Jesaja
11Synen av Jesaja (hebr. Jeshajaho), son till Amots, som han såg angående Juda och Jerusalem (i de tider, under de dagar) då
Ussia [hebr. Uzzijaho; regerade 788-736 f.Kr. – en god kung, men dog som spetälsk, se ],
Jotham [regerade ca 772-750 f.Kr. – en god kung, se ],
Achaz [regerade ca 735-715 f.Kr. – gjorde det som var ont, se ; ; ] och
Hiskia [hebr. Chizkijaho; regerade 715-686 f.Kr. – en god kung och reformator, se ; ; ]
var kungar i Juda. [Jesajas far hette Amots. Hans namn är snarlikt profeten Amos från Tekoa (som levde tidigare i mitten på 700-talet) och skrev Amos bok, se . Jesaja fick sin kallelse 740 f.Kr. (, ) och hans 50-åriga tjänst sträcker sig över fyra kungars regeringsperioder fram till 686 f.Kr. Enligt traditionen blev han ihjälsågad som martyr av Manasse (Hiskias son), se ; .]Dom och hopp för Jerusalem (kap 1-12)
De 12 första kapitlen i Jesaja formar det första av sju stora stycken som hela boken består av. Dessa kapitel formar en kiasm där Jesajas kallelse står centralt i kapitel 6.
A Introduktion – Israels olydnad ()
B Visioner om framtida återupprättelse ()
C Kommande dom över Juda ()
D Jesajas kallelse ()
C´ Kommande dom över Juda ()
B´ Visioner om framtida återupprättelse ()
A´ Sammanfattning – Israels framtida återupprättelse ()
Uppmaning till omvändelse 2Lyssna himlar
och ge ditt öra (lyssna) du jord,
för Herren har talat:
"Söner har jag fött upp och fostrat,
men de har gjort uppror mot mig. [Uttrycket 'Lyssna himlar och ge ditt öra (lyssna) du jord!' används redan i där universum och skapelsen kallas som två vittnen till det som Gud gör på jorden (). Det är samma sak här när Jesaja vill att vittnena ska höra vad Gud säger till Juda och Jerusalem.]
3Oxen känner sin ägare
och åsnan sin krubba,
men Israel saknar kunskap,
mitt folk förstår ingenting." [Jesaja har levererat Herrens budskap i . Nu talar han till folket:] 4Ve (hebr. hój), en syndfull nation,
ett folk nedtyngt med överträdelser,
avkomma (barn) från dem som gör det onda,
söner som handlar korrumperat.
De har övergett Herren (Jahveh),
de har föraktat Israels Helige.
De har vänt honom ryggen (ordagrant: ´blivit främmande – baksida/rygg´). [De har gått bort från Gud.] 5Var ska du slås igen
när du villar bort dig mer och mer?
Hela huvudet är sjukt,
hela hjärtat är svagt.
6Från foten till huvudet
finns ingen sundhet.
Skador, blåmärken och öppna sår,
inte omskötta, inte omlagda och utan lindring med olja.
7Ditt land är öde,
dina städer är brända i eld,
främlingar förtär dina fält
i din åsyn,
en ödeläggelse är det,
en omstörtning av främlingar.
8Dottern Sion [Jerusalem] är lämnad som en hydda i en vingård,
som ett skjul i en fruktträdgård, som en belägrad stad.
9Om inte Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) hade lämnat en liten kvarleva,
skulle vi ha varit som Sodom, vi skulle ha varit som Gomorra. 10Hör (lyd) Herrens ord,
ni härskare av [ett annat] Sodom,
ta emot (lyssna på) Guds undervisning (hebr. Torah),
ni folk av [ett annat] Gomorra.
11"Vad är syftet med alla era många offer [om de inte kommer från hjärtat]?" säger Herren (Jahveh).
"Jag står inte ut med era brännoffer
av hjortar och gödkalvars fett [utan lydnad].
Jag har inget behag
till blod från tjurar, lamm och bockar [utan rättfärdighet].
12När ni kommer inför mitt ansikte,
vem har begärt att mina [heliga tempel] förgårdar ska trampas ner [av era oheliga fötter]?
[Genom att springa fram och tillbaka i ytliga ceremonier och procedurer.]
13För inte fram några fler tomma (falska) offer,
röken från dem är avskyvärd för mig.
Nymånader och sabbater, utlysta fester
– jag står inte ut med era onda sammankomster (liturgiska ceremonier).
14Era nymånader och era [skenheliga] högtider
avskyr min själ.
De har blivit en börda för mig,
jag är trött att bära (ta emot) dem.
15När ni sträcker era händer [i bön om hjälp],
så döljer jag mina ögon för er,
även om ni ber många böner,
så lyssnar jag inte.
Era händer är fulla av blod, 16tvätta er, gör er rena.
Ta bort era onda handlingar,
från mina ögon.
Sluta att göra det onda (skada, planerad ondska), 17lär er i stället att göra det som är gott (behagligt, rätt).
Sök efter rättvisa,
tillrättavisa den som förtrycker.
Försvara den faderlösa,
för änkans talan [i rätten]."
18Kom nu och låt oss tala med varandra,
säger Herren (Jahveh).
"Även om era synder är röda som scharlakan,
ska de bli vita som snö.
Även om de är röda som karmosin,
ska de bli vita som ull.
19Om ni är villiga och lyder (min undervisning),
ska ni äta landets goda.
20Men om ni vägrar och är upproriska,
ska ni förtäras av svärdet."
För Herrens (Jahvehs) mun har talat.
21Hur har inte den trofasta staden blivit en sköka!
En gång var hon full av rätt,
rättfärdigheten bodde i henne,
men nu bor mördarna där.
22Ditt silver har blivit slagg,
ditt vin utspätt med vatten.
23Dina furstar är upproriska
och är vänner med tjuvarna.
Alla älskar en muta
och jagar efter vinning.
De försvarar inte den föräldralöse
och änkans ärende bekommer dem inte.
24Därför förkunnar (säger, proklamerar) Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahveh Sebaot),
den mäktige i Israel:
"Ve! Jag ska få lättnad från mina fiender
och ta hämnd för mig själv på mina motståndare.
25Sedan ska jag vända min hand mot dig,
rensa bort ditt slagg och ta bort all din legering.
26Jag ska upprätta dina domare,
som det var från början,
dina rådgivare
som från begynnelsen.
Därefter ska du kallas (ges namnet) Rättfärdighetens stad,
den Trofasta staden.
27Sion [tempelberget i Jerusalem] ska återlösas med rätt
och hennes ångerfulla med rättfärdighet.
28Men där ska vara ett fördärv av överträdare och syndare tillsammans,
och de som överger Herren (Jahveh) ska uppslukas.
29De ska skämmas över de heliga ekarna som ni önskade,
och generas på grund av trädgårdarna som ni valde.
[Ekarna och trädgårdarna står för platser där man utövade avgudadyrkan och ägnade sig åt sexuella orgier.]
30Du ska bli lik en ek med vissnande löv,
lik en trädgård utan vatten.
31Den starke ska bli som fnöske
och hans arbete som en gnista,
båda ska brinna tillsammans
och ingen ska släcka dem. 21Ordet som Jesaja, Amots son, såg angående Juda och Jerusalem.Högmod och dom (kap 2-4)
2Det ska hända i den sista tiden,
att det berg där Herrens (Jahvehs) hus är ska bli fast grundat
och vara det högsta berget,
upphöjt över andra höjder,
och alla nationer ska strömma dit.
3Många folk ska komma och säga:
"Kom, låt oss gå upp till Herrens (Jahvehs) berg,
till Jakobs Guds (Elohim) Hus,
så att han kan undervisa oss om sina vägar,
så vi kan vandra på hans stigar.
För från Sion ska undervisning utgå (komma, förkunnas)
och Herrens (Jahvehs) ord från Jerusalem.
4Han ska döma mellan nationerna
och skipa rättvisa åt många folk.
Då ska de smida sina svärd till plogar [för att bruka jorden]
och sina spjut till vingårdsknivar [för att beskära träd].
En nation ska inte längre lyfta upp svärd mot en annan nation,
och inte längre ska man träna (rusta) för strid.
5Ni av Jakobs hus, kom,
låt oss vandra i Herrens (Jahvehs) ljus. 6Du har övergett ditt folk, Jakobs hus. För de var fyllda med spåmän,
och de har klappat ihop handen med främlingarnas barn.
7Deras land är fyllt med silver och guld,
det är ingen gräns på deras skatter (rikedomar).
Deras land är också fyllt med hästar
och det är ingen gräns på deras vagnar (de är oändligt många).
8Deras land är även fyllt av avgudar,
de tillber sina händers verk,
vad deras egna fingrar har gjort.
9Människorna böjer sig ned och männen gör sig låga,
de har ingen ursäkt.
10Gå in i klippan och göm dig i jorden av fruktan för Herren (Jahveh)
och härligheten av hans majestät.
11Mannen med arroganta ögon blir ödmjukad, de höga blir låga,
för Herren (Jahveh) ensam ska bli upphöjd på den dagen. 12För Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har bestämt att det ska komma en dag [med dom]
över alla som är stolta (arroganta) och övermodiga (de som reser sig upp mot Gud)
och mot alla som är upphöjda – de ska bli ödmjukade.
13Ja, [Guds vrede ska först komma] över alla Libanons cedrar [väster om Jordanfloden] som är höga och stolta,
och mot alla Bashans ekar [öster om Jordanfloden].
14Och [efter det] över alla de höga bergen
och kullarna som är upphöjda,
15över alla höga torn
och alla befästa murar,
16över alla Tarshish skepp,
ja över alla vackra utsmyckningar [skapade bara för lyx].
17Människornas stolthet (arrogans) ska tvingas ner,
och männens övermod ska brytas ned (tvingas till ödmjukhet).
Bara Herren (Jahveh) ska bli upphöjd på den dagen. 18Avgudarna ska fullständigt försvinna. 19Människor ska gå in i klippans grottor
och jordens hålor,
på grund av fruktan för Herren (Jahveh)
och glansen från hans majestät,
när han reser sig för att skaka jorden. 20På den dagen ska man kasta bort sina avgudar av silver
och sina avgudar av guld
– som man har gjort för att tillbe –
till mullvadar [i marken] och fladdermöss [i grottor; ; ].
21De går in i klippskrevorna
och in i bergsklyftor,
på grund av fruktan för Herren (Jahveh)
och glansen från hans majestät,
när han reser sig för att skaka jorden. []
22Sluta förlita dig på människan,
som andas genom näsan,
för hur lite är han verkligen värd? (Vad är han att räkna med?) 31Se, Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahveh Sebaot)
tar bort stöd [militär stöttning; säkerhet och beskydd]
och uppehälle [tillgång till livsnödvändiga behov] från Jerusalem och Juda,
all införsel av bröd och all vattenförsörjning, 2mäktiga män och stridsmän,
domarna och profeterna
och spåmännen och de äldste,
3ledaren över femtio, och män av rang,
rådgivarna och de listiga charmörerna och de yrkesskickliga trollkarlarna. 4Och jag ger barn att bli deras prinsar
och spädbarn ska råda över dem.
5Och folket ska förtrycka varandra,
varje man sin medmänniska, och varje man sin granne.
Barnen ska vara oförskämda mot de gamla
och de usla mot de ärbara. [I den hebreiska kulturen ses ungdom, och då ännu mer barn, som något negativt när det gäller ledarskap. Man har stor respekt för den livserfarenhet och visdom som hög ålder ger. Därför är äldre ledare mycket högre sedda än unga ledare. Att Gud nu säger att han ska sätta barn och spädbarn som ledare, är att på ett extremt sätt tala om att Jerusalem och Juda inte är värda några riktiga ledare.] 6En man ska ta tag i sin bror i sin fars hus:
"Du har en mantel, bli vår ledare
och låt detta ruckel vara under din hand."
7På den dagen ska han stå upp [eller höja rösten] och säga:
"Jag vill inte vara ledare, för i mitt hus finns varken bröd eller en mantel.
Ni ska inte göra mig till ledare för ett folk." 8För Jerusalem är i ruiner
och Juda har fallit,
eftersom deras tungor (deras tal) och deras gärningar är emot Herren (Jahveh),
de provocerar ögonen av hans härlighet (vanhelgar hans härlighets närvaro).
9Deras ansiktsuttryck vittnar emot dem,
och de berättar om sin synd som Sodom,
de döljer inget.
Ve över deras själ,
för de har dragit ondska över sig själva! 10Säg till (berätta för) den rättfärdige, att det är väl (det kommer gå bra),
för de ska äta frukten av sina gärningar.
11Ve till den onde, det ska gå illa för honom,
för arbetet i hans hand ska göras mot honom (det han gör mot andra ska drabba honom själv). 12Angående mitt folk är ett spädbarn deras mästare
och kvinnor råder över dem.
Å mitt folk, de som leder dig för dig till en återvändsgränd
och fördärvar vägen för dina steg. 13Herren (Jahveh) står upp för att genmäla
och står upp för att döma folken.
14Herren (Jahveh) vill gå till doms
med de äldste i sitt folk, och med dess furstar:
"Det är ni som har ätit upp vingårdarna,
de fattigas rester finns i era hus.
15Vad menar ni med att krossa mitt folk
och göra de fattigas ansikten hålögda?"
Förkunnar (säger, proklamerar) Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahveh Sebaot). 16Dessutom säger Herren (Jahveh):
"Eftersom Sions dotter är arrogant (högdragen)
och vandrar med uppsträckt nacke och lättsinniga ögon,
går omkring och är tillgjord när hon går
och låter det pingla (har små bjällror) om hennes fötter,
17därför ska Herren (Adonai) slå av kronan från dottern Sions huvud,
och Herren (Jahveh) ska blotta hennes hemliga delar (nakenhet)." 18På den dagen ska Herren (Adonai) ta bort deras prydnad (det vackra): fotringarna och hårbanden och månsmyckena, 19örhängena och armbanden och [de långa] slöjorna, 20tiarorna (huvudbonaderna), och fotkedjorna och skärpen, och brynjorna, och amuletterna, 21ringarna och smyckena i näsan, 22förklädena, och mantlarna, och slängkapporna och säckarna (gördlarna), 23och de skira dräkterna, och det fina linnet, och turbanerna, och floren (korta slöjor). 24Och det ska ske att istället för sötsaker (färsk mat) ska det vara förruttnelse,
och istället för gördlar trasor,
och istället för lockat hår skallighet,
och istället för figursydda kläder hängande säcktyg,
brännmärken istället för skönhet.
25Dina män ska falla för svärdet
och dina mäktiga i striden.
26Och hennes portar ska klaga och sörja
och helt utblottad ska hon sitta på marken. 41På den dagen ska sju kvinnor ta tag i en man [krigen har gått hårt åt den manliga befolkningen] och ropa:
"Vi ska äta vårt eget bröd,
och vi ska bära våra egna kläder.
Låt oss bara få bära ditt namn,
ta bort vårt förakt [från att inte ha en make och barn]." 2På den dagen ska Herrens (Jahvehs) gren [grönska i landet eller en titel för Messias, se ; ] vara vacker och härlig, och frukten i landet ypperlig och tilltalande för Israels överlevande. 3Då ska det ske att vem som än är kvar i Sion [tempelberget i Jerusalem] och vem som än är kvar i Jerusalem ska kallas helig, alla som är upptecknade bland de levande i Jerusalem. 4Efter det att Herren (Adonai) har tvättat bort smutsen från Sions döttrar och har rensat bort Jerusalems blod från hennes mitt med domens ande och med brinnande ande, 5sedan ska Herren (Jahveh) skapa över hela berget Sions område och över hennes sammankomster, ett moln på dagen och en rök och en skinande eldsflamma på natten, och över allt (detta) ska härligheten vara en bröllopsbaldakin (tak, skydd – hebr. chuppa). [Orden påminner om molnstoden och eldstoden som ledde och följde Israels barn under ökenvandringen. Alla traditionella judiska vigslar äger rum under en bröllopsbaldakin. Tyget som är fäst på pelare liknar en sänghimmel. Att ordet chuppa används här visar hur Guds härlighet är som ett tak som skyddar, men associerar också till den djupa gemenskap som Gud vill ha med sitt folk. Äktenskapet är det starkaste förbund människan kan ingå. Herren önskar denna totala och ömsesidiga överlåtelse och intima relation med sitt folk.] 6Sedan ska där vara en lövhydda till skugga på dagen från hettan och som en tillflykt och ett skydd mot storm och regn. [Mänskligt sett kan inte en lövhydda ge något skydd mot storm och regn och dessutom bara en begränsad skugga eftersom taket ska vara glest så att man kan se stjärnorna genom det på natten. Lövhyddan är en bild på Guds fullkomliga beskydd och det är som sådan den används även här.]Israel – Herrens vingård
[Gud liknar ofta Israel med en vingård, se ; ; ; ; ; . Det är en välkänd metafor som även Jesus använder sig av, se ; .] 51Låt mig sjunga till min älskade (kära vän – hebr. jadid),
en sång till min älskling (hebr. dod) och hans vingård.
Min älskade (hebr. jadid) har en vingård
på ett bördigt berg.
2Han har grävt den
och gjort fritt från stenar
och byggt ett torn i dess mitt
och även huggit ut ett kar (vinpress) där.
Och han förväntade sig att den skulle bära goda druvor,
men den bar vilddruvor [värdelösa druvor]. 3Och nu ni Jerusalems invånare och Juda män,
döm – jag ber er – mellan mig och min vingård.
4Vad mer hade kunnat göras för min vingård,
som jag inte har gjort?
Varför, när jag förväntade att den skulle bära goda druvor,
bar den vilddruvor [värdelösa druvor]?
5Jag ska berätta för dig
vad jag ska göra med min vingård.
Jag ska ta bort dess häck
och den ska bli slukad,
jag ska bryta ner dess mur
och den ska bli nedtrampad.
6Och jag ska lägga den öde,
den ska inte bli beskuren (vinstockarna ska inte skötas om) eller hackad (jorden ska inte bearbetas),
utan det ska komma upp tistlar och törnen.
Jag ska även befalla molnen
att inte regna något regn över den. 7För Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) vingård
är Israels hus,
och Juda män
är hans älskade plantering (som han finner behag i).
Och han sökte efter (väntade på, förväntade) rätt (hebr. mishpat),
men fann blodsutgjutelse (våldsdåd – hebr. mispach),
[han sökte] efter rättfärdighet (hebr. tsedaqah),
men fann ramaskri (rop i nöd/smärta – hebr. tseaqa) [kaos och upplopp]. [Versen inleds med en kiastisk struktur som ramas in av vingård och plantering. Sedan följer två par med ord som låter snarlikt på hebreiskan men har motsatt betydelse. Resten av kapitlet består av sex verop som avslutar denna sektion.]Första veropet
8Ve dem som sätter (placerar, bygger) hus vid hus,
som lägger fält till fält,
till dess det inte finns mer utrymme,
och man blir tvungen att bo ensam mitt i landet. [Detta refererar till rika som systematiskt tar över marken, vilket går emot reglerna för ägandeskap, se ; . Se även ; . Det första veropet riktar sig nu mot denna elit i Juda som ignorerade rättvisan för egen vinnings skull.] 9I mitt öra... [hör jag] Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
Med säkerhet ska många hus bli öde,
även stora och fina (hus) ska sakna någon som bor i det.
10För en vingård på tio plogland [ca 10 tunnland] ska ge en bat [ca 30 liter]
och en chomer med säd [den vikt en åsna kunde bära] ska ge en efa [22-36 liter]. [Exakta storleken på tio plogland är okänt, men troligtvis är det så stor yta som 10 par oxar hann plöja på en dag. Det kan motsvara den gamla nordiska ytenheten tunnland (som motsvarar den åkeryta som besåddes med en tunna utsäde). Hebr. chamor är åsna, och en chomer den vikt som en åsna kunde bära. I båda fallen är det väldigt dålig avkastning på skörden, bara 10%.]Andra veropet
11Ve dem som stiger upp tidigt på morgonen,
för att de ska kunna få en stark dryck,
som stannar uppe sent
till dess vinet gör dem upphetsade (berusade). []
12Och kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa] och nevel-lyra (hebr. nevel), tamburin och flöjt
och vin finns på deras fester,
men de beaktar (räknar) inte (med) Herrens (Jahvehs) gärningar,
inte heller besinnar de vad han gör med sin hand.
13Därför har mitt folk gått i fångenskap,
i brist på kunskap (intim förståelse),
och deras ärbara män svälter
och skarorna (de många) är drabbade av törst.
14Därför har Sheol (underjorden – de dödas plats) spärrat upp sin hals (ökat sin aptit)
och öppnat sin mun på vid gavel,
och ner går deras stolthet och tumult och kalabalik (massor, skaror, rikedomar – hebr. hamona)
och han som triumferar ibland dem.
15Och människan är nedböjd
och mannen är ödmjukad
och ögonen på de högdragna är ödmjukade.
16Men Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) är upphöjd i rätt,
och Gud (El) den Helige är helig i rättfärdighet.
17Då ska lamm beta som om de var på sina betesmarker,
och på de fetas övergivna platser ska vandraren äta.Tredje veropet
18Ve dem som drar överträdelser med linor av fåfänga (svek)
och synd som om det var ett vagnsrep.
19De säger: "Låt honom skynda sig,
låt honom göra sitt arbete med hast,
så att vi ser det,
och låt rådsluten från Israels Helige komma nära,
så att vi får kännedom (kunskap) om det."Fjärde veropet
20Ve dem som kallar ont gott,
och gott ont.
Som byter ut (förvränger, kastar om betydelsen av) mörker till ljus,
och ljus till mörker,
som byter ut (förvränger, kastar om betydelsen av) bittert till sött
och sött till bittert.Femte veropet
21Ve dem som är visa i sina egna ögon
och anser sig själva kloka [att de är intelligenta, kan urskilja och förstå]. Sjätte och sista veropet
22Ve dem som är stora vindrickare,
och stridsmän som blandar till starka drycker,
23som rättfärdigar den onde för en muta
och tar bort (vränger) rätten från den rättfärdige.
24Därför, som eldens tunga slukar stubben (det torra gräset)
och som agnarna slukas i flammorna,
så ska deras rot bli rutten
och deras blomning ska flyga bort som damm (gå upp i rök),
eftersom de har förkastat Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots)
undervisning (hebr. Torah) och föraktat Israels Heliges löftesord.
25Därför är Herrens (Jahvehs) vrede upptänd mot hans folk
och han har sträckt ut sin hand emot dem och har slagit dem.
Och bergen skakar
och deras kadaver är som avfall mitt på deras gator.
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand. [Frasen återkommer senare, se , , ; .] 26Han ska lyfta upp ett baner för folken i fjärran,
och han ska väsa mot dem från jordens ändar (yttersta gräns),
och se, de ska komma med hast.
27Ingen av dem ska bli trött, inte snubbla bland dem,
ingen ska slumra eller sova,
inte heller ska någons gördel lossna från höften,
ingen rem på en sandal ska gå sönder,
28[på dem] vars pilar är skarpa
och alla deras bågar spända,
deras hästars hovar ska räknas som flinta,
och deras vagnshjul som en virvelvind.
29Deras rytande ska vara som ett lejons,
de ska ryta som unga lejon,
ja, de ska ryta och ta byte och bära bort det i säkerhet,
och det ska inte finnas någon att befria.
30Och de ska ryta mot dem på den dagen
som rytandet av havet,
och om någon ser på landet,
ska de se mörker och ångest,
och ljuset är mörkt i dess sky.Jesajas kallelse – Helig, helig, helig
[Kung Ussia var en god kung i det stora hela och gjorde mycket bra, se . Dock slutade hans liv i förödmjukelse. Han överskred den gräns som Gud hade satt upp att ingen kung också skulle vara präst – detta skulle inte ske förrän Messias kommer som både var kung och präst. Han blev leprasjuk de sista åren, se . Profeten Jesaja hade all anledning att vara missmodig och desillusionerad vid kung Ussias död. Dock finns det en högre tron än den mänskliga tronen!] 61Det år kung Ussia (hebr. Uzzijaho) dog [ca 740 f.Kr.] såg jag [i en vision] Herren sitta högt och upphöjd på en tron, och släpet av hans mantel uppfyllde templet. 2Ovanför honom stod serafer, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter, och med två flög de. 3Den ene ropade till den andre och sa: "Helig, helig, helig
är Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
hela jorden är full av hans
härlighet (tyngd, dignitet) [mättad med hans fullständiga gudsnärvaro]."
4Dörrposternas grundvalar skakade inför rösten av den som ropade, och huset blev uppfyllt av rök. 5Då sa jag: "Ve mig [uttryck för intensiv förtvivlan],
detta är slutet för mig (jag är redan död),
jag har orena läppar
och jag bor mitt bland ett folk som har orena läppar.
Mina ögon har sett Konungen,
Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot)."
6Då flög en av seraferna till mig, och i sin hand hade han ett glödande kol som han tagit från altaret med en tång. [Bibeln nämner olika sorters änglar. Serafer är de änglar som hör ihop med eld (det hebreiska verbet för att brinna är ). Därför är det logiskt att det är just en seraf som tar ett glödande kol från altaret här.] 7Och han rörde min mun med det och sa: "Se, detta har nu rört dina läppar, din skuld är borttagen, och din synd är helt förlåten." 8Sedan hörde jag Herrens (Adonais) röst säga: "Vem ska jag sända?
Och vem ska gå för oss [finns det verkligen någon som vill vara vår budbärare]?"
Då svarade jag: "Här är jag, sänd mig!" [Uttrycket "Här är jag!" (hebr. hineni) har innebörden "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar", se även .] 9Och han sa: "Gå och säg till detta folk:
Hör ni verkligen,
men förstår ingenting,
och ser ni verkligen,
men uppfattar ingenting.
