Om Habackuk

Habackuk är den åttonde av de tolv mindre profterna. Namnet Habackuk (uttalas Chavakkok på hebreiska) delar rot med det hebreiska ordet för att omfamna. Det förekommer bara här i hela GT. Därför vet vi inte så mycket om vad namnet egentligen betyder. Han var verksam i Sydriket, Juda och Benjamins område. Man vet inte säkert när Habackuk levde men många placerar honom i slutet på det Assyriska rikets dagar.

Det som är lite unikt med Habackuk är att han inte profeterar särskilt mycket till folket om vad Gud säger. Istället går han till Gud med folkets frågor. Hur kan Gud tillåta att ondskan inte verkar få någon bestraffning? Guds svar är att det finns en gudomlig plan för historien som både har dömt och ska döma all ondska men under tiden får den rättfärdige leva av tro, se Hab 2:4.

Struktur: Denna bok innehåller tre delar. En dialog med Gud, ett antal gliringar till Israels tidigare förtryckare och en avslutande begäran om att Herren ska omstörta och fälla all ondska och orättvisa i hela världen. Boken följer också ett kiasiskt mönster:

A. Introduktion (1:1)
  B. Habackuks första klagan – hur länge? (1:2-4)
    C. Herrens första svar – jag sänder en armé från Babylon (1:5-11)
      D. Habackuks andra klagan – hur kan du använda ett ogudaktigt folk? (1:12-17)
        E. Vänta, de orättfärdiga kommer straffas – den rättfärdige lever av tro (2:1-5)
      D. Herrens andra svar – fem verop över de ogudaktiga (2:6-20)
    C. Herrens sista svar – jag kommer ta hand om Babylon (3:1-15)
  B. Habackuks respons på den första klagan – jag vill vänta på Herren (3:16-19)
A. Psalmens beskrivning


Skrivet: 640-609 f.Kr.

Berör tidsperioden: 640-609 f.Kr.

Författare: Habackuk

Citeras i NT:
Hab 1:5 citeras i Apg 13:41
Hab 2:3 citeras i Heb 10:37
Hab 2:4 citeras i Rom 1:17; Gal 3:11, Heb 10:38

Relaterade böcker:
Sefanja,
Jeremia

Kanske även:
Hesikiel,
Daniel

Habackuk

Inledning

1Budskapet (profetordet, bördan) som profeten Habackuk såg i en syn (vision).

Habackuks första klagan

Hur länge?

2Hur länge, Herre (Jahve), ska jag ropa [om hjälp]
    utan att du hör (lyssnar)?
Jag ropar till dig – "våld (hebr. chamas, terror)",
    ändå vill du inte frälsa (rädda)!
3Varför visar du mig missgärningar
    och låter mig se skadan?
Varför är tillspillogivning och våld (terror) framför mig,
    så att kiv och strid uppstår?

4Därför är undervisningen (Torah) nummen [som en hand som somnat; utan verkan, paralyserad]
    och rätten kommer inte fram,
eftersom de onda besegrar de rättfärdiga,
    därför är rätten korrumperad (perverterad, krokig).

[Samma ord "nummen" används om reaktionen från Jakob när han får höra att Josef fortfarande är vid liv (1 Mos 45:26). Här beskriver det hur Guds undervisning har blivit utan kraft och verkan i samhället.]

Herrens första svar

Jag sänder en armé från Babylon

5Titta (er omkring) bland hednafolken (länderna) och se
    och förundras storligen [ordagrant "chockas bli chockade"],
för se ett verk ska bli gjort i era dagar
    som ni inte ska tro på,
    trots att det berättas för er.
6Jag ska resa upp kaldéerna [babylonierna],
    det bittra och impulsiva folket
som marscherar över [hela] jordens bredd
    för att inta boplatser som inte är deras.

