4672 – מָצָא (matsa)

hitta, finna


Typ:
Hebreiska: מָצָא (matsa)
Uttal: ma-tsa
Talvärde: 131 (40 + 90 + 1)    ord med samma talvärde
Ursprung: en ursprunglig rot
Användning: 455 ggr i GT

Motsvarande grekiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) översätts det hebreiska ordet matsa till följande:

ἀθετέωatheteoG0114upphäva, göra om intet, åsidosätta, avskaffa, förkasta
ἀναδείκνυμιanadeiknumiG0322utsåg
ἀρέσκωareskoG0700behaga, gillade
ἀρκέωarkeoG0714vara tillräckligt
ἀφικνέομαιaphikneomaiG0864framkomma
γίνομαιginomaiG1096vara, ske, bli, bli gjort, komma
γινώσκωginoskoG1097känna, förstå
δύναμαιdunamaiG1410kunna, vara kapabel, kan
ἐπικαλέομαιepikaleomaiG1941åkalla, även kallad, vädja till, vädja
ἐπιφαίνωepiphainoG2014synas, lysa, skina, uppenbara
εὔθετοςeuthetosG2111passa, vara skickad, åt dem
εὐπορέωeuporeoG2141handla efter förmåga
εὑρίσκωheuriskoG2147finna, befinnas vara
ἔχωechoG2192ha, vara, behöva
ζητέωzeteoG2212söka, söka efter
καταλαμβάνωkatalambanoG2638få tag i, gripa tag i, fatta (förstå), övervinna, vinna, förstå, överraska
καταλείπωkataleipoG2641lämna
λαμβάνωlambanoG2983få, ta emot, välkomna, ta
παραδίδωμιparadidomiG3860överlämna
προσφέρωprospheroG4374offra
προφέρωpropheroG4393bära fram
συμβαίνωsumbainoG4819hända
συναντάωsunantaoG4876möta
τυγχάνωtugchanoG5177lyckas, åstadkomma, nå målet
ὑποφέρωhupopheroG5297bära, hålla ut

Engelsk översättning

to find
[phrase] be able, befall, being, catch, [idiom] certainly, (cause to) come (on, to, to hand), delive

Engelsk beskrivning

1) to find, attain to
1a) (Qal)
1a1) to find
1a1a) to find, secure, acquire, get (thing sought)
1a1b) to find (what is lost)
1a1c) to meet, encounter
1a1d) to find (a condition)
1a1e) to learn, devise
1a2) to find out
1a2a) to find out
1a2b) to detect
1a2c) to guess
1a3) to come upon, light upon
1a3a) to happen upon, meet, fall in with
1a3b) to hit
1a3c) to befall
1b) (Niphal)
1b1) to be found
1b1a) to be encountered, be lighted upon, be discovered
1b1b) to appear, be recognised
1b1c) to be discovered, be detected
1b1d) to be gained, be secured
1b2) to be, be found
1b2a) to be found in
1b2b) to be in the possession of
1b2c) to be found in (a place), happen to be
1b2d) to be left (after war)
1b2e) to be present
1b2f) to prove to be
1b2g) to be found sufficient, be enough
1c) (Hiphil)
1c1) to cause to find, attain
1c2) to cause to light upon, come upon, come
1c3) to cause to encounter
1c4) to present (offering)


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Referenser (455 st)


1 Moseboken (56)

Adam gav namn åt all boskapsdjur, alla fåglarna (insekterna och alla djur som kan flyga) i luften, och alla [vilda] djur på fältet. Men för Adam fanns ingen (passande, anpassad) hjälpare.
Eftersom du idag har fördrivit mig från jordens ansikte och jag måste vara dold från ditt ansikte (din närvaro), kommer jag att vara en rastlös vandrare på jorden, vem som helst som finner mig ska döda mig."
Men Herren (Jahve) sade till honom: Om det inträffar att någon dödar Kain ska han bli hämnad sju gånger. Herren (Jahve ) satte ett märke på Kain så att den som fann honom inte skulle slå ner honom.
Men Noa (hebr. noach) hade funnit nåd (oförtjänt kärlek; favör – chen) inför Herrens ögon. [Här finns det hebreiska ordet chen första gången. Betydelsen är nåd, oförtjänt kärlek och favör. Ordet förekommer även i formerna chanan och chanon. Ordet chanan betyder samma sak med tillägget extraordinär vänlighet, medan chanon i huvudsak betyder nåd och favör. Chanon återfinns bara 13 gånger i GT medan chen och chanan finns 67 respektive 72 gånger. Förutom nåd är den särskilda betoningen på dessa ord att det handlar om den oförtjänta kärleken. Ingen handling kan på något sätt göra oss värdiga att få denna typ av nåd. I denna vers finns också namnet Noa (hebr. Noach), samma två bokstäver som nåd, fast spegelvänt.]
Men duvan fann ingen plats där den kunde vila utan kom tillbaka till honom i arken, för vattnet täckte fortfarande landytan. Då sträckte Noa ut handen och tog in duvan till sig i arken.
När de flyttade österut hittade de en slätt i Sinear och bosatte sig där. [Området är den bördiga dalen mellan floderna Eufrat och Tigris, det som senare kom att bli Babylon, nuvarande Irak.]
Herrens ängel (budbärare) hittade Hagar nära en vattenkälla i öknen, källan som ligger på vägen mot [öknen] Sur.
Han sade: "Min Herre (Adonai), om jag har funnit nåd för dina ögon så gå inte förbi din tjänare.
Herren (Jahve) svarade: "Om det finns 50 rättfärdiga i staden Sodom så ska jag rädda hela platsen för deras skull."
Tänk om det fattas fem för att det ska bli 50 rättfärdiga, kommer du att förgöra hela staden för dessa fem människors skull?" Herren svarade: "Jag ska inte förgöra den om det finns 45 rättfärdiga där."
Abraham talade till honom igen: "Vad händer om det bara är 40 där?" Han svarade: "Jag ska inte göra det på grund av de 40."
Då sade Abraham: "Herre, bli inte upprörd över att jag fortsätter fråga! Vad händer om det bara är 30 där?" Han svarade: "Jag ska inte göra det på grund av de 30."
Abraham sade: "Eftersom jag har beslutat mig för att börja tala med Herren så fortsätter jag. Vad händer om det bara är 20 där?" Han svarade: "Jag ska inte göra det på grund av de 20."
Till sist sade Abraham: "Herre, bli inte upprörd över att jag frågar en gång till! Vad händer om det bara är 10 där?" Han svarade: "Jag ska inte göra det på grund av de 10." [Abraham ber inte bara för de rättfärdiga i staden utan för alla där. Gud vill rädda hela platsen om det finns 10 rättfärdiga där.]
Och de slog männen utanför dörren med blindhet [ordet används bara här och i 2 Kung 6:18, kan syfta på både fysisk och mental blindhet], både små och stora, så att de tröttade ut sig själva på att finna dörren.
Och när morgonen grydde skyndade änglarna på Lot och sade: "Stå upp, ta din hustru och dina två döttrar som är här, annars blir du bortsvept med stadens överträdelser."
se till att din tjänare har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, och du har visat stor nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot mig genom att du har räddat mitt liv. Jag kan inte [hinner inte] fly till bergen för att inte ondskan ska komma ikapp mig och jag dör. [Lot förhandlar med huvudängeln på liknande sätt som Abraham med sina gäster, se 1 Mos 18:22–33. Han önskar fly till den lilla staden Tsoar. Här finns det hebreiska ordet chesed för första gången i GT. Det betyder nåd, omsorgsfull kärlek och trofasthet. Även ordet chen för nåd används här men det beskrivs ingående i 1 Mos 6:8. Chesed är det vanligaste ordet för nåd i GT. Det förekommer 241 gånger. Totalt finns det fem olika rötter som betyder nåd fast på lite olika sätt i hebreiskan. Chesed är den typen av nåd som beskriver en omsorgsfull kärlek och även trofasthet. Det är nåden som bryr sig om på ett praktiskt sätt, driven av äkta kärlek som håller över tid. Chesed är en nåd som aldrig sviker.]
Isak sådde i landet och fick samma år en hundrafaldig skörd [den största avkastningen man kan få, se Matt 13:8] och Herren (Jahve) välsignade honom.
Isaks tjänare grävde i dalen och fann en plats med en källa med levande (friskt) vatten.
Det hände samma dag att Isaks tjänare kom och berättade för honom angående brunnarna som de hade grävt och sade till honom: "Vi har funnit vatten."
Och Isak sade till sin son: "Hur har du funnit det så snabbt min son?"
    Han svarade: "Eftersom Herren din Gud (Jahve Elohim) lät mig ha god jaktlycka (ordagrant sände mig framför sitt ansikte).
Och Ruben [Jakobs förstfödde, Leas son som nu var i 5-6 års åldern] gick ut till veteskörden på dagarna och hittade alrunor (mandragora; "kärleksäpplen" – hebr. dodaj) på fältet och tog hem det till sin mor Lea. Då sade Rakel till Lea: "Ge mig, jag ber dig, från din sons alrunor." [Alruna (Mandragora officinarum) är en art i familjen potatisväxter. Örten har grova rötter som ofta kan få former som påminner om nakna människokroppar. De användes ibland som husgudar (hebr. terafim). Från roten växer långa mörkgröna blad som bildar som en rosett. Den bildar blekt purpurblå blommor som under våren blir till små gul/röda frukter. Frukten har beskrivits som ett gult fågelägg i ett genomskinligt bo. Vid den här tiden på våren, då veteskörden bärgas, är frukten mogen och den doftar också, se Höga V 7:13. Frukten kan skalas och ätas. Mest troligt är att den 5-6 årige Ruben bara plockar frukten och tar med sig den hem. Det finns antika berättelser hur hundar och åsnor användes för att dra upp de djupa rötterna, så med tanke på hans ålder, är det inte troligt att han gräver upp roten. Dess frukter ansågs verka som ett afrodisiakum med en stärkande effekt på könsdriften. Araberna kallade frukten "djävulens äpplen" och i den grekiska världen fick den smeknamnet "kärleksäpple". Kopplingen till kärlek finns även i det hebreiska namnet dodaj (som också delar rot med namnet David), som är snarligt ordet för kärlek (hebr. dod) och "min älskade" i Höga visan, se Höga V 2:2. Den grekiska naturforskaren Dioskorides (40-90 e.Kr.) skriver hur mandragoraroten kunde kokas i vin och ges som smärtlindrande medel. Det verkade även mot sömnlöshet och användes inför operativa ingrepp. Mandragora växer än idag på fälten i Israel.]
Och Laban sade till honom: "Om, jag ber dig, jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, jag har observerat tecknen, och Herren (Jahve) har välsignat mig för din skull."
Men den som du hittar dina gudar hos ska inte få leva. Här inför våra släktingar får du se efter om jag har något hos mig som är ditt, och i så fall ta det." Jakob visste inte att Rakel hade stulit dem.
Laban gick då in i Jakobs tält, och sedan in i Leas tält och de båda slavinnornas tält, men han fann inget. När han hade kommit ut ur Leas tält gick han in i Rakels tält.
Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och satt sig på dem. Laban sökte igenom hela tältet utan att finna dem.
Och hon sade till sin far: "Bli inte arg, herre (låt det inte vara förargelseväckande i min herres ögon), att jag inte kan resa mig inför dig, för det är med mig på kvinnors vis (jag har det som kvinnor brukar ha)" [3 Mos 15:19] Så sökte han efter husgudarna men kunde inte finna dem.
Nu har du letat igenom allt jag äger. Vad har du funnit som tillhör dig? Lägg fram det inför både mina och dina släktingar här så att de får döma mellan oss båda.
Och jag har oxar och åsnor och småboskap och tjänare och tjänarinnor, och jag har sänt för att berätta för min herre, för att jag ska finna nåd (oförtjänt kärlek, favör – hebr. chen) i dina ögon.' "
Och han befallde även den andra och den tredje och alla som följde flockarna och sade: På detta sätt ska ni tala till Esau när ni finner honom
Sedan frågade han [Esau]: "Vad menar du med den stora skara (alla de läger) som jag mött [som du sänt framför dig]"?
    Och han [Jakob] svarade: "För att finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon min herre."
Och Jakob svarade: "Nej, jag ber dig, om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, ta då emot gåvorna ur min hand, för så sant som jag har sett ditt ansikte, som när någon ser Guds (Elohims) ansikte, ger du mig nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa).
Och Esau sade: "Låt mig lämna några från mitt folk med dig." Och han sade: "Varför detta? Låt mig finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i min herres ögon."
Och Shechem sade till hennes far och till hennes bröder: "Låt mig finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i era ögon, och det ni säger till mig ska jag ge.
Sibons söner var Aja och Ana. Det var den Ana som fann de varma källorna i öknen när han vaktade sin far Sibons åsnor.
En man fann honom där och såg hur han vandrade (irrade omkring) på fälten, och frågade honom: "Vad letar du efter?"
Mannen [i Shechem] sade: "De har gått härifrån, jag hörde dem säga; låt oss gå till Dotan." Josef gick efter sina bröder och fann dem i Dotan. [Dotan betyder "två källor" och var en stad omkring 3 mil norr om Shechem. Staden ligger längs med handelsrutten Via Maris (som gick mellan Egypten i syd, via Damaskus (i Syrien) till Mesopotamien i öster). Profeten Elisha (Elisa) bodde senare i Dotan, se 2 Kung 6:13. Det är möjligt att bröderna var kända – särskilt i trakten kring Shechem (efter händelserna med Dina, se 1 Mos 34) – eller för storleken på flocken som gjorde att de kändes igen. I judisk tradition tolkas mannen som en ängel i mänsklig form. Läsaren blir också påmind om den man som Jakob brottades med, se 1 Mos 32:24–32.]
De skickade iväg den speciella manteln och tog den till deras far och sade: "Vi har funnit denna. Vet du om det är din sons mantel eller inte?"
Juda skickade killingen med sin vän adullamiten för att få tillbaka panten från kvinnans hand, men han fann henne inte.
Han återvände till Juda och sade: "Jag har inte hittat henne och även männen på platsen säger att det inte har varit någon tempelsköka där."
Juda svarade: "Låt henne behålla det, annars blir vi utskämda, se, jag skickade denna killing och du har inte hittat henne."
Josef fann nåd (oförtjänt kärlek; favör) i hans ögon och blev hans personlige tjänare. [En position som finns väl dokumenterad i egyptisk litteratur.] Potifar utsåg Josef till arbetsledare (tillsyningsman) över sitt hus och allt som tillhörde honom gav han i hans hand [att ansvara över].
Farao sade till sina tjänare: "Kan vi finna en man som denna, en man som har Guds (Elohims) Ande i sig?"
Se, pengarna som vi fann överst i våra säckar har vi fört tillbaka från Kanaans land, hur skulle vi då kunna stjäla silver och guld ur din herres hus?
Hos den av dina tjänare som den blir funnen, låt honom dö, och vi ska bli vår herres slavar."
Han svarade: "Låt det nu bli som ni har sagt. Den hos vilken den blir funnen ska vara min slav och ni övriga ska vara oskyldiga."
Han sökte och började med den äldste och fortsatte [i åldersordning] till den yngste ... och bägaren blev funnen i Benjamins säck.
Juda svarade: "Vad kan vi säga till vår herre? Vad ska vi tala? Hur ska vi förklara oss själva (rättfärdiga oss)? Gud har funnit dina tjänares missgärningar, vi är min herres slavar, både vi och den i vars hand bägaren blev funnen."
Men Josef sade: "Det skulle vara fjärran från mig att göra så. Den man i vars hand bägaren blev funnen, han ska vara min slav, men ni andra, stå upp och gå i frid (shalom) till er far."
Hur ska jag kunna gå upp till min far om ynglingen inte är med mig? Annars måste jag se på det onda som kommer över min far."
Josef samlade in alla pengar som fanns i Egyptens land och i Kanaans land, för den säd som de köpte. Och Josef tog in pengarna till faraos hus.
De sade: "Du har räddat våra liv. Låt oss finna nåd (oförtjänt kärlek) i min herres ögon, och vi ska vara faraos slavar."
Tiden närmade sig när Israel [Jakob] måste dö och han kallade på sin son Josef och sade till honom: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i dina ögon, lägg, jag ber dig, din hand under min höft och agera välvilligt och trofast med mig. Jag ber dig, begrav mig inte i Egypten.
När sorgedagarna var över talade Josef till faraos hus och sade: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i era ögon, tala då, jag ber er, i faraos öra och säg:

