Nämns i Bibeln vid namn
Sidon

Tidsperiod: Noa-Abraham (3000 – 2000 f.Kr.)
Ålder: -
Alt. namn/stavningar: Tsidon
Engelska namn: Sidon
Far: Kanaan
Syskon: Chet, Jebus

  Visa Sidon i stora familjeträdet

Rapportera ett problem

Användning i Bibeln


Sidon H6721
צִידוֹן (Tsidon)
Betyder: fiskande
22 ggr i GT
Totalt    22 ggr

Persondatabas BETA

Databasen med alla personer är under uppbyggnad. Hittar du något fel, hör gärna av dig info(@)karnbibeln.se.

Familjeträd

Släktträdet visar Sidons föräldrar, barn och barnbarn. Visa Sidon i stora familjeträdet

  • Kanaan
    • Sidon

      förstfödd

De symboler som används är:

  • Man

    hustru

  • Kvinna
  • Ingår i Jesu släktled
  • Härskare/ledare
  • flera personer




Referenser (37 st)

Filter:

Endast vid namn (37)
Endast nyckelverser (1)
Dölj genitiv (2)
Kanaan [Chams fjärde son som Noa förbannade, se 1 Mos 9:25–27] fick:
Sidon [hebr. TSidon, från verbet tsod att jaga/fiska; även namnet på kuststaden Sidon i nuvarande Libanon], hans förstfödde, och
Chet [förfader till hettiterna],
Kanaanéernas gränser sträckte sig från Sidon [kuststaden i Syrien i norr], ner mot Gerar, till Gaza [i söder] vidare bort mot Sodom och Gomorra och Admah [betyder: röd jord] och Tsevojim [betyder: gaseller] ända till Lasha.
Sebulon [hebr. Zevolun betyder "upphöjd"] ska bo vid havets strand
och han ska bli en strand (hebr. chof) (säker hamn – hebr. chof) för skepp
och hans sida [landsgräns] ska vändas mot Sidon.
[Sebulon välsignas före sin äldre bror Isaskar. Denna profetia är intressant eftersom det landområde som Sebulon så småningom tilldelas inte ligger varken vid Medelhavskusten eller Galileiska sjön, utan i ett litet område däremellan. Med tiden får de ändå tillgång till både Medelhavet och Galileiska sjön, eftersom Via Maris går genom deras område och de utmärker sig senare som just sjöfarare.]
– det Hermon [i norr] som Sidonierna kallar Sirion och amoréerna kallar Senir –
Och Herren (Jahveh) gav dem i Israels hand och de slog dem och jagade dem till stora Sidon [vid Medelhavskusten i nordväst, se Dom 19:28] och till Misrefot Majim ["brännande vatten" – varma källor; syftar troligtvis på en plats eller ett område i närheten av Sidon, se Jos 13:6] och Mitspehs dal österut [nordost från Chatsor], och slog dem till dess ingen var lämnad kvar.
I söder, hela kanaanéernas land och Mera som tillhör Sidonierna [Kanaans ättlingar från TSidon, se 1 Mos 10:15 – från Sidon i nuvarande Libanon] till Afek till amoréernas gräns,
alla invånare i bergsbygden från Libanon till Misrefot-Maim, alla Sidonier, dem ska jag driva ut från Israels söner, du ska bara fördela det som ett arv åt Israel som jag har befallt dig.
Och Evron och Rechov och Chamon och Kana ända till det stora Sidon [staden och området kring staden].
[Även här finns en uppställning med sju städer som inte intogs.]
Asher drev inte ut
Akkos invånare,
och Sidons invånare [Kanaans ättlingar från TSidon, se 1 Mos 10:15],
och Achlavs [invånare]
och Achzivs [invånare]
och Chelbas [invånare]
och Afiks [invånare]
och Rechovs [invånare],