7[Nu beskrivs babyloniernas arrogans:]
De är fruktansvärda och hemska,
    deras påbud (juridiska beslut) och deras majestät (styre) kommer från dem själva.
    [De är sin egen lag och sätter upp sina egna spelregler.]
8Deras hästar är vigare än leoparder
    och våldsammare än öknens vargar.
Deras ryttare sprider ut sig,
    ja deras ryttare kommer från avlägsna platser,
de flyger som gamar som skyndar sig att uppsluka (bytet).
     9Alla kommer med ont uppsåt,
deras ansikten är ivrigt inställda som östanvinden,
    de samlar fångar som sanden (lika oräkneliga som sandkornen).
10De hånskrattar åt kungar
    och furstar gör de till åtlöje.
De förlöjligar varje fästning
    de kastar upp jord (gör en anfallsramp) och intar den.
11När de sveper förbi
    som en vind [alternativ översättning "anden svepte förbi och jag var förvånad"]
med överträdelser är de skyldiga,
    även de som gör sin styrka till sin gud [hebr. eloha – syftar på stormguden Marduk (Bel)].

Habackuks andra klagan

Hur kan du använda ett ogudaktigt folk?

12Är inte du från urminnes tid (från öster) Herre min Gud (Jahve Elohim) min Helige?
    Vi ska inte dö.
Herre (Jahve) du har förordnat dem för dom
    och du Klippa (ett omskrivet tilltal till Gud) har gjort dem till tuktan.
13Du som har ögon allt för rena för att se ondskan
    och som inte kan titta på det som är fel,
varför ser du då på när de handlar förrädiskt
    och förblir stilla när de onda slukar den som är mer rättfärdig än honom?
14Varför gör du människan som havets fiskar,
    som krypen som inte har någon härskare över sig?
15De tar upp dem med sina fiskespön,
    fångar dem i sina nät
och samlar dem i sina fisketrålar
    och därför fröjdas de och jublar.
16Därför offrar de till sina nät och offrar till sina fisketrålar,
    eftersom deras mat är fet genom dessa redskap och deras mat riklig.
17Ska de få tömma sina nät
    och inte upphöra att kontinuerligt dräpa nationerna?

De orättfärdiga kommer straffas

2[Detta stycke är bokens mittpunkt och centrala budskap.]

Jag ska inställa mig på min vaktpost,
    och ställa mig själv överst på befästningen.
Jag ska hålla utkik, för att se vad han talar med mig
    och vad jag ska [som hans talesman] svara när jag blir tillrättavisad.

2Herren (Jahve) svarade mig och sade:
"Skriv ner synen (visionen) och gör den tydlig på skrivtavlor
    så att man enkelt kan läsa den.
    [Skrivtavlor av lera var vanliga vid den här tiden.]
3För synen (visionen) måste vänta på sin bestämda tid.
    Den förkunnar om slutet och den ljuger inte (slår inte fel).
Även om den dröjer,
    vänta på den,
för den ska med säkerhet komma
    och den ska inte försenas."

4Se, hans själ [Babylon – den onda nationen – personifierad] är uppblåst (tanklös),
    den är inte rättfram (rak) i honom,
    men de rättfärdiga ska leva av tro.
    [Rom 1:17; Gal 3:11; Heb 10:38]

5Dessutom är vinet en förrädisk bekantskap,
    den stolta människan består inte. [Ords 20:1]

Han som har stora önskningar är som Sheol (dödsriket),
    ja i likhet med döden blir han aldrig tillfredsställd
utan samlar till sig länder
    och samlar åt sig folk på hög.

[Det ordspråksliknande uttrycket om vin är lite oväntad just här, samtidigt väldigt passande och kopplas ofta till arrogans, begär och social orättvisa genom hela Bibeln, se 1 Sam 30:16; 1 Sam 30:12, 16; Ords 31:4-7; Jes 5:11-12, 22-23; Amos 6:6. Babylonierna blev också själva störtade under en vild fest där alkoholen flödade, se Dan 5. Den här typen av fylleri har bekräftats att den karaktäriserade babylonierna.]

Herrens andra svar

6[Genom alla tider har människor undrat över ondskan i världen. Habackuk har ställt frågor till Gud. Först handlade det om ondskan i Juda, se Hab 1:2-4. Senare undrar han hur Gud kan tillåta Babylon att invadera en nation som i jämförelse i alla fall är mer rättfärdig, se Hab 1:12-17. Habackuk inser att Gud är allsmäktig och håller sin hand över det som sker, se Jer 1:11-12.
    Följande stycke är som en sång som de nationer som drabbats av Babylons våld sjunger ut. De sex ve-ropen börjar alla med ett smädande (vers 6, 9, 12, 15, 19a), fortsätter med ett hot (vers 7, 11, 13, 16, 20) följt av kritik (vers 8, 10, 14, 17–19b).]