2 Moseboken (22)

Gå ut och hämta den bäst ni kan. Det blir inget avdrag på kvoten [Ni ska producera lika mycket tegel som förut].' "
Sänd ut detta ord (gör det känt i hela Egypten); Stalla in din boskap och allt som du har ute på fälten. Varje person eller djur som är kvar ute på fältet och inte tagits hem (till stallet) kommer att dö när haglet faller ner på dem.' "
Ingen jäst (surdeg) får finnas i era hus under dessa sju dagar [av högtid]. Den som äter något som har jäst i sig ska bli utestängd (avskuren) från Israel. Det spelar ingen roll om han är en främling eller född i landet [principen gäller alla].
Sedan ledde Mose folket vidare från Vasshavet. De gick ut i öknen Shor. De gick tre dagar in i öknen och fann inget vatten.
Sedan sade Mose: Ät detta idag, för idag är det Herrens sabbat. Idag hittar ni ingenting på marken.
Likväl, på den sjunde dagen gick några ut för att samla, men de fann ingenting.
Mose berättade för sin svärfar om allt som Herren (Jahve) hade gjort mot farao och egyptierna för Israels skull, liksom om alla prövningar som kommit över dem under vägen och hur Herren (Jahve) hade hjälpt dem.
Och den som stjäl (kidnappar) en man och säljer honom, eller om han blir funnen i hans hand, ska med säkerhet dödas.
Om en tjuv blir påkommen med att bryta sig in och blir slagen så att han dör, ska det inte vara någon blodskuld för honom.
Om tjuven blir påkommen (med stöldgodset) i hans hand levande, om det är en oxe eller åsna eller får, ska han betala dubbelt [igen].
Om eld bryter ut och får tag i törne så att sädesskylarna eller den stående säden eller fältet slukas, ska han som tände elden ersätta den ordentligt.
Om en man överlämnar pengar eller andra tillhörigheter till sin granne för att han ska förvara det och det blir stulet från den mannens hus, om tjuven blir funnen ska han betala dubbelt tillbaka.
Om tjuven inte blir funnen, då ska husets herre komma nära Gud (Elohim) för att se om han har lagt sin hand på sin grannes tillhörigheter.
Och Mose sade till Herren (Jahve): "Se, du har sagt till mig: 'För upp detta folk', och du har inte låtit mig veta vem du vill sända med mig. Och du har sagt: 'Jag känner dig vid namn och även att jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon.'
Därför ber (vädjar) jag till dig: Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, visa mig nu dina vägar så att jag kan känna (vara intimt förtrogen med) dig till slutet (för evigt, hela vägen, fullt ut) och finner nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, och betänk att denna nation är ditt folk."
För hur ska det bli känt att jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, jag och ditt folk? Är det inte genom att du går med oss så att vi är avskilda, jag och ditt folk, från alla andra folk som finns på jordens ansikte (yta)?
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Jag ska göra dessa ting som du har talat, för du har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i mina ögon, och jag känner dig vid namn.
Och han sade: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon Herre (Jahve), jag ber dig (vädjar), låt Herren (Jahve) gå i vår mitt, för det är ett styvnackat folk, och förlåt våra överträdelser och synder, och ta oss som din arvedel."
Och alla män hos vilka man fann blått och purpur och scharlakansrött och fint linne och gethår och rödfärgat getskinn och sälskinn, förde fram dem.
Alla som kunde bidra med ett offer av silver eller brons förde fram Herrens (Jahves) offer, och alla män som hade akaciaträ till något av arbetet förde fram det.

3 Moseboken (8)

eller har funnit något förlorat och varit oärlig med det, eller ljugit under ed. Om någon människa har gjort något av allt detta och syndat,
då ska det ske, om han som har syndat och är skyldig, ska lämna tillbaka (återställa) det som han har stulit eller det han skaffat med förtryck, eller handpenningen eller panten som fanns hos honom, eller det förlorade som blev funnet,
Och han slaktade brännoffret och Arons söner bar fram blodet till honom som han stänkte runt omkring över altaret.
Och de bar fram brännoffret till honom med dess delar och huvudet och han brände dem på altaret.
Han slaktade oxen och baggen som shalomoffer som var för folket, och Arons söner förde fram blodet till honom som han stänkte över altaret runt omkring.
Om hon inte kan föra fram ett lamm ska hon föra fram två duvor eller två unga turturduvor, den ena som brännoffer, den andra som syndoffer och prästen ska bringa försoning för henne och hon ska vara ren. [Det var detta offer Jesu mor Maria (Mirjam) offrade, se Luk 2:22–24.]
Och om mannen inte har någon återlösare men själv får möjlighet att återlösa det,
Men om han inte har möjlighet att återbörda det till honom, då ska det som är sålt förbli hos honom som köpte det till jubelåret, och under jubelåret ska det återlämnas och han ska återvända till sin besittning.

4 Moseboken (11)

Och Mose sade till Herren (Jahve): "Varför har du handlat illa med din tjänare? Varför har jag inte funnit nåd (oförtjänt nåd – hebr. chen) i dina ögon, så att du har lagt bördan av hela detta folk på mig?
Om du handlar så här mot mig så döda mig, jag ber dig döda; om jag har funnit nåd (oförtjänt nåd – hebr. chen) i dina ögon, låt mig inte se mitt elände."
Om flockarna och hjordarna slaktas åt dem, kan det tillfredsställa dem? Eller om alla havets fiskar samlas ihop åt dem, kan det tillfredsställa dem?"
[Vers 30–31 illustreras nu här i vers 32–36 med ett exempel.] Och medan Israels söner var i öknen fann de en man som samlade ved på sabbatsdagen. [1 Mos 2:2–3; 2 Mos 20:8–11; 35:2; 4 Mos 5:13–15]
Och de som fann honom förde honom till Mose och Aron och till hela församlingen.
Och Mose skickade budbärare till Edoms kung:
"Så säger din bror Israel, du känner till alla våndor som har drabbat oss,
Och vi har fört fram Herrens (Jahves) offer, det som varje man fått av juveler, av guld, armringar och ankelringar, signetringar, örhängen och gördlar för att bringa försoning för våra själar inför Herrens (Jahves) ansikte."
Och de sade: "Om vi har funnit nåd (chen, oförtjänt kärlek) inför dina ögon, låt detta land ges till dina tjänare som besittning, för oss inte över Jordan."
Men om ni inte gör så, då har ni syndat inför Herren (Jahve), och ska veta att er synd hittar (kommer ikapp) er.
och blodshämnaren finner honom utanför gränsen till hans fristad, och blodshämnaren dräper mandråparen, ska ingen blodskuld gälla för honom,

