Sakarja

Uppdraget att återuppbygga templet

Vänd tillbaka till Herren

1¹I åttonde månaden [Chesvan, infaller i oktober/november] av kung Darejavesh andra regeringsår [år 520 f.Kr., han var persisk kung 522-486 f.Kr.] kom Herrens (Jahves) ord till profeten Sakarja [på hebreiska Zecharja som betyder "Gud kommer ihåg"], son till Berechja [som betyder "Herren välsignar"], son till Iddo [som betyder "Hans vittne"].

[Sakarjas farfar Iddo hade återvänt från Babylon 16 år tidigare (538 f.Kr.) under Serubbabels ledning, se Neh 12:1, 4. Sakarja var från en prästfamilj, se Neh 12:12, 16. Hans tjänst börjar en månad innan Haggai får sin sista vision, se Hag 2:10, 20. Händelserna i Sak 1-6 sker samtidigt som händelserna i Esra 4:24–6:13]

Han [Sakarja] sade: ²Herren (Jahve) har varit mycket vred över dina fäder (förfäder), mycket vred. [Israeliternas synd hade lett till hur templet i Jerusalem förstörts och exilen till Babylon.]
     ³Säg därför till dem [det israeliska folket i Jerusalem]: Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot); återvänd (kom tillbaka, omvänd er) till mig, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), och jag ska komma tillbaka till er, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). ⁴Var inte som era fäder till vilka de tidigare profeterna ropade och sade: Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): "Kom tillbaka nu från era onda vägar och från era onda gärningar." Men de lyssnade inte och gav inte akt på mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

Åtta syner (1:7-6:8)

Syn 1 – De fyra hästarna

⁷På den 24:e dagen i den elfte månaden som är månaden Shvat [den 15 februari 519 f.Kr.], i kung Darejavesh andra regeringsår [520-519 f.Kr.], kom Herrens (Jahves) ord till profeten Sakarja, son till Berechja, son till Iddo. [Tre månader efter det profetiska tilltalet, se vers 1.] Han [Sakarja] sade:

⁸På natten såg jag, och se, en man som red på en röd häst och stod bland myrtenträden som fanns i ravinen. Bakom honom var röda, brunaktiga (vinrankans skiftande grön-bruna färg) och vita hästar.

[I kapitel 6 ser Sakarja fyra vagnar som dras av röda, svarta, vita och spräckliga hästar. I Uppenbarelseboken ser Johannes en vit, eldröd, svart och grönaktig häst, se Upp 6:1–8. Ordet för vinranka används här för att beskriva den brunaktiga hästens kulör. Vinrankan är först ljusgrön när den skjuter skott, mörknar för att till sist bli brunaktig. Denna brunaktiga häst motsvarar den spräckliga hästen i Sak 6:2 och den grönaktiga i Upp 6:8.]

⁹Då frågade jag: "Vad är detta min Herre (Adonaj)?" Ängeln (budbäraren) som talade med mig sade till mig: "Jag ska visa dig vad detta är." ¹⁰Mannen som stod bland myrtenträden svarade och sade: "Dessa är dem som Herren (Jahve) har sänt till att vandra fram och tillbaka (runtomkring) jorden (världen). ¹¹De svarade Herrens (Jahves) ängel (budbärare) som stod bland myrtenträden och sade: "Vi har vandrat fram och tillbaka (runtomkring) jorden (världen) och se, hela jorden (världen) sitter stilla och vilar.

¹²Sedan svarade Herrens (Jahves) ängel (budbärare) och sade: "Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), hur länge ska du undanhålla din barmhärtighet (ömsinta nåd) från Jerusalem och Juda städer, mot vilka du har varit vred i 70 år?" ¹³Herren (Jahve) svarade ängeln (budbäraren) som talade med mig med vänliga och tröstande ord. ¹⁴Sedan sade ängeln (budbäraren) som talade med mig: "Ropa ut och säg; Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Jag nitälskar för Jerusalem, ja, min nitälskan är stor för Sion [tempelberget i Jerusalem]. ¹⁵Och jag är rasande på de arroganta (bokstavligt 'lätta') nationerna. Jag var lite vred på dem men deras arrogans har blivit deras egen olycka. ¹⁶Därför säger Herren (Jahve): Jag ska återvända till Jerusalem med nåd och barmhärtighet (hebr. rachamim). Mitt hus ska byggas upp i henne (i Jerusalem), förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) och en linje (en mätlinje som en lantmätare drar upp) ska sträckas ut över Jerusalem. ¹⁷Ropa ut igen och säg: Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot); "Mina städer ska åter överflöda med välstånd och Herren (Jahve) ska åter trösta Sion [tempelberget i Jerusalem] och ska åter utvälja Jerusalem."

Syn 2 – Fyra horn

¹⁸Jag [Sakarja] lyfte upp mina ögon och såg. Och se där var fyra horn. ¹⁹Då frågade jag ängeln (budbäraren) som talade med mig: "Vad är detta?" Han sade till mig: "Dessa är hornen [mäktiga krafter, stormakter] som har förskingrat Juda, Israel och Jerusalem." ²⁰Herren (Jahve) visade mig fyra hantverkare.

[Detta är ett generellt ord för hantverkare som arbetar med material som trä och metall. Skulptörer som formar konstverk och graverar text beskrivs med detta ord. Eftersom det i detta sammanhang handlar om horn, se vers 21, som ofta var gjutna var dessa hantverkare skickliga att arbeta med metaller. Se även 2 Mos 28:11; 5 Mos 27:15; Hos 13:2; Esra 3:7.]

²¹Sedan sade jag: "Vad har dessa kommit för att göra?" Han [ängeln] talade och sade: "Dessa, hornen som förskingrade Juda så att ingen människa kan lyfta upp sitt huvud, dessa har de [de fyra hantverkarna som Gud rest upp] kommit för att förskräcka, för att kasta ner nationernas horn, de som har lyft sina horn mot Juda land för att förskingra det.

