Om Malaki

Detta är den sista av de tolv böckerna som brukar kallas de tolv mindre profeterna. Namnet Malaki (hebr. Malachi) betyder min budbärare eller min ängel. Det kan också ha betydelsen Herrens budbärare (hebr. Malachijah). I den arameiska tolkningsskriften targum, från andra tempelperioden, sägs författaren vara Esra. Malaki skulle kunna vara ett alias för Esra, som han använde under senare delen av livet men detta kan inte med säkerhet beläggas. Namnet Malaki är så pass ovanligt att många ändå tror att hans rätta namn är ett annat. Malaki levde och verkade ett antal år efter återkomsten från Babylon, osäkert exakt när, men glädjen hos de första återvändarna från Babylon till landet och Jerusalem har försvunnit när Malaki är verksam.

Struktur:
I en ren sekventiell struktur består boken av sex stycken tal följt av två appendix:

Tal 1 – Guds kärlek (Mal 1:2-5)
Tal 2 – Prästerskapet respekterar inte Gud (Mal 1:6-2:9)
Tal 3 – Skilsmässa (Mal 2:10-16)
Tal 4 – Guds rättvisa (Mal 2:17-3:6)
Tal 5 – Tiondegivande (Mal 3:7-12)
Tal 6 – Domens dag (Mal 3:13-4:3)
Appendix 1 – Följ Guds undervisning (Mal 4:4)
Appendix 2 – Elia som ska komma (Mal 4:5-6)

Det går också att se ett kiastiskt mönster som centrerar kring tre rubriker:

1. Prästerna ska ära Herren (Mal 1:2-2:9)
Motivation: Herrens kärlek (Mal 1:2-5)
 Problem: Herren äras inte (Mal 1:6-9)
  Bud: Stoppa de meningslösa offren (Mal 1:10)
 Problem: Herrens namn vanäras (Mal 1:11-14)
Motivation: Olynadens konsekvenser (Mal 2:1-9)

2. Juda ska vara trofasta (Mal 2:10-3:6)
Motivation: Andlig enhet (Mal 2:10a, b)
 Problem: Trolöshet (Mal 2:10c-14)
  Bud: Sluta agera trolöst (Mal 2:15-16)
 Problem: Klagan på Herrens orättvisa (Mal 2:17)
Motivation: Kommande budbärare om dom (Mal 3:1-6)

3. Juda uppmanas återvända till Herren (Mal 3:7-4:6)
Bud: Återvänd med tionde (Mal 3:7-10a)
 Motivation: Framtida välsignelse (Mal 3:10b-12)
  Problem: Likgiltighet (Mal 3:13-15)
 Motivation: Kommande dag (Mal 3:16-4:3)
Bud: Kom ihåg undervisningen (Mal 4:4-6)

Flera fraser återkommer. "Men ni säger (ändå frågar ni)", se Mal 1:2, 6, 7, 13; 2:14, 17; 3:7, 8, 13, 14. Frasen "säger Herren Sebaout" förekommer 21 ggr, se Mal 1:4, 6, 8, 9, 10, 11, 13, 14; 2:2, 4, 8, 16; 3:1, 5, 7, 10, 11, 12, 17; 4:1, 3.

Svenska och engelska biblar har fyra kapitel, medan den hebreiska texten delar in den i tre kapitel. Den sista delen som finns i Mal 4:1-6 återfinns som vers 19-24 i kapitel 3.




Skrivet: Omkring år 450 f.Kr.

Berör tidsperioden: Någon gång efter att det andra templet blivit klart (516 f.Kr.) och innan Nehemja verkade (444-432 f.Kr.)

Författare: Malaki, eventuellt Esra

Citeras i NT:
Mal 1:2 citeras i Rom 9:13
Mal 3:1 citeras i Matt 11:10; Mark 1:2; Luk 7:27
Mal 3:17
citeras i 1 Pet 2:9
Mal 4:5 citeras i Matt 17:10; Mark 9:1

Malaki

Inledning

1Detta budskap (profetord, denna börda) är Herrens (Jahves) ord till Israel genom Malakis hand.

