Sakarja
Uppdraget att återuppbygga templet
Vänd tillbaka till Herren
11I 8:e månaden [cheshvan – okt/nov] av kung Darejavesh 2:a regeringsår [år 520 f.Kr., han var persisk kung 522-486 f.Kr.] kom Herrens (Jahvehs) ord till profeten Sakarja [hebr. Zecharja – betyder: ´Gud kommer ihåg´], son till Berechjah [betyder: ´Herren välsignar´], son till Iddo [betyder: ´Hans vittne´]. [Sakarjas farfar Iddo hade återvänt från Babylon 16 år tidigare (538 f.Kr.) under Serubbabels ledning, se , . Sakarja var från en prästfamilj, se , . Hans tjänst börjar en månad innan Haggai får sin sista vision, se , . Händelserna i Sak 1-6 sker samtidigt som händelserna i ] Han [Sakarja] sa: 2Herren (Jahveh) har varit mycket vred på dina fäder (förfäder), mycket vred. [Israeliternas synd hade lett till hur templet i Jerusalem förstörts och exilen till Babylon.] 3Säg därför till dem [det israeliska folket i Jerusalem]: Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): Återvänd (kom tillbaka, omvänd er) till mig, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), och jag ska komma tillbaka till er, säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot). 4Var inte som era fäder till vilka de tidigare profeterna ropade och sa: Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): "Kom tillbaka nu från era onda vägar och från era onda gärningar." Men de lyssnade inte och gav inte akt på mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). 5Era fäder (förfäder),
var är de?
Och profeterna,
lever de för evigt?
6Men mitt ord och mina förordningar (ordagrant "saker inristat"), som jag har befallt mina tjänare profeterna,
har de inte hunnit ikapp era fäder?
Då ångrade de sig och sa:
Så som han beslutat har Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) också handlat med oss
i enlighet med våra vägar (som vikit av från Herren) och våra gärningar (som inte varit goda). Åtta syner (1:7-6:8)
Syn 1 – De fyra hästarna
7På den 24:e dagen i den 11:e månaden som är månaden shvat [den 15 februari 519 f.Kr.], i kung Darejavesh 2:a regeringsår [520-519 f.Kr.], kom Herrens (Jahvehs) ord till profeten Sakarja, son till Berechjah, son till Iddo. [Tre månader efter det profetiska tilltalet, se .] Han [Sakarja] sa: 8På natten såg jag, och se (hebr. vehinneh)! [Perspektivbyte, vi får se med Sakarjas ögon:] En man red på en röd häst och stod bland myrtenträden som fanns i ravinen. Bakom honom var röda, brunaktiga (vinrankans skiftande grön-bruna färg) och vita hästar. [I kapitel 6 ser Sakarja fyra vagnar som dras av röda, svarta, vita och spräckliga hästar. I Uppenbarelseboken ser Johannes en vit, eldröd, svart och grönaktig häst, se . Ordet för vinranka används här för att beskriva den brunaktiga hästens kulör. Vinrankan är först ljusgrön när den skjuter skott och mörknar sedan, för att till sist bli brunaktig. Denna brunaktiga häst motsvarar den spräckliga hästen i och den grönaktiga i .] 9Då frågade jag: "Vad är detta, min Herre (Adon)?" Ängeln (budbäraren) som talade med mig sa till mig: "Jag ska visa dig vad detta är." 10Mannen som stod bland myrtenträden svarade och sa: "Dessa är de som Herren (Jahveh) har sänt till att vandra omkring på [patrullera/inspektera hela] jorden (världen)." 11De svarade Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare) som stod bland myrtenträden och sa: "Vi har vandrat fram och tillbaka (runtomkring) jorden (världen). Och se (hebr. vehinneh) [perspektivbyte, vi får se från änglarnas ögon]: Hela jorden (världen) sitter stilla och vilar." 12Sedan svarade Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare) och sa: "Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), hur länge ska du dröja med att visa barmhärtighet (medkännande nåd) mot Jerusalem och Juda städer, på vilka du har varit vred i 70 år?" 13Herren (Jahveh) svarade ängeln (budbäraren) som talade med mig med vänliga och tröstande ord. 14Sedan sa ängeln (budbäraren) som talade med mig: "Ropa ut och säg: Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): Jag nitälskar för Jerusalem, ja, min nitälskan är stor för Sion [tempelberget i Jerusalem]. 15Och jag är rasande på de arroganta (bokstavligt 'lätta') hednafolken. Jag var lite vred på dem men deras arrogans har blivit deras egen olycka. 16Därför säger Herren (Jahveh): Jag ska återvända till Jerusalem med nåd och barmhärtighet (hebr. rachamim). Mitt hus ska byggas upp i henne (i Jerusalem), förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), och en linje (en mätlinje som en lantmätare drar upp) ska sträckas ut över Jerusalem. 17Ropa ut igen och säg: Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): Mina städer ska åter överflöda med välstånd och Herren (Jahveh) ska åter trösta Sion [tempelberget i Jerusalem] och ska åter utvälja Jerusalem."Syn 2 – Fyra horn
18Jag [Sakarja] lyfte upp mina ögon och såg. Och se (hebr. vehinneh) [perspektivbyte, vi får se från Sakarjas ögon]: Där var fyra horn. 19Då frågade jag ängeln (budbäraren) som talade med mig: "Vad är detta?" Han sa till mig: "Dessa är hornen [mäktiga krafter, stormakter] som har förskingrat Juda, Israel och Jerusalem." 20Herren (Jahveh) visade mig fyra hantverkare. [Detta är ett generellt ord för hantverkare som arbetar med material som trä och metall. Skulptörer som formar konstverk och graverar text beskrivs med detta ord. Eftersom det i detta sammanhang handlar om horn, se , som ofta var gjutna, var dessa hantverkare skickliga på att arbeta med metaller. Se även ; ; ; .] 21Sedan sa jag: "Vad har dessa kommit för att göra?" Han [ängeln] talade och sa: "Dessa, hornen som förskingrade Juda så att ingen människa kan lyfta upp sitt huvud, dessa har de [de fyra hantverkarna som Gud rest upp] kommit för att förskräcka, för att kasta ner hednafolkens horn, de som har lyft sina horn mot Juda land för att förskingra det." [Horn symboliserar makt och i denna vers står hornen för olika länders militärmakter som genom åren har kommit upp mot Juda och förskingrat.]Syn 3 – Mannen med mätsnöret
21Och jag lyfte upp mina ögon och såg. Och se, där var en man med ett mätsnöre i sin hand. [; ] 2Då frågade jag: "Vart går du?"