10Gör detta folks hjärtan feta,
och gör deras öron tunga och förblinda deras ögon.
Annars skulle de se med sina ögon,
och höra med sina öron,
och förstå med sina hjärtan,
och omvända sig och bli helade." 11Då sa jag: "Herre (Adonai), hur länge?" Han svarade: Till dess städerna ligger öde
och utan invånare,
husen är utan människor,
och landet är fullständigt öde.
12Herren (Jahveh) ska driva folket långt bort
och landet ska bli helt övergivet.
[Ordagrant: "och stor är övergivenheten mitt i landet."]
13Om det fortfarande finns ett tält där
ska det förtäras (eldas upp).
Som en terebint eller en ek vars stubbe
finns kvar när det sågats ner,
på samma sätt ska den heliga säden bli en stubbe. Krig mot Aram (Syrien)
71Det hände under Achaz dagar, son till Jotham, son till Ussia (hebr. Uzzijaho), Juda kung [735-715 f.Kr.], att kung Retsin från Aram (Syrien) [740-733 f.Kr.] och kung Peqach, son till Remaljaho, från Israel [Nordriket, 752-732 f.Kr.] gick upp till Jerusalem för att kriga mot det. [; ] 2Och det blev berättat för Davids hus [kung Achaz och hela hans kungahus] och man sa: "Aram har lägrat sig i Efraim." Då började hans [Achas] hjärta, liksom hans folks hjärtan att skaka, som träden i skogen skakar när det blåser. 3Sedan sa Herren (Jahveh) till Jesaja: "Gå ut nu och möt Achaz, du och Shear Jashov [som betyder: 'en kvarleva ska återvända'], din son. Vid slutet på akvedukten [] vid den övre dammen, på huvudvägen vid Valkarfältet [plats där textilier tvättades och torkades], 4och säg till honom: Var vaksam (skydda och bevara dig själv) och var stilla (lugn, tyst). Du ska inte frukta och inte bli försagd för dessa två stubbar med pyrande eld, på grund av den brinnande vreden hos Retsin från Aram, inte heller för Remaljahos son. 5Eftersom Aram har planerat att skada dig tillsammans med Efraim, och Remaljahos son säger: 6'Låt oss gå upp mot Juda, terrorisera dem och dela upp dem för oss själva, och utse Tabeels son till kung i dess mitt.' 7Så säger Herren, Herren (Adonai Jahveh): Det ska inte inträffa (ska; ordagrant: "resa sig"),
det ska inte ske.
8För Damaskus är Arams huvud och Damaskus huvud är Retsin. Innan 65 år har gått ska Efraim brytas ner och inte vara ett folk.
9Efraims huvud är Samarien och Samariens huvud är Remaljahos son. Om du inte har tro ska du inte erfara det." 10Herren talade ytterligare till Achaz [kungen över Juda] och sa: 11"Begär ett tecken från Herren (Jahveh) din Gud (Elohim). Begär det nerifrån djupet (Sheol) eller uppifrån höjden" [Gud uppmanar honom att begära något utöver det vanliga, han får fråga efter något mirakulöst. Gud vill att han väljer honom.] 12Men Achaz svarade: "Jag vill inte fråga eller pröva Herren (Jahveh)." [Detta var en falsk ödmjukhet, den egentliga orsaken var att han redan hade slutit förbund med Assyrien och deras gudar. Allt silver och guld i templet hade han skickat dit som en gåva för att de skulle beskydda honom. Han hade även offrat sin egen son till avgudar, se .] 13Då sa Jesaja: "Lyssna nu noga, Davids ätt [kung Achaz och hela hans kungahus]! Är det inte illa nog att ni prövar människors tålamod [med förtryck och tyranni], ska ni också pröva min Guds tålamod [med hyckleri, avgudadyrkan och otro]? 14Därför ska Herren (Adonai) själv ge er ett tecken: Se, jungfrun (den unga ogifta kvinnan – hebr. almah) [som ännu inte varit med någon man] ska bli havande och föda en son, och [hon] ska ge honom namnet Immanuel (Gud med oss). [I den hebreiska tankevärlden har profetior flera uppfyllelser. I sin samtid syftar detta ord på att en ung kvinna ska få en son, och innan pojken blivit mer än 2-3 år gammal kommer fienderna att ha besegrats av Assyrien. Inom judendomen blev denna vers också en profetia om kung Hiskias födelse, och även om en framtida Messias. Matteus kopplar denna profetia tydligt till Jesus och citerar Septuaginta (den grekiska översättningen av GT) som använder gr. parthenos som betyder oskuld, se .] 15Smör (ost, tjock mjölk – hebr. chema) och honung [den vanliga födan för små barn] ska han äta tills han förstår (när han vet) att vägra det onda och välja det goda []. 16Innan pojken förstår att vägra det onda och välja det goda, ska landet med två kungar, som du fruktar (är rädd för), bli övergivet. 17Herren (Jahveh) ska ge sådana dagar över dig, och över ditt folk och över dina fäders hus, som aldrig har kommit sedan dagen då Efraim skildes från Juda, kungen från Assyrien." 18På den dagen ska Herren (Jahveh) vissla på [kalla på, se ] sin fluga vid Nilens källor i Egypten och biet i Assyriens land. [Singular för fluga och bi används, vilket visar att det i sig inte är en hel armé utan något som irriterar. Metaforerna är väl valda, för assyrierna som symboliseras av ett bi var mycket mäktigare och farligare än egyptierna som symboliseras av en fluga.] 19Sedan ska de komma, allesammans [både flugor och bin – egyptier och assyrier], och ska bygga sina bon i de djupa flodfårorna (wadis) och i klippskrevorna och i törnbuskarna och i alla vattenhål. 20På den dagen ska Herren (Adonai) raka, med en rakkniv från andra sidan floden, med kungen från Assyrien, huvudet och håret på benen och även klippa av skägget. 21På den dagen ska det ske att en man ska bakbinda en kalv och två får, 22och från den rikliga mjölkmängden som de ger, ska han äta gräddmjölk (fet mjölk, smör, ost), för alla som är kvar i landet ska äta gräddmjölk (smör, ost) och honung. 23På den dagen ska det bli så att på varje plats där det fanns 1 000 vinrankor (värda) 1 000 silver shekel [11,5 kg] ska det (istället) växa tistel och törne. 24Med pil och båge ska man komma dit, eftersom landet ska vara tistel och törne. 25På alla kullar som sköttes med hackan, ska du inte längre gå av rädsla för tistel och törne. Istället ska det vara (en plats) för betande oxar och kringströvande får. 81Sedan sa Herren (Jahveh) till mig: "Ta dig en stor lertavla och skriv på den med människors skrift (så som människor bruka skriva): Påskynda förstörelsen – bytet hastar! [Hebr. maher shalal hash-baz.]
2Och jag tog mig pålitliga vittnen att skriva, Uria, prästen och Sakarja (hebr. Zecharjaho), son till Jeverechjaho." 3Sedan gick jag till profetissan och hon blev gravid och födde en son. Då sa Herren (Jahveh) till mig: "Ge honom namnet Maher Shalal Hashbaz [betyder: 'Påskynda förstörelsen, bytet hastar', se ]. [Profetissan antas vara Jesajas hustru. Förutom denna icke namngivna kvinna är det bara fyra kvinnor som kallas profetissor i GT: Mirjam, Moses syster (); Deborah (); Huldah (; ) och Noadjah ().] 4För innan barnet ska ha kunskap att ropa 'min far' eller 'min mor' ska Damaskus rikedom och Samariens byte bäras bort före (framför) Assyriens kung." 5Sedan talade Herren (Jahveh) vidare till mig och sa: 6"Eftersom detta folk har vägrat Shilos vatten [från Gichonkällan via Hiskias tunnel till Siloamdammen i Jerusalem, se ]
som flyter mjukt (stillsamt),
och gläder sig [istället] med Retsin [Syriens kung, se ]
och Remaljahos son [Samariens kung Peqach, se ],
7därför (ska ni) se hur Herren (Adonai) kommer över dem
med vatten – mäktigt och starkt – som från floden [Eufrat när svämmar över på våren],
nämligen Assyriens kung och all hans härlighet [],
och han ska översvämma alla kanaler
och gå över alla flodbankar. [Den assyriske kungens armé liknas vid vattenmassor. Genom hela Bibeln används hav och vatten som symboler på folk, människomassor, länder och språk, se ; .] 8Och han ska svepa genom Juda med översvämning,
när han drar igenom ska han nå även (ända upp) till nacken,
hans utsträckta vingar ska fylla bredden av ditt land
Immanuel (Gud med oss)."
9Gör uppror ni folk och ni ska slås i spillror,
ge ert öra (lyssna) alla avlägsna länder,
omgjorda er själva men ni ska slås i spillror,
omgjorda er själva men ni ska slås i spillror.
10Rådslå tillsammans och det ska bli till intet,
tala ord och de ska sakna substans (ordagrant inte vara stående),
för Gud är med oss (hebr. ki immanu-El). 11För Herren (Jahveh) talade detta till mig med en stark hand, och förmanade mig att jag inte ska vandra på detta folks vägar och sa: 12Säg inte en konspiration
om allt som detta folk kallar en konspiration,
frukta inte heller för det som de fruktar,
räkna det inte som förskräckande.
13Härskarornas Herren (Jahveh Sebaot) ska ni hålla helig,
och låt honom vara den ni vördar
och låt honom vara den ni fruktar.
14Han ska vara er helighet,
men en stötesten [som de snubblar på] och en klippa till anstöt
för både Israels hus
och en fälla och en snara för Jerusalems invånare.
15Många av dem ska snubbla
och falla och bryta (skada) sig
och bli snärjda och bli tagna (fångade).
16Kapsla in vittnesbördet,
försegla undervisningen bland mina lärjungar.
17Och jag ska vänta på Herren (Jahveh),
som gömmer sitt ansikte från Jakobs hus,
och jag ska skåda efter honom. 18Se, jag och barnen som Herren (Jahveh) har gett mig, ska vara som ett tecken och väcka förundran i Israel, från Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) som bor på berget Sion [tempelberget i Jerusalem].En framtida upprättelse – Messias (8:19-11:9)
19Och när de säger till dig: "Rådfråga andarna [demonerna] och familjeandarna [släktdemonerna], som piper och som muttrar, ska inte ett folk söka sin Gud (Elohim)? Ska de rådfråga de döda för de levandes räkning, 20till undervisning och till vittnesbörd?" Säkerligen ska de tala enligt detta ord, som inte har något ljus. 21Och de [som sökt i det ockulta istället för Gud] ska gå genom det [landet] hårt pressade och hungriga. Och det ska ske att när de blir hungriga ska de bli rasande och förbanna sin kung och sin Gud (Elohim) [; ; , , ]. Och vare sig de tittar uppåt [mot himlen] 22eller tittar ner mot jorden, ska de se ångest och mörker, ångestens dysterhet och drivas ut i tjockt mörker [; ]. 91För det ska inte förbli nattsvart mörker [i det land] där det nu råder ångest (tvång, begränsning) [inget dystert tungsinne ska vila över henne]. Förr i tiden (i den första tidsåldern) lät han Sebulons land och Naftalis land vara ringaktat (förbannat; utan välsignelse), men efteråt [senare i kommande dagar] ska han ära (ge tyngd åt) området kring vägen vid [Galileiska] sjön, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen. [Dessa två israeliska områden i norr intogs av Assyrien tio år innan Jesaja skriver detta, se . Det var i detta område runt Kapernaum Jesus verkade, och som han uppfyllde denna profetia. Se ; .] 2Det folk som vandrar (lever) i mörker []
ser ett stort ljus.
Över dem som bor (vistas, sitter) i dödsskuggans land [där djupt mörker, förvirring och misär råder]
skiner ett ljus.
3Du har gjort folket (nationen – hebr. goj) stort (talrikt, mäktigt)
och du ger honom [folket] stor glädje.
De gläder sig inför ditt ansikte,
som man gläder sig under skördetiden,
som män fröjdar sig [dansande svänger runt och jublar – hebr. gil]
när de delar byte [efter en strid].
4För oket som tyngde ner dem,
tvärslån över deras skuldror och deras plågares (slavdrivares) stav [för bestraffning]
har du brutit ner
på samma sätt som på midjaniternas tid [då Gideon fick befria folket, se ].
5Varje soldats krigsskor som marscherat
och fått marken att vibrera,
och varje mantel som sölats med blod
ska brännas upp och förtäras av eld.
6För ett barn har fötts åt oss,
en son är oss given,
och herradömet (ansvaret att regera),
vilar (ska vila) på hans skuldra (axlar, rygg) [singular];
och hans namn [singular] är (ska vara): Under (mirakel, underbar),
Rådgivare (en som ger råd, vägleder, planerar och hjälper),
Gud den Mäktige (El Gibbor),
Evig Fader,
Fridsfurste. [I hebreiskan står ordet för namn i singular. Namnet som sedan följer består av åtta hebreiska ord (pele jaats el-gibbor avi-ad sar-shalom). Innebörden skulle kunna formuleras: Han som hjälper på ett underbart och mirakulöst sätt – vår mäktige Gud, Evige Fader och Fridsfurste. De sex sista orden bildar tre sammansatta par, medan de två första (under och rådgivare) antingen kan stå åtskilda eller också bilda en enhet. Slår man ihop betydelsen av under (som är ett substantiv i singular) och rådgivare (som i den hebreiska texten egentligen utgörs av ett verb) blir det: under-rådgivare eller extraordinär strateg! Delar man upp i två ord blir det totalt fem komponenter i namnet som i sin helhet består av åtta ord. Talet åtta står för en ny begynnelse och talet fem står för nåd! Det hebreiska ordet för furste (sar) kommer från verben för att strida och att regera som kung, dvs. "en stridande prins/furste". Sarah, den feminina formen av sar, kan översättas "en stridande prinsessa". Här kombineras ordet för stridande furste med shalom – frid, fred, helhet och fullkomlig harmoni på alla livets områden. Gud liknas även vid fler tillfällen som en stridsman, se . Benämningen El Gibbor återfinns bara här och i .]
7
Piktogrammet för Mem föreställer en våg och vatten. Den latinska bokstaven "m" är lik den första bokstaven från 2000 f.Kr.
och ha oändlig frid (fred, välgång, framgång, hälsa – hebr. shalom).
Han ska regera från Davids tron
och över hans rike.
Han ska befästa och stödja det genom rättvisa och rättfärdighet,
från nu och till evig tid.
Det är Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) intensiva kärlek (starka längtan, åtrå) [till sitt folk]
som ska göra detta. [I introduceras löftet om ett barn och här i fortsätter det temat. Det finns en språklig detalj i den hebreiska texten i denna vers som pekar på jungfrufödseln. I frasen "hans herradöme ska vara stort" (hebr. le-marbeh ha-misrah) används inte den öppna formen för bokstaven mem (מ), istället är det den slutna formen (ם) som normalt sett används när bokstaven avslutar ett ord. Enligt rabbinerna så handlar denna vers om kung Hiskia. Eftersom han inte prisade Gud efter segern mot Sanheribs armé stängdes det öppna mem till ett slutet. Den kungliga linjen stängdes till fram till den sanne Messias skulle komma. Intressant är att just detta avsnitt är en tydlig referens till Jesus, lejonet från Juda stam.
Bokstaven mem står för vatten och liv. Vår bokstav M har kvar den ursprungliga grafiska formen och avspeglar vattnets vågor. Rabbiner förknippar också bokstaven med moderlivet. Den hebreiska bokstaven ser ut som en mage och ett barn är i vatten innan det föds. En stängd bokstav mem är då ett stängt moderliv. Något som rabbiner undervisar står för en jungfrufödsel. Det är också intressant att Jesu mor Marias hebreiska namn är Mirjam, ett ord som börjar och slutar med den hebreiska bokstaven mem.] 8Herren (Adonai) sände ett ord mot Jakob [de tio norra stammarna],
och det slår ner [som en blixt] i Israel,
9Och allt folket ska veta (vara intimt förtrogna med),
även Efraim och Samariens invånare,
som säger med stolthet och arrogans i hjärtat:
10"Tegelstenarna har ramlat ner
men vi ska bygga med huggen sten,
sykomorerna är nedhuggna
men vi ska plantera cedrar på deras plats (i deras ställe)."
11Därför har Herren (Jahveh) placerat motståndarna från Retsin på en höjd (högt upp) mot honom
och sporrat hans fiender.
12Araméerna i öster och filistéerna i väster,
och de slukar Israel med vidöppen mun. [Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand. [Frasen "För allt detta är hans vrede inte bortvänd" återkommer tre ggr i detta kapitel, se , . Men även tidigare i och senare i .]
13Likväl vänder inte folket om till honom som slår dem,
inte heller söker de Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
14Därför hugger Herren (Jahveh) bort huvud och svans,
palmkvistar och kaveldun från Israel på en (enda) dag.
15Åldringen och mannen av rang han är huvudet,
och profeten som lär ut lögner han är svansen,
16för de som leder folket för dem fel,
och de som leds av dem blir fördärvade.
17Därför har Herren (Adonai) ingen glädje i deras unga män,
inte heller förbarmar han sig över deras faderlösa och änkor,
för alla är ogudaktiga och gör det onda,
och varje mun talar hänsynslöst (lättsinnigt). [Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
18Ondskan brinner som en eld,
den slukar törnbuskarna och taggarna,
ja, den glöder djupt i skogen
och den väller upp i tjocka moln av rök.
19Genom vreden hos Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot)
brinner landet upp,
också folket är som bränsle för elden,
ingen man skonar sin bror.
20En hugger åt höger
och är (förblir) hungrig
och han äter den vänstra,
men är inte tillfredsställd (mätt),
var och en äter köttet från sin egen arm (avkomma).
21Manasse [äter] Efraim och Efraim [äter] Manasse,
och de tillsammans [vänder de sig] mot Juda. [Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand. 101Ve den som ristar in (hebr. chaqaq) orätt (ondska) [det som skadar och bryter ner, tomhet, avgudadyrkan]
som förordningar ("inristade bud" – hebr. chuqim),
och över skrivarna
som sätter synden på pränt,
2för att vända bort de behövande från [den rättvisa] domen
och ta bort rätten från de fattiga bland mitt folk [, ; ],
för att änkor ska bli tillspillogivna []
och för att de ska kunna göra de faderlösa (föräldralösa) till sitt byte [].
3Och vad ska ni göra på hemsökelsens dag [; ; ],
när ödeläggelsen kommer från fjärran?
Till vem ska ni fly för hjälp?
Och var ska ni lämna kvar er ära (rikedom)?
4De kan inget göra förutom att huka (böja) sig under de fångna
och falla under de döda (slagna).
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand. [Detta är femte och sista gången denna refräng återkommer, se ; , , .] 5Ve Assyrien [Ashur – Syrien personifierad], min vredes stav,
i vars hand min skummande vrede är som en stav.
6Jag sänder honom mot en ogudaktig nation [Juda har vänt sig bort från Gud – är gudlös, se ],
och mot folket (som är föremål för) min vrede [bokstavligt min vredes folk] ger jag honom ett uppdrag []
att tillspilloge och att ta byte
och att trampa ner dem som dy (gyttja) på gatan.
7Men detta är inte vad han menar (har för avsikter),
inte heller tänker ("väver" – planerar) hans hjärta så,
hans mål (hans hjärta står efter) att fördärva
och hugga bort nationer, inte några få [utan många].
8För han [deras kung] säger: "Är inte alla mina furstar kungar?
9Är inte Kalno [vid Tigrisfloden, se ] som Karkemish [vid Eufrats, tillsammans representerar de norra Syrien]?
Är inte Arpad som Chamat [representerar centrala Syrien]?
Är inte Samarien som Damaskus [representerar södra Syrien]? [Dessa tre par av städer/regioner representerar hela Syrien. Den första staden/regionen i varje par är den södra följt av den norra i varje del. Karkemish besegrades senare av den egyptiska kungen Necho, men återtogs av Nebukadnessar, se även . Chamat intogs av Assyrien 753 f.Kr. Damaskus nämns även i .] 10Som min hand har nått avgudarnas kungadömen,
vars inristade bilder övertrumfar dem av Jerusalem och Samarien.
11Skulle jag inte kunna göra
– som jag har gjort mot Samarien och hennes avgudar –
också mot Jerusalem och hennes avgudar?" 12Därför ska det ske att när Herren (Adonai) har fullbordat hela sitt verk (arbete) på berget Sion [tempelberget i Jerusalem] och över Jerusalem, ska jag straffa frukten av kungens arroganta hjärta i Assyrien och härligheten av hans högfärdiga utseende. 13För han har sagt:
"Genom min hands styrka har jag gjort det,
och med min vishet, för jag har förstånd.
Jag har tagit bort folkets gränser
och har rövat deras skatter,
och har brutit ner invånarna som en mäktig.
14Min hand har hittat folkets rikedomar som ett fågelbo,
och som man samlar äggen som är övergivna,
har jag samlat hela jorden, och där var ingen som rörde en vinge,
eller som öppnade sin mun (näbb) eller kvittrade."
15Ska yxan förhäva sig (skryta) mot honom som svingar med den?
Ska sågen förhärliga sig själv över den som sågar med den?
Som om en stav skulle förflytta dem som lyfter upp den,
eller som om en gren lyfter upp honom som inte är trä.
16Därför ska Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahveh Sebaot)
sända magerhet bland hans feta,
och under hans härlighet ska det tändas en låga
som en brinnande eld.
17Och Israels ljus ska vara som en eld
och hans Helige som en flamma,
och den ska brinna och sluka hans törne
och hans tistel på en dag.
18Och härligheten av hans skogar och hans bördiga fält
ska han sluka,
både själ och kropp,
och det ska vara som när en sjukling tynar bort.
19Och kvarlevan av träden i hans skog ska vara få,
så att en yngling kan skriva (uppteckna) dem. 20Och det ska ske på den dagen att Israels kvarleva
och de som har flytt av Jakobs hus,
aldrig mer ska lita på honom som slog dem [stormakten Syrien],
utan de ska lita på Herren (Jahveh),
Israels Helige, i sanning.
21En kvarleva ska återvända, Jakobs kvarleva [],
till Gud den Mäktige (El Gibbor).
22För även om ditt folk Israel, är som havets sand [; ; ; ],
ska bara en kvarleva av dem återvända,
en förintelse är bestämd,
skyfall (översvämning) med rättfärdighet.
23För en helt fastställd utrotning ska Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahveh Sebaot)
göra mitt på jorden.
24Därför säger Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahveh Sebaot):
"Mitt folk som bor i Sion [Jerusalem],
var inte rädd för Assyrien,
även om han slår dig med staven,
och lyfter upp sin stav mot dig, på samma sätt som Egypten.
25För en liten tid och vreden ska vara fullbordad
och min vrede ska bli till deras fördärv."
26Och Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) ska uppvigla ett gissel mot honom,
som när Midjan slaktades vid Orevs klippa [då Gideons lilla armé besegrade midjaniterna med Herrens hjälp, se ],
och som hans stav var över havet,
så ska han lyfta upp den på Egyptiskt maner (sätt, vis). []
27Och det ska ske på den dagen att hans börda
ska lämna hans skuldror,
och hans ok ska lämna hans nacke,
och oket ska förstöras på grund av hans fetma.
[Israels nya styrka, på grund av Herrens välsignelse eller på grund av en Smord.] [Nu räknas 12 städer upp, längs en linje från norr till söder mot Jerusalem. Detta är inte ordningen som Sanherib följde när han kom mot Jerusalem 701 f.Kr.] 28Han har kommit över Ajat,
han har passerat genom Michmas,
han har lagt upp sina redskap (medhavd utrustning).
29De har gått över passet [vid Michmas, se ],
de har satt upp sitt bohag i Geva.
Rama fruktar (darrar).
Giva-Shaol har flytt. [] [Här används två olika stavningar för samma plats Geva/Giva. Ordet betyder kulle och är Sauls hemort, vilket betonas i benämningen Giva-Shaol. Den vanligaste formen är den feminina Giva, men här används först den maskulina formen Geva.] 30Ropa med en gäll röst, Gallims dotter!
Lyssna Lajish, du fattiga Anatot.
31Madmena flyr hit och dit (irrar omkring, är villrådiga),
Gevims invånare flyr till skydd.
32Denna dag ska han stanna vid Nov [levitisk stad, troligtvis strax nordost om Jerusalem på berget Scopus, se ],
skaka sin hand
mot berget Sion (tempelberget),
Jerusalems kulle. 33Se, Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahveh Sebaot),
ska klippa grenarna med terror,
och de högresta ska bli nedböjda,
och de upphöjda ska bli nedlagda.
34Och han ska hugga ner det kraftigaste i skogen med järn,
och Libanon ska falla för en mäktig. 111Men en gren (ett skott) ska växa ut ur Isais [Davids fars] stam,
och ett skott ska skjuta upp (bära frukt) från hans rötter.
2Herrens Ande ska vila över honom.
En Ande av vishet och förstånd [att se Guds plan].
En Ande av råd och styrka [förmågan att utföra dessa planer].
En Ande av kunskap och gudsfruktan (respekt och vördnad inför Herren).
3Han ska ha sin glädje (ordagrant: ´hans doft är´) i att lyda (frukta, tillbe) Herren (Jahveh). [Det är som ett välbehagligt offer, se ; ]
Han ska inte döma efter ögonen (efter det yttre),
eller efter vad hans öron hör [baserat på hörsägen].
4Rättfärdigt ska han döma de svaga (hjälplösa),
och med rättvisa ge rätt åt de ödmjuka på jorden.
