Kyros
Någon sorts härskare Nämns i Bibeln vid namn

Kyros II, kallad Kyros den store. Han krossade babylonierna och grundade det Persiska riket. Han härskade mellan 559 och 530 f.Kr. och var också den som tillät judarna återvända och bygga upp templet i Jerusalem.

Tidsperiod: Fångenskapen- Jesus (586 – 5 f.Kr)
Född: 600 f.Kr.  (3161 AM*)
Död: 04 dec 530 f.Kr.  (3231 AM*)
Ålder: 70 år
Alt. namn/stavningar: Koresh
Engelska namn: Cyrus


  Visa grafiskt familjen med åldrar som staplar

*Anno Mundi (latin för år och värld) är den judiska tideräkningen som utgår från världens tillkomst som är satt till år 3761 f.Kr. I år (2023) motsvaras av år 5783 i den judiska tideräkningen. Det som ses här är en ungefärlig siffra.

Användning i Bibeln


Koresh H3566
כּ֫וֹרֶשׁ (koresh)
23 ggr i GT
Koresh A3567
כּ֫וֹרֶשׁ (koresh)
8 ggr i GT
Totalt    31 ggr

Persondatabas BETA

Databasen med alla personer är under uppbyggnad. Hittar du något fel, hör gärna av dig info(@)karnbibeln.se.

Referenser (19 st)

Filter:

