Referenser (138 st)
Den tredje floden heter Chideqel [betyder: snabb; det grekiska namnet är "Tigris"],
det är den som har sitt lopp öster om Assyrien (Ashor).
Den fjärde floden är Eufrat [betyder: fruktsam, flöda över, ge i överflöd].
Från det landet kom Ashor fram och byggde Nineve och staden Rechovot och Kalach
Shems barn var:
Elam [elamiterna; öster om Tigris] och
Ashor [assyrierna] och
Arppacheshad [babylonierna?] och
Lod och
Aram [araméerna; Syrien].
De bodde från Havila (hebr. Chavila) till Shor, som ligger före Egypten som sträcker sig mot Assyrien [området från norra Sinai till gränsen mot västra Mesopotamien]. Han [Ishamael, se ] föll (fick sin lott; bosattes sig; kom i strid; dog) mot (ansikte, öster om) sina bröder.
ska ändå Kain [syftar troligen på folkslaget kenaniterna, se ] bli nedbränt.
Hur länge? Tills Ashor [] för bort dig i fångenskap."
Men skepp ska komma från Kittims kust
och de ska hemsöka Assyrien
och ska hemsöka Ever
och även han ska gå under."
Pol, Assyriens kung, kom över landet och Menachem gav Pol 1000 talenter [34 ton] silver så att hans hand skulle vara stark (fast, säker, tapper) med honom till att befästa kungariket i hans hand.
Och Menachem beskattade silvret över Israel, över alla mäktiga, stridbara män, av varje man 50 shekel [0,6 kg] silver till att ge Assyriens kung. Och Assyriens kung återvände och stannade inte där i landet.
I Peqachs, Israels kungs, dagar kom Tiglat-Peleser, Assyriens kung, och tog Ijon och Avel-Beit-Maacha och Janoach och Qedesh och Chatsor och Gilead och Galileen, hela Naftali land, och han förde (bar) bort dem i fångenskap till Assyrien.
Och Achaz sände budbärare till Tiglat-Peleser, Assyriens kung [Tiglat-Peleser III], och sa: "Jag är din tjänare och din son, kom och rädda mig ur Arams kungs hand och från Israels kungs hand, som reser sig upp mot mig."
Och Achaz tog silver och guld som fanns i Herrens (Jahvehs) hus och i skattkammaren i kungens hus och sände som en gåva till Assyriens kung.
Och Assyriens kung lyssnade på honom och Assyriens kung gick upp mot Damaskus och tog det och bar bort folket i fångenskap till Qir och dödade Retsin [Syriens kung, se ].
Sedan gick kung Achaz till Damaskus för att möta Tiglat-Peleser, Assyriens kung [och tacka honom]. När kung Achaz fick se altaret som fanns i Damaskus [blev han imponerad och] skickade han en skiss av det till Orija, prästen, med en detaljerad ritning (mått), i enlighet med hela dess hantverk.
Och han täckte över (stängde) sabbatsporten som de hade byggt i huset och kungens yttre ingång vände han mot Herrens (Jahvehs) hus från Assyriens kungs ansikte.
Shalmaneser, Assyriens kung, kom upp över honom och Hosea blev hans tjänare och förde gåvor till honom.
Och Assyriens kung fann (avslöjade) en sammansvärjning hos Hosea, för han hade sänt budbärare till So, Egyptens kung, och erbjöd inga gåvor till Assyriens kung som han hade gjort år efter år. Därför tystade Assyriens kung honom och band honom i fängelset.
Och Assyriens kung kom upp genom hela landet och gick upp till Samarien och belägrade det i tre år.
I Hoseas 9:e år tog Assyriens kung Samarien och förde bort Israel till Assyrien och satte dem i Chalach och i Chavor, vid floden Gozan och i Mediens städer.
förrän Herren (Jahveh) flyttade bort Israel från sitt ansikte, som han hade talat genom handen på alla sina tjänare profeterna. Och Israel bars bort från sitt land till Assyrien till denna dag.