Ska inte alla dessa göra ett ordspråk mot honom
    och hånfullt begabba honom och säga:

Ve till den som utpressar

Ve över honom som förökar det som inte är hans! Hur länge?
    Och som fyller sig själv med tunga skulder [alternativ översättning: många löften]!
7Ska de inte plötsligt resa sig, de som ska ta ränta av dig,
    och vakna upp de som ska skaka om dig och du ska bli deras byte?
8Eftersom du har fördärvat många länder,
    ska kvarlevan av folket fördärva dig,
på grund av blodspillan
    och för det våld som du har fört mot landet
    och mot staden och mot alla som bor därinne.

Ve till den girige och arrogante

9Ve över honom som får ondskans vinster för sitt hus,
    så att han kan placera sitt bo högt
    i förhoppning om att bli befriad från ondskans makt.
10Du har gett skamliga råd till ditt hus
    genom att hugga av många människor och förskansa din själ (ditt liv).
11Stenen ska ropa ut från muren
    och bjälkarna i trävirket ska svara den.

[Även stenarna och virket i palatsen och husen i Babylon vittnar om hur de har förts dit på ett orättfädigt sätt.]

Ve till den som har blod på sina händer

12Ve över honom som bygger en stad med blod
    och etablerar en stadsdel med missgärningar!
13Se, är det inte från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
    att folkens arbete är bara bränsle för elden (kommer gå upp i rök) [Jer 51:58]
    och nationerna tröttar ut sig i förgänglighet?
14För jorden ska uppfyllas av kunskapen (insikten och förståelsen)
    om Herrens (Jahves) härlighet (överflödande prakt, närvaro, se Hab 3:3-4),
    såsom vattnen täcker havet [havsbotten, havsdjupet]. [Jes 11:9]

[Här citerar Habackuk profeten Jesaja som skriver om det kommande fridsriket där Messias ska regera från Jerusalem utöver hela jorden. Alla människor ska se Herren och få en djup personlig erfarenhet av hans härlighet och därmed erkänna hans storhet.]

Ve till fyllon och våldsverkare

15Ve över honom som ger sin granne att dricka
    och lägger dit gift och gör honom drucken
    så att han ska kunna se hans nakenhet.
16Du är full av skam istället för ära.
    Drick du också och bli avklädd.
Bägaren i Herrens (Jahves) högra hand ska vändas till dig
    och smuts ska täcka din ära.
17Våldet som utförts mot Libanon [när du skövlade cederträden, se Jes 14:8; 37:24] ska täcka dig
    och vilddjurens fördärv som gjorde honom rädd,
på grund av människors blod
    och för våldet som gjorts mot landet,
mot staden
    och mot alla som bor därinne.

Ve till de som gör avgudar

18Vilken vinning ger de skurna avgudarna, att den som gör dem har skurit ut det,
    ja även gjutna avgudar och lögnens lärare,
att den som gör detta
    sätter sin tillit till stumma avgudar?
19Ve över honom som säger till träet: "Vakna",
    till den stumma stenen: "Stå upp!"
Kan detta undervisa?
    Se, det är överdraget med guld och silver
    och det finns ingen ande (andedräkt, liv) i dess mitt.
20Men Herren (Jahve) är i sitt heliga tempel,
    låt hela jorden vara tyst (stilla) framför hans ansikte (inför honom).

Herrens sista svar

Jag kommer ta hand om Babylon

3En sjungen bön av Habakkuk, profeten, till Sigjonot [Ps 7:1].

2Herre (Jahve), jag har hört talas om dig,
    jag fruktar (står i beundran), Herre (Jahve)
ditt arbete (verk) återuppliva mitt i åren,
    mitt i åren gör det känt (intim kunskap),
i vreden
    kom ihåg barmhärtighet.

[Att "mitt i åren" upprepas här är hebreiskans sätt att ge emfas åt det som sägs. "Mitt i åren" kan bland annat vara ett uttryck för att Herren inte ska vänta till en bestämd tid, utan oplanerat eller plötsligt utföra sitt arbete. Det kan också vara ett sätt att säga "vänta inte" utan gör det du ska med hast.]

3Gud (Eloha) [singular för Elohim – den ende Guden] kommer från Teman
    och den Helige från berget Paran.

Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Hans härlighet täcker himlarna
    och jorden är full av hans lovprisning.
4Ett sken som ljuset blev synligt,
    strålar gick ut från hans hand,
    där var hans kraft gömd.
5Framför honom går pesten,
    brinnande ljungeldar går fram vid hans fötter.
6Han står och jorden skakar,
    en blick och får nationerna att darra
och de eviga bergen slås i bitar,
    de urgamla höjderna böjer sig.
    Hans vägar är eviga.
7Jag ser Koshans tält under hemsökelse,
    förhängena i Midjans land fladdrar.

8Herre (Jahve) är din vrede (vänd) mot floder?
    Är din ilska upptänd mot floderna
eller din vrede mot havet?
    Eftersom du rider på dina hästar,
    dina vagnar med frälsning (räddning)?
9Din båge är helt naken,
    ederna är dina ords stav.

Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Du klyver jorden med floder.
     10Bergen har sett dig och de skälver,
stormar av vatten dränker (flödar över så att vattnet täcker allting),
    djupen ger sin röst (talar) och lyfter upp sina händer högt (i en gest av att ge upp).
11Solen och månen står stilla i sina boningar,
    vid ljuset av dina pilar när de far fram,
    som strålglansen av dina skinande spjut.
12Du marscherar genom världen i harm,
    du tröskar nationerna i vrede.
13Du har kommit för att befria ditt folk,
    för att befria dina smorda.
Du krossar husets ledare (ordagrant huvudet) hos de onda,
    du avtäcker från grunden ända upp till nacken (du blottlägger hela den ondes hus).

Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

14Du har genomborrat hans hövding med hans egen stav,
    han som har kommit som en virvelvind för att förskingra mig,
    vars glädje är att förtära de fattiga i hemlighet.
15Du har trampat havet med dina hästar,
    skummet (det bubbliga, virvlandet) av mäktiga vatten.

Habackuks respons på den första klagan

Jag ska vänta på Herren

16Jag hör [Gud tala, vers 2], och min kropp skakar (jag blir illamående),
    mina läppar darrar vid ljudet,
    mina ben ruttnar (ordet betyder även reumatism)
och jag skakar där jag står.

Jag ska ändå vila (vara i ro, 1 Mos 8:4) på olyckans dag
    när han [babylonierna] kommer över folket [israeliterna] som han invaderar.

[Nu följer sex satser som beskriver olyckor i ökad allvarsgrad, från förlorad fikonskörd till tomma stall. Fikon var en delikatess, men inte en oumbärlig sådan. Samma sak med vindruvan. Olivoljan användes för matlagning och oljelampor. Korn och vete var basföda. Får och boskap var en stor ekonomisk tillgång, samtidigt som de gav mjölk, ull och kött. En förlust av en av dessa produkter skulle gå att överleva, men att förlora allt vore en total katastrof. Habackuk visste dock att människan inte bara ska leva av bröd, se 5 Mos 8:3; Fil 3:7-8.]

17För även
om fikonträdet inte blommar (knoppas)
    och vinrankan inte ger frukt,
om olivträdets skörd slår fel (ljuger)
    och fälten inte ger mat,
om småboskapen (fåren och getterna) saknas i fållan
    och inga djur (kor, oxar, åsnor, hästar) finns i stallen [2 Kor 4:8-9],
18så vill jag ändå jubla (triumfera; hoppa av glädje) i Herren (Jahve),
    jag vill fröjdas (glädja mig) i min frälsnings Gud (Elohim)! [Luk 1:47]
    [Fröjdas är ordagrant "cirkla runt", dvs. dansa i glädje och fröjd.]

19Herren min Gud (Jahve Adonai) är min styrka [Ps 27:1]
    och han gör mina fötter [snabba och smidiga] som hindens [som med lätthet klättrar längs med de branta bergssidorna],
    och låter mig vandra på mina höga platser. [Ps 18:34]
-
Till (för) ledaren med stränginstrument.

[Ledaren, hebr. natsach, beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.
    Avslutningen liknar många av inledningarna till psalmerna, se t.ex. Ps 4:1; 6:1; 54:1. Att den kommer efter psalmen (till skillnad från Psaltaren) beror troligtvis på det kiastiska mönstret, och att den hör ihop med bokens inledande fras, se Hab 1:1.]




© 2021 Svenska Kärnbibeln