Och han svarade mig: "Till att mäta Jerusalem för att se dess bredd och vad dess längd är." [] 3Och se, ängeln (budbäraren) som talade med mig gick framåt och en annan ängel (budbärare) gick ut för att möta honom, 4och sa till honom: "Spring [det är ett brådskande ärende] och tala till denna unga man och säg: Jerusalem ska bli bebott utan murar för skarorna av män och boskap därinne (är så stora att de inte ryms inom murarna), 5för jag", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), "ska bli för henne som en mur av eld runtomkring och jag ska vara härligheten i hennes mitt." [; ] 6Ve! Ve! Fly från landet i norr [Babylon, men även symboliskt för allt vad det står för], säger Herren (Jahveh), för jag har strött ut dig över gränserna som himlens fyra vindar, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). 7Ve! Fly, Sion [Jerusalem], du som bor med Babels döttrar. 8För så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) som har sänt mig, efter sin härlighet (tyngd), till länderna som plundrat dig: "Den som rör vid dig, rör vid min ögonsten (bokstavligt "petar i min pupill", sticker sitt finger mitt i mitt öga)." 9För se, jag ska skaka min hand över dem och de ska bli ett byte för dem som (tidigare) tjänade dem, och ni ska veta att Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har sänt mig. 10Sjung och fröjda dig, dotter Sion [tempelberget i Jerusalem], för jag kommer och jag ska bo i din mitt, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). 11Och många länder ska ansluta sig till Herren (Jahveh), och ska bli mitt folk, och jag ska bo i din mitt, och du ska veta att Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har sänt mig till dig. 12Och Herren (Jahveh) ska ärva Juda som sin del i det heliga landet och utvälja Jerusalem ännu en gång. 13Var tyst (stilla) allt kött [] inför Herrens (Jahvehs) ansikte, för Han har rest sig från sin heliga boning [himlarna, se ; ; ].Syn 4 – Prästerskapet renas och får nya kläder
31Herren visade mig [Sakarja i en syn] sedan översteprästen Josua där han stod framför Herrens ängel (budbärare). På hans högra sida stod Satan (anklagaren), redo att anklaga honom. [Översteprästen Josua representerar det syndiga folket i Jerusalem.] 2Men Herren sa till Satan: "Herren ska tillrättavisa (överbevisa och döma) dig, du Satan! Herren som har utvalt Jerusalem ska tillrättavisa dig, du Satan! Är inte denne man [översteprästen Josua] en brand ryckt ur elden?" [En bild på hur Gud har räddat Israel från den babyloniska fångenskapens eld.] 3Josua var klädd i smutsiga kläder [bokstavligen "stinkande kläder indränkta i dynga"] där han stod inför ängeln (budbäraren). 4Ängeln sa till dem [de änglar] som stod runtomkring: "Ta av honom hans smutsiga kläder." Sedan sa han till Josua: "Jag har fritt förlåtit dig din synd och ska klä dig i festkläder." 5Då sa jag [Sakarja]: "Sätt en ren turban på hans huvud." Så de satte en ren turban på hans huvud och klädde honom, under tiden stod Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare) bredvid honom. [En turban eller mitra, symboliserar att prästen kunde föra folkets talan inför Gud i bön. På turbanens framsida stod texten "Helgad åt Herren", se .] 6Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare) försäkrade Josua och sa: 7"Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): 'Om du vandrar på mina vägar [är helt överlåten till mig] och håller mina bud [troget utför de prästerliga uppgifterna], då ska du få leda mitt hus och vakta mina tempelgårdar. Jag ska tillåta dig att komma och gå fritt bland dem [de änglar] som tjänar mig här. [Detta löfte ger prästen nu tillträde till Guds tronrum. I det gamla förbundet fick översteprästen bara komma in i det allra heligaste en gång per år, löftet nu är fritt inträde och direkt kommunikation med Gud på samma sätt som änglarna! Detta är en profetia om det som gäller när Jesus har uppstått från döden och därmed gjort det möjligt för dem som tar emot honom att få tillträde direkt till Gud. Förlåten brast i templet när Jesus gav upp andan och enligt är vi ett heligt prästerskap när vi blir frälsta.] 8Hör nu, Josua, översteprästen och dina följeslagare som sitter inför dig, för de är män som är ett tecken, för se, jag ska föra fram min tjänare, Rotskottet (en bild på Messias som ska komma). 9För se, stenen som jag har lagt inför Josua, är en sten med sju facetter. På den ska jag gravera in en inskription', förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), 'att jag ska ta bort detta lands missgärning på en enda dag. 10På den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), ska varje man bjuda in sin granne att sitta under sin vinstock och under fikonträdet.' "Syn 5 – Menoran
41Sedan återvände ängeln (budbäraren) som talade med mig och väckte mig som man väcker någon som sover. 2Han frågade mig: "Vad ser du?"
Jag svarade: "Jag har sett, och se (hebr. vehinneh)! [Perspektivbyte, vi får se med Sakarjas ögon:] En menora (sjuarmad kandelaber; ljusstake) helt i guld med en skål ovanpå, och dess sju lampor därpå, där är sju rör, sju till lamporna som är överst, 3och två olivträd över skålen, ett på högra sidan och ett på vänstra sidan." 4Jag svarade och sa till ängeln (budbäraren) som talade med mig: "Vad är detta min herre?" 5Då svarade ängeln (budbäraren) som talade med mig och sa till mig: "Vet du inte vad detta är?"