[Det hebreiska ordet massa som inleder Malaki är en vanlig term inom profetisk litteratur som introducerar ett budskap från Gud, se Sak 9:1; 12:1. Ordet härstammar från ett verb med betydelsen "att bära" vilket gör att det finns en antydan i ordets betydelse att det är budskap som också är krävande och i viss mån betungande.]

Prästerna ska ära Herren

Guds kärlek

[I vers 2-5 talar Herren i första person och citerar några av argumenten emot honom. Vers 2-4 hör ihop i flera väl sammanvävda antitetiskt kiastiska strukturer.]

2Jag älskar [har älskat och kommer alltid att älska] dig
    förkunnar (proklamerar, deklarerar) Herren (Jahve).
    Men ni säger (ändå frågar ni):
"Hur älskar du [har du älskat och kommer alltid att älska] oss?"

Var inte Esau Jakobs bror?
Är det verkligen Herrens (Jahves) ord att
jag älskade
    Jakob
     3men Esau
hatade jag?

[Hebreiska ordföljden i vers 2c och 3a är ordagrant ahav jakov v´esav sane. Verben står först och sist och förstärker kontrasten älska/hata. Uttrycket "hata" betyder inte att skoningslöst hata, utan är ett hebreiskt uttryck för jämförelse där någon blir utvald och på så vis blir mer älskad. Esau blir också välsignad, se 1 Mos 27:39, och folkslaget edomiterna som är ättlingar till Esau är ett brödrafolk till Jakob, se 5 Mos 23:7. Se även 1 Mos 25:19-34; Rom 9:13]
Jag gjorde hans höjder ogästvänliga och gav hans arv till ödemarkens schakaler. 4Eftersom Edom [ättlingar till Esau; land i sydöst som ofta var fientliga mot Israel] säger:
"Vi har blivit nedslagna
    men vi ska återvända och bygga upp ruinerna."
        Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
    De må bygga upp
men jag river ner.
De ska kallas för ett ont och ogudaktigt område, folket som Herren (Jahve) fördömer för alltid (evigt).

5Så ska ni se och säga: "Må Herren (Jahve) bli upphöjd och stor långt utanför Israels gränser."

[Vers 5 knyter an till vers 2a där Herren citerade Israels anklagande fråga till honom "Hur älskar du oss". I vers 5 används liknande ordval och ger ett förslag på vad ett mer passande svar skulle vara – lovprisning både i och utanför Israels gränser!]

Prästernas avfall

6En son hedrar sin far
    och en tjänare sin herre.
Så om jag är far [Fadern],
    var är min heder?
Om jag är Herre (Adonai) [Herren],
    var är [då] min vördnad? säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), till er präster som föraktar mitt namn.

Men ni säger (ändå frågar ni): "Hur har vi föraktat ditt namn?"
     7Ni offrar (bär fram) besudlat bröd (oren mat) på mitt altare.

Men ni säger (ändå frågar ni): "Hur har vi förorenat dig [besudlat ditt namn]?"
    Genom att säga att Herrens (Jahves) bord är föraktat. 8Och när ni för fram ett blint offerdjur, är det inte [något] ont? Eller när ni för fram ett lamt eller sjukt djur, är det inte [något] ont? Kom (försök sedan att närma er) med sådant till er ledare (ståthållare) [då kommer ni att förstå att det inte duger]!
Skulle han bli nöjd med det? Eller skulle han välvilligt ta emot? säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).

9Men bönfall nu (vädja nu verkligen blidkande) inför Gud (El) att han visar oss nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen). När detta har kommit från (har skett genom) era egna händer, skulle han då välvilligt ta emot [något] från er? säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). [Gud kan aldrig ta emot en mänsklig gåva som inte ges med ett rent uppsåt.]

Offer förgäves

[Vers 10 är den centrala versen i den första sektionen som ramas in av vers 6-9 och 11-14 som har många liknande ord och beskriver problemet.]

10Om bara en enda av er ville stänga dörrarna och inte tända elden på mitt altare förgäves. Jag finner ingen glädje (tillfredsställelse) i det, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). Jag ska inte heller ta emot något offer från er hand.

Herrens namn vanäras

11Från solens uppgång till dess nedgång ska mitt namn vara stort bland folken och på varje plats ska rökelse offras till mitt namn med ett rent matoffer, för mitt namn ska vara stort bland folken, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).

