Om Jobs bok

Jobs bok är ett litterärt poetiskt mästerverk. Den behandlar frågan om hur en allsmäktig och god Gud kan tillåta lidande, det s.k. teodicé-problemet. Det är intressant att denna fråga, som människor genom alla tider har brottats med, är temat för det som sannolikt är Bibelns äldsta bok! Några nyckelverser för förståelsen är att både författaren själv och Gud säger att Job är en god och hederlig man, se Job 1:1; 1:8. Han är inte syndfri, men gör allt för att leva rätt, se Job 42:6. Gud säger också att vännerna har fel om Job, se Job 42:7. Kapitel 3-37 innehåller alltså uttalanden som Gud inte håller med om. Vi måste därför vara försiktiga att citera innehåll från den delen av Jobs bok i bemärkelsen "Guds ord", eftersom det är mänskliga tankar om Gud. Jobs bok belyser att det finns en andlig verklighet och syften som Job aldrig förstår. Hela boken är skriven som en rättegång. Job kräver att få ställa Gud till svars för det som hänt. Vännernas turer med anklagelser mot Job gör att han tidvis klagar högljutt på Gud. Det är dock skillnad mellan att anklaga och klaga. Den övervägande delen av psalmerna är ju klagopsalmer! Själva slutsatsen av Jobs bok är att när Gud väl talar, och relationen med universums skapare är upprättad, behövs inte längre svar på alla varför.

Det finns en dimension till i Jobs bok. Job är i sin person en profetia om Messias som fick lida oskyldigt, se 1 Pet 2:22.

Struktur:
Boken är baserad på dialoger mellan olika parter. Det börjar med en dialog i himlen och fortsätter med en lång utdragen dialog på jorden mellan Job och hans tre vänner Elifas, Bildad och Sofar. Efter tre ronder med dessa tre vänner dyker en fjärde person upp – Elihu. Enligt Job 35:4 är Elihu inte vän med vare sig Job eller någon av de andra. Boken avslutas med den tredje dialogen som är mellan himmel och jord.

1. Åklagarens två tal, kap 1-2
2. Vännernas tal, kap 3-37
2.1 Rond 1 – Elifas, Bildad och Sofar, kap 3-14
2.2 Rond 2 – Elifas, Bildad och Sofar, kap 15-121
2.3 Rond 3 – Elifas och Bildad, kap 22-31
2.4 Elihus fyra tal, kap 32-37
3. Guds två tal, kap 38-42



Innehållsförteckning


Personer BETA



  Skrivet: 1 500 – 600 f.Kr.

Berör tidsperioden: 2 200 – 1 400 f.Kr. Beskrivningar av rikedom i boskap och brännoffer, i frånvaro av tempel, passar in i ett patriarkaliskt samhälle på Abrahams tid. Job levde 140 år efter sin prövning, se Job 42:16. Han var troligtvis 70 år när han drabbades, vilket ger en livslängd på lite drygt 200 år. Job kan ha varit samtida med Abrahams far Tera som blev 205 år, se 1 Mos 11:32. Abraham blev 175, se 1 Mos 25:7.

Författare: Okänd, enligt judisk tradition Mose. Andra förslag är Job själv eller Salomo.

Referenser:
Jobs uthållighet refereras till i Jak 5:11.
Han omnämns som exempel på en rättfärdig man tillsammans med Noa och Daniel, se Hes 14:14. Hesekiel verkade vid tiden för Jerusalems förstörelse 586 f.Kr. Eftersom Job är en känd referens då, måste boken ha varit skriven tidigare än 600 f.Kr.

Lästid: ca 4 timmar

Gå djupare – läs grundtexten BETA

Nu finns även en interlinjär version kopplad till Job och vi håller på och bygger upp det hebreiska lexikonet. Dessa och fler verktyg (som atlas, tidslinje, familjeträd osv.) finns under menyn "Gå djupare". Klicka på versnummret eller skriv en vers i sökrutan, t.ex. Job 1:1 så kommer du till den interlinjära versionen.

Tips! För att göra det lättare att slå upp behöver du inte skriva kolon mellan kapitel och vers, det går bra med mellanslag "Job 1 1".

Jobs bok

Prolog (kap 1-2)

Job och hans familj

11
(Job 1:1) Job och hans vänner - målning från 1869 av den ryske konstnären Ilya Repin.

Job och hans vänner - målning från 1869 av den ryske konstnären Ilya Repin.

En man levde i landet Us [troligtvis öster om Israel, se Klag 4:21]. Hans namn var Job [hebr. Ijov, betyder "var är fadern?" eller "ansatt"]. Han var en god (ren) och hederlig man (hade integritet och ville göra det rätta), som fruktade (vördade) Gud och flydde det onda.

[Orden god och hederlig används genomgående i Bibeln för ärlighet, trohet i äktenskap, att behandla tjänare väl, vara generös mot fattiga och inte tillbe avgudar. Job vidhåller att han inte gjort något fel på dessa områden, se Job 31:1–40. Job var dock inte syndfri i teologisk bemärkelse, i så fall skulle han inte behövt omvända sig, se Job 42:6; Rom 3:23.]

2Åt honom föddes
    7 söner och
    3 döttrar.
3Han hade
    7 000 får,
    3 000 kameler,
    500 par oxar och
    500 åsninnor.

Han hade också ett stort antal tjänare. Han var den mäktigaste [rikaste, och mest inflytelserika] mannen bland folken i öst. [Rikedom ansågs vara belöningen för vishet. I bibelhebreiskan finns inget ord för att "äga", istället används "har" och beskriver ett förvaltarskap.]

4Jobs söner brukade turas om att hålla fester hemma hos varandra på sin dag.

[Meningen är ordagrant "hus – en man – hans dag." Det kan syfta på någon vår– eller hösthögtid med en sju dagar lång fest, en dag hos varje son. Frasen "sin dag" kan också avse deras födelsedagar, lite längre fram förbannar Job just sin födelsedag, se Job 3:1.]

De bjöd också in sina tre systrar [med deras familjer] för att äta och dricka med dem. 5Efter ett varv av [sju sådana] festligheter sände Job bud efter dem för att helga dem. Tidigt på morgonen offrade han ett brännoffer [3 Mos 1:3] för var och en av dem, för han tänkte: "Mina barn kan ha syndat och förbannat Gud i sina hjärtan." Så gjorde Job varje gång.

Åklagaren inför Guds tron

[Perspektivet skiftar nu från jorden till himlen. Det finns även en osynlig andlig dimension som inte är uppenbar för Job. Dialogen liknar en domstolsförhandling.]

6En dag hände det att Guds söner [änglar, himmelska väsen] kom och trädde fram inför Herren (Jahve, Guds personliga namn). Åklagaren (hebr. ha-Satan, translittererat till Satan) var också med bland dem.

[Guds söner är ett uttryck för Guds skapade änglar som finns runt hans tron, se Job 15:8; Jer 23:18; Ps 89:8. Det hebreiska ordet ha-Satan betyder Åklagaren eller Anklagaren och är i bestämd form, vilket det hebreiska prefixet "ha" anger. Satan är den som anklagar de troende, se Sak 3. I Upp 12:9 identifieras Satan som den gamle ormen från 1 Mos 3:1. Nu följer en konversation mellan Herren och Satan.]

7Herren frågade Åklagaren (Satan): "Varifrån kommer du?"
    Åklagaren (Satan) svarade Herren: "Jag har varit här och där och vandrat fram och tillbaka över jorden."

[Svaret är indirekt, ungefär som att säga: "överallt och ingenstans". Satan har vandrat runt och observerat jordens invånare. Jesus kallar djävulen för "denna världens furste", se Joh 14:30. Petrus manar till vaksamhet eftersom djävulen går runt som ett rytande lejon, se 1 Pet 5:8. Paulus beskriver djävulen som "luftens herre", se Ef 2:2.]

8Då sade Herren till Åklagaren (Satan): "Har du lagt märke till (satt ditt hjärta till) min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så god (ren) och hederlig (har integritet och vill göra det rätta) [samma fras som i Job 1:1], ingen som så fruktar (vördar) Gud och undviker det onda." [Notera att det inte är Åklagaren utan Herren som tar initiativet till att lyfta fram Job som ett exempel.]
     9Åklagaren (Satan) svarade Herren: "Är det utan orsak som Job fruktar (vördar) Gud? 10Har du inte beskyddat honom och hans hus och allt han äger? Du har välsignat hans händers verk. Hans boskapshjordar breder ut sig över hela landet. 11Men räck ut din hand och rör vid allt han äger. Då kommer du se att han förbannar dig rakt i ansiktet."
     12Herren sade till Åklagaren (Satan): "Se [här är han], allt han äger är i din hand, men du får inte räcka ut din hand mot honom själv." Satan lämnade (gick bort från) Herrens ansikte (närvaro).

[Meningen ger intrycket av att Satan ivrigt ger sig av förvissad om att kunna knäcka Job. Notera att det inte är Herren som räcker ut sin hand mot Job. Satan har makt över Jobs jordiska förutsättningar, men inte över hans liv. Satans makt är alltså begränsad. Satans intentioner är tydliga genom hela Bibeln. Under den sista måltiden riktar sig Jesus till Petrus och säger att Satan har begärt att få skaka och sålla Petrus och de övriga lärjungarna som vete. Jesus stannar dock inte där utan försäkrar dem om att han har bett för dem så att deras tro inte ska släckas ut, se Luk 22:31–32.]

Job prövas

[Perspektivet flyttas på nytt tillbaka till jorden och Jobs sju söner. Familjefestligheterna inleddes troligen i den äldste sonens hus. Som den förstfödde skulle han ärva dubbelt så mycket som de andra, se 5 Mos 21:17. Job var bland de rikaste i öst, se vers 3, och hans söner var också mäktiga män. Delar av egendomen hade troligen redan tillfallit den äldste sonen.]

13[Den första olyckan:]
En dag var Jobs [sju] söner och [tre] döttrar i den äldste broderns hus och åt och drack vin. 14Då kom en budbärare [den förste av fyra] till Job och sade: "Medan oxarna gick för plogen och åsnorna betade i närheten 15då attackerade (överföll) sabéerna [ett folkslag från söder, Saba var ett barnbarn till Abraham, se 1 Mos 25:3] oss, rövade bort djuren och dödade alla dina tjänare (ordagrant: "unga män") med svärd. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig."

[Sabéerna var en stam från Seba, nuvarande Jemen på den södra delen av Arabiska halvön. De var handelsmän, se Job 6:19. Tidpunkten verkar vara under senhösten, eftersom oxarna plöjde. Totalt hade Job 500 oxar och 500 åsninnor. Samtliga blev stulna av dessa pirater som under attacken också dödade tjänarna. Detta är den första av totalt fyra olyckor som drabbar Job. Alla dessa fyra katastrofer inleds och avslutas på samma sätt genom att beskriva budbäraren. Ordföljden i hebreiskan förstärker att budbäraren nätt och jämt överlevde. Samma fras återkommer i vers 16, 17 och 18. Att han nätt och jämt överlevde var en listig strategi uträknat av Satan. Syftet var att överväldiga Job och inte ge honom någon tid att återhämta sig.]

16[Den andra olyckan:]
Medan han talade, kom ännu en budbärare [den andra] och sade: "Guds eld föll från himlen [en blixt slog ned] och eld förtärde småboskapen [de 7 000 fåren] och tjänarna [som hade hand om dem]. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig."

17[Den tredje olyckan:]
Medan han talade, kom ännu en budbärare [den tredje] och sade: "Kaldéerna [ett folkslag från nordöst] ställde upp sitt manskap i tre avdelningar och överföll kamelerna [antalet var 3 000] och rövade bort dem. De dödade alla dina tjänare med svärd. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig."

18[Den fjärde olyckan:]
Medan han talade, kom ännu en budbärare [den fjärde] och sade: "Dina söner och döttrar åt och drack vin i den äldste broderns hem. 19Plötsligt kom en stark storm från öknen och tog tag i husets fyra hörn, och det rasade samman över folket så att de dog. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig."

[Den första och tredje olyckan orsakades av människor, den andra och fjärde berodde på naturkatastrofer. Vers 13 och 18 talar om samma fest hos den äldste brodern, vilket visar att allt detta hände inom loppet av en dag.]

20När Job hörde detta ställde han sig upp och rev sönder sin mantel och rakade sitt huvud [dåtida seden för att visa sorg, se Joel 2:13; Jer 7:29; Mika 1:16]. Sedan kastade han sig raklång till marken [i vördnad för Gud] 21och sade:
"Naken [utan ägodelar] föddes jag (kom jag ur min moders liv),
    och naken kommer jag dö (återvända).
Herren (Jahve) gav [alla ägodelar]
    och Herren (Jahve) tog [bort dem].
Lovat är Herrens (Jahves) namn!"

[Versen har en fin poetisk rytm där ordet "naken" binder ihop den första delen tillsammans med de två verben som ordagrant är: "kom" och "återvända". Återvända kan syfta på att återvända till jorden, se 1 Mos 3:19; Ps 139:15, men viktigt att komma ihåg är att hela stycket här har poetisk karaktär och huvudbetydelsen är: Jag föddes naken utan några ägodelar, och jag dör naken utan att ta med mig några ägodelar. Nästa del har också liknande kontrast "gav" och "tog". Sammanfattningsvis i allt detta, oavsett omständigheter: Herren är den som är värdig att prisas.]
22Under allt detta [olyckorna som drabbade honom i vers 13–19] syndade inte Job och tillät sig inte att anklaga (tala dåraktigt om) Gud. [Ett ovanligt hebreiskt ord används för anklaga. Det betyder osmakligt eller motbjudande, se Job 6:6; Jer 23:13.]

Åklagaren inför Guds tron igen

2[Perspektivet skiftar på nytt från jorden till himlen. Vers 1a–3 är nästan identiska med vers 6–8 i kapitel 1. Skillnaden är tillägget och upprepningen "kom och trädde fram inför Herren" i slutet på vers 1. Eftersom samma himmelska domstolsliknande förhandling upprepar sig en andra gång, verkar Bibeln visa på att detta inte är en engångsföreteelse utan något återkommande. I Uppenbarelseboken beskrivs Satan som den som anklagar de troende, se Upp 12:10.]