Jag svarade: "Nej, min herre." 6Då svarade han och talade till mig och sa: "Detta är Herrens (Jahvehs) ord till Serubbabel (hebr. Zerobavel) [som betyder: ´en som är utspridd/sådd i Babylon´, se även ; ]: Inte med makt, inte med styrka, men med min Ande, säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot). 7Vem är du stora (mäktiga) berg framför Serubbabel? Du ska bli plan mark. Och han ska föra fram huvudstenen (den översta stenen, slutstenen, den sista stenen som fullbordar bygget) med rop av nåd, nåd till den." [Här står ordet chen två gånger som betyder nåd, oförtjänt kärlek, att ordet upprepas är en förstärkning av typen verklig nåd.] 8Ännu en gång kom Herrens (Jahvehs) ord till mig och han sa: 9"Serubbabels hand har lagt grundstenen till detta hus [templet, se ]. Hans hand ska också fullborda det. [] Så ska ni veta att Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har sänt mig till er. 10För vem förringar (föraktar) den lilla begynnelsens dag? [Folket ska inte förakta en ringa begynnelse.] Dessa sju, som är Herrens (Jahvehs) ögon som går hit och dit runtomkring över hela jorden, ska glädja sig när de ser lodsnöret i Serubbabels hand." 11Då svarade jag och frågade honom: "Vad är dessa två olivträd, till höger och till vänster om menoran (kandelabern)?" 12Igen frågade jag honom: "Vad är dessa två olivgrenar bredvid de två guldrören som tömmer ut den gyllene oljan på dem?" 13Han sa till mig: "Vet du inte vad detta är?" Jag sa: "Nej, min herre." 14Då sa han: "Detta är de två smorda, som står hos hela jordens Herre (Adon)." [Detta kan syfta på de två vittnena som omnämns i Uppenbarelseboken, se .]Syn 6 – Den flygande bokrullen
51
Skriftrulle med Torah (de fem Moseböckerna). När man läser ur en skriftrulle rullas båda rullarna samtidigt så att två kolumner är synliga. Förhållandet mellan höjd och bredd är att höjden är två gånger bredden.
Jag svarade: "Jag ser en flygande bokrulle. Den är 20 alnar [9 meter] lång och 10 alnar [4,5 meter] bred." [Längdmåttet en aln motsvarade ungefär 45 cm. Måttet härstammar från längden på en mans underarm (avståndet mellan armbågen och långfingret). Längden på en bokrulle var normalt 6-10 meter och den bestod av djurhudar som sammanfogats. Bredden varierar mellan 23 och 28 cm. Den stora Jesajarullen (som hittades i Qumran vid Döda havet 1947) är 7,3 meter lång och 27 cm bred med 54 kolumner. Bredden på rullen i denna syn är ovanlig! Just måttet 20 x 10 alnar återfinns i beskrivningen av portalen på framsidan på Salomos tempel, se . Kanske täckte skriftrullen hela ingången? Det var ovanligt att rulla ut hela texten, när man läste rullade man samtidigt på båda sidor och hade bara två kolumner synliga i taget. Beroende på om rullen i synen ses vertikalt eller horisontellt, kan det vara en öppen rulle för läsning, eller helt utrullad rulle som är väldigt bred.] 3Då sa han till mig: "Detta är förbannelsen som går fram över hela landets ansikte (markyta), för att alla som har stulit ska bli bortsvepta på en sida i enlighet med det (ordet i bokrullen) och alla som svär ska bli bortsvepta på den andra sidan i enlighet med det (ordet i bokrullen). 4Jag får det att gå fram, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), och jag ska gå in i tjuvarnas hus och i deras hus som svär falskt med mitt namn, och det (ordet i bokrullen) ska vara där i husets mitt och ska äta upp (fullständigt förtära) det med dess timmer och dess stenar."Syn 7 – Kvinnan i mätmåttet
5Då kom ängeln (budbäraren) som talade med mig fram och sa till mig: "Lyft nu upp dina ögon och se vad som kommer fram (visar sig)." 6Jag frågade: "Vad är detta?"
Han svarade: "Detta är efa-måttet [största mätmåttet för säd, motsvarar 22-36 liter; någon form av korg med förbannelse, se ] som kommer fram." Han sa vidare: "Detta är deras ögon i hela landet." 7Och se, en rund blybit lyftes bort och det sitter en kvinna mitt i efa-måttet. 8Sedan sa han: "Detta är ondskan!" Och han kastade ner henne mitt i efa-måttet och han kastade blyvikten över dess mun (öppningen på måttet). 9Sedan lyfte jag upp mina ögon och såg, och se, det kom fram två kvinnor och vinden var i deras vingar, för de hade vingar som storkens vingar, och de lyfte upp efa-måttet mellan jorden och himlen. 10Då sa jag till ängeln (budbäraren) som talade med mig: "Vart bär de efa-måttet?" 11Han svarade mig: "Till att bygga hennes hus i Shinars land [Babylon] och när det är färdigt ska hon bo där på sin egen plats."Syn 8 – Fyra vagnar med hästar
Jehoshafats dal, även känd som Kidrondalen, mellan berget Moria och Olivberget. På bilden syns den igenmurade Gyllene porten. Enligt judisk och kristen tradition är det genom den porten Messias en dag ska träda in i templet. För att förhindra att detta ska ske murade den osmanske sultanen Süleyman I igen porten 1541.
