahves) ängel sade till Bileam: "Gå med männen, men bara de ord som jag talar till dig ska du tala." Så Bileam gick (följde) med Balaks furstar.
     36Och när Balak hörde att Bileam hade kommit gick han ut och mötte honom vid Ir-Moav [staden i Moav, troligtvis Ar, se 4 Mos 21:15, 28] som är på Arnons gräns, vid den yttersta delen av gränsen. 37Och Balak sade till Bileam: "Sände jag inte efter dig och kallade enträget på dig? Varför kom du inte till mig? Har jag inte möjlighet att befordra dig och ge dig ära?"
     38Och Bileam svarade till Balak: "Se, jag har kommit till dig, men har jag nu någon makt att alls säga något till dig? Ordet som Gud (Elohim) har lagt i min mun ska jag tala." [Bileam ignorerar de många detaljfrågorna i vers 37, han har anlänt nu, och det är det som spelar någon roll.]
     39Och Bileam gick med Balak och de kom till Kirjat-Chutsot [byarnas stad, troligtvis Kiriathaim på östra sidan om Jordan, se 1 Mos 14:5; 4 Mos 32:37; 5 Mos 2:9–10; 1 Krön 6:76; Jer 48:1, 23; Hes 25:9]. 40Och Balak offrade oxar och får och sände till Bileam och till furstarna som var med honom.

Bileams första profetiska tal

41Och det hände på morgonen att Balak tog Bileam och förde honom upp till Bamot-Baal [Baals höga platser, troligtvis en plats där man offrade till Baal] och därifrån såg han (till) den yttersta delen (bara en del) av folket.

231Och Bileam sade till Balak: "Bygg åt mig sju altaren här och gör i ordning sju oxar och sju baggar."

[Bileam verkar följa någon hednisk tradition med sju altare, kanske skulle offren tillägnas sju olika gudar, ingenstans nämns om att sju altaren ska byggas för att offra till Herren. Talet sju står annars ofta för helhet och att upprepa en handling sju gånger är inte ovanligt, se 1 Kung 18:43; 2 Kung 5:10.]

2Och Balak gjorde som Bileam hade talat och Balak och Bileam offrade på varje altare en oxe och en bagge. 3Och Bileam sade till Balak: "Positionera dig (stå, stanna) vid brännoffret och jag ska gå, måhända ska Herren (Jahve) komma och möta mig. Och vadhelst han visar mig ska jag tala om för dig." Och han gick till en kal höjd. [Det var den allmänna uppfattningen bland folken att en höjd var närmast gudarna. Det var på sådana höjder altaren och tempel byggdes.]
     4Och Gud (Elohim) mötte Bileam och han sade till honom: "Jag har gjort i ordning (förberett, arrangerat) sju altaren och jag har offrat en oxe och en bagge på varje altare." 5Och Herren (Jahve) lade ett ord i Bileams mun och sade: "Återvänd till Balak och så ska du tala." 6Och han återvände till honom och han stod (kvar) vid sitt brännoffer, han och alla Moavs furstar. 7Och han [Bileam] tog upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sade:
"Från Aram [nuvarande centrala och södra Syrien; betyder "upphöjd"]
    hämtade Balak mig,
    Moavs kung
från bergen i öster:
'Kom, förbanna (hebr. arar) Jakob
och kom förbanna (hebr. zaam) Israel.'
8Hur ska jag förbanna (hebr. qavav)
    den som Gud (El) inte har förbannat (hebr. qavav)?
Och hur ska jag förbanna (hebr. zaam)
    den som Herren (Jahve) inte har förbannat (hebr. zaam)?

9Från klippornas topp ser jag honom [landet Israel],
    från höjderna skådar jag honom.
Se, ett folk som bor avskilt
    och som inte ska räknas (erkännas) som ett folkslag av andra folk.
    [Ett folk som är unikt och inte likt andra folk.]
10Vem har räknat Jakobs dammkorn
    eller räknat Israels fjärdedel?
Låt mig dö den rättfärdiges död
    och låt mitt slut bli som hans."
11Och Balak sade till Bileam: "Vad har du gjort mot mig? Jag tog hit dig för att förbanna mina fiender, och se, du har helt och hållet välsignat dem."
     12Och han svarade och sade: "Måste jag inte hålla (vakta, skydda, bevara) det som Herren (Jahve) har lagt i min mun?"
     13Och Balak sade till honom: "Kom, jag ber dig, till en annan plats från vilken man kan se dem. Du ska se flertalet av dem men inte se alla, och förbanna dem därifrån."

Bileams andra profetiska tal

14Och han tog honom till Tsofims fält, till toppen på Pisga, och byggde sju altaren och offrade en oxe och en bagge på varje altare.
     15Och han sade till Balak: "Positionera dig (stå, stanna) här vid brännoffret medan jag går mot ett möte där borta."
     16Och Herren (Jahve) mötte Bileam och lade ett ord i hans mun och sade: "Återvänd till Balak och så ska du tala."
     17Och han kom till honom och han stod (kvar) vid sitt brännoffer, och Moavs furstar med honom. Och han sade: "Vad har Herren (Jahve) talat?" 18Och han tog upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sade:
"Stå upp Balak och lyssna,
    ge ditt öra till mig du Tsippors son.
19Gud (El) är inte en man så att han kan ljuga,
    inte en människoson så att han kan ändra sig (gå från sorg till att trösta – hebr. nicham).
När han har sagt, ska han då inte göra det?
    Eller när han talar, ska han då inte fullborda det?
20Se, jag är instruerad att välsigna
    och när han har välsignat kan jag inte kalla tillbaka (upphäva) det.
21Ingen har skådat orättfärdighet i Jakob,
    inte har någon sett vrånghet i Israel,
Herren hans Gud (Jahve Elohim) är med honom,
    och ropet för kungen är ibland dem.
22Gud (El) som förde dem ut ur Egypten
    är för dem som de imponerande (höga, upphöjda) hornen på en vildoxe.
23Där finns ingen trolldom hos Jakob
    inte heller någon spådom hos Israel.
Man säger hos Jakob och hos Israel:
    "[Se!] Vad Gud (El) har gjort (gör och utför)!"
24Se ett folk som reser sig upp som en lejoninna,
    och som ett lejon lyfter han upp sig själv,
han ska inte ligga ner förrän han har ätit av bytet
    och druckit blodet av det slagna."
25Och Balak sade till Bileam: "Förbanna dem inte alls och välsigna dem inte alls"
     26Men Bileam svarade och sade till Balak: "Talade jag inte om för dig och sade att allt som Herren (Jahve) talar, det måste jag göra?"

Bileams tredje profetiska tal

27Och Balak sade till Bileam: "Kom nu jag ska ta dig till en annan plats, måhända behagar det Guds (Elohims) ögon att du förbannar dem åt mig därifrån."
     28Och Balak tog Bileam till Peors topp som blickar ut över öknen.
     29Och Bileam sade till Balak: "Bygg åt mig sju altaren här och gör i ordning sju oxar och sju baggar." 30Och Balak gjorde som Bileam hade sagt och offrade en oxe och en bagge på varje altare.

Bileam profeterar på nytt

241Och när Bileam såg att det var gott i Herrens (Jahves) ögon att välsigna Israel, gick han inte som den andra gången för att söka spådomar utan vände sitt ansikte mot öknen.
     2

Stammarnas placering formar ett kors, sett från öster.

