7121 – קָרָא (qara)

ropa, proklamera, kalla, namnge


Typ:
Verb Verb
 
Rotord
Hebreiska: קָרָא (qara)
Uttal: qa-ra    Lyssna
Talvärde: 301 (100 + 200 + 1)    ord med samma talvärde
Ursprung: en ursprunglig rot (rather identical with H7122 (קָרָא) through the idea of accosting a person met)
Användning: 744 ggr i GT

Beskrivning

Ordet har huvudbetydelsen att ropa och kalla. Men används även om att bjuda in eller proklamera. Det är också detta ord som används i Bibeln då någon ska namnges, just i betydelsen: "gav honom namnet" eller "han/hon ska heta".

Synonymer

קָרָאqaraH7121
(744 ggr)
ropa, proklamera, kalla, namnge
זָעַקzaaqH2199
(74 ggr)
ropa
זְעִ֑קzeiqH2200
(1 ggr)
ropa
יָבַבjavavH2980
(1 ggr)
ropa
פָּעָהpaahH6463
(1 ggr)
ropa
צָהַלtsahalH6670a
(8 ggr)
ropa
צָוַחtsavachH6681
(1 ggr)
ropa högt
צָעַקtsaaqH6817
(55 ggr)
ropa högt, högljutt skria, skrika ...
צָרַחtsarachH6873
(2 ggr)
ropa
רוּעַroaH7321
(44 ggr)
ropa högt, uppge ett härskri ...
רָנַןrananH7442b
(54 ggr)
ropa, skrika, jubla, sjunga ...
שָׁוַעshavaH7768
(21 ggr)
ropa i smärta, ropa på hjälp, ropa
שֶׁוַעshevaH7773
(1 ggr)
ropa i smärta, ropa
*Staplarna visar hur många gånger ordet används i Gamla testamentet.

Ordstam

Ord med qara som rot:

מִקְרָאmiqraH4744sammankomst
קָרִיאqariH7148vald
קְרִיאָהqeriahH7150predikan, profetia

Motsvarande grekiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) översätts det hebreiska ordet qara till följande:

ἄγωagoG0071föra, leda, föra fram
ἀναβοάωanaboaoG0310ropa med hög röst
ἀναγγέλλωanaggelloG0312återberätta, rapportera, förmedla, tillkännage
ἀναγινώσκωanaginoskoG0314läsa
ἀνακράζωanakrazoG0349skrika
ἀνοίγωanoigoG0455öppna
ἀντέχομαιantechomaiG0472hålla sig till, ta sig an
ἀντίκειμαιantikeimaiG0480stå emot
ἀπαγγέλλωapaggelloG0518underrätta, meddela, berätta
ἀπαντάωapantaoG0528möta
ἀπάντησιςapantesisG0529möte
βοάωboaoG0994ropa
διαρρήσσωdiarrhessoG1284riva sönder, slita sönder
διαστέλλομαιdiastellomaiG1291förbjuda, gett i uppdrag,
ἐγκαλέωegkaleoG1458anklaga, beskylla
εἰσάγωeisagoG1521bära in, föra in, hämta
εἰσέρχομαιeiserchomaiG1525komma
εἰσφέρωeispheroG1533föra in
ἔμπροσθενemprosthenG1715inför
ἐναντίονenantionG1726inför
ἐπάγωepagoG1863komma, komma över
ἐπικαλέομαιepikaleomaiG1941kalla på, åkalla, anropa, namnge, adressera, åberopa, vädja
ἐπιλαμβάνομαιepilambanomaiG1949ta, gripa tag i, få fast, gripa
ἐπονομάζωeponomazoG2028kalla sig
καλέωkaleoG2564kalla, benämna, kallas, heta, ropa, yttra med hög röst, kalla ut, kalla fram, bjuda
κηρύσσωkerussoG2784predika, ropa ut, berätta
κλαίωklaioG2799gråta, sörja
κληρόωklerooG2820få ett arv
κλῆσιςklesisG2821kallelse
κλητόςkletosG2822kallad
κράζωkrazoG2896skrika, ropa
λαλέωlaleoG2980tala, uttala, prata med hörbar röst
λαμβάνωlambanoG2983ta emot, få, välkomna, ta
λογίζομαιlogizomaiG3049mena, tillräkna, räkna, se som
μένωmenoG3306stanna, bo, förbli
μετακαλέωmetakaleoG3333kalla på, skicka bud efter
νηστεύωnesteuoG3522fasta
ξένοςxenosG3581främmande
ὀνομάζωonomazoG3687ge namn, nämna
παρακαλέωparakaleoG3870bönfalla, trösta
περιποιέομαιperipoieomaiG4046köpa
προσκαλέομαιproskaleomaiG4341kalla
ῥήγνυμιrhegnumi, rhessoG4486göra sönder, bryta
συμβαίνωsumbainoG4819hända
συναντάωsunantaoG4876möta
σχίζωschizoG4977delas, spricka, brista
ὑπάντησιςhupantesisG5222möte
φωνέωphoneoG5455kalla

Alternativa former

Grammatisk kodSvenskaAntal
Verb Verb
nifal 3p sing. nifal tredje person femininum singularis
-2
Verb Verb
nifal 3p sing. nifal tredje person maskulinum singularis
-2
Verb Verb
nifal 3p sing. nifal tredje person maskulinum singularis
-2
Verb Verb
nifal vajjiqtol 3p pl. nifal vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) tredje person maskulinum pluralis
-2
Verb Verb
nifal vajjiqtol 3p sing. nifal vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) tredje person maskulinum singularis
-4
Verb Verb
pual 3p sing. pual tredje person maskulinum singularis
-3
Verb Verb
qal 1p sing. qal första person singularis
-5
Verb Verb
qal 2p sing. qal andra person femininum singularis
-2
Verb Verb
qal 2p pl. qal andra person maskulinum pluralis
-4
Verb Verb
qal 2p sing. qal andra person maskulinum singularis
-11
Verb Verb
qal 3p pl. qal tredje person pluralis
-11
Verb Verb
qal 3p sing. qal tredje person femininum singularis
-1
Verb Verb
qal 3p sing. qal tredje person maskulinum singularis
-6
Verb Verb
qal particip passiv pl. qal particip passiv maskulinum pluralis
-6
Verb Verb
qal 3p pl. qal tredje person maskulinum pluralis
-1
Verb Verb
qal 2p pl. qal andra person maskulinum pluralis
-19
Verb Verb
qal 2p sing. qal andra person maskulinum singularis
-26
Verb Verb
qal vajjiqtol 1p sing. qal vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) första person singularis
-10
Verb Verb
qal vajjiqtol 3p pl. qal vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) tredje person femininum pluralis
-3
Verb Verb
qal vajjiqtol 3p sing. qal vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) tredje person femininum singularis
-31
Verb Verb
qal vajjiqtol 3p pl. qal vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) tredje person maskulinum pluralis
-29
Verb Verb
qal vajjiqtol 3p sing. qal vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) tredje person maskulinum singularis
-208
Verb Verb
qal qal
-36
Verb Verb
qal particip aktiv pl. qal particip aktiv maskulinum pluralis
-3
Verb Verb
nifal particip aktiv pl. nifal particip aktiv maskulinum pluralis
-2
Verb Verb
nifal particip aktiv sing. nifal particip aktiv maskulinum singularis
-3
Verb Verb
qal particip aktiv sing. qal particip aktiv maskulinum singularis
-21
Verb Verb
nifal 2p pl. nifal andra person maskulinum pluralis
-1
Verb Verb
nifal 3p pl. nifal tredje person maskulinum pluralis
-2
Verb Verb
nifal 3p sing. nifal tredje person maskulinum singularis
-19
Verb Verb
nifal qatal 1p sing. nifal qatal (perfekt) första person singularis
-1
Verb Verb
nifal qatal 3p pl. nifal qatal (perfekt) tredje person pluralis
-1
Verb Verb
nifal qatal 3p sing. nifal qatal (perfekt) tredje person maskulinum singularis
-22
Verb Verb
pual qatal 3p sing. pual qatal (perfekt) tredje person maskulinum singularis
-3
Verb Verb
pual particip passiv sing. pual particip passiv maskulinum singularis
-1
Verb Verb
qal 1p pl. qal första person pluralis
-2
Verb Verb
qal 1p sing. qal första person singularis
-29
Verb Verb
qal 2p pl. qal andra person femininum pluralis
-2
Verb Verb
qal 2p sing. qal andra person femininum singularis
-2
Verb Verb
qal 2p pl. qal andra person maskulinum pluralis
-5
Verb Verb
qal 2p sing. qal andra person maskulinum singularis
-10
Verb Verb
qal 3p sing. qal tredje person femininum singularis
-3
Verb Verb
qal 3p pl. qal tredje person maskulinum pluralis
-18
Verb Verb
qal 3p sing. qal tredje person maskulinum singularis
-32
Verb Verb
qal qatal 1p sing. qal qatal (perfekt) första person singularis
-38
Verb Verb
qal qatal 2p pl. qal qatal (perfekt) andra person maskulinum pluralis
-1
Verb Verb
qal qatal 2p sing. qal qatal (perfekt) andra person maskulinum singularis
-9
Verb Verb
qal qatal 3p pl. qal qatal (perfekt) tredje person pluralis
-23
Verb Verb
qal qatal 3p sing. qal qatal (perfekt) tredje person femininum singularis
-3
Verb Verb
qal qatal 3p sing. qal qatal (perfekt) tredje person maskulinum singularis
-46
Verb Verb
qal particip aktiv pl. qal particip aktiv maskulinum pluralis
-1
Verb Verb
qal particip passiv pl. qal particip passiv maskulinum pluralis
-3
Verb Verb
qal particip passiv sing. qal particip passiv maskulinum singularis
-1
Verb Verb
qal 2p pl. qal andra person femininum pluralis
-2


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com Rapportera ett problem

Referenser (744 st)


