Om Jakobsbrevet

I detta brev ges en fin balans mellan tro och gärningar, ordet tro används 15 ggr och gärningar 16 ggr. Ett trettiotal liknelser från naturen används för att beskriva andliga sanningar. Detta brev, som är det tidigaste som skickades runt i församlingarna, betonar en kristendom som berör sin omvärld. Det är ett praktiskt brev som tar upp obekväma ämnen som att kontrollera sitt tal, rikedomens fara och att kristendomen måste praktiseras för att vara verklig tro.

Struktur:
Även om Jakob inte var en troende under Jesu liv, måste han ha lyssnat på honom. Det finns många citat från Jesus, särskilt från bergspredikan:

Jak 1:2 - Matt 5:10-12
Jak 1:4 - Matt 5:48
Jak 1:5 - Matt 7:7-12
Jak 1:22 - Matt 7:21-27
Jak 4:11-12 - Matt 7:1-5
Jak 5:1-3 - Matt 6:19-21


Skriven: Omkring år 45 e.Kr.

Till: Tolv stammar i förskingringen, judar bosatta utanför sitt hemland runt omkring i Romarriket.

Från: Okänd plats, troligtvis Jerusalem.

Författare: Jakob, Jesus äldsta halvbror, se Gal 1:19.

Detta är det enda brevet i NT från Jakob. Namnet var ett populärt judiskt namn, två av de tolv apostlarna hette Jakob. Eftersom Johannes bror Jakob dödades ganska tidigt kan han inte ha skrivit detta brev, se Apg 12:1-2. Allt pekar på att det är Jesu yngre halvbror Jakob som är författaren, se Matt 13:55. Han behöver inte förklara vem han är, han var välkänd bland de första troende. Jesus växte upp i en stor familj med flera halvbröder och halvsystrar. De fyra bröderna hette Jakob, Josef, Simon och Judas, som också skrev ett brev - Judas brev. Utifrån ordningen de räknas upp var Jakob den äldste och Judas den yngste. Ingen av syskonen trodde på Jesus när han verkade på jorden, se Joh 7:5, men efter hans död och uppståndelse förändrades detta. En bidragande orsak kan vara att Jesus visade sig för Jakob, se 1 Kor 15:7. I det övre rummet fanns alla Jesu bröder med, se Apg 1:14. Jakob omnämns som den ledande i församlingen i Jerusalem, se Gal 2:9; Apg 12:17. Enligt Josefus lät översteprästen stena honom till döds i Jerusalem, se 62 e.Kr.

Jakobsbrevet

Hälsning

1[Från:] Jakob,
    Guds och Herren Jesu Kristi tjänare (livegen slav),
till de tolv stammarna i förskingringen (diasporan).
[De första kristna församlingarna utgjordes till största delen av judar som flytt från Jerusalem. Några av de platser som brevet skickades till och lästes upp i var troligen Fenikien, Cypern och Antiokia i Syrien norr om Jerusalem dit många flytt, se Apg 11:19. Brevet var skrivet till Messiastroende judar bosatta utanför sitt hemland, kringspridda över hela Romarriket, men är minst lika aktuellt för kristna idag.]
Hälsningar (var glada)!

[Jakob var Jesu halvbror som först efter Jesu uppståndelse kom till tro. Han hade en ledande roll i församlingen i Jerusalem, se Apg 15. Brevets inledning och hälsning är mycket kortare än de som Paulus skriver, Romarbrevet har t.ex. sju verser. Intressant nog är den snarlik hälsningen i det brev som dikteras i Apg 15:23 av just Jakob, vilket styrker att det är samme Jakob som skrivit detta brev.]

Låt er inte ledas bort från tron

Gläd er när ni prövas

2Mina syskon (bröder och systrar i tron), se det som den största glädje när ni får gå igenom (stöter på, råkar hamna i) olika slags prövningar. [Primärt syftar Jakob på förföljelse på grund av tron, se Jak 2:6. I dessa förföljelser låg en frestelse att tröttna och ge upp tron.]

3Ni ska veta att när er tro sätts på prov så blir frukten uthållighet (att man står fast även under prövningar). 4Låt er uthållighet visa sig i fullmogen handling så att ni blir fullmogna och fulländade, utan att sakna något.

