Om Första Krönike­boken



Innehållsförteckning


Personer BETA


Platser



rböckerna var från början en bok, men på grund av sin längd delades den in i två bokrullar. Den var också placerad sist i den judiska kanon, och är en sammanfattning av Israels historia. Fösta ordet är Adam och sista sista stycket beskvier hur Israel åtvänder från exil.

Lästid: ca 3 timmar

Gå djupare – läs grundtexten BETA

Nu finns även en interlinjär version kopplad till 1 Krönikeboken och vi håller på och bygger upp det hebreiska lexikonet. Dessa och fler verktyg (som atlas, tidslinje, familjeträd osv.) finns under menyn "Gå djupare". Klicka på versnummret eller skriv en vers i sökrutan, t.ex. 1 Krön 1:1 så kommer du till den interlinjära versionen.

Tips! För att göra det lättare att slå upp behöver du inte skriva kolon mellan kapitel och vers, det går bra med mellanslag "1 Krön 1 1".

Första Krönike­boken

Släkttavlor (kap 1-9)

Israels historia

Adam – Noa (1 Mos 5, Luk 3:36-38)

11Adam,
Set,
Enosh,

2Kenan,
Mahalalel,
Jared,

3Henok (Chanoch),
Metoshelach,
Lemech,

4Noa (Noach) [hans söner var]
    Shem (Sem),
    Cham (Ham) och
    Jafet.

Jafets ättlingar (1 Mos 10:2-4)

5Jafets söner var
    Gomer och
    Magog och
    Madaj och
    Javan och
    Tubal och
    Meshek och
    Tiras.

6Gomers söner var
    Ashkenaz och
    Rifat och
    Togarma.

7Javans söner var
    Elisha och
    Tarshish och
    Kittim (kitteerna) och
     Rodamim (rodaneerna).

Chams ättlingar (1 Mos 10:6-20)

8Chams (Hams) söner var:
    Kush [afrikanska riket Nubia; nuvarande södra Egypten, Etiopien och Sudan]
och Mitsrajim [Egypten]
och Pot (Put) [motsvarar nuvarande Libyen, se Jer 46:9; Hes 30:5; 38:4–6]
och Kanaan [nuvarande Israel].

9Kushs söner var
    Seba och
    Havila och
    Sabta och
    Raama och
    Sabteka.

Raamas söner var
    Saba och
    Dedan. 10Kush blev far till Nimrod, som var den förste som fick stor makt på jorden. 11Misrajim [Egypten] blev far till
    ludeerna och
    anameerna och
    lehabeerna och
    naftuheerna och
     12patroseerna och
    kasluheerna, som filistéerna härstammar från, och
    kaftoreerna. 13Kanaan blev far till Sidon, som var hans förstfödde, och Chet, 14dessutom jebusiterna, amoréerna och girgasheerna, 15hiveerna, arkeerna, sineerna, 16arvadeerna, semareerna och hamateerna.

Sems ättlingar (1 Mos 10:21-29)

17Sems söner var Elam, Assur, Arpakshad, Lud och Aram, dessutom Us, Hul, Geter och Mesek.
18Arpakshad blev far till Shela och Shela blev far till Eber.
19Åt Eber föddes två söner. Den ene hette Peleg, för under hans tid delades jorden upp. Hans bror hette Joktan.
20Joktan blev far till Almodad, Shelef, Hasarmavet, Jera,
21Hadoram, Usal, Dikla,
22Ebal, Abimael, Saba,
23Ofir, Havila och Jobab. Alla dessa var Joktans söner.
24Sem, Arpakshad, Shela,
25Eber, Peleg, Regu,
26Serug, Nahor, Tera,
27Abram, alltså Abraham.

Abrahams ättlingar

28Abrahams söner var Isak och Ismael.


29Detta är deras släkttavla:
Nebajot, Ismaels förstfödde, dessutom Kedar, Adbeel och Mibsam,
30Mishma och Duma, Massa, Hadad och Tema,
31Jetur, Nafish och Kedma. Dessa var Ismaels söner.


32De söner som Abrahams bihustru Ketura födde var Simran, Jokshan, Medan, Midjan, Jishbak och Shua.

Jokshans söner var Saba och Dedan.
33Midjans söner var Efa, Efer, Henok, Abida och Eldaa. Alla dessa var Keturas söner.


34Och Abraham blev far till Isak. Isaks söner var Esau och Israel.
35Esaus söner var Elifas, Reguel, Jeush, Jalam och Korach.
36Elifas söner var
    Teman och Omar, Sefi och Gatam, Kenas, Timna och Amalek.
37Reguels söner var
    Nahat, Sera, Shamma och Missa.

Edomiterna – Esau och Seir

38Seirs söner var
    Lotan, Shobal, Sibon, Ana, Dishon, Eser och Dishan.
39Lotans söner var
    Hori och Homam. Lotans syster var Timna.
40Shobals söner var
    Aljan, Manahat och Ebal, Shefi och Onam.
41Anas son var Dishon.

Dishons söner var Hamran, Eshban, Jitran och Keran.


42Esers söner var
    Bilhan, Saavan och Akan.

Dishans söner var Us och Aran.
43Dessa var de kungar som regerade i Edoms land innan det fanns någon kung i Israel:

Bela, Beors son, och hans stad hette Dinhaba.
44När Bela dog blev Jobab, Seras son, från Bosra, kung efter honom.
45När Jobab dog blev Husham från temaneernas land kung efter honom.
46När Husham dog blev Hadad, Bedads son, kung efter honom. Han slog midjaniterna på Moavs mark. Hans stad hette Avit.
47När Hadad dog blev Samla från Masreka kung efter honom.
48När Samla dog blev Saul från Rehobot vid floden kung efter honom.
49När Saul dog blev Baal-Hanan, Akbors son, kung efter honom.
50När Baal-Hanan dog blev Hadad kung efter honom. Hans stad hette Pai och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred, som var dotter till Me-Sahab.
51När Hadad hade dött var dessa Edoms stamfurstar: fursten Timna, fursten Alja, fursten Jetet,
52fursten Oholibama, fursten Ela, fursten Pinon,
53fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar,
54fursten Magdiel, fursten Iram. Dessa var Edoms stamfurstar.

Israeliterna

21Dessa var Israels söner: Ruben, Simeon, Levi och Juda, Isaskar och Sebulon, 2Dan, Josef och Benjamin, Naftali, Gad och Asher.

Juda stam

3Juda söner var Er, Onan och Shela. Dessa tre föddes åt honom av Shuas dotter, kananeiskan.
Men Er, Judas förstfödde, var ond i Herrens ögon. Därför dödade han honom. 4Tamar, hans sonhustru, födde åt Juda Peres och Sera, så att Judas söner var tillsammans fem. 5Peres söner var Hesron och Hamul. 6Seras söner var Simri, Etan, Heman, Kalkol och Dara, tillsammans fem. 7Karmis son var Akar, som drog olycka över Israel när han trolöst stal det som hade vigts åt förintelse. 8Etans son var Asarja. 9De söner som föddes åt Hesron var Jerameel, Ram och Kelubai. 10Ram blev far till Amminadab, och Amminadab blev far till Nahshon, furste för Juda barn. 11Nahshon blev far till Salma, och Salma till Boas. 12Boas blev far till Obed och Obed till Ishai. 13Ishai blev far till Eliab, som var hans förstfödde, Abinadab den andre, Shimea den tredje, 14Netanel den fjärde, Raddaj den femte, 15Osem den sjätte och David den sjunde. 16Deras systrar var Seruja och Avigajil. [David har också en hustru vid samma namn, se 1 Sam 25:39–42]
Serujas söner var Abshaj, Joav och Asael, tillsammans tre. 17Avigajil födde Amasa, och Amasas far var ismaeliten Jeter. 18Kaleb, Hesrons son, fick barn med sin hustru Asuba och med Jeriot. Dessa var hennes söner: Jesher, Shobab och Ardon. 19När Asuba dog tog Kaleb Efrat till hustru, och hon födde åt honom Hur. 20Hur blev far till Uri, och Uri till Betsalel. 21Därefter gick Hesron in till Makirs, Gileads fars, dotter. Henne tog han till hustru när han var sextio år gammal. Hon födde Segub åt honom. 22Segub blev far till Jair som hade tjugotre städer i Gileads land. 23Men geshureerna och arameerna tog ifrån dem Jairs byar samt Kenat med underlydande orter, sextio städer. Alla dessa var söner till Makir, Gileads far. 24När Hesron hade dött i Kaleb-Efrata, födde Hesrons hustru Abia åt honom Ashur, Tekoas far. 25Sönerna till Jerameel, Hesrons förstfödde, var Ram, den förstfödde, dessutom Buna, Oren, Osem och Ahia. 26Jerameel hade en annan hustru, som hette Atara. Hon var mor till Onam. 27Rams, Jerameels förstföddes, söner var Maas, Jamin och Eker. 28Onams söner var Shammaj och Jada.
Shammajs söner var Nadab och Abisur. 29Abisurs hustru hette Avichajil. Hon födde Aban och Molid åt honom. 30Nadabs söner var Seled och Appajim. Seled dog barnlös. 31Och Appajims son var Jishi.Jishis son var Sheshan och Sheshans son var Alaj. 32Jadas, Shammajs brors, söner var Jeter och Jonatan. Jeter dog barnlös. 33Jonatans söner var Pelet och Sasa.
Dessa var Jerameels söner. 34Sheshan hade inga söner utan endast döttrar. Sheshan hade en egyptisk tjänare som hette Jarha. 35Sheshan gav sin dotter till hustru åt sin tjänare Jarha, och hon födde åt honom Attaj. 36Attaj blev far till Natan och Natan till Sabad. 37Sabad blev far till Eflal och Eflal till Obed. 38Obed blev far till Jehu och Jehu till Asarja. 39Asarja blev far till Heles och Heles till Elasa. 40Elasa blev far till Sisamaj och Sisamaj till Shallum. 41Shallum blev far till Jekamja, och Jekamja till Elishama. 42Kalebs, Jerameels brors, söner var Mesha, hans förstfödde som var far till Sif, och Mareshas, Hebrons fars, söner. 43Hebrons söner var Korach, Tappua, Rekem och Shema. 44Shema blev far till Raham, Jorkeams far.Rekem blev far till Shammaj. 45Shammajs son var Maon, och Maon var Bet-Surs far. 46Kalebs bihustru Efa födde Haran, Mosa och Gases. Haran blev far till Gases. 47Jadajs söner var Regem, Jotam, Gesan, Pelet, Efa och Saaf. 48Kalebs bihustru Maaka födde Seber och Tirhana. 49Hon födde också Saaf, Madmannas far, Seva, Makbenas far och Gibeas far. Kalebs dotter var Aksa. 50Dessa var Kalebs söner: Hurs, Efratas förstföddes, son var Shobal, Kirjat-Jearims far, 51dessutom Salma, Betlehems far, och Haref, Bet-Gaders far. 52Söner till Shobal, Kirjat-Jearims far, var Haroe och hälften av Hammenuhot-släkten. 53Kirjat-Jearims släkter var jeteriterna, putiterna, sumatiterna och misraiterna. Från dem utgick sorgatiterna och estaoliterna. 54Salmas söner var Betlehem och netofatiterna, Atrot-Bet-Joav, liksom hälften av manahatiterna, sorgaiterna. 55De skriftlärdas släkter, de som bodde i Jabes [stad nära Betlehem; en person med samma namns nämns i 1 Krön 4:9–10], var tiratiterna, simatiterna, sukatiterna. Dessa var de keniter som härstammade från Hammat, stamfar till Rekabs släkt.

Kung Davids ättlingar

31Dessa var de söner som föddes åt David i Hebron:

    Amnon, den förstfödde – av Ahinoam från Jisreel,
    Daniel, den andre – av Abigajil från Karmel,
     2Absalom, den tredje – son till Maaka, som var dotter till Talmaj, kungen i Geshur,
    Adonia, den fjärde – Haggits son,
     3Shefatja, den femte – av Abital,
    Jitream, den sjätte – av hans hustru Egla.
4Dessa sex föddes åt honom i Hebron, där han regerade i sju år och sex månader.

I Jerusalem regerade han i trettiotre år. 5Dessa söner föddes åt honom i Jerusalem: Shimea, Sobab, Natan och Salomo, tillsammans fyra, av Bat-Shua, Ammiels dotter. 6Dessutom Jibnar, Elishama, Elifelet, 7Noga, Nefeg, Jafia, 8Elishama, Eljada och Elifelet, tillsammans nio. 9Dessa var alla Davids söner, förutom sönerna med bihustrurna. Tamar var deras syster.

Kung Salomos ättlingar

10Salomos son var Rehabeam,
    dennes son Abia,
    dennes son Asa,
    dennes son Joshafat,
     11dennes son Joram,
    dennes son Ahasja,
    dennes son Joash, 12dennes son Amasja,
    dennes son Asarja [Ussia, se 2 Kung 15:1; 2 Krön 26:1; Matt 1:8],
    dennes son Jotam, 13dennes son Ahas,
    dennes son Hiskia,
    dennes son Manasse,
     14dennes son Amon,
    dennes son Josia. 15Josias söner var
    Johanan, den förstfödde,
    Jehojaqim (Jojakim), den andre,
    Sidkia, den tredje,
    Shallum, den fjärde. 16Jehojaqims söner var hans son Jekonja och dennes son Sidkia.

Kung Jekonjas ättlingar

17Jekonjas söner i fångenskap var: hans son Shealtiel, 18dessutom Malkiram, Pedaja, Senassar, Jekamja, Hoshama och Nedabja. 19Pedajas söner var Serubbabel och Shimei,
Serubbabels söner var Meshullam och Hananja, och deras syster var Shelomit, 20dessutom Hashuba, Ohel, Berekja, Hasadja och Jushab-Hesed, tillsammans fem. 21Hananjas söner var Pelatja och Jesaja, dessutom Refajas söner, Arnans söner, Obadjas söner och Shekanjas söner. 22Shekanjas son var Shemaja.
Shemajas söner var Hattush [kom från Babylon 458 f.Kr.., se Esra 8:2], Jigal, Baria, Nearja och Shafat, tillsammans sex. 23Nearjas söner var Eljoenaj, Hiskia och Asrikam, tillsammans tre. 24Eljoenajs söner var Hodavja, Eljashib, Pelaja, Ackub, Johanan, Delaja och Anani, tillsammans sju.

Judas ättlingar

41Judas söner var Peres, Hesron, Karmi, Hur och Shobal. 2Reaja, Shobals son, blev far till Jahat och Jahat till Ahumaj och Lahad. Dessa var sorgatiternas släkter. 3Dessa var Abi-Etams söner: Jisreel, Jishma och Jidbash, och deras syster hette Hasselelponi, 4dessutom Penuel, Gedors far, och Eser, Hushas far. Dessa var söner till Hur, Efratas förstfödde, Betlehems far.

5Ashur, Tekoas far, hade två hustrur, Hela och Naara.
     6Naara födde åt honom
        Ahussam, Hefer, Timeni och ahashtariterna.
    Dessa var Naaras söner.
7Helas söner var
    Seret, Jishar och Etnan. 8Kos var far till Anub och Hassobeba, likaså Aharhels, Harums sons, släkter.

