3427 – יָשַׁב (jashav)

sitta, bo, vistas


Typ:
Hebreiska: יָשַׁב (jashav)
Uttal: ja-shav
Talvärde: 312 (10 + 300 + 2)    ord med samma talvärde
Ursprung: en ursprunglig rot
Användning: 1083 ggr i GT

Beskrivning

Huvudbetydelsen är att sitta ner. Utifrån den bokstavliga betydelsen används ordet också om att stanna kvar, bo i ett hus eller en plats, men även om att en plats är bebodd.

Motsvarande grekiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) översätts det hebreiska ordet jashav till följande:

ἀναπαύωanapauoG0373vila, uppliva, styrkt
ἀποκαθίστημιapokathistemiG0600återställa,
ἀποστρέφωapostrephoG0654att vända sig bort, vända sig från någon, sätta tillbaka, förvilla
βασιλεύωbasileuoG0936regera
διαμένωdiamenoG1265förbli, förtsätta, stanna kvar
διατρίβωdiatriboG1304vistades
ἐγκαταλείπωegkataleipoG1459överge, lämna
ἐδαφίζωedaphizoG1474slå ner, slå till marken
εἰσέρχομαιeiserchomaiG1525komma
ἐνοικέωenoikeoG1774bor i
ἐπικαθίζωepikathizoG1940sitta upp
ἔρχομαιerchomaiG2064anlända, komma, gå
ἡσυχάζωhesuchazoG2270lugna sig, vara stilla, leva lugnt
θεραπεύωtherapeuoG2323hela, bota, tillbe
ἵστημιhistemiG2476stå, ställa, bli avgjort, stå still
καθέζομαιkathezomaiG2516sitta
καθεύδωkatheudoG2518sova
κάθημαιkathemaiG2521sitta, sitta ner, sitta vid
καθίζωkathizoG2523sitta, sitta ner, att sitta
καταλύωkataluoG2647upphäva, riva ner, slå ner, husrum, gäst
καταμένωkatamenoG2650brukade vara
καταπαύωkatapauoG2664lugna, vila
κατασκηνόωkataskenooG2681bo, vila
κατέχωkatechoG2722undertrycka, hålla, behålla, äga, hålla kvar
κατοικέωkatoikeoG2730bo, bosätta, bor
κατοίκησιςkatoikesisG2731tillhåll
κατοικητήριονkatoiketerionG2732boning
κατοικίαkatoikiaG2733bosättning, bostadsort
κοιμάωkoimaoG2837sova, insomna, avlida
λαμβάνωlambanoG2983få, ta emot, välkomna, ta
μένωmenoG3306stanna, bo,
οἰκέωoikeoG3611bo
παρακαθίζωparakathizoG3869sitta
παραμένωparamenoG3887stanna hos
παροικέωparoikeoG3939vara främmande, bo tillfälligt
τίθημιtithemiG5087sätta, lägga
ὑπομένωhupomenoG5278stå fast, hålla ut

Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Referenser (1083 st)


1 Moseboken (71)

Därefter lämnade Kain Herrens (Jahves) ansikte (närvaro) och bodde i vandrarnas land (i exil), öster om Eden. [Här används feminia formen för öster (hebr. kedem). Det är ett rikt ord som inte bara har betydelsen av ett väderstreck utan också används för att beteckna när en människa gör bokslut i sitt liv och ser både bakåt och framåt. Detta är en plats där Kain har möjlighet att tänka över sitt liv och göra upp med sig själv kring det som inträffat. Detta ord erbjuder också en möjlighet till omstart.]
Ada födde Javal, han blev far (stamfader) till dem som bor i tält och har boskap.
När de flyttade österut hittade de en slätt i Sinear och bosatte sig där. [Området är den bördiga dalen mellan floderna Eufrat och Tigris, det som senare kom att bli Babylon, nuvarande Irak.]
Terach tog Abram, sin son och Lot, Harans son, och Saraj, hans svärdotter Abrams hustru, och de vandrade iväg från Ur i Kaldéen och de kom till Haran där de vistades.
Men landet kunde inte uppehålla [bära] dem så att de kunde bo tillsammans. Ja, det var så att deras egendomar var så väldiga att de inte kunde bo tillsammans.
Det uppstod en dispyt mellan herdarna över Abrams hjordar och herdarna över Lots hjordar – kananéerna och periséerna bodde också i landet.
Och Abram slog ihop sitt tält, och han for i väg, och han slog sig ner vid Mambres terebintlund (stora träd – hebr. elon) som ligger i Hebron, och där byggde han ett altare åt Herren (Jahve). [Den hebreiska texten har flera verb i tät följd, vilket indikerar en hastig rörelse och visar på Abrams omedelbara handling och försäkran om att löftet kommer att uppfyllas snabbt! Hebron (hebr. Chevron) ligger tre mil söder om Jerusalem och är knytpunkten för vägen från öst (Lachish) och södra området i Negev. Exakt var Mambre låg är inte helt klart, men nära Hebron. Omnämnande av ett fält (book='1' data-chapter='23' data-verse='17' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 23:17; book='1' data-chapter='23' data-verse='19' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>23:19) gör att det kan varit strax utanför Hebron.]
Sedan vände de om och kom till En-Mishpat, det vill säga Kadesh, och erövrade hela amalekiternas land. De slog också amoréerna som bodde i Hasason-Tamar.
De tog också med sig Abrams brorson Lot och allt han ägde, eftersom han bodde i Sodom.
Efter tio år i Kanaans land gav Saraj, Abrams fru, sin egyptiska tjänarinna Hagar till sin man som en andra fru.
Herren (Jahve) uppenbarade sig [igen] för Abraham vid de stora träden (ekarna eller terebinterna) i Mamre [strax utanför Hebron, tre mil söder om Jerusalem]. Abraham satt vid tältöppningen under den hetaste delen av dagen [på eftermiddagen, mellan två och fem].
De två änglarna kom till Sodom på kvällen och Lot satt i Sodoms port och Lot såg dem och reste sig upp och mötte dem och han föll ned med sitt ansikte mot marken. [Att buga sig djupt var en dåtida vanlig hedersbevisning.]
Han omstörtade dessa städer och hela slätten och städernas invånare och det som växte på marken. [Förmodligen är denna omstörtning av hela slätten orsaken till att Salthavet (Döda havet) bildas, se book='1' data-chapter='13' data-verse='10' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 13:10; book='1' data-chapter='14' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>14:3.]
Och det hände när Gud (Elohim) fördärvade slättlandets städer att Gud (Elohim) kom ihåg Abraham och skickade ut Lot från mitten av omstörtningen, när han omstörtade städerna som Lot hade bott i. [book='5' data-chapter='29' data-verse='23' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 29:23; book='23' data-chapter='1' data-verse='9' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 1:9; book='23' data-chapter='13' data-verse='19' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>13:19; book='24' data-chapter='50' data-verse='40' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 50:40; book='30' data-chapter='4' data-verse='11' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Amos 4:11; book='40' data-chapter='10' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 10:15; book='40' data-chapter='11' data-verse='23–24' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>11:23–24; book='65' data-chapter='1' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jud 1:7; book='66' data-chapter='11' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Upp 11:8]
Och Lot drog upp från Tsoar och bodde i bergen och hans två döttrar med honom, för han var rädd för att bo i Tsoar och han bodde i en grotta, han och hans två döttrar.
Och Avimelech sade: "Se, mitt land ligger framför dig, bo där det behagar dig."
Hon gick och satte sig ner mitt emot, ett gott stycke bort, så det var ett bågskott emellan, för hon sade: "Låt mig inte se när barnet dör." Och hon satt mitt emot honom och lyfte upp sin röst och grät.
Och Gud (Elohim) var med ynglingen och han växte och han bodde i öknen och blev en bågskytt.
Och han bodde i Parans öken och hans mor tog (hämtade ut) en hustru åt honom från Egyptens land.
Abraham sade till sina unga män (tjänstefolk): "Vänta här med åsnan, jag och gossen går vidare, vi ska tillbe och kommer tillbaka till er."[Isak är inte en ung pojke utan en vuxen man. Han hade lätt kunnat göra motstånd och övermannat sin gamle far, men går villigt med på att låta sig bindas. Isaks agerande utgör en förebild till Jesu offer på Golgata. Isak bär själv upp veden till offret, på samma sätt som Jesus själv bär tvärslån. Platsen är också den samma, Moria berg är höjden i Jerusalem där templet stod i den södra ändan av åsen som sträcker sig norrut, vilket möjliggör att Jesus faktiskt korsfästes på precis samma plats som Abraham byggde altaret.
    Utifrån Sarahs ålder kan vi se att Isak inte var äldre än 37 år. Hon dog 127 år gammal, se book='1' data-chapter='23' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 23:1, och födde Isak då hon var 90 år, se book='1' data-chapter='17' data-verse='17' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 17:17; book='1' data-chapter='21' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='5' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>21:1–5. Även orden "många dagar" i book='1' data-chapter='21' data-verse='34' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 21:34 och "efter detta" i book='1' data-chapter='22' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 22:1 antyder att händelsen inte sker när han är ett barn, utan när han är vuxen. Det skulle inte vara otroligt om Isak var 33 år, vilket i så fall exakt sammanfaller med Jesu ålder.]
Nu satt Efron mitt bland Chets söner, och hettiten Efron svarade Abraham så att alla Chets söner hörde vad han sade, alla som gått in i stadens port. [Den plats där alla viktiga affärsuppgörelser gjordes på denna tid]. Han sade:
Jag vill att du ska avlägga en ed inför Herren (Jahve), himmelens Gud (Elohim) och jordens Gud (Elohim), att du inte ska ta en hustru åt min son från Kananéernas döttrar, bland dem som bor här.
Min herre har tagit en ed av mig och sagt: "Du ska inte ta en hustru till min son från kananéernas döttrar i vars land jag bor.
Hennes bror och hennes mor sade: "Låt den unga kvinnan vara hos oss några få dagar, åtminstone 10. Sedan ska hon gå."
Isak kom på vägen från Beer Lachaj Roi, för han bodde i landet i söder (Negev).
Efter Abrahams död välsignade Gud (Elohim) hans son Isak, och Isak bodde i Beer Lachaj Roi.
Pojkarna växte upp och Esau var en skicklig jägare, en man som trivdes ute på fältet. Jakob var en stillsam man som höll sig i tälten.
Så Isak bodde i Gerar.
Isak lämnade området och slog läger i Gerars dalar (wadi) och bosatte sig där.
Och Jakob sade till sin far: "Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort som du bad mig. Stå upp, jag ber dig, sitt och ät av min anrättning, så att din själ kan välsigna mig."
och stanna hos honom några dagar till dess din brors raseri har lagt sig,
Och Laban sade till honom: "Med säkerhet är du mina ben och mitt kött." Och han vistades hos honom i en månads tid.
Laban svarade: "Det är bättre att jag ger henne till dig än att jag ska ge henne till någon annan man, stanna hos mig."
Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och satt sig på dem. Laban sökte igenom hela tältet utan att finna dem.
Och ni ska bo med oss och landet finns framför er (ligger öppet för er), bo och idka handel där och få era besittningar där."
sedan kan vi ge våra döttrar till er och vi kan ta era döttrar till oss och vi kan bo tillsammans med er och vi kan bli ett folk.
"Dessa män är fridsamma mot oss, låt dem därför bo i landet och idka handel där, för se, landet är stort nog för dem, låt oss ta deras döttrar åt oss som hustrur och låt oss ge dem våra döttrar.
Bara på det villkoret ska männen samtycka med oss (bo med oss), att vi blir ett folk, om varje man bland oss blir omskuren som de är omskurna.
Ska inte deras boskap och deras ägodelar bli våra? Låt oss bara samtycka med dem så att de vill leva med oss."
Och Jakob sade till Simon och Levi: "Ni har gett mig bekymmer, att göra mig förhatlig för landets invånare, för kananéerna och periséerna, och jag är få i antal, de kommer att samla ihop sig mot mig och slå mig, och jag blir fördärvad, jag och mitt hus."
Och Gud (Elohim) sade till Jakob. "Stig upp och gå till Betel och bo där. Och gör ett altare till Gud (El) som visade sig för dig när du flydde från din bror Esaus ansikte."
För deras ägodelar var för stora för dem för att bo tillsammans, och landet där de vistades kunde inte klara dem för all deras boskap. [Betet räckte inte till alla djur.]
Och Esau bodde i Seirs bergsbygd. Esau är Edom.
Detta var horén Seirs söner, landets tidigare invånare: Lotan, Shobal, Sibon, Ana,
Jakob bodde i landet där hans fäder vandrat runt, i Kanaans land.
Sedan satte de sig ner och åt. [En måltid mättar inte bara magen, den fyller en viktig social funktion. Här blir hårdheten i brödernas hjärtan uppenbar. Josef saknade mat och vatten och de hörde hans rop, se book='1' data-chapter='42' data-verse='21' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 42:21. Samtidigt dukar de upp och äter alldeles intill. Drygt 20 år senare kommer dock situationen omvänd, då är Josef den som föder bröderna, se book='1' data-chapter='42' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 42:3, book='1' data-chapter='42' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>6.] När de lyfte upp sina ögon och tittade, fick de se en karavan med ismaeliter komma från Gilead med sina kameler som bar på kryddor och balsam och myrra, som de skulle gå med till Egypten.
Efter detta sade Juda till sin svärdotter Tamar: "Förbli en änka i din fars hus till dess min son Shela har vuxit upp." Han sade (tänkte för sig själv) annars dör han också, som sina bröder. Och Tamar gick iväg och bodde i sin fars hus.
Hon tog av sig sina änkekläder och täckte sig själv med sin slöja och svepte in sig själv och satte sig vid porten till [staden] Einaim [betyder: ögonen eller källorna; kanske samma stad som Enam, se book='6' data-chapter='15' data-verse='34' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jos 15:34], som ligger på vägen till Timna. Hon såg att Shela hade vuxit upp (blivit giftasvuxen) men att hon inte blivit given till honom som hustru.
De satt framför honom, den förstfödde i enlighet med hans förstfödslorätt, och den yngste efter hans ålder. [Josef har placerat dem så att alla sitter i åldersordning.] Männen [de 11 bröderna] tittade förundrat på varandra. [De förundrades över hur Josef kunde veta deras inbördes ålder. Sannolikheten att slumpmässigt välja denna ordning är ytterst liten, en på närmare 40 miljoner.]
Låt därför nu din tjänare, jag ber dig (vädjar), stanna här som slav åt min herre istället för ynglingen, och låt ynglingen gå upp med sina bröder.
Du ska bo i landet Goshen och du ska vara nära mig, du och dina söner och dina sonsöner och dina hjordar och dina herdar och allt det du äger.
Då ska ni svara: 'Dina tjänare har varit boskapsskötare från sin ungdom till nu, både vi och våra fäder,' så att ni kan bo i landet Goshen, för alla herdar är en styggelse för egypterna."
De sade till farao: "Vi har kommit för att vistas i landet, för det finns inget bete för dina tjänares hjordar eftersom hungersnöden och torkan är stor i Kanaans land. Därför ber (vädjar) vi dig nu, låt dina tjänare bo i Goshens land."
Egyptens land ligger framför dig, se till att din far och dina bröder bor i den bästa delen av landet. Låt dem bo i Goshens land. Om du vet om (känner till) några duktiga män ibland dem, så gör dem till chefer över min boskap."
Josef etablerade sin far och sina bröder och gav dem besittningar i Egyptens land, i den bästa delen av landet, i landet Rameses [som senare blev en stad i området som också kallas Goshen vid Nilens deltaområde, se book='2' data-chapter='1' data-verse='11' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 1:11; book='2' data-chapter='12' data-verse='37' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>12:37], som farao hade befallt.
Israel bodde i Egyptens land, i landet Goshen och de fick sina besittningar där och var fruktsamma och förökade sig mycket.
Och man berättade för Jakob och sade: "Se, din son Josef kommer till dig." Israel styrkte sig själv (samlade ihop sina krafter) och satt på sängen.
Likväl var hans båge fast (stadig, stabil)
    och hans armar och händer smidiga (snabba och lättrörliga),
genom händerna hos den Mäktige i Jakob,
    därifrån (från) Herden, Israels klippa,
När landets invånare, kananéerna, såg sorgen på Atads tröskplats sade de: "Detta är en djup sorg för egypterna." Därför fick den namnet Evel-Mitsraim (betyder Egyptens klagan eller sorgesång), som ligger bortom Jordanfloden.
Josef bodde i Egypten, han och hans fars hus (hela hans släkt), och Josef blev 110 år. [Enligt egyptiska inskriptioner och texter var just 110 år den idealiska åldern. Även Josua blev 110 år, se book='6' data-chapter='24' data-verse='29' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jos 24:29.]

2 Moseboken (21)

[Hans farhågor stämde och ryktet spred sig fort.] När farao fick höra vad som hänt, ville han döda Mose. Men Mose flydde undan farao [österut] ända till midjaniternas land där han stannade. Där satte han sig ner vid en brunn.
[De hittade Mose och han tackade ja till inbjudan.] Mose var villig (kom överens om) att stanna hos prästen. Mose fick [så småningom prästen] Jetros dotter Sippora till hustru.
och alla förstfödda i Egyptens land ska dö. Från faraos förstfödde som sitter på hans tron till den förstfödde bland tjänarinnorna vid kvarnen, tillsammans med allt förstfött bland boskapen. [I denna plåga är det farao själv som utmanas. Farao var en av de högsta gudarna i Egypten tillsammans med gudinnan Isis som var barnens beskyddare. När det står allt förstfött gäller det oavsett ålder. Det är alltså inte bara barn som dör utan också äldre personer som är förstfödda i sin familj.]
Så hände det vid midnatt att Herren (Jahve) slog allt förstfött i Egyptens land från faraos förstfödde som sitter på hans tron till den förstfödde bland fångarna i fängelsehålan, tillsammans med allt förstfött bland boskapen.
Tiden som Israels söner (folk) hade vistats i Egypten var 430 år.
När folken hör, bävar de,
    ångest har tagit sitt grepp om Filistéens inbyggare.
Edoms ledare är skräckslagna.
    Ångest har gripit Moavs mäktiga män.
Alla Kanaans invånare smälter bort. [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
Du förde dem in och planterade dem
    på bergen av ditt arv,
platsen Herre (Jahve) som du har gjort för dig själv att på bo på,
    det heliga (templet) Herre (Adonai) som dina händer har förberett.
Israeliterna sade till dem: "Om vi ändå hade fått dött för Herrens hand i Egyptens land, när vi satt vid köttgrytorna och hade tillräckligt med bröd, men ni har fört oss ut till den här öknen för att låta hela folket dö av hunger."
Se, Herren (Jahve) har gett er sabbaten, så på den sjätte dagen ger han er bröd för två dagar. Låt var och en stanna på sin plats och låt ingen gå ut på den sjunde dagen.
Israels söner (barn) åt manna i 40 år. De åt mannat till dess de kom för att bosätta sig i landet, när de kom till gränsen av Kanaans land. [book='6' data-chapter='5' data-verse='11' data-chapterend='' data-verseend='12' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jos 5:11–12]
Mose hand blev tung, så de tog en sten och lade under honom och han satte sig på den. Aron och Hur höll upp hans händer, en på ena sidan och den andra på andra sidan. Och hans händer var stadiga (stabila; ordagrant "sanna" – hebr. emonah) till dess att solen gick ner. [Detta är första gången hebreiska ordet emonah förekommer. Det är ett rikt ord som betyder stabilitet, trofasthet och även sanning. Det kommer från ordet för sanning (hebr. emet) som rent bokstavligt också står stadigt, se inledningen till book='19' data-chapter='12' data-verse='' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 12. Emonah används totalt 49 ggr och 22 av dem i Psaltaren.]
Nästa dag satt Mose och dömde folket och de stod runt Mose från morgonen till kvällen.
När Mose svärfar såg allt han gjorde för folket, sade han: "Vad är det du gör för folket? Varför sitter du själv, ensam, med allt folket stående omkring dig från morgon till kväll?"
Jag ska sätta dina gränser från Röda havet (Vasshavet) till Filistéernas hav [Medelhavet] och från öknen (Negev eller Sinai) till floden Eufrat. För jag ska lämna landets invånare i din hand, och du ska driva ut dem ifrån dig.
De får inte bo i ditt land och förorsaka att du syndar mot mig, för om du tillber deras gudar, ska de bli en snara för dig.
Han sade till de äldste: "Vänta på oss på den här platsen tills vi kommer tillbaka. Aron och Hur är kvar här med er. Den som behöver få en fråga avgjord [en rättslig konflikt, ordagrant "har många ord" eller "är en mästare av ord"] kan vända sig till dem."
Och de steg upp tidigt nästa morgon och offrade brännoffer och förde fram shalomoffer och folket satt ner och åt och drack och steg upp och roade sig.
Vakta (skydda, bevara) dig själv, så att du inte skär förbund med invånarna i landet dit du går, så att de inte blir till en snara i din mitt.
för att inte skära förbund med landets invånare och de går iväg efter andra gudar och offrar till deras gudar och de kallar på dig och du äter av deras offer,

3 Moseboken (24)

Därför ska ni vistas vid ingången till mötestältet dag och natt sju dagar, och vakta (vaka över) det Herren (Jahve) förordnat, så att ni inte dör, för så har jag blivit befalld.
33 dagar ska hon sedan fortsätta med sin blodrening.
Hon ska inte vidröra några heliga föremål
och inte komma till Tabernaklet förrän hennes reningsdagar är fullbordade.
Men om hon föder en flicka ska hon vara oren två veckor som under sin menstruation och 66 dagar ska hon fortsätta med sin blodrening.
Alla dagar som fläcken är på honom ska han vara orenad. Han är oren. Han ska bo ensam (isolerad), utanför lägret ska han ha sin boplats.
Och den som har blivit ren ska tvätta sina kläder och raka av allt sitt hår och tvätta sig själv i vatten så att han blir ren, och därefter ska han komma in i lägret och ska stanna utanför sitt tält i sju dagar.
Varje säng som han som har en flytning ligger på är oren, och varje möbel som han sitter på är oren.
Och han som sitter på någonting som han med flytningen har suttit på, ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och vara oren till kvällen.
Allting som hon ligger på under sin avskildhet ska vara orent och allting som hon sitter på under sin avskildhet ska vara orent.
Och vemhelst som rör någonting som hon suttit på ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och vara oren till kvällen.
Och om det är på hennes säng eller någonting som hon suttit på, när han rör det är han oren till kvällen.
Varje säng som hon ligger i alla dagar som hennes blödning varar ska för henne vara som sängen för hennes avskildhet och allt som hon sitter på ska vara orent, liksom orenheten för hennes avskildhet.
Ni ska inte göra som man gör i Egypten,
    där ni har bott.
Ni ska inte heller göra som man gör i Kanaans land,
    dit jag för er.
Ni ska inte vandra i (leva efter) deras [Egyptens och Kanaans]
    stadgar (förordningar, ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta lagar).
Och landet är därför orenat, och jag ska hemsöka deras missgärning på dem, så att landet själv utspyr sina invånare. [I detta kapitel beskrivs att sexuell synd är något skändligt (book='' data-chapter='' data-verse='17' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 17), avskyvärt (book='' data-chapter='' data-verse='22' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 22) och förvirrat (book='' data-chapter='' data-verse='23' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 23). Samma nedåtgående moraliska spiral beskrivs av Paulus, se book='45' data-chapter='1' data-verse='24' data-chapterend='' data-verseend='32' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 1:24–32. Guds nåd och tålamod är stort book='61' data-chapter='3' data-verse='9' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Pet 3:9. Här i Mosebokerna nämns Guds tålamod i fyra generationer, se book='1' data-chapter='15' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 15:16. I Korintierbrevet lyfter Paulus fram fem sexuella synder tillsammans med avgudadyrkan och girighet och är tydlig med att ingen som lever så ska ärva Guds rike. Han fortsätter sedan med att sådana har några av er varit, men ni har tvättats rena och blivit helgade och förklarats rättfärdiga i Herren Jesu namn, se book='46' data-chapter='6' data-verse='9' data-chapterend='' data-verseend='11' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 6:9–11. Till äktenskapsbryterskan säger Jesus "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer", se book='43' data-chapter='8' data-verse='11' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 8:11.]
Ni ska hålla alla mina stadgar och regler och följa dem, för att landet inte ska spy ut er, det land dit jag nu för er så att ni får bo där.
Ni ska bo i lövhyddor i sju dagar. Alla infödda i Israel ska bo i lövhyddor,
så att era kommande generationer ska veta att jag lät Israels söner (barn) bo i lövhyddor när jag förde dem ut ur Egyptens land. Jag är Herren er Gud (Jahve Elohim). [Profetiskt pekar lövhyddohögtiden framåt på det kommande tusenårsriket då vi ska regera med Jesus här på jorden under en period av frid, då ondskan inte är med, se book='66' data-chapter='20' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='3' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Upp 20:1–3.]
Och ni ska helga det 50:e året och ropa ut frihet över hela landet till alla dess invånare. Det ska vara ett jubelår för er. Och ni ska ge tillbaka till var och en deras egendom, och ni ska ge tillbaka var och en till hans familj. [Om någon tvingats sälja sig som slav och därigenom, eller möjligen på något annat sätt, blivit åtskild från sin familj ska han eller hon nu få återvända till sin egen familj.]
Därför ska ni göra mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och hålla mina påbud (bindande juridiska beslut) och göra dem och ni ska bo i landet i trygghet.
Och landet ska ge sin frukt och ni ska äta er mätta och bo där i trygghet.
Och din tröskningstid ska pågå fram till vinskörden, och vinskörden ska pågå fram till tiden för sådd, och ni ska äta ert bröd i fullt mått (det ska räcka så att ni blir ordentligt mätta) och ni ska bo i trygghet i ert land.
Och jag ska göra landet till ödemark och era fiender som bor där ska bli förundrade.
Så länge det ligger öde ska det vila, för det fick ingen vila under era sabbater när ni bodde där.

4 Moseboken (37)


och se (titta noga på) landet – hur det är;
och folket som bor därinne – om de är starka eller svaga, om de är få eller många;

och hurudant landet är som de bor i – om det är gott eller dåligt (ont), och vilka städerna är som de bor i – om det är läger (tält) eller starka fästen (stenhus);
Dock är folket som bor i landet våldsamt och städerna är befästa och mycket stora, dessutom såg vi Anaks barn där.
Amalek bor i Sydlandet (Negev) och hetiterna och jevuséerna och amoréerna bor i bergen, och kananéerna bor vid havet och längs Jordan."
Och de [10 männen – Shamoa, Shafat, Jigal, Palti, Gadiel, Gaddi, Amiel, Setor, Nachbi och Goel, se book='' data-chapter='' data-verse='4' data-chapterend='' data-verseend='15' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 4–15] spred ut ett ont rykte (missvisande information) om landet som de bespejat åt Israels söner och sade: "Landet som vi har vandrat igenom för att undersöka det, är ett land som slukar (äter upp) sina invånare [syftar troligtvis på att det varit många stridigheter i området, och hur det skulle bli svårt att inta och sedan behålla landet från inkräktare], och hela folket som vi såg där är högresta män.
ska de säga till invånarna i detta land, som har hört att Herren (Jahve) är mitt bland detta folk, liksom att du Herren (Jahve) låtit dig ses öga mot öga, att ditt moln [som representerar Guds närvaro] har stått över dem och du går framför dem i en molnpelare på dagen och i en eldpelare på natten [book='2' data-chapter='13' data-verse='20' data-chapterend='' data-verseend='22' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 13:20–22].
Nu vistas amalekiterna och kananéerna i dalen. Vänd i morgon och gå in i öknen på vägen mot Vasshavet (Röda Havet)"
Amalekiterna och kananéerna som bodde i bergsbygden kom ner och slog dem och slog ner dem ända till Chorma.
Och Israels söner, hela församlingen kom till Tsins öken i den första månaden och folket bodde i Kadesh och Mirjam dog där och begravdes där.
hur våra fäder gick ner till Egypten och vi bodde i Egypten en lång tid, och egypterna handlade illa mot oss och våra fäder.
Och kananéerna, Arads kung som bodde i söder (Negev), hörde att Israel kom på Atarims väg. Då stred han mot dem och tog några som fångar.
och dalens sluttning som lutar mot Ars säte (byggd) [Ar var Moavs huvudstad]
    och stöder sig mot Moavs gräns." [Den utombibliska källan "Herrens stridsbok" har ännu inte hittats. En liknande bok som också omnämns är Jashars bok (book='6' data-chapter='10' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jos 10:13; book='10' data-chapter='1' data-verse='18' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Sam 1:18). Dessa böcker verkar ha bestått av segersånger och var allmänt kända vid denna tid.]
Och Israel tog alla dess städer och Israel bodde i alla amoréernas städer, i Chesbon och i alla dess byar.
bodde Israel i amoréernas land.
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Frukta inte för honom, för jag har gett honom i din hand, och hela hans folk och hela hans land. Och du ska göra mot honom som du gjorde mot amoréernas kung Sichon som bodde i Chesbon."
Och han sände budbärare till Bileam, Beors son, till Petora som är vid floden, till folkets söner i landet och kallade på honom och sade:
"Se, det är ett folk som har kommit ut från Egypten,
    se, de täcker jordens ansikte (yta),
    och de har lägrat sig mittemot mig.
[Resan var lång och det var sent.] Och han sade till dem: "Stanna här i natt och jag ska ge de ord tillbaka som Herren (Jahve) talar till mig." Och Moavs furstar stannade hos Bileam.
Därför ber jag er, stanna även ni här denna natt, så att jag kan veta vad Herren (Jahve) talar till mig ytterligare."
[book='' data-chapter='' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='3' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Vers 1–3 formar en kiasm. Strukturen betonar hur just offrandet till dessa avgudar är det centrala i vad som väcker Guds vrede. Baal är det kananeiska och hebreiska ordet för "herre" och Peor är platsen. Platsen ligger strax öster om Jeriko och kallas även Bet-Beor (Peors hus) i book='5' data-chapter='3' data-verse='39' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 3:39. Baal var en fertilitetsgud som dyrkades med sexuella riter, se book='24' data-chapter='2' data-verse='23' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 2:23; book='28' data-chapter='2' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Hos 2:13.] Och Israel vistades i Shittim [plural av Shittah, hebreiska för Akaciaträ – enligt Josefus 1 mil öster om Jordan, se book='4' data-chapter='33' data-verse='49' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>4 Mos 33:49; book='6' data-chapter='2' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jos 2:1; book='6' data-chapter='31' data-verse='' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>31]
    och folket började begå äktenskapsbrott med Moavs döttrar.
        