1 Moseboken (111)

Gud (Elohim) kallade ljuset dag och mörkret kallade han natt.
Det blev kväll och det blev morgon – dag ett (hebr. jom echad).
[Frasen "det blev kväll och det blev morgon" återkommer de första sex dagarna, se vers 8, 13, 19, 23, 31. När den första dagen beskrivs används grundtalet "ett" (hebr. echad), inte ordningstalet "första" (hebr. rishon). Anledningen kan vara att indikera att det är här tiden startar. Inom judendomen räknas en dag från kvällen till nästa kväll. Rabbiner lär att anledningen är för att Gud vill att dagen ska börja med vila, inte arbete (1 Mos 2:1–3). En annan aspekt är att dagen börjar i mörker, men slutar i ljus! Ordet för dag (hebr. jom) kan också beskriva ett större tidsintervall, men eftersom uttrycket "kväll och morgon" används (som är ett s.k. polar-merismos) betonas troligtvis att tidsperioden verkligen är en dag, se även 2 Mos 20:11. Det ska dock noteras att solen och månen, som har uppgiften att markera dagar och tid, först får den uppgiften den fjärde dagen, se vers 14. Inget tidsintervall anges heller från det att universum skapas i begynnelsen i vers 1 fram till den första dagen.]
Gud (Elohim) kallade utsträckningen (det som gjorts tunt) himmel.
Det blev kväll och det blev morgon – andra dagen (hebr. jom sheni).
[Ordet "utsträckning" är hebr. raqia, se vers 6–8 och 14–17. Det kan också översättas valv, fäste eller expansion. Ordet används för att beskriva en tunn uthamrad plåt (4 Mos 16:39) eller en duk som spänns ut (Jes 42:5). Ordet beskriver det som sträckts ut och kan appliceras på den tunna expansionen som vi kallar atmosfär. Denna utsträckning, utvidgning och expansion förklarar det som fysikerna sett om hur galaxer så småningom kunde bildas. Utifrån den nära kopplingen mellan det hebreiska ordet för vatten maim och väte (se vers 2), kan vers 6 också tolkas som att vätemoln skiljs från vätemoln i rymden så att de olika galaxerna bildades. Det hebreiska ordet för himlar är shamaim. Den sista delen, maim, är vatten. Den första delen kan vara sham, en oanvänd rot som tros ha betydelsen upphöjd. Betydelsen blir då "vattnet där ovan". En annan förklaring är att det kommer från ordet för eld esh och då blir himlen "eld-vattnen", vilket också är en passande beskrivning på en eldröd himmel när solen går upp eller ner. Ordagrant är översättningen av shamajim (som står i dual i hela GT) "himlar". Betydelsen är vid och innefattar majestätisk plural, men visar också på hur himlen (skyn) kan skifta i många olika färger. Himlen används om stjärnhimlen och universum (1 Mos 1:1; 15:5), himlen där fåglarna flyger och vindarna blåser (5 Mos 4:17) och platsen där Gud bor (1 Kung 8:30). I grekiskan används både singular och plural, se Matt 6:9–10.]
Gud (Elohim) kallade det torra land och det samlade vattnet hav.
Gud (Elohim) såg (undersökte noggrant, kom fram till) att det var gott (ändamålsenligt, passande, beundransvärt).
Från jord formade (skulpterade, designade – hebr. jatsar) Herren Gud (Jahve Elohim) alla djuren på fälten, och alla fåglar [insekterna och alla djur som kan flyga] i himlen, och förde dem till Adam [egennamnet används här och i 1 Mos 3:17] för att se vad han skulle ge dem för namn. Det namn Adam gav varje levande varelse blev dess namn.
Adam gav namn åt alla boskapsdjur, alla fåglarna (insekterna och alla djur som kan flyga) i luften, och alla [vilda] djur på fältet. Men för Adam fanns ingen hjälpare anpassad för honom.
[För första gången beskrivs vad en människa säger i Bibeln, och det är ett utrop i glädje över gemenskapen mellan en man och en kvinna!]
Då sa mannen (hebr. ha-Adam):
"Denna (hon) – äntligen (till sist)!
Ben av mina ben,
kött (kropp) från mitt kött (min kropp).
Hon (denna) ska kallas kvinna (hebr. ishah) [det hebreiska ordet för man/make är ish],
för av man (hebr. ish) är hon (denna) tagen." [Det hebreiska ordet för man/make beskriver med sin maskulina form en individ av mankön, medan ishah beskriver en individ av honkön och då också kan avse en hustru. Själva ordet ish avser en individ.]
Herren Gud (Jahve Elohim) kallade på Adam (människan) och sa till honom: "Var är du?" [Gud som är allvetande, vet mycket väl var människan gömmer sig. I denna berättelse blir det tydligt att Gud söker en relation och dialog med människan.]
Adam kallade sin hustru Eva [betyder livskälla, den som lever] för hon var moder till allt levande.
Kain kände sin hustru [hade sexuellt umgänge med henne] och hon blev havande och födde Henok (betyder: invigd/tillägnad – hebr. Chanoch). Han byggde en stad och uppkallade staden efter sin sons Henoks namn.
[En skandinavisk form av namnet är Enok och den engelska stavningen är Enoch, se även 1 Mos 5:18; 25:4; 46:9]
Adam kände sin hustru (hade sexuellt umgänge med henne) igen [1 Mos 4:1] och hon födde en son och kallade honom Set [hebr. Shet; betyder "kompensation/ersättning"], eftersom Gud har utsett en annan säd till mig istället för Abel som Kain dödade.
Åt Set föddes också en son, och han kallade honom Enosh. På den tiden började människor åkalla Herrens (Jahves) namn.
Till man och kvinna skapade han dem och välsignade dem och gav dem namnet "människor" (hebr. adam, se 1 Mos 1:27–28) på den dag de skapades.
När Adam hade levt 130 år fick han en son som var honom lik (hebr. demot), som hans egen avbild (hebr. tselem), och gav honom namnet Set [hebr. Shet – Ersättaren, se 1 Mos 4:25].
Han gav honom namnet Noa (hebr. Noach), och sa:
"Denne ska lätta (hebr. nacham) oss från vårt arbete, ja från våra händers möda (slitsamma smärta – hebr. itsavon) med den mark [när vi brukar jorden] som Herren (Jahve) har förbannat."
[Det hebreiska ordet för Noa förknippas både med nuach som betyder "vila", och används när arken stannade på berget Ararat. Här använder Lemech ordet nacham som betyder att lätta på bördan. Båda dessa hebreiska ord har en gemensam rot nch som beskriver "vila", "andetag", "att ligga ner".]
Därför fick den namnet Babel, eftersom det var där Herren förvirrade jordens [gemensamma] språk till ett obegripligt "babbel", och därifrån spred ut människorna över hela jorden. [Ordet "Babel" är det hebreiska ordet för att "förvirra", och snarlikt det babyloniska ordet babilu som betyder "Porten till Gud". Vårt svenska ord "babbel" kommer just från detta ord.]
Och han flyttade från den platsen [Shechem] till bergen öster om Betel och slog upp sitt tält så att han hade Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han ett altare åt Herren (Jahve) och åkallade Herrens (Jahves) namn.
Farao kallade till sig Abram och sa: "Vad är det du har gjort mot mig? Varför berättade du inte att hon är din hustru?
till platsen för altaret som han gjort [rest] där först. Och där åkallade Abram i Herrens (Jahves) namn.
[Abram, Saraj och Lot (Abrams bror Harans son, se 1 Mos 11:27) kom nu tillbaka till den första platsen de stannat till på när de kom till Kanaans land från Haran, se 1 Mos 12:6–8. Här i Beit-el, som betyder Guds hus, åkallar Abram Herren.]
Sedan sa Herrens ängel till henne:
"Du är nu gravid
och ska snart föda en son.
Du ska ge honom namnet Ismael (hebr. Jishmael) [betyder: "Herren hör"],
för Herren (Jahve) har hört (hebr. shama) hur du plågats (varit under andras våld).
Hagar gav Herren, som hade talat med henne, ett namn: "Du är en Gud som ser (hebr. El-Roi)." Hon sa: "Har jag verkligen fått se en skymt (ryggen) av honom som ser (hebr. raah) mig? [Hagar var uppväxt i Egypten och van med gudar gjorda av trä och sten som varken talade eller såg. Nu hade hon med egna ögon fått möta den levande Guden.]
Därför fick källan namnet "Den levandes brunn han som ser mig (hebr. Beer lachai-roi)", den ligger mellan Kadesh och Bared. [Det är vid samma källa eller brunn som Isak möter sin hustru Rebecka första gången, se 1 Mos 24:62.]
Hagar födde en son till Abram och Abram gav sin son, som Hagar fött, namnet Ismael.
Du ska inte längre heta Abram, utan ditt namn ska vara Abraham.
[Gud lägger till bokstaven h (hebr. He), så namnet blir Abraham. Detta är signifikant eftersom hebreiska bokstaven He uttalas som en utandning. Det låter som när man blåser ut luft för att putsa ett par glasögon. Gud blåser in sin Ande in i Abrahams namn! Med Guds Andes hjälp ska undret ske! På hebreiska uttalas namnen Avram och Avraham. Även Saraj får ett nytt namn – Sarah, se vers 15.]
För jag ska låta dig bli en far för många folk (nationer).
Sedan sa Gud till Abraham: "Din hustru ska inte längre heta Saraj, utan hennes namn ska vara Sarah.
Gud svarade: "Nej, men Sarah din hustru ska föda en son och du ska ge honom namnet Isak [hebr. Jits-chak från verbet för att skratta], och jag ska etablera mitt förbund med honom som ett evigt förbund för honom och hans säd (efterkommande, ättlingar) efter honom.
De ropade på Lot och sa till honom: "Var är männen som kom in till dig i natt? För ut dem till oss så att vi kan känna (ha en sexuell relation med) dem."
Skynda dig, fly dit, för jag kan inte göra något förrän du kommit dit." Därför kallas staden Tsoar. [Tsoar betyder oansenlig, anspråkslös, ringa eller liten.]
Och den förstfödda födde en son och gav honom namnet Moab, denne är moabiternas stamfar till denna dag. [Moabiterna blev ett folk som bosatte sig öster om Döda havet i nuvarande Jordanien; namnet låter som "från fadern" på hebreiska.]
Och den yngre födde också en son och gav honom namnet Ben-Ammi [låter som "min släktings son"], denne är stamfar till ammoniternas söner till denna dag. [Ammoniterna bosatte sig norr om Moab; både Moab och Ammon var fiender till Israel.]
Avimelech steg upp tidigt på morgonen och kallade (ropade) på alla sina tjänare och talade alla dessa ord i deras öron [redogjorde noggrant allt han drömt för dem] och männen blev mycket rädda.
Sedan kallade Avimelech på Abraham och sa till honom: "Vad har du gjort mot oss? I vad har jag syndat mot dig eftersom du har fört denna stora synd över mig och mitt kungarike? Du har gjort sådant mot mig som inte ska göras!
Och Abraham gav sin son, som föddes åt honom, som Sarah födde till honom, namnet Isak. [Isak (hebr. Jits-chak) betyder han skrattar. Då Isak är en viktig bild på Jesus är det värt att notera kopplingen till att han kommer med glädje.]
Och Gud (Elohim) sa till Abraham: "Låt inte detta vara smärtsamt (sorgligt, bedrövligt) i dina ögon på grund av ynglingen och på grund av din tjänstekvinna. I allt som Sarah sagt till dig ska du lyssna på hennes röst (det hon sagt), för i (genom) Isak ska säd (avkomlingar, framtida generationer) uppkallas efter dig.
Och Gud (Elohim) hörde ynglingens röst och Guds (Elohims) ängel (budbärare) ropade på Hagar från himlarna och sa till henne: "Vad plågar dig Hagar? Frukta inte, för Gud (Elohim) har hört ynglingens röst där han är.
Därför kallas platsen Beer-Sheva eftersom de båda avlade en ed (gav varandra löften).
[Hebr. beer betyder källa och sheva har betydelsen sju och ed eller löfte. Att svära en ed kan också bokstavligt uttryckas som "att sjua sig själv". Talet sju hör ihop med fullbordan, fullkomlighet och tillfredsställelse. Det handlar också om perfektion, myckenhet och överflöd. Ordet inkluderar även att allt detta är med glädje, alltså något positivt.]
Och Abraham planterade en tamarisk i Beer-Sheva och åkallade Herrens (Jahves) namn på platsen, den Evige Guden (El Olam).
[Tamarisken växer långsamt, det tar 400 år innan den når full höjd. Ett träd planteras inte för sin egen skull, utan för kommande generationer. Detta är en profetisk handling av Abraham som säger att här ska kommande generationer bo och de ska få svalka sig i skuggan av detta träd! Tamarisken växer i jord med hög salthalt och är därför det enda träd som kan växa kring Döda havet. Under dagen utsöndrar trädet salt på sina löv, en process som kräver mycket vatten. Under natten absorberar saltet vatten, som sedan på morgonen avdunstar och ger en naturlig kylande effekt. Detta är en anledning till varför detta träd är populärt att plantera i trädgårdar. Se även 1 Sam 22:6; 31:13.]
ropade en Herrens (Jahves) ängel till honom från himlen och sa: "Abraham, Abraham" och han svarade: "Här är jag." [Det är nu tredje gången som Abraham säger "här är jag" i detta kapitel, se även vers 1 och 7.]
Och Abraham kallade den platsen (gav den platsen namnet) Herren (Jahve) ser (förser, utser – hebr. raah), [eller] som man säger än i denna dag om berget: "Herren kommer att uppenbara sig (Jahve jeraeh)."
[Sista frasen kan också översättas: "på Herrens (Jahves) berg ska det förses." Det finns ett flertal beskrivande namn på Gud i GT. Jahve-Jireh – "Herren vår försörjare" är ett av dem, se även 1 Mos 16:13; 17:1; 2 Mos 17:15; Ps 23:1; Dom 6:24; Jer 23:6.]
Herrens (Jahves) ängel (budbärare) [1 Mos 16:7] ropade till Abraham från himlen en andra gång
De sa: "Vi ska kalla på den unga kvinnan och fråga hennes egen mun."
De kallade på Rebecka och sa till henne: "Vill du följa med denna man?"
Hon svarade: "Jag vill gå."
Och ut kom den förste, rödaktig (hebr. admoni) var hela han, som en hårig (hebr. sear) klädnad [mantel]. Och de gav honom namnet Esau.
[Hans rödaktiga färg är snarlikt ordet för edomit (hebr. adomi) det folkslag som ska komma från honom, se vers 23. Även ordet för hårig anspelar på namnet för det område Esau skulle bo på, Seirs bergsbygd, se 1 Mos 36:8.]
Och efter kommer hans bror – och hans hand håller tag om Esaus häl (hebr. akev). Och man gav honom namnet Jakob (hebr. Jaaqov). Isak var 60 år gammal när de föddes.
[Båda sönernas namn finns med i ordlekar. Jakobs namn anspelar på att han "håller hälen". Den äldre brodern benämns alltså efter sitt utseende och den yngre efter sina handlingar. Esau är född rödaktig och Jakob är född att ta någon i hälen. Verbet aqav har en negativ betydelse att tränga undan, bedra och ta undan, se 1 Mos 27:36; Jer 9:4.]
Och Esau sade till Jakob: "Låt mig genast få glufsa i mig (sluka, svälja ner – hebr. laat) av det röda (hebr. edom), det där röda där, för jag är utmattad!" Därför gav man honom namnet Edom. [Ordet för att äta används bara här i GT. I senare rabbinsk litteratur används det om djur som äter. Esau förmår sig inte heller att säga "soppan", han kallar det bara "det röda" och vill ha det på en gång.]
Avimelech kallade på Isak och sa: "Se, hon är verkligen din hustru, hur kunde du säga att hon är min syster?"
Isak svarade honom: "Eftersom jag sa för mig själv, annars dör jag för hennes skull."
Isak grävde på nytt upp brunnarna med vatten, som de hade grävt under hans far Abrahams dagar, eftersom filistéerna hade lagt igen dem efter Abrahams död. Han gav dem namn efter de namn som hans far hade gett dem.
Gerars herdar tvistade med Isaks herdar och sa: "Vattnet är vårt". Han gav källan namnet Esek [som betyder argument, tvist eller strid], eftersom de tvistade med honom.
De grävde en annan brunn och de tvistade om den också. Han gav den namnet Sitna. [Hebr. sitna betyder anklagelse, beskyllning eller kiv.]
Han lämnade området och grävde en annan brunn. Om den tvistade de inte. Han gav den namnet Rechovot [som betyder "mycket rymligt"] och han sa: "Nu har Herren (Jahve) gett oss utrymme och vi ska bli fruktsamma i landet."
[Hebr. rechovot betyder vid, stor och rymlig och står här i plural, alltså mycket gott om plats! Isak är som nämnts tidigare den stora förebilden på Jesus bland patriarkerna. En av många saker som han gör är att både gräva nya brunnar och öppna upp gamla brunnar som blivit igenfyllda av fienden. Detta är en bild på Jesus som säger att han är det levande vattnet, brunnen och källflödet för det levande vattnet, se Joh 7:38. Precis som Jesaja profeterar om att ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor, se Jes 12:3.]
Han byggde ett altare där och åkallade Herrens (Jahves) namn och slog upp sitt tält på platsen och Isaks tjänare grävde en brunn på platsen.
Han kallade den (brunnen) Shiva. Därför är namnet på staden Beer-Sheva än idag.
[Ordet shiva eller sheva, samma rot med olika vokaler, betyder både sju och ed/löfte. Betydelsen av Beer-Sheva brukar översättas sju brunnar. Det är mest naturligt då det är det antal brunnar som Abraham ursprungligen lät gräva på platsen. Men det är lika rätt att översätta namnet till löftesbrunnen, och då kan man hänvisa till den ed som Isak ingick med Gerars kung. Alla namn i det hebreiska språket har en betydelse som gör det till mer än enbart ett namn. När det som i detta fall har mer än en betydelse går det som regel också att hänvisa till flera olika händelser som är orsaker till namngivningen.]
När Isak var gammal och hans ögon var skumma [förmodligen av starr] så att han inte kunde se, kallade han på Esau, hans äldre son och sa till honom: "Min son"
och han svarade: "Här är jag." [Hebr. hineni – jag står till förfogande, jag är beredd att ta ansvar, se 1 Mos 22:1.]
Och han [Esau] sa: "Heter han inte med rätta Jakob? [Jakob betyder "den som håller i hälen" eller "den som tränger undan".] För han har trängt undan mig dessa två gånger. Han tog min förstfödslorätt och se, nu har han tagit bort välsignelsen." Sedan frågade han: "Har du någon annan välsignelse för mig?"
Och Esaus, hennes äldre sons ord, berättades för Rebecka och hon skickade efter Jakob, hennes yngre son och sa till honom: "Se, din bror Esau som rör vid dig, tröstar sig själv och har för avsikt att döda dig.
Och Isak kallade på Jakob och välsignade honom och förmanade honom och sa till honom: "Du ska inte ta en hustru från Kanaans döttrar.
Och han gav platsen namnet Betel. Men likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och är – hebr. olam) var Loz stadens namn till en början.
Så blev Leah gravid och födde en son och hon gav honom namnet Ruben [hebr. Reoven – betyder: "Se, en son!"], för hon sa: "Eftersom Herren (Jahve) har sett till min nöd (misär; mitt elände – hebr. oni) så kommer min man nu att älska mig."
Och hon [Leah] blev gravid igen och födde en son och sa: "Eftersom Herren (Jahve) har hört (hebr. shama) att jag är hatad (oälskad, motbjudande, avvisad), har han gett mig även denna son." Och hon gav honom namnet Simeon (hebr. Shimon – betyder: "höra").
Och hon [Leah] blev gravid igen och födde en son och sa: "Nu, denna gång ska min man förenas med (vara nära – hebr. lava) mig eftersom jag har fött honom tre söner." Därför gav hon honom namnet Levi [betyder: "förenad med"].
Och hon [Leah] blev gravid igen och födde en son och hon sa: "Denna gång ska jag prisa (hebr. jada) Herren (Jahve)." Därför gav hon honom namnet Juda [betyder: "prisa"] och hon slutade att bli gravid.
Och Rakel sa: "Gud (Elohim) har dömt (hebr. danan) mig och även hört min röst och har gett mig en son." Därför gav (kallade) hon honom namnet Dan [betyder: domare].
Och Rakel sa: "Guds närkamper har jag utkämpat (stretat, 'vridit mig'; brottats) med min syster och jag har [verkligen] fått överhanden (övervunnit)." Så gav (kallade) hon honom namnet Naftali [betyder: "min kamp"; eller möjligtvis "slug närkamp"].
Och Leah sa: "Lyckan (hebr. gad) har kommit!" Och hon gav (kallade) honom namnet Gad. [Namnet betyder lycka eller förmögenhet, men kan också betyda en skara eller trupp.]
Och Leah sa: "Jag är glad (välsignad – hebr. asher) för döttrarna ska kalla mig lycklig." Och hon gav (kallade) honom namnet Asher. [Asher betyder glad och att känna sig välsignad, men även att vara ärlig och gå rakt fram.]
Och Leah sa: "Gud (Elohim) har gett mig min lön (hebr. shachar) eftersom jag gav min tjänstekvinna till min man. Och hon gav (kallade) honom namnet Jisashchar." [Jisashachar betyder det finns lön, kompensation eller belöning.]
Och Leah sa: "Gud (Elohim) har skänkt (hebr. zavad) mig en god hemgift (hebr. zeved), nu ska min man umgås (hebr. zaval) med mig, eftersom jag har fött honom sex söner." Och hon gav (kallade) honom namnet Zevolun. [Zevolun betyder upphöjd, men även boplats, habitat.]
Därefter födde hon [Leah] en dotter. Och hon gav (kallade) henne namnet Dina. [Dina betyder rätt eller domare, den feminina formen av Dan.]
Och hon gav (kallade) honom namnet Josef och sa: "Herren (Jahve) har förökat (hebr. josef) till mig ännu en son." [Josef betyder Herren förökar.]
[Rakel får ännu ett barn, men hon dör i barnsäng när hon får honom, se 1 Mos 35:18. Han får namnet Benjamin och blir den tolfte av Jakobs söner.]
Och Jakob skickade efter Rakel och Leah och bad dem komma ut på marken till hans hjord,
Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob kallade det Galed.
Och Laban sa: "Detta röse ska i dag vara vittne mellan mig och dig." Så fick det namnet Galed.
Sedan offrade Jakob slaktoffer på berget och bjöd in sina släktingar till en måltid. De åt och stannade på berget över natten.
Och Jakob sa när han såg dem: "Detta är Guds (Elohims) läger." Och han gav den platsen namnet Machanajim [betyder "två läger", en plats i Gileads bergsbygd öster om Jordanfloden i närheten av Jabbok, se Jos 13:26, 30].
Jakob kallade platsen Peniel [betyder: "vänd mot Gud"]. Han sa: "För jag har sett Gud (Elohim) ansikte mot ansikte, och överlevt."
Och Jakob vandrade till Sukkot [öster om Jordanfloden nära Jabbok; troligtvis nuvarande Tel Deir Alla] och byggde sig ett hus och gjorde stall (hebr. sukkot) till sin boskap. Därför har den platsen namnet Sukkot. [Sukkot betyder hydda och motsvarar de boskapsskydd som man byggde som stall på den här tiden. Samma ord finns i lövhyddohögtiden som heter Sukkot på hebreiska.]
Och han reste där ett altare och kallade det El-Elohei-Israel (Gud, Israels Gud).
Och han byggde där ett altare och kallade platsen El-Betel [Guds "Guds hus"], för där hade Gud uppenbarat sig för honom när han flydde från sin brors [Esaus] ansikte. [Tillägget här av El (som betyder Gud) till platsen Betel betonar Guds närvaro på den platsen, se även 1 Mos 28:19.]
Och Debora, Rebeckas barnflicka dog, och hon begravdes nedanför Betel under eken, och den fick namnet Alon-Bachot [betyder: "eken som gråter"].
Och Gud (Elohim) sa till honom: "Ditt namn är Jakob, men du ska inte längre heta Jakob utan Israel ska vara ditt namn" och han gav honom namnet Israel.
Och Jakob kallade platsen där Gud talat med honom för Betel [Betel betyder Guds hus].
Och det skedde när hennes själ var på väg att lämna henne, för hon dog, att hon kallade honom Ben-Oni, men hans far kallade honom Benjamin. [Ben-Oni betyder min smärtas son, Benjamin betyder min högra hands son.]
Hon blev gravid och födde en son och han gav honom namnet Er. [Er betyder "vaken", antagligen var det ett barn som inte sov så mycket!]
Hon blev gravid igen och födde en son och hon gav honom namnet Onan [Uttalas "Ånan" och betyder "stark"].
Ännu en gång födde hon en son och gav honom namnet Shela [som betyder "bön" eller "frid"]. Han [Juda] var i Cheziv när hon födde honom.
[Cheziv, som betyder "falsk", var en stad i Judéen, troligen samma som Achzib och Chezeva, se Jos 15:44; Mika 1:14–15; 1 Krön 4:22. Den ligger 1 timmes vandring norr om Adullam, se vers 1. Intressant att Juda är borta i en stad som heter "falsk", när den tredje sonen föds, och då ger hans hustru honom namnet "frid". Läsaren anar att familjeförhållandena inte är de bästa, de två äldsta sönerna växer upp och blir onda i Herrens ögon, se vers 6, 10.]
Men han drog tillbaka sin hand och hans bror kom ut och hon sa: "Varför har du brutit dig fram (hebr. parats)?" Därför fick han namnet Perets. [Namnet betyder brytning eller att rämna och det är samma ord som används i frågan "Varför har du brutit dig fram?"]
Efter kom hans bror som hade den röda tråden runt sin handled. Han fick namnet Zerach (Sera).
[I detta kapitel finns namnen Boaz, Rut, Oved, Jishaj och David inkodade i vers 11–28 med 49 bokstävers mellanrum. De fem namn som leder upp till David i släkttavlan i avslutningen i Ruts bok, se Rut 4:21–22, återfinns alltså exakt i rätt ordning med 7 x 7 bokstävers intervall just i detta stycke som handlar om Perets, fem släktled innan Boaz. Man måste vara lite försiktig med bibelkoder, men det är ändå ett märkligt sammanträffande som pekar på att Bibeln är en gudomligt inspirerad bok.]
ropade hon på männen i huset och talade med dem och sa: "Se, han [min man] har fört in en hebré för att förnedra oss (göra oss till åtlöje). Han försökte våldta mig, men då ropade jag för full hals.
När han hörde att jag höjde min röst och ropade för full hals, då lämnade han sin mantel hos mig, flydde och tog sig ut." [Ibland är flykt ett tecken på svaghet, andra gånger mod. Josef förlorade sin mantel, men behöll sin integritet.]
När jag höjde min röst och ropade för full hals, då lämnade han sin mantel hos mig, flydde och tog sig ut."
På morgonen var han orolig i sitt inre och sände efter och kallade på Egyptens spåmän (skrivare, från ordet för penna) och alla visa män. Farao berättade sin dröm men det fanns ingen som kunde uttyda den för farao.
Då skickade farao efter och kallade på Josef och de skyndade sig att hämta honom från fängelsehålan. Han rakade sig och bytte kläder och kom inför farao.
Han lät honom åka i den andra vagnen (vagnen bakom faraos egen vagn) som han hade och de ropade framför honom: "Avrech [knäböj]!" Och han satte honom över hela Egyptens land.
[Ordet avrech är troligtvis ett egyptiskt ord som är en uppmaning att böja knä, ett sätt att visa respekt som i Egypten främst gällde vördnad för gudarna. Farao betraktades som en gud och genom att visa samma respekt för Josef upphöjs även han till en gudomlig status.]
Farao gav Josef namnet Zafenat-Panea [som betyder "uppenbarare av hemligheter"], och till hustru gav han honom prästen Potiferas dotter Asenat från On. Och Josef vandrade ut över Egyptens land. [Potiferas är en längre form av namnet Potifar. De tidigaste rabbinska traditionerna (Rashi, Rashbam och Alshish) säger att det var samma Potifar (1 Mos 39:4, 20) som fängslade Josef och som var general, se 1 Mos 39:1.]
Josef gav sin förstfödda namnet Manasse, för Gud har fått mig att glömma min träldom och min fars hus. [Namnet Manasse betyder "få att glömma".]
Den andra gav han namnet Efraim, för Gud har gjort mig fruktsam i mina bedrövelsers land. [Namnet Efraim betyder "dubbel frukt".]
[Guds ordning är först Manasse, sedan Efraim. Först måste vi "glömma" och komma över det som varit, förräderiet, de falska anklagelserna, fängelset och det orättfärdiga behandlandet innan vi kan bära frukt. Istället för att söka hämnd, måste vi förlåta våra bröder och föda "Manasse", se Fil 4:8.]
Josef kunde inte behärska sig själv framför alla dem som stod hos honom och han ropade: "Se till att allt tjänstefolk går ut härifrån!" Ingen av hans tjänare var med honom när han gav sig till känna för sina bröder.
När det händer sig att farao kallar på er och frågar: 'Vad är ert yrke?'
Tiden närmade sig när Israel [Jakob] måste dö och han kallade på sin son Josef och sa till honom: "Jag ber dig, om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i dina ögon, lägg – jag ber dig – din hand under min höft och agera välvilligt och trofast med mig. Jag ber dig, begrav mig inte i Egypten. [Tre gånger används hebr. na som används som en vädjan och ofta översätts "jag ber dig".]
Och deras ättlingar som du ska föda efter dem, ska vara dina, de ska uppkallas efter dina bröder i deras arv.
ängeln (budbäraren) [Herren själv] som återlöste (friköpte) mig från allt ont (all ondska)
– må han välsigna ynglingarna.
Och låt mitt namn nämnas i dem
och mina fäders namn – Abraham och Isak,
och låt dem växa till i stort antal (bli många) mitt i landet (över jorden)." [2 Mos 1:7]
[Här används det hebreiska verbet gaal (att återlösa) för första gången i Bibeln. Substantivet på samma rot – återlösare, är ett av namnen på Jesus. Hans uppdrag på korset var att återlösa, se Joh 1:29; Ef 1:7; Heb 9:12. Därför är det inte en slump att just uttrycket "allt ont" finns med när gaal förekommer för första gången i Skrifterna. Det pekar profetiskt på vad som ligger i Guds frälsningsplan.]
Jakob kallade på sina söner och sa: Samla ihop er tillsammans, så att jag kan berätta för er vad som ska ske (hända) med er vid dagarnas slut.
[Redan från födseln hade Jakobs liv varit kantat med stridigheter inom familjen men även en brottningskamp med Gud, se 1 Mos 25:26, 33; 28:12; 32:25. Här i livets slutskede profeterar han från djupet av sin ande över sina söner. Profetiorna baseras både på deras karaktär och handlingar. Dessa ord är både välsignelser över sönerna och profetior om framtiden, därav uttrycket vid dagarnas slut, eftersom en del av det som sägs inte kommer att fullbordas förrän i ändens tid.]
När landets invånare, kanaanéerna, såg sorgen på Atads tröskplats sa de: "Detta är en djup sorg för egyptierna." Därför fick den namnet Evel-Mitsraim (betyder Egyptens klagan eller sorgesång), som ligger bortom Jordanfloden.

2 Moseboken (34)

kallade kungen till sig dem igen och sa: "Varför gör ni så att pojkarna får leva?"
Då sa hans syster [Mirjam] till faraos dotter: "Ska jag gå och hämta en hebreisk ammande kvinna, så hon kan amma barnet åt dig?"
Faraos dotter sa till henne: "Ja gå." Då gick den unga tonårsflickan och kallade dit barnets moder.
När barnet blev större [antagligen 3-4 år gammalt] tog hon honom till faraos dotter, och han blev hennes son. Hon gav honom namnet Mose (hebr. Mosheh), för hon sa: "Jag har dragit upp (hebr. mashah) honom från vattnet."
[Namnet Mose kan relatera till egyptiska ord för "son" eller "att föda en son". Här ges förklaringen till namnet hur han drogs upp, där det finns en likhet till hebreiska verbet för att dra upp. Kanske pratade prinsessan hebreiska, eller i kontakten med Moses föräldrar och familj lärde hon sig några ord och bestämmer sig för detta namn. Det är möjligt att han fick detta namn av sina föräldrar redan i samband med omskärelsen den åttonde dagen. Oavsett hur så hedrar prinsessan medvetet sin sons hebreiska ursprung och gör honom samtidigt till en legitim egyptier med ett namn på sitt eget språk som understryker att hon adopterar en son.]
Då sa han till sina döttrar: "Var är han nu? Varför lämnade ni honom [där vid brunnen]? Gå och hämta honom och bjud in honom på middag."
Hon födde en son och han gav honom namnet Gershom, "eftersom jag är en främling i detta land", sa han.
[Mose hade nu blivit en medborgare hos midjaniterna, långt borta från både landet Egypten och hans eget folk, israeliterna. På hebreiska är ger främling och shom där, så sammantaget är Gershom "Jag var en främling där" i det land där hans son föddes. Enligt Demetrius, en historiker i Alexandria 225 f.Kr., så kom namnet Midjan från en av Abrahams söner. Han skriver också att Mose och Sippora båda härstammade från Abraham. Mose i sjunde och Sippora i sjätte led.]
När Herren såg att han gick för att se efter ropade Gud till honom ur törnbusken: "Mose! Mose!"
Han svarade: "Här är jag."
[Det hebreiska ordet för törnbuske är seneh, snarlikt Sinai. Ordet används bara här och i 5 Mos 33:16. Den exakta arten på busken är inte känd, men ordet beskriver en buske med taggar. Antagligen är det ett mindre akacieträd, samma träslag som Mose senare får instruktionen att använda som material för tabernaklet, förbundsarken och skådebrödsbordet, se 2 Mos 25:10, 23; 26:15. Törne är förknippat med det mänskliga och förbannelsen, se 1 Mos 3:18, men genom historien vänder Gud på den förbannelsen. Mose får se Gud ta sin boning i en oansenlig törnbuske och senare manifestera sin närvaro i förbundsarken av akaciaträ. Finalen sker då Jesus, krönt med en törnekrona, bar världens synd på korset.]
kallade farao till sig sina visa män och magiker (trollkarlar), och dessa – de egyptiska spåmännen (skrivare, från ordet för penna) – gjorde liknande saker [imiterade Guds mirakler] med hjälp av magi (ockulta krafter). [Enligt judisk tradition hette två av dem Jannes och Jambres, se 2 Tim 3:8.]
kallade farao på Mose och Aron och sa: "Be till Herren (Jahve) att han tar bort grodorna från mig och från mitt folk. Sedan ska jag låta folket gå så att de kan offra till Herren (Jahve)."
Farao kallade på Mose och Aron och sa: "Gå, offra till er Gud i landet."
Farao kallade på Mose och Aron och sa till dem: "Jag har syndat denna gång. Herren (Jahve) är rättfärdig, medan jag och mitt folk är onda.
kallade farao snabbt på Mose och Aron och sa: "Jag har syndat mot Herren er Gud (Jahve Elohim) och mot er.
Farao kallade på Mose och sa: "Gå, betjäna (håll gudstjänst för) Herren (Jahve). Lämna bara era fårflockar och boskapshjordar, era små kan också gå med er."
Sedan kallade Mose till sig alla de äldste och sa till dem: "Gå och tag ett småboskap (får, lamm) för varje familj, och slakta påskalammet (hebr. pesach).
[När det gäller dateringen av uttåget finns det två teorier: den sena (1200-talet f.Kr.) och den tidiga (1400-talet f.Kr.), se 1 Kung 6:1 för mer info. Det enorma vulkanutbrottet på den grekiska ön Santorini (dåtida Thera) skulle kunna ge förklaringar på många av plågorna. Utbrottet orsakade jordbävningar, tsunamier och många kubikkilometer aska och pimpsten skakade några av Medelhavets tidiga civilisationer i grunden. Det skulle kunna förklara hur vattnet drog sig tillbaka och en enorm tsunami. Det skulle kunna synas en "eldstod" på natten osv. Utbrottet som är det värsta någonsin har daterats till 1450 f.Kr. baserat på fynd från intilliggande civilisationer. Dateringar baserade på radiometriska mätningar placerar utbrottet tidigare 1628-1600 f.Kr.]
Han [farao] kallade på Mose och Aron mitt i natten och sa: "Stå upp, gå ut från mitt folk, både ni och Israels söner (alla israeliter) och gå och betjäna (håll gudstjänst för) Herren (Jahve) som ni har talat.
Och när de kom till Mara kunde de inte dricka Maras vatten för det var bittert. Därför kallades platsen Mara (som betyder bitter).
Israels hus gav det namnet manna. Det var vitt som korianderfrön och smakade som rån gjorda med honung.
Han gav platsen namnet "Massa" och "Meriva", eftersom israeliterna hade stridit [mot Mose och Gud] och eftersom de frestat (prövat) Herren, och sagt: "Är Herren med oss eller inte?" [Hebreiska ordet massa betyder fresta och pröva. Ordet meriva betyder strida, provocera.]
Då byggde Mose ett altare och gav det namnet Herren mitt segerbaner (Jahve Nissi).
Mose gick upp till Gud, och Herren talade till honom från berget:
"Så ska du säga till Jakobs hus (släkt) och berätta för israeliterna:
När Mose kom tillbaka sammankallade han folkets äldste. Han lade fram för dem alla dessa ord som Herren hade befallt honom att säga,
Sedan kom Herren (Jahve) ner till berget Sinai, till toppen på berget. Herren kallade upp Mose till toppen på berget, så Mose gick upp.
Sedan tog han förbundsakten [hebr. sefer haberit – som nyligen hade skrivits ned, se 2 Mos 20–23] och läste upp den för folket, och de sa: "Allt vad Herren (Jahve) har talat vill vi göra (agera efter) [följa] och lyda (höra, hörsamma)."
[Här i vers 7 läggs nu även verbet höra/lyda/hörsamma (hebr. shama) till, jfr med vers 3. I Israels trosbekännelse Shema Jisrael ("Hör, Israel"), finns samma koppling till att hörsamma och lystra till själva innehållet genom att gensvara, se 5 Mos 6:4–9; Mark 12:29.]
Herrens härlighet vilade på berget Sinai och molnet täckte det under sex dagar. [Mose följer löftet att "vara kvar där" som han fick i vers 12.] På den sjunde dagen kallade Gud på Mose inifrån molnet.
Se jag har kallat vid namn Betsalel [betyder: "i skuggan av Gud" – dvs. under hans beskydd],
son till Ori [betyder: "mitt ljus", hans fulla namn var troligen Oriel eller Oriah],
son till Chor (Hur) [2 Mos 17:10; 24:14], av Juda stam.
Och när Aron såg detta byggde han ett altare framför den och Aron utropade och sa: "Fest till Herren (Jahve) i morgon."
Och Mose tog tältet och reste det långt utanför lägret, och han kallade det "mötestältet" (hebr. ohel moed). Var och en som ville rådfråga (söka) Herren (Jahve) måste gå ut till mötestältet utanför lägret.
[Här används den hebreiska frasen ohel moed (på svenska "mötestältet"), även kallat "uppenbarelsetältet". Ett annat ord är mishkan (översatt "tabernaklet"), det hade Mose tidigare fått instruktioner om att bygga mitt i lägret (2 Mos 25). Vid detta tillfälle är det ännu inte byggt, se även 2 Mos 27:21; 3 Mos 1:1. Detta mötestält som tillhörde Mose fungerade som en temporär helgedom.]
Han svarade: "Jag ska låta min godhet (skönhet) passera inför dig och jag ska visa namnet Herren (Jahve) inför dig. Jag ska vara nådig (ge oförtjänt favör) mot den jag vill vara nådig mot och vara barmhärtig (visa moderlig ömhet) mot den jag vill vara barmhärtig mot."
Och Herren (Jahve) steg ned i ett moln och stod med honom där och ropade ut Herrens (Jahves) namn.
Herren (Jahve) gick förbi honom och ropade:
"Herren (Jahve), Herren (Jahve) är en barmhärtig och nådig Gud (El),
sen till vrede och rik på nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning (stabilitet, fasthet, trofasthet),
för att inte skära (ingå) förbund med landets invånare och de går iväg efter andra gudar och offrar till deras gudar och de kallar på dig och du äter av deras offer,
Men Mose ropade till dem, och Aron och alla folkets ledare vände tillbaka till honom, och Mose talade till dem.
Och Mose sa till Israels söner: "Se, Herren (Jahve) har kallat Betsalel, Oris son, Chors son av Juda stam, vid namn,
Och Mose kallade på Betsalel och Oholiav och alla män med ett vist hjärta, i vars hjärta Herren (Jahve) har lagt vishet, alla vars hjärta manade honom att komma till arbetet och utföra det.

