2583 – חָנָה (chana)

slå läger


Typ:
Hebreiska: חָנָה (chana)
Ursprung: a primitive root (compare H2603 (חָנַן))
Användning: 143 ggr i GT

Engelsk översättning

to camp
abide (in tents), camp, dwell, encamp, grow to an end, lie, pitch (tent), rest in tent

Engelsk beskrivning

1) to decline, incline, encamp, bend down, lay siege against
1a) (Qal)
1a1) to decline
1a2) to encamp


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (143 st)


Isak lämnade området och slog läger i Gerars dalar (wadi) och bosatte sig där.
Och Jakob kom i frid till staden Shechem i Kanaans land när han kom från Paddan-Aram [1 Mos 25:20] och slog läger framför staden.
Israeliterna bröt upp från Suckot och slog läger i Etam på gränsen till öknen. [De tar inte den snabbaste havsvägen "Via Maris" som går genom Filistéernas land, se vers 17, utan går i sydostlig riktning genom öknen Sinai.]
Säg åt israeliterna att vända om och slå läger utanför Pi Hachirot [detta ord är snarlikt det hebreiska ordet "herut", som betyder frihet] mellan Migdol och havet; mitt emot Baal Sefon ska ni slå läger vid havet.
Men egyptierna jagade dem med alla faraos hästar och vagnar, liksom hans körsvenner och hans armé, och kom ikapp dem där de var lägrade vid havet utanför Pi Hachirot mitt emot Baal Sefon. [Just vid denna plats finns det ett lågland mellan bergen ut mot havet som lämpar sig som lägerplats för den stora skara människor som det här var fråga om.]
Sedan kom de till Elim där det fanns 12 vattenkällor och 70 palmträd. Där lägrade de sig vid vattnet.
Hela Israels folk fortsatte sin vandring från Sinaiöknen och följde Herrens instruktioner [de följde molnstoden, se 4 Mos 9:18,19]. De slog läger i Refidim, men där fanns inget vatten att dricka för folket. [Detta är ett mycket torrt område i södra Sinaiöknen utan några vattenkällor. Israeliterna var omkring två miljoner människor, se 2 Mos 12:37.]
Så Jetro, Mose svärfar, kom med hans söner och hans hustru till Mose i öknen där han slagit läger på Guds (Elohims) berg.
De lämnade nämligen Refidim och kom till Sinais öken och slog läger i öknen. De slog läger framför berget [Sinai].
men förordna leviterna över vittnesbördets tabernakel, över alla dess möbler och över allt som tillhör det. De ska bära tabernaklet och alla dess möbler och de ska göra tjänst för det och ska tälta runt om tabernaklet.
När tabernaklet ska flyttas vidare ska leviterna ta ner det, och när tabernaklet ska sättas upp ska leviterna sätta upp det. Om någon man (som inte är levit) kommer nära (tabernaklet) ska han dö.
Israels söner ska slå upp sina tält, varje man i hans eget läger och varje man under hans eget baner efter deras häravdelningar.
Men leviterna ska slå upp (sina tält) runt omkring vittnesbördets tabernakel för att inte Israels söners menighet ska drabbas av vrede. Leviterna ska ta hand om (sköta om, ta ansvar för) vittnesbördets tabernakel. [Leviterna ersätter de förstfödda sönerna av Israel som ursprungligen skulle ha skött dessa uppgifter men de förlorade det privilegiet när de tillbad guldkalven. Leviterna förblev trogna under den tiden och vann på så sätt Guds favör, se 2 Mos 13:2; 13:11‑13, 32:25‑26; 4 Mos 3:12‑13.
    Som tjänare till prästerna är leviterna placerade med ansvar för möblerna och konstruktionerna i tabernaklet – de tar ner, bär och sätter upp allting varje gång som israeliterna flyttar vidare under ökenvandringen. Detta är ett så heligt uppdrag att endast leviterna tillåts att närma sig tabernaklet. Varje icke auktoriserad person som närmar sig straffas med döden, se 4 Mos 1:47‑51.
