Referenser (86 st)
Så blev Leah gravid och födde en son och hon gav honom namnet Ruben [hebr. Reoven – betyder: "Se, en son!"], för hon sa: "Eftersom Herren (Jahveh) har sett till min nöd (misär; mitt elände – hebr. ) så kommer min man nu att älska mig."
Och Ruben [Jakobs förstfödde (med Leah), som nu var i 4-5 års åldern] gick ut till veteskörden på dagarna och hittade alrunor (mandragora; "kärleksäpplen" – hebr. ) på fältet och tog hem det till sin mor Leah. Då sa Rakel till Leah: "Ge mig, jag ber dig, från din sons alrunor."
[Alla 11 söner (och dottern Dina) som räknas upp i föds inom en sjuårsperiod (av fyra olika mödrar). Sedan Leah fött Ruben får hon tre barn till i rask följd. Sedan sker ett uppehåll då denna händelse inträffar. Ruben måste då vara 4-5 år, men inte äldre eftersom hon sedan får ytterligare tre barn i rask följd.
Alruna (Mandragora officinarum) är en art i familjen potatisväxter. Örten har grova rötter som ofta kan få former som påminner om nakna människokroppar. De användes ibland som husgudar (hebr. terafim). Från roten växer långa mörkgröna blad som bildar som en rosett. Den bildar blekt purpurblå blommor som under våren blir till små gul/röda frukter. Frukten har beskrivits som ett gult fågelägg i ett genomskinligt bo. Vid den här tiden på våren, då veteskörden bärgas, är frukten mogen och den doftar också, se . Frukten kan skalas och ätas. Mest troligt är att den unge Ruben bara plockar frukten och tar med sig den hem. Det finns antika berättelser hur hundar och åsnor användes för att dra upp de djupa rötterna, så med tanke på hans ålder, är det inte troligt att han gräver upp roten. Dess frukter ansågs verka som ett afrodisiakum med en stärkande effekt på könsdriften. Araberna kallade frukten "djävulens äpplen" och i den grekiska världen fick den smeknamnet "kärleksäpple". Kopplingen till kärlek finns även i det hebreiska namnet (som också delar rot med namnet David), som är snarlikt ordet för kärlek (hebr. ) och "min älskade" i Höga Visan, se . Den grekiska naturforskaren Dioskorides (40-90 e.Kr.) skriver hur mandragoraroten kunde kokas i vin och ges som smärtlindrande medel. Det verkade även mot sömnlöshet och användes inför operativa ingrepp. Mandragora växer än idag på fälten i Israel.]
Och det hände när Israel [som tidigare hette Jakob, se ] bodde i landet att Ruben gick och låg (hade sexuellt umgänge) med Bilhah, sin fars bihustru [som hörde till den nu avlidna Rakel], och Israel [hans far] hörde om det.
[Denna vers hör tematiskt ihop med hur Dina skändas av Shechem, se . Rubens tilltag gjorde att han blev fördömd, se . Detta var både ett förbjudet incestförhållande () och ett försök att få auktoritet över sin far. Orsakerna var troligen andra än sexuell attraktion. Bilhah var Rakels tjänstekvinna, och genom att skända henne minskar Ruben risken att hon skulle ta över Rakels roll som Jakobs favorit. Troligtvis var detta dåraktiga tilltag ett försök att hjälpa sin mor Leah. Händelsen med alrunorna ("kärleksäpplena") kan också finnas med som bakomliggande orsak, se . Ruben är omkring 5 år när han blir indragen i bråket mellan Rakel och hans mor, och Rakel tar hans fynd från åkern.]
Jakob hade tolv söner:
Leahs [sex egna] söner:
Ruben, Jakobs förstfödde,
och Simeon
och Levi
och Juda
och Isaskar
och Sebulon (hebr. Zevolun).
Men Ruben [den äldste bland bröderna] hörde det och räddade honom ur deras hand och sa: "Låt oss inte ta hans liv."
Ruben fortsatte: "Spill inget blod! Kasta honom i brunnen i ödemarken (öknen), men lägg inte er hand på honom (döda honom inte)." Han sa så för att han skulle kunna rädda Josef ur deras händer och föra tillbaka honom till hans far.
Ruben återvände till brunnen men Josef var inte i brunnen och han rev sönder sina kläder [för att visa sin sorg och upprördhet].
Ruben [Jakobs förstfödde (med Leah)] svarade dem och sa: "Talade jag inte till er och sa att ni inte skulle synda mot barnet, men ni lyssnade inte? Därför utkrävs hans blod"
Ruben talade till sin far och sa: "Du ska dräpa mina två söner om jag inte för honom tillbaka till dig. Ge honom i min hand och jag ska föra tillbaka honom till dig." [Ruben hade fyra söner, så hebreiskan antyder "två av mina söner".]