Han ska slå jorden med sin muns stav,
och med sina läppars anda (sina ord) ska han döda de ogudaktiga.
5Rättfärdighet ska vara bältet kring hans midja,
och trofasthet bältet kring hans höfter. [I tusenårsriket då Jesus regerar som kung kommer skapelsen att upprättas.] 6En varg ska bo tillsammans med ett lamm,
en leopard ska vila tillsammans med killingar,
kalvar och unga lejon och gödboskap ska beta tillsammans,
och en liten pojke [yngre tonåren] ska valla dem.
7Kor och björnar ska beta sida vid sida,
deras ungar ska vila tillsammans,
och lejonet ska äta halm som oxen.
8Ett spädbarn ska leka ovanför en kobras hål,
och ett avvant barn sträcka ut sin hand ovanför en giftorms bo.
9Ingenstans på mitt heliga berg [Sion; tempelberget i Jerusalem, se ] ska man skada (göra något ont; bryta ner, förstöra) eller förgöra (skövla),
för jorden ska vara full av Herrens (Jahvehs) kunskap, liksom vattnen övertäcker havet (döljer havets djup).
[Citeras av Habackuk i .]Israel ska byggas upp på nytt (11:10-12:6)
10Det ska ske att Isais [Davids fars] gren ska stå som ett baner (en signalflagga, ett tydligt tecken) för folken. Hednafolken ska söka honom för kunskap. Hans närvaro (boning) [på jorden] ska vara majestätisk (härlig, ha en tyngd och dignitet, vara mättad av fullständig gudsnärvaro). 11På den dagen (i den tiden) ska Herren en andra gång räcka ut sin hand för att återta (återställa) resten av sitt folk, de som räddats från Assyrien, Egypten, Patros [södra Egypten], Kush [nuvarande Etiopien/Sudan], Elam, Sinear [Babylon], Hamat och kustländerna [länderna runt Medelhavet]. 12Han ska höja ett baner (en signalflagga, ge ett tydligt tecken) för hednafolken
och samla Israels fördrivna;
han ska samla Judas kringspridda,
från jordens alla hörn.
13Då ska Efraims avundsjuka (hat) försvinna
och Judas fiender ska bli utrotade.
Efraim ska inte vara avundsjuk på Juda,
och Juda ska inte plåga Efraim. 14De ska flyga ner över Filistéens skuldror i väst, tillsammans ska de grusa österns söner, de ska räcka ut sin hand över Edom och Moab och Ammons söner ska lyda dem. 15Herren (Jahveh) ska torka upp viken till Egyptens hav och skaka sin hand över floden med sin glödheta vind, han ska slå den (så att den splittras) i sju strömmar så att människor kan vandra över torrskodda. 16Där ska bli en huvudväg (upphöjd väg) [utan hinder]
för den kvarleva av hans folk som har blivit räddad från Assyrien,
som det var för Israel
när de drog upp, ut ur Egyptens land.
[Ett nytt och större uttåg (exodus) ska ske!] [Nu kommer två korta lovsånger över frälsningen. Många uttryck är hämtade från Mose och Mirjams lovsång efter uttåget från Egypten, som nyss nämnts i .] 121På den dagen (på den tiden) ska du säga: "Jag tackar (prisar med öppna händer, hyllar och erkänner) dig Herre (Jahveh),
för även om du var vred på mig,
har din vrede upphört (vänts bort),
och du tröstar (har medlidande med) mig.
2Se, Gud (El) är min frälsning (räddning, befrielse – hebr. jeshua),
jag förtröstar [på honom] (är trygg/frimodig) och fruktar inte,
för Herren Herren (Jah Jahveh) är min styrka (starkhet) och min lovsång,
ja, han har blivit min frälsning. [Mose lovar Herren med samma ord i och frasen används även i . I hebreiskan upprepas ordet för Herren: kortformen Jah, följt av gudsnamnet Jahveh (JHVH), något som betonar Guds oföränderlighet.] 3Jublande (med fröjd) ska ni ösa vatten,
ur frälsningens källor." [Det finns olika ord för källa på hebreiska. Här beskriver mayan ett friskt källflöde av vatten från en klippa som har en tillförlitlig tillförsel av vatten oavsett årstid. Jesus citerar denna vers när han talar om den helige Ande under lövhyddohögtidens sista dag – dagen då man hämtade vatten från Siloamdammen i Jerusalem, se , . Ordet för jublande återfinns även i , följt av rop för brudgum och rop för brud, och handlar alltså även om bröllopsglädje!] 4På den dagen (i den tiden) ska ni säga: "Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh),
åkalla hans namn [i tacksägelse och tillbedjan].
Gör hans gärningar kända bland folken,
förkunna (påminn dem) [så att de kommer ihåg] att hans namn är upphöjt.
5Lovsjung (slå an strängar; spela till) Herren (Jahveh), för han har gjort storslagna (majestätiska, upphöjda) ting,
låt detta bli känt över hela jorden.
6Ropa av fröjd och jubla, ni Sions [kvinnliga] invånare
[anspelar på Mirjam och kvinnornas sång och dans, se ],
för Israels Helige är stor bland (nära intill) er." Guds dom över nationerna (kap 13-27)
Här börjar den andra stora sektionen i Jesajas bok med profetord mot nationerna. Kapitel 13-27 har en sjudelad symmetri. De inledande orden mot Babylon (kap 13-14) får sitt eko i den sista delen om fallet för Judas fiende (kap 24-27). Där centralt Babylons fall beskrivs i kap 21.
A Babylons fall och Judas upprättelse (kap 13-14)
B Judas granne – Moab (kap 15-16)
C Egypten och Etiopien (kap 17-20)
D Centrum – Babylons fall (kap 21)
C´ Jerusalem och Egypten (kap 22)
B´ Judas granne Tyros (kap 23)
A´ Staden (Babylons) fall och Judas upprättelse (kap 24-27)
Babylon (13:1-14:27) 131Budskap (profetord, denna börda) över Babylon, som uppenbarades för Jesaja, Amots son. [Det hebreiska ordet massa är en vanlig term inom profetisk litteratur som introducerar ett budskap från Gud, se ; ; . Ordet härstammar från ett verb med betydelsen "att bära" vilket gör att det finns en antydan i ordets betydelse att det är budskap som också är krävande och i viss mån betungande. Det återkommer 15 ggr i Jesaja. Exakt hur Jesaja "ser" detta budskap sägs inte, det kan ha varit en syn, dröm eller insikt utifrån någon händelse. Den börjar med upptakten på ett stort krig:]
2Res upp ett tecken (flagga, signal) på det trädlösa (bara) berget [ge en signal till strid],
lyft upp rösten till dem [mederna; att samla en armé],
vifta er hand [välkomnande]
att komma in i furstarnas portar [stadens mäktiga huvudportar].
[Furstarna kan syfta på tyranniska ledare, se .]
3Jag har befallt mina helgade (avskilda),
jag har kallat mina mäktiga för min vrede [för att verkställa den],
även mina stolt jublande.
4Lyssna! Muller på bergen som av ett stort folk!
Lyssna! Tumultet från ländernas kungariken som kommer samman!
Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) mönstrar krigets ledare.
5De kommer från fjärran länder,
från himlarnas ände,
Herren (Jahveh) och hans vredes vapen,
för att fördärva hela jorden. 6Jämra er (yla, vråla, ropa), för Herrens (Jahvehs) dag är nära (på plats) [för att döma Babylon, se ; ],
som fördärv från den Allsmäktige (Shaddaj) ska den komma.
7Därför ska alla händer bli kraftlösa
och varje mans hjärta ska smälta.
[Babylon intogs på natten under Belshassars fest, se .]
8De ska bli förskräckta (livrädda),
kval och smärta ska gripa dem,
de ska ha smärtor som en födande kvinna,
de ska se med bestörtning på varandra,
deras ansikten är som eldsflammor. [Ordagrant: "ansikten som en eldsflamma deras ansikten". Den fladdrande eldslågan kan beskriva hur de är skräckslagna, blodet rusar och ena stunden är de alldeles röda, sedan likbleka.] 9Se, Herrens (Jahvehs) dag kommer,
grym och full av vrede och brinnande ilska,
för att göra jorden till en ödeplats
och utrota syndarna från den.
10För himlarnas stjärnor och deras konstellationer [galaxer]
ska inte ge sitt ljus,
solen ska förmörkas där den går fram,
och månen ska inte ge sitt sken. []
11Och jag ska besöka världen för dess ondska
och illgärningsmännen för deras överträdelser,
och jag ska låta de stoltas arrogans upphöra,
och jag ska lägga ner (göra låg; ödmjuka) tyrannernas högfärd.
12Jag ska göra en man sällsyntare än fint guld,
människor [sällsyntare] än rent guld från Ofir.
13Därför ska jag låta himlarna darra
och jorden ska bli rubbad (skakad) från sin plats [jorden ska ändra position i rymden]
för raseriet från Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot)
och på dagen för hans brinnande vrede (ordagrant: brinnande näsa). 14Och det ska ske att som den jagade gasellen,
och som får som ingen samlar,
ska de vända sig varje man till sitt eget folk,
och ska fly varje man till sitt eget land.
15Alla som hittas ska bli genomborrade,
alla som fångas ska falla för svärdet.
16Deras spädbarn ska krossas i bitar inför deras ögon,
deras hus ska ödeläggas och deras hustrur våldtas. 17Se, jag ska uppegga mederna mot dem,
vilka inte ska ha anseende till silver
och inte ha någon njutning i guld.
[Denna profetia får en första uppfyllelse 539 f.Kr. då meden Kyros intar Babylon.]
18Deras bågar ska slå de unga männen i bitar,
och de ska inte ha någon medömkan med livmoderns frukt,
deras ögon ska inte skona barnen.
19Och Babel, kungarikenas ära,
skönheten av kaldéernas stolthet,
ska bli som när Gud (Elohim) omstörtade
Sodom och Gomorra [].
20Det ska aldrig bebos,
ingen ska bo där från generation till generation,
inte heller ska araberna slå upp sina tält där,
inte heller ska herdarna ha sina fållor där.
21Men vilda djur (hebr. tsi; ökendjur, kanske vildkatter) ska ligga där,
och deras hus ska fyllas av ylande djur (hebr. oach; används bara här, kan syfta på vargar, vildhundar, osv),
och strutsar ska vistas där
och håriga bockar (onda andar, satyrer, skogsdemoner – hebr. sair) ska dansa där.
22Och schakaler (vargar) ska yla (ropa) i deras fästningar,
och vildhundar i deras vackra palats,
hennes tid kommer snart
och hennes dagar ska inte förlängas. 141Herren ska ha nåd (evigt förbarmande, oändlig barmhärtighet) med Jakob, och ska välja Israel och ska sätta (placera, bosätta) dem i deras eget land och främlingen tillsammans med dem, och de ska klamra sig fast över (vid) Jakobs hus. 2Och folket ska ta dem och föra dem till deras plats, och Israels hus ska besitta dem i landet som är avsett för Herrens (Jahvehs) tjänare och för tjänarna och tjänarinnorna, och de ska ta dem fångna, vars fångar de varit, och de ska råda över sina förtryckare. 3Och det ska ske på den dagen att Herren ska ge dig ro från dina tyranner, och från dina bekymmer, och från det hårda arbetet där du tvingades slavarbeta, 4då ska du ta upp detta talesätt (ordspråk, liknelse; visa – hebr. mashal) mot kungen i Babel och säga: "Vilket slut förtryckaren har fått!
Slut på tortyren (slavdriveriet; den hårda beskattningen)! [Ordet översatt tortyren (hebr. madheva) används bara här och betydelsen är inte helt känd. Det kan härröra från rahav som har med stor förtryckande makt att göra. En annan tolkning är att det kommer från ordet för guld (hebr. zahav) och då antingen syftar på staven i , eller att det har att göra med beskattning med guldmynt. Den sistnämnda tolkningen gör Septuaginta som översätter med grekiska ordet epispoudastes, en tillsyningsman som ser till att staten får sin andel av skörd, skatt osv.] 5Herren (Jahveh) har brutit itu de ondas (ogudaktigas) stav
och tyrannernas spira [brutala styre],
6som slog folket i vrede
med oupphörliga slag,
som styrde nationerna i vrede
med förföljelse utan att hålla tillbaka.
7Hela jorden är i vila och är tyst,
de börjar sjunga (brister ut i sång).
8Ja cypresserna jublar med dig och Libanons cedrar:
'Nu när du ligger där [kungen av Babylon], kommer ingen upp för att fälla oss.'
[Libanon var känt för sina cederträd, nu vänds ordspråket, se .] 9Sheol (underjorden, de dödas plats) därnere väcks upp (kommer i rörelse) för dig,
för att möta dig när du kommer,
det väcker upp skuggorna (de avlidna – hebr. refaim) – alla bockarna [jordens ledare],
låter alla ländernas kungar stå upp från sina troner.
10Alla svarar
och säger till dig:
'Har du också blivit svag som vi?
Har du blivit lik oss?'
11Din prakt är nedförd till Sheol (underjorden, de dödas plats),
och larmet från dina psaltare,
maskarna är utströdda under dig [som en bädd],
och larverna täcker dig. 12Hur har du fallit från himlarna,
Lucifer (ljusbäraren, den skinande, morgonstjärnan) morgonens son!
Hur har du huggits ner till marken,
du som trycker ner (gör kraftlösa, kastar lott om) folken! 13Och du säger i ditt hjärta:
'Jag ska stiga upp
till himlarna, över (ovanför) Guds (Els) stjärnor
ska jag upphöja min tron,
och jag ska sitta på mötesberget (berget Sion, tempelberget i Jerusalem)
längst upp i norr.
14Jag ska stiga upp
över molnens höjder.
Jag ska bli lik den Högste.'
15Likväl ska du dras ner till Sheol (underjorden, de dödas plats),
till den djupaste platsen i avgrunden (i botten på brunnen). [] 16De som såg dig, som tittade noga (på nära håll),
stirrar noggrant på dig (det går upp för dem):
'Är detta den man som fick jorden att darra,
som skakade kungariken,
17som gjorde världen till en vildmark
och fördärvade dess städer,
som inte öppnade fångarnas hus?' 18Alla folkens kungar, allesammans, ligger (vilar) i härlighet [är begravda med pompa och ståt],
var och en i sitt eget hus [familjegrav].
19Men du är kastad bort från din grav,
som ett avskytt sidoskott i de dödas kläder,
som är genomborrad med svärd,
som går ner till avgrundens sten,
som ett kadaver trampat under foten.
20Du ska inte samlas med dem i graven
eftersom du har fördärvat deras land,
du har slaktat deras folk.
Ogärningsmännens avkomma
ska aldrig nämnas vid namn igen.
21Förbered slakt av hans barn
för deras fäders synd,
då de inte stod upp och intog landet
och fyllde jordens ansikte (yta) med städer. 22Jag ska resa mig mot dem
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot)
och hugga av namn och kvarleva från Babel,
och rotskott och efterkommande,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
23Jag ska göra det till en besittning för bitterhet
och vattendammar,
jag ska sopa det med fördärvets kvast",
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot). 24Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har svurit (avlagt en ed) och sagt: "Sannerligen, som jag har tänkt ut, så ska det bli,
och så som jag har avsett så ska det stå.
25Jag ska bryta (krossa) Assyrien i min hand,
och på mitt berg trampa honom under foten.
Sedan ska hans ok lämna dem,
och hans börda försvinna från deras skuldror.
26Detta är syftet som jag har avsett över hela jorden,
och detta är handen som är utsträckt över alla folkslag.
27För Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har beslutat,
och vem kan annullera det?
Och hans hand är utsträckt,
och vem kan få den att dra sig tillbaka?" 28Det år då kung Achaz dog [omkring 715 f.Kr.] kom detta budskap (profetord, denna börda): 29Gläd er inte Filistéen, ingen av er,
för att staven som slog dig är bruten,
för från ormens rot ska det komma en basilisk,
och dess frukt ska vara en flygande orm.
30Den fattiges förstfödde ska äta
och den behövande ska ligga ner i trygghet,
och jag ska döda din rot med hungersnöd
och din kvarleva med slakt.
31Yla (vråla, tjut), du port,
ropa (skrik i ångest) du stad,
smält bort Filistéen,
allesammans,
för det kommer en rök från norr
och det finns ingen eftersläntrare i hans led. [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.] 32Vad ska man då svara
landets budbärare?
Att Herren (Jahveh) har grundat Sion (tempelberget i Jerusalem),
och i henne ska alla folkets plågade ta sin tillflykt. Guds budskap till Moab
[Moab var Israels och Judas grannland öster om Jordanfloden. Många av de nordliga moabitiska städerna i detta kapitel tillhörde en gång i tiden Israel. Bland dem är Cheshbon och Eleale som nämns i , se . När Israel och Juda var starka hade de kontroll över detta område, men under Jesajas dagar stod Moab och andra länder i området under attack från Assyrien. I räknas de stora städerna upp från söder och sedan norrut.] 151Budskap om (profetord, börda över) Moab.
På en natt ödeläggs Ar [stad söder om floden Aronon, på östra sidan av Döda havet] i Moab,
lagd i ruiner,
på en natt ödeläggs Kir [nuvarande staden Karak, också söder om Aronon] i Moab,
lagd i ruiner.
2Han har gått upp till templet [eller en stad som kallades Bait] och till Divon,
till de höga platserna för att gråta över [berget] Nebo [där avgud Kemosh tillbads, se även ]
och över Medeva [stad öster om Jordanfloden, se ; , ].
Moab [hela landet] skriker (i sorg, smärta och chock);
varje huvud är skalligt, varje skägg är avrakat [som tecken på sorg].
3På deras gator är man klädd i säcktyg,
på hustaken och på torgen,
alla klagar, gråter ymnigt.
4Cheshbon [öster om Jordan, ; ; ]
och Elale [väster om Jordan, 3 km från Cheshbon, ; ; ] ropar ut,
deras röster hörs ända till Jahats [Levitisk stad öster om Jordan, se ; ; ].
Därför skriker Moabs stridsmän högt,
hans själ är matt (svag, förbleknar) i honom. 5Mitt hjärta ropar för Moab,
hennes flyktingar sträcker sig till Tsoar, som en treårig kviga,
som Lochit stiger upp, går de upp med gråt, på
Choronaims väg häver de upp ett undergångens skri.
6Ty Nimrims vatten ska bli ödelagda,
för gräset torkar bort
och betesmarkerna ger ingen gröda,
där finns ingenting som är grönt (ingenting som grönskar).
["Nimrid" betyder "klart", syftar troligtvis på en bäck som rinner ner till Döda havet från Moab, se även ]
7Därför ska överflödet [krigsbytet] de har fått och som de har samlat in,
över Pilträdsbäcken [kan syfta på Aravadalen, som går från Döda havet ned till Eilat] ska det bäras bort.
8Klagoropet har gått runt Moabs gränser;
dess ylande har nått Eglaim []
och dess ylande har nått till Beer Elim [bortom Moabs östra gräns, se ].
9Dimons vatten är fulla av blod,
jag ska låta än mer komma över Dimon [område nordväst om Damaskus],
ett lejon som har flytt från Moab
ska komma över honom och över kvarlevan av landet. 161Skicka lamm till landets härskare från Sela (den branta klippan)
från öknen till Sions döttrars berg.
2För det ska ske att som flaxande fåglar,
som ett förskingrat bo (fågelnäste),
så ska Moabs döttrar bli
vid Arnons vadställen. 3Ge råd,
verkställ dom,
gör din skugga som natten [som ett skydd] –
mitt på ljusa dagen [som skydd mot den gassande solen],
göm undan de utstötta,
förråd inte flyktingen.
4Låt mina utstötta bo hos dig,
som hos Moab var du ett skydd för honom från fördärvarens ansikte.
För utpressningen ska ta slut,
fördärvet upphöra,
de som trampade ner är förtärda, ut ur landet.
5Genom nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) är en tron upprättad,
och en (person) ska sitta på den i sanning (stabilt; tryggt – hebr. emet), i Davids tält,
en som dömer och söker rätt
och är redo till rättfärdighet. [Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.] 6Vi har hört om Moabs stolthet,
han är mycket stolt,
även om hans högfärd och hans högmod
och hans arrogans, hans grundlösa skryt.
7Därför ska Moab jämra sig för Moab,
alla ska jämra sig, för Qir-Cheres [förknippas ofta med Moabs antika huvudstad; betyder "mur av lerskärvor"] russinkakor ska ni sörja,
hårt drabbade.
8Cheshbons fält förtvinar
och Shivmas vin också,
vars utvalda plantor
övervanns (trampades till marken, fördärvades) av folkens herrar,
de nådde ända till Jaazer,
de slingrade sig till vildmarken,
hennes grenar spreds utomlands,
de passerade över havet.
9Därför ska jag gråta med dem
som gråter i Jaazer över Shivmas vin.
Jag ska vattna dig med mina tårar Cheshbon och Elaleh,
för över din sommarfrukt och över din skörd har stridens larm fallit.
10Glädje och fröjd har tagits bort från dina fruktbärande fält,
och i din vingård finns ingen sång,
inte heller ska där vara några rop,
inga trampare som trampar vinet i presskaren.
Jag har tystat vinskördens rop.
11Därför jämrar sig mitt inre (tarmarna, magen) som en kinnor-harpa för Moab,
och mitt inre [hjärtats strängar vibrerar] för Qir-Cheres [i Moab].
12Och det ska ske när man ser hur Moab har tröttat ut sig själv
på de höga platserna, att han ska komma till sin helgedom och be,
men han ska inte segra. 13Detta är orden som Herren (Jahveh) talade angående Moab i gångna tider. 14Men nu har Herren (Jahveh) talat och säger: "Inom tre år, som åren [noggrant] räknas av en inhyrd arbetare, ska Moabs härlighet bli föraktad för hans stora folkmassor, och kvarlevan ska vara mycket liten och utan styrka."Profetord mot Damaskus
171Budskap om (profetord, börda över) Damaskus.
Se, Damaskus ska upphöra (är inte längre; ordagrant "är bortvänd från") att vara en stad
och ska bli en ruinhög.
2Övergivna är Aroers [betyder "ruinernas"] städer,
de ska vara för hjordarna, som ska ligga ner och ingen ska oroa dem. [Staden Aroer ligger i landet Moab vid Arnons floddal i nuvarande Jordanien öster om Döda havet, se . Eftersom det står städer i plural, och frasen ordagrant är (hebr. azavot air aroer) "övergivna städerna ruiner", kan hela uttrycket vara poetiskt för att hela Damaskus med omnejd är ruiner och övergivet. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter: "övergiven för evigt".] 3Fästningarna ska försvinna från Efraim
och kungadömet från Damaskus,
och kvarlevan av Aram ska bli som Israels söners härlighet,
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot). 4Och det ska ske den dagen att Jakobs härlighet ska bli tunn (gå upp i rök, försvinna som en dimma)
och hans kötts fetma ska tyna bort (han ska bli mager).
5Och det ska bli som när skördemannen samlar den stående säden
och repar axen med sin arm,
ja, de ska vara som när man plockar upp axen
i Refaims dal [bördig dal sydväst om Jerusalem på väg mot Betlehem].
6Men där ska bli kvar att plocka,
som när man slår ner från ett olivträd,
två eller tre oliver i toppen på den översta grenen,
fyra eller fem grenar på det fruktsamma trädet,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim). 7På den dagen ska en människa betrakta sin Skapare [istället för sina fästningar, se ; ],
och hans ögon ska se på Israels Helige.
8Och han ska inte betrakta altarna [i Dan och Betel, se ],
hans (egna) händers arbete,
inte heller ska han se till vilka fingrar som har gjort det,
varken aseran [påle för avgudadyrkan] eller solstoden. 9På den dagen ska hans starka städer vara som kalhyggen och fällda trädkronor [de städer som amoréerna och hivéerna övergav] framför Israels söner [när de intog landet under Josuas tid]. Allt ska vara (bli) ödelagt. [Hebreiskan är inte helt lätt här, horesh veamir, har att göra med skog och bergstoppar eller skogen på dem, den grekiska översättningen skriver "amoréerna och hivéerna".] 10För du har glömt bort din frälsnings Gud (Elohim) och du har inte varit uppmärksam på dina starka fästens klippa, därför planterade du behagliga växter och satte främmande (exotiska) skott ibland dem. 11Den dag du planterade lät du det spira (alternativ översättning: inhägnade du det) och på morgonen gjorde du fröna blommande, (men skörden blev) en hög av grenar på sorgens dag och oläklig smärta. 12Ve! Många folks uppror som ryter som det rytande havet, och rusningen av länder som rusar som de mäktiga vattnen rusar. 13Länderna ska rusa som många vatten rusar, men han ska tillrättavisa dem och de ska fly långt bort och ska bli jagade som bergens agnar i vinden, och som något som rullar fram (virvlar runt) i stormen. [Bilden som målas upp här är när man tröskar sin säd med hjälp av uppvindarna på en hög kulle, där vinden för bort de lätta agnarna medan de tunga kornen faller ner på marken igen. Hebr. galgal är något som virvlar fram, som torra löv, tistlar, osv.] 14Vid aftontiden råder skräck (terror) men före morgonen finns den inte. Detta är deras del som fördärvade oss och deras lott som bestal oss.Profetord mot Kush i söder
181Du land med surrande vingar,
som ligger bortom (på andra sidan) Kushs floder [söder om nuvarande Etiopien och Sudan],
2som sänder ambassadörer över havet,
även papyrusbåtar på vattnen.