1En dag hände det att Guds söner [änglar, himmelska väsen] kom och trädde fram inför Herren (Jahve) [ännu en gång, se Job 1:6]. Åklagaren (hebreiska ha-Satan, translittererat till Satan) var också med bland dem för att träda fram inför Herren. 2Herren frågade Åklagaren: "Varifrån kommer du?"
    Åklagaren (Satan) svarade Herren: "Jag har varit här och där, och vandrat fram och tillbaka över jorden."
     3Då sade Herren till Åklagaren (Satan): "Har du lagt märke till (studerat, ordagrant: "satt ditt hjärta till") min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så god (ren) och hederlig (har integritet och vill göra det rätta) [samma fras som i Job 1:1, 8], ingen som så fruktar (vördar) Gud och undviker det onda. Fortfarande står han fast och har integritet (är god), trots att du drev mig (pressade, fick mig) att förgöra (sluka) honom utan orsak." [Samma ord "utan orsak" använde Satan när han insinuerade att Job inte prisade Gud av ren kärlek och gudsfruktan, utan bara för alla välsignelser han fått, se Job 1:9.]
     4Åklagaren (Satan) svarade Herren: "Skinn för skinn. Allt man äger ger man ju för att rädda sitt liv [sitt eget skinn].

[Det är inte helt klart vad ordspråket "skinn för skinn" eller "hud för hud", som det också kan översättas, betyder. En vanlig judisk förklaring tar ett exempel från hur vi värderar våra olika kroppsdelar. Vid fara sträcker vi instinktivt upp vår arm för att skydda ansiktet mot ett slag. Vi är alltså villiga att offra huden på vår arm för att skydda huden på huvudet. Uttrycket liknar också "öga för öga, tand för tand" som handlar om att göra en rättvis juridisk bedömning i en rättegång, där straffet ska motsvara skadan som orsakats, se 2 Mos 21:24. Den andra delen av versen "allt man äger ger man ju för att rädda sitt liv" handlar om att göra en värdering mellan ägodelar och livet. När en rånare säger: "pengarna eller livet?" är inte valet svårt. Satans antagande är att Job villigt ger bort sin rikedom för att rädda livhanken. Så länge Job är frisk kommer han inte förbanna Gud, men förlorar han hälsan kommer han att häda Gud.]

5
(Job 2:5) Den som lider av elefantiasis får elefantliknande ben.

Den som lider av elefantiasis får elefantliknande ben.

Men räck ut din hand och rör vid hans ben och kött [uttryck för hela personen, även hans psykiska hälsa, se Ords 14:30]. Då kommer du se att han förbannar dig rakt i ansiktet." [Identisk med Job 1:11 förutom "ben och kött".]
     6Herren sade till Åklagaren (Satan): "Se [här är han], han är i din hand, men du måste bevara (beskydda) hans liv." 7Satan lämnade (gick bort från) Herrens ansikte (närvaro) och slog Job med ett elakartat sår (inflammation), från topp till tå (från fotsulan till hjässan – hela kroppen). 8Job tog en lerskärva [från ett trasigt kärl] för att skrapa sig med där han satt i askan [uttryck för sorg]. [Enligt den latinska översättningen satt han på soptippen utanför staden. Det är möjligt att såren kliade och han skrapade sig med lerskärvan, men i samband med aska så kan det också vara ett uttryck för hans sorg.]

[Vers sju har "sår" i singular. Det verkar antyda att det var en inflammation som påverkade hela kroppen och särskilt huden. Sjukdomen krävde ständig uppmärksamhet. Huden var så vanställd att hans vänner inte kände igen honom, se Job 2:12. Åkomman påverkade kroppen så den luktade illa och gav honom dålig andedräkt, se Job 19:17, 20. Såren hade maskar, öppnade sig och rann, huden skrumpnade, se Job 7:5; 16:8. Huden mörknade och han hade feber, se Job 30:30. Även själsligt led Job: nätterna var fyllda av ångest, oro och mardrömmar, se Job 7:4, 14. En diagnos som stämmer med de symptom som beskrivs är Filariasis, som orsakas av en parasitisk mask. Sjukdomen kallas även elefantiasis eller elefantsjuka, eftersom fötterna svullnar och får elefantliknande mörk hud.]

9Hans hustru sade till honom: "Håller du fortfarande fast vid din integritet [ska du fortsätta att vara god och rättfärdig, samma ord som i Job 2:3]? Förbanna Gud och dö (fall ned död)!"

[Jobs hustru var också drabbad av sorg. Hon hade förlorat sina tio barn som hon fött, en sorg bara en kvinna kan förstå. Utöver det var familjens förmögenhet och välstånd borta, och nu hade även hennes make blivit svårt sjuk och plågad.]

10Job svarade henne:
"Du talar som en dåraktig (gudlös) kvinna skulle tala.
Ska vi ta emot det goda [i livet] från Gud,
    utan att också ta emot det onda [som drabbar oss]?"

[De hebreiska orden gott – "tov" och ont – "ra", handlar inte om Guds karaktär, utan syftar på de omständigheter som påverkar jordelivet. Ordet dåraktig handlar mer om att vara gudlös, än att vara utan förnuft. Samma ord används om den som säger i sitt hjärta att det inte finns någon Gud, se Ps 14:1. Se även Ps 74:18, 22. Notera att Job inte anklagar sin hustru för att vara ogudaktig, bara att hon talar som någon som är det. Han inkluderar även henne i svaret och använder ordet "vi". Job svarar som om han läst Jes 45:9 och 2 Kor 4:17.]
Under allt detta [genom hela denna prövning] syndade inte Job med sina läppar.

Jobs tre vänner

11När tre av Jobs vänner fick höra om alla olyckor som hade drabbat honom, kom de överens om att gå och visa medkänsla och trösta honom. De tre var:
Elifas ["min Gud är guld"] från Teman [stad i Edom sydöst om Döda havet] och
Bildad från Shua [okänt namn och plats] och
Tsofarr från Naama [okänd plats, betyder dock "vacker"].

[Detta var tre av Jobs vänner. Den äldste och mest framträdande nämns först. De övriga två namnen är ovanliga och platserna inte kända, men troligtvis någonstans i nuvarande Jordanien. Det finns troligtvis ingen symbolik i deras namn och platser som är nödvändigt för att studera och förstå Jobs bok.]
12Men när de på avstånd fick se honom och inte kunde känna igen honom, brast de i gråt och rev sönder sina mantlar och kastade stoft mot himlen över sina huvuden [dåtida sed för att visa sorg]. 13Sedan satt de med honom på marken i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem sade ett ord till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor.

[Vännerna och Jobs agerande här ligger till grund för shiva-veckan, som praktiseras än i dag efter ett dödsfall inom judendomen, se även 1 Mos 50:10; 1 Sam 31:13. Shiva betyder sju på hebreiska. Den familj som har sorg stannar hemma under en veckas tid efter begravningen, som skett samma dag som dödsfallet. Familjen sitter på låga stolar i hemmet för att på ett yttre sätt visa sina inre känslor av sorg. Uttrycket att "känna sig låg" får ett konkret fysiskt uttryck. Under denna vecka besöker vänner och bekanta familjen och man har ofta med sig mat. Besökaren sätter sig i stillhet intill den sörjande och säger ingenting innan den som är i sorg är redo att prata. Anledningen är just att Jobs vänner satt tysta en vecka och det var Job som inledde samtalet, se Job 3:1.]

Job förbannar sin födelsedag

Jobs första tal

3[Fler bibliska personer har förbannat sin födelsedag, se Jer 20:14.]

1Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag. 2Och Job svarade och sade: 3Låt dagen vandra bort (avad) då jag föddes, och natten när man sade: 'En man (stridsman – en man i sina bästa år – full av egen styrka och kraft) är född.' 4Låt den dagen vara mörk, må Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] i höjden inte fråga efter den, inte skina över den något dagsljus (nehara – finns bara här). 5Låt mörker och dödsskugga inmuta den [goel, ta den med en återlösares rätt] åt sig själva, låt ett moln vila över den. Låt allt [som gör] dagen svart förskräcka den. 6Låt mörker beslagta den natten, låt ingen glädje (chada) [finnas] i årets dagar, låt inte månader komma i antal. 7Se, den natten är ofruktsam (steril – galmod), ingen kommer med glädjerop. 8Låt dem smäda förbannelsens dag, de som är redo att väcka leviatan. 9Låt skymningens stjärnor bli mörka, vänta på ljus, men där finns absolut inget ljus att se, ingen gryning i mina ögonlock. 10Eftersom det inte stängde dörrarna till min [mors] sköte, inte dolde olyckan från mina ögon.

[Då Jobs önskan att utplåna den natt han blev till och sin födelse inte kunde uppfyllas, önskar han att han skulle varit dödfödd.]

11Varför dog jag inte i livmodern? Varför slutade jag inte andas vid födseln? 12Varför fanns det [en faders] knä som tog emot mig,
    och [en moders] bröst som gav mig di. 13För nu, skulle jag ligga ner och vara stilla (shaqat) och skulle jag slappna av vid denna tid, vila mig. 14Med kungarna och jordens rådgivare, som byggde upp öde platser åt sig. 15Eller med furstar som har guld, som fyller sina hus med silver. 16Eller som ett dolt missfall som inte lever, som ett dibarn som inte ser ljuset. 17Där de onda upphör med tumult och där de tröttas vigör (koach) får sin vila. 18Tillsammans har fångarna ro, de hör inte förtryckarens (nagas) röst. 19Små och stora där han (hon, den det), och en tjänare fri från sin herre. 20Varför ges till en ond ljus och liv till en bitter själ? 21Längtar till döden men den [sviker] mig (ordagrant "men inte mig") och gräver från dolda skatter. 22De lyser upp till glädje (gil), fröjdas (sos) eftersom graven visar sig.

[Då Jobs önskan att utplåna sin födelse inte infriats, önskar han sig nu döden som en vuxen.]

23Till en man (stridsman – en man i sina bästa år – full av egen styrka och kraft) vars väg är dold och är övertäckt av Gud (Eloha). 24Eftersom till mitt ansikte, till mitt bröd, kommer mina suckar, som utgjutet vatten mitt rytande. 25Den fruktan som jag fruktar kommer över mig, och det som jag är rädd för kommer till mig. 26Ingen trygghet och ingen ro (shaqat) och ingen vila, men ångest (hebr. rogez) kommer

Dialoger – mycket prat (kap 4-27)

Första omgången

Elifas första tal

4[Efter en veckas tystnad tar nu Jobs vänner till orda. Elifas teologi är att Gud straffar ondska omedelbart. Lider någon så beror det på att det finns synd i den personens liv. Gud gör inga misstag. Eftersom Job nu har blivit straffad, så måste han ha förtjänat det. Elifas uppmanar Job att ödmjuka sig och bekänna sin hemliga synd. Samma tankesätt finns även i vår tid. Uttryck som "ingen rök utan eld" eller "synden straffar sig själv" bygger på samma teologi. I vännernas teologi finns även inslag av monism. Det innebär att man tror att det bara finns en makt där allt gott och ont kommer från Gud, se Job 4:18. Tendenser till detta synsätt anas även hos Job själv, se Job 2:10. Job och hans vänner känner inte till dialogen i de första två kapitlen mellan Gud och Satan. Jesus är också tydlig med att det finns en fiende, se Matt 13:38.]

1Sedan svarade Elifaz från Teman och sade:

2"Om någon vågar ett ord till dig, tröttar det ut dig (blir du otålig)?
    Men vem kan avhålla sig från att tala?
3Se, du har undervisat många,
    och du har styrkt svaga händer.
4Dina ord har uppehållit den som fallit,
    och du har styrkt vacklande knän.
5Men nu har det kommit över dig, och du är trött (utmattad), det berör dig och du är förskräckt.
6Är inte din vördnad din förtröstan,
    ditt hopp och redbarhet dina vägar?
7Kom ihåg, jag ber dig, vem har någonsin förgåtts som är oskyldig?
    Eller när har den upprätte (den som är rakryggad) blivit avhuggen?
8För som jag har sett, de som plöjer orättfärdighet och sår split,
    skördar det de sår.
9Genom Guds (Elohas) andedräkt förgås de,
    och genom hans vrede blir de förtärda.
10Lejonet ryter och det vilda lejonet höjer sin röst,
    de unga lejonens tänder är brutna.
11Det gamla lejonet förgås i brist på byte
    och lejonhonans söner (ungar) är skingrade.

[I vers 10 och 11 används fem olika ord för lejon på hebreiska. Areje – det vanliga ordet för lejon, shachal – det vilda lejonet, kefir – ett ungt lejon, laish – ett gammalt lejon och lavi – lejonhona.]

12Nu kom ett ord i hemlighet till mig
    och mitt öra tog emot dess viskning (hebr. shemets; ordet används bara här och i Job 26:14].
13I tankar från nattens syner
    när djup sömn faller över männen,
14kommer fruktan över mig och rysningar
    och alla mina ben börjar darra.
15Sedan passerar en ande framför mitt ansikte
    som får håret att resa sig och min hud får knottror.
16Den stod stilla men jag kunde inte urskilja dess drag,
    en varelse var framför mina ögon, jag hörde en stilla röst:
17"Ska en dödlig man vara rättfärdig inför Gud (Eloha)?
    Kan en människa vara ren inför sin skapare?
18Se, han har ingen tillit till sin tjänare,
    och hans sändebud anklagar han för dårskap.
19Hur mycket mer då dem som bor i hus av lera vars grund är dammet,
    som krossas av nattfjärilen.
20Mellan morgon och kväll förskingras de,
    de förgås utan att någon märker det.
21Är inte deras tältlinor uppryckta i dem?
    De dör och det utan vishet."

51Ropa, jag ber dig, finns det någon som svarar dig?
    Och till vem från de heliga [till vilken gudom, himmelskt väsen eller ängel, se Job 1:6] vänder du dig (ropar du till)?
2Eftersom otålighet (irritation, inre vrede – hebr. kaas) slår (dödar) den babblande dåren (hebr. evil)
    och avundsjuka (yttre vrede som visar sig – hebr. qinah) dödar den lättledde (öppne, enkle – hebr. pata). [Ords 14:30; 27:4]
3Jag har sett dåren slå rot
    men plötsligt är hans betesmark (navel) förbannad.
4Hans söner tas (förs) bort från säkerheten (tryggheten)
    och de krossas i porten utan att någon räddar dem.
5Hans skörd äts av en hungrig
    som till och med tar (söker) från [de svåråtkomliga] törnen
    och den törstige (hebr. shaaf) sväljer hans välstånd (herb. chajil). [Job 18:9]
6Eftersom inte vandrar från stoft ofärd (tomhet, problem)
    och från marken inte växer upp olycka (möda). [De kommer från ilska och avundsjuka, se vers 2.]
7Eftersom en människa till olycka (möda) föds,
    och flammans (reshef) söner han svävar, flyger iväg.

