Om Domarboken

Domarboken är den sjunde boken och beskriver tiden mellan Josuas intåg i landet och kungariket i Samuelsböckerna. Det hebreiska namnet på boken är Shoftim som är domare i plural.



Innehållsförteckning


Personer BETA



Berör tidsperioden: omkring 1 400 – 1 000 f.Kr.

Författare:

Lästid: ca 2 timmar

Gå djupare – läs grundtexten BETA

Nu finns även en interlinjär version kopplad till Domarboken och vi håller på och bygger upp det hebreiska lexikonet. Dessa och fler verktyg (som atlas, tidslinje, familjeträd osv.) finns under menyn "Gå djupare". Klicka på versnummret eller skriv en vers i sökrutan, t.ex. Dom 1:1 så kommer du till den interlinjära versionen.

Tips! För att göra det lättare att slå upp behöver du inte skriva kolon mellan kapitel och vers, det går bra med mellanslag "Dom 1 1".

Domarboken

Prolog (1:1-3:6)

Samling i Gilgal

11Och det hände efter Josuas död [Jos 24:29–31] att Israels söner frågade Herren (Jahve) och sade: "Vem ska gå upp åt (vem ska leda) oss mot kananéerna för att strida mot dem?"
     2Herren (Jahve) svarade: "Juda [stam] ska gå upp, se jag har gett landet i hans hand." [Folket befinner sig i Gilgal i närheten av Jeriko, se Dom 2:1; Jos 4:20.]

Intagandet av landet misslyckas

3[I sju sektioner beskrivs nu hur israeliterna misslyckades att inta landet. Den första beskriver två stammar (Juda och Simon) som har viss framgång, följt av fem stammar (Benjamin, Josef, Sebulon, Asher och Naaftali) som misslyckas, för att avslutas med Dans katastrofala nederlag, se vers 34. Sjutalet finns med i den medvetna strukturen. De fem stammar som inte får en egen uppräkning är Ruben, Levi, Gad och Isaskar. Simon, som finns inom Juda område, omnämns kortfattat i inledningen tillsammans med Juda, men redan i nästa vers är inte fokus på dem utan Juda, se vers 4.]

Juda

Juda [folket i Juda stam] sade till sin bror Simon (Shimon) [folket i Simons stam]: "Kom upp med mig till min lott så att vi kan strida mot kananéerna, och jag ska på samma sätt gå upp med dig till din lott." Och Simon gick med honom.

[Simons område ligger vid staden Beer-Sheva och Juda stams område runtomkring, mestadels österut upp mot bergen, se Jos 19.9. Det är därför naturligt att dessa två stammar hjälper varandra. Simon är känd för sin iver för rättvisa och hämndlystnad när de räddar och hämnas sin syster Dina som blivit våldtagen, se 1 Mos 34:1, 26. Nu följer sju episoder, från norr till söder i Juda stams område, där man har viss framgång att inta landet.]

4Juda [tillsammans med folket från Simons stam] gick nu upp och Herren (Jahve) gav kananéerna och perisseerna i deras hand och de slog dem i Bezek – 10 000 man. [Bezek betyder "blixt" och är troligtvis dagens Ibziq som ligger i Manasse stams område, ca 10 mil norr om Jerusalem. Strax kommer Herrens budbärare/ängel att fördöma israeliterna att de inte fördrev dessa folk, se Dom 2:1–3. Se även Jos 3:10; 9:1; 2 Mos 3:8; 5 Mos 7:1; 20:17.] 5Och de fann Adoni-Bezek [troligtvis en titel på kungen över staden; ordagrant "blixtens herre"] i Bezek ["blixtens-stad"] och de stred mot honom och de slog kananéerna och perisseerna. 6Men Adoni-Bezek flydde och de jagade efter honom och fångade honom och högg av hans tummar och hans stortår. [Denna form av lemlästning var vanlig bland hedniska folk, vilket gjorde personen oförmögen att hantera vapen eller utföra religiösa riter (3 Mos 8:23–24). I nästa vers (i hans egna ord) beskriver kungen hur han nu själv drabbas av det straff han själv åsamkat 70 andra personer. Han tolkar det som Guds straff, se även Ords 10:24; 26:27.]
     7Adoni-Bezek sade då: "70 kungar som samlar mat under mitt bord [tigger] har sina tummar och stortår avhuggna. Som jag har gjort så har Gud (Elohim) återgäldat mig." [Frasen "samlar mat under mitt bord" syftar på att de tiggde. Dessa 70 tillfångatagna kungar som blivit stympade kunde inte annat än tigga vid deras fångvaktares bord.
    De hade förödmjukats och hölls vid liv av Adoni-Bezek bara för att visa på hans makt och ingjuta skräck.]
De förde honom till Jerusalem och han dog där. [Det är inte helt klart vilka "de" är, men troligtvis att det är simonierna som ligger bakom denna hämnd och för Adoni-Bezek till jebuserna i Jerusalem, dock verkar inte Gud tillåta att han hålls i Jerusalem på samma sätt för att ingjuta skräck i omgivningen, se även Matt 5:38, 39; Rom 12:19.]

8Och Juda söner stred mot Jerusalem [som också kallades Jebus, se Jos 15:63] och tog det och slog det med svärdsegg och satte staden i brand. [Detta var en tillfällig seger (Jos 15:63; Dom 1:21; 19:10–12). David intar senare staden, se 2 Sam 5:7.]

9Därefter gick Juda söner ner och stred mot kananéerna som bodde i bergsbygden och i Söder (Negev) och i Låglandet. 10Och Juda gick mot kananéerna som bodde i Hebron, det nuvarande Hebron hette tidigare Kirjat-Arba [1 Mos 13:18; 23:2; Jos 14:15]], och de slog Sheshaj och Achiman och Talmaj [som var ättlingar av jätten Anakim, 4 Mos 13:29–33; Jos 15:13–14; 5 Mos 2:10–11, 20–21].

11Och därifrån gick han mot invånarna i Devir [i södra Juda bergsbygd]. Det nuvarande Devir hette tidigare Kirjat-Sefer [ordagrant: "Skriftens stad", kanske fanns det ett bibliotek eller register där eller kanske en skola för notarier/skrivare, se även Jos 15:15]. 12Och Kaleb sade: "Han som slår Kirjat-Sefer och tar det, till honom ska jag ge min dotter Achsa till hustru." 13Och Otniel, Kenaz son, Kalebs yngre bror, tog det och han gav honom sin dotter Achsa till hustru. 14Och det skedde när hon kom till honom att hon övertalade honom att be hennes far om ett fält, och hon steg ner från sin åsna och Kaleb sade till henne "Vad behöver du?" [Jos 15:16–18] 15Och hon svarade: "Ge mig en välsignelse [extra favör], eftersom du har satt mig i Sydlandet, ge mig därför vattenkällor." Och Kaleb gav henne den Övre källan och den Nedre källan [Jos 15:19].

16Och keniterna, Moses svärfars söner [2 Mos 2:16], gick upp från Palmstaden [i vanliga fall Jeriko (5 Mos 34:3), men kan syfta på någon annan stad här] med Judas söner till Juda öken som är söder [ordagrant: "Negev"] om Arad, och de gick och bodde med folket.

17Och Juda gick med Simon, sin bror, och de slog kananéerna som bodde i Tsfat [12 km öster om Ber-Sheva i Negevöknen] och förgjorde dem [Jos 2:10; 6:17–19]. Och de kallade staden Chorma [som låter som ordet för "total förstörelse" på hebreiska, se 4 Mos 21:3].

18Juda tog även Gaza med sina gränser och Ashkelon med sin gränser och Ekron med sina gränser.

19[Sammanfattande summering:] Och Herren (Jahve) var med Juda och han drev ut invånarna i bergsbygden, men han kunde inte driva ut invånarna i dalen för de hade vagnar av järn. [Hästekipagen var av trä, men med beslag och förstärkningar av järn.] 20Och de gav Hebron till Kaleb, som Mose hade sagt, och de drev ut därifrån Anaks tre söner [4 Mos 14:24; 5 Mos 1:36; Jos 14:9–14].

Benjamin

21Och jevuséerna som bodde i Jerusalem blev inte utdrivna av Benjamins söner utan jevuséerna bor med Benjamins söner i Jerusalem till denna dag.

Josef

[Berättelsen med Josefs stammar är uppdelad i sju sektioner, där den första (vers 22–26) och sista (vers 29) handlar om Efraims område däremellan beskrivs hur Manasse inte drev ut fienderna från fem städer (vers 27–28).]

22Josefs hus gick upp mot Betel och Herren (Jahve) var med dem. 23Och Josefs hus sände spejare att utforska Betel, och stadens namn var tidigare Loz. 24Och väktarna såg en man komma ut ur staden, och de sade till honom: "Visa oss, vi ber dig, ingången till staden så ska vi ge dig nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed)" 25Och han visade dem ingången till staden och de slog staden med svärdsegg men de lät mannen och hans familj gå. 26Och mannen gick till hettiternas land och byggde en stad och gav den namnet Loz, som den heter än idag.

27Och Manasse drev inte ut invånarna från:
Beit-Shean och dess byar (döttrar),
Taenach och dess byar (döttrar)
invånarna i Dor och dess byar (döttrar),
Jibleam och dess byar (döttrar),
invånarna i Megiddo och dess byar (döttrar)
utan kananéerna var beslutna att bo i det landet. 28Och det hände när Israel hade vuxit sig starkt att de satte kananéerna till tvångsarbetare (de blev skattskyldiga), men de drev på inget sätt ut dem.

29Och Efraim drev inte ut kananéerna som bodde i Gezer [stad halvvägs mellan Joppe och Jerusalem], utan kananéerna bodde i Gezer bland dem.

Sebulon

30Sebulon (Zevolun) drev inte ut Kitrons invånare och inte Nahalols invånare utan kananéerna bodde bland dem och blev tvångsarbetare (skattskyldiga).

Asher

[Även här finns en uppställning med sju städer som inte intogs.]

31Asher drev inte ut
Akkos invånare,
och Sidons (Tsidons) invånare,
och Achlavs [invånare]
och Achzivs [invånare]
och Chelbas [invånare]
och Afiks [invånare]
och Rechovs [invånare],
32utan Asher bodde bland kananéerna, landets invånare, för de drev inte ut dem.

Naftali

33Naftali drev inte ut invånarna från Beit-Shemesh och invånarna från Beit-Anat utan bodde bland kananéerna, landets invånare. Dock blev Beit-Shemesh och Beit-Anats invånare tvångsarbetare (skattskyldiga).

Dan

34Och amoréerna tvingade Dans söner till bergsbygden, för de ville inte låta dem komma ner till dalen [Jos 19:47–48; Dom 18]. 35Och amoréerna var beslutna att bo i Harcheres i Ajalon [ordagrant: "hjortarnas fält"] och i Shaalvim [ordagrant: "rävarnas plats"], men Josefs hus hand segrade så att de blev tvångsarbetare (skattskyldiga). 36Och amoréernas gräns gick från hörnet av Akrabim [hebreiska för "skorpion"] från Sela [söder om Döda havet; Edoms huvudstad, troligtvis nuvarande Petra] och uppåt.

Samling vid Bochim

2[Samlingen vid Gilgal (Dom 1:1–2) var entusiastisk och uppräkningen av de sju stammarna gick från segrar till allt större nederlag. Som en parallell följer nu en sorgsen samling vid Bochim. Budbäraren här identifieras ibland med Gud själv, se 1 Mos 16:7; 2 Mos 14:19; 23:20. Hebreiska frasen malach JHVH kan översättas "Herrens budbärare" eller "Herrens ängel". Den förekommer 19 ggr i denna bok och varianten malach ha-elohim (Guds budbärare/ängel) förekommer tre ggr (Dom 6:20; 13:9, 9). Profeter kallas ofta Herrens budbärare (2 Krön 36:15–16; Jes 42:19; 44:26; Hag 1:13; Mal 3:1). Att han sägs komma från Gilgal (och inte himlen) kan också tala för det. Samtidigt särskiljs mellan profeten (Dom 6:8) och Herrens budbärare/ängel (Dom 6:11) i kapitel 6. Det är därför mest troligt att det är en himmelsk ängel, kanske samma som sändes ut under Mose tid, se 2 Mos 23:20–23; 33:2; 32:34.]

