Om Efesierbrevet

Efesos var ett viktigt ekonomiskt centrum i antiken och berömt för Artemistemplet, där kärleksgudinnan Diana tillbads, se Apg 19:28. Paulus hade grundat församlingen och han bodde här i flera år, se Apg 19:10; 20:31. Aquila och Priscilla undervisade församlingen, och även Apollos. Senare avskilde Paulus Timoteus till att bli deras pastor under en tid, se 1 Tim 1:3.

Brevet är ett av de fyra "fängelsebreven" som Paulus skrev från Rom. De andra är breven till Kolossai, Filippi och Filemon. Det är troligt att flera av dem skickades samtidigt. Tychikus omnämns som budbärare både i brevet till Efesos och Kolossai, se Ef 4:16; Kol 4:7-9.

Struktur:
1. Den troendes position i Kristus, kapitel 1-3.
2. Den troendes gärningar i Kristus, kapitel 4-6.


Skriven: 61 e.Kr.

Till: Efesos med omnejd, se vers 1. Brevet är troligen ett rundbrev som skickades till flera församlingar i mindre Asien, som Smyrna, Pergamon, Laodikea osv.

Från: Rom. Brevet är skrivet under Paulus tvååriga fångenskap i Rom, se Ef 3:1; 4:1; Apg 28:30.

Författare: Paulus, se vers 1,

Budbärare: Tychikus, se Ef 6:21. Med honom fanns även Onesimus. De överlämnar brevet till Efesos och stannar där en tid innan de fortsätter österut med brevet till staden Kolossai och det personliga brevet till Filemon, se Kol 4:7, 9.

Efesierbrevet

DEN TROENDES POSITION I KRISTUS (1-3)

Hälsning

1[Från:] Paulus [betyder "den lille"],
    genom Guds vilja en apostel (sändebud, ambassadör) för Jesus Kristus (den Smorde)
till Guds folk som bor i Efesos,
    de som tror på (är trogna, lojala mot) Jesus Kristus.
[I de äldsta handskrifterna saknas orden "i Efesos". Brevet har inga personliga hälsningar, trots att Paulus hade många kontakter i Efesos. Det talar för att brevet var ett rundbrev som lästes upp i flera församlingar. Den kopian som var adresserad till regionens huvudstad Efesos, hade troligtvis med det namnet här i inledningen, medan kopian som hänvisningen i Kol 4:16 syftar på kan ha haft orden "i Laodikea" istället.]
2Låt nåd (Guds oförtjänta favör, välsignelse) vara med er och frid (frälsning, säkerhet, lugn, framgång)
    från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Lovsång till Gud

3[Vers 3-13 är en enda lång mening i grekiskan, den längsta i hela Bibeln! Paulus var en lärd man så anledningen till att han ibland skriver långa meningar är inte att han inte vet att han ska använda komma och punkt. Istället är det ett sätt att uttrycka sin entusiasm. På samma sätt som en talare blir ivrigare och pratar snabbare och mer engagerat, blir Paulus engagerad när han börjar skriva om alla välsignelser Jesus har gett den troende och låter orden flöda!]

Välsignad (lovad, prisad) är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse.
     4I osjälvisk utgivande kärlek utvalde (personligen handplockade) han oss i honom innan jordens (universums) grund var lagd, för att vara heliga (helgade och avskilda) och utan fläck inför honom (i hans åsyn). 5Han förutbestämde att vi skulle bli adopterade som hans egna genom Jesus Kristus - efter hans önskan (längtan) och vilja - 6[så att vi kan ge honom] pris och ära för den underbara (ljuvliga) nåden, vilken han så fritt gav till oss genom den alltid älskade.

7I honom [Jesus] har vi:
befrielse (förlossning, betalning av ett pris)
    genom hans blod,
förlåtelse för våra synder (tillkortakommanden, brister)
    genom hans rika nåd (favör, kraft) 8som han i överflöd har gett till oss i all sin vishet och förstånd (praktiska handlingsplan).
9Han har låtit oss få veta sin dolda (hemliga, gömda) vilja (längtan, plan, syfte). Det är helt i linje med hans goda (glädjefyllda) önskan som han förutbestämt genom sig själv. 10Han planerade att vid tidsepokernas fullbordan [när det nuvarande styret över jorden har uppfyllt sitt mått], i Kristus lägga (placera, förena) allt i himlarna och på jorden under hans ledarskap.

11

Ett sigill intygade äktheten i ett dokument och försäkrade att det levererades intakt.

I honom [genom att vår ande är ett med Jesu Ande] har vi också fått ett arv, eftersom vi på förhand har blivit utvalda av honom som (aktivt deltar och medverkar och) låter allt ske efter sin vilja och sitt beslut, 12så att vi som tidigare [innan tidens slut] har satt vårt hopp i Kristus ska leva för att prisa och ge honom ära.

13I honom har ni också hört det sanna ordet, det glada budskapet om er frälsning (befrielse, bevarande, helande, trygghet), och satt er tro (tillit) till honom. Ni blev beseglade (märkta) med den utlovade helige Ande (ni har fått den helige Andes sigill). 14Den [helige Ande] är en handpenning (garanti, ett sigill) på vårt arv fram tills den fulla återbetalningen av Guds egendom [hans folk], för att hans ära (majestät, härlighet) ska prisas.

[Ett sigill var den märkning som garanterade att en försändelse kom fram intakt till mottagaren, på samma sätt är den helige Ande den garant som gör att vi kommer fram till vår destination.]

Tacksägelse och bön

15Därför [på grund av de underbara sanningarna i tron som beskrivits i vers 3-14, och särskilt de två sista verserna om den helige Ande], och eftersom jag [Paulus] har hört om
er tro på Herren Jesus och
er kärlek (som är osjälviskt utgivande) till alla de heliga (Guds folk)
16upphör jag inte att tacka [Gud] för er, när jag nämner er i mina böner (en tacksägelse med glädje som väller fram inifrån). 17Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader ska ge er en ande av
vishet (insikt, gudomlig kunskap) och
uppenbarelse (att synliggöra något som varit dolt), så att ni får full kunskap om honom.
18Att era förstånds ögon ska få flöda i ljus så att ni kan se [verbformen indikerar att ögonen har öppnats i dåtid med ett nuvarande resultat att de nu kan ha en klar förståelse av]:
Vilket glädjerikt hopp han har kallat er till.
Hur rikt på härlighet (ära) hans arv är i de heliga (hans folk).
19Hur enorm (omätbar, obegränsad, överlägsen) hans styrka (makt) är i oss som tror,
    i enlighet med den verksamma (operativa) styrkan av hans (manifesterade) makt.
20

Att lägga sina fiender "under någons fötter" är ett kraftfullt uttryck i Mellanöstern. I Tutankhamuns grav, som upptäcktes 1922, hittades hans tron och fotpall med kungens fiender inristade. Tutankhamun var farao i Egypten under den artonde dynastin och dog 1339 f.Kr.

