Referenser (48 st)
Och Lea sade: "Gud (Elohim) har skänkt (hebr. zavad) mig en god hemgift (hebr. zeved), nu ska min man umgås (hebr. zaval) med mig, eftersom jag har fött honom sex söner." Och hon gav (kallade) hon honom namnet Zevolun. [Zevolun betyder upphöjd, men även boplats, habitat.]
Leas [sex egna] söner: Ruben, Jakobs förstfödde och Simon och Levi och Juda och Isaskar och Zevolun.
Sebulons söner: Sered och Elon och Jachlel.
Sebulon [betyder "upphöjd"] ska bo vid havets strand och han ska bli en strand för skepp och hans sida [landsgräns] ska vändas mot Sidon. [Sebulon välsignas före sin äldre bror Isaskar. Denna profetia är intressant eftersom det landområde som Sebulon så småningom tilldelas inte ligger varken vid Medelhavskusten eller Galileiska sjön, utan i ett litet område mellan dessa. Med tiden får de ändå tillgång till både Medelhavet och Galileiska sjön, eftersom Via Maris går genom deras område och de utmärker sig senare just som sjöfarare.]
Isaskar (Jisashchar), Sebulon (Zevolon) och Benjamin (Binjamin);
Från Sebulon (Zevolun): Eliav, son till Chelon.
Sebulons (Zevoluns) söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig,
detta var antalet av dem av Zevoluns stam, de var 57 400.
Och [den tredje] Sebulons (Zevoluns) stam. Ledaren för Sebulons söner är Eliav, Chelons son,
På den tredje dagen offrade Eliav, son till Chelon, ledare för Sebulons söner.
Och över hären av Zevoluns söners stam var Eliav, son till Chelon.
Av Zevoluns stam Gadiel, Sodis son.
Zevoluns söner efter deras familjer: Av Sered, serediternas familj, av Elon, eloniternas familj, av Jachleel, jachleelernas familj.
Dessa är Zevoluns familjer, de som räknades av dem, 60 500. [Första räkningen: 57 400, en ökning på 3 100.]
Och av Zevulons söners stam en ledare, Elitsafan Parnachs son.
Och dessa [sex stammar] ska stå på berget Ejval [Ebal – nuvarande Imad-el-Deen, åt norr] för förbannelsen: Ruben (Reoven) [den älste; Leas förstfödde]; Gad och Asher [vars mor var Zilpa – Leas tjänstekvinna] och Sebulon (Zevolon); Dan och Naftali [vars mor var Bilha – Rakels tjänstekvinna].
Och till Sebulon sade han: "Jubla (fröjda dig) Sebulon när du drar ut och Issachar i dina tält.
[Den tredje lotten föll om Zevolun, som är den första av fem mindre stammar i norr vars gränser nu beskrivs.] Och den tredje lotten föll på Zevoluns söner efter deras familjer, och [södra] gränsen till deras arv var mot Sarid.
Detta är Zevoluns söners arv efter deras familjer, dessa städer med deras byar.
Och den vände åt öster (mot soluppgången) till Beit-Dagon och nådde till Zevolun och till Jiftachels dal norrut vid Beit-Emek och Niel och den vände ut till Kavol [1 Kung 9:11-13] åt vänster.
Och gränsen vände västerut till Aznot-Tavor och gick därifrån till Chokoka och nådde till Zevolun i söder och nådde till Asher i väster och till Juda vid Jordan mot soluppgången.
Meraris söner efter deras familjer fick från Rubens stam och från Gads stam och från Zevoluns stam – tolv städer.
Och till Meraris söners familjer, resten av leviterna från Zevoluns stam, Jokneam med den öppna marken runtom, Karta med den öppna marken runtom,
Sebulon (Zevolun) drev inte ut Kitrons invånare och inte Nahalols invånare utan kananéerna bodde bland dem och blev tvångsarbetare (skattskyldiga).
Och hon sände efter och kallade på Barak, Avinoams son från Kedesh-Naftali, och sade till honom [detta är det första av tre tal till Barak som Debora ger]: "Har inte Herren Israels Gud (Jahve Elohim) befallt och sagt: 'Gå och dra ut mot berget Tavor och ta med dig 10 000 män från Naftali söner och från Zevulons söner?' [Det finns ett Kedesh nordväst om Chatsor och norr om Hulasjön (Jos 20:7). Det troligaste här är ändå Kirbet-Kedesh på västa sidan av Galileiska sjön, strax söder om nuvarande Tiberias.]