Kröning av Josua
9Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
10Ta från de landsflyktiga, från Cheldaj, från Tobia (hebr. Tovijaho) och från Jedaja som har kommit från Babylon, och gå samma dag [det var brådskande], gå till Josias (hebr. Joshijahos) hus, son till Sefanja. [Cheldajs prästsläkt tjänade i templet under den tolfte månaden, se , hans namn betyder "robust". I finns det snarlika namnet chelem vilket betyder "dröm". Tobia (hebr. Tovijaho) betyder "Guds godhet", se ; . Jedajas släkt tjänade i templet under den andra månaden, se ; . Hans namn betyder "Gud vet". Den grekiska översättningen Septuaginta förklarar namnens betydelse och lägger betoning på den symboliska innebörden i deras namn: stabilitet, Guds godhet och att Gud vet.] 11Ta silver och guld och gör kronor och sätt en på Josuas huvud, son till Jehotsadak, översteprästen. [Messias ska bära många kronor, se .] 12Tala sedan till honom och säg: "Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): Se, en man vars namn är Rotskottet ska skjuta upp från sin plats och bygga Herrens (Jahvehs) tempel. [] 13Han ska bygga Herrens (Jahvehs) tempel och han ska bära härligheten och ska sitta och regera på sin tron. [Refererar till Serubbabel och slutligen till Messias.] Där ska finnas en präst inför hans tron och en överenskommelse om frid (shalom, all slags välgång) ska finnas mellan dem båda. 14Kronorna ska vara för Chelem [refererar troligtvis till Cheldaj i ] och för Tobia (hebr. Tovijaho) och för Jedaja och för Chen, son till Sefanja, [och förvaras] som ett minnesmärke i Herrens (Jahvehs) tempel. 15De som är långt borta ska komma och bygga på Herrens (Jahvehs) tempel och ni ska veta att Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har sänt mig till er. Och det ska ske att ni verkligen ska höra och lyda Herren er Guds (Jahveh Elohims) röst." [Upprepningen av frasen, se , betonar att det är Messias verk.]Fyra budskap (kap 7-8)
71I kung Darejavesh 4:e regeringsår kom Herrens (Jahvehs) ord till Sakarja på den fjärde dagen i den 9:e månaden, som är kislev. [7 december, 518 f.Kr.] 2När [staden] Betel sände Sharetser och Regem-Melech tillsammans med sina män för att söka Herrens (Jahvehs) ansikte, 3och för att tala med prästerna i Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) hus och med profeterna och säga: "Ska jag gråta i den 5:e månaden [av – juli/aug] och avskilja mig, som jag har gjort alla dessa år?" [Sharetser och Regem-Melech är ledarna i Babylon som skickar bud till Jerusalem med denna fråga angående bön och fasta med anledning av stadens tidigare belägring och templets förstörelse.]Budskap 1 – tillrättavisning
4Då kom Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) ord till mig och han sa: 5"Tala till allt folket i landet och till prästerna och säg: 'När ni fastade och sörjde i den 5:e månaden [av – juli/aug] och i den 7:e månaden [tishri – sept/okt] under dessa sjuttio år [åren i den Babyloniska fångenskapen], gjorde ni det över huvud taget för mig? 6Och när ni åt och drack, var det inte ni som åt och drack?' " 7Ska ni inte lyssna till orden som Herren (Jahveh) har proklamerat (förkunnat) genom sina tidigare profeter när Jerusalem var bebott och hade välstånd och när städerna runt omkring henne och Negev och Låglandet [hebr. Shefelah – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] var bebott?Budskap 2 – omvändelse
8Och Herrens (Jahvehs) ord kom till Sakarja, han sa: 9"Så har Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) talat, han säger: 'Döm sanna domar och visa nåd (omsorgsfull kärlek) och barmhärtighet (oändlig nåd), var och en mot sin broder. 10Förtryck inte änkan, inte heller den faderlöse eller främlingen och inte heller den fattige. Låt ingen bland er i sitt hjärta tänka ut något ont mot sin broder.' [; ; ; ] 11Men de vägrade att vara uppmärksamma. Envist vände de skuldran till och stängde sina öron, så att de inget skulle höra. 12Ja, de gjorde sina hjärtan till hårda stenar, så att de inte skulle höra undervisningen och orden som Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) hade sänt ut med sin Ande genom de tidigare profeternas hand. Därför kom den stora vreden från Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot). 13Och det hände att när han (Gud) kallade och de inte ville lyssna, så ska de kalla och jag ska inte höra (på dem), säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot). 14Men jag ska förskingra dem med en virvelvind bland hednafolk (nationer) som de inte känt till." Därmed blev landet öde efter dem så att ingen passerade igenom eller återvände, för det sköna landet lades öde.Budskap 3 – återuppbyggelse
81Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) ord kom till mig. [En serie korta tilltal som ger hopp.] Han sa: 2Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): Jag känner nitälskan (iver, hänfördhet) över Sion med stor nitälskan [samma starka känsla av kärlek och avund som en make känner då någon försöker förföra hans hustru],
jag nitälskar för henne med stor vrede [mot hennes fiender].
3Så säger Herren (Jahveh): Jag ska återvända till Sion och bo mitt i Jerusalem,
och Jerusalem ska kallas:
"Sanningens stad", och
"Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) berg", och
"Det heliga berget".
4
I Jerusalem på Stora torget i de judiska kvarteren samlas unga och gamla i dag.
Gamla män och kvinnor
ska igen sitta på torgen (gatorna) i Jerusalem,
var och en med sin käpp
på grund av sin höga ålder.
5Stadens torg (gator) ska vara fulla av pojkar och flickor
som leker på torgen (gatorna). 6Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): Även om något sådant [att Israel ska bli återupprättat igen]
skulle vara för underbart (svårt, helt omöjligt) [att förstå]
för kvarlevan av detta folk,
skulle det då vara för underbart (svårt, helt omöjligt)
för mig [att låta det ske]?
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
7Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): Jag ska rädda mitt folk från landet i öst (där solen går upp),
och från landet i väst (där solen går ner).
8Jag ska föra dem hem,
och de ska bo i Jerusalem.
De ska vara mitt folk,
och jag ska vara deras Gud,
i sanning och rättfärdighet. 9Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): Låt era händer bli starka,
ni som hör dessa ord talade av profeterna som var där den dag då grunden till Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) hus blev lagd så att templet kunde återuppbyggas. 10Innan dessa dagar fanns inga arbetstillfällen (något som gav lön) varken för människor eller djur, det fanns ingen ro (frid, shalom) från motståndarna (trätobröderna, de som ville ont) för dem som kom och gick, för jag hade låtit alla människor vara emot sina grannar. 11Men nu vill jag inte längre vara mot kvarlevan av detta folk såsom jag var i forna dagar, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
12För som fridens säd
ska vinet ge sin frukt
och marken ska ge sin gröda
och himlarna ska ge sin dagg
och jag ska se till att kvarlevan av detta folk ärver allt detta.