Samma kraft använde han i Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida [Ps 110:1; Apg 2:34] i den himmelska världen. 21Högt över varje:
ärkehärskare (ledare från urgamla tider, militär term för general, den högsta ledaren)
och auktoritet (militär term för delegerad auktoritet)
och makt (makt utifrån antal, militär term för kraften av en stor armé)
och härskare (herre, som har makt över en region)

och över varje namn på allt som är namngivet
    [över varje titel som kan ges, över varje sjukdom, ja över allting som har ett namn, se Rom 8:38]
    inte bara i den här tidsåldern, utan också i den kommande.
22Gud har lagt allt under Jesu fötter och utsett (krönt) honom till att vara församlingens huvud, 23som är hans kropp, helheten som kontinuerligt uppfyller allt i alla [hela skapelsen, för i den kroppen bor fullheten av Jesus som gör allt helt, och fyller alla överallt med honom själv].

Från död till liv

2Ni var [andligt] döda i era överträdelser och synder 2som ni förut vanemässigt vandrade i. Ni följde den här generationen (tidsålderns ande) och världens sätt (ordnade samhällssystem med föränderlig etik och moral). Ni var styrda (kontrollerade) av den lägsta atmosfärens herraväldes furste, den ande som fortfarande är verksam i olydnadens barn [de rebelliska, de som inte tror, de som går emot Gud]. 3Bland dessa var vi alla tidigare, när vi ständigt följde köttets (vår fallna gamla naturs) begär (lustar), och lydde kroppens impulser och sinnets tankar. Vi var i vårt naturliga [syndiga] tillstånd på väg mot straffdomen [Guds vrede mot synden], på samma sätt som resten av mänskligheten ...

[Vers 1-3 är en oavslutat mening i grekiskan. Inledningen "och ni var döda" lämnas medvetet utan svar. Lösningen på detta andliga dilemma kommer i nästa vers.]

4Men Gud, som är så rik (obegränsad, överflödande) i nåd, på grund av hans stora (intensiva, underbara) osjälviska utgivande kärlek som han älskat oss med, 5att även när vi var [andligt] döda genom [våra egna] tillkortakommanden (synder), gjorde han oss levande tillsammans med Kristus. [Han gav oss samma liv som Kristus själv, samma liv som uppväckte honom från de döda.] Av nåd (kraft, gudomlig favör som inte förtjänas) har ni blivit frälsta (trygga, upprättade, bevarade, helade, försörjda, befriade, fria från synd och får evigt liv med Gud efter döden). [Den grekiska verbformen uttrycker en fullbordad handling "ni har blivit frälsta" som resulterar i något som sker nu "ni är frälsta".] 6Han har uppväckt oss tillsammans med honom, och satt oss [gett delat säte] med honom i den himmelska världen i Kristus Jesus. 7För att i kommande tidsåldrar bevisa (visa på) hur omätbar (gränslös, överflödande) rik hans nåd är, hur stor hans godhet är mot oss som är förenade i Kristus Jesus.
     8För det är genom nåd (Guds kraft, oförtjänta favör) som ni är frälsta [räddade från domen] genom tro. Frälsningen kommer inte från er själva, den är en gåva från Gud. 9Den kommer inte från gärningar [goda handlingar och eget arbete], och det för att ingen ska kunna skryta och bli högfärdig. [Det är inte ett resultat av vad någon någonsin kan göra, så ingen kan själv ta äran för detta.] 10För vi är Guds hantverk (skapade och formade av Gud), transformerade (omformade, skapade på nytt) i Kristus Jesus för goda gärningar (arbete), som Gud redan har förberett för oss att vandra i.

Kristus förenar hedningar och judar

11Kom därför ihåg att ni förut var hedningar i köttet, ni kallades oomskurna av dem som [bara] genom ett ingrepp gjort av mänskliga händer i köttet kallar sig omskurna.

[Omskärelsen av judiska pojkar är ett tecken på Guds eviga förbund med Abraham, se 1 Mos 17:10-12. Redan på Mose tid gjorde Gud klart att det inte räckte med det fysiska tecknet. Hjärtat behövde också omskäras, se 5 Mos 10:16; 30:6; Jer 4:4. Ceremonin utförs på den åttonde dagen efter födseln och kallas "Brit mila". Hebreiska ordet för omskärelse är "mila" och förbund heter "brit".]

12

Runt templet längs med den en meter höga skiljemuren fanns skyltar med texten: "Ingen främling får beträda innanför templets inhägnad! Den som överträder bär själv ansvaret för sin död, som kommer att bli följden." Hittills har två varningsskyltar hittats. Den första hittades 1871 och finns på Istanbuls arkeologiska museum (till vänster på bilden). Ett fragment från en annan sten som hittades 1936 finns i Jerusalem på Israel Museum (högra hörnet).

Kom ihåg att ni då levde utan (var separerade från) Kristus, utestängda från medborgarskap (utan en medborgares rättigheter) i Israel, och främlingar utan någon del i löftesförbundet. Ni var utan hopp och utan Gud i den här världen. 13Men nu, i Kristus Jesus har ni som en gång var så långt borta kommit nära, genom Kristi blod.
     14För han är vår frid (harmoni och enhet), han har skapat (format) oss båda [jude och hedning] som en [kropp], och har brutit ner den skiljemur som fanns mellan oss, 15genom att i sitt [eget korsfästa] kött ta bort fiendskapen [orsakad] av lagen med sina bud och stadgar.

Han gjorde detta för att från de två [jude och hedning] i sig själv skapa en ny människa, och på så vis bereda frid, 16och återförena i en kropp båda [jude och hedning] till Gud genom korset, och därigenom i honom själv döda fiendskapen. 17Han kom och predikade de glada nyheterna om frid till er [hedningar] som var långt borta och [frid] till dem [judarna] som var nära. 18För det är genom honom som vi båda genom [den helige] Anden har tillträde till Fadern [så vi kan närma oss honom].