3 Moseboken (9)

Och Herren (Jahve) kallade på Mose och talade till honom från mötestältet (hebr. ohel moed). Han sa:
Och det skedde på åttonde dagen att Mose kallade på Aron och hans söner och Israels äldste.
Och Mose kallade på Mishael och Eltsafan, Ussiels söner, farbror till Aron, och sa till dem: "Kom nära, bär bort era bröder från helgedomens åsyn ut ur lägret."
[Detta sammanfattande stycke berör de som har blivit diagnostiserade med någon av de ovanstående sju olika fallen.]
Och den som lider av svampinfektionen (möglet), hans kläder ska rivas söner och hans huvud rakas, och han ska täcka över sin överläpp och ropa "Oren, oren". [Hebr. tame tame!]
Tala till Israels söner och säg till dem: Herrens (Jahves) högtider (avtalade möten på bestämda tider – hebr. moed), som ni ska utropa (förkunna, proklamera) som heliga sammankomster – dessa är mina högtider (avtalade möten på bestämda tider):
Detta är Herrens (Jahves) högtider (avtalade möten på bestämda tider), heliga sammankomster, som ni ska utropa (förkunna, proklamera) på deras bestämda tider.
Du ska utfärda ett påbud (förkunna, proklamera) samma dag att det ska vara en helig sammankomst, och du ska inte utföra något arbete. Det ska vara ett evigt påbud överallt där ni bor genom alla generationer.
Detta är Herrens högtid (avtalade möte på bestämd tid), som ni ska utropa (proklamera) som en helig sammankomst för att bära fram eldsoffer till Herren (Jahve) ett brännoffer, ett matoffer och ett dryckesoffer, vart och ett på sin egen dag,
Och ni ska helga det 50:e året och ropa ut frihet över hela landet till alla dess invånare. Det ska vara ett jubelår för er. Och ni ska ge tillbaka till var och en deras egendom, och ni ska ge tillbaka var och en till hans familj. [Om någon tvingats sälja sig som slav och därigenom, eller möjligen på något annat sätt, blivit åtskild från sin familj ska han eller hon nu få återvända till sin egen familj.]

4 Moseboken (16)

Och platsen fick namnet Tavera [betyder: "brinnande"], eftersom Herrens (Jahves) eld hade brunnit ibland dem.
[Namnet Tavera återfinns även 5 Mos 9:22, men blev aldrig fysiskt namn på denna plats, eftersom namnet inte tas med i benämningen av de olika platserna, se 4 Mos 33:16–17.]
Platsen fick namnet Kivrot-Hataava, eftersom de begravde folket som hade begär. [Kivrot-Hataava betyder begärets eller lustans gravar på hebreiska.]
Och Herren (Jahve) kom ner i en molnpelare och stod i öppningen till tältet och kallade på Aron och Mirjam och de båda kom fram.
Detta var namnen på de män som Mose skickade iväg för att utforska (undersöka) landet. Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua.
[Hosea (hebr. Hoshea) betyder "frälsning, räddning", och Josua (Jehoshua) betyder "Herren är frälsning och räddning". Detta stryker under att det inte är de själva utan Gud som skulle frälsa och rädda dem. Namnändringen på Josua från Hosea till Josua är på hebreiska endast ett tillägg av bokstaven jod i början. Det gör att inledningen på namnet Josua blir Jah, som är kortformen av Guds namn. Detta tolkar många rabbiner som att Mose insåg att Josua behövde mod och källan till mod och frimodighet är Gud. När Josua i samklang med sitt nya namn väljer att lita på Gud blir han också frimodig med Guds hjälp.]
De kallade platsen Eshkols dal på grund av vindruvsklasen som Israels söner skar av där.
[Hebr. eshkol betyder klase och kan syfta både på druvklasar och blomklasar. Det finns många dalgångar (wadis) här. I trakten kring Hebron är t.ex. Ramet el-Amleh känd för sina druvor och ligger nära en dalgång.]
Och Mose sände efter Datan och Aviram, Eliavs söner men de sa: "Vi vill inte komma,
Och Herren (Jahve) lyssnade på Israels röst och gav dem kanaanéerna och de förgjorde dem helt och deras städer. Platsen fick namnet Chorma. [Namnet Chorma betyder tillägnad fullständig förstörelse eller avskild till fördärv.]
Och han sände budbärare till Bileam, Beors son, till Petora som är vid floden, till folkets söner i landet och kallade på honom och sa:
"Se, det är ett folk som har kommit ut från Egypten,
se, de täcker jordens ansikte (yta),
och de har lägrat sig mittemot mig.
Och Gud (Elohim) kom till Bileam på natten och sa till honom: "Om männen har kommit för att kalla på dig, stå upp och gå med dem, men bara de ord jag talar till dig ska du göra."
Och Balak sa till Bileam: "Sände jag inte efter dig och kallade enträget på dig? Varför kom du inte till mig? Har jag inte möjlighet att befordra dig och ge dig ära?"
Och Balaks vrede upptändes mot Bileam: "Jag har kallat dig att förbanna mina fiender, och se, du har välsignat dem tre gånger!
Och de kallade [de moabitiska kvinnorna bjöd in] folket att offra till deras gudar
och folket åt och böjde sig till deras gudar.
Och Eliavs söner: Nemoel och Datan och Aviram. Dessa är den Datan och Aviram som utsågs av församlingen, som kämpade mot Mose och mot Aron i Korachs grupp, när de kämpade mot Herren (Jahve) [4 Mos 16:1–2]
och Nevo och Baal Meon – vilka namn har ändrats – och Sivma, och gav deras namn till städerna som de byggde.
Och Jair, Manasses son, gick och tog dess byar och kallade dem Chavot Jair.
Och Novach gick och tog Kenat och dess byar och kallade det Novach, efter sitt eget namn.

5 Moseboken (22)

dessa räknas även som Refaim, liksom Anakim, men moabiterna kallar dem eméer. [Namnet på folkslaget eméerna är pluralformen av ordet för skräck (hebr. ejmah). Det var ett fruktat folk, se även 1 Mos 14:5.]
Det räknas också som ett Refaims land, Refaim bodde där tidigare men ammoniterna kallade dem Zamzumim,
– det Hermon [i norr] som sidonierna kallar Sirion och amoréerna kallar Senir –
och resten av Gilead och hela Bashan, Ogs kungarike, gav jag till halva Manasse stam, hela Argovs område, hela Bashan som kallas Refaims land.
Jair, Manasses son, tog hela Argovs område till gränsen mot geshureerna och machaeerna, även Bashan och uppkallade det efter sitt eget namn Chavot Jair, till denna dag.
För vilket stort land finns som har Gud (Elohim) så nära sig, som Herren vår Gud (Jahve Elohim) är, närhelst vi kallar på honom?
Och Mose kallade på hela Israel och sa till dem:
Hör Israel förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som jag talar i era öron idag, så att ni lär er dem och gör dem.
Och detta är vad du ska efterskänka. Varje långivare som har lånat ut till sin granne, han ska inte kräva det av sin granne och av sin bror, eftersom Herrens (Jahves) eftergift (skuldbefrielse – hebr. shmita) har ropats ut (förkunnats, proklamerats).
Var på din vakt (skydda och bevara dig själv – hebr. shamar) så att inte den onda tanken kommer i ditt hjärta: "Det är nu nära det sjunde året då alla skulder avskrivs (efterskänks)." Om ditt öga är ont (ditt hjärtas inställning är fel) mot din fattige broder och du inte lånar honom någonting, då kan han ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig (du är skyldig).
[Inom den judiska läran anses budet att låna ut pengar vara större än att ge gåvor till välgörenhet. Anledningen är att ett lån bevarar värdigheten hos den som tar lånet. Förutom pengarna så visar också långivaren att han har en tro på att låntagarens situation kommer att förändras till det bättre och han blir självförsörjande. Rabbiner lär också att lånen ska ges i vittnens närvaro eller skriftligt, annars kan det bli en nästan orättvis frestelse att fördröja betalningen. Se även 2 Mos 22:25; 3 Mos 25:35–37; Ps 37:21; Matt 5:42.]
Den ska [alltid, ständigt] vara med honom och han ska läsa i den varje dag hela sitt liv, så att han lär sig att frukta (vörda) Herren sin Gud (Jahve Elohim) för att kunna hålla (följa, lyda) alla de ord som finns i denna undervisning och hålla sig till förordningarna [hebr. chuqim – förordningar, ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar] och göra (genomföra) dem.
När du närmar dig en stad för att strida mot den, då ska du förkunna frid (shalom) till den.
Samma dag ska du ge honom hans lön [Matt 10:10; Luk 10:7], solen ska inte gå ner över det, för han är fattig och sätter sitt hjärta över det (hans förtröstan och hopp står till den lön han kan få) för att han inte ska ropa mot dig till Herren (Jahve) och det blir synd i ditt liv.
Då ska stadens äldste kalla på honom och tala med honom. Om han håller fast och säger: "Jag vill inte ta henne",
Hans namn (öknamn) i Israel ska vara "hans hus som har förlorat sin sko".
Och alla jordens folk ska se att Herrens (Jahves) namn är utropat (proklamerat) över dig, och de ska respektera (frukta, vörda, högakta) dig.
Och Mose kallade på hela Israel och sa till dem:
Ni har sett allt som Herren (Jahve) gjorde inför era ögon i Egyptens land mot farao, och mot alla hans tjänare och mot hela hans land,
Sedan kallade Mose till sig Josua och sa till honom inför (framför ögonen på, inom synhåll för) hela Israel:
"Var stark (fast, säker, tapper)
och frimodig (ståndaktig, alert, modig),
för du ska gå med (föra) detta folk in i det land som Herren (Jahve) med ed har lovat (svurit) deras fäder att ge dem [med ed har svurit: 'sjuat sig själv', dvs. använt fullkomlighetens tal för att intyga sitt löfte till deras fäder], och du ska göra det till deras egendom (låta dem ärva det, låta dem ta över det).
när hela Israel kommer för att samlas inför Herren (Jahve), din Gud (Elohim), på den plats som han ska utvälja – då ska ni läsa denna undervisning (instruktion, Torah) inför hela Israel i deras öron (så att de hör undervisningen).
Herren sa till Mose: "Se dagen närmar sig då du måste dö. Kalla på Josua och ställ er själva (positionera er) i mötestältet (tabernaklet), så att jag kan ge honom ett uppdrag." Mose och Josua gick och ställde sig själva i mötestältet (tabernaklet).
Jag vill förkunna (proklamera, ropa ut) Herrens (Jahves) namn,
tillskriva vår Gud (Elohim) storhet (praktfullhet, storslagenhet, mäktighet).
Ni ska kalla folket till berget, där ska de offra rättfärdiga offer, för de ska dia havets överflöd och sandens gömda rikedomar."

Josua (15)

Sedan kallade Josua på de tolv männen som han hade valt ut från Israels söner en man, från varje stam en man (ordagrant: "en man, en man"). [Samma betonande upprepning som i vers 2.]
Och Herren (Jahve) sa till Josua: "Idag har jag tagit bort (ordagrant 'rullat bort') Egyptens förebråelse (vanära, skam) från dig." Därför kallas platsen Gilgal [som just betyder "hjul" eller "något som rullar"] till denna dag.
Och Josua, Nuns son, kallade på prästerna och sa till dem: "Ta upp förbundsarken och låt sju präster bära sju jubelbasuner framför Herrens (Jahves) ark."
Och de reste en hög med stenar över honom den dagen, och Herren (Jahve) vände bort sin brinnande vrede. Därför heter platsen Achors dal till denna dag.
[Hebr. achor betyder hemsökelse, orsaka besvär och störning. Personnamnet Achan är ett besläktat ord som betyder: "den som ställer till besvär, orsakar trubbel eller är upphov till störningar". Platsen Achor är troligtvis bergsbygden väster om Qumran vid nordvästra delen av Döda havet och blir så småningom nordöstra gränsen för Juda (Jos 15:7). Dock finns det hopp, Achors dal nämns på nytt i Jes 65:10 och Hos 2:17 där det profeteras att dalen i framtiden ska bli en fruktsam dal när Israel blir upprättat. Se även profetian i Hes 47:6–10 med det levande vattnet från Jerusalem som en dag ska strömma ner mot Döda havet.]
Därefter läste han alla de ord från Mose undervisning (hebr. Torah), välsignelsen och förbannelsen [5 Mos 27–28], enligt allt det som är skrivet i boken med undervisning (hebr. Torah).
Det fanns inte ett enda ord som Josua underlät att läsa, av allt det som Mose befallt, inför hela Israels församling och kvinnorna och barnen och främlingen som vandrade bland dem.
Och Josua kallade på dem och han talade till dem och sa: "Varför har ni bedragit oss och sagt: 'Vi är långt bort ifrån' när ni bor ibland oss?
Och det hände när de förde dessa kungar till Josua att Josua kallade på alla Israels män och sa till stridsmännens ledare som gick med honom: "Kom nära, sätt era fötter på nackarna av dessa kungar." Och de kom nära och satte sina fötter på deras nackar.
Men gränsen för Dans söner var för snäv (trång) för dem, så Dans söner gick upp och stred mot Leshem och tog det och slog det med svärdsegg och besatte det och bodde där och kallade Leshem Dan efter namnet på sin stamfar Dan.
Och de gav från Juda söners stam och från Simeons söners stam dessa städer som är namngivna.
Sedan kallade Josua på rubeniterna och gaditerna och halva Manasse stam
Och Rubens söner och Gads söner gav altaret namnet: Det är ett vittne mellan oss att Herren (Jahve) är Gud (Elohim).
att Josua kallade på hela Israel, på deras äldste och på deras huvuden (ledare) och på deras domare och på deras hövdingar och sa till dem: "Jag är gammal och har nått hög ålder (är kommen i dagar).
Och Josua samlade alla Israels stammar i Shechem och kallade på alla Israels äldste och på deras huvuden (ledare) och på deras domare och på deras härförare, och de ställde sig inför Guds (Elohims) ansikte.
Sedan steg Balak, Tsippors son, upp och kämpade mot Israel, och han sände efter Bileam, Beors son, för att förbanna er.

Domarboken (27)

Och Juda gick med Simeon, sin bror, och de slog kanaanéerna som bodde i Tsfat [12 km öster om Ber-Sheva i Negevöknen] och förgjorde dem [Jos 2:10; 6:17–19]. Och de kallade staden Chorma [som låter som ordet för "total förstörelse" på hebreiska, se 4 Mos 21:3].
Och mannen gick till hettiternas land och byggde en stad och gav den namnet Loz, som den heter än idag.
Och de gav den platsen namnet Bochim [betyder: "de gråtande"] och de offrade där till Herren (Jahve). [Bochim är inte identifierad, men bör ligga i närheten av Jeriko men på högre höjd, se vers 1.]
Och hon sände efter och kallade på Barak, Avinoams son från Kedesh-Naftali, och sa till honom [detta är det första av tre tal till Barak som Debora ger]: "Har inte Herren, Israels Gud (Jahve Elohim), befallt och sagt: 'Gå och dra ut mot berget Tavor och ta med dig 10000 män från Naftali söner och från Zevulons söner?' [Det finns ett Kedesh nordväst om Chatsor och norr om Hulasjön (Jos 20:7). Det troligaste här är ändå Kirbet-Kedesh på västra sidan av Galileiska sjön, strax söder om nuvarande Tiberias.]
Och Gideon byggde ett altare där till Herren (Jahve) och gav det namnet Jahve-Shalom (Herren är frid, fred, hälsa, välgång och allt gott). Till denna dag står det fortfarande i Ofra, fädernas Ezri.
Och den dagen blev han kallad Jerubaal och han sa: "Låt Baal strida (försvara sig) själv mot honom eftersom han har brutit ner hans altare."
Och nu, jag ber dig, ropa i folkets öron och säg:
'Den som är rädd eller skakar (darrar av skräck – hebr. chared),
kan vända om och pipa iväg (gå hem tidigt; ovanligt ord kan även betyda kvittra – hebr. tsafar)
från Gileads bergsområde.' " Och 22000 av folket [som initialt var 32000] återvände och 10000 blev kvar.
[Från 32000 blir nu bara 30% kvar. En anledning till att de rädda skulle gå hem är att fruktan lätt sprider sig, se 5 Mos 20:8. Källan Ein-Charod ligger vid berget Gilboa, medan Gilead ligger österut på andra sidan Jordanfloden vilket tydligt definieras bara några kapitel tidigare i Deboras sång, se Dom 5:17. Första gången platsen nämns i Bibeln är vid Jakobs flykt från Laban, se 1 Mos 31:21, vilket gör att namnet förknippas med rädsla och flykt. En del tolkar det som om det är en felskrivning, men bättre är att se att de som var rädda, var från trakten av östra Manasse (Dom 6:35, som är i bergsområdet Gilead) skulle återvända hem. Ser man uttrycket som en kiasm ramas det in av vilka som ska återvända, och centralt hur de ska göra det. Detta är inte den enda språkliga finurligheten i texten. Här finns kopplingen med orden skakar (charad) med källans namn. De centrala två orden är det ovanliga ordet shov för att återvända följt av det ovanliga tsafar som är svåröversatt och kan betyda "tidigt", men även en fågels kvittrande. Betydelsen blir att de som är från Gilead och är rädda kan återvända och "flaxa hem" som rädda fåglar.]
Och de tre grupperna blåste i sina shofarer och krossade krukorna och höll facklorna i sin vänstra hand och i högra handen shofarerna som de blåste i och de ropade: "Svärd till Herren (Jahve) och till Gideon!"
Och Efraims män sa till honom: "Varför har du behandlat oss på detta sätt? Varför kallade du inte på oss när du gick för att strida med Midjan?" Och de grälade allvarligt med honom.
Och när de berättade det för Jotam gick han och ställde sig på toppen av berget Gerizim och lyfte upp sin röst och ropade och sa till dem:
"Lyssna till mig ni Shechems män, så att Gud (Elohim) kan lyssna till er.
Och han kallade hastigt på en yngling, hans vapenbärare, och sa till honom: "Dra ditt svärd och döda mig så att man inte säger om mig: En kvinna slog honom." Och hans yngling genomborrade honom och han dog.
Och han hade
30 söner [jfr Dom 12:14]
som red på 30 åsneföl [en kung i fredliga syften red på en åsna, se 2 Sam 16:2; Sak 9:9–10]
och de hade 30 städer
som kallas Chavot-Jair [Jairs tältbyar] till denna dag och finns i Gileads land [öster om Galileiska sjön].
Och Efraims män samlades och gick över till Tsafon och de sa till Jefta: "Varför gick du över och stred mot Ammons söner utan att kalla på oss att gå med dig? Ditt hus ska vi bränna över dig i eld."
Och kvinnan födde en son och hon gav (kallade) honom namnet Simson (hebr. Shimshon; betyder "som solen") och ynglingen växte upp och Herren (Jahve) välsignade honom.
Och det skedde på den sjunde dagen att de sa till Simsons hustru: "Locka din man så att han berättar gåtan för oss, annars bränner vi dig och din fars hus med eld, har ni kallat hit oss för att göra oss fattiga?"
Och det skedde när han hade slutat tala att han kastade iväg käken från sin hand, och den platsen [heter, fick namnet] Ramat-Lechi [ordagrant: "Käkbenshöjden"].
Och han var mycket törstig och ropade till Herren (Jahve) och sa: "Du har gett i din tjänares hand denna stora befrielse, och nu låter du mig dö av törst och falla i de oomskurnas hand."
Och Gud (Elohim) klöv fördjupningen som finns i Lechi och lät vatten komma ut därifrån och han drack och hans ande återvände och han blev upplivad. Därför kallade (gav) han [källan] namnet Ein-Haqore, som finns i Lechi till denna dag. [Källans namn kommer från hebreiska orden ein och qara och är ordagrant "Rop-källan". Här finns en parallell till 2 Mos 17:1–7.]
Då nu Delila förstod att han berättat hela sitt hjärta till henne sände hon och kallade på filistéernas furstar och sa: "Kom upp den här gången eftersom han har berättat hela sitt hjärta till mig." Och filistéernas furstar kom upp till henne och tog med sig silvret i sina händer.
Hon lät honom sova över sitt knä och hon kallade på en man och lät de sju lockarna från hans huvud bli avrakade. Och hon började förödmjuka (plåga – hebr. anah) [se vers 5–6] honom och hans styrka lämnade honom (var inte längre kvar över honom).
Och det skedde när deras hjärta var glatt [firandet var i full fart] att de sa: "Kalla på Simson så att han kan roa (underhålla – hebr. sochaq) oss." [Kanske satte man ut föremål som han inte såg som han skulle ramla över. Det är bara en av flera möjligheter att håna en blind person på en okänd plats.]
Och man kallade på Simson från fängelsehuset och han hånades (skrattades åt – hebr. tsachaq) framför dem. Sedan ställde de honom mellan pelarna.
Och Simson ropade till Herren (Jahve) och sa: "Herre, Herre (Adonaj, Jahve) kom ihåg mig, jag ber dig, och gör mig stark (fast, säker, tapper – hebr. chazaq), jag ber dig. Bara denna gång Gud (Elohim), så att jag får hämnas filistéerna för mina båda ögon."
[I berättelsen om Simson används det hebreiska ordet koach om hans egen styrka och förmåga sju gånger (se vers 5, 6, 9, 15, 17, 19 och 30). Här är enda gången han använder tilltalet Adonaj Jahve (Jfr Dom 15:18). Det går att se ett visst ödmjukande i Simsons bön, men samtidigt visar flera detaljer på motsatsen. Bönen centrerar kring honom själv, av bönens 18 ord är 5 personliga pronomen (jag, min, mina), inget nämns om hans uppdrag för att rädda det israelitiska folket. Uttrycket "bara denna gång" visar på samma impulsiva kortsynthet som har karaktäriserat hela hans liv. Han har varit driven av sin syn, och även om han inte har ögonen kvar, blir de ändå själva motivet till varför Gud ska hämnas för hans två ögon.]
Och de gick upp och slog läger i Qirjat-Jearim i Juda. Därför kallas den platsen Machane-Dan [Dans lägerplats] till denna dag. Se, efter Qirjat-Jearim.
Och de ropade till Dans söner och de vände sig (sina ansikten) mot dem och sa till Mika: "Vad [fattas] till dig, eftersom du ropar?"
Och de kallade (gav) staden namnet Dan, [efter] deras far Dans namn som föddes till Israel. Men likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och är – hebr. olam) var Lajish stadens namn till en början.
Och hela församlingen sände och talade till Benjamins söner som var i Rimmons klippa och ropade ut frid (shalom) till dem.

Rut (7)

"Kalla mig inte Noomi ["välbehag", "den ljuva"], utan kalla mig Mara ["den bittra"], för den Allsmäktige (Shaddaj) har låtit mycket bedrövelse drabba mig.
När jag lämnade hade jag allt jag kunde tänka mig [ordagrant "jag var fylld", hon hade man och två söner], men nu har Herren (Jahve) låtit mig återvända tomhänt (utblottad). Varför kallar ni mig Noomi, när Herren (Jahve) vittnat mot mig och den Allsmäktige (Shaddaj) har sänt mig sådan ondska (olycka)?" [Från Noomis perspektiv känner hon sig övergiven, vid hennes sida står dock Rut, som i slutändan kommer vara den som vänder på Noomis öde.]
Allt folket vid porten och de äldste sa:
"Vi är vittnen! [Eftersom biblisk hebreiska inte har ett ord för ja, svarar folket med att återupprepa Boaz sista ord edim, vi är vittnen!]
Må Herren (Jahve) göra den kvinna som nu går in i ditt hus [hem här i Betlehem] lik Rakel och Leah, de två kvinnor som byggt upp Israels hus. [Jakob, som Gud senare gav namnet Israel, födde tolv söner genom dem och deras bihustrur, se 1 Mos 29:31–30:24.]
Må du bli mäktig (ärbar, stark, segerrik, framgångsrik) [jfr Rut 2:1; 3:11]
i området Efratah [området kring Betlehem]
och ditt namn bli vida känt (ordagrant 'namnge en person')
i Betlehem. [Mika 5:2; Matt 2:1, 5]
Då sa kvinnorna [i Betlehem] till Noomi: "Lova (prisa) Herren (Jahve), som i dag har gjort så att det inte saknas en återlösare [syftar nu på barnet]! Må hans namn bli ärat i Israel!
Grannkvinnorna namngav [bekräftade och bevittnade namngivningen av] pojken genom att säga: "En son har fötts till Noomi!" De gav honom namnet Oved [betyder "en som tjänar"]. Han blev far till Jishaj, Davids far.
[Hebreiska bokstaven Bet uttalas antingen "b" eller "v" beroende på placering i ordet. Inleder "Bet" ordet uttalas det oftast "b", annars "v". Ruts sons namn stavas Obed men uttalas "Oved" och translittereras oftast så. Det hebreiska namnet på Davids far är Yisay vars närmsta translitterering till svenska är Jishaj, men andra vanliga former är Isai eller Ishai; det engelska namnet är Jesse.
Det finns en fin balans i boken. Slutsatsen, vers 13–17, har 71 hebreiska ord, exakt lika många som inledningen, vers 1–5. Inledningen fokuserar på Noomis tomhet och slutsatsen på hennes fullhet!]