5 Moseboken (25)

Men om ni där [israeliterna kringspridda bland hednafolken] söker Herren, din Gud, då ska du finna honom, om du söker (studerar för att få mer kunskap och djupare förståelse om) honom av hela ditt hjärta och av hela din själ (liv).[Ordet "söka" beskriver ett sökande att erhålla någon som redan existerar, inte bara kunskap utan totalt ägandeskap. Verbformen ändras också från plural "ni" till singular "din" mitt i meningen för att förstärka att det handlar om en personlig relation.]
När du är i nöd och allt detta händer dig [fångenskap och slaveri] i kommande dagar, ska du vända om till Herren, din Gud, och höra (lyda) hans röst.
Om man i er mitt inom dina portar [i de städer] som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett er, finner en man eller kvinna som gör det som är ont i Herren (Jahve) din Guds (Elohims) ögon, i överträdelse av hans förbund,
Man ska hos dig inte finna någon som låter sin son eller dotter gå genom eld [5 Mos 12:30–31], någon som använder spådom [2 Mos 7:11; Hes 21:21], en siare eller en trollkarl eller en magiker.
som när en man går till skogen med sin granne för att hugga ved och hans hand riktar ett slag med yxan för att hugga ner trädet och yxhuvudet lossnar från skaftet och träffar hans granne så att han dör, då ska han fly till en av dessa (tre) städer och leva.
Om staden svarar dig med frid (shalom) och öppnar sina portar för dig, då ska allt folk som finns därinne bli dina tvångsarbetare (skattskyldiga) och de ska betjäna dig.
Om någon hittas död i landet, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig för att besitta (inta), liggandes på fältet och det är okänt hur han har blivit slagen.
Han ska erkänna den förstfödde, sonen till den hatade hustrun, genom att ge honom en dubbel arvslott av allt han haft, för han är förstlingsfrukten av hans styrka. Förstfödslorätten tillhör honom.
Så ska du göra med hans åsna, och så ska du göra med hans mantel, och så ska du göra med alla din broders förlorade tillhörigheter, som han har tappat bort och som du har återfunnit, ignorera det inte (du får inte gömma dig själv).
och anklagar henne för att vara en lättsinnig kvinna och kallar henne för elaka saker och säger: "Jag tog denna kvinna och när jag gick in till henne fann jag inte hennes tecken på jungfrulighet",
och han anklagar henne för att vara en lättsinnig kvinna och säger: 'Jag fann inte i din dotter hennes tecken på jungfrulighet', men detta är tecknen på min dotters jungfrulighet" och de ska sprida ut plaggen framför de äldste i staden.
Men om det är sant att man inte finner ungmöns tecken på jungfrulighet,
Om en man ertappas då han ligger med en gift kvinna som har en make, då ska de båda dö. Mannen som låg med kvinnan och kvinnan. Så ska du ta bort ondskan från Israel. [Joh 8:2–10]
Om det finns en ungmö som är en jungfru som är trolovad med en man, och en annan man finner henne i staden och ligger med henne,
Men om mannen som finner ungmön som är trolovad ute på fältet, och mannen övermannar henne och ligger med henne, då ska endast våldtäktsmannen (mannen som låg med henne) dö.
eftersom han fann henne ute på fältet och den trolovade ungmön ropade, men det fanns ingen som kunde rädda henne. [Ingen hörde hennes rop ute på fältet.]
Om en man finner en ungmö som är en jungfru som inte är trolovad och övermannar henne och ligger med henne, och man finner dem,
När en man tar en hustru och äktar henne, och det sedan händer att hon inte finner nåd (oförtjänt kärlek) i hans ögon, eftersom han har funnit något oanständigt hos henne och skriver ett skilsmässobrev till henne och ger i hennes hand och skickar ut henne ur hans hus,
Om en man blir påkommen med att stjäla från sin broder bland Israels söner, och han behandlar honom som en slav och säljer honom, då ska tjuven dö. Så ska du ta bort ondskan från din mitt. [2 Mos 21:16]
Sedan ska min vrede upptändas mot dem på den dagen och jag ska överge dem och jag ska gömma mitt ansikte för dem och de ska bli uppslukade och mycket ondska och bekymmer ska komma över dem. Den dagen ska de säga: 'Har inte denna ondska kommit över oss eftersom vår Gud inte är ibland oss?'
då ska det ske när mycket ondska och bekymmer kommer över dem att denna sång ska vara för dem ett vittnesbörd (ett vittne som vittnar). Den ska inte bli bortglömd i munnarna på deras ättlingar, eftersom jag känner till deras fantasier, hur de agerar redan nu, innan jag har fört dem till landet som jag med ed har lovat."
Han (Herren) hittade honom (Israel) i ett ökenland,
    på avskrädeshögen i en vindpinad vildmark.
Han omslöt (gav beskydd åt) honom,
    han tog hand om (förbarmade sig över) honom,
    han behöll (bevarade) honom som sin ögonsten (ordagrant: vaktade honom som pupillen i sitt eget öga).

Josua (4)

Och de gick och kom till bergen och uppehöll sig där i tre dagar, till dess förföljarna hade återvänt, och förföljarna letade efter dem på alla vägar men fann dem inte.
Sedan återvände de två männen och gick ner från berget och gick över [Jordanfloden] och kom till Josua, Nuns son, och de berättade för honom allt som de varit med om.
Och man berättade för Josua och sade: "De fem kungarna är funna, gömda i en grotta vid Makeda." [Makeda är nuvarande el-Qom mellan Lachish och Hebron, 14 km väster om Hebron.]
Och Josefs söner sade: "Bergsbygden är inte tillräckligt för oss och alla kananéerna som bor i landets dal har vagnar av järn, både de som är i Beit-Shean och dess byar och de som är i Jizreels dal."

Domarboken (14)

Och de fann Adoni-Bezek [troligtvis en titel på kungen över staden; ordagrant "blixtens herre"] i Bezek ["blixtens-stad"] och de stred mot honom och de slog kananéerna och perisseerna.
"De har säkert funnit byte, och nu delar de bytet.
    Ett sköte (moderliv), två sköten till varje stridsman,
    till Sisera ett byte med färgade kläder, ett byte med färgade, broderade kläder,
    två färgade broderade klädnader till nacken på varje plundrare."
[Sexuella övergrepp var inte ovanligt i krig, men Siseras mors objektifierande, nästan vulgära uttryck, står ut och chockar läsaren.]
Gideon svarade honom: "Men, Herre (Adonai), om Herren (Jahve) är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? Var är alla de under som våra fäder talade om när de berättade hur Herren (Jahve) förde oss ut ur Egypten? Nu har Herren (Jahve) svikit oss och gett oss i midjaniternas hand."
Och han sade till honom: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, visa mig då ett tecken att det är du som har talat till mig.
Och det ska ske på morgonen så snart solen går upp att ni ska stiga upp tidigt och sprida ut er över staden, och se när han och folket som är med honom kommer ut mot er, då ska du göra med dem vad tillfället ger vid handen.
Simson sade då till dem: "Låt mig förelägga en gåta (hebr. chod chida; ordagrant: "låt mig gåta en gåta") för er. Om ni kan berätta gåtans lösning för mig inom festens sju dagar och finna den, då ska jag ge er 30 linneskjortor och 30 ombyten kläder.
Och männen i staden sade till honom på den sjunde dagen innan solen gick ner:
"Vad är sötare än honung
    och vad är starkare än ett lejon?" Och han sade till dem: "Om ni inte hade plöjt med min kviga, hade ni inte löst min gåta."
Och han hittade en färsk åsnekäke [här används samma ord för käke som i platsen Lechis namn] och sträckte fram sin hand och tog den och slog 1 000 män [med den].
Och mannen gick från staden, från Betlehem i Juda, till att vistas varhelst han kunde finna (en plats att vistas på), och han kom till Efraims bergsbygd till Michas hus till att forma hans väg.
Micha frågade honom: "Från var kommer du?"
    Han svarade honom: "Jag är en levit från Betlehem i Juda och jag går till att vistas varhelst jag kan finna (en plats att vistas på)."
Och Israels män vände tillbaka till Benjamins söner och slog dem med svärdsegg, hela staden och boskapen och alla som de hittade. Även alla städer som de fann satte de i brand.
Och de fann från Javesh-Gileads invånare 400 unga jungfrur som inte haft sexuellt umgänge med en man genom att ligga i hans säng. Och de förde dem till lägret i Shilo som är i Kanaans land.
Och Benjamin återvände vid den tiden och de gav dem kvinnorna som de hade sparat från Javesh-Gilead, men de räckte inte till dem (var för få).

Rut (4)

Må Herren (Jahve) ge er trygghet i ett nytt hem med varsin ny make." Sedan kysste hon dem.
    De brast ut i gråt
En dag sade moabitiskan Rut till Noomi: "Låt mig gå ut på skördefältet. Kanske är någon vänlig nog (ger mig nåd) och låter mig få plocka ax efter sig." [Enligt Mose lag skulle jordägare låta fattiga, änkor och faderlösa ta del av det överblivna under skörden, se 3 Mos 19:9; 23:22; 5 Mos 24:19–22.]
    Hon svarade: "Gå du, min dotter."
Rut föll ned med ansiktet mot marken och sade till honom: "Varför är du så god och vänlig (nåderik) mot mig, jag är ju bara en främling?"
Då sade Rut: "Herre (adoni), du har varit god mot mig (jag har funnit nåd hos dig, jag vill fortsätta att behaga dig). Du har tröstat mig (jag kan andas ut, du har lättat min börda, vänt min sorg till hopp) och talat till din tjänarinnas hjärta, trots att jag inte är som någon av dina tjänarinnor (kvinnliga arbetare)."

1 Samuelsboken (39)

Och hon sade: "Låt din tjänarinna finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon." Så gick kvinnan sin väg och åt, och hennes ansiktsuttryck var inte längre sorgset.
Och han gick genom Efraims bergsbygd och passerade genom Shalishas land men fann dem inte. Sedan passerade han genom Shaalims land men där var de inte, och han passerade genom benjaminiternas land men fann dem inte.
Och tjänaren svarade Saul och sade: "Se, jag har en fjärdedels shekel av silver [en veckas lön för en arbetare] i min hand som jag ska ge gudsmannen för att tala om vår väg."
När de gick upp till staden [Rama] fann de unga jungfrur som gick ut för att dra upp vatten och sade till dem:"Är siaren här?"
Så snart ni kommer in i staden hittar ni honom rakt fram, innan han går upp på höjden för att äta, för folket vill inte äta förrän han kommer, eftersom han brukar välsigna offret och efteråt äter de som är bjudna. Gå därför upp nu för just nu kan ni finna honom."
Och vad angår dina åsnor som försvann för tre dagar sedan, så tänk inte på dem för de är återfunna. Och till vem står hela Israels önskan? Är det inte till dig och till hela din fars hus?"
När du har lämnat mig idag ska du finna två män vid Rakels grav på gränsen till Benjamin vid Tseltsach, och de ska säga till dig: "Åsnorna som du gick för att leta efter är upphittade, och din far har slutat bekymra sig för åsnorna och är orolig för dig och säger: Vad ska jag göra för min son?
Sedan ska du gå vidare därifrån och du ska komma till Tavors terebint, och där ska tre män möta dig som går upp till Gud (Elohim) i Betels. En har med sig 3 killingar och en annan bär på 3 brödkakor och en annan bär en kanna vin.
Och låt det ske när dessa tecken kommer till dig, att du gör vad du finner för handen, för Gud (Elohim) är med dig.
Och Saul sade till sin farbror: "Han sa rakt ut att åsnorna var upphittade." Men angående det Samuel talat om kungariket berättade han inget för honom.
Och han förde Benjamins stam nära efter deras familjer, och Matris familj togs, och Saul, Kishs son togs, men när de sökte honom kunde de inte hitta honom.
Då sade han [Samuel] till dem: "Herren (Jahve) är vittne mot er och hans smorde är vittne denna dag, att ni inte har funnit något i min hand."
    De svarade: "Han är vittne."
Sedan steg Samuel upp och gick från Gilgal till Giva-Benjamin [staden Giva i Benjamins stams område]. Och Saul räknade folket som var hos honom, omkring 600 män.
Och Saul och Jonatan, hans son, och folket som var hos dem vistades i Geva-Benjamin [här används maskulina formen Geva, istället för den vanliga feminina Giva], men filistéerna var lägrade i Michmas.
Det fanns ingen smed i hela Israels land, för filistéerna sade: "Annars gör sig hebréerna svärd och spjut."
Och när dagarna med krig kom gick det inte att finna varken svärd eller spjut i någon av folkets händer som var med Saul och Jonatan, men hos Saul och Jonatan fann man dem (det var bara Saul och Jonatan som hade personliga vapen).
Hur mycket mer om folket hade kunnat äta fritt idag av det tillspillogivna från deras fiender som de hittar? Hade det då inte blivit en mycket större slakt bland filistéerna?"
Och Saul sände till Jishaj och sade: "Låt David, jag ber dig, stanna inför mig, för han har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i mina ögon."
Men David gav sin ed igen och sade: "Din far vet mycket väl att jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon. Han säger: Låt inte Jonatan veta detta, så han blir ledsen, och så sant Herren (Jahve) lever och som du själv (din själ) lever, det är bara ett steg mellan mig och döden."
Och se, jag ska sända pojken: 'Gå och leta efter pilen.' Om jag säger till pojken: 'Se, pilen är på den här sidan om dig,' ta dem och kom för då är det frid (shalom) till dig och inget (ont) ord, Herren (Jahve) lever.
Och han sade: 'Låt mig gå, jag ber dig, för vår familj har ett offer i staden, och min bror anbefallde mig, och om jag har funnit nåd i dina ögon, låt mig gå, jag ber dig, och se mina bröder.' Därför har han inte kommit till kungens bord."
Och han sade till sin pojke: "Spring och leta efter pilarna som jag skjuter." Och när pojken sprang sköt han en pil bakom honom.
Och nu, vad är under din hand? Fem brödkakor? Ge dem i min hand eller det du har till hands." [David säger inte namnet på den kung som sänt honom. Det är inte Saul, utan himmelens Gud som är hans kung, se 1 Sam 8:7; 12:12; Ps 5:3; 20:10; 24:7–10; 29:10; 68:25; 145:1.]
Och han sade till honom: "Frukta inte, för min far Sauls hand ska inte finna dig och du ska bli kung över Israel och jag ska vara nästa under dig. Och det vet även min far Saul."
För om en man finner sin fiende, ska han låta honom gå därifrån oskadd? Därför ska Herren (Jahve) belöna dig med gott för det som du har gjort mot mig idag.
Be de unga männen och de ska berätta för dig. Låt därför de unga männen finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, för vi kommer en god dag. Ge, jag ber dig, det som finns i din hand till dina tjänare och till din son David.' "
Förlåt, jag ber dig, din tjänarinnas överträdelse, för Herren (Jahve) ska med säkerhet göra min herres hus till ett tryggt hus, eftersom min herre utkämpar Herrens (Jahves) strider, och ondska aldrig har funnits i dig alla dina dagar.
Och David sade till Achish: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, låt dem ge mig en plats i en av dina städer i landet, så att jag kan bo där, för varför skulle din tjänare bo i den kungliga staden med dig?"
Filistéernas ledare frågade: "Vad gör dessa hebréer här?"
    Achish svarade filistéernas ledare: "Är inte detta David, Sauls tjänare Israels kung, som har varit hos mig dessa dagar även dessa år, och jag har inte funnit något (svek) i honom sedan han kom till mig till denna dag?"
Och Achish kallade på David och sade till honom: "Herren (Jahve) lever, du har varit ärlig och du har gått ut och du har gått in med mig i hären och har varit god i mina ögon, för jag har inte funnit ondska i dig sedan den dagen du kom till mig och till denna dag, men du är inte god i ledarnas ögon.
Och David sade till Achish: "Men vad har jag gjort? Vad har du funnit i din tjänare så länge som jag har varit inför dig till denna dag, att jag inte kan gå och strida mot min herre kungens fiender?"
Och de fann en egyptier på fältet och förde honom till David och gav honom bröd och han åt, och de gav honom vatten att dricka,
Och striden var hård mot Saul och bågskyttarna kom ikapp honom och han kom i stor nöd på grund av bågskyttarna.
Och det skedde på morgonen när filistéerna kom för att klä av de slagna att de fann Saul och hans tre söner fallna på berget Gilboa.