19Därför är ni inte längre främlingar (okunniga, utan del i frälsningen) och flyktingar (som saknar en medborgares rätt), utan ni delar medborgarskapet med de heliga (Guds eget folk) och tillhör Guds familj. 20Ni är kontinuerligt uppbyggda [som ett heligt tempel] på apostlarnas och profeternas grund, med Jesus Kristus själv som hörnstenen [som är den första stenen i bygget och alla andra stenar riktas efter]. 21I honom är hela byggnaden (huset) tätt sammansluten (hopbunden, hopsvetsad) och fortsätter att växa (höja sig) till ett heligt tempel i Herren. 22I honom blir ni själva också sammansvetsade [in i byggnaden] för att forma en fast boning för Gud i (genom) Anden.

Guds plan uppenbarad: evangeliet till hedningarna

3Av den anledningen [att jude och hedning är en kropp som tillsammans formar ett Guds tempel, se 2:11-22], är jag, Paulus, en fånge för Jesus Kristus, för er hedningars skull. 2Jag antar att ni har hört om den nåd som tilldelats mig med tanke på er (för er skull). 3Hur jag fick veta hemligheten (mysteriet) genom en direkt uppenbarelse, som jag just nu kortfattat skrivit till er om [Ef 2:1-20]. 4När ni läser detta kan ni förstå min insikt (kunskap) om Kristi hemlighet [den dolda, gömda planen om Kristus], 5som i tidigare generationer inte var känd (avslöjad) för människor, på det sätt som hemligheten nu genom [den helige] Ande har blivit uppenbarad för hans heliga apostlar och profeter. 6Att hedningarna nu är medarvingar [med judarna], medlemmar av samma kropp och delaktiga i samma löfte i Kristus genom evangeliet (det glada budskapet). 7Av detta evangelium har jag blivit en tjänare genom Guds nåd (oförtjänta favör), som gavs till mig genom hans verksamma mäktiga kraft.

Den goda nyheten om frälsningen!

8[Några år tidigare, när Paulus skrev Första Korintierbrevet från just Efesos, kallade han sig själv den minste bland apostlarna, se 1 Kor 15:9. Nu benämner han sig som den minste bland de heliga - de troende. Om ytterligare några år, i mitten på 60-talet e.Kr. kallar han sig "den störste bland alla syndare", se 1 Tim 1:15.]

Till mig, den minste av de minsta bland de heliga (Guds folk), var denna nåd (favör, privilegium) anförtrodd för att:
Berätta den goda nyheten (förkunna) för hedningarna
    om Kristi ofattbara (oändliga, utan slut, omöjlig att räkna) rikedom.

9Upplysa (öppet lägga fram fakta inför) alla människor vad planen [om hedningarnas frälsning] innebär,
    den plan som var gömd genom tidsåldrar och dold fram tills nu hos Gud,
    som skapade allting genom Jesus Kristus.
10Syftet var att furstar och väldigheter i den himmelska rymden genom församlingen skulle få se Guds mångfacetterade (mångfaldiga) visdom. 11Detta i enlighet med den eviga plan (beslut, syfte) som han [Gud] utförde (lät ta form) i [personen] Kristus Jesus vår Herre. 12I honom [Jesus] har vi frimodighet och fritt tillträde (en oreserverad frihet utan fruktan) med tillförsikt, genom tron på honom. 13Därför önskar jag att ni inte tappar modet (blir uppgivna, modfällda, paralyserade, stannar upp) på grund av mina lidanden (problem, den pressade situation jag är i) för er skull, det är istället en ära för er [att jag får lida för att evangeliet ska gå ut till hedningarna].

Bön för församlingen

14[Detta är Paulus andra bön i detta brev, den första står i Ef 1:15-23. I grundtexten är vers 14-21 en enda lång väl strukturerad mening. Bönen börjar och avslutas med lovprisning. Själva bönen har flera delar där resultatet av varje leder vidare till nästa del.]

Av den anledningen [att vi är frälsta genom nåd, Ef 2:1-10, och att vi alla troende är en kropp i Kristus, Ef 2:11-12], böjer jag mina knän inför Fadern. 15Från honom har varje familj (ras, stam, släkte) i himlen och på jorden fått sitt namn (karaktär). [Anledningen till ordvalet är att grekiska ordet för familj "patria" är snarlikt fader, grekiska "pater".]
16Jag ber att han, från sin härlighets rikedom,
    ska ge er kraft så att ni blir styrkta i er inre människa genom hans Ande,

17så att Kristus genom er tro faktiskt lever (bor, har ett permanent hem) i era hjärtan.

[Jag ber också:]
Att ni ska bli djupt rotade och stadigt grundade i osjälvisk kärlek (Guds utgivande ovillkorliga kärlek).

18Detta resulterar i att ni, tillsammans med alla de heliga (Guds folk) kan förstå
    bredden och
    längden och
    höjden och
    djupet [i Guds kärlek, alla dimensioner i det andliga templet, se Ef 2:21],
     19så att ni kan lära känna (personligen få erfara) Kristi kärlek,
som övergår (är överlägsen) all kunskap (ren teoretisk kunskap).

Detta resulterar sedan i att ni kan bli fullständigt fyllda med hela Guds fullhet.

[Detta är crescendot och det slutgiltiga målet i bönen. Att de kristna blir en kropp som är helt fylld och överflödande av Gud själv, och en fullständig gudsnärvaro bland dem.]
20Nu till honom som genom sin kraft verkar i oss och förmår göra långt mer än vad vi kan begära (be, önska, fråga) eller ens tänka (drömma, fantisera om).

21Honom tillhör äran
    i församlingen
        och i Kristus Jesus,
    genom alla generationer
        i evigheternas evighet,
amen.

DEN TROENDES GÄRNINGAR I KRISTUS (kap 4-6)

4[Efesierbrevet inleds med tre kapitel där den troendes position i Kristus har beskrivits. Nu följer tre kapitel med de praktiska tillämpningarna. Ett återkommande ord är "vandra". Det beskriver hur en kristen handlar och lever ut sitt kristna liv i vardagen.]

Andens enhet

1[Vers 1-6 är en enda mening i grekiskan.]

Därför [på grund av den position vi har fått i Kristus som Paulus just beskrivit i kapitel 1-3] uppmanar (ber, förmanar) jag er, jag som är en fånge i Herren, att vandra (leva ett liv som är) värdigt den kallelse ni har fått.
2Med all ödmjukhet
    och mildhet (styrka under kontroll, rätt balans av känslor och vrede, fri från hämndlystnad och bitterhet),
i tålamod,
    ha ständigt fördrag med varandra i kärlek (som är utgivande och osjälvisk).
3Ta hela tiden initiativ (sträva efter, arbeta) för att behålla enheten
    som Anden ger genom fridens band.
4Det finns en kropp [församlingen] och en Ande,
    på samma sätt som ni en gång blev kallade till och tog emot ett hopp,
5en Herre,
en tro,
ett dop,
6en Gud - allas Fader,
    han står över allt (regerar totalt),
    arbetar genom alla och är i alla [verkar och lever i oss alla som tror].