Och Barak kallade samman Zevolun och Naftali till Kedesh, och de gick upp 10 000 män till fots och Debora gick upp med honom.
Ut från Efraim kom de vars rötter är i Amalek, efter dig Benjamin bland ditt folk, ut från Machir kom furstar ner och ut från Zevolun de som hanterade härskarstaven. [Det finns inga biologiska rötter mellan Amalek och Efraim, detta syftar på att Josua besegrade Amalek. Josua är efraimit och Amalek den första fienden som stred mot Israel i Refidim efter uttåget.]
Zevolun är ett folk som riskerar sina liv ända in i döden, och Naftali på fältets höga höjder.
Och han sände budbärare över hela Manasse och även de samlades efter (bakom) honom, och han sände budbärare till Asher och till Zevolun och till Naftali och de kom upp och mötte honom.
Och efter honom dömde Zevoluniten Elon Israel. Och han dömde Israel i tio år.
Och sevoluniten Elon dog och han blev begravd i Ajalon i Zevoluns land.
Dessa var Israels söner: Ruben, Simeon, Levi och Juda, Isaskar och Sebulon,
Meraris ättlingar fick genom lottkastning släkt för släkt tolv städer från Rubens stam, Gads stam och Sebulons stam.
Meraris övriga ättlingar fick från Sebulons stam Rimmono med betesmarker och Tabor med betesmarker.
av Sebulon stridsberedda män som var rustade till strid med alla slags vapen, 50 000 som ställde upp helhjärtat,
De som bodde närmast dem, ända upp till Isaskar, Sebulon och Naftali, förde också till dem på åsnor, kameler, mulåsnor och oxar livsmedel i mängd till föda: mjöl, fikonkakor och russinkakor, vin och olja, kor och får. Det rådde glädje i Israel.
för Sebulon Jishmaja, Obadjas son, för Naftali Jerimot, Asriels son,
Ilbuden for från stad till stad i Efraims och Manasses land och ända till Sebulon. Men man skrattade åt dem och hånade dem.
Men det fanns några i Asher, Manasse och Sebulon som ödmjukade sig och kom till Jerusalem.
Det var en stor del av folket, många från Efraim och Manasse, Isaskar och Sebulon, som inte hade renat sig utan åt påskalammet på annat sätt än som var föreskrivet. Men Hiskia hade bett för dem och sagt: "Må Herren, den gode, förlåta var och en
Där [i segertåget, se vers 25] går Benjamin som är minst som erövrare [som den som slog fienden], Juda ledare i den stora skaran (ordagrant "en stor hög med stenar"), [tillsammans med] Sebulons ledare och Naftalis ledare. [Saul var från Benjamins stam som var den ringaste, se 1 Sam 9:21. Sebulon och Naftalis land motsvarar övre och nedre Galileen, det område som det profeteras att Jesus skulle verka i, se Jes 9:1.]
För det ska inte förbli nattsvart mörker [i det land] där det nu råder ångest (tvång, begränsning) [inget dystert tungsinne ska vila över henne]. Förr i tiden (i den första tidsåldern) lät han Sebulons land och Naftalis land vara ringaktat (förbannat; utan välsignelse), men efteråt [senare i kommande dagar] ska han ära (ge tyngd åt) området kring vägen vid [Galileiska] sjön, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen. [Dessa två israeliska områden i norr intogs av Assyrien tio år innan Jesaja skriver detta, se 2 Kung 15:29. Det var i detta område runt Kapernaum Jesus verkade, och som han uppfyllde denna profetia. Se Matt 4:14-16; Luk 1:79.]
Närmast Isaskars område ska Sebulon ha en lott, från östra sidan till västra.
Närmast Sebulons område ska Gad ha en lott, från östra sidan till västra.
På samma sätt ska också den södra sidan hålla ett mått på 4 500 alnar [2,4 km] och ha tre portar: Den första Simeons port, den andra Isaskars port, den tredje Sebulons port.
Han lämnade Nasaret och bosatte sig i Kapernaum, en stad längs med sjön [Gennesarets sjö] i regionen Sebulon och Naftali.