Och Mose sade till Gads söner och Rubens söner: "Ska era bröder dra ut i strid och ni sitta här?
men själva ska vi vara redo och rustade att dra ut framför Israels söner, till dess att vi har fört dem till deras plats, och våra små ska bo i befästa städer (som skydd) från landets invånare.
Och Mose gav Gilead till Machir, Manasses son, och han bodde där.
Och kananéen, Arads kung, som bodde i Kanaans sydland, hörde att Israels söner kom (var i antågande).
då ska ni driva ut (hebr. jarash) alla landets invånare framför er, och förstöra alla deras huggna stenar, och förstöra alla deras gjutna avbilder, och bryta ner alla deras höga platser (där de ägnar sig åt avguderi). [Olika ord används för hur israeliterna intar landet, just jarash behöver inte betyda att det är en strid och att städer bränns ner och förgörs, se t.ex. book='5' data-chapter='7' data-verse='20' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 7:20. Detta är viktigt när man ska koppla samman med arkeologisk datering från utgrävningar av dessa städer. Det behöver alltså inte finnas ett bränt markskikt (ett s.k. "destruction layer") som indikerar att staden intagits, bränts och förstörts och sedan byggts upp igen, något som annars ofta är vanligt vid ett skifte från en civilisation till en annan.]
Och ni ska driva ut landets invånare och bo där, för till er har jag gett landet för att ta det i besittning.
Men om ni inte driver ut landets invånare framför er, då ska deras kvarleva bli som törnen i era ögon, och som taggar i era sidor, och de ska plåga er i landet som ni bor i. [Det kan vara detta talesätt som Paulus refererar till när han nämner om sin "törntagg", se book='47' data-chapter='12' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kor 12:7.]
"Befall Israels söner att de ger till leviterna av arvet av deras besatta städer att bo i, och det öppna landet runtomkring städerna ska ni ge till leviterna.
Och städerna ska de ha att bo i och den öppna marken ska vara för deras boskap och till deras försörjning och för alla deras djur.
och församlingen ska fria mandråparen från blodshämnarens hand, och församlingen ska upprätta honom i fristaden till vilken han har flytt, och han ska bo därinne till dess översteprästen som var smord med helig olja är död.
eftersom han måste förbli i sin fristad till dess översteprästen har dött, men efter översteprästens död kan mandråparen återvända till landet för sin besittning.
Och ni ska inte ta någon lösen för den som lämnat sin fristad för att bo i sitt land igen förrän prästen har dött.
Och ni ska inte orena landet som ni ärvt, i vars mitt jag bor, för jag (Herren) bor mitt bland Israels söner."

5 Moseboken (46)

efter att han slagit Sichon amoréernas kung som bodde i Cheshbon och Og, Bashans kung, som bodde i Ashtarot vid Edreij.
"Herren vår Gud (Jahve Elohim) talade till oss i Chorev och sade: 'Ni har vistats (bott) tillräckligt länge i dessa berg,
Och amoréerna som bor i bergsbygden kom ut mot er och jagade er som bin gör och slog ner er i Seir ända till Chorma.
Och ni bodde i Kadesh
    dagar
    
    många (verkligen många),
    som dagarna
som ni bodde där (tidigare). [Meningen består av sju hebreiska ord och är strukturerad som en kiasm där det centrala ordet är många (hebr. ravvim), som står i plural för att betona att det var väldigt många dagar. Ordet ramas in av dagar som också är i plural. Hela meningen omgärdas in av hebr. jasav som betyder sitta ner och vara kvar. Hela meningens konstruktion och tungrodda upprepningar förstärker att det var en lång och tröttsam tid!]
Och jag befallde folket och sade: 'Det är dags att gå över gränsen till era bröder, Esaus söner som bor i Seir, och de ska bli rädda för er, därför ska ni vara vid gott mod.
Så vi gick vidare från våra bröder, Esaus söner som bor i Seir, från Aravas väg, från Eilat och från Etsin Gaver. Och vi vände och tog vägen genom Moavs öken. [Tel el-Kheleife ligger 2 km väster om Eilat. Det var Salomos huvudsakliga hamn för världsvidd handel, se book='11' data-chapter='9' data-verse='26' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kung 9:26.]
Emim bodde där tidigare, ett stort folk, många och resliga som anakiterna,
I Seir bodde tidigare horeerna men Esaus söner besegrade dem och de förgjorde dem som var före dem och bodde där i deras ställe som Israel gjorde mot landet som han besatt, som Herren (Jahve) gav till dem.
Det räknas också som ett Refaims land, Refaim bodde där tidigare men Ammoniterna kallade dem Zamzumim,
ett stort folk och många och resliga som Anakiterna, men Herren (Jahve) förgjorde dem framför dem och de besegrade dem och bodde där i deras ställe,
som han gjorde för Esaus söner som bor i Seir när han förgjorde horeerna framför dem och de övervann dem och bodde i deras ställe till denna dag.
Och avimeerna som bodde i byarna så långt bort som Gaza, kaftoreerna som kom ut från Kaftor förgjorde dem och bodde i deras ställe.
som Esaus söner som bor i Seir och moabiterna som bor i Ar gjorde för mig, till dess jag går över Jordan in i landet som Herren vår Gud (Jahve Elohim) gett oss."
Och Herren (Jahve) sade till mig: "Frukta inte för honom för jag har gett honom och hela hans folk och hans land i din hand, och du ska göra mot honom som du gjorde mot Sichon, amoréernas kung som bodde i Cheshbon." [book='4' data-chapter='21' data-verse='33' data-chapterend='' data-verseend='35' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>4 Mos 21:33–35]
men era hustrur och era små och er boskap, jag vet att ni har mycket boskap, ska förbli i era städer som jag har gett er,
Så vi förblev i dalen mitt emot Beit Peor.
på andra sidan Jordan i dalen mitt emot Beit Peor i amoréernas kung Sichons land som bodde i Chesbon, som Mose och Israles söner slog när de kom ut ur Egypten.
Du ska [sedan] inpränta dem i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går på vägen [på resa], när du lägger dig [på kvällen] och när du stiger upp [på morgonen].
För att inte
    när du har ätit och är mätt och har byggt bra hus och bor i dem,
    
När jag var borta uppe på berget för att ta emot stentavlorna, förbundets tavlor (förbundet) som Herren (Jahve) skurit med er, då stannade jag på berget i 40 dagar och 40 nätter, jag varken åt bröd eller drack vatten,
Och ni ska lära era söner dem, tala om dem när ni sitter i era hus och när ni vandrar på vägen, och när ni lägger er och när ni stiger upp.
Är de inte på andra sidan Jordan, efter vägen mot solnedgången i kananéernas land som bor i Arava mittemot Gilgal bredvid Mores terebinter [book='1' data-chapter='12' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 12:6]?
För ni ska gå över Jordan för att gå och inta landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) gett er, och ni ska besätta det och bo där.
Men när ni går över Jordan och bor i landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) låter er ärva och han ger er vila (tröst) från alla era fiender runtomkring, så att ni kan bo i trygghet,
När Herren din Gud (Jahve Elohim) hugger av nationerna framför dig dit du går för att fördriva dem och bo i deras land,
Om du hör rykten om någon av dina städer som Herren din Gud (Jahve Elohim) har gett dig för att bo i, som säger:
"Några människor har gått ut från din mitt och har dragit med sig invånarna i deras stad och sagt: "Låt oss gå och tjäna andra gudar som vi inte har känt",
och du ska slå, slå invånarna i den staden med svärdsegg, förgöra dem fullständigt och allt som är därinne och dess boskap med din svärdsegg. Jag skrev slå, slå eftersom jag inte riktigt vet vilket förstärkningsord som blir bäst här.
[Här finns flera begränsningar och en uppmaning. Detta var unikt för Israel, andra omgivande riken hade inte den här typen av restriktioner. Israeliternas kung skulle vara en landsman, inte ha för stor militär makt (samla många hästar), inte ha många fruar och samla på sig en egen stor rikedom. Den sista och femte punkten är att göra en egen personlig kopia av Moseböckerna och dagligen läsa den, det är en uppmaning att låta Guds undervisning få bli personlig. Flera av dessa råd kan även appliceras på troende idag, se book='60' data-chapter='2' data-verse='9' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Pet 2:9.] När ni kommer till landet, som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett till er, och ska inta det, och ska bosätta er där, och ni då säger: "Jag ska sätta en kung över mig som alla länder runtomkring mig" [book='9' data-chapter='8' data-verse='5' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Sam 8:5, book='9' data-chapter='8' data-verse='20' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>20],
Det ska vara så att när han sitter på tronen i sitt kungarike, ska han skriva ner åt sig själv en kopia av denna undervisning (instruktion; hebr. Torah – de fem Moseböckerna) i en egen bok, från den [originalet] som finns hos prästerna, leviterna.
[Tre fristäder hade redan etablerats öster om Jordanfloden. Nu ges instruktioner om tre städer: Kedesh, Hebron och Shechem, se book='6' data-chapter='20' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jos 20:7.] När Herren (Jahve) din Gud (Elohim) omintetgör (bokstavligt hugger bort) nationerna, vars länder Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig, och du då övervinner dem och bosätter dig i deras städer och i deras hus,
och hon ska ta av sig sin fångdräkt och ska stanna i ditt hus och sörja sin far och sin mor en hel månad (dagarna av ett helt månvarv). Sedan kan du gå in till henne och bli hennes make och hon ska bli din kvinna.
Och du ska ha en spade bland dina vapen, och den ska du använda när du sätter dig ner utanför (lägret). Du ska gräva med den och lägga tillbaka och täcka över det som har kommit ut ur dig. [Bibeln har en tydlig föreskrift för hygienen runt toalettbesök]
Han ska bo med dig, i din mitt, på en plats som han ska välja inom dina portar [i dina befästa städer], där det passar honom bäst. Du ska inte behandla honom illa.
Om bröder bor tillsammans och en av dem dör och inte har några barn. Då ska hustrun till den döde inte bli bortgift med någon som inte är av hans släkt. Hennes mans bror ska gå in till henne och ta henne som hustru och fullfölja sitt ansvar som makens bror för henne. [Detta kallas leviratäktenskap och är vad Boas gör för Rut och Noomi i Ruts bok, se även book='1' data-chapter='38' data-verse='' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 38 med Juda och Tamar.]
Och det ska ske när du kommer in i det land som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig som arv och intar det och bosätter dig där,
Du ska trolova dig med en kvinna,
    men en annan man ska våldta henne [hebr. shagal, se book='23' data-chapter='13' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 13:16; book='38' data-chapter='14' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Sak 14:2].
Du ska bygga ett hus,
    men du ska inte bo i det.
Du ska plantera en vingård,
    men inte äta dess frukt.
För ni vet (känner till, har intim kunskap om) hur vi bodde i Egyptens land, och hur vi drog mitt igenom länderna som vi passerade,
Att välja livet är att:
    älska Herren, din Gud,
    höra hans röst (lyda honom),
    hålla sig till (klänga sig fast vid) honom.
Han är ert liv, och han ska låta er få bo länge i det land han lovat ge era förfäder Abraham, Isak och Jakob. [book='1' data-chapter='12' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='3' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 12:1–3; book='1' data-chapter='15' data-verse='17' data-chapterend='' data-verseend='20' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>15:17–20] [Att älska Gud och följa hans bud är det enda sättet för ett gott liv. Mose ton är varm men ändå tydlig, se även Paulus tal till församlingsledningen i Efesos, se book='44' data-chapter='20' data-verse='26' data-chapterend='' data-verseend='27' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 20:26–27.]

Josua (52)

Era hustrur, och era små ska förbli i landet som Mose gett er på andra sidan Jordan, men ni ska gå över före era bröder, alla mäktiga män rustade till strid för att hjälpa dem,
och sade till dem: "Jag vet (har förstått) att Herren har gett landet åt er, förskräckelse för er har fallit över oss och alla som bor i landet skälver (smälter) inför er. [Ordet smälter beskriver en förändring som inte går att stå emot. Kananiterna i Jeriko var skräckslagna inför israeliterna och kunde inte göra någonting åt situationen.]
Sedan firade Rahab (Rachav) ner dem genom fönstret med ett rep. Hennes hus var byggt som en del i stadsmuren, hon bodde i själva muren.
Och de gick och kom till bergen och uppehöll sig där i tre dagar, till dess förföljarna hade återvänt, och förföljarna letade efter dem på alla vägar men fann dem inte.
Och de sade till Josua: "Herren (Jahve) har verkligen (sannerligen, helt säkert) gett landet i våra händer, och dessutom smälter alla landets invånare bort [beskriver något som de omöjligt kan stå emot] från vårt ansikte.
Och det skedde när hela nationen var omskuren, varenda en av dem, att de vilade på sin plats i lägret till dess de var läkta.
Och Josua sade: "Ack, Herre, Herre (Adonai Jahve) varför har du överhuvud taget fört ditt folk över Jordan? För att lämna oss i händerna på amoréerna och få oss att förgås? Det hade varit nog om vi hade fått bo på andra sidan Jordan.
När kananéerna och alla invånare i landet hör om det, kommer de att omringa oss och hugga av vårt namn från jorden, och vad ska du göra för ditt stora namn?
Och Josua sände fram dem och de lade sig i bakhållet och satte sig mellan Betel och Ai på västra sidan om Ai. Men Josua vistades bland folket den natten.
Och det skedde när Israel gjorde slut på slaktandet av alla Ais invånare på fältet, även i öknen där de förföljt dem, och de alla hade fallit för svärdseggen till dess de var förtärda, att hela Israel återvände till Ai och slog det med svärdsegg.
För Josua drog inte tillbaka sin hand med vilken han hade sträckt ut sabeln (kortare böjt svärd – hebr. kidon), förrän han fullständigt förgjort alla invånare i Ai. [Mose hade tidigare sträckt upp sina händer i bön, se book='2' data-chapter='17' data-verse='11' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 17:11.]
Men när invånarna i Givon [8 km sydväst om Ai] hörde vad Josua hade gjort med Jeriko och Ai,
Och Israels män sade till hivéerna: "Tänk om ni bor ibland oss, hur ska vi då ingå (skära) ett förbund med er?"
Och våra äldste och invånarna i vårt land talade till oss och sade: 'Ta proviant i er hand för resan och gå och möt dem och säg till dem: Vi är era tjänare och nu vill vi sluta ett förbund (skära och ingå ett blodsförbund) med er.'
Och tre dagar efter att de slutit ett förbund (skurit ett blodsförbund) med dem, fick de höra att de var deras grannar och att de bodde ibland dem.
Och Josua kallade på dem och han talade till dem och sade: "Varför har ni bedragit oss och sagt: 'Vi är långt bort ifrån' när ni bor ibland oss?
Och de svarade Josua och sade: "Eftersom det med säkerhet blev berättat för dina tjänare hur Herren (Jahve) din Gud (Elohim) befallde sin tjänare Mose att ge dig hela landet och utrota alla landets invånare framför er, därför var vi helt förskräckta (livrädda, panikslagna) för våra liv på grund av er och har gjort detta.
[Detta är första gången Jerusalem nämns i Bibeln. Det hebreiska namnet är Jeroshalajim. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två – ändelsen "-ajim" indikerar detta. Dualformen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Här antyds också att det finns två Jerusalem – det himmelska och det jordiska. I Uppenbarelseboken är det helt tydligt (book='66' data-chapter='21' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Upp 21:2, book='66' data-chapter='21' data-verse='10' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>10), men även passager från profeterna (book='23' data-chapter='26' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='3' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 26:1–3) gör att den åsikten också finns i den rabbinska tolkningen. I antika egyptiska källor kallas staden "Ursalimmu" vilket betyder "fridens fundament/fredens grund".] Och det hände sig att när Adonitsedek [Namnet betyder "min herre är rättfärdighet"], Jerusalems kung, hörde hur Josua hade intagit Ai och fullständigt ödelagt staden, så som han hade gjort med Jeriko och dess kung, så hade han gjort med Ai och dess kung, och hur invånarna i Givon hade ingått (gjort) fred med Israel och var (vistades) ibland dem,
Och Givons män sände (bud) till Josua till lägret i Gilgal [intill Jeriko] och sade: "Släpp inte dina händer från dina tjänare, kom upp till oss snabbt och rädda oss och hjälp oss, för alla amoréernas kungar som bor i bergsbygden [Jerusalem, Hebron, Jarmot, Lachish och Eglon] har samlat sig tillsammans mot oss."
Där var ingen stad som gjorde (ingick) fred med Israels söner förutom hivéerna, Givons invånare, de tog alla (städer) i strid.
och gränsen mot Og, Bashans kung, Refaims kvarleva som bodde i Ashtarot och i Edreij,
alla invånare i bergsbygden från Libanon till Misrefot-Maim, alla sidonier, dem ska jag driva ut från Israels söner, du ska bara fördela det som ett arv åt Israel som jag har befallt dig.
Likväl drev inte Israels söner ut geshureerna och inte maachateerna utan Geshur och Maachat bor mitt i Israel till denna dag.
och alla städer i låglandet och hela Sichons kungarike, amoréernas kung som regerade i Cheshbon, som Mose slog med Midjans ledare, Evi och Rekem och Tsor och Chor och Reva, Sichons furstar som bodde i landet,
Josefs söner var två stammar, Manasse och Efraim. Och de gav ingen del till Leviterna i landet, förutom städer att bo i med öppet land runtomkring för deras boskap och småboskap.
Och han gick upp mot invånarna i Devir, Devir hette tidigare Kirjat-Sefer.
Men jevuséerna, Jerusalems invånare kunde inte Juda söner driva ut, utan jevuséerna bor med Juda söner i Jerusalem till denna dag.
Men de drev inte ut kananéerna som bodde i Gezer utan kananéerna bor mitt i Efraim till denna dag och blev tjänare för att utföra det tunga arbetet.
Och Manasses gräns började från Asher, Michmetat som är framför Shechem och gränsen gick till höger till Ein-Tappoach.
På Isaskars och Ashers områden fick Manasse:
    Beit-Shean med omkringliggande städer,
    Jivleam med omkringliggande städer (ordagrant: "dotterstäder"),
    invånarna i Dor med omkringliggande städer,
    invånarna i Ein-Dor med omkringliggande städer,
    invånarna i Tanak med omkringliggande städer,
    invånarna i Megiddo med omkringliggande städer,
    tre (den tredje) Naphot (höjd, bergsbygd). [De två sista orden i versen är ordagrant "tre Naphot". Naphot är hebreiska för "kulle" eller "bergsbygd". Det är en kommentar som antingen kan syfta på den tredje staden i listan, "Dor", och att den har ett alternativt namn "Naphot Dor", som t.ex. i book='6' data-chapter='11' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jos 11:2. Eller så syftar det på geografin på de tre sista städerna som ligger i bergsbygden, "de tre bergsstäderna", och är då bara en avslutande kommentar.]
Men Manasses söner kunde inte driva ut invånarna i dessa städer för kananéerna var beslutna att bo i detta land.
Och Josefs söner sade: "Bergsbygden är inte tillräckligt för oss och alla kananéerna som bor i landets dal har vagnar av järn, både de som är i Beit-Shean och dess byar och de som är i Jizreels dal."
Men gränsen för Dans söner var för snäv (trång) för dem, så Dans söner gick upp och stred mot Leshem och tog det och slog det med svärdsegg och besatte det och bodde där och kallade Leshem Dan efter namnet på deras stamfar Dan.
Som Herren (Jahve) hade befallt [book='4' data-chapter='14' data-verse='30' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>4 Mos 14:30], gav de honom [Josua] den stad han begärde – Timnat-Serach i Efraims bergsbygd. Och han byggde en stad och bodde i den.
Och han ska fly till en av dessa städer och stanna i ingången till stadens port och förklara sitt ärende i öronen på stadens äldste, och de ska ta in honom till sig i staden och ge honom en plats där han kan bo ibland dem.
Och han ska bo i den staden till dess att han kan stå till svars inför församlingen, till dess den som då är överstepräst är död. Sedan kan mandråparen återvända och komma tillbaka till sin egen stad och till sitt eget hus, till staden varifrån han flydde.
och de talade till dem i Shilo i Kanaans land och sade: "Herren (Jahve) befallde genom Mose hand att ge oss städer att bo i med öppet land runtomkring för vår boskap."
Så gav Herren (Jahve) Israel hela landet som han hade lovat (gett sin ed) till deras fäder och de besatte det och bodde där.
Dessa ord behagade Israels söner och Israels söner välsignade Herren (Jahve) och talade inte mer om att gå upp och strida mot dem, för att fördärva landet där Rubens söner och Gads söner bodde.
Och Josua sade till hela folket: "Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Era fäder bodde tidigare bortom floden [Eufrat] – Terach, Abrahams far och Nachors far – och de tjänade andra gudar.
Och när de ropade till Herren (Jahve) satte han ett mörker mellan er och egyptierna, och lät havet skölja över dem, och era ögon såg vad jag gjorde i Egypten och ni bodde i öknen i många dagar.
Och jag förde er till amoréernas land som bodde bortom Jordan, och de stred med er och jag gav dem i er hand och ni besatte deras land och jag förgjorde dem framför er.
Och jag gav er ett land på vilket ni inte hade arbetat, och städer som ni inte hade byggt, och ni bodde i dem, ni åt av vingårdar och olivlundar som ni inte planterat.
Och om det verkar ont för er att tjäna Herren (Jahve), välj idag vem ni vill tjäna, om det är gudarna som era fäder tjänade som var på andra sidan floden (Eufrat) eller amoréernas gudar, i vars land ni bor. Och vi, jag och mitt hus ska tjäna Herren (Jahve)."
[Vi vet att] Herren har jagat i väg alla dessa folk för oss, också amoréerna som bodde i landet. Vi vill också tjäna (tillbe) Herren, för han är vår Gud."

Domarboken (71)

Därefter gick Juda söner ner och stred mot kananéerna som bodde i bergsbygden och i Söder (Negev) och i Låglandet.
Och därifrån gick han mot invånarna i Devir [i södra Juda bergsbygd]. Det nuvarande Devir hette tidigare Kirjat-Sefer [ordagrant: "Skriftens stad", kanske fanns det ett bibliotek eller register där eller kanske en skola för notarier/skrivare, se även book='6' data-chapter='15' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jos 15:15].
Och keniterna, Moses svärfars söner [book='2' data-chapter='2' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 2:16], gick upp från Palmstaden [i vanliga fall Jeriko (book='5' data-chapter='34' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 34:3), men kan syfta på någon annan stad här] med Judas söner till Juda öken som är söder [ordagrant: "Negev"] om Arad, och de gick och bodde med folket.
[Sammanfattande summering:] Och Herren (Jahve) var med Juda och han drev ut invånarna i bergsbygden, men han kunde inte driva ut invånarna i dalen för de hade vagnar av järn. [Hästekipagen var av trä, men med beslag och förstärkningar av järn.]
Och jevuséerna som bodde i Jerusalem blev inte utdrivna av Benjamins söner utan jevuséerna bor med Benjamins söner i Jerusalem till denna dag.
Och Manasse drev inte ut invånarna från:
Beit-Shean och dess byar (döttrar),
Taenach och dess byar (döttrar)
invånarna i Dor och dess byar (döttrar),
Jibleam och dess byar (döttrar),
invånarna i Megiddo och dess byar (döttrar) utan kananéerna var beslutna att bo i det landet.
Och Efraim drev inte ut kananéerna som bodde i Gezer [stad halvvägs mellan Joppe och Jerusalem], utan kananéerna bodde i Gezer bland dem.
Sebulon (Zevolun) drev inte ut Kitrons invånare och inte Nahalols invånare utan kananéerna bodde bland dem och blev tvångsarbetare (skattskyldiga).
[Även här finns en uppställning med sju städer som inte intogs.] Asher drev inte ut
Akkos invånare,
och Sidons invånare [Kanaans ättlingar från Tsidon, se book='1' data-chapter='10' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 10:15],
och Achlavs [invånare]
och Achzivs [invånare]
och Chelbas [invånare]
och Afiks [invånare]
och Rechovs [invånare],
utan Asher bodde bland kananéerna, landets invånare, för de drev inte ut dem.
Naftali drev inte ut invånarna från Beit-Shemesh och invånarna från Beit-Anat utan bodde bland kananéerna, landets invånare. Dock blev Beit-Shemesh och Beit-Anats invånare tvångsarbetare (skattskyldiga).
Och amoréerna var beslutna att bo i Harcheres i Ajalon [ordagrant: "hjortarnas fält"] och i Shaalvim [ordagrant: "rävarnas plats"], men Josefs hus hand segrade så att de blev tvångsarbetare (skattskyldiga).

