7931 – שָׁכַן (shachan)


Typ:
Hebreiska: שָׁכַן (shachan)
Ursprung: a primitive root (apparently akin (by transmission) to H7901 (שָׁכַב) through the idea of lodging compare H5531 (סִכְלוּת), H7925 (שָׁכַם))
Användning: 131 ggr i GT

Engelsk översättning

to dwell
abide, continue, (cause to, make to) dwell(-er), have habitation, inhabit, lay, place, (cause to) re

Engelsk beskrivning

1) to settle down, abide, dwell, tabernacle, reside
1a) (Qal)
1a1) to settle down to abide
1a2) to abide, dwell, reside
1b) (Piel)
1b1) to make settle down, establish
1b2) to make or cause to dwell
1c) (Hiphil)
1c1) to lay, place, set, establish, settle, fix
1c2) to cause to dwell or abide


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (131 st)


När han drev ut människan, satte han keruberna [änglar] och det flammande svärdet [ett svärd som rörde sig från sida till sida] på den östra sidan om Edens trädgård för att vakta vägen till livets träd.
Må Gud (Elohim) utvidga Jafet och han ska bo i Shems tält och låta Kanaan bli deras tjänare."
Din son ska bli en vild man (omöjlig att tämja, som en vildåsna);
    hans hand ska vara emot alla,
    och alla ska vara emot honom (det ska vara ständig konflikt runt omkring honom).
Han ska bo borta (österut) från alla sina bröder."
De bodde från Chavila till Shor, som ligger före Egypten när man vandrar mot Assyrien. Han bosatte sig mittemot alla sina bröder.
Herren (Jahve) visade sig för honom och sade: "Gå inte ner till Egypten [som Abraham gjorde, se 1 Mos 12:10]. Stanna [istället] i landet som jag ska berätta för dig om [peka ut till dig]. [Isak stannar i landet. Det är i likhet med hela Isaks liv en bild på Jesus. I det större perspektivet ser vi att Abraham lämnade landet och gick till Egypten, det är en bild på hur Israels barn hamnade i den babyloniska fångenskapen. På samma sätt är Jakobs alla år utanför Israel en bild på den stora diasporan för det judiska folket från år 70 e.Kr. fram till modern tid då de återvänt till Israel som återupprättades som stat 1948. Det faktum att Isak stannade hela sitt liv inom landets gränser pekar på att Jesus tillbringade all sin tid i landet när han var här första gången, på samma sätt som han snart kommer tillbaka till Jerusalem och kommer att vara där och därifrån regera över hela jorden. Att Jakob vistas en tid i Gerar, på samma sätt som Jesus vandrar igenom Dekapolis, motsäger inte detta då dessa områden tillhör och ligger inom löfteslandets gränser, även om de låg utanför det egentliga Israels gränser just vid Jesu tid.]
Sebulon [betyder "upphöjd"] ska bo vid havets strand
    och han ska bli en strand för skepp
    och hans sida [landsgräns] ska vändas mot Tsidon. [Sebulon välsignas före sin äldre bror Isaskar. Denna profetia är intressant eftersom det landområde som Sebulon så småningom tilldelas inte ligger varken vid Medelhavskusten eller Galileiska sjön, utan i ett litet område mellan dessa. Med tiden får de ändå tillgång till både Medelhavet och Galileiska sjön, eftersom Via Maris går genom deras område och de utmärker sig senare just som sjöfarare.]
Herrens härlighet vilade på berget Sinai och molnet täckte det under sex dagar. [Mose följer löftet att "vara kvar där" som han fick i vers 12.] På den sjunde dagen kallade Gud på Mose inifrån molnet.
Låt dem göra en helig plats (en helgedom) åt mig så att jag kan bo ibland dem. [Tabernaklet, som denna vers syftar på, är inte en bostad åt Gud utan en plats som möjliggör gemenskap för Gud och människan.]
Mose kunde inte gå in i tabernaklet, eftersom molnet vilade över det och Herrens härlighet (ära, tyngd, dignitet; mättade gudsnärvaro) fyllde tabernaklet.
På det sättet ska han rena det allra heligaste från Israels söners (folks) orenheter på grund av deras överträdelser i alla deras synder. På samma sätt ska han göra med församlingens mötestält [uppenbarelsetältet, tabernaklet, som innehåller det heliga och allra heligaste] som står mitt ibland dem och är omgivet av deras orenhet.
både män och kvinnor ska ni skicka ut, utanför lägret ska ni skicka dem, så att de inte orenar lägret i vars mitt jag bor."
Och närhelst molnet togs upp från över tältet, då vandrade Israels söner efter det, och på den plats där molnet stannade (ordagrant bosatte sig), där slog Israels söner läger.
På Herrens (Jahves) tilltal vandrade Israels söner och på Herrens (Jahves) tilltal slog de läger. Så länge molnet stannade (ordagrant bosatte sig) över Tabernaklet förblev de i lägret.