    Det är också nödvändigt att Leviterna sätter upp sina tält runt tabernaklet i alla fyra väderstreck till skillnad från övriga stammar som är tilldelade ett väderstreck. De formar en skyddsmur för att hindra israeliterna från att komma för nära tabernaklet, vilket kan utlösa att Guds vrede drabbar lägret, se 4 Mos 1:53.]
"Israels söner ska låta varje man slå upp sitt tält, under sitt eget baner efter sina fäders hus (stammar), på behörigt avstånd runt tältet för möten på bestämda tider (Tabernaklet). [I enlighet med den gudomliga placeringen, tältar Israels 12 stammar utanför leviternas ring i fyra grupper om vardera tre stammar:
    Öster: Juda, Issachar och Sebulon
    Söder: Ruben, Simon och Gad
    Väster: Efraim, Manashe och Benjamin
    Norr: Dan, Asher och Naftali Antalet personer gör att lägren blir olika stora. Kortast är den västra på drygt 100 000 personer, medan den östra är nästan dubbelt så stor med närmare 190 000 personer. Syd och nord är båda omkring 150 000 personer. Sett ovanifrån, från öster, bildar denna tältordning formen av ett kors. Varje stam har sin egen prins eller ledare (hebr. nasi), se vers 3, och en särskild flagga eller baner (hebr. degel), se vers 2, med sina egna bestämda stamsymboler och färger. Färgerna är de som motsvarar de dyrbara stenarna på översteprästens bröstsköld, se 2 Mos 28:17‑20. Dessa symboler anses vara ett tecken på Guds stora kärlek för varje stam i Israel. Det står i Höga Visan: "Hans baner över mig är kärleken", se Höga V 2:4.]
De som nu slår läger på den östra sidan, mot soluppgången,
ska vara de i lägret som tillhör Judas baner,
    enligt deras avdelningar.
Ledaren för Juda söner är Nachshon, Amminadavs son,
Och de som slår läger näst efter honom ska vara Issachars stam.
Ledaren för Issachars söner är Netanel, Tsoars son,
Och de som slår läger näst efter honom ska vara Simons stam.
Ledaren för Simons söner är Shelumiel, Tsorishadajs son,
Sedan ska mötestältet (Tabernaklet) med Levi stam gå i mitten av lägret när de drar vidare [från en lägerplats till nästa]. Så ska de gå framåt, varje man på sin plats under sitt eget baner.
Och de som slår läger näst efter honom ska vara Ashers stam.
Ledaren för Ashers söner är Pagiel, Ochrans son.
Så gjorde Israels söner enligt allt som Herren (Jahve) befallt Mose. De slog läger under sina baner och de drog vidare [från lägerplats till lägerplats, och följde sina bestämda platser i ledet], var och en med sina familjer och med sina fäders hus.
Gershoniternas familjer ska slå läger bredvid tabernaklet västerut.
Kehatiternas familjer ska slå läger bredvid tabernaklet söderut.
Ledaren för fädernas hus bland Merariterna är Tsoriel, Avichajils son. De ska slå läger bredvid tabernaklet norrut.
Och dessa som ska slå läger framför tabernaklet österut, framför mötestältet mot soluppgången, är Mose och Aron och hans söner, (de ska) hålla (sköta om, vakta, skydda) helgedomens angelägenheter och Israels söners angelägenheter, och en vanlig människa som kommer nära ska dödas.
Och närhelst molnet togs upp från [sin plats] över tältet, då vandrade Israels söner efter det, och på den plats där molnet stannade (ordagrant bosatte sig), där slog Israels söner läger.
På Herrens (Jahves) tilltal vandrade Israels söner och på Herrens (Jahves) tilltal slog de läger. Så länge molnet stannade (ordagrant bosatte sig) över Tabernaklet förblev de i lägret.