De fem filisteiska furstarna [för städerna Gaza, Ashkelon, Ashdod vid Medelhavskusten och Ekron och Gat lite längre in från kustremsan, se Jos 13:3],
och alla kanaanéer [generell term för folkslagen i landet]
och Sidonierna [folk från Fenikien, med städerna Tyros och Sidon, se Dom 1:31; 1 Mos 10:15]
och hivéerna [1 Mos 34:2] som bodde i Libanons berg
från berget Baal-Hermon [Jos 11:17] till Lebo Chamat [hebr. lebo betyder "ingång" och kan också syfta på Chamats bergspass; troligtvis staden Labweh i norra Libanon vid Orontesflodens källor].
[Filistéerna är en beteckning på de sjöfolk som på 1200-talet f.Kr. kom från de grekiska öarna (främst Kreta, se 1 Mos 10:13–14; 4 Mos 24:24; Jer 47:4; Amos 9:7). Dessa fem städer/riken (kallas ibland filistéernas pentapolis, från grekiska ordet för fem och stad, jfr ´de tio städerna´ som kallas dekapolis i NT, se Matt 4:25) hade ett gemensamt stadsförbund och var Israels fiende, se 1 Sam 6:16–18.]
Och Israels söner gjorde igen det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon och tjänade [nu räknas sju avgudar upp:]
baalerna
och ashtarot (stjärnorna) och
Arams gudar [som var Chadad, Mot, Anat och Rimon]
och Sidons gudar
och Moabs gudar [Kemosh, se 4 Mos 21:29]
och Ammons söners gudar [Molok, se 1 Kung 11:7]
och filistéernas gudar [Dagon, se Dom 16:23]
och de övergav Herren (Jahveh) och tjänade honom inte.
och Sidonierna
och amalekiterna [2 Mos 17:8]
och moaniterna [här förväntas midiniterna]
när de förtryckte er, och ni ropade till mig och jag räddade er från deras hand. [1 Krön 4:41; 2 Krön 20:1; 26:7]
Och de fem männen gick vidare och kom till Lajish [i norr].
[Hebr. lajish betyder "fullvuxet lejon". Staden kallas även Leshem, se Jos 19:47. Den ligger vid foten av berget Hermon i Israels nordligaste del. Platsen är bördig och det finns gott om vatten från Jordanflodens källflöden. Staden får senare namnet Dan, se vers 29. I Moses välsignelse över Dan är formuleringen att Dan ska vara en lejonunge som skuttar fram i Bashan (som är ett annat namn på samma område), se 5 Mos 33:22.]
De [de fem spejarna] såg folket som var där inne, [de] bodde tryggt efter Sidoniernas påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat) [stod under deras militära beskydd], hade ro och trygghet och ingen vanärade dem i landet [genom någon attack, se Jes 45:17; 50:7; 54:4; Ords 25:8; Ps 44:10] och inget kontrollerande styre (hebr. etser, finns bara här) och de var långt från Sidonierna, och de hade ingen kontakt med andra människor [ordagrant: "ingen talade till dem med en människa"].
Och det fanns ingen räddning eftersom de var långt bort från Sidon och de talade inte med någon människa, och det var i dalen som är vid Beit-Rachov.
Och de byggde staden och bodde i den.
Och de kom till Gilead och till Tachtim-Chadshis land, och de kom till Dan-Jaan och runt om till Sidon,
Befall därför nu att de hugger cederträ åt mig från Libanon, och mina tjänare ska vara tillsammans med dina tjänare, och jag ska betala dig för dina tjänare efter allt som du säger, för du vet att det finns ingen bland oss som har samma skicklighet att hugga timmer som Sidonierna."
[Detta stycke ramar in kiasmen i kapitel 3-11. Just giftermålen med utländska kvinnor var det som han inte skulle göra (5 Mos 7:3–4; 17:16–17), och visade sig få honom på fall. Inom arkeologin har man på senare år börjat göra analyser av fingeravtryck på lerskärvor. I utgrävningar där det finns kanaaneiska tempel (bl.a. Tell Burna 2022) har man sett att just avgudar, figuriner, masker och kärl för religiöst bruk var gjorda av kvinnliga krukmakare, medan vanliga kärl var gjorda av män. Här bekräftar arkeologin att just utländska kvinnor var involverade att skapa dessa ockulta föremål.]
Och kung Salomo älskade många främmande (utländska) kvinnor, förutom (vid sidan av) faraos dotter [som exkluderas, se 1 Kung 3:1] – moabiter, ammoniter, edomiter, Sidonier och hettiter –