[Nu följer en uppräkning av Jakobs söner. Frasen "Detta är namnet på" är en vanlig fras, se ; ; . Versen är uppbyggd som en kiasm.]
Och detta är namnen på
sönerna till
Israel
som kom till Egypten,
Jakob
och hans söner:
[Leahs sex barn:]
Ruben, Jakobs förstfödda.
Rubens söner:
Chanoch (Henok) och Pallo och Chetsron (Hesron) och Karmi. [; ; ]
[Jakob fortsätter tala till Josef:] Nu är dina två söner mina, de som föddes till dig i Egyptens land innan jag kom till dig i Egyptens land, Efraim och Manasse, precis som Ruben och Simeon är och ska vara mina.
Ruben [betyder "se en son"] du är min förstfödde,
min makt och förstlingsfrukten av min styrka,
överlägsen i värdighet och överlägsen i styrka.
Ruben (hebr. Reoven), Simeon (hebr. Shimon), Levi och Juda (hebr. Jehoda);
[Här sker en paus i berättelsen. Man kan säga att det är en "cliffhanger", hur det ska gå? Varken israeliterna eller farao lyssnar på Mose och själv är han på gränsen att ge upp, se . Mitt i berättelsens höjdpunkt kommer en tillbakablick som visar hur Mose och Aron är den fjärde generationen från Jakob via Levis stam. Genealogin är begränsad till de tre första sönerna till Jakob: Ruben, Simeon och Levi. De följande nio sönerna är inte relevanta för att visa Moses och Arons släktskap och tas inte med. Jakob kallas också Israel, se . I listningen nedan är de namn som ingår i Moses och Arons släktträd fetmarkerade.]
Dessa var överhuvuden var och en för sin släkt.
Sönerna till Ruben, Israels [Jakobs] förstfödde:
Chanoch (Henok) och Pallo,
Chetsron (Hesron) och Karmi;
detta var de rubenitiska familjerna.
Detta är namnen på dem som ska stå tillsammans med er:
Från Ruben: Elitsor, son till Shedejor.
Rubens söner, Israels förstfödde, deras generationer (släkter – hebr. toledot), efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som var skickade att gå ut i krig,
detta var antalet av dem av Rubens stam, de var 46500.
På den södra sidan
ska vara de i lägret som tillhör Rubens baner enligt deras avdelningar.
Ledaren för Rubens söner är Elitsor, Shedejors son,
Alla som räknades i Rubens läger var 151450 efter deras avdelningar. De ska dra ut (gå) som nummer två [tåga efter de tre första stammarna].
På den 4:e dagen offrade Elitsor, son till Shedejor, ledare för Rubens söner.
Och under sitt baner (standard) vandrade Rubens söners läger i sin härordning, och över hans här var Elitsor, son till Shedejor.
Och Mose lät dem gå från Parans öken enligt Herrens (Jahvehs) befallning, alla av de män som var huvuden (ledare) för Israels söner.
Och Korach – son till Jitsha, son till Kehat, son till Levi [],
och Datan och Aviram – Eliavs söner [från Rubens stam, se , ],
och On – son till Pelet, son till Ruben,
tog män
Ruben, Israels förstfödde, Rubens söner:
Av Chanoch, chanochiternas familj,
av Pallo, palloiternas familj,
Detta är rubeniternas familjer, och de som räknades bland dem var 43730.
[Första räkningen: 46500, en minskning på 2770.]
Rubens söner och Gads söner hade väldigt mycket boskap, och när de såg Jaazers land och Gileads land, såg de att platsen var ett område lämpligt för boskap.
Och Gads söner och Rubens söner kom och talade med Mose och prästen Elazar och ledarna för församlingen och sa:
Och Mose sa till Gads söner och Rubens söner: "Ska era bröder dra ut i strid och ni sitta här?
Och Gads söner och Rubens söner talade till Mose och sa: "Dina tjänare ska göra som min herre har befallt.
Och Mose sa till dem: "Om Gads söner och Rubens söner ska gå över Jordan med er, varje man rustad till strid inför Herren (Jahveh), och landet ska underkuvas inför er, så ska ni ge dem Gileads land som besittning,
Och Gads söner och Rubens söner svarade och sa: "Som Herren (Jahveh) har talat till sina tjänare så ska vi göra.
Och Mose gav till dem, till Gads söner och till Rubens söner och till halva Manasse stam, Josefs son, Sichons kungarike, amoréernas kung, och Ogs kungarike, Bashans kung, landet med dess städer och deras gränser, liksom landets städer runt omkring.