2 Samuelsboken (10)

Och Avner blev mycket arg över Ishboshets ord och sade: "Är jag ett hundhuvud som tillhör Juda? Idag har jag gjort nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot din far Sauls hus, till dina bröder och till hans vänner och har inte gett dig i Davids hand, och du anklagar mig idag för en synd med denna kvinna!

För du Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud (Elohim) har uppenbarat (avslöjat) för din tjänare och sagt:
'Jag ska bygga dig ett hus,' därför har din tjänare tagit till hjärtat att be denna bön till dig.
Och Joav föll ner på marken på sitt ansikte och ödmjukade sig själv och välsignade kungen och sade: "Idag vet din tjänare att jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i dina ögon, min herre kungen, i det att kungen har beviljat sin tjänares begäran."
Och kungen sade till Tsadoq: "Bär tillbaka Guds (Elohims) ark till staden. Om jag finner nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i Herrens (Jahves) ögon ska han föra mig tillbaka och visa mig både den och hans boning,
Och kungen sade till Tsiva: "Se, ditt är allt som tillhör Mefivoshet" Och Tsiva sade: "Jag ödmjukar mig själv, låt mig finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon min herre kung."
Så ska vi komma över honom på någon plats där han blir funnen och vi ska falla över honom som daggen faller på marken, och av honom och av alla män som är med honom ska ingen bli kvar, inte en enda.
Och om han drar sig undan till en stad ska hela Israel ta fram rep till den staden, och vi ska dra ner den till dalen till dess inte en enda liten sten blir funnen där."
Och Avshaloms tjänare kom till husets kvinna och de sade: "Var är Achimaats och Jehonatan?" Kvinnan svarade dem: "De har gått över vattenbäcken." Och när de hade letat och inte kunde finna dem återvände de till Jerusalem.
Och en gång till sade Achimaats, Tsadoqs son till Joav: "Varför låter du inte mig, jag ber dig, låt även mig springa efter kushiten." Och Joav sade: "Varför vill du springa min son, du kommer inte att få någon belöning för dessa nyheter?"
Och David sade till Avishaj: "Nu kommer Sheva, Bichris son att göra oss mer ont än Avshalom gjorde. Ta din herres tjänare och jaga efter honom, annars intar han befästa städer och undkommer våra ögon."

1 Kungaboken (16)

Så de sökte efter en ung dam genom hela Israel och fann Avishag, shunnamitiskan, och förde henne till kungen. [Avishag var från staden Shunnem i Jezereldalen nära berget Gilboa, kvinnan i Höga Visan är också från Shunem, se Höga V 6:13.]
Och Salomo sade: "Om han visar sig vara en ärbar (rättskaffens, ärlig) man ska inte ett hårstrå falla från honom till marken, men om ondska blir funnen hos honom ska han dö."
Och Hadad fann nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i faraos ögon så att han gav honom till hustru sin egen frus syster, drottningmoderns – tachpeneis – syster. [Ordet tachpeneis är troligvis inte ett namn utan en transkribering av den egyptiska frasen t-h-p-nsw som motsvarar drottning/drottningmoder, jmf 1 Kung 2:19; 15:13.]
Och det skedde vid den tiden när Jerovam gick ut från Jerusalem att profeten Achija, shiloniten, fann honom på vägen. Och han hade klätt sig själv i en ny mantel och de två var ensamma på fältet.
Och han gick efter gudsmannen och fann honom sittande under en terebint, och han sade till honom: "Är du gudsmannen som kom från Juda?"
    Och han sade: "Det är jag."
Och när han gått mötte honom ett lejon på vägen och slog honom, och hans kropp kastades på vägen och åsnan stod vid den och lejonet stod också vid kroppen.
Och han gick och fann hans kropp kastad på vägen och åsnan och lejonet som stod vid kroppen. Och lejonet hade inte ätit kroppen och inte rivit åsnan.
Och hela Israel ska sörja över honom och begrava honom, för han är den ende av Jerovam som ska få en grav, eftersom det i honom fanns något gott gentemot Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim).
Och Achav sade till Ovadjaho: "Gå genom landet till alla vattenkällor och till alla bäckar, till äventyrs ska du finna gräs och rädda hästarnas och åsnornas liv, så att vi inte förlorar alla djur."
Herren din Gud (Jahve Elohim) lever, det finns inget land eller kungarike där min herre inte har sänt för att söka dig, och när de säger: 'han är inte här,' tar han en ed av det kungariket och landet att de inte har funnit dig.
Och det ska ske så snart jag har gått ifrån dig att Herrens (Jahves) Ande för bort dig, vart vet jag inte, och när jag kommer och berättar för Achav och han inte kan finna dig kommer han att slakta mig, men jag din tjänare har vördat Herren (Jahve) från min ungdom.
Elia gick därifrån till Elisha, Shafats son. [Mellan berget Horeb i öknen Sinai där Elia befann sig till staden Avel Mecholai i Jordandalen är det 25 mil.] Han fann Elisha på fältet där han plöjde med tolv par oxar. Elisha var vid det sista paret. [Elisha kom från en välbärgad familj som ägde mark och oxar. Som många andra satt han inte sysslolös när han kallades till tjänst. David skötte sin fars får, Sebedeus söner gjorde ordning sina nät, osv.] Elia gick fram och kastade sin mantel över honom.
Och han sade till honom: "Eftersom du inte har lyssnat till Herrens (Jahves) ord, se, så snart som du har lämnat mig ska ett lejon dräpa dig." Och så snart han hade lämnat honom blev han funnen av ett lejon som dräpte honom.
Och han fann en annan man och sade: "Slå mig, jag ber dig." Och mannen slog honom, slog och skadade honom.
Och Ahav sade till Elia: "Har du funnit mig, min fiende?" [Hälsningen liknar den i 1 Kung 18:17, men nu är det inte längre "orosstiftare" utan "fiende".]
    Och Elia svarade: "Jag har funnit dig eftersom du har gett dig till att göra det som är ont i Herrens (Jahves) ögon.

2 Kungaboken (25)

Men när de uppmanade honom tills han skämdes, sade han: "Gå". Då sände de 50 män och de sökte tre dagar men de fann honom inte.
Och han sade till Gechazi: "Bind upp dina kläder (ordagrant länder/höfter) och ta min stav i din hand och gå i väg, om du möter någon man på vägen hälsa honom inte, och om någon hälsar på dig så svara honom inte, och lägg min stav på ynglingens ansikte." [Uppmaningen att inte hälsa kan bero på att det var en ganska lång och tidsödande procedur som förväntades när man skulle hälsa på någon. Vid den här tiden kunde man inte bara säga hej som vi gör och gå vidare. Ärendet är brådskande och därför ska Gechazi inte sinka sig med detta.]
Och en gick ut på fältet för att samla örter och fann ett vildvin och samlade famnen full av de vilda kalebasserna och kom och skar ner dem i soppan, för han visste inte [vad det var].
Sedan sade de till varandra: "Vi gör inte rätt. Denna dag är en god dag och vi håller tyst. Om vi väntar till gryningen kommer straffet över oss. Kom nu och låt oss gå och berätta för kungens hus."
Och Joram sade: "Gör redo" och de gjorde i ordning hans vagn. Och Joram, Israels kung och Achazjaho, Juda kung gick ut och steg upp i sina vagnar och de gick ut och mötte Jehu. De fann honom i jizreliten Navots område.
Och de gick för att begrava henne, men de fann inte mer än hennes skalle och fötterna och hennes händer.
mötte Jehu bröderna till Achazjaho, Juda kung och sade: "Vilka är ni?"
    De svarade: "Vi är bröder till Achazjaho och vi går ner för att hälsa kungens söner och drottningmoderns söner."
Och när han gick från platsen mötte han Jehonadav, Rechavs son, som kom för att möta honom och han hälsade honom och sade till honom: "Är ditt hjärta rakt, som mitt hjärta är med ditt hjärta?"
    Och Jehonadav sade: "Det är det." "Och är det det, ge mig din hand." Och han gav honom sin hand och han tog upp honom till sig i vagnen.
låt prästerna ta det till dem, från varje man hans gåva, och de ska stärka (reparera) huset varhelst en spricka (skada) blir funnen."
Och det skedde när de såg att det var mycket silver i kistan, att kungens skrivare och översteprästen kom upp och de lade i säckar och räknade silvret som fanns i Herrens (Jahves) hus.
Och Jehoash, Juda kung, tog alla helgade ting som Jehoshafat och Jehoram och Achazjaho, hans fäder Juda kungar, hade avskiljt och sina egna helgade föremål och allt guld som fanns i skattkammaren i Herrens (Jahves) hus och i kungens hus och sände det till Chazael, Arams kung. Och han gick bort från Jerusalem.
Och han tog allt guld och silver och alla redskap som fanns i Herrens (Jahves) hus och skatterna i kungens hus och gisslans söner och återvände till Samarien.
Och Achaz tog silver och guld som fanns i Herrens (Jahves) hus och i skattkammaren i kungens hus och sände som en gåva till Assyriens kung.
Och Assyriens kung fann (avslöjade) en sammansvärjning hos Hosea, för han hade sänt budbärare till So, Egyptens kung, och erbjöd inga gåvor till Assyriens kung som han hade gjort år efter år. Därför tystade Assyriens kung honom och band honom i fängelset.
Och Hiskia gav honom allt silver som fanns i Herrens (Jahves) hus och i skattkammaren i kungens hus.
Om inte Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska höra alla befälhavarens ord som Assyriens kung, hans herre har sänt honom att håna den levande Guden (Elohim) med och ska bestraffa orden som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har hört. Be därför för kvarlevan som finns kvar."
Och befälhavaren återvände och fann Assyriens kung i strid med Livna, för han hade hört att de lämnat från Lachish.
Och Hiskia lyssnade till dem och visade dem hela sin skattkammare, silvret och guldet och kryddorna och den goda (dyrbara) oljan och vapenhuset och allt som fanns i hans skattkammare. Det var ingenting i hans hus som fanns i hans ägo som Hiskia inte visade dem.
Och Chilkijaho, översteprästen sade till Shafan, skrivaren: "Jag har funnit Torah-rullen i Herrens (Jahves) hus." Och Chilkijaho gav skriftrullen till Shafan och han läste den.
Och Shafan, skrivaren, kom till kungen och förde ord tillbaka till kungen och sade: "Din tjänare har hällt ut silvret som man funnit i huset och gett det i arbetarnas händer som har översyn över Herrens (Jahves) hus."
"Gå och fråga Herren (Jahve) för mig och för folket och för hela Juda angående orden i denna bok som är funnen, för Herrens (Jahves) vrede är stor som är upptänd mot oss, eftersom våra fäder inte har lyssnat till denna boks ord till att göra allting som är skrivet i den om oss."
Och kungen gick upp till Herrens (Jahves) hus och alla Juda män och alla Jerusalems invånare med honom och prästerna och profeterna och hela folket både små och stora, och han läste i deras öron alla förbundsbokens ord som hade hittats i Herrens (Jahves) hus.
Och även de som spådde genom medier och spiritister och husgudar (terafimer) och avgudar och alla avskyvärda ting som sågs i Juda land och i Jerusalem, tog Joshijaho bort, för att befästa undervisningens ord som var skrivna i skriftrullen som Chilkijaho, prästen fann i Herrens (Jahves) hus.
och från staden tog han en ledare som var satt över stridsmännen och fem män av dem som såg kungens ansikte, som de fann i staden, och skrivaren till arméns härhövitsman, som mönstrade landets folk, och 60 män från landets folk som blev funna i staden.