Bed om vishet

5Men om nu någon av er saknar vishet [praktiska insikter för att kunna gå igenom dessa prövningar], låt honom gång på gång fråga Gud, så ska han ge. Han ger generöst (fritt utan baktankar) till alla utan förebråelser (utan nedlåtande och anklagande undertoner över att man frågade). 6Men bönen måste ske i tro utan att tvivla (en inre osäkerhet på om man ska tro eller inte), för den som tvivlar (kastas mellan tro och otro) är som en våg, som drivs omkring av vinden [yttre omständigheter], och kastas hit och dit [av dess inre krafter] då den bryts. [Bilden som målas upp är en våg som i ena stunden kastas in på fastlandet, en bild på tron, för att i nästa ögonblick rulla ut i ett hav av otro igen.] 7En sådan människa kan inte förvänta sig något från Herren, 8eftersom han är delad i två (ordagrant "två-själad"), vacklande (ostadig, opålitlig) i allt han tar sig för.

Frestelser för fattiga och rika

9[Följande verser ger exempel på olika gruppers frestelser. En fattig troende frestas att fastna i att klaga över sin situation. Istället ska han glädja sig över allt Gud ger. Den rike ska inte berömma sig av sin rikedom.]

Vidare, den broder [eller syster] som lever under enkla förhållanden ska berömma sig av att blivit upphöjd [ansetts värdig att prövas]. 10Den som är rik [borde berömma sig] av sin svaghet (litenhet) eftersom han kommer att försvinna som blomman i gräset. 11Solen går upp med sin hetta och sveder gräset, dess blommor faller av, dess skönhet förgår. Så ska även den rike vissna bort mitt i all sin strävan.

Välsignad är den som frestas

12[Bergspredikan börjar med välsignelser, se Matt 5:3-12.]

Lycklig (salig, välsignad) är den som står fast (inte vacklar) när han frestas [väljer att närma sig Gud istället för att gå bort från honom under tider av svåra yttre omständigheter], för när han har bestått provet (visat sig vara genuin och äkta) ska han få livets segerkrans [det eviga livet] som Gud har lovat dem som älskar honom.

13Låt ingen säga när han blir frestad: "Det är Gud som frestar mig", för Gud kan inte bli frestad av ondska, och han själv frestar aldrig någon. 14Var och en är istället frestad när han dras iväg [lockas bort från Gud och den kristna gemenskapen] och snärjs (som en fisk fastnar på en krok) av sitt eget begär. 15När begäret sedan blir havande, föder det synd, och när synden blivit fullt utvecklad (fullvuxen) leder den till död.

16Mina älskade syskon (bröder och systrar i tron), bli inte vilseledda (sluta att vandra bort från sanningen).

Bedra inte hjärtat

17Allt generöst givande och varje fullkomlig gåva (välsignelse, förmån) kommer ned från ovan. Dessa goda gåvor kommer från himlaljusens Fader [han som skapat himlakropparna], hos vilken det inte kan ske någon förändring [i intensitet som t.ex. solen och månens sken som varierar under dygnet] och som inte växlar och kastar någon skugga [som himlakroppar som rör sig och skymmer varandra].

[Allt som kommer från Gud är gott. Två olika ord för gåva används. Det första refererar till handlingen att den andra till själva gåvan. Den sista delen använder tre bilder från astronomin för att beskriva Guds oföränderlighet och hans orubblighet.]

18Enligt sitt eget beslut födde han oss till livet genom sanningens ord, för att vi skulle bli som en förstlingsfrukt (den första skörden) han får från dem han har skapat.

19Förstå nu detta, mina älskade syskon (bröder och systrar i tron): Låt var och en
vara snar (snabb) att lyssna
    [främst till Guds ord, se vers 18, men även när andra människor talar],
sen att tala,
sen till vrede (ta inte anstöt, var inte lättstött och bli sårad).
20För en människas vrede uträttar inget som är rättfärdigt inför Gud.
     21Ni måste själva ta beslutet att ta bort (avkläda) all er orenhet (smuts) och överflödande ondska från era liv [permanent ta bort och medvetet skjuta ondskan utom räckhåll för alltid på samma sätt som man skulle ta av sig smutsiga kläder]. Ta i ödmjukhet emot (var villiga och öppna för) Guds ord som är planterat i er och som kan frälsa (bevara, hela) era själar.