Och Rubens söner byggde [på nytt upp städerna] Cheshbon [längs kungsvägen i Moab] och Elale och Qirjatam
För Rubens söners stam efter deras fäders hus, och Gads söners stam efter deras fäders hus, har tagit emot, och halva Manasse stam har tagit emot sina arv.
Vi besatte detta land vid den tiden, från Aroer som ligger vid Arnons dal och hälften av Gileads bergsland, och dess städer gav jag till rubeniterna och gaditerna.
Och till rubeniterna och till gaditerna gav jag från Gilead ända till Arnons dal, mitten av dalen som en gräns ända till Jabboks flod som är gränsen mot Ammons söner,
Betser [Bosor] i öknen i Mishors land för rubeniterna [; stad i området kring Medeba],
och Ramot i Gilead för gaditerna
och Golan i Bashan för Manasse. [; ]
och vad han gjorde mot Datan och Aviram, Eliavs söner, Rubens son, hur marken öppnade sin mun och slukade dem och deras hushåll och deras tält och allt levande som följde dem, i Israels mitt [].
Och dessa [sex stammar] ska stå på berget Ebal [nuvarande Imad-el-Deen, åt norr] för förbannelsen:
Ruben (hebr. Reoven) [den äldste; Leahs förstfödde];
Gad och Asher [vars mor var Zilpah – Leahs tjänstekvinna] och
Sebulon (hebr. Zevolun);
Dan och Naftali [vars mor var Bilhah – Rakels tjänstekvinna].
Och vi tog deras land och gav det till rubeniterna och till gaditerna och till halva Manasses stam. [; ]
[Mose ger nu sin välsignelse för de tolv stammarna, på liknande sätt som Jakob gjorde på sin dödsbädd (). De tolv stammarna nämns 28 gånger i GT och uppräkningen är olika: födelseordning, se ; placering i förhållande till tabernaklet, se ; tilldelat landområde, se ; de tolv portarna, se . I denna uppräkning kommer den förstfödde Ruben först, dock saknas Simeon. Stammens område ligger inom Judas område och kan finnas "dold" i .]
"Låt Ruben (hebr. Reoven; betyder: se en son) leva, och inte dö
av att hans män är få."
[Ruben tilltalas på ett annorlunda sätt än de övriga stammarna. En önskan är att han ska få leva och inte dö. Troligtvis är det på grund av Jakobs ord i .]
Och till rubeniterna och till gaditerna och till halva Manasse stam talade Josua och sa:
Och Rubens söner och Gads söner och hälften av Manasse gick över beväpnade, framför Israels söner som Mose hade talat till dem.
Mose, Herrens (Jahvehs) tjänare, och Israels söner slog dem och Mose, Herrens (Jahvehs) tjänare, gav det [landet öster om Jordan] som besittning till rubeniterna och gaditerna och halva Manasses stam [; ].
Med honom tog rubeniterna och gaditerna emot deras arv som Mose gav dem på andra sidan Jordan österut som Mose, Herrens (Jahvehs) tjänare, gav dem
Och Mose gav till Rubens söners stam efter deras familjer.
Och Rubens söners gränser, Jordan är deras gräns. Detta är arvet för Rubens söner efter deras familjer, städerna och dess byar.
Och gränsen går upp till Beit-Chogla och passerar norr om Beit-Arava och gränsen går till Bohans sten, Rubens son.
Men leviterna har ingen del ibland er eftersom Herrens prästämbete är deras arv, och Gad och Ruben och halva Manasse har tagit emot sina arv på andra sidan Jordan, österut, som Herrens (Jahvehs) tjänare Mose gav dem."
Och den drogs i norr och gick ut vid Ein-Shemesh och gick till Geliot som är mitt emot Adumims sluttning och gick ner till Bohans, Rubens sons, sten.
Och bortom [öster om] Jordan vid Jeriko österut avskilde de [också 3 städer:]
Betser i låglandets öken från Rubens stam och
Ramot i Gilead från Gads stam och
Golan i Bashan från Manasse stam.
Meraris söner efter deras familjer fick från Rubens stam och från Gads stam och från Sebulons stam – tolv städer.
Och från Rubens stam Betser med den öppna marken runtom, och Jahats med den öppna marken runtom,
Sedan kallade Josua på rubeniterna och gaditerna och halva Manasse stam
Så återvände Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam och lämnade Israels söner. De gick ut från Shilo, som är i Kanaans land, för att gå till Gileads land [öster om Jordanfloden], till landet för sina besittningar som de intagit enligt Herrens (Jahvehs) befallning genom Moses hand. []
Och när de kom till området vid Jordan som är i Kanaans land byggde Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam där ett altare vid Jordan, ett stort altare att se på.
Och Israels söner hörde sägas: "Se, Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam har byggt ett altare framför Kanaans land, i området vid Jordan på den sida som vetter mot Israels söner."