Och Bileam lyfte upp sina ögon [från Peor öster om Jordanfloden] och han såg Israel lägrat efter sina stammar [i höjd med staden Jeriko (4 Mos 22:1) och vars placering formar ett kors, se 4 Mos 2], och Guds (Elohims) Ande kom över honom. 3Och han tog upp sitt talesätt (han började tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sade:
"Så förkunnar (säger, proklamerar) Bileam, Beors son,
    och förkunnar (säger, proklamerar) om den man (en stridsman, en man i sina bästa år, full av egen styrka och kraft) som har rena (felfria, klarsynta – hebr. tam) ögon,
4så förkunnar (säger, proklamerar) han som hör Guds (Els) ord,
    som ser den Allsmäktiges syner
    fallande (komma ner) [böjer sig mot marken], med öppna ögon [för att se syner].
5Hur goda är dina tält Jakob,
    dina boplatser, Israel!
6Som utsträckta dalar,
    som trädgårdar längs floden,
som aloeplantor planterade av Herren (Jahve),
    som cedrar vid vattnet.
7Vatten ska flöda från hans krukor,
    och hans utsäde ska vara i många vatten,
och hans kung ska vara högre än Agag [kanske en titel, liknande "farao"; Haman var en agagit, se Est 3:1, senare dödar Samuel en kung som heter Agag, se 1 Sam 15:32–3],
    och hans kungarike ska bli upphöjt.
8Gud (El) som förde fram honom ut från Egypten,
    är för honom som vildoxens höga horn,
han ska sluka nationerna som är hans åklagare
    och ska bryta deras ben i bitar
    och genomborra dem med sina pilar.
9Han vilar, han har lagt sig ner som ett lejon,
    som en lejoninna – Vem ska resa upp honom?
Den som välsignar dig blir välsignad,
    den som förbannar (hebr. arar) dig blir förbannad (hebr. arar). [1 Mos 12:3]
10Och Balaks vrede upptändes mot Bileam: "Jag har kallat dig att förbanna mina fiender, och se, du har välsignat dem tre gånger! 11Och nu försvinn (gå din väg) till din plats (dit där du kom ifrån)! Jag tänkte befordra dig och ge dig stor ära men se, Herren (Jahve) har hållit dig borta från ära.
     12Och Bileam sade till Balak: "Sade jag inte till dina budbärare att du inte skulle sända efter mig när jag sade: 13Om Balak skulle ge mig hans hus fullt med silver och guld, kan jag inte gå utanför Herren (Jahve) min Guds (Elohims) ord och göra något, (varken) gott eller ont av mitt eget sinne (av mina egna idéer). Vad Herren (Jahve) talar det ska jag tala? [4 Mos 22:18] 14Och nu, se jag går till mitt folk, kom och jag ska förkunna för dig vad detta folk ska göra mot ditt folk vid dagarnas slut (i ändetiden)"

Bileams fjärde profetiska tal

15Och han tog upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sade:
"Så förkunnar (säger, proklamerar) Bileam, Beors son,
    och förkunnar (säger, proklamerar) om den man (en stridsman, en man i sina bästa år, full av egen styrka och kraft) som har rena (felfria, klarsynta – hebr. tam) ögon,
16så förkunnar (säger, proklamerar) han som hör Guds (Els) ord
    och känner till (är intimt förtrogen med) kunskapen om den Högste (Elion),
som ser den Allsmäktiges syner
    fallande (komma ner) [böjer sig mot marken], med öppna ögon [för att se syner].
17Jag ser honom, men inte nu.
    Jag ser honom, men inte nära.
Det ska komma fram en stjärna från Jakob
    och en spira ska resa sig ur Israel
och ska slå runt Moavs hörn
    och bryta ner alla Sets söner.
18Och Edom ska bli en egendom,
    liksom Seir [bergsmassivet i Edom, se 5 Mos 33:2],
    även hans fiender ska bli en egendom,
    men Israel skapar en stark armé.
19Och från Jakob ska en stiga ner (trampa, regera) [David, och pekar framförallt på Messias]
    och förgöra kvarlevan från staden [kan syfta på staden Ir Moav, se 4 Mos 22:36].

Bileams femte profetiska tal – mot amalekiterna

20Och han såg på Amalek och tog upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sade:
"Amalek var den förste av nationerna
    men hans slut ska komma med ödeläggelse."

Bileams sjätte profetiska tal – mot keniterna

21Och han såg på keniterna och tog upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sade:
"Fastän din boplats är stadig
    och ditt bo är placerat på en klippa,
22ska ändå Kain bli nedbränt.
Hur länge? Assyrien ska bära bort dig som fångar."

Bileams sjunde profetiska tal – mot kung Assur och Ever

23Och tog upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sade:
"Ve, vem ska leva (förbli levande)
    efter att Gud har mött honom?
24Men skepp ska komma från Kittims kust
    och de ska hemsöka Assyrien
och ska hemsöka Ever
    och även han ska gå under."
25Och Bileam steg upp och gick sin väg och återvände till sin plats, och Balak gick också sin väg.

Avgudadyrkan – Moab

25[Vers 1–3 formar en kiasm. Strukturen betonar hur just offrandet till dessa avgudar är det centrala i vad som väcker Guds vrede. Baal är det kananeiska och hebreiska ordet för "herre" och Peor är platsen. Platsen ligger strax öster om Jeriko och kallas även Bet-Beor (Peors hus) i 5 Mos 3:39. Baal var en fertilitetsgud som dyrkades med sexuella riter, se Jer 2:23; Hos 2:13.]

1Och Israel vistades i Shittim [plural av Shittah, hebreiska för Akaciaträ – enligt Josefus 1 mil öster om Jordan, se 4 Mos 33:49; Jos 2:1; 31]
    och folket började begå äktenskapsbrott med Moavs döttrar.
         2Och de kallade [de moabitiska kvinnorna bjöd in] folket att offra till deras gudar
    och folket åt och böjde sig till deras gudar.
3Och Israel förenade sig med (slöt sig till, förslavades under) Peors Baal,
och Herrens (Jahves) vrede upptändes mot Israel.

4Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Ta alla folkets ledare och häng upp dem till Herren (Jahve) i solskenet, så att Herrens (Jahves) vrede kan vändas bort från Israel." 5Och Mose sade till Israels domare: "Döda var och en sin man som har slutit sig till (förenat sig med) Peors Baal."
     6Och se, en man från Israels söner kom och förde till sina bröder en midjanitisk kvinna inför ögonen på Mose och inför ögonen på hela Israels församling, medan de grät vid dörren till mötestältet. 7Och när Pinchas [betyder "mörkhyad" på egyptiska, blev senare folkets överstepräst, se vers 13 och 4 Mos 31:6; Jos 22:13; 1 Krön 6:4], son till Elazar, son till prästen Aron, såg det, reste han sig från mitten av församlingen och tog ett spjut i sin hand. 8Och han gick efter den israeliske mannen in i kammaren och genomborrade dem båda, den israeliske mannen och kvinnan genom hennes buk. Så upphörde hemsökelsen (plåga, pandemin – heb. magefa) från Israels söner. 9De som dog genom hemsökelsen var 24 000. [Paulus refererar till denna händelse i 1 Kor 10:8. Där är antalet 23 000 eftersom Paulus refererar till den muntliga traditionen att 23 000 dog av plågan och 1 000 dödades på annat sätt.]

10Herren (Jahve) talade till Mose och sade: 11Pinchas, son till Elazar, son till prästen Aron, har vänt bort min vrede från Israels söner när han nitälskade (var svartsjuk) för min skull ibland dem, så att jag inte förtärde Israels söner i min nitälskan (svartsjuka). 12Säg därför: "Se, jag ger honom mitt fridsförbund (shalomförbund), 13och det ska vara för honom och för hans säd efter honom ett förbund för ett evigt prästerskap, eftersom han har nitälskat för sin Gud och bringat försoning för Israels söner."
     14Namnet på den israeliske mannen som dödades, som dödades med midjanitiskan, var Zimri, Salos son, en ledare för fädernas hus bland Shimoniterna. 15Och namnet på den midjanitiska kvinnan som dödades var Kozbi, Tsors dotter. Han var folkets huvud för fädernas hus i Midjan.

16Herren (Jahve) talade till Mose och sade: 17"Ansätt midjaniterna och slå dem, 18för de har ansatt dig genom sina knep varmed de har lurat in dig i Peors angelägenheter, och i det som rör Kozbi, dottern till Midjans furste, deras syster, som dödades på hemsökelsens dag för Peors skull."

Andra folkräkningen

261Och det skedde efter plågan [i kapitel 25 med avgudadyrkan] att Herren (Jahve) talade till Mose och till Elazar, prästen Arons son, och sade: 2"Räkna huvudena i hela Israels söners församling, från 20 års ålder och uppåt, efter deras fäders hus, alla som är dugliga att dra ut i strid i Israel."
     3Och Mose och prästen Elazar talade med dem på Moavs slätt vid Jordan vid Jeriko och sade: 4"Från 20 års ålder och uppåt, som Herren (Jahve) befallt Mose och Israels söner, som kommit ut från Egyptens land."

[Nästan 38,5 år har gått sedan den första folkräkningen, se 4 Mos 1:20–43. Folkräkningen behövs för att kunna dela upp landet som de snart kommer att inta. Mirjam (4 Mos 20:1) och Aron (4 Mos 20:25–28) hade dött, och Mose var också gammal. Ordningen av uppräkningen följer den första räkningen i bokens inledning.]

Ruben

5Ruben, Israels förstfödde, Rubens söner:
Av Chanoch, chanochiternas familj,
av Pallo, palloiternas familj,
6av Chetsron, chetsroniternas familj,
av Karmi, karmiternas familj.
7Detta är rubeniternas familjer, och de som räknades bland dem var 43 730.
[Första räkningen: 46 500, en minskning på 2 770.]

8Och Pallos son: Eliav. 9Och Eliavs söner: Nemoel och Datan och Aviram. Dessa är den Datan och Aviram som utsågs av församlingen, som kämpade mot Mose och mot Aron i Korachs grupp, när de kämpade mot Herren (Jahve) [4 Mos 16:1–2] 10och jorden öppnade sin mun och svalde dem tillsammans med Korach, när gruppen dog. Den tid då elden slukade 250 män och de blev ett tecken (ett varnande exempel). 11Men Korachs söner dog inte.