De fem filisteiska furstarna [för städerna Gaza, Ashkelon, Ashdod vid Medelhavskusten och Ekron och Gat lite längre in från kustremsan, se book='6' data-chapter='13' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jos 13:3],
och alla kananéer [generell term för folkslagen i landet]
och sidoniterna [folk från Fenikien, med städerna Tyros och Sidon, se book='7' data-chapter='1' data-verse='31' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Dom 1:31; book='1' data-chapter='10' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 10:15]
och hivéerna [book='1' data-chapter='34' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 34:2] som bodde i Libanons berg
    från berget Baal-Hermon [book='6' data-chapter='11' data-verse='17' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jos 11:17] till Lebo Chamat [hebr. lebo betyder "ingång" och kan också syfta på Chamats bergspass; troligtvis staden Labweh i norra Libanon vid Orontesflodens källor]. [Filistéerna är en beteckning på de sjöfolk som på 1200-talet f.Kr. kom från de grekiska öarna (främst Kreta, se book='1' data-chapter='10' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='14' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 10:13–14; book='-1' data-chapter='24' data-verse='24' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>4 mos 24:24; book='24' data-chapter='47' data-verse='4' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 47:4; book='30' data-chapter='9' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Amos 9:7). Dessa fem städer/riken (pentapolis) hade ett gemensamt stadsförbund och var Israels fiende, se book='9' data-chapter='6' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='18' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Sam 6:16–18.]
Och Israels söner bodde bland
    kananéerna,
    hettiterna
    och amoréerna
    och periséerna
    och hivéerna
    och jevuséerna,
Ehud kom då till honom och han satt för sig själv, ensam i sitt svala övre rum. Och Ehud sade: "Jag har ett något (ord, budskap, sak – hebr. davar) från Gud (Elohim) till dig" Och han reste sig från sin stol.
Och Herren (Jahve) gav dem i Kanaans kung Javins hand, som regerade i Chatsor [i övre Galiléen, norr om Galileiska sjön]. Härförare för hans armé var Sisera som bodde i Charoshet-Hagojim. [Namnet Sisera återfinns inte i mellanörsten vilket gör att att forskare tror att det kan härstamma från staden Sassari i Sardinien. Han kan ha varit del av det sjöfolk som kom från de grekiska öarna (book='24' data-chapter='47' data-verse='4' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 47:4). Rent betydelsmässigt är namnet sammansatt av häst (hebr. sus) och att se (hebr. raa) vilket ger betydelsen av någon som är snabb och ser.]
Hon satt under Deboras palmträd (daddelpalm – hebr. tomer) mellan Rama [betyder: "höjd"] och Betel [betyder: "Guds hus"] i Efraims bergsbygd [1-2 mil norr om Jerusalem], och Israels söner kom upp till henne för juridiska beslut. [Deboras dubbla roll som profetissa och domare återkommer språkligt i att saker beskrivs i två. Texten nämner två höjder: Rama (profeten, domaren och prästen Samuels födelseplats) och Betel (där Jakob brottades med Gud). Efraim betyder "dubbelt fruktsam" och ordet för dadelpalm tomer delar rot med Tamar som födde tvillingar till Juda (book='1' data-chapter='38' data-verse='27' data-chapterend='' data-verseend='30' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 38:27–30).]
Ni som rider på vita åsnor,
    ni som sitter i dyrbara kläder
    och ni som vandrar på vägarna, berätta om det.
Varför sitter du bland fårfållorna
    för att lyssna på flöjtspelet för hjordarna?
Bland Rubens skaror
    utforskar (rannsakar) man hjärtat mycket.
Gilead hade sin hemvist på andra sidan Jordan,
    och Dan, varför uppehåller han sig med skeppen?
Asher bor vid havets strand
    och har sin hemvist vid dess bukt.
    [Asher har sitt område runt Haifabukten och norrut utefter kusten upp mot Libanon.]
"Förbanna Meroz," säger Herrens (Jahves) ängel (budbärare),
    "ja, förbanna dess invånare
eftersom de inte kom Herren (Jahve) till hjälp,
    Herren (Jahve) till hjälp mot de mäktiga." [Meroz kan vara ett uttryck för en ond andemakt, eller namnet på en stjärna. "Förbanna den som är emot oss" är andemeningen i detta uttryck.]
Jag sade till er: Jag är Herren, er Gud (Jahve Elohim),
    ni ska inte tillbe (vörda, frukta) amoréernas gudar i vars land ni bor,
men ni lyssnade inte på mig."[Israeliterna hade börjat tillbe fertilitetsguden Baal, och hans älskarinna Asherah. Genom att offra sina förstfödda söner i eld och genom sexuella riter trodde man att man kunde väcka upp Baal så han gav goda skördar.]
[Temat med rädsla/fruktan genomsyrar hela berättelsen om Gideon. Skräcken som avspeglar sig i denna berättelse är en normal mänsklig rädsla som kan uppstå inför det okända eller när man har en utmaning framför sig. Men den måste övervinnas.] Herrens ängel kom till Ofra [på Jisreelslätten] och satte sig under terebinten som tillhörde aviesriten Joash. Gideon, hans son, höll just på att tröska vete i vinpressen för att gömma det från midjaniternas ansikte (så att de inte skulle se eller komma åt det). [En allmänt accepterad uppfattning är att Herrens ängel är Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens budbärare innan han tar mänsklig gestalt. Staden Ofra omnämns i samband med Jezereldalen och berget Tabor. Den verkar legat utsatt för angrepp mitt på slätten och identifieras ofta med dagens Afula. Gideon betyder "en som hugger ner", vilket är ett lämpligt namn med tanke på hans första uppdrag att riva ner baalsaltaret och asherahpålen, se book='' data-chapter='' data-verse='25' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 25.]
Lämna inte härifrån, jag ber dig, förrän jag kommer till dig och för fram min gåva och lägger den framför dig."
    Och han sade: "Jag stannar här tills du kommer tillbaka."
Och Jotam sprang iväg och flydde och gick till Beer och bodde där av fruktan för Avimelech, hans bror.
Och Avimelech bodde i Aroma, och Zevul drev ut Gaal och hans bröder så att de inte skulle bo i Shechem.
Och efter Avimelech steg Tola [betyder mask eller scharlakansröd], Poas son, upp till att rädda Israel, Dodos son, en man från Issachar, och han bodde i Shamir i Efraims bergsbygd.
Och folket sade till varandra, Gileads furstar: "Vilken man som börjar striden med Ammons söner, han ska bli till huvud (ledare) för alla Gileads invånare."
Och Jiftach flydde från sina bröder och bodde i Tobs land och där samlades diverse löst folk till Jiftach och de drog ut med honom.
Och Gileads äldste sade till Jiftach: "Därför har vi kommit till dig nu för att du ska gå med oss och strida mot Ammons söner och du ska vara vårt huvud (vår ledare – hebr. rosh) över alla Gileads invånare." [Samma ord (hebr. rosh) används i book='6' data-chapter='10' data-verse='18' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jos 10:18. Det är en väsentlig skillnad på att vara qatsin och rosh. En ledare, qatsin, är en ledare/chef med begränsat ansvar och det kan även gälla en avgränsad tid. Till exempel en kapten i armén som har fått sitt uppdrag för en specifik del av hären och kanske bara för en specifik strid/uppgift. En ledare, rosh, är en ledare/chef av permanent sort som en stamhövding eller kung, som har det fulla ansvaret på alla områden för alla människor i hans grupp så länge han lever.]
och Israel sände budbärare till Edom och sade: ’Låt mig, jag ber dig, gå genom ditt land,’ men Edoms kung lyssnade inte. Och på samma sätt sände han till Moavs kung men han ville inte och Israel vistades i Kadesh.
Och Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) gav Sichon och hela hans folk i Israels hand och de slog dem. Så besatte Israel hela amoréernas land, landets invånare.
Medan Israel bodde i Chesbon och i dess städer och i Aroer och dess städer och i alla städer utefter sidan av Arnon i 300 år, varför återtog du dem inte under den perioden?
Och Gud (Elohim) lyssnade på Manoachs röst och Guds (Elohims) ängel kom igen till kvinnan och hon satt på fältet, men Manoach hennes man var inte med (hos) henne.
Och han slog dem på låret över höften med en stor slakt och han gick ner och bodde i klippans klyfta i Etam. [Det finns en stad nära Betlehem som heter Etam (book='14' data-chapter='11' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Krön 11:6), men den ligger för långt österut, och Simson är inte i en stad. Det vanligaste förslaget är Arak Ismain (ett område med många grottor) just utanför Simsons hemstad Tsora i Juda.]
De som satt i bakhåll hos henne var i den inre kammaren. Hon sade då till honom [Simson]: "Filistéerna är över dig Simson!" Han slet sönder linorna som man sliter sönder en tråd av lingarn i hans andedräkts eld, och han lät [henne] inte veta (få kunskap om) hans styrka. [Se book='7' data-chapter='15' data-verse='14' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Dom 15:14 om linet!]
Då tog Delila nya rep och band honom med dem och sade till honom: "Filistéerna är över dig Simson!" De som satt i bakhåll var i den inre kammaren. [på samma sätt som förra gången, se book='' data-chapter='' data-verse='9' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 9]. Men han slet dem [de nya repen] från sina armar som om det varit en [tunn] tråd.
Och Micha sade till honom: "Bo hos mig och bli till mig till en far och till en präst, och jag, jag ska ge till dig tio silver till dagarna och dyrbara kläder och ditt levebröd (din överlevnad – hebr. michja)." Och leviten gick (in till honom).
Och leviten var nöjd till (med) att bo hos mannen, och ynglingen blev till (för) honom som en av hans söner.
[Följande fras återkommer fyra gånger i avslutningen av Domarboken, se book='7' data-chapter='17' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Dom 17:6; book='7' data-chapter='19' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>19:1; book='7' data-chapter='21' data-verse='25' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>21:25.]
-
I dessa dagar fanns det ingen kung i Israel.
-
Och i dessa dagar sökte daniterna [fortfarande] efter ett arv [ett eget landområde] åt sig att bo i, eftersom inget tillfallit dem till denna dag som ett arv bland Israels stammar. [Mose har tidigare välsignat Dan och tilldelat dem Bashan, vilket ligger i Golanområdet norr om Naftali stam, se book='5' data-chapter='33' data-verse='22' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 33:22. Under Josuas ledning hade Dans stam fått området väster om Jerusalem ut mot Medelhavet mellan Efraim och Benjamin, se book='6' data-chapter='19' data-verse='40' data-chapterend='' data-verseend='48' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jos 19:40–48. Dock verkar daniterna inte nöjda med sin tilldelning (området är för "snävt", se book='6' data-chapter='19' data-verse='47' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jos 19:47) och man vill ha det område Mose nämner i sin välsignelse, hellre än det de fick genom lotten av Josua. Det är hur de erövrar staden Laish, som sedan får namnet Dan, som beskrivs i detta kapitel.]
Och de fem männen gick vidare och kom till Laish [i norr]. [Hebr. lajish betyder "fullvuxet lejon". Staden kallas även Leshem, se book='6' data-chapter='19' data-verse='47' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jos 19:47. Den ligger vid foten av berget Hermon i Israels nordligaste del och döps senare om till Dan, se book='' data-chapter='' data-verse='29' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 29. I Mose välsignelse över Dan är formuleringen att Dan ska vara en lejonunge som skuttar fram i Bashan (som är ett annat namn på samma område), se book='5' data-chapter='33' data-verse='22' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 33:22.] De [de fem spejarna] såg folket som var där inne, [de] bodde tryggt efter sidoniernas påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat), hade ro och trygghet och ingen talade skam i landet [med] ärvt styre (hebr. etser, finns bara här) och de var avlägsna (på långt avstånd) från sidonierna, och ingen talade till dem med en människa.
Och det fanns ingen räddning eftersom de var långt bort från Sidon och de talade inte med någon människa, och det var i dalen som är vid Beit-Rachov.
    Och de byggde staden och bodde i den.
Och hans svärfar, den unga kvinnans far, stärkte honom och han stannade hos honom tre dagar och de åt och de drack och de övernattade där.
Och de satt ner och de åt båda två tillsammans och de drack. Och den unga damens far sade till mannen: "Var nöjd, jag ber dig, och övernatta och låt ditt hjärta må väl."
Och de tog av från vägen och gick in till Giva för att övernatta där. Och han gick in och satte sig på stadens öppna plats (torg) [synligt för alla]. Men ingen man tog in dem till sitt hus till att övernatta. [I motsats till det vänliga bemötandet i Betlehem är det ingen som visar gästfrihet i Giva. Det hörde till traditionen att låta erbjuda husrum för förbipasserande, särskilt sina egna landsmän. Kommentaren att staden tillhör Benjamin kommer att ha ]
Och Benjamins söner uppbådade den dagen från städerna 26 000 män som drar svärd, förutom Givas invånare som uppbådade 700 utvalda män.
Och alla Israels söner och hela folket gick upp och de kom till Betel och grät och de satt där inför Herrens (Jahves) ansikte och fastade tills dagen blev kväll. Och de offrade brännoffer och shalomoffer inför Herrens (Jahves) ansikte.
Men de vände och de flydde mot öknen till Rimmons klippa, 600 män, och de stannade i Rimmons klippa fyra månader.
Och folket kom till Betel och satt där inför Guds (Elohims) ansikte till kvällen och lyfte upp sina röster och grät bittert.
Och folket uppbådades (räknades) och se, där var ingen man från Javesh-Gileads invånare.
Och församlingen sände dit 12 000 män från soldaternas män och befallde dem och sade: "Gå och slå dem, Javesh-Gileads invånare, med svärdsegg och kvinnorna och de små.
Och de fann från Javesh-Gileads invånare 400 unga jungfrur som inte haft sexuellt umgänge med en man genom att ligga i hans säng. Och de förde dem till lägret i Shilo som är i Kanaans land.
Och Benjamins söner gjorde så och tog sig hustrur efter deras antal av dem som dansade som de tog med sig. Och de gick och återvände till sin arvedel och byggde städer och bodde i dem.

Rut (11)

Sönerna gifte sig med kvinnor från Moab. Den ena hette Orpa [som betyder "gasell", härstammar från hebreiska ordet för "nacke" och "styvnackad", hon gifte sig med Kiljon] och den andra hette Rut [som betyder "vänskap" gifte sig med Mahlon, se book='8' data-chapter='4' data-verse='10' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rut 4:10]. De bodde där i omkring 10 år.
Hon bad att få plocka och binda kärvar av ax efter skördemännen. Sedan hon kom hit i morse har hon varit på benen ända till nu, förutom att hon nyss vilade en liten stund i hyddan."
Senare när det var dags att äta lunch sade Boas till Rut: "Kom nära oss, ät här med oss! Ta av brödet och doppa bitarna i ättiksvinet."
    Då satte hon sig ned och åt med hans skördefolk; han räckte henne rostad säd (ax). Hon åt sig mätt och fick även över. [Att Boas åt med sina arbetare, som Jesus med sina lärjungar, visar igen på goda relationer. Rut höll sig på avstånd, men bjöds in i måltidsgemenskapen. I Mellanöstern fyller inte måltiden bara funktionen att mätta magen, utan handlar också om gästfrihet och relationer, se book='1' data-chapter='18' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='8' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 18:1–8. Lunchen bestod av tre rätter, bröd, ättiksvin och rostade ax.
    Ordet för att "han räckte" är ett speciellt hebreiskt ord, tsavat, som bara används här i hela Bibeln. Ordet består av tre bokstäver: Tsade, Bet och Tet. De hebreiska piktogrammen förstärker i sammanhanget ordet "sträcka ut" som får en djupare betydelse i perspektivet av Boas roll som Ruts återlösare. Tecknet för Tsade avbildar en fiskkrok och betyder att fånga, stark längtan men också rättfärdighet. Bet avbildar ett hus och hem. Den sista bokstaven Tet avbildar en hopringlad orm och kan användas både i negativ och positiv betydelse om att vara omgärdad av någon/något, vilket kan vara ett hot eller beskydd. Här sträcker Boas ut sin egen hand med en stark längtan att föra Rut till sitt hem under hans beskydd. Det finns också en fin bild här i kopplingen mellan bokstaven Tsade och rättfärdighet. Boas är en bild på Jesus vår återlösare som återlöser från synden, se book='23' data-chapter='59' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='17' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 59:16–17, book='23' data-chapter='59' data-verse='20' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>20; book='48' data-chapter='4' data-verse='4' data-chapterend='' data-verseend='5' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Gal 4:4–5. Även "brödet" som erbjuds har en symbolisk innebörd. Jesus kallas "livets bröd" som bryts och erbjuds, se book='43' data-chapter='6' data-verse='35' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 6:35; book='42' data-chapter='22' data-verse='19' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 22:19. Att ordet tsavat bara förekommer en gång betyder att något unikt sker här. Jesus, som vill vara vår återlösare, sträcker ut sin hand och erbjuder beskydd, omsorg och frälsning. Det finns ingen annan väg till Gud, se book='43' data-chapter='14' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 14:6.]
Så Rut fortsatte att arbeta nära Boas kvinnliga arbetare. Hon plockade ax ända tills kornskörden [mars-april] och veteskörden [april-maj] var över. Hela denna period bodde hon hos sin svärmor [Noomi].
Noomi svarade: "Sitt här [var lugn, vänta här hos mig] min dotter, tills du ser hur allting går, för den mannen kommer inte unna sig någon vila innan han ordnat med detta idag."
[Kapitel 4 inleds med en ovanlig hebreisk ordföljd där subjektet kommer först. Det signalerar en ny scen i dramat. Genom att inleda med Boas namn förstärks fokus på honom och hur han är den som tar initiativet att återlösa Noomi och Rut.] Boas gick upp till stadsporten [stadens centrum för affärer, socialt umgänge och rättslig prövning] och satte sig där. [Rent topografiskt ligger Betlehem på en höjd och Boas går upp dit; jämför med hur Rut går "ner" till tröskplatsen, se book='8' data-chapter='3' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rut 3:3, book='8' data-chapter='3' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>6. Uttrycket "upp till porten" är också ett idiomatiskt uttryck som motsvarar "att ta upp ett ärende i en domstol". Normalt skulle den som varit ute på fältet gått in genom porten och vidare till sitt hem inne i staden. Det gör inte Boas, han är fast besluten att ta sig an Noomi och Ruts sak på en gång på morgonen och stannar i porten. I antika Israel avgjordes rättsbeslut i stadens port tidigt på morgonen, se book='10' data-chapter='15' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Sam 15:2; book='24' data-chapter='21' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 21:12; book='19' data-chapter='101' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 101:8; book='36' data-chapter='3' data-verse='5' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Sef 3:5.] Just då [som av en händelse, ännu en Guds försyn, samma ord som i book='8' data-chapter='2' data-verse='4' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rut 2:4] kom den återlösare som Boas hade nämnt om [för Rut] förbi. Boas sade till honom: "Du den där (min anonyme herre utan namn), kom, slå dig ner här!" [Frasen "du den där", hebreiskans peloni almoni, är svåröversatt. Ett liknande uttryck är NN, från latinets nomen nescio som betyder "jag vet inte namnet". book='9' data-chapter='21' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Sam 21:2 och book='12' data-chapter='6' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kung 6:8 översätts uttrycket "på den och den" platsen för att benämna platser utan att för den skull avslöja exakta positioner. Varför väljer författaren, som annars är noga med namn i berättelsen, att använda detta uttryck? Troligtvis är det ett effektfullt sätt att visa hur han som inte ville föra vidare Elimeleks namn, inte själv namnges i berättelsen. På samma sätt som Orpa fungerar som en kontrast till Rut är denna icke namngivna man en kontrast till Boas.] Så han satte sig ned.
Boas samlade tio av stadens äldste och sade till dem: "Sätt er här." och de satte sig.
Därför tänkte jag underrätta dig och säga: Förvärva det inför de som sitter här och de äldste av mitt folk. Vill du återlösa det, så återlös; men vill du inte återlösa, så säg till mig så jag vet det, för ingen annan än du har rätt att återlösa det, och jag är efter dig." [Drygt tio år tidigare hade Elimelek och Noomi flyttat från Betlehem till Moab på grund av svält, se book='8' data-chapter='1' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rut 1:1, book='8' data-chapter='1' data-verse='4' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>4. Innan familjen tog ett sådant drastiskt beslut, som också var fyllt av skam, hade Elimelek säkert gjort allt för att rädda situationen. Troligen hade han sålt sin åkermark till någon utanför familjen, se book='3' data-chapter='25' data-verse='30' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 25:30. Under svälttider stod åkermark inte högt i kurs, så de ekonomiska svårigheterna fortsatte. Han stod då inför två val: Sälja sig själv som slav, se book='3' data-chapter='25' data-verse='47' data-chapterend='' data-verseend='55' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 25:47–55, eller flytta någonstans där det fanns mat. Han valde det sistnämnda och flyttade till Moab. Det hebreiska ordet mashar i book='' data-chapter='' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 3 översätts ibland "sälja", men har också betydelsen att "överlämna". I sammanhanget här är det Noomi som överlämnar nyttjanderätten och ger tillåtelse för deras återlösare att köpa tillbaka den mark som hennes man Elimelek hade sålt. Enligt Mose lag säljs aldrig mark permanent eftersom den tillhör Gud, se book='3' data-chapter='25' data-verse='23' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 25:23. Någon i släkten kunde alltid köpa tillbaka marken. Vart 50:e år, då det var jubelår, återgår marken till den ursprungliga familjen, se book='3' data-chapter='25' data-verse='28' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 25:28.] Han svarade: "Jag vill återlösa det."

1 Samuelsboken (47)

Channa reste sig efter att de hade ätit i Shilo och efter att de hade druckit. Nu satt prästen Eli på sin stol [säte; ett tecken på hans ämbete] vid dörrposten vid Herrens (Jahves) byggnad (palats, tempel – hebr. hechal).
följde inte Channa (Hanna) med utan sade till sin man: "Jag väntar tills pojken blivit avvand. Då ska jag ta med mig honom och föra fram honom inför Herrens (Jahves) ansikte och sedan låta honom få stanna där för alltid." [Hebreiska barn ammades normalt fram tills de var två eller tre år gamla.]
Hennes man Elkana sade till henne: "Gör det du tycker är bäst, vänta tills han är avvand. Låt Herren (Jahve) få uppfylla sitt löfte." Så stannade hustrun hemma och ammade sin son till dess han var avvand.
Han reser den svage ur stoftet,
    den fattige lyfter han ur dyn.
Han låter dem sitta bland furstar,
    och ger dem en ärofylld plats.
För jordens fästen (pelare) tillhör Herren (Jahve),
    på dem har han lagt världen (jordens yta).
Så folket sände [män med bud] till Shilo och de hämtade Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) som sitter på keruberna, förbundsark därifrån. Och Elis två söner – Chofni och Pinchas – följde med Guds (Elohims) förbundsark. [book='9' data-chapter='2' data-verse='33' data-chapterend='' data-verseend='34' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Sam 2:33–34]
Och när han kom satt Eli på sin stol vid vägkanten och spanade [vaktade nervöst], för hans hjärta var oroligt för Herrens (Jahves) förbundsark. Och när mannen kom in i staden och berättade nyheten, brast hela staden ut i klagorop.
Och när Ashdods män såg att det var så sade de: "Israels Guds (Elohims) ark ska inte vistas hos oss, för hans hand är tung över oss och över vår gud Dagon."
Och de sände budbärare till invånarna i Kirjat-Jearim och sade: "Filistéerna har fört tillbaka Herrens (Jahves) ark, kom ner och hämta upp den till er."
Och det hände från den dagen att arken bodde i Kirjat-Jearim under en lång tid, det var 20 år, och hela Israels hus längtade efter Herren (Jahve).
Och Saul och Jonatan, hans son, och folket som var hos dem vistades i Geva-Benjamin [här används maskulina formen Geva, istället för den vanliga feminina Giva], men filistéerna var lägrade i Michmas.
Och Saul dröjde i utkanten av Giva under granatäppelträden som är i Migron [betyder: "hög klippa"; låg nära Giva], och folket som var med honom var omkring 600 män,
Så Jonatan berättade detta för David [varnade honom] och sade: "Saul min far söker efter att döda dig, därför ber jag dig, var på din vakt (skydda dig) i morgon. Stanna på en undanskymd plats och göm dig.
Och en ond ande från Herren (Jahve) var över Saul [igen, se book='9' data-chapter='16' data-verse='14' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Sam 16:14] när han satt i sitt hus med sitt spjut i sin hand och David spelade [på lyran] med sin hand. [Att sitta med "sitt spjut i sin hand", fullt redo för krig inne i sitt eget palats, visar på Sauls rädsla och mentala obalans. David var väl medveten om Sauls tidigare utbrott, se book='9' data-chapter='18' data-verse='10' data-chapterend='' data-verseend='11' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Sam 18:10–11 och beredd.]
Nu hade David flytt och undkommit. Han gick till Samuel i Rama [3 km öster om Giva] och berättade för honom allt vad Saul gjort mot honom. Han och Samuel gick [tillsammans, vilket beskriver att de hade gemenskap] och vistades i Najot [tältlägren vid profetskolan i Rama]. [Najot används bara i detta kapitel och är troligtvis inte en stad, utan beskriver en lägerplats i Rama. Hebr. nave används för herdetält och navah är boning och även fält. Det är troligtvis namnet på det området där Samuels profetskola höll till. Troligtvis samma plats som omnämns i book='9' data-chapter='9' data-verse='22' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Sam 9:22 med en matsal med plats för 30 personer.]
Och David sade till Jonatan: "Se, i morgon är det nymånad, när jag ska sitta hos kungen och äta, låt mig gå så att jag kan gömma mig själv på fältet till den tredje dagen på kvällen.
Och på den tredje dagen ska du gömma dig själv väl och komma till platsen där du brukar gömma dig själv de dagar du arbetar och ska stanna (hålla dig) vid Ezel-stenen. [Hebr. ezel betyder "stenen på vägen"; troligtvis en milstolpe för vandrare.]
Och David gömde sig själv på fältet, och när nymånaden hade kommit satte sig kungen [Saul] ner för att äta måltiden.
Och kungen satt på sin stol som de andra gångerna, på sin stol vid väggen, och Jonatan stod upp och Avner satt vid Sauls sida, men Davids plats var tom.
Och han förde dem inför Moavs kung och de vistades hos honom hela den tid som David var i fästningen.
Och profeten Gad sade till David: "Dröj inte i fästningen, lämna och gå in i Juda land." Då lämnade David och kom till Cherets skog.
Och Saul hörde att David hade hittats och att männen var med honom. Saul satt nu i [sin hemstad, se book='9' data-chapter='10' data-verse='26' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Sam 10:26] Giva under tamarisken på höjden (hebr. ramah) med spjutet i sin hand [som en spira], och alla hans tjänare stod runtomkring honom. [Saul utförde sina kungliga sysslor utomhus, vilket inte var ovanligt, se book='9' data-chapter='14' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Sam 14:2; book='7' data-chapter='4' data-verse='5' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Dom 4:5. Tamarisken växte i ökenlandskap och var en ovanlig syn i bergstrakten kring Giva. Kanske var detta en kultplats. Saul hade tidigare beordrat att David skulle dödas, se book='9' data-chapter='19' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Sam 19:1. När han nu får höra var David är går han igång och brister ut till alla sina män kring sig. Han kallar dem "Benjamins söner" vilket indikerar att han insatt personer från sin egen stam i ledande positioner. Han anspelar nu på deras lojalitet till sin stam och deras girighet.]
Stanna du hos mig. Var inte rädd, för han som söker mitt liv, söker ditt liv. Med mig är du i trygghet."
Och David och hans män gick till Qila och stred med filistéerna och förde bort deras boskap och slog dem med ett stort slag (en stor slakt). Så räddade David Qilas invånare.
Och David vistades i öknen i bergfästena [naturliga bergfästen, grottor och klippor som gav skydd – hebr. masad; samma ord som den kända antika fästningen Masada i Negevöknen] och förblev i bergslandet i öknen Zif. [Tel Sif ligger strax söder om Hebron, ett kargt område med inte så många invånare där det är lätt att gömma sig.] Och Saul sökte honom varje dag men Gud (Elohim) gav honom inte i hans hand.
Och de två skar ett förbund inför Herrens (Jahves) ansikte. Och David vistades i skogen och Jonatan gick till sitt hus.
Och Saul och hans män gick och sökte honom. Och de berättade för David, därför kom han ner till klippan och vistades i Maons öken. Och när Saul hörde det, jagade han efter David i Maons öken.
Och David gick upp därifrån och vistades i fästena (bergfästena – hebr. masad ) i Ein-Gedi.
Och han kom till fårens inhägnader vid vägen, där var en grotta och Saul kom in för att uträtta sina behov [ordagrant: "täcka sina fötter"; samma uttryck används i book='7' data-chapter='3' data-verse='24' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Dom 3:24 om Eglon]. Och David och hans män satt i den innersta delen av grottan.
Och David sade till sina män: "Omgjorda er var man med sitt svärd." Och de omgjordade sig var man med sitt svärd och David tog på sig sitt eget svärd och de gick upp efter David, omkring 400 män. Och 200 män stannade vid deras tillhörigheter.
Och Saul slog läger bland Chachilas kullar som är framför Jeshimon vid vägen. Men David vistades i öknen och han såg att Saul kom efter honom i öknen.
Och David sade till Achish: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, låt dem ge mig en plats i en av dina städer i landet, så att jag kan bo där, för varför skulle din tjänare bo i den kungliga staden med dig?"
Och antalet dagar som David bodde i filistéernas land var ett fullt år och fyra månader.
Och David och hans män gick upp och gjorde en räd mot geshuriterna och gizriterna och amalekiterna för dessa var landets invånare sedan gammalt, när man går upp till Shora och till Egyptens land.
Och David lämnade varken man eller kvinna levande för att föra dem till Gat och sade: "Annars kommer de att berätta om oss och säga: Så gjorde David och det har varit hans sätt hela tiden som han har vistats i filistéernas land."
Men han vägrade och sade. "Jag ska inte äta." Men hans tjänare tillsammans med kvinnan uppmanade honom och han lyssnade på deras röst. Så han steg upp från marken och satt på sängen.
Och David kom till de 200 männen som var utmattade och inte kunnat följa David och vistats vid bäcken Besor, och de gick fram och mötte David och folket som var med honom. Och när David kom nära folket hälsade han dem.
Och vem ska lyssna på er i detta ärende? För den som dragit ut i striden ska ha samma del som den som stannat i trossen. De ska dela lika."
Och när Israels män som var på den andra sidan dalen och de som var bortom Jordan, såg att Israels män flydde och att Saul och hans söner var döda, övergav de städerna och flydde, och filistéerna kom och bodde i dem.
Och när invånarna i Javesh-Gilead hörde om honom, vad filistéerna hade gjort med Saul,

2 Samuelsboken (29)

Och hans män som var med honom tog David också med upp, varje man med sitt hushåll, och de bodde i Chevrons städer.
Och Joav, Tserojas son och Davids tjänare gick ut. Och de möttes vid Givonas damm (vattenreservoar – där man samlade regnvatten) och satt ner, den ene på den ena sidan om dammen och den andre på den andra sidan av dammen.
Och kungen och hans män gick till Jerusalem mot jevuséerna, invånarna i landet som talade till David och sade. "Om du inte avlägsnar de blinda och de lama ska du inte komma hit", de tänkte: David kan inte komma hit.
Och David bodde i befästningen och kallade den för Davids stad. Och David byggde runtomkring från Millo och inåt.
Och David steg upp och gick med hela folket som var med honom från Baale i Juda för att därifrån föra upp Guds (Elohims) ark, över vilken Namnet är uppkallat, Namnet Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) som sitter på keruberna.
Och Herrens (Jahves) ark förblev i gititen Oved-Edoms hus tre månader, och Herren (Jahve) välsignade Oved-Edom och hela hans hus.
[I detta stycke introduceras hovprofeten Natan. Han finns med under både David och Salomons regeringstid och är den troliga författaren till denna bok, se book='14' data-chapter='9' data-verse='29' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Krön 9:29. Hans namn betyder "han gav", "given" eller "placerad". Ett centralt ord i detta kapitel är hebr. bait som betyder både hus och släkt. Användandet kan jämföras med det svenska ordet kungahus, som kan syfta på både palatset och den kungliga familjen. Löftet som Mose gett om att inta landet var nu infriat, se book='4' data-chapter='12' data-verse='10' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>4 Mos 12:10.] När kungen [David] satt i sitt hus [palats i Jerusalem] och Herren (Jahve) hade gett honom ro (vila) från alla hans fiender runt omkring,
sade han till profeten Natan: "Se, här bor jag i ett hus av [vackert importerat] cederträ [från Tyros, se book='10' data-chapter='5' data-verse='11' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Sam 5:11], medan Guds ark bor i ett tält."
"Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Skulle du bygga mig ett hus att bo i?
Jag har inte bott i något hus från den dag jag förde Israels barn upp ur Egypten ända till i dag, utan jag har flyttat omkring i ett tält, i ett tabernakel.
[David blir djupt rörd när han hör Natan berätta visionen från Herren om att en ättling till honom ska bygga Herrens tempel. Han går till uppenbarelsetältet där arken finns och sätter sig ned i Guds närvaro.] Då gick kung David in och satte sig ner inför Herren. [Troligtvis i tabernaklet.] Han sade [frågade bedjande till Gud]: "Vem är jag, Herre Gud (Adonai Jahve),
    och vad är mitt hus (min familj, släkt),
    att du har fört mig ända hit [till att bli kung över Israel]?
Men Mefivoshet bodde i Jerusalem, för han åt oavbrutet vid kungens bord, och han var lam i båda sina fötter.
När de berättade för David sände han [budbärare] för att möta dem, för männen var mycket förödmjukade (utskämda). Och kungen [David] sade: "Stanna i Jeriko tills era skägg har vuxit ut och återkom sedan."
[Det har nu gått ett år.] Och det skedde vid årsskiftet (när året återvände, upprepade sig) [månadsskiftet Adar/Nisan] vid tiden då kungarna drar ut [i strid, vilket brukar ske tidig vår, efter vinterregnen i mars och innan skörden bärgas i maj och all arbetskraft behövdes på fälten] att David sände Joav [som sin general] och sina tjänare (sin armé) med honom. De fördärvade (förgjorde) Ammons söner och belägrade Rabba [nuvarande Amman, Jordaniens huvudstad]. Men David stannade i Jerusalem.
Och Orija sade till David: "Arken och Israel och Juda bor i hyddor och min herre Joav och min herres tjänare tältar på det öppna fältet, ska jag då gå in i mitt hus för att äta och dricka och ligga hos min hustru? Du lever och din själ lever, jag vill inte göra något sådant."
Och David sade till Orija: "Stanna här idag också och i morgon ska jag låta dig gå." Så Orija stannade i Jerusalem den dagen och nästa dag.
Och Avshalom hennes bror sade till henne: "Har Amnon din bror varit med dig? Lugna dig min syster, han är din bror, ta inte detta till hjärtat." Och Tamar förblev ensam i sin bror Avshaloms hus.
Och Avshalom bodde två fulla år i Jerusalem och han såg inte kungens ansikte.
Eftersom din tjänare avlade en ed när jag bodde i Geshor i Aram och sade: "Om Herren (Jahve) verkligen för mig tillbaka till Jerusalem så vill jag tjäna Herren (Jahve)."
Och kungen sade till Ittaj, gititen: "Varför går du också med oss? Återvänd och vistas hos kungen, för du är en främling och är i exil från din egen plats.
Tsadoq och Evjatar bar tillbaka Guds (Elohims) ark till Jerusalem och de stannade där.
Kungen frågade: "Var är din herres son?"
    Tsiva svarade kungen: "Se, han vistas i Jerusalem för han sade: Idag ska Israels hus upprätta till mig min fars kungarike."
Och Choshaj sade till Avshalom: "Nej, men den som Herren (Jahve) och detta folk och alla Israels män har valt, han ska det bli och med honom vill jag vara.
Och David satt mellan de två portarna och väktaren gick upp på taket till porten på muren och lyfte upp sina ögon och såg och se en man sprang ensam.
Och kungen steg upp och satt i porten. Och man berättade för folket och sade: "Se, kungen sitter i porten," och hela folket kom inför kungens ansikte. Men Israel hade flytt varje man till sitt tält.