22Var ordets görare och inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva (praktisera budskapet, gör som det står, annars lurar ni er själva). 23För den som bara lyssnar till ordet utan att leva ut det [följer och praktiserar det] är som en man som noggrant tittar på sitt [egna] naturliga ansikte i en spegel. 24När han har studerat sig själv, går han därifrån och glömmer på en gång hur han såg ut.

[Som en man som ser sitt orakade och smutsiga ansikte i spegeln en morgon, men väljer att inte göra något åt det utan fortsätter sin dag. På samma sätt som en naturlig spegel hjälper oss att se vad som behöver ändras, är Guds ord den spegel vi ska spegla våra liv i, och låta det tvätta oss rena, se Ef 5:26.]

     25Men den som ständigt fäster sin blick på den fullkomliga lagen, frihetens lag (stannar upp och böjer sig ner för att undersöka den), som inte är en glömsk hörare utan en aktiv görare [som lyder], han blir lycklig (salig) i det han gör [får uppleva Guds glädje och välsignelse i sitt kristna liv].
     26Om någon tror sig vara religiös (tjänar Gud genom yttre fromma handlingar) men inte tyglar sin tunga, bedrar han sitt eget hjärta, hans fromhet (religiösa handlingar, gudstjänst) är ingenting värd. 27Sann och obefläckad religiositet inför honom som är vår Gud och Fader är detta (de yttre fromma handlingar som kännetecknar en äkta gudstro är): att ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd [vilket kräver ett personligt engagemang för dem] och bevara sig själv obesmittad av världen.

Kärleken är inte partisk

2Mina syskon (bröder och systrar i tron), ni kan inte tro på vår förhärligade Herre Jesus Kristus och samtidigt göra skillnad på människor (vara partiska). 2Låt säga att en man skulle komma in i er synagoga (församling) med guldringar på händerna och iklädd fina kläder, och samtidigt en fattig man (helt beroende av andra för sin försörjning) i smutsiga kläder. 3Om ni då ger all uppmärksamhet till den som bär de fina kläderna och säger till honom: "Sätt dig på den här ärofyllda platsen", medan ni säger till den fattige: "Stå där", eller "Sätt dig där på golvet (vid mina fötter)." 4Om det är så, gör ni då inte skillnad och blir domare på felaktiga grunder (ondskefulla motiv)?
     5Lyssna, mina älskade syskon (bröder och systrar i tron). Har inte Gud utvalt dem som i världens ögon är fattiga (helt beroende av andra för sin försörjning) till att bli rika i tro (ha stor, överflödande tro), och ärva det rike som han har lovat till dem som älskar honom? 6Men ni har förolämpat (föraktat) den fattige. Är det inte de rika som är era slavherrar (utövar makt, trycker ner er)? Är det inte de som släpar er till domstolarna? 7Är det inte de som förolämpar (förtalar, hädar) det goda namnet som ni fått [att kallas en kristen]?
     8Om ni uppfyller den kungliga lagen som den är uttryckt i Skriften:
"Du ska osjälviskt utgivande älska din nästa
        (alla andra människor, oavsett ras och kultur)
    som [du älskar] dig själv"

[3 Mos 19:18; Matt. 22:37-40. Detta bud sammanfattar hela lagen och profeterna. Att den kallas "kunglig" beror främst på att den utgår ifrån kungen Jesus.]
Då gör ni det som är rätt. 9Men om ni diskriminerar (dömer en människa efter det yttre) så syndar ni och blir överbevisade av lagen och blir en lagbrytare (brottsling). 10För om någon håller hela lagen men faller en gång (på något område), då är han skyldig i allt [då har han brutit alla buden].

11För han som sade:
"Du ska inte begå äktenskapsbrott (vara otrogen mot din make/maka)." [2 Mos 20:14]
Han sade också:
"Du ska inte mörda." [2 Mos 20:13]
Om du inte begår äktenskapsbrott, men mördar, så har du ändå blivit en lagöverträdare (förbrytare).
     12Så tala och agera som de som ska dömas under frihetens lag. 13För den som inte har visat barmhärtighet blir domen utan barmhärtighet, men nåden triumferar (gläder sig, segrar, skryter) över domen.