Jabes bön

9Jabes var mer ansedd (ärofylld, aktad, hade mer dignitet) än sina bröder, hans mor hade gett honom namnet Jabes [hebr. Jabets; snarlikt ordet för smärta], för hon sade: "Jag har fött honom med smärta (hebr. otsev)." 10Jabes ropade (bad, åkallade) Israels Gud och sade:
Om du bara ville välsigna mig stort
    utvidga mitt område (min gräns).
Låt din hand vara med mig (låt mig vara nära dig)
    bevara mig från ondska, så att jag inte smärtar mig
Gud lät det ske som han begärde (önskade).

11Kelub, Shuhas bror, blev far till Mehir, som var far till Eshton. 12Eshton blev far till Bet-Rafa, Pasea och Tehinna, Ir-Nahashs far. Dessa var männen från Reka. 13Kenas söner var Otniel och Seraja. 14Meonotaj blev far till Ofra och Seraja till Joav, far till hantverkardalens släkt, för de var hantverkare. 15Söner till Kaleb [en av de tolv spejarna, se 4 Mos 13:6], Jefunnes son, var Iru, Ela och Naam, likaså Elas söner och Kenas. 16Jehallelels söner var Sif och Sifa, Tirja och Asarel. 17Esras son var Jeter, dessutom Mered, Efer och Jalon. Och hon [Bitja, se vers 18] blev havande och födde Mirjam, Shammaj och Jishba, Eshtemoas far. 18Hans judiska hustru födde Jered, Gedors far, och Heber, Sokos far, och Jekutiel, Sanoas far. Men de andra var söner till Bitja, faraos dotter, som Mered hade tagit till hustru. 19Söner till Hodias hustru, Nahams syster, var Keilas far, garmiten, och maakatiten Eshtemoa. 20Simeons söner var Amnon och Rinna, Ben-Hanan och Tilon.
Jishis söner var Sohet och Sohets son.

Shelas ättlingar

21Söner till Shela, Judas son, var Er, Lekas far, och Lada, Mareshas far, och de släkter som tillhörde linnearbetarnas hus, av Ashbeas hus, 22dessutom Jokim och männen i Koseba samt Joash och Saraf, som blev herrar över Moab, likaså Jasubi-Lehem. Men detta hör till en avlägsen tid. 23Dessa var krukmakarna och invånarna i Netaim och Gedera. De bodde där hos kungen och var i hans tjänst.

Simeon, Ruben, Gad och halva manasse

Simeons ättlingar

24Simeons söner var Nemuel och Jamin, Jarib, Sera och Saul. 25Hans son var Shallum, hans son var Mibsam, hans son var Mishma. 26Mishmas söner var hans son Hammuel, dennes son Sackur och dennes son Shimei. 27Shimei hade sexton söner och sex döttrar. Men hans bröder hade inte många barn. I sin helhet ökade inte deras släkt lika mycket som Juda barn. 28De bodde i Beer-Sheba, Molada och Hasar-Shual, 29Bilha, i Esem och i Tolad, 30Betuel, Horma och Siklag, 31i Bet-Markabot, i Hasar-Susim, i Bet-Biri och i Shaarajim. Dessa var deras städer tills David blev kung. 32Deras byar var Etam och Ajin, Rimmon, Token och Ashan, fem städer, 33och alla deras byar som låg runt omkring dessa städer ända till Baal. Där bodde de. De hade sitt särskilda släktregister. 34Dessutom: Meshobab, Jamlek och Josha, Amasjas son, 35och Joel och Jehu, son till Josibja, son till Seraja, son till Asiel, 36och Eljoenaj, Jaakoba, Jeshohaja, Asaja, Adiel, Jesimiel och Benaja, 37samt Sisa, son till Shifi, son till Allon, son till Jedaja, son till Shimri, son till Shemaja. 38Dessa nu nämnda var furstar i sina släkter, och deras familjer utbredde sig och blev talrika. 39De drog fram mot Gedor, ända till östra sidan av dalen, för att söka bete för sin boskap. 40De fann fett och gott bete, och landet hade utrymme nog. Och där var lugnt och stilla, för de som bodde där förut var hamiter. 41Men dessa som här är uppskrivna med namn kom i Juda kung Hiskias tid [715-687 f.Kr.] och förstörde deras tält och slog de meiniter som fanns där och utrotade dem så att de inte mer finns till. Sedan bosatte de sig i deras land, för där fanns bete för deras boskap. 42Av dem, av Simeons barn, begav sig femhundra man till Seirs bergsbygd. Och Pelatja, Nearja, Refaja och Ussiel, Jishis söner, stod i spetsen för dem. 43De slog de sista som var kvar av amalekiterna och hade kommit undan. Sedan bosatte de sig där och bor där än i dag.

Rubens ättlingar

51Ruben var Israels förstfödde, för han föddes först. Men eftersom han vanhelgade sin fars bädd [genom att ligga med Judas bihustru Bilha, se 1 Mos 35:22; 49:4] gavs hans förstfödslorätt åt sönerna till Josef, Israels son, men inte så att Josef skulle tas upp i släktregistret som den förstfödde. 2För även om Juda var den mäktigaste bland sina bröder och en av hans ättlingar blev furste, så blev förstfödslorätten ändå Josefs. 3Rubens, Israels förstföddes, söner var Henok och Pallu, Hesron och Karmi. 4Joels söner var hans son Shemaja, dennes son Gog, dennes son Shimei, 5dennes son Mika, dennes son Reaja, dennes son Baal, 6likaså dennes son Beera som Assyriens kung Tiglat-Pileser förde bort i fångenskap. Han var furste för rubeniterna. 7Hans bröder var, när de efter sina släkter skrevs upp i släktregistret efter sin ättföljd: Jegiel, huvudmannen, Sakarja 8och Bela, son till Asas, son till Shema, son till Joel. Han bodde i Aroer, och hans boplatser nådde ända till Nebo och Baal-Meon. 9Österut nådde hans boplatser ända fram till öknen som sträcker sig från floden Eufrat. De hade nämligen stora boskapshjordar i Gileads land. 10Men på Sauls tid förde de krig mot hagariterna [araber som härstammade från Abrahams bihustru Hagar, se 1 Mos 21:9; 25:12], som föll för deras hand. Då bosatte de sig i deras tält utmed hela östra sidan av Gilead.

Gads ättlingar

11Gads barn bodde mitt emot dem i landet Bashan ända till Salka: 12huvudmannen Joel och sedan Shafam, och dessutom Jaanaj och Shafat i Bashan. 13Deras bröder var, efter sina familjer, Mikael, Meshullam, Sheba, Joraj, Jakan, Sia och Eber, tillsammans sju. 14Dessa var söner till Avichajil, son till Huri, son till Jaroa, son till Gilead, son till Mikael, son till Jeshishaj, son till Jado, son till Bus. 15Men Ahi, son till Abdiel, son till Guni, var huvudman för deras familjer. 16De bodde i Gilead i Bashan med underlydande orter, likaså på alla Sarons betesmarker, så långt de sträckte sig. 17Alla dessa blev uppskrivna i släktregistret i Juda kung Jotams tid [750-735 f.Kr. i södra riket] och Israels kung Jerobeams tid [793-735 f.Kr. i norra riket].

18Rubens barn och gaditerna och ena hälften av Manasse stam var tappra män som bar sköld och svärd och spände båge och var tränade för krig. De utgjorde 44 760 stridsberedda män. 19De förde krig mot hagariterna och mot Jetur, Nafish och Nodab. 20De fick hjälp mot dem så att hagariterna och alla som var med dem gavs i deras hand. De ropade till Gud under striden och han bönhörde dem, eftersom de litade på honom. 21Som byte förde de bort deras boskapshjordar, 50 000 kameler, 250 000 får och 2 000 åsnor, likaså 100 000 människor. 22Många hade blivit slagna, eftersom striden var från Gud. Sedan bosatte de sig i deras land och bodde där ända till fångenskapen.

23Halva Manasse stams barn bodde också där i landet, från Bashan ända till Baal-Hermon och Senir och Hermons berg, och de var talrika. 24Dessa var huvudmän för sina familjer: Efer, Jishi, Eliel, Asriel, Jeremia, Hodavja och Jadiel, tappra stridsmän, berömda män och huvudmän för sina familjer.

25Men de var otrogna mot sina fäders Gud. I sin trolöshet höll de sig till de gudar som dyrkades av folken i landet, de folk som Gud hade utrotat inför dem. 26Då uppväckte Israels Gud den assyriske kungen Puls [Tiglat-Pileser III] ande, det vill säga den assyriske kungen Tiglat-Pilesers ande. Han förde folket bort i fångenskap, såväl rubeniterna och gaditerna som ena hälften av Manasse stam. Han förde dem till Hala, [floden] Habor, Hara och Gozans ström [i nuvarande norra Irak], där de är än i dag.

Levi

Översteprästernas släktlista

6[Kapitel 6 med Levi är den centrala sektionen i kapitel 1-9.]

1Levis söner var Gershom, Kehat och Merari.
2Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel.
3Amrams barn var Aron, Mose och Mirjam.
Arons söner var Nadav, Avihu, Elasar och Itamar.
4Elasar blev far till Pinchas och Pinchas till Avishua.
5Avishua blev far till Bucki och Bucki till Ussi.
6Ussi blev far till Serachja och Serachja till Merajot.
7Merajot blev far till Amarja och Amarja till Achituv.
8Achituv blev far till Sadok och Sadok till Achimaas.
9Achimaas blev far till Asarja och Asarja till Jochanan.
10Jochanan blev far till Asarja, som var präst i det tempel Salomo byggde i Jerusalem. 11Asarja blev far till Amarja och Amarja till Achituv.
12Achituv blev far till Sadok och Sadok till Shallum.
13Shallum blev far till Hilkia och Hilkia till Asarja.
14Asarja blev far till Seraja och Seraja till Josadak, 15som var bland de deporterade när Herren lät Nebukadnessar föra bort befolkningen i Juda och Jerusalem. 16Levis söner var Gershom, Kehat och Merari.
17Gershoms söner hette Livni och Shimi.
18Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel.
19Meraris söner var Machli och Mushi.


Detta är de levitiska släkterna ordnade efter deras stamfäder: 20Gershom hade sonen Livni, vars son var Jachat, vars son var Simma, 21vars son var Joach, vars son var Iddo, vars son var Serach, vars son var Jeotraj.
22Kehats ättlingar: hans son var Amminadav, vars son var Korach, vars son var Assir, 23vars son var Elkana, vars son var Evjasaf, vars son var Assir, 24vars son var Tachat, vars son var Uriel, vars son var Ussia, vars son var Saul.
25Elkanas ättlingar: Amasaj och Achimot, 26vars son var Elkana, vars son var Sofaj, vars son var Nachat, 27vars son var Eliav, vars son var Jerocham, vars son var Elkana, vars son var Samuel.
28Samuels söner var Joel, den förstfödde, och Avia, den andre.
29Meraris ättlingar: Machli, vars son var Livni, vars son var Shimi, vars son var Ussa, 30vars son var Shima, vars son var Haggia, vars son var Asaja. 31Detta är de som David gav i uppdrag att svara för sången i Herrens hus när arken hade fått sin plats där.
32Tills Salomo hade byggt Herrens hus i Jerusalem fullgjorde de denna tjänst framför uppenbarelsetältet, boningen, och de utförde sina uppgifter enligt den ordning som gällde för dem. 33Detta är de som med sina söner fullgjorde denna tjänst:

Av Kehats släkt: Heman, sångaren, son till Joel, son till Samuel, 34son till Elkana, son till Jerocham, son till Eliel, son till Toach, 35son till Suf, son till Elkana, son till Machat, son till Amasaj, 36son till Elkana, son till Joel, son till Asarja, son till Sefanja, 37son till Tachat, son till Assir, son till Evjasaf, son till Korach, 38son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, son till Israel. 39Vidare Asaf, sångare liksom Heman, som stod på hans högra sida, son till Berekja, son till Shima, 40son till Mikael, son till Maaseja, son till Malkia, 41son till Etni, son till Serach, son till Adaja, 42son till Etan, son till Simma, son till Shimi, 43son till Jachat, son till Gershom, son till Levi. 44Meraris ättlingar, sångare även de, stod på den vänstra sidan: Etan, son till Kishi, son till Avdi, son till Malluk, 45son till Hashavja, son till Amasja, son till Hilkia, 46son till Amsi, son till Bani, son till Semer, 47son till Machli, son till Mushi, son till Merari, son till Levi. 48Deras levitiska bröder var satta till att göra allt slags tjänst i boningen, Guds hus.

Arons ättlingar

49Men Aron och hans ättlingar skötte offren på brännofferaltaret och rökelsealtaret.
De ombesörjde allt i det allra heligaste och bringade försoning åt Israel, alldeles så som Mose, Guds tjänare, hade befallt.
50Detta är Arons ättlingar: hans son var Elasar, vars son var Pinchas, vars son var Avishua, 51vars son var Bucki, vars son var Ussi, vars son var Serachja, 52vars son var Merajot, vars son var Amarja, vars son var Achituv, 53vars son var Sadok, vars son var Achimaas.

Leviternas städer

54Detta är leviternas boplatser, tältstäderna, som de hade inom sina landområden.
Lotten föll först på Arons ättlingar av Kehats släkt, 55och de fick Hebron i Juda land med omgivande betesmarker, 56men åkerjorden och byarna som hörde till staden fick Kalev, Jefunnes son.
57Arons ättlingar fick asylstäderna Hebron och Livna med betesmarker, Jattir och Eshtemoa med betesmarker, 58Hilen med betesmarker, Devir med betesmarker, 59Ashan med betesmarker och Beit-Shemesh med betesmarker 60samt från Benjamins stam Geva med betesmarker, Alemet med betesmarker och Anatot med betesmarker.
Sammanlagt hade de tretton städer med tillhörande betesmarker. 61Kehats övriga ättlingar fick genom lottkastning släkt för släkt tio städer från den ena hälften av Manasses stam.
62Gershoms ättlingar fick genom lottkastning släkt för släkt tretton städer från Isaskars stam, Ashers stam, Naftalis stam och Manasses stam i Bashan.
63Meraris ättlingar fick genom lottkastning släkt för släkt tolv städer från Rubens stam, Gads stam och Sebulons stam.
64Israeliterna gav leviterna dessa städer med betesmarker.
65Genom lottkastning gav man dem från Judas, Simons och Benjamins stammar de städer vilkas namn står att läsa ovan.
66Vissa släkter bland Kehats ättlingar fick städerna inom sitt område från Efraims stam: 67man gav dem asylstaden Shekem med betesmarker i Efraims bergsbygd, Geser med betesmarker, 68Jokmeam med betesmarker, Bet-Horon med betesmarker, 69Ajalon med betesmarker och Gat-Rimmon med betesmarker 70samt från den ena hälften av Manasses stam Aner med betesmarker och Bileam med betesmarker.
Allt detta fick släkterna bland Kehats övriga ättlingar.
71Gershoms ättlingar fick släkt för släkt från den andra hälften av Manasses stam Golan i Bashan med betesmarker och Ashtarot med betesmarker.
72Från Isaskars stam fick de Kedesh med betesmarker, Daverat med betesmarker, 73Ramot med betesmarker och Anem med betesmarker, 74från Ashers stam Mashal med betesmarker, Avdon med betesmarker, 75Hukok med betesmarker och Rechov med betesmarker, 76samt från Naftalis stam Kedesh i Galileen med betesmarker, Hammon med betesmarker och Kirjatajim med betesmarker.
77Meraris övriga ättlingar fick från Sebulons stam Rimmono med betesmarker och Tabor med betesmarker.
78På andra sidan Jordan, mitt emot Jeriko, öster om Jordan, fick de från Rubens stam Beser i öknen med betesmarker, Jahas med betesmarker, 79Kedemot med betesmarker och Mefaat med betesmarker 80samt från Gads stam Ramot i Gilead med betesmarker, Machanajim med betesmarker, 81Heshbon med betesmarker och Jaser med betesmarker.