1 Kungaboken (53)

Gå in till kung David och säg till honom: Har inte du min herre kung svurit (avlagt ed) till din tjänstekvinna och sagt: Med säkerhet ska din son Salomo regera efter mig och han ska sitta på min tron? Varför regerar Adonija nu?
Hon sade till honom: "Min herre, du svor (gav din ed) vid Herren din Gud (Jahve Elohim) till din tjänstekvinna: 'Med säkerhet ska din son Salomo regera efter mig och han ska sitta på min tron.'
Och du min herre kung, hela Israel har sina ögon på dig, att du ska tala om för dem vem som ska sitta på min herres tron, kungen efter honom.
Och Natan sade: "Min herre kungen, har du sagt: Adonija ska regera efter mig och han ska sitta på min tron?
Har verkligen min herre kungen gjort denna sak utan att låta din tjänare veta vem som ska sitta på min herres tron, kungen efter dig?
jag har verkligen (sannerligen) gett dig min ed i Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) och sagt: Med säkerhet ska din son Salomo regera efter mig och han ska sitta på min tron i mitt ställe, jag ska verkställa (göra) detta redan idag."
Sedan ska ni komma upp efter honom och han ska komma och sitta på min tron, för han ska vara kung i mitt ställe och jag har utsett honom till att vara furste över Israel och över Juda."
Och Salomo sitter även på kungarikets tron.
Och kungen sade även: 'Välsignad vare Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) som har gett en att sitta på min tron idag och mina ögon får se det.' "
Och Salomo satt på sin far Davids tron och hans kungarike blev mycket stabilt (fullt ut stadfäst). [Ordagrant: "stadig hans rike mycket", det var inga inre eller yttre stridigheter så riket kunde få sin form och etableras. Samma fras utan ordet "mycket" återkommer book='' data-chapter='' data-verse='46' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 46.]
Och Batsheva kom inför kung Salomo till att tala med honom för Adonijaho. Och kungen reste sig och böjde sig inför henne och satt ner på sin tron och såg till att en tron ställdes fram till kungens mor och hon satt på hans högra.
Och nu, Herren (Jahve) lever, som har stadfäst (etablerat) mig och satt mig på min far Davids tron, och som har gjort mig ett hus som han talat (lovat), idag ska Adonijaho dödas." [book='10' data-chapter='7' data-verse='' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Sam 7]
Och kungen sände och kallade på Shimi och sade till honom: "Bygg dig ett hus i Jerusalem och bo där och gå inte vidare någon annanstans.
Och Shimi sade till kungen: "Ditt tal är gott, som min herre kungen har sagt, så ska din tjänare göra." Och Shimi bodde i Jerusalem många dagar.
Salomo svarade: "Du har redan visat stor nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) mot din tjänare, min far David, därför att han vandrade inför dig i sanning, i rättfärdighet och med ett ärligt hjärta [under alla sina levnadsdagar]. Du har fortsatt att visa honom denna stora nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet) genom att ge honom en son som nu regerar på hans tron.
Den första kvinnan sade: "Hör på mig, herre. Jag och den här kvinnan bor i samma hus och jag födde barn där i huset hos henne.
Och Juda och Israel bodde i trygghet, varje man under sin vinstock och under sitt fikonträd, från Dan till Beer-Sheva, alla Salomos dagar.
Och hans hus där han bodde, vid den andra gården bakom tronsalen, var gjort på samma sätt. Han byggde också ett hus till faraos dotter som Salomo hade tagit till hustru, på samma sätt som tronsalen.
Jag har verkligen byggt dig ett hus att vistas i, en plats där du kan bo för evigt. [Här står ordet evigt i plural, vilket gör att man också kan översätta det som i evigheters evigheter. Vissa grekiska översättningar har även med en rad till: "Är inte detta skrivet i Jashars bok?", samma fras finns i book='6' data-chapter='10' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jos 10:13; book='10' data-chapter='1' data-verse='18' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Sam 1:18.]
Och Herren (Jahve) har bekräftat sitt ord som han talade, och jag har rests upp i min far Davids ställe och sitter på Israels tron, som Herren (Jahve) talade (lovade), och har byggt huset till Herren (Jahve) Israels Guds (Elohims) namn.
Och nu Herre (Jahve) Israels Gud (Elohim), håll (vakta, skydda, bevara) till din tjänare David, min far, det som du har talat till honom, och sagt: 'Det ska inte saknas en ättling till dig (ordagrant: huggas av till dig en man från) framför mitt ansikte som sitter på Israels tron, om bara dina söner håller (vaktar, skyddar, bevarar) deras vägar till att vandra inför mitt ansikte, som du har vandrat inför mitt ansikte.'
Kan då verkligen Gud bo på jorden? [Nej, självklart inte] Se, himlarna och himlarnas himlar [hela universum till sin yttersta gräns], de kan inte rymma dig, hur mycket mindre detta hus som jag har byggt!
Svara på din tjänares och ditt folk Israels bön, när de vänder sig i bön mot denna plats. Hör (lyssna till) dem från himlarna, där du bor. Hör (lyssna till) dem och förlåt dem [deras synd].
då ska du höra (lyssna) i himlarna, din boning, och förlåta och göra och ge till var man i enlighet med alla hans vägar, vars hjärta du känner, för du ensam är intimt förtrogen med hjärtat hos alla människornas söner (varje människa individuellt),
[Herre] Hör (lyssna) då från himlarna, din boning, och svara på alla böner från främlingarna. Då ska alla folk på jorden lära känna (bli intimt förtrogna med) ditt namn och i vördnadsfull tillbedjan frukta dig som ditt folk Israel gör, och förstå att detta tempel jag byggt är helgat åt ditt namn (tillhör dig). [Detta är en profetisk bön som visar att evangeliet ska förkunnas för hela världen, så som det blev när lärjungarna fullföljde missionsbefallningen.]
hör (lyssna) du till deras böner och deras innerliga bön i himlarna, din boning, och utför deras sak.
Farao, Egyptens kung, hade gått upp och tagit Gezer [handelsstad halvvägs mellan Joppe och Jerusalem] och bränt det i eld och slagit kananéerna som bodde i staden och gett den som en del till sin dotter, Salomos hustru. [Han gifte sig med henne tidigt, se book='11' data-chapter='3' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kung 3:1. Att hon får ett eget hus visar en särställning bland Salomos 700 fruar, se book='11' data-chapter='7' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kung 7:8; book='11' data-chapter='11' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>11:3.]
för Joav och hela Israel stannade där sex månader till dess han hade huggit av varje man i Edom,
Och han samlade män runt honom och blev hövitsman för en trupp när David slog dem, och de gick till Damaskus och bodde där och regerade i Damaskus.
Och det skedde när Jerovam, Nevats son, hörde om det, för han var fortfarande i Egypten dit han hade flytt från kung Salomos ansikte, och Jerovam bodde i Egypten,
Men för Israels söner som bodde i Juda städer, regerade [fortfarande] Rechavam över dem.
Och Jerovam byggde Shechem i Efraims bergsbygd och bodde där och han gick därifrån och byggde Penoel.
Och en gammal profet bodde i Betel, och hans söner kom och berättade för honom allt det som gudsmannen hade gjort den dagen i Betel och de ord som han hade talat till kungen och de berättade detta för deras far.
Och han gick efter gudsmannen och fann honom sittande under en terebint, och han sade till honom: "Är du gudsmannen som kom från Juda?"
    Och han sade: "Det är jag."
Och det skedde när de satt vid bordet att Herrens (Jahves) ord kom till profeten som hade fört tillbaka honom.
Och se, män passerade förbi och såg kroppen kastad på marken och lejonet stående vid kroppen, och de berättade det i staden där den gamla profeten bodde.
Och Asa tog allt silver och guldet som var kvar i skattkammaren i Herrens (Jahves) hus och skatterna i kungens hus och gav dem i sina tjänares händer och kung Asa sände dem till Benchadad, Tavrimons son, Chezions son, Arams kung som bodde i Damaskus och sade:
Och det skedde när Baasha hörde om det, att han lämnade byggandet av Rama och bodde i Tirtsa.
[Zimri var Nordrikets sjätte kung (regerade 885 f.Kr.)] Och det skedde när han började regera, så snart han satt på sin tron, att han slog hela Baashas hus. Han lämnade inte en enda som urinerar mot muren [nervärderande uttryck för en man; i uttrycket liknas han också vid en oren hund], ingen av hans släktingar (någon som kunde bli en återlösare – hebr. goel) och ingen av hans vänner.
Så han gjorde som Herren (Jahve) hade sagt till honom, han begav sig till ravinen Kerit nära Jordan och bodde där.
"Stå upp, gå till Sarefat som ligger intill Sidon och slå dig ner (bo) där. Jag har redan befallt en änka som bor där att förse dig med mat."
Men han sade till henne: "Ge mig din son." Han tog honom från hennes armar och bar upp honom till det övre rummet (gästrummet) där han bodde och lade honom på sin säng.
medan han gick en dagsresa [2-4 mil] ut i öknen. Efter vandringen satte han sig under en ginstbuske och önskade sig döden: "Nu räcker det. Herre, ta mitt liv på en gång. Jag är inte bättre än mina fäder."
Och hon skrev brev i Ahavs namn och förseglade det med hans sigill och sände brevet till de äldste och till de förnäma som var i staden och som bodde med Navot.
Det hon skrev i brevet var:
"Utlys en fasta och sätt Navot vid folkets huvud (på honnörsplatsen),
och sätt två män, pålitliga medborgare framför honom, och låt dem vittna mot honom och säga: 'Du förbannar Gud (Elohim) och kungen.' Bär sedan ut honom och stena honom så att han dör."
Och stadens män, de äldste och de förnäma som bodde i staden gjorde som Izevel (Isebel) hade sänt till dem i enlighet med det som var skrivet i brevet som hon hade sänt till dem.
De utlyste en fasta och satte Navot vid folkets huvud (på honnörsplatsen).
Och två män, pålitliga medborgare kom och satt framför honom, och de två pålitliga medborgarna vittnade mot honom, mot Navot framför folket och sade: "Navot har förbannat Gud (Elohim) och kungen." Sedan bar de ut honom ur staden och stenade honom med stenar så att han dog.
[Kapitel 21 var ett avbrott, det kiastiska centrumet, och nu kommer ett stycke som tematiskt hör ihop med book='11' data-chapter='20' data-verse='' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kung 20 och kriget med Aram.] Och det fortsatte tre år utan krig mellan Aram och Israel.
Och Israels kung och Jehoshafat, Juda kung satt var och en på sin tron smyckade i sina dräkter, på en tröskplats vid öppningen till Samariens port, och alla profeter profeterade för dem.
Och han sade: "Därför, lyssna du till Herrens (Jahves) ord. Jag såg Herren (Jahve) sitta på sin tron, och alla himlarnas härskaror stod hos honom på hans högra och på hans vänstra.

2 Kungaboken (41)

Då sände kungen en hövitsman över 50 med hans 50. Och han gick upp till honom, och se, han satt på toppen av kullen. Och han talade till honom: "Gudsman, kungen har sagt: Kom ner."
Och Elia sade till Elisha: "Stanna här, jag ber dig, för Herren (Jahve) har sänt mig ända till Betel."
    Men Elisha sade: "Herren (Jahve) lever och din själ lever, jag ska inte lämna dig." Så vandrade de ner till Betel.
Och Elia sade till honom: "Elisha, stanna här, jag ber dig, för Herren (Jahve) har sänt mig till Jeriko."
    Men han svarade: "Herren (Jahve) lever och din själ lever, jag ska inte lämna dig." Så vandrade de [tillsammans] ner till Jeriko.
Och Elia sade till honom: "Stanna här, jag ber dig, för Herren (Jahve) har sänt mig ända till Jordan."
    Men han sade: "Herren (Jahve) lever och din själ lever, jag ska inte lämna dig." Så vandrade de två vidare.
Och de kom tillbaka till honom medan han dröjde sig kvar i Jeriko och han sade till dem: "Sade jag inte till er: Gå inte?"
Och han sade till honom: "Säg nu till henne: Se, du har varit tjänstvillig mot oss med alla dessa omsorger, vad ska vi göra för dig? Vill du att vi för din talan inför kungen eller inför arméns härhövitsman?"
    Och hon svarade: "Jag bor bland mitt eget folk."
Och när han tog honom och förde honom till hans mor, satt han i hennes knä till middagstiden och sedan dog han.
Och Elisha kom till Gilgal, och där var hungersnöd i landet och profeternas söner satt framför honom och han sade till sin tjänare: "Sätt på en stor gryta och koka soppa till profeternas söner."
[Detta är den centrala berättelsen i den andra delen av Elishas mirakler.] Och profetsönerna sade till Elisha: Se, platsen där vi bor framför dig är för trång (smal) för oss.
Låt oss gå, vi ber dig, till Jordan och därifrån ta varje man en stock och låt oss göra en plats där, så att vi kan bo.
    Han svarade: "Gå ni."
Men Elisha satt i sitt hus och de äldste var hos honom, och kungen sände en man före sig, men innan budbäraren kom till honom, sade han till de äldste: "Ser ni hur denne son till mördare har sänts för att ta bort mitt huvud? Se, när budbäraren kommer, ska ni stänga dörren och hålla fast dörren mot honom. Är det inte ljudet av hans herres fötter bakom honom?"
Nu var där fyra män med en hudsjukdom vid portens ingång och de sade till varandra: "Varför sitter vi här tills vi dör?"
Om vi säger: Vi ska gå in i staden, då är hungersnöden i staden och vi ska dö där, och om vi sitter stilla här dör vi också. Kom och låt oss falla för araméernas armé, om de räddar oss levande ska vi leva, men om de dödar oss skulle vi ändå ha dött."
Och han kom och se, härföraren för armén satt där och han sade: "Jag har ett ärende till dig härförare."
    Och Jehu sade: "Till vem av alla oss?" Och han sade: "Till dig, härförare."
Och Herren (Jahve) sade till Jehu: "Eftersom du har gjort gott (hebr. tov) och verkställt det som är rätt (rakt – hebr. jashar<) i mina ögon och har gjort mot Achavs hus efter allt som var i mitt hjärta, ska dina söner i fyra generationer sitta på tronen i Israel." [Jehu både gjorde det som var gott och det som var rätt. Det går alltså att göra det som är rätt, men alla är inte i harmoni med Guds hjärta och också gör det som är gott. I uppräkningen av kungar som följer så avvänds inte den kombinationen med gott utan bara med ordet rätt 6 ggr, se book='12' data-chapter='12' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kung 12:2; book='12' data-chapter='14' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>14:3; book='12' data-chapter='15' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>15:3, book='12' data-chapter='15' data-verse='34' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>34; book='12' data-chapter='18' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>18:3; book='12' data-chapter='22' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>22:2 och en gång det som inte är rätt (book='12' data-chapter='16' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kung 16:2).]
Och han tog officerarna (ledarna över hundra), kariterna och vakterna och hela landets folk och de förde ner kungen [den unge Joash/Jehoash] från Herrens (Jahves) hus och kom vägen förbi vaktporten till kungens hus. Och han satt på kungarnas tron.
Och Herren (Jahve) gav Israel en frälsare så att de kunde gå ut från under araméernas hand, och Israels söner bodde i sina tält som tidigare.
Och Joash sov med sina fäder och Jerovam satt på hans tron. Och Joash blev begravd i Samarien med Israels kungar.
Du har verkligen slagit ned Edom och ska ditt hjärta lyfta upp dig? Mättas (njut av denna ära, ordagrant "låt dig tyngas" – hebr. hikavod) och stanna i ditt hus, för varför skulle du befatta dig med ondska så att du faller, du och Juda med dig?"
Och Herren (Jahve) slog kungen så att han fick en hudsjukdom (hebr. tsara) [book='3' data-chapter='13' data-verse='' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 13–14] fram till sin död och bodde i ett avsides hus. Och Jotam, kungens son var över hans hus och dömde folket i landet.
Detta är Herrens (Jahves) ord som han talade till Jehu och sade: "Dina söner till fjärde generationen ska sitta på Israels tron." [book='12' data-chapter='10' data-verse='30' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kung 10:30] Och så blev det.
Vid den tiden återerövrade Retsin, Arams kung, Eilat till Aram och drev ut judarna från Eilat och edomiterna kom till Eilat och bodde där till denna dag.
I Hoseas 9:e år tog Assyriens kung Samarien och förde bort Israel till Assyrien och satte dem i Chalach och i Chavor, vid floden Gozan och i Mediens städer.
Och Assyriens kung förde män
    från Babel
    och från Kota [stad i Babyon]
    och från Iva [okänd stad]
    och från Chamat [stad i centrala Syrien]
    och Sefarvajim [Sefarvim (betyder: "de två skrivarna") – stad i norra Syrien på östra sidan av Eufrat som Assyrien intagit]
och placerade dem i Samariens städer istället för Israels söner och de intog Samarien och bodde i dess städer.
Och det skedde i början av deras bosättning på platsen att de inte vördade Herren (Jahve). Därför sände Herren (Jahve) lejon ibland dem som dödade några av dem.
Därför samtalade de med Assyriens kung och sade: "Folken som du har burit bort och placerat i Samariens städer känner inte till sättet (hur man gör) med landets Gud (Elohim). Därför har han sänt lejon ibland dem och se, de slaktar dem, eftersom de inte känner till sättet (hur man gör) med landets Gud (Elohim)."
Och Assyriens kung befallde och sade: "För dit en av prästerna som togs därifrån och låt honom gå och bo där, och låt honom undervisa folket om sättet (hur man gör) med landets Gud (Elohim)."
Och en av prästerna som de hade burit bort från Samarien kom och bodde i Betel och undervisade dem om hur de skulle vörda Herren (Jahve).
Men likväl gjorde varje folkslag sina egna gudar och satte dem i husen på de höga platserna som samarierna hade gjort, och varje folkslag i städerna där de bodde.
Men befälhavaren (hebr. ravshake) svarade: "Har min herre sänt mig till din herre och till dig för att tala dessa ord? Har han inte sänt mig till männen som sitter på muren, för de kommer tillsammans med er att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin [när vi kommer och belägrar Jerusalem]!"
Och Hiskia bad inför Herrens (Jahves) ansikte och sade: "Herre (Jahve) Israels Gud (Elohim) som sitter på keruberna, du är Gud (Elohim) du ensam till ländernas kungariken, du har gjort himlarna och jorden.
Och deras invånare, svaga utan kraft (har en liten hand),
    de är förskräckta och förvirrade,
de är som fältets gräs
    och de gröna örterna,
som gräset på hustaken
    och som fördärvad säd innan den växer upp.
Men jag vet (känner väl till) var du sitter,
    var du går ut och när du kommer in
    och ditt raseri mot mig.
Och Sancheriv, Assyriens kung lämnade och gick och återvände och bodde i Nineve.
Och Chilkijaho, prästen och Achiqam och Achbor och Shafan och Asaja gick till profetissan Hulda (Chulda), hustru till Shallum, Tiqvas son, Charchas son klädkammarens väktare, och hon bodde i Jerusalem i det andra kvarteret, och de talade med henne.
Så säger Herren (Jahve): Se, jag ska föra ondska till denna plats och över dess invånare, alla skriftrullens ord som Juda kung har läst,
eftersom de gjorde ditt hjärta mjukt och du ödmjukade dig inför Herrens (Jahves) ansikte när du hörde det som jag talade mot denna plats och mot dess invånare, att de ska bli ödelagda och förbannade (vanärade hebr. qlala) och du har rivit isär dina kläder och gråtit inför mitt ansikte, därför har jag även hört dig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och kungen gick upp till Herrens (Jahves) hus och alla Juda män och alla Jerusalems invånare med honom och prästerna och profeterna och hela folket både små och stora, och han läste i deras öron alla förbundsbokens ord som hade hittats i Herrens (Jahves) hus.
Och Gedaljaho gav sin ed till dem och till deras män och sade till dem: "Var inte rädda på grund av att kaldéernas tjänare bor i landet, tjäna Babels kung och det ska gå väl för er."

1 Krönikeboken (43)

De skriftlärdas släkter, de som bodde i Jabes [stad nära Betlehem; en person med samma namns nämns i book='13' data-chapter='4' data-verse='9' data-chapterend='' data-verseend='10' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Krön 4:9–10], var tiratiterna, simatiterna, sukatiterna. Dessa var de keniter som härstammade från Hammat, stamfar till Rekabs släkt.
Dessa var krukmakarna och invånarna i Netaim och Gedera. De bodde där hos kungen och var i hans tjänst.
De bodde i Beer-Sheba, Molada och Hasar-Shual,
De fann fett och gott bete, och landet hade utrymme nog. Och där var lugnt och stilla, för de som bodde där förut var hamiter.
Men dessa som här är uppskrivna med namn kom i Juda kung Hiskias tid [715-687 f.Kr.] och förstörde deras tält och slog de meiniter som fanns där och utrotade dem så att de inte mer finns till. Sedan bosatte de sig i deras land, för där fanns bete för deras boskap.
De slog de sista som var kvar av amalekiterna och hade kommit undan. Sedan bosatte de sig där och bor där än i dag.
och Bela, son till Asas, son till Shema, son till Joel. Han bodde i Aroer, och hans boplatser nådde ända till Nebo och Baal-Meon.
Österut nådde hans boplatser ända fram till öknen som sträcker sig från floden Eufrat. De hade nämligen stora boskapshjordar i Gileads land.
Gads barn bodde mitt emot dem i landet Bashan ända till Salka:
De bodde i Gilead i Bashan med underlydande orter, likaså på alla Sarons betesmarker, så långt de sträckte sig.
Många hade blivit slagna, eftersom striden var från Gud. Sedan bosatte de sig i deras land och bodde där ända till fångenskapen.
Halva Manasse stams barn bodde också där i landet, från Bashan ända till Baal-Hermon och Senir och Hermons berg, och de var talrika.
Men Manasses barn ägde Bet-Shan med underlydande orter, Taanak med underlydande orter, Megiddo med underlydande orter och Dor med underlydande orter.Här bodde Josefs, Israels sons, barn.
Dessa var Ehuds söner, och de var familjehuvudmän för dem som bodde i Geba och som blev bortförda till Manahat,
Beria och Shema var huvudmän för Ajalons invånare. De jagade bort dem som bodde i Gat.
Dessa var huvudmän för familjer, huvudmän efter sin ättföljd. De bodde i Jerusalem.
I Gibeon bodde Gibeons far och hans hustru hette Maaka.
Men Miklot blev far till Shima. Dessa bodde också tillsammans med sina bröder i Jerusalem, mitt emot sina bröder.
De första som bosatte sig inom sina arvsbesittningar och i sina städer var israeliter, präster, leviter och tempeltjänare.
I Jerusalem bodde en del av Juda barn, av Benjamins barn och av Efraims och Manasse barn, nämligen:
dessutom Obadja, son till Shemaja, son till Galal, son till Jedutun, liksom Berekja, son till Asa, son till Elkana, som bodde i netofatiternas byar.
Dessa var huvudmännen för de levitiska familjerna, huvudmän efter sin ättföljd. De bodde i Jerusalem.
I Gibeon bodde Gibeons far Jeguel. Hans hustru hette Maaka.
Och Miklot blev far till Shimam. De bodde också tillsammans med sina bröder i Jerusalem, mitt emot sina bröder.
När alla israeliterna i dalen såg att deras här hade flytt och att Saul och hans söner var döda, övergav de sina städer och flydde. Sedan kom filistéerna och bosatte sig i dem.
David begav sig med hela Israel till Jerusalem, det vill säga Jevus, där jebusiterna bodde.
Invånarna i Jevus sade till David: "Här kommer du inte in!" Men David intog Sions borg, som nu är Davids stad.
David bosatte sig sedan i borgen, och därför kallade man den Davids stad.
David drog med hela Israel upp till Baala, till Kirjat-Jearim som tillhör Juda, för att därifrån föra upp Herren Guds ark, hans som tronar på keruberna och efter vilken den hade sitt namn.
Och Guds ark blev kvar i Obed-Edoms hus och hans familj i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edoms hus och allt han ägde.
[I jämförelse med paralelltexten i book='10' data-chapter='7' data-verse='' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Sam 7 betonas hur varken David, Salomo eller någon av kungarna av hans släkt var den messianska kungen. När Messias tills sist kommer ska han vara en kung som David.] När David satt i sitt hus, sade han till profeten Natan: "Här bor jag i ett hus av cederträ, medan Herrens förbundsark står i ett tält."
"Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Det är inte du som ska bygga det hus där jag ska bo.
Jag har inte bott i något hus från den dag då jag förde Israel hit upp ända till i dag, utan jag har flyttat från tält till tält, från tabernakel till tabernakel.
Då gick kung David in och satte sig ner inför Herrens ansikte och sade: "Vem är jag, Herre Gud, och vad är mitt hus eftersom du har fört mig ända hit?
Och man kom och berättade för David om männen. Han sände då några för att möta dem, eftersom männen var djupt förnedrade. Kungen lät säga: "Stanna i Jeriko tills ert skägg har vuxit ut. Kom sedan tillbaka."
Och det skedde vid årsskiftet (när året återvände, upprepade sig) [månadsskiftet Adar/Nisan] vid tiden då kungarna drar ut [i strid, vilket brukar ske tidig vår, efter vinterregnen i mars och innan skörden bärgas i maj och all arbetskraft behövdes på fälten] att Joav tågade ut med krigshären och härjade i ammoniternas land och kom till Rabba [nuvarande Amman, Jordaniens huvudstad] och belägrade det, men David stannade kvar i Jerusalem. [Här sker händelsen med Batsheva, se book='10' data-chapter='11' data-verse='1' data-chapterend='12' data-verseend='25' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Sam 11:1–12:25] Joav intog Rabba och förstörde det [book='10' data-chapter='12' data-verse='26' data-chapterend='' data-verseend='31' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Sam 12:26–31].
"Herren er Gud är ju med er och har låtit er få ro på alla sidor. Han har gett landets invånare i min hand, och landet är lagt under Herren och hans folk.
Bland alla mina söner – för Herren har gett mig många söner – utvalde han min son Salomo till att sitta på Herrens kungatron och regera över Israel.
Så satt Salomo på Herrens tron som kung efter sin far David, och han blev framgångsrik. Hela Israel lydde honom.