Och Salomo gick efter Ashtoret [Ishtar – kärlekens och krigets gudinna; himmelens drottning, Baals hustru], Sidoniernas gudinna och efter Milkom [även kallad Molok, se vers 7] ammoniternas vidrighet.
eftersom de har övergett mig och har tillbett
Ashtoret [Ishtar – kärlekens och krigets gudinna; himmelens drottning och Baals hustru], Sidoniernas gudinna,
Kemosh, Moabs gud och
Milkom [även kallad Molok], amoréernas gud,
och inte vandrat på mina vägar till att göra det som är rätt i mina ögon och hålla (vakta, skydda, bevara) mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och mina påbud (bindande juridiska beslut) som hans far David gjorde.
Och det skedde, som om det vore en lätt sak för honom att vandra i Jerobeams, Navats sons, synder, att han tog till hustru Isebel (hebr. Izevel), Etbaals dotter, Sidoniernas kung, och gick och tjänade Baal och tillbad honom.
"Stå upp, gå till Sarefat som ligger intill Sidon och slå dig ner (bo) där. Jag har redan befallt en änka som bor där att förse dig med mat."
Och de höga platserna som var framför (öster om) Jerusalem, till höger [den södra höjden] på förödelsens berg [ordlek för "Smörjelsens berg", dvs. Olivberget], som Salomo. Israels kung, hade byggt till
Ashtoret [Ishtar – kärlekens och krigets gudinna; himmelens drottning och Baals hustru], Sidoniernas avskyvärdhet
och till Kemosh, Moabs avskyvärdhet
och till Milkom [även kallad Molok], Ammons söners avskyvärdhet,
orenade kungen.
Kanaan blev far till Sidon, som var hans förstfödde, och Chet,
och cederbjälkar i oräkneligt antal, för Sidonierna och tyrierna kom med cederträ i mängd till David.
De gav pengar till stenhuggarna och timmermännen och mat, dryck och olja till Sidonierna och tyrierna för att de skulle föra cederträ från Libanon, via havet till Jaffa, som Persiens kung Kyros hade gett tillstånd till.
Var stilla ni kustlandets invånare, ni Sidons köpmän som reser (passerar) över havet och fyller dig,
Bli till skam Sidon för havet har talat, havets fäste säger: "Jag har inte haft födslovånda, inte fött fram, inte har jag uppfostrat unga män, inte fostrat jungfrur."
Och han sa: "Du ska inte längre glädjas, du förtryckta jungfru, Sidons dotter. Stå upp gå över till kitteernas land [Cypern, men även länderna västerut – hebr. erets Kittim], inte heller där ska du ha någon vila.
och alla kungar i Tyros och alla kungar i Sidon och alla kungarna i kustländerna (öarna) bortom havet,
och sänd dem till Edoms kung och till Moabs kung och till Ammons söners kung och till Tyros kung och till Sidons kung med budbärarnas hand som kom till Jerusalem till Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Juda kung,
Över dagen som kommer för att tillspilloge hela Filistéen,
till att hugga av från Tyros och från Sidon varje hjälpare som återstår,
för Herren (Jahveh) har tillspillogivit filistéerna,
kvarlevan från Chaftors öar [Kreta].
[Filistéerna tros ha sitt ursprung från Kreta, se 5 Mos 2:23; Amos 9:7.]
Sidons och Arvads invånare var dina rorsmän,
dina visa män Tyros som finns i dig, var dina lotsar.
Människobarn vänd ditt ansikte mot Sidon och profetera mot det
och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):
Se jag är emot dig Sidon
och jag ska bli förhärligad i din mitt,
och de ska veta att jag är Herren (Jahveh)
när jag har verkställt domarna i henne
och ska bli helgad i henne.
Där är furstarna från norr, allesamman, och alla Sidonier som har gått ner med de slagna, som skäms för all terror som de har förorsakat genom sina mäktiga och de ligger oomskurna med dem som är slagna av svärd och bär sin skam med dem som går ner i avgrunden.
Och likaså, vad är ni för mig Tyros och Sidon och Filistéens områden? Vill ni vedergälla mig något? Även om ni vill vedergälla mig något ska jag snabbt och smidigt skicka tillbaka den vedergällningen över era egna huvuden.
Och även Chamat [ett syriskt rike med en huvudstad med samma namn, norr om Damaskus],
ska gränsa mot henne [kommer dela samma öde],
[även] Tyros och Sidon [kuststäderna längs med en erövrares väg mot Egypten, se Jes 23:1–18],
för hon är [trodde själv sig vara] mycket vis [se vers 3].