Och Assyriens kung förde män
från Babel
och från Kota [stad i Babylon]
och från Avah [okänd stad]
och från Chamat [stad i centrala Syrien]
och Sefarvajim [Sefarvim (betyder: "de två skrivarna") – stad i norra Syrien på östra sidan av Eufrat som Assyrien intagit]
och placerade dem i Samariens städer istället för Israels söner och de intog Samarien och bodde i dess städer.
Därför samtalade de med Assyriens kung och sa: "Folken som du har burit bort och placerat i Samariens städer känner inte till sättet (hur man gör) med landets Gud (Elohim). Därför har han sänt lejon ibland dem och se, de slaktar dem, eftersom de inte känner till sättet (hur man gör) med landets Gud (Elohim)."
Och Assyriens kung befallde och sa: "För dit en av prästerna som togs därifrån och låt honom gå och bo där, och låt honom undervisa folket om sättet (hur man gör) med landets Gud (Elohim)."
Och Herren (Jahveh) var med honom, vart han än gick fram hade han framgång, och han gjorde uppror mot Assyriens kung och tjänade honom inte.
Och det skedde i kung Hiskias 4:e år, som var det 7:e året till Hosea, Elahs son, Israels kung, att Shalmaneser, Assyriens kung, kom upp mot Samarien och belägrade det.
Och Assyriens kung förde bort Israel till Assyrien och placerade dem i Chalach och i Chavor vid floden Gozan och i Mediens städer,
Och det skedde i [Juda, det södra rikets] kung Hiskias fjortonde år [701 f.Kr.], att Sanherib (hebr. Sancheriv), kung i Assyrien, kom upp mot de befästa städerna i Juda och intog dem.
[Belägringen av Lachish finns illustrerad på väggarna i Sanheribs palats i Nineve.]
Då sände Hiskia, Juda kung, bud till Assyriens kung i Lachish och sa: "Jag har gjort fel (syndat). Vänd om från mig, det som du lägger på mig ska jag bära." Och Assyriens kung bestämde över Hiskia, Juda kung, 300 talenter [25 ton] silver och 30 talenter [1 ton] guld. [De assyriska texterna berättar hur Hiskia också var tvungen att sända sina döttrar, konkubiner, manliga- och kvinnliga musiker, elfenben och andra värdefulla objekt.]
Vid den tiden skrapade Hiskia bort guldet från dörrarna i Herrens (Jahvehs) helgedom och från dörrposterna som [han själv] Hiskia, Juda kung, hade [låtit] överdra dem med, och gav det till Assyriens kung. [Hiskia reparerar också muren och fyller på vattenförråden och förbereder sig på en belägring, se , .]
Och
Assyriens kung sände befälhavaren
(hebr. tartan), överbefälhavaren
(hebr. rav-saris) och hovmarskalken
(hebr. rav-shaqeh) från Lachish till kung Hiskia med en stor armé till Jerusalem. Och de gick upp och kom till Jerusalem. Och när de kom upp kom de och stod vid cisternen vid den övre dammen som är vid huvudvägen vid
Valkarfältet [plats där textilier tvättades och torkades],
Och befälhavaren (hebr. ravshake) sa till dem:
"Säg nu till [er kung] Hiskia: Så säger den stora kungen, kungen i Assyrien [Sanherib], vilken trygghet sätter du din förtröstan till?
Nu ber jag därför, gör en vadslagning med min herre, Assyriens kung, och jag ska ge dig 2000 hästar om du kan klara din del att sätta ryttare på dem.
Sedan stod befälhavaren och ropade med hög (stark) röst på det judiska språket och talade och sa:
"Lyssna till orden från den store kungen – Assyriens kung!
Låt inte heller Hiskia få er att lita på Herren (Jahveh) och säga att Herren (Jahveh) säkert ska rädda oss, denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand.
Lyssna inte på Hiskia, för så säger Assyriens kung: Gör fred med mig och kom ut till mig och ät var och en av sitt vin och var och en av sitt fikonträd och drick var och en vattnet från hans egen brunn,
Har något annat folks gud befriat sitt land ur den Assyriske kungens hand?
Om inte Herren (Jahveh), din Gud (Elohim), ska höra alla befälhavarens ord som Assyriens kung, hans herre har sänt honom att håna den levande Guden (Elohim) med och ska bestraffa orden som Herren (Jahveh), din Gud (Elohim), har hört. Be därför för kvarlevan som finns kvar."