2 Krönikeboken (51)

Och Salomo sände bud till Churam [alternativ stavning till Chiram (book='12' data-chapter='5' data-verse='' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kung 5), som regerade 980-947 f.Kr..], kungen i Tyrus, och lät säga:
"Gör mot mig som mot min far David, när du sände honom cederträ för att han skulle bygga sig ett hus att bo i.
Jag har nu byggt ett hus till boning åt dig,
    en plats där du kan bo till evig tid.
Och Herren har hållit det löfte han gav, för jag har kommit i min far Davids ställe och sitter nu på Israels tron, så som Herren lovade, och jag har byggt huset åt Herrens, Israels Guds, namn.
Håll nu, Herre, Israels Gud, vad du lovade din tjänare, min far David, när du sade till honom: Det ska aldrig saknas en avkomling av dig inför mig på Israels tron, om dina barn ger akt på sin väg och vandrar efter min undervisning, så som du har vandrat inför mig.
Men kan Gud verkligen bo bland människorna på jorden? Se, himlarna och himlarnas himmel rymmer dig inte. Hur mycket mindre då detta hus som jag har byggt!
Ja, hör de böner som din tjänare och ditt folk Israel sänder upp, när de vänder sig mot denna plats. Hör dem från den plats där du bor, från himlen. Och när du hör, må du förlåta.
hör det då från himlen där du bor, och förlåt och ge var och en efter alla hans gärningar, eftersom du känner hans hjärta. För det är bara du som känner människornas hjärtan.
hör det då från himlen där du bor och gör allt som främlingen ropar till dig om. Så ska alla folk på jorden lära känna ditt namn och frukta dig, som ditt folk Israel gör, och förstå att detta hus som jag har byggt är uppkallat efter ditt namn.
hör då från himlen där du bor deras bön och deras rop om nåd och skaffa dem rätt, och förlåt ditt folk som har syndat mot dig.
byggde han upp de städer som Huram hade gett honom och lät Israels barn bosätta sig i dem.
Och Salomo förde faraos dotter från Davids stad till det hus han hade byggt åt henne, för han sade: "Min hustru ska inte bo i Davids, Israels kungs, hus. Det är en helig plats, eftersom Herrens ark har kommit dit."
Och Rehabeam förblev kung endast över de israeliter som bodde i Juda städer.
Rehabeam bodde i Jerusalem, och han byggde om städer i Juda till befästa platser.
Under de tiderna fanns det ingen trygghet när man gick ut eller in, utan stor förvirring rådde bland alla som bodde här i länderna.
Då tog Asa silver och guld ur skattkamrarna i Herrens hus och i kungapalatset och sände det till Ben-Hadad, Arams kung som bodde i Damaskus, och lät säga:
Israels kung och Joshafat, Juda kung, satt nu på var sin tron, klädda i sina skrudar. De satt på en tröskplats vid ingången till Samarias port medan alla profeterna profeterade inför dem.
Men Mika sade: "Hör alltså Herrens ord: Jag såg Herren sitta på sin tron och himlens hela härskara stod på hans högra sida och på hans vänstra.
Joshafat bodde nu i Jerusalem, men han begav sig åter ut bland folket, från Beer-Sheba till Efraims bergsbygd, och förde dem tillbaka till Herren, deras fäders Gud.
Så ofta en rättssak dras inför er av era bröder som bor i sina städer, antingen dom för dråp eller tillämpning av lag och bud, stadgar och förordningar, då ska ni varna dem så att de inte ådrar sig skuld inför Herren och hans vrede drabbar er och era bröder. Så ska ni göra för att inte dra skuld över er.
Var det inte du, vår Gud, som fördrev detta lands invånare för ditt folk Israel och gav landet åt din vän Abrahams efterkommande för evig tid?
De bodde där, och de byggde där en helgedom åt ditt namn och sade:
Han sade: "Lyssna, alla ni i Juda och ni Jerusalems invånare och kung Joshafat! Så säger Herren till er: Var inte rädda eller modlösa inför denna stora skara, för striden är inte er utan Guds.
Då böjde Joshafat sig ner med ansiktet mot marken, och alla Juda män och Jerusalems invånare föll ner för Herren och tillbad Herren.
Tidigt nästa morgon gick de ut till Tekoas öken. Och när de drog ut, steg Joshafat fram och sade: "Hör mig, ni av Juda och ni Jerusalems invånare! Stå fasta i tron på Herren er Gud så består ni, lita på hans profeter så lyckas ni."
Folket från Ammon och Moab reste sig mot folket från Seirs bergsbygd för att förinta och förgöra dem, och när de hade gjort slut på folket från Seir hjälptes de åt att förgöra varandra.
Också han uppförde offerhöjder på bergen i Juda och förledde så Jerusalems invånare till trolöshet och förförde Juda.
utan du har vandrat på Israels kungars väg och förlett Juda och Jerusalems invånare till avgudadyrkan, på samma sätt som Ahabs hus har gjort. Du har dräpt dina bröder [landsmän], dem som hörde till din fars hus och som var bättre än du.
[842 f.Kr.] Jerusalems invånare gjorde Ahasja, Jorams yngste son, till kung efter honom, för alla de äldre sönerna hade blivit dräpta av det rövarband som hade kommit med araberna till lägret. Så blev Ahasja, Jorams son, kung i Juda.
Och han tog med sig befälen och de förnämsta och mäktigaste bland folket och allt folket i landet och förde kungen ner från Herrens hus, och de gick in i kungapalatset genom Övre porten och satte kungen på kungatronen.
Och de övergav Herrens, sina fäders Guds, hus och tjänade asherapålarna och avgudarna. Då kom Guds vrede över Juda och Jerusalem på grund av dessa synder.
Och Gud hjälpte honom mot filistéerna och mot de araber som bodde i Gur-Baal och mot meuniterna.
Kung Ussia var sedan spetälsk ända till sin dödsdag och bodde i ett särskilt hus. Eftersom han var spetälsk var han utesluten från Herrens hus. Hans son Jotam förestod kungens hus och dömde folket i landet.
Och filistéerna hade fallit in i städerna i Juda lågland och Negev och hade tagit Beit-Shemesh, Ajalon, Gederot, Soko med underlydande orter, Timna med underlydande orter och Gimso med underlydande orter och bosatt sig i dem.
Hela Juda församling gladde sig med prästerna och leviterna, och det gjorde också hela den församling som hade kommit från Israel, liksom de främlingar som hade kommit från Israels land eller som bodde i Juda.
Och han befallde folket som bodde i Jerusalem att ge prästerna och leviterna deras del, för att de skulle kunna hålla fast vid Herrens undervisning.
Och de av Israel och Juda som bodde i Juda städer förde också fram tionde av kor och får, liksom tionde av de heliga gåvor som helgades åt Herren deras Gud och lade dem i högar.

"Så säger Sanherib, kung av Assyrien: Vad är det ni förtröstar på, eftersom ni stannar kvar i det belägrade Jerusalem?
Och Herren räddade Hiskia och Jerusalems invånare ur den assyriske kungen Sanheribs hand och ur alla andras hand, och han beskyddade dem på alla sidor.
Men när Hiskia ödmjukade sig mitt i sitt hjärtas högmod och Jerusalems invånare med honom, drabbade Herrens vrede dem inte i Hiskias dagar.
Hiskia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom på den plats där man går upp till Davids hus gravar. Hela Juda och Jerusalems invånare hedrade honom vid hans död. Hans son Manasse blev kung efter honom.
Men Manasse förledde Juda och Jerusalems invånare, så att de gjorde mer ont än de folk som Herren (Jahve) hade utrotat för Israels barn.
De gick till översteprästen Hilkia och lämnade pengarna som hade kommit in till Guds hus och som leviterna som höll vakt vid tröskeln hade samlat in från Manasse, Efraim och hela det övriga Israel, liksom från hela Juda och Benjamin och från Jerusalems invånare.
Och Hilkia och de som kungen hade utsett gick till profetissan Hulda, hustru till Shallum, klädkammarvaktaren, som var son till Tokehat, Hasras son. Hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. Och de talade med henne så som de hade blivit tillsagda.
Så säger Herren: Se, över denna plats och över dem som bor här ska jag låta olycka komma, alla de förbannelser som är skrivna i den bok som man har läst för Juda kung.
Eftersom ditt hjärta veknade och du ödmjukade dig inför Gud när du hörde hans ord mot denna plats och mot dem som bor här, ja, eftersom du ödmjukade dig inför mig och rev sönder dina kläder och grät inför mig har jag också hört dig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Jag ska samla dig till dina fäder, och du ska samlas till dem i din grav med frid. Dina ögon ska slippa se all den olycka som jag ska låta drabba denna plats och dem som bor här." Och de vände tillbaka till kungen med det svaret.
Och kungen gick upp i Herrens (Jahves) hus med alla Juda män och Jerusalems invånare, med prästerna och leviterna och allt folket, från den störste till den minste. Han läste upp för dem allt som stod i förbundsboken som man hade funnit i Herrens (Jahves) hus.
Han lät alla som fanns i Jerusalem och Benjamin träda in i förbundet. Och Jerusalems invånare handlade efter Guds, sina fäders Guds, förbund.
En påskhögtid som denna hade inte firats i Israel sedan profeten Samuels tid. Ingen av Israels kungar hade hållit en sådan påskhögtid som nu firades av Josia med prästerna och leviterna, hela Juda och dem av Israel som var närvarande samt Jerusalems invånare.

Esra (14)

Nu bosatte sig, prästerna, leviterna, en del av folket, sångarna, dörrvaktarna och tempeltjänarna i sina egna städer och hela det övriga Israel i sina städer.
Under Ahasveros (Achashverosh) regering, i början av hans regeringstid skrev de en anklagelse mot invånarna i Juda och Jerusalem. [Ahasveros regerade i Persien 486-465 f.Kr., han är även känd under det grekiska namnet Xerxes, se även book='17' data-chapter='1' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Est 1:1.]
och alla andra folk som den store och mäktige Asenappar hade fört bort och låtit bo i Samariens städer och i övriga delar av provinsen Väster om Eufrat. [Asenappar är ett annat namn för Ashurbanipal. Han efterträdde sin far Esarhaddon som kung i Assyrien 669 f.Kr. Omkring 645 f.Kr. plundrar de Elams huvudstad Susa, och en del av dessa fördes bort till Samarien och andra platser.]
Kungen sände detta svar:
"Till rådsherren Rechum och skrivaren Shimshaj och de andra, deras medbröder, som bor i Samarien och i resten av landet på andra sidan floden. Frid!
Så kom vi till Jerusalem och förblev där i tre dagar.
När jag hörde detta rev jag sönder mina kläder och min mantel och slet av hår från mitt huvud och mitt skägg och satt ner i förfäran.
Sedan samlades alla omkring mig som skälvde inför orden från Israels Gud (Elohim) på grund av trolösheten hos de landsflyktiga, och jag satt ner i förfäran fram till aftonoffret.
Och Shechanja, son till Jechiel, en av Elams söner svarade och sade till Esra: "Vi har varit trolösa mot vår Gud (Elohim) och har gift oss med främmande kvinnor från folket i landet. Likväl finns det ändå hopp för Israel i denna sak.
Inom de tre dagarna samlades alla Juda och Benjamins män i Jerusalem. Det var den tjugonde dagen i den nionde månaden, och allt folket satt på den öppna platsen framför Guds (Elohims) hus, de darrade (bävade) både för sakens skull och på grund av regnet. [Den nionde månaden Kislev infaller runt november/december då regnperioden har börjat i Israel.]
Och Esra, prästen stod upp och sade till dem: "Ni har varit trolösa (brutit tron) och gift er med främmande kvinnor för att utöka Israels skuld.
Låt nu våra furstar (ledare), stå för hela församlingen och låt dem som är i våra städer och har gift sig med främmande kvinnor komma på bestämda tider, och med dem de äldste i varje stad och deras domare, till dess att vår Guds (Elohims) brinnande vrede har vänts bort från oss, när vi nu tar tag i detta ärende.
Och de fördrivnas söner gjorde så. Och Esra, prästen, tillsammans med utvalda ledare i varje släkt (ordagrant "fädernas huvuden till fädernas hus") och var och en av dem var avskilda med sina namn. De satte sig ner den första dagen i den tionde månaden (Tevet som infaller i december/januari) och granskade ärendet.
Och de blev färdiga med alla män som hade gift sig med främmande kvinnor den första dagen i den första månaden (Nisan som infaller i mars – april). [Detta arbete med att skilja männen från sina främmande fruar tog alltså tre månader att fullfölja. Det visar att man var både noggrann och omsorgsfull. Dessutom skrevs allting ner.]
Bland prästernas söner fann man att följande hade gift sig med främmande kvinnor:
Sönerna till Jeshoa, son till Jotsadak, och hans bröder, Maaseja och Eliezer och Jariv och Gedalja.

Nehemja (22)

[Detta stycke hör ihop med hur Nehemja "reser sig upp" i book='16' data-chapter='2' data-verse='11' data-chapterend='' data-verseend='16' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Neh 2:11–16.]
Och när jag hörde dessa ord, satte jag mig ner och grät och sörjde i flera dagar och jag fastade och bad inför himmelens Gud (Elohim).
[Detta är den centrala versen i book='' data-chapter='' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='10' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 1–10:]
Sedan frågade kungen mig, med drottningen [Damaspia] sittande vid hans sida, "Hur lång tid tar din resa och när kommer du tillbaka?" Eftersom det behagade kungen att sända mig angav jag en tid för honom. [Texten ger inte Nehemjas svar på hur länge det skulle ta. I book='16' data-chapter='5' data-verse='14' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Neh 5:14 berättas hur Nehemja blir ståthållare över Jerusalem i 12 års tid. Helt klart var tiden kortare än det och troligtvis rör det sig om knappt ett år. Se även book='16' data-chapter='13' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Neh 13:6.]
Chanon och Zanoach invånare reparerade Dalporten [i sydväst]. De byggde den och satte in dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar. De reparerade också 1 000 alnar [450 meter] av muren upp till Dyngporten [i södra delen av Davids stad]. [Den moderna Dyngporten ligger nära sydvästra hörnet av tempelberget och är från Ottomanska riket på 1500-talet e.Kr.]
Nu bodde tempeltjänarna [hebreiska Netinim, som hjälpte leviterna med enklare sysslor som att hämta vatten och hugga ved], i Ofel och de reparerade området mitt emot Vattenporten [nära Gihonkällan] mot öster, och tornet som sticker ut.
Men det skedde att judarna som bodde nära dem kom och berättade för oss tio gånger (vid tio tillfällen): "Från alla platser där ni bor måste ni stå upp."
Jag sade till dem: "Låt inte portarna till Jerusalem öppnas förrän solen har blivit varm (gått upp ordentligt över horisonten). Medan de fortfarande står på vakt (innan de avslutar sin tjänst för dagen) låt dem stänga och regla dörrarna. Utse också invånare i Jerusalem till vakter, var och en för sin egen väkt och var och en mittemot sitt eget hus." [Dygnet var indelat i olika väkter, då man avlöste varandra.]
Det övriga folket gav:
20 000 gulddrachmer [170 kg guld]
2 000 silverminor [1 000 kg silver]
67 prästskrudar
De fann det skrivet i undervisningen (Torah) att Herren genom Mose hade befallt att Israels barn skulle bo i lövhyddor under högtiden i sjunde månaden [15-22 Tishri, se book='4' data-chapter='29' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='38' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>4 Mos 29:12–38],
Hela församlingen av dem som återvänt från fångenskapen gjorde lövhyddor och bodde i dem. Från Josuas, Nuns sons, dagar ända till den dagen hade Israels barn inte gjort så. Och glädjen var mycket stor.
Och deras barn kom och tog landet i besittning.
    Du kuvade landets invånare
kananéerna för dem
    och gav dem i deras hand,
både kungarna och landets folk,
    och de gjorde som de ville med dem.
[Detta kapitel ger lösningen på problemet i book='16' data-chapter='7' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='4' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Neh 7:1–4 där det inte finns tillräckligt med människor som bodde i Jerusalem för att beskydda staden. Folket hade tidigare (book='16' data-chapter='10' data-verse='37' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Neh 10:37) lovat att ge tionde av sin inkomst till Herrens tjänst, nu ger man även tionde av sig själva.] Folkets furstar bodde i Jerusalem. Det övriga folket kastade lott för att på så sätt var tionde man skulle utses att bo i Jerusalem, den heliga staden, medan nio tiondelar skulle bo i de andra städerna.
Folket välsignade alla som frivilligt bosatte sig i Jerusalem.
Detta är de huvudmän i provinsen som bodde i Jerusalem. Men i Juda städer bodde var och en i den stad där han hade sin ärvda besittning: vanliga israeliter, präster, leviter och tempeltjänare, likaså ättlingarna till Salomos tjänare.
I Jerusalem bodde en del av Juda barn och en del av Benjamins barn. [Man beräknar att 4 800 – 8 000 personer bodde i Jerusalem vid den här tiden. Uppräkningen här liknar den i book='13' data-chapter='9' data-verse='' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Krön 9.] Av Juda barn: Ataja, son till Ussia, son till Sakarja, son till Amarja, son till Shefatja, son till Mahalalel, av Peres barn,
Peres ättlingar som bodde i Jerusalem utgjorde tillsammans 468 vapenföra män.
Men tempeltjänarna bodde på Ofel [i början på sluttningen på det berg templet låg], och Siha och Gishpa hade uppsikten över tempeltjänarna.
I byarna [utan ringmur] med tillhörande åkrar bodde också en del av Juda barn: I Kirjat-Arba med [tillhörande] dotterorter [ordagrant: döttrar, se även 27, 28, 30 och 31], i Dibon med [tillhörande] dotterorter, i Jekabseel med sina byar,
Tyrierna som vistades där förde in fisk och alla slags varor och sålde dem på sabbaten till judarna och i Jerusalem.
På den tiden såg jag också judiska män som hade tagit till sig ashdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor.
Och nu hör vi om er att ni har gjort detta stora onda och varit otrogna mot vår Gud genom att gifta er med främmande kvinnor!"

Ester (9)

På den tiden satt kung Ahasveros (Xerxes) på sin kungliga tron i slottet i Susa (Shoshan). [Ahasveros far, Dareios den store, var den som 521 f.Kr. gjorde Susa till det Persiska rikets huvudstad. Han forslade dit över en miljon kubikmeter fyllnadsmaterial och byggde en 15 meter hög platå, på omkring 100 hektar, där han lät uppföra ett enormt palats och en stor festsal. Ahasveros son, Artashastas (som regerade 465-424 f.Kr.) utgick också från Susa. Det var här som hans livvakt (munskänk) Nehemja kom inför honom och bad om tillåtelse att få återvända och bygga upp Jerusalem. Kontrasten mellan det extravaganta palatset i Susa och ett ödelagt Jerusalem måste ha tyngt Nehemjas hjärta.]
De som stod honom närmast [av dessa visa män] var
    Karshena,
    Shetar,
    Admata,
    Tarshish,
    Meres,
    Marsena [och]
    Memochan,
sju av Persiens och Mediens furstar som hade tillträde till kungens ansikte (närhet) och stod högst i rang i kungariket. [Att sju eunucker och sju furstar nämns pekar symboliskt på att kungen vill påskina att hans rike är fullkomligt och perfekt. Talet sju står för bland annat fulländning. Eftersom det var ett mänskligt rike, som inte var underordnat Gud, var det bara mänskligt perfekt, men det fanns också en välsignelse från Gud här eftersom Esra och Nehemja fick kungens välsignelse att återuppbygga Jerusalems murar och dess tempel.]
När jungfrurna samlades en andra gång och Mordochaj satt i kungens port,
I dessa dagar när Mordochaj satt i kungens port var två av kungens kammarherrar, Bigtan och Teresh, några av dörrvakterna, uppretade och sökte ett tillfälle att lägga sina händer på (döda) kung Ahasveros (Xerxes).
Breven distribuerades med hast av kungens kurirer, och dekretet gavs ut i Susas slott. Kungen och Haman satte sig ner och drack, men staden Susa var i chock.
På den tredje dagen tog Ester på sig sin kungliga skrud och stod på den inre gården till kungens hus, mittemot kungens hus och kungen satt på tronen i det kungliga huset, mittemot ingången till det kungliga huset.
Likväl blir jag inte tillfredsställd av allt detta (allt som han skrutit om) så länge jag ser juden Mordochaj sitta i kungens port." [Här finns Guds namn JHVH kodat i de fyra orden som översatts "blir jag inte tillfredsställd av allt detta." De sista bokstäverna i dessa ord formar baklänges ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahve, se även book='17' data-chapter='1' data-verse='20' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Est 1:20; book='17' data-chapter='5' data-verse='4' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5:4; book='17' data-chapter='7' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>7:7.]
Då sade kungen till Haman: Skynda dig och ta en kunglig klädnad och en häst som du har sagt och gör detta för juden Mordochaj som sitter i kungens port. Låt inget av det du sagt bli ogjort.
Därför har judarna på landsbygden, de som bor i byar utan murar gjort den 14:e i månaden Adar [8:e mars] till en dag av fest och glädje, en bra dag då man sänder runt gåvor till varandra. [Ordagrant "sänder delar till varandra", dvs. man delar med sig av den mat man tillrett. I det moderna purimfirandet sänder man fortfarande gåvor och ofta är det något ätbart som godis och kakor, men även andra rätter är vanligt i en del judiska grupperingar.]

Job (8)

Job tog en lerskärva [från ett trasigt kärl] för att skrapa sig med där han satt i askan [uttryck för sorg]. [Enligt den latinska översättningen satt han på soptippen utanför staden. Det är möjligt att såren kliade och han skrapade sig med lerskärvan, men i samband med aska så kan det också vara ett uttryck för hans sorg.] [Vers sju har "sår" i singular. Det verkar antyda att det var en inflammation som påverkade hela kroppen och särskilt huden. Sjukdomen krävde ständig uppmärksamhet. Huden var så vanställd att hans vänner inte kände igen honom, se book='18' data-chapter='2' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Job 2:12. Åkomman påverkade kroppen så den luktade illa och gav honom dålig andedräkt, se book='18' data-chapter='19' data-verse='17' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Job 19:17, book='18' data-chapter='19' data-verse='20' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>20. Såren hade maskar, öppnade sig och rann, huden skrumpnade, se book='18' data-chapter='7' data-verse='5' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Job 7:5; book='18' data-chapter='16' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>16:8. Huden mörknade och han hade feber, se Job 30:30. Även själsligt led Job: nätterna var fyllda av ångest, oro och mardrömmar, se book='18' data-chapter='7' data-verse='4' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Job 7:4, book='18' data-chapter='7' data-verse='14' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>14. En diagnos som stämmer med de symptom som beskrivs är Filariasis, som orsakas av en parasitisk mask. Sjukdomen kallas även elefantiasis eller elefantsjuka, eftersom fötterna svullnar och får elefantliknande mörk hud.]
Sedan satt de med honom på marken i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem sade ett ord till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor. [Vännerna och Jobs agerande här ligger till grund för shiva-veckan, som praktiseras än i dag efter ett dödsfall inom judendomen, se även book='1' data-chapter='50' data-verse='10' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 50:10; book='9' data-chapter='31' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Sam 31:13. Shiva betyder sju på hebreiska. Den familj som har sorg stannar hemma under en veckas tid efter begravningen, som skett samma dag som dödsfallet. Familjen sitter på låga stolar i hemmet för att på ett yttre sätt visa sina inre känslor av sorg. Uttrycket att "känna sig låg" får ett konkret fysiskt uttryck. Under denna vecka besöker vänner och bekanta familjen och man har ofta med sig mat. Besökaren sätter sig i stillhet intill den sörjande och säger ingenting innan den som är i sorg är redo att prata. Anledningen är just att Jobs vänner satt tysta en vecka och det var Job som inledde samtalet, se book='18' data-chapter='3' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Job 3:1.]
Och han bor i öde städer,
    hus som ingen vill bo i,
    som är redo att bli stenhögar.
Han undanhåller inte sina ögon från de rättfärdiga,
    utan han sätter dem som kungar på tronen och upphöjer dem.
när de kurar i sina hålor,
    eller ligger på lur i snåret?

Psaltaren (59)

Den första boken i Psaltaren består av 41 psalmer.

Psalm 1 – Två vägar

Psalmens tema betonar två vägar: den rättfärdiges väg och de gudlösas. Den hebreiska verbroten till gudlös beskriver någon som aktivt väljer bort Gud. Adjektivet har sitt ursprung i ordet för ondska, synd och att bryta mot lagen, se book='' data-chapter='' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 1, book='' data-chapter='' data-verse='4' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>4, book='' data-chapter='' data-verse='5' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 och book='' data-chapter='' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>6. Beskrivningen börjar med vad den rättfärdige inte gör i book='' data-chapter='' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 1, för att sedan i book='' data-chapter='' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 2 landa i var den rättfärdige har sin glädje. Här krävs ett aktivt ställningstagande. Att leva rättfärdigt och säga ja till Gud innebär att säga nej till sådant som leder bort från honom.
    På hebreiska är de tre första orden: ashrei haish asher. Rabbiner har påpekat hur framträdande sch-ljudet är i orden "a-sh-rei hai-sh a-sh-er"! Genom alla tider, oavsett språk och kultur verkar det som sch-ljudet har samma betydelse: "Var uppmärksam och lyssna!" När ett barn är upprört och gråter säger föräldrar världen över "Sch…sch!" för att lugna och trösta. Uttrycket går inte att härleda till ett specifikt ord utan verkar ha sitt ursprung i själva sch-ljudet i sig. När en vätska forsar fram bildas ett liknande susande ljud. Vi kan höra vattnet "susa" i en vattenledning när vi öppnar en kran. Blodet som pulserar i våra blodkärl genererar också ett brusande ljud. Det är det ljudet som ett barn hör när det ligger i sin mammas mage. Det är här språkforskare gör en koppling. När föräldrarna säger "sch" till sitt barn påminner det om tryggheten i mammas mage och har en lugnande effekt. Det är intressant att rent ljudmässigt inleds Psaltaren med tre sch-ljud. Det blir som en hälsning i ytterligare en språklig dimension till Guds barn: "Var lugn, Gud har kontroll, det kommer att ordna sig!" Författare: Okänd, kanske David. Struktur: Psalmen ramas in av inledande och avslutande vers som beskriver de två vägarna.
1. De två vägarna, book='' data-chapter='' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 1
2. Den rättfärdige beskrivs, book='' data-chapter='' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='3' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 2–3
3. De gudlösa beskrivs, book='' data-chapter='' data-verse='4' data-chapterend='' data-verseend='5' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 4–5
4. De två vägarna, book='' data-chapter='' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 6

Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den
    som inte går till de gudlösa (ondskefulla) för att få råd (vandrar efter, tar till sig deras råd),
    som inte står [gått in] på syndarens väg [är delaktig i ogudaktighet],
    som inte sitter bland hånfulla föraktare (sitter på bespottarens säte). [Pluralformen av välsignad (hebr. ashrei) beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med "rikt välsignad" och "mycket lycklig". De tre verben: går, står och sitter, illustrerar ett gradvis ökat engagemang i ondskan. Även beskrivningen av de onda följer samma stegrande mönster: gudlösa, syndare och föraktare. Det börjar med ogudaktiga influenser och råd, fortsätter med delaktighet i synd och slutar med ett samförstånd och förakt mot Gud och det som är rätt. Ordet "säte" har ofta betydelsen att undervisa andra, se book='40' data-chapter='23' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 23:2. Även i svenskan används ordet "lärosäte" i den betydelsen. Att sitta på "föraktarens säte" handlar alltså inte bara om att själv förakta Gud och det som är rätt, utan också att uppmuntra och lära andra att göra det.]
[Guds respons:]
Han som sitter (bor, sitter på tronen) i himlen ler (skrattar),
    Herren (Adonai) förlöjligar dem.
    [Han härmar dem för att visa parodin i människans försök att göra revolt mot Gud.]
I frid (hebr. shalom) vill jag lägga mig ner
    och [i frid vill jag] sova [book='19' data-chapter='3' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 3:6],
    för du, Herre (Jahve) – bara du (du ensam), låter mig bo i trygghet [du är min säkra tillflykt]. [Ordagrant: "I frid både/samtidigt jag lägger mig ner och jag sover". Formuleringen kan också tolkas som att när David lägger sig så somnar han på en gång, utan oroliga tankar. Den sista frasen är ordagrant: "för du Jahve till/i avskildhet till/i säkerhet låter mig bo". Avskildhet/isolering (hebr. badad) används ofta även som ett adjektiv eller adverb (ensam, själv, separat, bara) och kan här antingen syfta på att det bara är Herren som kan göra detta, eller att David kommer få vara i trygghet och avskildhet. Sett ur ett bredare perspektiv, så är det något gott att även folket får vara avskilda i trygghet och vistas under Guds välsignelse. David avslutar som han börjar med att rikta sig direkt till Herren, se book='' data-chapter='' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 2. Gud har svarat på hans bön.]
För du har hävdat min rätt och fört min rättssak,
    du har satt dig på din tron som en rättfärdig domare. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Ordet "vänder tillbaka" börjar på Bet. Det förstärker tillförsikten om att Gud en dag kommer att döma rättvist. David behöver inte själv hämnas sina fiender, det finns inga bakdörrar, han litar på Herren.]
Men Herren (Jahve) [i kontrast, se book='' data-chapter='' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='7' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 6–7] sitter [på tronen, regerar] i evighet (för evigt),
    han har rest sin tron för att döma [har förberett den];
Lovsjung (musicera; slå an strängar till) Herren (Jahve) som bor på (tronar, regerar i) Sion,
    kungör (förkunna, berätta öppet och tydligt om) hans gärningar för folken.
Han ligger i bakhåll nära byarna (städer utan skyddsmur),
    i smyg vill han dräpa den oskyldige;
    hans ögon spanar efter (lurar på) den hjälplöse (svage, det olyckliga offret).
Han kan liknas vid ett lejon som längtar att riva [sitt byte],
    som unga lejon som ligger gömda i bakhåll.
Ändå är du helig (fullkomlig, helt avskild från allt orent, motsatsen till all synd),
    [och den som] tronar på Israels lovsånger (lovprisningar med tacksamhet och glädje).
    [Gud vill ta sin boning och regera hos dem som upphöjer honom.]
Av David, en psalm (sång ackompanjerad på strängar). [Septuaginta tillägger: "för veckans första dag", dvs. söndag.] ["David" och "psalm" står här för första gången i denna ordning, se även book='19' data-chapter='101' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 101:1; book='19' data-chapter='110' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>110:1. Den grekiska översättningen Septuaginta har även med ett tillägg om veckodag i fyra andra psalmer: för sabbaten (book='19' data-chapter='38' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 38:1), för veckans andra dag (book='19' data-chapter='48' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 48:1), för veckans fjärde dag (book='19' data-chapter='94' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 94:1) och för dagen innan sabbaten (book='19' data-chapter='93' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 93:1). Talmud har instruktioner för läsning av book='19' data-chapter='82' data-verse='' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 82 på tredje dagen och book='19' data-chapter='81' data-verse='' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 81 på femte dagen. I book='19' data-chapter='92' data-verse='' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 92 finns också anvisningen "en sång för sabbatsdagen" i den hebreiska grundtexten.]
-