Gå ni snabbfotade budbärare
till ett land som är högrest och med blank hud,
till ett fruktansvärt folk (ett folk som alltid varit känt för sin ondska och råhet) från begynnelsen till idag,
ett land som är kraftigt och trampar ner, vars land delas av floderna. 3Alla ni världens invånare
och ni som bor på jorden,
när ett baner lyfts upp på bergen,
se, lägg märke till det,
och när ni hör shofaren ljuda,
lyssna (hör upp)!
4För detta har Herren (Jahveh) talat till mig:
"Jag ska vara stilla och jag ska blicka ut på min boningsplats,
som dallrande hetta i solskenet,
som ett moln av dagg i skördens hetta."
5Före skörden, när blomningen är över
och knopparna har blivit mogna druvor,
ska han skära av kvistarna med beskärningskrokar
och skott som skjuter upp ska han ta bort som avhuggna grenar.
6De ska lämnas tillsammans till bergens rovlystna fåglar
och till rovdjuren på marken.
De rovlystna fåglarna ska tillbringa sommaren på dem
och markens vilddjur ska tillbringa vintern på dem.
7På den tiden ska en hyllningsgärd bäras fram till Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot)
från ett folk som är högrest och med blank hud,
och från ett folk fruktansvärt från begynnelsen till idag (ett folk som alltid varit känt för sin ondska och råhet),
ett land som är kraftigt och trampar ner,
vars land delas av floderna,
till platsen för Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) namn, berget Sion (tempelplatsen i Jerusalem).En profetia över Egypten
191Budskap om (profetord, börda över) Egypten.
Se, Herren (Jahveh) rider på ett snabbt moln
och kommer till Egypten
och Egyptens avgudar ska förflyttas i hans närvaro,
och Egyptens hjärta ska smälta inombords.
2Och jag ska sporra Egypten mot Egypten,
och de ska strida varje man mot sin bror,
och varje man mot hans granne,
stad mot stad,
och kungarike mot kungarike.
3Och Egyptens ande ska göras tom (de tappar sitt mod)
och jag ska omintetgöra deras rådslut,
och de ska söka hos avgudarna,
och de som viskar och andarna (demonerna) och familjeandarna (släktdemonerna).
4Och jag ska överlämna Egypten
till en grym herre,
och en våldsam kung ska regera över dem,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahveh Sebaot).
5Och vattnet ska sina i havet
och floderna ska torka ut.
6Och floderna ska bli stinkande,
Egyptens (hebr. – singular) strömmar ska bli små och torka upp,
rören och vassen ska vissna, 7våtmarkerna längs Nilen,
vid Nilens flodbankar.
Och allt som är sått vid Nilen,
ska bli torrt,
drivas bort och inte vara (finnas, existera) mer.
8Fiskarna ska klaga,
och alla som kastar ut metspön i Nilen ska sörja,
och de som sprider ut näten över vattnet
ska försmäkta.
9Därtill ska de som arbetar med kammat lin
och de som väver bomull komma på skam.
10Hennes grundvalar ska krossas,
alla som gör dammar ska bli bedrövade i själen.
11Tsoans furstar är fullkomliga dårar,
faraos visaste rådgivare är oförnuftiga rådgivare.
Hur kan ni säga till farao:
"Jag är den vises son, son till en forntida kung?"
12Var är de nu, de visa männen?
Låt dem berätta för dig nu, och låt dem veta
vad Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot)
har för avsikt angående Egypten.
13Tsoans furstar har blivit dårar,
Nofs furstar är bedragna,
de har fått Egypten att gå vilse,
som är hennes stammars hörnsten.
14Herren (Jahveh) har blandat henne med
en ande av förvirring (yrsel),
och de har fått Egypten att ragla (vackla) i varje göromål,
som en drucken raglar (vacklar) i sina spyor.
15Inte heller ska det finnas något arbete att göra för Egypten
som huvud eller svans, palmkvist eller kaveldun.
16På den dagen ska Egypten likna en kvinna och ska darra och frukta på grund av skakningarna från Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) hand, som han skakar över dem. 17Och Juda land ska bli en skräck för Egypten, så snart någon nämner om det för dem ska de bli rädda, på grund av Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) avsikter, som han har avsett mot dem. 18På den dagen ska det finnas 5 städer i Egyptens land som talar Kanaans språk och avlägger ed till Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot). Ödeläggelsens stad (hebr. ir ha-heres) ska sägas till en. [Syftar på staden On, på grekiska Heliopolis ("solstaden"), ca 8 km nordost om Kairo.] 19På den dagen ska det finnas ett altare till Herren (Jahveh) mitt i Egyptens land och en pelare på dess gräns till Herren (Jahveh). 20Och det ska vara ett tecken och ett vittnesbörd till Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) i Egyptens land, för de ska ropa till Herren (Jahveh) på grund av sina förtryckare, och han ska sända dem en frälsare och en försvarare som ska befria dem. 21Och Herren (Jahveh) ska göra sig själv känd för Egypten, och egyptierna ska känna (vara intimt förtrogna med) Herren (Jahveh) den dagen. De ska tillbe med djuroffer och matoffer och ska ge löften till Herren (Jahveh) och infria dem. 22Och Herren (Jahveh) ska slå Egypten, slå och hela (bota) och de ska återvända till Herren (Jahveh), och de ska bönfalla honom och han ska hela (bota) dem. 23På den dagen ska det vara en huvudväg från Egypten till Assyrien, och assyrierna ska komma till Egypten och egyptierna till Assyrien och egyptierna ska tillbe med assyrierna. 24På den dagen ska Israel vara den tredje med Egypten och med Assyrien, en välsignelse mitt på jorden, 25eftersom Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har välsignat honom och sagt: "Välsignat är mitt folk Egypten, och verket av min hand Assyrien, och min arvedel Israel."
201Det år då Tartan kom till Ashdod, när Assyriens kung Sargon skickade honom (dit) och han stred mot Ashdod och intog det, 2på den tiden talade Herren (Jahveh) genom Jesaja, Amots son, och sa: "Gå och ta av säcktyget från dina höfter och ta av skorna från dina fötter." Han gjorde så och vandrade runt naken och barfota. 3Herren (Jahveh) sa: "Så som min tjänare Jesaja har vandrat naken och barfota för att under tre år vara ett tecken och en varning över Egypten och Kush [nuvarande Etiopien/Sudan], 4så ska Assyriens kung leda iväg Egyptens fångar och de landsflyktiga från Kush [nuvarande Etiopien/Sudan], unga och gamla, nakna och barfota och med oskylda rumpor, till en skam för Egypten. 5De ska bli förskräckta och fyllda med skam eftersom de satte sitt hopp till Kush och skröt om Egypten." 6Kustlandets invånare ska på den dagen säga: "Se, sådan är vår förväntan, dit flydde vi för att få hjälp och bli befriade av kungen i Assyrien. Hur ska vi nu kunna komma undan?"Babylons fall
211Budskap om (profetord, börda över) öknen vid havet [troligtvis Babylon och området kring Eufrat floden].
Som en virvelvind i söder [hebr. negev] sveper fram,
kommer det från öknen,
från ett fruktat (fruktansvärt) land [mederna].
2En hemsk syn berättas för mig:
"Den förrädiska köpmannen handlar förrädiskt,
och tillspillogivaren tillspilloger.
Gå upp Elam!
Belägra, du Medien!
Allt dess suckande har jag gjort slut på (tystat)."
3Därför är mina höfter fyllda med krampryckningar,
krystvärkar har tagit greppet om mig,
som krystvärkarna hos en kvinna i födslovånda.
Jag är böjd (ligger i fosterställning) så att jag inte kan höra,
jag är förskräckt så att jag inte kan se.
4Mitt hjärta är förvillat,
skräck har överväldigat mig,
skymningsljuset som jag längtade efter
har vänt sig (är inte längre något behagligt, har bytt betydelse) och fått mig att darra (av skräck).
5De förbereder bordet,
de tänder lamporna,
de äter, de dricker.
"Stå upp furstar,
smörj sköldarna (gör er redo till strid)!" 6För så har Herren (Adonai) sagt till mig:
"Gå, sätt ut väktare,
låt honom berätta vad han ser.
7Och när han ser en armé,
ryttare i par,
en armé av åsnor,
en armé av kameler,
ska han ge akt noggrant,
med stor uppmärksamhet."
8Och han ska ropa (ryta) som ett lejon:
"Över (högst upp i) vakttornet,
Herre (Adonai)
står jag oavbrutet hela dagen,
och jag sitter på min vaktpost hela natten.
9Och se, där kommer en armé med män,
ryttare i par.
Och han talade och sa: Fallet, fallet är Babel,
och alla hennes skurna avgudar är slagna till marken." 10Du min tröskning och sållning av mitt mjöl,
det som jag har hört från Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim),
har jag berättat för dig.Edom
11Budskap om (profetord, börda över) Doma [betyder "tystnad" och refererar till Edom].
Man kallar på mig från Sheir:
"Väktare hur är det med natten?
Väktare hur är det med natten?"
12Väktaren svarar:
"Morgonen kommer, men även natten,
om ni ska fråga, fråga, återvänd, kom."
Arabien
13Budskap om (profetord, börda över) Arabien.
I Arabiens busksnår ska ni vara inhysta,
ni dedaniternas karavaner.
14Ge vatten till honom som är törstig.
Ni invånarna i Temas land
möter flyktingen (främlingen) med sitt bröd.
15För de flyr från svärdet,
från det dragna svärdet
och från den spända bågen
och från det fruktansvärda kriget.
16För så har Herren (Adonai) sagt till mig: "Inom ett år, så som en inhyrd [noggrant] räknar år, ska Kedars härlighet [område i norra Arabien] falla, 17och återstoden av antalet bågskyttar, de mäktiga männen av Kedars söner, ska förminskas, för Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), har talat."Jerusalem och Egypten
221Budskap om (profetord, börda över) Synernas dal [Jerusalem – platsen för uppenbarelse och visioner]. [Frasen "Synernas dal" syftar på Jerusalem, se , . Det kan syfta på Hinnomdalen (i NT Gehenna) som var den plats där man utförde barnoffer och ockulta ritualer, se . Jesaja fördömer folket som sökte andlighet i andra gudar, uttrycket är då ironiskt för "falska synernas dal". Det kan också vara en antydan om att det var här i Jerusalem, där Guds tempel stod, de egentligen skulle se Herren (Jahveh).] Vad plågar dig nu,
eftersom alla har gått upp på hustaken [för att offra till avgudar, se ; ],
2du som är full av uppror,
en tumultartad stad, en glädjens plats?
Dina slagna är inte slagna med svärd,
inte döda i krig.
3Alla dina härskare har flytt tillsammans,
utan båge är de bundna (fångade),
alla som blev funna av dem binds ihop tillsammans,
de har flytt långt bort.
[Detta får en uppfyllelse 701 f.Kr. under den assyriske kungen Sanheribs fälttåg mot Jerusalem, se . Har även sin uppfyllelse 586 f.Kr. .]
4Därför säger jag: Titta (se) bort ifrån mig,
jag ska gråta bittert [],
gör inga ansträngningar att trösta mig,
på grund av fördärvet av dottern mitt folk." 5Det är en dag av kaos (förvirring)
och av trampande och av bestörtning från Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahveh Sebaot) [; ]
i Synernas dal [Jerusalem] bryts muren ner (stödet tas bort – allt undermineras),
och ett rop [om hjälp hörs] upp mot berget [tempelberget].
6Och Elam bar kogret,
med en armé människor, ryttare,
och Kir blottlägger skölden.
7Och det hände när dina utvalda dalar var fyllda med vagnar
och ryttarna ställde sig själva i slagordning i porten,
8och Judas skydd lades i öppen dager (det som täckte Juda togs bort),
att den dagen såg du till rustningen i skogshuset.
[Kan syfta på det förråd som Salomo byggt, se ]
9Och du såg överträdelserna i Davids stad,
att de var många.
Och du samlade ihop vattnet
från den lägre dammen. [Detta gjordes av Achaz och Hiskia under Jesajas dagar, se . Dammen kan syfta på Siloam och den undervattenstunnel som Hiskia lät bygga från Gichonkällan, se ; .] 10
Den så kallade Breda muren (hela 7-8 meter bred) löper genom vad som idag är den judiska delen av Gamla staden i Jerusalem. Det syns att den byggdes hastigt och stenar från hus har använts.
och bröt ner husen för att förstärka muren.
11Du gjorde också en damm mellan de två murarna
för vattnet från den gamla dammen,
men ni såg inte till honom som gjort detta,
inte heller hade ni respekt för honom
som formade det för länge sedan. 12På den dagen ska Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahveh Sebaot) kalla till gråt
och till klagan och till att omgjorda sig med säcktyg.
[Uttryck för sorg och även ånger.]
13Och se glädje och fröjd,
slakta oxar och döda får,
äta kött och dricka vin.
"Låt oss äta och dricka
för i morgon ska vi dö." 14Och Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) uppenbarar sig själv i mina öron: "Sannerligen ska denna synd inte bli sonad av dig till dess du dör", säger Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahveh Sebaot).
Inskriptionen från en grav i Siloam som hittades 1870. Finns på Brittiska museet i London.
"Gå! Ta dig [personligen] till denna [onyttiga] tjänare (ordagrant: ´någon som är till nytta´ – hebr. sachan), till Shevna, som är över huset [överförvaltaren som ansvarade för palatset och/eller templet i Jerusalem]. [Shevna var en av kung Hiskias tjänare. Han verkade både som sekreterare (, ), men också på posten "över huset". Den medeltida rabbinen Rashi tolkar huset som templet, och i så fall är han överstepräst, men troligare är att det är palatset och kungahuset som han förestår. Jesaja skulle gå och konfrontera Shevnas högmod, fåfänga och falska trygghet med följande frågor:] 16Vad har du här? Och vem har du här?
Eftersom du har huggit dig en grav här,
du har huggit ut åt dig en grav på höjden
och gjort dig själv en boning i klippan?
17Se, Herren (Jahveh) ska slunga iväg dig våldsamt (kasta dig med ett kast) – [du] stridsman,
med ett fast grepp greppa dig (vända dig) [hålla fast dig, så du inte kan fly].
18Han ska med våld rulla ihop dig
och kasta dig som en boll till ett stort land,
där ska du dö och där ska vagnarna vara din ära,
du skam för Herrens (Adonais) hus!
19Och jag ska knuffa dig från din post (militära placering),
och från din tjänst (militära rang) ska du bli nerdragen (degraderad). 20Och det ska ske på den dagen att jag ska kalla
på min tjänare Eljaqim, Hilkias (hebr. Chilqijahos) son [hans möte med Assyrien beskrivs i ],
21och jag ska klä honom med din mantel
och omgjorda honom med din gördel,
och jag ska anförtro ditt regentskap i hans hand,
och han ska bli en far för invånarna i Jerusalem och för Juda hus. [Namnet Eljaqim, som betyder "må Gud upprätta" har hittats på flera sigillavtryck i Tell Beit Mirsim, Beit-Shemesh och Ramat Rahel. Han tjänade som en asher al habajit (kunglig tjänare) under kung Hiskia ; . Avtrycken från sigillen har hittats på krukor daterade till Hiskias regeringstid 701 f.Kr.] 22Och nyckeln till Davids hus
ska jag placera på hans skuldror [],
och han ska öppna
och ingen kan stänga,
och han ska stänga
och ingen kan öppna. [Jfr ; ]
23Och jag ska fästa honom som en plugg på en säker plats, och han ska vara till en hederstron för sin fars hus. 24På honom ska de hänga all ära och härlighet från hans fars hus, ättlingarna och efterkommande, alla små redskap från skålar till vinkannor. 25På den dagen förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), ska pluggen som fästes på en säker plats ge vika, och den ska bli nerhuggen och falla, och det som hängde på den ska huggas bort", för Herren (Jahveh) har talat.Tsor
231Budskap om (profetord, börda över) Tyros.
Ve, ni Tarshish skepp, för det är ödelagt så att där inte finns några hus, ingen ingång (hamn), från landet Kittim är det uppenbart för dem. 2Var stilla ni kustlandets invånare, ni Sidons köpmän som reser (passerar) över havet och fyller dig, 3och i (på) stora vatten, Shichors säd och Nilens skörd var hennes inkomst och hon var folkens marknad. 4Bli till skam Sidon för havet har talat, havets fäste säger: "Jag har inte haft födslovånda, inte fött fram, inte har jag uppfostrat unga män, inte fostrat jungfrur." 5När det de hör (budskapet kommer) till Egypten, ska de bli smärtsamt sårade av det de hör om Tyros. 6Passera över Tarshish. Ve er invånare i kustlandet. 7Är detta er glada stad vars fötter i forna tider, i förgångna dagar, bar henne långt bort på resor? 8Vem har tänkt ut detta mot Tyros, den krönta staden, vars köpmän (hebr. ; samma namn som folkslaget kanaanéer) är furstar, vars resande är de ärbara på jorden? 9Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har tänkt ut det för att orena härlighetens stolthet, för att föra till förakt jordens alla ärbara. 10Översvämma ditt land som Nilen, Tarshish dotter! Där finns inte längre någon gördel. 11Han har sträckt ut sin hand över havet, han har skakat kungarikena, Herren (Jahveh) har gett befallningar om Kanaan att fördärva dess starka fästen. 12Och han sa: "Du ska inte längre glädjas, du förtryckta jungfru, Sidons dotter. Stå upp gå över till kitteernas land [Cypern, men även länderna västerut – hebr. erets Kittim], inte heller där ska du ha någon vila. 13Se, Kaldéernas land, detta är folket som inte fanns, när Assyrien grundade det för sjömän satte de upp sina torn, de omstörtade dess palats och gjorde det till en ruin. 14Ve, ni Tarshish skepp, för ert fäste är ödelagt. 15Och det ska ske på den dagen att Tyros ska bli bortglömt i 70 år, enligt kungens dagar (tideräkning). När de 70 åren är slut ska det gå med Tyros som i skökans sång: 16Ta din kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa], gå runt i staden, du länge bortglömda sköka, gör (komponera, spela) vackra melodier, sjung många sånger, så att du till äventyrs blir ihågkommen. 17Och det ska ske efter slutet på de 70 åren att Herren (Jahveh) ska komma ihåg Tyros och hon ska återvända till sin sysselsättning och ska bedriva handel med alla världens kungariken på jordens ansikte (yta). 18Och hennes vinning och hennes sysselsättning ska vara helgad till Herren (Jahveh), den ska inte bli värderad eller läggas i förråd, för hennes vinning ska vara till för dem som vistas inför Herrens ansikte, för att äta deras del och till ståtliga (praktfulla, anständiga) kläder. 241Se (hebr. hinneh – syftar på en framtida händelse),
Herren (Jahveh) tömmer (hebr. ) jorden
och ödelägger (hebr. ) den
och vänder landytan upp och ner
och förskingrar [sprider, se ] dess invånare. []
2Och det ska ske,
som med folket så även med prästen,
som med tjänaren så även med hans herre,
som med tjänstekvinnan så även med hennes föreståndarinna (härskarinna),
som med köparen så även med säljaren,
som med långivaren så även med låntagaren,
som med borgenären så även med gäldenären.
[Alla drabbas, se även , ; ; .]
3Tom ska jorden tömmas (jorden ska bli helt tom),
och plundrande ska den bli plundrad (den ska bli fullständigt föraktad),
för Herren (Jahveh) har talat detta ord. [Orden tom (hebr. ) och plundrad (hebr. ) dubbleras i hebreiskan för att förstärka.] 4Jorden sörjer och vissnar,
världen tynar bort och vissnar,
de upphöjda människorna på jorden tynar bort. [Alternativ översättning: de höga platserna tynar bort, jordens folk.]
5Jorden är orenad av sina invånare,
eftersom de har överträtt undervisningen,
kränkt förordningarna (saker inristat),
brutit det eviga förbundet.
6Därför har en förbannelse slukat jorden,
och de som bor där har funnits skyldiga,
därför har jordens invånare tynat bort
och få män är lämnade kvar.
7Vinet sörjer (slår fel), vinstocken tynar bort (torkar),
alla glada hjärtan suckar.
8Munterheten från tamburinerna vilar (får en sabbatsro – hebr. ),
larmet från de som är glada tystnar,
kinnor-harpans (kitharans) glädje vilar (får en sabbatsro). [; ]
9De dricker inte vin med en sång,
starka drycker är bittra för dem som dricker dem.
10Nedbruten är tomhetens ort (samlingsplatsen har blivit öde),
alla hus är stängda så att ingen kan komma in.
11Det är ett rop på gatorna mitt i vinet,
all glädje är förmörkad,
landets fröjd är borta.
12I staden är ödsligheten kvar,
och portarna är slagna i ruiner.
13För så ska det vara mitt på jorden
bland folken,
som när man slår av ett olivträd (vid skörd),
som efterskörden när vinskörden är klar.
14Mumlarna (de som mumlar) lyfter upp sina röster, de sjunger,
för Herrens (Jahvehs) majestät ropar de från havet.
15Ära därför Herren (Jahveh) i ljusen (länderna i öster), på öarna i havet [i väster],
Herrens (Jahvehs) namn, Israels Gud (Elohim).
16Från jordens yttersta gräns hör vi sånger: "Ära till den rättfärdige".
Men jag säger: "Jag tynar bort, jag tynar bort,
ve över mig.
Förrädarna handlar (agerar) förrädiskt,
ja förrädarna handlar (agerar) mycket förrädiskt."
17Terror, avgrundsdjup och fällor är över (drabbar) er
ni jordens inbyggare.
18Och det ska ske att den som flyr från ljudet av terror
ska ramla ner i avgrundsdjupet,
och den som kommer upp ur (från) mitten av avgrundsdjupet
ska fångas i en fälla,
för fönstren i höjden är öppna
och jordens grundvalar skakar.
19Jorden är sönderbruten,
har helt brutits sönder,
jorden är söndersmulad i bitar,
jorden skakar och stapplar.
20Jorden rullar fram och tillbaka som en drucken
och svajar hit och dit som en hydda (koja)
och dess överträdelser är tunga
över den och den ska falla och inte resa sig igen.
21Och det ska ske den dagen att Herren (Jahveh) ska straffa
de höga i höjden och jordens kungar på jorden.
22Och de ska samlas tillsammans
som fångar samlas i fängelsehålan
och blir inlåsta i fängelset,
och efter många dagar ska de bli straffade.
23Sedan ska månen blygas och solen skämmas,
för Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) ska regera
på Sions berg och i Jerusalem och inför hans äldste ska härlighet råda.
En lovsång till Herren
[Kapitel 13-24 beskriver Guds domar över nationer och städer. Hela kapitel 25 är en lovsång till Härskarornas Herre som kuvar sina fiender och uppenbarar sig som kung på Sions berg () inför hela jorden, till stor glädje och tröst för alla som väntar på honom.] 251Herre (Jahveh), du är min Gud (Elohim)!
Jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn!
För du har gjort något underbart (ett förunderligt mirakel) [],
[dina] beslut (visa rådslut, planer) sedan urminnes tid – [är, uppfylls, står fast i] trofast sanning. [På hebreiska avslutas meningen: emonah omen. Bägge orden (trofasthet och sanning/trovärdighet) springer ur verbet – att tro, förtrösta, bekräfta, stödja, bygga upp, vårda, fostra och stå fast. När hebreiskan upprepar ord är det för att betona och understryka. Ordet för beslut (hebr. etsah) står i plural (hebr. esot) och kan syfta på "alla Guds rådslut", men pluralformen kan även betona att något är helt oundvikligt, som t.ex. i , där ordet för död är i plural. Pluralformen esot och det dubbelbetonade emonah omen, understryker och förstärker hur absolut kompromisslöst sanna och trofasta Guds visa rådslut är. Se även ; ; .] 2För du har gjort stad till stenhög [representerar världshärskare och deras stolta städer],
befäst (avklippt – otillgänglig) ort (samlingsplats – hebr. qirja) till ruin.
Främlingarnas palats (högresta fäste) utgör inte [längre] någon stad,
aldrig någonsin ska den byggas upp igen. [Stad står i obestämd form, men associationerna går till Babylon och Nineve som ligger i ruiner idag, se ; ; . Två ord för stad används, hebr. ir som betecknar en befäst stad med ringmur och portar, medan hebr. qirja betecknar en stad utan ringmur (översätts här till ort). Ordet har sitt ursprung i att samlas och att vara en mötesplats. Ordet för befäst är batsir som ofta beskriver en befäst stad, men kommer från ordet att avgränsa, men kan även betyda avklippt eller avlägsen. Parallellismen här skulle kunna vara att den stora befästa staden (hebr. ir) har inte bättre skydd än den obefästa orten (hebr. qirja) på landsbygden – Herren har gjort båda till en stenhög och ruin.] 3Därför ska ett starkt (våldsamt, grymt) [hedniskt] folk ära dig,
orten (samlingsplatsen) [kollektivt singular för omgivande städer] med grymma (skoningslösa) hedningar frukta dig.
4För du har varit ett värn (skydd; en tillflykt) för den svage [],
ett värn för den fattige i hans nöd (fara, trångmål),
en tillflykt undan storm (mot störtskur/slagregn),
ett skydd mot [solens] hetta.
Ja, de skoningslösas (grymmas, våldsammas) andedräkt,
är som en storm (störtskur) mot en vägg [piskar som en vinterstorm mot en sidovägg/skyddsvall], 5är som [solens] hetta i ett torrt landskap.
Främlingars oväsen (larm, uppror) ska du kuva (förödmjuka; trycka ner – hebr. kana),
som [solens] hetta [dämpas och avtar] i skuggan av ett moln.
De skoningslösas (grymma tyrannernas) segersång kommer att tystas ner (avta; ödmjukas; tryckas ner – hebr. anah). 6Och på detta berg [Jerusalem] ska Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) göra (tillreda)
en [stor] festmåltid för alla folk (folkslag från alla länder).