8För min del [Elifas råder nu Job hur han skulle göra om han var i samma situation],
    jag söker (frågar) efter Gud (El)
    och till Gud (Elohim) lämnar jag mitt ärende (min sak, min fråga hebr. divra).
9Han [Gud] som gör stora och outgrundliga ting (omöjliga att helt förstå),
    fler under än någon kan räkna.
10Han som ger regn till jorden,
    och sänder vatten till de öppna fälten.
11Så att han upphöjer de låga [Ps 113],
    och lyfter de sörjande till frälsning (räddning).
12Han omintetgör (bryter ner) de listigas planer,
    så att deras händer inte lyckas förverkliga det de planerat.

[Här finns en av slutsatserna i Elifas två kapitel långa tal till Job. Indirekt antyder han att Job haft listiga planer och att det är Gud som stoppat honom.]

13Han fångar (intar och besegrar)
    de visa
        i deras egen slughet
        och planerna
    av de svekfulla (förvridna, utstuderat motstridiga)
omkullkastas snabbt.

[Vers 13 formar en kiasm. Citeras av Paulus i 1 Kor 3:19. Även nästa vers följer ett kiastiskt mönster.]

14På dagen
    kommer det över dem
        mörker,
        som på natten
    famlar de
mitt på dagen.

15Så räddar han [den oskyldige] från deras tungors svärd [lögner],
    den fattige från den mäktiges hand.
16Då blir det hopp för den fattige,
    orätten [personifierad] måste stänga sin mun (tystas).

17Se, lycklig den man som Gud (Eloha) förebrår
    och den Allsmäktige förmanar (moralisk disciplin), [det ska] du inte förakta. [Ords 3:11–12]
18Eftersom han ger smärta (hebr. kaav) och förbinder (hebr. chavash)
    han genomborrar och hans hand botar (gör frisk, lagar, reparerar).
19I sex trångmål räddar han dig
    och i sju ska inte ondska röra vid dig.
20[Nu följer 6 exempel på trångmål i vers 20–22:]
I hungersnöd löser han ut dig från döden
    och i kriget från svärdets hand.
21Från (i, genom) tungans gissel ska du vara undangömd,
    och inte rädas förödelsen, eftersom (när) den kommer.
22Åt plundring (förödelse) och svält (hebr. kafan) [Job 30:3] skrattar du,
    och från den levande marken fruktar du inget.
23Eftersom ditt förbund är med fältets sten
    och fältets liv är din frid (fred; fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom).
24Och du ska veta (vara intimt förtrogen med) eftersom ditt tält är din frid (fred; fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom)
    och du ska besöka din betesmark (navel) och du ska inte synda.
25Och du ska veta (vara intimt förtrogen med) eftersom din säd är riklig
    och dina efterkommande (avkomma – hebr. tseetsa) är som markens gräs.
    [Ordet tseetsa används bara i Job och Jesaja.]
26Du ska komma i kraft (hebr. kelach) [Job 30:2] till din grav
    som en uppstigande gravkulle (hebr. gadish; enda förekomsten av detta ord i GT) i din tid.
27Se, detta utforskar vi, så är det,
    vi lyssnar och de vet det med sig (är intimt förtrogna med det).

Jobs svar

61Och Job svarade och sade:

2[Att mitt] förtret [vore] vägt på en våg åt mig,
    och min olycka i balansvågen till att lyfta mig tillsammans.
3Eftersom denna tid [är som] havens sand,
    tung över mig, mina ord (davar) drunknar.
4Eftersom den Allsmäktiges pilar är med mig (finns i mig) som hetta (gift)
    dricker min ande dem. Guds (Elohas) fasa (biotim) är iordningställd åt mig.
5Skriar vildåsnan över sitt gräs?
    Eller råmar oxen över sitt foder (hebr. belil)?
6Kan man äta [det som är] smaklöst (hebr. tafel) från utan salt,
    när det finns smak i saliv (rir) äggvita (hebr. challamot; ordet används bara här). 7Jag (min själ) vägrar att röra dem,
    de är som sjukdom (illamående, devaj) mitt bröd.
8 9 10 11 12 13driftighet (toshija) 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26ord (milah) 27 28 29 30 71[Versen saknar verb] 2 3tomhet (falskhet, fåfänga – shav) 4 5mask (rima) 6 7
8Ögat av honom som ser mig, ser mig inte mer,
    dina ögon ser genom (i) mig och jag är borta.
9Som ett moln som löses upp och försvinner (går upp i rök),
    så är det med den som farit ner till Sheol (graven, underjorden – de dödas plats), han kommer inte upp igen.
10Han kommer aldrig tillbaka till sitt hus igen,
    och hans plats känner inte längre igen honom.
11Även jag ska inte undanhålla dig mun,
    jag ska tala (davar), min ande reflekterar (begrundar) i trångmål, i bitterhet min själ.
12Är jag ett hav eller en orm [Leviatan (Job 3:8) och Rahav (Job 9:13)],
    eftersom du sätter en väktare över mig?
13Eftersom jag säger att min säng är min tröst,
    min bädd lyfter mina bekymmer,
14men då förfärar du mig genom drömmar,
    och från (med) syner (chizajån) skrämmer du mig.
15Och du väljer att kväva (hebr. machanaq; används bara här) min själ,
    döda mina ben.
16Förakta mig inte för alltid, mitt liv ska upphöra,
    lämna mig eftersom mina dagar är fåfänga.
17Vad är en [bräcklig] människa (hebr. enosh)
    eftersom du låter honom bli mäktig (stor)
    och eftersom du sätter ditt hjärta till honom?
18Och du besöker honom varje morgon,
    varje ögonblick prövar du honom.
19Varför [slutar] du inte att betrakta mig,
    låter mig inte vara, till dess jag slukar mitt spott?
20Syndar jag, vad har jag gjort mot (till) dig [som] vaktar (hebr. natsar) människan?
    Varför sätter (gör) du mig till måltavla (mifga, finns bara här) åt (till) dig?
    Och jag är en börda för (till) mig själv.
21Och varför lyfter du inte [bort] min synd (hebr. pesha) och du går över (passerar) min missgärning (hebr. avon),
    eftersom jag nu ska ligga ner till stoft och jag ska söka (hebr. shachar; som man söker efter gryningen)
    men där är inte (finns ingenting).

Bildads första tal

812 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22

Jobs svar

91Och Job svarade och sade:

2I sanning vet jag att det är så,
    men hur kan en man vara rättfärdig med Gud (El)?
3Om någon skulle vilja tävla (mäta sig) med honom,
    kan han inte svara på en av tusen [frågor].
4Hans [Guds] hjärta är vist, hans kraft är väldig,
    ingen kan pressa (trotsa, vara hård mot) honom och ha kvar sin frid (hebr. shalem).
    [Han kommer inte att kunna bestå, ha framgång, förbli hel).

5Han [Gud] flyttar berg [jordbävning] innan de vet det [det sker plötsligt],
    omstörtar dem i sin vrede.
6Han skakar jorden så den vacklar från sin plats,
    och dess pelare [fundament] bävar (skiftar, skakar).
7Han beordrar solen, så den inte skiner (stiger upp),
    och förseglar stjärnorna [så de inte syns].

[Kan vara en beskrivning på natt, då solen är borta, och dag, då inte stjärnorna syns. Texten kan också beskriva tillfällen då solen inte syns, vilket i Bibeln ibland kopplas ihop med jordbävningar, se Joel 2:10; 3:15–16; Jes 13:10–13. Det kan också referera till en solförmörkelse.]

8Det är bara han [Gud] som kan spänna ut himlarna (expandera universum),
    och trampa på havets vågor.

[Här anar vi hur Bibeln antyder att det måste finnas fler än de tre rumsdimensionerna. Tack vare den moderna kvantfysiken som talar om 10 dimensioner är det fullt möjligt att tolka denna vers bokstavligt, se även 2 Sam 22:10; Job 26:7. I denna vers finns också en messiansk antydan som Jesus uppfyller. Job säger profetiskt att det bara är Gud som kan gå på vattnet. När Jesus går på vattnet är det ännu ett tecken och en profetisk handling som bevisar att han är Gud, se Matt 14:25.]

9Vem har skapat Björnen, Orion
    och Plejaderna och rummen i söder [alla stjärnbilder som vi kan se på himlen],
10gör stora ting som inte kan utforskas
    och förunderliga ting som inte kan räknas?

11Se, han går med mig och jag ser honom inte;
    han går vidare men jag märker honom inte. 12Se, han rycker undan, vem kan hindra honom?
    Vem kan säga till honom: 'Vad gör du?'
13Gud (Eloha) ska inte dra tillbaka sin vrede,
    under honom böjer sig (ödmjukas) Rahavs [Stolthetens – Leviatans] hjälpare.

[Rahav betyder stolt och återkommer i Job 26:12. Ordet används som ett symboliskt namn för Leviatan, se Jes 51:9; Job 26:12; 41:24–25, men även senare också för Egypten, se Ps 87:4; Jes 30:7. Rahav beskriver ondskan och djävulen som Gud en dag kommer att straffa, se 1 Mos 3:14–15; Ps 74:13–14; Jes 27:1. Havet är ofta en symbol för folk och nationer i kaos och uppror, se Ps 46:4; Upp 13:1; 17:15, men Gud är den som skapar ordning, se 1 Mos 1:2.]

14Hur mycket mindre ska jag svara honom
    och välja mina ord med honom?
15Även om jag vore rättfärdig skulle jag inte svara.
    Jag skulle bönfalla honom som tvistar med mig.
16Om jag ropade och han svarade mig,
    skulle jag inte tro (lita på) att han vänder sitt öra till min röst.
17Han som bryter ner mig med en storm [Job 38:1]
    och förökar mina sår utan orsak,
18han ger mig inte att hämta andan,
    utan fyller mig med bitterhet.
19Om det handlar om styrka (koach) är han mäktig (amits).
    Se, om det handlar om rätt, vem samtycker med mig?
20Om jag är rättfärdig dömer mig min egen mun.
    Är jag ren (oskyldig, rituellt ren som ett felfritt offerdjur – hebr. tam) ska han bevisa mig förvrängd.

21Är jag ren (hebr. tam), jag vet att min själ inte är det,
    föraktar jag mitt liv.
22Det hör ihop (ordagrant det är ett), därför säger jag:
    Den rene (hebr. tam) och den onde gör han slut på (fördärvar han).
23Om gisslet slår plötsligt (oväntat),
    hånar han de oskyldigas olycka.
24Jorden är given i de ondas hand.
    Han täcker deras domares ansikten.
    Om det inte är han, vem är det då?

[I Job 7.6 jämförde Job hans dagar med en vävares skyttel, nu jämför han dem med en löpare, båt och örn. I Job 7:6 var dagarna hopplösa, här är de glädjelösa.]

25Och mina dagar är lätta, de springer ifrån mig [Job 7:7],
    de flyr [hastar förbi] och ser inget gott.
26De drar förbi som ett snabbt skepp,
    som en örn slår ner på sin mat [sitt byte].
27Om jag säger: Jag ska glömma mina klagomål,
    jag ska ta av mitt sorgsna ansikte och vara på gott humör,
28är jag rädd för alla mina smärtor.
    Jag vet att du inte håller mig oskyldig.
29Jag kommer att dömas,
    varför arbetar jag då fåfängt?
30Om jag tvättar mig med snö
    och gör mina händer aldrig så rena,
31ska du kasta mig i diket
    och mina egna kläder ska avsky mig.
32För han är inte en man som jag är, att jag kan svara honom,
    att vi skulle komma samman i domen.
33Det finns ingen skiljedomare emellan oss
    som kan lägga handen på oss båda.
34Låt honom ta bort sin käpp [kortare klubba för att försvara fåren] från mig [Ps 23:4; Job 21:9]
    och låt inte hans skräck göra mig rädd,
35då ska jag tala och inte vara rädd för honom,
    för sådan är jag inte med mig själv.

101 2 3 4 5 6

7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22

Sofars första tal

1112 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

Jobs svar (kap 12-14)

121Och Job svarade och sade: 2Det är sant (omnam) eftersom ni är folket, och med er dör visheten. 3Även till mitt hjärta enligt er, faller inte jag från er, och vem [om] inte dessa enligt er? Flera översättningar plockar in ord om kunskap och vetande i denna mening men jag ser det inte i hebreiskan. 4Skratta (sechåq) åt en vän blir ett rop till Gud (Eloha) och svara honom skrattande (sechåq) rättfärdig, ren (rituellt ren som ett offerdjur – tamim). Även denna mening känns svår. 5Att ringakta lågan är en arrogant tanke (ashtot, finns bara här) som får fötterna att snubbla (tappa fotfästet). 6Rövarnas tält har framgång och den säkre bävar, Gud (El) till vem kommer Gud (Eloha) i hans hand. Här känner jag mig helt bortkollrad. Hur ska man översätta meningen meningsfullt?

[Job fortsätter att svara den tredje "vännen" Tsofar, som ifrågasatt om inte Job ändå har någon hemlig synd som har orsakat den olycka som drabbat honom.]

7[Job svarar Tsofar:]
Fråga djuren – de ska undervisa dig,
    fråga fåglarna under himlen – de ska berätta för dig.
8Tala (på ett reflekterande, begrundande sätt) till jorden – den ska undervisa dig,
    fiskarna i havet – de ska förklara för dig.

[Vilken sanning är det som hela naturen kan vittna om? Jo, sjukdom och olycka kan drabba även goda. Jobs vänners teologi var att lycka och materiellt överflöd automatiskt var ett tecken på Guds välsignelse, medan sjukdom och fattigdom var Guds straff.]

9Finns det någon av dem som inte vet [eller vem är så blind så han inte ser]
    att det är Herrens (Jahves) hand som har gjort detta [blandat ont och gott i naturen och det mänskliga livet]?
[Detta är enda gången i dialogen med Jobs vänner, kap 3-37, som Herrens namn, Jahve, används. Det är Guds personliga namn som betecknar hans närvaro.]
10I hans hand är allt levandes själ
    och alla mänskliga varelsers anda (människans ande).