Funktionerna i församlingen

7Åt var och en av oss var nåd given, i proportion med Kristi gåva. 8Därför står det:
När han steg upp i höjden,
    ledde han ett paradtåg av fångar [djävulen och demoner som blivit besegrade genom hans död på korset]
och han gav gåvor till människorna. [Ps 68:19]
9Frasen: "han steg upp", vad menas med den? Innebär det inte att han först steg ner [från himlen] till den lägre delen, nämligen jorden?

[Judiska rabbiner tolkade Psalm 68 utifrån hur Mose steg upp på berget Sinai, men Paulus visar hur psalmen talar om Jesu liv, död och uppståndelse, se Apg 1:9-11. Om Jesus steg upp, måste han ju också ha stigit ner. Den lägre delen av jorden kan antingen syfta på jorden, eller på dödsriket under jorden, se 1 Pet 3:18-20; Ps 63:10.]

10Den som steg ner är också den som steg upp högt över alla himlarna [tre finns nämnda i Bibeln] för att [hans närvaro ska] uppfylla allt [hela universum].

11Han gav gåvor [Jesus själv utvalde och gav människor som gåvor till församlingen]:
Några till att bli apostlar (budbärare),
och några till profeter (förkunnare, som talar inspirerade gudagivna ord om framtiden eller det förflutna),
och några till evangelister (förkunnare av evangeliet),
och några till pastorer (herdar över hans hjord)
    och lärare (instruktörer, som förklarar, lär ut logiskt och strukturerat).

[Församlingen beskrivs som en kropp där Kristus är huvudet, se Ef 4:15. I den bilden finns fem ledande gåvor som har sin motsvarighet i handens fem fingrar, se 1 Kor 12:15, 21:
  • Aposteln är tummen som är den kortaste men mest rörliga som når alla andra fingrar och hjälpa till på det område det behövs.
  • Profeten är pekfingret som pekar ut riktningen.
  • Evangelisten är långfingret som når längst ut.
  • Pastorn är ringfingret som lovat trohet till församlingen och skyddar den som en herde.
  • Läraren är lillfingret som ger balans åt hela handen.
Nya Testamentet har fyra ställen som talar om andliga gåvor, se Rom 12:6-8; 1 Kor 12:8-11; 12:28-31; 1 Pet 4:10-11.]
12Hans intention var att utrusta (iordningställa, fullända) de heliga (ett avskilt folk), för att de ska kunna göra tjänst och bygga upp Kristi kropp (församlingen), 13tills vi alla kommer fram till trons enighet och kunskapen (fullständig och korrekt) om Guds Son, till ett sådant mått av fullvuxen mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.
     14Så vi inte längre är som omogna småbarn (spädbarn, olärda) som kastas hit och dit av vågorna och blir missledda av varje vindkast i läran genom sluga människors spel som planerar (organiserar) olika sätt att sprida villfarelse. 15Istället, tala alltid sanning i osjälvisk utgivande kärlek, låt oss i allt växa upp i honom som är huvudet, Kristus. 16På grund av honom (under hans översikt) växer och hålls hela kroppen (församlingen) kontinuerligt samman i kärlek, genom det stöd varje led ger, när varje kroppsdel utför den uppgift som den blivit tilldelad.

Uppmaning till en ny moral

17[Från att ha talat om hur en troende ska vandra värdigt sin kallelse, se vers 1-16, följer nu en varning hur de inte ska vandra.]

Detta säger jag er därför [som syftar tillbaka på uppmaningen i vers 1-3 att vandra värdigt], och uppmanar er allvarligt i Herren: Vandra (lev) inte längre som hedningarna vandrar (lever sina liv). Deras tankar är tomhet (ytliga, planlösa). 18Deras förstånd är förmörkat. De är främmande för [det andliga] livet i Gud på grund av deras ovilja som beror på deras hårda (blinda) hjärtan. 19I sin andliga apati (ljumhet, okänslighet, hårdhet) har de överlämnat sig själva [som ett byte] till ohämmad sensualitet, så att de girigt praktiserar all sorts orenhet [allt som deras förmörkade sinnen kräver].

20Men detta var inte vad Kristus lärde (undervisade). 21Om ni verkligen hade lyssnat på honom och blivit undervisade av honom, och lärt er att all sanning är i Jesus [att sanningen bor och är personifierad i Jesus]. 22Då skulle ni en gång för alla ha lagt bort er gamla natur (lämnat ert tidigare sätt att leva), som blir mer och mer korrupt genom dess förföriska lockelser (bedrägliga begär), 23och ständigt låta er bli förnyade i sinnet genom anden [Jud 1:19], 24och en gång för alla iklätt er den nya människan, som är skapad till Guds avbild till rättfärdighet och helighet som kommer (flödar) från sanningen.

[Vid frälsningen läggs den gamla människan bort och den nya ikläds en gång för alla, däremot den inre människans förnyande är något som ständigt pågår. I den troende finns köttet och anden tillsammans, se Gal 5:17. Den gamla människan levde efter köttet men den nya lever efter anden.]

Uppmaningar för det nya livet

25Lägg därför bort all lögn (falskhet) en gång för alla,
    låt var och en tala sanning till sin nästa,
    för vi är ju varandras lemmar (olika delar i en och samma kropp).

[Paulus uppmanar de troende att vara ärliga och sanna med varandra i sitt tal. Men det räcker inte, de troende måste också vara ärliga med sina känslor. Att lägga locket på och inte prata om problem löser inte dem. Gud har gett människan känslor och vi uppmanas att känna glädje, sorg och vrede. Det går inte att älska det goda och rättfärdighet utan att också hata det onda och orättfärdighet. Nu följer ett bud att faktiskt visa sina känslor.]

26Var vred (arg),
    men synda inte (gå inte emot Guds bud, missa inte målet).
Låt aldrig solen gå ner över er förbittring (irritation, ilska) [så att frön av bitterhet sås in],
     27

Paulus uppmanar till vrede under vissa omständigheter.

ge inte [ett sådant] utrymme (rum, tillfälle) för djävulen.