Om det var två dagar eller en månad eller ett år som molnet dröjde över Tabernaklet och stannade (ordagrant bosatte sig) över det, förblev Israels söner lägrade och vandrade inte men när det togs upp vandrade de.
Från klippornas topp ser jag honom [landet Israel], från höjderna skådar jag honom. Se, ett folk som bor avskilt och som inte ska räknas (erkännas) som ett folkslag av andra folk [ett folk som är unikt och inte likt andra folk].
Och ni ska inte orena landet som ni ärvt, i vars mitt jag bor, för jag (Herren) bor mitt bland Israels söner.
Endast på den plats som Herren ska välja från alla era stammar för att fästa sitt namn, där ska ni söka hans närvaro.
då ska det ske att platsen som Herren er Gud (Jahve Elohim) ska välja för att låta sitt namn bo där, dit ska ni föra allt som jag har befallt er, era brännoffer och era offer och ert tionde och era händers offer och era löften som ni har lovat Herren (Jahve).
Och du ska äta inför Herren din Gud (Jahve Elohim) på den plats som han väljer för att låta sitt namn bo där. Tiondet av din säd, av ditt vin och av din olja och förstlingen av din hjord och av din flock, för att du ska lära dig att alltid vörda Herren din Gud (Jahve Elohim).
Och du ska offra påskoffret till Herren din Gud (Jahve Elohim) från flocken och hjorden på den plats som Herren (Jahve) ska utvälja för att hans namn ska bo där.
utan på en plats som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja för att hans namn ska bo där, där ska du offra påskoffret på kvällen när solen går ner, vid den bestämda tiden (månaden Aviv/Nisan) då du kom ut från Egypten.
Och du ska glädja dig inför Herren din Gud (Jahve Elohim), du och din son och din dotter och din tjänare och din tjänarinna och leviten som finns inom dina murar och främlingen och den faderlöse och änkan som finns i din mitt, på den plats som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja för att hans namn ska bo där.
att du ska ta det första av all frukt från marken,
som du ska bärga från marken som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig, och du ska lägga det i en korg och du ska gå till den plats som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska utvälja för att hans namn ska bo där,
[Benjamin]
Till Benjamin sade han: "Herrens (Jahves) älskvärda ska bo i trygghet hos honom. Han övertäcker honom hela dagen (alla dagar), och han (Gud) har sin boning mellan hans skuldror." [Ordet övertäcka är samma ord som används om bröllopskanapén som brudparet står under vid vigseln. Att Gud har sin boning mellan hans skuldror, syftar på det faktum att Sions berg (tempelberget) i Jerusalem ligger mellan två andra berg, Olivberget och Västra berget. Dessa två berg tillhör Benjamins område medan Sions berg tillhör Judas område. I denna välsignelse beskrivs alltså profetiskt hur Guds boning på jorden ska vara placerad!]
och från jordens dyrbara ting och dess fullhet, och hans välvilja som bor i naturen – låt välsignelserna komma över Josefs huvud, och över kronan på hans huvud, som är prins bland sina bröder.
[Gad]
Och till Gad sade han: "Välsignad är han som förökar Gad, han bor som en lejoninna och bryter sönder benet, ja kronan på huvudet.
Israel ska bo (slå läger) [och växa som folk] i trygghet,
    Jakobs källa [bildligt för Jakobs ättlingar, se vers 6‑24]
        i ett land,
    med säd och vin,
under en himmel som dryper av dagg. [Vers 28 formar en kiasm där "land" står i centrum i den hebreiska texten, omgärdat av mänskligt och agrikulturellt liv som växer. Det judiska folket lever i trygghet och växer till i antal från Jakob som är källan. Växtligheten har sin vattenkälla från daggen som gör att marken grönskar och växer.]
[Detta är det kiastiska centrumet i kapitel 13-24.]
Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel
    och plantera det så att det får bo kvar och inte oroas mer.
Onda människor ska inte förtrycka det mer som förr,
Må den Gud som låtit sitt namn bo där slå ner alla kungar och folk som räcker ut sin hand för att överträda denna förordning och förstöra detta Guds hus i Jerusalem. Jag, Darejavesh, ger denna befallning. Se till att den blir noggrant utförd!"
Men om ni vänder om till mig och håller mina stadgar och gör dem (lever ut dem i era liv), då ska jag, även om ni är utspridda till himmelens yttersta gräns, samla ihop er därifrån och föra er tillbaka till den plats som jag har utvalt till boplats för mitt namn. [Nehemja går in i förbön på liknande sätt som Daniel gjort knappt 100 år tidigare, se Dan 9. Båda inleder sin bön med att bekänna synd, inte bara för sig själva utan för hela folket, se Dan 9:4‑7.]