[Horn symboliserar makt och i denna vers står hornen för olika länders militärmakter som genom åren har kommit upp mot Juda och förskingrat.]

Syn 3 – Mannen med mätsnöret

2¹Och jag lyfte upp mina ögon och såg. Och se, där var en man med ett mätsnöre i sin hand. [Sak 1:8; Hes 40:3] ²Då frågade jag: "Vart går du?"
    Och han svarade mig: "Till att mäta Jerusalem för att se dess bredd och vad dess längd är." [Upp 11:1]
     ³Och se, ängeln (budbäraren) som talade med mig gick framåt och en annan ängel (budbärare) gick ut för att möta honom, ⁴och sade till honom: "Spring [det är ett brådskande ärende] och tala till denna unga man och säg: Jerusalem ska bli bebott utan murar för skarorna av män och boskap därinne (är så stora att de inte ryms inom murarna), ⁵för Jag," förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), "ska bli för henne som en mur av eld runtomkring och Jag ska vara härligheten i hennes mitt." [Jes 60:19; Upp 21:23]

⁶Ve! Ve! Fly från landet i norr [Babylon, men även symboliskt för allt vad det står för], säger Herren (Jahve), för jag har strött ut dig över gränserna som himlens fyra vindar, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). ⁷Ve! Fly Sion, du som bor med Babels döttrar. ⁸För så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) som har sänt mig, efter sin härlighet (tyngd), till länderna som plundrat dig: "Den som rör vid dig, rör vid min ögonsten (bokstavligt "petar i min pupill", sticker sitt finger mitt i mitt öga)." ⁹För se, Jag ska skaka min hand över dem och de ska bli ett byte för dem som (tidigare) tjänade dem, och ni ska veta att Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har sänt mig.
     ¹⁰Sjung och fröjda dig dotter Sion [tempelberget i Jerusalem], för jag kommer och jag ska bo i din mitt, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). ¹¹Och många länder ska ansluta sig till Herren (Jahve), och ska bli mitt folk, och jag ska bo i din mitt, och du ska veta att Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har sänt mig till dig. ¹²Och Herren (Jahve) ska ärva Juda som sin del i det heliga landet och utvälja Jerusalem ännu en gång. ¹³Var tyst (stilla) allt kött [Hab 2:20] inför Herrens (Jahves) ansikte, för Han har rest sig från sin heliga boning [himlarna, se 5 Mos 26:15; 2 Krön 30:27; Jes 63:15]

Syn 4 – Prästerskapet renas och får nya kläder

3¹Herren visade mig [Sakarja i en syn] sedan översteprästen Josua där han stod framför Herrens ängel (budbärare). På hans högra sida stod Satan (anklagaren), redo att anklaga honom. [Översteprästen Josua representerar det syndiga folket i Jerusalem.]
     ²Men Herren sade till Satan: "Herren ska tillrättavisa (överbevisa och döma) dig, du Satan! Herren som har utvalt Jerusalem ska tillrättavisa dig, du Satan! Är inte denne man [översteprästen Josua] en brand ryckt ur elden?" [En bild på hur Gud har räddat Israel från den babyloniska fångenskapens eld.]
     ³Josua var klädd i smutsiga kläder [bokstavligen "stinkande kläder indränkta i dynga"] där han stod inför ängeln (budbäraren). ⁴Ängeln sade till de [änglar] som stod runtomkring: "Ta av honom hans smutsiga kläder." Sedan sade han till Josua: "Jag har fritt förlåtit dig din synd och ska klä dig i festkläder."
     ⁵Då sade jag [Sakarja]: "Sätt en ren turban på hans huvud." Så de satte en ren turban på hans huvud och klädde honom, under tiden stod Herren bredvid honom. [En turban eller mitra, symboliserar att prästen kunde föra folkets talan inför Gud i bön. På turbanens framsida stod texten "Helgad åt Herren", se 2 Mos 28:36.] ⁶Herrens ängel (budbärare) försäkrade Josua och sade:
     ⁷"Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): 'Om du vandrar på mina vägar [är helt överlåten till mig] och håller mina bud [troget utför de prästerliga uppgifterna], då ska du få leda mitt hus och vakta mina tempelgårdar. Jag ska tillåta dig att komma och gå fritt bland de [änglar] som tjänar mig här.

[Detta löfte ger prästen nu tillträde till Guds tronrum. I det gamla förbundet fick översteprästen bara komma in i det allra heligaste en gång per år, löftet nu är fritt inträde och direkt kommunikation med Gud på samma sätt som änglarna! Detta är en profetia om det som gäller när Jesus har uppstått från döden och därmed gjort det möjligt för dem som tar emot honom att få tillträde direkt till Gud. Förlåten brast i templet när Jesus gav upp andan och enligt 2 Pet 2:5 är vi ett heligt prästerskap när vi blir frälsta.]

⁸Hör nu Josua, översteprästen och dina följeslagare som sitter inför dig, för de är män som är ett tecken, för se, jag ska föra fram min tjänare, Rotskottet (en bild på Messias som ska komma). ⁹För se, stenen som jag har lagt inför Josua, är en sten med sju facetter. På den ska jag gravera in en inskription, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), att jag ska ta bort detta lands missgärning på en enda dag. ¹⁰På den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), ska varje man bjuda in sin granne att sitta under sin vinstock och under fikonträdet.' "