Och Israels söner sände Pinchas, son till prästen Elazar, till Rubens söner och till Gads söner och till halva Manasse stam i Gileads land,
Och de kom till Rubens söner och till Gads söner och till halva Manasse stam i Gileads land, och talade med dem och sa:
Då svarade Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam och talade till ledarna för Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering):
För Herren (Jahveh) har gjort Jordan till en gräns mellan oss och er, Rubens söner och Gads söner ni har ingen del i Herren (Jahveh), så kan era söner få våra söner att sluta vörda Herren (Jahveh).
Och när prästen Pinchas och församlingens ledare, ledarna för Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering) som var med honom, hörde orden som Rubens söner och Gads söner och Manasses söner talade, behagade det dem väl.
Och Pinchas, prästen Elazars son, sa till Rubens söner och Gads söner och Manasses söner: "Idag vet vi (är vi intimt förtrogna med) att Herren (Jahveh) är i vår mitt, eftersom ni inte har varit förrädiska mot Herren (Jahveh), och inte utlämnat Israels söner till att komma bort från Herrens (Jahvehs) hand."
Och Pinchas, prästen Elazars son, återvände från Rubens söner och från Gads söner ut från Gileads land till Kanaans land till Israels söner och tog med sig ord.
Dessa ord behagade Israels söner och Israels söner välsignade Herren (Jahveh) och talade inte mer om att gå upp och strida mot dem, för att fördärva landet där Rubens söner och Gads söner bodde.
Och Rubens söner och Gads söner gav altaret namnet: Det är ett vittne mellan oss att Herren (Jahveh) är Gud (Elohim).
Och Isaskars furstar var med Deborah,
som Isaskar så var Barak,
in i dalen rusade han fram på sina fötter.
Bland Rubens skaror
var det stor beslutsamhet i hjärtat.
Varför sitter du bland fårfållorna
för att lyssna på flöjtspelet för hjordarna?
Bland Rubens skaror
utforskar (rannsakar) man hjärtat mycket.
från Jordan österut, hela Gileads land, gaditerna och rubeniterna och Manasse, från Aroer som är vid Arnons dal, Gilead och Bashan.
Dessa var Israels söner: Ruben, Simeon, Levi och Juda, Isaskar och Sebulon,
Ruben var Israels förstfödde, för han föddes först. Men eftersom han vanhelgade sin fars bädd [genom att ligga med Judas bihustru Bilhah, se ; ] gavs hans förstfödslorätt åt sönerna till Josef, Israels son, men inte så att Josef skulle tas upp i släktregistret som den förstfödde.
Rubens, Israels förstföddes, söner var Chanoch (Henok) och Pallo, Chetsron och Karmi.
likaså dennes son Beera som Assyriens kung Tiglat-Pileser förde bort i fångenskap. Han var furste för rubeniterna.
Rubens barn och gaditerna och ena hälften av Manasse stam var tappra män som bar sköld och svärd och spände båge och var tränade för krig. De utgjorde 44760 stridsberedda män.
Då uppväckte Israels Gud den assyriske kungen Puls [Tiglat-Pileser III] ande, det vill säga den assyriske kungen Tiglat-Pilesers ande. Han förde folket bort i fångenskap, såväl rubeniterna och gaditerna som ena hälften av Manasse stam. Han förde dem till Hala, [floden] Habor, Hara och Gozans ström [i nuvarande norra Irak], där de är än i dag.
Meraris ättlingar fick genom lottkastning släkt för släkt tolv städer från Rubens stam, Gads stam och Sebulons stam.
På andra sidan Jordan, mitt emot Jeriko, öster om Jordan, fick de från Rubens stam Beser i öknen med betesmarker, Jahas med betesmarker,
rubeniten Adina, Shisas son, en huvudman bland rubeniterna, och med honom 30 andra,
och från andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra hälften av Manasse stam, 120000, rustade till strid med alla slags vapen.
Hans bröder var dugliga män, 2700 till antalet och familjeöverhuvuden. Dem satte kung David över rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam för att ombesörja alla Guds och alla kungens angelägenheter.
Israels stamhövdingar var dessa:
Furste för rubeniterna var Elieser, Sikris son,
för simeoniterna Shefatja, Maachas son,
Närmast Efraims område ska Ruben ha en lott från östra sidan till västra.
Närmast Rubens område ska Juda ha en lott från östra sidan till västra.
och av stadens portar, uppkallade efter Israels stammar, ska tre ligga i norr: Den första är Rubens port, den andra Juda port och den tredje Levi port.
av Juda stam 12000 [Jesu släkt, se ; ] som fått sigillet,
av Rubens stam 12000 [],
av Gads stam 12000 [],