En festmåltid med feta rätter, en festmåltid med vin av goda årgångar
– av feta mustiga (märgrika) rätter och lagrat, klarat vin. [I Jerusalem, på berget Sion har Gud redan planerat och förberett för ett stort gästabud när Jesus kommer tillbaka för att upprätta tusenårsriket. Sista delen lyder ordagrant: "en fest med fetter, en fest med bottensatser, märgfulla fetter, filtrerade bottensatser". Fett ansågs vara en delikatess. Vin med bottensats är vin där kärnorna fått mogna i vinet.] 7Ja, på detta berg ska han uppsluka (utplåna; ordagrant: har han uppslukat)
den slöja (den ytliga ansiktsskylande täckmanteln) som är [tätt] höljd
över alla folk,
det täckelse (gjutna beläte) som ligger utspritt (sammanflätat, -vävt)
över alla hednafolk. [Som hindrar dem från att se Gud, se .]
8Han ska uppsluka (utplåna; har uppslukat) döden för evigt (i seger – hebr. netsach)! [När Paulus citerar detta stycke i använder han Septuaginta – den grekiska översättningen av Gamla testamentet.] Och Herren Gud (Adonai Jahveh) ska torka (torkar/har torkat) bort tårarna
från alla ansikten [; ];
ja, han ska ta bort (han gör/har gjort helt slut på) sitt folks förnedring (skam, vanära, hån, förakt)
från hela jorden
– för Herren (Jahveh) har talat. 9Och på den dagen ska man säga: "Se, här (detta) är vår Gud (Elohim)!
Vi har väntat på (hoppats; längtat efter) honom och han kommer att frälsa (rädda, befria) oss.
Här är Herren (Jahveh) – vi har väntat på honom.
Låt oss jubla och vara glada över (i) hans frälsning!"
10För Herrens (Jahvehs) hand ska vila på (över) detta berg,
och Moab är nertrampat under honom,
som halm trampas ner i dyngpölen (dyn; gödselpölen).
11Han sträcker (sträckte) ut sina händer (ordagrant: sin hand) i dess [gödselpölens] mitt,
som simmaren sträcker ut sina händer för att simma,
och hans stolthet dras (drogs) ner [Herren kväste och sänkte hans stolthet]
tillsammans med hans händers [alla] konster (spratt; påfund och fula knep).
12Och dina höga försvarstorn (värn; dina murars höga fäste/säkra höjd)
böjer (tog) han ner,
drar ner (sänkte, kväste) dem och slår (förde) dem till marken,
ner i stoftet.En lovsång
[Hela detta kapitel är en sång, skriven för de återlösta när Messias regerar. Jesaja beskriver det som om han befinner sig där och både ser och hör hur folket uttrycker sin tacksamhet och lovsång till Gud.] 261På den dagen [när hela skapelsen är återupprättad, se ] ska denna sång sjungas i Juda land: Vi har en stark stad,
murar och befästningar har han utvalt för frälsning. []
2Öppna portarna [, ; ; ; ],
så att det rättfärdiga folket (den rättfärdiga nationen) kan komma in
– [de] som vakar (skyddar, bevarar – som en väktare) över trofastheten (sanningarna; plural – all sanning; på sanningens alla områden).
3Den som är fast i sitt sinne [stödjer sig på Gud och låter sina tankar formas av honom]
bevarar (vaktar, skyddar) du i frid, frid (i fullkomlig frid – hebr. shalom shalom) []
för han förtröstar (litar) på dig. [; ]
[Här och i upprepas frid två gånger. Det är hebreiskans sätt att betona och ge eftertryck. Ordet beskriver en fullständig harmoni på alla livets områden: ro, stillhet, vila, goda relationer, hälsa och välgång. I nämns staden, vilket syftar på Jerusalem vars hebreiska namn är Jeroshalajim. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två – ändelsen "-ajim" indikerar detta. Dual-formen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. I antika egyptiska källor kallas staden "Ursalimmu" vilket betyder "fridens fundament/fredens grund".]
4Förtrösta på (lita på; var trygg/frimodig i) Herren (Jahveh) för evigt (för alltid) [ta din tillflykt till honom],
för i Herren Herren (Jah Jahveh) finns en evig klippa (är evig styrka). [I hebreiskan står två ord för Herren i den andra strofen: kortformen Jah följt av hela gudsnamnet Jahveh. Upprepningen betonar Guds oföränderlighet. Grundtextens tsor är ett massivt berg som bildligt talar om styrka och en fast punkt, se .] 5Han har brutit ned (ödmjukat) de som bor i det höga [de har tvingats att böja sig],
den starka (imponerande, upphöjda) staden har förts ned,
den är jämnad med marken,
förd till stoftet.
6Foten ska trampa ned den,
även de fattigas fötter – stegen av de nödlidande. 7Den upptrampade vägen till rättfärdighet är rak,
de rättrådiga gör rättfärdighetens stig slät (jämn, lätt att gå på).
8Även på stigen för dina påbud (bindande juridiska beslut) Herre (Jahveh) har vi väntat på dig,
till ditt namn och till din åminnelse (hågkomst) är hela vår varelses längtan (står vår själs förhoppning). []
9Jag, hela min varelse (själ – hebr. ) har längtat efter dig under natten [; ],
ja min ande i mig har sökt dig tidigt (gryningen; ärligt, uppriktigt),
för när dina påbud (bindande juridiska beslut) råder på jorden,
lär sig världens inbyggare rättfärdighet.
10Visas [bara] nåd (låter man oförtjänt kärlek visas – hebr. chanan) mot den onde,
lär han sig aldrig vad rättfärdighet (rättvisa) är,
även i de rättrådigas (rakryggades) land kommer han handla orätt (vara genomsyrad av ondska – hebr. ) []
och inte se Herrens (Jahvehs) majestät.
11Herre (Jahveh), din hand är upplyft [redo att handla]
men de ser inte;
de ska se med skam din nitälskan (din djupa passion och kärlek – hebr. qinah) för folket,
eld ska uppsluka dina motståndare. 12Herre (Jahveh) du ska påbjuda (stadfästa) frid (shalom) för oss,
för du har verkligen utfört allt vårt arbete för oss.
13Herre (Jahveh) vår Gud (Elohim),
andra herrar bredvid dig har haft överhöghet över oss,
till dig ensam nämner vi ditt namn.
14De döda lever inte,
skuggorna (de avlidna – hebr. rafaim) reser sig inte,
till slutet har du tuktat och ödelagt dem
och låtit deras minne förblekna.
15Du har samlat åt dig från folkslagen Herre (Jahveh),
du har samlat åt dig från folkslagen ära (härlighet, tyngd – hebr. kavod)
till jordens alla yttersta gränser. 16Herre (Jahveh) i trångmål har de sökt dig,
i tysthet har de utgjutit en bön när din tuktan var över dem.
17Som en gravid kvinna som närmar sig tiden för sin förlossning
är i smärta och ropar i sitt värkarbete,
så har vi varit framför ditt ansikte Herre (Jahveh).
18Vi har varit gravida, vi har varit i smärta,
vi har fött fram vind,
vi har inte åstadkommit någon befrielse i landet,
inte heller har jordens invånare kommit till liv. [Det hebreiska ordet för "vara gravid" här är i formen herajon och skrivs med fem bokstäver: He, Resh, Jod, Vav och Nun. Talvärdet för detta ord är 271 (5+200+10+6+50). En graviditet varar mellan 266-280 dagar, där just talet 271 är medianen!] 19Dina döda ska leva,
mina döda kroppar ska resa sig [],
vakna och sjung
ni som bor i stoftet,
för din dagg är som ljusets dagg
och jorden ska ge liv till skuggorna (de avlidna – hebr. rafaim). 20Kom mitt folk, gå in i dina kamrar
och stäng dina dörrar om dig,
göm dig själv ett ögonblick,
till dess vreden har dragit förbi.
21För se, Herren (Jahveh) kommer fram från sin plats (boning)
för att besöka jordens inbyggare för deras synd,
jorden ska blotta hennes blod
och ska inte heller dölja sina slagna (slaktade). 271På den dagen,
ska Herren (Jahveh) med sitt svärd,
det stora och starka
straffa Leviatan, den snabba (flyende, hala) ormen,
och Leviatan, den slingriga ormen,
och döda draken som är i havet. [Grundordet för Leviatan betyder att tvinna och vrida sig och det verkar beskriva ett sjöodjur med reptilliknande drag, se ; ; . I textfynd från staden Ugarit, längs med den nordsyriska kusten, nämns havsodjuret Lotan. Det är ett mytomspunnet urtidsmonster som står för kaos och ondska. Jesaja använder sig av dessa mytologiska bilder när han beskriver Guds slutgiltiga seger över ondskan. En dag kommer Herren att straffa Leviatan, ormen och draken i havet. I Psaltaren nämns också Leviatan och hur Gud ska knäcka alla hans huvuden, se ; . I Bibelns sista bok beskrivs också ett havsodjur med sju huvuden som tydligt identifieras med den urgamla ormen – Satan, se ; . I Jobs bok beskrivs Leviatan med många detaljer, se .] 2På den dagen [då Leviatan, dvs. djävulen en gång för alla blir förgjord, se ] –
ska jag sjunga om en underbar vingård! [Vingården är en symbol på Israel, kan syfta på landet Israel under Jesajas tid eller tusenårsriket] 3Jag, Herren (Jahveh) vaktar vingården.
Jag vattnar den regelbundet (i varje ögonblick).
Jag vaktar den dag och natt
så att ingen kan skada den. 4Jag är inte arg (vrede finns inte inom mig). [Jag är inte arg på vingården, jag bryr mig om den.]
Om tistel och törne [fiender mot mig] skulle marschera mot mig i strid. [Då finns det två alternativ.]
Jag kan gå upp mot dem, och bränna upp dem.
5Eller, så söker de skydd hos mig (tar till sig min styrka och överlämnar sig till mig),
och söker fred (shalom) med mig.
Ja, låt dem söka min shalom (fred, frid och all slags välgång och välsignelse) med mig [det är min högsta önskan]. 6I dagar som kommer (i kommande generationer) ska Jakob skjuta rötter.
Israel ska blomstra och skjuta skott
och uppfylla hela jordens yta. 7Har han slagit honom
som han slog dessa som slog honom?
Eller är han slagen
efter (i likhet med) slakten av dem som slaktades av honom?
8I fullt mått när du sänder iväg henne,
ska du strida med henne,
han har tagit bort henne
med sin hårda vindstöt på östanvindens dag.
9Därför ska Jakobs synd bli försonad genom detta,
och detta är all frukt av borttagandet av hans synd,
när han bryter ner alla altarets stenar,
som kalkstenar som bryts i bitar,
så att aseran [påle för avgudadyrkan] och solguden inte reser sig igen.
10Den befästa staden är ensam,
en boplats övergiven och försakad lik öknen,
där ska kalvar beta
och där ska de ligga ner och förtära dess grenar.
11När dess grenar förtvinar ska de brytas av,
kvinnor ska komma och sätta eld på dem (använda dem till bränsle),
för det är ett folk utan förstånd,
därför ska han som skapade dem inte ha någon nåd (barmhärtighet, förbarmande – hebr. rachamim) med dem,
och han som formade dem ska inte ha någon nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) med dem. 12Och det ska ske den dagen att Herren (Jahveh) ska slå tillbaka (stoppa, hindra) strömmen (flödet) från floden till Egyptens bäck och ni ska samlas en och en, ni Israels söner. 13Och det ska ske den dagen att en stor shofar (bagghorn) ska blåsas, och de ska komma som var förlorade i Assyrien, och de som var skingrade i Egypten, och de ska tillbe Herren (Jahveh) på det heliga berget i Jerusalem.En samling ve-rop (kap 28-35)
Nu följer en sektion med sex ve-rop, se ; , ; ; ; . De två sista kapitlen (34-35) hör tematiskt ihop med budskapet som startade i kap 28. På samma sätt som bokens två första sektioner (1-12 och 13-27) slutar med seger och glädje, avslutas detta stycke på samma sätt.
Herren dömer Samarien – fienden i norr Första veropet
281Ve över den stolta kronan på Efraims druckna,
hans ärbara skönhet är en vissnande blomma
på huvudet i den fruktsamma dalen [staden Samarien i det norra riket]
med dem som är slagna av vin.
2Se, Herren (Adonai) är stark och mäktig,
som en hagelstorm, som ett förödande oväder,
som en storm med mäktiga vatten som ger översvämning,
som kastas ner på jorden med våld.
3Under fötterna ska den stolta kronan
av Efraims druckna bli trampad,
4och den vissnande blomman av hans ärbara skönhet
som är på huvudet i den fruktsamma dalen,
ska vara som den första fikonskörden innan sommaren,
som när någon ser på den, medan den fortfarande är i hans hand äter han upp den.
5På den dagen ska Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot)
vara en ärekrona
och ett vackert diadem
för återstoden av hans folk,
6och en domens ande
för den som sitter på domen,
och till styrka
för dem som avvärjer striden i porten.
7Men dessa rullar i vin
och raglar i starka drycker,
prästen och profeten vinglar med starka drycker,
de är förvirrade på grund av vinet,
de raglar på grund av starka drycker,
de tar miste i synen [när de ska profetera],
de vacklar i dömandet (domen).
8Alla bord är fyllda av snuskiga spyor
och ingen plats är ren.
9Vem ska man undervisa kunskap (lära ut något till)?
Och vem ska man få att lyssna (förstå, ta till sig budskapet)?
De som är avvanda från mjölk,
de som dragits från bröstet?
[Uttryck för småbarn som oftast blev ammade till mellan 3 och 5 års ålder.]
10För det är föreskrift på (till) föreskrift,
föreskrift på (till) föreskrift,
rad (linje, gräns; ordagrant: "mätsnöre") på (till) rad (linje, gräns),
rad på (till) rad,
lite [undervisning] här, lite där. [Den hebreiska frasen är: ki tsav latsav, tsav latsav, qav laqav, qav laqav, zeir sham. Frasen återupprepas i . I nämns små barn, vilket gör att en tolkning är att detta låter som ett barns obegripliga pladder. På svenska "bla bla bla bla osv". Dock har orden också betydelse, och tas tsav som en form av tsavah blir det föreskrift på föreskrift. Det kan vara folket som hånar och förlöjligar profeternas ord, som de upprepar Guds föreskrifter och härmar dem.]
11För med stammande läppar
och med en främmande tunga ska det talas till detta folk,
12till vilka han har sagt:
"Detta är vilan, ge vila till de utmattade,
och detta är vederkvickelsen."
Men de hör inte.
13Så blir Herrens (Jahvehs) ord för dem föreskrift till föreskrift,
föreskrift till föreskrift,
rad till rad,
rad till rad,
lite här, lite där.
[Samma fraser som i ]
De går och faller baklänges,
de skadar sig, blir snärjda och fångade.
14Hör därför Herrens (Jahvehs) ord, ni bespottare
som sjunger folkets nidvisor som är i Jerusalem. [; , , ; ]
15För ni har sagt: "Vi har skurit förbund med döden,
och med Sheol (underjorden, de dödas plats) har vi en överenskommelse,
när det gisslande gisslet drar förbi
ska det inte drabba oss
för vi har gjort lögnen till vår tillflykt
och i falskheten har vi vårt gömställe."
16Därför säger Herren Herren (Adonai Jahveh) så:
Se, jag lägger i Sion en sten [grundsten],
en beprövad hörnsten,
ett dyrbart (sällsynt) välgrundat grundfundament.
Den som tror (förtröstar) [litar på den] ska aldrig [behöva] fly (ska inte hasta iväg). [Här har den grekiska översättningen Septuaginta "borde aldrig behöva skämmas", med innebörden "behöver absolut inte komma på skam eller känna vanära", se ; ] 17Jag ska göra rätten till mätsnöre
och rättfärdigheten till lod,
och haglet ska svepa bort lögnens tillflykt
och vattnen ska översvämma gömställena.
18Och ditt förbund med döden ska göras om intet,
och din överenskommelse med Sheol (underjorden, de dödas plats) ska inte bestå,
när det gisslande gisslet drar förbi ska du bli nedtrampad av det.
19Så ofta som det drar förbi ska det fånga dig,
morgon efter morgon ska det dra förbi,
på dagen och på natten,
det ska vara ren skräck när man förstår budskapet.
20Sängen är för kort för en man att sträcka ut sig själv i,
och täcket för trångt (smalt, litet) när han sveper in sig.
21För Herren (Jahveh) ska resa sig som på berget Peratsim [],
han ska bli vred som i Givons dal [],
för att han ska göra sitt görande, förunderligt är hans görande,
och arbeta sitt arbete, noggrant är hans arbete.
22Sluta därför bespotta,
så att inte dina fjättrar blir starka,
för en förintelse, fast besluten, har jag hört från Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahveh Sebaot)
över hela landet.
23Ge ditt öra och lyssna till min röst,
var uppmärksam och hör mitt löftesord (tal).
24Den som plöjer, plöjer han hela dagen för att så?
Fortsätter han att bryta upp marken och harva oupphörligt?
25Nej, när han har gjort marken slät,
då kastar han ut dill och sprider kummin
och sår dit vete i rader
och korn på dess bestämda plats
och speltvete i dess kant,
26för han har instruerat sina påbud (bindande juridiska beslut),
hans Gud (Elohim) har lärt honom.
27För dill tröskas inte med trösksläden,
inte heller kör man vagnshjul över kummin,
utan dillen slås av med en stav
och kummin med en käpp.
28Brödsäden krossas
men inte hur länge som helst,
man kör inte ständigt sina skramliga vagnshjul över den,
den ska inte tröskas sönder.
29Också detta kommer från Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
Underbara är hans råd och stor hans vishet.
Kommande Assyrisk belägring av Jerusalem
Det andra veropet
291Ve, Ariel, Ariel ["Guds lejon, Guds lejon" – poetiskt namn och upprepning för Jerusalem],
staden där David slog läger.
Lägg år till år,
låt högtiderna komma runt. [Här i , och är enda gången namnet Ariel används i Jesaja. Det består av ordet för lejon (hebr. ari) och det generella ordet för Gud (hebr. el). Det syftar poetiskt på staden Jerusalem.] 2Jag ska låta Ariel [Lejonet; symboliskt namn för Jerusalem – hebr. ariel] vara i ångest,
och där ska vara sorg och klagan
och hon ska vara för mig som ett [modigt eller som ett offer] lejon (hebr. ariel).
3Och jag ska slå läger mot dig runtomkring,
och jag ska belägra dig med en vall
och jag ska resa befästningsvallar mot dig,
4och bryta ner dig så att du talar från marken,
och ditt löftesord (tal) ska vara lågt från stoftet,
och din röst ska vara som en spökröst från marken,
och ditt löftesord (tal) ska gnissla fram från stoftet.
[Handlar om mänskliga löften till Herren som inte hålls.] 5Men skaran av dina fiender ska bli som små korn
och skarorna av de fruktansvärda som agnar som blåser bort,
det ska ske plötsligt (oväntat, i ett ögonblick).
6Det ska bli ett besök från Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot)
med dunder (åska) och jordbävning och stort oväsen,
virvelvind och storm och flammor av slukande eld.
7Och hednafolkens skaror som krigade mot Ariel [Lejonet – Jerusalem],
alla som stred mot henne och bålverken mot henne
och de som gav henne ångest,
ska vara som en dröm, en syn om natten.
8Och det ska bli som när en hungrig man drömmer,
och se han äter men han vaknar och hans själ är tom (inre är tomt),
eller som när en törstig man drömmer,
och se han dricker men han vaknar och se han är svag och hans själ är hungrig,
så ska skarorna från alla länder vara
som stred mot Sion. 9Fördumma er själva och var dumma,
förblinda er själva och var blinda,
ni som är drinkare, men inte med vin,
inte med starka drycker.
10För Herren (Jahveh) har utgjutit över er en ande av djup sömn
och har stängt era ögon.
Profeterna och era huvuden,
siarna har han täckt över. 11Och synen av allt detta har kommit till er som skrivna ord som är förseglade, som man ger till någon lärd och säger: "Läs detta, jag ber dig" och han svarar: "Jag kan inte, för det är förseglat." 12och skriften ges till den som inte är lärd och man säger: "Läs detta, jag ber dig" och han svarar: "Jag kan inte, för jag är inte lärd (läskunnig)." 13Och Herren (Jahveh) säger:
"Lika mycket som detta folk har kommit nära
och ärar mig med sin mun och sina läppar,
har de flyttat bort sina hjärtan långt från mig
och deras vördnad för mig är ett inlärt människobud."
14Därför, se, jag ska åter göra det förunderliga bland detta folk,
förunderliga förunderligheter,
och göra de visas vishet om intet
och de klokas klokhet ska döljas.Det tredje veropet
15Ve över dem som försöker dölja sina råd från Herren (Jahveh), deras arbete görs i mörkret och de säger: "Vem ser oss?" och "Vem känner (har kunskap om) oss?"
16Ni förvridna! Ska krukmakaren behandlas som lera? Ska föremålet säga till den som gjort det: "Han har inte gjort mig!", eller det formade säga till den som format det: "Han förstår inte!"Allt förändras när Jesus kommer tillbaka
17Är det inte bara ett kort ögonblick tills Libanon [känd för sina stora skogar och karga berg] ska bli till åkermark, och åkermark räknas som skogar? [En total förändring ska ske när Jesus kommer tillbaka för att regera.]
18De döva ska höra orden när man läser från bokrullen,
och de blindas ögon ska se genom djupt mörker.
19De förtryckta (ödmjuka) ska då glädja sig mer och mer i Herren,
och de fattigaste bland människorna ska jubla (sjunga och dansa i glädje inför) Israels Helige.
20För tyrannerna är borta, de som hädade (var hänsynslösa) finns inte mer,
och alla som älskade att göra det onda (njöt av att göra andra illa) är utrotade.
21Borta är också de som vittnade falskt mot de oskyldiga (de som genom sitt anklagande ord fick en människa att ses som en syndare och lagöverträdare), som snärjde den som medlade i porten [där de äldste dömde] och undanhöll den oskyldiges rätt genom falska anklagelser. 22Därför säger Herren (Jahveh) som befriat (återlöst) Abraham, angående Jakobs hus, Jakob ska inte skämmas inte heller ska hans ansikte bli vaxblekt,
23när han ser sina barn, min hands arbete i hans mitt, att de helgar mitt namn, ja de ska helga mitt namn den Helige i Jakob, och ska stå i beundran för Israels Gud.
24De som har en förvillad ande ska komma till insikt (få intim kunskap) och de som mumlar (knotar) ska lära sig rättvist tal (lärdom).Varning – förlita er inte på Egypten
Det fjärde veropet
301Ve över de upproriska sönerna,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
som tar råd, men inte från mig,
och som smider planer, men inte från min Ande,
så att de lägger synd på synd (överträdelse på överträdelse).
2Som vandrar ner till Egypten
utan att fråga min mun,
som tar fångar i faraos fästen,
och tar skydd i Egyptens skugga.
3Därför ska faraos fästen vändas till din skam
och skyddet i Egyptens skuggor till din förvirring.
4För hans furstar är i Tsoan,
och hans sändebud har kommit till Chanes.
5De ska alla skämmas för ett folk
som inte kan ge dem vinning,
de är inte till hjälp eller vinning,
men en skam och även en förebråelse. 6Budskap (profetord, denna börda) över söderns (Negevs) vilddjur:
Genom landet (fyllt) av problem och ångest varifrån lejoninnor och lejon kommer,
huggormen och den giftiga flygaren (fågeln).
De bär sina rikedomar på unga åsnors skuldror,
och sina skatter på kamelers pucklar,
till ett folk som inte har någon vinning av dem.
7För Egyptens hjälp är fåfänglighet och tomhet,
därför kallar jag landet "Rahav, som ingenting gör". [Hebr. rahav betyder "stolthet", se även .] 8Gå nu och skriv för dem på lertavlor
och rista in det i en skriftrulle (bok)
så att det finns till kommande dagar
för alltid och evigt.
9För det är ett upproriskt folk vars söner ljuger,
sönerna vägrar att lyssna till Herrens (Jahvehs) undervisning.
10De säger till siarna: "Skåda inte"
och till profeterna: "Profetera inte rätt (rakt, rättfram – sanning/rättvisa/rättfärdighet) för oss,
tala till oss om behagliga ting,
profetera villfarelse.
11Gå bort från vägen (gå ur vägen för oss),
vänd åt sidan från stigen,
se till att Israels Helige försvinner (tystnar)
från vår åsyn (framför våra ansikten)." 12Därför säger Israels Helige,
eftersom ni föraktar dessa ord
och litar på förtryck
och oärlighet och står på det,
13därför ska denna orättfärdighet bli för er
som en rämna som sprider ut sig i en hög mur, redo för fall,
vars fall kommer plötsligt på ett ögonblick.
14Och han ska bryta den som en krukmakares kärl krossas,
bryta den i bitar utan återhållsamhet,
så att man inte bland bitarna ska finna en enda skärva
som duger till att hämta eld från eldstaden
eller vatten från cisternen.Förtrösta på Herren
[Detta är det centrala stycket i kapitel 28-35.] 15Så säger Herren (Adonai) Herren (Jahveh) Israels Helige:
"I (genom) omvändelse (återvändande) och ro [att vara djupt rotade]
blir ni frälsta (räddade),
i tystnad (stillhet) och tillit
finns er styrka, men ni vill inte." [De hebreiska orden för omvändelse och ro är rika ord med flera betydelser. Omvändelse (hebr. ) har även betydelsen att återvända och att sitta ner. Ordet ro (hebr. ) har betydelsen komma ner eller att låta något sjunka in på djupet. I sammanhanget handlar det här om att israeliterna inte ska förlita sig på Egypten, utan återvända till Herren och bli djupt förankrade i honom, se också .] 16Och ni säger: "Nej, vi ska fly på hästar",
därför ska ni fly,
och "Vi ska rida på de snabba",
därför ska de som jagar er vara snabba.