Syn 5 – Menoran

4¹Sedan återvände ängeln (budbäraren) som talade med mig och väckte mig som man väcker någon som sover. ²Han frågade mig: "Vad ser du?"
    Jag svarade: "Jag har sett, och se, en Menora (sjuarmad kandelaber, ljusstake) helt i guld med en skål på dess topp och dess sju lampor därpå, där är sju rör, sju till lamporna som är överst, ³och två olivträd över skålen, ett på högra sidan och ett på vänstra sidan."
     ⁴Jag svarade och sade till ängeln (budbäraren) som talade med mig: "Vad är detta min herre?"
     ⁵Då svarade ängeln (budbäraren) som talade med mig och sade till mig:"Vet du inte vad detta är?"
    Jag svarade: "Nej, min herre."
     ⁶Då svarade han och talade till mig och sade: "Detta är Herrens (Jahves) ord till Serubbabel (Zerubbavel): Inte med makt, inte med styrka men med min Ande säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). ⁷Vem är du stora (mäktiga) berg framför Serubbabel (Zerubbavel)? Du ska bli plan mark. Och han ska föra fram huvudstenen (den översta stenen, slutstenen, den sista stenen som fullbordar bygget) med rop av nåd, nåd till den." [Här står ordet chen två gånger som betyder nåd, oförtjänt kärlek, att ordet upprepas är en förstärkning av typen verklig nåd.]
     ⁸Ännu en gång kom Herrens (Jahves) ord till mig och han sade: ⁹"Serubbabels (Zerubbavels) hand har lagt grundstenen till detta hus [templet, se Esra 3:7–13]. Hans hand ska också fullborda det. [Esra 6:13–18] Så ska ni veta att Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har sänt mig till er. ¹⁰För vem förringar (föraktar) den lilla begynnelsens dag? [Folket ska inte förakta en ringa begynnelse.] Dessa sju, som är Herrens (Jahves) ögon som går hit och dit runtomkring över hela jorden, ska glädja sig när de ser lodsnöret i Serubbabels (Zerubbavels) hand."
     ¹¹Då svarade jag och frågade honom: "Vad är dessa två olivträd, till höger och till vänster om Menoran (kandelabern)?"
     ¹²Igen frågade jag honom: "Vad är dessa två olivgrenar bredvid de två guldrören som tömmer ut den gyllene oljan på dem?"
     ¹³Han sade till mig: "Vet du inte vad detta är?" Jag sade: "Nej, min herre." ¹⁴Då sade han: "Detta är de två smorda, som står hos hela jordens Herre (Adon)."

[Detta kan syfta på de två vittnena som omnämns i Uppenbarelseboken, se Upp 11:1–14.]

Syn 6 – Den flygande bokrullen

5¹Åter lyfte jag upp mina ögon och såg, och se, en flygande bokrulle (hebr. megilla)!
     ²Han [ängeln] frågade mig: "Vad ser du?"
    Jag svarade: "Jag ser en flygande bokrulle. Den är 20 alnar [9 meter] lång och 10 alnar [4,5 meter] bred."

[Längdmåttet en aln motsvarade ungefär 45 cm. Måttet härstammar från längden på en mans underarm (avståndet mellan armbågen och långfingret). Längden på en bokrulle var normalt 6-10 meter och bestod av djurhudar som sammanfogats. Bredden varierar mellan 23 till 28 cm. Den stora Jesajarullen (som hittades i Qumran vid Döda havet 1947) är 7,3 meter lång och 27 cm bred med 54 kolumner. Bredden på rullen i denna syn är ovanlig! Just måttet 20 x 10 alnar återfinns i beskrivningen av portalen på framsidan på Salomos tempel, se 1 Kung 6:3. Kanske täckte skriftrullen hela ingången? Det var ovanligt att rulla ut hela texten, när man läste rullade man samtidigt på båda sidor och hade bara två kolumner synliga i taget. Beroende på om rullen i synen ses vertikalt eller horisontell, kan det vara en öppen rulle för läsning, eller helt utrullad rulle som är väldigt bred.]

³Då sade han till mig: "Detta är förbannelsen som går fram över hela landets ansikte (markyta), för att alla som har stulit ska bli bortsvepta på en sida i enlighet med det (ordet i bokrullen) och alla som svär ska bli bortsvepta på den andra sidan i enlighet med det (ordet i bokrullen). ⁴Jag får det att gå fram förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), och jag ska gå in i tjuvarnas hus och i deras hus som svär falskt med mitt namn, och det (ordet i bokrullen) ska vara där i husets mitt och ska äta upp (fullständigt förtära) det med dess timmer och dess stenar."

Syn 7 – Kvinnan i mätmåttet

⁵Då kom ängeln (budbäraren) som talade med mig fram och sade till mig: "Lyft nu upp dina ögon och se vad som visar sig."
     ⁶Jag frågade: "Vad är detta?"
    Han svarade: "Detta är efa-måttet [största mätmåttet för säd, motsvarar 22-36 liter, kan vara någon form av korg] som går ut." Han sade vidare: "Detta är deras ögon i hela landet."
     ⁷Och se, en rund blybit lyftes bort och detta är en kvinna som sitter mitt i efa-måttet. ⁸Sedan sade han: "Detta är ondskan!" Och han kastade ner henne mitt i efa-måttet och han kastade blyvikten över dess mun (öppningen på måttet).
     ⁹Sedan lyfte jag upp mina ögon och såg, och se, det kom fram två kvinnor och vinden var i deras vingar, för de hade vingar som storkens vingar, och de lyfte upp efa-måttet mellan jorden och mellan himlen.
     ¹⁰Då sade jag till ängeln (budbäraren) som talade med mig: "Vart bär dessa efa-måttet?"
     ¹¹Han svarade mig: "Till att bygga hennes hus i Shinars land [Babylon] och när det är färdigt ska hon bo där på sin egen plats."

Syn 8 – Fyra vagnar med hästar

6[Detta är den åttonde synen, den har likheter med den första som också har hästar i olika färger. I den första synen är det en häst vardera med en ryttare. Här är det vagnar som troligtvis dras av två hästar vardera. Bergen av brons fungerar som symboler på pelarna till ingången på Herrens tempel, se 1 Kung 7:15–22.]

¹Igen lyfte jag upp mina ögon och såg, och se, jag såg fyra vagnar [hästekipage som representerar riken och härskare] komma fram mellan två berg, berg av brons.