12Men ni orenar det [mitt namn]
    när ni säger: "Herrens (Adonais) bord är förorenat" [här används ordet goal i betydelsen blodskuld]
    och om dess frukt och dess mat, "det är föraktat (har litet värde)."
13Ni säger också: "Se så värdelöst det är", och ni luktar (sniffar) på det [här anar man att doften av köttet inte är frisk utan snarare rutten], säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).

[Vers 12 och 7 har många likheter. De tre orden (orenar, förorena, föraktat) återkommer i samma ordning, men objekten ändras från "bröd – Guds namn, bord" till "Guds namn, bord – frukt/mat".]

Ni för fram det stulna, lama och sjuka som ett offer. Skulle jag ta emot det från er hand? [ordagrant: aldrig, det är inte möjligt], säger Herren (Jahve).

14Men förbannad är bedragaren som har ett handjur i sin flock och ger ett löfte men offrar något som är vanställt till Herren (Adonai). För jag är en stor kung, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), och mitt namn ska bli aktat bland folken.

Olydnadens konsekvenser

2Och nu är denna befallning till er, ni präster. 2Om ni inte lyssnar och om ni inte tar till ert hjärta att ge ära till mitt namn, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), då ska jag sända förbannelser över er och jag ska förbanna era välsignelser. Ja, jag ska sannerligen förbanna dem, eftersom ni inte tar detta till ert hjärta. 3Se, jag bestraffar er säd [era ättlingar] på grund av er och jag ska sprida dynga över era ansikten, dyngan från era högtidsoffer, och föra bort er tillsammans med den. 4Så ska ni veta att jag har sänt denna befallning till er för att det ska vara mitt förbund med Levi, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).

5Mitt förbund med honom var för livet och friden (fullheten på alla områden – hebr. shalom) och jag gav dem till honom som vördnad. Han vördade mig och han var betagen av vördnad för mitt namn. 6Sanningens undervisning (hebr. Torah) var i hans mun. Orättfärdighet gick inte att finna på hans läppar. Han vandrade i frid och uppriktighet (rättrådighet) med mig och han omvände många från synd (missgärning, skuld).
     7Prästens läppar ska vara kunskapens väktare och undervisning måste sökas från hans mun. Han är en budbärare åt Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). 8Men ni har vikit av från vägen. Ni har fått många att snubbla genom ert sätt att förmedla undervisning (hebr. Torah) [instruktionerna från de fem Moseböckerna]. Ni har korrumperat leviternas förbund, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). 9Så har jag också gjort er föraktade och låga [som någon man ser ner på] inför allt folket eftersom ni inte håller mina vägar utan visar anseende till personen i undervisningen.

Juda uppmanas till trohet

Andlig enhet

10Har vi inte alla en fader?
Har inte en Gud (El) skapat oss?

Trolöshet

Varför behandlar vi varandra förrädiskt, en man mot sin bror, och besudlar fädernas förbund?
     11Juda har agerat förrädiskt, en styggelse gjord i Israel, till och med i Jerusalem. För Juda har förorenat Herrens (Jahves) helgedom, som han älskar, och äktat, gift sig med, främmande gudars döttrar. 12Herren (Jahve) ska hugga av (avskilja) den man som gör detta, till dess han är utkastad från Jakobs tält och från möjligheten att offra en gåva till Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
     13Dessutom [för det andra] gör ni detta (onda): ni övertäcker Herrens (Jahves) altare med er gråt och jämmer eftersom han inte längre accepterar era offer eller tar emot dem med välvilja från er hand. 14Men ni säger (ändå frågar ni): "Varför?"
    Eftersom Herren (Jahve) vittnar mellan dig och din ungdoms hustru, som du har behandlat bedrägligt. Ändå har hon blivit din kompanjon och hustru genom förbund.

Var inte otrogna mig

15Ingen har gjort så, som har en kvarleva av ande (i sig) [fortfarande är vid liv]. Vad söker den ende om inte avkomma från Gud (Elohim). Skydda och bevara din ande så att du inte bedrar din ungdoms hustru.
     16Jag hatar skilsmässa,
    säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim).
Och dem som täcker sin mantel i orättfärdighet,
    säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Så skydda och bevara din ande så att du inte handlar bedrägligt (är trolös, bedrar och är otrogna).