Isachars ättlingar

71Isaskars söner var Tola och Pua, Jashub [Jashib] och Shimron, tillsammans fyra.
2Tolas söner var Ussi, Refaja, Jeriel, Jamaj, Jibsam och Samuel, huvudmän för sina familjer. De var ättlingar av Tola, tappra stridsmän, uppskrivna efter sin ättföljd. Under Davids tid var deras antal 22 600.
3Ussis son var Jisraja, och Jisrajas söner var Mikael, Obadja och Joel samt Jishia, tillsammans fem, allesammans huvudmän.
4Med dem följde stridsberedda förband, 36 000 man efter sin ättföljd och sina familjer, för de hade många hustrur och barn.
5Deras bröder i alla Isaskars släkter var tappra stridsmän. De som var uppskrivna i deras släktregister utgjorde tillsammans 87 000.

Benjamins ättlingar

6Benjamins söner var Bela, Beker och Jediael, tillsammans tre.
7Belas söner var Esbon, Ussi, Ussiel, Jerimot och Iri, tillsammans fem, huvudmän för sina familjer, tappra stridsmän. De som var upptecknade i deras släktregister utgjorde 22 034.
8Bekers söner var Semira, Joash, Elieser, Eljoenaj, Omri, Jeremot, Abia, Anatot och Alemet.

Alla dessa var Bekers söner.
9De som var uppskrivna i deras släktregister efter sin ättföljd, efter huvudmännen för sina familjer, tappra stridsmän, utgjorde 20 200.
10Jediaels son var Bilhan. Bilhans söner var Jeush, Benjamin, Ehud, Kenaana, Setan, Tarshish och Ahishahar.
11Alla dessa var Jediaels söner, uppskrivna efter huvudmännen för sina familjer, tappra stridsmän, 17 200 stridsberedda krigsmän.
12Shuppim och Huppim var Irs söner. Hushim var Ahers son.

Naftalis ättlingar

13Naftalis söner var Jahasiel, Guni, Jeser och Shallum, Bilhas söner.

Manasses ättlingar

14Manasses söner var Asriel, som hans arameiska bihustru födde åt honom. Hon födde också Makir, Gileads far.
15Makir tog till hustru en syster till Huppim och Shuppim som hette Maaka. Hans andre son hette Selofhad. Selofhad hade endast döttrar. [4 Mos 27]
16Maaka, Makirs hustru, födde en son och gav honom namnet Peresh. Hans bror hette Sheresh. Hans söner var Ulam och Rekem.
17Ulams son var Bedan. Dessa var söner till Gilead, son till Makir, son till Manasse.
18Hans syster var Hammoleket. Hon födde Ish-Hod, Abieser och Mahla.
19Shemidas söner var Ajan, Shekem, Likhi och Aniam.

Efraims ättlingar

20Efraims söner var Shutela, dennes son Bered, dennes son Tahat, dennes son Eleda, dennes son Tahat,
21dennes son Sabad och dennes son Shutela samt Eser och Eled. Män från Gat som var födda i landet dödade dem, för de hade dragit ner för att ta deras boskapshjordar.
22Då sörjde deras far Efraim länge, och hans bröder kom för att trösta honom.
23Han gick in till sin hustru, och hon blev havande och födde en son. Honom gav han namnet Beria, därför att det hade hänt under en olyckstid för hans hus.
24Hans dotter var Sheera. Hon byggde Nedre och Övre Bet-Horon, likaså Ussen-Sheera.
25Hans son var Refa. Hans son var Reshef och dennes son Tela, dennes son Tahan,
26dennes son Ladan, dennes son Ammihud, dennes son Elishama,
27dennes son Non och dennes son Josua.
28Deras besittning och deras boningsorter var Betel med underlydande orter, österut Naaran och västerut Gezer med underlydande orter, och dessutom Shekem med underlydande orter ända till Aja med omgivande orter.
29Men Manasses barn ägde Bet-Shan med underlydande orter, Taanak med underlydande orter, Megiddo med underlydande orter och Dor med underlydande orter.

Här bodde Josefs, Israels sons, barn.

Ashers ättlingar

30Ashers söner var Jimna, Jishva, Jishvi och Beria. Deras syster var Sera.
31Berias söner var Heber och Malkiel. Han var Birsaits far.
32Heber blev far till Jaflet, Somer och Hotam samt Shua, deras syster.
33Jaflets söner var Pasak, Bimhal och Ashvat. Dessa var Jaflets söner.
34Semers söner var Ahi och Rohaga, Jaba och Aram.
35Hans bror Helems söner var Sofa, Jimna, Shelesh och Amal.
36Sofas söner var Sua, Harnefer, Shual, Beri och Jimra,
37Beser, Hod, Shamma, Shilsha, Jitran och Beera.
38Jeters söner var Jefunne, Pispa och Ara.
39Ullas söner var Ara, Hanniel och Risja.
40Alla dessa var Ashers söner, huvudmän för sina familjer, utvalda tappra stridsmän, huvudmän bland furstarna. De som var uppskrivna i deras släktregister som dugliga till krigstjänst utgjorde ett antal av 26 000 man.

Kunglig släkt – Sauls familj

Benjamins ättlingar

81Benjamin blev far till Bela, sin förstfödde, Ashbel, den andre, och Ahara, den tredje, 2Noha den fjärde, och Rafa, den femte. 3Bela hade följande söner: Addar, Gera, Abihud, 4Abishua, Naaman, Ahoa, 5Gera, Shefufan och Huram. 6Dessa var Ehuds söner, och de var familjehuvudmän för dem som bodde i Geba och som blev bortförda till Manahat, 7dit Gera tillsammans med Naaman och Ahia förde dem. Han blev far till Ussa och Ahihud. 8Shaharajim fick barn i Moavs land, sedan han hade skilt sig från sina hustrur Hushim och Baara. 9Med sin hustru Hodesh fick han där Jobab, Sibja, Mesha, Malkam, 10Jeush, Sakeja och Mirma. Dessa var hans söner, huvudmän för familjer. 11Med Hushim fick han sönerna Abitub och Elpaal. 12Elpaals söner var Eber, Misham och Shemed [Shemer]. Han var den som byggde Ono och Lod med underlydande orter.

13Beria och Shema var huvudmän för Ajalons invånare. De jagade bort dem som bodde i Gat. 14Ajo, Shashak och Jeremot, 15Sebadja, Arad och Eder, 16Mikael, Jishpa och Joha var Berias söner.

17Sebadja, Meshullam, Hiski, Heber, 18Jishmeraj, Jislia och Jobab var Elpaals söner. 19Jakim, Sikri, Sabdi, 20Elienaj, Silletaj, Eliel, 21Adaja, Beraja och Shimrat var Shimeis söner. 22Jishpan, Eber, Eliel, 23Abdon, Sikri, Hanan, 24Hananja, Elam, Antotja, 25Jifdeja och Peniel var Shashaks söner. 26Shamsheraj, Sheharja, Atalja, 27Jaareshja, Elia och Sikri var Jerohams söner. 28Dessa var huvudmän för familjer, huvudmän efter sin ättföljd. De bodde i Jerusalem.

29I Gibeon bodde Gibeons far och hans hustru hette Maaka. 30Hans förstfödde son var Abdon, dessutom Sur, Kish, Baal, Nadab, 31Gedor, Ajo och Seker. 32Men Miklot blev far till Shima. Dessa bodde också tillsammans med sina bröder i Jerusalem, mitt emot sina bröder.

Kung Sauls släkt

33Ner blev far till Kish, Kish blev far till Saul och Saul till Jonatan, Malki-Shua, Abinadab och Eshbaal [Ish-Boshet, se 2 Sam 2:8]. 34Jonatans son var Merib-Baal [Mefiboshet, Jonathans son, se 2 Sam 4:4], och Merib-Baal blev far till Mika. 35Mikas söner var Piton, Melek, Taarea och Ahas. 36Ahas blev far till Joadda, Joadda till Alemet, Asmavet och Simri, och Simri blev far till Mosa. 37Mosa blev far till Bina, dennes son var Rafa, dennes son Elasa och hans son Asel. 38Asel hade sex söner, och de hette Asrikam, Bokeru, Ismael, Shearja, Obadja och Hanan. Alla dessa var Asels söner. 39Hans bror Esheks söner var Ulam, hans förstfödde, Jeush, den andre och Elifelet den tredje. 40Ulams söner var tappra stridsmän, som var skickliga i att spänna båge. De hade många söner och sonsöner, 150 till antalet. Alla dessa var av Benjamins barn.

Nuvarande Israel

Jerusalem efter fångenskapen

91Hela Israel blev upptecknat i släktregister, och de finns uppskrivna i boken om Israels kungar. [Syftar på officiella listor på namn och familjer som förvarades i arkiv. Användes för beskattning och militärtjänst.]

Juda fördes bort för sin otrohets skull i fångenskap till Babel. 2De första som bosatte sig inom sina arvsbesittningar och i sina städer var israeliter, präster, leviter och tempeltjänare. 3I Jerusalem bodde en del av Juda barn, av Benjamins barn och av Efraims och Manasse barn, nämligen: 4Utaj, son till Ammihud, son till Omri, son till Imri, son till Bani, av Peres, Judas sons, barn, 5av shiloniterna Asaja, den förstfödde, och hans söner, 6av Seras barn Jeguel och deras bröder, 690, 7av Benjamins barn Sallu, son till Meshullam, son till Hodavja, son till Hassenua, 8dessutom Jibneja, Jerohams son, och Ela, son till Ussi, son till Mikri, och Meshullam, son till Shefatja, son till Reguel, son till Jibneja, 9liksom deras bröder efter deras ättföljd, 956 till antalet. Alla dessa män var huvudmän för familjer, var och en för sin familj.

Prästerna i Jerusalem

10Av prästerna: Jedaja, Jojarib och Jakin, 11dessutom Asarja, son till Hilkia, son till Meshullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus, 12dessutom Adaja, son till Jeroham, son till Pashur, son till Malkia, dessutom Maasaj, son till Adiel, son till Jasera, son till Meshullam, son till Meshillemit, son till Immer, 13liksom deras bröder, huvudmän för sina familjer. De var 1 760 män och mycket kunniga i de sysslor som hörde till tjänstgöringen i Guds hus.

Leviterna i Jerusalem

14Av leviterna: Shemaja, son till Hashub, son till Asrikam, son till Hashabja, av Meraris barn, 15dessutom Bakbackar, Heresh och Galal, liksom Mattanja, son till Mika, son till Sikri, son till Asaf, 16dessutom Obadja, son till Shemaja, son till Galal, son till Jedutun, liksom Berekja, son till Asa, son till Elkana, som bodde i netofatiternas byar.

Dörrvakterna i Jerusalem

17Dörrvakterna: Shallum, Ackub, Talmon och Ahiman med sina bröder. Shallum var huvudmannen. 18De tjänstgör ännu vid Kungsporten på östra sidan. Dessa var dörrvakterna i Levi barns läger. 19Men Shallum, son till Kore, son till Ebjasaf, son till Korach, hade tillsammans med sina bröder i sin fars familj koraiterna till uppgift att hålla vakt vid tältets trösklar. Deras fäder hade nämligen hållit vakt vid ingången till Herrens läger. 20Pinehas, Eleasars son, hade tidigare varit furste över dem – må Herren vara med honom! 21Sakarja, Meshelemjas son, var dörrvakt vid ingången till upppenbarelsetältet. 22Alla de som var utvalda till dörrvakter vid trösklarna var 212 till antalet. De blev upptecknade i släktregistret i sina byar. David och siaren Samuel hade tillsatt dem att tjäna på heder och tro. 23De och deras söner stod därför vid portarna till Herrens hus, tälthuset, och höll vakt. 24Dörrvakterna hade sina platser efter de fyra väderstrecken: i öster, väster, norr och söder. 25Deras bröder, som bodde i sina byar, skulle från tid till annan hjälpa dem i perioder om sju dagar. 26På heder och tro var dessa fyra, som var leviter, förmän för dörrvakterna. De hade dessutom ansvar för kamrarna och förvaringsrummen i Guds hus. 27Natten tillbringade de runt omkring Guds hus, för det var deras uppgift att hålla vakt, och de skulle öppna dörrarna varje morgon.

De övriga leviterna

28Några av dem hade ansvar för de kärl som användes vid tjänstgöringen. De räknade dem och bar in dem och räknade dem igen innan de bar ut dem. 29Några av dem var förordnade att ha ansvar för de andra kärlen, för alla andra kärl i helgedomen, liksom för det fina mjölet, vinet, oljan och rökelsen och de väldoftande kryddorna. 30Och några av prästernas söner beredde salvan av de väldoftande kryddorna. 31Mattitja, en av leviterna, koraiten Shallums förstfödde, hade på heder och tro ansvar för bakningen av offerbröden. 32Några av deras bröder, kehatiternas söner, hade ansvar för skådebröden och skulle förbereda dem för varje sabbat. 33Men de andra, nämligen sångarna, huvudmän för levitiska familjer, uppehöll sig i kamrarna och var befriade från all annan tjänstgöring, eftersom de var upptagna av sin tjänstgöring dag och natt. 34Dessa var huvudmännen för de levitiska familjerna, huvudmän efter sin ättföljd. De bodde i Jerusalem.

Sauls släkt (1 Krön 8:29-38)

35I Gibeon bodde Gibeons far Jeguel. Hans hustru hette Maaka. 36Hans förstfödde son var Abdon, följd av Sur, Kish, Baal, Ner, Nadab, 37Gedor, Ajo, Sakarja och Miklot. 38Och Miklot blev far till Shimam. De bodde också tillsammans med sina bröder i Jerusalem, mitt emot sina bröder. 39Ner blev far till Kish, Kish till Saul, och Saul till Jonatan, Malki-Shua, Abinadab och Eshbaal. 40Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal blev far till Mika. 41Mikas söner var Piton, Melek och Taharea. 42Ahas [Mikas fjärde son, se 1 Krön 8:35] blev far till Jara, Jara till Alemet, Asmavet och Simri, och Simri blev far till Mosa. 43Mosa blev far till Bina. Hans son var Refaja. Dennes son var Elasa och hans son Asel. 44Asel hade sex söner, och de hette Asrikam, Bokeru, Ismael, Shearja, Obadja och Hanan. Dessa var Asels söner.

Berättelser om David (kap 10-21)

David blir kung – Jerusalem intas

Saul tar sitt eget liv (1 Sam 31)

10[Nu följer berättelser från Davids liv. Här utelämnas de händelser där han beskrivs som svag eller omoralisk. Här finns också material som inte återfinns i Samuelsböckerna hur David förbereder tempelbygget (1 Krön 22–29) och han liknas även som en "Mose" som får ritningar till hur tempeltjänsten ska utföras (1 Krön 28:11–19).]