11Är det inte örats uppgift att pröva orden (hebr. milah),
    på samma sätt som munnen prövar matens smak?
[På ett ögonblick känner man skillnad mellan sött och surt, på samma sätt kan man på en gång skilja mellan dåraktigt och vist tal, mellan mänsklig vishet och Guds vishet.]
12Finns vishet [bara] hos de gamla?
Finns förstånd [bara] hos dem som lever ett långt liv?

[Ordagrant "bland de gamla – vishet, långt liv – förstånd." Det kan vara ett påstående eller en fråga. Utifrån sammanhanget verkar det som Job ifrågasätter sina vänners påstående, se Job 15:10, för att sedan gå vidare med att det är bara Gud som har all vishet och kunskap.]

13Hos Gud [och bara hos honom] finns [fullkomlig] vishet och makt (styrka),
    hos honom finns råd och förstånd (insikt). 14Se, bryta ner och inte bygga upp, att stänga till över en man och inte öppna upp. 15Se, att hindra vattnet och låta det torka och sända iväg och omstörta det [på, över] marken. 16Med hans styrka (frimodighet) och hjälp (stöd) till honom som går vilse (hebr. shagag) och kommer vilse (hebr. shagah). 17De som ger råd får gå nakna och domare låtar han [bli till] dårar. 18Han öppnar kungars tillrättavisning och oket låter han omgjorda länderna. 19Prästerna får gå nakna och han omstörtar de hårda (ejtan). 20Från läpparna tar han bort (tystar) till att bygga upp och tar de gamlas smak. 21Han häller ut skam över furstarna och löser flodernas (afiq) bälte. 22Han blottar djupa ting från mörkret och vandrar till ljuset, dödens skugga. 23Folkslagen förökas och förgörs, folkslagen sprider ut sig och leder dem. 24Hjärtat förminskas, mitt huvud, jordens folk vandrar bort i ödemark utan väg. 25Han famlar i mörkret och inget ljus och vandrar bort som en berusad. 131 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 141 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

13[Job frågar Gud:] "Om du ändå ville gömma mig i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) och hålla mig dold tills din vrede passerat, sätta en tidsgräns men kom ihåg mig sedan (rädda mig).
     14När en människa dör, finns det då liv efter döden? I så fall ska jag under alla mina dagar [här på jorden] som är som en hård militärtjänst vänta på (ivrigt se fram emot) min vaktavlösning (då jag byter min klädnad, då jag skjuter nya skott och växer). 15Då skulle du ropa på mig [vid uppståndelsen från de döda, Joh 5:28] – och jag skulle svara dig. Du har en stark längtan (passion) att få se dina händers verk (din skapelse, människan) igen." 16 17 18 19 20 21 22

Andra omgången

Elifas andra tal

151Och Elifaz från Teman svarade och sade: 2Ska en vis svara med flyktig kunskap och fylla sin buk med östanvind? 3Ska han diskutera med ord (milah) utan vinning (ofruktbara) och med ord som inte kan göra honom gott? 4Ja, du gör gudsfruktan om intet och hindrar begrundan (reflektion) inför Gud. 5Eftersom dina synder lär din mun och du väljer slughet till tungan. 6Din egen mun fördömer dig och inte jag, dina egna läppar vittnar mot dig. 7Är du den första människa som föddes, eller kom du till före kullarna? 8Har du lyssnat på Guds (Elohas) rådslut? Har du hållit tillbaka visheten till dig själv? 9Vad vet du som vi inte vet? Vad förstår du som inte finns i oss? 10Bland oss är både de gråhåriga och den mycket gamla mannen, hans sons makt (kabir) äldre än din far. 11Är Guds (Els) rådslut för små för dig och är orden varsamma med dig? 12Varför bär ditt hjärta bort dig? Och varför blinkar dina ögon? 13Eftersom du vänder din ande mot Gud (El) och låter sådana ord vandra ut från din mun. 14Vad är en man, att han skulle vara ren, och han som är född av en kvinna, att han skulle vara rättfärdig? 15Se, i sina heliga har han ingen tillit, himlarna är inte rena i hans ögon. 16Hur mycket mindre den som är avskyvärd och oren, en man som dricker ondska som vatten. 17Jag ska visa dig, lyssna till mig och det jag skådat ska jag berätta för dig. 18Vilken vis man har förkunnat det och inte dolt det från sin far? 19Till dem, bara (endast) till dem, är landet givet och ingen främling passerar ibland dem. 20Alla sina dagar våndas den onde med smärta och antalet år som är reserverade till (alternativ översättning: dolda åt) förtryckaren. 21En skräckens röst är i hans öron, med framgång ska fördärvaren komma över honom. 22Han tror inte när han återvänder från mörkret att svärdet väntar på honom. 23Han vandrar hit och dit efter bröd. Var? (Var finns det?) Han vet att hans mörka dagar är i hans hand. 24Fruktan och trångmål tränger honom, det övermannar honom som en kung redo för krig, 25eftersom han har sträckt ut sin hand mot Gud (El) och till den Allsmäktige i sin styrka. 26Han springer mot honom med styv nacke och med en tjock, stark sköld (magen). 27För han har täckt sitt ansikte med fett (fetma, överflöd) och låtit sina höfter bli överviktiga. 28Och han bor i öde städer, hus som ingen vill bo i, som är redo att bli stenhögar. 29Han ska inte bli rik, hans ägodelar ska inte bestå och avkastningen ska inte sträcka sig till marken. 30Han ska inte lämna mörkret, lågan ska torka ut hans grenar och hans muns andedräkt ska tas bort. 31Låt honom inte lita på tomhet (falskhet, fåfänga – shav) för tomheten (falskheten, fåfängan – shav) ska bli hans belöning. 32Hans dag ska inte bli full och hans gren ska vara utan löv. 33Han ska skaka av sig de omogna druvorna som vinstocken och ska kasta av sig blommorna som olivträdet. 34De gudlösas församling ska bli öde och eld ska förtära bestickarnas tält. 35De blir gravida med missfall och föder synd och deras buk förbereder bedrägeri.

Jobs svar

161Då tog Job till orda och svarad: 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 171 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15Var är då mitt hopp?
    Mitt hopp [det jag hoppas att få se], vem får se det [gå i uppfyllelse]?
16Ska de [mina förhoppningar] gå ner till bommarna för Sheols (underjordens) portar? [Matt 16:18]
    Ska vi [mitt hopp och jag] sjunka ned tillsammans i stoftet?

Bildads andra tal

1812 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

Jobs svar

191Då tog Job till orda och svarad: 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24
25För jag vet att min återlösare (hebr. gaal) [som försvarar och för min talan] lever,
    och till slut ska han stå (resa sig) över stoftet.

[En återlösare (hebr. gaal) var en nära släkting som har extra juridisk omsorg för sina anhöriga. Bland åtagandena var att behålla hans släkt (leviräktenskap), återlösa mark och hämnas, se Rut 2:20. Job kan ha syftat på en släkting som skulle komma och stå upp för honom, men här anar vi en gudomlig återlösare - en Messias! Se även Apg 20:28; Ef 1:7; 2:13; Kol 1:20; 1 Pet 1:18–19; Upp 1:5; 5:9.] 26
27 28 29

Sofars andra tal

2012 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17Han ska inte få se (glädja sig att se porlande) bäckar, strömmar av honung och smör (tjock mjölk, kvarg, ostmassa). 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29

Jobs svar

211Och Job svarade och sade: 2Lyssna uppmärksamt till mina ord (milah) och låt dem bli er tröst. 3Acceptera att jag talar och efter att jag talat, fortsätt håna. 4För min del, är min klagan till en människa? Och om så, varför skulle jag inte vara otålig? 5Vänd ansiktet mot mig (se på mig) och bli förskräckt och lägg er hand över er mun, 6när jag kommer ihåg att jag darrar och skräcken griper i mitt kött. 7Varför lever de onda, blir gamla och växer till i styrka? 8Deras säd blir etablerad inför deras ansikte och deras avkomma inför deras ögon. 9Deras hus är tryggt, utan fruktan och Guds käpp [kortare klubba för att försvara fåren] är inte över dem. [Ps 23:4, Job 9:34] 10Deras oxar paras och misslyckas inte, deras kor kalvar och kastar inte kalven (får inte missfall). 11De sänder ut sina små som en flock och deras barn dansar (hoppar, skuttar, leker). 12De sjunger med tamburin och harpa (kinor) och fröjdas till flöjtens röst (ljud). 13De fullbordar sina goda dagar och plötsligt sjunker de ner i graven (sheol). 14Och de säger till Gud (El): ’Lämna oss för vi önskar inte kunskap om dina vägar. 15Vad är den Allsmäktige att vi skulle tjäna honom? Och vilken nytta skulle vi ha av att be till honom?’16Se, det goda är inte i deras hand. De ondas rådslag är långt bort från mig. 17Hur ofta har de ondas lampa släckts, så att deras olycka kommer över dem, så att han ger smärta i sin vrede? 18De är som halmstrån i vinden och som agnar som stormen sveper bort. 19Gud (Eloha) gömmer (skyddar) åt sina söner deras synd. Låt honom bevara den åt sig och bli förtrogen med den. 20Låt hans ögon se hans fördärv och låt honom dricka den Allsmäktiges vrede. 21Vilken glädje har han i sitt hus efter sig (då han dör), när han ser sina månader bli färre (livet går mot sitt slut)? 22Ska (kan) någon undervisa kunskap till Gud (El)? Det är han som dömer de upphöjda (kan betyda både att bli upplyft och att i högmod upphöja sig själv). 23Den ene dör i sin kropps fulla styrka (vid god hälsa) och blir helt stilla och tyst. 24Hans ämbar är fullt av mjölk och märgen i hans ben är fuktig. 25En annan dör i själens bitterhet och har aldrig smakat det goda. 26De ligger ner på samma sätt i stoftet och likmaskarna täcker dem. 27Se, jag känner era tankar och råden som ni felaktigt inbillar er mot mig. 28Eftersom ni säger: ’Var är furstens hus? Och var är tälten som de onda bor i?’29Har ni inte frågat dem som går förbi längs vägen, har ni inte synat deras kännetecken? 30Eftersom en ond man är bevarad för ondskans dag och de leds fram till vredens dag? 31Vem ska förkunna över hans ansikte, hans vägar? Vem ska belöna honom för det han gjort? 32Och han är ämnad till gravarna och en vakt vakar över graven. 33Dalarnas jordkokor är söta för honom, alla människor dras (lockas) efter honom och till hans ansikte ett oräkneligt antal. 34Hur kan ni då trösta mig fåfängt? Av era svar återstår bara svek.

Tredje omgången

Elifas tredje tal

2212 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22Ta emot undervisning (Torah) av hans mun, och bevara hans ord i ditt hjärta. 23 24 25 26 27 28 29 30

Jobs svar

231Då tog Job till orda och svarade: 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 241 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14…för att dräpa en betryckte (ansatte) och fattige 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25

Bildads tredje tal

251Och Bildad från Shuchi svarade och sade:

2Makt och respekt är med honom [Gud],
    han skapar frid (fred; fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom) i sina höga platser.
3Ingen kan räkna hans här (ordagrant: "finns det antal till hans här")?
    Hans ljus skiner på alla (ordagrant: "och över vem stiger inte hans ljus upp")?
4Hur kan en man (hebr. enosh) vara rättfärdig inför (med, i närvaro av – hebr. im) Gud (El)? [Job 9:2]
    Och vem kan vara [moraliskt] ren (hebr. zacha) som är född av en kvinna?
    [Ovanligt ord för renhet som inte används i rituella sammanhang men ändå kan ha den betydelsen, se även Job 15:14.]
5Se, inte ens månen har sitt eget ljus
    och stjärnorna är inte rena i hans ögon.
    [Det månljus som vi ser är en återspegling av solljuset från månens yta.]
6Hur mycket mindre en man – [som är obetydlig som] en mask (hebr. rima)
    och en människas son – [som bara är som] en mask (scharlakansröd – hebr. tolea).

Jobs svar

261Och Job svarade och sade:

2Vad har det hjälpt till den utan kraft (vigör – hebr. koach)?
    Hur har det räddat armen utan styrka (hebr. oz)?
3Hur har han gett råd utan (till ingen) vishet
    och driftighet (hebr. toshija) till mycket kunskap (intim förståelse)?
4Vem berättar ord (milah)
    och vems andetag går ut därifrån?

5Skuggorna (de dödas andar – hebr. rafaim) grips av ångest,
    djupets vatten och de som bor däri.
6Sheol (dödsriket, de dödas plats) ligger blottat för honom,
    Abaddon (avgrunden, förgörelsens plats, se Ords 27:20; Job 26:6; Upp 9:11 – hebr. avaddon) har ingen täckelse (är otäckt, utan klädnad). [Gud har makt och kontroll även över döden.]
7Han expanderar (spänner ut) norr över tomrummet,
    han hänger upp jorden på ingenting.
    [Här är ett exempel på hur Bibeln talar om sådant som bara modern fysik kan förklara.]
8Han binder upp vattnet i sina moln (mörka regnmoln – hebr. av)
    och låter inte skyn brista (klyvas, gå sönder) undertill (i/på botten).
9Från greppet [något som han döljer i sin hand] på hans trons ansikte
    expanderar han (sprider han ut) över den sina skyar.
10En förordnad (ordagrant "sak inristat") gräns (hebr. chog; ordet används bara här) över vattnets ansikte [horisonten]
    ända till fullbordan (perfektion) – ljus med mörker.
    [Horisonten fungerar som en brytpunkt för det som kan ses (ljus) och det som inte kan ses (mörker).]
11Himlarnas pelare skälver (hebr. rafaf; enda gången ordet används)
    och häpnar (hebr. tama) av hans tillrättavisning (hebr. geara).
12I sin vigör (koach) rör han upp havet [nationer, folk]
    och i sitt förstånd (hebr. tevona) genomborrar han Rahav [Stoltheten – Leviatan, se Job 9:13].
13I (genom) hans Ande (andedräkt) är himlarna klara.
    Hans hand har dräpt (genomborrat) den flyende (hebr. bariach) ormen.
14Se, detta är [bara] ytterkanten på hans väg [vi ser bara en glimt av has verk]
    och vad [lite, som] en viskning till vi hör av honom!
    vem kan förstå hans [fulla] styrka i dunder (åska – hebr. raam)?