17Tusen ska fly
vid hotet från en,
vid hotet från fem
ska ni fly,
till dess ni lämnas
som en flaggstång på en bergstopp
och som ett baner (flagga) på en kulle.
[Som en påle utan någon flagga, se ; .]
18Därför ska Herren (Jahveh) dröja
så att han kan visa nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot er,
och därför ska han bli upphöjd,
så att han kan ge gränslös nåd (oändlig barmhärtighet – hebr. rachamim) till er,
för en rättvis Gud (Elohim) är Herren (Jahveh),
lyckliga (saliga) är alla de som väntar på honom. 19För folket i Sion som bor i Jerusalem ska inte gråta mer, han ska sannerligen visa nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot er, när han hör ropet av er röst ska han svara er. 20Även om Herren (Adonai) gett er snålt med bröd och lite vatten ska inte din lärare gömma sig själv längre, utan dina ögon ska se din lärare. 21Och dina öron ska höra ett ord bakom dig säga: "Här är vägen, vandra på den, när du viker av till höger och när du viker av till vänster." 22Och du ska orena dina skurna bilder överdragna med silver och dina gjutna bilder överdragna med guld, du ska slänga dem långt bort som något orent och du ska säga till dem: "Försvinn!" 23Och han ska ge regn till din säd som du har sått på marken och brödet ska förökas på marken och det ska bli fett och mycket. På den dagen ska boskapen beta på stora ängar. 24Oxen liksom den unga åsnan som plöjer marken ska äta välsmakande foder som har blivit sållat med skoveln och med vinden. [Man brukar sålla agnarna från vetet genom att kasta upp det med en skovel i luften när det blåser lagom mycket så att vinden kan blåsa bort agnarna medan kornen faller ner till marken.] 25Och det ska vara på varje högt berg och varje hög kulle, strömmar och vattendrag på den stora slaktens dag, när tornen faller. 26Och ljuset från månen ska bli som ljuset från solen och solens ljus ska förökas sju gånger, som ljuset från sju dagar, den dag då Herren (Jahveh) binder upp sitt folks skada och botar deras sår. 27Se, Herrens (Jahvehs) namn kommer fjärran ifrån
med sin brinnande vrede och i tjock rök som stiger upp.
Hans läppar är fulla av harm
och hans tunga är en slukande eld.
28Hans andedräkt är en forsande ström
som delar ända in till nackbenet,
för att sålla hednafolken med ödeläggelsens såll,
och ett betsel i folkens käkar som för bort dem.
29Ni ska ha sånger
som på natten när man firar en helig fest,
och glädje i hjärtat
som när någon går med flöjten för att komma till Herrens (Jahvehs) berg, Israels klippa.
30Herren (Jahveh) ska låta sin härliga röst höras
och ska visa ljuset som kommer ner från hans arm
med rasande vrede och flammor med förtärande eld,
med spruckna moln och en regnstorm och hagelstenar.
31Genom Herrens (Jahvehs) röst ska Assyrien bli bestört,
staven med vilken han slog.
32Och på varje plats där den utvalda staven passerar,
som Herren (Jahveh) lägger på honom,
ska det bli med tamburiner och kinnor-harpor (hebr. kinnor),
och i striden som de utkämpat ska han strida med dem.
33För en kremeringsplats (hebr. – en eldsgrop/begravningsplats) [syftar troligen på platsen Tofet i Hinnomdalen, se ; ; ] har varit redo länge,
redo för kungen, djupt och stort,
dess stapel är eld
och mycket ved,
Herrens andedräkt är som en ström av svavel
som antänder den. Varning – förtrösta inte på Egypten
Det femte veropet
311Ve över dem som går ner till Egypten för [att hämta] hjälp
och litar på sina hästar
och förtröstar på vagnar, för att de är många [],
och på ryttare för att de är mycket mäktiga,
men de ser inte till Israels helige [för befrielse],
inte heller söker de Herren (Jahveh).
2Men även han är vis och för fram ondska
och återkallar inte sina ord,
utan ska resa sig mot de ondas hus (familjer)
och mot hjälpen från dem som gör synd.
3För egyptierna är människor
och inte Gud (El),
deras hästar är kött
och inte ande,
så när Herren (Jahveh) sträcker ut sin hand,
ska både den som hjälper snubbla
och den som blir hjälpt falla,
och de ska förgås tillsammans. 4För så säger Herren (Jahveh) till mig:
"Som lejonet
ja, det unga lejonet morrar mot (lågmält begrundar – hebr. hagah, se ; ) sitt byte
även om många herdar
kallas samman mot det,
skräms det inte av deras rop
eller ryggar undan av deras larm (skrammel med vapen),
så ska Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) komma ner [som lejonet av Juda, se ]
och strida på berget Sion och på dess kullar. 5Som fåglar svävar [ovanför sitt bo och bevakar det],
så beskyddar (bevakar)
Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) [med alla sina himmelska härar] Jerusalem;
han beskyddar (bevakar)
och räddar, passerar över (hebr. pasa, se , , ) och befriar." 6Vänd om (återvänd) till honom som ni avfallit djupt ifrån, ni Israels söner. 7På den dagen (vid den tiden) ska varje man [se hur värdelösa dessa falska avgudar är och] kasta bort sina avgudar av silver, och sina avgudar av guld, som hans egen hand har gjort som en synd. 8Sedan ska Assyrien [som ni fruktar så mycket nu] falla med svärd, inte för en mans [svärd],
och svärdet, som inte är en människas, ska sluka (förgöra) honom. []
Och han ska fly från svärdet [Guds svärd]
och hans unga män ska sättas i slavarbete [beskattas hårt, se ; ].
9Hans klippa ska försvinna på grund av terror (skräck)
och hans furstar ska förskräckas vid prövningen,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
vars eld är i Sion [tempelberget i Jerusalem],
och hans låga i Jerusalem.Kommande attack mot Jerusalem
321Se, en kung ska regera i rättfärdighet,
furstar ska styra med rättvisa.
2Och en man ska vara som i ett gömställe från vinden,
och ett skydd från frestelsen,
som vid vattenkällor på en torr plats,
som i skuggan av en klippa i ett kargt (solstekt) land.
3Och ögonen på dem som ser ska inte stängas,
och öronen på dem som hör ska vara alerta.
4Även hjärtat hos de rastlösa (snabba; obetänksamma; de som ofta tar förhastade beslut) ska förstå kunskap,
och tungan hos den som stammar ska vara redo att tala tydligt (obehindrat).
5En usel människa ska inte mer kallas frikostig,
dåren ska inte sägas vara nobel.
6För den ondskefulle dåren (hebr. naval) ska tala dåraktigt (ondskefullt – hebr. nevalah)
och hans hjärta ska göra synd,
för att praktisera ogudaktighet
och tala ondska [direkt riktad] till Herren (Jahveh),
och göra den hungriges själ tom (tar bort det som kan mätta den hungrige) []
och få den törstiges dryck att sina.
7Den giriges redskap är onda,
han ger skamliga råd
för att fördärva de ödmjuka med lögnens ord
och tala fördömande med den behövande.
8Men den frikostige ger frikostigt
och med frikostighet ska han förbli stående (vara upprätt, inte falla). 9Stå upp ni kvinnor som är modiga
och lyssna till min röst
ni trygga döttrar,
ge ert öra till mitt löftesord.
10Efter ett år och dagar [om drygt ett år] ska ni bli oroliga,
ni trygga kvinnor,
för vinskörden ska slå fel,
skörden ska utebli.
11Bäva ni kvinnor som är modiga,
bli oroliga ni trygga,
klä av er och gör er nakna
och svep säcktyg runt era länder (höfter).
12Slå er för bröstet för de ljuvliga fälten,
för det fruktbärande vinet,
13för mitt folks land
där törne och tistel kommer upp,
för alla glada hus
och alla glada städer (som inte längre finns).
14För palatsen ska bli övergivna,
staden med uppståndelse (brusande liv) ska bli folktom,
murarna och tornen ska bli grottor (hålor) för alltid,
en glädje för vildåsnor, en betesmark för flockar.
15Till dess anden utgjuts över oss från höjden
och öknen blir ett fruktbärande fält,
och det fruktbärande fältet räknas som skog.
16Då ska rätten bo i öknen
och rättfärdigheten ska vistas på det fruktbärande fältet.
17Rättfärdighetens arbete ska vara frid (shalom)
och rättfärdighetens konsekvens (frukt) ska vara ro (stillhet) och trygghet för evigt.
18Och mitt folk ska vistas i fridfulla boningar
och på trygga boplatser
och på lugna viloplatser.
19Och hagel ska slå ner skogen,
men staden ska sjunka ner i dalen.
20Lyckliga är de som sår vid alla vatten,
som låter oxens
och åsnans fötter vara fria.Det sjätte veropet
[Det sjätte och sista veropet i kap 28-35.] 331Ve dig, som tillspilloger [de fientliga nationerna, se ]
och inte blir tillspillogiven,
och som agerar förrädiskt
utan att de agerar förrädiskt mot dig.
När du har slutat med att tillspilloge,
ska du bli tillspillogiven,
och när du har tröttnat på att agera förrädiskt
ska de agera förrädiskt mot dig. 2Herre var nådig (visa oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot oss,
vi har väntat på dig.
Var vår arm (styrka) [som lyfter oss] varje morgon,
vår frälsning i tider av motgångar (bekymmer, orostider).
3Vid ljudet av stridslarm flyr folket,
när du lyfter upp dig själv skingras nationerna.
4Det du tillspillogivit samlas in som larver samlas,
som gräshoppor hoppar, hoppar de på det.
[Bilden av gräshoppor som föröder skörden beskrivs i detalj i och .] 5Herren (Jahveh) är upphöjd, för han bor i höjden,
han har fyllt Sion [tempelberget i Jerusalem] med rätt och rättfärdighet.
6Stabiliteten (sanningen) för dina tider (avgörande tillfällen som helt förändrar situationen) ska vara
ett förråd av frälsning, vishet och kunskap (intim förtrogenhet)
och vördnad (gudsfruktan) för Herren (Jahveh) []
som är hans skatt. [Versens inledning är ordagrant: "ska komma/ha trofasthet/stabilitet/sanning dina tider". Även om den exakta betydelsen inte är känd så är budskapet tydligt att Gud är den som ger stabilitet och har tider och stunder i sin hand. Utifrån så är kärnan att tider och perioder av trygghet och stabilitet kommer när folket fruktar Herren och söker hans vishet och kunskap.] 7Se, deras tappra ropar därute [gatorna; de öppna ytorna],
deras fredsmäklare gråter bittert,
8Huvudvägarna ligger öde,
resenärerna uteblir,
han har brutit förbundet,
han har föraktat städerna,
han tar ingen hänsyn till människor.
[Detta hade en uppfyllelse 701 f.Kr. då Sanherib bröt sina löften, se .]
9Landet sörjer och försmäktar,
Libanon skäms, det förtvinar (ruttnar).
Sharon [kustremsan nordväst om Jerusalem] är som en vildmark
och Bashan [bördigt område öster om Gennesarets sjö] och Karmel [bergskedjan mot Haifa] skakas.
[De blir kala, löv faller av eller frukten skakas ner.] 10Nu ska jag resa mig, säger Herren (Jahveh),
nu ska jag bli upphöjd,
nu jag ska lyfta upp mig själv [visa min styrka och kraft].
11Ni föder agnar,
ni ska föra fram stubb,
er andedräkt är en eld som ska sluka er.
12Folket ska vara som brinnande kalk,
som nedhuggen törne som brinner i elden. 13Lyssna!
Ni som är långt borta,
[hör] vad jag har gjort.
Ni som är nära,
beakta (se) min styrka.
14Syndarna i Sion är rädda,
darrande (skakande av fruktan) har belägrat (omringat) de ogudaktiga:
"Vem av oss ska bo tillsammans med den förtärande (slukande, bokstavligt: ätande) elden?
Vem ibland oss ska bo med den eviga branden?"
[Här finns en bakgrund till elden i Gehenna och den andra döden i eldsjön, se .] 15Den [däremot] som vandrar (lever) rättfärdigt [; ]
och talar rätt (rakt, uppriktigt, sanning),
som föraktar förtryckets vinning,
som vägrar ta emot en muta i sina händer (ordagrant: "skakar av sig, att hålla mutor i sina händer"),
som stänger sina öron från att höra om blod [förslag att mörda],
och sluter sina ögon från att se på ondska [det som är syndfullt; ; ; ],
16han ska bo i höjden,
hans försvarsplats [hebr. masad; samma ord som den kända antika fästningen Masada i Negevöknen] ska vara klipporna,
hans bröd ska ges honom,
hans vatten ska vara säkrat. 17Dina ögon ska se kungen i hans härlighet,
de ska se ett land som breder ut sig till långt bort.
18Ditt hjärta ska tänka tillbaka på skräcken (det fruktansvärda ska vara ett minne blott) [du ska fråga dig själv:]
"Var är han som räknade (skrev, förde bok) [för beskattning, militärtjänstgöring, byte, osv.]?
Var är han som vägde [guld och silver]?
Var är han som räknade tornen [för att avlägga rapport till fienden för hur stark staden var]?"
19Du ska inte se det våldsamma folket,
ett folk med djupt tal (mörka röster) som du inte kan uppfatta,
med en stammande tunga som du inte kan förstå. 20Se, på Sion [tempelberget] staden för våra högtidliga samlingar,
dina ögon ska se Jerusalem en fridfull boning,
ett tält ska inte flyttas,
dess tältpluggar (tältpinnar) ska inte dras upp,
inte heller ska någon av tältlinorna brista (gå av, gå sönder).
21Där ska Herren (Jahveh) vara med oss i majestät,
på en plats med breda floder och strömmar,
där ska inga galärer med åror [flotta med krigsfartyg] komma,
inte heller ska mäktiga skepp [stora handelsfartyg] dra förbi.
22Herren (Jahveh) är vår domare,
Herren (Jahveh) ger oss förordningar (ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar),
Herren (Jahveh) är vår kung,
Han ska frälsa (rädda) oss. 23Dina rep (tåg, tackel) är lösa,
de håller inte masten stadig,
de sprider inte ut seglen,
sedan är bytet av en stor tillspillogivning fördelat,
de lama tar sitt byte.
24Invånarna [i Sion] ska inte säga: "Jag är sjuk (svag)",
folket som bor där ska ha sina synder förlåtna. [Bilden med rep till tält och segel från fortsätter här. Repen till masterna är lösa vilket gör att fartyget kommer kapsejsa på den breda floden, och bli ett lätt byte för dess motståndare. Det är inte helt klart om skeppet syftar på Assyrien, eller på Jerusalem och dess nuvarande situation innan upprättelsen, se . I finns en parallell mellan ordet sjuk och synd. En sjukdom behöver inte vara en direkt konsekvens av en specifik synd, samtidigt vet vi att det var i syndafallet i ; som förgängelse och sjukdom introducerades. I nämns också orden tillsammans, se även ]Herren dömer Edom – fienden i söder
Kolumn 26, 27 och 28 från den stora Jesaja rullen som finns på Israelmuseet i Jerusalem. Längst ner i kolumn 27 är ett medvetet avbrott på tre rader.
och ni folk, var uppmärksamma.
Låt jorden höra och dess fullhet,
världen,
och allt som kommer fram i den.
2För Herren (Jahveh) är vred (som en kvist som bryts; relationen är bruten – hebr. ) över alla länder,
och har brinnande vrede (feber – hebr. ) mot deras härförare.
Han har i grund förgjort dem,
han har utlämnat dem till att slaktas.
3Deras slagna (slaktade) ska kastas ut
och stanken av deras kadaver ska stiga upp,
och bergen ska smälta från deras blod.
4Och alla himlarnas härskaror ska förmultna,
och himlarna ska rullas ihop som en bokrulle,
och alla deras härförare ska vissna (förtorka), som löv från vinstocken vissnar [och faller ner]
och vissnande [löv; skrumpnande frukt] från fikonträdet.
[Här antyds hur de många dimensionerna i himlarna ska rullas ihop, se .] 5För mitt svärd har druckit sig mätt i himlarna,
se, det ska komma ner över Edom
och över mitt bannlysta folk till dom.
6Herrens (Jahvehs) svärd är fyllt med blod,
det har gjorts tjockt med fetma,
med blodet av lamm och getter,
med det feta från baggars njurar,
för Herren (Jahveh) har ett offer i Botsra
och en stor slakt i Edoms land.
7Och vildoxen ska komma ner med dem
och stutarna (unga tjurar) med oxarna,
och deras land ska bli berusat från blod,
och dess stoft [mark/jord] ska göras tjockt med fetma.
8För Herren (Jahveh) har en hämndens dag,
ett år av belöning (återbetalning) för Sions strid.
9Och dess strömmar ska vändas till beck (tjock, svart trögflytande vätska),
och deras stoft [mark] till svavel, och deras land ska bli som brinnande svavel.
10Varken natt eller dag ska den kvävas,
dess rök ska stiga upp för evigt,
från generation till generation ska det ligga öde,
ingen ska någonsin passera igenom där för evigt.
11Men pelikanen och rördrommen ska besitta det,
och ugglan och korpen ska bo där,
och han ska sträcka ut förvirring
över det och tomhetens lod.
12För hennes ädlingar ska ingen där kallas till kungariket,
och alla hennes prinsar ska vara intet.
13Törne ska växa upp i hennes palats,
nässlor och tistlar i hennes befästningar,
och det ska bli en boplats för vildhundar,
ett tillhåll för strutsar.
14Och vildkatterna ska umgås med schakalerna,
och den håriga bocken (satyren, skogsdemonen – hebr. ) ska ropa till sin kamrat;
ja, där kan nattväsendet (tornugglan; ordagrant "hon av natten" – hebr. ) få ro [stanna till ett kort ögonblick]
och finna sig en plats för vila. [Enligt judisk tradition är den håriga bocken en demonisk varelse, ett manligt naturväsen, hälften människa och hälften bock (ett resultat av en naturvidrig sexuell relation, se ). Ordet används här parallellt med lilit som kommer från det hebreiska ordet för natt (), står i en feminin form och används bara här i Bibeln. Enligt judisk mytolog var Lilit Adams första hustru som senare blev en kvinnlig demon som hemsöker spädbarn. Det är troligen dessa och liknande myter som Paulus varnar församlingen i Kreta att hänge sig åt i . I sammanhanget, med omkringliggande referenser till olika djurarter, syftar lilit snarare på något nattdjur, men också med en koppling till det ockulta. Eftersom hon ruvar, se , skulle det kunna vara en tornuggla som är en relativt vanlig och välkänd art i hela Mellanöstern. Den är aktiv på natten och har ett skrikigt läte som är riktigt kusligt, som en "demon" i natten, dessutom är den till stor del vit, vilket kan ge en spöklik känsla om man ser den svepa förbi i nattens mörker.] 15Där ska pilormen (hebr. ; maskulin form) bygga sitt [feminin form] bo
och hon [tornugglan – nattväsendet, se ] ska lägga [ägg] och kläcka (klyva, bryta upp, kraftfullt dela i två) []
och ruva under sin skugga,
ja, där ska falkarna samlas,
var och en med sin maka.
16Utforska Herrens (Jahvehs) bokrulle och läs:
Ingen av dessa ska saknas,
ingen ska vara utan sin maka,
för min mun har befallt
och dess Ande (andedräkt) har samlat dem.
17Och han har kastat lott för dem,
och hans hand har delat upp det i områden (ordagrant med linjer).
De ska besitta det för alltid,
från generation till generation ska de bo där. 351Ödemarken (öppna, obebodda ytor) och öknen (torra platser utan tillförlitlig tillförsel av vatten)
ska glädja sig,
och vildmarken [Arava, ökenområde i ravinen mellan Döda havet i norr och kusten i söder]
ska blomma som en höstkrokus (lilja, ängssaffran, narciss).
2Den ska spricka ut i blomning,
den ska fröjda sig med jubel och sång!
Den ska få Libanons storslagenhet (ära) [som är dess gröna cederskog, se ].
Den ska få [berget] Karmels och Sarons majestät (prakt). [Berget Karmel är känt för sitt majestät och Saron är slätten mellan Medelhavet och bergen i centrala Israel som är känd för sin bördighet.]
De ska få se Herrens storslagenhet (ära), vår Guds majestät (prakt). 3Stärk kraftlösa händer,
styrk darrande (svaga) knän.
4Säg till de som är rädda (har panik, bokstavligt "vars hjärta slår snabbt"):
"Var stark, frukta inte, för er Gud kommer med hämnd.
Med Guds vedergällning kommer han för att rädda (frälsa) er." 5Då ska blinda ögon öppnas,
och döva öron höra.
6Då ska den lame hoppa som en hjort,
och den stummes tunga ska sjunga i glädje.
För vattenkällor ska bryta fram i ödemarken (öppna, obebodda ytor)
och strömmar av vatten i vildmarken (ökenområdet i Arava)
7Förbränd mark (brännhet sand) ska bli till en sjö,
och törstande mark ska bli vattenkällor.
Där schakaler en gång höll till och låg utsträckta
ska det växa vass och gräs. 8Och där ska det gå (finnas, bli) en huvudväg (en banad och upphöjd genomfartsled – hebr. maslol), ja, en väg,
den ska kallas "Den heliga vägen (Avskildhetens väg/Avsidesvägen)".
Ingen oren ska färdas på den,
utan den är till för dem [för de andra] som går på vägen [den är reserverad för dem som han vägleder].
Och dårar [de som föraktar Guds vishet] ska inte irra omkring (får inte vandra runt; svänga in; vackla, tveka; gå vilse) på den.
9Inga lejon ska finnas där,
inga blodtörstiga vilddjur ska vara på vägen – de ska inte finnas där.
Bara de återlösta [de som Herren har befriat från fångenskap]
ska vandra på den, 10de som Herren (Jahveh) har friköpt ska komma tillbaka den vägen.
De ska gå in i Sion under jubelrop.
En evig glädje ska kröna dem,
glädje och lycka ska överväldiga (överraska, gripa tag i) dem,
sorg och suckan ska fly bort.Det assyriska hotet (kap 36-39)
Kung Hiskias uppgång (2 Kung 18)
Bokens första del är skriven i poetisk stil, för att i kap 36-39 skifta till prosa, för att på nytt bli poetisk i kap 40-66. Detta skrivsätt bildar alltså en stilistisk kiasm. Det blir också en markör som visar att detta stycke är det centrala i hela boken. Kapitel 36-39 består av sju episoder ordnade i ett kiastiskt mönster:
A Ett fientlig Assyriskt sändebud ()
B Hiskias nöd och vädjan till Herren ()
C Sanheribs hånfulla bud till Hiskia ()
D Hiskias bön till Herren ()
C´ Herrens svar till Sanheribs hån ()
B´ Hiskias sjukdom och vädjan till Herren ()
A´ Ett "vänligt" Babyloniskt sändebud (ironi) ()
Den tematiska symmetrin i kiasmen har fått företräde för den kronologiska ordningen, händelserna i kapitel 38-39 inträffar före händelserna i 36-37:
725-722 f.Kr. Assyrien belägrar Samarien, israeliterna i exil
715 f.Kr. Hiskia blir kung i Juda
705 f.Kr. Sanherib blir kung i Assyrien
701 f.Kr. Sanherib invaderar Juda
681 f.Kr. Sanherib mördas av två av sina söner ()
361 Nu hände det i [Juda, det södra rikets] kung Hiskias 14:e år [701 f.Kr.], att Sanherib (hebr. Sancheriv), kung i Assyrien, kom upp mot de befästa städerna i Juda och intog dem. 2
Inskriptionen på denna relief har texten: Sanaheriv, den mäktige kungen, kungen av landet Assyrien, sittande på domens tron, vid ingången till staden Lachish. Jag ger tillstånd till deras slakt.