[Paulus citerar från Ps 4:5: "Bli vred, synda inte, tänk efter i era hjärtan på er bädd och var stilla. Sela." Det avslutande hebreiska ordet Sela beskriver troligtvis en paus, och i så fall illustreras på ett praktiskt sätt eftertanke och reflektion. Paulus skriver om den sista delen med lite andra ord, men med samma betydelse.

Det finns tre ord för vrede i grekiskan, och alla finns representerade i detta kapitel:
  • Grekiska "thumos" beskriver ett hett temperament som kokar över och översätts med "häftighet", det förbjuds i vers 31.
  • Det andra ordet är "parorgismos" och översätts "förbittring" och har att göra med irritation och långsinthet. Det är naturligt att känna detta, men är farligt att härbärgera i hjärtat under lång tid, se vers 26b.
  • Den vrede som vi uppmanas känna är "orge", se vers 26a. Samma ord används också i vers 31 där det fördöms om det sker impulsivt. Paulus prisar Korintierna för att de kände vrede inför synd och orättfärdighet, se 2 Kor 7:11. Jesus kände vrede över fariséernas tystnad och ovilja att svara på frågan om det var tillåtet att göra gott på sabbaten, se Mark 3:5. Jesu ilska är dock inte okontrollerad. Först dagen efter han studerat hur man sålde och köpte i templet agerar han, se Mark 11:11, 12, 15.
Att ordet "utrymme" används i vers 27 associerar också till inledningen av Psalm 4: "När jag är trängd ger du mig rum", se Ps 4:1. Att låta vreden ta överhanden och hämnas är att ge djävulen utrymme, istället för att lämna rum för Guds straff, se Rom 12:19.]


28Den som stjäl ska sluta stjäla,
    istället arbeta på ett ärligt sätt med sina egna händer,
    så att han kan ge åt dem som lider nöd.

[Den som stjäl uppmanas att istället arbeta. Paulus betonar att arbetet ska vara ärligt, vilket indikerar att ohederliga affärer och svindleri också är stöld. Det räcker alltså inte att bara sluta med ett dåligt beteende. Istället för att drivas av själviskhet, där man vill ta från andra, blir motivationen att kunna ge till andra. Samma princip gäller även våra ord som är nästa punkt.]

29Låt inte ofruktbart (smutsat, ruttet) tal komma ut genom er mun,
    utan bara sådant som är gott och hjälper till att bygga upp där det behövs,
    så att det blir till välsignelse för dem som hör det.

30Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill (blivit försäkrad med) för återlösningens dag [med en slutgiltig befrielse genom Kristus från ondska och syndens konsekvenser].

31Låt all
bitterhet (hat, bitter rot som leder till bitter frukt)
och häftighet (hett temperament, upprörda känslor)
och vrede (dåligt humör)
och klagan (gnäll, dispyter)
och nedvärderande tal (smädande, hårt föraktfullt tal)
    vara långt ifrån er,
    tillsammans med all ondska (illvilja, onda planer, önskan att skada).

[Denna lista med fem synder har "och" mellan varje punkt, detta visar hur varje punkt är lika allvarlig.]
32Var istället:
vänliga (hjälpsamma, goda) mot varandra,
ömsinta (förstående, hjärtliga) och
förlåt alltid varandra,
    på samma sätt som Gud i Kristus har förlåtit er.

[Denna lista med tre goda egenskaper har inte "och" mellan varje punkt i grundtexten. Detta skrivsätt visar att det finns fler dygder. Tyngdpunkten ligger på själva slutsatsen - att förlåta och agera på samma sätt som Jesus.]

Vandra i kärlek

5

Det kristna livet liknas vid en vandring.

Imitera (efterlikna) därför Gud [han har ju förlåtit er, se Ef 4:32],
    som [hans] älskade barn,
2och vandra (lev) i osjälvisk kärlek,
    på samma sätt som Kristus älskade oss (utgivande och ovillkorligt)
    och gav sig själv för oss som en gåva,
        ett offer till Gud som en välbehaglig doft.

3Men
    otillåten sex (otukt, grekiska "pornea")
    och orenhet - alla former av detta -
    eller girighet (själviskhet, vältrande i lyx, materiellt begär)
ska inte ens nämnas [ryktas om att det finns] bland er.
Sådant passar sig inte bland heliga (Guds utvalda folk).

[Meningen börjar med "Men". Det förstärker hur själviskhet på det sexuella och materiella området är så långt ifrån ett liv i osjälvisk kärlek som man kan komma, som beskrivs i versen innan. När ordet otukt och äktenskapsbrott nämns tillsammans syftar otukt på en ogift person som har sexuella relationer med andra, medan äktenskapsbrott handlar om en redan gift som är otrogen i sitt äktenskap. Här används ordet otukt i en bredare mening och syftar på all sexuell orenhet. Ordet "eller" sätter girighet som en egen kategori. Både sexuell och materiell synd kommer från samma svaghet i den fallna naturen - ett omättligt habegär som uppfylls på otillåtet sätt.]

4Låt det inte heller finnas:
    fräckhet (skamlighet, obscenitet),
    dåraktigt (tanklöst, lättsinnigt) tal
    och vulgära smutsiga skämt (syrlig ironi)
höj istället er röst i tacksamhet [till Gud].

[Enda gången i NT dessa tre ord används. Det första ordet "aischrotes" beskriver sådant som är skamligt och smutsigt och inkluderar gester osv. Det andra "moro-logia" beskriver dåraktigt och lättsinnigt tal. Det tredje ordet "eu-trapelia" där "eu" betyder "smidig/lätt" och "trapelia" betyder "böja/svänga". Ursprungligen beskrev det en förmåga att anpassa och följa med i en konversation, och var en av Aristoteles dygder. Ordet kom dock senare att användas för grova oanständiga skämt.]

5För detta kan ni vara säkra på:
    Ingen som praktiserar sexuell omoral (otukt, grekiska "pornea"),
    ingen oren människa,
    ingen girig (med materiellt habegär) - en sådan person är en avgudadyrkare [eftersom pengar och välstånd har ersatt Guds],
har någon del i Kristi och Guds rike. [Samma tre ord som nämndes i vers 3 upprepas här. Det som upptar en människas främsta längtan och önskan vid sidan av Gud är en avgud, se Matt 6:24.]

6Låt ingen bedra er med tomt prat (grundlösa argument, ursäkter) [som tonar ner allvaret med sexuell orenhet och materiellt habegär], för genom sådana synder kommer Guds straffdom (vrede) över olydnadens barn.

Vandra i ljus

7

En kristen är kallad att vara ljus i en mörk värld.