[Versen är svåröversatt. Ordet för viskning (hebr. shemets) är ovanlig och kan också betyda "lite", används bara här och i Job 4:12. Viskning förknippas ofta med ondska (ordet både börjar med ormens viskande s-ljud). Den arameiska översättningen skriver "vilka onda ord har inte viskats om honom" och tar viskningen som onda rykten som spridits om Gud.]

Jobs avslutande tal

271Då tog Job upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sade: 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23

Visheten

28[Detta kapitel som är ett poem om visheten kommer som ett avbrott från alla dialoger. En del ser det som en fortsättning av Jobs (eller Bildads) tal, men litterärt så fungerar det som en brygga mellan dialogerna och Jobs avslutande ord.]

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22Abaddon (avgrunden, förgörelsens plats, se Ords 27:20; Job 26:6; Upp 9:11) och döden …23 24 25 26 27 28

Avslutande monolog av Job (kap 29-31)

Sammanfattning av Jobs lidande

291Igen tog Job upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sade: 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25

301Och nu har de som är yngre än jag hånat mig, de vars fäder jag skulle ha ringaktat och placerat med mina fårhundar (vallhundar).
2Till vilken nytta är deras händers styrka för mig? Män vars mogna ålder gått förlorad?
3De är magra av brist och hungersnöd, de gnager på den torra marken, i den öde ödemarkens dysterhet.
4De plockar (samlar) saltörter med malört och ginstens rötter är deras mat (bröd).
5Från mitten drivs de ut, de ropar över dem som en tjuv.
6I dalens klyftor måste de bo, i hålor i marken och i klipporna.
7I busksnåren skriar de, under nässlorna kurar de ihop sig (samlas de).
8De är dårens söner, även skammens söner, de är utdrivna från landet.
9Och nu har jag blivit deras visa, jag är ett ordspråk (milah) för dem.
10De avskyr mig, de flyr långt bort från mig och besparar mig inte att bli spottad i ansiktet.
11Eftersom han har öppnat mitt rep och plågat mig och de har kastat bort tyglarna framför mig.
12Över min högra reser sig pöbeln, de snärjer mina fötter och de bygger upp sina fördärvliga stigar mot mig.
13De gräver upp min stig, de förvärrar min olycka, ingen hjälper dem.
14Som ett stort gap (genombrott, bräcka i en mur) anländer de, som ett oväder rullar de sig över mig.
15Skräck har vänts mot mig, de jagar bort min ära som en vind och som ett moln försvinner min välfärd.
16Och nu är min själ uthälld i mig, lidandets dagar har tagit sitt grepp om mig.
17På natten blir mina ben genomborrade och faller av mig och mina muskler får ingen vila.
18Med stor kraft är mina kläder vanställda, de binder mig som kragen på min mantel.
19Han har kastat mig i dyn och jag har blivit som damm och aska.
20Jag ropar till dig men du svarar mig inte. Jag står upp och du ser på mig.
21Du har vänt dig till att bli grym mot mig, med din mäktiga hand hatar du mig.
22Du lyfter upp mig till vinden, du får mig att rida på den och du smälter (löser upp) min varelse (ordagrant: ämnena som jag består av, min kropp). [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Job skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
23Jag vet att du vill föra mig till döden och till det utvalda huset för alla levande.
24Förvisso sträcker man ut sin hand från ruinhögen och ropar på hjälp [när olyckan är framme].
25Har jag inte gråtit på olyckans dag? Min själ har sörjt för den fattige.
26När jag skådade efter gott, kom ondska och när jag väntade på ljus, kom mörker.
27Mitt inre kokar och vilar inte, lidandets dagar ha kommit över mig.
28Jag går sörjande utan värme. Jag står upp i skaran och ropar på hjälp.
29Jag har blivit en bror till schakalen och en kompanjon till strutsarna.
30Min hud är svart och faller av mig och mina ben brinner av hetta.
31Därför är min harpa (kinor) vänd till sorg och min flöjt till en gråtande röst.

Jobs ed – jag är inte skyldig

31[Nu följer en serie av "om jag gjort detta" (19 ggr – vers 5, 7, 9, 13, 16–17, 19, 21, 24–26, 29, 31, 33, 38–39) följt av "då", se vers 8, 10, 22 och 40. beroende på hur man räknar är det omkring 16 olika syndfulla handlingar som Job tar upp. Formatet är inte okänt. I De dödas bok från Egypten, som är en okult instruktionsbok inför efterlivet, finns liknande uppräkningar. I kapitel 125 som behandlar ödet för en avliden själ räknas 42 synder upp som den personen inte gjort. Den äldsta versionen är från 1500 f.Kr. men berättelserna är äldre och skrivsättet känt på Jobs tid.]

1Jag skar ett förbund (slöt ett kontrakt) med mina ögon,
    hur skulle jag då kunna tänka på (se på, låta tanken vandra iväg, fantisera om) en jungfru (ung kvinna)?
    [Här handlar det inte bara om handlingar (vers 9–12) utan också i tanken, se Ords 6:25; Matt 5:28.]
2Och vilken är Guds (Elohims) del ifrån ovan
    och arvet från den Allsmäktige från höjden? 3Är det inte olycka till förvrängaren
    och katastrof till den som gör falskhet (ordagrant tomhet, det som ingenting är)?
4Har inte han sett mina vägar
    och räknat mina steg?

5Om jag har vandrat med fåfängan
    och min fot har hastat till bedrägeri –
6låt mig bli vägd på rättvisans våg,
    och Gud (Elohim) känner (är intimt förtrogen med) min oskuld.
7Om mitt steg har vänt bort från vägen
    och mitt hjärta vandrar efter mina ögon,
    och om någon fläck klamrar sig fast vid mina händer,
8låt mig då så och låt någon annan äta,
    ja låt frukten från mitt fält bli uppryckt.

9Om mitt hjärta har lockats till en kvinna
    och jag har legat på lur vid min grannes dörr,
10låt då min hustru mala åt någon annan
    och låt andra böja sig över henne.
11Eftersom det är ett avskyvärt brott,
    det är en synd som ska straffas av domaren.
12Eftersom det är en eld som slukar ända till Abaddon (avgrunden, förgörelsens plats, se Ords 27:20; Job 26:6; Upp 9:11)
    och skulle utplåna all min tillväxt.

13Om jag skulle förakta min tjänares eller min tjänarinnas sak
    när de tvistar med mig,
14vad skulle jag då göra när Gud (Elohim) reser sig?
    Och när han kommer ihåg, vad ska jag svara honom?
15Har inte han som har skapat mig i livmodern skapat honom?
    Och har inte den Ende skapat oss i livmodern?

[I respons på Elifas anklagelser i Job 22:7–9 att han skulle ha förtrykt de fattiga kommer följande respons.]

16Om jag har undanhållit något som den ringe önskar,
    och om mina ögon har fått änkan att misslyckas,
17eller har ätit min smula (mat, oavsett hur lite) själv (ensam)
    och den faderlöse inte har ätit av den –
18för från min ungdom växte han upp, med mig som en far
    och jag har varit hennes vägledare från min mors sköte (livmoder).
19Om jag har sett någon vandrare i behov av kläder
    eller att en behövande inte har något att skyla sig med,
20om hans länder inte har välsignat mig
    och om han inte blivit varm av ullen från mina får,
21om jag har lyft upp min hand mot den faderlöse,
    eftersom jag i porten såg min hjälp,
22låt då mina skuldror falla loss från skulderbladen
    och mina armar brytas loss från skelettet.
23Olycka från Gud (Elohim) var en skräck för mig
    och på grund av hans majestät kan jag inte göra något.

24Om jag har satt mitt hopp till guld
    och har sagt till det fina guldet: "Du är min trygghet",
25om jag gladde mig därför att min rikedom var stor
    och för att min hand har fått mycket,
26om jag såg solen när den sken
    eller månen vandra i klarhet,
27och mitt hjärta i hemlighet har blivit lockat
    och min mun har kysst min hand,
28då är även detta en synd som ska straffas av domaren,
    eftersom jag har ljugit till Gud (Elohim) som är därovan.

29Om jag gläder mig åt att han som hatar mig blir fördärvad,
    eller jublar när ondska blir funnen hos honom –
30och inte avhåller min mun från att synda
    genom att uttala en förbannelse över hans själ (liv).
31Om inte de vuxna i mitt tält säger: Vem kan finna någon som inte har blivit mätt av hans kött?
32Främlingen bor inte på gatan,
    mina dörrar har jag öppnat mot gatan.
33Om jag på människors sätt har dolt mina överträdelser
    genom att gömma dem i famnen,
34eftersom jag fruktade för skarorna
    och de mest föraktade familjerna skrämde mig,
    så att jag teg och inte gick ut genom dörren.

35Vem ger till mig, lyssnar till mig, se mitt märke (avtryck, signatur, autograf).
    Låt den Allsmäktige svara (se, uppmärksamma) mig.
    Och bevisa i skrift en man, min motståndare.
36Om jag inte kan bära det på min skuldra
    ska jag binda det vid mig som en krona.
37Jag ska förkunna för honom antalet av mina steg,
    som en furste ska jag gå nära honom.

38Om mitt land ropar mot mig
    och dess plogfåror gråter tillsammans,
39om jag har ätit dessa frukt utan silver [ge betalning]
    och har fått dess odlare att bli missnöjda,
40låt tistlar växa istället för vete
    och skadlig vass istället för korn.

Här slutar Jobs ord.

Eliho träder fram

32[Nu följer fyra tal av en annan vän av Job som heter Eliho.]

1 2 3 4 5

Elihus tal till de tre vännerna

67 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22

Elihus tal till Job

331Elihu tog till orda och sade: 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33

Elihus andra tal till de tre vännerna

341Och Eliho svarade och sade: 2Hör (lyssna) ni visa män på mina ord (milah) och min kunskap, ge ert öra till mig, [Ordparet att "höra/lyssna" och "att ge (eller luta) sitt öra" återkommer flertalet gånger i GT. Det förstärker vikten av att lyssna noggrant och uppmärksamt för att även kunna göra det man hör. Detta ordpar återfinns bland annat i 5 Mos 32:1 och Jes 1:2.] 3eftersom örat prövar ordet (milah), som gommen smakar maten. 4Låt oss döma åt oss det som är rätt, låt oss veta med våra ögon vad som är gott, 5eftersom Job har sagt: ’Jag är rättfärdig och Gud (Elohim) har tagit bort min rätt. 6trots min rätt hålls jag för en lögnare, mitt sår är oläkligt, jag är utan överträdelse.’7Vilken man (stridsman – en man i sina bästa år – full av egen styrka och kraft) är lik Job som dricker förakt som vatten? 8Vem vandrar tillsammans med den som gör synd och går tillsammans med en ond man? 9Eftersom han säger: ’Det gagnar en man (stridsman – en man i sina bästa år – full av egen styrka och kraft) inget att han skulle vara överens med Gud (Elohim)10Därför hjärtats män, lyssna till mig: Vare det långt från Gud (El) att han skulle göra det onda och från den Allsmäktige att han skulle begå överträdelse. 11För en människas arbete ska han löna honom, och en man ska finna en vältrampad stig. 12Säkerligen ska Gud (El) inte göra något ont och den Allsmäktige inte förvränga rätten. 13Vem gav honom befallning över jorden? Eller vem har ordnat hela världen? 14Om han skulle lägga sitt hjärta på honom och samla ihop sin ande och sin andedräkt. 15Allt kött ska förgås tillsammans och människan ska återvända (bli) till jord. 16Och om du har förstått, hör detta, vänd ert öra till rösten av mina ord (milah). 17Ska den som hatar rätt regera? Ska du fördöma honom som är rättfärdig och mäktig (kabir)? 18Är det lämpligt att säga till en kung: ’Du är usel?’ Eller till en ädling: ’Du är ond?’19Det tillkommer inte furstar att ta hänsyn till de rika mer än de fattiga, eftersom de alla är hans händers verk. 20På ett ögonblick dör de, vid midnatt, folket skakar och går bort och de mäktiga tas bort utan hand. 21Eftersom hans ögon är över mannens vägar och han ser hela hans vandring. 22Det finns inget mörker, ingen dödens skugga där överträdelsernas arbetare kan gömma sig själva. 23Eftersom han har bestämt en tid över varje man, då han ska gå till Gud (El) i domen. 24Han bryter mäktiga (kabir) i bitar utan undersökning och sätter andra i deras ställe. 25Därför granskar han deras arbete och han omstörtar dem på natten så att de krossas. 26Han slår de onda (moraliskt förfallna) på en öppen plats där man kan se. 27Eftersom de vände bort från att följa honom och inte tog notis om någon av hans vägar, 28så att de fick den fattiges rop att komma upp till honom, och han hör den plågades rop. 29Och han ger vila och vem kan fördöma? Och han gömmer sitt ansikte, och vem kan se honom? Och över ett folkslag och över en människa lika (på samma sätt), 30för att en gudlös människa inte ska regera och bli till en snara för folket. 31Antar till Gud (El) och säger: ’Jag har burit tuktan utan att förolämpa, 32utan att se att du undervisat mig, om jag har begått synd, ska jag inte göra det mer.’33Ska du avvisa hans belöning? För du är ovillig och måste välja och inte jag, tala därför det du vet. 34Hjärtats män ska säga till mig och varje vis man (stridsman – en man i sina bästa år – full av egen styrka och kraft) som lyssnar till mig: 35Job talar utan kunskap och hans ord är utan eftertanke. 36Är önskan att pröva Job till slutet, då han svarar som en oförnuftig man, 37för han lägger upproriskhet till sin överträdelse, han slår ihop sina händer ibland oss och förökar sina ord mot Gud (El).