Skuggorna (de dödas andar – hebr. rafaim) grips av ångest, djupets vatten och de som bor däri.
[Genom att personifiera ljus och mörker frågar nu Gud var de bor. Den verkliga frågan som ställs kan vara – var är himlen och var är dödsriket? Oavsett om det är bokstavligt eller bildligt så vet Job inte svaret. Första versen är både en merismos – kontrast mellan ljus och mörker – och en kiasm.] Var går (vilken riktning har) vägen till
    ljusets boplats,
    och mörkret,
var har det sin boning?
På klippan har han sitt tillhåll där han spenderar natten,
    klippans topp (ordagrant "tand") är hans fästning (hebr. mesuda, vilket också är namnet på Herodes fästning "Masada" vid Döda havet).
Om det är så, låt min fiende jaga (förfölja) mig (min själ) och tillfångata mig;
    låt honom trampa mitt liv till marken (förgöra mig),
    och lägga min ära i dammet (smutskasta mig, föra mig till graven med skam). [En persons minne, ära eller vanära, är viktig i denna kultur. Nebukadnessar hotar med att demolera hus, se Dan 2:5. Än i dag rivs dömda brottslingars hus i vissa delar i Mellanöstern för att utplåna deras minne. I antiken finns även exempel där tempel och hus har raserats och gjorts om till offentliga toaletter för att förödmjuka och vanära den tidigare ägarens namn, se 2 Kung 10:27; Esra 6:11.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David.
-
Vem får vistas (ha sin temporära boning) i ditt tabernakel?
Vem får bo (ha sin permanenta boning) på ditt heliga berg? [Som svar på dessa frågor följer ett antal satser med positiva och negativa föreskrifter. Gud är helig och begär fullkomlighet i ord och handling. Psalmen har flera beröringspunkter med de tio budorden, se 2 Mos 20:1‑17. Psalmen har ibland kallats "Davids Bergspredikan", se Matt 5:20. Jesus avslutar sex punkter i Bergspredikan med orden "Var fullkomliga på samma sätt som er Fader är fullkomlig", se Matt 5:20, 48. Jesus höjer inte ribban för att sålla bort dem som inte duger. Han gör det för att vi ska inse att vi inte klarar det utan hans nåd.]
Därför gläder mitt hjärta sig och mitt inre (ordagrant "min ära", heder) jublar.
    Ja, min kropp får (kan) vila i trygghet.
[Istället för att vara fylld av negativa känslor över de ogudaktigas kortvariga framgång.]
Förtrösta(lita på; luta dig emot) Herren (Jahve)
    och gör det goda;
bo (bosätt dig; var kvar) i landet
    och föd [följ efter – vaka som en herde över; livnär dig på] trofasthet (sanning, integritet).
Vänd dig bort från ondska och gör gott,
    och du ska få bo kvar för alltid.
De rättfärdiga ska inta (ärva, äga) landet,
    och för evigt bo där. [Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Det symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "för evigt" som börjar med denna bokstav. Ordet har en preposition, "le", men ordets rot börjar på Ajin. Det första ordet som verkligen börjar på Ajin är det sista ordet i vers 29, "där". Placeringen illustrerar hur vi behöver ha Guds tidsperspektiv. Den ogudaktige kan verka ha framgång här på jorden, men han förgås, bara den rättfärdige har ett evigt hopp.]
Och jag säger: O, att jag hade vingar som en duva,
    då skulle jag flyga iväg och finna vila.
Välsignade (glada, lyckliga) är de som du utväljer,
    som får komma nära dig (som du drar till dig),
    de får bo på dina förgårdar.
Vi mättas av din godhet i ditt hus,
    av det heliga i ditt tempel.
Gud (Elohim) ger de ensamma ett hem [han inhyser/placerar dem i en familj]
    – för ut fångar (tjänare) i frihet (lycka, framgång, sång),
    men de som öppet trotsar (de som vänder sig bort; de som är envisa och gör uppror) [är ovilliga att förändras] får bo i öknen (en torr öde vildmark). [1 Tim 5:6]
Varför ser ni, berg med många (höga, rundade) toppar, med avund (hat, förakt),
    på berget [Sion, se Ps 48:3, 9] som Gud (Elohim) valt till sin boning?
    Ja, Herren (Jahve) ska bo där för alltid.
Du for upp i höjden [himlen], du tog fångar (du förde bort fångar i fångenskap),
    du tog emot gåvor bland människor,
    ja, även bland de upproriska (som vände sig mot dig), för att du, Herre Gud (Jah Elohim), skulle bo där [i Sion].
    [Versen citeras av Paulus i 2 Kor 2:14; Ef 4:8.]
Hans tjänares barn ska ärva det
    och de som älskar hans namn ska bo där.
Kom ihåg din församling som du friköpt (hebr. kana) i forna tider,
    stammarna som du återlöst som ett arv,
Sions berg [tempelberget i Jerusalem] där du bodde.
    