Sluta att vara delaktiga tillsammans med dem. [Låt inte deras livsstil influera er att praktisera samma synder. Det är istället ni som ska påverka dem.] 8Ni var ju tidigare mörker, men förenade i Herren är ni nu ljus. Vandra (lev) som ljusets barn. 9För ljusets frukt [singular] består i [resultatet av ett liv i ljus är]:
    alla former av godhet,
    rättfärdighet
    och sanning.

10Pröva kontinuerligt (lär er mer och mer genom erfarenhet) vad som är välbehagligt (rätt, ger glädje) för Herren, 11och sluta ta del i mörkrets ofruktbara gärningar, utan [låt ert liv istället vara en sådan kontrast så att ni kan] avslöja (exponera, överbevisa) dem. 12För det är till och med skamligt att tala om vad dessa människor gör i hemlighet. 13Men allt blir uppenbarat precis som det är när det exponeras av ljuset, för allt det som är uppenbarat är ljus. 14Därför säger han:
Vakna du som sover!
Stå upp från de döda,
    och Kristus ska lysa över dig.
[Fritt citerat från Jes 26:19 och 60:1-2. Strofen kan vara tagen från en tidig hymn.]

Vandra i vishet

15

Människor observerar hur de kristna lever sina liv. Därför uppmanar Paulus de troende att vandra i vishet, fyllda av anden.

Se till att ni vandrar uppmärksamt (reflektera, överväg noga konsekvenserna för hur ni lever, uppför er) [bland de utomstående], inte som ovisa utan som visa människor. 16Ta till vara på (gör det bästa möjliga av, ordagrant "köp tillbaka") varje tillfälle, för dagarna är onda (fyllda av hårt arbete, problem, stress, ondska).

[Samma tanke uttrycks nästan ordagrant i Kol 4:5. Där uttrycker Paulus också i klartext att det gäller att ta till vara på varje tillfälle i mötet med utomstående.]

17Sluta att vara oförståndiga (tanklösa, handla inte hastigt utan att reflektera), förstå istället (tankeprocessen där vi strukturerar upp sammanhang, lägger ihop alla fakta om) vad Guds vilja är.

18Drick er inte berusade på vin, för det leder till ett destruktivt (utsvävande, okontrollerat) liv. Låt er istället ständigt bli fyllda med [den helige] Anden:

Sång, musik, tacksamhet och underordnande är ett resultat att vara fylld av Anden.

19Tala ständigt till varandra med:
    psalmer [Psaltarpsalmer, sånger baserade på bibelord],
    hymner [mänskligt komponerade lovsånger]
    och andliga sånger [kan vara en generell term för andliga sånger, eller syfta på fri sång i anden].

Sjung (prisa) och spela (slå an strängar)
    av hela ert hjärta till Herren.
    [All musik i församlingen har sin källa i hjärtat och är riktad till Herren.]

20Tacka ständigt Gud Fadern för allt,
    i vår Herre Jesus Kristi namn.

21Underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) varandra [inte i människofruktan utan]
    i vördnad (fruktan) för Kristus (Messias, den Smorde).

[Fyra grekiska particip - tala, sjung/spela, tacka, underordna - hör till verbet "bli fylld" i vers 18. Sång och musik har en stor plats, men även tacksamhet och ömsesidigt underordnande karaktäriserar en andefylld kristen.]


Underordna er varandra - men först och främst Herren (5:22-6:9)

Hustrur och män

22[Att vandra värdigt kallelsen, se Ef 4:1, påverkar alla områden, och det börjar i de närmaste relationerna. Paulus tar nu ett exempel från ett kristet hushåll. En dåtida familj i romarriket var stor. I hushållet fanns inte bara föräldrar och deras barn, utan också vuxna barn, deras makar, mor- och farföräldrar och ibland även slavar. Det fanns olika typer av slavar. Utifrån sammanhanget syftar detta på slavar som fungerade som tjänstefolk. De skötte om hushåll, barn och mark. I en kultur där hustrur, barn och slavar ansågs vara ägodelar visar evangeliet på varje människas unika värde. Hustrun tilltalas som en jämlike och slavar ska behandlas rättvist.
    Denna vers har inget eget verb i grekiskan, det är underförstått utifrån föregående vers 21. Samtidigt som ett nytt stycke inleds är det tydligt kopplat med att vara fylld av ande och ett ömsesidigt frivilligt underordnande från alla parter.]


Hustrur,
    underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) era män,
    på samma sätt som de underordnar sig Herren.
23För en man är sin hustrus huvud,
    på samma sätt som Kristus är församlingens huvud,
    han som beskyddar (bevarar, räddar) sin kropp [församlingen].
24Ja, som församlingen underordnar sig (intar en frivillig position av samarbete med) Kristus,
    så ska hustrurna också i allt underordna sig (inta en frivillig position av samarbete med) sina män.

25Män [gifta män],
    älska (osjälviskt utgivande) era hustrur,
    på samma sätt som Kristus osjälviskt älskat församlingen och gav sig själv för henne.
26[Vers 26 och 27 formar en kiasm med det centrala budskapet att Kristus är brudgum och församlingen hans brud. Strukturen och placeringen visar att det inte är äktenskapet som är en bild som appliceras på Kristus och församlingen. Istället är Kristus och församlingen förebilden och prototypen för äktenskapet.]

Han gjorde det för att helga (avskilja) den [församlingen] för Gud,
sedan han renat den med vatten, i kraft av ordet.
27Han gjorde det för att presentera församlingen bredvid sig själv i härlighet [som sin brud],
utan fläck, skrynkla eller något sådant,
helt helig och utan någon defekt.
28Det är så männen ska älska (osjälviskt utgivande) sina hustrur
    - som sina egna kroppar.
Den som älskar sin egen hustru älskar sig själv.
     29För ingen har någonsin hatat sin egen kropp (sitt eget kött),
    utan tar istället hand om och sköter om den.
Så gör Kristus med församlingen,
     30eftersom vi är delar av hans kropp.

31Av den anledningen ska en man lämna sin far och mor (beroendet av dem)
    och vara förenad med (hålla sig till) sin hustru, och de två ska bli ett kött.