1 Samuelsboken (37)

Och det hände när tiden kom att Channa var gravid och födde en son, och hon gav honom namnet Samuel [betyder "Gud hör bön" – hebr. Shmoel] eftersom jag har utbett mig honom av Herren (Jahve).
Herren (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn, betecknar hans närvaro bland sitt folk) ropade på Samuel och han svarade "Här är jag."
[Här är jag (hebr. hineni) är ett uttryck som inte i första hand handlar om att tala om var man befinner sig rent fysiskt eller geografiskt. Det är ett ord som istället innebär att "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar". Alla som ger detta svar är exempel på personer som går in i någon form av ledarroll när de säger hineni – här är jag. Abraham säger det i 1 Mos 22:1, Isak i 1 Mos 22:7, Jakob i 1 Mos 31:11, Mose i 2 Mos 3:4, profeten Jesaja i Jes 6:8, m.fl.]
Och han sprang till [den blinde] Eli och sa: "Här är jag, du ropade på mig." Men Eli sa: "Jag ropade inte på dig. Gå och lägg dig igen." Samuel gick tillbaka och lade sig.
Herren (Jahve) ropade igen på Samuel [för andra gången]. Han steg upp och gick till Eli och sa: "Här är jag, du ropade på mig." Men Eli svarade: "Jag har inte ropat, min son. Gå och lägg dig igen."
Herren (Jahve) ropade på Samuel en tredje gång. Han steg upp och gick till Eli och sa: "Här är jag, du ropade på mig." Då förstod Eli att det var Herren som ropade på pojken.
Eli sa därför till Samuel: "Gå tillbaka och lägg dig. När Han ropar på dig så säg, tala Herre (Jahve), din tjänare lyssnar." Samuel gick tillbaka och lade sig på sin plats.
Då kom Herren (Jahve) och ställde sig nära (positionerade sig intill) och ropade som han gjort tidigare [detta är fjärde gången Herren ropar]: "Samuel, Samuel." Samuel svarade: "Tala, din tjänare lyssnar."
Sedan kallade Eli på Samuel och sa: "Samuel min son" och han svarade: "Här är jag." [Hebr. hineni, se vers 4.]
Och hon kallade barnet Ichavod [betyder: "ingen ära", "var är ära" eller "Ve – äran"] och sa: "Härligheten [Guds närvaro] har lämnat Israel", eftersom Guds (Elohims) ark blivit tagen [bortförd] och på grund av hennes svärfar och hennes make. [Ps 78:64]
kallade filistéerna på prästerna och siarna och sa: "Vad ska vi göra med Herrens (Jahves) ark? Tala om för oss hur vi ska skicka tillbaka den till sin plats."
Sedan tog Samuel en sten och satte den mellan Mitspah och Shen och gav den namnet Even-Ezer [Hjälpens sten] och sa: "Hitintills har Herren (Jahve) hjälpt oss." [Hebr. even betyder sten och ezer hjälp.]
Tidigare i Israel när en man gick för att fråga Gud (Elohim) då sa han: "Kom och låt oss gå till siaren." För den som nu kallas profet kallades tidigare en siare.
Så snart ni kommer in i staden hittar ni honom rakt fram, innan han går upp på höjden för att äta, för folket vill inte äta förrän han kommer, eftersom han brukar välsigna offret och efteråt äter de som är bjudna. Gå därför upp nu, för just nu kan ni finna honom."
Och Samuel tog Saul och hans tjänare och förde in dem i salen och lät dem sitta på honnörsplatsen bland dem som var bjudna, vilket var omkring 30 personer.
Och kocken tog upp låret och det som var på det och satte det framför Saul. Och [Samuel] sa: "Se vad som har blivit sparat, sätt det framför dig och ät, för det har sparats till dig för den bestämda tiden och jag säger: Jag har bjudit in folket." Så Saul åt med Samuel den dagen.
Och de steg upp tidigt och det hände i gryningen att Samuel kallade på Saul på taket och sa: "Upp, så att jag kan sända iväg dig." Och Saul steg upp och de gick båda två, han och Samuel, utomhus.
Är det inte veteskörd idag [maj/juni – tiden för att bärga korn och vete]? Jag ska ropa till Herren (Jahve) att han ska sända åska och regn och ni ska veta (personligen få erfara) och se att er ondska är stor, som ni har gjort i Herrens (Jahves) ögon, genom att be om en kung [och inte velat ha mig som kung]."
Sedan ropade Samuel till Herren (Jahve), och samma dag sände Herren (Jahve) åska och regn, och hela folket blev mycket rädda (greps av stor fruktan; bävade stort) inför Herren (Jahve) och Samuel.
[Normalt sett faller det aldrig någon nederbörd i Israel under skördeperioden, därför är detta något mycket anmärkningsvärt. Skyfallet förstörde troligtvis också årets spannmålsskörd, se Ords 26:1.]
Och bjud in Jishaj till offret och jag ska tala om för dig vad du ska göra, och du ska smörja åt mig den som jag säger till dig."
Han [Samuel] svarade: "Frid (shalom), jag kommer för att offra till Herren (Jahve). Helga er själva och kom med mig till offret." Och han helgade Jishaj och hans söner och inbjöd dem till offret.
Och Jishaj kallade på Avinadav och lät honom gå framför Samuel. Och han sa: "Även denne har inte Herren (Jahve) valt."
Och han [Goliat] stod och ropade till Israels armé och sa till dem. "Varför kommer ni ut och gör er redo för strid (ställer er i krigsordning)? Är inte jag en filisté och ni tjänare till Saul? Utse en man bland er och låt honom komma ner till mig.
Jonatan kallade på David och berättade för honom allt som blivit sagt. Och Jonatan förde David till Saul och han var i hans närvaro som tidigare [och tjänstgjorde både militärt och med musik, se vers 8–9].
Och när pojken hade kommit till platsen för pilen som Jonatan skjutit, ropade Jonatan efter pojken och sa: "Är inte pilen framför dig?"
Och Jonatan ropade efter pojken: "Fortare, skynda dig, stanna inte." Och Jonatans pojke tog upp pilen och kom till sin herre.
Och kungen sände efter Achimelech, Achitovs son, och hela hans fars hus, prästerna som var i Nov, och de kom till kungen.
Och Saul återvände från att jaga David och gick mot filistéerna. Därför kallade de platsen för Sela-Machelqot. [Sela betyder brant klippa och Machelqot betyder delad. Platsen ligger i Maons öken sydöst om Hebron.]
Och David reste sig efter och gick ut ur grottan och ropade efter Saul och sa: "Min herre kungen" Och när Saul såg bakom sig böjde sig David med sitt ansikte mot marken och ödmjukade sig själv.
Och David ropade till folket och till Avner, Ners son, och sa: "Svarar du inte Avner?"
Och Avner svarade och sa: "Vem är du som ropar till kungen?"
Samuel sa till Saul: "Varför har du oroat mig och fört upp mig?"
Saul svarade: "Jag är mycket betryckt för filistéerna strider mot mig och Gud (Elohim) har lämnat mig och svarar mig inte längre, inte profeterna, inte genom drömmar. Därför har jag kallat på dig så att jag kan få veta vad jag ska göra.
Och Achish kallade på David och sa till honom: "Herren (Jahve) lever, du har varit ärlig och du har gått ut och du har gått in med mig i hären och har varit god i mina ögon, för jag har inte funnit ondska i dig sedan den dagen du kom till mig och till denna dag, men du är inte god i ledarnas ögon.

2 Samuelsboken (30)

När han då vände sig om och såg mig ropade han på mig och jag svarade: 'Här är jag.'
[Amalekiterna är det första folk som anfaller israeliterna. Det är ett fult angrepp där man slaktar de svagaste längst bak i ledet, se 5 Mos 25:17–19. Senare uppmanar Mose dem att inte glömma att förgöra amalekiterna utan verkligen komma ihåg detta, se 5 Mos 25:19. Saul lyder inte detta bud, se 1 Sam 15 medan David just stridit mot amalekiterna, se vers 1. Här står nu en ung amalekit och vill få en belöning för att han säger sig ha dödat Saul!]
Och David kallade på en av de unga männen och sa: "Gå nära och attackera honom." Och han slog honom så att han dog.
Och de tog ett stadigt tag varje man i sin motparts huvud och stack svärdet i sin motparts sida så att de föll tillsammans. Och till platsen gavs (kallades) namnet Chelqat-Hatsurim [betyder: "De släta klipporna"], som är i Givona. [Chelqat kommer från en rot som betyder slät, jämn och smidig. Hatsurim är bestämd form plural av en rot som betyder klippa.]
Och Avner ropade till Joav och sa: "Ska svärdet sluka för alltid? Vet du inte att det slutar i bitterhet? Hur länge ska det dröja tills du ber folket att återvända från att följa sina bröder?"
Och David bodde i borgen [som syftar på den välbefästa staden som i sin helhet var en fästning] och kallade den för Davids stad. Och David byggde runtom [utanför den befintliga staden] utgående från Millo (förstärkningsvallen; ordagrant "fyllning"), samt dess hus.
[Millo används alltid i bestämd form (hebr. ha-millo). Det som avses är antagligen trappstegskonstruktionen strax norr om den ursprungliga staden. Flera utgrävningar sedan 1920-talet har synliggjort delar av den imponerande konstruktion som byggdes för att bredda bergsryggen på dess smalaste ställe strax norr om den ursprungliga jevusitiska staden som David intog. Integrerad i och delvis byggd på denna konstgjorda konstruktion har arkeologen Eilat Mazar (1956-2021) grävt fram grunden till den byggnad som hon menade var Davids palats. Byggnaden är större än det palats man funnit i t.ex. Megiddo. Vid utgrävningar vid Millo 1963 hittades ett aeoliskt kapitäl. Sådana användes som utsmyckning vid ingångar eller fönster vid palats, t.ex. vid palatset i Megiddo. Detta är det mest skickligt utförda av alla kapitäl som hittills hittats i hela Mellanöstern. Den östra ytterväggen vid Millo är hela 7 meter bred, så byggnaden utgjorde även en förbättrad del av stadens försvar. Om det är Davids palats som avses så började David byggandet, senare (vers 11) rapporteras att han får hjälp av Hirams skickliga hantverkare för att slutföra bygget och utsmycka det.
Den imponerande byggnaden fungerade också som ett administrativt center. Man har funnit tiotals sigill vid Millo vilket är ett tecken på att det fanns officiella arkiv i byggnaden. Sigill, även kallad bulla, är en tillplattad lerklump med namn eller bild, ca 1 cm i diameter, som användes för att försegla viktiga dokument. Byggnaden förblev i bruk ända till Jerusalems förstörelse. Det vet man på grund av namn man hittat på tre av sigillen. Det är namnen på skrivare som nämns i Jeremia, nämligen Gemarjahu (Shafans son, se Jer 36:10), Jehuchal (Shelemjas son, se Jer 37:3) samt Gedaljahu (Pashurs son, se Jer 38:1). I den sistnämnda versen nämns till och med Jehuchal och Gedaljahu tillsammans! Även andra kända namn som kung Hiskia och profeten Jesaja har hittats här 2015 och 2018.]
Så David kom till Baal-Peratsim ["bräckandets herre"; strax utanför Jerusalem] och David slog dem där och han sa: "Herren (Jahve) har brutit mina fiender framför mig, som vattnet bryter igenom." Därför kallas den platsen Baal-Peratsim. [Hebr. Peratsim är plural av hebr. perets – att bryta, rämna, slå en bräsch i.]
Och David steg upp och gick med hela folket som var med honom från Baalah i Juda [även kallat Kirjat-Jearim, 13 km väster om Jerusalem] för att därifrån föra upp Guds (Elohims) ark, över vilken Namnet är uppkallat, namnet Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) som sitter på keruberna. [På arkens lock fanns två keruber, se 2 Mos 25:18–19.]
Men David blev upprörd eftersom Herren (Jahve) hade brutit ner (hebr. perets) Uzza, så han kallade den platsen Peres-Uzza, som den heter än i dag.
[Perets betyder bryta sönder och Uzza betyder stark. Platsen ligger bara 1 km väster om Jerusalem. Arken symboliserar Guds närvaro, person och hans löften. I den guldbelagda trälådan (1,2 m lång och 0,6 m bred och hög) låg stentavlorna med budorden, se 2 Mos 25:10–22. Bara översteprästen fick gå in till arken en gång om året under strikta restriktioner, att bryta mot det var förenat med döden, se 3 Mos 16:2; 4 Mos 4:15. Leviter som var ättlingar till Kehat, kehatiterna, var de som skulle sköta sysslorna vid arken (4 Mos 4:4, 15, 17–20). Arken skulle bäras (inte köras på en vagn) och vara täckt med ett förhänge (2 Mos 40:19). När arken fördes över Jordan var det leviter som bar arken och folket skulle hålla sig på 900 meters avstånd, se Jos 3:4.
Avinadavs hus var i Juda, så han och hans söner var troligtvis inte leviter och än mindre kehatiter. Även om de var så, fraktades arken helt fel. Bröderna Uzza och Achjo hade växt upp med arken i sitt hus, det finns en risk att de i sin familjaritet inte hade tillräcklig vördnad för Guds helighet.]
Nu fanns där en tjänare från Sauls hus som hette Tsiva, och de kallade honom till David och kungen sa till honom: "Är du Tsiva?"
Han sa: "Din tjänare är han."
Sedan kallade kungen på Tsiva, Sauls tjänare, och sa till honom: "Allt som tillhört Saul och hela hans hus har jag gett till din herres son.
Och David kallade på honom och han åt inför honom och drack, och han blev berusad. På kvällen gick han ut och lade sig på sin bädd med sin herres tjänare, men han gick inte ner till sitt eget hus.
Och David tröstade Batsheva (Batseba), sin hustru, och gick in till henne och låg med henne och hon födde en son och hon gav (kallade) honom namnet Salomo. Och Herren (Jahve) älskade honom
och han sände [en hälsning] genom profeten Natans hand och han gav (kallade) honom namnet Jedidja, för Herrens (Jahves) skull. [Salomo betyder "hans shalom", dvs. hans frid, fred, välgång, framgång, hälsa och all himmelsk välsignelse. Jedidja betyder "älskad av Herren".]
Samla nu ihop resten av folket och slå läger mittemot staden och ta den, annars tar jag staden och den blir uppkallad efter mitt namn."
Och han kallade på sin tjänare som betjänade honom och sa: "Skicka iväg denna kvinna ut från mig och bomma igen dörren efter henne."
Och det skedde, efter två år (två år av dagar), att Avshalom hade fårklippare i Baal-Chatsor, som ligger bredvid Efraim [två mil norr om Jerusalem]. Så Avshalom bjöd in alla kungens söner. [Avshalom har en slug plan att hämnas Amnon, målet är att få ett tillfälle att kunna döda honom. Nu hade han väntat i två år. Fårklippning var firades som en festhögtid och ofta med vin, se 1 Mos 38:12; 1 Sam 25:2, 8, 36.]
Och Joav kom till kungen och berättade för honom. Och när han kallat på Avshalom böjde han sig ner med ansiktet mot marken framför kungen och kungen kysste Avshalom.
Avshalom brukade nu stiga upp tidigt och stå vid vägen som ledde till porten [in till Jerusalem], och var det så att någon hade ett ärende som skulle till kungen för ett avgörande, då kallade Avshalom på honom och frågade: "Från vilken stad är du?" Och när han då svarade: "Din tjänare är från en av Israels stammar."
Och med Avshalom gick 200 män från Jerusalem som var inbjudna, de gick i enkelhet (oskyldigt, naivt) och de visste ingenting om saken.
Och Avshalom sa: "Kalla, jag ber dig, även på Choshaj, arkiten och låt oss höra vad han har att säga."
Och Avshalom hade under sin livstid rest upp en pelare åt sig som finns i Kungadalen, för han sa: "Jag har ingen son som bevarar mitt namn i hågkomst." Och han gav pelaren sitt eget namn och den kallas Avshaloms hand till denna dag.
Väktaren ropade och berättade för kungen.
Kungen sa: "Om han är ensam har han nyheter i sin mun." Och han kom i snabb takt närmare.
Och väktaren sa: "Se, en annan man springer ensam."
Och kungen sa: "Han har också nyheter."
Och Achimaats ropade och sa: "Shalom (allt är väl)!" Sedan böjde han sig ner inför kungen med sitt ansikte mot marken och sa: "Välsignad är Herren, din Gud (Jahve Elohim), som har överlämnat männen som reste sig (lyfte sina händer) mot min herre kungen."
Och en vis kvinna ropade från staden: "Lyssna, lyssna, jag ber er, jag säger till er, till Joav, kom hit så att jag kan tala med er."
Och kungen kallade på givoniterna och sa till dem, - givoniterna tillhörde inte Israels söner utan var en kvarleva från amoréerna och Israels söner hade gett sin ed till dem, men Saul sökte att döda dem i sin nitälskan för Israels söner och Juda, -
Halleluja (värdig att prisas, allt lov till dig)!
Jag ropade (höjde min röst i bön) till Herren (Jahve) och blev räddad från mina fiender.
I min nöd (ångest, förtvivlan) ropade (höjde min röst i bön) jag till Herren (Jahve),
jag skrek ut (ropade efter hjälp) till min Gud (Elohim).
Han hörde min röst från sitt tempel [vers 10 antyder att det är Guds himmelska tempel som åsyftas],
mitt kvalfyllda skrik till honom (rop efter hjälp i djup vånda) nådde hans öron.

1 Kungaboken (41)

Och Adonija slaktade får och oxar och göddjur vid Zochelets sten, som ligger bredvid Ein-Rogel [en källa strax söder om Gichonkällan i Kidrondalen, vid gränsen mellan Benjamin och Juda], och han kallade på alla sina bröder, kungens söner, och alla Juda män, kungens tjänare. [Adonija följer samma mönster som hans bror Avshalom följt vid sin statskupp, se 2 Sam 15:2.]
Men profeten Natan och Benajaho och de mäktiga stridsmännen ["Davids veteraner" som stöttat honom innan hans tid som kung] och sin [yngre] bror Salomo, kallade han inte på.
Och han har slaktat oxar och göddjur och får i mängd, och har kallat på alla kungens söner och prästen Avjatar och Joav, arméns general, men Salomo, din tjänare, har han inte kallat.
För han har gått ner idag och har slaktat oxar och göddjur och får i mängd, och har kallat på alla kungens söner och arméns härförare och Avjatar, prästen, och se, de äter och dricker inför honom och säger: Länge leve kung Adonija.
Men till mig, jag din tjänare och till Tsadoq, prästen, och till Benajaho, Jehojadas son, och din tjänare Salomo har han inte kallat.
Och kung David svarade och sa: "Kalla Batsheva till mig." Och hon kom inför kungens ansikte och stod framför kungen.
Och kung David sa [i en rad tydliga anvisningar får den gamle David tillbaka energin för att göra de nödvändiga förberedelserna så Salomo kan smörjas till kung]: "Kalla till mig Tsadoq, prästen [som kan smörja en ny kung], och Natan, profeten, och Benajaho, Jehojadas son." Och de kom inför kungens ansikte.
Och Adonija och alla hans gäster som var med honom hörde det när de hade slutat att äta. Och när Joav hörde ljudet av shofaren sa han: "Varför hörs det som att staden är i uppror?"
Och alla Adonijas gäster blev rädda och steg upp och gick var och en sin väg.
Och kungen sände och kallade på Shimi och sa till honom: "Bygg dig ett hus i Jerusalem och bo där och gå inte vidare någon annanstans.
Och kungen sände och kallade på Shimi och sa till honom: "Lät inte jag dig svära (avlägga en ed) vid Herren (Jahve) och varnade dig och sa: Vet med säkerhet att den dag du går ut och vandrar iväg ska du döden dö? Och du sa till mig: Ditt tal är gott, jag har hört det.
Och han satte upp pelarna i templets förhall, och han satte upp den högra pelaren och gav (kallade) den namnet Jachin och han satte upp den vänstra pelaren och gav (kallade) den namnet Boaz.
[Herre] Hör (lyssna) då från himlarna, din boning, och svara på alla böner från främlingarna. Då ska alla folk på jorden lära känna (bli intimt förtrogna med) ditt namn och i vördnadsfull tillbedjan frukta dig som ditt folk Israel gör, och förstå att detta tempel jag byggt är helgat åt ditt namn (tillhör dig). [Detta är en profetisk bön som visar att evangeliet ska förkunnas för hela världen, så som det blev när lärjungarna fullföljde missionsbefallningen.]
Låt dina ögon vara öppna för dina tjänares böner och ditt folk Israels innerliga böner, till att höra (lyssna) till dem när än de ropar till dig.
Och han sa: "Vilka städer är detta som du har gett mig, min bror?" Och de gavs namnet Kavol, (som de heter) till denna dag.
[Kavol betyder bunden, fjättrad. Namnet återfinns en gång tidigare i Jos 19:27, där det är en stad i Ashers område vid gränsen mot Tyros (någon mil öster om Haifa och Akko). Chiram verkar plocka upp namnet på den staden, och använda den på hela detta område. Ordet låter lite som de hebreiska orden för något värdelöst eller flyktigt. Den judiske historikern Josefus skriver att det låter som "inte behagligt" på feniciska. Troligtvis var dessa städer i dåligt skick. Chiram tar inte emot dessa städer, så Salomo byggde senare upp dessa städer och lät hebréer flytta dit, se 2 Krön 8:2]
att de sände och kallade på honom så att Jarovam och hela Israels församling kom och talade till Rechavam och sa:
Och det skedde när hela Israel hörde att Jarovam hade kommit tillbaka, att de sände och kallade honom till församlingen och gjorde honom till kung över Israel. Där fanns ingen som följde Davids hus utom Juda stam.
Och han ropade Herrens (Jahves) ord mot altaret och sa: Altare, altare, så säger Herren (Jahve): Se, en son ska födas till Davids hus, Joshijaho är hans namn, och på dig ska han offra de höga platsernas präster som offrar på dig och människors ben ska brännas på dig.
Och det skedde när kungen hörde gudsmannens ord som han ropade mot altaret i Betel, att Jarovam sträckte fram sin hand mot altaret och sa: "Ta tag i honom" och hans hand som han hade sträckt fram mot honom torkade (stelnade) så att han inte kunde dra tillbaka den.
Och han ropade till gudsmannen som kommit från Juda och sa: "Så säger Herren (Jahve): Lika mycket som du har gjort uppror mot Herrens (Jahves) mun och inte har lytt hans befallning (budord – hebr. mitsvah) som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) befallde (hebr. tsavah) dig,
För orden som han ropade genom Herrens (Jahves) ord mot altaret i Betel och mot de höga platsernas alla hus, som är i Samariens städer, ska med säkerhet ske (infrias)."
Och han köpte Samariens kulle av Shemer (hebr. shemer) för två talenter silver och han byggde på kullen och gav staden som han hade byggt namnet Samarien (hebr. Shomron) efter ägaren till kullen som hette Shemer. [Båda namnen stavas med samma konsonanter smr på hebreiska Shin-Mem-Resh.]
Så Elia gav sig iväg till Sarefat. [En sträcka på 16 mil från Kerit där han gömt sig för Isebel fram till nu. Sarefat betyder "smälta, testa, pröva", och blir en plats där Elia prövas. Staden låg mellan Tyros och Sidon vid Medelhavets kust i området som styrdes av Isebels far Etbaal, se 1 Kung 16:31. Här i hjärtat av baalsdyrkan lovar Gud att försörja Elia genom en fattig änka!] När han kom till stadsporten såg han en änka som samlade pinnar till ved. Han ropade till henne: "Kan du hämta lite vatten i en kopp, så jag får dricka."
När hon var på väg för att hämta vattnet ropade han: "Kan du också ta med dig en liten brödbit i din hand?"
Elia ropade till Herren (Jahve) och sa: "Herre (Jahve), min Gud (Elohim), skulle du göra så illa mot denna änka som jag bor hos, att hennes son skulle dö?"
Därefter sträckte han sig ut över pojken tre gånger och ropade till Herren (Jahve) och sa: "Herre (Jahve), min Gud (Elohim), låt denne pojkes själ (liv, livsande) komma tillbaka in i honom."
och Ahab kallade på Obadja [hebr. Ovadjaho – betyder: "Herrens tjänare"], som var över hushållet. Och Obadja vördade Herren (Jahve) mycket,
Kalla på era gudar med namn och jag ska kalla på Herrens (Jahves) namn. Den Gud som svarar med eld, låt honom vara Gud." [Baal var stormguden som kastade ner blixtar från skyn.]
Och hela folket svarade och sa: "Det är bra (väl) talat."
Och Elia sa till Baals profeter: "Välj en oxe åt er och gör i ordning den först för ni är många, och kalla på era gudars namn, men lägg ingen eld under."
Och de tog oxen som gavs dem och gjorde i ordning den, och kallade på Baals namn från morgonen ända till mitt på dagen och sa: "Baal, svara oss." Men där var ingen röst, inte någon som svarade. Och de hoppade (dansade, haltade – hebr. pasach) kring (framför, runt) altaret som var gjort. [Här används samma ord som användes om folkets ambivalens i vers 21.]
Mitt på dagen (kring tolv då solen stod som högst) började Elia retas med dem och sa: "Ropa (be) högre! Visserligen är han en gud, men kanske är han försjunken i grubblerier eller så har han gått på toaletten, eller så är han på resa eller till äventyrs sover han och måste väckas."
[I ugaritiska texter nämns hur gudinnan Anat letar efter guden Baal och det svar hon får är att han är ute och jagar. Andra texter beskriver hur han dör och måste uppväckas. Den grekiska historikern Menander av Efesos (200 f.Kr.) skriver hur kung Chiram från Tyros (samtida med David, se 2 Sam 5:11) inrättade ritualer för hur den grekiska guden Herakles skulle väckas upp. Baalsprofeterna såg inte Elias förslag ovärdiga deras gud, utan tar dessa på fullaste allvar.]
ropade de högre och skar sig själva som de brukade med svärd och lansar tills blodet sprutade fram över dem.
kallade Israels kung [Ahab] på landets alla äldste och sa: "Vet (lägg märke till), jag ber er, och se hur denne [Ben-Hadad] vill oss ont. När han sände bud till mig och begärde mina fruar och mina söner och mitt silver och mitt guld, nekade jag honom inte det."
Det hon skrev i brevet var:
"Utlys en fasta och sätt Navot vid folkets huvud (på honnörsplatsen),
De utlyste en fasta och satte Navot vid folkets huvud (på honnörsplatsen).
Och Israels kung [Ahab] kallade på en kammarherre och sa: "Hämta Michajeho, Imlas son, snabbt."
Och budbäraren som gick och kallade på Michajeho talade till honom och sa "Se, profeternas ord förkunnar gott till kungen med en mun, låt ditt ord, jag ber dig, bli som orden från en av dem och tala gott."