Elihus andra tal till Job

351Elihu tog till orda och sade: 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 361Och Eliho fortsatte och sade: 2Ha lite tålamod med mig och jag ska visa dig, eftersom det finns mer ord (milah) till Gud (Eloha). 3Jag ska hämta min kunskap från fjärran och ska tillskriva min Skapare rättfärdighet. 4I sanning är inte mina ord (milah) lögn. Den som är fullkomlig i kunskap är med dig. 5Se, Gud (El) är mäktig (kabir), han föraktar ingen, han är mäktig (kabir), ett hjärta med styrka (full vigör - koach). 6Han bevarar inte den ondes liv utan ger de fattiga deras rätt. 7Han undanhåller inte sina ögon från de rättfärdiga, utan han sätter dem som kungar på tronen och upphöjer dem. 8Och om de kedjas i oket, fångas av lidandets rep, 9då förklarar han för dem deras gärningar och deras uppror, eftersom de varit fräcka (arroganta). 10Och han klär av (öppnar) deras öra till förmaning och säger att de ska återvända från synden. 11Om de lyssnar och tjänar honom, ska de tillbringa sina dagar i framgång och sina år i tillfredsställelse. 12Men om de inte lyssnar ska de förgås med vapen (shelach) och de ska dö utan kunskap. 13Men de som är gudlösa i hjärtat samlar vrede, de ropar inte på hjälp när han binder dem. 14Deras själ dör ung, och deras liv tar slut som tempelprostituerade. 15Han räddar (drar ut) de bedrövade ur deras bedrövelse och klär av (öppnar) deras öron i förtryck. 16Och han lockar dig från nödens mun, till en rymlig plats utan trångmål, med ditt bord fullt av fet aska (deshen är det ord som används om den feta askan som blir kvar på altaret efter ett offer. Här står det som ett bildligt uttryck för den finaste maten som Gud kan ge oss.) 17Och du är full av dom (din) över de onda, dom (din) och rättvisa tar dem i sitt grepp. 18Eftersom vreden (chema) annars lockar dem till straff, och rikedom blir en muta som inte varar. 19Förbered ditt rop (shoa), inte guld och all styrka (maamats - finns bara här) och vigör (koach). 20Längta inte efter natten när människor stiger upp (lämnar, försvinner) från sina platser. 21Håll (vakta, skydda, bevara) dig från att vända ditt ansikte till synd, för detta har du valt framför bedrövelse. 22Se, Gud (El) är upphöjd i sin styrka (koach), vem är en lärare som han? 23Vem har tillägnat honom hans vägar? Och vem har sagt: ’Du har begått ondska’? 24Kom ihåg att du förökar hans gärningar (arbete paal) som männen sjunger om. 25Alla människor skådar på det, männen betraktar det avlägset. 26Se, Gud (El) är stor och inte möjlig att känna (bli intimt förtrogen med) antalet av hans år (hans ålder) går inte att räkna (vi kan inte veta hur gammal Gud är). 27Han skrapar av vattendropparna, för att sila fram regn till dimman, 28som flödar (nazal) från skyn (shachaq) och droppar på människornas skaror. 29Kan någon förstå molnens utbredning, ropen från hans boning (ordagrant lövhydda, sukka). [Här får man anta att lövhyddan syftar på Guds boning i himlen och ropen skulle kunna vara åskans ljud, men de vanliga orden för detta finns inte här.] 30Se, han sprider sitt ljus över den och han täcker havens djup. 31för i detta dömer han folken, han ger mat i överflöd. 32Han täcker över sina händer med ljus och befaller det att möta (krocka med) marken. 33Ljudet från det (åskan) förkunnar hans närvaro, likaså boskapen det som stiger upp. 371 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18Kan du, som han [Gud], expandera (sprida ut) skyarna (universum),
    som är starkare än en gjuten metallspegel?

[Här används det hebreiska ordet raqia som betyder att expandera, göra större, hamra ut som en plåt. Här antyds hur universum expanderar, se även 2 Sam 22:10; Job 9:8.] 19 20 21 22… Gud (Eloha)23 24

Herren talar

Herrens första svar till Job

38[För första gången i hela Jobs bok talar Gud till Job. Det har varit 37 kapitel av tystnad från Guds sida där Job har begärt att få ett svar, det senaste var i Job 31:35 där Job sade "Låt nu den Väldige svara mig!" Ända sedan kapitel 5 har Jobs vänner försökt föra Guds talan, men misslyckats. Det hebreiska ordet för storm är ett annat hebreiskt ord än det för "stark storm" i Job 1:19 som orsakade Job och hans hustrus förlust av sina tio barn. Ordvalet ger ändå en koppling till att det är i stormen som människan förstår vem Gud är.]

1Herren svarade Job från stormvinden och sade: 2"Vem är det som skymmer (gömmer, döljer) mina planer (tankar, syften) med sina okunniga ord? 3Var en man, gör dig nu redo [för en svår uppgift som väntar]. Jag ska fråga dig och du ska svara mig."

[Att "omgjorda sina länder" beskriver hur någon tar en lång klädnad och fäster den i bältet så att benen får en friare rörelse. Det finns flera exempel i Bibeln där detta uttryck används för att göra sig redo för arbete, en svår uppgift, strid eller löpning, se Jer 1:17; Jes 5:27; 1 Kung 18:46. Nu följer en serie frågor som följer skapelseordningen i Första Mosebok. Det är två huvudområden – skapelsen och vilda djur. Först kommer några frågor på åtta områden i skapelsen som berör kosmologi, oceanologi, metrologi och astronomi. Sedan kommer några frågor gällande åtta vilda djur – lejon, stengetter, vildåsnor osv. Det finns inslag av humor och ironi när Gud visar på Jobs okunskap. I de två svaren som Gud ger i kapitel 38-41 ingår troligtvis sammanlagt 77 stycken frågor. Antalet beror dock lite på hur meningarna delas upp. I Kärnbibelns översättning är det 49 frågor i första svaret och 28 i det andra.]

1) Skapelsen

4"Var var du när jag lade jordens grund?
    Berätta, om du vet så mycket (har så stor insikt).
5Vem har dimensionerat jorden (bestämt dess mått)?
    Det vet du nog!
Vem spände mätsnöret över den?
6Var ställdes jordens pelare (var fick de sjunka in och fastna)?
Vem lade ut jordens hörnsten,
     7medan morgonstjärnorna [symboliskt för änglarna eller hela skapelsen] sjöng (entusiastiskt höjde gälla triumferande jubelrop) tillsammans,
    och alla Guds söner [alla änglar, se Job 1:6; 2:1] ropade i glädje?

2) Havet

8Vem begränsade havet med portar,
    när det bröt fram från moderlivet,
9när jag klädde det med moln,
    och lindade in det i dimband,
10när jag utstakade dess gräns,
    och stängde det med portar och bommar,
11när jag sade: 'Hit men inte längre får du komma,
    här ska dina stolta vågor stanna'?

3) Soluppgången

12Har du någon gång i ditt liv befallt morgonen att komma,
    eller informerat om var morgonen ska gry,
     13för att den ska gripa tag i jordens hörn [horisonten],
    och skaka bort de onda därifrån?

[En poetisk bild där mörkret liknas vid ett skynke som täckt jorden och som lyfts bort. Ljuset avslöjar mörkret, se Ef 5:10–13.]

14Vid gryningen ändras jordens skepnad som leran formas av ett sigill [jordens konturer träder fram],
    den [berg och dalar] framträder som en [färgrik] högtidsdräkt.
15De ogudaktiga berövas sitt ljus [som är mörker],
    den arm som lyfts upp [för mord och annan brottslighet] bryts sönder.

4) Djupen

16Har du stigit ner till havets källor
    eller vandrat på djupets botten?
17Har dödens (dödsrikets) portar öppnats (avslöjats) för dig,
    har du sett portarna till det djupaste mörkret (dödsskuggans portar)? [Job 10:21; Job 26:6]
18Förstår du hur stor jorden är? [Vilket Gud gör, se Job 28:24]

Berätta [för mig], om du nu vet så mycket (har så stor insikt).

5) Ljus och mörker

[Genom att personifiera ljus och mörker frågar nu Gud var de bor. Den verkliga frågan som ställs kan vara – var är himlen och var är dödsriket? Oavsett om det är bokstavligt eller bildligt så vet Job inte svaret. Första versen är både en merismos – kontrast mellan ljus och mörker – och en kiasm.]

19Var går (vilken riktning har) vägen till
    ljusets boplats,
    och mörkret,
var har det sin boning?

20Kan du föra dem [ljuset eller mörkret] till dess gräns
    Vet du stigarna till deras boning (hus)?

21Du vet det, du var ju född då, du som levt så länge (dina dagars tal är ju stort)!

[Utifrån Job 42:16 var Job troligtvis i 70-årsåldern. Även om han var bland de äldre i sin generation så går det inte att jämföra med Guds tid. Job var många generationer från den första människan, se Job 15:7. Det går inte att undgå Guds ironiska ton i detta uttalande.]

6) Väder

22Har du stigit in i snöns förråd?
Har du sett haglets [vapen-]förråd,
     23som jag sparar till nödens tid,
    till krigets och drabbningens dag?

24Var (längs vilken väg) delar sig ljuset [så det sprids över hela jorden],
    och var skingras östanvinden (kastas vinden ut) som blåser över jorden?
25Vem hugger ut kanaler för regnflödet [har skapat vädermönster],
    och ger åskvädret sin bana,
26så att det regnar
    på platser där ingen människa bor,
        och över öknar, där ingen människa finns,
27för att mätta öde trakter,
    och få gräset att spira?

28Har regnet någon far?
Vem har fött daggens droppar?
29Vem är isens moder?
Vem har fött frosten från skyn,
     30när vattnen döljs [sjöar och källor fryser] och blir [hårda] som sten,
    när ytan på djupen fångas [stelnar till is].

7) Stjärnorna

31Kan du knyta samman Sjustjärnorna [stjärnhopen som också kallas Plejaderna],
    eller lossa Orions bälte?
32Låter du stjärnkonstellationer [kanske en speciell grupp stjärnor – hebr. mazzeroth] gå upp i rätt tid,
    leder du björnen [Stora Björn] och hennes ungar?
33Känner du himlens lagar,
    kan du inrätta dem (göra så de gäller) på jorden?

[De himmelska lagarna kan syfta på Guds moraliska lagar, men troligare är att det har att göra med de fysiska lagar som styr himlakropparnas rörelser och årstidernas växlingar på jorden, se 1 Mos 8:22. Sjustjärnorna är förknippade med våren och Orion med vintern.]

8) Molnen

34Kan du ropa [ge en order] till molnen,
    så att en flod av vatten täcker dig?
35Kan du skicka efter blixtar,
    som svarar dig: "Här är vi"?
36Vem har lagt vishet i det stängda [inre, fördolda, kan syfta på molnen],
    och vem gav förstånd åt fenomenen [molnformationerna].
[Versen är svår att översätta eftersom de två huvudorden är ovanliga. Ordet för "inre" används bara här och i Ps 51:8 och har betydelsen av att täcka över och dölja. Det hebreiska ordet som här översatts "fenomenen" är sechvi och används bara här. Ordets rot betyder "att beskåda, att se", därav översättningen fenomen. Andra tolkningar av dessa två ord är sinne och hjärta, men det går emot sammanhanget som handlar om naturen. Utifrån sammanhanget är troligen den bästa kommentaren en liknande passage ur Elihus tal från förra kapitlet där just molnen beskrivs, se Job 37:10–12.]
37Vem har vishet att räkna molnen?
Vem kan tömma himlens vattenbehållare (skinnsäckar),
     38när jorden börjar bli hård [av solens hetta]
    och klumpar sig?

[Från och med slutet på kapitel 38 fram till och med kapitel 41 skiljer sig versindelningen mellan svenska och engelska biblar. Anledningen är bl.a. att den hebreiska masoretiska texten är 3 verser längre i kapitel 38, medan svenska biblar börjar ett nytt kapitel redan här. I kapitel 39 är det i stället de svenska biblarna som följer den masoretiska indelningen och fortsätter längre än de engelska, vilket gör att alla verser förskjuts i kapitel 40 och 41 för att åter bli samma i kapitel 42 igen.

Rubrikerna nedan sammanfattar den inneboende huvudfrågan i varje sektion.]

1) Förser du lejonen och korparna med mat?

391Är det du som jagar byte för lejonhonan,
    och stillar de unga lejonens hunger [Ps 104:21],
2när de kurar i sina hålor,
    eller ligger på lur i snåret?

3Vem är det som förser korpen med mat,
    när hans ungar ropar till Gud
    och stapplar runt utan föda?

[Psalmisten och Jesus refererar också till hur Gud föder korparna, se Ps 147:9; Luk 12:24]

2) Har du sett en stenget föda?

4Vet du tidpunkten när stenbockarna (stengetterna) ska föda?
Vakar du över de vilda hindarna när de kalvar?
5Räknar du månaderna de går dräktiga?
Vet du tiden när de ska föda?

[Båda termerna "stengetter" och "hindar" syftar troligen på samma art där det andra ordet är det mer generella för gethonorna. Stengeten, eller Cabra Ibex som är artens latinska namn, är dräktig i 5-6 månader och föder sina ungar i mars. Nu följer en kommentar till dessa fyra frågor där livscykeln fullbordas när ungarna lämnar sina föräldrar.]

6De böjer sig ner,
    föder sina ungar och
    blir hastigt av med sin födslovånda.
7Deras ungar blir starka (lägger på sig),
    växer upp i ökenmarken (i det vilda)
    och ger sig i väg och återvänder inte [till sina föräldrar].

3) Vem gav vildåsnan sin frihet?

8Vem har gett vildåsnan sin frihet,
    vem lossade hennes band?

9Jag gav henne öknen [den torra stäppen] som hem,
    och saltöknen till sin boning. 10Hon ler åt stadens buller,
    hon hör ingen pådrivares rop.
11Hon spanar upp mot bergskullarna efter bete,
    hon letar efter allt som är grönt [i dessa karga regioner].

4) Kan du tämja vildoxen?

12Skulle vildoxen (buffeln) vilja bli din tjänare?
Stannar han [villigt kvar] intill stallet (vid krubban) över natten?
13Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran med töm,
    så den plöjer dina dalar [där den bördiga marken är i Mellanöstern]
    och följer efter dig?
14Kan du lita på honom, hans styrka är ju stor?
    Kan du överlämna arbetet åt honom?
15Vågar du anförtro honom att föra hem din säd,
    och samla den vid tröskplatsen?

5) Varför är strutsen snabb men utan vishet?

16
(Job 39:16)

Strutsarna ("gladsångarna" – hebr. renanim) flaxar glatt (stolt) med sina vingar,
    men visar hennes vingar och fjädrar storkens ömhet [mot sin avkomma]?