Eljaqim, son till Hilkia (hebr. Chilqijaho) [], som var över [ansvarade för palatset i Jerusalem],
och skrivaren Shevna []
och Joach, upptecknaren Asafs son,
fram till honom. 4Och befälhavaren (hebr. ravshake) sa till dem: "Säg nu till [er kung] Hiskia: Så säger den stora kungen, kungen i Assyrien [Sanherib], vilken trygghet sätter du din förtröstan till? 5Jag säger: Det är bara tomma ord (munväder), för råd och styrka är för strid. Vem litar du på eftersom du har gjort uppror mot mig? 6Se, du litar på denna stav av flisig vass, på Egypten, som ifall man lutar sig mot den, går in i handen och genomborrar den. Sådan är farao, Egyptens kung, för alla som litar på honom. 7Men om du säger till mig: Vi litar på Herren vår Gud (Jahveh Elohim). Är det inte han vars höga platser [offerplatser, ofta på höjder, se ; ; ] och vars altare [er kung] Hiskia har tagit bort, och har sagt till Juda och Jerusalem: Ni ska tillbe inför detta altare? [Den assyriske överbefälhavaren antar felaktigt att de andra offerplatserna var platser där Herren (Jahveh) tillbads och att begränsa offren bara till Jerusalem skulle förnärma honom. Dessa höga platser och altaren var inte det sättet som Israels Gud skulle tillbes, se .] 8Nu ber jag därför, gör en vadslagning med min herre, Assyriens kung, och jag ska ge dig 2 000 hästar om du kan klara din del att sätta ryttare på dem. 9Hur kan ni vända bort ansiktet från en ledare, och den minste av min herres tjänare, så att ni sätter er tillit till Egypten för hästar och ryttare? 10Har jag kommit upp utan Herren (Jahveh) mot detta land för att fördärva det? Herren (Jahveh) har sagt till mig: Gå upp mot detta land och fördärva det." 11Då sa Eljaqim och Shevna och Joach till [den assyriska] befälhavaren (hebr. ravshake): "Snälla, tala till dina tjänare på arameiska, för vi förstår det. Tala inte till oss på judiska, på hörhåll inför folket som står på muren." 12Men befälhavaren (hebr. ravshake) svarade: "Har min herre sänt mig till din herre och till dig för att tala dessa ord? Har han inte sänt mig till männen som sitter på muren, för de kommer tillsammans med er att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin [när vi kommer och belägrar Jerusalem]!" 13Sedan stod befälhavaren och ropade med hög (stark) röst på det judiska språket och sa: "Lyssna till orden från den store kungen – Assyriens kung! 14Så säger kungen [världshärskaren över dåtidens stormakt]:
Låt inte [er kung] Hiskia lura er, för han kommer inte att kunna befria er. 15Låt inte heller Hiskia få er att lita på Herren (Jahveh) och säga att Herren (Jahveh) säkert ska rädda oss, denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand. 16Lyssna inte på Hiskia, för så säger Assyriens kung: Gör fred med mig och kom ut till mig och ät var och en av sitt vin och var och en av sitt fikonträd och drick var och en vattnet från hans egen brunn, 17tills jag kommer och för bort er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar. 18Akta er så att inte Hiskia övertalar er och säger: 'Herren (Jahveh) ska befria oss.' Har något annat lands gud befriat sitt land ur den Assyriske kungens hand?
19Var är Chamats och Arpads gudar?
[Två städer i centrala Syrien som assyrierna besegrat under sina fälttåg, se ]
Var är Sefarvims gudar?
[Sefarvim (betyder: "de två skrivarna"), en stad i norra Syrien på östra sidan av Eufrat som Assyrien intagit.]
Har de befriat Samarien ur min hand? [Den assyriska kungen Shalmaneser V (727-722 f.Kr.) började belägringen mot Hosea eftersom han ingick förbund med Egypten (). Sargon avslutade belägringen, och nämner antalet israeliter som fördes bort i fångenskap till 27 280.] 20Vilka är de bland ländernas alla gudar som har befriat dessa länder ur min hand, så att Herren (Jahveh) skulle befria Jerusalem ur min hand?" [Talen i motsvarar nästan ordagrant . Det är troligt att en officiell transkribering av talet gjordes och fanns tillgänglig i arkiven.] 21Men de teg och svarade honom inte ett ord, för kungens befallning var: "Svara honom inte." 22Sedan kom [de tre männen]
Eljaqim, son till Hilkia (hebr. Chilqijaho), som ansvarade för palatset (ordagrant: ´var över huset´) [i Jerusalem],
och skrivaren Shevna
och Joach, upptecknaren Asafs son,
till Hiskia med sina kläder sönderrivna [som ett yttre tecken på sorg] och berättade för honom befälhavarens (hebr. ravshakes) ord.Hiskias nöd och vädjan till Herren
371Och det hände när kung Hiskia hörde det att han rev sönder sina kläder och täckte sig själv med säcktyg och gick in i Herrens (Jahvehs) hus [templet i Jerusalem]. [Till skillnad från Achaz som vägrade be Herren om ett tecken, se .] 2Och han sände Eljaqim som ansvarade för palatset (ordagrant: ´var över huset´) [i Jerusalem] och skrivaren Shevna och prästernas äldste, täckta med säcktyg, till profeten Jesaja, Amots son. 3Och de sa till honom: "Så säger Hiskia: Detta är en dag av ångest och tillrättavisning och vanära, för det är dags för barnet att födas men det finns ingen kraft att föda fram det. 4Kanhända ska Herren din Gud (Jahveh Elohim) höra befälhavarens (hebr. ravshake) ord, som hans herre kungen i Assyrien [Sanherib] har sänt för att håna den levande Guden (Elohim) och ska näpsa orden som Herren din Gud (Jahveh Elohim) har hört, be därför för den kvarleva som är kvar." 5Så kom Kung Hiskias tjänare (hebr. eved) till Jesaja. 6Och Jesaja sa till dem: "Detta ska ni säga till er herre, så säger Herren (Jahveh): 'Var inte rädd för dessa ord som du har hört, genom vilka Assyriens kungs unga män (hebr. naar) har smädat mig. 7Se, jag ska ge honom en ande [få honom att komma på andra tankar] och han ska höra ett rykte och ska vända tillbaka till sitt land, och jag ska få honom att falla för svärd i sitt eget land.' " [Se .]Sanheribs hånfulla bud till Hiskia
8Och befälhavaren (hebr. ravshake) återvände och fann Assyriens kung strida mot Livna, för han hade hört att han lämnat Lachish. [Livna har inte med säkerhet identifierats, men fynd vid utgrävningar i Tell Burna 2015 och på senare år, gör att det kan vara den bibliska staden Livna.] 9Och han hörde sägas om kung Tirhaka i Kush [nuvarande Etiopien/Sudan]: "Han har kommit ut för att strida mot dig." Och när han hörde det sände han budbärare till Hiskia och sa: 10"Detta ska ni tala till Hiskia, Juda kung, och säga: Låt inte din Gud som du litar på lura dig och säga: 'Jerusalem ska inte ges i den Assyriske kungens hand.' 11Se, du har hört vad Assyriens kung har gjort mot alla länder, genom att helt förstöra dem, skulle du verkligen undkomma? 12Har ländernas gudar befriat dem som min far har fördärvat, Gozan och Haran (hebr. Charan) och Retsef och Edens söner som var i Telashar? 13Var är Chamats kung och Arpads kung och staden Sefarvajims kung, Hena och Avah?"Hiskias bön till Herren
14Hiskia tog emot brevet från budbärarens hand och läste det, och Hiskia gick upp till Herrens (Jahvehs) hus och bredde ut det inför Herrens (Jahvehs) ansikte. 15Och Hiskia bad till Herren (Jahveh) och sa: 16"Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim) som sitter ovanpå keruberna. Du är Gud (Elohim), du ensam bland alla kungariken på jorden. Du har gjort himlarna och jorden. 17Vänd ditt öra (lyssna noga) Herre (Jahveh) och hör (lyssna), öppna dina ögon Herre (Jahveh) och se, och hör Sanheribs ord som han har sänt för att håna den levande Guden (Elohim). 18Det är sant Herre (Jahveh) att Assyriens kung har ödelagt alla länder och deras mark, 19och har kastat deras gudar i elden, för de är inga gudar utan människohänders arbete, trä och sten, därför har de blivit fördärvade. 20Nu Herre vår Gud (Jahveh Elohim), fräls oss från hans hand så att alla kungariken på jorden ska veta (ha intim kunskap om) att du är Herre (Jahveh), du ensam." Herrens svar
21Sedan sände Jesaja, Amots son, bud till Hiskia och sa: "Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), eftersom du har bett till mig mot Assyriens kung Sanherib, 22är detta ordet som Herren (Jahveh) har talat om honom. Jungfrun dottern Sion
har föraktat dig och skrattat åt ditt hån,
Jerusalems dotter
har skakat sitt huvud mot dig.
23Vem har du hånat och hädat?
Och mot vem har du hävt upp din röst?
Ja du har lyft upp dina ögon högt mot Israels Helige.
24Genom dina tjänare
har du hånat Herren (Jahveh) och sagt:
'Med skaror av mina vagnar
kommer jag till de höga bergen,
till de innersta delarna av Libanon,
och jag har huggit ner dess höga cedrar,
och dess utvalda cypresser,
och jag har kommit till hans högsta höjder
och skogarna med hans fruktbärande fält.
25Jag har grävt [brunnar i avlägsna länder]
och druckit vatten
och med min fotsula
har jag torkat upp alla Egyptens floder.'
26Har du inte hört?
För länge sedan gjorde jag det,
i forna tider skapade jag det,
nu har jag låtit det ske, det är gjort,
denna befästa stad ska läggas öde
i en ruinhög.
27Och dina invånare
har en kort hand (utan makt),
de är rädda och skamsna,
de är som gräset på fältet
och som de gröna örterna,
som gräset på taket
och som ett sädesfält innan det vuxit upp.
28Jag känner (är intimt förtrogen med) ditt sittande
och ditt gående ut och ditt gående in
och ditt raseri mot mig.
29På grund av ditt raseri mot mig
och för att ditt uppror har kommit upp i mina öron,
därför ska jag sätta min krok i din näsa,
och mitt betsel i dina läppar,
och jag ska vända dig tillbaka
den väg som du kom.
30Och detta ska vara tecknet för dig [Hiskia]:
Detta år ska ni äta det som är självvuxet,
och det andra året det som växer upp på samma sätt,
och det tredje året ska ni så och skörda
och plantera vingårdar och äta dess frukt.
31Och kvarlevan av Juda hus som flydde
ska igen slå rot neråt och bära frukt uppåt.
32För från Jerusalem ska en kvarleva komma fram
och från berget Sion de som överlevt.
Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) nitälskan
ska göra detta.
33Därför säger Herren (Jahveh) angående Assyriens kung:
Han ska inte komma till denna stad
och inte skjuta någon pil där,
inte heller ska han komma framför den med sköld,
inte kasta upp (bygga upp) en ramp mot den [och inta Jerusalem].
34Samma väg som han kom ska han återvända,
och han ska inte komma till denna stad
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
35För jag ska försvara denna stad för att frälsa (rädda) den för min egen skull
och för min tjänare Davids skull." 36Och Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare) gick fram och slog i Assyriens läger 185 000 [soldater], och när man steg upp tidigt på morgonen, se då var alla döda kroppar. 37Så Assyriens kung Sanherib gick därifrån och återvände och bosatte sig i Nineve. 38Och det hände när han tillbad i sin gud Nisrochs hus, att hans söner Adramelech och Sharetser slog honom med svärd [detta skedde 681 f.Kr.], och de flydde till Ararats land. Och hans son Esarchadon regerade i hans ställe. 381Vid denna tid [omkring 700 f.Kr.] blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amots son, kom till honom och sa: "Så säger Herren: Se om ditt hus, för du ska snart dö och kommer inte att tillfriskna." [Hiskia hade ingen son som kunde ärva tronen, han behövde se om sitt hus och utse en efterträdare. Den politiska situationen var också mycket instabil eftersom den assyriska armén hotade att inta landet.] 2Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen [bort från tjänare, i avskildhet] och bad till Herren (Jahveh). 3Han sa: "Kom ihåg, Herre (Jahveh), hur jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon." Hiskia började gråta bittert. 4Då kom Herrens (Jahvehs) ord till Jesaja. Han sa: 5"Gå och säg till Hiskia: 'Så säger Herren (Jahveh), din fader Davids Gud (Elohim): Jag har hört din bön,
jag har sett dina tårar.
Se, jag ska lägga 15 år till din livstid;
6och rädda dig och denna stad
ur den assyriske kungens hand.
Jag ska beskydda denna stad.' " Människans ålder är 120 år
På 1960-talet bekräftade vetenskapen att människans livslängd är biologiskt begränsad till 120 år, se . I en artikel i tidskriften Nature, 9 november 2000, skriver Hayflick (mannen bakom upptäckten på 1960-talet) att åldrande inte är en sjukdom. Han skriver att även om man hittar botemedel till de vanligaste dödliga sjukdomarna i hög ålder (hjärt- och kärlsjukdomar, stroke och cancer) skulle det bara kunna förlänga livslängden med uppskattningsvis 15 år.
[Tre år senare får Hiskia en son, Manasse. Han är 12 år när han kommer till tronen, se ; . Rent sekventiellt så kommer här mellan , jfr , men i det kiastiska mönstret och strukturen är placeringen inte konstig.] 7[Jesaja svarade:] "Och detta ska vara tecknet för dig från Herren (Jahveh), att Herren (Jahveh) ska göra dessa ting som han har talat. 8Se, jag ska låta skuggan på urtavlan, som har gått ner på Achaz solur, återvända baklänges (gå tillbaka) tio steg." Så återvände solen tio steg, med de steg som den hade gått ner. 9Hiskias, Juda kungs skrift (hebr. michtav, se ) när han hade blivit sjuk och botades från sin sjukdom: 10Jag sa (tänkte): "Vid middagstiden av mina dagar
ska jag gå till Sheols portar (ingången till underjorden, de dödas plats) [],
jag är berövad på resten av mina år."
11Jag sa: Jag ska inte se Herren (Jah – kortformen för Jahveh),
inte ens Herren (Jah) i de levandes land,
jag ska inte se människor
mer med världens invånare.
12Min boning är uppryckt
och bortburen från mig som en herdes tält,
som en vävare har jag rullat ihop mitt liv.
Han ska hugga av mig från trumman,
från dag till natt ska du göra slut på mig.
13Ju mer jag gör mig själv lik ett lejon ända till morgonen,
desto mer bryts alla mina ben,
från dag till natt ska du göra slut på mig.
14Som en tornseglare, en svala,
skriar (sluddrar) jag, jag muttrar (talar jag lågmält – hebr. hagah) som en duva,
kan inte se uppåt Herre (Adonai),
jag är betryckt, var (bli) du min trygghet. 15Vad ska jag säga?
Han har både talat med mig och han har gjort det,
jag ska gå försiktigt (mjukt)
alla mina år över bitterheten i min själ.
16Herre (Adonai) av dessa ting lever människan
och där finns också livet för min ande,
därför upprättar du mig
och gör mig levande (upprätta min hälsa och låt mig leva)!
17Se, till min frid (shalom)
min bittra bitterhet,
men du har i kärlek till min själ
befriat den från korruptionens bråddjup,
för du har kastat alla mina synder
bakom din rygg.
18För Sheol (underjorden, de dödas plats) kan inte prisa dig,
döden kan inte hylla dig,
de som går ner i graven
kan inte hoppas på din sanning.
19De levande, de levande, de ska prisa dig,
som jag gör idag.
Barnens fäder
ska göra din sanning känd (välkänd, intim förtrogen kunskap).
20Herren (Jahveh) är redo att frälsa mig.
Därför ska jag sjunga sånger till stränginstrument
alla dagar i mitt liv
i Herrens (Jahvehs) hus. 21Jesaja sa: "Låt dem ta en fikonkaka och lägg den som ett förband (bandage) på bölden och han ska tillfriskna." 22Hiskia frågade: "Vilket är tecknet att jag ska få gå upp till Herrens (Jahvehs) hus?"Hiskias fall
391Vid den tiden sände Babels kung Merodach-Baladan, Baladans son, ett brev och en gåva till Hiskia, för han hörde att han blivit sjuk och hade tillfrisknat. 2Och Hiskia blev glad och visade dem sin skattkammare, silvret och guldet och kryddorna och den dyrbara oljan och hela hans vapenhus och allt som fanns bland hans skatter, det fanns ingenting i hans hus eller i hans ägo som Hiskia inte visade dem. 3Sedan kom Jesaja, profeten, till kung Hiskia och sa till honom: "Vad sa dessa män? Och varifrån kom de till dig?"
Och Hiskia sa: "De kom från ett avlägset land till mig, ända från Babel." 4Då sa han: "Vad har de sett i ditt hus?" Och Hiskia svarade: "Allt som finns i mitt hus har de sett, det finns ingenting bland mina skatter som jag inte har visat dem." 5Då sa Jesaja till Hiskia: "Hör Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) ord: 6Se, dagar ska komma då allt det som finns i ditt hus och som din far har lagt på lager till denna dag, ska föras bort till Babel, inget ska lämnas kvar, säger Herren (Jahveh). 7Och dina söner som ska komma från dig, som du ska föda, ska de föra bort och de ska bli betjänter i palatset hos Babels kung." 8Då sa Hiskia till Jesaja: "Herrens (Jahvehs) ord, som du har talat, är gott." Vidare sa han: "Eftersom det ska vara frid (shalom, fred och välstånd) och sanning i mina dagar (under min livstid)."Löfte om frid och fred (kap 40-48)
Nu följer den femte av bokens sju delar. Den tredje och centrala delen (kapitel 36-39) är bokens kiastiska centrum. I ett kiastiskt mönster vänder temat efter den tredje delen, vilket gör att del fem och sex (kapitel 40-66) är bokens andra stora del. De flesta forskare är överens om att det sker ett skifte tematiskt här i kapitel 40, något som helt stämmer överens med det kiastiska mönstret. Hittills har boken handlat om Jerusalem, fienden Assyrien och den nuvarande domen. Från och med nu handlar det om en kommande frälsning.
Goda nyheter för Jerusalem! 401"Trösta, trösta (hjälp, uppmuntra; inge nytt hopp till) mitt folk",
säger er Gud (Elohim).
2"Tala mjukt till hjärtat av Jerusalem,
och ropa på henne [kalla på henne]
för hennes tid i krigstjänst är över,
för hennes nåd (villkorade nåd – hebr. ratsah) är fullbordad,
för hon har fått dubbelt igen av Herrens (Jahvehs) hand för alla sina [han har låtit henne få betala dubbelt igen för alla hennes] synder." 3En röst ropar:
"Bana väg [vänd bort alla hinder] för Herren (Jahveh)
i öknen (stäppen – hebr. midbar),
bygg (jämna till) en huvudväg (en upphöjd genomfartsled)
i ödemarken (hebr. aravah) för vår Gud (Elohim).
[; ; ; ]
4Varje dal (ravin) ska höjas
och varje berg och höjd sänkas.
Den ojämna terrängen ska bli jämn
och otillgängliga platser bli slät mark.
5Ja, Herrens (Jahvehs) härlighet (ära, tyngd, dignitet, prakt – hebr. kavod) [fullständigt mättade närvaro] ska uppenbaras,
och alla människor (allt kött) tillsammans se den [på samma gång]
– för Herrens (Jahvehs) mun har talat." [Innan en kung anlände till ett land skickades en budbärare som förberedde ankomsten. Han uppmanade folket att laga gamla vägar och bygga nya för att underlätta för kungens ankomst. Att dalar ska höjas och berg sänkas talar också bildligt om konsekvenserna av Johannes Döparen och Jesu tjänst – de låga och ödmjuka ska lyftas upp, medan de höga och självrättfärdiga ska ödmjukas, se ; .] 6En röst säger: "Ropa (proklamera, predika)",
och en annan frågar: "Vad ska jag ropa (proklamera, predika)?" [Rösten från Herren svarade:] "Alla människor (allt kött) är som gräs,
och all deras nåd (människornas omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) är som blomman på ängen.
[Lika föränderlig och temporär, se ; .] 7Gräset torkar bort, blomman vissnar,
när Herrens vind (ande, andedräkt) blåser på dem.
Mänskligheten är verkligen som gräs.
8Gräset torkar bort, blomman vissnar,
men Guds ord står fast (har kraft) för evigt [kommer alltid att gå i uppfyllelse]." 9Gå upp på ett högt berg, du Sion
som bär fram ett glädjens budskap.
Ropa ut det högt,
du Jerusalem som bär fram ett glädjens budskap.
Ropa, var inte rädd!
Säg till städerna i Juda: "Här är er Gud!" 10Se, Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt),
Herren (Jahveh) kommer som en segerrik krigare,
hans arm visar sin makt (hans krigsmakt regerar för honom).
Se, han har med sig belöning [välsignelser till sitt folk],
hans pris (segerbyte) går framför honom. 11Han föder sin fårhjord som en herde:
Han samlar lammen i sina armar,
han bär dem i sin famn (nära sitt hjärta)
och varsamt leder han moderfåren. [Han visar vägen för tackorna som har diande lamm, han beskyddar dem och leder dem till vattenkällor där de kan vila och hämta kraft. Sista ordet i versen är nahal som översatts "varsamt leder", samma ord som också används i .]Skapare av allt
12Vem har mätt upp (hebr. madad) vattnet i hans kupade hand
och fastställt (mätt, fördelat – hebr. tiken) [kalibrerat avståndet mellan] himlarna med sina utspända fingrar [ett spann-mått; avståndet mellan tummen och lillfingret, en halv aln (23 cm)]?
Omfattat jordens stoft i ett mätmått [sea-mått, det vanliga måttet i hushållet på omkring 8 liter]
och vägt bergen med våg och kullarna med en balansvåg?
13Vem har mätt ut Herrens (Jahvehs) Ande
och har varit hans rådgivare så att han kan instruera honom?
14Av vem tog han råd, och vem instruerade honom
och lärde honom den rätta vägen,
och lärde honom kunskap
och lät honom känna till (vara intimt förtrogen med) gott omdöme? 15Se, länderna är som en droppe i en hink
och är räknade som små dammkorn på en våg,
öarna är som stoft (tunna, smala) [så små att de nästan inte går att väga].
16Libanon är inte tillräckligt bränsle (dess skogar är oduglig ved),
dess vilddjur duger inte till brännoffer.
17Alla länder är intet inför honom,
de räknas av honom som ting utan värde och är fåfänga. 18Med vem vill ni då likna Gud (El)?
Eller vad vill ni jämföra honom med?
19Avbilden [en liten avgud, ofta 10-25 cm hög] – som hantverkaren har gjutit
och guldsmeden har överdragit med guld,
silversmeden gjutit silverkedjor åt?
20En stenek är avskild,
han väljer ett träd som inte ska rota sig,
han söker ut åt sig en kunnig hantverkare
för att sätta upp en avgud som inte ska förflyttas (inte kan rubbas). 21Vet du inte?
Hör du inte?
Har det inte blivit berättat för dig från begynnelsen?
Har ni inte förstått jordens grundvalar?
22[Bibeln lär ut vetenskapliga fakta som att jorden är rund, långt innan detta var accepterat inom vetenskapen.]
Det är han som sitter över jordens cirkel (den runda jorden),
och dess invånare är som [små] gräshoppor,
[han] som sträcker ut himlarna som en gardin
och spänner ut dem som ett tält att bo i,
23Som gör furstar till intet,
han gör jordens domare till ingenting.
24Otillräckligt har de planterat,
otillräcklig är deras sådd,
otillräckligt har den slagit rot i marken,
när han blåser på den vittrar den
och virvelvinden för bort den som agnar. 25"Vem kan ni jämföra mig med,
vem är jag lik?" säger den Helige []
26Lyft upp era ögon mot höjden [himlen]:
Vem har skapat allt detta [stjärnorna]?
Det är han som leder ut dem som en räknad skara [stjärnorna liknas vid en mönstrad härskara]
och nämner dem alla vid namn.
På grund av hans stora makt och styrka
saknas inte en enda av dem.
27Hur kan du säga, du Jakob,
och tala så Israel [Jakob och Israel används synonymt för de tolv stammarna]: "Min väg är dold för Herren (Jahveh),
och min dom går förbi min Gud (Elohim)." [Orden kan syfta på den kommande exilen till Babylon, se . I stunder av prövning och lidande kan frågorna komma om Herren ser vad jag går igenom och om han vill ge upprättelse?]
28Vet du inte (är du inte väl införstådd med)?
Har du inte hört?
Herren (Jahveh) är en evig Gud (Elohim),
skapare av hela världen (jordens ändar).
Han blir inte trött eller utmattad,
hans förstånd är outrannsakligt (omöjligt att till fullo utforska).
29Han [blir inte trött, se , istället är det han som] ger den trötte (fysiskt utmattade; utslitne) kraft
och för den maktlöse (den utan livskrafter; den som saknar vigör och reproducerande, livsalstrande förmågor)
förökar (multiplicerar) han styrkan. [Det är Herren som ger kraften som behövs för att utföra uppdraget, se även ; . Följande exempel visar dock att ren mänsklig fysisk styrka inte räcker i långa loppet:] 30Även unga pojkar kan bli trötta och behöva vila,
unga män (ordagrant: utvalda, dvs. "de starkaste" – elitsoldater) kan stappla och falla.
31Men de som [uthålligt] väntar (hoppas) på Herren (Jahveh)
ska förnya sin styrka ("glida fram" – fortsätta med kraft): De ska lyfta på vingar (höja vingen/fjädern)
som örnar.
De ska springa (rusa fram)
utan att bli trötta (dra efter andan; flämta).
De ska vandra (fortsätta, gå)
utan att mattas (tappa modet; segna ner; svimma).
[Örnen symboliserar styrka och frihet. Den flyger på hög höjd och har perspektivseende. Uttrycket "förnya sin styrka" kan syfta på den process då örnen ruggar sin fjäderdräkt – nya fjädrar växer ut och den blir ung på nytt, se . Den grekiska översättningen Septuaginta översätter "utan att mattas" med "utan att hungra".]Gud är större än alla avgudar
411Var tysta (lämna ifred, var som döva, säg inte ett ord, håll tand för tunga) nära (intill, med) mig, ni öar (kustländer)
och låt folken förnya (gro, spira, blomstra som växter som får ny kraft på våren) sin styrka (kraft).
Låt dem komma nära och sedan låt dem tala,
låt oss komma samman (närma oss varandra) tillsammans för att döma.
2Vem har rest upp någon från soluppgången,
som kallar på rättfärdighet till hans steg [ordagrant: ben eller fötter]?
Han ger (lägger) länderna framför honom
och låter honom regera över kungar.
Hans svärd gör dem till stoft,
hans båge gör dem till agnar som blåser bort (följer med vinden).
3Han jagar dem och går vidare (korsar över) i frid (trygghet, säkerhet – shalom).
Den välkända (breda) stigen beträder han inte med sina fötter.
[Han vägrar att gå på ondskans allfarvägar.]
4Vem har format och gjort det?
Han som har kallat generationerna från begynnelsen.