1Och Herrens (Jahves) budbärare (ängel) kom upp från Gilgal till Bochim. Och han sade: "Jag fick dig att dra upp ut ur Egypten och har fört dig till landet som jag lovade (gav min ed) till dina fäder och jag sade: 'Jag ska aldrig bryta mitt förbund med dig' [1 Mos 17:7; 2 Mos 6:4], 2och ni ska inte skära förbund med invånarna i detta land [2 Mos 23:32], ni ska bryta ner deras altaren [5 Mos 7:2], men ni har inte lyssnat på min röst. Vad är det ni har gjort?" 3Och jag säger även: "Jag ska inte driva ut dem framför er, utan de ska vara sidor för er [finnas runt omkring er; ska tränga er och blir en snara; irritera som en törntagg i sidan] och deras gudar ska bli en fälla för er." [5 Mos 33:55; Jos 23:12–13]
     4Och det hände när Herrens (Jahves) budbärare talade dessa ord till alla Israels söner att folket höjde sin röst och grät (hebr. bacha). 5Och de gav den platsen namnet Bochim [betyder: "de gråtande"] och de offrade där till Herren (Jahve). [Bochim är inte identifierad, men bör ligga i närheten av Jeriko men på högre höjd, se vers 1.]

Israels upprepade mönster av förfall (2:6-3:6)

En bra start

6När nu Josua hade sänt iväg folket, gick Israels söner var och en till sin arvedel för att besätta landet. 7Och folket tjänade Herren (Jahve) så länge Josua levde (alla Josuas dagar) och alla dagar som de äldste överlevde Josua, de som hade sett Herrens (Jahves) alla stora gärningar som han hade gjort för Israel. 8Och Josua, Nuns son Herrens (Jahves) tjänare, dog 110 år gammal. 9Och de begravde honom på gränsen till hans arv i Timnat-Cheres [även kallat Timnat Serah, se Jos 19:50; 24:30] i Efraims bergsland, på norra sidan av berget Gaash.

Nästa generations synd

10Och även hela den generationen samlades till sina fäder [hade dött] och det uppstod en ny generation efter dem som inte kände (var intimt förtrogna med) Herren (Jahve) eller hans gärningar som han hade gjort för Israel. 11Och Israels söner gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och tjänade baalerna. [Baal var den kananeiska huvudguden, men hade också många lokala varianter.] 12Och de övergav Herren (Jahve) deras fäders Gud (Elohim) som fört dem ut från Egyptens land och följde andra gudar, folkets gudar som var runt omkring dem, och tillbad dem och de provocerade (förtörnade) Herren (Jahve). 13Och de övergav Herren (Jahve) och tjänade Baal och aseran. 14Och Herrens (Jahves) vrede upptändes mot Israel och han gav dem i händerna på förgörarna som förgjorde dem, och han gav dem i händerna på deras fiender runtomkring, så att de inte längre kunde stå emot sina fiender.

[Frasen "gjorde det som var ont i Herrens ögon" i vers 11 återkommer sex gånger till, se Dom 3:7, 12; 4:1; 6:1; 10:6; 13:1.]

Dom

15Överallt dit de gick var Herrens (Jahves) hand emot dem för ont, som Herren (Jahve) hade talat och som Herren (Jahve) hade lovat (gett sin ed) till dem och de var mycket pressade (i stort trångmål, ångest).

Guds nådefulla ingripande

16[Detta är den centrala versen i detta stycke:]
Herren (Jahve) reste då upp domare som räddade dem ur handen på dem som förgjorde dem.

Nästa generation – ännu värre synd

[Detta stycke hör ihop med vers 10–13. Kommande generationer går djupare i syndens destruktiva nedåtgående spiral, se även Rom 1:21–32.]

17Ändå lyssnade de inte på sina domare, utan gick istället iväg efter andra gudar och tillbad dem. De var snabba att vika av från den väg som deras fäder vandrat. De [deras fäder] lyssnade till Herrens (Jahves) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvah), men de gjorde det inte. 18Och när Herren (Jahve) reste upp domare åt dem, då var Herren (Jahve) med domarna och räddade dem ur handen på deras fiender, domarnas alla dagar, för det rörde Herren (Jahve) till medlidande när de jämrade sig på grund av dem som plågade dem och förtryckte dem. 19Men det hände när en domare dog, att de [den nästa generationen] vände tillbaka och handlade mer fördärvligt (korrupt) än sina fäder. De följde andra gudar och tjänade dem och tillbad dem. De gav inte upp sitt sätt eller sina omedgörliga (hårda, envisa, styvnackade) vägar.

Dom – ännu värre straff

20Så Herrens (Jahves) vrede upptändes mot Israel och han sade: "Eftersom denna nation har övergett mitt förbund som jag befallde deras fäder och inte har lyssnat till min röst, 21ska inte heller jag driva ut någon av de folkslag (nationer) som Josua lämnade när han dog, 22för att jag genom dem ska pröva Israel, om de ska hålla (vakta, skydda, bevara) Herrens (Jahves) vägar och vandra på dem som deras fäder höll (vaktade, skyddade, bevarade) dem, eller inte." 23Så Herren (Jahve) lämnade dessa folkslag (nationer) utan att driva ut dem med hast och han gav dem inte i Josuas hand.

31Dessa är folkslagen (nationerna) som Herren (Jahve) lämnade [tillät vara obesegrade] för att pröva Israel genom dem – alla de som inte kände till alla krig med Kanaan, 2bara så att [alla nya] generationerna av Israels söner skulle veta och lära sig strida, åtminstone de som tidigare inte visste något om det:
3De fem filisteiska furstarna [för städerna Gaza, Ashkelon, Ashdod vid Medelhavskusten och Ekron och Gat lite längre in från kustremsan, se Jos 13:3],
och alla kananéer [generell term för folkslagen i landet]
och sidoniterna [folk från Fenikien, med städerna Tsor (Tyros) och Sidon, se Dom 1:31; 1 Mos 10:15]
och hivéerna [1 Mos 34:2] som bodde i Libanons berg
    från berget Baal-Hermon [Jos 11:17] till Lebo Chamat [hebr. lebo betyder "ingång" och kan också syfta på Chamats bergspass; troligtvis staden Labweh i norra Libanon vid Orontesflodens källor].

[Filistéerna är en beteckning på de sjöfolk som på 1200-talet f.Kr. kom från de grekiska öarna (främst Kreta, se 1 Mos 10:13–14; 4 mos 24:24; Jer 47:4; Amos 9:7). Dessa fem städer/riken (pentapolis) hade ett gemensamt stadsförbund och var Israels fiende, se 1 Sam 6:16–18.]
4De var där för att pröva Israel genom dem för att veta om de lyssnar till Herrens (Jahves) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzva) som han befallt deras fäder genom Mose hand.

Sammanfattning

5Och Israels söner bodde bland
    kananéerna,
    hettiterna
    och amoréerna
    och periseerna
    och hivéerna
    och jevuséerna,
6och de tog deras döttrar till hustrur och gav sin egna döttrar till deras söner och tjänade deras gudar. [Jämfört med uppräkningen i 5 Mos 7:1 nämns inte girgasiterna. Mose hade tydligt varnat att inte ingå förbund med dem, se 5 Mos 7:2–5.]

Huvudinnehåll (3:7-16:31)

Domarboken går i kronologisk ordning igenom de olika domarna. Tolv domare verkade under denna tidsperiod. Här i domarboken skapas sju sektioner. Sju ledare (de mest framträdande) beskrivs i detalj, medan de övriga fem bara omnämns i förbifarten. Gideon är den fjärde och i det kiastiska mönstret är han den centrala domaren. Här finns också hans son beskriven som inte var domare utan kung, se Dom 9:6. Varje hebreiskt namn har också en betydelse. Gideon betyder t.ex. genombrott.

1. Otniel – Guds lejon (Dom 3:7–11)
2. Ehud – enhet (Dom 3:12–30)
3. Shamgar – svärd (Dom 3:31)
4. Debora – bi och fackla/ljus (Dom 4:1–5:3)
5. Gideon – genombrott (Dom 6:1–8:32)
– Gideons son Avimelech – kungens far (Dom 8:33–9:57)
6. Tola – mask/karmosinröd (Dom 10:1–2)
7. Jair – han ger ljus (Dom 10:3–4)
8. Jefta – han öppnar (Dom 10:6–12:7)
9. Ibsan – deras vithet (Dom 12:8–10)
10. Elon – ek/mäktig (Dom 12:11–12)
11. Abdon – slaveri/förtryck (Dom 12:13–15)
12. Simson – som solen (Dom 13:1–16:31)

Varje sektion följer ett liknande mönster med inledande förtryck, Herrens ingripande och därefter upphör förtrycket.

Otniel – den första domaren

Inledande förtryck

7Och Israels söner gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och glömde Herren deras Gud (Jahve Elohim) och tjänade baalerna och aserorna. 8Därför upptändes Herrens (Jahves) vrede mot Israel och han gav dem i Aram-Naharaims kung Koshan-Rishataims hand, och Israels söner tjänade Koshan-Rishataim i 8 år.

Herrens ingripande

9Och när Israels söner ropade till Herren (Jahve) reste Herren (Jahve) upp en frälsare (räddare) åt Israels söner som räddade dem – Otniel [Guds lejon], Kenaz son, Kalebs yngre bror.

Slut på förtrycket

10Och Herrens (Jahves) ande kom över honom och han dömde Israel, och han gick ut i strid och Herren (Jahve) gav Arams kung Koshan-Rishataim i hans hand och hans hand segrade mot Koshan-Rishataim. 11Och landet hade ro i 40 år. Sedan dog Otniel, Kenaz son.

[Frasen "Herrens ande kom över honom" i vers 10 återkommer fyra gånger till i boken, se Dom 6:34; 11:29; 14:19; 15:14. I GT kommer Anden över människor för att få kraft att utföra Guds uppdrag. Uttrycket återkommer även om kungar, se 1 Sam 11:6; 16:13–14]

Ehud – den andra domaren

Inledande förtryck

12Och Israels söner gjorde igen det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, och Herren (Jahve) styrkte Eglon [betyder: "lik en kalv" och liknar också ordet för rund/rundad], Moabs (Moavs) kung, mot Israel, eftersom de hade gjort det som var ont i Herrens (Jahves) ögon.

[Moabiterna nämns inte bland de folken som Herren hade låtit finnas kvar för att pröva israeliterna, se vers 3–6. Moabiterna härstammar från Lots äldsta dotter som hade ett incestförhållande med sin far efter att han "ätit och druckit", se 1 Mos 19:30‑38. Namnet Eglon betyder "lik en kalv" på hebreiska, och är snarlikt ordet agol som betyder rund eller rundad. Ingen israelit kunde undgå att lägga märke till den karikatyriska beskrivningen av Eglon som blir en clownliknande figur. I vers 17 används det hebreiska bari, som beskriver fet gödboskap, och här med en förstärkning som beskriver honom som "enormt fet". Varje gång hans namn förekommer i vers 12–17 beskrivs han som "Moabs kung", men efter vers 20 undviker författaren den titeln. Denne man var "någon" under de 18 år han regerade, men reduceras sedan till en namnlös "han" som dör en förnedrande död.]

Ehuds första tur till Jeriko

13Han [Eglon] samlade till sig Ammons och Amaleks söner och han gick och slog Israel och de besatte Palmstaden [Jeriko, se 5 Mos 34:3]. 14Och Israels söner tjänade Eglon, Moabs kung, i 18 år.

Herrens ingripande

15Men när Israels söner ropade till Herren (Jahve) reste Herren (Jahve) upp en frälsare (räddare), Ehud, Geras son, Benjamins son, en vänsterhänt man, och Israels söner sände en gåva med honom till Eglon, Moabs kung.

[Namnet Benjamin betyder ordagrant "högra handens son". Författaren noterar ironiskt att Ehud var vänsterhänt, en egenskap som skulle visa sig avgörande för utgången i denna berättelse, se vers 16 och 21. Benjaminiterna var kända för deras skicklighet att använda slungor med sin vänstra hand (Dom 20:16).]

16Och Ehud gjorde ett tveeggat svärd för honom [sig själv eller för Eglon], en aln långt [45 cm], och han fäste det under sina kläder på sin högra sida. [Eftersom de flesta var högerhänta, såg det ut som om Ehud var obeväpnad eftersom han inte hade vapnet på sin vänstra sida. Vapnet behövde vara tillräckligt långt för att kunna döda Eglon, som var en stor man, och tillräckligt nätt för att kunna gömmas under kläderna.] 17Och han erbjöd gåvan till Eglon, Moabs kung. Eglon var en mycket välgödd (ordagrant "fet/stor överflöd/mer/mycket" – hebr. bari meod) man. [Samma uttryck används om de sju feta korna i Josefs dröm, se 1 Mos 41:1–4.]

Ehud lämnar palatset – sedan han gett Eglon gåvan

18När han avslutat överlämnandet av gåvan skickade han ut folket som burit gåvan. 19Men själv vände han tillbaka från stenbilderna (de ingraverade bilderna) [stenstod eller ingraverad text på en sten; markerade kanske gränsen mellan Efraim/Benjamin, eller syftar på de tolv stenarna som Josua satte upp, se Jos 4:19–20] som var i Gilgal och sade: "Jag har ett hemligt ärende till dig, o kung".
    Och han sade: "Var tysta!" Och alla som stod hos honom gick ut från honom.