1Filistéerna stred mot Israel, och Israels män flydde för dem och föll slagna på berget Gilboa. 2Filistéerna ansatte Saul och hans söner hårt, och de dödade Sauls söner Jonatan, Abinadab och Malki-Shua. 3När striden hårdnade runt Saul och bågskyttarna fann honom, blev han svårt sårad av skyttarna.
     4Han [Saul] sade till sin väpnare: "Dra ditt svärd och genomborra mig, så att inte de oomskurna kommer och skymfar mig."
    Men hans väpnare ville inte, för han var mycket rädd. Då tog Saul själv svärdet och kastade sig över det. 5När väpnaren såg att Saul var död, kastade också han sig över sitt svärd och dog. 6Så dog Saul och hans tre söner. Alla som tillhörde hans hus dog på samma gång.
     7När alla israeliterna i dalen såg att deras här hade flytt och att Saul och hans söner var döda, övergav de sina städer och flydde. Sedan kom filistéerna och bosatte sig i dem.
     8Dagen därpå kom filistéerna för att plundra de slagna, och fann då Saul och hans söner där de låg fallna på berget Gilboa. 9De plundrade honom och tog med sig hans huvud och hans vapen och sände omkring dem i filisteernas land och berättade den goda nyheten för sina avgudar och för folket. 10De lade hans vapen i sitt gudahus och hängde upp hans skalle i Dagons tempel.
     11När invånarna i Jabesh i Gilead [20 km övers om Bet Shean] hörde om allt som filistéerna hade gjort med Saul, 12bröt alla vapenföra män upp och tog Sauls och hans söners döda kroppar och förde dem till Jabesh. De begravde deras ben under terebinten i Jabesh och fastade sedan i sju dagar.
     13Sådan blev Sauls död, därför att han hade varit trolös mot Herren. Han hade inte hållit Herrens ord, och dessutom rådfrågat en andebesvärjerska [1 Sam 28] för att få svar. 14Han hade inte sökt svar hos Herren. Därför dödade Herren honom och flyttade över kungadömet till David, Ishais son.

David blir kung över hela Israel (2 Sam 5:1-3)

111Hela Israel samlades till David i Hebron och sade: "Vi är ditt eget kött och blod. 2Redan för länge sedan, när Saul fortfarande var kung, var det du som var ledare och anförare för Israel. Och Herren din Gud har sagt till dig: Du ska vara herde för mitt folk Israel, du ska vara en furste över mitt folk Israel."
     3När alla de äldste i Israel kom till kungen i Hebron, slöt David ett förbund med dem i Hebron inför Herren. Sedan smorde de David till kung över Israel, enligt Herrens ord genom Samuel.

Jerusalem intas

4David begav sig med hela Israel till Jerusalem, det vill säga Jevus, där jebusiterna bodde. 5Invånarna i Jevus sade till David: "Här kommer du inte in!" Men David intog Sions borg, som nu är Davids stad.
     6David sade: "Den som först slår jebusiterna, han ska bli överbefälhavare och överste." Joav, Serujas son, kom upp först, och han blev överbefälhavare.
     7David bosatte sig sedan i borgen, och därför kallade man den Davids stad. 8Han byggde staden runt om den, från Millo och vidare runt omkring, och Joav återställde resten av staden. 9David blev allt mäktigare, och Herren Sebaot var med honom.

Davids fälttåg

10Dessa är de främsta bland Davids hjältar, som starkt stödde honom i hans rike tillsammans med hela Israel, så att man gjorde honom till kung över Israel enligt Herrens ord. 11Detta är förteckningen på Davids hjältar: Jashobeam, son till en hakmonit, den främste bland kämparna, som svängde sitt spjut över trehundra slagna på en gång.
     12Efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo. Han var en av de tre hjältarna. 13Han var med David vid Pas-Dammim när filistéerna hade samlats där till strid. Där fanns en åker, full med korn, och folket flydde för filisteerna. 14Då ställde de sig mitt på åkern och försvarade den och slog filisteerna, och Herren lät dem vinna en stor seger.
     15Tre av de trettio främsta männen gick ner över klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning filisteer hade slagit läger i Refaimdalen. 16David var då på borgen, och en filisteisk utpost fanns i Betlehem. 17David sade längtansfullt: "Tänk om någon kunde ge mig lite vatten från brunnen vid Betlehems stadsport!" 18Då bröt de tre sig igenom filisteernas linjer, hämtade vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och tog med det och bar det till David. Men David ville inte dricka det, utan hällde ut det som ett dryckesoffer åt Herren. 19Han sade: "Aldrig inför min Gud att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod? De har ju vågat sina liv, de har burit hit det med fara för sina liv." Och han ville inte dricka det.

Sådana bragder hade de tre hjältarna utfört.
     20Abshaj, Joavs bror, var den främste av tre andra. Han svängde en gång sitt spjut över trehundra slagna. Han hade ett stort namn bland de tre. 21Han var dubbelt så mycket ansedd som någon annan i detta tretal, och han var deras befälhavare. Men upp till de tre första nådde han inte.
     22Dessutom Benaja, son till Jojada från Kabseel, som var en tapper man och gjorde många stordåd. Han slog ner de två arielerna i Moab, och det var han som en snövädersdag steg ner och slog ihjäl lejonet i brunnen. 23Han slog också ner egyptiern, en reslig man som var fem alnar lång. Fastän egyptiern i handen hade ett spjut som liknade en vävbom, gick han emot honom beväpnad med bara sin stav. Han ryckte spjutet ur egyptierns hand och dödade honom med hans eget spjut. 24Sådana bragder hade Benaja, Jojadas son, utfört, och han hade ett stort namn bland de tre hjältarna. 25Han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första nådde han inte. David satte honom till ledare för sin livvakt.

26De tappra hjältarna var:
Asael, Joavs bror,
Elhanan, Dodos son, från Betlehem,
27haroriten Shammot,
peloniten Heles,
28tekoaiten Ira, Ickeshs son,
anatotiten Abieser,
29hushatiten Sibbekaj,
ahoaiten Ilaj,
30netofatiten Mahraj,
netofatiten Heled, Baanas son,
31Itaj, Ribajs son, från Gibea i Benjamins barns stam,
pirgatoniten Benaja,
32Huraj från Gaashs dalar,
arabatiten Abiel,
33aharumiten Asmavet,
shaalboniten Eljaba,
34gisoniten Bene-Hashem,
harariten Jonatan, Shages son,
35harariten Ahiam, Sakars son,
Elifal, Urs son,
36mekeratiten Hefer,
peloniten Ahia,
37Hesro från Karmel,
Naaraj, Esbais son,
38Joel, bror till Natan,
Mibhar, Hagris son,
39ammoniten Selek,
berotiten Nahraj, väpnare åt Joav, Serujas son,
40jeteriten Ira,
jeteriten Gareb,
41hetiten Uria,
Sabad, Alajs son,
42rubeniten Adina, Shisas son, en huvudman bland rubeniterna, och med honom trettio andra,
43Hanan, Maakas son,
och mitniten Joshafat,
44ashtarotiten Ussia,
Shama och Jeguel, aroeriten Hotams söner,
45Jediael, Shimris son, och hans bror Joha, tisiten,
46Eliel mahaviten
samt Jeribaj och Joshavja, Elnaams söner,
och moabiten Jitma,

47slutligen Eliel, Obed
och Jaasiel mesobajiten.

121Dessa var de som kom till David i Siklag medan han gömde sig för Saul, Kishs son. De hörde till de hjältar som hjälpte honom under kriget. 2De var beväpnade med båge och skickliga i att slunga stenar och skjuta pilar från bågen både med höger och vänster hand.
Av Sauls stamfränder benjaminiterna kom följande:

3Ahieser, den främste,
och Joash, gibeatiten Hashemaas söner,
Jesuel och Pelet, Asmavets söner,
Beraka, anatotiten Jehu,
4och gibeoniten Jishmaja,
en av de trettio hjältarna och ledare för de trettio,
Jeremia, Jahasiel, Johanan,
gederatiten Josabad,
5Elusaj, Jerimot, Bealja, Shemarja,
harufiten Shefatja,
6koraiterna Elkana, Jishia,
Asarel, Joeser och Jashobeam,
7Joela och Sebadja,
söner till Jeroham från Gedor.
8Av gaditerna gick några över till David i bergfästet i öknen, tappra män, krigsmän, skickliga att strida, rustade med sköld och spjut. Deras ansikten var som lejons och de var snabba som gaseller på bergen: 9Eser, den främste,
Obadja, den andre,
Eliab, den tredje,
10Mashmanna, den fjärde,
Jeremia, den femte,
11Attaj, den sjätte,
Eliel, den sjunde,
12Johanan, den åttonde,
Elsabad, den nionde.
13Jeremia, den tionde,
Makbannaj, den elfte.
14Dessa var av Gads barn och hörde till de främsta i hären. Den minste av dem var ensam så god som hundra, och den störste så god som tusen. 15Det var de som i första månaden gick över Jordan när den svämmade över alla sina bräddar och jagade bort alla som bodde i dalarna, åt öster och åt väster. 16Av Benjamins och Juda barn kom några män till David i hans fästning.

17Då gick David ut emot dem och sade till dem: "Om ni kommer till mig med fredliga avsikter och vill hjälpa mig, så är jag beredd att förena mig med er. Men kommer ni för att förråda mig till mina fiender fastän mina händer är fria från våld, då ska våra fäders Gud se det och straffa det." 18Men Anden kom över Amasaj, den främste bland de trettio, och han sade:
"Dina är vi, David,
    och med dig står vi, du Ishais son.
Frid, frid vare med dig,
    och frid vare med dem som hjälper dig,
    för din Gud hjälper dig!"
David tog emot dem och gjorde dem till befälhavare i sin krigarskara.
19Från Manasse gick några över till David, när han drog ut med filistéerna i kriget mot Saul. Men David och hans män fick inte hjälpa filisteerna, för filisteernas furstar hade rådslag och skickade sedan bort honom och sade: "Det kostar oss våra huvuden om han går över till sin herre Saul!" 20När han gav sig i väg till Siklag, gick dessa från Manasse över till honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Eliho och Silletaj, huvudmän för de ätter som hörde till Manasse. 21De hjälpte David mot rövarbanden, för de var alla tappra stridsmän och blev ledare i hären. 22Dag efter dag kom allt fler till David för att hjälpa honom, tills han hade en här stor som Guds här. 23Detta är antalet av det beväpnade krigsfolk som kom till David i Hebron för att efter Herrens befallning flytta Sauls kungamakt över till honom: 24Juda söner som bar sköld och spjut, 6 800 beväpnade till strid,
25av Simeons söner tappra stridsmän, 7 100,
26av Levi söner 4 600,
27därtill Jojada, fursten inom Arons släkt, och med honom 3 700,
28dessutom Sadok, en tapper ung man med sin fars släkt, 22 befälhavare,
29av Benjamins söner, Sauls stamfränder, 3 000 – vid den tiden höll nämligen de flesta av dem fortfarande troget fast vid Sauls hus –
30av Efraims söner 20 800 tappra stridsmän, namnkunniga män i sina familjer,
31av ena hälften av Manasse stam 18 000 namngivna män som kom för att göra David till kung,
32av Isaskars söner kom män som förstod tidens tecken och insåg vad Israel borde göra, 200 befälhavare samt alla deras stamfränder under deras befäl,
33av Sebulon stridsberedda män som var rustade till strid med alla slags vapen, 50 000 som ställde upp helhjärtat,
34av Naftali 1 000 officerare och med dem 37 000 beväpnade med sköld och spjut,
35av daniterna män rustade till strid, 28 600,
36av Asher, stridsberedda män rustade till strid, 40 000,
37och från andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra hälften av Manasse stam, 120 000, rustade till strid med alla slags vapen.
38Alla dessa krigsmän kom till Hebron, beredda till strid, fast beslutna att göra David till kung över hela Israel. Hela det övriga Israel var också enigt i att göra David till kung. 39De var där hos David i tre dagar och åt och drack, för deras bröder hade försett dem med livsmedel. 40De som bodde närmast dem, ända upp till Isaskar, Sebulon och Naftali, förde också till dem på åsnor, kameler, mulåsnor och oxar livsmedel i mängd till föda: mjöl, fikonkakor och russinkakor, vin och olja, kor och får. Det rådde glädje i Israel.

Önskan att föra tillbaka arken

131David rådgjorde med överbefälen och underbefälen och med alla furstarna. 2Sedan sade David till hela Israels församling: "Om ni samtycker och om det är från Herren vår Gud, låt oss då sända bud åt alla håll till våra övriga bröder över hela Israels land och dessutom till prästerna och leviterna i deras städer med betesmarker, att de ska samlas hos oss. 3Låt oss flytta vår Guds ark till oss, för under Sauls tid frågade vi inte efter den." 4Hela församlingen svarade att man skulle göra så, för alla tyckte att förslaget var gott.
     5David samlade då hela Israel, från Shihor i Egypten ända dit där vägen går till Hamat, för att hämta Guds ark från Kirjat-Jearim. 6David drog med hela Israel upp till Baala, till Kirjat-Jearim som tillhör Juda, för att därifrån föra upp Herren Guds ark, hans som tronar på keruberna och efter vilken den hade sitt namn.
     7De satte Guds ark på en ny vagn och förde bort den från Abinadabs hus. Det var Ussa och Ajo som körde vagnen. 8David och hela Israel dansade inför Guds ansikte av all kraft till sånger och harpor, lyror, tamburiner, cymbaler och trumpeter.
     9Men när de kom till Kidons tröskplats räckte Ussa ut sin hand för att ta tag i arken, eftersom oxarna snavade. 10Då upptändes Herrens vrede mot Ussa, och han slog honom för att han räckt ut sin hand mot arken, så att han föll ner död där inför Gud.
     11Men David blev upprörd därför att Herren hade brutit ner Ussa. Han kallade den platsen Peres-Ussa, som den heter än i dag.
     12David greps den dagen av sådan fruktan för Gud att han sade: "Hur skulle jag våga föra Guds ark till mig?" 13Därför flyttade inte David in arken till sig i Davids stad, utan tog den avsides till gatiten Obed-Edoms hus. 14Och Guds ark blev kvar i Obed-Edoms hus och hans familj i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edoms hus och allt han ägde.

141Hiram, kungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ, murare och timmermän för att bygga ett hus åt honom. 2David förstod att Herren hade befäst honom som kung över Israel, för han hade låtit hans rike bli upphöjt för sitt folk Israels skull.
     3David tog sig ännu fler hustrur i Jerusalem, och David blev far till ännu fler söner och döttrar. 4Dessa är namnen på de söner han fick i Jerusalem: Shammua, Shobab, Natan, Salomo, 5Jibhar, Elishua, Elpelet, 6Noga, Nefeg, Jafia,
7Elishama, Beeljada och Elifelet.

8När filistéerna hörde att David hade blivit smord till kung över hela Israel, drog de alla upp för att söka efter David. När David hörde det drog han ut mot dem. 9Filistéerna kom och ryckte in i Refaimdalen. 10David frågade då Gud (Elohim): "Ska jag dra upp mot filisteerna? Kommer du då ge dem i min hand?"
    Herren (Jahve) svarade honom: "Dra upp. Jag ska ge dem i din hand."
     11De drog upp till Baal-Perasim, och där besegrade David dem. David sade: "Gud bröt ner mina fiender genom min hand som en flodvåg." Därav fick platsen namnet Baal-Perasim. 12De lämnade sina gudar där, och David befallde att de skulle brännas upp i eld.
     13Men filistéerna ryckte in i dalen igen. 14När David frågade Gud på nytt, svarade Gud honom: "Du ska inte dra dit upp efter dem. Gå runt dem och anfall dem från det håll där bakaträden står. 15Så snart du hör ljudet av steg i bakaträdens toppar ska du dra ut till strid, för då har Gud dragit ut framför dig för att slå filisteernas här." 16David gjorde som Gud hade befallt honom. De slog filisteernas här och förföljde dem från Gibeon ända till Gezer.
     17Och ryktet om David gick ut i alla länder, och Herren lät fruktan för honom komma över alla folk.