Simon

12Simons söner efter deras familjer:
Av Nemoel, nemoeliternas familj,
av Jamin, jaminiternas familj,
av Jachin, jachiniternas familj,
13av Zerach, serachiternas familj,
av Shaol, shaoliternas familj.
14Dessa är simoniternas familjer 22 200.
[Första räkningen: 59 300, en minskning på 37 100.]

Gad

15Gads söner efter deras familjer:
Av Tsefon, tsefoniternas familj,
av Chaggi, chagiternas familj,
av Shoni, shoniternas familj,
16av Ozni, ozniternas familj,
av Eri, eriternas familj,
17av Arod, aroditernas familj,
av Areli, areliternas familj.
18Dessa är Gads söners familjer, de som var räknade av dem, 40 500.
[Första räkningen 46 650, en minskning på 5 150.]

Juda

19Juda söner: Er och Onan, och Er och Onan dog i Kanaans land. 20Juda söner efter deras familjer:
Av Shela, sheliternas familj,
av Perets, peretsiternas familj,
av Zerach, zerachiternas familj.
21Och Perets söner var:
Av Chetsron, chetsroniternas familj,
av Chamol, chamoliternas familj.
22Dessa är Judas familjer, de som räknades av dem, 76 500.
[Första räkningen: 74 600, en ökning på 1 900.]

Isaskars

23Isaskars söner efter deras familjer:
Tola, tolaiternas familj,
av Puva, poniternas familj,
24av Jashov, jashoviternas familj,
av Shimron, shimroniternas familj.
25Dessa är Isaskars familjer, de som var räknade av dem, 64 300.
[Första räkningen: 54 400, en ökning på 9 900.]

Zevolun

26Zevoluns söner efter deras familjer:
Av Sered, serediternas familj,
av Elon, eloniternas familj,
av Jachleel, jachleelernas familj.
27Dessa är Zevoluns familjer, de som räknades av dem, 60 500.
[Första räkningen: 57 400, en ökning på 3 100.]

Josefs son Manasse

28Josefs söner efter deras familjer: Manasse och Efraim.

29Manasses söner:
Av Machir, machiriternas familj,
    och Machir födde Gilead,
av Gilead, gileaditernas familj.
30Dessa är Gileads söner:
Ijezer, ijezeernas familj,
av Chelek, chelekiternas familj,
31och Asriel, asrieliternas familj
och Shechem, shechemiternas familj,
32och Shemida, shemidernas familj
och Chefer, cheferiternas familj.
33Och Tselofechad, Chefers son,
    hade inga söner men döttrar, och detta är namnen på Tselofechads döttrar:
    Machla
    och Noa,
    Chogla,
    Milcha
    och Tirtsa.
34Dessa är Manasses familjer och de som räknades av dem, 52 700.
[Första räkningen: 32 200, en ökning på 20 500.]

Josefs son Efraim

35Dessa är Efraims söner efter deras familjer:
Av Shotelach, shotelachernas familj,
av Becher, bechernas familj,
av Tachan, tachaniternas familj.
36Och dessa är Shotelachs söner:
    Av Eran, eraniternas familj.
37Dessa är Efraims söners familjer, de som räknades av dem, 32 500.
[Första räkningen: 40 500, en minskning på 8 000.]

Dessa är Josefs söner efter deras familjer.

Benjamin

38Benjamins söner efter deras familjer:
Av Bela, belaiternas familj,
av Ashbel, ashbeliternas familj,
av Achiram, achiramernas familj,
39av Shefofam, shefofamernas familj,
av Chofam, chofamiternas familj.
40Och Belas söner är
    Ard och Naaman, arditernas familj,
    av Naaman, naamanernas familj.
41Dessa är Benjamins söner efter deras familjer, de som räknades av dem, 45 600.
[Första räkningen: 35 400, en ökning på 10 200.]

Dan

42Dessa är Dans söner efter deras familjer:
Av Shocham, shochamiternas familj.
Dessa är Dans familjer efter deras familjer.
43Alla shochamiternas familjer, de som räknades av dem, 64 400.
[Första räkningen: 62 700, en ökning på 1 700.]

Asher

44Ashers söner efter deras familjer:
Av Imna, imnaiternas familj,
av Ishvi, ishviternas familj,
av Berija, berijaiternas familj.
45Av Berijas söner:
    Av Chever, cheveriternas familj,
    av Malkiel, malkieliternas familj.
     46Och namnet på Ashers dotter var Sarach.
47Dessa är Ashers söners familjer, de som var räknade bland dem 53 400.
[Första räkningen: 41 500, en ökning på 11 900.]

Naftali

48Naftalis söner efter deras familjer:
Av Jachtseel, jachtseliternas familj,
av Goni, goniernas familj,
49av Jetser, jetseriternas familj,
av Shillem, shillemiternas familj.
50Dessa är Naftalis familjer efter deras familjer, de som var räknade bland dem 45 400.
[Första räkningen 53 400, en minskning på 8 000.]

Totalt

51Dessa är de som räknades av Israels söner 601 730. [Den första räkningen var 603 550, en minskning på 1 820.]

Instruktioner för fördelningen av landet

52Herren (Jahve) talade till Mose och sade:

53"Till dessa ska landet delas som ett arv efter antalet av namnen. 54De som är fler ska ges ett större arv, de som är färre ska ges ett mindre arv. Till var och en av dessa som är räknade ska en del av arvet ges. 55Dock ska landet delas med lottning, efter namnen på deras fäders stammar ska de ärva. 56I enlighet med lotten ska deras arv delas mellan dem som är fler och färre."

Levis släkt

57Och dessa är de som är räknade bland leviterna efter deras familjer:
Av Gershon, gershoniternas familj,
av Kehat, kehatiternas familj,
av Merari, merariternas familj.

58Dessa är Levis familjer:
livniternas familj,
chevroniternas familj,
macheliternas familj,
moshiternas familj
och korachiternas familj.
Och Kechat födde Amram. 59Och Amrams hustru hette Jocheved, Levis dotter, som föddes till Levi i Egypten, och hon födde
    Aron
    och Mose
    och deras syster Mirjam.

[Jocheved och Miriam är de enda kvinnorna som nämns i det levitiska släktträdet. Notera att det står att Jocheved födde barnen, ofta brukar annars bara fadern och sönerna nämnas i släktregistren. I sammanhanget står hur "Jocheved föddes till Levi" och "till Aron föddes", se vers 60. Se även 1 Mos 4:18; 6:10; 5:7. Ordet "föddes" kan också användas i betydelsen ättling till Levi. Ibland kan namn utelämnas i släktled, se t.ex. Matt 1:1, 8.]

60Och till Aron föddes
    Nadav och Aviho,
    Elazar och Itamar. [2 Mos 6:23]
61Men Nadav och Aviho dog när de offrade främmande eld inför Herrens (Jahves) ansikte. [3 Mos 10:1–2]
62Och de som blev räknade bland dem var 23 000, alla män från en månads ålder och uppåt, för de räknades inte bland Israels söner eftersom de inte fick något arv bland Israels söner.

63Dessa var de som räknades av Mose och prästen Elazar som räknade Israels söner på Moavs slätt vid Jordan, vid Jeriko. 64Men bland dessa fanns inte en enda man (kvar) av dem som räknades av Mose och prästen Aron som räknade Israels söner i öknen Sinai [38 år tidigare, se 4 Mos 1:2]. 65För Herren (Jahve) hade sagt om dem: "De ska med säkerhet dö i öknen." [4 Mos 14:20–24] Och inte en enda man var kvar av dem förutom Kaleb, Jefunnes son och Josua, Nuns son.

Tselofechads döttrar

271Sedan kom döttrarna till Tselofechad nära, Chefers son, son till Gilead, son till Machir, son till Manasse av Manasses familj, Josefs son. Och detta är namnen på hans döttrar: Machla, Noa och Chogla och Milcha och Tirtsa. 2Och de stod inför Mose och inför prästen Elazar och inför ledarna och hela församlingen, vid öppningen till mötestältet och sade: 3"Vår far dog i öknen och han var inte bland dem som gaddade ihop sig mot Herren (Jahve) i Koras grupp, utan dog sin egen död och han hade inga söner. 4Varför ska vår fars namn försvinna (dö ut) från hans familj bara för att han inte har några söner? Ge oss ett arv bland bröderna till vår far."
     5Och Mose förde fram deras ärende inför Herrens (Jahves) ansikte. 6Och Herren (Jahve) talade till Mose och sade:

7"Tselofechads döttrar talar rätt. Du ska noggrant ge dem en besittning från arvet bland deras fars bröder, och du ska se till att arvet från deras far förs vidare till dem.
     8Och du ska tala till Israels söner och säga:
'Om en man dör och inte har någon son,
    då ska hans arv gå vidare till hans dotter.
9Och om han inte har någon dotter,
    då ska hans arv gå till hans bröder.
10Och om han inte har några bröder,
    då ska hans arv gå till hans fars bröder.
11Och om hans far inte har några bröder
    då ska ni ge arvet till hans släkting, den i hans familj som står närmast och han ska besitta det.'
Och det ska för Israels söner vara till en förordning (ordagrant "saker inristat"), ett påbud (bindande juridiska beslut) som Herren (Jahve) har befallt Mose."