Och Jesaja sa till dem: "Så ska ni säga till er herre: Så säger Herren (Jahveh): Var inte rädd för orden som du har hört, varmed Assyriens kungs tjänare har hånat mig.
Och befälhavaren återvände och fann Assyriens kung i strid med Livna, för han hade hört att de lämnat från Lachish.
"Så ska ni tala till Hiskia, Juda kung, och säga: Låt inte din Gud (Elohim) på vilken du litar bedra dig och säga: Jerusalem ska inte ges i Assyriens kungs hand.
Se, du har hört vad Assyriens kung har gjort med alla länder, i det han fullständigt har förgjort dem, och skulle du bli räddad?
Det är sant, Herre (Jahveh), att Assyriens kungar har ödelagt folkslagen och deras länder,
Då sände Jesaja, Amots son, bud till Hiskia och sa: "Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Som du har bett till mig angående Sanherib, Assyriens kung, så har jag hört dig.
Därför säger Herren (Jahveh) så angående Assyriens kung:
Han ska inte komma till denna stad,
inte skjuta någon pil där,
han ska inte komma framför den med någon sköld
och inte kasta en belägringsvall mot den.
[Detta stycke är den centrala delen i stycket som handlar om Hiskias regeringstid.]
Och det hände den natten att en Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare) gick fram och slog i Assyriens läger 185000, och när männen steg upp på morgonen, se, då var alla kroppar döda.
Och Sanherib, Assyriens kung, lämnade och gick och återvände och bodde i Nineve.
Och jag ska föröka till dina dagar 15 år, och jag ska rädda dig och staden ur den Assyriske kungens hand, och jag ska försvara staden för min egen skull och för min tjänare Davids skull."
[Hiskia får leva 15 extra år. Sorgligt nog i parallellstället beskrivs hur han blev högmodig. Hiskias synder under de sista 15 åren börjar med hur han öppet visar landets rikedomar för fienden, se .]
I hans [Josias] dagar gick Egyptens kung, farao Necho, upp mot Assyriens kung till floden Eufrat. Då gick kung Josia ut mot honom [Necho], men blev dödad av honom vid Megiddo, så fort han fick syn på honom. [I berättas hur Joshijaho förklädde sig i striden och blir träffad av en pil från en bågskytt i Megiddopasset.]
Shems söner var Elam, Ashor [assyrierna], Arpakshad, Lud och Aram, dessutom Us (hebr. Ots), Hul, Geter och Meshech.
likaså dennes son Beera som Assyriens kung Tiglat-Pileser förde bort i fångenskap. Han var furste för rubeniterna.
Då uppväckte Israels Gud den assyriske kungen Puls [Tiglat-Pileser III] ande, det vill säga den assyriske kungen Tiglat-Pilesers ande. Han förde folket bort i fångenskap, såväl rubeniterna och gaditerna som ena hälften av Manasse stam. Han förde dem till Hala, [floden] Habor, Hara och Gozans ström [i nuvarande norra Irak], där de är än i dag.
Vid samma tid sände kung Achaz bud till kungarna i Assyrien med begäran om hjälp,
Men kung Tiglat-Pileser av Assyrien drog emot honom och ansatte honom i stället för att ge honom stöd.
Trots att Achaz plundrade Herrens (Jahvehs) hus, kungapalatset och furstarna och gav det till Assyriens kung, hjälpte det honom inte.
Ilbuden gav sig av med breven från kungen och hans furstar, och de drog genom hela Israel och Juda enligt kungens befallning. De sa:
"Ni Israels barn, vänd om till Herren (Jahveh), Abrahams, Isaks och Israels Gud. Då ska han vända om till den rest av er som har räddats från de assyriska kungarnas hand.
Sedan Hiskia i trohet hade utfört detta kom Sanherib (hebr. Sancheriv), kungen i Assyrien, och drog in i Juda och belägrade de befästa städerna och tänkte erövra dem åt sig.