Visa din tro genom dina gärningar

14Mina syskon (bröder och systrar i tron), till vilken nytta (vinst) är det om någon säger sig ha tro (vara trofast) men inte har några gärningar? Den nyss nämnda tron [som inte resulterar i goda gärningar] kan ju inte frälsa honom, eller hur? 15Om en [kristen] broder eller syster visar sig vara utan kläder och saknar mat för dagen, 16och någon av er säger till honom: "Gå i frid!" [Den vanliga judiska frasen för farväl.] "Håll dig varm och ät så att du blir riktigt mätt." Till vilken nytta är det om han inte ger honom det som är nödvändigt för kroppen? 17På samma sätt är också tron död (kraftlös, inaktiv) om den inte har gärningar (handlingar som backar upp den).
     18Men någon kanske säger [till dig då]: "Du [säger att du] har tro, och jag har [goda] gärningar."
    Visa mig då din [påstådda] tro utan gärningar [om du kan], så ska jag visa dig min tro med mina gärningar.
     19Du tror att Gud är en, det gör du rätt i. Så tror även demoner och de är skräckslagna [ordagrant, håret reser sig på armarna]. 20Men inser du inte (är du ovillig att se till fakta), tanklösa (tomma, dåraktiga) människa [utan något andligt liv], att tro utan [goda] gärningar är utan verkan.

Två exempel

21[Två exempel hur tro och gärningar hör ihop tas från GT. Abraham - en jude, och Rahab - en hedning.]

Blev inte vår far Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar när han bar fram sin son Isak på altaret?

[Abraham var israeliternas stamfar, se 1 Mos 12:1-3. Han var villig att offra sin ende son, Isak, se 1 Mos 22.]

22Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar, och genom gärningarna blev tron fullbordad. 23Så uppfylldes Skriften som säger:
Abraham trodde Gud,
    och det tillräknades honom som rättfärdighet [1 Mos 15:6].
Han kallades Guds vän. [2 Krön 20:7; Jes 41:8] 24Ni ser alltså att människan erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro.

25[Ännu ett exempel från GT.] Blev inte den prostituerade Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar när hon tog emot sändebuden (spejarna) och släppte ut dem en annan väg?

[Berättelsen hur Rahab gömmer de två israeliska spejarna i sitt hus i Jeriko finns i Jos 2. Hon finns även med i Jesu släkttavla, se Matt 1:5, och är en av troshjältarna i Heb 11:31.]

26Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Tungans makt

3Mina syskon (bröder och systrar i tron), inte många av er bör bli lärare,
    ni vet ju att vi ska få en strängare dom.

2Vi begår alla många fel. Om någon är felfri i sitt tal är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp.

3[Två exempel:] När vi lägger [ett litet] betsel i munnen på en häst för att han ska lyda oss
    styr vi också hela hans kropp.
4Se (tänk) också på fartygen, som är så stora och drivs av hårda vindar,
    ändå styrs de med ett litet roder dit rorsmannen vill.
5På samma sätt är tungan en liten lem
    som kan skryta stort.

Se (tänk) på hur en liten eld
    kan sätta en stor skog i brand.
6Tungan är [som] en eld,
    en värld av ondska bland våra lemmar.
Den smutsar ner hela vår kropp
    och sätter hela livet i brand
    och får själv sin eld från Gehenna (helvetet).
7Alla slags fyrfotadjur [hästen som nämns i vers 3], fåglar, kräldjur och vattendjur
    låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan.
8Men tungan kan ingen människa tämja,
    den är ostyrig och ond och full av dödligt gift.
9Med den välsignar vi Herren och Fadern,
    och med den förbannar vi människor
    som är skapade till Guds avbild.
10Från samma mun kommer välsignelse
    och förbannelse.
Så får det inte vara, mina syskon (bröder och systrar i tron).

11En källa kan väl inte [samtidigt] från samma klippöppning
    ge både sött och bittert vatten? [Nej, det är omöjligt.]
12Mina syskon (bröder och systrar i tron),
ett fikonträd
    kan väl inte ge oliver
    eller en vinstock
ge fikon? [Nej, det är omöjligt.]
Inte heller kan en salt källa ge sött vatten.