[Bergen, och dalgången mellan dem, i synen kan syfta på någon av dalarna kring Jerusalem och i så fall troligast Kidrondalen mellan berget Moria och Olivberget. Den dalen kallas också Jehoshafats dal (som just betyder "Gud ska döma"), se Joel 3:1–2 och refereras till just den plats där Gud en dag ska döma folk och nationer. Lite längre fram i Sakarja beskrivs hur Messias ska stå på Olivberget med sina fötter och berget ska klyvas till en väldig dal, se Sak 14:4–5.]

²Den första vagnen hade röda hästar, den andra vagnen hade svarta hästar, ³den tredje vagnen hade vita hästar och den fjärde vagnen spräckliga (fläckiga, flerfärgade, se även 1 Mos 31:10) hästar – alla starka.

[I den första synen såg Sakarja två röda hästar, en brun och en vit. Här är de fyra färgerna, röd, svart, vit och spräcklig. Den spräckliga färgen motsvarar vinrankans skiftande grön-bruna färg, se Sak 1:8. Se även Upp 6:2–5.]

⁴Då svarade jag och sade till ängeln (budbäraren) som talade med mig: "Vad är detta min herre?"
     ⁵Ängeln svarade och sade till mig: "Dessa vagnar går vidare till himlens fyra vindar efter att ha presenterat sig själva inför hela jordens Herre (Adon). ⁶Därifrån fortsätter de svarta hästarna till de norra länderna, och de vita följer efter dem, och de röda hästarna drar ut till de södra länderna, ⁷och de spräckliga gick framåt. De begärde att få gå hit och dit runtomkring på jorden, och han sade: "Gå, vandra hit och dit runtomkring jorden." Så de gick hit och dit runtomkring jorden.
     ⁸Sedan ropade han på mig och talade till mig och sade: "Se, de som har gått mot landet i norr har gett vila till (har gjort lätt) min ande i det norra landet.

Kröning av Josias

⁹Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:

¹⁰Ta från de landsflyktiga, från Cheldaj (Heldai), från Tovija (Tobia) och från Jedaja som har kommit från Babylon, och gå samma dag [det var brådskande], gå till Josias (Jåshijas) hus, son till Sefanja.

[Cheldajs prästsläkt tjänade i templet under den tolfte månaden, se 1 Krön 27:15, hans namn betyder "robust". I Vers 14 finns det snarlika namnet chelem vilket betyder "dröm". Tobia (uttalas Tovija på hebreiska) betyder "Guds godhet", se Esra 2:60; Neh 7:62. Jedadjas släkt tjänade i templet under den andra månaden, se 1 Krön 9:10; 24:7. Hans namn betyder "Gud vet". Den grekiska översättningen Septuaginta förklarar namnens betydelse och lägger betoning på den symboliska innebörden i deras namn: stabilitet, Guds godhet och att Gud vet.]

¹¹Ta silver och guld och gör kronor och sätt en på Josias (Jehåshuas) huvud, son till Jehotsadak, översteprästen. [Messias ska bära många kronor, se Upp 19:12.]
     ¹²Tala sedan till honom och säg: "Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot); Se, en man vars namn är Rotskottet ska skjuta upp från hans plats och bygga Herrens (Jahves) tempel. [Jes 53:2] ¹³Han ska bygga Herrens (Jahves) tempel och han ska bära härligheten och ska sitta och regera på sin tron. [Refererar till Serubbabel och slutligen på Messias.] Där ska finnas en präst inför hans tron och en överenskommelse om frid (shalom, all slags välgång) ska finnas mellan dem båda. ¹⁴Kronorna ska vara för Chelem [refererar troligtvis till Cheldaj i vers 6] och för Tovija (Tobia) och för Jedaja och för Chen, son till Sefanja, [och förvaras] som ett minnesmärke i Herrens (Jahves) tempel. ¹⁵De som är långt borta ska komma och bygga på Herrens (Jahves) tempel och ni ska veta att Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har sänt mig till er. Och det ska ske att ni verkligen ska höra och lyda Herren er Guds (Jahve Elohims) röst."

[Upprepningen av frasen, se vers 13, betonar att det är Messias verk.]

Fyra budskap (kap 7-8)

7¹I kung Darejavesh fjärde regeringsår kom Herrens (Jahves) ord till Sakarja på den fjärde dagen i den nionde månaden, som är Kislev. [7 december, 518 f.Kr.] ²När [staden] Betel sände Saretser och Regem-Melech tillsammans med sina män för att söka Herrens (Jahves) ansikte, ³och för att tala med prästerna i Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) hus och med profeterna och säga: "Ska jag gråta i den 5:e månaden och avskilja mig själv såsom jag har gjort alla dessa år?"

[Saretser och Regem-Melech är ledarna i Babylon som skickar bud till Jerusalem med denna fråga angående bön och fasta med anledning av stadens tidigare belägring och templets förstörelse.]

Budskap 1 – tillrättavisning

⁴Då kom Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) ord till mig och han sade: ⁵"Tala till allt folket i landet och till prästerna och säg: 'När ni fastade och sörjde i den 5:e månaden och i den sjunde månaden under dessa sjuttio år [åren i den Babyloniska fångenskapen], gjorde ni det över huvud taget för mig? ⁶Och när ni åt och drack, var det inte ni som åt och som drack?' " ⁷Ska ni inte lyssna till orden som Herren (Jahve) har proklamerat (förkunnat) genom sina tidigare profeter när Jerusalem var bebott och hade välstånd och när städerna runt omkring henne och Negev och Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] var bebott?