[Det var viktigt att det fanns arvingar i alla familjer så att Israels folk kunde fortsätta att besitta landet som Gud har gett dem. I första hand var det äldste sonen som ärvde, men även döttrarna kunde få ärva just för att bevara landet Israel hos de judiska familjerna. Leviräktenskapet fanns också till för att föra familjens släkt vidare, se 5 Mos 25:5–10. I ett samhälle där änkan annars skulle tvingats ut i tiggeri garanterar det hennes försörjning och bevarar den avlidne mannens namn.]

Josua efterträder Mose

12Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Gå upp på Avarims berg och se landet som jag har gett till Israels söner. 13Och när du har sett det ska du bli samlad till ditt folk, som Aron din bror blev samlad, 14eftersom du var upprorisk mot min befallning i öknen Tsin vid Meriva, när du skulle hålla mig helig inför deras ögon." Detta är Meriva-Kadesh vatten, i öknen Tsin.

15Och Mose talade till Herren (Jahve) och sade: 16"Låt Herren (Jahve), Gud (Elohim) (som är) Andarna över allt kött, (sätta) en man över församlingen, 17som kan gå framför dem och som kan komma framför dem, och som kan leda dem och som kan föra dem in, så att Herrens (Jahves) församling inte blir som får utan en herde." [Matt. 9:36]
     18Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Ta Josua, Nuns son, en man i vilken är ande, och lägg dina händer på honom19och ställ honom framför prästen Elazar och framför hela församlingen, och ge honom ett uppdrag inför deras ögon. 20Och du ska lägga din ära på honom så att Israels söners hela församling ska lyssna. 21Och han ska stå inför prästen Elazar som ska fråga för hans räkning genom urims påbud inför Herrens (Jahves) ansikte. På hans ord ska de dra ut, och på hans ord ska de komma in, både han och alla Israels söner med honom, hela församlingen."
     22Och Mose gjorde som Herren (Jahve) befallt honom, och han tog Josua och ställde honom inför prästen Elazar och framför hela församlingen. 23Och han lade sin hand över honom och han gav honom ett uppdrag, som Herren (Jahve) talat genom Mose hand.

Speciella tider och offer (kap 28-29)

28[Ett nytt stycke börjar här. Ordningen följer den i 3 Mos 23, men fokus här är speciellt prästernas uppgifter. Under ett år i framtiden kommer prästerna att offra 113 oxar, 32 baggar och 1086 lamm. Dessutom över ett ton med säd och tusentals liter olja och vin.]

1Herren (Jahve) talade till Mose och sade: 2Befall Israels söner och säg till dem:

"Mitt offer [hebr. qorban; generell term för alla typer av offer/löften till Gud; här syftar det på kött], min mat (bröd)
    – för mina eldsoffer som är en söt arom till mig –
ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) till mig i rätt tid."

Dagliga offer (2 Mos 29:38-42, 2 Kung 16:15)

3Och du ska säga till dem: Detta är offren gjorda med eld som ni ska bära fram till Herren (Jahve): Felfria (hebr. tamim) årsgamla lamm av hankön, två varje dag som ett ständigt (evigt) brännoffer [3 Mos 1:3–17]. 4Ett lamm ska du offra på morgonen och det andra lammet ska du offra vid skymningen, [Dessa båda offer gjordes klockan 9 på morgonen och klockan 15 på eftermiddagen, alltså samma tid som Jesus spikas upp på korset och sedan ger upp andan.] 5och en tiondels efa [ca 2-3 liter] fint mjöl som ett matoffer, ringlat med en fjärdedels hin [en dryg liter] olja av slagen olja. 6Det är ett oavbrutet brännoffer som offrades på berget Sinai som en söt arom, ett offer gjort med eld till Herren (Jahve).
     7Och dess drickoffer ska vara en fjärdedel av en hin [en dryg liter] till ett lamm, på en helig plats ska du hälla ut ett drickoffer av stark dryck till Herren (Jahve). 8Och det andra lammet ska du bära fram vid skymningen, liksom morgonens matoffer och dess drickoffer ska du bära fram, ett offer gjort med eld, en söt doft till Herren (Jahve).

Sabbaten – varje vecka (3 Mos 23:3)

9Och på sabbaten två felfria årsgamla lamm av hankön och två tiondelar [ca 5-6 liter] av en efa med fint mjöl som matoffer blandat med olja och dess drickoffer. 10Detta är brännoffret för varje sabbat, vid sidan av de ständiga brännoffren och dess drickoffer.

Nymånad – varje månad

11Och vid era nymånader ska ni bära fram ett brännoffer till Herren (Jahve), två unga oxar och en bagge, sju felfria årsgamla lamm av hankön12och tre tiondelar av en efa [ca 8-10 liter] fint mjöl som matoffer blandat med olja till en bagge, 13och flera tiondelar [flera 3 liters mått] av fint mjöl blandat med olja till varje lamm, som ett brännoffer en söt arom, ett offer gjort med eld till Herren (Jahve). 14Och ert drickoffer ska vara en halv hin [2-3 liter] vin till en oxe och en tredjedels hin till en bagge och en fjärdedels hin [en dryg liter vin] till ett lamm. Detta är brännoffret för varje nymånad genom årets alla månader. 15Och en get av hankön som syndoffer till Herren (Jahve), det ska offras vid sidan om de kontinuerliga brännoffren och dess drickoffer.

Påsk (Pesach) – 14 Nisan (3 Mos 23:4-5)

16Och i den första månaden på den fjortonde dagen i månaden är Herrens (Jahves) påsk (Pesach). 17Och den femtonde dagen i denna månad ska vara en högtid, sju dagar ska ni äta osyrat bröd. 18Den första dagen ska vara en helig sammankomst, ni ska inte göra någon slags arbete, 19utan ni ska bära fram ett offer gjort med eld, ett brännoffer till Herren (Jahve). Två unga oxar och en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, de ska för er vara felfria (utan defekt), 20och deras matoffer, fint mjöl blandat med olja, tre tiondelar [8-10 liter] ska ni offra för en oxe och två tiondelar [5-6 liter] för en bagge, 21och flera tiondelar [flera 3 liters mått] ska du offra för varje lamm av de sju lammen, 22och en get av hankön som syndoffer, för att bringa försoning för dig. 23Ni ska offra dessa vid sidan av morgonens brännoffer som är ett kontinuerligt brännoffer. 24På detta sätt ska ni offra dagligen i sju dagar, offrets mat gjort med eld, en söt arom till Herren (Jahve). Det ska offras vid sidan av det kontinuerliga brännoffret och dess drickoffer. 25Och på den sjunde dagen ska ni ha en helig sammankomst, då ska ni inte göra något arbete.

Pingsten (Shavuot) – firas sju dagar (3 Mos 23:17-22)

26Och på förstlingsfruktens dag, när ni för fram ett nytt matoffer till Herren (Jahve) på er veckohögtid (Shavuot) ska ni hålla en helig sammankomst, då ska ni inte göra något slags arbete, 27utan ni ska föra fram ett brännoffer som en söt arom till Herren (Jahve). Två oxar, en bagge, 7 årsgamla lamm av hankön, 28och deras matoffer, fint mjöl blandat med olja, tre tiondelar för varje oxe, två tiondelar för baggen, 29och flera tiondelar för varje lamm av de 7 lammen, 30en get av hankön, för att bringa försoning för dig. 31Vid sidan av det kontinuerliga brännoffret och dess matoffer ska ni offra dem, de ska vara felfria för er, och deras drickoffer.

Shofarhögtiden (Jom Teroah) – 1:a Tishri (3 Mos 23:23-25)

291Och i den sjunde månaden (Tishri) på den första dagen i månaden, ska ni hålla en helig sammankomst, ni ska inte utföra något slags arbete, det är en dag då ni ska lyssna på ljudet från shofaren. [Ordagrant signaldagen.] 2Ni ska göra iordning ett brännoffer [3 Mos 1:1–17] som en söt doftnjutning till Herren (Jahve):
    1 ung oxe,
    1 bagge,
    7 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
3och deras matoffer [3 Mos 2:1], fint mjöl blandat med olja, tre tiondelar för oxen, två tiondelar för baggen, 4och en tiondel för vart och ett av de sju lammen, 5och en bock som syndoffer [3 Mos 4:3], för att ge försoning för er, 6vid sidan om (förutom, utöver) brännoffret som hör till nymånaden och dess matoffer och de oavbrutna (dagliga) brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer, i enlighet med era påbud (bindande juridiska beslut), som en söt doftnjutning, ett offer gjort med eld till Herren (Jahve).