Herren ger seger

20Ehud kom då till honom och han satt för sig själv, ensam i sitt svala övre rum. Och Ehud sade: "Jag har ett något (ord, budskap, sak – hebr. davar) från Gud (Elohim) till dig" Och han reste sig från sin stol. 21Och Ehud drog fram sin vänstra hand och tog svärdet från sin högra höft och drev in det i hans buk. 22Även skaftet följde med in efter bladet och fettet omslöt bladet, för han drog inte ut svärdet från hans buk och avföring kom ut.

Ehud lämnar palatset – sedan han dödat Eglon

23Sedan gick Ehud ut genom balkongen (hebr. misderon; ordet kommer från ceder och kan antyda "rummet över takbjälkarna") och stängde dörrarna till det övre rummet om honom och låste dem. 24När han hade gått kom hans tjänare och de såg och se, dörrarna till det övre rummet var låsta och de sade: "Han är säkert på toaletten (ordagrant: "täcker sina fötter", dvs med sin mantel) i det inre (privata) svala övre rummet". [Tjänarna kände också säkert lukten, och ville inte störa. Se även 1 Sam 24:4 där samma uttryck används av Saul..] 25Och de väntade tills de skämdes, men se, han öppnade inte dörrarna till det övre rummet. Därför tog de nycklarna och öppnade, och se, deras herre hade fallit ner död på golvet (marken). 26Och Ehud flydde medan de dröjde kvar och hade passerat förbi stenbilderna [se vers 19] och flydde till Seira. [Troligtvis ett skogsområde i sydöstra Efraims bergsbygd, där det var lätt att gömma sig.]

Ehuds andra tur ner till Jeriko

27Och det skedde när han kommit att han blåste i en shofar i Efraims berg, och Israels söner kom ner med honom från bergsbygden, och han framför dem. 28Och han sade till dem: "Följ efter mig för Herren (Jahve) har gett era fiender moabiterna i er hand."

Slut på förtrycket

Och de gick ner efter honom och tog Jordans vadställen [strax norr om Döda havet] mot (mitt emot) moabiterna, och tillät ingen att gå över. [Vadställena vis Jordanfloden var en strategisk position att besitta, se även Jos 2.7. Detta hindrade moabiternas styrka väster om Jordan att få förstärkning, och hindrade också deras reträtt. Linknande strategi används i Dom 12:5–6 när Jefta strider mot eframiterna och i Ramses II beskrivning av striden om Kadesh mot hitéerna 1285 f.Kr.] 29Och de slog i Moab vid den tiden omkring 10 000 män, varje frisk man och varje stridsman, inte en enda man flydde (lyckades fly). 30Moab kuvades den dagen under Israels hand och landet hade ro i 40 år.

Shamgar

31Efter honom kom Shamgar, Anats son, som slog 600 filisteiska män med en oxpik. Även han räddade Israel.

Debora – den tredje domaren

Inledande förtryck

41Och Israels söner gjorde åter det som var ont i Herrens (Jahves) ögon när Ehud var död. 2Och Herren (Jahve) gav dem i Kanaans kung Javins hand, som regerade i Chatsor [i övre Galiléen, norr om Galileiska sjön]. Härförare för hans armé var Sisera som bodde i Charoshet-Hagojim.

[Namnet Sisera återfinns inte i mellanörsten vilket gör att att forskare tror att det kan härstamma från staden Sassari i Sardinien. Han kan ha varit del av det sjöfolk som kom från de grekiska öarna (Jer 47:4). Rent betydelsmässigt är namnet sammansatt av häst (hebr. sus) och att se (hebr. raa) vilket ger betydelsen av någon som är snabb och ser.]

3Och Israels söner ropade till Herren (Jahve), för han hade 900 vagnar av järn och i 20 år förtryckte han Israels söner kraftfullt.

Herrens ingripande

4
(Dom 4:4) Deboras namn betyder bi på hebreiska.

Deboras namn betyder bi på hebreiska.

Och Debora [hebr. devorah – betyder "bi"],
    en kvinna [hebr. isha – en kvinnlig]
        profetissa,
    en kvinna [hebr. eshet – kvinna av/med]
facklor [hebr. lappidot – ljus].

Hon dömde (hon var en domare i) Israel vid den här tiden.

[De första fem orden är alla i feminin form och bildar en kiasm där det centrala ordet "profetissa" betonas genom att det ramas in av ordet kvinna på var sin sida. Den yttre ramen utgörs av namnet Debora som hör ihop hebr. lappidot, som betyder facklor och ljus. En del tolkar det som om Deboras man hette Lappidot, men till skillnad från t.ex. Huldas man, Shallum, som definieras som Tikvas son (dvs. i maskulin form, se 2 Kung 22:14) är ändelsen i lappidot i feminin pluralform. Att detta ändå tolkats som ett mansnamn är inte så konstigt – av de 98 ggr formen eshet (en kvinna av/med) används i GT är det flesta i just betydelsen någons man. Dock finns det 10 undantag som t.ex. i 5 Mos 21:11 där eshet jafat-toar beskriver en egenskap hos kvinnan: "en vacker kvinna". Detta gör att uttrycket här i Domarboken eshet lappidot kan uttryckas som att Debora var en "lappidot-kvinna" – en facklornas kvinna! Denna tolkning är varken ovanlig eller osannolik. Enligt en tidig judisk tradition tillverkade och förberedde hon ljusen till tabernaklet i Shilo.
    Kiasmens form gör det också troligt att uttrycket är en beskrivning av Deboras personlighet. Det är intressant att notera att i den berättelse som följer så är det Debora som sänder Barak (som betyder blixt), se vers 6, 14. Hon är facklan som antänder blixten. Enligt en annan judisk tradition är Barak också hennes man. Det finns också en språklig koppling till Gideon och Simson som senare i boken just använder facklor för att besegra fienden (totalt fem gånger används ordet – fyra ggr i den maskulina pluralformen lappidim, se Dom 7:16, 20; 15:4 5, och centralt maskulin singular lappid i Dom 15:4). Den dubbla rollen som Debora har som profetissa och domare blir tydlig i hur hon var som ett bi och en fackla för israeliterna. På samma sätt som bin svärmar kring drottningen som bygger kolonin (Ords 14:2), följer folket profetissan som leder dem. Ett bi samlar in pollen och producerar söt honung, men kan också stinga inkräktare. Devorah är den feminina formen av hebreiskans davar – vilket betyder "ord". Härigenom kopplas också hennes namn ihop med Guds Ord, som är ett ljus och en lykta (Ps 119:105).]


5Hon satt under Deboras palmträd (daddelpalm – hebr. tomer) mellan Rama [betyder: "höjd"] och Betel [betyder: "Guds hus"] i Efraims bergsbygd [1-2 mil norr om Jerusalem], och Israels söner kom upp till henne för juridiska beslut.

[Deboras dubbla roll som profetissa och domare återkommer språkligt i att saker beskrivs i två. Texten nämner två höjder: Rama (profeten, domaren och prästen Samuels födelseplats) och Betel (där Jakob brottades med Gud). Efraim betyder "dubbelt fruktsam" och ordet för dadelpalm tomer delar rot med Tamar som födde tvillingar till Juda (1 Mos 38:27–30).]

6
(Dom 4:6) Bilden är tagen strax utanför Nasaret då man blickar ut åt öster och ser berget Tabor (Tavor) ensamt resa sig på Jisreelslätten.

Bilden är tagen strax utanför Nasaret då man blickar ut åt öster och ser berget Tabor (Tavor) ensamt resa sig på Jisreelslätten.

Och hon sände efter och kallade på Barak, Avinoams son från Kedesh-Naftali, och sade till honom [detta är det första av tre tal till Barak som Debora ger]: "Har inte Herren Israels Gud (Jahve Elohim) befallt och sagt: 'Gå och dra ut mot berget Tavor och ta med dig 10 000 män från Naftali söner och från Zevulons söner?' 7och jag ska dra ut med dig till bäcken Kishon. Sisera, härföraren över Javins armé med hans vagnar och hans skaror, honom ska jag ge i din hand."
     8Och Barak sade till henne: "Om du går upp med mig då ska jag gå, men om du inte går med mig går inte jag heller."
     9Och hon sade [hennes andra tal]: "Jag ska verkligen gå med dig, trots detta ska resan som du ska företa dig inte bli till din ära, för Herren (Jahve) ska ge Sisera i en kvinnas hand."

Truppen samlas – går upp

Och Debora steg upp och gick med Barak till Kedesh. 10Och Barak kallade samman Zevolun och Naftali till Kedesh, och de gick upp 10 000 män till fots och Debora gick upp med honom.
     11Chever, keniten, hade isolerat sig själv från keniterna, från Chovavs söner, Mose svärfar, och han slog ner sitt tält så långt bort som Elon-Betsananim, som ligger vid Kedesh.
     12Och de berättade för Sisera att Barak, Avinoams son, hade gått upp till berget Tavor. 13Och Sisera samlade ihop alla sina vagnar, 900 vagnar av järn, och allt sitt folk som var med honom från Charoshet-Gojim till Kishons bäck.

Herren ger seger

14Och Debora sade till Barak [tredje talet]: "Upp! Detta är dagen som Herren (Jahve) har utlämnat Sisera i din hand, har inte Herren (Jahve) gått ut framför dig?"

Truppen flyr

15Och Herren (Jahve) gäckade Sisera och alla hans vagnar och hela hans armé med svärdseggen framför Barak, och Sisera steg ner från sin vagn och flydde till fots. 16Men Barak jagade efter vagnarna och efter hela armén till Charoshet-Gojim och hela Siseras armé föll för svärdsegg, inte en enda man lämnades kvar.

Deboras förutsägelse blir sann

17Sisera flydde dock till fots till Jaels tält, Chevers hustru, keniten, för det rådde fred mellan Javin, Chatsors kung och Chevers hus, keniten.
     18Och Jael gick ut och mötte Sisera och sade till honom: "Kom in, min herre, kom in till mig, frukta inte." Och han gick in till henne i hennes tält och hon täckte honom med en filt.
     19Och han sade till henne: "Ge mig, jag ber dig, lite vatten att dricka för jag är törstig." Och hon öppnade ett mjölkkrus och gav honom att dricka och täckte över honom.
     20Och han sade till henne: "Stå i tältöppningen [och håll vakt]. Om någon kommer och frågar dig om det finns någon man här, så svara nej."
     21Sedan tog Chevers hustru Jael en tältpinne och tog en hammare i sin hand och gick sakta till honom och slog tältpinnen genom hans tinning och genomborrade honom ner till marken, för han låg i djup sömn. Så blev han medvetslös och dog.
     22Och se, medan Barak jagade Sisera kom Jael ut och mötte honom, och sade till honom: "Kom och jag ska visa dig mannen som du söker." Och han kom till henne, och se, Sisera låg död och tältpinnen satt (kvar) i hans tinning.

Slut på förtrycket

23Så underkuvade Gud (Elohim) den dagen Javin, Kanaans kung, inför Israels söner. 24Och Israels söners hand segrade mer och mer mot Javin, Kanaans kung, till dess de ödelagt Javin, Kanaans kung.

Deboras sång

(Dom 5:1) Mosaik från en 1600 år gammal synagoga i staden Chokoka (Jos 19:34) i Galileen är den äldsta avbildningen av Debora. Fyndet gjordes under utgrävningar sommaren 2022.

Mosaik från en 1600 år gammal synagoga i staden Chokoka (Jos 19:34) i Galileen är den äldsta avbildningen av Debora. Fyndet gjordes under utgrävningar sommaren 2022.

5[Deboras sång bryter mönstret med berättelser och blir ett avbrott. På samma sätt som tidigare har landet fått ro från svärdet i 40 år (Dom 3:11, 29), så blir det även efter att Gud har rest upp Debora som domare, se vers 31. Kapitlet inleds med att Debora och Barak nämns tillsammans. Att Debora nämns först och verbet sjöng (hebr. va-tashar) är i feminin form, visar att det var Debora som hade den ledande rollen i denna sång och Barak var med. Segersånger var inte ovanligt, se 2 Mos 15:1–18. Det finns även flera utombiliska exempel som Tukulti-Ninurtas episka dikter (från 1200-talet f.Kr. i Assyrien) som handlar om hans segrar över Kashtiliash IV , den kassitiska kungen av Babylonien.]