Budskap 2 – omvändelse

⁸Och Herrens (Jahves) ord kom till Sakarja, han sade: ⁹"Så har Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) talat, han säger: 'Döm sanna domar och visa nåd (omsorgsfull kärlek) och barmhärtighet (oändlig nåd), var och en mot sin broder. ¹⁰Förtryck inte änkan, inte heller den faderlöse eller främlingen och inte heller den fattige. Låt ingen bland er i sitt hjärta tänka ut något ont mot sin broder.' [2 Mos 22:21–24; 23:9; 3 Mos 19:33–34; 5 Mos 24:17–18]
     ¹¹Men de vägrade att vara uppmärksamma. Envist vände de skuldran till och stängde sina öron, så att de inget skulle höra. ¹²Ja, de gjorde sina hjärtan till hårda stenar, så att de inte skulle höra undervisningen och orden som Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) hade sänt ut med sin Ande genom de tidigare profeternas hand. Därför kom den stora vreden från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
     ¹³Och det hände att när han (Gud) kallade och de inte ville lyssna, så ska de kalla och jag ska inte höra (på dem) säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). ¹⁴Men jag ska förskingra dem med en virvelvind bland länder som de inte känt till. Därmed blev landet öde efter dem så att ingen passerade igenom eller återvände, för det sköna landet lades öde.' "

Budskap 3 – återuppbyggelse

8¹Härskarornas Herre (Jahve Sebaots) ord kom till mig. [En serie korta tilltal som ger hopp.] Han sade:

²Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): ³Så säger Herren (Jahve): ⁴Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): ⁶Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): ⁷Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): ⁹Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): ¹⁴Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): [I en grekisk text som upptäcktes 2021 i en av grottorna i Nahal Hever vid Döda Havet, står det "gator" istället för "portar" i vers 16.]

Budskap 4 – glädje

¹⁸Ordet från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) kom till mig, han sade:

¹⁹Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): ²⁰Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): ²³Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):

Israels återupprättelse (kap 9-14)

Kommande dom över Libanon och andra nationer

9[Här beskrivs Alexander den stores härjningar i Syrien.]

¹Tyngden av Herrens (Jahves) ord [samma uttryck som i Sak 12:1] angående (vilar över) Chadrachs land
    [Chadrach betyder "omgärdad" – ett gammalt namn för området i västra Syrien – omgärdat av berg],
    med fokus på [staden] Damaskus.
för allas ögon [singular] –Israels alla stammars och alla andra människors –
    är riktade mot Herren (Jahve).
²Och även Chamat [ett syriskt rike med en huvudstad med samma namn, norr om Damaskus],
    ska gränsa mot henne [kommer dela samma öde],
[även] Tyros och Sidon
    [kuststäderna längs med en erövrares väg mot Egypten, se Jes 23:1–18],
    för hon är [trodde själv sig vara] mycket vis [se vers 3].
³Tyros byggde sig själv ett starkt fäste (befästning för försvar);
    hon samlade ihop silver som stoftet
    och fint guld som smutsen på gatorna.

[Staden blev omätligt rik – som stoft (allt löst material som jord, sand, grus) och ytskiktet (smutsen, dyn) på gatorna, se även Job 27:16. Jesaja och Hesekiel profeterade till den gamla staden som låg på fastlandet (Hes 27:1–36). Dessa profetior uppfylldes av Nebukadnessar. Sakarjas profetia är mot det nya Tyros byggd på en ö utanför kusten med dubbla murar.]

⁴Se, Herren (Adonaj) ska utarma henne
    och han ska kasta hennes styrka (mäktighet) i havet,
    och hon ska bli uppslukad av elden.

⁵[Kuststäderna bävar för erövraren som avancerar söderut mot Egypten.]
Ashkelon ser det och fruktar,
    även Gaza ska bli öm av smärta
    och Ekrons hopp (förväntningar) [att undkomma] ska komma på skam,
Gaza ska mista sin kung
    och Ashkelon ska inte längre bli bebodd.
⁶En bastard [5 Mos 23:2 – en kung född utomlands; ett blandfolk] ska bo i Ashkelon
    och jag ska hugga av filistéens stolthet.
⁷Jag ska ta bort hans blod, ut ur hans mun,
    och hans avskyvärda ting från mellan hans tänder,
och även han ska bli en kvarleva för vår Gud (Elohim)
    och han ska bli som en ledare i Juda
    och Ekron som en jevusit.
⁸Och jag ska slå läger vid mitt hus mot armén,
    så att ingen passerar eller återvänder,
och ingen förtryckare ska längre passera genom dem,
    för nu har jag sett det mina ögon.

Konungens ankomst

[Följande profetia skrevs 487 f.Kr. Jesus fullbordade den första delen när han red in i Jerusalem.]

⁹Gläd dig av hela din kraft (hänge dig),
    du Sions dotter [ni som bor i Jerusalem]!
Ropa i glädje (stäm in i segerjubel),
    Jerusalems dotter!
    [Titeln "dotter" förstärker bilden av Gud som en kärleksfull far för sitt folk.]

Se, din konung kommer till dig!
    Han är rättfärdig (rättvis, rättmätig, lever upp till en hög standard)
    [refererar både till hans karaktär och hur han regerar],
    han är frälsning (en befriare som segrat),
    han kommer ödmjukt (under enkla yttre förhållanden),
    ridande på en åsna, ja ett åsneföl, på ett åsnestos föl.

[Enligt dåtidens sed red en kung som kom i ett fredligt uppdrag på en åsna, medan en krigarkung kom på en häst. Nu följer den andra delen av denna profetia som kommer att gå i uppfyllelse när Jesus kommer tillbaka för att regera här på jorden i tusenårsriket.]

¹⁰Jag ska ta bort (förgöra) alla stridsfordon från Efraim
    [den största av Israels norra stammar, syftar ofta på hela landet Israel],
    och stridshästar från Jerusalem,
    och pilbågar (stridsvapen) ska utrotas (helt försvinna).
Sedan ska han tala frid (fred, hebreiska ordet shalom, som innebär Guds välsignelser på alla områden) för hednafolken.
    Hans välde ska sträcka sig från hav till hav [Medelhavet till Döda havet],
    och från floden [Eufrat] till jordens ändar. [Han ska regera över hela världen.]

¹¹För dig ska jag, genom förbundsblodet,
    befria dina fångar från brunnen utan vatten.
¹²Återvänd till den starka fästningen, ni hoppets fångar;
    idag förkunnar jag att jag ska ge er dubbelt tillbaka.
¹³Jag ska böja Juda som min båge
    och fylla den med Efraim [som en pil – redo att skjutas iväg].
Jag ska egga dina söner Sion
    mot dina söner Grekland (Javan),
    jag ska svinga dig som en krigares svärd.