[Dessa liknelser för tankarna till Jesu undervisning i Bergspredikan där ett äkta träd kan kännas igen på dess frukt, se Matt 7:16. Runt Döda havet fanns källor som gav salt vatten, medan längre norrut fanns sötvattenskällor. Oliver, fikon och vindruvor är också kända frukter. Brevets läsare, som flytt från sitt hemland, kunde väl identifiera sig med dessa liknelser, se Jak 1:1.]

Vishet

13[Detta stycke, vers 13-18, tillsammans med nästa stycke Jak 4:1-10 utgör brevets höjdpunkt och kiastiska centrum. Kontrasten mellan sann och falsk vishet får sitt crescendo i nästa stycke där det blir det uppenbart att en kristen inte kan vara delad i två, ordagrant "två-själad", grekiska "di-psychos". Ordet återfinns i Jak 1:8 och i Jak 4:8. Redan i Jak 1:5 introducerades vishet. Nu expanderas ämnet och kontrasterna mellan falsk och sann vishet blir tydlig när åtta punkter från de båda listas upp. Rent språkmässigt blir det också synligt i ordvalen.]

Finns det någon bland er som är vis och förståndig (har ett rykte om sig att vara lärd)?
Visa detta genom att leva rätt med den ödmjukhet som kommer från sann visdom.

[Sann vishet handlar inte i första hand om kunskap. Det som räknas är hur den kunskap vi har appliceras i det dagliga livet.]

Falsk vishet

14Men om ni nu har
    bitter avund
    och själviskhet (rivalitet, själviska ambitioner)
        i era hjärtan
ska ni inte
    skryta
    och ljuga mot sanningen.

15Sådan [falsk] vishet kommer inte från ovan
    utan är jordisk,
    själslig (oandlig),
    ja rent utav demonisk (djävulsk).

16För där det finns
    avund
    och själviskhet,
där finns det också
    oordning (det råder förvirring, anarki, tumult)
    och alla slags onda (tomma, meningslösa) handlingar.

Sann vishet

17[Nu följer åtta punkter som beskriver sann vishet. Kontrasten mot den jordiska visheten som är full av "oordning", se vers 16, tydliggörs även i de grekiska ordvalen och strukturen. Visheten från ovan beskrivs i en fin harmoni med flera allitterationer. Centralt finns sex ord som börjar med den grekiska bokstaven epsilon, omgärdat av ord som börjar på bokstaven alfa.]

Men visdomen från ovan är först och främst
    ren (Guds vishet är helig, obefläckad),

den är dessutom:
    fredlig,
    försonlig,
    tillmötesgående (öppen och villig att lyssna),
fylld av
    barmhärtighet
    och goda frukter,

    opartisk,
    uppriktig.

18Det frö som ger en skörd av rättfärdighet kommer alltid att ha planterats i frid av dem som förespråkar (aktivt verkar för) frid [inom dem själva, mellan andra människor].

Älska Gud och älska människor

Strider och konflikter - mord

4[Följande stycke hör tematiskt ihop med kapitel 2. Där citeras budet att inte begå äktenskapsbrott och inte mörda, se Jak 2:11. Nu upprepas och förklaras dessa i omvänd ordning. Mord i vers 2 och äktenskapsbrott i vers 4]

Varifrån kommer alla strider och konflikter bland er?
Kommer de inte från begären som kämpar i era kroppar?

2Ni vill ha (brinner av iver),
    men får inget,
ni mördar [Jak 2:11] och avundas,
    men vinner inget,
ni kämpar och strider.

    Ni har inget,
därför att ni inte ber (frågar).

3Ni ber men får inget,
    därför att ni ber illa [med fel motiv]
    - för att slösa bort det på era njutningar.

Vänskap med världen - äktenskapsbrott

4Ni äktenskapsbrytare (otrogna) [som bedrar Gud och älskar världen, se Jak 2:11]!