13Det ska ske att på samma sätt som ni var en förbannelse (något man tog lätt på, gjorde spe av, föraktade) bland nationerna, ni Juda hus och Israels hus, så ska ni bli en välsignelse (något man beundrar, ser upp till). Frukta inte, låt era händer bli starka. 14Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): På samma sätt som jag hade onda planer mot er när era fäder provocerade mig, säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) och jag inte ändrade mig, 15så ska jag åter planera, men i dessa dagar att göra gott mot Jerusalem och mot Juda hus. Frukta inte. 16Detta är vad ni ska göra:
Var och en ska tala sanning med sin granne.
Verkställ sanningens dom och frid i dina portar [gator].
17Låt ingen av er tänka ut ont i sitt hjärta mot sin nästa
och älska inte falsk ed,
för allt sådant är vad jag hatar,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). [I en grekisk text som upptäcktes 2021 i en av grottorna i Nahal Hever vid Döda havet, står det "gator" istället för "portar" i .]Budskap 4 – glädje
18Ordet från Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) kom till mig, han sa: 19Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): Fastan i 4:e månaden [17 tamuz – då stadsmuren i Jerusalem föll, se ]
och fastan i 5:e månaden [9:e av – då templet förstördes, se ]
och fastan i 7:e månaden [9:e tishri – försoningsdagen, jom kippur]
och fastan i 10:e månaden [10:e tevet – då belägringen av Jerusalem startade, se ]
ska för Juda hus bli [vändas] till
glädje, fröjd och en gladlynt tid,
älska därför sanningen och friden (shalom).
20Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): Det ska hända att det ska komma människor och invånare från många städer, 21och invånarna i en stad ska gå till en annan och säga: "Låt oss gå med hast och bönfalla inför Herrens (Jahvehs) ansikte och söka Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), jag ska också gå." 22Många folk och mäktiga länder ska komma och söka Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) i Jerusalem och bönfalla inför Herrens (Jahvehs) ansikte. 23Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): I dessa dagar ska det ske att tio män från alla språk och folkslag (nationer) ska gripa efter mantelfliken på en judisk man och säga: Vi vill gå (tillsammans) med dig för vi har hört att Gud (Elohim) är med dig.
Israels återupprättelse (kap 9-14)
Kommande dom över Libanon och andra nationer
[Här beskrivs Alexander den stores härjningar i Syrien.] 91Ett budskap (profetord, denna börda), Herrens (Jahvehs) ord [samma uttryck som i ] om (ordagrant: i) Chadrachs land [Chadrach betyder "omgärdad" (ett gammalt namn för området i västra Syrien) omgärdat av berg],
och [det gäller staden] Damaskus dess [budskapet/bördans] viloplats [som det gäller].
eftersom allas öga [singular] – alla Israels stammars –
[är riktat mot, vänt] till Herren (Jahveh).
2Och även Chamat [ett syriskt rike med en huvudstad med samma namn, norr om Damaskus],
ska gränsa mot henne [kommer dela samma öde],
[även] Tyros och Sidon [kuststäderna längs med en erövrares väg mot Egypten, se ],
för hon är [trodde själv sig vara] mycket vis [se ].
3
Flygfoto över Tyros från 1934. Man kan fortfarande se vågbrytarna från den antika stadens norra och södra hamn sticka upp ur vattnet.
hon samlade ihop silver som stoftet
och fint guld som smutsen på gatorna. [Staden blev omätligt rik – som stoft (allt löst material som jord, sand, grus) och ytskiktet (smutsen, dyn) på gatorna, se även . Jesaja och Hesekiel profeterade mot den gamla staden som låg på fastlandet (). Dessa profetior uppfylldes av Nebukadnessar. Sakarjas profetia är mot det nya Tyros byggd på en ö utanför kusten med dubbla murar.] 4Se, Herren (Adonai) ska utarma henne
och han ska kasta hennes styrka (mäktighet) i havet,
och hon ska bli uppslukad av elden.
[Kuststäderna bävar för erövraren som avancerar söderut mot Egypten.]
5Ashkelon ser det och fruktar,
även Gaza ska bli öm av smärta
och Ekrons hopp (förväntningar) [att undkomma] ska komma på skam,
Gaza ska mista sin kung
och Ashkelon ska inte längre bli bebodd.
6En bastard [ – en kung född utomlands; ett blandfolk] ska bo i Ashkelon
och jag ska hugga av filistéens stolthet.
7Jag ska ta bort hans blod, ut ur hans mun,
och hans avskyvärda ting från mellan hans tänder,
och även han ska bli en kvarleva för vår Gud (Elohim)
och han ska bli som en ledare i Juda
och Ekron som en jevusit.
8Och jag ska slå läger vid mitt hus mot armén,
så att ingen passerar eller återvänder,
och ingen förtryckare ska längre passera genom dem,
för nu har jag sett det mina ögon.Konungens ankomst
[Följande profetia skrevs 487 f.Kr. Jesus fullbordade den första delen när han red in i Jerusalem.] 9Gläd dig av hela din kraft (hänge dig),
du Sions dotter [ni som bor i Jerusalem]!
Ropa i glädje (stäm in i segerjubel),
Jerusalems dotter! [Titeln dotter förstärker bilden av Gud som en kärleksfull far för sitt folk.]Se, din Konung kommer till dig!
Han är rättfärdig (rättvis, rättmätig, lever upp till en hög standard) [refererar både till hans karaktär och till hur han regerar],
han är frälsning (en befriare som segrat),
han kommer ödmjukt (under enkla yttre förhållanden),
ridande på en åsna, ja, ett åsneföl, på ett åsnestos föl. [Enligt dåtidens sed red en kung som kom i ett fredligt uppdrag på en åsna, medan en krigarkung kom på en häst. Nu följer den andra delen av denna profetia som kommer att gå i uppfyllelse när Jesus kommer tillbaka för att regera här på jorden i tusenårsriket.] 10Jag ska ta bort (förgöra) alla stridsfordon från Efraim [den största av Israels norra stammar, syftar ofta på hela landet Israel],
och stridshästar från Jerusalem,
och pilbågar (stridsvapen) ska utrotas (helt försvinna).
Sedan ska han tala frid (fred – hebr. shalom; som innebär Guds välsignelser på alla områden) för hednafolken.