Arken förs tillbaka till Jerusalem

15[Detta är det centrala stycket i kap 10-22. Det första och sista handlade om att David intog Jerusalem (där arken skulle stå). Detta stycke ramas in av två önskningar: att föra in arken till Jerusalem (kap 13-14) och bygga Herrens hus (kap 17).]

1David byggde sig hus i Davids stad. Han gjorde också i ordning en plats åt Guds ark och slog upp ett tält åt den, 2och han sade: "Inga andra än leviterna ska bära Guds ark, för dem har Herren utvalt att bära Guds ark och tjäna honom för evigt."
     3David samlade hela Israel till Jerusalem för att hämta upp Herrens ark till den plats som han hade gjort i ordning åt den. 4David samlade Arons barn och leviterna:
5av Kehats barn:
    Uriel, deras ledare och hans bröder – 120,
6av Meraris barn:
    Asaja, deras ledare, och hans bröder – 220,
7av Gershons barn:
    Joel, deras ledare, och hans bröder – 130,
8av Elisafans barn:
    Shemaja, deras ledare, och hans bröder – 200,
9av Hebrons barn:
    Eliel, deras ledare, och hans bröder – 80,
10av Ussiels barn:
    Amminadab, deras ledare, och hans bröder – 112.
11David kallade till sig prästerna Sadok och Ebjatar samt leviterna Uriel, Asaja, Joel, Shemaja, Eliel och Amminadab 12och han sade till dem: "Ni är huvudmän för leviternas familjer. Helga er tillsammans med era bröder och hämta sedan Herrens, Israels Guds, ark upp till den plats som jag har gjort i ordning åt den. 13Eftersom ni inte var med förra gången, bröt Herren vår Gud ner en av oss. Vi sökte ju inte honom på rätt sätt." 14Då helgade prästerna och leviterna sig för att hämta upp Herrens, Israels Guds, ark. 15Och som Mose hade befallt i enlighet med Herrens ord bar nu leviterna Guds ark med stänger som vilade på deras axlar.
     16David sade till ledarna bland leviterna att de skulle utse sina bröder sångarna till tjänstgöring med musikinstrument, lyror, harpor och cymbaler, som de skulle låta ljuda medan de höjde glädjesången.
     17Leviterna utsåg då Heman, Joels son, och av hans bröder Asaf, Berekjas son, och av deras bröder, Meraris barn, Etan, Kushajas son, 18och tillsammans med dem deras bröder av andra ordningen, Sakarja, Ben, Jaasiel, Shemiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benaja, Maaseja, Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och Jegiel, dörrvakterna.
     19Sångarna Heman, Asaf och Etan skulle låta kopparcymbaler ljuda. 20Sakarja, Asiel, Shemiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och Benaja skulle spela på lyror till alamót. 21Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom, Jegiel och Asasja skulle leda sången med harpor till sheminít. 22Kenanja, leviternas ledare när de bar, skulle undervisa i att bära eftersom han var kunnig i det.
     23Berekja och Elkana skulle vara dörrvakter vid arken. 24Shebanja, Joshafat, Netanel, Amasaj, Sakarja, Benaja och Elieser, prästerna, skulle blåsa i trumpeter framför Guds ark, och Obed-Edom och Jehia skulle vara dörrvakter vid arken.
     25Så gick David och de äldste i Israel och de högsta befälhavarna i väg för att hämta upp Herrens förbundsark från Obed-Edoms hus under jubel. 26Eftersom Gud hjälpte leviterna som bar Herrens förbundsark offrade man sju tjurar och sju baggar. 27David var klädd i en kåpa av fint linne. Det var också alla leviterna som bar arken, liksom sångarna och Kenanja som ledde sångarna när de bar. Dessutom hade David en linne-efod. 28Hela Israel hämtade upp Herrens förbundsark under jubel och basuners ljud. Man blåste i trumpeter och lät cymbaler klinga och lyror och harpor ljuda.
     29När Herrens förbundsark kom till Davids stad såg Sauls dotter Mikal ut genom fönstret, och när hon såg kung David hoppa och dansa fick hon förakt för honom i sitt hjärta.

161Sedan de fört in Guds ark ställde de den i tältet som David hade rest åt den, och offrade därefter brännoffer och gemenskapsoffer inför Guds ansikte. 2När David hade offrat brännoffer och gemenskapsoffer, välsignade han folket i Herrens namn. 3Och till var och en i Israel, både man och kvinna, gav han en brödkaka, en dadelkaka och en druvkaka.
     4Han utsåg några leviter till att tjänstgöra inför Herrens ark och prisa, tacka och lova Herren, Israels Gud: 5Asaf som ledare, efter honom Sakarja och dessutom Jegiel, Shemiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med lyror och harpor. Asaf skulle slå på cymbaler. 6Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle ständigt blåsa i trumpeterna framför Guds förbundsark.

Davids tacksägelsepsalm

7På den dagen gav David för första gången denna sång av lovprisning till Herren (Jahve) till Asaf och hans bröder:

[Denna psalm, vers 8–36, är sammanställd med innehåll från flera olika psalmer. Vers 8–22 (från Ps 105:1–15), vers 23–33 (från Ps 96:1–13), vers 34 (från Ps 106:1) och vers 35–36 (från Ps 106:47–48).]

8Tacka Herren (Jahve), åkalla hans namn;
    kungör hans gärningar bland folken. [Ps 105:1]
9Sjung till honom, musicera till honom,
    begrunda (tänk på, reflektera över) alla hans underbara gärningar (om allt fantastiskt han gjort). [Ps 105:2]
10Beröm er i hans heliga namn,
    gläd er av hjärtat de som söker Herren (Jahve).
11Fråga efter (sök; ta er tillflykt till; träd ofta fram inför) Herren (Jahve) och hans styrka (makt) [frälsning],
    sök (leta, be; längta efter) hans ansikte (närvaro) ständigt (dagligen, alltid, för evigt). [Ps 105:5]

[I hebreiskan används två synonyma verb för att söka: darash och baqash. Darash beskriver ett noggrant sökande och består av de tre bokstäverna Dalet, Resh och Shin. De hebreiska piktogrammen förstärker ordens betydelse. Bokstaven Dalet avbildar en dörr och har ofta att göra med val och beslut. Resh beskriver framsidan av ett huvud och den sista bokstaven, Shin, föreställer en tand, dvs. något som krossar. Ordet darash låter oss förstå att det handlar om ett aktivt vägval där man regelbundet söker Guds ansikte och hans kraft.
    Baqash har också tre bokstäver (Bet, Qof och Shin), där Shin, som illustrerar Guds kraft (precis som i Darash) står sist. Bet är en bild på ett hus och Qof utgör baksidan av ett huvud. Baqash skildrar ett sökande som utgår från en hemvist och som därmed för med sig Guds perspektiv på tillvaron. Ordningen spelar roll. Det första steget är att söka efter Herren och hans styrka – hos honom finns frälsningen, se Ps 3:9. Utifrån den positionen är sedan bönen att få vara kvar i Guds närvaro. Den ursprungliga innebörden av det sista hebreiska ordet tamid kommer från verbet för "att sträcka/tänja", dvs. att konstant, ideligen, alltid och för evigt söka Gud. Herren, hans ansikte och hans styrka hör ihop. Om Gud själv vänder sitt ansikte till oss, vem kan då vara emot oss, se 4 Mos 6:26; Rom 8:31.]


12Kom ihåg hans underbara gärningar,
    allt fantastiskt som han har gjort,
    hans mirakler och hans muns domar.
13Abrahams säd, hans tjänare,
    Jakobs söner (barn), hans utvalda. [1 Mos 12:1–3] 14Han är Herren vår Gud (Jahve Elohim).
    Hans domar finns på hela jorden.
15Han har kommit ihåg sitt förbund för evigt,
    orden som han befallde för tusen generationer.
16Förbundet som han upprättade (skar) med Abraham,
    och eden som han gav Isak.

[Förbundet är ett blodsförbund, 1 Mos 15; 17:23; 26:3–5 och i hebreiskan är uttrycket alltid att man "skär ett förbund" det pekar fram på Jesus som när han gav oss det Nya förbundet gjorde det med sina sår och genom att utgjuta sitt blod för oss.]

17Han har bekräftat det till Jakob som en stadga,
    till Israel ett evigt förbund.
18Du säger: "Till dig ska jag ge Kanaans land,
    hela ditt arv." [1 Mos 15:18]
19När de bara var ett fåtal, ja mycket få,
    och färdades genom det (utlovade landområdet),
20när de gick från land till land,
    från ett kungarike till ett annat folk,
    [Det landområde som Gud hade utvalt beboddes av ett flertal folkgrupper innan Israel fick ta över landet.]

21tillät han ingen att göra fel mot dem,
    han bestraffade kungar för deras skull.
22[Och sade:] "Rör inte mina smorde (utvalda)
    och tillfoga inte mina profeter någon skada."

[Temat i Davids tacksägelse, för att arken har förts in i tabernaklet i Jerusalem, ändrar tema från att ha handlat om Israel till hur Gud regerar över hela världen. Följande stycke, vers 23–29, hämtar mycket stoff från Ps 96:1–13.]

23Sjung till Herrens (Jahves) ära,
    hela jorden.
Proklamera (kungör det glada segerbudskapet om) hur han räddar oss (hans frälsning)
    varje dag (från dag till dag)!
24Gör hans ära (mäktiga närvaro) känd bland folken,
    berätta om hans under (mirakulösa, underbara gärningar) för alla människor.
25För stor (storslagen) är Herren (Jahve), högt är han prisad,
    värd att frukta i vördnadsfull tillbedjan, mer än alla gudar (elohim).
26För alla hednafolkens gudar (elohim) är tomhet (hebr. elilim, snarlikt ordet för gudar, användandet ),
    men Herren (Jahve) är den som gjort (tillförordnat – hebr. asa) himlarna.
27Majestät och härlighet är inför hans ansikte (omger honom),
    styrka (makt, kraft att segra) och glädje finns i hans boning.
    [Gud är källan till vår styrka och glädje!]

28[Stycket inleds med tre uppmaningar att "ge till Herren".]
Ge till Herren (Jahve), alla folkens familjer (släkter).
    Ge till Herren (Jahve), ära och makt.
29Ge till Herren (Jahve), den ära som tillhör hans namn.
    Bär fram ett offer, och kom till hans gårdar.
Tillbe Herren (Jahve) i helig skrud.
30Bäva inför honom, hela jorden (hebr. erets),
    världen (hebr. tevel) står fast, den kan inte rubbas (vackla).
    [Här finns en annan fras jämfört med Ps 96:9–10.]

31[Tre uppmaningar till himlen, havet och marken:]
Må himlen glädja sig, och jorden fröjda sig.
    [Hebreiskan har här fyra ord vars begynnelsebokstäver är JHVH, det formar ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahve.]
    Må havet brusa, med allt som fyller det.
32Må marken vara glad, tillsammans med allt på den.
    Då ska skogens alla träd jubla (triumfera, ropa i glädje),
33inför Herren, för han kommer,
    han kommer för att döma jorden.
        Han ska döma världen med rättfärdighet,
    och folken med sin sanning (trofasthet). [Ps 98:9]

34Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve), för han är god,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [Ps 106:1] 35Och säg: "Fräls oss Herre vår Gud (Jahve Elohim)
    och samla oss från länderna [dit de blivit utspridda]
så att vi får tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt heliga namn
    och triumfera i din lovprisning." [Ps 106:47]

36Välsignad är Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim)
    från evighet till evighet,
Och allt folket sade:
    "Amen!" och prisade (lovade) Herren (Jahve).

[Första strofen är identisk med Ps 106:48. Uppmaningen i den andra att alla folk ska säga "Amen", är omskriven och beskriver hur alla folk nu gör detta.]

37David lät Asaf och hans bröder bli kvar där inför Herrens förbundsark att ständigt göra tjänst inför arken enligt föreskrifterna för varje dag. 38Oved-Edom och deras bröder var sextioåtta till antalet. Oved-Edom, Jedutuns son, och Hosa gjorde han till dörrvakter.
     39David lät också prästen Sadok och hans bröder prästerna bli kvar inför Herrens tabernakel på offerhöjden i Gibeon, 40för att ständigt offra brännoffer åt Herren på brännofferaltaret, morgon och kväll, och göra allt som var skrivet i den lag som Herren hade gett Israel, 41och dem tillsammans med Heman
    och Jedutun och de övriga namngivna
för att de skulle tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve),
    för han är god,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed).
42Hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, liksom andra musikinstrument som hörde till gudstjänsten. Jedutuns söner gjorde han till dörrvakter.

43Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt. Men David vände om för att hälsa sitt husfolk.

Önskan att bygga Herrens hus (2 Sam 7)

171[I jämförelse med paralelltexten i 2 Sam 7 betonas hur varken David, Salomo eller någon av kungarna av hans släkt var den messianska kungen. När Messias tills sist kommer ska han vara en kung som David.]

När David satt i sitt hus, sade han till profeten Natan: "Här bor jag i ett hus av cederträ, medan Herrens förbundsark står i ett tält."
     2Natan sade till David: "Gör allt som ligger på ditt hjärta, för Gud är med dig."
     3Men den natten kom Guds ord till Natan. Han sade:

4"Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Det är inte du som ska bygga det hus där jag ska bo. 5Jag har inte bott i något hus från den dag då jag förde Israel hit upp ända till i dag, utan jag har flyttat från tält till tält, från tabernakel till tabernakel. 6Har jag någonsin, medan jag flyttat omkring med hela Israel, talat och sagt så till någon av Israels domare som jag satt till herde för mitt folk: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?
     7Nu ska du säga så till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Jag hämtade dig från betesmarken och fåren för att bli furste över mitt folk Israel. 8Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender framför dig, och jag ska göra dig ett namn likt de största namnen på jorden. 9Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera dem så att de får bo kvar där utan att oroas mer. Onda människor ska inte längre förtrycka dem som förr, 10under tiden då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag ska kuva alla dina fiender.
    Och jag förkunnar för dig att Herren ska bygga ett hus åt dig. 11När din tid är ute och du går till dina fäder ska jag efter dig upphöja en avkomling, en av dina söner. Jag ska befästa hans kungarike. 12Han ska bygga ett hus åt mig, och jag ska befästa hans tron för evigt. 13Jag ska vara hans fader och han ska vara min son, och min nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) ska jag inte låta vika av från honom, som jag lät den vika av från din företrädare [Saul]. 14Jag ska befästa honom i mitt hus och i mitt rike för evigt, och hans tron ska stå fast för evigt."

15Helt enligt dessa ord och denna syn talade Natan till David.