Försoningsdagen (Jom Kippur) – 10:e Tishri (3 Mos 16, 23:26-32)

7Och på den tionde dagen i denna sjunde månad (Tishri) ska ni hålla en helig sammankomst, och ni ska rannsaka era själar, ni ska inte utföra något slags arbete, 8men ni ska bära fram ett brännoffer till Herren (Jahve) som en söt doftnjutning:
    1 ung oxe,
    1 bagge,
    7 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
9och deras matoffer, fint mjöl blandat med olja, tre tiondelar för oxen, två tiondelar för baggen, 10och tio tiondelar [många tiondelar, eller en tiondels Efa] för vart och ett av de sju lammen, 11och en bock som ett syndoffer, förutom syndoffret för att ge er försoning, och de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.

Lövhyddohögtiden (Sukkot) – 15:e Tishri och sju dagar (3 Mos 23:33-44)

12På den femtonde dagen i den sjunde månaden (Tishri) ska ni hålla en helig sammankomst, ni ska inte utföra något slags arbete, och ni ska hålla en fest till Herren (Jahve) i sju dagar, 13och ni ska bära fram ett brännoffer, ett offer gjort med eld som en söt doftnjutning till Herren (Jahve):
    13 unga oxar,
    2 baggar,
    14 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
14och deras matoffer, fint mjöl blandat med olja, tre tiondelar för varje oxe av de 13 oxarna, två tiondelar för varje bagge av de två baggarna, 15och tio tiondelar [många tiondelar, eller en tiondels Efa] för varje lamm av de 14 lammen, 16och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.

17På den andra dagen ska ni bära fram
    12 unga oxar,
    2 baggar,
    14 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
18och deras matoffer och deras drickoffer, för oxarna, för baggarna och för lammen enligt deras antal, i enlighet med påbudet (bindande juridiska beslut), 19och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.

20På tredje dagen
    11 unga oxar,
    2 baggar,
    14 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
21och deras matoffer och deras drickoffer, för oxarna, för baggarna och för lammen enligt deras antal, i enlighet med påbudet (bindande juridiska beslut), 22och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.

23På fjärde dagen:
    10 unga oxar,
    2 baggar,
    14 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
24och deras matoffer och deras drickoffer, för oxarna, för baggarna och för lammen enligt deras antal, i enlighet med påbudet (bindande juridiska beslut), 25och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.

26På femte dagen:
    9 unga oxar,
    2 baggar,
    14 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
27och deras matoffer och deras drickoffer, för oxarna, för baggarna och för lammen enligt deras antal, i enlighet med påbudet (bindande juridiska beslut), 28och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.

29På sjätte dagen:
    8 unga oxar,
    2 baggar,
    14 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
30och deras matoffer och deras drickoffer, för oxarna, för baggarna och för lammen enligt deras antal, i enlighet med påbudet (bindande juridiska beslut), 31och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.

32På sjunde dagen
    7 unga oxar,
    2 baggar,
    14 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
33och deras matoffer och deras drickoffer, för oxarna, för baggarna och för lammen enligt deras antal, i enlighet med påbudet (bindande juridiska beslut), 34och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.

35På den åttonde dagen ska ni hålla en helig sammankomst, ni ska inte utföra något slags arbete, 36men ni ska bära fram ett brännoffer, ett offer gjort med eld som en söt doftnjutning till Herren (Jahve):
    1 oxe,
    1 bagge,
    7 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
37och deras matoffer och deras drickoffer, för oxen, för baggen och för lammen, i enlighet med påbudet (bindande juridiska beslut), 38och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.

39Detta ska ni offra till Herren (Jahve) på den bestämda tiden, vid sidan om era löften och era frivilliga offergåvor, oavsett om det är ditt brännoffer, eller ditt matoffer, eller ditt drickoffer, eller ditt shalomoffer [ett gemenskapsoffer som alla i familjen åt tillsammans, se 3 Mos 7:11–21].

Löften

301Och Mose talade till Israels söner i enlighet med allt det som Herren (Jahve) befallt Mose. 2Och Mose talade till stamhövdingarna för Israels söner och sade: "Detta är de ting om vilka Herren (Jahve) har befallt.

3När en man svär en ed till Herren (Jahve) och svär en ed att binda sin själ vid ett löfte, ska han inte bryta sitt ord, han ska göra i enlighet med allt som har kommit ut från hans mun. 4Även när en kvinna svär en ed till Herren (Jahve) och binder sig själv med ett löfte, när hon är i sin fars hus i sin ungdom, 5och hennes far hör hennes ed eller hennes löfte varmed hon binder sin själ, och hennes far inte säger emot henne, då ska hennes ed stå fast och varje löfte som hon binder sin själ med ska stå fast.

6Men om hennes far inte tillåter henne den dagen han hör henne (svära en ed), ska inga av hennes eder eller löften varmed hon binder sin själ vara giltiga, och Herren (Jahve) ska förlåta henne eftersom hennes far inte tillät henne. 7Och om hon gifter sig med en man medan hennes ed gäller för henne, eller hennes förhastade uttalande på hennes läppar varmed hon bundit sin själ, 8och hennes man hör det, oavsett vilken dag han hör det men tiger mot henne, då gäller hennes ed och hennes löfte som hon bundit sin själ med står fast. [Här finns en skillnad mellan hennes far som måste höra eden samma dag medan maken kan höra talas om den i efterhand.]

9Men om hennes man inte tillåter henne samma dag som han hör om det, då ska han annullera hennes ed som gäller henne och hennes förhastade uttalande på hennes läppar varmed hon bundit sin själ, och Herren (Jahve) ska förlåta henne.

10Men eden från en änka eller från en frånskild ska i varje sak varmed hon bundit sin själ, gälla för henne. 11Och om en kvinna avlägger en ed i sin mans hus eller binder sin själ med ett löfte, 12och hennes man hör det och tiger och inte hindrar henne, då ska alla hennes eder vara giltiga, och varje löfte varmed hon binder sin själ, ska gälla för henne. 13Men om hennes man annullerar dem den dagen han hör dem, vad som än kommer ut över hennes läppar, om det är en ed eller ett löfte som binder hennes själ, gäller det inte, hennes man har ogiltigförklarat dem, och Herren (Jahve) ska förlåta henne. 14Varje ed och varje bindande löfte som påverkar hennes själ, kan hennes man låta gälla eller annullera. 15Men om hennes man tiger mot henne från dag till dag då låter han alla hennes eder gälla, och allt hon lovat gäller henne. Han har låtit det gälla eftersom han teg mot henne den dagen som han hörde dem.

16Men om han vill annullera dem efter att han har hört dem [vid ett senare tillfälle än den dagen han först hörde dem], då ska han bära hennes överträdelse. 17Detta är förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") som Herren (Jahve) befallde Mose, mellan en man och hans hustru, mellan en far och hans dotter som är i sin ungdom i sin fars hus.

Seger över midjaniterna (31:1-24)

311[Detta är det centrala stycket:]
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:

2"Israels söner, hämnas midjaniterna, sedan ska du bli samlad till ditt folk." 3Och Mose talade till folket och sade: "Rusta männen hos er för strid, så att de kan dra ut mot Midjan, för att verkställa Herrens (Jahves) hämnd över Midjan. 41 000 från varje stam bland alla Israels stammar ska ni sända till striden." 5Så man avskilde från Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering), 1 000 män från varje stam, 12 000 rustade för strid. 6Och Mose sände iväg dem till striden, 1 000 från varje stam, och Pinchas, son till prästen Elazar, till striden med de heliga föremålen och trumpeten för stridssignal i sin hand.

7Och de stred mot Midjan som Herren (Jahve) befallt Mose och de slog (dödade) alla (Midjans) män. 8Och de dödade Midjans kung med resten av de slagna, Evi och Rekem och Tsor och Chor och Reva, Midjans fem kungar. De dödade även Bileam, Beors son med svärd. 9Och Israels söner tog Midjans kvinnor som fångar och deras små, och all deras boskap och all deras småboskap, och alla deras ägodelar tog de som byte. 10Och alla deras städer och platser där de bott och alla deras lägerplatser brände de i eld. 11Och de tog allt tillspillogivet och allt byte, både människor och boskap. 12Och de förde fångarna och bytet och det tillspillogivna till Mose och prästen Elazar och till Israels söners församling, till lägret på Moavs slätt som är vid Jordan mittemot Jeriko.