2 Kungaboken (34)

Då sa Israels kung: "Ack (åh nej), det är Herren (Jahve) har samlat dessa tre kungar för att ge dem i Moabs hand."
Och Elisha sa till Israels kung. "Vad har jag att göra med dig? Gå till din fars profeter och till din mors profeter." Och Israels kung sa till honom: "Nej, för Herren (Jahve) har kallat dessa tre kungar tillsammans för att ge dem i Moabs hand."
Och han sa till Gechazi, sin yngling (hebr. naar): "Kalla på denna shunnamitiska." Och när han kallade på henne stod hon framför honom. [Gechazi var en hjälpreda, liknande som Abraham hade flera unga män som hjälpte honom, se 1 Mos 22:3.]
Och han sa: "Kalla på henne." Och när han kallade på henne stod hon i dörren.
Och hon kallade på sin man och sa: "Sänd mig, jag ber dig, en från ynglingarna och en av åsnorna, så att jag kan springa till gudsmannen och komma tillbaka."
Och han kallade på Gechazi och sa: "Kalla på denna shunnamitiska." Och han kallade på henne. Och när hon kom in till honom sa han: "Ta upp din son."
Och det hände när Israels kung hade läst brevet, att han rev sönder sina kläder och sa: "Är jag Gud (Elohim), att döda och göra levande, att denne man sänder efter mig för att bota en man från hans hudsjukdom? Men betänk, jag ber dig, och se hur han söker en anledning mot mig."
Naaman blev arg och gick sin väg, och sa: "Jag trodde att han personligen skulle komma ut till mig, åkalla Herren, sin Guds namn och föra sin hand fram och tillbaka över stället och på så vis ta bort hudsjukdomen. [Det var en vanlig föreställning att en kung kunde hela genom att föra sin hand över ett sår.]
Och Arams kungs hjärta var mycket oroat på grund av detta, och han kallade på sina tjänare och sa till dem: "Kan ni inte tala om för mig vem av oss som håller sig till Israels kung?"
Så de kom och ropade på stadens portvakt. Och de berättade för honom och sa: "Vi kom till araméernas läger och se, det fanns ingen man där, och inte rösten av någon människa, men hästarna stod bundna och åsnorna var bundna och tälten stod som de var."
Och portvakten ropade och de berättade det för kungens hus därinne.
Och Elisha talade till kvinnan vars son han väckt till liv och sa: "Stig upp du och ditt hus och vistas varhelst ni kan bo, för Herren (Jahve) har kallat på en hungersnöd och den ska komma över landet under sju år."
Och profeten Elisha kallade på en av profetsönerna och sa till honom: "Omgjorda dina länder och ta denna flaska med olja i din hand och gå till Ramot-Gilead.
Kalla därför till mig alla Baals profeter, alla hans tillbedjare och alla hans präster, låt ingen saknas, för jag har ett stort offer att göra till Baal. Vemhelst som saknas ska inte leva." [Denna samling liknar Elias samlande av baalsprofeterna på berget Karmel i 1 Kung 18] Men Jehu bluffade (agerade listigt – hebr. oqvah) för hans avsikt var att förgöra alla Baals tillbedjare.
Och Jehu sa: "Helga en högtidlig församling till Baal." Och de kungjorde det.
Och hon såg och se, kungen stod på plattformen som seden var och ledarna och trumpeterna bredvid kungen och hela landets folk fröjdades och blåste i trumpeterna. Och Atalja rev sönder sina kläder och ropade: "Förräderi, förräderi!"
Och kung Jehoash kallade på Jehojada, prästen och de andra prästerna och sa till dem: "Varför stärker (reparerar) ni inte huset [templet i Jerusalem]? Nu får ni inte längre ta silvret från era värderingsmän (hebr. makar). Ni ska ge till sprickorna (skadorna) på huset." [Jehoash uppmanar att avsluta den insamling som blivit beordrad, se 2 Krön 24:5, istället införs ett nytt sätt att samla in medel via kollektbox, se vers 9.]
Han slog Edom i Saltdalen, 10000, och tog Sela i strid och gav det namnet Joqteel, som det heter idag.
Han tog bort de höga platserna och bröt sönder pelarna och högg ner aserorna [pålar för avgudadyrkan] och han bröt i bitar kopparormen som Mose hade tillverkat [4 Mos 21:9], för till dessa dagar hade Israels söner offrat till den och den kallades Nechushtan.
och de kallade på kungen. Då kom [följande tre män från Hiskias palats]:
Eljaqim, son till Chilkijaho [Jes 22:20], som var ledare över huset,
och skrivaren Shevna [Jes 22:15]
och Joash, upptecknaren Asafs son, till dem.
Sedan stod befälhavaren och ropade med hög (stark) röst på det judiska språket och talade och sa:
"Lyssna till orden från den store kungen – Assyriens kung!
Och Hiskia tog emot brevet från budbärarnas hand och läste det. Och Hiskia gick upp till Herrens (Jahves) hus och bredde ut det inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och Jesaja, profeten, ropade till Herren (Jahve) och han förde tillbaka skuggan tio steg som den redan hade tillryggalagt på Achaz urtavla.
Och Chilkijaho, översteprästen, sa till Shafan, skrivaren: "Jag har funnit Torah-rullen i Herrens (Jahves) hus." Och Chilkijaho gav skriftrullen till Shafan och han läste den.
Och Shafan, skrivaren, berättade för kungen och sa: "Chilkijaho, prästen har gett mig en skriftrulle." Och Shafan läste den inför kungens ansikte.
Så säger Herren (Jahve): Se, jag ska föra ondska till denna plats och över dess invånare, alla skriftrullens ord som Juda kung har läst,
Och kungen gick upp till Herrens (Jahves) hus och alla Juda män och alla Jerusalems invånare med honom och prästerna och profeterna och hela folket både små och stora, och han läste i deras öron alla förbundsbokens ord som hade hittats i Herrens (Jahves) hus.
Och när Joshijaho vände sig om såg han gravarna som fanns där på berget och han sände och tog benen från gravarna och brände dem på altaret och orenade det i enlighet med Herrens (Jahves) ord som gudsmannen hade ropat ut som ropade ut dessa ting.
Och han sa: "Vad är det för monument som jag ser?"
Och männen i staden berättade för honom: "Det är gudsmannens grav som kom från Juda och ropade ut dessa ting som du har gjort mot Betels altare."

1 Krönikeboken (14)

Jabes var mer ansedd (ärofylld, aktad, hade mer dignitet) än sina bröder, hans mor hade gett honom namnet Jabes [hebr. Jabets; snarlikt ordet för smärta], för hon sa: "Jag har fött honom med smärta (hebr. otsev)."
Jabes ropade till (bad, åkallade) Israels Gud (Elohim) och sa:
Om du bara ville välsigna mig stort
utvidga mitt område (min gräns).
Låt din hand vara med mig (låt mig vara nära dig)
bevara mig från ondska, så att jag inte smärtar mig. Gud lät det ske som han begärde (önskade).
Genom lottkastning gav man dem från Judas, Simeons och Benjamins stammar de städer vilkas namn står att läsa ovan.
Maaka, Makirs hustru, födde en son och gav honom namnet Peresh. Hans bror hette Sheresh. Hans söner var Ulam och Rekem.
Han gick in till sin hustru, och hon blev havande och födde en son. Honom gav han namnet Beria, därför att det hade hänt under en olyckstid för hans hus.
David bosatte sig sedan i borgen, och därför kallade man den Davids stad.
David drog med hela Israel upp till Baalah, till Kirjat-Jearim [13 km väster om Jerusalem], som tillhör Juda, för att därifrån föra upp Herrens (Jahves), Guds (Elohims), ark, hans som tronar på keruberna och efter vilken den hade sitt namn.
Men David blev upprörd eftersom Herren (Jahve) hade brutit ner (hebr. perets) Uzza, så han kallade den platsen Peres-Uzza, som den heter än i dag. [Perets betyder bryta sönder och Uzza betyder stark. Platsen ligger bara 1 km väster om Jerusalem.]
De drog upp till Baal-Perasim, och där besegrade David dem. David sa: "Gud bröt ner mina fiender genom min hand som en flodvåg." Därav fick platsen namnet Baal-Perasim.
David kallade till sig prästerna Tsadoq och Ebjatar samt leviterna Oriel, Asaja, Joel, Shemaja, Eliel och Amminadab
Tacka Herren (Jahve), åkalla hans namn;
kungör hans gärningar bland folken. [Ps 105:1]
Där byggde David ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Han ropade till Herren (Jahve), och han svarade honom med eld från himlen på brännofferaltaret.
Han kallade till sig sin son Salomo och befallde honom att bygga ett hus åt Herren (Jahve), Israels Gud.
men gudsmannen Moses söner räknades till Levi stam.

2 Krönikeboken (15)

Och pelarna ställde han upp framför tempelsalen, den ena på högra sidan och den andra på vänstra. Åt den högra gav han namnet Jakin och åt den vänstra namnet Boaz. [1 Krön 7:21]
hör det då från himlen där du bor och gör allt som främlingen ropar till dig om. Så ska alla folk på jorden lära känna ditt namn och frukta dig, som ditt folk Israel gör, och förstå att detta hus som jag har byggt är uppkallat efter ditt namn.
men om [då] mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn (som mitt namn har utropats över)
ödmjukar sig (böjer sina knän),
och ber (bönfaller; medlar) [står i gapet mellan Gud och folket]
och söker mitt ansikte (vädjar/frågar efter min närvaro)
och vänder om från sina onda vägar,
då ska jag
höra det [lyssna till deras bön] från himlarna [som var tillslutna, se vers 13],
och förlåta deras synd,
och hela (bota, läka; hebr. rafa – laga/sy ihop) deras land.
[Budskapet riktas till Guds eget folk. De som tillhör honom måste först böja sig inför honom. Den hebreiska formen nifal ger den passiva betydelsen att de ska låta sig ödmjukas. De behöver också be (verbet står i formen hitpael – dualt, dvs. något som kräver två för att kunna göras). Sedan kommer uppmaningen att söka Guds ansikte – här används formen piel som betonar och intensifierar sökandet. Till sist krävs att de omvänder sig och inte fortsätter att synda (verbet står i den vanliga formen qal). Gör de dessa fyra saker lovar Gud att lyssna och agera utifrån sin nåd till försoning och läkedom för deras land.]
Och de sände bud och kallade honom tillbaka. Då kom Jeroveam tillsammans med hela Israel och talade till Rechavam och sa:
ropade Asa till Herren (Jahve), sin Gud (Elohim): "Herre (Jahve), utom dig finns ingen som kan hjälpa i striden mellan den starke och den svage. Så hjälp oss, Herre (Jahve), vår Gud (Elohim), för vi stödjer oss på dig, och vi har kommit hit i ditt namn mot denna skara. Herre (Jahve), du är vår Gud (Elohim). Låt ingen människa stå dig emot."
kallade Israels kung till sig en hovman och sa: "Hämta genast hit Mika, Jimlas son."
Budbäraren som hade gått för att kalla på Mika (hebr. Michajho) talade till honom och sa: "Se profeternas ord, med en mun [lovar] de gott (lycka) till kungen. Jag ber dig, låt dina ord vara som ett med dem och tala gott."
Då greps Joshafat av fruktan och beslöt sig för att rådfråga Herren (Jahve), och han utlyste en fasta över hela Juda.
Men på fjärde dagen samlades de i Berakadalen. Där välsignade de Herren (Jahve), och därför fick platsen namnet Berakadalen, som den heter än i dag.
kallade kungen till sig översteprästen Jojada och sa till honom: "Varför har du inte sett till att leviterna driver in från Juda och Jerusalem den avgift till vittnesbördets tabernakel som Herrens tjänare Mose har pålagt Israels församling?
Och till Jerusalems folk, till dem som stod på muren, ropade de med hög röst på judiska för att skrämma dem och göra dem modlösa, så att de sedan skulle kunna inta staden.
Skrivaren Shafan sa också till kungen: "Prästen Chilkijaho har gett mig en bok." Och Shafan läste ur den inför kungen.
Så säger Herren: Se, över denna plats och över dem som bor här ska jag låta olycka komma, alla de förbannelser som är skrivna i den bok som man har läst för Juda kung.
Och kungen gick upp i Herrens (Jahves) hus med alla Juda män och Jerusalems invånare, med prästerna och leviterna och allt folket, från den störste till den minste. Han läste upp för dem allt som stod i förbundsboken som man hade funnit i Herrens (Jahves) hus.

Esra (4)

Och prästernas söner: Chavajas söner, Hakkots söner, Barzillajs söner, som tog en hustru från Barzillajs döttrar, gileaditen, och sedan tog deras familjenamn.
Sedan utlyste jag där en fasta vid floden Ahava, för att vi skulle ödmjuka oss själva inför vår Gud (Elohim) för att söka hos honom en rak väg för oss och för våra små och för alla våra ägodelar.

Nehemja (8)

Sedan svarade de: "Vi ska återlämna det till dem och ska inte begära något av dem, så ska vi göra, så som du har sagt."
kallade jag på prästerna och tog en ed av dem att de skulle göra i enlighet med detta löfte.
Du har också utsett profeter till att utlysa detta i Jerusalem, och de ska säga: 'Det finns en kung i Juda.' Nu ska det [dessa rykten] rapporteras till kungen [i Babylon] enligt dessas ord. Kom nu därför och låt oss rådslå tillsammans."
Av prästerna: Chavajas söner, Hakkots söner, Barzillajs söner, som tog en hustru från Barzillajs döttrar, gileaditen, och sedan tog deras familjenamn.
Han läste därur framför den stora öppna platsen framför Vattenporten från tidig morgon till mitt på dagen i närvaro av män och kvinnor och de som kunde förstå. Öronen hos hela folket var uppmärksamma på undervisningen i boken (rullen).
De läste tydligt ur skriftrullen, ur Guds undervisning, och förklarade [översatte] innebörden så att man förstod det som lästes. [Troligtvis översattes den hebreiska texten till arameiska, se Neh 13:24.]
Esra läste ur Guds undervisning (hebr. Torah) varje dag, från första dagen till den sista. De firade högtiden i sju dagar, och på den åttonde dagen hölls en högtidsförsamling [helgdag utan arbete, se 3 Mos 23:36] som det var föreskrivet.
De reste sig från sin plats, och man läste ur Herren (Jahves), sin Guds (Elohims), Torah-rulle [Moseböckerna] under en fjärdedel av dagen [tre timmar, se Joh 11:9]. Nästa fjärdedel [under tre timmar] bekände de sina synder och tillbad Herren (Jahve), sin Gud (Elohim).
Den dagen läste man ur Moses bok för folket. Där fann man skrivet [5 Mos 23:3–6] att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle få komma in i Guds församling,

Ester (11)

Hon gick på kvällen och på morgonen återvände hon till det andra kvinnohuset, under överinseende av Shaashgaz, kungens kammarherre som ansvarade för konkubinerna [bihustrur; kungens hustrur med lägre rang än drottningen]. Hon kom inte till kungen igen om inte kungen fann sådant behag i henne att hon kallades med namn.
Sedan kallades kungens skrivare in i den första månaden på den 10:e dagen i månaden. [Detta är dagen innan påskhögtiden som börjar den 14 Nisan, se 2 Mos 12:6. År 479 f.Kr. inföll den 17 april.] Allt skrevs i enlighet med det som Haman befallde, till kungens satraper [provinsståthållare – "beskyddare av landet"; det fanns 20-28 st] och guvernörerna som var över alla provinser, och till furstarna över varje folkslag, till alla provinser efter deras eget skrivsätt (på deras olika skriftspråk) och till varje folk på deras eget språk. I kung Ahasveros (Xerxes) namn blev det skrivet och det var förseglat med kungens signetring.
[Här i vers 11–12 finns ett märkligt kodat budskap. Med ett intervall på 6 bokstäver står det Haman v´Satan rajach som betyder "Haman och Satan stinker." Nummer sex är människans tal. Se även Est 1:20; 5:4; 5:13; 7:7, Est 1:3; 4:2; 4:7; 7:5 och faktarutan sist i Esters bok om hur Guds namn är gömt i Esters bok.]
kallade Ester på Hatach, en av kungens kammartjänare, som han hade utvalt för att ta hand om henne, och hon begärde att han skulle gå till Mordochaj för att få veta vad det handlade om och varför han gjorde på detta sätt.
"Alla kungens tjänare och folket i kungens provinser vet att för vem som helst, man eller kvinna, som kommer inför kungen på den inre gården utan att vara kallad, finns det en lag som säger att han ska dödas om inte kungen lyfter sin gyllene spira och låter den personen leva. Jag har inte blivit kallad att komma till kungen de senaste 30 dagarna."
Haman sa dessutom: "Ja, drottning Ester lät ingen följa med kungen till hennes bankett som hon förberett, förutom jag, och i morgon är jag också inbjuden av henne tillsammans med kungen.
Den natten kunde kungen inte sova. Han befallde att man skulle ta fram boken med krönikorna och den lästes för kungen. [Här fanns alla domstolsbeslut och viktiga händelser noterade i kronologisk ordning.]
och låta den kungliga klädnaden och hästen ges i handen till en av kungens noblaste furstar, så att de kan klä mannen som kungen vill hedra med detta och sätta honom på hästryggen och rida genom stadens gator och ropa ut framför honom: Detta är vad man gör med den man som kungen vill hedra!"
Då tog Haman den kungliga klädnaden och hästen, klädde Mordochaj och paraderade med honom genom stadens gator och ropade ut: "Detta är vad man gör med den man som kungen vill hedra!"
Sedan kallades kungens skrivare på den tiden, den tredje månaden som är månaden Sivan på den 23:e dagen i denna månad [25 juni]. Det skrevs i enlighet med allt som Mordochaj befallde angående judarna till satraperna, guvernörerna och furstarna i samtliga provinser som sträckte sig från Indien till Kush [nuvarande Etiopien/Sudan], 127 provinser, till varje provins på deras eget skriftspråk, och till varje folkslag på deras eget språk och till judarna på deras skrift och deras språk. [Est 1:1]
Därför kallas dessa dagar Purim (hebreiska Porim) efter namnet por. Därför, på grund av allt i dessa brev och på grund av det som de hade sett och det som hände med dem,

Job (10)

Jobs söner brukade turas om att hålla fest (bankett – hebr. mishte) hemma hos varandra på sin dag [ordagrant "hus – en man – hans dag"]. De bjöd också in sina tre systrar [med deras familjer] för att äta och dricka med dem.
Ropa, jag ber dig, finns det någon som svarar dig?
Och till vem från de heliga [till vilken gudom, himmelskt väsen eller ängel, se Job 1:6] vänder du dig (ropar du till)?
Om jag ropade och han svarade mig,
skulle jag inte tro (lita på) att han vänder sitt öra till min röst.
Jag har blivit åtlöje (ett skratt – hebr. sechoq) för min granne (bekant – hebr. rea)
jag som ropar till Gud (Eloha) att han ska svara mig –
till åtlöje (hebr. sechoq) – en rättfärdig [och] ren (rituellt ren som ett offerdjur – hebr. tamim).
Kalla på mig och jag ska svara (hebr. anah),
eller jag ska tala och du bemöta (hebr. shov) mig.
Då skulle du ropa på mig [vid uppståndelsen från de döda, se Joh 5:28] – och jag skulle svara dig.
Du har en stark längtan (passion) att få se dina händers verk (din skapelse, människan) igen.
säga till förgängelsen: "Du är min far",
och till maskarna (hebr. rima): "Min mor, min syster".
[Förgängelsen och masken förknippas med döden och graven. Genom denna makabra analogi blir förgängelsen och likmaskarna hans närmsta familj.]
Kallar jag på min tjänare
svarar han inte, även om jag vädjar med min egen mun.
[I vers 15 kände tjänarinnorna inte igen honom, här svarar inte ens hans tjänare.]
Kan han glädja sig över den Allsmäktige (Shaddaj)?
Kan han ständigt åkalla Gud (Eloha)?
[De retoriska frågorna i vers 8–10 förväntas ett negativs svar.]
Den första dottern gav han namnet Jemima ["liten duva" eller "dagsljus" som kontrast till det mörker som han hade upplevt], den andra Kesia [kassia, kanel] och den tredje Keren-Happuk [sminkdosa, ordagrant "horn/flaska med ögonskugga", de ihåliga hornen från t.ex. baggar användes som flaskor].