Herren ska bli synlig

¹⁴Herren (Jahve) ska bli synlig över dem
    och hans pil ska gå fram som en ljungeld,
och Herren Gud (Adonaj Jahve) ska blåsa i shofaren (vädurshornet)
    och ska gå fram i virvelvindarna från söder.
¹⁵Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) ska försvara dem
    och de ska sluka och de ska trampa ner slungans stenar.
De ska dricka under stridslarm (höga ljud),
    som av vin.
De ska bli fyllda som offerskålarna
    som altarets horn.
¹⁶Den dagen ska Herren (Jahve) deras Gud (Jahve Elohim) frälsa dem
    som hans folks småboskap (får och getter).
De ska vara som ädelstenar i en krona
    som gnistrar över hans land.
¹⁷Så stor deras godhet och deras skönhet ska bli.
    Grödan ska få ynglingarna att blomstra
    och det nya vinet jungfrurna.

Gud bygger upp

10¹Be Herren (Jahve) om regn i tiden för det sena regnet [de sista vårregnen innan skörden, som ger näring åt frukten],
    ja, Herren som skapar blixtarna.
Han ska ge dem skurar av regn,
    till var och en gräs på fältet.
²Avgudarna har talat fåfängt
    och siarna har sett en lögn
och drömmarna talar falskt,
    de tröstar fåfängligt.
Därför går de sin väg som får,
    de är plågade eftersom där inte finns någon herde.

³Min vrede har upptänts mot herdarna
    och jag ska straffa baggarna,
för Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har kommit ihåg sin hjord, Juda hus,
    och gjort dem till sina majestätiska hästar i striden.
⁴Från dem ska hörnstenen komma,
    från dem staven (härskarstav eller tältplugg),
    från dem stridsbågen,
    från dem alla ledare tillsammans.
⁵De ska vara mäktiga män
    som trampar ner i smutsen på gatan i striden,
och de ska strida därför att Herren (Jahve) är med dem,
    och ryttarna (motståndarna) ska bli förvirrade.

⁶Jag ska styrka Juda hus
    och jag ska frälsa Josefs hus,
och jag ska föra dem tillbaka
    för jag har medlidande med dem
och de ska bli som
    om jag aldrig hade kastat ut dem,
för jag är Herren (Jahve) deras Gud (Elohim)
    och jag ska lyssna till dem.
⁷Och de i Efraim ska bli som mäktiga män
    och deras hjärtan ska fröjdas som av vin.
Deras barn ska se det och glädja sig,
    deras hjärtan ska fröjda sig i Herren (Jahve).
⁸Jag ska vissla till (ge en signal, locka på) dem
    och samla dem,
för jag har förlossat dem
    och de ska förökas såsom de redan har förökats.
⁹Jag ska plantera ut dem bland folken
    och de ska komma ihåg mig i fjärran länder,
och de ska leva med sina barn
    och ska återvända.
¹⁰Jag ska föra tillbaka också från Egyptens land [i söder; från slaveri]
    och samla dem från Assyrien [i nordöst; från exil]
och jag ska föra dem till Gileads land [Israels östra gräns, bortom Jordan] och Libanon [i norr; vid Medelhavet],
    och det ska inte vara tillräckligt [med utrymme] för dem [Jes 49:20; 54:3; Hos 1:10].
¹¹Över havet ska bedrövelsen passera
    och vågorna ska bli slagna i havet
    och alla Nilens djup ska torka ut.
Assyriens stolthet ska brytas ner
    och Egyptens härskarstav ska försvinna bort.
¹²Jag ska styrka dem i Herren (Jahve)
    och de ska vandra i mitt namn, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

Kommande dom över Libanon och övriga nationer

11¹Öppna dina dörrar Libanon,
    så att min eld kan sluka dina cedrar.
²Klaga ni cypressträd för cedrarna har fallit,
    eftersom de ärorika är förspillda.
Klaga ni Basans ekar,
    för den starka skogen har fallit.
³Lyssna! Herdarnas klagan,
    för att deras ära är förspilld.
Lyssna! Rytandet av unga lejon,
    för Jordans busksnår [som är deras skydd och gömslen] är fördärvade.

Två herdar

⁴Så säger Herren (Jahve) min Gud (Elohim): "Mata hjorden med slakten [dömda att slaktas], ⁵vars köpare slog dem och höll sig själva utan ansvar, och de sålde dem och sade: 'Välsignad är Herren (Jahve) för jag är rik.' Även deras egna herdar hade inget medlidande med dem. ⁶Jag ska inte längre ha medlidande med landets invånare", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), "utan jag ska ge männen, var och en, i deras grannes hand och i hans kungs hand, och de ska slå landet och ur deras hand ska jag inte befria dem."

⁷Så matade jag [Sakarja] hjorden med slakten [dömda till slakt], de fattigaste i hjorden [som namnet antyder]. Jag tog mig två stavar. En kallade jag Nåd (Skönhet – Godhet) och den andra kallade jag Enighet (Harmoni), och jag matade hjorden. ⁸Jag högg av de tre herdarna på en månad, för min själ blev otålig på dem och deras själar avskydde mig. ⁹Sedan sade jag: "Jag ska inte mata dig. Det som dör, låt det dö, och det som behöver huggas bort, låt det huggas bort, och låt dem som blir kvar äta varandras kött." ¹⁰Jag tog min stav, Nåd (Skönhet – Godhet), och bröt den i två delar, så att jag kunde bryta det förbund jag hade ingått med alla folk. ¹¹Det bröts den dagen, så att de olyckliga fåren som såg (skyddade) mig förstod att det, alef-tav (den första och den sista, alfa och omega) var Herrens (Jahves) ord. ¹²Sedan sade jag till dem: "Om du tycker det är lämpligt, ge mig min lön, annars gör det inte." De vägde upp trettio silvermynt. [Priset för en slav, se 2 Mos 21:32. Det var den summan Judas Iskariot fick betalt för att förråda Jesus, se Matt 26:15.] ¹³Och Herren (Jahve) sade till mig: "Kasta det åt krukmakaren – den majestätiska summa [sarkastiskt uttryck] som de tyckte jag var värd!" Och jag tog de trettio silvermynten och kastade dem i skattkistan i Herrens hus. ¹⁴Sedan bröt jag sönder min andra stav, Enighet (Harmoni), så att brödragemenskapen mellan Juda och Israel blev bruten.