[Sanherib är kung i Assyrien 704-681 f.Kr. och gjorde Nineve () till imperiets huvudstad, se . En av de städer som Sanherib intar är Lashich. Under utgrävningar 2020 i den intilliggande staden Azeka hittades en belägringsramp från den här tiden. Det är denna ramp som Sanherib omnämner på en lertavla som kallas Azeka-inskriptionen. Den är en av 30000 lertavlor som hittats i Ashurbanipalarkiven i Nineve.]
Mycket folk samlades, och man täppte till alla källorna och dämde för bäcken som flöt genom trakten, för de sa: "Varför ska de assyriska kungarna komma och finna mängder av vatten?"
"Var frimodiga och starka! Var inte rädda eller modlösa inför Assyriens kung och hela skaran som han har med sig, för med oss är en som är större än den som är med honom.
Den assyriske kungen Sanherib, som med hela sin krigshär låg framför Lachish, sände sina tjänare till Jerusalem, till Juda kung Hiskia och till alla dem av Juda som fanns i Jerusalem och lät säga:
"Så säger Sanherib, kung av Assyrien: Vad är det ni förtröstar på, eftersom ni stannar kvar i det belägrade Jerusalem?
Är det inte Hiskia som bedrar er, så att ni kommer att dö genom hunger och törst? Han säger ju: Herren (Jahveh), vår Gud (Elohim), ska rädda oss undan den assyriske kungens hand.
Då sände Herren (Jahveh) en ängel som förgjorde hela hären och furstarna och befälhavarna i den assyriske kungens läger, så att han med skam vände tillbaka till sitt land. När han gick in i sin guds hus blev han där nerhuggen med svärd av sin egen avkomma.
Och Herren räddade Hiskia och Jerusalems invånare ur den assyriske kungen Sanheribs hand och ur alla andras hand, och han beskyddade dem på alla sidor.
Då lät Herren (Jahveh) den assyriske kungens arméer komma över dem. De slog Manasse i bojor och fängslade honom med kopparbojor och förde honom till Babel.
närmade de sig Serubbabel och ledarna [de ledande fäderna, patriarkerna, överhuvudena för de återvändande] och sa till dem: Låt oss bygga tillsammans med er, för vi liksom ni söker er Gud (Elohim) och har offrat till honom sedan Esarchaddons dagar [681-669 f.Kr.], Assyriens kung, som förde oss hit.
[Redan den assyriska kungen Sargon hade gjort folkförflyttningar när Samarien föll (722 f.Kr.). Detta fortsatte efterföljande kungar med, som Esarchaddon (681-669 f.Kr.) och Ashurbanipal (668-627 f.Kr.). Utombibliska källor bekräftar hur Esarchaddon förflyttar folkgrupper till Sidon sedan han intagit de områdena.]
de firade det osyrade brödets högtid [hebr. chag matsah; se ; ] med glädje i sju dagar, eftersom Herren (Jahveh) hade gett dem glädje och hade förvandlat den assyriske kungens hjärta och vänt det till dem, för att styrka deras händer i arbetet på Guds (Elohims) hus, Israels Gud (Elohim).
[Mellan kapitel 6 och 7 inträffar händelserna i Esters bok då Ahasveros (Xerxes I) regerade (486-465 f.Kr.), se . Ester blir drottning omkring 479 f.Kr.]
Och nu, vår Gud (Elohim) – den store, den väldige (hjälten, den mäktige krigaren) och fruktade Gud (El),
du som håller förbundet och nåden (trofasta kärleken):
Låt den inte vara liten i dina ögon,
den plåga som har drabbat oss,
våra kungar, våra furstar,
våra präster, våra profeter,
våra fäder och hela ditt folk –
från de assyriska kungarnas dagar
ända till i dag.
Assyrien [de mest brutala fienderna, folket i Mesopotamien] har också anslutit sig till dem,
de har blivit en arm (styrka) till Lots barn [moabiterna och ammoniterna, se , ].
[Den assyriska stormakten beskrivs i termer av de historiska nära regionala fienderna. Psalmisten antyder att Moab och Ammon har ingått en allians med Assyrien mot Israel.]