1Då sjöng Debora och Barak, Abioams son, denna sång:
-
2När ledarna (hebr. parot) låter håret växa (hebr. parot) [blir en nasir; tar sitt ledarskap på allvar] i Israel,
    när folket offrar sig frivilligt
    – välsigna Herren (Jahve).

[Upprepningen av hebreiska ordet parot förstärker, och kan översättas "när ledarna i Israel tar upp sitt ledarskap", dvs. tar sitt ledarskap på allvar, eller syfta på dem som låter håret växa, vilket betyder att de väljer att gå in i en period som nasir. Det senare är ett frivilligt offer, vilket passar bra in i sammanhanget i resten av meningen. Samtidigt är det ett dubbelt budskap här som handlar både om ett ansvarstagande ledarskap och att de blir, eller uppträder i likhet med, nasirer. Det vill säga att de verkligen både frivilligt och seriöst går in i det som Gud vill.]

3Lyssna ni kungar [israel hade ingen kung ännu, så detta riktar sig till hedniska nationer, se Ps 2:2],
    ge ert öra ni furstar,

jag – till Herren (Jahve);
    jag ska sjunga (hebr. shir),
    jag ska spela (slå an strängar – hebr. zamar)
till Herren Israels Gud (Jahve Elohim).

[Sista delen av versen formar en kiasm som ramas in av Herren och centralt centralt sjunga och spela. Hebr. zamar används ofta i anknytning med stränginstrument, se Ps 33:2; 147:7. Miriam använde tamburin, se 2 Mos 15:20.]

4Herre (Jahve) när du drar ut från Seir,
    när du marscherar ut från Edoms fält bävar jorden,
himlarna dryper,
    även molnen dryper vatten.
5Bergen darrar av Herrens (Jahves) närvaro,
    liksom Sinai av Herrens (Jahves) närvaro, Israels Gud (Jahve Elohim).
    [Här jämförs striden med hur Herren mötte Mose på Sinai efter uttåget ur Egypten.]

6I Shamgars dagar, Anats son,
    i Jaels dagar tystnar allfarvägarna
    och de som vandrar, vandrar via småvägarna.
7Furstarna tystnar i Israel,
    de tystnar till dess du står upp Debora,
    då du står upp, en moder i Israel.
8De valde nya gudar,
    då blev det krig i porten.
Fanns där en sköld eller ett spjut
    att se bland 40 000 i Israel?

9Mitt hjärta är vänt till Israels ledare,
    som villigt offrar sig själva bland folket.
Välsigna Herren (Jahve).
10Ni som rider på vita åsnor,
    ni som sitter i dyrbara kläder
    och ni som vandrar på vägarna, berätta om det.
11Högre än bågskyttens röst, [hörs det] mellan vattentrågen,
    där ska de öva Herrens (Jahves) rättfärdiga gärningar,
de rättfärdiga gärningarna med hans ledare i Israel.
    Sedan går Herrens (Jahves) folk ner till portarna.

12Vakna upp (triumfera), vakna upp (triumfera) Debora,
    vakna upp, vakna upp, sjung en sång!

Stå upp Barak
    och led dina fångar i fångenskap,
du Avinoams son [vilket är Barak, se vers 1].

13Sedan lät han kvarlevan råda
    över ädlingarna [Israel],
Herren (Jahve) lät mig råda
    över stridsmännen (män i sina bästa år – fulla av egen styrka och kraft).
14Ut från Efraim kom de vars rötter är i Amalek,
    efter dig Benjamin bland ditt folk,
ut från Machir kom furstar ner och ut från Zevolun
    de som hanterade härskarstaven.

[Det finns inga biologiska rötter mellan Amalek och Efraim, detta syftar på att Josua besegrade Amalek. Josua är efraimit och Amalek den första fienden som stred mot Israel i Refidim efter uttåget.]

15Och Isaskars furstar var med Debora,
    som Isaskar så var Barak,
    in i dalen rusade han fram på sina fötter.
Bland Rubens skaror
    var det stor beslutsamhet i hjärtat.
16Varför sitter du bland fårfållorna
    för att lyssna på flöjtspelet för hjordarna?
Bland Rubens skaror
    utforskar (rannsakar) man hjärtat mycket.
17Gilead hade sin hemvist på andra sidan Jordan,
    och Dan, varför uppehåller han sig med skeppen?
Asher bor vid havets strand
    och har sin hemvist vid dess bukt.
    [Asher har sitt område runt Haifabukten och norrut utefter kusten upp mot Libanon.]
18Zevolun är ett folk som riskerar sina liv ända in i döden,
    och Naftali på fältets höga höjder.

19Kungarna kommer, de strider,
    sedan strider Kanaans kungar,
i Taanach vid Megiddos vatten,
    de har ingen vinning av silver.
20De strider från himlarna, stjärnorna
    från deras vägar strider mot Sisera.
21Kishons bäck sveper bort dem,
    den gamla bäcken, bäcken Kishon.
Min själ, trampa ned med styrka.
22Sedan stampar hästhovarna avsiktligt i dans,
    de dansar för de mäktiga.
23"Förbanna Meroz," säger Herrens (Jahves) ängel (budbärare),
    "ja, förbanna dess invånare
eftersom de inte kom Herren (Jahve) till hjälp,
    Herren (Jahve) till hjälp mot de mäktiga."

[Meroz kan vara ett uttryck för en ond andemakt, eller namnet på en stjärna. "Förbanna den som är emot oss" är andemeningen i detta uttryck.]

24Välsignad över (mer än) kvinnor ska Jael vara,
    Chevers hustru, keniten,
över (mer än) kvinnorna i tältet
    ska hon vara välsignad.
25Han bad om vatten – hon gav honom mjölk;
    hon tog fram smör (ost) i högtidsskålen.
     [Högtidsskålen här är en segerpokal som härföraren eller kungen brukade använda när de firade segern efter en strid.]
26Hon satte sin hand till tältpluggen
    och sin högra hand till hantverkarens hammare,
och med hammaren slog hon Sisera, hon slog genom hans huvud,
    ja, hon genomborrade och slog genom hans tinning.

27Mellan hennes fötter sjönk han ihop,
    han föll,
    han låg,
mellan hennes fötter
    sjönk han,
        han föll,
    där han sjönk,
där föll han ner död.

[Versen formar en dubbel kiasm med parallellism!]

28Genom fönstret såg hon ut och kikade, Siseras mor,
    genom gallret:
"Varför är hans vagn så sen att komma?
    Varför dröjer hjulen på hans vagn?"
29Hennes klokaste hovdamer svarar henne,
    hon återger svaret för sig själv:
30"De har säkert funnit byte, och nu delar de bytet.
    Ett sköte (moderliv), två sköten till varje stridsman,
    till Sisera ett byte med färgade kläder, ett byte med färgade, broderade kläder,
    två färgade broderade klädnader till nacken på varje plundrare."
[Sexuella övergrepp var inte ovanligt i krig, men Siseras mors objektifierande, nästan vulgära uttryck, står ut och chockar läsaren.]

31Så må alla dina fiender förgås Herre (Jahve),
    men de som älskar honom ska vara som solen när den går fram i sin makt.
-
Och landet hade ro i 40 år.

Gideon – den fjärde domaren

Avfall

61Och Israels söner gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, och Herren (Jahve) gav dem i midjaniternas händer i sju år. 2Och midjaniternas hand segrade mot Israel och på grund av midjaniterna gjorde sig Israels söner hålor i bergen och grottorna och bergfästningarna [naturliga bergfästen och klippor – hebr. masad; samma ord som den kända antika fästningen Masada i Negevöknen].
     3Varje gång israeliterna hade sått [sin säd på hösten], kom [år efter år i sju års tid] midjaniterna och amalekiterna och österns söner upp mot dem, 4och de slog läger mitt emot dem och förstörde (fördärvade) markens gröda, ända till Gaza [i väst], och lämnade inget ätbart i Israel, varken får, oxar eller åsnor. 5För de kom in med sin boskap och sina tält och de kom som gräshoppor i stora skaror – både de och deras kameler var omöjliga att räkna – och de kom in i landet för att förstöra det. 6Och Israel blev mycket små (utarmade, fattiga, betryckta – Israel var mycket lågt) på grund av Midjan, och Israels söner ropade till Herren (Jahve).

[Midjaniterna, tillsammans med amalekiterna och andra folk från öst (vers 3) ägnade sig inte primärt åt att strida, som tidigare fiender, istället stal och skövlade de landet. Den första attacken mot Israel kom just från amalekiterna. Då hade man inte ens kommit in i landet utan var fortfarande på vandring. Amalekiterna använde sig av kameler och var specialiserade att göra överraskningsattacker där man kom och plundrade och rövade, se 2 Mos 17:8; 5 Mos 25:17–18.]

7Och det hände när Israels söner ropade till Herren (Jahve) på grund av midjaniterna [som tog deras spannmål] 8att Herren (Jahve) sände en man, en profet, till dem. [Han nämns inte vid namn, men är den första profeten efter Mose, efter honom kommer Samuel.]
    Han sade: "Så säger Herren, Israels Gud [och påminner dem om vem Gud är, hur de lämnat honom och börjat tillbe avgudar i stället]:
Det var jag som förde er ut ur Egypten,
    förde er ut ur slavhuset (slaveriet).
9Jag räddade er från Egyptens hand,
    och från alla andra förtryckares hand.
Jag drev undan dem för er,
    och gav er deras land.
10Jag sade till er: Jag är Herren, er Gud (Jahve Elohim),
    ni ska inte tillbe (vörda, frukta) amoréernas gudar i vars land ni bor,
men ni lyssnade inte på mig."

[Israeliterna hade börjat tillbe fertilitetsguden Baal, och hans älskarinna Asherah. Genom att offra sina förstfödda söner i eld och genom sexuella riter trodde man att man kunde väcka upp Baal så han gav goda skördar.]

Gideon får besök

[Temat med rädsla/fruktan genomsyrar hela berättelsen om Gideon. Skräcken som avspeglar sig i denna berättelse är en normal mänsklig rädsla som kan uppstå inför det okända eller när man har en utmaning framför sig. Men den måste övervinnas.]

11Herrens ängel kom till Ofra [på Jisreelslätten] och satte sig under terebinten som tillhörde aviesriten Joash. Gideon, hans son, höll just på att tröska vete i vinpressen för att gömma det från midjaniternas ansikte (så att de inte skulle se eller komma åt det).

[En allmänt accepterad uppfattning är att Herrens ängel är Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens budbärare innan han tar mänsklig gestalt. Staden Ofra omnämns i samband med Jezereldalen och berget Tabor. Den verkar legat utsatt för angrepp mitt på slätten och identifieras ofta med dagens Afula. Gideon betyder "en som hugger ner", vilket är ett lämpligt namn med tanke på hans första uppdrag att riva ner baalsaltaret och asherahpålen, se vers 25.]

12Herrens ängel visade sig för honom och sade: "Herren är med dig, du tappre krigare!"
     13Gideon svarade honom: "Men, Herre (Adonai), om Herren (Jahve) är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? Var är alla de under som våra fäder talade om när de berättade hur Herren (Jahve) förde oss ut ur Egypten? Nu har Herren (Jahve) svikit oss och gett oss i midjaniternas hand."
     14Herren (Jahve) vände sig till Gideon och sade: "Gå, och använd den kraft du har och du ska rädda Israel ur midjaniternas händer. Är det inte jag som sänder dig?"
     15Gideon svarade: "Men, Herre (Adonai), hur skulle jag kunna rädda Israel? Min ätt är den ringaste i Manasse, och själv är jag den yngste i min familj."
     16Herren (Jahve) sade till honom: "Jag ska vara med dig. Du kommer att slå midjaniterna [hela deras armé] som om de vore en enda man."
     17Och han sade till honom: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, visa mig då ett tecken att det är du som har talat till mig. 18Lämna inte härifrån, jag ber dig, förrän jag kommer till dig och för fram min gåva och lägger den framför dig."
    Och han sade: "Jag stannar här tills du kommer tillbaka."
     19Och Gideon gick in och gjorde i ordning en killing och osyrade brödkakor av en efa mjöl, och köttet lade han i en korg och buljongen i en skål, och bar ut det till honom under terebinten och ställde fram det.
     20Och Guds (Elohims) ängel sade till honom: "Ta köttet och de osyrade brödkakorna och lägg dem på klippan och häll ut buljongen." Och han gjorde så. [Gideon har en grundmurad tro på Gud, vet att han finns osv. men här behöver han veta att det verkligen är Gud som talar och säger detta för Gideon personliga/nya.] 21Och Herrens (Jahves) ängel sträckte fram spetsen på sin stav som han hade i sin hand och vidrörde köttet och de osyrade brödkakorna, och det slog ut eld från klippan och förtärde köttet och det osyrade brödet. Och Herrens (Jahves) ängel försvann från hans ögon. 22Och Gideon såg att han var Herrens (Jahves) ängel, och Gideon sade: "Ack, Herrarnas Herre (Adonai Jahve) eftersom jag har sett Herrens (Jahves) ängel ansikte mot ansikte."
     23Och Herren (Jahve) sade till honom: "Frid (shalom) vare med dig, var inte rädd, du ska inte dö."
     24Och Gideon byggde ett altare där till Herren (Jahve) och gav det namnet Jahve-Shalom (Herren är frid, fred, hälsa, välgång och allt gott). Till denna dag står det fortfarande i Ofra, fädernas Ezri.
     25Och det skedde samma natt att Herren (Jahve) sade till honom: "Ta din fars oxe och den andra oxen som är sju år, och bryt ner baalsaltaret som din far har och hugg ner aseran vid den, 26och bygg ett altare till Herren din Gud (Jahve Elohim) ovanpå detta fäste (avgudaaltaret), på stridsplatsen, och ta den andra oxen och offra ett brännoffer med aseran, som du ska hugga ner, som ved.