13Och Mose och prästen Elazar och församlingens ledare gick ut för att möta dem utanför lägret. 14Och Mose var vred på härhövitsmännen, ledarna för 1 000 och ledarna för 100, som kom från striden.

15Och Mose sade till dem: "Har ni räddat kvinnorna levande? 16Se, dessa fick Israels söner genom Bileams råd att göra uppror, så att troheten till Herren (Jahve) bröts i saken med Peor och så bröt hemsökelsen ut i Herrens (Jahves) församling. 17Döda nu därför varje man bland deras små, och döda varje kvinna som känt en man genom att ligga med honom. 18Men alla flickor som inte har känt någon man genom att ligga med honom kan ni låta leva och behålla för er själva.

19Och lägra er utanför lägret i sju dagar, vemhelst som har dödat någon och vemhelst som har vidrört någon slagen (dödad). Rena er själva på tredje dagen och på sjunde dagen och era fångar. 20Och varje klädnad och allt som är gjort av skinn, och allt arbete av gethår, och allt gjort av trä ska ni rena."

21Och prästen Elazar sade till alla stridsmän som dragit ut i strid: "Detta är förordningen (ordagrant "saker inristat") som Herren (Jahve) har befallt Mose. 22Vad gäller guldet och silvret, bronset, järnet, tennet och blyet, 23alla ting som kan vara i eld, ska ni luttra i eld och det ska bli rent, men det ska även renas genom att bestänkas med vatten. Och allt som inte tål eld ska ni doppa i vatten. 24Och ni ska tvätta era kläder på sjunde dagen och ni ska bli rena. Därefter får ni komma in i lägret."

Bytet delas

25Herren (Jahve) talade till Mose och sade:

26Ta hela bytet som togs, både män och boskap, du och prästen Elazar och huvudena för fädernas hus i församlingen, 27och dela bytet i två delar mellan männen som är skickliga i strid, som gick ut i strid och hela församlingen, 28och ge en hyllning till Herren (Jahve) från de män som drog ut och stred. En själ av 500, både av människor och av boskap och av åsnor och av småboskapen. 29Ta det från deras halva och ge det till prästen Elazar, som en avskild del för Herren (Jahve). 30Och av Israels söners halva ska du ta ut en av varje 50, av människor, av oxarna, av åsnorna och av småboskapen och av all boskap och ge dem till leviterna som ansvarar för (vakar över och sköter om) Herrens (Jahves) Tabernakel. 31Och Mose och prästen Elazar gjorde som Herren (Jahve) befallde Mose.

32Bytet, utöver bytet som stridsmännen tog, var 675 000 får, 3372 000 nötboskap, 3461 000 åsnor,

35Och människosjälar, från kvinnorna som inte har känt någon man genom att ligga med honom, 32 000. 36Och hälften som var den del som hörde till stridsmännen var
337 500 får, 37av vilka Herrens (Jahves) hyllning var 675,
38nötboskap 36 000, av vilka Herrens (Jahves) hyllning var 72,
39åsnor 30 500, av vilka Herrens (Jahves) hyllning var 61,
40och människosjälar 16 000, av vilka Herrens (Jahves) hyllning var 32.
41Mose gav hyllningen, Herrens (Jahves) avskilda del, till prästen Elazar som Herren (Jahve) befallt Mose.

42Och av Israels söners halva, som Mose delat av från stridsmännen, 43deras halva var från fåren 337 500, 44och nötboskap 36 000, 45och åsnor 30 500, 46och människosjälar 16 000. 47Och Mose tog från Israels söners halva var femtionde både av människor och djur och gav dem till leviterna som ansvarar för (vakar över och sköter om) Herrens (Jahves) Tabernakel, som Herren (Jahve) befallt Mose.

48Och härhövitsmännen, ledarna för 1 000 och ledarna för 100, kom nära Mose, 49och de sade till Mose: "Dina tjänare har räknat stridsmännen som var under vårt ansvar och inte en enda man bland oss saknas. 50Och vi har fört fram Herrens (Jahves) offer, det som varje man fått av juveler, av guld, armringar och ankelringar, signetringar, örhängen och gördlar för att bringa försoning för våra själar inför Herrens (Jahves) ansikte."

51Och Mose och prästen Elazar tog guldet från dem och alla utsmyckade juveler. 52Och allt guldet från gåvan som de avskilde för Herren (Jahve) från ledarna för 1 000 och ledarna för 100, var 16 750 shekel, 53för stridsmännen hade tagit byte, varje man för sig själv. 54Och Mose och prästen Elazar tog guldet från ledarna för 1 000 och ledarna för 100, och förde in det i mötestältet som ett minne för Israels söner inför Herrens (Jahves) ansikte.

Stammarna öster om Jordan

321Rubens söner och Gads söner hade väldigt mycket boskap, och när de såg Jazers land och Gileads land, såg de att platsen var ett område lämpligt för boskap. 2Och Gads söner och Rubens söner kom och talade med Mose och prästen Elazar och ledarna för församlingen och sade: 3"Atarot och Dibon och Jazer och Nimra och Cheshbån och Elale och Sevam och Nevo och Beon, 4landet som Herren (Jahve) slog inför Israels församling, är ett lämpligt land för boskap, och dina tjänare har boskap." 5Och de sade: "Om vi har funnit nåd (chen, oförtjänt kärlek) inför dina ögon, låt detta land ges till dina tjänare som besittning, för oss inte över Jordan."

6Och Mose sade till Gads söner och Rubens söner: "Ska era bröder dra ut i strid och ni sitta här? 7Och varför ska ni vända bort hjärtat på Israels söner från att gå över och in i landet som Herren (Jahve) har gett dem? 8Så gjorde era fäder när jag sände dem från Kadesh Barnea för att bespeja landet. 9För när de gick upp i Eshkols dal och såg landet, vände de bort hjärtat på Israels söner så att de inte skulle gå in i landet som Herren (Jahve) har gett dem. 10Och Herrens (Jahves) vrede upptändes den dagen och han svor och sade: 11"Sannerligen ska ingen av de män som kom upp från Egypten, från 20 års ålder och uppåt, se det land som jag med ed lovade till Abraham, till Isak och till Jakob, eftersom de inte helhjärtat har följt mig, 12förutom Kaleb, Jefunnes son, keiziten och Josua, Nuns son, eftersom de helhjärtat följde Herren (Jahve). 13Och Herrens (Jahves) vrede var upptänd mot Israel och han lät dem vandra hit och dit i öknen i 40 år, till dess att hela den generation som hade gjort ont i Herrens (Jahves) ögon, var borta.

14Och se, ni reser er i era fäders ställe, en avkomma av syndiga män, för att föröka Herrens (Jahves) brinnande vrede mot Israel. 15För om ni vänder bort från honom, ska han åter lämna dem i öknen, och så ska han förgöra hela detta folk."

16Och de kom nära honom och sade: "Vi ska bygga stall här för vår boskap och städer för våra små, 17men själva ska vi vara redo och rustade att dra ut framför Israels söner, till dess att vi har fört dem till deras plats, och våra små ska bo i befästa städer (som skydd) från landets invånare. 18Vi ska inte återvända till våra hus, förrän Israels söner har intagit sin arvedel. [Substantivet arvedel (hebr. nachala) kommer från verbet inta (hebr. nachal).] 19För vi ska inte ärva med dem på den andra sidan Jordan och längre bort, eftersom vårt arv tillfaller oss på denna sida, öster om Jordan."

20Och Mose sade till dem: "Om ni ska göra på detta sätt, om ni rustar er själva och går inför Herrens (Jahves) ansikte till striden,

21och varje rustad man bland er går över Jordan inför Herrens (Jahves) ansikte, till dess han har drivit ut sina fiender från framför sig, 22och landet underkuvas inför Herren (Jahve), och ni återvänder efteråt, då ska det vara tydligt inför Herren (Jahve) och inför Israel och detta land ska vara er besittning inför Herrens (Jahves) ansikte.

23Men om ni inte gör så, då har ni syndat inför Herren (Jahve), och ska veta att er synd hittar (kommer ikapp) er. 24Bygg städer för era små och fållor för era får, och gör det som er mun har talat."

25Och Gads söner och Rubens söner talade till Mose och sade: "Dina tjänare ska göra som min herre har befallt. 26Våra små, våra fruar, vår småboskap och all vår boskap ska vara där i Gileads städer, 27men dina tjänare ska gå över, varje man rustad till strid inför Herren (Jahve), för att strida som min herre talat."