Davids bön

16Då gick kung David in och satte sig ner inför Herrens ansikte och sade:

"Vem är jag, Herre Gud, och vad är mitt hus eftersom du har fört mig ända hit? 17Och ändå var detta för lite i dina ögon, o Gud. Du har också talat om din tjänares hus långt fram i tiden. Ja, du har sett till mig som om jag var en upphöjd man, Herre Gud.
     18Vad mer ska nu David säga till dig om den ära du har visat din tjänare? Du känner din tjänare. 19Herre, för din tjänares skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och förkunnat alla dessa stora ting.
     20Herre, ingen är som du, och ingen Gud finns utom dig, efter allt vi har hört med våra öron. 21Och var på jorden finns ett hednafolk som ditt folk Israel, som Gud gick för att återlösa som sitt eget folk, för att göra dig ett stort och fruktat namn när du fördrev hednafolken för ditt folk som du återlöst från Egypten? 22Du har gjort ditt folk Israel till ditt folk för evig tid, och du, Herre, har blivit deras Gud.
     23Och nu, Herre, låt det ord du har talat om din tjänare och om hans hus stå fast för evigt. Gör som du har sagt. 24Då ska ditt namn stå fast och vara stort till evig tid, så att man ska säga: Herren Sebaot, Israels Gud, är Gud över Israel. Så ska din tjänare Davids hus bestå inför dig.
     25För du, min Gud, har uppenbarat för din tjänare att du ska bygga honom ett hus. Därför har din tjänare fått frimodighet att be inför dig. 26Och nu, Herre: du är Gud, och du har lovat din tjänare detta goda. 27Må det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus, så att det blir kvar inför dig för evigt. För vad du, Herre, välsignar, det är välsignat för evigt."

Militära erövringar

181En tid härefter slog David filistéerna och kuvade dem, och han tog Gat med underlydande orter från filisteerna.
     2Han slog också moabiterna, och de blev Davids tjänare och betalade skatt till honom.
     3David slog också Hadadezer, kungen i Soba vid Hamat, när han hade dragit bort för att befästa sitt välde vid floden Eufrat. 4David tog ifrån honom 1 000 vagnar och tog till fånga 7 000 ryttare och 20 000 man fotfolk. Han lät skära av hälsenorna på alla vagnshästarna utom på hundra hästar som han skonade.
     5När arameerna från Damaskus kom för att hjälpa Sobas kung Hadadezer, slog David 22 000 man av dem. 6David placerade trupper bland arameerna i Damaskus, och arameerna blev Davids tjänare och betalade skatt till honom. Och Herren gav seger åt David var han än drog fram.
     7David tog de guldsköldar som tillhörde Hadadezers tjänare och förde dem till Jerusalem. 8Från Hadadezers städer Tibhat och Kun tog David koppar i mycket stor mängd. Av den gjorde sedan Salomo bronshavet, pelarna och bronskärlen.
     9När Tou, kungen i Hamat, hörde att David hade slagit Sobas kung Hadadezers hela här, 10sände han sin son Hadoram till kung David för att hälsa honom och hylla honom för att han hade gått i strid med Hadadezer och besegrat honom. Hadadezer hade nämligen legat i krig med Tou. Han hade med sig alla slags kärl av guld, silver och brons.
     11Även dessa helgade kung David åt Herren, liksom han hade gjort med det silver och guld han hade fört med sig hem från alla andra folk: från edomiterna, moabiterna, ammoniterna, filistéerna och amalekiterna.
     12Sedan Abshaj, Serujas son, hade slagit edomiterna i Saltdalen, 18 000 man, 13placerade han trupper i Edom, och alla edomiter blev Davids tjänare. Så gav Herren seger åt David var han än drog fram.

14David regerade nu över hela Israel och skipade lag och rätt åt hela sitt folk. 15Joav, Serujas son, hade befälet över krigshären, och Joshafat, Ahiluds son, var kansler. 16Sadok, Ahitubs son, och Ahimelek, Ebjatars son, var präster, och Shavsha var statssekreterare. 17Benaja, Jojadas son, hade befälet över kereteerna och peleteerna. Och Davids söner var de främsta vid kungens sida.

191En tid därefter dog Nahash, ammoniternas kung, och hans son blev kung efter honom. 2Då sade David: "Jag vill visa godhet mot Hanun, Nahashs son, eftersom hans far visade mig nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed)." Så David skickade sändebud för att trösta honom i sorgen efter hans far.
    När Davids tjänare kom till ammoniternas land, till Hanun för att trösta honom, 3sade ammoniternas furstar till Hanun: "Tror du att David sänder tröstare till dig för att visa att han hedrar din far? Nej, det är för att utforska och fördärva och spionera i landet som hans tjänare har kommit till dig." 4Hanun grep då Davids tjänare och rakade dem och skar av deras kläder på mitten, ända uppe vid sätet, och skickade så i väg dem. [En förudmjkande akt, men även ett tecken på sorg, se Jes 15:2; Jer 48:37.]
     5Och man kom och berättade för David om männen. Han sände då några för att möta dem, eftersom männen var djupt förnedrade. Kungen lät säga: "Stanna i Jeriko tills ert skägg har vuxit ut. Kom sedan tillbaka."
     6När ammoniterna insåg att de hade gjort sig förhatliga för David, sände Hanun och ammoniterna 1 000 talenter silver för att leja vagnar och ryttare från Aram-Naharajim, från Aram-Maaka och från Soba. 7De lejde 32 000 vagnar samt hjälp av kungen i Maaka med hans folk. Dessa kom och slog läger framför Medeba. Ammoniterna kom också från sina städer för att strida.
     8När David hörde det sände han i väg Joav med hela hären, de tappraste krigarna. 9Och ammoniterna drog ut och ställde upp sig till strid vid stadsporten, medan kungarna som hade kommit dit gick i ställning för sig själva på fältet.
     10Joav såg att han hade fiender både framför sig och bakom sig. Han valde då ut en del av Israels bästa manskap och ställde upp dem mot arameerna. 11Resten av hären överlämnade han åt sin bror Abishaj, och de gick i ställning mot ammoniterna. 12Han sade: "Om arameerna blir för starka för mig ska du komma till min hjälp, och om ammoniterna blir för starka för dig ska jag hjälpa dig. 13Var modig! Låt oss strida tappert för vårt folk och för vår Guds städer. Herren ska göra vad han finner bäst."
     14Därefter ryckte Joav fram med sitt folk till strid mot arameerna, och de flydde för honom. 15När ammoniterna såg att arameerna tog till flykten, flydde också de för hans bror Abishaj och gick in i staden. Och Joav kom till Jerusalem.
     16Då arameerna såg att de hade blivit slagna av Israel, sände de bud efter de arameer som bodde på andra sidan floden. De ryckte ut anförda av Shofak, Hadadezers befälhavare.
     17När David fick veta det samlade han hela Israel och gick över Jordan, och när han kom fram till dem gick han i ställning mot dem. David ställde upp sig i slagordning mot arameerna, och de gick i strid med honom. 18Men arameerna flydde för Israel, och David dödade av arameerna manskapet på 7 000 vagnar samt 40 000 man fotfolk. Befälhavaren Shofak dödade han också.
     19När Hadadezers tjänare såg att de hade blivit besegrade av israeliterna, slöt de fred med David och blev hans tjänare. Efter detta ville arameerna inte längre hjälpa ammoniterna.

Rabba intas (2 Sam 11:1-12:23)

201Och det skedde vid årsskiftet (när året återvände, upprepade sig) [månadsskiftet Adar/Nisan] vid tiden då kungarna drar ut [i strid, vilket brukar ske tidig vår, efter vinterregnen i mars och innan skörden bärgas i maj och all arbetskraft behövdes på fälten] att Joav tågade ut med krigshären och härjade i ammoniternas land och kom till Rabba [nuvarande Amman, Jordaniens huvudstad] och belägrade det, men David stannade kvar i Jerusalem. [Här sker händelsen med Batsheva, se 2 Sam 11:1–12:25] Joav intog Rabba och förstörde det [2 Sam 12:26–31]. 2David tog kronan från huvudet på deras kung. Den visade sig väga en talent guld och var smyckad med en ädelsten, och man satte den på Davids huvud. Och bytet som han förde ut ur staden var mycket stort. 3Folket därinne förde han ut och satte dem i arbete med sågar, järnhackor och yxor. Så gjorde David med ammoniternas alla städer. Sedan vände David med allt folket tillbaka till Jerusalem.

Krig med filistéerna

4Därefter uppstod en strid med filistéerna vid Gezer. Hushatiten Sibbekaj slog ner Sippaj, en av rafaeernas ättlingar. På så sätt blev de kuvade.
     5Än en gång blev det strid med filisteerna. Elhanan, Jairs son, slog då ner Lachmi, gatiten Goliats bror, som hade ett spjut med ett skaft som liknade en vävbom.
     6Sedan blev det återigen en strid vid Gat. Där var en reslig man som hade sex fingrar och sex tår, tillsammans tjugofyra. Han var också en ättling till rafaeerna. 7När han smädade Israel blev han dödad av Jonatan, son till Shimea, Davids bror.
     8Dessa var ättlingar till rafaeerna i Gat. De föll för Davids och hans tjänares hand.

David får framtida tempelområdet från jevusiten Aruna

211Men Satan (Åklagaren, motståndaren) trädde upp mot Israel och lockade (förledde, eggade, hetsade) David till att räkna Israel.

[Hebr. Satan står här i obestämd form, i Job 1:12; 2:6 och Sak 3:1–12 används den bestämda formen ha-satan. I paralellstället i 2 Sam 24:1 nämns inte Satan.]

2Då sade David till Joav och till folkets befälhavare: "Gå och räkna Israel från Beer-Sheba [i syd] till Dan [i norr], och ge mig besked så att jag får veta hur många de är."
     3Joav svarade: "Må Herren föröka sitt folk hundrafalt! Min herre och kung, är de inte alla min herres tjänare? Varför begär då min herre sådant? Varför dra skuld över Israel genom detta?"
     4Men kungens ord stod fast mot Joav, och Joav gav sig i väg och reste omkring i hela Israel och kom sedan tillbaka till Jerusalem. 5Joav meddelade David resultatet av folkräkningen: I Israel fanns tillsammans 1 100 000 män som kunde dra svärd, och i Juda fanns 470 000 män som kunde dra svärd.
     6Men Levi och Benjamin hade han inte räknat tillsammans med de andra, för Joav fann kungens befallning avskyvärd. 7Det som hade hänt var ont i Guds ögon, och han straffade Israel.
     8Då sade David till Gud: "Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men förlåt nu din tjänares missgärning, för jag har handlat mycket dåraktigt."
     9Och Herren talade till Davids siare Gad och sade: 10"Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem som jag ska göra mot dig."
     11Då gick Gad in till David och sade till honom: "Så säger Herren: 12Välj vilket du vill ha: antingen svält i tre år eller förödelse i tre månader genom dina motståndare utan att du kan komma undan dina fienders svärd, eller Herrens svärd med pest i landet under tre dagar då Herrens ängel sprider fördärv inom hela Israels område. Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig."
     13David svarade Gad: "Jag är i stor vånda. Men låt mig falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är mycket stor. I människors hand vill jag inte falla."
     14Herren sände då pest i Israel så att 70 000 personer av Israel dog. 15Gud sände en ängel mot Jerusalem för att ödelägga det. Men när ängeln höll på med ödeläggelsen såg Herren det och ångrade det onda, och han sade till ängeln, Fördärvaren: "Det är nog. Dra tillbaka din hand." Herrens ängel stod då vid jebusiten Ornans tröskplats.
     16David lyfte blicken och fick se Herrens ängel stå mellan jorden och himlen med draget svärd i sin hand, utsträckt över Jerusalem. Då föll han och de äldste, klädda i säcktyg, ner på sina ansikten.
     17Och David sade till Gud: "Var det inte jag som befallde att folket skulle räknas? Det är jag som har syndat och gjort det som är ont. Men dessa, min hjord, vad har de gjort? Herre min Gud, låt din hand vända sig mot mig och min fars hus, men inte mot ditt folk så att de plågas."
     18Herrens ängel befallde Gad att säga till David att gå och resa ett altare åt Herren på jebusiten Ornans tröskplats. 19Och David gick på grund av det ord som Gad hade talat i Herrens namn.
     20När Ornan vände sig om, såg han ängeln. Hans fyra söner som var med honom gömde sig. Ornan höll på att tröska vete 21när David kom till honom. Han såg upp och fick syn på David, och han kom ut från tröskplatsen och föll ner till marken på sitt ansikte för David.
     22David sade till Ornan: "Ge mig den plats där du tröskar din säd, så att jag kan bygga ett altare åt Herren där. Ge mig den mot full betalning så att plågan upphör bland folket."
     23Då sade Ornan till David: "Ta den, och min herre kungen får göra vad han finner för gott. Se, jag ger dig boskapen till brännoffer och tröskvagnarna till ved och vetet till matoffer. Alltihop ger jag dig."
     24Men kung David svarade Ornan: "Nej, jag vill köpa det mot full betalning. Jag vill inte bära fram det som är ditt åt Herren och offra brännoffer som jag har fått gratis."
     25David gav Ornan 600 siklar guld i full vikt för platsen. 26Där byggde David ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Han ropade till Herren, och han svarade honom med eld från himlen på brännofferaltaret.
     27På Herrens befallning stack ängeln tillbaka sitt svärd i skidan. 28När David i den stunden såg att Herren hade bönhört honom på jebusiten Ornans tröskplats, frambar han där sitt offer. 29Herrens tabernakel, som Mose hade låtit göra i öknen, stod vid den tiden tillsammans med brännofferaltaret på offerhöjden i Gibeon. 30Men David vågade inte komma inför Guds ansikte för att söka honom. Så rädd var han för Herrens ängels svärd.

221David sade: "Här ska Herren Guds hus stå och här altaret för Israels brännoffer."

Förberedelser för att bygga templet

Folket samlas

2Och David befallde att man skulle samla de främlingar som fanns i Israels land. Han tillsatte stenhuggare som skulle hugga ut stenar för att bygga Guds hus. 3David skaffade järn i mängd till spikar för dörrarna i portarna och till märlor, samt koppar i sådan mängd att den inte kunde vägas 4och cederbjälkar i oräkneligt antal, för sidonierna och tyrierna kom med cederträ i mängd till David.
     5Han tänkte (sade) nämligen: "Min son Salomo är ung och vek, och huset som ska byggas åt Herren måste göras mycket stort så att det blir berömt och prisat i alla länder. Därför ska jag göra förberedelser för det." Så gjorde David en stor mängd förberedelser före sin död.
     6Han kallade till sig sin son Salomo och befallde honom att bygga ett hus åt Herren, Israels Gud. 7David sade till sin son Salomo: "Jag hade själv tänkt att bygga ett hus åt Herren min Guds namn. 8Men Herrens ord kom till mig. Han sade: Du har spillt mycket blod och fört många krig. [Flera av krigen besrkvis i 1 Krön 14:8; 18–20; Ps 18.] Du ska inte bygga ett hus åt mitt namn, för du har spillt mycket blod på jorden inför mina ögon. 9Men se, en son ska födas åt dig. Han ska bli en fridsam man, och jag ska låta honom få fred med alla sina fiender runt omkring. Salomo ska han heta, och jag ska ge Israel frid i hans dagar. 10Han ska bygga ett hus åt mitt namn. Han ska vara min son och jag ska vara hans far. Och jag ska befästa hans kungatron över Israel för evig tid.
     11Må nu Herren vara med dig, min son. Må du ha framgång och bygga Herren din Guds hus som han har lovat dig. 12Må Herren bara ge dig klokhet och förstånd när han sätter dig till härskare över Israel, så att du håller fast vid Herren din Guds undervisning. 13Då ska du ha framgång, om du noggrant följer de stadgar och föreskrifter som Herren befallde Mose att lägga på Israel. Var stark och frimodig, var inte rädd eller modlös.
     14Se, trots mina svårigheter har jag skaffat hundratusen talenter guld och tusen gånger tusen talenter silver till Herrens hus och dessutom mer koppar och järn än som kan vägas, så mycket är det. Trävirke och sten har jag också förberett, och mer kan du själv skaffa fram. 15Du har också arbetare i mängd, hantverkare, stenhuggare och timmermän, och dessutom allt slags folk som är kunnigt i alla slags arbeten. 16Guldet, silvret, kopparn och järnet går inte att räkna. Sätt igång och gå till verket, och må Herren vara med dig!"
     17Därefter befallde David alla Israels hövdingar att de skulle hjälpa hans son Salomo. Han sade: 18"Herren er Gud är ju med er och har låtit er få ro på alla sidor. Han har gett landets invånare i min hand, och landet är lagt under Herren och hans folk. 19Så vänd nu ert hjärta och er själ till att söka Herren er Gud. Sätt igång och bygg Herren Guds helgedom, så att man kan föra in Herrens förbundsark och de föremål som helgats åt Gud i det hus som ska byggas åt Herrens namn."

