1 Moseboken (3)
Då sa Herren: "Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken.
När Esau hörde sin fars ord, skrek han ett högt (mycket stort) och bittert skrik och han sa till sin far: "Välsigna mig, även mig, min far!"
När hela Egypten svalt, ropade folket till farao efter bröd, och farao sa till alla egyptier: "Gå till Josef och det han säger till er, gör det."
2 Moseboken (10)
Ni ska dock kräva samma mängd tegel av dem som förut, minska inte kvoten. De är lata, det är därför de ropar: 'Låt oss gå och offra till vår Gud.'
Då kom Israels förmän till farao och ropade: "Varför behandlar du dina tjänare så här?
Efter att Mose och Aron hade gått ut från farao, ropade Mose till Herren (Jahve) angående grodorna som han hade sänt över farao.
När farao var nära, upptäckte israeliterna att egyptierna var på marsch mot dem, och israeliterna blev helt skräckslagna och ropade till Herren,
Herren sa till Mose: "Varför ropar du till mig? Tala till israeliterna att gå framåt [ut i havet].
Och han ropade till Herren (Jahve) och Herren (Jahve) visade honom ett träd, och han kastade det i vattnet och vattnet blev sött.
Där gjorde han en stadga och en förordning för dem och där prövade han dem.
Då ropade Mose till Herren och sa: "Vad ska jag ta mig till med detta folk? De är nästan redo att stena mig [till döds]."
Om du behandlar dem illa på något sätt – för om de ropar till mig ska jag sannerligen höra deras rop –
för det är hans enda täcke, det är hans mantel för hans kropp som han ska sova under. Och det ska ske när han ropar till mig att jag ska höra, för jag är nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanon).
4 Moseboken (3)
Och folket ropade till Mose och Mose bad till Herren (Jahve) och elden ebbade ut.
Och Mose ropade till Herren (Jahve) och sa: "Gud (El) jag bönfaller dig, hela (bota) henne nu."
Och när vi ropade till Herren (Jahve) hörde han vår röst och sände en ängel och förde oss ut från Egypten.
Och se vi är i Kadesh, en stad precis vid din gräns.
5 Moseboken (3)
då ska båda föras ut till stadens port och ni ska stena dem med stenar så att de dör. Ungmön därför att hon inte ropade när hon var i staden och mannen eftersom han har förödmjukat sin nästas hustru. Så ska du ta bort ondskan från din mitt.
eftersom han fann henne ute på fältet och den trolovade ungmön ropade, men det fanns ingen som kunde rädda henne. [Ingen hörde hennes rop ute på fältet.]
[Kiasmens centrum:]
Och vi ropade till Herren (Jahve) våra fäders Gud (Elohim) och Herren (Jahve) hörde vår röst och såg vår plåga och vårt slit och vårt förtryck.
Josua (1)
Och när de ropade till Herren (Jahve) satte han ett mörker mellan er och egyptierna, och lät havet skölja över dem, och era ögon såg vad jag gjorde i Egypten och ni bodde i öknen i många dagar.
Domarboken (6)
Och Israels söner ropade till Herren (Jahve), för han hade 900 vagnar av järn och i 20 år förtryckte han Israels söner kraftfullt.
Och Israels män samlades från Naftali och från Asher och från Manasse och jagade efter midjaniterna.
Och Gideon sände budbärare genom hela Efraims bergsbygd
[som sträckte sig från Betel, norr om Jerusalem, upp till Jisreelslätten – området kallades senare Samarien] och sa: "Kom ner mot Midjan, och ta vattnen framför dem så långt som till Beit-Bara och även Jordan."
Och alla Efraims män samlades tillsammans och tog vattnen så långt som till Beit-Bara och även Jordan.
och sidonierna
och amalekiterna []
och moaniterna [här förväntas midiniterna]
när de förtryckte er, och ni ropade till mig och jag räddade er från deras hand. [; ; ]
Och Ammons söner samlades och slog läger i Gilead. Och Israels söner samlade ihop sig själva och slog läger i Mitspa. [Det finns flera platser som kallas Mitspa i Bibeln, detta är troligtvis samma plats i Gilead (ännu inte identifierad) där Jakob och Laban slöt sitt avtal, se .]