Hans välde ska sträcka sig från hav till hav [Medelhavet till Döda havet],
och från floden [Eufrat] till jordens ändar. [Han ska regera över hela världen.]
11För dig ska jag, genom förbundsblodet,
befria dina fångar från brunnen utan vatten.
12Återvänd till den starka fästningen, ni hoppets fångar;
idag berättar jag att jag ska ge er dubbelt tillbaka.
13Jag ska böja Juda som min båge
och fylla den med Efraim [som en pil – redo att skjutas iväg].
Jag ska egga dina söner, Sion [Jerusalem],
mot dina söner, Grekland (Javan),
jag ska svinga dig som en krigares svärd.Herren ska bli synlig
14Herren (Jahveh) ska bli synlig över dem
och hans pil ska gå fram som en ljungeld,
och Herren Gud (Adonai Jahveh) ska blåsa i shofaren (vädurshornet)
och ska gå fram i virvelvindarna från söder.
15Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) ska försvara dem
och de ska sluka och de ska trampa ner slungans stenar.
De ska dricka under stridslarm (höga ljud),
som av vin.
De ska bli fyllda som offerskålarna
som altarets horn.
16Den dagen ska Herren (Jahveh) deras Gud (Elohim) frälsa dem
som hans folks småboskap (får och getter).
De ska vara som ädelstenar i en krona
som gnistrar över hans land.
17Så stor deras godhet och deras skönhet ska bli.
Grödan ska få ynglingarna att blomstra
och det nya vinet jungfrurna.Gud bygger upp
101Be Herren (Jahveh) om regn i tiden för det sena regnet [de sista vårregnen före skörden, som ger näring åt frukten],
ja, Herren som skapar blixtarna.
Han ska ge dem skurar av regn,
till var och en gräs på fältet.
2Avgudarna har talat fåfängt
och siarna har sett en lögn
och drömmarna talar falskt,
de tröstar fåfängligt.
Därför går de sin väg som får,
de är plågade eftersom där inte finns någon herde.
3Min vrede har upptänts mot herdarna
och jag ska straffa baggarna,
för Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har kommit ihåg sin hjord, Juda hus,
och gjort dem till sina majestätiska hästar i striden.
4Från dem ska hörnstenen komma,
från dem staven (härskarstav eller tältplugg),
från dem stridsbågen,
från dem alla ledare tillsammans.
5De ska vara mäktiga män
som trampar ner i smutsen på gatan i striden,
och de ska strida därför att Herren (Jahveh) är med dem,
och ryttarna (motståndarna) ska bli förvirrade.
6
Juda bergsbygd. Bild från Yad Hashmona 10 km väster om Jerusalem. Namnet betyder ”till minne av de åtta” och gavs till minne av åtta judiska flyktingar som år 1938 flydde från Österrike till Finland. De utlämnades till Gestapo 1942. Sju av dem dödades i Auschwitz.
©Tore Jungerstam
och jag ska frälsa Josefs hus,
och jag ska föra dem tillbaka
för jag har medlidande med dem
och de ska bli som
om jag aldrig hade kastat ut dem,
för jag är Herren (Jahveh) deras Gud (Elohim)
och jag ska lyssna till dem.
7Och de i Efraim ska bli som mäktiga män
och deras hjärtan ska fröjdas som av vin.
Deras barn ska se det och glädja sig,
deras hjärtan ska fröjda sig i Herren (Jahveh).
8Jag ska vissla till (ge en signal, locka på) dem
och samla dem,
för jag har förlossat dem
och de ska förökas såsom de redan har förökats.
9Jag ska plantera ut dem bland folken
och de ska komma ihåg mig i fjärran länder,
och de ska leva med sina barn
och ska återvända.
10Jag ska föra tillbaka också från Egyptens land [i söder; från slaveri]
och samla dem från Assyrien [i nordost; från exil]
och jag ska föra dem till Gileads land [Israels östra gräns, bortom Jordan] och Libanon [i norr; vid Medelhavet],
och det ska inte vara tillräckligt [med utrymme] för dem [; ; ].
11Över havet ska bedrövelsen passera
och vågorna ska bli slagna i havet
och alla Nilens djup ska torka ut.
Assyriens stolthet ska brytas ner
och Egyptens härskarstav ska försvinna bort.
12Jag ska styrka dem i Herren (Jahveh)
och de ska vandra i mitt namn, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
Kommande dom över Libanon och övriga nationer
111Öppna dina dörrar, Libanon,
så att min eld kan sluka dina cedrar.
2Klaga, ni cypressträd, för cedrarna har fallit,
eftersom de ärorika är förspillda.
Klaga, ni Basans ekar,
för den starka skogen har fallit.
3Lyssna! Herdarnas klagan,
för att deras ära är förspilld.
Lyssna! Rytandet av unga lejon,
för Jordans busksnår [som är deras skydd och gömslen] är fördärvade.Två herdar
4Så säger Herren (Jahveh) min Gud (Elohim): "Mata hjorden med slakten [dömda att slaktas], 5vars köpare slog dem och höll sig själva utan ansvar, och de sålde dem och sa: 'Välsignad är Herren (Jahveh) för jag är rik.' Inte heller deras egna herdar hade medlidande med dem. 6Jag ska inte längre ha medlidande med landets invånare", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), "utan jag ska ge männen, var och en, i sin grannes hand och i sin kungs hand, och de ska slå landet och ur deras hand ska jag inte befria dem." 7Så matade jag [Sakarja] hjorden med slakten [dömda till slakt], de fattigaste i hjorden [som namnet antyder]. Jag tog mig två stavar. En kallade jag Nåd (Skönhet – Godhet) och den andra kallade jag Enighet (Harmoni), och jag matade hjorden. 8Jag högg av de tre herdarna på en månad, för min själ blev otålig på dem och deras själar avskydde mig. 9Sedan sa jag: "Jag ska inte mata dig. Det som dör, låt det dö, och det som behöver huggas bort, låt det huggas bort, och låt dem som blir kvar äta varandras kött." 10Jag tog min stav, Nåd (Skönhet – Godhet), och bröt den i två delar, så att jag kunde bryta det förbund jag hade ingått med alla folk. 11Det bröts den dagen, så att de olyckliga fåren som såg (skyddade) mig förstod att det var Herrens (Jahvehs) ord. 12Sedan sa jag till dem: "Om du tycker det är lämpligt, ge mig min lön, annars gör det inte." De vägde upp 30 silvermynt. [Priset för en slav, se . Det var den summan Judas Iskariot fick betalt för att förråda Jesus, se .] 13Och Herren (Jahveh) sa till mig: "Kasta det åt krukmakaren – den majestätiska summa [sarkastiskt uttryck] som de tyckte jag var värd!" Och jag tog de 30 silvermynten och kastade dem i skattkistan i Herrens (Jahvehs) hus. 14Sedan bröt jag sönder min andra stav, Enighet (Harmoni), så att brödragemenskapen mellan Juda och Israel blev bruten. 15Herren (Jahveh) sa till mig: "Ta dig redskapen av en dåraktig herde, 16för jag ska resa upp en herde i landet som inte ska tänka på dessa som är avhuggna, och inte heller ska söka upp de unga (förskingrade – hebr. naar) och inte hela det som är brutet. Inte heller ska han mata det som fortfarande finns kvar, utan han ska äta köttet och det feta och bryta sönder deras klövar i bitar." 17Ve de värdelösa herdarna
som överger hjorden!