[På platsen där baalsaltaret stått ska Gideon bygga Herrens altare. Platsen är en stridsplats. Dessa principer återkommer i hela Bibeln. Jesus tar lärjungarna till en av de mest mörka platserna och undervisar om församlingen som ska byggas "på denna klippa", se Matt 16:18. I andlig krigföring behöver det ockulta bytas ut mot Guds alternativ, se Matt 12:45. ]

27Och Gideon tog tio män av sina tjänare och gjorde det som Herren (Jahve) hade talat till honom, och det skedde att han på grund av fruktan för sin fars hus och stadens män, inte kunde göra det på dagen utan gjorde det på natten.
     28Och när stadens män steg upp tidigt på morgonen, se då var baalsaltaret nedbrutet och aseran som stått vid det var nerhuggen och den andra oxen var offrad ovanpå altaret som var byggt.
     29Och de sade till varandra: "Vem har gjort detta?" Och när de undersökte och frågade, sade de: "Gideon, Joashs son har gjort detta."
     30Och männen i staden sade till Joash: "För ut din son så att han kan dö, eftersom han har brutit sönder baalsaltaret och eftersom han har huggit ner aseran som var bredvid det."
     31Och Joash sade till alla som stod över (flockades runt, trängde sig på) honom: "Ska ni ta strid för (försvara med ord) Baal? Eller ska ni rädda honom? Den som vill strida för honom ska dödas före morgonen, om han är en gud, låt honom strida för (försvara) sig själv, eftersom hans altare är nedbrutet." 32Och den dagen blev han kallad Jerubaal och han sade: "Låt Baal strida (försvara sig) själv mot honom eftersom han har brutit ner hans altare." 33Och alla midjaniterna och amalekiterna och österns söner samlades tillsammans och de gick över och slog läger i Jizreels dal. 34Men Herrens (Jahves) Ande klädde Gideon och han blåste en shofar, och Aviezer samlades efter (bakom) honom. 35Och han sände budbärare över hela Manasse och även de samlades efter (bakom) honom, och han sände budbärare till Asher och till Zevolun och till Naftali och de kom upp och mötte honom.
     36Och Gideon sade till Gud (Elohim): "Om du vill rädda Israel med min hand som du har talat, 37se, jag ska lägga en ulltuss på tröskplatsen, om det är dagg bara på ullen och det är torrt på hela marken, då ska jag veta att du vill rädda Israel med min hand som du har talat." 38Och det blev så, för han steg upp tidigt på morgonen och kramade ur ulltussen och det rann ut dagg ur den, en hel skål full med vatten.
     39Och Gideon sade till Gud (Elohim): "Låt inte din vrede upptändas mot mig, och jag ska tala bara en gång till, låt mig pröva, jag ber dig, men denna gång med ulltussen, låt det vara torrt på ulltussen och fullt med dagg på marken." 40Och Gud (Elohim) gjorde så den natten, för det var torrt bara på ulltussen och det var dagg på marken.

Gideons trupp – från 32 000 till 300

71
(Dom 7:1) På berget Gilboas norra sluttning mot Jezereldalen finns den grotta som kallas "Gideons grotta" som förser Ein-Charad med vatten.

På berget Gilboas norra sluttning mot Jezereldalen finns den grotta som kallas "Gideons grotta" som förser Ein-Charad med vatten.

Och Jerubaal [namnet som Gideons far gav honom, se Dom 6:32], som är Gideon, och hela folket som var med honom [från Manasse, Asher, Zevolun och Naftali, se Dom 6:35] steg upp tidigt och slog läger vid Ein-Charod [betyder: "darrande källan" eller "fruktans källa"]. Midjans läger var [8 km] norr om dem vid [berget] Givat-More i dalen [Jezereldalen].

[Att slå läger vid en källa var strategiskt bra. Från berget Gilboa kan man också se ut över Jezereldalen och midjaniternas läger knappt en mil nordväst om dem. Namnet på källan, som kommer från verbet för att frukta, hebr. charad, antyder att namnet på vattnet även avspeglade inställningen hos trupperna. Vi vet inte om Gideon fortfarande fruktade midjaniterna, men utifrån vers 3 förstår vi att majoriteten av trupperna gjorde det. Berget heter ordagrant "lärarens berg". Här har flera viktiga händelser hänt, Saul besöker en spåkvinna (1 Sam 28:5–7), Elisha uppväcker en kvinnas son i Shunem (2 Kung 4:, 8, 32–34). Det är också på andra sidan kullen Jesus uppväcker en kvinnas son i Nain (Luk 7:11–17).]

2Och Herren (Jahve) sade till Gideon: "Folket som är med dig är alldeles för många för att jag ska kunna ge midjaniterna i deras hand, annars förhäver sig Israel mot mig och säger: 'Min egen hand har räddat mig.' 3Och nu, jag ber dig, ropa i folkets öron och säg:
'Den som är rädd eller skakar (darrar av skräck – hebr. chared),
    kan vända om och pipa iväg (gå hem tidigt; ovanligt ord kan även betyda "kvittra" – hebr. tsafar)
från Gileads bergsområde.' "
Och 22 000 av folket [som initialt var 32 000] återvände och 10 000 blev kvar.

[Från 32 000 blir nu bara 30% kvar. En anledning till att de rädda skulle gå hem är att fruktan lätt sprider sig, se 5 Mos 20:8. Källan Ein-Charod ligger vid berget Gilboa, medan Gilead ligger österut på andra sidan Jordanfloden vilket tydligt definieras bara några kapitel tidigare i Deboras sång, se Dom 5:17. Första gången platsen nämns i Bibeln är vid Jakobs flykt från Laban, se 1 Mos 31:21, vilket gör att namnet förknippas med rädsla och flykt. En del tolkar det som om det är en felskrivning, men bättre är att se att de som var rädda, var från trakten av östra Manasse (Dom 6:35, som är i bergsområdet Gilead) skulle återvända hem. Ser man uttrycket som en kiasm ramas det in av vilka som ska återvända, och centralt hur de ska göra det. Detta är inte den enda språkliga finurligheten i texten. Här finns kopplingen med orden skakar (charad) med källans namn. De centrala två orden är det ovanliga ordet shov för att återvända följt av det ovanliga tsafar som är svåröversatt och kan betyda "tidigt", men även en fågels kvittrande. Betydelsen blir att de som är från Gilead och är rädda kan återvända och "flaxa hem" som rädda fåglar.]

4
(Dom 7:4) Nedanför källan samlas vattnet i en vattensamling. Det är numera en nationalpark som heter Ma´ajan Charod (Ma´ayan Harod).

Nedanför källan samlas vattnet i en vattensamling. Det är numera en nationalpark som heter Ma´ajan Charod (Ma´ayan Harod).

Och Herren (Jahve) sade till Gideon: "Folket är fortfarande för många, för ner dem till vattnet och jag ska pröva dem åt dig där. Och det ska vara så att om dem som jag säger: ’De ska gå med dig’, de ska gå med dig och dem om vilka jag säger att: ’De ska inte gå med dig’, de ska inte gå med dig."
     5Och han förde ner folket till vattnet och Herren (Jahve) sade till Gideon: "Alla som läppjar av vattnet med sin tunga, som en hund lapar (av vattnet), honom ska du placera för sig, på samma sätt med var och en som böjer sig ner på sina knän för att dricka." 6Och antalet av dem som lapade genom att sätta sin hand till munnen var 300 män, men alla andra av folket böjde sig ner på sina knän för att dricka vatten.
     7Och Herren (Jahve) sade till Gideon: "Med de 300 männen som lapade ska jag frälsa (rädda) er och ge midjaniterna i din hand, och låt hela folket gå var och en till sin plats." 8Och de tog folkets proviant i sina händer och sina shofarer, och han sände alla Israels män, varje man till sitt tält, men behöll de 300 starka (fasta, säkra, tappra) männen.

Midjaniternas läger låg [på lägre höjd] under honom i dalen. 9
(Dom 7:9) Vy ovanför källan på berget Gilboa. Midjaniternas läger var i dalen vid sluttningen av berget Givat-More som syns i bakgrunden.

Vy ovanför källan på berget Gilboa. Midjaniternas läger var i dalen vid sluttningen av berget Givat-More som syns i bakgrunden.

Och det skedde samma natt att Herren (Jahve) sade till honom: "Stå upp, gå ner till lägret, för jag har gett det i din hand. 10Men om du är rädd för att gå ner, gå med Pura, din yngling, ner till lägret, 11och du ska höra vad de säger och efteråt ska dina händer bli starka (fasta, säkra, tappra) till att gå ner till lägret." Och han gick ner med Pura, sin yngling, till den yttersta delen av arméns män som var i lägret. 12Och midjaniterna och amalekiterna och alla österns söner låg tillsammans i dalen som en gräshoppssvärm i antal, och deras kameler gick inte att räkna, som sanden som är på havets strand i antal. [Gräshoppssvärmen här syftar på en formidabel invasion av gräshoppor där de kommer i så stora svärmar att de orsakar en mindre solförmörkelse i det område de flyger. Dessa svärmar brukar bestå av många miljoner gräshoppor.]
     13Och när Gideon kom, se, där var en man som berättade sin dröm för sin granne och sade: "Se, jag drömde en dröm och en brödkaka av korn rullade in i Midjans läger och kom till tältet och slog det och det föll och vändes upp och ned så att tältet låg platt."
     14Och hans granne svarade och sade: "Detta är inget annat än Gideons svärd, Joashs son, en man i Israel, i hans hand har Gud (Elohim) gett Midjan och hela hären."
     15Och det var så när Gideon hörde drömmen berättas och dess uttydning, då tillbad han och han återvände till Israels läger och sade: "Stå upp för Herren (Jahve) har gett Midjans armé i vår hand." 16Och han delade de 300 männen i tre grupper och han satte shofarer i alla deras händer och tomma krukor med facklor i krukorna.
     17Och han sade till dem: "Se på mig och gör som jag, och se, när jag kommer till utkanten av lägret ska det ske att som jag gör, så ska ni göra. 18När jag blåser i shofaren, jag och alla som är med mig, då ska ni också blåsa i shofarerna på varje sida av hela lägret och säga: "För Herren (Jahve) och för Gideon!"
     19Och Gideon och de 100 män som var med honom kom till den yttersta delen av lägret i början av den mellersta nattväkten [den andra nattväkten – från klockan tio på kvällen till två på natten] när de nyligen hade ställt ut vakten (haft vaktombyte), och de blåste i shofarerna och krossade krukorna som de hade i sina händer i bitar. 20Och de tre grupperna blåste i sina shofarer och krossade krukorna och höll facklorna i sin vänstra hand och i högra handen shofarerna som de blåste i och de ropade: "Svärd till Herren (Jahve) och till Gideon!" 21Och de stod (stilla) var och en på sin plats runtom lägret, och hela armén sprang och de ropade och flydde.
     22Och de blåste i de 300 shofarerna och Herren (Jahve) satte varje mans svärd mot hans granne i hela hären och hären flydde så långt som till Beit-Shitta mot Tsererata, så långt som till Avel-Mecholas gräns vid Tabbat. 23Och Israels män samlades från Naftali och från Asher och från Manasse och jagade efter midjaniterna. 24Och Gideon sände budbärare genom hela Efraims bergsland och sade: "Kom ner mot Midjan, och ta vattnen framför dem så långt som till Beit-Bara och även Jordan."
    Och alla Efraims män samlades tillsammans och tog vattnen så långt som till Beit-Bara och även Jordan. 25Och de tog två av Midjans furstar, Orev och Zeev, och de slog Orev vid Orevs klippa och Zeev slog de i Zeevs vinpress, och jagade midjaniterna. Och de förde Orevs och Zeevs huvuden till Gideon på andra sidan Jordan.