28Mose gav tydliga befallningar om dem till prästen Elazar och till Josua, Nuns son, och till huvudena för fädernas hus bland Israels söners stammar. 29Och Mose sade till dem: "Om Gads söner och Rubens söner ska gå över Jordan med er, varje man rustad till strid inför Herren (Jahve), och landet ska underkuvas inför er, så ska ni ge dem Gileads land som besittning, 30men om de inte vill gå över med er rustade till strid, då ska de ha sina besittningar i Kanaans land."

31Och Gads söner och Rubens söner svarade och sade: "Som Herren (Jahve) har sagt till sina tjänare så ska vi göra. 32Vi ska gå över rustade till strid inför Herren (Jahve), in i Kanaans land och besittningen av vårt arv ska vara hos oss på denna sida Jordan."

33Och Mose gav till dem, till Gads söner och till Rubens söner och till halva Manasse stam, Josefs son, Sichons kungarike, amoréernas kung, och Ogs kungarike, Bashans kung, landet med dess städer och deras gränser, liksom landets städer runt omkring.

34Och Gads söner byggde Dibon och Atarot och Aroer, 35och Atrot Shofan och Jazer och Jogbeha, 36och Beit Nimra och Beit Haran, befästa städer, och fållor till sina får. 37Och Rubens söner byggde Cheshbon och Elale och Qirjatam 38och Nevo och Baal Meon, deras namn ändrades, och Sivma, och gav deras namn till städerna som de byggde.

39Och Machirs söner, Manasses son, gick till Gilead och tog det, och fördrev amoréerna som var där. 40Och Mose gav Gilead till Machir, Manasses son, och han bodde där. 41Och Jair, Manasses son, gick och tog dess byar och kallade dem Chavot Jair. 42Och Novach gick och tog Kenat och dess byar och kallade det Novach, efter sitt eget namn.

Vandringen från Egypten till Moab

331Detta är Israels söners lägerplatser, vilka de passerade när de drog ut ur Egyptens land med sina härar under Moses och Arons hand. 2Och Mose skrev ner deras vandring, lägerplats för lägerplats på Herrens (Jahves) befallning, och detta är deras lägerplatser på deras vandring.

3De vandrade från Rameses i den första månaden på den femtonde dagen i den första månaden, från morgonen efter Pesach (påsken) gick Israels söner ut med en hög hand i alla egypternas åsyn, 4medan egypterna begravde dem som Herren (Jahve) slagit bland dem, alla deras förstfödda. Herren (Jahve) verkställde även dom över alla deras avgudar. 5Och Israels söner vandrade från Rameses och slog läger i Sukkot.
6Och de vandrade från Sukkot och slog läger i Etam, som ligger i kanten på öknen.
7Och de vandrade från Etam och gick tillbaka till Pihachirot, som är framför Baal Tsefon, och slog läger i Migdol.
8Och de vandrade från Pihachirot och passerade mitt genom havet till öknen, och de gick tre dagsresor in i Etams öken och slog läger i Mara.
9Och de vandrade från Mara och kom till Elim, och i Elim fanns tolv vattenkällor och 70 palmträd, och slog läger där.
10Och de vandrade från Elim och slog läger vid Vasshavet (Röda havet).
11Och de vandrade från Vasshavet (Röda havet) och slog läger i Sins öken.
12Och de vandrade från Sins öken och slog läger i Dofka.
13Och de vandrade från Dofka och slog läger i Alosh.
14Och de vandrade från Alosh och slog läger i Refidim, där fanns inget vatten för folket att dricka.
15Och de vandrade från Refidim och slog läger i Sinais öken.
16Och de vandrade från Sinais öken och slog läger i Kivrot Hatava
17Och de vandrade från Kivrot Hatava och slog läger i Chatserot
18Och de vandrade från Chatserot och slog läger i Ritma.
19Och de vandrade från Ritma och slog läger i Rimmon Parets.
20Och de vandrade från Rimmon Parets och slog läger i Livna.
21Och de vandrade från Livna och slog läger i Rissa.
22Och de vandrade från Rissa och slog läger i Kehelata.
23Och de vandrade från Kehelata och slog läger i Shefer.
24Och de vandrade från Shefer och slog läger i Charada.
25Och de vandrade från Charada och slog läger i Makhelot.
26Och de vandrade från Makhelot och slog läger i Tachat.
27Och de vandrade från Tachat och slog läger i Tera.
28Och de vandrade från Tera och slog läger i Mitqa.
29Och de vandrade från Mitqa och slog läger i Chashmona.
30Och de vandrade från Chashmona och slog läger i Moserot.
31Och de vandrade från Moserot och slog läger i Bene Jaqan.
32Och de vandrade från Bene Jaqan och slog läger i Chor Hagidgad.
33Och de vandrade från Chor Hagidgad och slog läger i Jotvata.
34Och de vandrade från Jotvata och slog läger i Avrona.
35Och de vandrade från Avrona och slog läger i Etsion Gever.
36Och de vandrade från Etsion Gever och slog läger i Tsins öken, det är Kadesh.
37Och de vandrade från Kadesh och slog läger vid berget Hor, på gränsen till Edoms land.
38Och prästen Aron gick upp till berget Hor på Herrens (Jahves) befallning, och dog där, i det fyrtionde året efter att Israels söner kommit ut ur Egyptens land, i den femte månaden på den första dagen i månaden.
39Och Aron var 123 år när han dog på berget Hor.
40Och kananéen, Arads kung, som bodde i Kanaans sydland, hörde att Israels söner kom (var i antågande).
41Och de vandrade från Hor och slog läger i Tsalmona.
42Och de vandrade från Tsalmona och slog läger i Ponon.
43Och de vandrade från Ponon och slog läger i Obot.
44Och de vandrade från Obot och slog läger i Ijej Abarim, på Moavs gräns.
45Och de vandrade från Ijim och slog läger i Dibon Gad.
46Och de vandrade från Dibon Gad och slog läger i Almon Diblatajma
47Och de vandrade från Almon Diblatajma och slog läger i Avarims berg, framför Nebo.
48Och de vandrade från Avarims berg och slog läger på Moavs slätt vid Jordan mittemot Jeriko. 49Och de slog läger vid Jordan från Beit Jeshimot ända till Avel Shittim på Moavs slätt.
50Och Herren (Jahve) talade till Mose på Moabs slätt vid Jordan mittemot Jeriko och sade: 51"Tala till Israels söner och säg till dem: När ni går över Jordan in i Kanaans land, 52då ska ni driva ut alla landets invånare från framför er, och förstöra alla deras huggna stenar, och förstöra alla deras gjutna avbilder, och bryta ner alla deras höga platser (där de ägnar sig åt avguderi). 53Och ni ska driva ut landets invånare och bo där, för till er har jag gett landet för att ta det i besittning. 54Och ni ska ärva landet genom lottkastning efter era familjer, till de som är fler ska det ges ett större arv, och till dem som är färre ska det ges ett mindre arv. Varthelst lotten faller för en man, det ska vara hans. Efter (i enlighet med) era fäders stammar ska ni ärva.

55Men om ni inte driver ut landets invånare från framför er, då ska deras kvarleva bli som törnen i era ögon, och som taggar i era sidor, och de ska plåga er i landet som ni bor i. 56Och det ska ske att det jag tänkte göra mot dem, det ska jag göra mot er.

Kanaans gränser

341Herren (Jahve) talade till Mose och sade:

2Befall Israels söner och säg till dem: När ni kommer in i Kanaans land är detta det land som ska tillhöra er som ett arv, Kanaans land med sina gränser.

3[Syd]
Er södra sida ska vara från Öknen Tsin intill Edoms sida, och er södra gräns börjar vid slutet av Salthavet (Döda Havet) österut, 4och er gräns ska vända söderut vid Akrabims sluttning, och gå längs Tsin, och gå ut söder om Kadesh Barnea, och den ska gå fram till Chatsar Adar och passera fram till Atsmon, 5Och gränsen ska vända från Atsmon till Egyptens bäck, och därifrån ska den gå ut till havet [Medelhavet].

6[Väst]
Och som er västra gräns ska ni ha det stora havet [Medelhavet], det ska vara er västra gräns.

7[Nord]
Och detta ska vara er norra gräns, från stora havet [Medelhavet i väst] ska ni dra en linje till berget Hor, 8från berget Hor ska ni dra en linje till ingången till Chamat, och gränsen ska gå till Tsedads gräns, 9och gränsen ska gå fram till Zifrona, och därifrån ska den gå till Chatsar Ejnan, detta ska vara er norra gräns.

10[Öst]
Och ni ska dra en linje för er östra gräns från Chatsar Ejnan till Shefama, 11och gränsen ska gå ner från Shefama till Rivla öster om Ajin, och gränsen ska gå ner och ska gå utefter sjön Kinnerets sluttningar österut. 12och gränsen ska gå ner till Jordan och följa dess sträckning till Salthavet (Döda Havet). Detta ska vara ert land efter dess gränser runtom.