Han fördrev hednafolken framför dem
    och tilldelade dem (hednafolkens landområden) som arvedel
    och lät Israels stammar bo i sina tält.
Han övergav tabernaklet i Silo [i centrala Israel],
    tältet (tabernaklet) som han hade satt upp bland människorna.
    [Tabernaklet hade byggts i Sinai och förts med för att sedan placeras i Silo när de kommit in i landet.]
Ja, hans befrielse (frälsning) är nära (den åtföljs tätt av) dem som fruktar (vördar, respekterar) honom,
    och detta för att härlighet (ära – Guds påtagliga närvaro) ska bo i vårt land.
Om inte Herren (Jahve) hade varit min hjälp,
    skulle min själ snart ha bott i tystnaden (graven).
Dina tjänares barn ska bo här,
    och deras barn ska leva i trygghet inför dig (i din närhet).
Vid dem har himlens fåglar sina bon,
    de sjunger från grenarna.
Ve mig eftersom jag vistas i Meshech [långt i norr],
    jag bor bland Kedars tält [i den arabiska öknen sydost om Israel]. [Meshech är namnet på ättlingar till Noa som bodde norrut, antingen i norra Israel eller i trakten av Armenien. Deras namn nämns ofta tillsammans med Tubal och Magog, se 1 Mos 10:2 Ordet betyder att dra upp som en fisk ur vattnet eller en rot ur jorden, eller rita ut ett spår, dra upp en linje. Men det kan också betyda en sådd eller en besittning.
    Kedar var Ismaels son, se 1 Mos 25:14. Ordet betyder "mörk". Genom att ange områden i norr och öster visar psalmisten hur han är som en nomad, borta från landet.]
Min själ har alltför länge bott bland
    den som hatar fred (shalom). [Singular "den" förstärker.]
Välsignad vare Herren (Jahve) från Sion [tempelberget i Jerusalem], han som bor i Jerusalem. Halleluja (prisa Herren, Jah – hebr. hallelu-jah)!
Om jag flög i väg på soluppgångens vingar och
    bosatte mig på andra sidan havet (om jag kunde resa på en solstrimma till någon avlägsen del av universum),
Men den som hör (lyssnar, lyder, håller med, uttalar och säger samma sak som) mig [visheten]
    kan vara lugn och trygg utan rädsla för olycka (fara)."
För de rättfärdiga ska bo i landet
    och de med integritet (utan skuld, renhjärtade) får stanna där.
Hon var högljudd (oanständig, grov) och impulsiv (oberäknelig, rebellisk),
    hennes fötter hade ingen ro i hennes eget hus.
Jag, visheten bor tillsammans med förstånd,
    jag visar vägen till (ger klarhet, lär ut, äger) kunskap och insikt (gott omdöme).
Den rättfärdige ska aldrig vackla [när världen skakar av oro],
    men de ogudaktiga ska inte bo kvar i landet.
Se, jag och barnen som Herren (Jahve) har gett mig, ska vara som ett tecken och väcka förundran i Israel, från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) som bor på berget Sion [tempelberget i Jerusalem].
Det ska aldrig bebos,
    ingen ska bo där från generation till generation,
inte heller ska araberna slå upp sina tält där,
    inte heller ska herdarna ha sina fållor där.
Men vilda djur (hebr. tsi; ökendjur, kanske vildkatter) ska ligga där,
    och deras hus ska fyllas av ylande djur (hebr. oach; används bara här, kan syfta på vargar, vildhundar, osv),
och strutsar ska vistas där
    och tranor ska dansa där.
Alla ni världens invånare
    och ni som bor på jorden,
när ett baner lyfts upp på bergen,
    se, lägg märke till det,
och när ni hör shofaren ljuda,
    lyssna (hör upp)!
Dina döda ska leva,
    mina döda kroppar ska resa sig,
vakna och sjung
    ni som bor i stoftet,
för din dagg är som ljusets dagg
    och jorden ska ge liv till skuggorna (de dödas andar – hebr. rafaim).
Då ska rätten bo i öknen
    och rättfärdigheten ska vistas på det fruktbärande fältet.
Herren (Jahve) är upphöjd, för han bor i höjden,
    han har fyllt Sion [tempelberget i Jerusalem] med rätt och rättfärdighet.
han ska bo i höjden,
    hans försvarsplats ska vara klipporna,
hans bröd ska ges honom,
    hans vatten ska vara säkrat.