[De tre sista orden i meningen är i hebreiskan – vingspets, stork, fjäder. Det hebreiska ordet för stork är samma ord som för trofast, omsorgsfull kärlek chasida. Poängen är att strutsen saknar föräldrainstinkt, medan storken karaktäriseras av det och är en symbol för en förälders omtanke och beskydd. Båda fåglarna benämns med deras beskrivande poetiska namn i stället för deras vanliga artnamn. Strutsen är känd för sitt dåliga föräldraskap, se Klag 4:3.]

17
(Job 39:17) Flera honor lägger ägg i samma strutsbo, den dominanta honan petar ut de andras ägg.

Flera honor lägger ägg i samma strutsbo, den dominanta honan petar ut de andras ägg.

©David Bygott

Hon lämnar ju sina ägg på marken,
    låter dem värmas i sanden.
18Hon glömmer (tänker inte på) att en fot kan krossa dem,
    att något djur kan råka trampa på dem.
19Hon är hård (grym) mot sina barn,
    som om det inte vore hennes egna.
Att hennes möda kan bli förgäves
    bekymrar henne inte det minsta,
20för Gud (Eloha) har gjort så hon glömmer (låtit henne vara underprivilegierad vad det gäller) vishet,
    och inte gett henne förstånd (intelligens).
21Men när hon reser på sig [för att springa],
    då ler hon både åt häst och ryttare!

[Strutsen kan inte flyga men springer desto snabbare, upp till 70 km/h. Det är den största nu levande fågeln med en vikt på 100-150 kg, men har en ytterst liten hjärna på bara 40 gram som är mindre än dess öga. Flera honor använder samma bo och den sista honan, som ofta är den dominanta, rullar bort tidigare ägg från boet. Både honan och hanen turas om att ruva äggen, men bryr sig inte om äggen vid sidan om. De lämnar ofta boet och är oförsiktiga. När äggen är kläckta är det hanen som tar hand om ungarna och bara 15% av ungarna överlever till vuxen ålder.]

6) Har du gett hästen dess styrka?

22Har du gett hästen dess styrka?
Har du klätt hans hals med en fladdrande man?

[Hebreiska ordet för "fladdrande man" är rama och används bara här i hela Bibeln. Grundordet är raam som betyder åska och att skaka. Ordet beskriver troligen hur hästens hals skakar och manen fladdrar när hästen rusar fram.]

23Är det du som lärt honom hoppa likt gräshoppor [när han galopperar fram som en svärm gräshoppor]?
Hans stolta frustande väcker förfäran.
24De [stridshästarna] skrapar [rastlöst, ivrigt] med hovarna i dalen
    [där arméerna drabbade samman i strid],
    gläder sig i sin styrka och rusar fram mot väpnade skaror.
25Han ler åt fruktan och känner ingen rädsla,
    han ryggar inte tillbaka för svärd.
26Runt honom rasslar det av koger,
    det blixtrar (flammar) av spjut och lansar
27I upphetsning och otålighet intar han marken,
    han kan inte stå still när basunen har ljudit.
28För varje basunstöt frustar han högt [säger "haha"; hebreiska ordet heach, som imiterar hästens frustande och gnäggande ljud],
    redan på avstånd vädrar han strid, härförarnas kommandorop (åskdån) och härskri.

[Härförarnas rop (hebr. ra-am) ramar in stycket med inledningen som beskrev hästens "fladdrande man", hebr. rama i vers 22.]

7) Har du lärt falken att navigera?

29Är det din vishet som får falken att flyga
    och med utbredda vingar styra mot söder?

[På samma sätt som det svenska ordet falk innefattar olika arter gör också det hebreiska det. Troligtvis är det rödfalken som det syftas på här. Det är en mindre falk som häckar i Mellanöstern men tillbringar vintern i Afrika söder om Sahara. Exakt hur fåglarna orienterar sig är ännu inte helt klarlagt, men man vet att fåglar använder sig av flera metoder som jordens magnetfält, stjärnbilder, solen och månen, polariserat ljus och visuellt minne av geografiska kännemärken som exempelvis kustlinjer.]

8) Svävar örnen på din befallning?

30Är det på din befallning som örnen svävar högt i skyn,
    och bygger sitt näste så högt?

31På klippan har han sitt tillhåll där han spenderar natten,
    klippans topp (ordagrant "tand") är hans fästning (hebr. mesuda, vilket också är namnet på Herodes fästning "Masada" vid Döda havet).
32Därifrån spanar han efter föda,
    han upptäcker det på långt avstånd.
33Hans ungar festar på blod (sliter stycken).
Där kadavret är, där finner man honom.

[De sista tre verserna börjar att beskriva örnens höga position på klippan, hur den spanar efter bytet till hur den föder sina ungar. Både höken och örnen jagar och äter kadaver, vilket är vad sista ordspråket beskriver. Jesus använder det uttrycket att där kadavret är där hittar man örnen, se Matt 24:28; Luk 17:37. Temat med hur fåglar jagar byte ramar in den del av Guds svar som började med frågan "Är det du som jagar byte för lejonhonan", se Job 39:1. Det är intressant att Jesus citerar både från början – hur Gud föder korpen, se vers 3 – och slutet av detta stycke – hur Gud föder örnen!]

Avslutande fråga

34Herren svarade Job och sade:

35Ska du, den som tvistar med den Väldige (Allsmäktige – hebr. Shaddai), tillrättavisa honom?
    Låt den som anklagar Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] svara på detta.

Job svarar Herren

[Jobs svar till Gud har en helt annan ton än föregående tal av Job då han svarat vännerna, se Job 6; 9; 12; 16; 19; 21; 23; 26. Job är mycket mer ödmjuk. De stora orden hur han skulle agera inför Gud undviker han nu, se Job 23:3–7. Det är dock först efter Herrens andra tal som Job känner sorg och omvänder sig, se Job 42:5–6.]

36Job svarade Herren och sade:

37Se (så är det verkligen), jag är inte värdig (jag är liten),
    jag kan inte svara så jag lägger min hand på munnen [indikerar att han inte ska prata mer].
38En gång har jag talat, men jag säger inget mer,
    jag talade två gånger, men jag gör det inte igen.

[Det är psykologiskt intressant att följa dialogen. Gud kränker aldrig Job genom att säga: Du förstår inte, utan kommer med frågor istället, och då kommer Job till insikt och blir ödmjuk. Guds svar inleddes med frågor som rörde allt från hur universum skapades, vatten och regn, djurens konung och sist luftens konung. Vad kan Job ge för svar på detta? Intressant är att trots all vetenskap och forskning är de bakomliggande mekanismerna till de flesta av dessa frågor ännu obesvarade. Vad kan någon svara på dessa frågor?]

Herrens andra svar till Job

401
(Job 40:1) Gud utmanar Job att styra universum med rättvisa. Innan Job kan kritisera Gud för hur han sköter sitt arbete måste Job visa att han skulle göra ett bättre jobb själv!

Gud utmanar Job att styra universum med rättvisa. Innan Job kan kritisera Gud för hur han sköter sitt arbete måste Job visa att han skulle göra ett bättre jobb själv!

Herren svarade Job från stormvinden och sade: 2"Var en man, gör dig nu redo (ordagrant 'omgjorda dina länder', dvs. knyt upp klädnaden). Jag ska fråga dig och du ska svara mig. [Samma uttryck som i Job 38:3.]

3Tänker du annullera (upphäva) min rättvisa? [Är jag orättvis?]
Dömer du mig skyldig
    för att själv stå rättfärdig?

4Har du en arm [är du lika stark] som Gud,
    och dundrar din röst som hans?
5[Nu följer fyra verser med imperativ. Job hade klagat på att Gud inte såg kriminaliteten på jorden och inte gjorde något åt det, se Job 12:6; 24:1–12. Nu frågar Gud i vers 6–8 om Job kan med en blick ödmjuka alla högmodiga.]

Pryd dig då med höghet och dignitet.
Klä dig i majestät (storhet) och prakt.
6Släpp loss (kasta ut, ge fritt utflöde för) din vrede [över all orättfärdighet på jorden].
Med en blick, ödmjuka allt högt (alla högmodiga).
7Med en blick, kuva allt högt (trycka ned alla högmodiga).
Slå ned de ogudaktiga på stället.
8Göm [begrav] dem i marken.
Bind (fängsla) deras ansikten i mörkret (det gömda, dolda) [graven].
9Då ska jag prisa dig [tillkännage att du har rätt],
    eftersom din högra hand kan [du kan i egen kraft] rädda (frälsa) dig.

[Stycket ramas in med uttrycket "arm" och "hand" som står för styrka och kraft, se vers 4 och 9. Ingen människa kan frälsa sig själv, se Apg 4:12; 1 Tim 2:5–6.]

Behemot – vilddjuret på land

10
(Job 40:10) Elefanten är det största däggdjuret på land med en vikt mellan 2-6 ton.

Elefanten är det största däggdjuret på land med en vikt mellan 2-6 ton.

Se Behemot (det stora djuret) som jag har skapat liksom dig.

[Hebreiska behemot är pluralformen av behemah, som är ett generellt ord för djur. Eftersom resten av verben här i vers 15 och vidare är i singular, används pluralformen för att förstärka att det är ett majestätiskt djur – det stora djuret! Utifrån beskrivningen verkar det vara ett stort gräsätande djur. Av nu levande djur liknar det mest en elefant som är det största landlevande däggdjuret. Flodhästen har också nämnts som kandidat. Det skulle också kunna beskriva en sauropod – en fyrbent växtätande dinosaurie.
    Inom judisk mytologi är Behemot det stora landodjuret och Leviatan sjöodjuret. I en rabbinsk legend möts dessa två i en strid i sista tiden, något som kan anspelas på i Uppenbarelseboken 12 där ett land– och sjöodjur beskrivs.]


Han lever av gräs som en oxe.
11Se vilken styrka den har i sina höfter,
    och kraft i dess bukmuskler!
12Han har sin glädje i (är förtjust i, svänger, höjer) sin svans, som ett cederträd,
    hans senor i låren är sammanvävda [tvinnade, som ett rep].

[Ordet "har sin glädje i" (hebr. hapes) betyder att vara förtjust i någon. Det är det känslomässigt mest laddade hebreiska ordet som uttrycker behag, se 1 Mos 34:19; Est 2:14; 1 Sam 18:22. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter med "reser upp". Anledningen kan vara att liknande ord på arabiskan beskriver rörelse och sänka ned. Svansen liknas vid ett libanesiskt cederträd. Trädet tillhör tallsläktet och används ofta i Bibeln som en bild på styrka och långt liv, se Jes 2:13; Ps 92:13. Användningen här är inte självklar, men versen verkar beskriva hur Behemot gör någonting med sin svans som den uppskattar och har behag i, på samma sätt som cederträdet är stolt, starkt och stort.]

13
(Job 40:13) Flera av beskrivningarna av Behemot (det stora djuret) passar in på en dinosaurie.

Flera av beskrivningarna av Behemot (det stora djuret) passar in på en dinosaurie.

Hans benpipor är som kopparrör,
    benen liknar järnstänger.
14Han rankas som det största (första) av Guds vägar (skapelse),
    den som gjort honom har gett honom hans svärd.

[Versen kan betyda att Behemot är det första eller största djuret. Kan vara en referens till 1 Mos 1:24 där just boskapen (hebr. behemah) är den första gruppen av djur som nämns. Sista delen av versen är svåröversatt. De tre hebreiska orden är ordagrant "Den som format honom – närma sig – hans svärd". Två huvudtolkningar finns. Den första är mer bildlig att det bara är Gud som kan dra sitt svärd mot honom. Det harmonierar med den retoriska frågan i vers 19: "Vem kan fånga honom?" Den andra tolkningen är att Behemot har fått ett svärd av Gud. Svärd är i singular och beskriver något som kanske liknar en noshörnings horn eller en kraftig svans. I vers 12 liknas svansen vid ett cederträ och bensenor i låren beskrivs som flätade. Den strukturen är typisk för dinosaurier där senorna hjälpte till att hålla svansen rakt ut.]

15Bergen [vegetationen i dalgångarna] ger den mat,
    där leker alla de vilda djuren [kring den utan att vara rädda att bli attackerade].
16Under lotusväxterna (lotusträden eller lotusblommorna) ligger han,
    skyddad (gömd) av rör och vass.
17Lotusväxterna ger honom skugga (skydd),
    pilträden vid floden omger honom.

[Det hebreiska ordet som översatts till lotusväxterna är tzeelim. Ordet används bara i dessa två verser i hela Bibeln och är inte helt definierat. Grundordet betyder "smal" och kan syfta på ett lotusträd. Dessa träd, eller snarare taggiga buskar, blir 2-5 meter höga och växer i torra områden. Eftersom sammanhanget snarare beskriver våtmark kring en flod, verkar det syfta på en vattenväxt, kanske någon lotusblomma från näckrossläktet. Ordet skugga kan också betyda skydd och beskriver då hur den stora Behemot kan gömma sig i vattnet kring näckrosor med långa smala stjälkar.]

18Se, även om floden svämmar över (hastigt reser sig) är han inte orolig,
    han är trygg även om Jordan[-floden] forsar fram mot hans gap.
19Kan någon fånga honom när han är på sin vakt,
    eller sätta en snara i hans nos?

[Första delen av meningen har bara två ord – ögon fånga. Det kan översättas att ingen kan fånga den, eller mer bokstavligt att man inte kan skada dess öga.]

Leviatan – vilddjuret i havet

(Job 40:20) I alla kulturer finns krokodilliknande sjöodjur nämnda. Bilden är från ingången till ett asiatiskt tempel.

I alla kulturer finns krokodilliknande sjöodjur nämnda. Bilden är från ingången till ett asiatiskt tempel.