[Citat från 1 Mos 2:24. I äktenskapet skapas inte bara något nytt. Paret "lämnar" sitt beroende till föräldrar för att "hålla sig till varandra" och skapa en ny familj. Därför är äktenskapet inte bara en privat angelägenhet utan något som också involverar omgivningen. Ceremonier, ringar och löften inför vittnen är viktiga beståndsdelar i ett bröllop.]
32Detta mysterium är stort (här finns en djup sanning som nu är uppenbarad), och då talar jag om [relationen mellan] Kristus och församlingen.
33Hur som helst [låt oss inte gå in på detta mer, utan gå tillbaka till relationen mellan make och maka]. Varje man ska osjälviskt älska (med en utgivande kärlek) sin hustru på detta sätt [på samma sätt som Kristus älskar sin församling], som sig själv, så får han se att hustrun kommer att respektera (uppskatta, värdesätta, högakta) sin man.

Barn och föräldrar

6[Att var fylld av den helige Ande, se Ef 5:18, är en nödvändighet för en god relation mellan barn och föräldrar.]

Barn,
    lyd era föräldrar i Herren, för detta är rätt.
2"Hedra (värdesätt, respektera) din far och din mor." [Citat från 2 Mos 20:12 och 5 Mos 5:16.]
Detta är det första budet med ett löfte:
3"så att det går dig väl (du får framgång, rikedom),
    och du får leva länge på jorden." [2 Mos 20:12; 5 Mos 5:16]

4Fäder [föräldrar, pluralformen syftar ibland på båda föräldrarna, se Heb 11:23],
    reta inte medvetet era barn (små barn) så att de blir arga,
    uppfostra dem istället i Herrens disciplin (så de lär sig etik, moral och uppförande) och råd (förmaning, tillrättavisning, varning).

[Rör inte upp deras känslor så de senare blir bittra. En förälder ska inte agera orimligt, falskt eller hyckla. Allt sådant kan krossa barnens hjärta, se Kol 3:21.]

Slavar och herrar

5[Slaveriet var utbrett i romarriket. Vid den tiden Paulus skriver sina brev var troligtvis hälften av befolkningen slavar. I församlingen fanns slavar och välbärgade familjer som hade slavar. Ett sådant exempel är Filemon i Kolossai. I Filemonbrevet, som skrevs och skickades samtidigt med detta brev, uppmanar Paulus honom att ta emot en förrymd slav som kommit till tro. Han är inte bara en slav, utan nu också en älskad broder, se Filemon 1:16. I Kolosserbrevet, som även det skrivs samtidigt som Efesierbrevet, skriver Paulus att i den nya skapelsen finns inte längre slav eller fri, se Kol 3:11. Vad innebar det uttalandet i en församling som växte och bestod av både slavar och fria? Även om tiderna har förändrats gäller principerna i detta stycke även arbetstagare och arbetsgivare i våra västerländska samhälle.
    Det är anmärkningsvärt att det inte finns något uttryckligt förbud mot slaveri i Bibeln. Paulus uppmanar slavar att bli fria på laglig väg om den möjligheten ges, se 1 Kor 7:21-24. Evangeliet omkullkastar inte sociala institutioner genom revolution, däremot så har slaveriet avskaffats överallt där evangeliet har gått fram. Evangeliet förändrar människors hjärtan, vilket i sin tur förändrar samhället.]


Slavar (tjänare),
    lyd era mänskliga herrar med samma fruktan (respekt), bävan och motiv i hjärtat som ni lyder Kristus.

[Paulus betonar skillnaden mellan mänskliga herrar och Kristus som är Mästare över både slavar och herrar, se vers 9.]

6Var inte inställsamma ögontjänare som bara vill behaga människor,
    utan var Kristi tjänare som gör Guds vilja helhjärtat.
7Arbeta villigt (med entusiasm) som tjänare,
    på samma sätt som [ni tjänar] Herren och inte bara människor,
     8medvetna om att alla som gör ett gott arbete, vare sig han är slav eller fri, får sin belöning från Herren.

[Till skillnad från det dåtida romerska idealet, där målet var att äga slavar för att själv inte behöva arbeta, har Bibeln en annan syn som värdesätter arbete, se 1 Mos 2:2-3; 2 Mos 20:9. Jesus arbetade som hantverkare, se Matt 13:55. Paulus arbetade också med sina händer som tältmakare, se Apg 18:3.
    I detta stycke finns nyckeln till hur kampen mot sociala orättvisor ska utkämpas. Det är inte genom revolution och väpnad kamp. Istället är det förvandlade hjärtan som underminerar ojämlikheten i samhället. Församlingen är unik. I detta brev adresserar Paulus både slavar och herrar, se vers 5 och 9. I hednatemplen och varje annan instans i samhället var det skillnad mellan slav och fri. I församlingen satt slav och herre bredvid varandra som jämlikar. Man firade gudstjänst och åt tillsammans.]


9Herrar,
    behandla era slavar på samma sätt. Sluta att hota dem (med hårda ord).
Kom ihåg att i himlen har ni båda samma Mästare, och han är inte partisk (har inga favoriter, gör inte skillnad på människor).

Bli starka i Herren

10Till sist: Bli starka i Herren [genom att ni är förenade med honom], och hämta er styrka från hans mäktiga kraft (möjligheter, förmåga, styrka). 11Klä på er Guds fulla rustning [en soldats rustning] så att ni framgångsrikt har kraft att kunna stå (ansikte mot ansikte) emot djävulens bedrägeri (strategi, slughet, falskhet).

[I detta brev nämns tre positioner. En troende sitter tillsammans med Kristus, se Ef 2:6. Vandrar tillsammans med andra troende, se Ef 2:10; 4:1, 17; 5:2, 8, 15. Står fast mot den onde, se Ef 6:11, 13, 14. Ordet bedrägeri är i singular. Djävulens enda sätt att påverka är att ljuga och bedra.]

12

Brottningstävling i det antika Grekland, målning av den amerikanska konstnären Tom Lovell.

För vår brottningskamp är inte mot kött och blod (andra människor), utan:

  1. Mot ärkehärskare.
    [Ledare från urgamla tider, militär term för general, högsta ledare, syftar antagligen på demoner av hög rang sedan Lucifers fall.]
  2. Mot krafter. [Kraft given av auktoritet, militär term för general.]

  3. Mot mörkrets härskare.
    [Ordagrant "råstyrka satt i ordning i den här världen", militär term för träningsläger, kan syfta på demoner tränade för olika specifika uppgifter.]
  4. Mot ondskans andemakter i luften (närmast kring jorden).
    [Hierarkiskt uppdelad ondska och härskare över luften i olika regioner.]
[Ordet mot, grekiska "pros", som används fem gånger i denna vers är samma ord som Johannes använder för att beskriva hur Ordet finns tillsammans "med" Gud, lika nära som treenigheten är lika nära varandra, så nära är fienden i kampen mot ondskan. Kampen liknas vid de grekiska spelens olika brottningsgrenar där deltagarna tävlade nakna. Striden mot ondskan är en närkamp som inte kan kämpas på avstånd. Den mest blodiga och farligaste grenen var pankration, en allkamp där alla medel var tillåtna. Djävulen skyr inga medel och tvekar inte att använda fula knep för att försöka få den troende på fall.]