Men pelikanen och rördrommen ska besitta det,
    och ugglan och korpen ska bo där,
och han ska sträcka ut förvirring
    över det och tomhetens lod.
Och han har kastat lott för dem,
    och hans hand har delat upp det i områden (ordagrant med linjer).
De ska besitta det för alltid,
    från generation till generation ska de bo där.
Så säger den höge och upphöjde, han som tronar i evighet och vars namn är heligt: Jag bor i det höga och heliga,
    men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande,
för att ge liv åt de ödmjukas ande,
    för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.
Jag ska föra fram en säd från Jakob
    och från Juda en arvtagare till mina berg,
och mina utvalda ska ärva det
    och min tjänare ska bo där.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
    Israels Gud: 'Ändra era vägar och era gärningar (gör en radikal förändring i era liv),
    så ska jag bo bland er på denna plats [i templet och i landet Israel].
Om ni slutar med allt detta [och börjar leva efter budorden, se 2 Mos 20:13],
    då ska jag bo bland er på denna plats,
    i det land som jag gav åt era fäder från urminnes tid och för all framtid.' "
Han är som en torr växt (naken, fattig; en buske som aldrig bär frukt) i ödemarken,
    och får aldrig uppleva det goda, även när det kommer.
Han ska bo på förbrända (torra) marker,
    på saltjord där ingen kan leva.
I hans dagar ska Juda bli frälst (räddat)
    och Israel ska bli en trygg plats att bo på igen.
Namnet han kommer att få är:
    "Herren vår rättfärdighet (Jahve Tsidkenu)".
Under hans styre ska Juda vara i trygghet och Jerusalem ska leva i säkerhet.
    I de dagarna ska Jerusalem kallas: "Herren (Jahve) har gett oss rättfärdighet."
vars lövverk var vackert och hade så mycket frukt att det räckte till föda för alla, under vilket markens djur bodde och i vars grenar himlens fåglar hade sina bon –
Så ska du veta att jag är Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
    som bor i Sion [Jerusalem], mitt heliga berg.
Då ska Jerusalem vara helig
    och inga främlingar ska längre gå över henne.
Jag ska frikänna dem från deras blodskuld
    som jag inte tidigare har förlåtit. Och Herren (Jahve) bor i Sion [tempelberget i Jerusalem].
Ditt hjärtas stolthet har tjusat (lurat, narrat) dig,
    du som bodde i klippans skrevor,
    (som hade) dina boningar högt uppe [som ett örnnäste högst upp på en klippavsats],
som sade i ditt hjärta:
    "Vem skulle kunna slå ner mig till marken?"
Våndas och föd dotter Sion,
    som en kvinna i födsloarbete,
för nu ska du gå fram,
    ut ur staden och du ska vistas på fältet [oskyddat]
och ska komma ända till Babel,
    där ska du bli räddad,
där ska Herren (Jahve) återlösa dig
    från dina fienders hand.
Vakta ditt folk, med din stav
    ditt arvs flock,
som bor för sig själv,
    som en skogsdunge mitt på ett fruktbart fält,
låt dem beta i Bashan och Gilead
    som i forna tider.
Dina herdar slumrar, O Assyriens kung,
    dina ärbara vilar,
ditt folk är utspritt över bergen
    och det finns ingen som samlar ihop dem.
Sjung och fröjda dig dotter Sion [tempelberget i Jerusalem], för jag kommer och jag ska bo i din mitt, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och många länder ska ansluta sig till Herren (Jahve), och ska bli mitt folk, och jag ska bo i din mitt, och du ska veta att Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har sänt mig till dig.
Så säger Herren (Jahve):
Jag ska återvända till Sion och bo mitt i Jerusalem,
    och Jerusalem ska kallas:

    "Sanningens stad", och
    "Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) berg", och
    "Det heliga berget".
Jag ska föra dem hem,
    och de ska bo i Jerusalem.
De ska vara mitt folk,
    och jag ska vara deras Gud,
    i sanning och rättfärdighet.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.