[Du] Sebulons och Naftalis land [motsvarar övre och nedre Galileen], sjövägen [handelsvägen Via Maris], landet på andra sidan [väster om] Jordan, hedningarnas Galileen:
av Sebulons stam 12 000 [1 Mos 30:20], av Josefs stam 12 000 [1 Mos 30:24] och av Benjamins stam 12 000 [den yngsta, se 1 Mos 35:18] som fått sigillet. [De tolv stammarna härstammar från Jakobs tolv söner. Detta är den enda uppräkningen av stammarna i NT och är ovanlig på flera punkter. Detta är den enda gången Juda nämns först, kanske är det för att Jesus var av den stammen, se Upp 5:5; Matt 1:2; Luk 3:33. Jakobs äldste son Ruben kommer som nummer två och sist kommer den yngste Benjamin, dock kommer de andra inte i födelseordning. Dans och Efraims stam saknas helt och är ersatta med stammarna Levi och Josef för att behålla antalet tolv. Levi tjänade i templet och hade inget landområde, bara några enstaka städer. Kanske nämns inte Dan och Efraim eftersom det var de stammarna som ledde israeliterna in i avgudadyrkan, se 5 Mos 29:18-21; 1 Kung 12:25. En annan förklaring kan finnas i Jakobs sista välsignelser över sina söner där han profeterar att Dan ska vara med och döma, se 1 Mos 49:16. I andra uppräkningar är det inte ovanligt att Josefs namn ersätts av hans två söner, Manasse och Efraim. Speciellt här är dock att bara Manasses namn finns med, se vers 6. I GT nämns de tolv sönerna 28 gånger. Uppräkningen är ibland baserad på födelseordning, se 1 Mos 29-30; placering i förhållande till tabernaklet, se 4 Mos 2; tilldelat landområde, se Hes 48; de tolv portarna, se Hes 48:30-35. Ett annat sätt att tolka denna uppräkning är att se den som en bild på en militärisk mönstring, se 4 Mos 1. I några kapitel tidigare hörde Johannes om lejonet av Juda som är en tydlig referens till en segerkung, men fick se ett slaktat lamm, se Upp 5:5-6. På motsvarande sätt kan poängen här vara att Johannes "hör" om en militärisk mönstring, se vers 4, men sedan får se en enorm folkskara som ingen kunde räkna, av alla folk, stammar, länder och språk, se vers 9. Det kan även finnas symbolik i de tal och namn som nämns: Talet 12 representerar Guds folk. Israeliterna var uppdelade i tolv stammar, Jesus kallade tolv lärjungar. Talet 144 är produkten av 12 multiplicerat med 12. Det beskriver fasthet och något som är fullständigt. Både talet 12 och 144 är multiplicerat med 1 000. Tusentalet står ofta för att det jordiska har fått bli genomsyrat av det himmelska. Anledningen är att 1 000 är 10 upphöjt med 3. Talet 10 står för världsligt styre och 3 är Guds tal. Inom judisk skrifttolkning finns ett begrepp som kallas Remez som betyder antyda. Förutom den första bokstavliga betydelsen kan det finnas en djupare mening i namn och ords betydelse. På Bibelns tid beskrev barnens namn ofta omständigheterna kring deras födelse. Namnet Juda betyder "tacka och prisa". När Lea har fött sin fjärde son tackar hon Herren och döper honom till Juda, se 1 Mos 29:35. När Rakel under en svår förlossning föder en son kallar hon honom Ben-Oni, som betyder "min smärtas son". Hon dör men barnet överlever. Jakob ger då barnet det snarlika namnet Benjamin som betyder "min högra hands son" – någon han ger makt och inflytande till, se 1 Mos 35:16-18. Tar man betydelserna av de tolv namnen här i vers 5-8 bildas följande meningar: Prisa Herren, han har sett mitt lidande och strider för mig – lyckan vänder. Jag är lycklig, har kämpat och vunnit och glömt min sorg. Herren har hört min bön, kommit till mig och belönar mig. Gud ska bo hos mig, ska ge på nytt, min högra hands son! I sammanhanget passar det bra in på Guds beskydd över sitt folk och leder fram till tillbedjan av Jesus som sitter på Faderns högra sida som presenteras i nästa stycke, se vers 10. Det är viktigt att betona att varken tal- eller ordsymbolik är någon exakt vetenskap. Det ska inte användas för att skapa nya läror, men kan ibland förstärka ett budskap som redan är tydligt i texten. Se även inledningen till Uppenbarelseboken för mer om talsymbolik.]