Herren – världens Skapare

Jorden är Herrens (Jahves) och allt som uppfyller den (all dess fullhet; allt vad den rymmer)
    – världen och de som bor i den.
Jag sitter inte med (slösar inte bort min tid, associerar mig inte med) lögnens män (de som ägnar sig åt tomhet, falskhet)
    och vandrar (umgås) inte med hycklare (de som smider dolda planer för att dölja sin synd).
Jag avskyr de ondas församling,
    bland de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) sitter jag inte.
Ett [en sak] har jag begärt av Herren (Jahve),
    [bara] detta söker jag (längtar jag efter):
att få bo i Herrens (Jahves) hus
    i alla mina livsdagar,
skåda (se; intensivt betrakta) Herrens (Jahves) ljuvlighet (välbehag, nåd)
    och reflektera [urskiljande begrunda; betraktande söka svar] i hans tempel. [När David skrev denna psalm var templet ännu inte byggt. Det uppfördes senare under hans son Salomos första regeringstid, se book='11' data-chapter='6' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kung 6:1, book='11' data-chapter='6' data-verse='37' data-chapterend='' data-verseend='38' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>37–38. David var dock den som fick föra arken till Jerusalem, se book='13' data-chapter='16' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Krön 16:1; book='10' data-chapter='6' data-verse='' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Sam 6. I tabernaklet, och även senare i templet, fanns arken med nådastolen där Guds närvaro och helighet vilade. Samtidigt är Bibeln tydlig med att Gud inte bor i mänskligt byggda hus, se book='11' data-chapter='8' data-verse='27' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kung 8:27. Davids längtan är få omgärdas och präglas av Guds närvaro och helighet, se book='' data-chapter='' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 13 och book='19' data-chapter='28' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 28:2; book='19' data-chapter='65' data-verse='5' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>65:5; book='19' data-chapter='84' data-verse='5' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>84:5; book='19' data-chapter='134' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>134:1. Ordet för ljuvlighet är hebr. noam som har en innebörd av nåd – där dess fullhet, välvillighet och välbehag betonas i kombination med favör. Det är här första gången det används, av totalt sju gånger i GT. I book='' data-chapter='' data-verse='4' data-chapterend='' data-verseend='6' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 4–6 används fyra synonymer: hus, tempel, hydda och boning.]
Herren (Jahve) satt på sin tron när syndafloden kom,
    Herren (Jahve) tronar för evigt. [Referensen till syndafloden är tydlig både genom bestämd artikel och det speciella hebreiska ordet mabul som bara används här och i berättelsen om syndafloden i, se book='1' data-chapter='6' data-verse='' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 6–11. I det kiastiska mönstret hör temat med vatten här i book='' data-chapter='' data-verse='10' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 10 ihop med vattnen i book='' data-chapter='' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='4' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 3–4.]
Må hela jorden frukta (vörda) Herren (Jahve),
    må alla som bor i världen förundras av (respektera, hedra; bäva för) honom.
Från sin boning [där han sitter på sin tron] betraktar han
    alla som bor på jorden.
Gud (Elohim) regerar (är kung) över hedningarna,
    Gud (Elohim) har satt sig på sin heliga tron.
Hör detta alla folk,
    lyssna (ge ert öra – lystring, hör upp), alla människor i världen (allt mänskligt liv som passerar).
Du sitter och talar mot din broder,
    skvallrar om din egen mors son.
Gud (El) ska höra och ödmjuka dem,
    han som tronar sedan urminnes tid.
    [Här används hebr. kedem, öster, som också beskriver dåtid.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Ingenting förändras,
    de fruktar (vördar, aktar) inte Gud (Elohim).
De som bor vid jordens ändar [jordens avlägsna hörn]
    häpnar för dina tecken,
    du gör så att platserna där morgon och kväll föds (öster och väster) fylls med jubel (trimferande glädjerop).
Gud (Elohim) ger de ensamma ett hem [han inhyser/placerar dem i en familj]
    – för ut fångar (tjänare) i frihet (lycka, framgång, sång),
    men de som öppet trotsar (de som vänder sig bort; de som är envisa och gör uppror) [är ovilliga att förändras] får bo i öknen (en torr öde vildmark). [book='54' data-chapter='5' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Tim 5:6]
Din skara (din militärtrupp) fick bo där [i det utlovade landet Israel],
    du försörjde de fattiga (ödmjuka) i din godhet, Gud (Elohim).
Varför ser ni, berg med många (höga, rundade) toppar, med avund (hat, förakt),
    på berget [Sion, se book='19' data-chapter='48' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 48:3, book='19' data-chapter='48' data-verse='9' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>9] som Gud (Elohim) valt till sin boning?
    Ja, Herren (Jahve) ska bo där för alltid.
De som sitter i portarna [inflytelserika, "fint folk"] pratar (skvallrar) om mig
    och jag är ämnet för dryckesvisorna bland de som dricker sig druckna [de på samhällets botten].
Låt deras läger bli öde,
    låt ingen få bo i deras tält.
Då ska jorden och alla invånare som finns på den upplösas (smälta).
    Jag själv håller fast dess pelare [upprätthåller jorden]. [Bara Fadern vet tidpunkt för domen, se book='40' data-chapter='24' data-verse='36' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 24:36. Så länge Gud håller fast jorden består den, när han släpper taget upplöses den.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
Lyssna (vänd ditt öra – hör upp), o Israels herde,
    du som leder Josefs fårhjord (flock av småboskap),
    du som tronar ovanpå keruberna [nådastolen, se book='2' data-chapter='25' data-verse='17' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 25:17], träd fram i glans (lys fram, stråla tydligt).
Geval [troligtvis söder om Negev, nära Petra]
    och Ammon [ättlingar till Lot, se book='1' data-chapter='19' data-verse='30' data-chapterend='' data-verseend='38' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 19:30–38, öster om Jordanfloden]
    och Amalek [i Negev, söder om Juda, se book='7' data-chapter='3' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Dom 3:13: den första fienden israeliterna mötte sedan de lämnat Egypten, se book='2' data-chapter='17' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='16' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 17:8–16],
filistéerna [nuvarande Gaza, bittra fiender särskilt under Saul och Davids tid]
    med invånarna i Tyros [Libanon],
Hur lyckliga (glada, avundsvärda) är inte de
    som bor (har sitt permanenta hem) i ditt hus
    och ständigt prisar (lovsjunger, ärar) dig. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
[Den grekiska översättningen Septuaginta har också med tillägget: "En sång av David." Fyra olika namn används om Gud i book='' data-chapter='' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='2' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 1–2: Elion, El Shaddai, JHVH och Elohim. Gud den Allsmäktige, El Shaddai, förekommer bara här och i book='19' data-chapter='68' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 68:15 i Psaltaren.] Den som sitter (vistas, bor) i den Högstes (Elions) gömställe
    förblir [ska få vila och dröja kvar] i (under) den Allsmäktiges (El Shaddais) skugga.
     [Verbet "förblir" är i formen hitpael och beskriver en personlig plats. Det används ofta om att stanna över natten, se book='18' data-chapter='39' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Job 39:12.]
Låt havet och allt som är i det ropa (brusa),
    tillsammans med världen och de som bor i den.
Herren (Jahve) regerar (är kung)!
    Låt folken bäva (darra, skaka)!
Han tronar på keruberna [nådastolen ovanpå arken, se book='2' data-chapter='25' data-verse='17' data-chapterend='' data-verseend='20' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 25:17–20]!
    Låt jorden skälva (jordbävning)!
Mina ögon vilar på de trofasta i landet,
    för att de ska bo med mig. Den som vandrar på redbarhetens väg,
    han ska få betjäna mig.
Den som ägnar sig åt svek (förleder andra) ska inte bo i mitt hus,
    han som talar falskhet (lögn) ska inte bestå inför mina ögon.
Men du Herre (Jahve) sitter på tronen för evigt,
    och ditt namn är för alla släktled (generationer, det upphör aldrig).
Som den som sitter i mörkret och i dödens skugga,
    som är bunden i lidande och järnkedjor.
Där lät han de hungriga bo
    och de gjorde en stad där man bor,
Av David, en psalm (sång ackompanjerad på strängar).
-
Herren (Jahve) [Gud Fadern] förkunnar (säger, proklamerar) [profetiskt] till min Herre (Adonai) [Guds Son – Jesus]:
    "Sitt på min högra sida tills jag lagt dina fiender
    under dina fötter (tills de blivit din fotpall)."
Vem kan jämföras med Herren (Jahve)
    vår Gud (Elohim)? [Fram till och med book='' data-chapter='' data-verse='5' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 5a har Herrens personliga namn Jahve nämnts sex gånger. Nu i psalmens centrala vers kommer crescendot där Gud omnämns den sjunde gången som "vår Gud". Talet sju står för fullkomlighet. book='' data-chapter='' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='9' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Vers 6–9 beskriver nu vad Gud gör, men använder pronomet "han".]Han som tronar så högt.
Han låter den barnlösa bo i hemmet,
    som lycklig mor till barn. [Barnlöshet en stor skam, se book='9' data-chapter='1' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='20' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Sam 1:2–20.] Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu´jah)!
Även då furstar sitter och talar emot mig,
    har din tjänare begrundat (tänkt på, reflekterat över) dina förordningar (hebr. chuqim).
Där har troner satts fram för domarna,
    troner för Davids hus.
En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
-
Jag lyfter mina ögon mot dig,
    du som bor (har din tron) i himlen.
En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
-
De som förtröstar på (litar, sätter sitt hopp till) Herren (Jahve)
är som Sions berg [tempelberget i Jerusalem]
    som inte kan rubbas (skakas) utan står fast (stadigt, stabilt) för evigt.
Det är meningslöst för dig att stiga upp tidigt
    stanna uppe sent [arbeta hårt hela dagen],
att du äter mödans bröd –
    detta [välsignelser] ger han till dem han älskar (sina vänner) medan de sover.
om dina barn håller mitt förbund
    och mina stadgar (hebr. edot) som jag ska lära (undervisa) dem,
då ska dina söner för evigt,
    sitta på din tron.
"Detta är min viloplats för alltid,
    här vill jag bo för jag har utvalt den.
En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.] Av (för) David.
-
Se hur gott och ljuvligt (vackert) det är
    för bröder (släktingar, landsmän) som bor (lever tillsammans; ordagrant: sitter – hebr. shevet)
    i endräkt (förenade) [som är överens; inte har några inbördes tvister].
[Bröder är hebr. achim, ordagrant blodsbröder (används första gången om Kain och Abel, se book='1' data-chapter='4' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 4:2), men används även för släktingar, storfamilj, och i förlängningen också byar och samhällen. I book='1' data-chapter='13' data-verse='5' data-chapterend='' data-verseend='8' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 13:5–8 finns det första exemplet där knappa resurser håller på att orsaka konflikt i en familj. Abraham utbrister då till sin brorsson Lot: Inte ska det råda osämja mellan mig och dig eller mellan mina herdar och dina. Vi är ju av samma släkt (achim)", se book='1' data-chapter='13' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 13:8. En liknande konflikt uppstår också i book='1' data-chapter='36' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='7' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 36:6–7.]
Vid Babylons floder [under exilen], där satt vi och grät,
    när vi kom ihåg Sion [tempelberget i Jerusalem].
Du vet (känner exakt till) när jag sitter och när jag står [känner varje handling];
    du urskiljer (förstår) mina motiv på långt avstånd (redan innan jag själv vet om dem).
Sannerligen ska de rättfärdiga tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt namn,
    de som står rakt (är rakryggade, ärliga, omutbara, har hög integritet) ska vistas i din närvaro (inför ditt ansikte).
För fienden har förföljt min själ (mig – hebr. nefesh)
    han har krossat mitt liv i grunden,
han har fått mig att bo i mörkret,
    som de som har varit döda länge. [book='25' data-chapter='3' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Klag 3:6]

Ordspråksboken (8)

Planera inte (hitta inte på, gräv inte efter) ondska mot din granne,
    som tror sig vara trygg i din närhet.
Hon sitter vid ingången till sitt hus,
    på en stol (tron) över stadens höjder (iögonfallande),
Kungen (ledaren) som sitter på domarstolen
    sållar bort all ondska med sin blick [håller ett öga på dem han ansvarar över].
Det är bättre att bo i ett hörn på [det platta] hustaket
    än att dela ett hus (familj) med en grälsjuk (stridslysten, hetlevrad) kvinna. [Det var inte ovanligt att man byggde ett gästrum på det platta hustaket, det är antagligen detta som syftas på här, se book='12' data-chapter='4' data-verse='10' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kung 4:10.]
Bättre att leva i ödemarken
    än att bo med en tjatig (grälsjuk, stridslysten, hetlevrad) kvinna.
När du blir bjuden på middag hos en inflytelserik person,
    tänk på hur du uppför dig.
Det är bättre att bo i ett hörn på [det platta] hustaket
    än att dela hus med en grälsjuk (stridslysten, hetlevrad) kvinna.
    [Det var inte ovanligt att man byggde ett gästrum på det platta hustaket, det är antagligen detta som det syftas på här, se book='12' data-chapter='4' data-verse='10' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kung 4:10.]
Hennes man är högt respekterad i sitt arbete,
    han sitter bland de äldste i porten [där rätt skipades och etik och moral diskuterades]. [Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – Nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro, och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. I den här versen börjar ordet "högt respekterad" på denna bokstav och förstärker att hennes man i vishet leder landet framåt och ger en bra framtid för kommande generationer.]

Predikaren (1)

Dårskap lyfts till skyarna
    och den rike får sitta på en låg plats.

Höga Visan (3)

Som ett äppelträd bland skogens träd,
    så är min älskade (raring) bland sönerna.
Jag älskar att sitta i dess skugga
    och dess smak är söt i min mun.
Hans ögon är som duvor vid vattenbäckar,
    tvättade med mjölk och symmetriskt placerade (i ansiktet).
Du som bor i gårdarna,
    dina vänner har lyssnat på din röst,
    låt mig nu få höra den. [Jesus är brudgummen. Ofta delar vi vårt hjärta med människor, men Jesus längtar efter att få höra vår röst.]

Jesaja (68)

Och hennes portar ska klaga och sörja
    och helt utblottad ska hon sitta på marken.
Och nu ni Jerusalems invånare och Juda män,
    döm – jag ber er – mellan mig och min vingård.
[Det första av sex verop:]
Ve över dem som sätter (placerar, bygger) hus vid hus,
    som lägger fält till fält,
till dess det inte finns mer utrymme,
    och man blir tvungen att bo ensam mitt i landet. [Detta refererar till rika som systematiskt tar över marken, vilket går emot reglerna för ägandeskap, se book='3' data-chapter='25' data-verse='' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 25; book='4' data-chapter='26' data-verse='55' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>4 Mos 26:55. Se även book='11' data-chapter='21' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='3' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kung 21:1–3; book='33' data-chapter='2' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mika 2:2. Det första veropet riktar sig nu mot denna elit i Juda som ignorerade rättvisan för egen vinnings skull.]
I mitt öra... [hör jag] Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Med säkerhet ska många hus bli öde,
    även stora och fina (hus) ska sakna någon som bor i det.
[Kung Ussia var en god kung i det stora hela och gjorde mycket bra, se book='14' data-chapter='27' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Krön 27:2. Dock slutade hans liv i förödmjukelse. Han överskred den gräns som Gud hade satt upp att ingen kung också skulle vara präst – detta skulle inte ske förrän Messias kommer som både var kung och präst. Han blev leprasjuk de sista åren, se book='14' data-chapter='26' data-verse='20' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Krön 26:20. Profeten Jesaja hade all anledning att vara missmodig och desillusionerad vid kung Ussias död. Dock finns det en högre tron än den mänskliga tronen!] Det år kung Ussia [hebr. Uzzijaho] dog [ca 740 f.Kr.] såg jag [i en vision] Herren sitta högt och upphöjd på en tron, och släpet av hans mantel uppfyllde templet.
Då sade jag:
"Ve mig [uttryck för intensiv förtvivlan],
    detta är slutet för mig (jag är redan död),
jag har orena läppar
    och jag bor mitt bland ett folk som har orena läppar.
Mina ögon har sett Konungen,
    Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)."
Då sade jag: "Herre (Adonai), hur länge?" Han svarade:
Till dess städerna ligger öde
    och utan invånare,
husen är utan människor,
    och landet är fullständigt öde.
Han ska vara er helighet,
    men en stötesten [som de snubblar på] och en klippa till anstöt
för både Israels hus
    och en fälla och en snara för Jerusalems invånare.
Det folk som vandrar (lever) i mörker [book='' data-chapter='' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 1]
    ser ett stort ljus.
Över dem som bor (vistas, sitter) i dödsskuggans land [där djupt mörker, förvirring och misär råder]
    skiner ett ljus.
Och allt folket ska veta (vara intimt förtrogna med),
    även Efraim och Samariens invånare,
som säger med stolthet och arrogans i hjärtat:
För han har sagt: "Genom min hands styrka har jag gjort det,
    och med min vishet, för jag har förstånd.
Jag har tagit bort folkets gränser
    och har rövat deras skatter,
    och har brutit ner invånarna som en mäktig.
Därför säger Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot): "Mitt folk som bor i Sion [Jerusalem],
    var inte rädd för Assyrien,
även om han slår dig med staven,
    och lyfter upp sin stav mot dig, på samma sätt som Egypten.
Madmena flyr hit och dit (irrar omkring, är villrådiga),
    Gevims invånare flyr till skydd.
Ropa av fröjd och jubla, ni Sions [kvinnliga] invånare
    [anspelar på Mirjam och kvinnornas sång och dans, se book='2' data-chapter='15' data-verse='21' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 15:21],
    för Israels Helige är stor bland (nära intill) er."
Det ska aldrig bebos,
    ingen ska bo där från generation till generation,
inte heller ska araberna slå upp sina tält där,
    inte heller ska herdarna ha sina fållor där.
Och du säger i ditt hjärta: 'Jag ska stiga upp
    till himlarna, över (ovanför) Guds stjärnor
ska jag upphöja min tron,
och jag ska sitta på mötesberget (berget Sion, tempelberget i Jerusalem)
    längst upp i norr.
Genom nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) är en tron upprättad,
    och en (person) ska sitta på den i sanning (stabilt; tryggt – hebr. emet), i Davids tält,
en som dömer och söker rätt
    och är redo till rättfärdighet. [Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se book='2' data-chapter='34' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Alla ni världens invånare
    och ni som bor på jorden,
när ett baner lyfts upp på bergen,
    se, lägg märke till det,
och när ni hör shofaren ljuda,
    lyssna (hör upp)!
Kustländernas invånare ska på den dagen säga: "Se, sådan är vår förväntan, dit flydde vi för att få hjälp och bli befriade av kungen i Assyrien. Hur ska vi nu kunna komma undan?"
Ge vatten till honom som är törstig.
    Ni invånarna i Temas land
    möter flyktingen (främlingen) med sitt bröd.
och jag ska klä honom med din mantel
    och omgjorda honom med din gördel,
och jag ska anförtro ditt regentskap i hans hand,
    och han ska bli en far för invånarna i Jerusalem och för Juda hus. [Namnet Eljakim, som betyder "må Gud upprätta" har hittats på flera sigillavtryck i Tell Beit Mirsim, Bet Shemesh och Ramat Rahel. Han tjänade som en asher al habajit (kunglig tjänare) under kung Hiskia book='12' data-chapter='18' data-verse='18' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kung 18:18; book='12' data-chapter='19' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>19:2. Avtrycken från sigillen har hittats på krukor daterade till Hiskias regeringstid 701 f.Kr..]
Var stilla ni kustlandets invånare, ni Sidons köpmän som reser (passerar) över havet och fyller dig,
Passera över Tarshish. Ve er invånare i kustlandet.
Och hennes vinning och hennes sysselsättning ska vara helgad till Herren (Jahve), den ska inte bli värderad eller läggas i förråd, för hennes vinning ska vara till för dem som vistas inför Herrens ansikte, för att äta deras del och till ståtliga (praktfulla, anständiga) kläder.
Se (hebr. hinneh – syftar på en framtida händelse),
Herren (Jahve) tömmer (hebr. baqaq) jorden
    och ödelägger (hebr. balaq) den
och vänder landytan upp och ner
    och förskingrar [sprider, se book='1' data-chapter='11' data-verse='9' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 11:9] dess invånare. [book='23' data-chapter='13' data-verse='9' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 13:9]
Jorden är orenad av sina invånare,
    eftersom de har överträtt undervisningen,
kränkt förordningarna (saker inristat),
    brutit det eviga förbundet.
Därför har en förbannelse slukat jorden,
    och de som bor där har funnits skyldiga,
därför har jordens invånare tynat bort
    och få män är lämnade kvar.
Terror, avgrundsdjup och fällor är över (drabbar) er
    ni jordens inbyggare.
Han har brutit ned (ödmjukat) de som bor i det höga [de har tvingat att böja sig],
    den starka (imponerande, upphöjda) staden har förts ned,
den är jämnad med marken,
    förd till stoftet.
Jag, hela min varelse (själ – hebr. nefesh) har längtat efter dig under natten [book='19' data-chapter='63' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 63:7; book='22' data-chapter='3' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Höga V 3:1],
    ja min ande i mig har sökt dig tidigt (gryningen; ärligt, uppriktigt),
för när dina påbud (bindande juridiska beslut) råder på jorden,
    lär sig världens inbyggare rättfärdighet.
Vi har varit gravida, vi har varit i smärta,
    vi har fött fram vind,
vi har inte åstadkommit någon befrielse i landet,
    inte heller har jordens invånare kommit till liv. [Det hebreiska ordet för "vara gravid" här är i formen herajon och skrivs med fem bokstäver: He, Resh, Jod, Vav och Nun. Talvärdet för detta ord är 271 (5+200+10+6+50). En graviditet varar mellan 266-280 dagar, där just talet 271 är medianen!]
För se, Herren (Jahve) kommer fram från sin plats (boning)
    för att besöka jordens inbyggare för deras synd,
jorden ska blotta hennes blod
    och ska inte heller dölja sina slagna (slaktade).
-
och en domens ande
    för den som sitter på domen,
och till styrka
    för dem som avvärjer striden i porten.
För folket i Sion som bor i Jerusalem ska inte gråta mer, han ska sannerligen visa nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot er, när han hör ropet av er röst ska han svara er.
Då ska rätten bo i öknen
    och rättfärdigheten ska vistas på det fruktbärande fältet.
Och mitt folk ska vistas i fridfulla boningar
    och på trygga boplatser
    och på en lugn viloplats.
Invånarna [i Sion] ska inte säga: "Jag är sjuk (svag)",
    folket som bor där ska ha sina synder förlåtna. [Bilden med rep till tält och segel från book='' data-chapter='' data-verse='20' data-chapterend='' data-verseend='21' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 20–21 fortsätter här. Repen till masterna är lösa vilket gör att fartyget kommer kapsejsa på den breda floden, och bli ett lätt byte för dess motståndare. Det är inte helt klart om skeppet syftar på Assyrien, eller på Jerusalem och dess nuvarande situation innan upprättelsen, se book='23' data-chapter='1' data-verse='26' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 1:26. I book='' data-chapter='' data-verse='24' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 24 finns en parallell mellan ordet sjuk och synd. En sjukdom behöver inte vara en direkt konsekvens av en specifik synd, samtidigt vet vi att det var i syndafallet i book='1' data-chapter='2' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='17' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 2:16–17; book='1' data-chapter='3' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='19' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3:16–19 som förgängelse och sjukdom introducerades. I book='23' data-chapter='53' data-verse='10' data-chapterend='' data-verseend='11' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 53:10–11 nämns också orden tillsammans, se även book='46' data-chapter='11' data-verse='29' data-chapterend='' data-verseend='30' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 11:29–30]
Men befälhavaren (hebr. ravshake) svarade: "Har min herre sänt mig till din herre och till dig för att tala dessa ord? Har han inte sänt mig till männen som sitter på muren, för de kommer tillsammans med er att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin [när vi kommer och belägrar Jerusalem]!"

"Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud (Elohim) som sitter ovanpå keruberna. Du är Gud (Elohim), du ensam bland alla kungariken på jorden. Du har gjort himlarna och jorden.
Och dina invånare
    har en kort hand (utan makt),
    de är rädda och skamsna,
de är som gräset på fältet
    och som de gröna örterna,
som gräset på taket
    och som ett sädesfält innan det vuxit upp.
Jag känner (är intimt förtrogen med) ditt sittande
    och ditt gående ut och ditt gående in
    och ditt raseri mot mig.
Så Assyriens kung Sancheriv gick därifrån och återvände och bosatte sig i Nineve.
Jag sade: Jag ska inte se Herren (Jah – kortformen för Jahve),
    inte ens Herren (Jah) i de levandes land,
jag ska inte se människor
    mer med världens invånare.
[Bibeln lär ut vetenskapliga fakta som att jorden är rund, långt innan detta var accepterat inom vetenskapen.]
Det är han som sitter över jordens cirkel (den runda jorden),
    och dess invånare är som [små] gräshoppor,
[han] som sträcker ut himlarna som en gardin
    och spänner ut dem som ett tält att bo i,
Du ska öppna de blindas ögon
    och föra ut fångar ur fängelsehålan,
    de som sitter i fängelsets mörker.
Låt öknen och dess städer lyfta upp sina röster,
    byarna som Kedar bebor [en nomadstam i norra Arava mellan Edom och Babylon],
    låt Selas [Edoms huvudstad, troligtvis nuvarande Petra] invånare jubla,
låt dem ropa från bergens toppar.
Snickaren sträcker ut linan [mäter längden]
    och gör ett märke med pennan,
han passar ihop det med ritningen
    och han märker ut det med verktygen,
och gör det som en mansfigur
    enligt mannens skepnad, för att bo i huset [som en husgud – avgud].
Det bekräftar hans tjänares ord
    och uppfyller hans budbärares råd,
som säger till Jerusalem: "Hon ska bli bebodd"
    och till Juda städer: "De ska bli uppbyggda
    och jag ska resa upp dess ödelagda platser."
För så säger Herren (Jahve)
    som skapat himlarna (universum),
han är Gud (Elohim)
    som har format jorden och gjort den,
han grundade den,
    han skapade den inte förgäves,
han formade den för att bli bebodd:
    "Jag är Herren (Jahve) och det finns ingen annan."
[Dessa två sista kapitel som handlar om hur Herren är större än alla avgudar (kap 40-48) beskriver Babylons fall. Denna sjunde sektion hör tematiskt ihop med den första i kap 40 som handlade om de goda nyheterna för Jerusalem.] Kom ner och sitt i stoftet
    du jungfru Babels dotter,
sitt på marken utan tron,
    kaldéernas dotter,
för du ska inte mer kallas
    vacker eller späd (förnäm).
Sitt tyst och gå in i mörkret,
    kaldéernas dotter,
för du ska inte mer kallas
    kungarikenas älskarinna.
Lyssna nu därför till detta, du som hänger dig åt njutningar,
    som sitter säkert
och säger i ditt hjärta:
    "Jag [i eget majestät], och där är ingen vid min sida (ingen annan ska konkurrera med mig),
    jag ska inte sitta som en änka,
    inte heller ska jag veta av barnlöshet."
Se, de ska bli som stubb (det som finns kvar efter att ett gräsfält brunnit),
    elden ska bränna dem,
de ska inte kunna befria sig själva
    från flammornas makt,
det ska inte finnas kol till värme,
    ingen eldsflamma att sitta framför.
För dina fördärvade och ödelagda platser
    och ditt land som blivit förstört,
ska nu bli alldeles för litet för sina invånare,
    och de som slukade dig ska vara långt borta.
Sönerna från din smärtsamma förlust
    ska då säga i dina öron:
"Platsen är för liten för mig,
    ge mig utrymme så att jag kan bo här."
Lyft upp era ögon till himlarna!
    Se på jorden därunder!
    [Både universum och jorden som verkar så stabil ska en dag förgås.]
För himlarna ska skingras som rök (upplösas, tunnas ut och försvinna),
    och jorden nötas ut (trasas sönder) som en klädnad,
    och dess invånare ska dö som myggor.
Men min frälsning ska förbli för evigt,
    min rättfärdighet ska inte brytas ner (upphävas).
För åt både höger och vänster ska du utbreda dig (bryta in på ny mark)
    och din säd (dina ättlingar) ska ärva länderna (hedningarnas nationer)
    och de ödelagda städerna ska de befolka (åter fylla med invånare).
Du ska åter bygga upp gamla ruiner.
    Du ska återställa gamla (från många generationer bakåt) grundvalar
och du ska kallas den som murar igen sprickor,
    den som återställer stigar så att man kan bo där.
De ska bygga hus och bo i dem
    och de ska plantera vingårdar och äta dess frukt.
De ska inte bygga
    för att någon annan ska bo,
de ska inte plantera
    och någon annan äta,
för som ett träds dagar
    ska mitt folks dagar vara
och mina utvalda
    ska fröjdas länge över sina händers arbete. [Människorna ska leva lika länge som ett träds livslängd, alltså flera hundra år. Fikonträd blir som regel 400 år och olivträd kan bli mer än 1 000 år. Flertalet träd i området blir många hundra år.]