Och Efraims män samlades och gick över till Tsafon och de sa till Jefta: "Varför gick du över och stred mot Ammons söner utan att kalla på oss att gå med dig? Ditt hus ska vi bränna över dig i eld."
1 Samuelsboken (2)
Och Samuel kallade samman folket till
Mitspah [strax norr om Jerusalem där Samuel tidigare samlat folket, se ].
[Flera städer delar detta namn som betyder "vakttorn" och används för olika platser som fungerade som militärposter. Denna mitspah har identiferats med Tell en-Nasbeh som var 8 hektar stad som bevakade huvudvägen från norr till söder mellan judeiska bergen och Efraims bergstrakt.]Och hela Israel hörde sägas att Saul slagit filistéernas avdelning, och att Israel även hade gjort sig förhatliga för filistéerna. Och folket samlades efter Saul till Gilgal.
1 Kungaboken (1)
Och när kungen gick förbi ropade han till kungen och sa: "Din tjänare gick ut mitt i striden, och se en man avvek och förde en man till mig och sa: Håll (vakta, skydda, bevara) denna man. Om han saknas (försvinner) på något sätt, då ska ditt liv utkrävas för hans liv eller du ska betala en talent silver.
2 Kungaboken (8)
Under tiden Elisha såg detta ropade han: "Min fader, min fader! Du som är Israels vagnar och ryttare!" [Syftar antagligen på Elia, vars profetiska tjänst var som en armé som skyddade Israel.] Sedan kunde han inte längre se honom. Han tog tag i sina kläder och rev dem i två stycken.
Och alla Moabs kungar hörde att kungarna var på väg upp för att strida mot dem och samlade ihop sig, alla som kunde bära en rustning (var tillräckligt gamla) och uppåt och de stod på gränsen.
Och en kvinna som var hustru till en av profetsönerna ropade till Elisha och sa: "Din tjänare min make är död och du vet att din tjänare vördade Herren (Jahve). Och fordringsägaren har kommit för att ta mina två barn som slavar åt sig."
Och de hällde upp till männen till att äta. Och det skedde när de åt av soppan att de ropade och sa: "Gudsman, döden är i grytan!" [Den är förgiftad] Och de kunde inte äta av den.
Men när en fällde en stock föll yxan i vattnet, och han ropade och sa: "Ack (åh nej), min herre!" För den var lånad.
Och när Israels kung vandrade på muren ropade en kvinna till honom och sa: "Hjälp, min herre kung!"
Och det skedde när de sju åren hade gått att kvinnan återvände från filistéernas land och hon gick för att vädja till kungen för sitt hus och sin mark.
Och det skedde att medan han berättade hur han väckt till liv den som var död, att se, kvinnan vars son han hade väckt till liv, vädjade till kungen för sitt hus och sin mark.
Då sa Gechazi: "Min herre kungen, detta är kvinnan och detta är hennes son som Elisha väckte till liv."
2 Krönikeboken (1)
När Juda vände sig om och såg att de hade fiender både framför sig och bakom sig ropade de till Herren och prästerna blåste i trumpeterna.
Nehemja (1)
Då gav du dem i deras fienders hand
som förtryckte dem.
Men i sin nöd ropade de till dig,
och du hörde dem från himlarna.
I din stora barmhärtighet (oändliga, ömsinta nåd) [plural]
gav du dem befriare
som frälste dem
ur deras fienders hand.
Job (2)
Se, jag ropar högt (högljutt skri efter hjälp – hebr. tsaaq): "Våld (terror – chamas)"
Men jag får inget svar (jag besvaras inte).
Jag ropar i smärta (hebr. shava),
men där finns ingen rättfärdighet.