¹⁵Herren (Jahve) sade till mig: "Ta dig redskapen av en dåraktig herde, ¹⁶för jag ska resa upp en herde i landet som inte ska tänka på dessa som är avhuggna, och inte heller ska söka upp de unga och inte hela det som är brutet. Inte heller ska han mata det som fortfarande finns kvar, utan han ska äta köttet och det feta och bryta sönder deras klövar i bitar."

Jerusalem befriat

12¹Tyngden av Herrens (Jahves) ord angående Israel. Så förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) som spänner ut (expanderar) himlarna (universum) och lägger jordens grund och formar människans ande i honom.

[Här används det hebreiska ordet "nata" expandera, spänna ut, om himlarna, universum. Här antyds ett expanderade universum och flera dimentioner, se 2 Sam 22:10.]

²Se, jag ska göra Jerusalem till en berusningens bägare [Ordet "berusningens bägare" finns bara här i hela GT och därför är dess betydelse inte helt klar men roten skvallrar om att det har med fruktansvärda skakningar att göra.] för alla folk runtomkring, och över Juda ska det också falla och bli en belägring mot Jerusalem. ³Det ska ske på den tiden att jag ska göra Jerusalem till en stötesten (en tung sten, en snubbelsten) för alla folk. Alla som tynger ner sig själva med den ska bli allvarligt sårade, och alla jordens nationer ska samlas tillsammans mot den. ⁴På den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), ska jag slå varje häst med förvirring och hans ryttare med dårskap, och jag ska öppna mina ögon över Juda hus och ska slå varje häst hos folket med blindhet. ⁵Judas ledare ska säga i sina hjärtan: "Jerusalems invånare är min styrka, eftersom Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är deras Gud (Elohim)."
     ⁶På den dagen ska jag göra Juda ledare som en gryta över elden i skogen (som vållar skogsbrand) och som en brinnande fackla bland kärvar, och de ska uppsluka alla folk runtomkring, vid sin högra och vid sin vänstra, och Jerusalem ska åter bli bebott på hennes egen plats i Jerusalem.
     ⁷Herren ska frälsa Juda tält först, för att härligheten hos Davids hus och härligheten hos Jerusalems invånare inte ska överglänsa Juda. ⁸På den dagen ska Herren (Jahve) försvara Jerusalems invånare, och de som stapplar bland dem den dagen ska vara som David, och Davids hus ska bli som en gudalik varelse, som Herrens ängel framför dem. ⁹Det ska ske på den dagen att jag i grund ska förgöra alla de nationer som kommit mot Jerusalem.

Sorg över den de genomborrat

¹⁰Men över Davids hus och över Jerusalems invånare ska jag utgjuta nådens och bönens Ande (att vädja i bön om nåd), så att de ser upp till mig alef-tav (den förste och den siste, alfa och omega) som de har genomborrat. De ska sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de ska gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde. ¹¹På den dagen ska det bli en stor sorg i Jerusalem som sorgen efter Hadadrimmon i Megiddos dal. ¹²Landet ska sörja, varje familj för sig och Davids hushåll för sig och deras hustrur för sig, Natans hushåll för sig och deras hustrur för sig. ¹³Familjerna i Levis hushåll för sig och deras hustrur för sig, ¹⁴och alla övriga familjer för sig och deras hustrur för sig.

Rening från synd

13¹På den dagen ska ett källsprång öppnas för David hus och för Jerusalems invånare, till rening och till bestänkelse.
     ²Det ska ske på den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), att jag ska hugga av namnen på avgudarna i (de ska rensas ut ur) landet, och de ska inte mer bli ihågkomna. Jag ska också göra så att profeterna och de orena andarna lämnar landet. ³Och det ska ske att när någon ska profetera, då ska hans far och hans mor som födde honom, säga till honom: "Du ska inte leva, för du talar lögn i Herrens (Jahves) namn". Hans far och hans mor som födde honom ska genomborra honom när han profeterar.
     ⁴Det ska ske på den dagen att varje [så kallad] profet ska bringas på skam, varenda en, genom sin syn när han profeterar, han ska inte heller bära någon hårig mantel för att bedra, ⁵men han ska säga: "Jag är ingen profet, jag är en odlare av marken, för jag har blivit gjord till en bonde från min ungdom". ⁶Och man ska säga till honom: "Vad är dessa sår mellan dina händer?" Då ska han svara: "Det är de skador som jag fick i min väns hus."

Herden slagen – fåren spridda

⁷Vakna svärd mot min herde
    och mot mannen som är nära mig,
    förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
slå herden
    och fåren ska skingras
    och jag ska vända min hand över de små.
⁸Sedan ska det ske, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
    att i landet ska två delar där bli avhuggna och dö,
    men en tredje del ska bli lämnad kvar där.
⁹Och jag ska föra den tredje delen genom eld
    och luttra dem som silver luttras
    och jag ska pröva dem som guld prövas.
De ska åkalla mitt namn
    och jag ska svara dem.
Jag ska säga: "De är mitt folk",
    och de ska säga: "Herren (Jahve) är min Gud (Elohim)."

Herrens dag kommer

14¹Se, en Herrens (Jahves) dag kommer, då det förspillda (ditt byte) ska fördelas i din mitt.

²För jag ska samla alla länder till strid mot Jerusalem. Staden ska bli intagen och husen plundrade och kvinnorna skändade. Halva staden ska gå i fångenskap men återstoden av folket ska inte huggas bort (skiljas) från staden.