Jeremia (148)

Då sade Herren (Jahve) till mig: "Från norr ska ondskan komma över alla invånare i landet,
De frågar inte: "Var är Herren (Jahve)
    som förde oss upp ut ur Egyptens land,
som ledde oss genom öknen,
    genom ett land – öde och med djupa hål [farliga sprickor och slukhål],
    genom ett land – utan vatten och i dödsskugga [book='19' data-chapter='23' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 23:3],
    genom ett land som ingen färdas genom och ingen människa bor."
De unga lejonen har rutit över honom
    och låtit sina röster höras
och de har gjort hans land öde,
    hans städer ligger i spillror, utan invånare.
Lyft upp dina ögon över de kala höjderna [Juda] och se!
    Var har du inte legat [orenat dig med avgudar]?
Vid vägarna har du suttit till dem
    som en arab i vildmarken
och du har förorenat landet
    med din prostitution och din ondska.
Omskär er själva till Herren (Jahve) och ta bort ert hjärtas förhud ni Juda män och Jerusalems invånare, för att inte mitt raseri ska dra fram som eld och brinna så att ingen kan släcka från mitt ansikte, för era onda gärningar.
Ett lejon har rest sig (stigit upp) från sitt snår och en folkslagens fördärvare har gett sig iväg och gått från sin plats till att göra landet öde, så att dess städer blir ödelagda utan invånare.
Från rösten (ljudet) av ryttare och bågskyttar flyr hela staden, de går in i snåren och upp på klipporna, alla städer är övergivna och ingen man bor därinne.
Låt dig tillrättavisas Jerusalem, för att inte min själ ska bli avskärmad från dig, för att jag inte ska göra dig öde, ett land utan invånare.
Och deras hus ska vändas mot andra, deras fält och deras hustrur tillsammans, för jag ska sträcka ut min hand över landets invånare, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Vid den tiden förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) ska de föra ut Juda kungs ben och furstarnas ben och prästernas ben och profeternas ben och Jerusalems invånares ben från deras gravar,
Varför sitter vi här?
    Låt oss samlas
och vandra in i de befästa städerna
    och låt oss bli avhuggna där,
eftersom Herren vår Gud (Jahve Elohim) har huggit av oss
    och gett oss galla att dricka,
    eftersom vi har syndat mot Herren (Jahve).
Frustandet från hans hästar
    hörs från Dan,
vid ljudet av gnäggandet från hans starka,
    darrar hela landet,
och de kommer och har slukat landet
    och allt som är (finns) i det,
    staden och de som bor i den.
De har sin boning mitt i sveket, genom svek vägrar de att känna mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och jag ska göra Jerusalem till en stenhög
    en boning för schakaler,
och jag ska göra Juda städer öde,
    utan invånare.
Över Egypten och över Juda och över Edom och över Ammons söner och över Moav och över alla som har hörnen på sitt hår avklippt, som bor i öknen, eftersom alla folkslag är oomskurna, men hela Israels hus är oomskuret i hjärtat.
Samla upp ditt gods från marken
    du som är kvar i belägringen.
Eftersom Herren (Jahve) säger så:
    Se jag ska slunga ut invånarna från landet vid denna tid
    och ska pressa dem så att de erfar det.
Hör förbundets ord och tala till Juda män och till Jerusalems invånare
Och Herren (Jahve) sade till mig: En sammansvärjning har blivit funnen bland Juda män och bland Jerusalems invånare.
Och Juda städer och Jerusalems invånare ska gå och ropa till gudarna till vilka de offrat, men de ska inte rädda dem i all deras tid av nöd.
Hur länge ska landet sörja och fältets alla grödor förtorka? Från ondskan av dem som bor där är djuren förtärda och fåglarna, eftersom de säger: "Han ser inte vårt slut."
Då ska du säga till dem: Så säger Herren (Jahve): Se, jag ska fylla landets alla invånare, kungarna som sitter på Davids tron och prästerna och profeterna och alla Jerusalems invånare, med berusning.
Säg till kungen och till drottningmodern: "Sätt er ner lågt [ett uttryck för sorg eller ödmjukhet] för era huvudens kronor har kommit ner, era vackra kronor."
Jag satt inte i de gladas församling, fröjdades inte. Jag satt ensam på grund av din hand, för du har fyllt mig med harm.
Och du ska inte gå in i festhuset och sitta med dem till att äta och till att dricka.
Han är som en torr växt (naken, fattig; en buske som aldrig bär frukt) i ödemarken,
    och får aldrig uppleva det goda, även när det kommer.
Han ska bo på förbrända (torra) marker,
    på saltjord där ingen kan leva.
och säg till dem: Hör (lyssna på) Herrens (Jahves) ord ni Juda kungar och hela Juda och alla Jerusalems invånare, som går in genom dessa portar.
då ska i stadens portar komma in kungar och furstar och sitta på Davids tron, ridandes på vagnar och hästar, de och deras furstar, Juda män och Jerusalems invånare, och denna stad ska vara bebodd för alltid.
Och nu, berätta, jag ber dig till Juda män och till alla Jerusalems invånare och säg: Så säger Herren (Jahve): Se, jag ställer ondska mot er och tillräknar över er påfund, kom tillbaka, jag ber, varje man från sin onda väg och ändra era vägar och era förehavanden.
och säg: Lyssna på Herrens (Jahves) ord, Juda kungar och Jerusalems invånare: Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Se jag ska föra ondska över denna plats, vemhelst som hör, hans öron ska pirra
Så ska jag göra med denna plats förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och med dess invånare. Jag ska göra denna stad som (lik) Tofet,
Och du Pashchor och alla som bor i ditt hus ska gå i fångenskap och du ska komma till Babel och där ska du dö, du och alla dina vänner till vilka du har profeterat lögn."
Och jag ska slå invånarna i denna stad, både människa och djur, de ska dö av en stor pest.
Den som förblir i staden ska dö för svärd och av hungersnöd och av pest, men den som går ut och går över (avfaller) till kaldéerna som belägrar er, han ska leva och hans själ (liv) ska för honom vara som ett byte.
Se, jag är emot er dalens invånare och slättens klippa förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). Ni som säger: "Vem ska komma ner mot oss?" Eller: "Vem ska komma in i vår boning?"
Säg: 'Lyssna, du Juda kung [Jehojaqim], som sitter på Davids tron. Du och ditt hov och ditt folk, de som går in genom dessa portar måste lyssna till vad Herrens ord säger.
Om ni är noggranna med att följa denna befallning ska kungar som sitter på Davids tron och som har hästar och vagnar fortsätta att färdas genom portarna på detta palats, följda av sitt hov och sitt folk.
Så säger Herren (Jahve) om Juda kungs hus: Du är som Gilead för mig, Libanons huvud, likväl ska jag med säkerhet göra dig till en öken, städer som är obebodda.
Libanons invånare som är inbäddade i cedrarna, hur ljuvlig ska du bli när smärtorna kommer över dig, smärtorna som hos en födande kvinna.
Så säger Herren (Jahve): Skriv åt dig denne man barnlös, en man som inte har framgång i sina dagar, ingen av hans säd ska ha framgång, sitta på Davids tron och regera vidare i Juda.
utan: "Så sant Herren lever, han som förde avkomlingar från Israels hus ut ur landet i norr och hämtade dem ur alla andra länder dit jag hade drivit bort dem." Sedan ska de få bo [tryggt] i sitt land. [I Gamla testamentet framträder profetiorna om Jesus tydligt. Här i Jeremia kallas han skottet från "Kung David", i Sak 3:8 benämns han som skottet "min tjänare", i Sak 6:12 skottet "en man", och sist i Jes 4:2 "Herrens rotskott". Detta överensstämmer med de fyra sätt som evangelierna beskriver Jesus.
Matteus – kung Jesus,
Markus – tjänaren Jesus,
Lukas – Människosonen Jesus,
Johannes – Jesus Guds son.]
Och i Jerusalems profeter har jag sett fruktansvärda ting, de begår äktenskapsbrott och vandrar i lögn och de sträcker ut sin hand till våldsverkare så att ingen återvänder från sin ondska. De har alla blivit för mig som Sodom och dess invånare som Gomorras.
Och som de dåliga fikonen, som inte kan ätas för att de är så dåliga, sannerligen så säger Herren (Jahve): Så ska jag göra med Tsidqijaho, Juda kung och hans furstar och återstoden av Jerusalem som är kvar i detta land och de som vistas i Egypten.
som Jeremia, profeten talade till hela Juda folk och till alla Jerusalems invånare, han sade:
och sagt "Återvänd nu var och en från hans onda väg och från era onda gärningar (handlingar) och bo i landet som Herren (Jahve) har gett till er och till era fäder till evig tid,
se, jag ska sända och ta alla familjer i norr förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och jag ska sända till Nebukadnessar, Babels kung min tjänare, och ska föra dem mot detta land och mot dess invånare och mot alla folkslag runtomkring, och jag ska fullständigt förgöra dem och göra dem till en förvåning och en vissling och evig ödeläggelse.
Eftersom se, i staden där man åkallar mitt namn ska jag påbörja ödeläggelse och skulle ni vara helt rena (utan skuld, skuldfria, bli utan bestraffning)? Ni är inte rena (skuldfria) för jag ska kalla på svärdet över alla jordens invånare förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Och du, profetera mot dem med alla dessa ord och säg till dem: Herren (Jahve) ryter från höjden och upphäver sin röst från sin heliga boning. Han ger sin röst till ett mäktigt rytande över sin hjord, han ropar (sjunger) som druvtrampare mot alla jordens invånare. [Det var vanligt att man hjälptes åt med att trampa druvorna efter skörden. Detta gjordes ofta med en taktfast sång. Men även ljudligt då det också var ett uttryck för glädje mitt i arbetet. Ordet ana som används här har flera betydelser men bland dem både att ropa och sjunga.]
Varför har du profeterat i Herrens (Jahves) namn och sagt: "Detta hus ska bli som Shilo och denna stad ska bli öde, utan invånare?" Och hela folket samlades mot Jeremia i Herrens (Jahves) hus.
Och Juda furstar hörde dessa ting och kom upp från kungens hus till Herrens (Jahves) hus och de satt i ingången till den nya porten i Herrens (Jahves) hus.
Vet bara med säkerhet att om ni dödar mig så drar ni oskyldigt blod över er själva och över denna stad och över dess invånare, för i sanning har Herren (Jahve) sänt mig till er, till att tala alla dessa ord i era öron."
Men det folkslag som för era nackar in under Babels kungs ok till att tjäna honom, det folkslaget ska jag låta bli kvar i deras eget land förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), och de ska plöja det och bo där.
"Bygg er hus
    och bo i dem;
plantera trädgårdar
    och ät frukten från dem.
För så säger Herren (Jahve) om kungen som sitter på Davids tron och om hela folket som bor i denna stad, era bröder som inte har gått med er i fångenskap.
Eftersom han har sänt till oss i Babel och sagt: Fångenskapen blir lång, bygg hus åt er och bo i dem och plantera trädgårdar och ät dess frukt?
därför säger Herren (Jahve) så: Se, jag ska straffa Shemaja, nehelamiten och hans säd (efterkommande), han ska inte ha någon man som bor bland detta folk, han ska inte se det goda som jag ska göra mot mitt folk, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), eftersom han har talat förvrängt mot Herren (Jahve).
Så säger Herren (Jahve): Se, jag ska vända Jakobs tälts fångenskap och ha nåd (förbarmande - rachamim) över hans boplatser, och staden ska bli uppbyggd över hennes egna stenhög och palatsen ska bli bebodda på sina vanliga platser.
I den ska Juda [landsbygd] och alla dess städer leva tillsammans [i fred och trygghet]
    – jordbrukare (de som plöjer) och herdar [de som vandrar] med boskapshjord.
och jag gav köpekontraktet för köpet till Baroch [Jeremias skrivare, se book='24' data-chapter='45' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 45:1], Nerijas son från Machseja, i närvaro av Chanamel, min farbrors son, och i närvaro av vittnena som undertecknat köpeavtalet inför alla judar som satt på vaktgården.
över (på grund av) all ondska Israels söner och Juda söner, som de har gjort för att provocera mig, de, deras kungar, deras furstar, deras präster och deras profeter och Juda män och Jerusalems invånare.
Se, jag ska samla dem från alla länder till vilka jag har drivit dem i min vrede och i mitt raseri och i stor ilska, och jag ska föra dem tillbaka till denna plats och jag ska få dem att bo i trygghet,
Så säger Herren (Jahve): Åter ska det höras på denna plats om vilken man säger: Den är förbränd utan människa och utan djur, i Juda städer och på Jerusalems gator som är öde utan människa och utan invånare och utan djur,
För så säger Herren (Jahve): Det ska inte bli avhugget till David en man som sitter på Israels hus tron.
Se, jag ska befalla förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och få dem att återvända till denna stad och de ska strida mot den och inta den och bränna den i eld. Och jag ska göra Juda städer till en ödemark utan invånare.
Och hus ska ni inte bygga och säd ska ni inte så och vin ska ni inte plantera och inte äga något, utan alla era dagar ska ni bo i tält så att ni får leva många dagar i landet där ni vistas.
och till att inte bygga hus att bo i, inte ha någon vingård eller fält eller säd.
Och vi har bott i tält och har lyssnat och gjort efter allt som Jonadav, vår far har befallt oss.
Och det skedde när Nebukadnessar, Babels kung kom upp mot landet att vi sade: ’Kom och låt oss gå till Jerusalem av fruktan för kaldéernas armé och av fruktan för araméernas armé,’ så vi bor i Jerusalem."
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud: Gå och säg till Juda män och till Jerusalems invånare: Ska ni inte ta emot tillrättavisning och lyssna till mina ord förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)?
Jag har sänt till er alla mina tjänare profeterna, sänt dem många gånger och ofta och sagt: Återvänd, jag ber er, var man från sin onda väg. Ändra ert beteende och gå inte efter andra gudar till att tjäna dem, och ni ska bo i landet som jag har gett till er och era fäder. Men ni har inte lutat ert öra och lyssnat till mig.
därför säger Herren Härskarornas Gud (Jahve Sebaot Elohim), Israels Gud (Elohim): Se, jag ska föra över Juda och över alla invånare i Jerusalem all den ondska som jag har förkunnat mot er, men de har inte lyssnat. Och jag har kallat på dem men de har inte svarat.
gick han ner till kungens hus in i skrivarens kammare. Och se, där satt alla furstar, skrivaren Elishama och Delajaho, Shemajahos son och Elnatan, Achbors son och Gemarjaho, Shafans son och Tsidqijaho, Chananjas son och alla furstar.
Och de sade till honom: "Sitt, vi ber dig, och läs det i våra öron."
    Och Baroch läste det för dem (i deras öron).
Och kungen satt i vinterhuset i den nionde månaden och kaminen brann framför honom.
Därför säger Herren (Jahve) så om Jehojaqim, Juda kung: Han ska inte ha någon som sitter på Davids tron och hans döda kropp ska slängas ut till dagens hetta och till nattens frost.
Och jag ska utkräva över honom och hans säd och hans tjänare deras synder, och jag ska föra över dem och över Jerusalems invånare och över Juda män, all den ondska som jag har kungjort mot dem, men de lyssnade inte."
Och Jeremia kom till fängelsehålan och till cellerna och Jeremia satt där många dagar.
Och kung Tsidqijaho befallde och de överlät Jeremia till gårdsvakten och de gav honom en kaka bröd varje dag från bagarens gata till dess allt bröd i staden var slut. Så förblev Jeremia på vaktgården.
"Så säger Herren (Jahve): Den som är kvar i denna stad ska dö för svärdet, genom hungersnöd och av pesten, men den som går ut till kaldéerna ska leva, och hans liv ska bli som ett byte för honom och han ska leva.
Eved-Melech, en kushit [från Nubien, nuvarande Sudan], var en av hovmännen som befann sig i kungapalatset och fick höra att de [andra hovmännen] hade kastat Jeremia i [den tomma men gyttjiga] vattencisternen. Samtidigt satt kungen [Tsidqijaho] i Benjaminporten [som fungerade som Jerusalems domstol],
och de drog upp honom med repen ur brunnen. Men Jeremia var tvungen att stanna på vaktgården [som fånge].
Och Jeremia bodde på vaktgården till den dag Jerusalem blev intaget. Och det skedde när Jerusalem togs
så att alla Babels kungs furstar kom in och satt i den mellersta porten, Nergal-Saretser, Samgar-Nevo, Sarsechim, Rav-Saris, Nergal-Saretser Ravmag med alla Babels kungs övriga furstar.
de sände och tog ut Jeremia från vaktgården och överlät honom till Gedaljaho, Achiqams son, Shafans son, som skulle föra hem honom så att han bodde bland folket.
Men han ville inte vända tillbaka. "Gå då tillbaka till Gedaljaho, Achiqams son, Shafans son, som kungen i Babel har gjort till guvernör över städerna i Juda och bo med honom bland folket, eller gå varthelst det är rätt i dina ögon att gå."
    Och ledaren för vakten gav honom ett underhåll och en gåva och lät honom gå.
Och Jeremia gick till Gedaljaho, Achiqams son, till Mitspa och bodde med honom bland folket som var kvar i landet.
Och Gedaljaho, Achiqams son, Shafans son, gav sin ed till dem och till deras män och sade: "Var inte rädda för att tjäna kaldéerna, bo i landet och tjäna Babels kung och det ska gå väl för er.
Och jag, se, jag ska bo i Mitspa och stå inför kaldéerna som kommer till oss, men ni, samla er vin och sommarens skörd och olja och lägg det i era kärl och bo i städerna som ni har tagit."
och de lämnade och bodde i Gerot-Kimham, som är vid Betlehem, för att gå till Egypten,
Om ni fortsätter att vistas i detta land, då ska jag bygga upp er och inte riva ner er, och jag ska plantera er och inte rycka upp er, för jag ska ändra mig om det onda som jag har gjort mot er.
Men om ni säger: Vi ska inte vistas i detta land, och inte lyssnar till Herren er Guds (Jahve Elohims) röst,
och säger: Nej, men vi ska gå till Egyptens land, där vi inte ska se krig, inte höra ljudet av shofaren, inte hungra efter bröd och där ska vi vistas.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Som min vrede och mitt raseri har varit uthällt över Jerusalems invånare, så ska mitt raseri hällas ut över er när ni kommer in i Egypten, och ni ska bli till avsky och häpnad och en förbannelse och en förebråelse, och ni ska inte se denna plats igen.
Och Jochanan, Qareas son och alla kaptenerna över trupperna och hela folket lyssnade inte till Herrens (Jahves) röst, till att bo i Juda land.
Ordet som kom till Jeremia om alla judar som bor i Egyptens land, som bor i Migdol och i Tachpanches och i Nof och i Patros land och han sade:
"Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Ni har sett allt ont som jag har fört över Jerusalem och över Juda städer och se, denna dag är de ödelagda och ingen bor i dem
För jag ska straffa dem som bor i Egyptens land som jag har straffat Jerusalem med svärdet, med hungersnöden och med pesten,
så att ingen av Juda kvarleva som har gått till Egyptens land för att vistas där ska kunna fly eller bli kvar så att de kan återvända till Juda land, till vilket de har en längtan att återvända för att bo där, för ingen ska återvända förutom flyktingarna (fångarna i Babel)." ? Är det fångarna i Babel som avses här?
Och alla män som vet att deras fruar offrat till andra gudar och alla kvinnor som stått bredvid, en stor församling, hela folket som bor i Egyptens land, i Patros, svarade Jeremia och sade:
Och Herren (Jahve) kan inte längre lyfta sitt ansikte för alla era onda gärningar, på grund av styggelserna som ni har begått. Därför har ert land blivit en ödemark och till häpnad och en förbannelse, utan invånare som det är idag.
Därför hör Herrens (Jahves) ord, hela Juda som bor i Egyptens land: Se, jag har avlagt en ed vid mitt stora namn säger Herren (Jahve), för att mitt namn inte mer ska nämnas i munnen på någon man från Juda och säga: Herren Herren (Adonai Jahve) lever, i hela Egypten.
Egypten är lik Nilen som reser sig och lik floden vars vatten virvlar runt och han säger: "Jag ska stiga upp, jag ska täcka jorden, jag ska fördärva staden och dess invånare."
Du dotter som bor i Egypten, klä dig själv till att gå i fångenskap, för Nof ska bli ödsligt och ska läggas i förfall utan invånare.
Så säger Herren (Jahve): Se, vatten stiger upp ur norr
    [samma metafor som används om den egyptiska armén (book='24' data-chapter='46' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 46:8), används här om Babylon]
    och ska bli en översvämmande ström,
och de ska översvämma landet och alla som är där,
    staden och de som bor i den,
och männen ska ropa
    och alla invånare i landet ska jämra sig.
Ge vingar till Moav för hon måste flyga och ge sig av, och hennes städer ska bli en ödeplats utan någon som bor där.
Du dotter som bor i Divon, kom ner från din härlighet och sitt törstig, för Moavs fördärvare har kommit emot dig, han har brutit ner dina starka fästen.
Aroers invånare, stå vid vägen och se och skåda, fråga honom som flyr och han som kommer undan. Säg: "Vad har hänt?"
Och ni som bor i Moav, lämna städerna och bo bland klipporna och var som duvor som bygger sina bon vid hålets öppning (mun).
Skräck och avgrund, en snara är över dig Moavs invånare förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Till Ammons söner. Så säger Herren (Jahve): Har Israel inga söner? Varför tar Malkam Gad i besittning och bor hans folk i dess städer?
Fly, vänd om, rota er djupt Dedans invånare, för jag bringar Esaus olycka över honom, tiden då jag ska straffa honom.
Som när Sodom och Amora omstörtades och dess närliggande städer säger Herren (Jahve) så ska ingen man vistas där, inte heller ska någon människas son bo där.
Därför lyssna på Herrens (Jahves) råd som han har gett till Edom och hans syften som han har utlovat till Temans invånare, säkerligen ska den minste i flocken dra iväg honom, säkerligen ska deras boning bli förskräckt över dem.
Fly, flyg långt bort, rota er djupt Chatsors invånare förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) för Nebukadnessar, Babels kung har tagit råd mot dig och har tänkt ut en plan mot dig.
Stå upp, gå upp mot ett land som är lätt som bor utan bekymmer förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), som varken har portar eller bommar, som bor för sig själv.
Och Chatsor ska bli en boplats för schakaler, en öde plats för alltid, ingen man ska vistas där och ingen människas son ska bo där.
Ut från norr kommer ett folk emot henne som ska göra hennes land öde och ingen ska bo där, från människa och till djur, har de flytt, de har gått.
På grund av Herrens (Jahves) vrede ska det inte bli bebott utan det ska vara fullständigt öde. Alla som går förbi Babel ska bli förskräckta och vissla över alla hennes plågor.
Gå upp mot Meratajims land, gå upp mot det, och mot Pekods invånare. Ödelägg och fördärva fullständigt efter dem förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och gör i enlighet med allt som jag har befallt er.
Deras återlösare är stark Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn. Han ska med kraft föra deras talan, så att han kan ge jorden vila och förvirra Babels invånare.
Ett svärd är över kaldéerna förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och nära Babels invånare och nära hennes furstar och nära hennes visa män.
Därför ska vildkatterna bo där med schakalerna och strutsen ska bo där och det ska aldrig mer vara bebott för evigt, ingen ska bo där från generation till generation.
Som när Gud (Elohim) omstörtade Sodom och Amora och deras grannstäder förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) så ska ingen man bo där och ingen människas son ska vistas där.
Så säger Herren (Jahve): Se, jag ska resa upp mot Babel och mot dem som bor i Lev-Qamaj, en fördärvande vind.
Sätt upp ett standar mot Babels murar, gör väktarna starka (fasta, säkra, tappra), ställ väktarna (på plats), gör i ordning bakhåll, för Herren (Jahve) har bestämt det och gjort det som han har talat om Babels invånare.
Och jag ska ge tillbaka till Babel och till alla Kaldéens invånare, all deras ondska som de har gjort i Sion inför dina ögon förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och landet skakar och är i vånda, för Herrens (Jahves) planer verkställs mot Babel för att göra Babels land öde, utan invånare.
Babels mäktiga män (hebr. gever) upphör att strida, de stannar i sina fästningar, deras mäktiga har misslyckats, de har blivit som kvinnor, hennes boning är eldhärjad, hennes bommar är sönderbrutna.
Våldet som utövats mot mig ska komma över Babel, säger Sions invånare, och mitt blod ska komma över Kaldéernas invånare, säger Jerusalem.
Och Babel ska bli högar, en boplats för schakaler, en häpnad och ett fräsande, utan invånare.
Hennes städer har blivit öde, ett torrt land och en öken, ett land där ingen man bor och ingen människas son går förbi.
och säg: 'Herre (Jahve) du har talat om denna plats för att hugga av den, så att ingen ska bo därinne, ingen människa och inget djur, utan den ska vara öde för alltid.'

Klagovisorna (8)

Ack (ve, hur, varför), hon [Jerusalem] sitter ensam (som en solitär) i
    den [förut så] folkrika staden.
Hon har blivit som en änka,
    hon som var så stor bland nationerna.
Prinsessan bland provinserna
    har nu blivit en tvångsarbetare (slav). [Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det ordet "Ack" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker känslan av sorg. Det är sorgen som tar befälet och präglar allt både i denna vers och hela boken. Ordet ställer frågan: Hur kunde detta ske? Ordet inleder ofta klagan och en begravningssång, se book='10' data-chapter='1' data-verse='19' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Sam 1:19; book='23' data-chapter='14' data-verse='4' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 14:4, book='23' data-chapter='14' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>12.]
Juda [folket i Judéen] har förts bort i exil [till Babylon]
    under stort lidande och träldom.
    [book='12' data-chapter='25' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='21' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kung 25:8–21; book='14' data-chapter='36' data-verse='17' data-chapterend='' data-verseend='21' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Krön 36:17–21; book='24' data-chapter='39' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='10' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 39:1–10; book='24' data-chapter='51' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='30' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>51:12–30]
Hon vistas i andra länder,
    hon finner ingen viloplats.
Alla hennes förföljare har hunnit upp henne
    mitt i hennes ångest (trångmål). [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Det första ordet i hebreiskan är "exil" som på ett sätt kan symboliseras av kamelen eftersom den vandrar långa sträckor till avlägsna länder med köpmännens karavaner. För att överleva sorgen och ta sig igenom behöver man dessutom den uthållighet som kamelen också symboliserar eftersom det alltid tar tid, ofta minst ett år, att ta sig igenom denna process.]
De sitter på marken i tystnad,
    de äldsta av Sions döttrar;
de har kastat jord på sina huvuden [ett av flera uttryck för djup sorg],
    de har klätt sig i säcktyg [ett annat uttryck för sorg].
Jerusalems jungfrur
    hänger med huvudet mot marken [ännu ett uttryck för sorg]. [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft. I denna vers börjar ordet "De sitter" med denna bokstav och betonar djupet i sorgen. Hela versen visar oss olika sätt att praktiskt uttrycka sin sorg genom skilda handlingar. Att göra detta, oavsett hur, vilket kan skilja sig mellan olika kulturer, är en väsentlig del av att i reaktionsfasen ta in vad som drabbat mig. Jämför det sorgband som vi bar här i Sverige tidigare, det finns fortfarande men används numera sällan. Handen symboliserar det vi gör, därför hör alla dessa konkreta uttryck för sorg ihop med handen.]
I mörkret har han låtit mig bo,
    som de som har varit döda länge. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Orden för "utslitna", "har byggt" och "I mörkret" börjar med denna bokstav.]
Jordens kungar trodde inte,
    inte heller jordens inbyggare,
att motståndare och fiender
    skulle gå in genom Jerusalems portar. [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet "inte" med denna bokstav och förstärker hur osannolik hela situationen upplevs. Detta skulle inte kunna hända. Det är en vanlig reaktion och upplevelse när man bearbetar ett trauma.]
Fröjda dig och var glad dotter Edom,
    som bosatt dig i landet Uz [stad i Edom, se book='18' data-chapter='1' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Job 1:1; book='24' data-chapter='25' data-verse='20' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 25:20].
Även över dig ska bägaren [symboliskt för Guds dom] passera,
    du ska bli drucken och göra dig själv naken [book='24' data-chapter='25' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='38' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 25:15–38; book='24' data-chapter='49' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='13' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>49:12–13]. [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet "Fröjda dig" som börjar med denna bokstav och det blir en kontrast, eftersom det först är glädje som sedan i praktiken visar sig vändas i sorg.]
Du Herre (Jahve) tronar för evigt,
    din tron består från generation till generation.