Svärdet ska vara på hans arm
och över hans högra öga.
Hans arm ska bli uttorkad (förlamad)
och hans högra öga ska bli fullständigt förmörkat (mörkt mörkt – förblindat). Jerusalem befriat
121Ett budskap (profetord, denna börda), Herrens (Jahvehs) ord om (ordagrant: i) Israel. Så förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), som spänner ut (expanderar – hebr. natah) himlarna (universum) och lägger jordens grund och formar människans ande i honom. [Här antyds ett expanderande universum och flera dimensioner, se .] 2Se, jag ska göra Jerusalem till en berusningens bägare [Ordet "berusningens bägare" finns bara här i hela GT och därför är dess betydelse inte helt klar men roten skvallrar om att det har med fruktansvärda skakningar att göra.] för alla folk runtomkring, och över Juda ska det också falla och bli en belägring mot Jerusalem. 3Det ska ske på den tiden att jag ska göra Jerusalem till en tung sten (en börda, något omöjligt att flytta på) för alla folk. Alla som försöker flytta den (tynger ner sig själva med den) ska bli allvarligt sårade, och alla jordens nationer ska samlas tillsammans mot den. [; ] 4På den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), ska jag slå varje häst med förvirring och hans ryttare med dårskap, och jag ska öppna mina ögon över Juda hus och ska slå varje häst hos folket med blindhet. 5Judas ledare ska säga i sina hjärtan: "Jerusalems invånare är min styrka, eftersom Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) är deras Gud (Elohim)." 6På den dagen ska jag göra Juda ledare som en gryta över elden i skogen (som vållar skogsbrand) och som en brinnande fackla bland kärvar, och de ska uppsluka alla folk runtomkring, vid sin högra och vid sin vänstra, och Jerusalem ska åter bli bebott på sin egen plats i Jerusalem. 7Herren ska frälsa Juda tält först, för att härligheten hos Davids hus och härligheten hos Jerusalems invånare inte ska överglänsa Juda. 8På den dagen ska Herren (Jahveh) försvara Jerusalems invånare, och de som stapplar bland dem den dagen ska vara som David, och Davids hus ska bli som en gudalik varelse, som Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare) framför dem. 9Det ska ske på den dagen att jag i grund ska förgöra alla de nationer som kommit mot Jerusalem.Sorg över den de genomborrat
10Men över Davids hus och över Jerusalems invånare ska jag utgjuta nådens (den oförtjänta nåden – hebr. chen) och bönens Ande [att vädja i bön om nåd], så att de ser upp till mig [alef-tav – den förste och den siste, alfa och omega] som de har genomborrat. De ska sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de ska gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde. 11På den dagen ska det bli en stor sorg i Jerusalem som sorgen efter Hadad-Rimmon i Megiddos dal. [Hadad-Rimmon är en sammanslagning av namnen på två kanaaneiska gudar. Hadad var stormguden (motsvarar Baal) och åskguden Rimmon. Det kan vara ett ortnamn, men troligare är att det syftar på en sorgfestival eller ritual kopplad till guden Hadad-Rimmon. När de förväntade regnen uteblev blev det en sorgehögtid för att beveka gudarna att sända regn.] 12Landet ska sörja, varje familj för sig och Davids hushåll för sig och deras hustrur för sig, Natans hushåll för sig och deras hustrur för sig. 13Familjerna i Levis hushåll för sig och deras hustrur för sig, 14och alla övriga familjer för sig och deras hustrur för sig.Rening från synd
131På den dagen ska ett källsprång öppnas för David hus och för Jerusalems invånare, till rening och till bestänkelse. 2Det ska ske på den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), att jag ska hugga av namnen på avgudarna i (de ska rensas ut ur) landet, och de ska inte mer bli ihågkomna. Jag ska också göra så att profeterna och de orena andarna lämnar landet. 3Och det ska ske att när någon ska profetera, då ska hans far och hans mor som födde honom, säga till honom: "Du ska inte leva, för du talar lögn i Herrens (Jahvehs) namn". Hans far och hans mor som födde honom ska genomborra honom när han profeterar. 4Det ska ske på den dagen att varje [så kallad] profet ska bringas på skam, varenda en, genom sin syn när han profeterar, han ska inte heller bära någon hårig mantel för att bedra, 5men han ska säga: "Jag är ingen profet, jag är en odlare av marken, för jag har blivit gjord till bonde från min ungdom." 6Och man ska säga till honom: "Vad är dessa sår mellan dina händer?" Då ska han svara: "Det är de skador som jag fick i min väns hus."Herden slagen – fåren spridda
7Vakna, svärd, mot, min herde
och mot mannen som är nära mig,
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
slå herden
och fåren ska skingras
och jag ska vända min hand över de små.
8Sedan ska det ske, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
att i landet ska två delar där bli avhuggna och dö,
men en tredje del ska bli lämnad kvar där.