1 Krönikeboken (11)

De fann fett och gott bete, och landet hade utrymme nog. Och där var lugnt och stilla, för de som bodde där förut var hamiter.
Men dessa som här är uppskrivna med namn kom i Juda kung Hiskias tid [715-687 f.Kr.] och förstörde deras tält och slog de meiniter som fanns där och utrotade dem så att de inte mer finns till. Sedan bosatte de sig i deras land, för där fanns bete för deras boskap.
När striden hårdnade runt Saul och bågskyttarna fann honom, blev han svårt sårad av skyttarna.
Dagen därpå kom filistéerna för att plundra de slagna, och fann då Saul och hans söner där de låg fallna på berget Gilboa.
För du, min Gud, har uppenbarat för din tjänare att du ska bygga honom ett hus. Därför har din tjänare fått frimodighet att be inför dig.
David tog kronan från huvudet på deras kung. Den visade sig väga en talent guld och var smyckad med en ädelsten, och man satte den på Davids huvud. Och bytet som han förde ut ur staden var mycket stort.
Då Eleasars söner visade sig ha fler huvudmän än Itamars söner, indelade man dem så att Eleasars söner fick sexton huvudmän för sina familjer och Itamars söner åtta huvudmän för sina familjer.
För hebroniterna var Jeria huvudman, för hebroniterna efter deras ättföljd och familjer. I Davids fyrtionde regeringsår gjordes en undersökning beträffande dem och bland dem fanns då dugliga män i Jaser i Gilead.
Och du, min son Salomo, lär känna din fars Gud och tjäna honom med hängivet hjärta och med villig själ, för Herren rannsakar alla hjärtan och förstår alla uppsåt och tankar. Om du söker honom låter han sig finnas av dig, men om du överger honom, då förkastar han dig för evigt.
Var och en som hade ädelstenar gav dem till skatten i Herrens hus under gershoniten Jehiels vård.
Jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och har behag till vad som är rätt. Med ärligt hjärta har jag burit fram alla dessa frivilliga gåvor. Och nu har jag också sett med glädje hur ditt folk som står här har burit fram sina frivilliga gåvor till dig.

2 Krönikeboken (28)

Salomo räknade alla främlingar i Israels land, liksom hans far David tidigare hade gjort en räkning av dem. Det visade sig då att de var 153 600.
Sedan gick prästerna ut ur helgedomen. Alla präster som fanns där hade helgat sig, oavsett vilken avdelning de tillhörde.
Han gick ut mot Asa och sade till honom: "Hör mig, du Asa, och ni hela Juda och Benjamin. Herren är med er när ni är med honom, och om ni söker honom låter han sig finnas av er. Men om ni överger honom kommer han att överge er.
Men i sin nöd omvände de sig till Herren, Israels Gud, och när de sökte honom lät han sig finnas av dem.
Hela Juda gladde sig över eden, för de hade svurit den av hela sitt hjärta, och de sökte Herren med hela sin vilja. Han lät sig finnas av dem, och han lät dem få ro på alla sidor.
Men något gott har blivit funnet hos dig, för du har utrotat asherapålarna ur landet och vänt ditt hjärta till att söka Gud."
Gå i morgon ner mot dem. De drar då uppför Hassisbacken, och ni ska träffa på dem där dalen tar slut, framför Jeruels öken.
Och när Joshafat kom med sitt folk för att plundra och ta byte från dem, fann de bland dem både gods och kläder och värdesaker i stor mängd. De tog för sig så mycket att de inte kunde bära det, och de fortsatte plundringen i tre dagar, för bytet var stort.
De drog upp mot Juda och bröt in där och förde bort alla dyrbarheter som fanns i kungapalatset, dessutom hans söner och hustrur, så att han inte hade kvar någon av sina söner utom Joahas, sin yngste son.
Så hände det att Jehu, medan han utförde straffdomen över Ahabs hus, träffade på de Juda furstar och de brorsöner till Ahasja som var i Ahasjas tjänst, och han dödade dem.
Efter en tid ville Joash reparera Herrens hus.
Efter ett år drog arameernas här upp mot Joash. De kom till Juda och Jerusalem och utrotade ur folket alla dess furstar. Och allt byte som de tog sände de till kungen i Damaskus.
Men prästerna gick in i det inre av Herrens hus för att rena det, och all orenhet som de fann i Herrens tempel bar de ut på förgården till Herrens hus. Där tog leviterna emot det och bar ut det i Kidrondalen.
När de hade offrat brännoffret böjde kungen knä, och alla som var tillsammans med honom tillbad.
De av Israels barn som befann sig i Jerusalem firade så det osyrade brödets högtid med stor glädje i sju dagar. Varje dag prisade leviterna och prästerna Herren med mäktigt ljudande instrument till Herrens ära.
När allt detta var över, drog alla israeliter som hade varit där ut till Juda städer och slog sönder stoderna, högg ner asherapålarna och bröt ner offerhöjderna och altarna i hela Juda, Benjamin, Efraim och Manasse tills att de hade gjort slut på dem. Sedan vände alla Israels barn tillbaka till sina städer, var och en till sin besittning.
Mycket folk samlades, och man täppte till alla källorna och dämde för bäcken som flöt genom trakten, för de sade: "Varför ska de assyriska kungarna komma och finna mängder av vatten?"
När de tog ut pengarna som hade flutit in till Herrens (Jahves) hus, fann prästen Hilkia Herrens (Jahves) lagbok som hade blivit given genom Mose.
Då sade Hilkia till skrivaren Shafan: "Jag har funnit lagboken i Herrens (Jahves) hus." Hilkia gav boken åt Shafan.
De har tömt ut de pengar som fanns i Herrens (Jahves) hus och har överlämnat dem åt förmännen och arbetarna."
"Gå och fråga Herren (Jahve) för mig och för dem som är kvar av Israel och Juda om det som står i den bok som man nu har funnit. Herrens (Jahves) vrede är stor, och den är utgjuten över oss, därför att våra fäder inte har hållit Herrens (Jahves) ord och inte har gjort allt som är föreskrivet i denna bok."
Och kungen gick upp i Herrens (Jahves) hus med alla Juda män och Jerusalems invånare, med prästerna och leviterna och allt folket, från den störste till den minste. Han läste upp för dem allt som stod i förbundsboken som man hade funnit i Herrens (Jahves) hus.
Han lät alla som fanns i Jerusalem och Benjamin träda in i förbundet. Och Jerusalems invånare handlade efter Guds, sina fäders Guds, förbund.
Josia avlägsnade alla avgudar i de länder som tillhörde Israel och befallde alla som fanns i Israel att tjäna Herren (Jahve) sin Gud. Och så länge han levde vek de inte av från Herren, sina fäders Gud.
Och Josia offrade småboskap för hela folket, dels lamm och dels killingar, 30 000 djur, allt till påskoffer åt dem som var närvarande, samt tjurar, 3 000 djur. Detta togs från kungens privata egendom.
De av Israels barn som var närvarande höll nu påskhögtid och det osyrade brödets högtid i sju dagar.
En påskhögtid som denna hade inte firats i Israel sedan profeten Samuels tid. Ingen av Israels kungar hade hållit en sådan påskhögtid som nu firades av Josia med prästerna och leviterna, hela Juda och dem av Israel som var närvarande samt Jerusalems invånare.
Vad som mer finns att säga om Jehojaqim och om de avskyvärda ting han gjorde och vad som i övrigt blev funnet hos honom, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar. Hans son Jehojachin (Jojakin) blev kung efter honom.

Esra (4)

Dessa sökte efter sina uppteckningar, sitt släktskap (förfädernas namn), men kunde inte finna dem. Därför ansågs de orena och skiljdes från prästerskapet.
Och jag samlade dem tillsammans till floden som rinner till Ahava. Där stannade vi i tre dagar och jag granskade folket och prästerna men kunde inte finna någon levit där. [Esra nämner 1 513 män, troligtvis över 5 000 tillsammans med kvinnor och barn.]
och jag vägde upp åt dem silvret och guldet och kärlen, tillika med offren till vår Guds (Elohims) hus som kungen och hans rådgivare och hans furstar och hela Israel som var där hade offrat.
Bland prästernas söner fann man att följande hade gift sig med främmande kvinnor:
Sönerna till Jeshoa, son till Jotsadak, och hans bröder, Maaseja och Eliezer och Jariv och Gedalja.

Nehemja (8)

Jag sade till dem: "Vi har efter vår förmåga befriat våra bröder, judarna, som har sålt sig till hedningarna, ska ni då ändå sälja era bröder? Och ska de sälja sig till oss?" Då teg de och fann inte ord (att säga).
Därför lade min Gud (Elohim) på mitt hjärta att samla ihop furstarna, ledarna och folket så att de kunde bli räknade efter sina släkter. Jag fann en bok med släkterna över dem som kom upp i det första (återvändandet) och däri fann jag skrivet:
Dessa sökte efter sina uppteckningar, sitt släktskap (förfädernas namn), men kunde inte finna dem. Därför ansågs de orena och skiljdes från prästerskapet.
De fann det skrivet i undervisningen (Torah) att Herren genom Mose hade befallt att Israels barn skulle bo i lövhyddor under högtiden i sjunde månaden [15-22 Tishri, se 4 Mos 29:12–38],
Du fann hans hjärta trofast inför dig,
    och du slöt förbund med honom:
att ge åt hans efterkommande kananéernas, hetiternas,
    amoréernas, perisseernas, jebusiternas och girgasheernas land. [Hiviteerna nämns inte i denna uppräkning som brukar ha sju folkgrupper, kanske för att deras ättlingar netinimerna tjänade i tempet, se Jos 9:7; Esra 2:58; Neh 7:62] Du lät dina ord gå i uppfyllelse,
    för du är rättfärdig.
Och nu, vår Gud (Elohim) – den store, den väldige (hjälten, den mäktige krigaren) och fruktade Gud (Elohim),
    du som håller förbundet och nåden (trofasta kärleken):
Låt den inte vara liten i dina ögon,
    den plåga som har drabbat oss,
våra kungar, våra furstar,
    våra präster, våra profeter,
    våra fäder och hela ditt folk –
från de assyriska kungarnas dagar
    ända till i dag.
Den dagen läste man ur Moses bok för folket. Där fann man skrivet [5 Mos 23:3–6] att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle få komma in i Guds församling,