81Och Efraims män sade till honom: "Varför har du behandlat oss på detta sätt? Varför kallade du inte på oss när du gick för att strida med Midjan?" Och de grälade allvarligt med honom.
     2Och han sade till dem: "Vad har jag gjort i jämförelse med er? Är inte Efraims insamlande [efterskörd av vindruvor] bättre än Aviezers vinskörd? 3Gud (Elohim) har gett i er hand Midjans furstar Orev och Zeev, och vad kunde jag göra i jämförelse med er?" Då avtog deras vrede mot honom, när han sade detta.
     4Och Gideon kom till Jordan och gick över, han och hans 300 män som var med honom, svaga, men förföljde fortfarande [midianiterna]. 5Och han sade till Sukkots män: "Ge, jag ber er, brödkakor till folket som följer mig, för de är svaga och jag jagar efter Zevach och Tsalmunna, Midjans kungar."
     6Men Sukkots furstar sade: "Varför ska vi ge bröd till din armé? Är Zevach och Tsalmunna tillfångatagna (är deras händer i dina händer)?"
     7Och Gideon sade: "Därför när Herren (Jahve) har gett Zevach och Tsalmunna i min hand, då ska jag riva ert kött (era kroppar) med öknens törne och med tistlar (hebr. barkanim)."
     8Och han [Gideon och hans 300 män] gick upp därifrån till Penoel och ställde samma fråga till dem, men Penoels män svarade honom på samma sätt som männen i Sukkot hade svarat. 9Och han talade även till Penoels män och sade: "När jag kommer tillbaka i frid (shalom) ska jag bryta ner detta torn."
     10Och Zevach och Tsalmunna var i Qarqor och deras armé med dem omkring 15 000 män, alla som var kvar av hela österns söners armé, för 120 000 män som drog svärd hade fallit (stupat). 11Och Gideon gick upp längs deras väg som bor i tält [rutten som karavaner och nomader tog] öster om Novach och Jogbeha och slog hären [med överraskning], för hären var [trodde sig vara] trygg. 12Och Zevach och Tsalmunna flydde och han jagade efter dem, och han tog Midjans två kungar, Zevach och Tsalmunna, och gjorde hela hären modfälld.
     13Och Gideon, Joashs son, återvände från striden från bestigningen av Cheres. 14Och han fångade en av Sukkots unga män och frågade honom, och han skrev ner till honom Sukkots furstar och dess äldste, 77 män. 15Och han kom till Sukkots män och sade: "Se, Zevach och Tsalmunna om vilka ni hånade och sade: "Är Zevach och Tsalmunnas händer i din makt så att vi ska ge bröd till din armé?" 16Och han tog stadens äldste och öknens törne och tistlar (hebr. barkanim) och med dem lät han Sukkots män bli väl förtrogna (de fick fysiskt lära känna riset). 17Och han bröt ner Penoels torn och slog stadens män.
     18Och han sade till Zevach och Tsalmunna: "Var är männen som ni slog i Tavor?"
    Och de svarade: "Som du är, så var de, var och en såg ut som en kungason."
     19Och han sade: "De var mina bröder, min mors söner, Herren (Jahve) lever, om ni hade räddat dem levande skulle jag inte slå er." 20Och han sade till Jeter hans förstfödde: "Upp och slå dem." Men ynglingen drog inte sitt svärd för han var rädd eftersom han var en yngling.
     21Och Zevach och Tsalmunna sade: "Stå upp du och fall över oss, för som mannen är så är hans styrka." Och Gideon steg upp och slog Zevach och Tsalmunna och tog utsmyckningen på deras kamelers nackar. [Förmodligen fanns det guld i de utsmyckningar som deras kameler hade.]

Gideons Efod

22Och Israels män sade till Gideon: "Regera du över oss, du och även din son och även dina söners söner, för du har räddat oss ur midjaniternas hand."
     23Och Gideon sade till dem: "Jag ska inte regera över er och inte heller mina söner ska regera över er, Herren (Jahve) ska regera över er." 24Och Gideon sade till dem: "Jag vill framlägga ett önskemål till er, att ni var och en ska ge mig en öronring från sitt byte." För de hade öronringar av guld eftersom de var ismaeliter [folkslag relaterat till midianiterna, se 1 Mos 37:25–28].
     25Och de svarade: "Vi vill gärna ge dem." Och de spred ut en mantel och kastade varje man öronringarna från sitt byte. 26Och guldvikten på öronringarna som han bad om var 1700 shekel guld. Förutom skärorna och hängsmyckena och de purpurfärgade dräkterna som var på Midjans kungar, och förutom kedjorna som var runt nackarna på deras kameler. 27Och Gideon gjorde därav en efod [kanske en avbild av en överstepräst; för att avgöra Guds vilja, se 2 Mos 29:2–5] och placerade den i sin stad, i Ofra, och hela Israel gick efter den (ordagrant: prostituerade sig med den) och den blev en snara för Gideon och för hans hus.

Gideons död

28Och Midjan underkastades inför Israels söner och de lyfte inte längre upp sina huvuden. Och landet hade ro i 40 år i Gideons dagar.
     29Och Jerubaal [annat namn för Gideon; Dom 6:32], Joashs son gick och bodde i sitt eget hus. 30Och Gideon hade 70 söner som hade gått ut (fötts) från hans länder, för han hade många fruar. 31Och hans konkubin som var i Shechem födde också en son till honom och hon gav (kallade) hon honom namnet Avimelech. [Avimelech betyder "min far är kung". Detta måste vara hans mors önskan och hur hon såg på Gideon. Gideon själv vägrade att vara en kung, se vers 23, så namnet är i den meningen en lögn, men kan vara ett uttryck för hans mors utopi eller önskan.] 32Och Gideon, Joashs son dog i en god ålder och begravdes i Joashs, hans fars grav i aviezriternas Ofra.

Avimelech – den femte ledaren

Avfall

33Och det skedde så snart Gideon var död, att Israels söner åter gick iväg efter baalerna och gjorde Baal-brit till deras gud. 34Men Israels söner kom inte ihåg Herren deras Gud (Jahve Elohim) som hade gett i deras hand alla deras fiender på alla sidor. 35Och de visade ingen nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot Jerubaals hus, Gideon efter allt det goda som han visat mot Israel.

91Och Avimelech, Jerubaals son, gick till Shechem till sin mors bröder och talade med dem och med hela släkten i sin morfars hus. Han sade: 2"Tala, jag ber er, i örat på alla Shechems män: Vad är bättre för er, att alla Jerubaals söner, som är 70 män råder över er, eller att en råder över er? Kom ihåg att jag är ert ben och ert kött."
     3Och hans mors bröder talade om honom i örat på alla Shechems män, alla dessa ord, och deras hjärtan lutade sig mot att följa Avimelech, för de sade: "Han är vår bror." 4Och de gav honom 70 bitar silver från Baal-brits hus, varmed Avimelech anställde värdelösa (hebr. reiq) och lätta (hebr. pachaz) män [två uttryck för diverse löst folk] som följde honom. 5Och han gick till sin fars hus i Ofra och slog sina bröder, Jerubaals söner, 70 män, ovanpå en sten, men Jotam, Jerubaals yngste son var borta för han hade gömt sig. 6Och alla Shechems män samlade ihop sig och alla Beit-Millos, och gick och gjorde Avimelech till kung vid terebinten vid pelaren som finns i Shechem.
     7Och när de berättade det för Jotam gick han och ställde sig på toppen av berget Gerizim och lyfte upp sin röst och ropade och sade till dem: "Lyssna till mig ni Shechems män, så att Gud (Elohim) kan lyssna till er. 8Träden gick ut vid ett tillfälle för att smörja en kung över dem, och de sade till olivträdet: Regera du över oss.
     9Men olivträdet sade till dem: Skulle jag lämna (överge) min fetma som ärar Gud (Elohim) och människor och gå och svaja över träden?
     10Och träden sade till fikonträdet: Kom du och regera över oss.
     11Men fikonträdet sade till dem: Skulle jag lämna (överge) min sötma och min goda frukt och gå och svaja över träden?
     12Och träden sade till vinrankan: Kom du och regera över oss.
     13Men vinrankan sade till dem: Skulle jag lämna (överge) mitt vin som gläder Gud (Elohim) och människor och gå och svaja över träden?
     14Sedan sade alla träd till törnbusken: Kom du och regera över oss. Här finns det blandade bud om vilken växt detta är, jag har sett både björnbär, brakved och andra förslag, men valde törnbusken. Kolla gärna med Ronit om hon har någon säkrare idé om vilken art detta bör vara.
     15Och törnbusken sade till träden: Om ni verkligen smörjer mig till kung över er, kom sedan och ta er tillflykt under min skugga, och om inte, låt eld komma ut från törnbusken och sluka Libanons cedrar.
     16Och vet att om ni har handlat i sanning och uppriktighet när ni har gjort Avimelech till kung, och om ni har handlat gott mot Jerubaal och hans hus, och har gjort mot honom efter vad hans händer förtjänar, 17för min far stred för er och riskerade sitt liv och befriade er ur Midjans hand, 18och ni reser er upp mot min fars hus idag och har slagit hans söner, 70 män på en sten, och har gjort Avimelech, hans tjänstekvinnas son, till kung över Shechems män eftersom han är er bror, 19om ni har handlat i sanning och uppriktighet mot Jerubaal och mot hans hus idag, gläd er då åt Avimelech och låt även honom glädja sig åt er. 20Men om inte, låt eld komma ut från Avimelech och sluka Shechems män och Beit-Millos, och låt eld komma från Shechems män och från Beit-Millo och sluka Avimelech.
     21Och Jotam sprang iväg och flydde och gick till Beer och bodde där av fruktan för Avimelech, hans bror.
     22Och Avimelech var furste över Israel i tre år. 23Och Gud (Elohim) sände en ond ande mellan Avimelech och Shechems män och Shechems män handlade förrädiskt mot Avimelech, 24så att våldet som gjorts mot Jerubaals 70 söner kom och deras blod blev lagt på Avimelech, deras bror som slog dem och på Shechems män som stärkte hans händer till att slå hans bröder. 25Och Shechems män placerade lögnare som väntade på honom på bergstopparna och de rånade alla som kom förbi längs deras väg, och det berättades för Avimelech.
     26Och Gaal, Eveds son, kom med sina bröder och gick till Shechem och Shechems män litade på honom. 27Och de gick ut på fältet och samlade in sitt vin och trampade druvorna och höll en fest och gick in i sina gudars hus och åt och drack och förbannade (talade illa om, ordagrant "tog lätt på") Avimelech. 28Och Gaal, Eveds son, sade: "Vem är Avimelech och vem är Shechem, att vi skulle tjäna honom? Är inte det Jerubaals son? Och Zevul hans härförare? Ni kan tjäna Chamors män, Shechems far, men varför ska vi tjäna honom? 29Om detta folk var givet i min hand skulle jag undanröja Avimelech." Och han sade till Avimelech: "Utöka din armé och kom ut!"
     30Och när Zevul stadens furste, hörde Gaals ord, Eveds son, upptändes hans vrede. 31Och han sände budbärare till Avimelech i Torma och sade: "Se, Gaal, Eveds son, och hans bröder har kommit till Shechem, och se, de vill hetsa staden mot dig. 32Och nu, stig upp i natt, du och folket som är med dig och lägg er i bakhåll på fältet. 33Och det ska ske på morgonen så snart solen går upp att ni ska stiga upp tidigt och sprida ut er över staden, och se när han och folket som är med honom kommer ut mot er, då ska du göra med dem vad tillfället ger vid handen.
     34Och Avimelech steg upp på natten och allt folket som var med honom och de låg i bakhåll mot Shechem i fyra grupper. 35Och Gaal, Eveds son gick ut och stod i ingången till stadens port och Avimelech och folket som var med honom steg upp från bakhållet.
     36Och när Gaal såg folket sade han till Zevul: "Se, det kommer ner folk från bergstopparna." Och Zevul sade till honom: "Du ser skuggor av bergen som om de vore män."
     37Och Gaal talade igen och sade: "Se, det kommer ner folk från mitten av landet och en grupp kommer via Elon-Meonenins väg."
     38Och Zevul sade till honom: "Var är din mun när du säger: Vem är Avimelech att vi ska tjäna honom? Är inte detta folket som du har föraktat? Gå, jag ber dig, och strid mot dem."
     39Och Gaal gick ut framför Shechems män och stred mot Avimelech. 40Och Avimelech jagade honom och han flydde framför honom och många skadade föll ända till portens ingång. 41Och Avimelech bodde i Aroma, och Zevul drev ut Gaal och hans bröder så att de inte skulle bo i Shechem.
     42Och det skedde på morgonen att folket gick ut på fältet och det berättades för Avimelech. 43Och han tog folket och delade dem i tre grupper och låg i bakhåll på fältet. Och han tittade och se, folket kom ut ur staden och han steg upp emot dem och slog dem. 44Och Avimelech och grupperna som var med honom rusade framåt och stod i ingången till stadens port, och de två grupperna rusade över alla som var på fältet och slog dem. 45Och Avimelech stred mot staden hela dagen och han tog staden och slog folket som var därinne och han bröt ner staden och beströdde den med salt.
     46Och när alla män från Shechems torn hörde om det, gick de in i citadellet till Elberits hus [Elberit betyder Guds förbund]. 47Och det berättades för Avimelech att alla män i Shechems torn var samlade tillsammans. 48Och Avimelech gick upp på berget Tsalmon, han och hela folket som var med honom. Och Avimelech tog en yxa i sin hand och högg ner en gren från träden och tog upp den och lade den på sin skuldra, och han sade till folket som var med honom: "Det ni har sett mig göra, skynda er och gör som jag har gjort." 49Och på samma sätt högg hela folket ner var och en sin gren och följde Avimelech och lade dem mot citadellet och tände eld på dem så att även alla män från Shechems torn dog, omkring 1 000 män och kvinnor.
     50Och Avimelech gick till Tevets och slog läger mittemot Tevets och tog det. 51Men det fanns ett starkt torn i staden och dit flydde alla män och kvinnor, alla som var i staden, och stängde in sig själva och gick upp på tornets tak. 52Och Avimelech kom till tornet och stred mot det och gick nära tornets dörr och brände den i eld. 53Men en kvinna kastade en övre kvarnsten över Avimelechs huvud och krossade hans skalle.
     54Och han kallade hastigt på en yngling, hans vapenbärare, och sade till honom: "Dra ditt svärd och döda mig så att man inte säger om mig: En kvinna slog honom." Och hans yngling genomborrade honom och han dog. 55Och när Israels män såg att Avimelech var död, lämnade var man till sin plats.
     56Och Gud (Elohim) återgäldade Avimelechs ondska som han gjorde mot sin far när han slaktade sina 70 bröder, 57och all ondska från Shechems män återgäldade Gud (Elohim) över deras huvuden och lät Jotams, Jerubaals sons förbannelse komma över dem.