Klagan över Guds orättvisa

17Du har tröttat ut Herren (Jahve) med dina ord. Men ni säger (ändå frågar ni):
    "Hur har vi tröttat ut honom?"
    När du säger: "Alla som gör det onda är goda i Herrens (Jahves) ögon och han har behag till dem", eller: "Var är den dömande Guden (Elohim) [som är rättvis]?"

Kommande budbärare

3Se, jag sänder min budbärare [Johannes Döparen, se Mark 1:2], och han ska förbereda vägen för mig. Plötsligt ska han komma till sitt tempel, den Herre [Adonai, dvs. Messias, Jesus] som ni ber om, den förbundets budbärare som ni begär. Se, han kommer,
    säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
2Vem kan uthärda den dag då han kommer? Vem kan stå upprätt då han uppenbaras? [se Matt 3:10-12] Han är som guldsmedens eld [som renar metallen från orenhet], som tvättarnas lut [som renar kläderna]. 3Han ska sitta ner som en guldsmed och smälta och rena silvret.

[Jesus liknas vid en guldsmed som sitter ned, han hastar inte runt, utan arbetar kärleksfullt och låter arbetet ta sin tid. Han håller sitt hantverk i elden till dess att slaggen och orenheterna har kommit ut, och han kan se sin egen spegelbild i den renade metallen.]

Han ska rena Levis söner (leviterna), luttra dem som guld och silver, så att de kan bära fram offer till Herren i rättfärdighet. 4Då ska offergåvorna från Juda och Jerusalem behaga Herren som i forna dagar och gångna år. 5Då ska jag komma till er för att döma och jag ska vara ett snabbt vittne mot trollkarlarna och mot äktenskapsbrytarna och mot dem som svär falskt och mot dem som undanhåller arbetaren hans lön och mot dem som förtrycker änkan och den faderlöse, och mot dem som vilseleder främlingen. De fruktar inte mig, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). 6För jag är Herren (Jahve) och jag förändras inte. Ni Jakobs söner (barn) det är inte ute med er.

Juda uppmanas återvända

Återvänd med tiondegivande

7Från era fäders dagar har ni vänt er bort från mina bud och har inte hållit dem. Vänd om till mig och jag ska vända mig till er, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).

Men ni säger (ändå frågar ni): "Hur ska vi vända om?"

8Ska en människa röva från (bedra) Gud (Elohim)? Likväl rövar ni från mig (bedrar och stjäl ni från mig).

Men ni säger (ändå frågar ni): "Hur har vi rövat från dig?"

Med tionde och offer. 9Ni har drabbats av förbannelsen, ändå fortsätter ni att röva och stjäla från mig, hela landet. 10För fullt tionde till förrådshuset, då ska det finnas mat i mitt hus. Pröva och testa mig sedan i detta, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), om jag inte ska öppna himlens fönster för er [samma ord som i 1 Mos 7:11; 8:2 om syndafloden] och vräka ut välsignelser över er till dess att ingen saknar överflöd (alla har mer än nog; alla behov är fyllda med råge).

[Det hebreiska uttrycket ad bli dai är svårt att översätta men talar om något som är i så rikt mått att det inte finns några behov mer, så mycket mer att det inte går att mäta.]

11Jag ska bestraffa pesten som förtär dig, så att den inte ska förstöra landets frukt, inte heller ska din vinstock bli utan druvor på fältet, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). 12Alla länder ska kalla dig välsignad, för du ska vara ett land som man njuter av, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).

Likgiltighet

13Era ord mot mig är smärtsamma säger Herren (Jahve).

Men ni säger (ändå frågar ni): "Vad har vi sagt mot dig?"

14Ni säger (har sagt): "Det är meningslöst att tjäna Gud (Elohim).
    Vad gör det för nytta att vi tjänar honom eller vandrar som sörjande inför Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)? 15Nu kallar vi de stolta för välsignade. De som praktiserar det onda blir stärkta. Sannerligen, de har prövat Gud (Elohim) och har kommit undan."