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Herren (Jahveh) ska ge sådana dagar över dig, och över ditt folk och över dina fäders hus, som aldrig har kommit sedan dagen då Efraim skildes från Juda, kungen från Assyrien."
På den dagen ska Herren (Jahveh) vissla på [kalla på, se ] sin fluga vid Nilens källor i Egypten och biet i Assyriens land. [Singular för fluga och bi används, vilket visar att det i sig inte är en hel armé utan något som irriterar. Metaforerna är väl valda, för assyrierna som symboliseras av ett bi var mycket mäktigare och farligare än egyptierna som symboliseras av en fluga.]
På den dagen ska Herren (Adonai) raka, med en rakkniv från andra sidan floden, med kungen från Assyrien, huvudet och håret på benen och även klippa av skägget.
För innan barnet ska ha kunskap att ropa 'min far' eller 'min mor' ska Damaskus rikedom och Samariens byte bäras bort före (framför) Assyriens kung."
därför (ska ni) se hur Herren (Adonai) kommer över dem
med vatten – mäktigt och starkt – som från floden [Eufrat när svämmar över på våren],
nämligen Assyriens kung och all hans härlighet [],
och han ska översvämma alla kanaler
och gå över alla flodbankar.
[Den assyriske kungens armé liknas vid vattenmassor. Genom hela Bibeln används hav och vatten som symboler på folk, människomassor, länder och språk, se ; .]
Ve Assyrien [Ashur – Syrien personifierad], min vredes stav,
i vars hand min skummande vrede är som en stav.
Därför ska det ske att när Herren (Adonai) har fullbordat hela sitt verk (arbete) på berget Sion [tempelberget i Jerusalem] och över Jerusalem, ska jag straffa frukten av kungens arroganta hjärta i Assyrien och härligheten av hans högfärdiga utseende.
Därför säger Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahveh Sebaot):
"Mitt folk som bor i Sion [Jerusalem],
var inte rädd för Assyrien,
även om han slår dig med staven,
och lyfter upp sin stav mot dig, på samma sätt som Egypten.
På den dagen (i den tiden) ska Herren en andra gång räcka ut sin hand för att återta (återställa) resten av sitt folk, de som räddats från Assyrien, Egypten, Patros [södra Egypten], Kush [nuvarande Etiopien/Sudan], Elam, Sinear [Babylon], Hamat och kustländerna [länderna runt Medelhavet].
Där ska bli en huvudväg (upphöjd väg) [utan hinder]
för den kvarleva av hans folk som har blivit räddad från Assyrien,
som det var för Israel
när de drog upp, ut ur Egyptens land.
[Ett nytt och större uttåg (exodus) ska ske!]
Jag ska bryta (krossa) Assyrien i min hand,
och på mitt berg trampa honom under foten.
Sedan ska hans ok lämna dem,
och hans börda försvinna från deras skuldror.
På den dagen ska det vara en huvudväg från Egypten till Assyrien, och assyrierna ska komma till Egypten och egyptierna till Assyrien och egyptierna ska tillbe med assyrierna.
På den dagen ska Israel vara den tredje med Egypten och med Assyrien, en välsignelse mitt på jorden,
eftersom Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har välsignat honom och sagt: "Välsignat är mitt folk Egypten, och verket av min hand Assyrien, och min arvedel Israel."
Det år då Tartan kom till Ashdod, när Assyriens kung Sargon skickade honom (dit) och han stred mot Ashdod och intog det,
så ska Assyriens kung leda iväg Egyptens fångar och de landsflyktiga från Kush [nuvarande Etiopien/Sudan], unga och gamla, nakna och barfota och med oskylda rumpor, till en skam för Egypten.
Kustlandets invånare ska på den dagen säga: "Se, sådan är vår förväntan, dit flydde vi för att få hjälp och bli befriade av kungen i Assyrien. Hur ska vi nu kunna komma undan?"
Se, Kaldéernas land, detta är folket som inte fanns, när Assyrien grundade det för sjömän satte de upp sina torn, de omstörtade dess palats och gjorde det till en ruin.
Och det ska ske den dagen att en stor shofar (bagghorn) ska blåsas, och de ska komma som var förlorade i Assyrien, och de som var skingrade i Egypten, och de ska tillbe Herren (Jahveh) på det heliga berget i Jerusalem.