13Och Mose befallde Israels söner och sade: "Detta är landet där ni ska ta emot arvet genom lottkastning, som Herren (Jahve) har befallt att ge till de nio stammarna, och till en halv stam, 14För Rubens söners stam efter deras fäders hus, och Gads söners stam efter deras fäders hus, har tagit emot, och halva Manasse stam har tagit emot sina arv. 15De två stammarna och en halv stam har tagit emot sitt arv på andra sidan Jordan, mittemot Jeriko österut, mot soluppgången."

16Herren (Jahve) talade till Mose och sade: 17"Detta är namnen på de män som ska ta landet i besittning för er; prästen Elazar och Josua, Nuns son. 18De ska ta en ledare från varje stam, för att ta landet i besittning.

19Och detta är namnen på dessa män:
Av Juda stam,
    Kaleb Jefunnes son.
20Av Simons söners stam,
    Samuel (Shmoel) Amihods son.
21Av Benjamins stam,
    Elidad Shislons son.
22Och av Dans söners stam en ledare,
    Boqi Joglis son.
23Och av Josefs söner, av Manasses söners stam en ledare,
    Chaniel Efods son.
24Och av Efraims söners stam en ledare,
    Qemoel Shiftans son.
25Och av Zevulons söners stam en ledare,
    Elitsafan Parnachs son.
26Och av Isaskars söners stam en ledare,
    Paltiel Azans son.
27Och av Ashers söners stam en ledare,
    Achihod Shelomis son.
28Och av Naftalis söners stam en ledare,
    Pedahel Amihods son.
29Detta är de som Herren (Jahve) har befallt att dela upp arvet till Israels söner i Kanaans land.

Leviternas städer

351Och Herren (Jahve) talade till Mose på Moavs slätt vid Jordan mittemot Jeriko och sade: 2"Befall Israels söner att de ger till leviterna av arvet av deras besatta städer att bo i, och det öppna landet runtomkring städerna ska ni ge till leviterna. 3Och städerna ska de ha att bo i och den öppna marken ska vara för deras boskap och till deras försörjning och för alla deras djur.

4Och den öppna marken runtomkring städerna som ni ska ge till leviterna ska vara från stadsmuren och utåt 1 000 alnar [525 meter] runtomkring. 5Och ni ska mäta utanför staden på den östra sidan 2 000 alnar [1 050 meter], och på den södra sidan 2 000 alnar [1 050 meter], och på den västra sidan 2 000 alnar [1 050 meter], och på den norra sidan 2 000 alnar [1 050 meter], staden ska vara i mitten. Detta ska vara för dem den öppna marken runtomkring städerna.

Fristäder

6Och städerna som ni ska ge till leviterna, ska vara de sex fristäderna som en mandråpare kan fly till, och vid sidan av dem ska ni ge dem 42 städer. 7Alla städer som ni ger leviterna ska vara 48 städer, de ska ni ge med den öppna marken runtomkring dem. 8Vad gäller städerna som ni ska ge i besittning från Israels söner, ska ni ta många från de många och få från de få. Varje stam i förhållande till dess arv som de har ärvt ska de ge som städer till leviterna."

9Herren (Jahve) talade till Mose och sade: 10Tala till Israels söner och säg till dem: "När ni går över Jordan in i Kanaans land, 11då ska ni utse de städer som ska vara fristäder för er, så att mandråpare som dödar en annan man oavsiktligt (av misstag) kan fly ditin. 12Och städerna ska vara en tillflykt för er från hämnden, så att mandråparen inte dör till dess han ställs framför församlingen för att dömas. 13Och av städerna som ni ska ge ska det vara sex fristäder. 14Tre städer ska ni ge på andra sidan Jordan och tre städer ska ni ge i Kanaans land. De ska vara fristäder. 15För Israels söner och för främlingen och bosättaren ibland er ska dessa sex städer vara fristäder, så att alla som dödar någon annan person av misstag kan fly dit.

16Men om han slår honom med ett järnföremål så att han dör, då är han en mördare, mördaren ska ni låta dö. 17Och om han slår honom med en sten i sin hand och han dör, då är han en mördare, mördaren ska ni låta dö. 18Om han slår honom med ett träredskap i sin hand, som en människa kan dö av och han dör, då är han en mördare, mördaren ska ni låta dö. 19Blodshämnaren ska själv döda mördaren, när han möter honom ska han döda honom. 20Och om han stöter till honom av hat, eller kastar något på honom när han ligger i bakhåll, så att han dör, 21eller slår honom i fiendskap med sin hand så att han dör, då ska han som slog honom dödas, han är en mördare, och blodshämnaren ska döda mördaren, när han möter honom.

22Men om han stöter till honom plötsligt, utan fiendskap, eller kastar mot honom något utan att ligga i bakhåll, 23eller med en sten som en människa kan dö av, utan att se honom och kastar den på honom så att han dör, och han inte var hans fiende och inte heller ville skada honom, 24då ska församlingen döma mellan den som slog och blodshämnaren enligt dessa påbud (bindande juridiska beslut), 25och församlingen ska fria mandråparen från blodshämnarens hand, och församlingen ska upprätta honom i fristaden till vilken han har flytt, och han ska bo därinne till dess översteprästen som var smord med helig olja är död.

26Men om mandråparen vid något tillfälle går utanför fristadens gräns, till vilken han flytt, 27och blodshämnaren finner honom utanför gränsen till hans fristad, och blodshämnaren dräper mandråparen, ska ingen blodskuld gälla för honom, 28eftersom han måste förbli i sin fristad till dess översteprästen har dött, men efter översteprästens död kan mandråparen återvända till landet för sin besittning.

29Och detta ska för er vara förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut), genom alla generationer på alla era boplatser.

30Alla som dödar en själ (person), den mördaren ska dödas inför vittnenas mun, men ett vittne ska inte vittna mot någon själ så att han dör.

31Ni ska inte ta någon lösen för en mördares liv, han är skyldig till döden, och ska bli dödad.

32Och ni ska inte ta någon lösen för den som lämnat sin fristad för att bo i sitt land igen förrän prästen har dött.

33Och ni ska inte orena landet som ni är i, för blod orenar landet, och ingen försoning kan göras för landet för det blod som spillts där, utom genom blodet av den som spillde det. 34Och ni ska inte orena landet som ni ärvt, i vars mitt jag bor, för jag (Herren) bor mitt bland Israels söner.

Tselofechads döttrars arvedel

361Och ledarna för fädernas hus bland familjerna av Gileads söner, Machirs son, son till Manasse, från familjerna av Josefs hus kom nära och talade inför Mose och inför furstarna, huvudena för fädernas hus av Israels söner, 2och de sade: "Herren (Jahve) befallde min herre att ge landet som ett arv genom lottkastning till Israels söner, och min herre befalldes av Herren (Jahve) att ge Tselofechads vår brors arv, till hans döttrar. 3Och om de gifter sig med någon av sönerna från de andra stammarna bland Israels söner, då kommer deras arv att tas bort från vår fars arv och läggas till arvet i den stam som de då tillhör, på det sättet tas det bort från lotten med vårt arv. 4Och när Israels söners jubelår kommer, då kommer deras arv att läggas till arvet hos den stam som de då tillhör, på det sättet kommer deras arv att tas bort från arvet till våra fäders arv."

5Och Mose befallde Israels söner enligt Herrens (Jahves) ord och sade: "Sönerna av Josefs stam har talat rätt. 6Detta är vad Herren (Jahve) har befallt angående Tselofechads döttrar och sagt: Låt dem gifta sig med den de finner bäst, men bara inom familjerna i deras fars stam ska de gifta sig. 7På det sättet ska inget arv bland Israels söner flyttas från stam till stam, för Israels söner ska hålla fast vid varje del av arvet i hans fars stam.

8Och varje dotter som besitter ett arv i någon av Israels söners stammar ska bli hustru till någon av familjerna i hennes fars stam så att Israels söner besitter, varje man arvet från hans far. 9På det sättet ska inget arv flytta från en stam till en annan stam, för Israels söners stammar ska var och en hålla sig till sitt eget arv."

10Som Herren (Jahve) befallde Mose så gjorde Tselofechads döttrar. 11Machla, Tirtsa och Chogla och Milcha och Noa, Tselofechads döttrar gifte sig med söner till sin fars bröder. 12De gifte sig inom familjerna till Manasses söner, Josefs son, och deras arv blev kvar inom stammen för deras fars familjer.

13Detta är budorden (tydliga befallningar) och påbuden (bindande juridiska beslut) som Herren (Jahve) befallde Israels söner genom Mose hand, på Moavs slätt vid Jordan mittemot Jeriko.




© 2022 Svenska Kärnbibeln