Tola

101Och efter Avimelech steg Tola [betyder mask eller scharlakansröd], Poas son, upp till att rädda Israel, Dodos son, en man från Issachar, och han bodde i Shamir i Efraims berg. 2Och han dömde Israel i 23 år och dog och blev begravd i Shamir [kan syfta på Samariens huvudstad Samarien].

Jair

3Och efter honom steg Jair upp, gileaditen, och han dömde Israel i 22 år. 4Och han hade
    30 söner [jmf Dom 12:14]
    som red på 30 åsneföl [en kung i fredliga syften red på en åsna, se 2 Sam 16:2; Sak 9:9–10]
    och de hade 30 städer
som kallas Chavot-Jair [Jairs tältbyar] till denna dag och finns i Gileads land [öster om Galileiska sjön]. 5Och Jair dog och han begravdes i Qamon. [Ännu inte identifierad plats i Gilead, namnet betyder "upprest".]

[Domarbokens huvudinnehåll kretsar kring 7 berättelser som följer mönstret avfall-förtryck-bön och sedan befrielse. Tre gånger avbryts dock mönstret med en kort beskrivning av sex andra män som var ledare i Israel. Den förste var Shamgar som beskrevs i en vers (Dom 3:31). De resterande fem (Tola, Jair, Ibsan, Elon och Abdon) nämns i två grupper som ramar in berättelsen om den sjätte domaren Jefta (Dom 10:6–12:7). De två första (Tola och Jair) nämns i vers 1–5 och de tre sista (Ibsan, Elon och Abdon) i Dom 12:8–15.
    Denna litterära konstruktion med inramningen av fem "mindre domare" förstärker berättelsen med Jefta. Namnet Tola betyder scharlakansröd (troligtvis var han väldigt rödaktig när han föddes och fick det namnet), men ordet kan också ha betydelsen obetydlig som en mask, se Ps 22.7. Tillsammans med den korta beskrivningen på en rad förstärks hans obetydlighet. Jefta ramas sedan in av Jair och Ibsan som båda hade 30 söner (Dom 10:4; 12:9). Det blir en tydlig kontrast till Jefta som bara hade en dotter, se Dom 11:34.]

Jefta – den sjätte domaren

Avfall

6Och Israels söner gjorde igen det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och tjänade [nu räknas sju avgudar upp:]
    baalerna
    och ashtarot (stjärnorna) och
    Arams gudar [som var Chadad, Mot, Anat och Rimon]
    och Tsidons gudar
    och Moavs gudar [Chemosh, se 5 Mos 21:29]
    och Ammons söners gudar [Molek, se 1 Kung11:7]
    och filistéernas gudar [Dagon, se Dom 16:23]
och de övergav Herren (Jahve) och tjänade honom inte.

7Och Herrens (Jahves) vrede upptändes mot Israel och han gav dem i filistéernas hand och Ammons söners hand. 8Och de förtryckte [ovanligt ord, används bara här och i 2 Mos 15:6] och krossade Israels söner det året – [under totalt] 18 år [förtryckte de] alla Israels söner som var bortom Jordan i amoréernas land som är i Gilead. 9Och Ammons söner gick över Jordan för att strida mot Juda och mot Benjamin och mot Efraims hus så att Israel kom i mycket nöd. 10Och Israels söner ropade till Herren (Jahve) och sade: "Vi har syndat mot dig i det vi har övergett vår Gud (Elohim) och har tjänat baalerna."

[Detta är första och enda gången i boken som israeliternas bön om hjälp beskrivs i detalj. I svaret som följer saknas ett verb, det är underförstått räddat eller frälst. I uppräkningen som följer räknas sju fiender, på samma sätt som i vers 6.]

11Och Herren (Jahve) sade till Israels söner:
"Har inte [jag räddat/frälst er från dessa sju länder/folk:]
    från Egypten (hebr. mitsrajim; betyder bokstavligt belägring, inträngdhet) [2 Mos 1–14]
    och från amoreen [4 Mos 21:3]
    och från Ammons söner [genom Shamgar, se Dom 3:12]
    och från filistéerna
     12och tsidonierna
    och amalekiterna [2 Mos 17:8]
    och moaniterna [här förväntas midiniterna]
när de förtryckte er, och ni ropade till mig och jag räddade er från deras hand. [1 Krön 4:41; 2 Krön 20:1; 26:7]

13Men ni har övergett mig och tjänat andra gudar. Därför ska jag inte vidare rädda er. 14Gå och ropa till gudarna som ni har valt, låt dem rädda er i er tid av nöd."
15Och Israels söner sade till Herren (Jahve): "Vi har syndat, gör mot oss allt som är gott i dina ögon, men rädda oss, vi ber dig, denna dag." 16Och de tog bort de främmande gudarna ibland sig och tjänade Herren (Jahve), och hans själ var bedrövad för Israels möda.
     17Och Ammons söner samlades och slog läger i Gilead. Och Israels söner samlade ihop sig själva och slog läger i Mitspa. [Det finns flera platser som kallas Mitspa i Bibeln, detta är troligtvis samma plats i Gilead (ännu inte identifierad) där Jakob och Laban slöt sitt avtal, se 1 Mos 31:49.] 18Och folket sade till varandra, Gileads furstar: "Vilken man som börjar striden med Ammons söner, han ska bli till huvud (ledare) för alla Gileads invånare."

111Och Jiftach, gileaditen, var en mäktig stridsman men han var son till en prostituerad och Gilead födde Jiftach. 2Och Gileads hustru födde till honom söner och när hans hustrus söner växte upp drev de ut Jiftach och sade till honom: "Du ska inte ärva vår fars hus för du är son till en annan kvinna." 3Och Jiftach flydde från sina bröder och bodde i Tobs land och där samlades diverse löst folk till Jiftach och de drog ut med honom.
     4Och det skedde efter en tid att Ammons söner gick i strid mot Israel. 5Och det blev så att när Ammons söner stred mot Israel gick Gileads äldste och hämtade Jiftach från Tobs land. 6Och de sade till Jiftach: "Kom och bli vår härförare (hebr. qatsin) så att vi kan strida mot Ammons söner."
     7Och Jiftach sade till Gileads äldste: "Var det inte ni som hatade mig och drev ut mig från min fars hus? Varför kommer ni till mig nu, när ni är i knipa?"
     8Och Gileads äldste sade till Jiftach: "Därför har vi kommit till dig nu för att du ska gå med oss och strida mot Ammons söner och du ska vara vårt huvud (vår ledare – hebr. rosh) över alla Gileads invånare." [Samma ord, rosh, används i Jos 10:18. Det är en väsentlig skillnad på att vara qatsin och rosh. En ledare, qatsin, är en ledare/chef med begränsat ansvar och det kan även gälla en avgränsad tid. Till exempel en kapten i armén som har fått sitt uppdrag för en specifik del av hären och kanske bara för en specifik strid/uppgift. En ledare, rosh, är en ledare/chef av permanent sort som en stamhövding eller kung, som har det fulla ansvaret på alla områden för alla människor i hans grupp så länge han lever.]
     9Och Jiftach sade till Gileads äldste: "Om ni för mig tillbaka hem för att strida med Ammons söner och Herren (Jahve) ger mig dem inför mitt ansikte ska jag bli ert huvud (ledare)."
     10Och Gileads äldste sade till Jiftach: "Herren (Jahve) är (ska vara) vittne mellan oss, om inte vi ska göra i enlighet med dina ord." 11Och Jiftach gick med Gileads äldste och folket gjorde honom till huvud (rosh) och härförare (qatsin) över dem. Och Jiftach talade alla sina ord inför Herrens (Jahves) ansikte i Mitspa.
     12Och Jiftach sände budbärare till Ammons söners kung och sade: "Vad har du med mig att göra? Varför har du kommit för att strida mot mitt land?"
     13Och Ammons söners kung sade till Jiftachs budbärare: "Eftersom Israel tog mitt land när ni kom upp från Egypten, från Arnon ända till Jabbok och till Jordan, lämna därför tillbaka dess städer i shalom (fred)."
     14Och Jiftach sände åter budbärare till Ammons söners kung15och han sade till honom:
"Så säger Jiftach: Israel tog inte landet från Moav och inte Ammons söners land.

[Nu följer en lång utläggning där Jiftach visar att han känner väl till Israels historia. Han klargör att Ammons söner aldrig har blivit intagna av Israel. Tvärtom är det tre länder som Gud säger att Israel inte ska strida emot eftersom de är deras bröder. Dessa är Ammon och Moav som är ättlingar till Lot som var Abrahams brorson samt Edom som är ättlingar till Esau som var Jakobs bror. Det som Jiftach nu redogör för från vers 16 till 26 är hur Israel har vandrat i öknen och inte rört dessa tre länder, men hur däremot amoreerna för länge sedan har tagit det område som Ammon nu gör anspråk på och hur Israel tog det från amoréerna och därmed har laglig rätt till detta område, se 4 Mos 21:21–26.]

16Men när de kom ut från Egypten vandrade Israel genom öknen till Vasshavet och kom till Kadesh, 17och Israel sände budbärare till Edom och sade: ’Låt mig, jag ber dig, gå genom ditt land,’ men Edoms kung lyssnade inte. Och på samma sätt sände han till Moavs kung men han ville inte och Israel vistades i Kadesh.
     18Och de vandrade genom öknen och gick runt (tog en omväg runt) Edoms land och Moavs land och kom till östra sidan om Moav och de slog läger på den andra sidan om Arnon. Men de kom inte innanför Moavs gränser för Arnon var Moavs gräns.
     19Och Israel sände budbärare till Sichon, amoréernas kung, Cheshbons kung och Israel sade till honom: ’Låt oss passera, vi ber dig, genom ditt land till min plats.’20Men Sichon litade inte på Israel till att passera hans gränser och Sichon samlade ihop hela sitt folk och slog läger i Jatsa och de stred mot Israel.
     21Och Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) gav Sichon och hela hans folk i Israels hand och de slog dem. Så besatte Israel hela amoréernas land, landets invånare. 22Och de besatte alla amoréernas gränser från Arnon till Jabbok och från öknen till Jordan.
     23Och nu har Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) flyttat amoreerna från framför sitt folk Israels ansikte, skulle du då besätta det? 24Ska du nu ta i besittning det som Kemosh, din gud har gett dig att besätta? Vemhelst Herren vår Gud (Jahve Elohim) har förflyttat framför oss, dem ska vi besätta. 25Och är du nu bättre än Balak, Tsippors son Moavs kung? Tvistade han någon gång med Israel eller stred han mot dem? 26Medan Israel bodde i Chesbon och i dess städer och i Aroer och dess städer och i alla städer utefter sidan av Arnon i 300 år, varför återtog du dem inte under den perioden? 27Därför har jag inte syndat mot dig, utan du har gjort fel mot mig som strider mot mig. Herren (Jahve), Domaren ska döma idag mellan Israels söner och Ammons söner."
28Men Ammons söners kung lyssnade inte till orden som Jiftach sände till honom.
     29Och Herrens (Jahves) ande kom över Jiftach och han gick över Gilead och Manasse och passerade över Gileads Mitspe och från Gileads Mitspe över till Ammons söner. 30Och Jiftach svor en ed till Herren (Jahve) och sade: "Om du verkligen ger Ammons söner i min hand, 31då ska det ske att vadhelst som kommer genom dörren till mitt hus för att möta mig när jag återvänder i shalom (frid, fred) från Ammons söner, det ska vara Herrens (Jahves) och jag ska offra det som ett brännoffer."