Då man högljutt skriar (hebr. tsaaq), men han inte svarar,
på grund av de ondas högmod.
[En del tolkar att man ropar på grund av de onda, men i kontext verkar betydelsen vara att Eliho menar att Gud svarar inte på grund av att de som ropar inte är rättfärdiga. Den tolkningen ligger också i linje med Elihos slutsats på varför Job inte blir bönhörd. Ordet för att skrika högt kan härröra från "att åska" på arabiska. Det är ett högt och ljudligt rop på hjälp. Ordet används i där en kvinna ska "ropa högt" om någon antastar henne. I nämndes gladan (hebr. aja). Det är enda gången (förutom klassifceringen rena/orena fåglar i Moseböckerna) denna fågel, som delar rot med ett ord som betyder "den som skriker", nämns. Det kan vara en koppling till (fågeln – singular) som just nämnts i .]
Psaltaren (5)
De [rättfärdiga, ] ropar och Herren (Jahve) hör,
och räddar dem (rycker bort; för dem ut) ur all deras nöd (alla deras trångmål och svårigheter).
[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet för ropar (hebr. tsaaq) börjar med denna bokstav och förstärker de rättfärdigas rop på Gud.]
Min röst [är] till Gud (Elohim) och jag ropar;
min röst [är] till Gud (Elohim)
för att han ska lyssna på (vända sitt öra till) mig.
Herre (Jahve), min frälsnings Gud (Elohim),
dag och natt ropar jag inför dig.
[Bön:]
Då ropade de till Herren (Jahve) i sin svåra situation (nöd, smala passage),
och han räddade (ryckte upp; förde ut) dem från deras svårigheter (trångmål).
[Frasen återkommer snarlikt i , och .]
[Bön:]
Då ropade de till Herren (Jahve) i sin svåra situation (nöd, smala passage),
och han förde ut (befriade) dem från deras svårigheter (trångmål).
[Se , och .]
Jesaja (5)
Och det ska vara ett tecken och ett vittnesbörd till Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) i Egyptens land, för de ska ropa till Herren (Jahve) på grund av sina förtryckare, och han ska sända dem en frälsare och en försvarare som ska befria dem.
Se, deras tappra ropar därute [gatorna; de öppna ytorna],
deras fredsmäklare gråter bittert,
Han ska inte ropa eller höja sin röst (han är tyst trots stor smärta),
hans stämma hörs inte på gatorna.
han är buren på axlarna, han bärs runt
och ställs på sin plats och han står där,
han flyttar sig inte på egen hand från sin plats,
när någon ropar till honom kan han inte svara och inte rädda från svårigheter.
Se, min tjänare ska sjunga av hjärtats fröjd,
men ni ska ropa i hjärtesorg och ska klaga i andens förtvivlan.
Jeremia (3)
Gå upp till Libanon [i norr längs vid kusten] och ropa
och lyft upp din röst i Bashan [Golanhöjderna i norr]
och ropa från Avarim [i öst – Avarim är bergskedjan nordöst om Döda havet med toppen Nebo där Mose fick se löfteslandet, se ],
eftersom alla dina älskare är fördärvade.
Jämra dig Cheshbon för Ai är upplöst, ropa Rabbahs döttrar, omgjorda dig med säcktyg, klaga och spring hit och dit bland väggarna, för Malkam ska gå i fångenskap, hans präster och hans furstar tillsammans.
Klagovisorna (1)
Deras hjärta ropade till Herren (Adonaj):
"Dotter Sions [templet i Jerusalems] murar,
låt tårar flöda ner som en flod
både dag och natt.
Ge dig själv ingen lindring,
låt inte dina ögon vila (från gråten)."
[Ordagrant "låt inte dotter ögat ditt vila", för liknande uttryck se .]
[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet "ropade" börjar med denna bokstav och förstärker ropet efter Gud i en svår och uppgiven situation. Också i denna vers ser vi hur viktiga tårarna är i bearbetningen av sorg.]
ropa högt, högljutt skria, skrika, ropa