Psaltaren (56)

Jag, jag höjer min röst (ropar i bön) till Herren (Jahve),
och han svarar mig från sitt heliga berg [Sion, templet, se Ps 2:6; 48:1–2].
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Svara mig när jag ropar [höjer min röst i bön],
min rättfärdighets Gud (Elohim)!
När jag var trängd (i trångmål/svårigheter)
gav du mig utrymme (lättnad; utvidgade du mitt område; befriade du mig).
Ge mig nåd (oförtjänt kärlek; favör) [böj dig ner till mig]
och hör min bön.
Det ska ni veta (glöm inte bort) att Herren (Jahve) har avskilt (satt undan – hebr. pala) den fromme (trogne, den som följer honom) åt sig [han har gjort skillnad på den gudfruktige och gett honom ett särskilt kännetecken],
Herren (Jahve) hör när jag ropar [höjer min röst i bön] till honom.
Förstår de ingenting (lär de sig aldrig),
de som gör det onda?
De äter (förtär) mitt folk på samma sätt som de äter (förtär) bröd,
de åkallar inte (ropar inte i bön till) Herren (Jahve).
[Lika naturligt och alldagligt som att äta bröd, slukar och förgör dessa onda Guds folk. De söker inte Herren, de förkastar Guds existens och hans sanningar.]
Jag ropar [höjer min röst i bön] till dig,
för du svarar mig, Gud (El)!
vänd ditt öra (lyssna noga) till mig,
hör mina löftesord (hebr. imrah).
Jag ropade till (höjde min röst i bön, kallade på) Herren (Jahve)
– som är värdig att bli prisad –
och blev räddad från mina fiender.
I min nöd (ångest, förtvivlan) [när jag var trängd] ropade jag till (höjde jag min röst; kallade jag på) Herren (Jahve),
till min Gud (Elohim) skrek jag ut (hojtade högt) [efter hjälp och befrielse].
Han hörde min röst från sitt tempel [vers 10 antyder att det är Guds himmelska tempel som åsyftas]
och mitt kvalfyllda skrik till honom (rop efter hjälp i djup vånda) nådde hans öron.
Herre (Jahve), rädda [ge seger åt] konungen!
Må han svara oss den dag vi ropar (när vi höjer vår röst i bön).
[Med en förvissning om att Herren kommer att segra.]
[En del ser den första delen som fristående: "Herre, fräls." Nästa rad blir då en bön att konungen ska svara på bönen. Utifrån sammanhanget knyter dock denna vers an till både vers 7 och 2. Konungen här hör ihop med "sin smorde" i vers 7. Ordet dag (hebr. jom) används två gånger i psalmen, här i sista versen och i inledningen, se vers 2. Nödens dag blir här i avslutningen till bönesvarets dag.]
Min Gud (Elohim), jag ropar [höjer min röst i bön] om dagen,
men du svarar inte,
även på natten,
men får ingen ro (vila).
Hör min röst när jag ropar [i bön], Herre (Jahve)
och visa mig nåd (oförtjänt kärlek; favör), [böj dig till mig] och svara mig.
Av David
Till dig, Herre (Jahve), ropar jag (höjer min röst i bön och åkallan);
min klippa, var inte stum mot mig.
Om du förblir tyst mot mig,
blir jag lik dem som gått ner i graven.
[Vers 9–11 är Davids bön. Den första raden tilltalar Gud i andra person, här används det personliga gudsnamnet Jahve. Den andra raden talar om Gud i tredje person, här används namnet Adonaj. Det beskriver en relation mellan en slav och en herre. De två uttrycken speglar psalmens dubbla roll som både en personlig tacksägelsepsalm och ett vittnesbörd.]
Till dig Herre (Jahve), ropade jag (höjde jag min röst i bön),
till Herren (Adonaj) vädjade jag om nåd (oförtjänt kärlek; favör):
Herre (Jahve), låt mig inte skämmas (bli förödmjukad), för jag ropar [höjer min röst i bön] till dig;
låt [istället] de gudlösa (ogudaktiga, medvetet ondskefulla) skämmas (bli förödmjukade),
låt dem bli tystade (gå klagande, sörjande ner) i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats).
[Fiender har anklagat psalmisten och det kommer att bli skam och vanära i något läger. David ber att sanningen ska fram och de som falskt anklagar ska bli förödmjukade. På samma sätt verkar situationen kräva någons död. Fienderna anklagar David för något som skulle kunna leda till dödsstraff. Om deras anklagelser visar sig falska, blir de istället ansvariga, skyldiga och drabbas av det straffet.]
Denne stackare (ödmjuke, betryckte) ropade (höjde sin röst i bön) [David själv],
och Herren (Jahve) hörde,
och frälste (befriade) honom ur all hans nöd (ångest, svårighet; allt trångmål).
[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Ordet för "Denne" börjar med denna bokstav och visar på Guds ingripande när han hör sina barn kalla på honom.]
Djup (hebr. tehom) ropar (höjer sin röst i bön) till djup,
i dånet (som rösten) av dina vattenfall (kanaler – hebr. tsinor),
Alla dina bränningar och vågor,
har sköljt över mig.
[Djup (hebr. tehom) används om vatten från djupen i 1 Mos 7:11. Där forsar också vatten fram från himmelens fönster. Frasen "djup ropar till djup" kan förstås som den mänskliga själens djup i all sin torrhet som ropar efter att bli fylld av Guds djupa fullhet. Referensen till Hermon och Jordanfloden i föregående vers, kan höra ihop med bilderna med forsande vatten och vågor i denna vers. Jordanflodens källflöden kommer från Hermon och forsar ner genom flera dånande vattenfall. Bilden som målas upp är hur psalmisten är på väg att drunkna. Det finns också ett tema med vatten från vers 2–3, där var det brist på vatten, i vers 4 droppar tårar för att här bli stora vatten som är en dödlig kraft. Ordet för djup är samma ord som används om de väldiga djupa vattenmassorna som täckte jorden i begynnelsen, se 1 Mos 1:2. Beskrivningen med djup och vågor är samma ord Jona använder, se Jona 2:3. Psalmen har messianska undertoner, se vers 1. Dessa kopplingar syns i erfarenheten Jona hade i valens buk, som också liknas vid Jesu död, se Matt 12:40. Jesus använder fraser från vers 6–7 i sin kvalfyllda bön i Getsemane, och utifrån den bakgrunden kan språket här i vers 8 beskriva hur världens synd sköljdes över Jesus, se Matt 26:39, 42.]
De trodde att deras hus (gods) skulle bestå för evigt,
att deras boning [skulle gå i arv] i generation efter generation,
de uppkallade platser (landområden) efter sina namn.
[I stället blir graven deras eviga boning.]
En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av (för) Asaf.
[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, denna och Ps 73–83.] Gud (El), Herrarnas Gud (Elohim Jahve) [Gudarnas gudar – den mäktige Guden],
har talat och kallat (namngett) jorden
från solens uppgång till dess nedgång [från öst till väst – över hela jorden].
[Det var genom att tala som allting blev till i skapelsen, här påminns om hur Guds tal är skapande. Kombinationen av Guds namn El Elohim Jahve är ovanlig, se även vers 14 och 22.]
Han kallar på himlarna däruppe
och på jorden, till att döma sitt folk.
[Himlarna och jorden är Guds vittnen när Han dömer, se 5 Mos 32:1.]
Och ropa till mig på nödens dag [då du är trängd och möter svårigheter],
jag ska befria dig och du ska ära mig.
Förstår de ingenting (lär de sig aldrig),
de som gör det onda?
De äter (förtär) mitt folk på samma sätt som de äter (förtär) bröd,
de ropar inte (höjer inte sin röst i bön) till Gud (Elohim).
[Lika naturligt och alldagligt som att äta bröd, slukar och förgör dessa onda Guds folk. De söker inte Herren, de förkastar Guds existens och hans sanningar.]
Jag vill ropa (höja min röst i bön) till Gud (Elohim)
och Herren (Jahve) ska (kommer) frälsa (rädda, befria) mig.
Sedan ska mina fiender komma tillbaka
den dag jag ropar [höjer min röst i bön].
Det vet jag, att Gud (Elohim) är för mig. [Rom 8:31]
Jag vill ropa (höja min röst i bön) till Gud den Högste (Elohim Elion),
till Gud (El) som fullbordar (avslutar, gör klart) det för mig.
Från jordens yttersta gräns ropar jag (höjer jag min röst i bön) till dig
när mitt hjärta försvagas.
Led mig till en klippa som är för hög för mig,
Jag ropade (höjde min röst i bön) till honom med min mun,
och hans lov (upphöjande) var redan på min tunga.
Jag är utmattad av mitt ropande (i bön),
min strupe är uttorkad,
mina ögon sviker mig
i min väntan efter Gud (Elohim).
Häll ut din vrede över hednafolken (nationerna) som inte känner dig;
över kungariken som inte roparkallar, höjer sin röst i bön) till ditt namn!
Då ska vi inte vända oss bort ifrån dig.
Återuppliva oss (ge oss på nytt styrka, mod och tro) och vi ska ropakalla, höja vår röst i bön) till ditt namn.
Du ropade (höjde din röst i bön) i din nöd och jag räddade dig.
Jag svarade dig från gömstället i åskan.
Jag prövade dig vid Merivas (stridens, tvistens) vatten.
[Meriva är hebreiska för strid, provokation, tvist och gräl, se Ps 95:8; 106:32; 2 Mos 17:1–7; 4 Mos 20:1–13]
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Visa nåd (oförtjänt kärlek) mot mig, Herre (Adonaj),
för till dig ropar jag (höjer jag min röst i bön) hela dagen.
För du, Herre (Adonaj), är verkligen god och förlåtande,
du visar stor nåd (kärleksfull omsorg; trofasthet) till alla som roparkallar, höjer sin röst i bön) till dig.
På min nöds dag [då jag är trängd och möter svårigheter], ropar jagkallar, höjer jag min röst i bön) till dig,
för du ska svara mig.
Mina ögon förtvinar på grund av lidande.
Jag har ropatkallat, höjt min röst i bön) till dig, Herre (Jahve), varje dag;
jag har sträckt ut mina händer till dig (i tacksamhet).
Han ska ropa (höja sin röst i bön) till mig:
"Du min Fader, min Gud (Elohim), min frälsnings klippa!"
Han ska ropa (höja sin röst i bön) till mig och jag ska svara honom.
Jag ska vara med honom i nöden [svårigheterna]. [Den centrala versen.]
Jag ska rädda (rycka/slita/dra bort; befria) honom och föra honom till ära [hedra honom].
Mose och Aron var bland hans präster,
och Samuel bland dem som ropar (höjer sina röst i bön) till hans namn.
De ropade (höjde sina röster i bön) till Herren (Jahve)
och han svarade dem.
[2 Mos 32:11–13, 30–32; 4 Mos 12:13; 14:13–19; 1 Sam 7:5, 8–9; 12:16–18; Jer 15:1]
Göm inte ditt ansikte för mig [ignorera inte mig]
på min nöds dag (i tider av stor begränsning och trångmål).
Vänd ditt öra (lyssna noga) till mig,
den dag då jag ropar [höjer min röst i bön], svara mig med hast (fort).
[Vers 1–15 återfinns i stort sett ordagrant också i 1 Krön 16:8–22.]
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve),
åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken!
Han kallade på en hungersnöd över landet,
han avbröt hela matförsörjningen (allt bröd uteblev). [1 Mos 41:54]
Han har vänt sitt öra till mig (böjt sig ner mot mig),
därför ska jag åkalla (ropa i bön till) honom hela mitt liv.
[Den grammatiska konstruktionen i den första versen är ovanlig. Verbet "älskar" (hebr. ahav) har inget objekt, men är riktad till Gud som räddat psalmisten från döden. Första gången ordet används är i 1 Mos 22:1, där Gud talar till Abraham att ta sin ende son "som han älskar" och gå till berget Moria.]
då åkallade jag (höjde jag min röst och bad i) Herrens (Jahves) namn:
"O, Herre (Jahve),
rädda min själ (mitt liv)."
Jag ska lyfta upp frälsningens bägare,
och åkalla (höja min röst och be i) Herrens (Jahves) namn.
[Frälsningens bägare (ordagrant "frälsningar" i plural) kan syfta på dryckesoffer eller en offergåva i samband med högtider (4 Mos 29:19). Fortsättningen i vers 14 kan tala för det. En annan tolkning är den bildliga betydelsen av bägare – dvs. portion, lott, som i Ps 16:5. Här anas också en profetisk dimension. Eftersom Psalm 113-118 ingår i Hallel (psalmerna som sjöngs kring påsken) finns en anknytning till nattvarden, se Matt 26:27.]
Jag ska offra tackoffer till dig,
jag ska åkalla (höja min röst och be i) ditt namn Herre (Jahve),
[Vers 5–18 handlar om prövning. Här ges bakgrunden till den inledande lovprisningen i vers 1–4. Subjektet skiftar till första person singular (jag/min) i denna sektion och blir mer personligt. Troligtvis sjungs denna del av en solist.]
I mitt trångmål ropade jag (höjde jag min röst i bön) till Herren (Jah),
Herren (Jah) svarade mig och förde mig ut till en rymlig plats.
[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Talvärdet är 100. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa.
Stycket har ett intressant mönster där de två första verserna börjar med samma ord, hebr. qara, se vers 145–146. Även de två följande verserna formar ett par med hebr. qidem, se vers 147–148. På liknande sätt finns ett par i vers 150–151, som dessutom hör ihop med sista versen (vers 152), som använder ett ord med samma rot. I denna struktur står vers 149 ut som en central vers. Detta ger en extra betoning på bönen att bli hörd och få ny kraft!]

Jag ropar [höjer min röst i bön] av hela mitt hjärta, svara mig, Herre (Jahve)
– jag ska hålla (vakta, bevara) dina förordningar (hebr. chuqim).
Jag ropar [höjer min röst i bön] till dig, fräls (rädda) mig
och jag ska följa dina vittnesbörd (hebr. edot).
En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.] I min ångest ropade jag (höjde jag min röst i bön) till Herren (Jahve)
och han svarade mig.
En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.] Ur djupen [vattendjupen; metafor för en situation med oöverstigliga problem]
ropar jag (höjer jag min röst i bön) till dig, Herre (Jahve).
Den dag jag ropade (höjde min röst i bön), svarade du mig;
du stärkte mig (gav mig frimodighet) med [din] styrka i mitt inre (min själ).
En psalm [sång ackompanjerad på strängar], av (för) David. Herre (Jahve), jag ropar [höjer min röst i bön] till dig, skynda till mig,
Lyssna (vänd ditt öra) till min röst, när jag ropar [höjer min röst i bön] efter dig!
Nära [tillgänglig] är Herren (Jahve) – för alla som ropar tillkallar) honom,
för alla som åkallar (har ropat och fortsätter att ropa till) honom i sanning (trofasthet, visshet, ärlighet, uppriktighet).
[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I denna vers börjar de hebreiska orden för "nära" och "ropar till" på denna bokstav och det förstärker vittnesbördet att Gud är nära dem som höjer sin röst i bön till honom.]
Han bestämmer stjärnornas antal,
han nämner alla vid namn [ger dem egna namn].
han som ger föda åt djuren, åt korpens ungar som ropar.
[Det är Herren som står bakom hela kretsloppet, från molnen som ger regn, till gräset som mättar djuren. Ja, han ser till att den minsta fågelunge bereds mat, se även Matt 6:26.]

Ordspråksboken (16)

I stökiga korsningar ropar hon ut,
i stadsportarna talar hon:
Ni vägrade att svara när jag [visheten personifierad] ropade,
och brydde er inte om när jag räckte ut min hand.
Då kommer de att ropa på mig [visheten personifierad],
men jag ska inte svara.
Då kommer de att söka mig ihärdigt,
men utan att hitta mig.
om du ropar efter förståelse (urskillningsförmåga)
och höjer din röst för att kalla på klokhet (insikt, förståelse),
Säg till visheten "Du är min syster,"
och kalla förståndet (insikten, urskillningsförmågan) din förtrogna vän.
Är det inte så att fru vishet ropar,
och fröken förstånd höjer sin röst?
[I motsats till den lösaktiga kvinnan i kapitlet innan så är det inget hemlighetsmakeri, inbjudan att ta emot vishet och förstånd går ut helt öppet till alla.]
"Till er människor (män – hebr. ish), jag ropar på er,
och jag riktar mig till hela mänskligheten (människors barn – hebr. bene adam).
Hon har skickat ut sina unga tjänsteflickor [för att bjuda in till fest],
hon ropar från de högsta platserna i staden:
och ropar till dem som passerar,
till dem som går rakt fram på sin stig [sin välkända, upptrampade gångväg]:
Han [som följer hennes råd] inser inte att skuggorna (de avlidna – hebr. rafaim) är där,
att hennes [den prostituerades] gäster redan har sjunkit ner i Sheols (gravens, underjordens) djup.
[Hebr. sheol beskriver de dödas plats, ordet kommer från shaal som betyder "fråga efter". Det finns en dragningskraft i detta destruktiva. Se även 1 Pet 5:9; Jak 4:7–10.]
En förståndig (välbetänkt, försiktig, aktsam) människa stoltserar inte med sin kunskap,
medan dårars hjärtan ropar (skriker) ut sin dårskap (oförstånd, galenskap).
De som är visa i hjärtat kallas förståndiga (välbetänkta, insiktsfulla),
ett gott (behagligt, ljuvligt, väldoftande) tal ökar kunskapen (mottagligheten, förmågan att ta in kunskap). [Både för den som talar och den som lyssnar.]
En dåres läppar kommer med [en oresonlig dåre vandrar rätt in i] strid (tvister, trätor)
– ja, hans mun ropar efter slag (tigger om stryk).
Många människor ropar ut hur nådefulla de är (säger sig ha kärleksfull omsorg – hebr. chesed), men en trofast (pålitlig) person – vem kan finna en sådan?
Den som väljer att inte höra (stänger sitt öra för) den fattiges rop,
kommer själv att ropa utan att få svar.
En som tänker ut onda planer
får snart rykte om sig att vara ondskefull.

Predikaren (1)

Vad som än blir till har fått sitt namn för länge sedan,
och det är känt på förhand vad en människa är,
inte heller kan han strida
med honom som är mäktigare än han själv. [Människan kan inte strida med Gud.]

Höga Visan (1)

Jag öppnade för min älskade (raring),
men han hade gått iväg, han var borta.
Min själ svek mig (hela jag blev berörd) när han talade.
Jag sökte honom men kunde inte finna honom,
jag ropade men han gav mig inget svar.

Jesaja (84)