Genom Herrens (Jahvehs) röst ska Assyrien bli bestört,
staven med vilken han slog.
Sedan ska Assyrien [som ni fruktar så mycket nu] falla med svärd, inte för en mans [svärd],
och svärdet, som inte är en människas, ska sluka (förgöra) honom. []
Och han ska fly från svärdet [Guds svärd]
och hans unga män ska sättas i slavarbete [beskattas hårt, se ; ].
[Bokens första del är skriven i poetisk stil, för att i kap 36-39 skifta till prosa, för att på nytt bli poetisk i kap 40-66. Detta skrivsätt bildar alltså en stilistisk kiasm. Det blir också en markör som visar att detta stycke är det centrala i hela boken. Kapitel 36-39 består av sju episoder ordnade i ett kiastiskt mönster:
A Ett fientlig Assyriskt sändebud ()
B Hiskias nöd och vädjan till Herren ()
C Sanheribs hånfulla bud till Hiskia ()
D Hiskias bön till Herren ()
C´ Herrens svar till Sanheribs hån ()
B´ Hiskias sjukdom och vädjan till Herren ()
A´ Ett "vänligt" Babyloniskt sändebud (ironi) ()
Den tematiska symmetrin i kiasmen har fått företräde för den kronologiska ordningen, händelserna i kapitel 38-39 inträffar före händelserna i 36-37:
725-722 f.Kr. Assyrien belägrar Samarien, israeliterna i exil
715 f.Kr. Hiskia blir kung i Juda
705 f.Kr. Sanherib blir kung i Assyrien
701 f.Kr. Sanherib invaderar Juda
681 f.Kr. Sanherib mördas av två av sina söner ()] Nu hände det i [Juda, det södra rikets] kung Hiskias 14:e år [701 f.Kr.], att Sanherib (hebr. Sancheriv), kung i Assyrien, kom upp mot de befästa städerna i Juda och intog dem.
Assyriens kung sände sin befälhavare
[hebr. ravshake – "stor munskänk", troligtvis en titel på den som ledde fälttåget, se även ] från Lachish till Jerusalem
[], till kung Hiskia med en stor armé. Och han stod vid kanalen till den övre dammen på huvudvägen vid
Valkarfältet [plats där textilier tvättades och torkades].
[Detta är exakt samma plats som Jesaja mötte Achaz, se . Troligtvis i trakten av den nuvarande norra Damaskusporten i Jerusalem. Medan Assyriens kung Sanherib belägrade Lachish sände han sin befälhavare (främsta munskänk) till Jerusalem för att pressa Hiskia att kapitulera utan strid. Han var troligen vald till uppdraget eftersom han pratade flytande hebreiska, se . Belägringen av Lachish finns väl dokumenterad i en serie reliefer på väggarna i Sanheribs festsal i Nineve.] Och befälhavaren (hebr. ravshake) sa till dem:
"Säg nu till [er kung] Hiskia: Så säger den stora kungen, kungen i Assyrien [Sanherib], vilken trygghet sätter du din förtröstan till?
Nu ber jag därför, gör en vadslagning med min herre, Assyriens kung, och jag ska ge dig 2000 hästar om du kan klara din del att sätta ryttare på dem.
Sedan stod befälhavaren och ropade med hög (stark) röst på det judiska språket och sa:
"Lyssna till orden från den store kungen – Assyriens kung!
Låt inte heller Hiskia få er att lita på Herren (Jahveh) och säga att Herren (Jahveh) säkert ska rädda oss, denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand.
Lyssna inte på Hiskia, för så säger Assyriens kung: Gör fred med mig och kom ut till mig och ät var och en av sitt vin och var och en av sitt fikonträd och drick var och en vattnet från hans egen brunn,
Akta er så att inte Hiskia övertalar er och säger: 'Herren (Jahveh) ska befria oss.'
Har något annat lands gud befriat sitt land ur den Assyriske kungens hand?
