Referenser (30 st i TR)
Matteusevangeliet (1)
Filippus
och Bartolomeus [Bartolomaios, hebreiskt namn, "Talmais son". Det är troligtvis samma person som Natanael som nämns tillsammans med Filippus, se . I så fall kom han från Kana, se ],
Tomas
och Matteus, tullindrivaren (publikanen) [och författaren av detta evangelium], Jakob, Alfeus son,
och Taddeus [Judas, inte Iskariot],
Det är helt naturligt att lärjungen möter samma öde som sin lärare, och tjänaren samma som sin herre. Om man har kallat husets Herre för Beelsebul [djävulen, kanske syftar det på hebreiskans "Baal Sebub" som betyder "flugornas herre", se ], hur mycket mer ska man då inte kalla hans tjänare så.
Apostlagärningarna (20)
Man förde fram två [kandidater som uppfyllde dessa kriterier]: Josef Barsabbas, även kallad Justus, och Mattias.
Och det ska ske [då] att var och en som åkallar (anropar; kallar på; vädjar till) Herrens namn
ska bli frälst (räddad, befriad, bevarad).' [Petrus avbryter citatet från Joel här, men avslutar med sista frasen ("så många som Herren vår Gud kallar" från ) i .]
Josef, som apostlarna kallade Barnabas – vilket översatt betyder Uppmuntrans
(Förmaningens) son – var en levit
[Levi stam är en av Israels tolv stammar] född på
Cypern.
Medan de stenade Stefanos bad han: "Herre Jesus, ta emot min ande." [Han citerar från samma Psalm som Jesus bad på korset, se ; .]
Nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt namn."
Alla som hörde honom häpnade
(tappade fattningen) och sade: "
[Har han bytt sida?] Var det inte han som ville förgöra alla i
Jerusalem som
åkallar det Namnet? Var det inte därför han kom hit, just för att gripa dem
[som tror på Jesus som Messias] och ställa dem inför översteprästerna?"
Sänd nu några män till
Joppe och skicka efter en viss Simon som kallas Petrus.
och nu ropade de och frågade om Simon som kallas Petrus var där som gäst.
Skicka nu bud till
Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han är gäst i garvaren Simons hus vid havet.'
Han berättade för oss hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: 'Skicka bud till
Joppe och hämta hit Simon som kallas Petrus.
När han hade funderat på vad han skulle göra [insåg att han verkligen var frigiven, stod där själv på gatan och måste gå någonstans], gick han till Marias hus, hon var mor till den Johannes som kallades Markus. Där var många samlade och bad. [Maria var Barnabas släkting, se . Hennes son Markus följde med Barnabas och Paulus på den första missionsresan, se ; , . Enligt tidig tradition är Markus också författaren till Markusevangeliet.]
När Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i
Jerusalem [överlämnat de finansiella gåvorna, se ], vände de tillbaka
[till Antiokia] och tog då med sig Johannes som kallades Markus.
för att alla andra människor ska söka Herren,
alla hedningar över vilka mitt namn har nämnts.
Så säger Herren som gör detta,
Och nu, vad väntar du på? Res dig och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla (fråga efter, ropa och vädja till) hans namn [i bön].
Om jag är skyldig och har gjort något som förtjänar döden, så är jag beredd att dö. Men om det inte ligger något i deras anklagelser kan ingen utlämna mig åt dem.
[Nej, jag vill inte gå till Jerusalem.] Jag
vädjar till kejsaren!"
Festus överlade med sitt råd och svarade sedan: "Till kejsaren har du vädjat, till kejsaren ska du fara."
Men Paulus yrkade på att bli kvar för att få sin sak avgjord av kejsaren [som då var Nero]. Därför befallde jag att han ska hållas kvar tills jag kan skicka honom till kejsaren."
Men jag har förstått att han inte har gjort något som förtjänar döden, och då han själv har vädjat till kejsaren har jag beslutat att skicka honom dit.