För inte fram några fler tomma (falska) offer,
röken från dem är avskyvärd för mig.
Nymånader och sabbater, utlysta fester
– jag står inte ut med era onda sammankomster (liturgiska ceremonier).
Jag ska upprätta dina domare,
som det var från början,
dina rådgivare
som från begynnelsen.
Därefter ska du kallas (ges namnet) Rättfärdighetens stad,
den Trofasta staden.
På den dagen ska sju kvinnor ta tag i en man [krigen har gått hårt åt den manliga befolkningen] och ropa:
"Vi ska äta vårt eget bröd,
och vi ska bära våra egna kläder.
Låt oss bara få bära ditt namn,
ta bort vårt förakt [från att inte ha en make och barn]."
Den ena ropade till den andre och sa:
"Helig, helig, helig
är Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
hela jorden är full av hans
härlighet (tyngd, dignitet, mättad fullständig gudsnärvaro)."
Dörrposternas grundvalar skakade inför rösten av den som ropade, och huset blev uppfyllt av rök.
Därför ska Herren (Adonaj) själv ge er ett tecken: Se, jungfrun (den unga ogifta kvinnan – hebr. almah) [som ännu inte varit med någon man] ska bli havande och föda en son, och [hon] ska ge honom namnet Immanuel (Gud med oss).
[I den hebreiska tankevärlden har profetior flera uppfyllelser. I sin samtid syftar detta ord på att en ung kvinna ska få en son, och innan pojken blivit mer än 2-3 år gammal kommer fienderna att ha besegrats av Assyrien. Inom judendomen blev denna vers också en profetia om kung Hiskias födelse, och även om en framtida Messias. Matteus kopplar denna profetia tydligt till Jesus och citerar Septuaginta som använder gr. parthenos som betyder oskuld, se Matt 1:23.]
Sedan gick jag till profetissan och hon blev gravid och födde en son. Då sa Herren (Jahve) till mig: "Ge honom namnet Maher Shalal Hashbaz [betyder: 'Påskynda förstörelsen, bytet hastar', se vers 1].
[Profetissan antas vara Jesajas hustru. Förutom denna icke namngivna kvinna är det bara fyra kvinnor som kallas profetissor i GT: Mirjam, Moses syster (2 Mos 15:20); Debora (Dom 4:4); Hulda (2 Kung 22:14; 2 Krön 34:22) och Noadja (Neh 6:14).]
För innan barnet ska ha kunskap att ropa 'min far' eller 'min mor' ska Damaskus rikedom och Samariens byte bäras bort före (framför) Assyriens kung."
För ett barn har fötts åt oss,
en son är oss given,
och herradömet (ansvaret att regera),
vilar (ska vila) på hans axlar (skuldra, rygg) [singular];
och hans namn [singular] är (ska vara):
Under (mirakel),
Rådgivare (en som ger råd, vägleder, planerar och hjälper),
Gud den Mäktige (El Gibbor),
Evig Fader,
Fridsfurste.
[I hebreiskan står ordet för namn i singular. Namnet som sedan följer består av åtta hebreiska ord (pele jaats el-gibbor avi-ad sar-shalom). Innebörden skulle kunna formuleras: Han som hjälper på ett underbart och mirakulöst sätt – vår mäktige Gud, Evige Fader och Fridsfurste. De sex sista orden bildar tre sammansatta par, medan de två första (under och rådgivare) antingen kan stå åtskilda eller också bilda en enhet. Slår man ihop betydelsen av under (som är ett substantiv i singular) och rådgivare (som i den hebreiska texten egentligen utgörs av ett verb) blir det: under-rådgivare eller extraordinär strateg! Delar man upp i två ord blir det totalt fem komponenter i namnet som i sin helhet består av åtta ord. Talet åtta står för en ny begynnelse och talet fem står för nåd! Det hebreiska ordet för furste (sar) kommer från verben för att strida och att regera som kung, dvs. "en stridande prins/furste". Sarah, den feminina formen av sar, kan översättas "en stridande prinsessa". Här kombineras ordet för stridande furste med shalom – frid, fred, helhet och fullkomlig harmoni på alla livets områden. Gud liknas även vid fler tillfällen som en stridsman, se Ps 45:4–7. Benämningen El Gibbor återfinns bara här och i Jes 10:21.]
På den dagen (i den tiden) ska ni säga:
"Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve),
åkalla hans namn [i tacksägelse och tillbedjan].
Gör hans gärningar kända bland folken,
förkunna (påminn dem) [så att de kommer ihåg] att hans namn är upphöjt.
Jag har befallt mina helgade (avskilda),
jag har kallat mina mäktiga för min vrede [för att verkställa den],
även mina stolt jublande.
Du ska inte samlas med dem i graven
eftersom du har fördärvat deras land,
du har slaktat deras folk.
Ogärningsmännens avkomma
ska aldrig nämnas vid namn igen.
Och han ska ropa (ryta) som ett lejon:
"Över (högst upp i) vakttornet,
Herre (Adonaj)
står jag oavbrutet hela dagen,
och jag sitter på min vaktpost hela natten.
Budskap om (profetord, börda över) Duma [betyder "tystnad" och refererar till Edom].
Man kallar på mig från Sheir:
"Väktare hur är det med natten?
Väktare hur är det med natten?"
På den dagen ska Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot) kalla till gråt
och till klagan och till att omgjorda sig med säcktyg.
[Uttryck för sorg och även ånger.]
Och det ska ske på den dagen att jag ska kalla
på min tjänare Eljaqim, Chilkijaho (Hilkijahos) son [hans möte med Assyrien beskrivs i Jes 36:3],
Och synen av allt detta har kommit till er som skrivna ord som är förseglade, som man ger till någon lärd och säger: "Läs detta, jag ber dig" och han svarar: "Jag kan inte, för det är förseglat."
och skriften ges till den som inte är lärd och man säger: "Läs detta, jag ber dig" och han svarar: "Jag kan inte, för jag är inte lärd (läskunnig)."
För Egyptens hjälp är fåfänglighet och tomhet,
därför kallar jag landet "Rahav, som ingenting gör". [Hebr. rahav betyder "stolthet", se även Jes 51:9.]
För så säger Herren (Jahve) till mig:
"Som lejonet
ja, det unga lejonet morrar mot (lågmält begrundar – hebr. hagah, se Jos 1:8; Ps 1:2) sitt byte
även om många herdar
kallas samman mot det,
skräms det inte av deras rop
eller ryggar undan av deras larm (skrammel med vapen),
så ska Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) komma ner [som lejonet av Juda, se Upp 5:5]
och strida på berget Sion och på dess kullar.
En usel människa ska inte mer kallas frikostig,
dåren ska inte sägas vara nobel.
För hennes ädlingar ska ingen där kallas till kungariket,
och alla hennes prinsar ska vara intet.
Och vildkatterna ska umgås med schakalerna,
och den håriga bocken (satyren, skogsdemonen – hebr. sair) ska ropa till sin kamrat;
ja, där kan nattväsendet (tornugglan; ordagrant "hon av natten" – hebr. lilit) få ro [stanna till ett kort ögonblick]
och finna sig en plats för vila.
[Enligt judisk tradition är den håriga bocken en demonisk varelse, ett manligt naturväsen, hälften människa och hälften bock (ett resultat av en naturvidrig sexuell relation, se 3 Mos 18:23). Ordet används här parallellt med lilit som kommer från det hebreiska ordet för natt (lajla), står i en feminin form och används bara här i Bibeln. Enligt judisk mytolog var Lilit Adams första hustru som senare blev en kvinnlig demon som hemsöker spädbarn. Det är troligen dessa och liknande myter som Paulus varnar församlingen i Kreta att hänge sig åt i Tit 1:13–15. I sammanhanget, med omkringliggande referenser till olika djurarter, syftar lilit snarare på något nattdjur, men också med en koppling till det ockulta. Eftersom hon ruvar, se vers 15, skulle det kunna vara en tornuggla som är en relativt vanlig och välkänd art i hela Mellanöstern. Den är aktiv på natten och har ett skrikigt läte som är riktigt kusligt, som en "demon" i natten, dessutom är den till stor del vit, vilket kan ge en spöklik känsla om man ser den svepa förbi i nattens mörker.]
Utforska Herrens (Jahves) bokrulle och läs:
Ingen av dessa ska saknas,
ingen ska vara utan sin maka,
för min mun har befallt
och dess Ande (andedräkt) har samlat dem.
Och där ska det gå (finnas, bli) en huvudväg (en banad och upphöjd genomfartsled – hebr. maslol), ja, en väg,
den ska kallas "Den heliga vägen (Avskildhetens väg/Avsidesvägen)".
Ingen oren ska färdas på den,
utan den är till för dem [för de andra] som går på vägen [den är reserverad för dem som han vägleder].
Och dårar [de som föraktar Guds vishet] ska inte irra omkring (får inte vandra runt; svänga in; vackla, tveka; gå vilse) på den.
Sedan stod befälhavaren och ropade med hög (stark) röst på det judiska språket och sa:
"Lyssna till orden från den store kungen – Assyriens kung!
Hiskia tog emot brevet från budbärarens hand och läste det, och Hiskia gick upp till Herrens (Jahves) hus och bredde ut det inför Herrens (Jahves) ansikte.
"Tala mjukt till hjärtat av Jerusalem,
och ropa på henne [kalla på henne]
för hennes tid i krigstjänst är över,
för hennes nåd (villkorade nåd – hebr. ratsah) är fullbordad,
för hon har fått dubbelt igen av Herrens (Jahves) hand för alla sina [han har låtit henne få betala dubbelt igen för alla hennes] synder."
En röst ropar:
"Bana väg [vänd bort alla hinder] för Herren (Jahve)
i öknen (stäppen – hebr. midbar),
bygg (jämna till) en huvudväg (en upphöjd genomfartsled)
i ödemarken (hebr. aravah) för vår Gud (Elohim).
[Matt 3:3; Mark 1:3; Luk 3:4; Joh 1:23]
En röst säger: "Ropa (proklamera, predika)",
och en annan frågar: "Vad ska jag ropa (proklamera, predika)?"
[Rösten från Herren svarade:]
"Alla människor (allt kött) är som gräs,
och all deras nåd (människornas omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) är som blomman på ängen.
[Lika föränderlig och temporär, se Jak 1:10; 1 Pet 1:24.]
Lyft upp era ögon mot höjden [himlen]:
Vem har skapat allt detta [stjärnorna]?
Det är han som leder ut dem som en räknad skara [stjärnorna liknas vid en mönstrad härskara]
och nämner dem alla vid namn.
På grund av sin stora makt och styrka
saknas inte en enda av dem.
Vem har rest upp någon från soluppgången,
som kallar på rättfärdighet till hans steg [ordagrant: ben eller fötter]?
Han ger (lägger) länderna framför honom
och låter honom regera över kungar.
Hans svärd gör dem till stoft,
hans båge gör dem till agnar som blåser bort (följer med vinden).
Vem har format och gjort det?
Han som har kallat generationerna från begynnelsen.
Jag, Herren (Jahve) – är den förste
och den siste i evighet – Jag är Han (den Evige och för alltid densamme).
[Den förste (hebr. rishon) har sin rot i ordet för huvud. Den siste (hebr. acharonim) står i plural! Därför betyder det att han är den evigt siste, det kan aldrig någonsin komma något eller någon efter honom. I den hebreiska texten finns, centralt mellan den förste och den siste, också ordet et (skrivs hebreiska första bokstaven Alfa och den sista Tav). Det är en partikel som aldrig översätts, men som motsvarar grekiskans alfa och omega, se 1 Mos 1:1. Här står uttrycket den förste och den siste alltså två gånger i samma mening. I hebreiskan betyder det att detta är en absolut sanning som är kompromisslös och aldrig kan förändras.]
dig som jag hämtade [tog tag i min hand för att leda tillbaka] från jordens ände,
kallade från dess bortersta hörn
och till vilken jag har sagt:
Du är min tjänare,
jag har utvalt dig,
jag förskjuter dig inte.
Jag har rest upp en från norr och han kommer,
från solens uppgång en som åkallar mitt namn,
och han ska komma över ledarna
som kokande murbruk och som krukmakaren som trampar lera.
[Herren talar nu till Messias:]
Jag, Herren (Jahve), har kallat dig i rättfärdighet (för att uppenbara vad rätt och fel är, och att leva rättfärdigt).
Jag ska hålla dig i handen,
och bevara dig.
Jag ska ge dig som ett förbund [en förbundsmedlare] för folket [Israel, se Jes 49:6–8; Luk 2:32],
som ett ljus för hednafolken (nationerna) [Jes 51:4].
Nu säger Herren (Jahve),
han som har skapat dig, Jakob,
han som har format dig, Israel:
"Frukta inte, för jag har återköpt dig [från fångenskapen].
Jag har kallat dig vid ditt namn, du är min.
var och en som är uppkallad efter mitt namn
och som jag har skapat till min ära,
jag har format (gjort, designat) honom,
ja, jag har gjort honom."
[Det hebreiska ordet för att "gå upp" är alija, se t.ex. Ps 120–134. I det moderna hebreiska språket används ordet för någon som återvänder till Israel, man gör "alija". Mellan 1948 och 2021 har över 3 miljoner judar gjort alija. År 2021 fanns det 15 miljoner judar totalt i världen (varav omkring 15000 i Sverige) och knappt hälften (6,9 miljoner) bodde i Israel. I Sverige har den ökade antisemitismen gjort att allt fler judar väljer att flytta till Israel.]
Likväl har du inte åkallat mig, du Jakob,
inte heller har du ansträngt dig (gjort dig trött) för min räkning, du Israel.
Då ska en [av dessa återvändande judar] säga: "Jag tillhör Herren",
en annan ska tilltalas [av andra] med Jakobs namn.
en annan skriva med sin hand [som när man signerar ett kontrakt]: "Herrens egen",
och tilltalas [av andra] med det ärofyllda (högt aktade) namnet Israel.
[Det judiska folket ska inte längre vara hånat och föraktat.]
Vem är som jag?
Låt honom [stå upp och] ta till orda,
ja, låt honom lägga fram (redogöra för) allt som har hänt [i historien, hur alla profetiska ord slagit in] sedan jag insatte det gamla folket.
[Kallade Abraham till att bli ett stort folk, se 1 Mos 12:1.]
Låt dem [försök få avgudarna att] berätta vad som ska komma [vad som är nära förestående],
och vad som kommer att ske [slutligen ska ske i kommande tidsåldrar].
och jag ska ge dig mörkrets skatter [gömda i rum utan fönster som fanns i bl.a. Babylon och Sardis],
och undangömda rikedomar från hemliga platser,
så att du ska veta (känna till, förstå, varit intimt förtrogen med)
att jag är Herren (Jahve) som kallar dig vid ditt namn,
Israels Gud (Elohim).
För Jakobs skull, min tjänare,
och Israel, min utvalda,
har jag kallat dig vid ditt namn,
jag har namngett dig,
fast du inte känner (är intimt förtrogen med) mig.
Jag som kallar en rovfågel från öst,
från ett avlägset land, en som utför mina rådslut.
Ja, jag har talat,
ja, jag ska låta det ske;
jag har gjort en plan,
ja, jag sätter den i verket.
[Dessa två sista kapitel som handlar om hur Herren är större än alla avgudar (kap 40-48) beskriver Babylons fall. Denna sjunde sektion hör tematiskt ihop med den första i kap 40 som handlade om de goda nyheterna för Jerusalem.]
Kom ner och sitt i stoftet
du jungfru Babels dotter,
sitt på marken utan tron,
kaldéernas dotter,
för du ska inte mer kallas
vacker eller späd (förnäm).
Sitt tyst och gå in i mörkret,
kaldéernas dotter,
för du ska inte mer kallas
kungarikenas älskarinna.
Lyssna till detta, Jakobs hus,
som är uppkallat efter Israels namn
och har sprungit fram ur Juda källor [från Judas släkt],
som svär vid Herrens (Jahves) namn
och använder Israels Guds (Elohims) namn,
men inte i sanning (på ett ärligt sätt), och inte i rättfärdighet.
För ni kallar (namnger) er själva efter den heliga staden [Jerusalem]
och ni lutar er mot (förlitar er på) Israels Gud (Elohim).
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn.
Du hörde inte, du kände inte till,
från förr var dina öron inte öppnade,
för jag visste (var intimt förtrogen med) att du skulle handla (agera) mycket förrädiskt (trolöst),
och du kallades en överträdare från moderlivet.
Lyssna till mig Jakob
och Israel, mina kallade (utvalda, tagna avsides).
"Jag är Han.
Jag är den förste, och ännu mer (verkligen) den siste." [Jes 41:4; 44:5; Upp 1:8; 21:6; 22:13]
Ja, min hand har verkligen lagt jordens grundvalar
och min högra har spänt ut himlarna.
När jag kallade på dem
stod de tillsammans.
Jag, Jag har talat,
jag har kallat på honom,
jag har fört honom fram
och han ska göra sina vägar framgångsrika (blomstrande, lyckosamma).
[Tjänaren som introducerades i Jes 42:1 talar nu här själv. I vers 5–6 beskrivs hur han är kallad att återupprätta Israel, vilket gör att referensen till Israel i vers 3b inte kan syfta på folket i exilen, utan på idealbilden av Israel personifierad. Ordet Israel betyder "Gud triumferar", så det kan också vara en koppling till hur Messias kommer att segra och triumfera!]
Hör på mig, ni kustländer,
lyssna, ni avlägsna folk!
Herren kallade mig redan i moderlivet,
han nämnde mig vid namn redan i min mors sköte.
Varför, när jag kom, fanns där ingen människa?
Varför, när jag kallade, var det ingen som svarade?
Är min hand avkortad så att den inte kan ge återlösning (befrielse – hebr. pedot) [Jes 59:1]?
Eller har jag ingen kraft att rädda (befria)?
Se, med min tillrättavisning torkar jag ut havet [2 Mos 14:21],
jag förvandlar floderna till öken [Jos 3:16],
deras fiskar blir strandsatta
eftersom där inte finns något vatten och de dör av törst.
Se på Abraham, er far,
och Sarah som födde er.
När jag kallade honom var han en enda (barnlös),
men jag välsignade honom och förökade honom.
För han [maskulinum plural] som är din man (herre) [äger rätten till dig] är han [maskulinum plural] som har skapat (som skapar) dig [är din Skapare],
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn.
Din Återlösare (hebr. goel) är Israels Helige, han som kallas hela jordens Gud (Elohim).
För som en kvinna med en övergiven och sörjande ande,
kallade Herren (Jahve) på dig,
som en förkastad ungdomshustru, säger Gud (Elohim).
Se, du [Israel] ska kalla på folkslag du inte känner,
och folk som du inte känner ska skynda till dig,
för Herrens, din Guds skull, Israels Helige,
som gett dig din härlighet.
Sök [upp] (träd fram, närma er; fråga efter) Herren (Jahve) medan han låter sig finnas (medan det går att nå honom),
åkalla (ropa efter) honom medan han är nära.
alla dem ska jag föra till mitt heliga tempel
och jag ska ge dem glädje i mitt bönehus.
Deras brännoffer och slaktoffer
ska ge nåd (vara välbehagligt; villkorad nåd – hebr. ratson) på mitt altare,
för mitt tempel ska kallas
ett bönens hus för alla folk.
Ropa högt (med stark röst, för full hals) håll inte tillbaka,
lyft upp din röst som ett horn
och förkunna (proklamera) för mitt folk deras överträdelser
och för Jakobs hus deras synder.
Är det den här sortens fasta jag vill ha?
En dag när ni känner smärta bara på grund av att ni avhåller er från mat, hänger med huvudet som ett strå och breder ut säckväv och aska under er?
Är detta vad ni kallar en fasta,
en dag som gör att Herren kan visa nåd (villkorad nåd – hebr. ratson)?
[Som särskild klädsel vid sorg och fasta användes säckväv som man svepte in sig i eller band om höfterna. Man strödde även aska eller jord över huvudet och både satt och låg på säckväv.]
Då ska ni be och Herren (Jahve) ska svara.
Ni ska ropa (desperat) och han ska svara: "Här är jag."
Om ni tar bort alla slags ok [som förtrycker människor],
slutar att peka finger [hånar andra],
och inte längre talar ondska (synd, lögn, förtal).
Du ska åter bygga upp gamla ruiner.
Du ska återställa gamla (från många generationer bakåt) grundvalar
och du ska kallas den som murar igen sprickor,
den som återställer stigar så att man kan bo där.
Om du på sabbaten avhåller din fot
från att göra det som behagar dig (själv) på min heliga dag
och kallar sabbaten din lust
och hedrar (ärar) det som Herren (Jahve) håller heligt,
om du hedrar honom och avstår från att göra dina egna vanor (gå dina egna vägar)
[och avstår] från att finna ditt eget behag [egna sysslor] och tala ord [om det].
Ingen kungör i rättfärdighet
och ingen dömer i sanning.
De har sin tillit i fåfänglighet och talar lögn,
de föder fram ondska och bär fram missgärning.
[Vers 14–16 hör tematiskt ihop med vers 8–9]
Dina plågares söner ska komma och böja sig inför dig,
och alla de som föraktade dig ska böja sig ner vid dina fotsulor,
och de ska kalla dig Herrens (Jahves) stad,
Sion – Israels Helige.
Man ska inte längre höra [ljudet av, höra talas om] våld (terror, laglöshet – hebr. chamas) i ditt land,
inte heller [ska man höra ljudet av, höra talas om] förtryck (krig) och förödelse inom dina gränser.
Du ska kalla dina murar frälsning (räddning),
dina portar lovsång.
[Herrar i vers 17 är hebr. nagas, det översätts slavdrivare i 2 Mos 3:7. Här är det i plural och används ironiskt för att förstärka det skifte som ska ske. Jerusalem har tidigare härskats av tyranner, men nu är det personifierad framgång och upprättelse som ska "dominera" och styra staden.]
[Jesus citerar från vers 1a–2 när han läser profettexten i synagogan i Nasaret, se Luk 4:16–22. Jesus avslutar läsningen mitt i vers 2 och tar inte med den sista delen som handlar om Guds dom. Detta måste ha väckt förundran bland åhörarna. När Jesus kommer tillbaka den andra gången är det för att fullborda den sista delen av denna profetia.]
Herrarnas Herres (Adonaj Jahves) Ande är över mig,
för Herren (Jahve) har smort (utvalt) mig
att uppmuntra (förkunna glada nyheter för) de fattiga (ödmjuka).
Han har sänt mig att hjälpa (läka, binda upp såren på) de som har brustna hjärtan,
proklamera (utropa) befrielse för de fångna,
och frihet (öppnade fängelsedörrar) för de bundna,
proklamera ett nådens (villkorad nåd – hebr. ratson) år från Herren (Jahve),
och en Guds dag av hämnd.
[Domen ska ske när Jesus kommer tillbaka för att upprätta tusenårsriket, se 2 Thess 1:6–10.]
För att trösta alla som sörjer,
stärka de som sörjer i Sion,
ge dem en huvudklädnad [vacker utsmyckad huvudbonad för fest och glädje]
i stället för aska [som kastades på huvudet i tider av sorg],
glädjens olja
i stället för sorg,
högtidskläder för lovprisning
i stället för missmod (en tung ande).
De ska kallas rättfärdighetens terebinter [kraftigt tåligt träslag],
planterade av Herren (Jahve) för att förhärliga honom.
[I hebreiskan är det en ordlek mellan huvudklädnad (hebr. peer) och aska (hebr. efer). Båda orden har samma konsonanter men olika följd, och därmed olika vokaler. Ordet för huvudklädnad kommer från roten paar som betyder "att ära".]
Ni ska kallas Herrens (Jahves) präster
och man ska kalla er Herrens tjänstemän.
Ni ska äta nationernas rikedomar
och i deras prakt ska ni njuta.
Och länderna ska se din rättfärdighet
och alla kungar din härlighet,
och du ska kallas vid ett nytt namn
som Herrens (Jahves) mun ska tillägna dig.
Du ska aldrig mer heta Övergiven [hebr. azav, se även Jes 60:15],
inte heller ska ditt land någonsin mer heta Ödelagt [hebr. shmama].
Istället ska du heta "Min glädje är i henne" [hebr. Chephziba, samma namn som Hiskias hustru, se 2 Kung 21:1]
och ditt land "Den äktade" (hebr. beula),
för Herren gläder sig i dig
och ditt land ska vara äktat [till dig].
De ska kalla dem Det heliga folket,
Herrens (Jahves) återlösta,
och du ska heta "Sökt efter" (Utvald),
en stad inte längre övergiven.
Vi har blivit som dem över vilka du aldrig regerat,
som dem som inte är uppkallade efter ditt namn.
Ingen åkallar (ropar, ber i) ditt namn,
eller ens anstränger sig för att förstå (söka, få tag på) dig.
Du har dolt ditt ansikte från oss,
och har förtärt oss (låtit oss försmäkta, smälta) genom vår egen synd.
[Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
Jag gav tillträde till dem som inte frågade efter mig;
jag fanns för dem som inte sökte mig.
Jag sa: "Här är jag, här är jag"
till ett folk som aldrig varit uppkallat efter mitt namn.
er ska jag bestämma till svärdet,
ni ska alla bli nedböjda till slakten,
eftersom jag kallade på er men ni svarade inte,
och när jag talade lyssnade ni inte.
Istället gjorde ni det som var ont i mina ögon
och valde det som jag aldrig hade behag till."
Ert namn ska lämnas ut till att användas
som en förbannelse av mina utvalda:
"Så ska Herren Gud (Adonaj Jahve) slakta er",
men han ska uppkalla sina tjänare med andra namn,
Det ska ske att innan de ropar
ska jag svara dem
och redan medan de talar
ska jag höra dem.
Så ska även jag välja deras bestraffning
och jag ska föra tillbaka deras fruktan över dem,
eftersom ingen svarade när jag kallade,
när jag talade lyssnade de inte,
utan de gjorde det som var ont i mina ögon
och valde det som jag inte har behag till."

Jeremia (63)

för jag ska kalla på alla familjer från kungarikena i norr förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
och de ska komma och de ska ställa sina troner
vid ingången till Jerusalems portar
och mot alla dess murar runt omkring
och mot alla Juda städer.
Gå och ropa i öronen på Jerusalem [dualformen för öra används, dvs "ropa i båda öronen"; uttrycket förstärker att Jeremia ska tala så Jerusalems invånare verkligen hör och förstår allvaret i budskapet; men har även en underton att tala för döva öron] och säg:
"Så säger Herren (Jahve):
Jag kommer ihåg nåden (den omsorgsfulla kärleken – hebr. chesed) i din ungdom,
kärleken i ditt äktenskap,
hur du gick efter mig i öknen,
i ett land som inte var besått.
Har du inte vid denna tid ropat till mig:
Min Fader, du är min ungdoms vän?
Gå och förkunna dessa ord till norr och säg:
Återvänd du avfälliga Israel, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
jag ska inte dölja mitt ansikte mot dig,
eftersom jag är nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
jag ska inte hysa agg för evigt.
På den tiden ska man kalla Jerusalem "Herrens (Jahves) tron", och alla folkslag ska samlas till den, till Herrens (Jahves) namn, till Jerusalem. Och man ska inte längre gå efter envisheten i sitt onda hjärta.
Och jag, jag säger:
Hur ska jag placera dig bland sönerna
och ge dig ett underbart land,
det bästa arvet bland folkslagen!
Och jag sa: Du ska kalla mig min Fader
och ska inte vända om från att följa mig.
Förkunna i Juda och låt det höras i Jerusalem och säg: Blås shofar i landet, ropa högt och säg: "Samla er själva (mobilisera) och låt oss gå till de befästa städerna."
Det ena fördärvet förkunnas efter det andra fördärvet, eftersom hela landet är förött. Plötsligt är mitt tält spolierat, mina tältdukar i ett ögonblick.
Föraktat silver ska man kalla dem,
eftersom Herren (Jahve) har förskjutit dem.
Ställ dig i porten till Herrens (Jahves) hus [templet i Jerusalem]. Där ska du ropa ut detta budskap:
[Jeremias namn betyder "Herren är upphöjd" eller "Herren uppreser". Året är 609 f.Kr. och det är antagligen under någon av de tre stora pilgrimshögtiderna då många är i Jerusalem han får denna uppmaning. Här mellan den inre och yttre tempelplatsen får Jeremia leverera en av hans svåraste men viktigaste budskap.]
Hör Herrens ord, ni alla från Juda som går in genom dessa portar för att tillbe Herren!
[Budskapet är till det södra riket, Juda, det norra riket, Israel, har redan fallit på grund av dess synd och folket är spritt i Assyrien.]
och komma och stå inför mitt ansikte i detta hus, där mitt namn åkallas, och säga: Vi är befriade, när ni gör alla dessa styggelser?
Har detta hus, där mitt namn åkallas blivit en rövarkula i era ögon? [Mark 11:17; Luk 19:46] Se, även jag, jag har sett det, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och nu när ni har gjort alla dessa ting förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och jag talar till er, talar i tid och ofta, men ni lyssnar inte, och jag kallar på er men ni svarar inte,
därför ska jag göra mot detta hus, där mitt namn åkallas, som ni litar på, och mot denna plats, som jag gav till er och till era fäder, som jag har gjort med Shilo.
Och du ska tala till dem alla dessa ord, men de ska inte lyssna till dig. Och du ska kalla på dem, men de ska inte svara dig.
Eftersom Juda söner har gjort det som är ont i mina ögon förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), de har placerat sina osmakliga ting i huset över vilket mitt namn är uppkallat, till att vanhelga det.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
Betänk och kalla på de mässande (klagosjungande, sörjande – hebr. qinen) gråterskorna så att de kommer,
sänd efter de duktigaste kvinnorna [de mest erfarna professionella gråterskorna], så att de kommer.
Häll ut din vrede över folkslagen
som inte känner dig
och över familjerna som inte kallar på ditt namn,
för de har uppslukat Jakob,
de har slukat honom och förtärt honom
och har ödelagt hans boning.
Och Herren (Jahve) sa till mig: Förkunna alla dessa ord i Juda städer och på Jerusalems gator och säg: Lyssna till förbundets ord och gör dem.
Och du, be inte för detta folk, lyft inte upp ett rop i bön för dem, för jag ska inte lyssna på dem på den tiden då de ropar till mig i sin nöd.
Herren (Jahve) gav dig namnet ett lummigt olivträd,
gott med god frukt.
Till ljudet av stort tumult
har han tänt en eld över det
och dess grenar är bortbrutna.
Eftersom även dina bröder och din fars hus, även de har handlat bedrägligt med dig, även de har ropat högt efter dig. Tro dem inte eftersom de talar fagra ord till dig.
Varför skulle du vara som en överrumplad man, som en mäktig man som inte kan rädda? Du Herre (Jahve) är i vår mitt och ditt namn är utropat över oss, lämna oss inte!
Dina ord var funna och jag åt dem och dina ord var för mig en glädje och mitt hjärtas fröjd, eftersom ditt namn var utropat över mig Herre Härskarornas Gud (Jahve Sebaot Elohim).
och gå ut till Hinnoms sons dal som är vid ingången till Charsits port, och förkunna där ordet som jag ska tala om för dig
Därför, se dagarna kommer förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) då denna plats inte mer ska heta Tofet, och Hinnoms söners dal, utan Slaktdalen. [Jer. 7:32]
Och det skedde på morgonen att Pashchor förde fram Jeremia från stocken. Och Jeremia sa till honom: Herren (Jahve) har inte gett dig namnet Pashchor, utan ve! Magor Misaviv. [Namnet Magor Misaviv betyder terror från alla sidor. Detta förolämpande namn står för två saker. Det beskriver ödet som väntar Pashchor och hans familj och hela den korrupta situationen som beskrivs i dessa verser. Men det beskriver även tragiken i templet som är Guds hem. En plats där frid och ro borde råda. Men istället är det just en terrorns plats där människor inte vågar riskera livet genom att göra eller säga något som inte passar ledarskapet.]
eftersom varje gång jag talar [får ett profetiskt budskap] måste jag ropa:
"Våld och förtryck kommer!" [Ett budskap om dom, som ännu inte gått i uppfyllelse.]
Herrens ord vållar mig spott och spe hela dagen.
[Han ansågs vara en falsk profet i folks ögon.]
I hans dagar ska Juda bli frälst (räddat)
och Israel ska bli en trygg plats att bo på igen.
Namnet han kommer att få är:
"Herren vår rättfärdighet (Jahve Tsidkenu)".
[I Gamla testamentet framträder profetiorna om Jesus tydligt. Här i Jeremia kallas han skottet från "Kung David", i Sak 3:8 benämns han som skottet "min tjänare", i Sak 6:12 skottet "en man", och sist i Jes 4:2 "Herrens rotskott". Detta överensstämmer med de fyra sätt som evangelierna beskriver Jesus.
Matteus – kung Jesus,
Markus – tjänaren Jesus,
Lukas – Människosonen Jesus,
Johannes – Jesus Guds Son.]
Eftersom se, i staden där man åkallar mitt namn ska jag påbörja ödeläggelse och skulle ni vara helt rena (utan skuld, skuldfria, bli utan bestraffning)? Ni är inte rena (skuldfria) för jag ska kalla på svärdet över alla jordens invånare förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
När ni åkallar (kallar på) mig och kommer till mig i bön (går och ber till mig),
ska jag höra (så lyssnar jag till) er.
Och Tsefanja, prästen läste detta brev i öronen på Jeremia, profeten.
Eftersom jag ska återupprätta hälsan till dig och jag ska bota dig från dina sår, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), eftersom de har kallat dig en utstött: Hon är Sion, det finns ingen som tar sig an henne.
Det kommer en dag,
när väktarna på Efraims bergsbygd ropar:
Kom, låt oss gå upp till Sion
upp till Herren, vår Gud (Jahve Elohim).
Och de ställde sina styggelser i huset där mitt namn åkallas till att vanhelga det.
Ropa till mig och jag ska svara dig och berätta för dig stora [plural] och mäktiga (inhägnade, undangömda, avskurna, befästa, otillgängliga) [plural] ting, som du inte känner till (saknar intim kunskap om).
I de dagarna ska Juda vara frälst och Jerusalem bo i trygghet,
och detta är vad hon (Jerusalem) ska kallas:
"Herren (Jahve) vår rättfärdighet."
Ordet som kom till Jeremia från Herren (Jahve) efter att kung Tsidqijaho hade skurit ett förbund med hela folket som var i Jerusalem för att proklamera (ropa ut) frihet för dem,
Och ni har idag vänt och gjort det som är rätt i mina ögon, i att förkunna frihet varje man till sin granne. Och ni har skurit ett förbund inför mitt ansikte, i huset som är uppkallat efter mitt namn.
Därför säger Herren (Jahve) så: Ni har inte lyssnat till mig, till att förkunna frihet varje man till sin bror och varje man till sin granne. Se, jag ropar ut för er frihet förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) till svärdet och till pesten och till hungersnöden och jag ska göra er till en skräck för alla jordens kungariken.
därför säger Herren Härskarornas Gud (Jahve Sebaot Elohim), Israels Gud (Elohim): Se, jag ska föra över Juda och över alla invånare i Jerusalem all den ondska som jag har talat över dem, eftersom jag talat till dem men de har inte lyssnat. Och jag har kallat (ropat) på dem men de har inte svarat.
Och Jeremia kallade på Baroch, Nerijas son, och Baroch skrev från Jeremias mun alla Herrens (Jahves) ord som han hade talat till honom på en bokrulle.
gå därför du och läs i rullen det som du har skrivit från min mun, Herrens (Jahves) ord, i öronen på folket i Herrens (Jahves) hus på en fastedag, och du ska också läsa det i öronen på hela Juda som kommer ut från sina städer.
Och Baroch, Nerijas son, gjorde allt som profeten Jeremia befallde honom, läste i skriftrullen Herrens (Jahves) ord i Herrens (Jahves) hus.
Och det skedde i femte året av Jehojaqim, Joshijahos son, Juda kung, i den nionde månaden att de kungjorde en fasta inför Herrens (Jahves) ansikte, hela folket i Jerusalem och hela folket som kom från Juda städer till Jerusalem.
Och Baroch läste i skriftrullen Jeremias ord i Herrens (Jahves) hus i Gemarjahos, skrivaren Shafans sons, kammare, på den övre gården i ingången till den nya porten i Herrens (Jahves) hus, i öronen på hela folket.
Och Michajaho redovisade för dem alla de ord som han hade hört när Baroch läste skriftrullen i folkets öron.
Och alla furstarna sände Jehodi, Netanjas son, Shelemjahos son, Koshis son, till Baroch och sa: "Ta bokrullen i din hand, varur du har läst i öronen på folket och kom."
Och de sa till honom: "Sitt, vi ber dig, och läs det i våra öron."
Och Baroch läste det för dem (i deras öron).
Och Baroch sa till dem: "Han uttalade alla dessa ord för mig med sin mun och jag skrev dem med bläck i bokrullen."
Och kungen sände Jehodi att hämta skriftrullen och han tog den från skrivaren Elishamas kammare. Och Jehodi läste ur den i kungens öron och i öronen på alla furstarna som stod bredvid kungen.
Och det skedde när Jehudi hade läst tre eller fyra kolumner att han (kungen) skar av den (bokrullen) med kniven och kastade den i elden som var i kaminen till dess hela skriftrullen var slukad av elden som var i kaminen.
Och han kallade på Jochanan, Qareas son och alla kaptener över trupperna som var med honom och hela folket från den minste till den störste,
Därför hör Herrens (Jahves) ord, hela Juda som bor i Egyptens land: Se, jag har avlagt en ed vid mitt stora namn säger Herren (Jahve), för att mitt namn inte mer ska nämnas i munnen på någon man från Juda och säga: "Herren Herren (Adonaj Jahve) lever, i hela Egypten."
De ropade där: "Farao Egyptens kung är fruktansvärd,
han har passerat den utsatta tiden."
Deras tält och deras flockar ska ni ta, de ska själva bära bort sina tältdukar och alla sina redskap och sina kameler och de ska ropa ut över dem fruktan (terror) runtomkring.
Och Jeremia sa till Seraja: "När du kommer till Babel, se till att du läser alla dessa ord
Och det ska ske när du har gjort slut på läsandet av denna bok att du ska binda en sten vid den och kasta den mitt i Eufrat,