Ibland stannade molnet några dagar över Tabernaklet och enligt Herrens (Jahves) tilltal stannade de i lägret och enligt Herrens (Jahves) tilltal vandrade de.
Om det var två dagar eller en månad eller ett år som molnet dröjde över Tabernaklet och stannade (ordagrant bosatte sig) över det, förblev Israels söner lägrade och vandrade inte men när det togs upp vandrade de.
På Herrens (Jahves) tilltal var de lägrade och på Herrens (Jahves) tilltal vandrade de. De höll (vaktade, skyddade, bevarade) Herrens (Jahves) åläggande på Herrens (Jahves) tilltal genom Mose hand.
Och när de blåser en larmsignal ska lägret som är på den östra sidan avtåga.
Och när de blåser en larmsignal andra gången, då ska lägret på den södra sidan avtåga. De ska blåsa ett alarm för deras avtågande.
Han svarade då: "Lämna oss inte, jag ber dig, för du har stor kunskap om hur vi kan slå läger i öknen och du ska vara för oss istället för våra ögon.
Därefter vandrade folket från Chatserot och slog läger i Parans öken.
[Nu summeras israeliternas rutt genom Transjordanien. En mer detaljerad beskrivning finns i 5 Mos 33:41‑49.] Och Israels söner vandrade och slog läger i Ovot.
Och de vandrade från Ovot och slog läger i Ije-Haavarim i öknen framför Moav mot soluppgången (österut).
Därifrån vandrade de och slog läger i Zereds dal [nuvarande Wadi el-Hesa i västra Jordanien].
Därifrån vandrade de och slog läger på andra sidan Arnon [som rinner genom wadi el-Mojib och mynnar ut i Döda havets sydöstra del] som är i öknen som kommer ut vid amoréernas gräns. För Arnon är Moavs gräns mellan Moav och amoreerna.
Och Israels söner vandrade och slog läger på Moavs slätt vid Jordan mittemot Jeriko.
Och lägra er utanför lägret i sju dagar, vemhelst som har dödat någon och vemhelst som har vidrört någon slagen (dödad). Rena er själva på tredje dagen och på sjunde dagen och era fångar.
Och Israels söner vandrade från Rameses och slog läger i Sukkot.
Och de vandrade från Sukkot och slog läger i Etam, som ligger i kanten på öknen.
Och de vandrade från Etam och gick tillbaka till Pihachirot, som är framför Baal Tsefon, och slog läger i Migdol.
Och de vandrade från Pihachirot och passerade mitt genom havet till öknen, och de gick tre dagsresor in i Etams öken och slog läger i Mara.
Och de vandrade från Mara och kom till Elim, och i Elim fanns tolv vattenkällor och 70 palmträd, och slog läger där.
Och de vandrade från Elim och slog läger vid Vasshavet (Röda havet).
Och de vandrade från Vasshavet (Röda havet) och slog läger i Sins öken.
Och de vandrade från Sins öken och slog läger i Dofka.
Och de vandrade från Dofka och slog läger i Alosh.
Och de vandrade från Alosh och slog läger i Refidim, där fanns inget vatten för folket att dricka.
Och de vandrade från Refidim och slog läger i Sinais öken.
Och de vandrade från Sinais öken och slog läger i Kivrot Hatava
Och de vandrade från Kivrot Hatava och slog läger i Chatserot
Och de vandrade från Chatserot och slog läger i Ritma.
Och de vandrade från Ritma och slog läger i Rimon Parets.
Och de vandrade från Rimon Parets och slog läger i Livna.
Och de vandrade från Livna och slog läger i Rissa.
Och de vandrade från Rissa och slog läger i Kehelata.
Och de vandrade från Kehelata och slog läger i Shefer.
Och de vandrade från Shefer och slog läger i Charada.