Ester (8)

När dessa dagar var över höll kungen en bankett som varade i sju dagar, i trädgården till sitt palats, för folket som fanns på slottet i Susa, från den högste till den lägste.
När saken undersöktes fann man att det var så och de blev båda (Bigtan och Teresh) hängda på träd (spetsade på pålar), och det skrevs in i kungens krönika.
"Gå och samla alla judar som finns i Susa [Persiens huvudstad där de befann sig] och fasta [och be] för mig. Ät och drick inte på tre dygn, varken natt eller dag. Jag och mina tjänsteflickor ska också fasta på samma sätt. Sedan går jag till kungen, även om det bryter mot lagen. Om jag mister livet, så må det ske så." [Detta var förenat med fara för livet, se vers 11.]
att om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek) inför kungens ögon och det behagar kungen att garantera mig min begäran och verkställa min önskan, låt kungen och Haman komma till en andra bankett som jag ska förbereda för dem, och i morgon ska jag göra som kungen har sagt."
Då fann man att det stod skrivet att Mordochaj hade berättat om Bigtan och Teresh [avslöjat deras onda anslag], två av kungens kammarherrar av dem som vaktade dörren, hur de sökte ett tillfälle att lägga sina händer på (döda) kung Ahasveros (Xerxes). [Est 2:21–23]
Då svarade drottning Ester och sade: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i dina ögon o kung och om det behagar kungen, låt mitt liv ges mig som min önskan och mitt folk på min begäran,
Hon sade: "Om det behagar kungen och jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i hans ögon, och om denna sak verkar riktig för kungen och om jag behagar hans ögon, låt det bli skrivet ett brev som återkallar beslutet av Haman, son till Hammedata, agagiten, som han skrev för att förgöra judarna som finns i alla kungens provinser,
för hur kan jag uthärda att se det onda som ska komma över mitt folk? Eller hur kan jag uthärda att se förstörelsen av mina släktingar?"

Job (19)

De lyser upp till glädje (gil), fröjdas (sos) eftersom graven visar sig.
om jag gladde mig därför att min rikedom var stor
    och för att min hand har fått mycket,
Om jag gläder mig åt att han som hatar mig blir fördärvad,
    eller jublar när ondska blir funnen hos honom –
För en människas arbete ska han löna honom,
    och en man ska finna en vältrampad stig.
I hela landet fanns inga kvinnor så vackra som Jobs döttrar. Deras far gav dem arvsrätt tillsammans med deras bröder. [Två detaljer är anmärkningsvärda. Det första är att döttrarna nämns vid namn medan inget av sönernas namn nämns. Författaren förklarar inte innebörden av namnen, men det verkar som om namnvalen förstärker hur värdefulla och uppskattade de var i Job och hans frus ögon. Det andra är att döttrarna också får ärva Job, något som var ovanligt vid den här patriarkaliska tiden då bara döttrarna ärvde om det inte fanns några söner, se 4 Mos 27:8.]

Psaltaren (19)

Bryt av (krossa) den gudlöses och den ondes arm [bildspråk för styrka, kraft och makt].
    Sök (leta, ställ dem till svars för) deras ondska (ogudaktighet) tills du inte hittar den mer.
[Ordet sök (hebr. darash) används i vers 4 och 13 i betydelsen "ställa någon till svars". Samma betydelse finns även här, dock i en mer poetisk fras som ordagrant är: "sök tills du inte längre hittar".]
Du har prövat mitt hjärta (mina inre motiv),
    du har besökt mig på natten [då vi inte är sysselsatta med allt vardagligt och har tid att tänka och reflektera över livet],
    du har noga rannsakat (som en smältdegel renar silver och guld) mig [även på dagen då vi interagerar med andra människor, se Ps 12:7] men finner inget.
Jag har bestämt mig för att inte överträda (säga något ont, synda) med min mun.
Din hand når (söker upp och finner) alla dina fiender,
    din högra hand når (söker upp och finner) alla som är mot dig.
Därför ska alla (varenda en av) dina trogna (fromma, lojala) följare vädja (be) till dig,
    i en tid av sökande (medan du går att finna).
[Den sista delen är inte helt tydlig i hebreiskan och går att tolka olika beroende på vem som är subjektet. Det kan vara Herren som söker den trogne, eller den trogne som söker Herren. Det kan vara i en tid då Herren söker, eller när han går att finna, se Jes 55:6. Ytterligare ett alternativ är att se det som att det är en tid då vi söker och rannsakar oss själva. En del sätter ihop ordet söka (hebr. metso) med nästföljande hebreiska ord raq, översatt till "ja". Gör man det bildas det snarlika ordet matsoq, som kan översättas till "nödens tid". Betydelsen blir då att de trogna ska vädja till Gud "i nödens tid". I alla dessa betydelser så är det en uppmaning att be och söka Herren. För ordet vädja se även Ps 5:3; 106:30.] Ja, även om stora floder [bild på stora faror Ps 66:12; även dom över synd] kommer,
    ska de inte nå dem. [De som ber och tar sin tillflykt till dig.]
för den smickrar honom själv i hans egna ögon,
    så att han inte ser sin egen synd och hatar den.
    (Han förleder sig själv, utjämnar, slätar över, är hal, tror inte att Gud kommer hålla honom ansvarig.) [Den hebreiska texten beskriver ondskan personifierad som talar mot Gud. Det första som tas upp är gudsfruktan. Bibeln är tydlig med att en hälsosam gudsfruktan är det första steget till vishet, se Ords 1:7. I Paulus genomgång av synden i brevet till Rom är just brist på gudsfruktan klimax i hans porträtt av synden, se Rom 3:18. Både första och andra versen är svåröversatta. Vissa manuskript har "hans hjärta" andra "mitt hjärta". Troligtvis beskriver David den ogudaktige i tredje person, men han skulle också kunna inkludera sig själv och sitt eget hjärta. Det mänskliga hjärtat är opålitligt, se Jer 17:9; Ords 28:26.]
Men jag gick förbi igen, och han var borta,
    jag sökte efter honom, men han kunde inte bli funnen. [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet "såg" börjar på den bokstaven. Det tillsammans med att sista ordet i vers 34 är "se" förstärker versens tema att titta på vad som händer med den ogudaktige. Ett av psalmens huvudord är just den ogudaktige, hebreiska rasha, som börjar med hebreiska bokstaven R – Resh. Det finns också en intressant språklig detalj som förstärker att den ogudaktige är borta. Från och med frasen "håll dig på hans väg" i vers 34 fram till "och han var borta" i vers 36 är det 15 hebreiska ord. Alla dessa innehåller bokstaven Resh någonstans i ordet. Däremot den sista frasen "jag sökte efter honom, men han kunde inte bli funnen" består av fem hebreiska ord där inget av dem har bokstaven Resh. En språklig detalj som förstärker att på samma sätt som bokstaven Resh inte längre finns i något ord, kan den ogudaktige inte hittas!]
Gud (Elohim) är vår tillflykt och [vår] styrka (starkhet, makt),
    en hjälp (en hjälpare) i nöden (motgångarna, svårigheterna) – väl beprövad.
    [Även med betydelsen: ständigt och mycket närvarande – alltid där.]
förakt har brutit ner mitt hjärta och jag är svårt sjuk.
Jag söker efter någon som kan visa medlidande,
    men där finns ingen, och efter tröstare men fann ingen.
De tappra har blivit plundrade, de sover i sin sömn.
    De mäktiga kan inte lyfta (bokstavligt "inte hitta") sina händer.
[Psalmisten liknar sig vid en fågel, ofta en symbol på något med lågt värde, se även Ps 11:1; 55:7; 102:7–8.]
Till och med fågeln har hittat ett hem
    och svalan ett bo åt sig,
där hon kan skydda sina ungar nära dina altare. Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
    min kung och min Gud.
Jag har funnit min tjänare David,
    med min heliga olja har jag smort honom [till kung].
De vandrade genom öknen på en öde väg,
    de fann ingen stad att bo i.
Dödens band omslöt mig mer och mer,
    Sheols (underjordens, dödens) ångest hade mig i sitt grepp.
Jag stod inför nöd (enorma problem) och stor sorg,
Bekymmer och ångest har överväldigat mig,
    men dina budord (hebr. mitzvot) är min lust.
Jag fröjdar mig i ditt löftesord (hebr. imrah)
    som en som har funnit en stor skatt som varit borttappad.
förrän jag finner en plats till Herren (Jahve),
    en viloplats för den Mäktige i Jakob."
[b. Berättelsen om Guds ark]
Se, vi har hört om att det skulle vara i Efrata [området runt Betlehem, Davids hemtrakt],
    vi fann det på Jaars fält.
    [Jaar är den poetiska kortformen för Kirjat Jearim där arken fanns innan David förde hem den till Jerusalem, se 1 Sam 6:21–7:2.]

Ordspråksboken (27)

Vi letar upp allt av värde
    och vi fyller våra hus med stöldgods.
Då kommer de att ropa på mig [visheten personifierad],
    men jag ska inte svara.
Då kommer de att söka mig ihärdigt,
    men utan att hitta mig.
då kommer du att förstå vad det är att frukta (vörda, respektera) Herren (Jahve),
    och finna (nå fram till) kunskapen om Gud.
så får (finner, förvärvar, uppnår) du nåd (favör) och gott förstånd (anseende)
    [både] i Guds och människors ögon. [Nåd och sanning i vers 3 (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning (Ords 14:22; 16:6; 20:28) och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Nåd och sanning verkar tillsammans så att Guds ord kan överbevisa om synd och visa på vägen som leder till liv.]
Lycklig (välsignad, glad, avundsvärd) är den som hittar visheten,
    och den som införskaffar (drar till sig, bygger upp) kunskap (förstånd).
För de [Guds ord] är liv (levande, livgivande) för dem som hittar dem,
    helande (hälsa, livgivande) för hela kroppen.
men om han ertappas måste han ändå betala tillbaka sjufalt,
    han kan tvingas lämna allt han äger i sitt hus.
Sår (sjukdom, plåga) och skam (förödmjukelse, degradering) är vad han får,
    och hans vanära (förakt, låga status) utplånas inte.
Därför gick jag ut för att möta dig,
    jag sökte efter just dig och jag fann dig.
De är uppenbara (självklara, lättillgängliga) för den som förstår,
    och rätta för den som ständigt lär sig (hittar, fördjupar sin kunskap).
Jag, visheten bor tillsammans med förstånd,
    jag visar vägen till (ger klarhet, lär ut, äger) kunskap och insikt (gott omdöme).
Jag älskar dem som älskar mig,
    och de som söker mig tidigt (som första prioritet, med ett ärligt hjärta, intensivt) finner mig.
För den som ständigt finner mig [visheten personifierad],
    hittar livet och får (producerar, drar till sig) Herrens (Jahves) favör (glädje, fröjd, gillande, acceptans).
På läpparna (talet) hos den som har gott omdöme hittar man [Guds] kunskap (insikt, förståelse, medömkan),
    men tillrättavisning och spö [straff] väntar den som saknar kunskap (insikt, förståelse, medömkan).
Den som agerar vist (följer Guds ord) får framgång,
    den som förtröstar på Herren (Jahve) blir Välsignad (salig, lycklig, avundsvärd).
Det gråa håret är en ärekrona [det kröner en äldre person och inger respekt och vördnad],
    om den kommer från vandringen på de rättfärdigas väg.
Den som har ett fördärvat (falskt) hjärta får ingen framgång (rikedom, gott),
    och den som har ett fördärvat (förvrängt, perverst) tal faller i olycka.
Den som finner (träffar, lär känna) en god hustru har fått något gott,
    och har vunnit Herrens (Jahves) välsignelse (fått en förmån given från Gud)
Den som skaffar vishet (ordagrant "hjärta", ett gott omdöme, förmåga att känna) älskar sitt eget liv,
    den som bevarar urskillningsförmåga (insikt) får framgång (lycka).
Många människor ropar ut hur nådefulla de är (säger sig ha kärleksfull omsorg – hebr. chesed), men en trofast (pålitlig) person – vem kan finna en sådan?
Den som strävar (följer, jagar) efter rättfärdighet och nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed)
    finner liv, rättfärdighet och ära. [Matt 10:39]
    [Versens motsvarighet, men också dess motsats återfinns i Ords 11:27. Ära och liv återkommer i Ords 22:4.]
På samma sätt ska du veta att vishet är ljuvligt för din själ (ditt liv),
    om du tar till dig den så finns en framtid för dig,
    och det du hoppas på (längtar efter) är inte förgäves.
Om du hittar honung, ät bara det du behöver,
    om du äter för mycket blir du övermätt och mår illa.
Den som tillrättavisar [i kärlek går till rätta med] någon
    får efteråt mer uppskattning än den som bara smickrar med tungan.
[Detta avslutande stycke är dels en beskrivning av en god hustru, och familjerelationer. Samtidigt är det också en sammanfattning av hela Ordspråksboken och en hyllning till den personifierade visheten.
    Stycket är skrivet som poesi i en alfabetisk form. I en sådan s.k. akrostisk dikt utgår varje rad från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen.]