³Sedan ska Herren (Jahve) gå fram och strida mot dessa länder som när han stred på stridens dag. ⁴Hans fötter ska på den dagen stå på Olivberget, på Jerusalems ansikte österut, och Olivberget ska rämna mitt itu och bilda en mycket stor förkastning mot öster och väster, halva berget ska flyttas norrut och halva berget ska flyttas söderut. ⁵Ni ska fly till bergsklyftorna, för bergsklyftorna ska nå ända till Atsel [okänd plats öster om Jerusalem; betyder "reserverad"]. Ja, ni ska fly som ni flydde för jordbävningen på kung Ussias, Juda kungs tid [som regerade 792-742 f.Kr.], och Herren (Jahve) min Gud (Elohim) ska komma och alla hans heliga med honom. [Matt 25:31; 1 Thess 3:13; Jud 1:14; Upp 19:14]

⁶På den dagen ska det inte vara något ljus (inte vara någon klar ljuskälla, utan som en dimma), ljuskällorna på himlen ska stelna (gå från flytande till fast form, minska i ljusstyrka). ⁷Det ska ske på en dag (en speciell dag utan någon motsvarighet någonsin), en dag som [bara] Herren känner till. Det blir inte fullt dagsljus, inte heller helt mörkt som på natten för på kvällen ska det fortfarande vara ljust.
     ⁸På den dagen ska levande vatten strömma ut från Jerusalem, ena hälften till det östra havet [Döda havet] och andra hälften till det västra havet [Medelhavet]. Det ska ske både på sommaren och på vintern. [En flod av levande vatten med sin källa i Jerusalem som aldrig torkar ur är ett gudomligt löfte om välsignelse för en stad där vatten är en bristvara.] ⁹Och Herren (Jahve) ska vara (har blivit) konung över hela jorden [Dan 2:44; Upp 11:15]. På den dagen ska Herren (Jahve) vara en [5 Mos 6:4–5] och hans namn ett.

[Räkneordet en/ett (hebr. echad) har också betydelsen "enad, förenad" och används bl.a. om man och hustru som blir "ett kött", se 1 Mos 2:24.]

¹⁰Hela landet ska vändas som Arava från Geva [10 km nördöst om Jerusalem] till Rimmon [drygt 5 mil] söder om Jerusalem. Hon [Jerusalem] ska lyftas upp och bli bebodd på hennes plats, från Benjamins port till platsen för den första porten till Hörnporten och från Chananels torn ("Guds-favör-torn" – hebr. migdal chananel) [Neh 3:1; 12:39; Jer 31:38] till kungens vinpress. ¹¹Man ska komma och bo där och aldrig någonsin ska där vara mer förintelse, utan Jerusalem ska bo i trygghet.
     ¹²Detta ska vara plågan som Herren (Jahve) ska slå alla folk med som har krigat mot Jerusalem: Deras kött ska förtäras (försvinna, smälta bort, ruttna) medan de står på sina fötter och deras ögon ska förtäras (försvinna, smälta bort, ruttna) i sina ögonhålor, och deras tungor ska förtäras (försvinna, smälta bort, ruttna) i deras mun. [Här indikeras att detta kommer att ske med hast, på ett ögonblick, då det sker. I modern tid vet vi att atomvapen har dessa konsekvenser.] ¹³Det ska ske på den dagen att stort tumult (kaos, något som skapar stor fruktan och osäkerhet) från Herren (Jahve) ska uppstå bland dem, och de ska alla hålla sin grannes hand och hans hand ska resas mot grannens hand. [På grund av den fruktan som drabbar dem ska ingen längre lita på någon utan alla strider med varandra.] ¹⁴Även Juda ska strida mot Jerusalem. Folkens rikedomar runt omkring ska samlas ihop, guld, silver och dräkter i stor myckenhet. ¹⁵Så ska plågan bli för hästarna, för mulorna, för kamelerna och för åsnorna och alla djur som finns i lägret vid denna plåga. [Syftar tillbaka på att djuren ska drabbas på samma sätt som människorna i vers 12]
     ¹⁶Och det ska ske att alla människor som blivit kvar i alla de länder som gick upp mot Jerusalem, ska dra upp från år till år (varje år) för att tillbe Konungen Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) och fira lövhyddohögtiden (Sukkot). ¹⁷Och det ska ske att vem än av familjerna på jorden som inte går upp till Jerusalem för att tillbe Konungen Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), över dem ska inget regn falla. ¹⁸Om familjerna i Egypten inte drar upp och inte kommer, ska de inte ha något överflöd (torkan i brist på regn skapar svält), det ska bli en plåga som Herren slår nationerna med, som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden (Sukkot).

[I tusenårsriket, som beskrivs här, finns det fortfarande en fri vilja att lyda Gud eller låta bli. Men nu får det direkta konsekvenser att vara olydig. Jämför med Jes 65:20 där livet förkortas för dem som inte lever som Gud har tänkt. Detta är viktiga löften. Det betyder att det fortfarande finns en möjlighet att bli frälst även under tusenårsriket. Faktum är att så länge vi lever finns möjligheten att bi frälst ända fram till domens dag som kommer efter tusenårsriket, se Dan 12:2; Matt 10:15; 12:36; Upp 20:6.]

¹⁹Detta ska vara Egyptens straff och straffet för alla länder som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden (Sukkot).
     ²⁰På den dagen ska det stå skrivet på hästarnas bjällror: Helgad åt Herren (Jahve), och kärlen i Herrens hus ska vara som tvättkaret framför altaret. ²¹Ja, varje gryta i Jerusalem och i Juda ska vara helig för Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), och de som vill offra ska komma och ta dem och koka i dem. På den dagen ska det inte finnas några köpmän i Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) hus (templet).

[Jesus rensade templet från köpmän, nu ska det inte längre förekomma handel i templet, se Matt 21:12; Mark 11:15; Luk 19:45; Joh 2:14–16.]