Och de vandrade från Charada och slog läger i Makhelot.
Och de vandrade från Makhelot och slog läger i Tachat.
Och de vandrade från Tachat och slog läger i Tera.
Och de vandrade från Tera och slog läger i Mitqa.
Och de vandrade från Mitqa och slog läger i Chashmona.
Och de vandrade från Chashmona och slog läger i Moserot.
Och de vandrade från Moserot och slog läger i Bene Jaqan.
Och de vandrade från Bene Jaqan och slog läger i Chor Hagidgad.
Och de vandrade från Chor Hagidgad och slog läger i Jotvata.
Och de vandrade från Jotvata och slog läger i Avrona.
Och de vandrade från Avrona och slog läger i Etsion Gever.
Och de vandrade från Etsion Gever och slog läger i Tsins öken, det är Kadesh.
Och de vandrade från Kadesh och slog läger vid berget Hor, på gränsen till Edoms land.
Och de vandrade från Hor och slog läger i Tsalmona.
Och de vandrade från Tsalmona och slog läger i Ponon.
Och de vandrade från Ponon och slog läger i Obot.
Och de vandrade från Obot och slog läger i Ijej Abarim, på Moavs gräns.
Och de vandrade från Ijim och slog läger i Dibon Gad.
Och de vandrade från Dibon Gad och slog läger i Almon Diblatajma
Och de vandrade från Almon Diblatajma och slog läger i Avarims berg, framför Nebo.
Och de vandrade från Avarims berg och slog läger på Moavs slätt vid Jordan mittemot Jeriko.
Och de slog läger vid Jordan från Beit Jeshimot ända till Avel Shittim på Moavs slätt.
som gick före er på vägen och sökte en plats där ni kunde slå upp era tält, i eld på natten för att visa vilken väg ni skulle gå och i ett moln på dagen."
Och folket kom upp från Jordan på den tionde dagen i den första månaden (den 10 Nisan) och slog läger i Gilgal på Jerikos östra sida.
Och Israels söner hade sitt läger i Gilgal [Jos 4:19] och de firade Pesach på Jerikos slätt på den fjortonde dagen i månaden [2 Mos 12].
[Vers 11‑13 beskriver nu mer detaljerat den övergripande förberedelsen i vers 3‑9, det är inte en ny dag, utan en tillbakablick.] Och hela folket, även stridsmännen som var med honom, hade gått upp och dragit sig nära och kommit framför staden och slog läger på den norra sidan om Ai, det var en ravin (hebr. gaj) mellan honom och Ai.
Därför samlade sig de fem kungarna från amoreerna, Jerusalems kung, Hebrons kung, Jarmots kung, Lachishs kung, Eglons kung tillsammans och gick upp, de och deras härar och slog läger mitt emot Gibeon och krigade mot dem.
Och Josua gick från Livna och hela Israel med honom till Lachish och slog läger mittemot det och stred mot Lachish.
Och Josua gick från Lachish och hela Israel med honom till Eglon och slog läger mittemot det och stred mot det.
Och alla dessa kungar kom samman och de kom och slog läger tillsammans vid Merivas vatten [ordagrant: höga sjön; troligtvis nuvarande Hulasjön 1,5 mil norr om Genesarets sjö, 4 km norr om Chatsor] för att strida mot Israel.
Och Samuels ord kom till hela Israel. Nu drog Israel ut mot filisteen för att kriga, och slog läger bredvid Even-Ezer och filistéerna slog läger i Afek.
Sedan kom ammoniten Nachash upp och slog läger mot Javesh-Gilead och alla Javesh män sade till Nachash: "Skär ett förbund med oss och vi ska tjäna dig."
Och filistéerna samlade sig [sina styrkor] för att strida med Israel, 30 000 vagnar och 6 000 ryttare och folk – som sanden på havets strand – i mängder [Jos 11:4; Dom 7:12], och de kom upp och slog läger i Michmas öster om Beit‑Aven [intill Betel, se Jos 7:2].