א – Alef

Vem kan hitta en ärbar kvinna (som är driftig, duktig, intelligent och har god karaktär)?
    Hon är långt mycket mer dyrbar än juveler (rubiner, pärlor). [Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det frasen "en ärbar kvinna" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att den viktigaste egenskapen hos en kvinna är hennes karaktär. Att få en ärbar hustru är mycket värdefullare än materiell rikedom. På samma sätt är det med visheten, den är det viktigaste att finna.]

Predikaren (17)

Han har gjort varje sak vacker för sin tid, han har även lagt världen i deras hjärtan så att människan inte kan utforska det arbete som Gud (Elohim) har gjort från första början (ordagrant från huvudet) ända till slutet.
Gläd dig de framgångsrika dagarna,
    och betänk på motgångens dagar
att Gud (Elohim) har den ena
    så väl som den andra,
därför kan människan inte utforska
    sin framtid (hitta något efter honom).
Det som är långt borta och omåttligt djupt,
    vem kan finna (utforska, förstå sig på) det?
Och jag fann kvinnan bittrare än döden,
    vars hjärta är snaror och nät och hennes händer som snören.
Den som behagar Gud (Elohim) ska fly från henne,
    men syndaren fångas av henne.
Se, detta har jag funnit säger Predikaren (Kohelet),
att lägga en sak till en annan och finna anledningen (orsaken)
som min själ sökt (letat efter),
    men jag fann den inte.
En människa bland tusen har jag funnit,
    men en kvinna bland alla dessa har jag inte funnit.
Se, endast detta har jag funnit,
    att Gud (Elohim) har gjort (skapat) människan upprätt (rakryggad),
    men de har tänkt ut (hittat på, åstadkommit) mycket (som Gud inte ämnat).
sedan skådade jag allt Guds (Elohims) arbete som människan inte kan utforska, arbetet som görs under solen. För även om en människa arbetar och letar för att förstå ska hon ändå inte kunna finna det. Även om en vis man tänker att han ska känna till (vara intimt förtrogen med) det, ska det inte vara (är det inte) möjligt för honom att finna det.
Vadhelst din hand tar tag i för att göra med din styrka, gör det, för det finns inget arbete, inget råd, ingen kunskap, ingen visdom i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) dit du går.
Nu fann man i den en fattig och vis man och han räddade staden med sin vishet, likväl kommer ingen människa ihåg denna fattiga man.
Sänd (kasta) ditt bröd på vattnet
    för efter många dagar ska du finna det (visar det sig, kommer tillbaka).
Predikaren utforskade behagliga ord och det som skrivits ärligt, liksom ord med sanning.

Höga Visan (9)

[Bokens tredje sektion (vers 1–5) handlar om kvinnans sökande efter sin älskade. I det kiastiska mönstret hör den tematiskt ihop med den femte sektionen (Höga V 5:2–7:11). Nu följer en sektion där kvinnan återberättar hennes sökande efter hennes älskade. Stycket följer samma tema som tidigare sektioner: Hon saknar honom, söker efter honom och hon finner honom. Dock har denna sektion ingen dialog. Det finns en fin kiastisk struktur även här: A i bädden – ensam, vers 1
 B Hon lämnar hemmet, vers 2
  C Vakterna finner henne, vers 3a
   D Central vers: Hennes desperata fråga, vers 3b
  C´ Hon lämnar vakterna och finner sin älskade, vers 4a
 B´ Hon återvänder hem, vers 4b
A´ Tillbaka i kammaren – förenade, vers 5]
På min bädd under natten
    sökte jag honom som min själ älskar;
jag sökte honom men fann honom inte.
Jag vill stå upp och gå runt i staden,
    i gränderna och de stora gatorna
vill jag söka efter honom som min själ älskar.
    Jag sökte honom men fann honom inte.
Väktarna som går runt (patrullerar) i staden fann mig.
Har ni sett honom som min själ älskar?
Jag har nätt och jämt kommit förbi dem (väktarna)
när jag finner den som min själ (hela jag) älskar. Jag håller fast honom och låter honom inte gå
förrän jag har fört honom till min mors hus, till hennes kammare som födde mig.
Jag öppnade för min älskade (raring),
    men han hade gått iväg, han var borta.
    Min själ svek mig (hela jag blev berörd) när han talade.
Jag sökte honom men kunde inte finna honom,
    jag ropade men han gav mig inget svar.
De fann mig, murarnas väktare som går runt i staden,
    de slår mig,
    de sårar mig,
    murarnas väktare lyfter av mig brudslöjan.
Jag besvär er ni Jerusalems döttrar,
    om ni finner min älskade (raring), vad ska ni säga honom?
    Att jag är sjuk av kärlek.
[Seden i dåtida Israel var så att kvinnor fick inte öppet uttrycka sin kärlek, inte ens till sin gifta man! Bruden drömmer och sjunger därför:] Tänk om du var som min bror,
    ammad vid min mors bröst!
Om jag mötte dig därute
    så skulle jag få kyssa dig,
    och ingen skulle förakta mig för det.
Jag är en mur
    och mina bröst är som tornen på den (muren).
I hans ögon är jag
    som en som har funnit frid (shalom, här är det den frälsta bruden som talar och shalom handlar om att alla himlens välsignelser har nu genom frälsningen tillfallit bruden.)

Jesaja (18)

Som min hand har nått avgudarnas kungadömen,
    vars inristade bilder övertrumfar dem av Jerusalem och Samarien.
Min hand har hittat folkets rikedomar som ett fågelbo,
    och som man samlar äggen som är övergivna,
har jag samlat hela jorden, och där var ingen som rörde en vinge,
    eller som öppnade sin mun (näbb) eller kvittrade."
Alla som hittas ska bli genomborrade,
    alla som fångas ska falla för svärdet.
Alla dina härskare har flytt tillsammans,
    utan båge är de bundna (fångade),
alla som blev funna av dem binds ihop tillsammans,
    de har flytt långt bort.
    [Detta får en uppfyllelse 701 f.Kr. under den assyriske kungen Sanheribs fälttåg mot Jerusalem, se 2 Kung 18:1–20:21. Har även sin uppfyllelse 586 f.Kr. 2 Kung 25:1–7.]
Och han ska bryta den som en krukmakares kärl krossas,
    bryta den i bitar utan återhållsamhet,
så att man inte bland bitarna ska finna en enda skärva
    som duger till att hämta eld från eldstaden
    eller vatten från cisternen.
Och vildkatterna ska umgås med schakalerna,
    och den håriga bocken (satyren, skogsdemon – hebr. sair) ska ropa till sin kamrat;
ja, där kan nattväsendet (ordagrant "hon av natten" – hebr. lilit) få ro [stanna till ett kort ögonblick]
    och finna sig en plats för vila. [Enligt judisk tradition är den håriga bocken en demonisk varelse, ett manligt naturväsen, hälften människa och hälften bock (ett resultat av en naturvidrig sexuell relation, se 3 Mos 18:23). Ordet används här parallellt med Lilit som kommer från det hebreiska ordet för natt (lajla), står i en feminin form och används bara här i Bibeln. Enligt judisk mytolog var Lilit Adams första hustru som senare blev en kvinnlig demon som hemsöker spädbarn. I sammanhanget, med omkringliggande referenser till olika djurarter, syftar även detta på något nattdjur, men också med en koppling till det ockulta. Eftersom hon ruvar, se vers 15, skulle det kunna vara en tornuggla som är en relativt vanlig och välkänd art i hela Mellanöstern. Den är aktiv på natten och har ett skrikigt läte som är riktigt kusligt, som en "demon" i natten, dessutom är den till stor del vit, vilket kan ge en spöklik känsla om man ser den svepa förbi i nattens mörker.]
Inga lejon ska finnas där,
    inga blodtörstiga vilddjur ska vara på vägen – de ska inte finnas där.
Bara de återlösta [de som Herren har befriat från fångenskap]
    ska vandra på den,
Kanhända ska Herren din Gud (Jahve Elohim) höra befälhavarens (hebr. ravshake) ord, som hans herre kungen i Assyrien [Sancheriv] har sänt för att håna den levande Guden (Elohim) och ska näpsa orden som Herren din Gud (Jahve Elohim) har hört, be därför för den kvarleva som är kvar."
Och befälhavaren (hebr. ravshake) återvände och fann Assyriens kung strida mot Livna, för han hade hört att han lämnat Lachish. [Livna har inte med säkerhet identifierats, men fynd vid utgrävningar i Tel Burna 2015 och på senare år, gör att det kan vara den bibliska staden Livna.]
Och Hiskia blev glad och visade dem sin skattkammare, silvret och guldet och kryddorna och den dyrbara oljan och hela hans vapenhus och allt som fanns bland hans skatter, det fanns ingenting i hans hus eller i hans ägo som Hiskia inte visade dem.
Du ska leta efter dem men inte finna dem,
    de som var fientliga med dig,
de ska bli helt tillintetgjorda – ett ingenting,
    de som krigade mot dig. [En trefaldig stegring av fienderna ges här i vers 11–12, från ilska, verbal konfrontation till rent krig! Det är också ett kiastiskt mönster i vers 9–10 och 13–14 med orden hebr. chazaq (hämtade/håller), "din högra", "jag ska hjälpa dig" och "frukta inte" ytterst.]
Ja, Herren ska trösta Sion [tempelberget i Jerusalem],
    han ska trösta alla hennes ruiner.
Han ska göra hennes öken lik Eden,
    hennes ödemark som Herrens (Jahves) trädgård.
Fröjd och glädje ska höras där inne,
    tacksägelse och melodistämma (sång ackompanjerad med instrument).
Sök upp (träd fram, närma er; fråga efter) Herren (Jahve) medan han låter sig finnas (det går att nå honom),
    åkalla (ropa efter) honom medan han är nära.
Du blev uttröttad av din långa väg,
    ändå sade du inte: "Det är hopplöst".
Du fann förnyad styrka,
    därför blev du inte svag.
"Varför har vi fastat när du inte ser oss?
    Varför har vi ödmjukat oss när du inte tar notis om det?"
Se på era fastedagar sköter ni era affärer (angelägenheter) som vanligt
    och utför alla era sysslor.
Om du på sabbaten avhåller din fot
    från att sköta dina affärer på min heliga dag
och kallar sabbaten din lust
    och hedrar (ärar) det som Herren (Jahve) håller heligt,
om du hedrar det och inte söker din egen njutning
    och inte går dina egna vägar
    eller sköter dina egna sysslor och inte ägnar dig åt tomt prat,
Jag gav tillträde till dem som inte frågade efter mig;
    jag fanns för dem som inte sökte mig.
Jag sade: "Här är jag, här är jag"
    till ett folk som aldrig varit uppkallat efter mitt namn.
Så säger Herren (Jahve): "Som när en frisk druva hittas i en klase
    och någon säger 'förstör den inte
    för det finns en välsignelse i den',
så ska jag göra för min tjänares skull,
    jag ska inte förgöra dem allihop.