Vet ni inte att vänskap med världen
    är fiendskap mot Gud?
Den som vill vara vän med världen
    blir fiende till Gud.
5Eller tror ni att det är tomma ord när Skriften säger:
Svartsjukt längtar Anden
    som han låtit bo i oss?
[Inget exakt citat, men samma innehåll som 2 Mos 20:5, 1 Mos 6:3-5, Jes 63:8-16.]
6Men han [den helige Ande] ger oss mer och mer nåd (kraft, oförtjänt favör från Gud) [när vi vänder oss bort från vår själviskhet och övervinner ondska och avundsjuka]. Det är därför det står:
Gud står emot [gör sig redo att gå ut till strid mot] de arroganta (högmodiga),
    men ger nåd (favör) till de ödmjuka.
[Ords 3:34]
7Underordna er därför Gud [ställ er genast under hans befäl].
Stå emot djävulen
    och han ska fly från er. [1 Pet 5:9]
8Närma er Gud (dra er nära honom)
    och han ska närma sig er.

Tvätta era smutsiga händer rena [metafor för att rena sitt yttre, sätt att agera och handla],
    ni syndare.
Rena era hjärtan [metafor för att rena sitt inre liv, sätt att tänka],
    ni som är delade i två (ordagrant "två-själade").
    [Ni som både älskar Gud och samtidigt följer era egna begär.]

9[När ni drar er närmare Gud.]
Känn djup ånger och gråt [över er trolöshet],
    låt era skratt bytas ut till sorg,
    och glädjen till bedrövelse [för era synder].
10Ödmjuka er inför Herren [var små inför honom],
    och han ska upphöja er.

Tala inte illa om varandra - Gud är vår domare

11[Följande stycke handlar om att "göra", se vers 11,13, 15. Huvudpoängen är att det är en som har rätt att döma - Gud. Stycket börjar med ordet "tala" och hör tematiskt ihop med Jak 3:1-12 som handlar om tungan.]

Tala inte illa om (anklaga, förtala inte) varandra, syskon (bröder och systrar i tron).

Den som förtalar eller dömer en annan troende
    förtalar och dömer lagen.
Men om du dömer lagen [står du inte under den],
    då är du inte lagens görare utan [ställer dig över den som] dess domare.
12[Kiasmens centrum:]
Det finns bara en lagstiftare och domare,
    han som har kraft att frälsa och förgöra.
Vem är då du som [tror dig kunna] dömer din nästa?

Varning - skryt inte om morgondagen

13[Uttrycket "Lyssna nu" återfinns bara här och i Jak 5:1. Det binder ihop dessa stycken och ger en skarp varning. I nästa stycke, Jak 5:1-6 varnas för att förtjäna rikedom på ett orättfärdigt sätt. Här i Jak 4:13-16 nämns inte rikedom. Däremot handlar det om den bakomliggande drivkraften som är kärleken till pengar. Det är inte pengarna i sig som är problemet, utan kärleken till dem, se 1 Tim 6:10. Problemet som Jakob lyfter fram i exemplet nedan är när Gud utelämnas från det dagliga livet och kärleken till ekonomisk vinning blir större än önskan att göra Guds vilja.]

Lyssna nu (var uppmärksamma), ni som säger:
"I dag eller i morgon ska vi resa till den eller den staden, stanna där ett år och göra affärer och tjäna pengar."
14Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en dimma som syns en liten stund och sedan försvinner. 15I stället borde ni säga:
"Om Herren vill och vi får leva ska vi göra det eller det."
16Istället skryter ni och är självsäkra. Allt sådant skryt är av ondo. 17Den som alltså förstår att göra det goda men inte gör det, han syndar.

Varning till orättfärdigt rika - de förtrycktas rop når Herren

5[Följande stycke handlar om orättfärdiga rika och hör ihop med stycket i Jak 2:3-6. Uttrycket "Lyssna nu" återfinns bara här och i Jak 4:13 och ger en skarp varning.]

Lyssna nu (var uppmärksamma), ni som är rika!

Gråt och klaga över de olyckor som ska drabba er.
2Er rikedom är rutten (fördärvad)
    och era [förrådshus med] kläder är malätna.
3Ert guld och silver rostar,
    och rosten ska vittna mot er och förtära ert kött som eld.
Ni har samlat skatter under de sista dagarna.
4Arbetarnas lön som skördat era fält,
som ni undanhållit (stulit, lurat dem på)
ropar ut [till hämnd], och skördefolkets rop har nått Herren Sebaots [härskarornas Guds] öron.
5Ni har levt i lyx och överflöd på jorden,
    ni har gött era hjärtan på slaktdagen.
6Ni har dömt den rättfärdige och dödat honom,
    och han gjorde inget motstånd mot er.