9Och jag ska föra den tredje delen genom eld
och luttra dem som silver luttras
och jag ska pröva dem som guld prövas.
De ska åkalla mitt namn
och jag ska svara dem.
Jag ska säga: "De är mitt folk",
och de ska säga: "Herren (Jahveh) är min Gud (Elohim)."Herrens dag kommer
141Se, en Herrens (Jahvehs) dag kommer, då det förspillda (ditt byte) ska fördelas i din mitt. 2För jag ska samla alla länder till strid mot Jerusalem. Staden ska bli intagen och husen plundrade och kvinnorna skändade. Halva staden ska gå i fångenskap men återstoden av folket ska inte huggas bort (skiljas) från staden. 3Sedan ska Herren (Jahveh) gå fram och strida mot dessa folkslag (nationer) som när han stred på stridens dag. 4Hans fötter ska på den dagen stå på Olivberget, på Jerusalems ansikte österut, och Olivberget ska rämna mitt itu och bilda en mycket stor förkastning mot öster och väster, halva berget ska flyttas norrut och halva berget ska flyttas söderut. 5Ni ska fly till bergsklyftorna, för bergsklyftorna ska nå ända till Atsel [okänd plats öster om Jerusalem; betyder "reserverad"]. Ja, ni ska fly som ni flydde för jordbävningen på kung Ussias, Juda kungs, tid [som regerade 788-736 f.Kr.], och Herren (Jahveh) min Gud (Elohim) ska komma och alla hans heliga med honom. [; ; ; ] 6På den dagen ska det inte vara något ljus (inte vara någon klar ljuskälla, utan som en dimma), ljuskällorna på himlen ska stelna (gå från flytande till fast form, minska i ljusstyrka). 7Det ska ske på en dag (en speciell dag utan någon motsvarighet någonsin), en dag som [bara] Herren känner till. Det blir inte fullt dagsljus, inte heller helt mörkt som på natten för på kvällen ska det fortfarande vara ljust. 8På den dagen ska levande vatten strömma ut från Jerusalem, ena hälften till det östra havet [Döda havet] och andra hälften till det västra havet [Medelhavet]. Det ska ske både på sommaren och på vintern. [En flod av levande vatten med sin källa i Jerusalem som aldrig torkar ur är ett gudomligt löfte om välsignelse för en stad där vatten är en bristvara.] 9Och Herren (Jahveh) ska vara (har blivit) Konung över hela jorden [; ]. På den dagen ska Herren (Jahveh) vara en [] och hans namn ett. [Räkneordet en/ett (hebr. ) har också betydelsen "enad, förenad" och används bl.a. om man och hustru som blir "ett kött", se .] 10Hela landet ska förvandlas (vändas runt) som Arava från Geva [10 km nordost om Jerusalem] till Rimmon [drygt 5 mil] söder om Jerusalem. Hon [Jerusalem] ska lyftas upp och bli bebodd på sin plats, från Benjamins port till platsen för den första porten, till Hörnporten, och från Chananels torn ("Guds-favör-torn" – hebr. migdal chananel) [; ; ] till kungens vinpress. 11Man ska komma och bo där och aldrig någonsin ska där vara mer förintelse, utan Jerusalem ska bo i trygghet. 12Detta ska vara plågan som Herren (Jahveh) ska slå alla folk med som har krigat mot Jerusalem: Deras kött ska förtäras (försvinna, smälta bort, ruttna) medan de står på sina fötter och deras ögon ska förtäras (försvinna, smälta bort, ruttna) i sina ögonhålor, och deras tungor ska förtäras (försvinna, smälta bort, ruttna) i deras mun. [Här indikeras att detta kommer att ske med hast, på ett ögonblick, då det sker. I modern tid vet vi att atomvapen har dessa konsekvenser.] 13Det ska ske på den dagen att stort tumult (kaos, något som skapar stor fruktan och osäkerhet) från Herren (Jahveh) ska uppstå bland dem, och de ska alla hålla sin grannes hand och hans hand ska resas mot grannens hand. [På grund av den fruktan som drabbar dem ska ingen längre lita på någon utan alla strider med varandra.] 14Även Juda ska strida mot Jerusalem. Folkens rikedomar runt omkring ska samlas ihop, guld, silver och dräkter i stor myckenhet. 15Så ska plågan bli för hästarna, för mulorna, för kamelerna och för åsnorna och alla djur som finns i lägret vid denna plåga. [Syftar tillbaka på att djuren ska drabbas på samma sätt som människorna i ] 16Och det ska ske att alla människor som blivit kvar i alla de länder som gick upp mot Jerusalem, ska dra upp från år till år (varje år) för att tillbe Konungen, Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), och fira lövhyddohögtiden (sukkot). 17Och det ska ske att vem än av familjerna på jorden som inte går upp till Jerusalem för att tillbe Konungen, Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), över dem ska inget regn falla. 18Om familjerna i Egypten inte drar upp och inte kommer, ska de inte ha något överflöd (torkan i brist på regn skapar svält), det ska bli en plåga som Herren slår nationerna med, som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden (sukkot). [I tusenårsriket, som beskrivs här, finns det fortfarande en fri vilja att lyda Gud eller låta bli. Men nu får det direkta konsekvenser att vara olydig. Jämför med där livet förkortas för dem som inte lever som Gud har tänkt. Detta är viktiga löften. Det betyder att det fortfarande finns en möjlighet att bli frälst även under tusenårsriket. Faktum är att så länge vi lever finns möjligheten att bi frälst ända fram till domens dag som kommer efter tusenårsriket, se ; ; ; .] 19Detta ska vara Egyptens straff och straffet för alla folkslag (nationer) som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden (sukkot). 20På den dagen ska det stå skrivet på hästarnas bjällror: Helgad åt Herren (Jahveh), och kärlen i Herrens (Jahvehs) hus ska vara som tvättkaret framför altaret. 21Ja, varje gryta i Jerusalem och i Juda ska vara helig för Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), och de som vill offra ska komma och ta dem och koka i dem. På den dagen ska det inte finnas några köpmän i Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) hus (templet). [Jesus rensade templet från köpmän, nu ska det inte längre förekomma handel i templet, se ; ; ; .]