Jag, Herren (Jahveh) – är den förste
och den siste i evighet – Jag är Han (den Evige och för alltid densamme). [Den förste (hebr. rishon) har sin rot i ordet för huvud. Den siste (hebr. acharonim) står i plural! Därför betyder det att han är den evigt siste, det kan aldrig någonsin komma något eller någon efter honom. I den hebreiska texten finns, centralt mellan den förste och den siste, också ordet et (skrivs hebreiska första bokstaven Alfa och den sista ). Det är en partikel som aldrig översätts, men som motsvarar grekiskans alfa och omega, se . Här står uttrycket den förste och den siste alltså två gånger i samma mening. I hebreiskan betyder det att detta är en absolut sanning som är kompromisslös och aldrig kan förändras.] 5Öarna (kustländerna) såg det och bävade,
jordens yttersta hörn darrade (skakade som av en jordbävning),
de närmade sig och kom, 6var och en hjälpte sin granne
och var och en sa till sin bror: "Var stark (fast, säker, tapper)!" [Hebr. används flera gånger i detta kapitel. Betydelsen är att ta ett stadigt tag om någon eller något (, ), men även bildligt att ingjuta mod och vara tapper som i denna vers och i , , .] 7Snickaren stärker (ingjuter mod i) guldsmeden
och han som använder hammaren (ingjuter mod i) den som smider på städet
och säger om lödningen: "Den är bra",
och han fäster den med spikar så att den inte ska förflyttas.
8Israel, du min tjänare,
Jakob, som jag har utvalt [],
ättling till Abraham, min vän [; ; ; ]
9dig som jag hämtade [tog tag i min hand för att leda tillbaka] från jordens ände,
kallade från dess bortersta hörn
och till vilken jag har sagt:
Du är min tjänare,
jag har utvalt dig,
jag förskjuter dig inte.
10Var inte rädd (frukta inte),
för jag är med dig;
förfäras inte [se dig inte hela tiden ängsligt om],
för jag är din Gud (Elohim).
Jag styrker dig [gör dig ståndaktig, frimodig och alert],
ja, jag hjälper (bistår, undsätter, omger) dig,
ja, jag uppehåller (stödjer) dig med min rättfärdighets högra hand (ordagrant: min rättfärdighets högra)! [Ordet för hand eller arm finns inte med i den hebreiska grundtexten, se även . I denna typ av kontext syftar "min högra" på höger arm eller hand. Ett annat exempel är då Jakob välsignar och sträcker ut sina händer, se . Guds högra hand är ett uttryck för Guds mäktiga kraft, dvs. hur han griper in, beskyddar och bevarar, se ; .] 11Se, alla som var arga på dig
ska komma på skam och bli förvirrade.
De som argumenterade mot dig
ska bli till intet och förgås (försvinna, upphöra att existera).
12Du ska leta efter dem men inte finna dem,
de som var fientliga mot dig,
de ska bli helt tillintetgjorda – ett ingenting,
de som krigade mot dig. [En trefaldig stegring av fienderna ges här i , från ilska, verbal konfrontation till rent krig! Det är också ett kiastiskt mönster i och med orden hebr. chazaq (hämtade/håller), "din högra", "jag ska hjälpa dig" och "frukta inte" ytterst.] 13För jag, Herren (Jahveh) din Gud (Elohim),
som håller (upprätthåller, styrker) din högra hand (ordagrant: din högra),
säger till dig: "Frukta inte (var aldrig någonsin rädd),
jag hjälper dig".
14Frukta inte (var aldrig någonsin rädd) du mask Jakob,
och ni Israels män,
jag hjälper dig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
din Återlösare – Israels Helige.
15Se, jag gör dig till en ny tröskvagn
med skarpa tänder,
du ska tröska berg och mala dem till smått
och låta kullarna bli som agnar.
16Du ska blåsa på dem och vinden ska bära bort dem
och virvelvinden ska sprida ut (förskingra) dem,
men du ska glädja dig i Herren (Jahveh).
I Israels Helige ska du ha din ära.
17De fattiga och behövande söker efter vatten
men där finns inget
och deras tunga förgås av törst.
Jag Herren (Jahveh) ska svara dem.
Jag, Israels Gud (Elohim), ska aldrig överge dem.
18Jag ska öppna floder på de kala höjderna
och källsprång mitt i dalarna.
Jag ska göra vildmarken till en vattenrik sjö
och det torra landet till vattenkällor.
19I öknen ska jag plantera
cedrar och akacieträd och myrten och olivträd (bokstavligt olja).
I ödemarken ska jag plantera
cypresser, platanträd [stora träd – upp till 40 meter höga] och lärkträd tillsammans.
20För att de ska se och veta (djup, intim kunskap)
och överväga och tillsammans förstå,
att det är Herrens (Jahvehs) hand
som har gjort detta och att det är den Helige i Israel som har skapat det.Kan avgudarna förutse framtiden?
21Presentera (konstruera) ditt ärende, säger Herren (Jahveh),
för fram dina orsaker (anledningar, förklaringar), säger Jakobs Kung.
22Låt dem föra fram dem [avgudarna]
och berätta för oss vad som ska ske (hända i framtiden).
De forna tingen, vad var de?
Berätta om för oss, så att vi kan överväga (ordagrant: sätta vårt hjärta till) dem
och veta vad de ger.
Eller vad vi kommer att få höra. 23Berätta om de ting som ska ske härefter,
så att vi vet att ni är gudar.
Ja, gör gott eller gör ont,
så att vi kan slås av förundran [när vi alla ser oss om] tillsammans.
24Se, ni är ingenting
och ert arbete är ingenting,
en styggelse är han som väljer er (väljer att tro och lita på er).
25Jag har rest upp en från norr och han kommer,
från solens uppgång en som åkallar mitt namn,
och han ska komma över ledarna
som kokande murbruk och som krukmakaren som trampar lera.
26Vem har berättat från början för att vi ska veta (ha djup, intim kunskap),
och från före tiden (innan tiden startade),
för att vi ska kunna säga att han har rätt?
Där finns ingen som berättar,
inte heller någon som hör,
och ingen som lyssnar till dina ord.
27Jag ska ge ett förebud till Sion [tempelberget i Jerusalem]: "Se (hebr. hineh), se (hebr. hen) dem",
och till Jerusalem en budbärare med gott budskap.
28Jag ser mig omkring, men där fanns ingen människa,
inte ens ibland dem, men där finns ingen rådgivare
som när jag frågar dem, kan ge mig ett svar.
29Se, allesammans, deras arbete är förgängligt (tomhet, ingenting),
deras gjutna beläten (avgudar) är vind och förvirring. 421Här är min tjänare (trogne representant) som jag uppehåller (ger kraft, stödjer),
min utvalde som jag ger nåd (som min själ har behag till, villkorad nåd – hebr. ratsah).
Jag har gett honom min Ande,
han ska utbreda rätten (döma rättvist, uppenbara sanningen och Guds vilja) för hednafolken.
2Han ska inte ropa eller höja sin röst (han är tyst trots stor smärta),
hans stämma hörs inte på gatorna.
3Ett strå som har vikt sig (ligger nerböjt) bryter han inte av,
och en flämtande låga (slocknande veke) släcker han inte [tjänaren, Jesus ska hela brustna liv].
Han ska utbreda rätten i sanning.
4Han ska inte släckas eller brytas ner,
förrän han har uppenbarat vad rättvisa är på jorden.
De avlägsna havsländerna (öarna),
väntar ivrigt på hans undervisning (hebr. Torah). 5Så säger den ende Guden (El), Herren (Jahveh),
han som skapat himlarna (universum) och sträckt ut (expanderat) dem [; ],
han som brett ut jorden och allt som lever där (allt som föds på jorden),
han som gett liv (livsande) till människorna, och ande åt alla som vandrar där. [Herren talar nu till Messias:]
6Jag, Herren (Jahveh), har kallat dig i rättfärdighet (för att uppenbara vad rätt och fel är, och att leva rättfärdigt).
Jag ska hålla dig i handen,
och bevara dig.
Jag ska ge dig som ett förbund [en förbundsmedlare] för folket [Israel, se ; ],
som ett ljus för hednafolken (nationerna) [].
7Du ska öppna de blindas ögon
och föra ut fångar ur fängelsehålan,
de som sitter i fängelsets mörker. [Herren vänder sig nu till folket:]
8Jag är Herren (Jahveh), detta är mitt namn.
Min härlighet (ära, tyngd, dignitet; mättade gudsnärvaro) [är unik och den] ger jag inte åt någon annan,
inga avgudabilder (mänskligt utsnidade avgudabilder) kan få mitt lov.
9Det som har sagts tidigare har skett [profetiska ord har slagit in],
nu berättar jag nya ting.
Innan det visar sig (som ett frö, innan det spirat),
låter jag er höra om det.
10Sjung till Herren (Jahveh) – en ny sång [; ; ; ],
hans lovprisning från jordens ändar,
ni som går ner till havet och allt som är däri,
öarna och deras invånare.
11Låt öknen och dess städer lyfta upp sina röster,
byarna som Kedar bebor [en nomadstam i norra Arava mellan Edom och Babylon],
låt Selas [Edoms huvudstad, troligtvis nuvarande Petra] invånare jubla,
låt dem ropa från bergens toppar.
12Låt dem ge ära (härlighet, tyngd – hebr. kavod) till Herren (Jahveh)
och berätta hans lov på öarna.
13Herren (Jahveh) ska dra fram som en mäktig man (hjälte),
han ska uppväcka avund (nitälskan) som en stridsman,
Han ska ropa, ja, han ska ropa högt (med stark röst),
han ska bevisa sig själv mäktig (oövervinnelig) mot sina fiender. 14Under lång tid har jag varit tyst,
jag har varit stilla och hållit tillbaka mig själv (lagt band på mig),
nu ska jag ropa som en födande kvinna,
flämta och flåsa samtidigt.
15Jag ska omintetgöra bergen och kullarna
och torka upp alla deras örter
och jag ska torrlägga floderna (bokstavligt göra dem till öar, torrt land)
och jag ska torka ut sjöarna (vattensamlingarna).
16Och jag ska föra de blinda på en väg som de inte känner,
på stigar som de inte känner till ska jag leda dem.
Jag ska göra mörkret ljust framför dem
och oländiga platser plana.
Detta ska jag göra
och det ska inte bli ogjort.
[Upprepningen är hebreiskans sätt att betona och understryka att detta verkligen kommer att ske.]
17De ska omvända sig (bli vända tillbaka),
och skämmas stort (mycket), de som har sin tillit till skurna avbilder,
som säger till de gjutna avgudarna: "Ni är våra gudar."Israel – vänd om till mig
18[Detta är den centrala delen i kapitel 40-48. En uppmaning till omvändelse.]
Lyssna (hör) ni döva,
och se ni blinda, så att ni må se.
19Vem är blind, om inte min tjänare?
Eller döv, som min budbärare som jag har sänt?
Vem är blind som han som är helhjärtad,
och blind som Herrens (Jahvehs) tjänare?
20Ser mycket [alla bevis på Guds godhet, se ; ; ; ],
men håller (vaktar, skyddar, bevarar) inte [kommer inte ihåg],
öppnar öronen,
men hör inte.
21Herren (Jahveh) var tillfreds (nöjd),
för sin rättfärdighets skull,
att han vill göra undervisningen (hebr. Torah) stor och ärofull.
22Men detta är ett rövat och plundrat folk,
alla är fast i hålor och de är gömda i fängelser,
de är som ett byte och ingen befriar,
tillspillogivna och ingen säger: "Upprätta".
23Vem ibland er vill ge sitt öra (lyssna) till detta?
Vem vill lystra och lyssna för tider som kommer?
24Vem gav Jakob som rov och Israel till plundring?
Var det inte Herren (Jahveh)?
Han mot vilken vi har syndat och på vilkens vägar de inte vandrade,
inte heller var de lydiga mot hans undervisning (hebr. Torah).
25Därför har han öst ut (hällt) ilskan från sin vrede över honom,
och stridens styrka och satt eld runtomkring honom
och han vet inget och den bränner
honom, eftersom han inte lade det på sitt hjärta. 431Nu säger Herren (Jahveh),
han som har skapat dig, Jakob,
han som har format dig, Israel:
"Frukta inte, för jag har återköpt dig [från fångenskapen].
Jag har kallat dig vid ditt namn, du är min.
2När du korsar (går) genom (ordagrant: igenom i) vattnen är jag med dig,
och strömmarna dränker dig inte [ska inte överskölja eller föra bort dig].
När du går genom eld bränner den dig inte (ska du inte bli svedd),
och flamman antänder dig inte (ska inte förtära/bränna/skada dig). [Versen inleds med konjunktionen ki som översätts eftersom, för eller när. I denna vers fungerar ki som en bekräftelse på att du kan gå igenom svårigheter just därför att han är med. Det första exemplet med vatten och strömmar innebär att man korsar eller passerar genom ett vadställe eller en liknande övergång. Här kan läsaren associera till hur israeliterna korsade Vasshavet och Jordanfloden (; ). Det sista exemplet uppfyllde Daniels tre vänner bokstavligen (), men profetian har utan tvekan också en bredare betydelse om Guds beskydd i svåra omständigheter. Frågan är inte om vi möter dem utan när. Se även ; .] 3För jag är Herren (Jahveh), din Gud (Elohim),
Israels Helige, din Frälsare.
Jag gav Egypten [till Babylon] som lösen (betalning) för dig,
Kush [nuvarande Etiopien/Sudan] och Seva [en provins i Etiopien, troligtvis inte samma Saba som i, se ; ] i utbyte för dig [för att du skulle bli fri].
4Eftersom du är dyrbar i mina ögon,
eftersom jag ärar dig och älskar dig,
därför ger jag människor i utbyte för dig,
och andra nationer i utbyte mot ditt liv." 5
Båt med judar som gjort alija 18 juli 1947.
från öster ska jag föra din säd (dina avkomlingar)
och från väster ska jag samla dem.
6Jag ska säga till norr: "Ge hit!"
och till söder: "Håll inte tillbaka,
för hit mina söner från fjärran
och mina döttrar från jordens yttersta gräns,
7var och en som är uppkallad efter mitt namn
och som jag har skapat (hebr. bara) till min ära,
jag har format (skulpterat, designat – hebr. jatsar) honom,
ja, jag har gjort (hebr. asah) honom." [Det hebreiska ordet för att "gå upp" är , se t.ex. . I det moderna hebreiska språket används ordet för någon som återvänder till Israel, man gör "alija". Mellan 1948 och 2021 har över 3 miljoner judar gjort alija. År 2021 fanns det 15 miljoner judar totalt i världen (varav omkring 15 000 i Sverige) och knappt hälften (6,9 miljoner) bodde i Israel. I Sverige har den ökade antisemitismen gjort att allt fler judar väljer att flytta till Israel.]Kan avgudarna förutse framtiden?
8De blinda som har ögon ska föras fram,
och de döva som har öron.
9Alla folkslag samlas tillsammans
och stammarna är församlade.
Vem bland dem kan förklara detta
och berätta vad som ska komma?
Låt dem föra fram sina vittnesmål,
så att de kan bli bedömda,
och låt dem höra (lyssna)
så att de kan säga: "Sant!"
10"Ni är mina vittnen", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
"Min tjänare som jag har utvalt,
för att lära känna mig, tro (lita, förtrösta) på mig,
och förstå att jag är Gud (El, den mäktige, starke).
Ingen gud har blivit till före mig,
och ingen ska komma efter mig.
11Jag, jag är Herren (Jahveh),
och förutom mig finns det ingen Frälsare (någon som kan rädda).
12Jag har berättat [förutsagt framtiden] och räddat (befriat) er, och visat mig för er [att jag var er Gud, ni har hört och sett mig].
Då fanns det inte några främmande gudar hos er.
Ni är mina vittnen, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). Jag är Gud (El, den mäktige, starke).
13Ja, redan innan ens dagen fanns [innan ljuset skapades, dvs. från tidernas begynnelse],
och från denna dag och i all framtid är jag densamme.
Ingen kan stå emot vad jag gör (rycka något från min hand).
Jag ska agera (verka), och vem skulle kunna hindra det (göra det om intet)?" 14Så säger Herren (Jahveh),
er Återlösare, Israels Helige: För er skull har jag sänt [en armé] mot Babel,
och jag ska driva dem på flykten (slå ner deras låsta portar),
kaldéerna (babylonierna) i skepp som var deras fröjd [stolthet].
[Här beskrivs hur Babylon kommer att besegras av Kyros, och hur man försöker fly med båtar längs med Eufrat till Persiska viken.]
15Jag är Herren (Jahveh), er Helige.
Israels skapare, er Konung. 16Så säger Herren (Jahveh)
som gör en väg genom havet,
en stig genom mäktiga vatten,
17som ledde ut vagnar och hästar,
tillsammans med en mäktig armé dit [för att gå under].
De föll för att aldrig mer resa sig upp igen,
de utplånades, släcktes ut som en brinnande veke. [.]
18Tänk inte på det som har varit [påminn er inte om dessa tidigare händelser]
och bry er inte om det [fokusera inte på de ting] som var förr.
19Se, jag gör [håller på att göra] något nytt []!
Redan nu växer det fram [spirar som en planta] – märker ni det inte (skulle ni inte vara intimt förtrogna med det)?
Ja, jag ska göra en väg i vildmarken [; ],
strömmar (floder) i öknen.
20Markens djur ska ära mig,
schakaler och struts,
för jag utgjuter (ger) vatten i vildmarken
– strömmar (floder) i öknen för att ge mitt utvalda folk att dricka. []
21Det folk som jag har skapat (format, designat) åt mig,
de ska återge (räkna upp) mitt lov [under lovprisning med instrument]. [I beskrivs hur faraos armé gick under. Uttåget ur Egypten och den första påskens dramatiska händelser har sedan dess i generationer blivit ihågkomna. Uppmaningen är nu tvåfaldig: tänk inte på straffet (exilen) och åberopa inte tidigare segrar. Herren, som gjort en väg genom havet, är också den som nu ska göra en väg genom öknen och där rikligt släcka sitt eget folks törst. Liksom djuren i öknen ska ära Herren, kommer nu hans eget folk att kunna se hans nya gärningar och prisa honom.] 22Likväl har du inte åkallat mig, du Jakob,
inte heller har du ansträngt dig (gjort dig trött) för min räkning, du Israel.
23Du har inte burit fram brännofferfår till mig,
inte heller har du ärat mig med dina slaktoffer.
Jag har inte belastat dig med matoffer
och inte ansträngt dig med rökelse.
24Du har inte köpt någon söt krydda åt mig,
inte heller har du tillfredsställt mig med det feta av dina offer.
Istället har du tyngt mig med dina synder
och tröttat ut mig med dina överträdelser.
25Jag, ja jag, är den som utplånar dina överträdelser för min egen skull,
och dina synder kommer jag inte mer ihåg.
26Lägg mig på minnet (påminn mig), låt oss resonera (diskutera) tillsammans,
ta upp din sak,
så att du kan bli rättfärdig.
27Din första far syndade [kan syfta på Jakob, se ; ]
och dina medlare har begått överträdelser mot mig.
28Därför har jag ohelgat furstarna i helgedomen
och jag har utlämnat Jakob till ödeläggelse
och Israel till smädelse. 441Men lyssna nu [trots att du har syndat, se ] du Jakob min tjänare,
du Israel som jag har utvalt.
2Så säger Herren (Jahveh),
han som skapade dig,
han som formade dig redan i moderlivet och som hjälper dig: Frukta inte, du min tjänare Jakob,
du Jesurun som jag har utvalt. [Jesurun är en kärleksfull poetisk titel för Israel, betyder antagligen "den rättfärdige".]
[Som en varsam trädgårdsmästare som sköter om sin trädgård:]
3Jag ska utgjuta vatten över törstande mark,
och strömmar över torrt land.
Jag ska utgjuta min Ande över dina barn,
min välsignelse över dina avkomlingar.
4De ska växa upp mitt ibland det gröna gräset,
som popplar (pilträd) vid vattenbäckar.
5Då ska en [av dessa återvändande judar] säga: "Jag tillhör Herren (Jahveh)",
en annan ska tilltalas [av andra] med Jakobs namn.
en annan skriva med sin hand [som när man signerar ett kontrakt]: "Herrens egen",
och tilltalas [av andra] med det ärofyllda (högt aktade) namnet Israel. [Det judiska folket ska inte längre vara hånat och föraktat.] 6Så säger Herren (Jahveh), Israels Konung,
och hans Återlösare, Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): Jag är den förste och jag är den siste [jag är evig],
förutom (vid sidan av) mig finns ingen Gud (Elohim).
7Vem [vilken av alla dessa avgudar] är som jag?
Ropa och berätta (ordagrant: ´Ropa och låt det berättas för henne´),
ja, lägg fram (redogör för) allt som har hänt [i historien, hur alla profetiska ord slagit in] sedan jag insatte det eviga (urgamla) folket. [Kallade Abraham till att bli ett stort folk, se .]
Låt dem [försök få avgudarna att] berätta vad som ska komma [vad som är nära förestående],
och vad som kommer att ske [slutligen ska ske i kommande tidsåldrar].
8Frukta inte och var inte förskräckta (var inte paralyserad av skräck).
[Inför det som ska komma, närmast Babylons fall och judarnas frigörelse.]
Har jag inte för länge sedan låtit er höra om detta och berättat det?
Ni är ju mina vittnen. Finns det någon Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] förutom mig?
Nej, det finns ingen annan klippa, jag vet ingen. 9De som formar (hebr. jatsar) en skuren avbild är alla fåfänga,
och deras ljuvliga ting ger ingen framgång (fördel)
och deras egna vittnen ser ingenting
och vet ingenting (saknar kunskap) för att de ska skämmas.
10Vem har formgett en gud,
eller en gjuten avbild som inte är till någon nytta?
11Se, alla som följer dem ska skämmas,
och hantverkarna, begåvade bland människor,
låt dem alla samlas tillsammans, låt dem stå upp,
de ska frukta och de ska skämmas tillsammans. 12Smeden tar [använder, vässar] sitt verktyg (någon form av yxa – hebr. maatzad)
och arbetar i kolet och bearbetar det [metallstycket] med hammaren
och arbetar med sin starka arm,
han blir hungrig och hans styrka sviker,
han dricker inget vatten och blir svag.
13Snickaren sträcker ut linan [mäter längden]
och gör ett märke med pennan,
han passar ihop det med ritningen
och han märker ut det med verktygen,
och gör det som en mansfigur
enligt mannens skepnad, för att bo i huset [som en husgud – avgud].
14Han hugger ner cedrar åt sig
och tar en cypress och en ek
och låter dem växa sig starka bland skogens träd.
Han planterar en pinje och regnet ger den näring (bokstavligt: regnet gör den stor).
15Sedan använder en människa det som bränsle
och han tar av det och värmer sig,
ja han antänder det och bakar bröd,
han gör en gud och tillber den,
han gör en skuren avbild och faller ner för den.
16Han bränner hälften av det i eld,
med den halvan äter han kött,
han grillar det och är tillfreds,
han värmer också sig själv och säger:
"Haha (hebr. heach – ett uttryck för dåraktig ironi), nu är jag är varm, jag ser eldslågorna".
17Av det som blir över gör han en gud (hebr. el), ja, en utskuren avgud.
Han faller ner inför den och lovsjunger
och ber till den och säger:
"Befria mig, för du är min gud (hebr. el)."
18De vet inte, inte heller förstår de,
för deras ögon är insmorda (variga) så att de inte kan se
och deras hjärtan så att de inte kan förstå.
19Och ingen betänker i sitt hjärta,
inte heller finns där kunskap (intim förståelse) eller förstånd till att säga:
"Jag har bränt upp hälften av det i eld
och jag har även bakat bröd på dess kol,
jag har grillat köttet och ätit det,
ska jag då göra en styggelse av resten?
Ska jag falla ner inför stocken av trä?"
20Han strävar efter aska, ett bedraget hjärta har vänt honom till sidan,
så att han inte kan befria sin själ (sitt liv)
och inte heller säga:
"Är där inte en lögn i min högra hand (ordagrant: din högra)?" 21Kom ihåg dessa ting du Jakob
och Israel, för du är min tjänare.
Jag har format (danat) dig,
du är min egen tjänare Israel,
du ska inte glömma bort mig.
22Jag har utplånat, som ett tjockt moln, dina överträdelser,
och som ett moln dina synder.
Återvänd till mig,
för jag har återlöst dig. 23Sjung ni himlar, för Herren (Jahveh) har gjort det,
ropa ni jordens djup (jordens lägsta platser)
brist ut i sång ni berg
och skogar och varje träd som finns i dem,
för Herren (Jahveh) har återlöst Jakob
och förhärligar sig själv i Israel. 24Så säger Herren (Jahveh)
din Återlösare och han som formade dig redan i moderlivet:
Jag är Herren (Jahveh)
som har skapat allting,
som har expanderat (spänt ut) himlarna (universum) helt själv,
som har hamrat (spänt) ut jorden alldeles själv. [Här används det hebreiska ordet nata expandera, spänna ut, om himlarna, universum och ordet som betyder att expandera, göra större, hamra ut som en plåt om jorden. Här anas ett expanderade universum och fler dimensioner än rum och tid, se även .] 25Det frustrerar (stör, irriterar) bedragarnas teckentyderi
och gör siarna ilskna,
det vänder bak och fram på de visa
och gör deras kunskap till dårskap.
26Det bekräftar hans tjänares ord
och uppfyller hans budbärares råd,
som säger till Jerusalem: "Hon ska bli bebodd"
och till Juda städer: "De ska bli uppbyggda
och jag ska resa upp dess ödelagda platser."