[Ordet vadhelst (hebr. vehaja) kan om ett föremål, djur eller en person. Hebreiskan gör ingen skillnad om det är ett föremål eller något levande. Dock kan inte ett dött ting möta honom i dörren, så Jiftach måste syfta på antingen ett djur eller en person. Det finns även begränsningar i vad som kan offras, t.ex. kan inte ett orent djur som en hund offras till Herren. Tanken på människooffer var inte ovanlig bland omkringliggande folks religioner (5 Mos 18:10) och något som Abraham prövas med (1 Mos 22:1–2). Ordet brännoffer används hundratals gånger i GT och alltid om ett offer som offras på ett altare. Eventuellt skulle man kunna tolka offret bildligt, att det handlade om att helga den första person som mötte honom till tjänst i tabernaklet, på liknande sätt som Hanna helgar Samuel, se 1 Sam 1:11. Och om det var ett djur skulle det offras. Jiftach (Jefta) var en man av tro och omnämns bland andra män och kvinnor som visade stark tro (Heb 11:32–33), något som pekar på att det han gjorde var rätt.]

32Och Jiftach gick över till Ammons söner för att strida mot dem och Herren (Jahve) gav dem i hans hand. 33Och han slog dem från Aroer till dess man kommer till Minnit, 20 städer och till Avel-Keramim, med en mycket stor slakt. Så blev Ammons söner besegrade inför Israels söner.
     34Och Jiftach kom till Mitspa till sitt hus och se, hans dotter kom ut och mötte honom med tamburiner och med dans och hon var hans enda barn, förutom henne hade han ingen son och ingen dotter. 35Och det skedde när han såg henne att han rev sönder sina kläder och sade: "Ack, min dotter! Du har böjt mina knän mycket djupt (ödmjukat mig) och har gjort mig drabbad (har blivit mitt bekymmer). Jag öppnade min mun till Herren (Jahve) och kan inte backa (ta tillbaka det jag sagt)." [Se 4 Mos 30:3]
     36Och hon sade till honom: "Min far du har öppnat din mun till Herren (Jahve), gör med mig efter det som har kommit ut ur din mun, eftersom Herren (Jahve) har tagit hämnd åt dig på dina fiender Ammons söner." 37Och hon sade till sin far: "Låt detta bli gjort med mig. Lämna mig ensam två månader så att jag kan lämna och gå ner på bergen och begråta min oskuld, jag och mina vänner."
     38Och han sade: "Gå." Och han sände iväg henne två månader och hon lämnade, hon och hennes vänner och begrät hennes oskuld på bergen. 39Och det skedde när de två månaderna var slut att hon kom tillbaka till hennes far som gjorde med henne efter eden som han avlagt. Och hon hade inte känt någon man.
    Och det blev en sedvänja i Israel 40att Israels döttrar gick ut årligen för att sörja giladiten Jiftachs dotter fyra dagar om året.

121Och Efraims män samlades och gick över till Tsafon och de sade till Jiftach: "Varför gick du över och stred mot Ammons söner utan att kalla på oss att gå med dig? Ditt hus ska vi bränna över dig i eld."
     2Och Jiftach sade till dem: "Jag och mitt folk var i stor strid med Ammons söner och när jag ropade på er räddade ni mig inte från deras hand. 3Och när jag såg att ni inte kom till min undsättning lade jag min själ (mitt liv) i min (egen) hand och gick över mot Ammons söner, och Herren (Jahve) gav dem i min hand. Varför har ni kommit upp mot mig för att strida mot mig idag?" [Striden med Ammons söner pågick under en längre tid innan Jiftach först tog på sig uppgiften att strida mot dem. Därför kan man med fog undra varför Efraims män kommer nu, när de inte kommit tidigare.]
     4Och Jiftach samlade alla Gileads män och stred mot Efraim och Gileads män slog Efraim eftersom de sade: "Ni giladiter är flyktingar från Efraim mitt i Efraim och mitt i Manasse." 5Och giladiterna tog Jordans vadställen [Dom 3:28] mot Efraim och det blev så att när någon av Efraims flyktingar sade: "Låt oss gå över", sade Gileads män till honom: "Är du en efraimit?" Om han sade: "Nej," 6då sade de till honom: "Säg, jag ber dig, Shibbolet" [hebreiska ordet betyder flod/bäck], och han sade: "Sibbolet" eftersom han inte kunde uttala det rätt [jmf Matt 26:73], då tog de fast honom och slog honom vid Jordans vadställen. Och vid den tiden föll från Efraim 42 000. [Detta är ett fruktansvärt inbördeskrig.]
     7Och Jiftach dömde Israel sex år. Sedan dog giladiten Jiftach och blev begravd i Gileads städer. [Hebreiskan har inte "i en av" utan bara "i" Gileads städer, anledningen till pluralformen är troligtvis att författaren inte vet exakt vilken stad det är, se även 1 Mos 13:12.]

Ivstan

8Och efter honom dömde Ivtsan från Betlehem Israel. 9Och han hade 30 söner. Och 30 döttrar sände han utomlands och 30 döttrar förde han från utlandet till sina söner. Och han dömde Israel sju år. 10Och Ivtsan dog och blev begravd i Betlehem.

Elon

11Och efter honom dömde zevoluniten Elon Israel. Och han dömde Israel i tio år. 12Och sevoluniten Elon dog och han blev begravd i Ajalon i Zevoluns land.

Avdon

13Och efter honom dömde Avdon, Hallels son, piratoniten, Israel. 14Och han hade 40 söner och 30 sonsöner som red på 70 åsneföl [jmf Dom 10:4]. Och han dömde Israel 8 år. 15Och Avdon, Hallels son, piratoniten, dog och han blev begravd i Piraton i Efraims land i amalekiternas bergsbygd.

Shimshon – den sjunde domaren

Avfall

13[Den sjunde domaren som tas upp i denna bok är Simson. På hebreiska heter han Shimshon.]

1Och återigen gjorde Israels söner det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, och Herren (Jahve) gav dem i filistéernas hand i 40 år.

[Filistéerna har omnämnts tidigare men detta är första gången som de seriöst är en fiende som invaderar Israel. Ordet filisté kommer från en rot som betyder att invadera. Från och med nu är de en konstant fiende till Israel ända fram till kung Davids tid då David slutligen besegrar filistéerna för gott.]

2Och där fanns en man från Tsora, från daniternas familj och hans namn var Manoach. Och hans hustru var barnlös och födde inte. 3Och Herrens (Jahves) ängel (budbärare) visade sig för kvinnan och sade till henne:
"Se, jag ber dig, du är ofruktsam och föder inte, men du ska bli gravid och föda en son. 4Och i denna tid ska du hålla (vakta, skydda, bevara), jag ber dig, och inte dricka vin och starka (alkoholhaltiga) drycker och du ska inte äta något (rituellt) orent, 5eftersom se, du ska bli gravid och föda en son och ingen kniv ska komma över hans huvud, eftersom ynglingen ska vara en Guds (Elohims) nasir från moderlivet och han ska börja till att rädda Israel från filistéernas hand." [4 Mos 6:1–21]

     6Och kvinnan kom och berättade för sin man och sade:
"En man från Gud (Elohim) kom till mig och hans utseende var som utseendet hos en Guds (Elohims) ängel, mycket respektingivande, och jag frågade honom inte vem han var och han berättade inte sitt namn för mig, 7men han sade till mig: 'Se du ska föda en son och nu ska du inte dricka vin och inte dricka starka drycker och inte äta något orent eftersom ynglingen ska vara en Guds (Elohims) nasir från moderlivet till den dag han dör.' "

[Att inte äta något orent är ett tillägg som är unikt för Shimshon. Vad det betyder kan man fundera på eftersom ingen ska äta oren mat enligt föreskrifterna i Torah. Men renheten är tydligen extra viktig för Shimshon.]
8Och Manoach bad (atar) till Herren (Jahve) och sade: "O, Herre (Adonai) låt mannen från Gud (Elohim) som du sände komma, jag ber dig, igen till oss, och undervisa oss vad vi ska göra med ynglingen som ska födas."
     9Och Gud (Elohim) lyssnade på Manoachs röst och Guds (Elohims) ängel kom igen till kvinnan och hon satt på fältet, men Manoach hennes man var inte med (hos) henne. 10Och kvinnan skyndade sig och sprang och berättade för sin man och sade till honom: "Se, mannen har visat sig för mig som kom den dagen till mig."
     11Och Manoach steg upp och gick efter sin hustru och kom till mannen och sade till honom: "Är du mannen som talade till kvinnan?" Och han sade: "Jag." [Det är jag.]
     12Och Manoach sade: "Nu när ditt ord kommer (förverkligas, det som du har sagt sker), vad är påbudet (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat) för ynglingen och det vi ska göra [med honom]?
     13Och Herrens (Jahves) ängel sade till Manoach: "Från allt som jag sagt till kvinnan låt henne hålla (vakta, skydda, bevara) det. 14Från allt som växer från vinrankan ska hon inte äta och vin och starka drycker ska hon inte dricka och allt orent ska hon inte äta, allt som jag befallde henne ska hon hålla (vakta, skydda, bevara)."
     15Och Manoach sade till Herrens (Jahves) ängel: "Stanna, jag ber dig, så att vi kan göra i ordning en killing inför ditt ansikte."
     16Och Herrens (Jahves) ängel sade till Manoach: "Även om du håller kvar mig ska jag inte äta av ditt bröd och om du gör i ordning ett brännoffer måste du offra det till Herren (Jahve)." Eftersom Manoach inte visste att han var Herrens (Jahves) ängel.
     17Och Manoach sade till Herrens (Jahves) ängel: "Vilket är ditt namn? För när dina ord kommer (det du sagt går i fullbordan) kan vi ära dig (ordagrant "och vi kan ge dig härlighetstyngd" från ordet kavod)."
     18Och Herrens (Jahves) ängel sade till honom: "Varför frågar du efter mitt namn? Det är obeskrivligt (hebr. pili). 19Och Manoach tog killingen med matoffret och offrade det på klippan till Herren (Jahve) och det obeskrivliga gjordes och Manoach och hans hustru såg det. 20Och det skedde när flamman steg upp mot himlarna från över altaret att Herrens (Jahves) ängel steg upp i altarets flamma. Och Manoach och hans hustru såg det och de föll ner på sina ansikten på marken. 21Och Herrens (Jahves) ängel visade sig inte igen för Manoach och för hans hustru. Vid den tiden visste Manoach att han var en Herrens (Jahves) ängel.
     22Och Manoach sade till sin hustru: "Vi ska döden dö eftersom vi har sett Gud (Elohim)."
     23Och hans hustru sade till honom: "[Om] Herren (Jahve) har behag till att döda oss skulle han inte ta emot ett brännoffer och ett matoffer från vår hand och han skulle inte låta oss se alla dessa ting och inte vid denna tid låtit oss höra dessa ting."
     24Och kvinnan födde en son och hon gav (kallade) honom namnet Shimshon och ynglingen växte upp och Herren (Jahve) välsignade honom. 25Och Herrens (Jahves) Ande började oroa honom i Machane-Dan mellan Tsora och Eshtaol.

141 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 151 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 161 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31

Epilog

Religiöst avfall

Mika

17[Frasen "På den tiden fanns det ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt." återkommer se vers 6 och Dom 21:25]

1 2 3 4 5 6På den tiden fanns det ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt. 7 8 9 10 11 12 13

Dan

181 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31

Moraliskt förfall

Leviterna

191 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30

Kriget mot benjamiterna

201 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48

Benjamins stam bevaras

211 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25På den tiden fanns det ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt.




© 2022 Svenska Kärnbibeln