Bibelläsningsplan i judisk tradition

Judarna har haft en lång tradition av att läsa sin Bibel regelbundet. Det anses att prästen Esra är den som lade grunden till den tradition som finns än idag där man läser Torah (de fem Moseböckerna) varje år. Uppdelningen är gjord i ett avsnitt för varje vecka. Totalt finns det 54 så kallade parashat som är plural av parasha och helt enkelt betyder avsnitt.

till tabellen

Varför just 54 avsnitt?

Anledningen till att det är 54 avsnitt (parashat) på ett år har att göra med den judiska kalendern som är en månkalender. För att vårhögtiderna alltid ska infalla på våren och hösthögtiderna på hösten har man ett system med 7 skottmånader under 19 år. De 12 åren som då bara innehåller 12 månader har 50 veckor medan de 7 skottåren som har 13 månader har 54 veckor. För att hinna med hela läsningen när det inte är ett skottår har fyra av de årens sabbater dubbla läsningar.

Haftarah – läsning från profeterna

Förutom Torah-avsnitten finns det också en läsning som kallas haftarah. Den tillkom knappt 200 år före Jesu tid då grekerna ockuperade Israel och under en period förbjöd all läsning av Torah. Det var belagt med dödsstraff att bli påkommen med denna läsning. För att kringgå detta började man i stället att läsa de övriga Skrifterna och utvecklade en praxis där man för varje vecka valde avsnitt ur Profeterna och Skrifterna som avhandlade samma ämnen som den veckans Torah-avsnitt. När man sedan kunde återuppta Torah-läsningen efter Mackabéerupproret valde man att behålla läsningen även från de andra delarna av Tanach. Att det var så ser vi i NT då Jesus en specifik sabbat får läsa ett avsnitt från Jesaja när han besöker synagogan, se Luk 4:17.

Haftarah är hebreiska för "komma efter" eller "följa efter" och är ett beskrivande namn på den text som kommer efter Torah-läsningen!

Variationer

Inom judendomen finns det två huvudgrenar: askenasiska och sefardiska judar. I huvudsak följer man samma plan men det finns variationer i indelningen av läsningen mellan dessa grupper. Det är anledningen till att man kan se lite olika uppdelningar för hur läsningen ska fördelas över året, men båda traditionerna läser hela Torah på ett år och börjar och slutar samtidigt på den dag som heter Simchat Torah, och är den åttonde dagen i Lövhyddohögtiden. Den dagen börjar man med att läsa de sista verserna i Femte Mosebok, sedan rullar man tillbaka hela bokrullen till början och läser de första verserna i Första Mosebok. Detta är en dag som präglas av stor glädje och man brukar bära ut Torah-rullarna på gatorna utanför synagogorna och dansa med dem på axeln hela natten. I dagens Israel är det en av de nätter då det finns ett juridiskt undantag som tillåter dessa ljudliga festligheter natten lång. Annars finns det en ordningsstadga som kräver att man inte har störande aktiviteter utomhus nattetid.

När det kommer till vilka texter som läses som haftara finns det också vissa skillnader mellan grupperna. Till att börja med har aldrig samtliga avsnitt av Profeterna och Skrifterna ingått i den årliga läsningen. Sedan finns det skillnader i vilka textavsnitt de olika grupperna läser. Viktigast att notera här dock är att det runt år 90 och ett par år framåt gjordes en stor revidering av en grupp rabbiner som i huvudsak var fariséer. De samlades i Tiberias efter templets förstörelse (år 70) för att diskutera hur man skulle leva ut judendomen i praktiken när man inte längre hade templet och kunde offra som föreskrivet. Men dessutom var det mycket viktigt för dessa rabbiner att göra judendomen judisk, i motsats till den gren inom judendomen som vid det här laget hade börjat kallas för kristendom. Därför blev en av de viktigaste uppgifterna att plocka bort de haftara-avsnitt som kunde peka mot att Jesus var den utlovade Messias. Följaktligen tog man bort exempelvis Jesaja 53, Psalm 22 och alla andra avsnitt som alltför tydligt kunde tolkas som bevis för Jesu Messianska anspråk. Idag kan man se att vers 1-9 i Jesaja 61 (som Jesus läser i synagogan) saknas på sabbat Nitsovim då man idag läser Jes 61:10-63:9. Veckan innan läser man Jes 60:1-22.

Det som rabbinerna i Tiberias också gjorde var att skapa den bönbok, Siddur, som judarna använder än idag. Även här finns det mindre variationer men det allra mesta är oförändrat och gemensamt för alla judar i hela världen. En stor del av texterna är rena bibelcitat framför allt från Psaltaren, men samtliga böcker i GT har bidragit till dessa böner.

Det finns en liten gruppering inom judendomen som enbart läser Torah och inte läser vare sig Profeterna eller Skrifterna och inte heller Talmud och Mishna som är två judiska skrifter som kan betraktas som utläggningar av bibeln. Bland en del judar har dock i synnerhet Talmud, som är en nedteckning av den muntliga traditionen, kommit att bli nästan viktigare än Bibeln själv.

Hela Bibeln behövs

Torah räcker inte, för då skulle Gud inte ha behövt ge oss resten av Bibeln. Men med det sagt kan man ändå konstatera att allt som bibeln avhandlar omnämns först i Torah. Det finns ingenting i resten av Bibeln som inte på något sätt är omnämnt i de fem första böckerna. Det finns rabbiner som säger att Profeterna och Skrifterna bara är kommentarer till Torah. Så kan man se på det, men det är att undervärdera Guds Ord. Hela Bibeln är lika viktig. Däremot blir det svårt att förstå resten av Bibeln om man saknar den grund som ges i Torah. Därför är det en mycket god idé att läsa igenom Moseböckerna varje år. Ett sätt att göra det på är att följa den judiska uppdelningen med ett begränsat avsnitt varje vecka.

Varje sabbat i den judiska traditionen har ett eget namn och i denna plan används de namnen. De härstammar från de inledande orden i varje veckas läsning.

Förutom veckans avsnitt läser alla judar som firar sabbat Psalm 23 varje fredagskväll året runt.

I tillägg till veckoläsningen finns det också särskilda läsningar som hör ihop med årets högtider.

• På Pesach, som är den judiska påsken läser man framför allt de texter som hör ihop med sedermåltiden, där ingår bland annat ett flertal psalmer ur Psaltaren. Josua och även Höga Visan brukar också läsas.
• På Shavuot, som är den judiska pingsten läser man Ruts bok.
• Den 9 Av, då man sörjer de båda templens förstöring, läser man Klagovisorna.
• Under månaden Elul, som föregår hösthögtiderna, läser man Höga Visan.
• På Jom Teruah, Basunklangens högtid, nyåret, som även kallas Rosh Hashana (årets huvud, ett modernt namn som kom till under 1600-talet), läser man Skapelseberättelsen men också 1 Mosebok kapitel 21 och 22 samt 1 Sam 1:1-2:10
• På Jom Kippur, den stora Försoningsdagen, läser man Jona bok.
• Under Lövhyddohögtiden läser man Predikaren.
• Under Purim läser man Esters bok.

De 54 avsnitten