Civila ledare

231När David blev gammal och mätt på att leva, gjorde han sin son Salomo till kung över Israel.

Leviter

2Han samlade Israels alla furstar, så också prästerna och leviterna.
     3De leviter som var trettio år eller äldre blev räknade. Deras antal var allt som allt 38 000 män. 4"Av dessa", sade han, "ska 24 000 leda arbetet vid Herrens hus och 6 000 vara förmän och domare, 54 000 ska vara dörrvakter och 4 000 ska lovsjunga Herren till de instrument som jag låtit göra för lovsången."

6David delade in dem i avdelningar efter Levis söner, Gershon, Kehat och Merari.

Gershoniterna

7Till gershoniterna hörde:
    Ladan och Shimei.
8Ladans söner var:
    Jehiel, huvudmannen, Setam och Joel – totalt 3.
9Shimeis söner var:
    Shelomit, Hasiel och Haran – totalt 3. Dessa var huvudmän för Ladans familjer.
10Shimeis söner var:
    Jahat, Sina, Jeush och Beria.
    Dessa var Shimeis söner – totalt 4.
     11Jahat var huvudmannen, och Sisa var den andre.
    Men Jeush och Beria hade inte många söner. Därför fick de utgöra endast en familj, en ordning.

Kehatiterna

12Kehats söner var:
    Amram, Jishar, Hebron och Ussiel – totalt 4.

13Amrams söner var:
    Aron och Mose.
Aron blev tillsammans med sina söner för evigt avskild och helgad till det allra heligaste, till att för evigt tända rökelse inför Herren (Jahve) och tjäna och välsigna i hans namn för evigt, 14men gudsmannen Moses söner räknades till Levi stam.
15Moses söner var:
    Gershom och Elieser.
16Gershoms son var: Shebuel, huvudmannen.
17Eliesers son var:
    Rehabja, huvudmannen.
    Elieser hade inga andra söner men Rehabjas söner var mycket talrika.
18Jishars son var:
    Shelomit, huvudmannen.
19Hebrons söner var: Jeria, huvudmannen, den andre Amarja, den tredje Jahasiel, och den fjärde Jekameam.
20Ussiels söner var:
    Mika, huvudmannen, och den andre Jishia.

Mahliterna

21Meraris söner var: Mahli och Mushi.
Mahlis söner var:
    Eleasar och Kish.
22När Eleasar dog lämnade han inga söner efter sig utan endast döttrar. Söner till Kish, deras kusiner, tog dem till hustrur.

23Mushis söner var: Mahli, Eder och Jeremot, tillsammans tre.
24Dessa var Levi barn efter deras familjer, huvudmännen för familjerna, de som mönstrades. Varje namn räknades särskilt och varje person för sig, de som kunde utföra sysslor vid tjänstgöringen i Herrens hus, nämligen de som var 20 år eller äldre. 25David sade: "Herren, Israels Gud, har låtit sitt folk komma till ro, och han har nu sin boning i Jerusalem till evig tid. 26Därför behöver inte leviterna längre bära tabernaklet och alla redskap till tjänstgöringen i Herrens hus." 27Enligt berättelsen om Davids sista tid räknades nämligen av Levi barn de som var 20 år eller äldre.
     28Deras uppgift var att stå till förfogande för Arons söner vid tjänstgöringen i Herrens hus. De skulle ta hand om förgårdarna och kamrarna och reningen av allt heligt och sysslorna vid tjänstgöringen i Guds hus, 29vare sig det gällde skådebröden, det fina mjölet till matoffret, de osyrade tunnkakorna, plåtarna, det hopknådade mjölet eller alla rymdmått och längdmått. 30Varje morgon skulle de tacka och lova Herren och likaså varje kväll. 31De skulle hjälpa till vid alla brännoffer åt Herren på sabbaten, vid nymånaderna och vid högtiderna, så många som det var bestämt och som det var föreskrivet för dem, alltid inför Herrens ansikte.
     32De skulle ta ansvar för uppenbarelsetältet och det heliga och sina bröder, Arons söner, i tjänsten vid Herrens hus.

Prästernas tjänstgöring

241Arons söner hade följande avdelningar:

Arons söner var Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. 2Men Nadab och Abihu dog [3 Mos 10] före sin far, och de hade inga söner. Så blev bara Eleasar och Itamar präster. 3David tillsammans med Sadok, av Eleasars söner, och Ahimelek, av Itamars söner, indelade dem i grupper enligt den ordning de skulle tjänstgöra i. 4Då Eleasars söner visade sig ha fler huvudmän än Itamars söner, indelade man dem så att Eleasars söner fick sexton huvudmän för sina familjer och Itamars söner åtta huvudmän för sina familjer. 5Man indelade dem genom lottkastning, de förra liksom de senare, eftersom helgedomens ledare och Guds ledare var både av Eleasars söner och Itamars söner. 6Shemaja, Netanels son, skrivaren, av Levi stam, antecknade dem i närvaro av kungen, ledarna, prästen Sadok och Ahimelek, Ebjatars son, och i närvaro av huvudmännen för prästerna och leviternas familjer. Lotterna drogs växelvis för Eleasars och för Itamars familjer.
7Den första lotten föll på Jojarib,
den andra på Jedaja, 8den tredje på Harim,
den fjärde på Seorim,
9den femte på Malkia,
den sjätte på Mijamin,
10den sjunde på Hackos,
den åttonde på Abia,
11den nionde på Jeshua,
den tionde på Shekanja,
12den elfte på Eljashib,
den tolfte på Jakim,
13den trettonde på Huppa,
den fjortonde på Jeshebab,
14den femtonde på Bilga,
den sextonde på Immer,
15den sjuttonde på Hesir,
den artonde på Happisses,
16den nittonde på Petaja,
den tjugonde på Hesekiel,
17den tjugoförsta på Jakin,
den tjugoandra på Gamul,
18den tjugotredje på Delaja,
den tjugofjärde på Maasja.
19Detta blev den ordning, i vilken de skulle tjänstgöra, när de gick in i Herrens hus, som det var föreskrivet för dem genom deras fader Aron efter den befallning Herren, Israels Gud, hade gett honom.

Leviterna – musiker och dörrvakter

20Beträffande de övriga Levi barn,
    så hörde till Amrams barn Shubael,
    till Shubaels barn Jedeja,
21till Rehabja, alltså till Rehabjas barn, huvudmannen Jishia, 22till jishariterna Shelomot, till Shelomots barn Jahat. 23Benajiterna var Jeria, Amarja den andre, Jahasiel den tredje, och Jekameam den fjärde. 24Ussiels barn var Mika, till Mikas barn hörde Shamir.
     25Mikas bror var Jishia. Sakarja var Jishias son. 26Meraris barn var:
    Mahli och Mushi.
    Jaasjas son var Beno.
27Meraris barn var dessa:
    Av Jaasia Beno, dessutom Shoham, Sackur och Ibri. 28Mahlis son var Eleasar, men han hade inga söner.
29Till Kish, alltså Kishs barn, hörde Jerameel.
30Men Mushis barn var Mahli, Eder och Jerimot.

31Dessa kastade också lott, liksom deras bröder, Arons söner, i närvaro av kung David, Sadok, Ahimelek och huvudmännen för prästernas och leviternas familjer, huvudmännen för familjerna liksom deras yngsta bröder.

251David och befälhavarna avskilde Asafs, Hemans och Jedutuns söner till att tjänstgöra som profeter med harpor, lyror och cymbaler. Detta är förteckningen på dem, de män som fick utföra denna tjänst
2Av Asafs söner:
    Sackur, Josef, Netanja och Asarela, Asafs söner, under ledning av Asaf som profeterade på kungens uppdrag. 3Av Jedutun: Jedutuns söner
    Gedalja, Seri, Jesaja, Shimei [namnet saknas i en del handskrifter, se vers 17], Hashabja och Mattitja, sex till antalet, med harpor, under ledning av sin fader Jedutun som profeterade med tacksägelsesånger och lovsånger till Herren. 4Av Heman:
    Hemans söner Buckia, Mattanja, Ussiel, Shebuel och Jerimot, Hananja, Hanani, Eliata, Giddalti och Romamti-Eser, Joshbekasha, Malloti, Hotir, Mahasiot.
5Alla dessa var söner till Heman, som var kungens siare, enligt det löfte Gud hade gett att han skulle upphöja hans horn. Därför gav Gud Heman fjorton söner och tre döttrar.
     6Alla dessa stod var och en under sin fars ledning vid sången i Herrens hus till cymbaler, lyror och harpor vid tjänsten i Guds hus. De stod under kungens, Asafs, Jedutuns och Hemans ledning. 7Antalet av dem och deras bröder som undervisats i att sjunga till Herrens ära, alla kunniga i det, utgjorde 288. 8De kastade lott om tjänstgöringen, den minste såväl som den störste, den kunnige såväl som lärjungen.
9Den första lotten kom ut för Asaf och föll på Josef.
Den andre blev Gedalja, han själv med sina bröder och söner, tillsammans tolv,
10den tredje blev Sackur med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
11den fjärde lotten kom ut för Jisri med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
12den femte blev Netanja med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
13den sjätte blev Buckia med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
14den sjunde blev Jesarela med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
15den åttonde blev Jesaja med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
16den nionde blev Mattanja med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
17den tionde blev Shimei med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
18den elfte blev Asarel med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
19den tolfte lotten kom ut för Hashabja med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
20den trettonde blev Shubael med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
21den fjortonde blev Mattitja med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
22den femtonde lotten kom ut för Jeremot med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
23den sextonde för Hananja med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
24den sjuttonde för Joshbekasha med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
25den artonde för Hanani med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
26den nittonde för Malloti med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
27den tjugonde för Elijata med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
28den tjugoförsta för Hotir med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
29den tjugoandra för Giddalti med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
30den tjugotredje för Mahasiot med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
31den tjugofjärde för Romamti-Eser med hans söner och bröder, tillsammans tolv.

Temeplvakter

261När det gäller dörrvakternas avdelningar hörde Meshelemja, Kores son, av Asafs barn till koraiterna.

2Meshelemja hade söner:
    Sakarja var den förstfödde,
    Jediael den andre,
    Sebadja den tredje,
    Jatniel den fjärde,
     3Elam den femte,
    Johanan den sjätte,
    Eljoenaj den sjunde.

4Obed-Edom hade söner:
    Shemaja var den förstfödde,
    Josabad den andre,
    Joa den tredje, Sakar den fjärde,
     5Netanel den femte,
    Ammiel den sjätte,
    Isaskar den sjunde,
    Peulletaj den åttonde – för Gud hade välsignat honom [med många barn, se Ps 127:3–5].
6Åt hans son Shemaja föddes också söner som blev ledare inom sin familj, för de var dugliga män.
7Shemajas söner var Otni, Refael och Obed, Elsabad och hans bröder, dugliga män, Eliho och Semakja. 8Alla dessa hörde till Obed-Edoms ättlingar, de själva och deras söner och bröder, dugliga och kraftfulla män i tjänsten, tillsammans sextiotvå ättlingar till Obed-Edom.

9Meshelemja hade också söner och bröder, dugliga män, tillsammans arton.

10Hosa av Meraris barn hade söner: Shimri var huvudmannen. Han var inte förstfödd, men hans far insatte honom till huvudman. 11Hilkia var den andre, Tebalja den tredje, Sakarja den fjärde. Hosas söner och bröder var tillsammans tretton.

12I dessa avdelningar av dörrvakterna var det huvudmännens ansvar att tillsammans med sina bröder göra tjänst i Herrens hus.
     13Om varje port kastade de lott, den minste såväl som den störste, efter sina familjer. 14Lotten för öster föll då på Shelemja. För hans son Sakarja, som var en klok rådgivare, kastade man lott, och för honom föll lotten ut för norr. 15För Obed-Edom blev det lotten för söder, medan hans söner fick förrådshuset på sin del. 16För Shuppim och för Hosa blev det lotten för platsen västerut, vid Salleketporten där vägen höjer sig uppåt, det ena vaktstället invid det andra. 17Österut stod sex leviter, norrut fyra för varje dag, söderut fyra för varje dag och vid förrådshuset två åt gången. 18Vid Parbar västerut stod fyra vid vägen och två vid själva Parbar. 19Dessa var dörrvakternas avdelningar av koraiternas barn och av Meraris barn.

Övriga uppgifter i templet

20Av leviterna hade Ahia ansvar för skatterna i Guds hus och över förråden av det som helgats åt Herren. 21Ladans barn, nämligen gershoniternas barn av Ladans släkt, huvudmännen för gershoniten Ladans familj, jehieliterna, 22det vill säga jehieliternas söner, Setam och hans bror Joel, hade ansvar för skatterna i Herrens hus.
     23Beträffande amramiterna, jishariterna, hebroniterna och ossieliterna,
     24var Shebuel, son till Gershom, son till Mose, överuppsyningsman över skatterna. 25Hans bröder av Eliesers släkt var dennes son Rehabja, dennes son Jesaja, dennes son Joram, dennes son Sikri och dennes son Shelomit.
     26Denne Shelomit och hans bröder hade ansvar för alla förråd av det som helgats åt Herren av kung David, av huvudmännen för familjerna, av överbefäl och underbefäl. 27Från krigen och av bytet hade de helgat detta för att hålla Herrens hus i stånd. 28Och likaså allt som siaren Samuel och Saul, son till Kish och Abner, Ners son, och Joav, Serujas son, hade helgat. Var och en som helgade något lämnade det i Shelomits och hans bröders vård.

Övriga leviters uppgifter

29Av jishariterna togs Kenanja och hans söner till de världsliga sysslorna i Israel, till att vara förmän och domare.
     30Av hebroniterna togs Hashabja och hans bröder, 1 700 dugliga män, till ämbetsförvaltningen i Israel på andra sidan Jordan, på västra sidan, till alla slags sysslor åt Herren och till kungens tjänst.
     31För hebroniterna var Jeria huvudman, för hebroniterna efter deras ättföljd och familjer. I Davids fyrtionde regeringsår gjordes en undersökning beträffande dem och bland dem fanns då dugliga män i Jaser i Gilead. 32Hans bröder var dugliga män, 2 700 till antalet och familjeöverhuvuden. Dem satte kung David över rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam för att ombesörja alla Guds och alla kungens angelägenheter.