Kanhända ska Herren din Gud (Jahveh Elohim) höra befälhavarens (hebr. ravshake) ord, som hans herre kungen i Assyrien [Sanherib] har sänt för att håna den levande Guden (Elohim) och ska näpsa orden som Herren din Gud (Jahveh Elohim) har hört, be därför för den kvarleva som är kvar."
Och Jesaja sa till dem: "Detta ska ni säga till er herre, så säger Herren (Jahveh): 'Var inte rädd för dessa ord som du har hört, genom vilka Assyriens kungs unga män (hebr. naar) har smädat mig.
Och befälhavaren (hebr. ravshake) återvände och fann Assyriens kung strida mot Livna, för han hade hört att han lämnat Lachish.
[Livna har inte med säkerhet identifierats, men fynd vid utgrävningar i Tell Burna 2015 och på senare år, gör att det kan vara den bibliska staden Livna.]
"Detta ska ni tala till Hiskia, Juda kung, och säga: Låt inte din Gud som du litar på lura dig och säga: 'Jerusalem ska inte ges i den Assyriske kungens hand.'
Se, du har hört vad Assyriens kung har gjort mot alla länder, genom att helt förstöra dem, skulle du verkligen undkomma?
Det är sant Herre (Jahveh) att Assyriens kung har ödelagt alla länder och deras mark,
Sedan sände Jesaja, Amots son, bud till Hiskia och sa: "Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), eftersom du har bett till mig mot Assyriens kung Sanherib,
Därför säger Herren (Jahveh) angående Assyriens kung:
Han ska inte komma till denna stad
och inte skjuta någon pil där,
inte heller ska han komma framför den med sköld,
inte kasta upp (bygga upp) en ramp mot den [och inta Jerusalem].
Och Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare) gick fram och slog i Assyriens läger 185000 [soldater], och när man steg upp tidigt på morgonen, se då var alla döda kroppar.
Så Assyriens kung Sanherib gick därifrån och återvände och bosatte sig i Nineve.
och rädda dig och denna stad
ur den assyriske kungens hand.
Jag ska beskydda denna stad.' " [Människans ålder är 120 år
På 1960-talet bekräftade vetenskapen att människans livslängd är biologiskt begränsad till 120 år, se . I en artikel i tidskriften Nature, 9 november 2000, skriver Hayflick (mannen bakom upptäckten på 1960-talet) att åldrande inte är en sjukdom. Han skriver att även om man hittar botemedel till de vanligaste dödliga sjukdomarna i hög ålder (hjärt- och kärlsjukdomar, stroke och cancer) skulle det bara kunna förlänga livslängden med uppskattningsvis 15 år.]
[Tre år senare får Hiskia en son, Manasse. Han är 12 år när han kommer till tronen, se ; . Rent sekventiellt så kommer här mellan , jfr , men i det kiastiska mönstret och strukturen är placeringen inte konstig.]
Ja, så säger Herren Gud (Adonai Jahveh): Mitt folk gick ner till Egypten. Först bodde de där tillfälligt som främlingar, sedan förtryckte assyrierna dem utan anledning.
Och vad har du nu att göra på vägen till Egypten,
att dricka Shihors vatten [en gren av Nilens vatten]?
Eller vad har du att göra på vägen till Assyrien,
att dricka flodens [Eufrats] vatten?
Hur gör du dig inte billig [samma bildspråk som i ]
för att ändra dina vägar!
Du ska även skämmas för Egypten
som du skäms för Assyrien.
Israel är en förskingrad fårhjord,
lejonen har drivit bort honom.
Först slukade Assyriens kung honom
och sist har Nebukadnessar, Babels kung, krossat hans ben.
Därför säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) Israels Gud (Elohim) så:
"Se, jag ska straffa Babels kung och hans land,
som jag straffade Assyriens kung.
Vi har räckt ut våra händer till Egypten
och Assyrien (erbjudit våra tjänster) för att få tillräckligt med bröd.
Du har också bedrivit prostitution med Assyrien utan att få nog, ja du har bedrivit prostitution med dem och inte blivit tillfredsställd.
Och Oholah agerade som sköka när hon var min, och hon var förtjust i sina älskare, Assyriens krigare,
Och hon erbjöd sina skökotjänster över dem, Assyriens utvalda män allesammans, och vemhelst hon blev förtjust i så orenade hon sig själv med deras avgudar.