Vapenrustningen

13[I den tvååriga fångenskapen i Rom satt Paulus fastkedjad med en romersk soldat i fyratimmars pass, se Fil 1:13-14. Paulus använder nu den romerska soldatens utrustning för att illustrera den andliga kampen varje troende står inför]

Ta därför på Guds hela vapenrustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen [en period av fara, demonisk ondska eller stora frestelser], och stå upprätt [som segrare i striden] efter att ha fullgjort allt. 14Stå därför fasta [var beredd och behåll din position]:

  1. Ha sanningen som ett bälte spänt runt höfterna.
    [Bältet höll alla andra delar av rustningen på rätt plats. Att vara sann, äkta och trogen Jesus är grunden i andlig krigföring. Hyckleri och osanning blir annars som lösa kläder som fladdrar och hindrar rörligheten.]
  2. Bär rättfärdighetens bröstpansar.
    [Bröstpansaret skyddade hjärtat och de vitala delarna. Genom tron på Jesus får en människa ta del av Guds rättfärdighet, och är fullständigt förlåten all synd. Utan ett rent samvete blir vi paralyserade och faller offer för fiendens anklagelser.]
  3. 15Spänn fast (snöra fast hårt, utan något glapp) beredskapen under era fötter (att vara förberedd, undervisad, redo)
        med budskapet om frid (frid med Gud och människor, Guds välsignelse på alla områden, frälsning, trygghet, evigt liv efter döden).
    [En romersk soldats skor var gjorda av läder och metall och snörades fast. Under skorna var spikar, så han stod stadigt. Att ha frid med Gud ger en lätthet att avancera framåt, men också att man kan stå stadigt mitt i striden. Vers 14-15 är en mening i grekiskan, följd av vers 16-20 vilket visar hur dessa punkter hör ihop.]
  4. 16Över (ovanför, omkring) alla andra skydd, bär (lyft upp) trons sköld,
        genom vilken ni kan släcka den ondes alla brinnande pilar.
    [Här används inte ordet för den mindre runda skölden som användes vid parader, utan den stora stridsskölden. Den kallades "dörren" och var individuell och måttanpassad efter soldatens längd. På samma sätt har alla kristna fått ett mått av tro, se Rom 12:3, den ger fullständigt skydd mot alla fiendens brinnande pilar!]
  5. 17Tag emot (välkomna) frälsningens hjälm (hjälmen som befriar från inkräktande fiender).
    [På samma sätt som hjälmen skyddade den romerska soldatens huvud, skyddar frälsningens hjälm den troendes huvud och sinne. Hjälmen var den sista delen av rustningen som soldaten tog på sig innan strid. I 1 Tess 5:8 beskriver Paulus hjälmen som "hoppet om frälsning". Hoppet är en av tre aspekter av frälsningen. I hoppet ser den troende fram mot en dag av fullständig befrielse med en ny uppståndelsekropp, men frälsningen är också något som redan skett när den togs emot av nåd i tro, se Ef 2:5, 8. Samtidigt är frälsningen också en pågående helgelseprocess, se Fil 2:12.
        Det finns två olika ord för frälst på grekiska. I Ef 2:5 används "sozo", som kan beskrivas som frälsningen som Gud ger. Här används däremot "soteria". Båda orden överlappar varandra i betydelse och översätts frälsning, men "soteria" handlar också om befrielse från sådant som antastar och stör. Samma ord används i Fil 2:12 där Paulus uppmanar de troende att "arbeta" på sin frälsning och befrielse. Frälsningens hjälm har att göra med befrielse och förmågan att tänka klart.
        Ett annat ord än i vers 13 används här för "tag". Detta ord har innebörden att ta emot och välkomna som en gåva.]
  6. Tag [också emot, välkomna] andens svärd, som är Guds ord.
    [Ordet för svärd är det kortare svärd som användes speciellt för närstrid och var dödande. Här används inte det grekiska ordet "logos" för det skrivna ordet utan "rhema", som är ett specifikt ord levandegjort av den helige Ande. Det är bara den del av Guds ord som vi känner till och förstår som vi kan använda för att vinna segern, se Joh 8:32. Svärdet användes både för att parera fiendens utfall och för attack, se Matt 4:1-11.]
  7. 18Bed alltid i Anden (tag varje tillfälle, i varje stund), med alla typer av böner (sätt att söka, fråga).
        Vaka (var redo, beredd) med uthållighet och mål (syfte), i förbön för alla de heliga (Guds utvalda folk).
    [En romersk soldat hade också spjut som ingick i rustningen. Det är inte otroligt om Paulus nu liknar bönen vid ett spjut som kan kastas framåt och förbereda vägen.]
    19Bed också för mig, att jag får tala fritt, så jag kan öppna min mun för att frimodigt proklamera (berätta, förkunna) mysteriet om de goda nyheterna (evangeliet som nu är uppenbarat) 20för vilket jag är en ambassadör (högsta auktoritet som representerar ett rike i ett annat land) i kedjor [i fängelse]. Bed att jag frimodigt talar, så som jag bör.


Personliga hälsningar

21Men för att ni ska veta hur jag har det, och vad jag gör, kommer Tychikus, en älskad broder och trogen tjänare i Herren, att berätta allt för er: 22Honom sänder jag till er för just detta syfte, så ni får veta hur vi har det (våra omständigheter), och han kan glädja (uppmuntra, styrka, trösta, lätta) era hjärtan.

[Tychikus var en av Paulus trogna reskamrater och medhjälpare, se Apg 20:4; 2 Tim 4:12; Tit 3:12. Tillsammans med Tychikus finns även Onesimus. De reser strax vidare österut till Kolossai med Kolosserbrevet och Filemonbrevet, se Kol 4:7-9.]

23Frid till er syskon (bröder och systrar i tron),
    och kärlek
        med tro,
    från Gud, Fadern
        och Herren Jesus Kristus (Messias, den Smorde).

24Nåd (Guds oförtjänta favör och gillande) vare med er alla
    som osjälviskt utgivande älskar vår Herre Jesus Kristus
    i uppriktig (ren, äkta, bestående, livslång) kärlek,
amen (låt det bli så).




© 2018 Svenska Kärnbibeln