Och Saul och Jonatan, hans son, och folket som var hos dem vistades i Geva-Benjamin [här används maskulina formen Geva, istället för den vanliga feminina Giva], men filistéerna var lägrade i Michmas.
Och filistéerna samlade ihop sina härar till strid. De samlades vid Socho som hör till Juda och slog läger mellan [staden] Socho och Azeka, vid Efes-Damim.
Och Saul och Israels män var samlade och slog läger i Ela-dalen (Terebintdalen). De ställde upp sig till strid mot filistéerna.
Och Saul slog läger bland Chachilas kullar som är framför Jeshimon vid vägen. Men David vistades i öknen och han såg att Saul kom efter honom i öknen.
Och David steg upp och kom till platsen där Saul slagit läger, och David såg platsen där Saul låg. Och Avner, Ners son ledaren för armén, och Saul låg innanför barrikaden och folket tältade runt omkring honom.
Och filistéerna samlade ihop sig och kom och slog läger i Shonem, och Saul samlade ihop hela Israel och de slog läger vid [berget] Gilboa.
Och filistéerna samlade (mobiliserade) hela sin armé till Afek (Ras el-Ain) och Israelerna slog läger vid källan i Jizreel.
Och jag samlade dem tillsammans till floden som rinner till Ahava. Där stannade vi i tre dagar och jag granskade folket och prästerna men kunde inte finna någon levit där. [Esra nämner 1 513 män, troligtvis över 5 000 tillsammans med kvinnor och barn.]
Sanoa, Adullam med deras byar, i Lachish med dess åkrar, i Aseka med [tillhörande] dotterorter. De slog sig ner från Beer-Sheba ända till Hinnoms dal.
Även om en armé skulle omringa (belägra) mig,
    känner jag ingen fruktan (ska mitt hjärta inte frukta);
om ett krig bryter ut mot mig,
    så är jag trygg.
Herrens ängel (utsände budbärare) slår läger (vaktar) runt dem som fruktar (vördar, respekterar) honom [Herren],
    och han befriar var och en av dem. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet "slår läger" som börjar med denna bokstav. Ordet används om en armé som slår läger. Användningen här belyser hur Gud beskyddar den som vänder sig till honom.]
Där står de, helt skräckslagna (ordagrant "förskräckta förskräcks de"),
    utan att det finns något att vara rädd för
    eftersom Gud (Elohim) har skingrat benen (låtit dem försvinna) på dem som belägrade dig,
    du har fått dem att skämmas eftersom Gud har förkastat dem.[Det är här i denna vers den största skillnaden är mellan Psalm 14 och 53, se Ps 14:5. I Psalm 14 fanns en förvissning om att Gud skulle skydda de rättfärdiga. Här är det profetiska löftet fullbordat, deras ben är skingrade och de är förkastade av Gud.]
Ve, Ariel, Ariel ["Guds lejon" – poetiskt för Jerusalem],
    staden där David slog läger.
Lägg år till år,
    låt högtiderna komma runt. [Här i vers 1, 2 och 7 är enda gången namnet Ariel används. Det består av ordet för lejon (hebr. ariel) och det generella ordet för Gud (hebr. el). Det syftar poetiskt på staden Jerusalem.]
Och jag ska slå läger mot dig runtomkring,
    och jag ska belägra dig med en vall
    och jag ska resa befästningsvallar mot dig,
Dina krönta (upphöjda individer) är som gräshoppor
    och dina ceremonimästare är som gräshoppssvärmar
som håller till i muren de kalla dagarna,
    men när solen går upp flyr de sin väg
    och ingen vet var de håller till (deras tillhåll är okänt).
Och jag ska slå läger vid mitt hus mot armén,
    så att ingen passerar eller återvänder,
och ingen förtryckare ska längre passera genom dem,
    för nu har jag sett det mina ögon.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.