Därför har jag gett henne i hennes älskares hand i Assyriens hand som hon var förtjust i.
Till Assyriens söner älskade hon ledare och furstar, underbart klädda ryttare ridandes på hästar, alla av dem stiliga unga män.
Babels söner och alla kaldéer, pekodéer och shoéer och qoeer, alla Assyriens söner med dem, utvalda unga män, ståthållare och ledare allesammans, ryktbara hövitsmän ridandes på hästar allesammans.
Haran (hebr. Charan) och Kane och Eden, Shevas handelsresande, Assyrien, var som dina lärlingar i handel.
Se (kontemplera över) Assyrien [dåtidens stormakt], som var en ceder i Libanon
med friska grenar och med (som ger) en riklig skugga
och som är högrest
och dess topp är bland de tjocka grenarna.
Assyrien är där och hela hennes skara, deras gravar är runt om dem, alla de slagna som har fallit för svärd,
Och när Efraim såg sin sjukdom
och Juda sitt sår,
gick Efraim till Assyrien och sände efter kung Jarev [Jarev betyder "utmanare"; uttrycket kan också tolkas som en titel malki rav – "den store kungen"],
men han kan inte läka dig och inte heller ska han bota din skada.
Och Efraim har blivit som en menlös duva
utan förstånd,
de kallar på Egypten,
de går till Assyrien.
För de har gått till Assyrien
som en ensam vildåsna för sig själv,
Efraim har köpt (betalt en prostituerads lön – hebr. tanah) älskare.
De ska inte bo i Herrens (Jahvehs) land,
utan Efraim ska återvända till Egypten
och de ska äta oren mat [] i Assyrien.
Också den [den gjutna avgudakalven i Betel] ska bäras bort till Assyrien,
som en gåva till kung Jarev.
Efraim ska ta emot skam
och Israel ska skämmas för sina egna råd.
Han ska inte återvända till Egyptens land,
utan Assyrien ska vara hans kung
eftersom de vägrade att vända om.
De ska komma bävande som en fågel från Egypten
och som en duva från Assyriens land
och jag ska låta dem bo i sina hus
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
Efraim strävar efter vind och följer efter östanvinden,
hela dagen förökar han lögn och förödelse,
och de skär ett förbund med Assyrien
och olja bärs till Egypten.
Assyrien ska inte frälsa oss,
vi ska inte rida på hästar
och vi ska inte längre kalla våra händers arbeten för gudar,
för i dig finner de faderlösa nåd (evig barmhärtighet – hebr. rachamim)."
Och detta ska vara frid (shalom):
När Ashur kommer in i vårt land
och när han trampar in i våra palats,
då ska vi resa upp mot honom sju herdar
och åtta furstar bland människor.
Och de ska ödelägga Ashurs land med svärd
och Nimrods land med draget svärd,
och han ska befria oss från Ashur
när han kommer in i vårt land
och när han trampar innanför våra gränser.
Det ska komma en dag när de ska komma till dig
från Ashur, också till Egyptens städer
och från Egypten ända till floden
och från hav till hav och från berg till berg.
Dina herdar slumrar, O Assyriens kung,
dina ärbara vilar,
ditt folk är utspritt över bergen
och det finns ingen som samlar ihop dem.
Han ska sträcka ut sin hand mot norr
och ödelägga Assyrien
och göra Nineve till en ödemark,
torr som öknen.
[Sefanja förutsäger Nineves fall som sker 612 f.Kr.]
Jag ska föra tillbaka också från Egyptens land [i söder; från slaveri]
och samla dem från Assyrien [i nordost; från exil]
och jag ska föra dem till Gileads land [Israels östra gräns, bortom Jordan] och Libanon [i norr; vid Medelhavet],
och det ska inte vara tillräckligt [med utrymme] för dem [; ; ].
Över havet ska bedrövelsen passera
och vågorna ska bli slagna i havet
och alla Nilens djup ska torka ut.
Assyriens stolthet ska brytas ner
och Egyptens härskarstav ska försvinna bort.