[Det andra stora djuret som beskrivs är Leviatan. Grundordet betyder att tvinna och vrida sig och det verkar beskriva ett sjöodjur med reptilliknande drag. Leviatan har nämnts i förbigående tidigare i Jobs bok, se Job 3:8. Bland de arter som finns i dag har den mest likheter med en krokodil, men kan också beskriva en nu utdöd art av en dinosaurie. Det är också värt att notera att i de flesta kulturer finns legender med eldsprutande drakar, beskrivningen här i Job passar in på ett sådant odjur.
    I textfynd från staden Ugarit, längs med den nordsyriska kusten, nämns havsodjuret Lotan. Det är ett mytomspunnet urtidsmonster som står för kaos och ondska. Jesaja använder sig av dessa mytologiska bilder när han beskriver Guds slutgiltiga seger över ondskan. En dag kommer Herren att straffa Leviatan, ormen och draken i havet, se Jes 27:1. I Psaltaren nämns också Leviatan och hur Gud ska knäcka alla hans huvuden, se Ps 74:14; 104:26. I Bibelns sista bok beskrivs också ett havsodjur med sju huvuden som tydligt identifieras med den urgamla ormen – satan, se Upp 12:3; 13:1–2.
    Beskrivningen av Leviatan här i Job verkar ge en dubbel bild. Det går att se det som Satan som var synlig i de två första kapitlen, på nytt visar sig här i bokens avslutning i form av ett odjur. Beskrivningarna i dessa kapitel har ofta flera bottnar. Samtidigt som berättelsen redogör för ett verkligt djurs egenskaper beskrivs också ondskan och Satan. I den sista meningen beskrivs Leviatan som någon som är stolt och är som en prins över den här världen, se Job 41:25. En bild som även NT använder om djävulen, se Job 41:25; Ef 2:1–2; 1 Joh 5:19.]


20Kan du fängsla (dra upp) Leviatan med krok,
    och binda hans tunga [och käkar].
21Kan du föra in ett rep (sävstrå) i hans nos,
    eller genomborra käftarna med en hake (törne)?

22[Om du fångar den?]
Skulle den komma med många böner,
    eller tala (vädja) till dig med mjuka ord?
23Skulle den skriva ett kontrakt,
    så den blev din slav för alltid?
24Kan du leka med honom som med en fågel [tämja den till att bli ett husdjur],
    och hålla honom i band åt dina tjänsteflickor (pigor)?
25Brukar fiskarlag förhandla om uppdelningen,
    och upphandlare köpslå om den?
26Kan du fylla hans hud med harpuner
    och hans huvud med fiskspjut?
27Ger du dig på den (lägger din hand)
    blir det en strid du sent glömmer,
    och aldrig gör om [om du ens överlever]!
28Se, [den som tror sig kunna attackera Leviatan] hans hopp blir om intet,
    gör inte blotta åsynen att han fälls till marken [i skräck]?
411Ingen är så dumdristig (grym mot sig själv) att han retar upp den [Leviatan].

[Om människan inte kan bemästra Leviatan, hur kan hon tro att hon skulle kunna kontrollera Gud, skaparen av detta djur?]
Vem vågar då sätta sig upp mot mig?
2Vem har gett mig något som jag skulle betala tillbaka?
Allt under himlen tillhör mig!
(Job 41:3) Rekonstruktion av en spinosaurus i simmande position. Denna 15 meter långa dinosaurie hade ryggfenor och jagade både på land i vatten.

Rekonstruktion av en spinosaurus i simmande position. Denna 15 meter långa dinosaurie hade ryggfenor och jagade både på land i vatten.

©Wikimedia Kumiko

[Efter avbrottet i vers 1–2 med huvudpunkten varför Leviatan nämns, återgår nu berättelsen till att beskriva djurets storlek och styrka:]

3Jag vill inte hålla tyst om hans ben,
    hans styrka (sätt)
    och hans välskapta form (struktur).

4Vem kan klä av honom hans yttermantel (yttre eller främre pansar)?
Vem vågar sig nära hans dubbla betsel [rader med tänder, käkar, bröstpansar]?
5Vem kan öppna portarna till hans gap [ordagrant "ansiktes dörrar"]?
    Fylld med skräckinjagande tänder runt alla sidor!

6[Tre verser beskriver nu Leviatans tjocka hud:]
Den har rader med sköldar (fjäll) som är hans stolthet (på hans rygg)
    tätt sammanslutna och förseglade (som sigill).
[Hebreiskan har "stolt", medan grekiska översättningen har "rygg". Rygg passar bättre in på en ren fysisk beskrivning av Leviatan som ett djur, medan stolthet ger fler undertoner av hans attityd.]
7Den ena tätt mot den andra,
    ingen luft kan tränga in mellan dem.
8De håller ihop med varandra [ordagrant "som en man med sin bror"],
    de hakar i varandra och är oskiljaktiga.

9
(Job 41:9) Bombarderbaggen har en finurlig försvarsmekanism där den kan spruta giftig brännande het ånga på sina angripare.

Bombarderbaggen har en finurlig försvarsmekanism där den kan spruta giftig brännande het ånga på sina angripare.

[Fyra verser beskriver nu röken från Leviatans nos och gap:]
När han fnyser (nyser, frustar, blåser ut) strålar (blixtrar) det ut ljus,
    hans ögon är [röda, kikar fram genom en smal springa] som morgonsolens strålar.
10Ur hans gap kommer eldslågor,
    gnistor av eld bryter fram.
11Ur hans näsborrar stiger rök,
    som från en kokande gryta på [en eld med] sävstrå [som bolmar och ryker kraftigt].
12Hans andedräkt kan antända kol,
    lågor går ut ur hans gap.

[Exakt vad som beskrivs här är inte helt klart. Det finns flera exempel på märkliga fenomen i djurvärlden. Elektriska ålar kan alstra spänningar upp till 900 volt. Eldflugor och lysmaskar utstrålar ljus. Bombarderbaggen är en i dag levande art som faktiskt sprutar eld. I bakdelen har den lilla skalbaggen två kammare. Vid fara tömmer den ut vätskan från den inre kammaren i den yttre. En kemisk reaktion mellan ämnena skapar en kraftig värmeutveckling som skjuter ut den nära 100 gradiga giftiga blandningen mot angriparen. Leviatan kan ha haft någon sådan typ av mekanism, eller så är det en mer poetisk förklaring där vattenånga beskrivs att se ut som eld. Leviatan rörde sig i vatten, se vers 22, 23. Om djuret sprutade vattenånga genom näsborrarna och öppnade sitt röda gap och fladdrade med sin röda tunga skulle det kunna beskrivas som rök och eld.]

13På hans nacke bor styrkan,
    skräcken (fruktan, förfäran) dansar framför honom.
14Hans hudveck (överhäng) sitter fast mot varandra,
    som gjutna på honom, orubbliga.
15Hans hjärta är hårt som sten [han är grym],
    [orubblig] som den understa kvarnstenen.
16När han reser sig [för att attackera eller försvara sig] bävar gudarna (de mäktiga),
    brutna (krossade) retirerar de.

[Versen är svåröversatt. Den första delen har hebr. el-im, gudar i plural. Det kan vara en anspelning på det mytologiska havsodjuret som strider mot olika gudar. Syftar Leviatan på Satan, kan det vara striden mellan Guds och Satans änglar som beskrivs, se Upp 12:7–9. Är Leviatan bara ett djur måste "gudar" översättas till "de mäktiga" och syftar då på stridshjältar som försöker angripa odjuret. Den andra delen är också svårtolkad. Den består i hebreiskan av två ord seber och chata. Det första betyder "fraktur, att något bryts, krossas och förstörs" och det andra "synd, att missa målet, retirera eller att gå vilse". Betydelsen verkar vara att den som utmanar Leviatan krossas mentalt och får fly.]

17[Tre verser beskriver hur vanliga vapen inte biter på Leviatan:]
Svärdet som sträcks mot honom har ingen effekt (kan inte stå),
    inte heller spjut, pil eller lans (bröstpansar) [Hebreiska siryah används bara här. Det kan syfta på någon form av vapen, eller ett bröstpansar. I så fall är poängen att även ett bröstpansar för sitt försvar inte är till någon nytta.].
18Han betraktar järn som halm,
    och koppar som murket trä.
    [Vapnen bryts sönder.]
19Pilar skrämmer inte bort honom,
    stenar som slungas mot honom liknar agnar (strån) [som blåser bort med vinden].
20Stridsklubbor betraktar han som halmstrån,
    han skrattar åt rasslet (mullret) av lansar.

21[Följande tre verser beskriver hur Leviatan rör sig både på land och i vatten.]
Hans undersida har som skarpa lerskärvor,
    han gör spår i dyn som efter en trösksläde.
22Han får djupet att koka som en gryta,
    vattnet skummar som när man kokar salva.
23Efter honom går ett lysande stråk,
    djupet [vattnet] tycks bli vithårigt.
    [När Leviatan simmar liknas vattenskummet i spåret bakom honom vid en äldre persons långa gråa hår.]

24[Följande två verser avslutar beskrivningen av Leviatan:]
Inget annat på jorden (marken) liknar honom
    – en varelse helt utan fruktan.
25Han ser på allt som är upphöjt,
    han är kung över stolthetens söner (alla som är stolta).

[Frasen "stolthetens söner" kan inkludera människor som gör uppror mot Gud. I Job 28:8 används en liknande fras om de stolta lejonen. Genomgående finns denna dubbelhet där Leviatan beskrivs som ett djur, men också avspeglar Satan och hans verkningar.]

Job svarar Herren

421Job svarade Herren och sade:
2Jag vet att du kan göra allt, inga planer (tankar, beslut, syften) går om intet (kan inte bli hindrade).

[Ordet "planer" används både positivt och negativt. Det används positivt i Job 17:11. Negativt i betydelsen "onda planer" i Job 21:27; Ps 10:2. Ordets tvetydiga betydelse förstärker att i Jobs begränsade kunskap kunde Guds plan se ond ut, medan ur Guds oändliga vy var den god, se Jak 1:13, 17.]

3Du frågade:
'Vem är det som skymmer (gömmer, döljer) mina planer (tankar, syften)
    med sina okunniga ord?' [Job 38:2]
Men jag talade (rapporterade) om det jag inte förstod,
    saker som var för underbara (svåra) för mig att greppa. [Ps 139:6]

4[Du sade:]
'Lyssna nu,
    och jag ska tala.
Jag ska ställa frågor,
    och du ska svara mig.' [Job 38:3; 40:7]
5Mina öron har hört om dig förut,
    men nu har jag sett dig med egna ögon!
6Jag avskyr [det jag sagt, gjort, hur jag har reagerat mot dig Gud]!
Jag känner sorg (ångrar mig, omvänder mig) i stoft och aska.
[Ett yttre bevis på en inre omvändelse och förändring i hjärtat, se Ps 51:17.]


EPILOG

Gud tillrättavisar Jobs tre vänner

7Sedan Herren (Jahve) hade talat detta med Job, sade han till Elifas från Teman [den äldste av Jobs tre vänner, som inledde dialogen och tog till orda först, se Job 4:1]:
"Min vrede är upptänd mot dig och dina två vänner [Bildad och Tsofarr]. Ni har inte talat det som är rätt (sant) om mig, som min tjänare Job har gjort. 8Ta nu därför sju ungtjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er [5 Mos 1:1–7; Nah 23:1]. Min tjänare Job ska då be [be en ställföreträdande bön] för er. Jag ska lyssna på hans bön. Jag ska inte behandla (agera mot) er utifrån er okunskap (skamlöshet). Ni har inte talat sanning om mig som min tjänare Job har gjort."

[Problemet med de tre vännernas teologi var att de sade att Gud omedelbart dömer synd och belönar godhet. Om något ont händer måste den som drabbas ha begått någon synd. Elihu som talade sist, kap 32-37, får inte Guds kritik, samtidigt får han inte heller beröm.]
9Elifas från Teman, Bildad från Shuach och Tsofarr från Naama gjorde som Herren hade befallt dem, och Herren tog emot Jobs bön (lyfte upp sitt ansikte mot Job i favör).

10När Job bad för sina vänner upprättade Herren honom (ordagrant "gav Herren tillbaka det som blivit stulet"). Herren gav Job dubbelt mot vad han haft tidigare. 11Jobs bröder och systrar, tillsammans med hans tidigare vänner [Job 19:13-15, 29:8-10, 21-25] kom till honom och de åt måltid tillsammans med honom i hans hem. De visade medkänsla och tröstade honom efter all den olycka som Herren låtit komma över honom. Var och en gav Job ett silvermynt (kesita) och en guldring. [Värdet på silvermyntet "kesita" är okänt, men ett landområde i Hebron säljs för 100 Kesita, se 1 Mos 33:19; Jos 24:32. Guldringarna bars i näsa och öron, se 1 Mos 35:4; Jes 3:21.]

Herren välsignar Job

12Herren välsignade den senare delen av Jobs liv mer än den första. Han fick
    14 000 får,
    6 000 kameler,
    1 000 par oxar och
    1 000 åsninnor.
13Han fick
    7 söner och
    3 döttrar.

[Gud fördubblade Jobs ägodelar vad det gäller får, kameler, oxar och åsninnor, se Job 1:2–3. Han får t.ex. 6 000 kameler när han tidigare hade haft 3 000. Dock fördubblas inte hans familj, han får inte 14 söner och 6 döttrar. Det kan antydas att i ett evighetsperspektiv så finns de tio tidigare barnen kvar. Det ligger också något i talet sju som står för perfektion och tre för helhet och gudomlig favör.]

14Den första dottern gav han namnet Jemima ["liten duva" eller "dagsljus" som kontrast till det mörker som han hade upplevt], den andra Kesia [kassia, kanel] och den tredje Keren-Happuk [sminkdosa, ordagrant "horn/flaska med ögonskugga", de ihåliga hornen från t.ex. baggar användes som flaskor]. 15I hela landet fanns inga kvinnor så vackra som Jobs döttrar. Deras far gav dem arvsrätt tillsammans med deras bröder.

[Två detaljer är anmärkningsvärda. Det första är att döttrarna nämns vid namn medan inget av sönernas namn nämns. Författaren förklarar inte innebörden av namnen, men det verkar som om namnvalen förstärker hur värdefulla och uppskattade de var i Job och hans frus ögon. Det andra är att döttrarna också får ärva Job, något som var ovanligt vid den här patriarkaliska tiden då bara döttrarna ärvde om det inte fanns några söner, se 4 Mos 27:8.]

16Job levde ytterligare 140 år och fick se sina barn och barnbarn i fyra generationer. 17Sedan dog Job gammal (av hög ålder) och mätt (belåten) på att leva.

[Om Job var omkring 70 år när han drabbades av prövningen och sedan levde 140 blev han drygt 200 år. Sedan syndafloden så har livslängden gradvis sjunkit från 900 år till dagens 70-80 år, se Ps 90:10. Job kan ha varit samtida med Abrahams far Tera som blev 205 år. Abraham blev 175 år, se 1 Mos 11:32; 25:7.]




© 2022 Svenska Kärnbibeln