Klagovisorna (7)

Herren (Adonaj) har förskjutit
alla mäktiga män i min mitt,
han har kallat samman en folksamling mot mig,
för att omintetgöra mina unga män.
Herren (Adonaj) har trampat jungfrurna,
Juda döttrar som i en vinpress. [Jes 63:1–6]
[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "har förskjutit" som börjar med denna bokstav, och det förstärker att Gud inte längre vill se deras högmod eftersom de har använt sin mäktighet till att begå synd och överträdelser. Gud är inte längre deras stödjepelare.]
Jag ropade efter mina älskare [Klag 1:2]
men de förrådde mig.
Mina präster och mina äldste
förgicks i staden
när de sökte efter mat
för att överleva (vederkvicka sina själar).
[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det ordet "Jag ropade efter" som börjar på den bokstaven och förstärker ropet efter någon som stöttar.]
De [mina fiender] har hört min jämmer och suckan,
det finns ingen som tröstar mig.
Alla mina fiender har hört om min plåga
och gläder sig, för du har gjort det.
Må du låta den dagen komma som du har förkunnat,
då de [mina fiender] ska bli som jag [drabbas av motsvarande vredesdom].
[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet "De har hört" som börjar med denna bokstav. Det förstärker både den egna plågan och önskan om att samma straff ska drabba fienden.]
Som på en högtidsdag (bestämd dag, en avtalad tid) har du kallat samman
terror mot mig på alla sidor.
På Herrens (Jahves) vredes dag
kan ingen fly undan eller överleva.
Dem som jag har burit och uppfostrat (mina barn)
har min fiende uppslukat.
[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Orden "kallat samman" börjar med denna bokstav. Ordet "moed" används här och det betyder en bestämd tid för ett möte. Herrens högtider i 3 Mos 23 kallas för "moed".]
Jag ropade ditt namn Herre (Jahve)
från den djupaste fängelsehålan.
Du kom nära den dagen som jag ropade på dig,
du sa: "Frukta inte!"
[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I de här verserna är det orden "Jag ropade", "min röst" och "Du kom nära" som börjar på den bokstaven. Man anar i vers 55 att den som ropar har känslan av att vara bakom Guds huvud, för att sedan komma framför och kanske som genom ett nålsöga faktiskt får erfara att Gud både hör och svarar med de tröstande orden "Frukta inte".]
"Ur vägen – oren!" ropar man till dem,
"Ur vägen, ur vägen, vidrör inte!"
Man säger bland hedningarna,
de ska inte vistas här.
[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det orden "Ur vägen", vilket upprepas flera gånger, som börjar med denna bokstav. Profeterna, som skulle visa på vägen till Gud och leva ett helgat liv, hade blivit korrumperade. Istället för att ge stöd och vara en pelare hade de oskyldiga människors blod på sina händer. De hade blivit som spetälska som folket skulle hålla sig undan från. Upprepande "Ur vägen, ur vägen" och frasen "Oren! Oren!" anknyter till just detta i 3 Mos 13:35–46.]

Hesekiel (9)

Därför ska jag agera i raseri, mina ögon ska inte skona och jag ska inte ha medlidande, och även om de ropar i mina öron med en hög (stark) röst ska jag inte höra (lyssna på) dem."
[Detta stycke handlar om domen över de avgudadyrkare Hesekiel sett fördärva templet, se Hes 8. Föregående kapitel avslutades med kungörande om domen, se Hes 8:18, som upprepas i slutet på denna syn, se vers 10. Men domen sker först efter att de trogna har blivit märkta. Stycket är format som en kiasm som ramas in av mannen med linnekläder, se vers 1–3 och vers 11.
Längre fram i synen anas att dessa totalt sju män också kan tolkas som änglar. Det är inte ovanligt att änglar kallas män, se 1 Mos 18:2; 32:24; Dan 10:5. Inom den babyloniska mytologin beskrivs en grupp av sju varelser stå under Gud vilkas uppgift är att straffa och förgöra. I den arameiska Sefire-inskriptionen från 700-talet (som hittades 1930 i Al-Safirah nära Aleppo i Syrien) omnämns förbannelser av "de sju" om ett förbund bryts.]

Sedan ropade han i mina öron [Guds röst] med en stark (stor) röst och sa:
Få stadens väktare (de som råder; men också disciplinerar – hebr. peqoda) att komma nära,
varje man med sitt ödeläggelsevapen (dödsbringande vapen – hebr. machet) i sin hand.
Och Israels Guds (Elohims) härlighet hade stigit upp från keruberna
där den varit och (flyttat sig) till husets tröskel, och han kallade på mannen som var klädd i vitt linne med en skrivares skrivdon vid sidan [vers 2 och 11].
Angående hjulen kallades de i mina öron rullande virvelvindar.
Och jag sa till dem: Vad betyder den höga platsen som ni går till? Och den gavs (kallades) namnet Bama till denna dag. [Bama betyder upphöjning eller hög plats]
Babels söner och alla kaldéer, pekodéer och shoéer och qoeer, alla Assyriens söner med dem, utvalda unga män, ståthållare och ledare allesammans, ryktbara hövitsmän ridandes på hästar allesammans.
Och jag ska frälsa (rädda) er från alla era orenheter (hebr. tomah).
Jag ska ropa på kornet,
och låta det växa ymnigt,
och inte låta någon hungersnöd komma över er.
Och jag ska kalla på svärdet mot honom över alla mina berg, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonaj Jahve). Varje mans svärd ska vara (vändas) mot hans bror.
Och det ska ske på den dagen att jag ska ge Gog en plats som är lämpad för begravning i Israel, deras dal som passerar öster om havet [troligtvis öster om Döda havet och kungsvägen från Amman, via Petra till Egypten], och den ska hindra (stoppa) dem som passerar och där ska de begrava Gog och hans skaror, och de ska kalla (namnge) den "Hamon Gogs dal". [Hebr. hamon betyder "stor mängd" men även oljud, tumult, vrål och dån. Betydelsen kan vara dalen där hela Gogs talrika armé är begravd, eller dalen där det sista vrålet från Gog hördes.]

Daniel (14)

Så kungen tillkallade sina:
spåmän (skrivare, från ordet för penna),
besvärjare (exorcister, medier som talade med andar),
trollkarlar (sysslade med ockult häxkonst) och
drömtydare (kaldéer, ett folkslag men också benämningen på en välutbildad elit och prästerskap i Babylon, de spådde framtiden baserad på matematiska beräkningar och stjärnornas rörelser).
[Alla dessa fyra klasser av visa fungerade som rådgivare för kungen. De var också präster för olika avgudar. Kaldéerna var kända för att studera månen, stjärnor, planeter och kometer. Allt detta dokumenterades väl på tiotusentals lertavlor. Många av dem finns på museum runt om i världen. Naburimannu, en babylonisk astronom från den här tiden lyckades beräkna årets längd till 365 dagar, 6 timmar, 15 minuter och 41 sekunder – bara 26 minuter och 55 sekunder för långt.]
Han ville att de skulle berätta för honom vad han hade drömt. De kom in och stod framför kungen.
Sedan hörde jag en människas röst över Ulaj [mellan flodbankarna] som ropade: "Gabriel [en Guds ängel, hans namn betyder "gudsman" eller "Guds krigare"], förklara synen för honom."
[I Dan 12:6–7 finns en liknande beskrivning där en himmelsk varelse svävar över flodvattnet, förutom att där är det över floden Tigris. Denna vers är första gången en ängel nämns vid namn i Bibeln. Ängeln Gabriel kommer även till Sakarias, Johannes döparens pappa, och Maria, se Luk 1:19, 26. Mikael, som kallas en ärkeängel, är den enda andra ängeln som namnges i Bibeln, se Dan 10:13, 21; 12:1; Jud 1:9; Upp 12:7.]
Böj ditt öra (lyssna noga) och hör! [Min bön till dig, men även folkets hån, se vers 16.]
Öppna dina ögon och se på vår ödeläggelse [städer i ruiner i vårt land] och staden [Jerusalem],
som är uppkallad efter ditt namn.
Det är inte på grund av våra egna rättfärdiga handlingar vi kommer till dig med våra vädjanden (enträgna, ödmjuka och innerliga böner om nåd),
utan på grund av din stora barmhärtighet (oändliga nåd).
[Här, och i vers 9, används rachamim, ett av flera hebreiska ord för nåd och barmhärtighet. Ordet förekommer bara i plural i Bibeln. Det illustrerar hur Guds nåd är oändlig. Ett ord som inte finns i singular är omöjligt att räkna. Det har ingen början och inget slut. Detta ord visar på den dimensionen i nåden som gör den obegränsad.]
Herre (Adonaj), hör [vår bön]!
Herre (Adonaj), förlåt [vår synd]!
Herre (Adonaj), agera!
Dröj inte, min Gud (Elohim),
[inte för min skull utan] för din skull,
för din stad
och ditt folk som bär ditt namn (är uppkallat efter ditt namn)."
[Daniel är nu i 85-årsåldern. Två år tidigare hade den nya persiske kungen Kyros gett judarna tillåtelse att återvända till Jerusalem, se Esra 1:3. Det är dock få judar som brutit upp, och för de som gjort det var omständigheterna svåra. Synen inträffar när Daniel är borta från staden Babylon och befinner sig vid floden Tigris. Texten säger inte varför, kanske var han där på administrativt uppdrag eller för att uppmana judar att återvända?
Strukturen i den sista delen av Daniels bok är:
1. Prolog – Dan 10:1–11:2
2. Uppenbarelsen – Dan 11:2–12:4
3. Epilog – Dan 12:5–13.]

I den persiske kungen Kyros (Koresh) tredje regeringsår [536 f.Kr.] fick Daniel, som också kallades Belteshassar [namnet han fått när han togs tillfånga Dan 1:7], ett budskap (ord) uppenbarat. [Han får se ännu en vision.] Budskapet är sant, och handlar om ett stort krig (en svår tid, en stor vedermöda). Han förstod budskapet och i synen kom insikt i vad den handlade om.

Hosea (10)

Och Herren (Jahve) sa till honom:
"Ge honom namnet Jizreel [betyder: 'Gud sår', se Sak 10:9],
för ännu en liten tid
och jag ska besöka Jizreels blod över Jehus hus
och ska få Israels hus kungarike att upphöra. [Jehu var den som dödade Ahabs familj, se 2 Kung 9:16, 25, 33. Här finns också en anspelning på fertilitetsguden Baal, se Jer 2:23; Hos 2:13.]
Och hon [Hoseas fru Gomer] blev gravid igen och födde en dotter. Och han [Herren] sa till honom [Hosea]: "Ge henne namnet Lo-Ruhama [som betyder: 'Inget förbarmande'] för jag ska inte längre ha förbarmande över Israels hus, så att jag på något sätt skulle förlåta dem.
Och han [Herren] sa: "Ge honom namnet Lo-Ammi [som betyder 'inte mitt folk'] för ni är inte mitt folk och jag ska inte vara er."
Och det ska ske den dagen,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)
att du ska kalla mig "min man"
och inte längre kalla mig "min Baal".
[Hebreiska ordet baal kan betyda make, mästare eller syfta på den kanaanitiska guden Baal. I denna ordlek har Israel bytt ut sin make Herren mot en annan Baal – Herre.]
De är alla heta som en ugn och slukar sina domare, alla deras kungar har fallit,
där är ingen som kallar på mig.
Och Efraim har blivit som en menlös duva
utan förstånd,
de kallar på Egypten,
de går till Assyrien.
När Israel var en ung man älskade jag honom som en son,
och ut ur Egypten (belägring, inträngd – hebr. mitsrajim) kallade jag min son.
Men ju mer jag kallar på dem,
desto längre bort går de från mig.
De offrar till baalsgudarna
och tänder offereldar till avgudar.
[Baal var en kanaanitisk avgud, i de religiösa riterna ingick mänskooffer och sexuella riter.]
Och mitt folk dröjer med att vända tillbaka till mig,
trots att de kallar sig uppresta,
tillsammans har ingen lyft upp sig.

Joel (6)

Utlys en helig fasta,
kalla samman en högtidsförsamling,
de gamla
och alla landets invånare
till Herrens er Guds (Jahves Elohims) hus
och ropa till Herren (Jahve).
Till dig Herre (Jahve) ropar jag,
eftersom eld har slukat vildmarkens betesängar
och flammor har satt fältens träd i brand.
Blås i shofar (horn) i Sion [för att samla till en helig sammankomst]!
Påbjud en fasta!
Kungör en högtidssamling!
Och det ska ske att var och en som kallar påkallar) Herrens (Jahves) namn [inbjuder och ropar på honom]
ska bli räddad (frälst; ska undkomma). [Jer 33:3; Apg 2:21; Rom 10:13]
För på Sions berg [tempelberget] och i Jerusalem
ska finnas en räddad skara (de som undkommer; en kvarleva) [ska finnas befrielse och en utväg],
precis som Herren (Jahve) har sagt (lovat),
och bland de överlevande [bland kvarlevan ska de finnas]
som Herren (Jahve) kallar [ska inbjuda och ropa på].
Förkunna detta bland hednafolken:
Förbered för krig.
Egga upp mäktiga stridsmän.
Låt krigarna avancera och attackera.

Amos (6)

Offra ett tacksägelseoffer
av det som är jäst (med surdeg) [3 Mos 7:13]
och förkunna frivilliga offer
och gör dem kända, för det älskar ni att göra ni Israels söner,"
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

Han som har gjort Plejaderna och Orion
och för fram dödens skugga på morgonen
och gör dagen mörk som natten,
som kallar på havets vatten
och utgjuter det över jordens ansikte,
Herren (Jahve) är hans namn,
Därför säger Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot):
"Klagosång ska vara på alla öppna platser (torg)
och man ska säga på alla gator: 'Ack (ve), ack (ve)'
och man ska kalla på husbonden för att sörja
tillsammans med dem som kan klagosångerna (sådana som är skickliga på att klaga, professionella gråterskor).
Herren Herren (Adonaj Jahve) visade mig detta, och se Herren Herren (Adonaj Jahve) kallade (ropade) på eld för att strida, och den slukade de stora djupen och skulle ha förtärt landet.
Det är han som bygger sin övre kammare i himlarna
och har grundlagt sitt valv på jorden,
han som kallar fram havets vatten
och utgjuter det över jordens ansikte.
Herren (Jahve) är hans namn.
så att de kan ta i besittning vad som är kvar av [Israels bittra fiende] Edom
[edomiterna härstammade från Esau, Jakobs bror]
och av alla hednafolk över vilka mitt namn har nämnts," förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), han som gör detta.

Jona (8)

"Res dig upp och gå till Nineve [Mosul i dagens Irak], den stora staden, och ropa (hebr. qara) [predika] mot den, för dess ondska har kommit upp inför mitt ansikte."
[Namnet Jona betyder "duva" (se även 1 Mos 9:8–9) och Amittaj betyder "sanning". Ordagrant är den första meningen: "Och Jahves ord kom till Jona, Amittajs son – sägande." Att boken inleds med ordet "och" (hebr. Vav) förstärker hur berättelsen hör samman med hela Bibelns budskap. Detta skrivsätt är inte ovanligt, se även t.ex. 2 Mos 1:1; 3 Mos 1:1; 4 Mos 1:1; Jos 1:1 osv., dock är Jona bok den enda av de tolv profetböckerna som börjar med Vav.]
Båtens kapten kom till honom och sa: "Vad menar du med att sova? Stig upp och ropa till din Gud (Elohim)! Kanske ska gudarna överväga att inte låta oss gå under."
Så de ropade till Herren (Jahve) och sa: "Vi bönfaller dig Herre (Jahve), vi bönfaller dig, låt oss inte gå under på grund av berättelsen om denne mans själ (det vi har hört om denne mans liv) och placera (lägg) inte på oss oskyldigt blod (håll oss fria från ansvar). För du Herre (Jahve) har gjort det som behagar dig." [I vers 5 ropade var och en till sin gud men här ber alla istället till Jonas Gud.]
Han sa:
"Jag ropade (skrek) ur min ångest till Herren (Jahve)
och han svarade mig.
Från Sheols (underjordens, gravens) buk [bland de döda] ropade jag på hjälp
och du hörde min röst.
"Res dig upp och gå till Nineve [Mosul i dagens Irak], den stora staden, och ropa (hebr. qara) [predika] mot den det som jag talat till dig."
[Vers 1a–3 är snarlik Jona 1:1–3, med en stor skillnad – Jonas respons. I den första kallelsen flydde han till Tarshish, i den andra går han till Nineve. Den nästan ordagranna upprepningen visar också Herrens vilja att nå Nineve med den profetiska varningen. Gud gör det yttersta för att ge alla människor möjlighet till omvändelse, trots hans egen profets olydnad. Det finns flera paralleller i dessa två episoder. I båda fallen är Jona bland hedningar (sjömännen på båten och invånarna i Nineve). I båda berättelserna återges dialoger och många detaljer, hedningarna gensvarar på profetens ord, deras ledare (kaptenen och kungen) deltar aktivt i omvändelsen och Gud räddar dem. Sorgligt nog verkar Jona vid båda tillfällena oengagerad, frånvarande och motvilligt vilja lyda Gud.]
Och Jona började gå in i staden en dagsresa och han proklamerade och sa: "Om fyrtio dagar ska Nineve omstörtas (förvandlas)."
[Det hebreiska ordet hafash beskriver hur något vänds upp och ner och blir helt förändrat som i Ps 66:6 där hav blir torr mark. Det används om hur städerna Sodom och Gomorra omstörtades och förgjordes, se 1 Mos 19:21. Ordvalet är intressant och betydelsen varierar beroende på om det är staden eller folket som avses. Samma ord används när Samuel profeterar hur Herrens Ande ska komma över Saul och han ska bli förvandlad, se 1 Sam 10:6. Om folket inte omvänder sig blir betydelsen att Gud dömer staden och den omstörtas, se vers 10. Om folket däremot omvänder sig blir betydelsen att staden "vänds om" och det sker en reformation och de börja göra gott istället för ont och får erfara Guds nåd, se Jona 4:2.]
Så Nineves invånare trodde på Gud (Elohim) och de utropade (utlyste – hebr. qara) en fasta och satte sig i säcktyg från den störste bland dem till den minsta av dem.
Men klä er i säcktyg både människor och djur. Låt dem enträget ropa ut till Gud (Elohim). Ja, låt var och en vända om från sin onda väg och från våldet som är i deras hand (som de håller i sin handflata).

Mika (2)

Detta är vad Herren säger till de [falska] profeter
som leder mitt folk vilse:
"När de har mat att tugga med sina tänder [så länge någon betalar dem tillräckligt bra]
profeterar de fred (basunerar de ut lycka, framgång),
men om någon inte ger dem vad de begär,
är de redo att förklara krig [profeterar de Guds dom] över honom.
Lyssna! Herren ropar till staden
och det är vishet att ta hänsyn (visa respekt) för ditt namn,
lyssna (uppmärksamma) staven (härskarstaven) och den som har utsett den.

Habackuk (1)

Herren (Jahve) svarade mig och sa:
"Skriv ner synen (visionen) och gör den tydlig på skrivtavlor
så att man enkelt kan läsa den.
[Skrivtavlor av lera var vanliga vid den här tiden.]

Sefanja (2)

Bli stilla (tyst) inför Herrens Guds (Adonaj Jahves) ansikte (närvaro),
för Herrens (Jahves) dag är nära.
Herren (Jahve) har förberett ett offer,
han har helgat sina gäster.
Då ska jag förvandla folken så att de talar ett rent språk från rena läppar,
så att de alla i bön kan ropa Herrens (Jahves) namn,
och tillbe (tjäna) honom skuldra vid skuldra (enade).

Haggai (1)

Jag har kallat på torka över landet och över bergen och över säden och över vinet, oljan och det som jorden ger, över människor och boskap och över alla som arbetar med sina händer."

Sakarja (11)

Var inte som era fäder till vilka de tidigare profeterna ropade och sa: Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): "Kom tillbaka nu från era onda vägar och från era onda gärningar." Men de lyssnade inte och gav inte akt på mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Sedan sa ängeln (budbäraren) som talade med mig: "Ropa ut och säg; Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Jag nitälskar för Jerusalem, ja, min nitälskan är stor för Sion [tempelberget i Jerusalem].
Ropa ut igen och säg: Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot); "Mina städer ska åter överflöda med välstånd och Herren (Jahve) ska åter trösta Sion [tempelberget i Jerusalem] och ska åter utvälja Jerusalem."
På den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), ska varje man bjuda in sin granne att sitta under sin vinstock och under fikonträdet.' "
Ska ni inte lyssna till orden som Herren (Jahve) har proklamerat (förkunnat) genom sina tidigare profeter när Jerusalem var bebott och hade välstånd och när städerna runt omkring henne och Negev och Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] var bebott?
Och det hände att när han (Gud) kallade och de inte ville lyssna, så ska de kalla och jag ska inte höra (på dem) säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Så säger Herren (Jahve):
Jag ska återvända till Sion och bo mitt i Jerusalem,
och Jerusalem ska kallas:

"Sanningens stad", och
"Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) berg", och
"Det heliga berget".
Så matade jag [Sakarja] hjorden med slakten [dömda till slakt], de fattigaste i hjorden [som namnet antyder]. Jag tog mig två stavar. En kallade jag Nåd (Skönhet – Godhet) och den andra kallade jag Enighet (Harmoni), och jag matade hjorden.
Och jag ska föra den tredje delen genom eld
och luttra dem som silver luttras
och jag ska pröva dem som guld prövas.
De ska åkalla mitt namn
och jag ska svara dem.
Jag ska säga: "De är mitt folk",
och de ska säga: "Herren (Jahve) är min Gud (Elohim)."

Malaki (1)

Eftersom Edom [ättlingar till Esau; land i sydöst som ofta var fientliga mot Israel] säger:
"Vi har blivit nedslagna
men vi ska återvända och bygga upp ruinerna."
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
De må bygga upp
men jag river ner. De ska kallas för ett ont och ogudaktigt område, folket som Herren (Jahve) fördömer för alltid (evigt).



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.