En kommande domens dag

16Men de som vördar Herren (Jahve) har talat med varandra och Herren (Jahve) har lagt märke till dem och lyssnat. Och en bokrulle till åminnelse blev skriven inför honom, för dem som vördar Herren (Jahve) och dem som tänkte på, kom ihåg hans namn. 17De ska vara mina, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). På den dagen ska jag göra dem till min egen särskilda egendom. Jag ska skona dem som man skonar sin son som tjänar honom. 18Sedan ska ni komma tillbaka och skilja mellan de rättfärdiga och de onda, mellan dem som tjänar Gud (Elohim) och dem som inte tjänar honom.

4Den dagen kommer utan tvekan, brinnande som en ugn [en kontrollerad eld], och alla arroganta (högmodiga människor som föraktar Gud) och alla som gör det onda (handlar ogudaktigt) ska bli som agnar (stubb) [ordet används både om stubben som är kvar på åkern efter skörd och om agnarna]. Den kommande dagen ska bränna upp dem, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), den ska inte lämna kvar vare sig en enda rot eller lövverk (gren, kvist). 2Men för er som respekterar (vördar, fruktar) mitt namn ska rättfärdighetens sol gå upp med läkedom (helande) under sina vingar. Ni ska bli fria och hoppa som kalvar som släpps ut från sitt bås. 3Ni ska trampa ner de laglösa, för de ska vara som aska under sulorna på era fötter på den dag då jag gör detta, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).

Avslutning

Kom ihåg undervisningen

4Kom ihåg (tänk på) min tjänare Mose undervisning (hebr. Torah) [de fem Moseböckerna med instruktioner] som jag gav honom befallning om på [berget] Horeb, stadgarna och föreskrifterna för hela Israel.

Profeten Elia

5Jag ska sända er profeten Elia innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer. [Joel 2:31; Apg 2:17-21; 1 Thess 5:2] 6Han ska uppmuntra fäder och deras barn att återvända till mig, så att jag inte kommer och förbannar landet (slår landet med dom).

[Alternativ översättning: "Han ska vända fäders hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder". Johannes Döparen hade Elias ande och uppfyllde profetian i Mal 3:1, men han var inte Elia, se Joh 1:21. Denna profetia syftar antagligen på de två vittnena som ska komma och göra att många omvänder sig innan Jesus kommer tillbaka, se Upp 11:1-13.]

Även om Malaki är den sista boken i våra västerländska Biblar så är den inte det i den hebreiska Bibeln, där kommer Krönikeböckerna (som inte var uppdelad utan bestod av en enda bokrulle) sist. Den Hebreiska Bibeln kallas Tanach som är en akronym för begynnelsebokstäverna på de tre delarna av den hebreiska Bibeln:

Torah (Ta) – Undervisningen (de fem Moseböckerna)
Neviim (na) – Profeterna (Josua, Domarboken, Första Samuelsboken, Andra Samuelsboken, Första Kungaboken, Andra Kungaboken, Jesaja, Jeremia, Hesekiel, Hosea, Joel, Amos, Obadja, Jona, Mika, Nahum, Habackuk, Sefanja, Haggai, Sakarja och Malaki – 21 böcker)
Ketuvim (ch) – Skrifterna (Psaltaren, Ordspråksboken, Job, Höga Visan, Rut, Klagovisorna, Predikaren, Ester, Daniel, Esra, Nehemja och Krönikeboken – 12 böcker)

Till en början kan Krönikeboken ses som en upprepning av Israels historia från Adam fram till slutet på den babyloniska fångenskapen, men i återberättandet skapas en ny berättelse genom valet av innehåll. Kungarna i Juda rike nämns, medan ingen från det norra riket omnämns. Boken inleds med genealogin från 1 Mos 3:15 fram till David som ska välsigna nationerna 1 Mos 22:17. Stort fokus läggs på templet och genom hela boken växer en förväntan på den kommande Messias. Krönikeboken avslutas med en i hebreiskan oavslutad mening från Kyros: "Och låt honom gå upp…" (2 Krön 36:23). Här finns en koppling till de sjuttio årsveckorna i Daniels bok och ett kommande jubelår, se Dan 9. Den oavslutade meningen visar på ännu en exil innan Gudsriket skulle komma i full kraft. När Jesus läser från Jes 61 i Luk 4:17-21 knyter han an till denna röda tråd.





© 2021 Svenska Kärnbibeln