Agrippa sade till Festus: "Den mannen hade kunnat friges, om han inte hade vädjat till kejsaren."
Men judarna var emot det, och då var jag tvungen att vädja till kejsaren, dock utan att anklaga mitt folk.
Romarbrevet (3)
Det är ingen skillnad mellan jude och grek, för allas gemensamme (samme) Herre är [generöst och överflödande] rik mot alla dem som åkallar (anropar; kallar på; vädjar till) honom [i bön].
För var och en som åkallar (anropar; kallar på; vädjar till) Herrens namn
ska bli frälst (räddad, befriad, bevarad). []
Hur skulle de kunna åkalla (anropa; kalla på; vädja till) honom som de inte har trott på (satt sin förtröstan till)? Hur skulle de kunna tro på honom som de inte hört om? Hur skulle de kunna höra (lyssna), om ingen predikar (förkunnar; öppet berättar)?
1 Korintierbrevet (1)
Till Guds församling
(gr. ekklesia) som finns i
Korint.
[Det enda som separerar församlingarna i Nya testamentet är geografisk placering. De troende på en ort, även om de träffades i olika hem, benämns alltid som en enhet.] Ni som helgats
(renats; blivit avskilda och separerade) [från ogudaktighet och insatta i helig tjänst] i den Smorde
(Messias, Kristus) Jesus
[genom att vara förenade med honom], som är kallade att vara heliga
[Guds folk] tillsammans med alla dem som
åkallar
(anropar; kallar på, vädjar till) [ärar] vår Herre Jesu, den Smordes
(Messias, Kristus) namn på varje plats –
[både] deras och vår.
[Versen avslutas ordagrant "deras och vår", och kan antingen syfta på plats eller Herre. Oavsett vilket är tanken att korintierna inte är ensamma i tron på Jesus. Genom alla tider har människor försökt lägga beslag på namnet Jesus, se . Redan från början är Paulus tydlig med att Jesus inte är delad.]2 Korintierbrevet (1)
Jag tar Gud till vittne över min själ att det är för att skona er som jag inte har kommit än till
Korint.
2 Timoteusbrevet (1)
Fly ungdomens (omogna) onda begär. [Det syftar troligen på ungdomlig omogenhet, otålighet, stridigheter och egna ambitioner, se . Det inkluderar även sexuella frestelser, även om inte det är huvudtemat här. Orden fly och följ är samma som i . I antiken fanns inte begreppet tonår och ordet ung betydde inte samma sak som i dag. Livet delades upp i två faser, antingen var man ung eller gammal, och gränsen gick vid 40 års ålder. Timoteus är troligtvis i 30-årsåldern när Paulus skriver detta brev till honom, se .] Följ (sträva) i stället efter:
rättfärdighet (att leva rätt, i fullkomlig harmoni med Guds vilja),
tro,
kärlek [som är osjälvisk och utgivande]
och frid
tillsammans med dem som åkallar (frågar efter, ropar och vädjar till) Herren av rent hjärta.
Hebreerbrevet (1)
Men nu längtade de efter (sökte, sträckte de sig efter) ett bättre land, det himmelska. Därför skäms inte Gud [som kallas "Abraham, Isak och Jakobs Gud"] för att kallas deras Gud, för han har förberett en stad åt dem.
Jakobs brev (1)
Är det inte de som förolämpar (förtalar, hädar) det goda (vackra, dyrbara) namnet som är nämnt över er (ni är uppkallade efter)? [; ; ]
1 Petrusbrevet (1)
Om ni åkallar (frågar efter, ropar och vädjar till) honom som Fader [ni ber ju och kallar Gud er Fader], han som opartiskt dömer efter våra handlingar (inte efter det yttre), lev då i gudsfruktan (vördnad) under er temporära vistelse [här på jorden].
kalla på, åkalla, anropa, namnge, adressera, åberopa, vädja