Civila ledare

271Detta är förteckningen på Israels barn, efter deras antal, med huvudmännen för deras familjer och med överbefäl och underbefäl och med deras förmän, vilka tjänade kungen i allt som rörde krigsfolkets avdelningar, som kom och gick växelvis för var och en av årets alla månader. Varje avdelning bestod av 24 000 man.
2Över den första avdelningen, den som tjänstgjorde under första månaden [Nisan], hade
    Jashobam, Sabdiels son, befälet. I hans avdelning fanns 24 000.

3Han hörde till Peres barn och var huvudansvarig för alla befäl som tjänstgjorde under första månaden.


4Över den andra månadens [Ijars] avdelning hade ahoaiten Dodaj befälet, det var hans avdelning. Där fanns också fursten Miklot, och i hans avdelning fanns 24 000.

5Den tredje befälhavaren, som tjänstgjorde under tredje månaden [Sivan], var
    Benaja, översteprästen Jojadas son. I hans avdelning fanns 24 000.

6Denne Benaja var en hjälte bland de trettio och hade befälet över de trettio. Vid hans avdelning fanns hans son Ammisabad.
7Den fjärde, som tjänstgjorde under fjärde månaden [Tamuz], var
    Asael, Joavs bror, och efter honom hans son Sebadja. I hans avdelning fanns 24 000.

8Den femte, som tjänstgjorde under 5:e månaden [Av], var
    befälhavaren Shamhut, jisraiten. I hans avdelning fanns 24 000.
9Den sjätte, som tjänstgjorde under sjätte månaden [Elul], var
    tekoaiten Ira, Ickeshs son. I hans avdelning fanns 24 000.
10Den sjunde, som tjänstgjorde under sjunde månaden [Tishri], var
    peloniten Heles av Efraims barn. I hans avdelning fanns 24 000.
11Den åttonde, som tjänstgjorde under åttonde månaden [Cheshvan], var
    husatiten Sibbekaj, som hörde till seraiterna. I hans avdelning fanns 24 000.
12Den nionde, som tjänstgjorde under nionde månaden [Kislev], var
    anatotiten Abieser, som hörde till benjaminiterna. I hans avdelning fanns 24 000.
13Den tionde, som tjänstgjorde under tionde månaden [Tevet], var
    netofatiten Mahraj, som hörde till seraiterna. I hans avdelning fanns 24 000.
14Den elfte, som tjänstgjorde under elfte månaden [Shevat], var
    pirgatoniten Benaja av Efraims barn. I hans avdelning fanns 24 000.
15Den tolfte, som tjänstgjorde under tolfte månaden [Adar], var
    netofatiten Heldaj, som hörde till Otniels släkt. I hans avdelning fanns 24 000.
16Israels stamhövdingar var dessa:
Furste för rubeniterna var Elieser, Sikris son,
för simeoniterna Shefatja, Maakas son, 17för Levi Hashabja, Kemuels son,
för Arons släkt Sadok, 18för Juda Eliho, en av Davids bröder,
för Isaskar Omri, Mikaels son, 19för Sebulon Jishmaja, Obadjas son,
för Naftali Jerimot, Asriels son, 20för Efraims barn Hosea, Asasjas son,
för ena hälften av Manasse stam Joel, Pedajas son, 21för andra hälften av Manasse, den i Gilead, Jiddo, Sakarjas son,
för Benjamin Jaasiel, Abners son, 22för Dan Asarel, Jerohams son.
Dessa var Israels stamhövdingar.

23Men i förteckningen tog David inte upp dem som var under 20 år, eftersom Herren hade lovat att han skulle föröka Israel som stjärnorna på himlen. 24Joav, Serujas son, började räkningen men fullbordade den inte, eftersom vrede genom den drabbade Israel. Antalet togs inte upp i någon förteckning i kung Davids krönika.

25Uppsikt över kungens skatter hade Asmavet, Adiels son,
över förråden på fälten, i städerna och byarna och fästningstornen Jonatan, Ussias son, 26över dem som arbetade på fälten med jordbruket Esri, Kelubs son, 27över vingårdarna ramatiten Shi-mei,
över vingårdarnas vinförråd shifmiten Sabdi, 28över olivlundarna och mullbärsfikonträden i Låglandet gaderiten Baal-Hanan,
över oljeförråden Joash, 29över korna som betade i Saron saroniten Shitraj
och över korna i dalarna Shafat, Adlajs son, 30över kamelerna ismaeliten Obil,
över åsnorna meronotiten Jedeja, 31över småboskapen hagariten Jasis.
Alla dessa var förvaltare för kung Davids ägodelar. 32Jonatan, Davids farbror, var rådgivare. Han var en förståndig och skriftlärd man. Jehiel, Hakmonis son, var hos kungens söner. 33Ahitofel var kungens rådgivare och arkiten Hushaj var kungens vän. 34Efter Ahitofel kom Jojada, Benajas son, och Ebjatar. Joav var kungens överbefälhavare.

David samlar folket

281David samlade till Jerusalem alla Israels hövdingar, stamhövdingar och häravdelningarnas befälhavare, dem som var i kungens tjänst, överbefäl och underbefäl och förmännen över alla kungens och hans söners ägodelar och boskap, samt hovmännen, hjältarna och alla tappra stridsmän.
     2Kung David steg upp från sin plats och sade: "Hör mig, mina bröder och mitt folk! Jag hade själv tänkt att bygga ett hus som viloplats för Herrens förbundsark och fotpall för vår Gud, och jag gjorde förberedelser för byggnadsverket. 3Men Gud sade till mig: Du ska inte bygga ett hus åt mitt namn, för du är en stridsman och har spillt blod. 4Ändå utvalde Herren, Israels Gud, mig ur hela min fars hus till att vara kung över Israel för alltid. Han utvalde Juda till furste och i Juda hus min fars hus, och bland min fars söner hade han behag till mig och gjorde mig till kung över hela Israel. 5Bland alla mina söner – för Herren har gett mig många söner – utvalde han min son Salomo till att sitta på Herrens kungatron och regera över Israel. 6Han sade till mig: Din son Salomo är den som ska bygga mitt hus och mina förgårdar, för jag har utvalt honom till min son, och jag ska vara hans far. 7Jag ska befästa hans kungamakt för evigt, om han står fast vid att följa mina bud och föreskrifter, som han nu gör. 8Nu säger jag inför hela Israel, Herrens församling, och inför vår Gud som hör det: Håll fast vid alla Herren er Guds bud, och följ dem noga så att ni får besitta det goda landet och lämna det i arv till era barn efter er till evig tid.
     9Och du, min son Salomo, lär känna din fars Gud och tjäna honom med hängivet hjärta och med villig själ, för Herren rannsakar alla hjärtan och förstår alla uppsåt och tankar. Om du söker honom låter han sig finnas av dig, men om du överger honom, då förkastar han dig för evigt. 10Var nu uppmärksam, för Herren har utvalt dig att bygga ett hus till helgedom. Var stark och gå till verket."
     11David gav sin son Salomo en mönsterbild av förhuset och tempelbyggnaderna och förrådskamrarna, de övre salarna och de inre rummen och rummet för nådastolen. 12Han gav honom en mönsterbild av allt som han hade fått genom Anden för förgårdarna till Herrens hus och alla kamrarna runt omkring för skatterna i Guds hus och förråden för det som helgats åt Herren.
     13Han gav också föreskrifter om prästernas och leviternas avdelningar och alla sysslor som skulle utföras vid tjänstgöringen i Herrens hus och alla kärl som skulle användas vid tjänstgöringen i Herrens hus, 14om guldet med uppgift på vikten i guld för varje särskilt kärl till tjänstgöringen, och alla silverkärl med uppgift på vikten för varje särskilt kärl till tjänstgöringen. 15Han angav vikten på de gyllene ljusstakarna med tillhörande lampor av guld, med uppgift på varje ljusstakes vikt med dess lampor, så även för silverljusstakarna, med uppgift på varje ljusstakes vikt med dess lampor, beroende på hur varje ljusstake skulle användas. 16Likaså angav han vikten på guldet till skådebrödsborden, varje bord för sig, och på silvret till silverborden. 17Han gav föreskrifter om gafflarna, skålarna och kannorna av rent guld och guldbägarna, med uppgift om vikten av varje särskild bägare, och om silverbägarna, med uppgift på varje bägares vikt. 18Likaså för rökelsealtaret av renat guld, med uppgift på vikten, dessutom en mönsterbild av vagnen, de gyllene keruberna som skulle breda ut sina vingar och täcka över Herrens förbundsark.
     19Han sade: "Allt detta har Herren visat mig genom en skrift av sin hand, allt som ska utföras enligt mönsterbilden."
     20David sade till sin son Salomo: "Var stark och frimodig och gå till verket. Var inte rädd eller modlös, för Herren Gud, min Gud, ska vara med dig. Han ska inte lämna dig och inte överge dig, ända tills allt arbete för tjänstgöringen i Herrens hus är avslutat. 21Och se, här är prästernas och leviternas avdelningar som ska förrätta allt slags tjänst i Guds hus. Till allt som ska utföras har du folk hos dig som alla är villiga och kunniga till allt slags arbete. Dessutom är hövdingarna och hela folket redo att göra allt du befaller."

Gåvor till tempelbygget

291Kung David sade till hela församlingen: "Min son Salomo, den ende som Gud har utvalt, är ung och vek och arbetet är stort, för detta palats är inte för en människa utan för Herren Gud. 2Därför har jag, så långt jag förmått, skaffat guld till det som ska vara av guld i min Guds hus, silver till det som ska vara av silver, koppar till det som ska vara av koppar, järn till det som ska vara av järn och trä till det som ska vara av trä. Dessutom har jag skaffat onyxer och andra infattningsstenar, svartglänsande och brokiga stenar och alla slags dyrbara stenar liksom marmor i mängd. 3Eftersom jag älskar min Guds hus ger jag också vad jag själv äger i guld och silver till min Guds hus, utöver allt som jag förut har skaffat till det heliga huset: 43 000 talenter guld av guld från Ofir, och 7 000 talenter renat silver till att överdra byggnadernas väggar med, 5för att göra av guld det som ska vara av guld och för att göra av silver det som ska vara av silver, till allt slags arbete som utförs av konsthantverkare. Vem vill i dag bära fram sina frivilliga gåvor åt Herren?"
     6Familjehövdingarna och Israels stamhövdingar, överbefälen och underbefälen liksom ledarna för kungens arbeten bar fram sina frivilliga gåvor. 7De gav till arbetet på Guds hus 5 000 talenter guld, 10 000 dariker, 10 000 talenter silver, 18 000 talenter koppar och 100 000 talenter järn. 8Var och en som hade ädelstenar gav dem till skatten i Herrens hus under gershoniten Jehiels vård. 9Då gladde sig folket över deras frivilliga gåvor, för de bar fram sina frivilliga gåvor åt Herren av hängivet hjärta. Också kung David gladde sig mycket.

Davids lovprisning

[En insamling har gjorts till bygget av templet, och folket har först och främst gett sig själva och sina hjärtan till Herren, se vers 5. Man har sedan frikostigt gett av sina medel till bygget. Utöver den stora gåva David redan har gett tillkommer nu 168 ton guld, 337 ton silver, 606 ton brons och 3 365 ton järn, se 1 Krön 28:7.]

10Därför [överväldigad av folkets hängivenhet till Herren och deras generösa gåvor] välsignade David Herren (Jahve) inför hela församlingen. David sade:
-
"Välsignad vare du, Herre (Jahve), Israels Gud (Elohim), vår fader
    från evighet till evighet.
11Herre (Jahve), din är [ordagrant: 'till dig JHVH']
    storheten (hebr. gedullah)
    och makten (styrkan, kraften – hebr. geburah)
    och härligheten (äran, ståten, skönheten – hebr. tifarah)
    och glansen (evigheten, segern – hebr. netsach) [den klart lysande fjärran ifrån, se Upp 22:16]
    och majestätet (prakten, storslagenheten – hebr. hod).
Ja, allt [som är] i himlarna och på jorden.
Ditt är riket (dig tillhör kungariket), Herre (Jahve),
    och du är den upphöjde härskaren (han som lyfter upp sig själv till huvud) över allting.
12Både rikedom och ära kommer från dig,
    och du råder över allt.
I din hand är kraft och styrka,
    det står i din hand att göra vad som helst,
    stort och starkt.
13Nu (därför) tackar vi dig vår Gud (Elohim),
    och vi prisar (hebr. halal) ditt härliga namn."
-
[Bönen som Jesus lärde sina lärjungar att be har likheter med denna bön av David, se vers 10b och "vår Fader" i Matt 6:9. Delar av vers 11 "ditt är riket och makten och och äran i evighet" återfinns också som doxologi (lovprisning av Gud) i många böner, bl.a. Herrens bön i Matt 6:9–13.]
14Men vem är jag och vad är mitt folk att vi själva skulle kunna ge sådana [stora] frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer allt. Det vi gett dig har vi ju fått ur din hand. 15För vi är främlingar hos dig och gäster som alla våra fäder. Som en skugga är våra dagar på jorden, och utan hopp. 16Herre vår Gud, alla dessa gåvor som vi skaffat för att bygga dig ett hus åt ditt heliga namn – från din hand har de kommit, och ditt är alltsammans. 17Jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och har behag till vad som är rätt. Med ärligt hjärta har jag burit fram alla dessa frivilliga gåvor. Och nu har jag också sett med glädje hur ditt folk som står här har burit fram sina frivilliga gåvor till dig. 18Herre, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders Gud, låt ditt folks hjärtas sinne och tankar vara redo till sådant för evigt, och vänd deras hjärtan till dig. 19Ge min son Salomo ett hängivet hjärta så att han håller dina bud, dina vittnesbörd och dina stadgar och utför allt detta och bygger templet som jag förberett."

20Därefter sade David till hela församlingen: "Lova Herren er Gud!" Då lovade hela församlingen Herren, sina fäders Gud, och de bugade sig och föll ner för Herren och för kungen. 21Dagen därpå slaktade de slaktoffer åt Herren och offrade brännoffer åt Herren: 1 000 tjurar, 1 000 baggar och 1 000 lamm med tillhörande dryckesoffer, dessutom slaktoffer i mängd för hela Israel. 22De åt och drack med stor glädje inför Herrens ansikte den dagen, och för andra gången gjorde de Salomo, Davids son, till kung. De smorde honom till en Herrens furste och Sadok till präst. 23Så satt Salomo på Herrens tron som kung efter sin far David, och han blev framgångsrik. Hela Israel lydde honom. 24Alla hövdingarna och hjältarna och dessutom alla kung Davids söner underordnade sig kung Salomo. 25Och Herren gjorde Salomo mycket stor inför hela Israel och lät hans kungliga härlighet bli större än någon annans som varit kung över Israel före honom.

David dör

26David, Ishais son, hade regerat över hela Israel. 27Den tid han regerade över Israel var 40 år. [1010-970 f.Kr.]
     Han regerade 7 år i Chevron
    och 33 år i Jerusalem.
28Han dog i en god ålder, mätt på att leva och mätt på rikedom och ära. Hans son Salomo blev kung efter honom. 29Vad som mer finns att säga om kung David, om hans första tid och hans sista, det finns skrivet i siaren Samuels krönika [Samuelsböckerna], i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika. 30Där står också om hela hans regering och hans bedrifter och de händelser som mötte honom och Israel och alla andra länder och riken.




© 2023 Svenska Kärnbibeln