Jeremia (26)

Så säger Herren (Jahve): Vilken orättfärdighet har era fäder funnit i mig,
    så att de har gått bort från mig
och har vandrat efter det som är fåfängt
    och har blivit fåfänga?
en vild åsna van vid öknen,
    som vädrar sina önskningar i vinden,
    hennes lust, vem kan stoppa den?
Alla de [hanar] som söker henne ska inte trötta ut sig själva,
    i hennes månad finner de henne.
Som tjuven skäms när han hittas (blir tagen på bar gärning)
    så är Israels hus i skam,
de, deras kungar, deras furstar och
    deras präster och deras profeter.
Även i dina kläder finner man blodet av oskyldiga fattiga själar,
    du fann dem inte bryta sig in i era hus [och dödade dem, vilket var försvarbart 2 Mos 22:2].
På grund av allt detta
Spring hit och dit genom Jerusalems gator och se och vet och leta på dess rymliga platser (torg), om du kan finna en man, om det finns någon som gör rätt, som söker sanning (trofasthet) och jag ska förlåta henne.
Eftersom bland mitt folk finns onda män, de spionerar, som fågelfängare ligger de på lur, de sätter ut en fälla, de fångar män.
Så säger Herren (Jahve): Stå vid vägarna och se och fråga efter de gamla stigarna, där den goda vägen är och vandra på den och ni ska finna vila för era själar. Men de säger: Vi vill inte vandra på den.
Eftersom Herren (Jahve) säger så:
    Se jag ska slunga ut invånarna från landet vid denna tid
    och ska pressa dem så att de erfar det.
Och Herren (Jahve) sade till mig: En sammansvärjning har blivit funnen bland Juda män och bland Jerusalems invånare.
Deras ädla sänder sina ynglingar efter vatten, de kommer till brunnarna men finner inget vatten, deras kärl återvänder tomma, de skäms och är förvirrade, de täcker sina huvuden.
Dina ord var funna och jag åt dem och dina ord var för mig en glädje och mitt hjärtas fröjd, eftersom ditt namn var utropat över mig Herre Härskarornas Gud (Jahve Sebaot Elohim).
För både präst och profet är ogudaktiga, ja i mitt hus har jag funnit deras ondska förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
När ni söker (strävar, letar och frågar efter) mig,
    ska ni finna (så finner ni) mig,
om ni frågar efter (träder fram inför; närmar er; söker) mig
    av hela ert hjärta.
[Versen kan också översättas: Och ni har sökt mig, och ni har funnit mig, för ni har helhjärtat sökt upp mig; se även 5 Mos 4:29; Dan 9:4–19; Joel 2:12; Luk 11:9.]
Och jag ska låta er finna (när jag låter er komma fram till) mig [då blir jag tillgänglig för er],
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
och jag ska föra er tillbaka från er fångenskap och samla er (jag återvänder till er fångenskap och samlar er)
    från alla de folk och alla de orter dit jag har drivit bort (fördrivit, förvisat) er,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Jag ska låta er återvända (jag för er tillbaka)
    till den plats som jag förde er bort från [berövade och avklädda lät er bortföras ifrån].
Så säger Herren (Jahve): "Folket som lämnades av svärdet, har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i öknen, dit jag gick för att ge Israel vila."
Jishmael dödade alla judar som var med honom, med Gedaljaho i Mitspa, och kaldéerna som blev funna där, stridsmännen.
Men det fanns tio män ibland dem som sade till Jishmael: "Döda oss inte för vi har lager gömda på fältet, av vete och av korn och av olja och av honung." Så han avhöll sig och dödade dem inte bland deras bröder.
då tog de alla män och gick och stred med Jishmael, Netanjahos son, och fann honom vid de stora vattnen som är i Givon.
Du säger: Ve mig! För Herren (Jahve) har lagt sorg till min smärta. Jag är trött på min klagan och jag finner ingen vila (ro).
För var inte Israel ett åtlöje för dig? Blev han funnen bland tjuvar? För så ofta som du talade om honom skakade du ditt huvud.
Alla som har funnit dem har slukat dem, och deras motståndare säger: "Vi är inte skyldiga," eftersom de har syndat mot Herren (Jahve), rättfärdighetens hem, och deras fäders längtan, Herren (Jahve).
I de dagarna och på den tiden förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), ska man leta efter Israels synd, men det ska inte finnas någon, och Juda synd, men den ska inte bli funnen, för jag ska förlåta dem som jag har lämnat kvar som en kvarleva.
Jag har lagt en snara för dig och du är fångad, Babel, du var inte vaksam, du är funnen och fångad eftersom du har stridit mot Herren (Jahve).
och från staden tog han en ledare som var satt över stridsmännen och sju män av dem som såg kungens ansikte, som de fann i staden, och skrivaren till arméns härhövitsman, som mönstrade landets folk, och 60 män från landets folk som blev funna mitt i staden.

Klagovisorna (4)

Juda [folket i Judéen] har förts bort i exil [till Babylon]
    under stort lidande och träldom.
    [2 Kung 25:8–21; 2 Krön 36:17–21; Jer 39:1–10; 51:12–30]
Hon vistas i andra länder,
    hon finner ingen viloplats.
Alla hennes förföljare har hunnit upp henne
    mitt i hennes ångest (trångmål). [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Det första ordet i hebreiskan är "exil" som på ett sätt kan symboliseras av kamelen eftersom den vandrar långa sträckor till avlägsna länder med köpmännens karavaner. För att överleva sorgen och ta sig igenom behöver man dessutom den uthållighet som kamelen också symboliserar eftersom det alltid tar tid, ofta minst ett år, att ta sig igenom denna process.]
Och borta från (har lämnat) dottern Sion [tempelberget i Jerusalem]
    är all hennes prakt.
Hennes prinsar (furstar) har blivit som ensamma hjorthannar
    som inte finner något bete.
Utan styrka
    har de flytt framför sina förföljare. [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I denna vers är det ordet "och borta från" som börjar med denna bokstav. Det förstärker att sammanhållningen har upphört.]
Hennes portar sjunker ner i marken,
    han har fördärvat och brutit sönder hennes galler.
Hennes kung och furstarna är bland hedningarna (utspridda i andra länder),
    det finns ingen undervisning (hebr. Torah) längre.
Hennes [Jerusalems] profeter får inte längre
    några syner från Herren (Jahve). [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet "sjunker ner" med denna bokstav, och förstärker här hela nederlaget när allt är borta som fanns då Gud själv var hos dem i templet.]
[I kapitel 1 kom bokstaven Ajin före Pe. Här i kapitel 2 och även i 3 och 4 kommer Pe före Ajin. I det avslutande kapitlet motsvarar ordningen den i kapitel 1, se Klag 5:18. Denna alteration förstärker det kiastiska mönstret i Klagovisorna.] Alla dina fiender
    har öppnat munnen på vid gavel över dig,
de visslar och gnisslar tänder;
    de säger: "Vi har slukat henne,
detta är verkligen den dagen som vi väntat på (sett fram emot),
    vi har funnit och sett den." [Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "har öppnat munnen på vid gavel" som börjar med denna bokstav, och förstärker fiendens överlägsenhet.]

Hesekiel (4)

Och han sade till mig: "Människobarn, ät det som du finner, ät denna bokrulle och gå och tala till Israels hus." [Hes 2:8–9]
Och jag sökte efter en man ibland dem som kunde återställa skyddet [Hes 13:5] och stå i gapet för dem inför mitt ansikte för landet, så att jag inte skulle fördärva det, men jag fann ingen.
Jag ska göra dig till en skräck och du ska inte finnas mer, trots att man letar efter dig ska man inte finna dig igen, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Du var ren (rituellt ren, perfekt, klanderfri – hebr. tamim) på alla dina vägar
    från den dag då du skapades
    till dess orättfärdighet blev funnen hos dig.

Daniel (4)

Kungen talade med dem, och det fanns ingen bland dem alla som kunde jämföras med Daniel, Hananja, Mishael och Asarja. De fick därför tjänstgöra hos kungen.
I alla frågor som krävde vishet och förstånd rådfrågade kungen [Nebukadnessar] dem och de visade sig vara tio gånger (ordagrant "tio händer") klokare än alla de spåmän (skrivare, från ordet för penna) och besvärjare som fanns i hela hans rike.
Efter detta ska han återvända till hans eget lands välbefästa städer, men han ska förlora sin makt (vackla och falla) och inte finnas mer. [Antiochos III dog 187 f.Kr.]
På den tiden ska [ängeln] Mikael stå upp (träda fram), den store [himmelska] fursten som står som försvarare för dina landsmän [det judiska folket]. Det kommer en tid av nöd (svårigheter) [här på jorden], som inte har haft sin like ända från den dag då folken blev till och fram till den tiden. Men på den tiden ska ditt folk bli frälst, alla som är skrivna i boken [Livets bok, 2 Mos 32:32; Upp 3:5].

Hosea (8)

Se, därför ska jag inhägna dina vägar med törne
    och jag ska göra en mur mot henne så att hon inte finner sin stig.
Och hon ska springa efter sin älskare
    men inte komma ikapp dem
och hon ska söka dem
    men inte finna dem.
Sedan ska hon säga: "Jag ska gå och återvända till min första man [Hosea],
    för då hade jag det bättre än nu."
Med deras småboskap och deras boskapshjordar
    ska de gå för att söka Herren (Jahve)
men de ska inte finna honom,
    han har dragit sig undan från dem.
Jag fann Israel
    som vin i öknen,
jag såg era fäder
    som den första skörden på fikonträdet hennes första vår,
men så snart som de kom till Baal-Peor
    avskilde de sig själva till de skamliga tingen
    och blev lika avskyvärda som det de älskar.
Han brottades med en ängel och vann,
    han grät och bad om oförtjänt nåd (hebr. chanan) till honom.
I Betel fann han honom
    och där talade han med oss.
Och Efraim säger:
    "Jag har verkligen blivit rik, jag har funnit mitt välstånd,
    i allt mitt arbete ska de inte finna någon överträdelse som är synd i mig."
Efraim ska säga:
    'Jag vill inte längre ha någonting med avgudar att göra'.
Jag ska svara honom och
    vaka över honom.
Jag är som ett grönskande cypressträd,
    din frukt finns hos mig. [Det är jag som ger liv.]"

Amos (1)

Då ska man irra från hav till hav [från Medelhavet i väst till Döda havet i öst],
    från nord till syd
och söka efter Herrens (Jahves) ord,
    men man ska inte finna det."

Jona (1)

Jona reste sig för att fly till Tarshish, bort från Herrens (Jahves) ansikte (Guds närvaro).
Han gick ner till Jaffa,
han fann ett skepp som skulle till Tarshish, betalade för resan och steg ner [i båten] för att följa med till Tarshish, bort från Herrens (Jahves) ansikte (Guds närvaro). [Jaffa (hebr. Jafo, gr. Joppe) är en hamnstad strax söder om nuvarande Tel Aviv. I denna vers nämns den avlägsna västra staden Tarshish tre gånger. Versen är strukturerad som en kiasm i tre nivåer som förstärker hur Jona flyr bort från Guds närvaro och reser mot Tarshish, i motsatt riktning från Nineve. I kiasmens andra nivå används samma verb "ner" till Jaffa som "ner" i båten vilket också förstärker hur Jona går längre ner, bort från Guds vilja.]

Mika (1)

Spänn för vagnarna (hebr. rekesh) på de snabba hästarna ni Lachis invånare ["hästekipage-staden"],
    hon var begynnelsen till dottern Sions [Jerusalems] synd,
    eftersom Israels överträdelser blev funna hos henne.

Sefanja (1)

De som då är kvar i Israel ska inte synda mer.
    De ska inte ljuga,
    och några falska ord ska aldrig komma ur deras mun.
Ja, de ska få beta fridfullt som får på grönbete och kunna ligga ner,
    utan någon som helst fara.

Sakarja (2)

Jag ska föra tillbaka också från Egyptens land [i söder; från slaveri]
    och samla dem från Assyrien [i nordöst; från exil]
och jag ska föra dem till Gileads land [Israels östra gräns, bortom Jordan] och Libanon [i norr; vid Medelhavet],
    och det ska inte vara tillräckligt [med utrymme] för dem [Jes 49:20; 54:3; Hos 1:10].
Jag ska inte längre ha medlidande med landets invånare", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), "utan jag ska ge männen, var och en, i deras grannes hand och i hans kungs hand, och de ska slå landet och ur deras hand ska jag inte befria dem."

Malaki (1)

Sanningens undervisning (hebr. Torah) var i hans mun. Orättfärdighet gick inte att finna på hans läppar. Han vandrade i frid och uppriktighet (rättrådighet) med mig och han omvände många från synd (missgärning, skuld).



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.