Var tålmodiga

7Syskon (bröder och systrar i tron),
    var tålmodiga fram till Jesu ankomst (tappa inte hoppet oavsett omständigheter).

[Exempel från jordbruket:]
Tänk på hur jordbrukaren ser fram emot att jorden ska ge sin dyrbara skörd,
    hur han tålmodigt väntar på det första regnet [höstregnet som gör att sådden börjar gro]
    och det senare regnet [vårregnet som gör att skörden växer till och frukten blir stor].
8På samma sätt måste ni vara
    tålmodiga (inte tappa hoppet oavsett omständigheter).
Styrk (stabilisera, balansera) era hjärtan [gör dem fasta och väl förankrade i sanningen],
    för Herrens ankomst är mycket nära.
9Sluta att klaga (muttra, sucka) på varandra,
    så att ni inte blir dömda.
[Sluta att bära på oförsonlighet och missnöje som inte formuleras i ord och inte klaras upp.]
Se! Domaren står redan vid portarna [plural, se Psalm 24:9].
10Som [ännu] ett exempel,
    mina syskon (bröder och systrar i tron):
Tänk på profeterna hur de uthärdade lidande (klarade stress och bar en andlig börda)
    och deras tålamod (balanserade temperament, överseende med andra när de gjorde fel).

11Tänk på hur vi säger att de som stått fast är välsignade (lyckliga).
Ni har hört om Jobs uthållighet (hur han stod fast under prövningar),
    och ni har sett Herrens syfte [hur han rikligen välsignade Job till slut],
    för Herren är full av nåd och barmhärtighet.

Förlåtelse och upprättelse för den som vandrat bort

12[Detta avslutande stycke hör tematiskt ihop med det inledande stycket i Jak 1:1-16. Nyckelord är död och vilseledd som bara finns i 1:15-16 och 5:20. Det första stycket avslutas med en varning att inte bli "vilseledd" och det sista stycket avslutas med en uppmaning att föra tillbaka den som blivit vilseledd att ge upp under prövningar.]

Framför allt, mina syskon (bröder och systrar i tron):
svär ingen ed,
    varken vid himlen eller vid jorden
    eller vid något annat.
Låt ert ja vara [ett okomplicerat] ja
    och ert nej vara [ett okomplicerat] nej,
så drabbas ni inte av domen.

13Är det någon bland er som lider (har svårigheter, blir illa behandlad)?
    Då ska han ständigt (gång på gång) be.
Är någon glad?
    Då ska han ständigt (gång på gång) sjunga lovsånger (psalmer) [till Gud].
14Är någon sjuk (svag)?
    Då ska han sammankalla de äldste (församlingsledarna) i [den lokala] församlingen, och de ska be för honom och smörja honom med olja i Herrens namn.
15Trons bön (när vi frågar Gud i tro) ska frälsa (rädda, hela, bevara) den sjuke,
    och Herren ska resa honom upp igen.
Om han har begått synder [står under de moraliska och fysiska konsekvenser synden har],
    ska han bli förlåten.
16Bekänn därför era synder (fel, felsteg, överträdelser) för varandra [den som blivit drabbad av synden],
och bed [också] för varandra så ni kan bli helade (upprättade, en process som ger gradvis helande tills allt är läkt).
Den aktiva (ärliga) bönen (riktad på ett behov) från en rättfärdig man
    är enormt effektiv (möjliggör att släppa loss stora krafter).
17Elia var en människa med samma natur som vi. Han bad en bön att det inte skulle regna, och då regnade det inte över landet under tre år och sex månader. 18Sedan bad Elia igen [att det skulle regna i Israel], och då gav himlen regn och jorden bar sin gröda [1 Kung 17-18].

19Mina syskon (bröder och systrar i tron),
    om någon bland er blir vilseledd (vandrar) bort från sanningen
    och någon återför honom,
20så ska han veta att den som återför en syndare från hans villoväg (felaktiga tankemönster, som gradvis vandrat bort från sanningen)
    räddar hans själ från döden
    och överskyler många synder. [Ords 10:12, 1 Pet 4:8]




© 2018 Svenska Kärnbibeln