Hesekiel (63)

Och du människoson ska inte vara rädd för dem och inte vara rädd för deras ord, fast utmanare och föraktare finns hos dig och du bor bland skorpioner. Var inte rädd för deras ord och bli inte bestört över deras uppsyn, för de är ett upproriskt hus.
Och jag kom till dem av fångarna i Tel-Aviv [i dåtidens Babylon] som bodde vid floden Kevar och jag satte mig där de satt och förblev där, förfärad ibland dem i sju dagar [tiden för sorg, se book='1' data-chapter='50' data-verse='10' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 50:10; book='9' data-chapter='31' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Sam 31:13; book='18' data-chapter='2' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Job 2:13; även tiden för prästinvigningen, se book='3' data-chapter='8' data-verse='33' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 8:33]. [Tel-Aviv i denna vers ligger i dåtidens Babylon och ska inte blandas ihop med dagens moderna Tel-Aviv vid Medelhavet. De judiska fångarna bodde vid floden Kevar nära Nippur, se book='26' data-chapter='1' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Hes 1:3. Namnet har en anknytning till det akkadiska uttrycket som betyder "högen/avlagringarna från den stora floden". Ordet tel är en term för en höjd som uppstått genom upprepad bosättning. Det kan härröra till en gamal bosättning som judarna blev satta att bygga upp igen. På hebreiska är grundbetydelsen av aviv stadiet i kornets utveckling då öronen blir gröna och börjar mogna. Månaden Aviv är den vårmånad då kornet når detta steg, se book='2' data-chapter='13' data-verse='4' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 13:4; book='2' data-chapter='23' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>23:15. I book='' data-chapter='' data-verse='23' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 23 nämns en bördig dal, så namnet kan ha kopplingar till skörd. I modern hebreiska betyder aviv vår. Den moderna staden Tel-Aviv som grundades 1909 fick namnet efter detta ortnamn i dåtidens Babylon och har betydelsen "vårens kulle".]
Er tur har kommit ni landets invånare, tiden har kommit, tumultets dag är nära och inte med glädjerop på bergen.
[Det har gått 14 månader sedan den första nedtecknade visionen i book='26' data-chapter='3' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Hes 3:16.] Och det hände i det sjätte året [efter kung Jehojachins fångenskap, se book='26' data-chapter='1' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Hes 1:2], i den sjätte månaden [Elul] på den 15:e dagen i månaden [17 sep, 592 f.Kr.], att jag satt i mitt hus och Juda äldste satt framför mig och Herrarnas Herres (Adonai Jahves) hand föll över mig där.
Sedan förde han mig till portens öppning på Herrens (Jahves) hus som vetter mot norr, och se där satt kvinnorna och grät för Tamoz.
"Människobarn, dina bröder, dina bröder [book='3' data-chapter='25' data-verse='25' data-chapterend='' data-verseend='55' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 25:25–55], dina återlösares män och hela Israels hus om vilka Jerusalems invånare har sagt till dem: Flytta er långt bort från Herren (Jahve). Till oss är detta land givet som en besittning.
Och säg du till landets folk: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) till dem som bor i Jerusalem i Israels land. De ska äta sitt bröd med ångest och dricka sitt vatten med förskräckelse för att hennes land ska bli öde från alla som är där, på grund av våldet hos alla dem som bor där.
Och städerna som är bebodda ska ödeläggas och landet ska bli öde och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).
Och några av Israels äldste kom och satt framför mig.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så: Som vinrankan bland skogens träd som jag har gett till elden som bränsle, så ska jag ge Jerusalems invånare.
Och din äldre syster är Samarien, hon och hennes döttrar som bor på din vänstra, och din yngre syster bor på din högra, Sodom och hennes döttrar.
[Hesekiels fjärde samling med budskap dateras från 7:e till 9:e året efter exilen, se book='' data-chapter='' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 1 och book='26' data-chapter='24' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Hes 24:1. Som tidigare fokuserar det på Judas skuld och annalkande dom. Vart och ett av de sju budskapen börjar med frasen: "Herrens ord kom till mig" och avslutas med frasen "förkunnar Herren" eller en variant av detta, se book='26' data-chapter='20' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Hes 20:2, book='26' data-chapter='20' data-verse='45' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>45; book='26' data-chapter='21' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>21:1; book='26' data-chapter='22' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>22:1; book='26' data-chapter='23' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>23:1; book='26' data-chapter='24' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>24:1, book='26' data-chapter='24' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>15.] Och det skedde i det sjunde året i den 5:e månaden på den 10:e dagen i månaden att några av Israels äldste kom för att söka (betyder även att följa, fråga och tillbe) Herren (Jahve) och satt framför mig.
och satt dig på en ståtlig bädd med ett bord iordningställt framför den varpå du placerat min rökelse och min olja.
se därför ska jag ge dig till österns söner som en egendom och de ska placera sina läger i dig och göra sina boningar i dig, de ska äta din frukt och de ska dricka din mjölk.
Sedan ska havets furstar stiga ner från sina troner och lägga bort sina mantlar och klä av sig sina dyrbart vävda kläder, de ska klä sig själva med fruktans skälvningar (hebr. chadar), de ska sitta på marken och darra av skräck (skälva av fruktan, chadar) hela tiden, de ska förskräckas (bedövas av terror – hebr. shamam) över dig.
Och de ska ta upp en klagosång för dig och säga till dig:
Hur har du ödelagt dem som bor från havet
    de berömda städerna som var starka i havet,
du och deras invånare som lät din skräck
    drabba alla jordens invånare!
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): När jag ödelägger dina städer, så att de blir som obebodda städer, när jag för upp djupen över dig och de stora vattnen övertäcker dig,
då ska jag föra ner dig med dem som far ner i avgrunden, till gamla tiders folk och ska låta dig bo i den understa delen av jorden, som platserna som är öde sedan länge, med dem som går ner i avgrunden, så att du inte blir bebodd, och jag ska ha min ära i de levandes land.
och säg till Tyros som bor vid havets entré (vid solnedgången, åt väster), som är folkets köpmän, till de många öarna: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve):
Tyros har sagt: Jag är skönhetens fullkomning.
Sidons och Arvads invånare var dina rorsmän,
    dina visa män Tyros som finns i dig, var dina lotsar.
Alla invånare på öarna är förskräckta över dig
    och deras kungar är skräckslagna,
    de har en bekymrad uppsyn.
Människobarn säg till Tyros furste: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Eftersom ditt hjärta är upphöjt (högmodigt, stolt)
    och du har sagt: Jag är en gud (el),
jag sitter på Guds (Elohims) tron
    mitt i havet (ordagrant: i havets hjärta),
trots att du är en människa och inte Gud (El),
    likväl ger du ditt hjärta sken av att vara som Guds (Elohims) hjärta.
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): När jag har samlat Israels hus från folken bland vilka de är förskingrade och ska bli helgad ibland dem i folkslagens ögon, då ska de bo i sitt eget land som jag gav min tjänare Jakob.
Och de ska bo i trygghet där och ska bygga hus och plantera vingårdar, ja de ska bo i trygghet när jag har verkställt domarna över alla dem som har föraktat dem runtomkring dem, och de ska veta att jag är Herren (Jahve) deras Gud (Elohim).
Och alla Egyptens invånare ska veta att jag är Herren (Jahve) eftersom de har blivit en stav av vass för Israels hus.
Ingen människas fot ska passera genom det och inget djurs fot ska passera genom det och det ska inte vara bebott på 40 år.
Även de går ner till Sheol (underjorden) med honom, till dem som är slagna med svärd, de som var i hans armar, som vistades under hans skugga mitt bland folkslagen.

När jag gör Egyptens land öde
    och gör det utblottat på allt som det var fullt av
när jag ska slå alla dem som bodde där,
    då ska de veta att jag är Herren (Jahve).
"Människobarn, de som bebor denna ödelagda mark i Israels land talar och säger: Abraham var en (person, ett hushåll) och han ärvde landet men vi är många, landet har getts oss som arv.
och kommer till dig som folket kommer och sitter framför dig som mitt folk och lyssnar till dina ord, men gör dem inte, för med deras mun visar de mycket kärlek [här används ett ord för kärlek (hebr. agav) som betonar lusta och begär], men deras hjärtan går efter (följer) deras girighet (begär, egna önskningar).
Jag ska sluta ett fredsförbund med dem. Jag ska göra slut på vilddjuren i landet, så man kan bo tryggt i öknen och till och med sova i skogarna.
Jag ska göra dig till en evig ödeplats och dina städer ska inte återvända (inte bli återbyggda, ingen ska komma tillbaka) och ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve).
och jag ska föröka människor över er, hela Israels hus, ja hela. Och städerna ska bli bebodda och de förspillda platserna ska bli uppbyggda,
och jag ska föröka på dig människor och djur och de ska växa till och bli fruktsamma, och jag ska låta dig bli bebodd som i forna tider och ska göra bättre än från början, och du ska veta att jag är Herren (Jahve).
Människobarn när Israels hus bodde i sitt land orenade de det med sina vägar och sina handlingar. Deras vägar inför mig var som en kvinnas orenhet under menstruationen.
Då ska ni få bo i det land jag gav till era fäder,
    och ni ska bli mitt folk
    och jag ska vara er Gud.
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Den dagen då jag renar er från alla era synder ska jag låta städerna bli bebodda och de öde platserna ska bli uppbyggda.

Och de ska säga: Detta land som var öde har blivit som Edens trädgård, det fördärvade och öde och städernas ruiner är befästa och bebodda.
Och de ska bo i landet som jag har gett till min tjänare Jakob, där era fäder bodde, och de ska bo där, de och deras söner och deras söners söner för evigt. Och min tjänare David ska vara deras furste för evigt.
Efter lång tid ska du kallas till tjänst. I kommande år ska du tåga in i ett land som har fått ro från svärdet. [Israel ska leva i fred.] De som bor där har samlats från många folk upp till Israels berg som länge legat öde. De har förts ut från folken, och alla bor där nu i trygghet.
Du ska säga: 'Jag ska dra upp mot det obefästa landet, jag ska angripa dem som bor där i trygghet, alla som bor där utan murar, bommar eller portar.' [Fram till 1700-talet planlades nya städer med ringmurar. Portar med bommar fungerade som försvar ända fram till första världskriget, då nya vapen hade utvecklats som gjorde dem verkningslösa. Gamla staden i Jerusalem var befäst med mur ända till 1898 då en öppning gjordes i muren, intill Jaffaporten, inför ett besök av den tyska kejsaren Wilhelm II.]
Du vill plundra och röva och vända din hand mot ödelagda platser som nu är bebodda igen, och mot ett folk som har samlats från hednafolken och nu har boskap och ägodelar där de bor i landets navel (upphöjda platå; centrala delar, mitt). [Sedan sexdagarskriget 1967 bor många judar i Jerusalem och mer centralt i landet.]
Profetera därför, du människobarn, och säg till Gog: Så säger Herren Gud: På den tiden, när mitt folk Israel åter bor i trygghet, ska du veta det.
Och jag ska sända en eld över Magog och över dem som vistas i trygghet på öarna, och de ska veta (känna till, vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve).
De som bor i Israels städer ska gå ut och göra eld av vapnen och använda dem som bränsle, både de stora sköldarna och de små sköldarna, bågarna och pilarna och dolkarna och spjuten, och de ska elda dem i sju år (oavbruten eld),
De ska glömma sin skam och all trolöshet de visat mig, då de nu bor i trygghet i sitt land utan att någon skrämmer dem.
Men fursten, eftersom han är furste, ska få sitta där och äta sitt bröd inför Herrens ansikte. Han ska då gå in genom portens förhus, och samma väg ska han gå ut igen."

Daniel (4)

Jag fortsatte att se. [Daniel hade i sin syn just sett hur ett litet horn hade trätt fram bland de tio hornen, under tiden han ser detta och betraktar det förändrades synen.]
Troner sattes fram,
    och den Gamle av dagar [Gud den evige Fadern bortom all tid, se även book='' data-chapter='' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 13 och book='' data-chapter='' data-verse='22' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>22] satte sig ner.
Hans kläder var vita som snö,
    och håret på hans huvud var som ren ull.
Hans tron var av eldslågor,
    och hjulen på den var av flammande eld.
En flod av eld strömmade ut,
    från hans närvaro.
Tusen gånger tusen tjänade honom,
    och tiotusen gånger tiotusen stod redo att tjäna honom.
Han satte sig ner för att döma,
    och böcker öppnades.
Domen verkställs [den himmelska domstolen samlas och beslutar mot denna arroganta sista kung].
Hans välde (rätt att regera) ska tas ifrån honom – förgjord och utplånad för all framtid!
Herre (Adonai), du är rättfärdig – vi är vanärade (har skam). [Hebreiskan har en stark kontrast: ordagrant 'till dig rättfärdighet – till oss skam'. Sedan fångenskapen och Jerusalems förstörelse 586 f.Kr. var Israel offentligt vanärade bland hednafolken.] Så är det idag med Juda folk, Jerusalems invånare och hela Israel, både de som bor nära och de som bor långt borta i alla de länder dit du har fördrivit dem, eftersom de var trolösa mot dig.

Hosea (8)

och sade till henne: "Många dagar ska du sitta ensam hos mig, du ska inte vara sköka och du ska inte vara någon mans hustru, inte heller ska jag vara din." [Det är oklart varför Hosea måste betala ett pris för henne. Vi kan bara spekulera, kanske hade hon lämnat honom och sedan blivit såld som slav. Kanske hade hon blivit en tempelprostituerad och behövde köpas fri?]
[I kapitel 4-7 återkommer talet tre många gånger i uppräkningar. I en bok som talar mycket om vishet (book='28' data-chapter='14' data-verse='9' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Hos 14:9) är valet av talet tre inte slumpmässigt. Det kopplar troligtvis an till Hoseas tre barn: Jizreel, Lo-Ruhama och Lo-Ammi.] Hör Herrens (Jahves) ord, ni Israels söner, för Herren (Jahve) har sak (väcker en rättslig tvist) med invånarna
i landet,
    för ingen sanning (trofasthet – hebr. emet),
    
    ingen nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed),
    ingen [nära, personlig och intim] kunskap om Gud (Elohim)
finns i landet. [Orden sanning och nåd förekommer många gånger i Bibeln. Här är dock enda gången ordet sanning placeras före nåd. Den vanliga ordföljden är "nåd och sanning" (book='1' data-chapter='24' data-verse='27' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 24:27; book='19' data-chapter='40' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 40:12; book='20' data-chapter='3' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ords 3:3; book='20' data-chapter='16' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ords 16:6; book='23' data-chapter='16' data-verse='5' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 16:5), vilket visar att nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Här i Hosea används tre ord: sanning, nåd och kunskap. Nåden står centralt och ramas in av sanningen och kunskapen. Här i denna kiasm betonas själva huvudpunkten i åtalet mot Israels folk.]
Därför sörjer (torkar) landet
    och alla som bor där försmäktar
med fältens djur och himlarnas fåglar,
    ja till och med (även) havets fiskar tas bort (försvinner).
De ska inte bo i Herrens (Jahves) land,
    utan Efraim ska återvända till Egypten
    och de ska äta oren mat [book='3' data-chapter='11' data-verse='' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 11] i Assyrien.
De ska komma bävande som en fågel från Egypten
    och som en duva från Assyriens land
och jag ska låta dem bo i deras hus
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Men jag är Herren din Gud (Jahve Elohim)
    [ända] från Egyptens land [eller "som tog dig ut från Egypten"],
jag ska åter låta dig bo i tält
    som de bestämda dagarna.
De som bor (vistas, sitter) i (under) hans skugga ska återvända [från sin fångenskap],
    de ska så och skörda säd i överflöd (ordagrant: leva/växa som spannmål).
    De ska blomstra (grönska) som en vinstock.
    Hans [Israels] rykte (omnämnande; minnet, doften av honom) ska vara som Libanons vin. [book='19' data-chapter='91' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 91:1]

Joel (5)

[Den åttonde plågan i Egypten var gräshoppor, se book='2' data-chapter='10' data-verse='' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 10.] Hör detta, alla ni gamla män
    och lyssna (ge ert öra) alla ni landets invånare.
Har detta någonsin hänt (ägt rum) i era dagar (under er livstid)
    eller ens under era fäders dagar (era förfäders livstid)?
Utlys en helig fasta,
    kalla samman en högtidsförsamling,
de gamla
    och alla landets invånare
till Herrens er Guds (Jahves Elohims) hus
    och ropa till Herren (Jahve).
[Om Joel är en tidig profet så kan det här handla om varning för en assyrisk invasion. Assyrierna var kända som vildsinta krigare och de uppvisade en nyskapande militär skicklighet som hjälpte dem att utöka sitt territorium.] Blås shofar (vädurshorn) i Sion [tempelberget i Jerusalem]!
    Låt larmet ljuda på mitt heliga berg! Låt alla landets invånare darra och bäva,
    för Herrens (Jahves) dag kommer,
den är verkligen nära.
Låt nationerna resa sig
    och gå upp till Jehoshafats dal.
Där ska jag sitta
    och döma alla omgivande länder.
Men Juda ska bo där för evigt,
    Jerusalem från generation till generation.

Amos (7)

Jag ska bryta Damaskus bom [bryta ner porten in till staden]
    och hugga bort invånarna från Bakat-Aven ["den ondskefulla dalen", se book='28' data-chapter='4' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Hos 4:15]
    och den som håller spiran från Bet-Eden [stad/regionen vid Eufrat eller ordagrant sarkastiskt: "den lustfyllda staden"]
och folket i Aram [Syrien] ska gå i fångenskap under Kir [betyder mur, troligtvis området Transkaukasus, nuvarande Armenien, Azerbajdzjan och Georgien]," säger Herren (Jahve).
Jag ska hugga av invånarna från Ashdod
    och honom som håller spiran [kungen] från Ashkelon [strax norr om Gaza].
Jag ska vända min hand mot [staden] Ekron [Tel Miqne, tre mil nord öst om Ashkelon]
    och kvarlevan av filistéerna ska förgås," säger Herren Gud (Adonai Jahve).
Så säger Herren (Jahve):
"Som en herde räddar två ben eller en bit av ett öra från lejonets gap,
    så ska Israels söner som bor i Samarien fly
    med hörnet av en bädd och damasken (en bit/hörn av benet) från en soffa (dagbädd)."
Därför, eftersom ni trampar på den fattige
    och tar ifrån honom vetet (med utpressning).
Ni har byggt hus av huggen sten
    men ni ska inte bo i dem,
ni har planterat vackra vingårdar
    men ni ska inte dricka dess vin.
Ska inte landet darra (av skräck) för detta och alla som bor därinne sörja? Likväl ska det resa sig i sin fulla längd (svämma över) som floden, och det ska plötsligt svälla upp och sjunka tillbaka igen som Egyptens flod (Nilen). [Nilen är känd för sina cykliska översvämningar som gör landet utefter floden mycket bördigt.]
För Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot)
    är han som vidrör landet och det smälter och alla som bor där sörjer,
och det sväller upp som en flod (som svämmar över alla bräddar)
    och sjunker tillbaka igen som Egyptens flod (Nilen). [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
Jag ska föra tillbaka mitt folk,
    och de ska bygga upp sina städer som legat i ruiner och bo i dem igen.
De ska plantera vingårdar och trädgårdar
    och njuta av frukten och vinet därifrån.

Jona (3)

Och nyheten nådde Nineves kung och han steg upp från sin tron och lade av sig sin skrud och täckte sig i säcktyg och satte sig i aska.
Jona gick ut ur staden [utan att svara Gud] och stannade öster om den och byggde sig ett solskydd [hebr. sukka, temporär hydda med kvistar och blad, se även book='23' data-chapter='1' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 1:8; book='23' data-chapter='4' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>4:6]. Där satte han sig i skuggan för att se vad som skulle hända med staden [Nineve]. [Hebreiska ordet för öster, kedem, är ett rikt ord som också har betydelsen att fundera, göra bokslut bakåt och ha visioner framåt. Här antyder det att Jona inte bara satt öster om staden utan också begrundade både det som skett och funderade på det som skulle ske.]

Mika (11)

I nakenhet och skam förs ni bort [till fångenskap],
    ni som bor i Safir ("Vackra-juvelstaden").
De som bor i Saanan ("Trygga-staden")
    vågar inte gå ut.
Bet-Haesel ("Staden-nära")
    ropar i klagan.
För Maroths [liknar hebr. marah – "bitter"] invånare väntade ängsligt på det goda,
    eftersom ondska hade kommit ner från Herren (Jahve) till Jerusalems port.
    [Invånarna i "Bitter-staden" väntade ängsligt på det goda, men bara bitterhet (ondska) väntar dem.]
Spänn för vagnarna (hebr. rekesh) på de snabba hästarna ni Lachis invånare ["hästekipage-staden"],
    hon var begynnelsen till dottern Sions [Jerusalems] synd,
    eftersom Israels överträdelser blev funna hos henne.
Jag ska föra till er, ni invånare i Mareshah [betyder "toppen på ett berg" – ointaglig],
    honom som ska besätta (inta – hebr. jarash) dig.
Israels härlighet
    ska komma även över Adullam [stad i Judas västra berg, betyder "folkets rättvisa"].
Var och en ska sitta under sin vinstock
    och sitt fikonträd
och ingen ska skrämma dem,
    för Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har talat [så har han sagt – därför kommer det att ske].
Han [Messias] ska träda fram och vara en herde för (leda, föda) sin hjord
    i Herrens (Jahves) kraft,
    med Herrens sin Guds (Jahve Elohims) auktoritet (höga namn).
De [Israels folk som återvänder] ska vara bofasta,
    för då ska han vara stor ända till jordens ändar (över hela världen).
Den rike mannen är därigenom full av våld,
    och invånarna där har talat lögner
    och deras tunga är förrädisk i deras mun.
[Den onda kungen] Omris förordningar (ordagrant "saker inristat") efterlevs
    och alla sedvänjor i [han sons] Ahabs hus
    och ni vandrar efter deras råd,
så att jag måste göra dig till något som väcker förundran
    och dina invånare till ett väsande,
    och ni ska bära mitt folks förebråelser. [Omri och hans son Ahab (gift med Jesebel) regerade i det norra riket i början på 800-talet f.Kr. Omri och Ahab gjorde mer ont än alla kungar före dem, se book='11' data-chapter='16' data-verse='25' data-chapterend='' data-verseend='26' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kung 16:25–26, book='11' data-chapter='16' data-verse='30' data-chapterend='' data-verseend='33' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>30–33; book='12' data-chapter='8' data-verse='18' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kung 8:18. Uttrycket "Omris förordningar" fungerar som en titel för rikets avfall och avgudadyrkan. Omris dynasti rådde ända fram till någon generation före Mika då Sakarja dog, se book='12' data-chapter='15' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kung 15:8.]
Gläd dig inte över mig,
    du min fiende.
När jag har fallit,
    har jag rest mig upp igen.
    [Ordagrant "när jag har fallit, har jag rest mig" – verbformen förstärker att återupprättelsen sker snabbt.]
När jag sitter i mörker,
    är Herren (Jahve) mitt ljus.
Landet ska bli ödelagt för dem som bor där
    på grund av frukten av deras gärningar.

Nahum (2)

Bergen skakar för honom
    och kullarna smälter bort.

ו – Vav

Lyfter sig gör jorden i hans närvaro,
    världen och allt som bor därpå.
Är du bättre än [den egyptiska staden] No-Amon som fanns bland floderna [Nildeltat],
som hade vatten runt omkring sig,
vars befästningsvall var havet
    och hennes mur var havet? [No-Amon betyder Guden Amons stad, också känd som Thebes, och var huvudstad i det övre Egypten. Staden förgjordes av assyrierna 663 f.Kr.]

Habackuk (2)

Eftersom du har fördärvat många länder,
    ska kvarlevan av folket fördärva dig,
på grund av blodspillan
    och för det våld som du har fört mot landet
    och mot staden och mot alla som bor därinne.
Våldet som utförts mot Libanon [när du skövlade cederträden, se book='23' data-chapter='14' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 14:8; book='23' data-chapter='37' data-verse='24' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>37:24] ska täcka dig
    och vilddjurens fördärv som gjorde honom rädd,
på grund av människors blod
    och för våldet som gjorts mot landet,
mot staden
    och mot alla som bor därinne.

Sefanja (8)

Jag ska sträcka ut min hand över Juda
    och över alla invånare i Jerusalem.
Jag ska hugga av kvarlevan av Baal från denna plats,
    namnen på avgudaprästerna tillsammans med prästerna,
Klaga ni invånare i Maktesh [troligtvis namnet på marknadsplatsen i Jerusalem],
    för alla köpmän (hebr. knaan; samma namn som folkslaget kananéer) finns inte mer,
    alla de som väger silver [växlar eller lånar ut pengar] är borta (avhuggna).[Marknadsplatsen finns också troligtvis i nya delen, ordet maktesh betyder skål/mortel, så troligtvis var det i sänkan vid Tyropeondalen, samma del som än idag är marknadsgatan i Gamla staden i Jerusalem]
Deras tillgångar ska lämnas för plundring
    och deras hus till ödeläggelse.
De ska bygga hus
    men inte få bo i dem [book='5' data-chapter='28' data-verse='30' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 28:30].
De ska plantera vingårdar
    men inte få dricka dess vin [book='5' data-chapter='28' data-verse='39' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 28:39]. [Under kung Josias artonde regeringsår (621 f.Kr.) hittas Moseböckerna i templet, se book='14' data-chapter='34' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='18' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Krön 34:8–18. Det är troligen från dessa nyfunna skriftrullar som Sefanja citerar dessa verser. Dessa tre grupper motsvarar de tre kategorierna i book='' data-chapter='' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='12' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 8–12. De kungliga ska förlora sina palats och rikedom, de förmögna handelsmännen ska förlora sina hus och de som är fast i sin apati (som den hårda bottensatsen i vinet), ska inte få dricka vinet.]
Varken deras silver eller deras guld
    ska kunna rädda dem på Herrens (Jahves) vredes dag.
I (av) hans nitälskans eld [book='34' data-chapter='1' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Nah 1:2] ska hela jorden (landet – hebr. ha-eretz) förtäras,
    för han ska komma med en fullständig, fruktansvärd förintelse av alla jordens (landets) invånare.
Ve över invånarna längs havet,
    Keretims land [kretensare – folkslag ursprungligen från ön Kreta].
Herrens (Jahves) ord är emot er.
    Kanaan, Filistéernas land:
"Jag ska fördärva dig
    tills det inte längre finns några invånare hos dig."
Detta är den glada staden
    som lever bekymmerslöst och tryggt
och [hon, Nineve] säger i sitt hjärta:
    "Det är jag, jag och ingen annan."
Hur har hon blivit en ruin,
    en viloplats för vilddjuren?
Alla som går förbi henne väser
    och skakar näven (mot henne). [book='' data-chapter='' data-verse='4' data-chapterend='' data-verseend='17' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Vers 4–17 har nu gett domar till de omkringliggande nationerna i riktning väst, öst, syd och norr.]
Jag har huggit av länder,
    deras torn har blivit öde.
Jag har fördärvat deras gator,
    så att ingen går förbi.
Deras städer ligger öde,
    där finns ingen människa, ingen bor i dem.

Haggai (1)

"Är det tid för er själva att bo i [lyxiga och påkostade] panelade hus medan detta hus ligger öde?
[Samma ord som används i book='11' data-chapter='6' data-verse='9' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kung 6:9 för hur templet var dekorerat på kung Salomos tid.]

Sakarja (23)

De svarade Herrens (Jahves) ängel (budbärare) som stod bland myrtenträden och sade: "Vi har vandrat fram och tillbaka (runtomkring) jorden (världen) och se, hela jorden (världen) sitter stilla och vilar.
och sade till honom: "Spring [det är ett brådskande ärende] och tala till denna unga man och säg: Jerusalem ska bli bebott utan murar för skarorna av män och boskap därinne (är så stora att de inte ryms inom murarna),
Ve! Fly Sion, du som bor med Babels döttrar.
Hör nu Josua, översteprästen och dina följeslagare som sitter inför dig, för de är män som är ett tecken, för se, jag ska föra fram min tjänare, Rotskottet (en bild på Messias som ska komma).
Och se, en rund blybit lyftes bort och detta är en kvinna som sitter mitt i efa-måttet.
Han ska bygga Herrens (Jahves) tempel och han ska bära härligheten och ska sitta och regera på sin tron. [Refererar till Serubbabel och slutligen på Messias.] Där ska finnas en präst inför hans tron och en överenskommelse om frid (shalom, all slags välgång) ska finnas mellan dem båda.
Ska ni inte lyssna till orden som Herren (Jahve) har proklamerat (förkunnat) genom sina tidigare profeter när Jerusalem var bebott och hade välstånd och när städerna runt omkring henne och Negev och Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] var bebott?
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
Gamla män och kvinnor
    ska igen sitta på torgen (gatorna) i Jerusalem,
var och en med sin käpp
    på grund av deras höga ålder.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
Det ska hända att det ska komma människor och invånare från många städer,
och invånarna i en stad ska gå till en annan och säga: "Låt oss gå med hast och bönfalla inför Herrens (Jahves) ansikte och söka Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), jag ska också gå."
[Kuststäderna bävar för erövraren som avancerar söderut mot Egypten.]
Ashkelon ser det och fruktar,
    även Gaza ska bli öm av smärta
    och Ekrons hopp (förväntningar) [att undkomma] ska komma på skam,
Gaza ska mista sin kung
    och Ashkelon ska inte längre bli bebodd.
En bastard [book='5' data-chapter='23' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 23:2 – en kung född utomlands; ett blandfolk] ska bo i Ashkelon
    och jag ska hugga av filistéens stolthet.
Jag ska inte längre ha medlidande med landets invånare", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), "utan jag ska ge männen, var och en, i deras grannes hand och i hans kungs hand, och de ska slå landet och ur deras hand ska jag inte befria dem."
Judas ledare ska säga i sina hjärtan: "Jerusalems invånare är min styrka, eftersom Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är deras Gud (Elohim)."
På den dagen ska jag göra Juda ledare som en gryta över elden i skogen (som vållar skogsbrand) och som en brinnande fackla bland kärvar, och de ska uppsluka alla folk runtomkring, vid sin högra och vid sin vänstra, och Jerusalem ska åter bli bebott på hennes egen plats i Jerusalem.
Herren ska frälsa Juda tält först, för att härligheten hos Davids hus och härligheten hos Jerusalems invånare inte ska överglänsa Juda.
På den dagen ska Herren (Jahve) försvara Jerusalems invånare, och de som stapplar bland dem den dagen ska vara som David, och Davids hus ska bli som en gudalik varelse, som Herrens ängel framför dem.
Men över Davids hus och över Jerusalems invånare ska jag utgjuta nådens och bönens Ande (att vädja i bön om nåd), så att de ser upp till mig alef-tav (den förste och den siste, alfa och omega) som de har genomborrat. De ska sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de ska gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde.
På den dagen ska ett källsprång öppnas för David hus och för Jerusalems invånare, till rening och till bestänkelse.
Hela landet ska vändas som Arava från Geva [10 km nördöst om Jerusalem] till Rimmon [drygt 5 mil] söder om Jerusalem. Hon [Jerusalem] ska lyftas upp och bli bebodd på hennes plats, från Benjamins port till platsen för den första porten till Hörnporten och från Hananeltornet till kungens vinpress.
Man ska komma och bo där och aldrig någonsin ska där vara mer förintelse, utan Jerusalem ska bo i trygghet.

Malaki (1)

Han ska sitta ner som en guldsmed och smälta och rena silvret. [Jesus liknas vid en guldsmed som sitter ned, han hastar inte runt, utan arbetar kärleksfullt och låter arbetet ta sin tid. Han håller sitt hantverk i elden till dess att slaggen och orenheterna har kommit ut, och han kan se sin egen spegelbild i den renade metallen.] Han ska rena Levis söner (leviterna), luttra dem som guld och silver, så att de kan bära fram offer till Herren i rättfärdighet.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.