Endast vid namn (19)
Endast nyckelverser (8)
Dölj genitiv (14)
För att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas, hände det i den persiske kungen Koreshs första regeringsår att Herren påverkade perserkungen Koreshs sinne så att han över hela sitt rike lät utropa följande som också skriftligt kungjordes:
"Så säger Koresh, kung av Persien: Herren, himlens Gud, har gett mig alla riken på jorden, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda. Den bland er som tillhör hans folk ska bege sig dit upp, och hans Gud ska vara med honom."
I Kyros, den persiska kungens, första år [539 f.Kr.] – för att Herrens (Jahves) ord genom Jeremias mun ska fullbordas [Jer 29:10-14; Jes 44:28-45:13] – uppväckte Gud (Jahve) Persiens kung Kyros ande [hjärta, se Ords 21:1] så att han ropade ut (kungjorde) i hela sitt kungarike, både muntligt och skriftligt:
Så säger Kyros, Persiens kung: Alla kungariken på jorden har Herren (Jahve) himmelens Gud (Elohim) gett till mig, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem, som ligger i Juda.
Och kung Kyros hämtade alla tillbehör från Herrens (Jahves) hus som Nebukadnessar hämtat från Jerusalem och placerat i sina gudars hus.
Persiens kung Kyros lät skattmästaren Mitredat [en annan Mitredat tjänade 80 år senare under Artaxerxes I, se Esra 4:7] hämta dem (tempelutensilierna) och räkna upp dem åt Sheshbatsar [troligen ett annat namn på Serubbabel, se vers 11 och Esra 5:16; 3:8], Juda furste.
De gav pengar till stenhuggarna och timmermännen och mat, dryck och olja till sidonierna och tyrierna för att de skulle föra cederträ från Libanon, via havet till Jaffa, som Persiens kung Kyros har gett tillstånd till.
Men Serubbabel (Zerubbavel), Jeshoa och Israels andra prominenta ledare sade till dem: Det är inte för er och oss (tillsammans) att bygga ett hus till Herren (Jahve), vår Gud (Elohim), vi själva ska bygga det till Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim), precis som Kyros, Persiens kung har befallt oss.
De mutade rådgivare i avsikt att omintetgöra deras planer alla dagar från Persiens kung Kyros tid till dess Persiens kung Darejavesh regerade.
Men i sitt första regeringsår befallde Babels kung Kyros (Koresh) att man skulle bygga upp detta Guds hus.
Dessutom lät kung Kyros hämta från templet i Babel de kärl av guld och silver som hade tillhört Guds hus men som Nebukadnessar hade tagit från templet i Jerusalem och fört till templet i Babel. Kung Koresh överlämnade dem åt en man vid namn Sheshbassar, som han hade tillsatt som ståthållare,
Om kungen samtycker bör man göra efterforskningar i kungens skattkammare i Babel för att ta reda på om kung Kyros har gett befallning att bygga detta Guds hus i Jerusalem. Därefter bör kungen meddela oss sin vilja om saken."
"I sitt första regeringsår gav kung Kyros denna befallning om Guds hus i Jerusalem [Esra 1:2-4]: Huset ska byggas upp och vara en plats där man bär fram offer. Grunden ska läggas fast. Det ska byggas 60 alnar [27 meter] högt och 60 alnar [27 meter] brett
Judarnas äldste byggde vidare och gjorde framsteg i arbetet genom profeterna Haggais och Sakarjas, Iddos sons, profetiska ord. Man byggde och slutförde det så som Israels Gud hade befallt och som Kyros och Darejavesh och Artaxerxes (Artachast) [som regerade 465-424 f.Kr., se Esra 7:12, 21], kung av Persien, hade befallt.
Som säger om Kyros: "Han är min herde och ska utföra alla mina önskningar" och säger till Jerusalem: "Hon ska bli uppbyggd" och till templet: "Min grund ska bli lagd."
Så säger Herren (Jahve) till sin smorde, till Kyros, vars högra hand [hans makt] jag styrker för att underkuva länder inför honom, och lösa upp kungars bälten, för att öppna dörrar framför honom, så att portarna inte stängs:
Daniel blev kvar där [fortsatte att tjänstgöra för riket] ända till kung Kyros (Koresh) första regeringsår [och en bit in i hans styre]. [Namnet Kyros har persiskt ursprung med betydelsen "som solen". På modern persiska är namnet Kourosh. I antika inskriptioner på elamitiska är namnet "Kuras". Från detta namn kommer det grekiska Kyrios, som betyder "herre". Den latinska formen av grekiskan har sedan blivit det svenska namnet Kyros och engelska Cyrus. Den hebreiska translittereringen är Koresh, se Dan 10:1; Esra 1:1. Daniel föddes omkring 620 f.Kr. i Jerusalem. Som tonåring fördes han till Babylon 605 f.Kr. Där blir han kvar i åtminstone 69 år. Han får ha inflytande i två stormakter. Kungar kommer och går, men Daniel har hela tiden en framträdande roll. När den persiske kungen Kyros 539 f.Kr. intar Babylon får Daniel även favör hos honom i den nya persiska stormakten. Eftersom Daniel får se syner i Kyros tredje regeringsår betyder det att han finns i landet 536 f.Kr. Då är han över 80 år. Det är även i denna höga ålder han kastas i lejongropen, se Dan kapitel 6. Även om han får vara med och se den första gruppen judar under ledning av Serubbabel återvända till Jerusalem, se Esra 1:1-3, är det mest troliga att Daniel förblir kvar och dör i Babylon. Det finns sex olika traditioner om var han blev begravd: Babylon, Kirkuk och Miqdadiyah i Irak, Susa och Malamir i Iran, och Samarkand i Uzbekistan.]
Daniel hade framgång (blev befordrad, fick ära, rikedom och makt) under Dareios regeringstid, och (även) under persern Kyros (Koresh) regeringstid. [Texten kan läsas på två sätt. Antingen beskriver den hur Dareios och Kyros är två samtida ledare. I så fall är Dareios guvernören som Kyros satte över staden Babylon, och som historiskt sett skulle kunna vara en general vid namn Gubaru, se Dan 1:1. Den hebreiska konjunktionen "vav" översätts vanligtvis med "och", men kan också översättas "även". I så fall blir den andra delen en förklaring och förtydligande: "även, det vill säga, under persern Kyros regeringstid". Daniel indikerar då att medern Dareios, se Dan 5:31, är samma person som persern Kyros. Det som försvårar tolkningen är att samma personer har olika namn i olika regioner, det gäller ju även Daniel och hans vänner, se Dan 1:7. Förhoppningsvis kan framtida arkeologiska fynd där Dareios namn nämns hjälpa till i tolkningen här.]
[Daniel är nu i 85-årsåldern. Två år tidigare hade den nya persiske kungen Kyros gett judarna tillåtelse att återvända till Jerusalem, se Esra 1:3. Det är dock få judar som brutit upp, och för de som gjort det var omständigheterna svåra. Själva synen sker ett specifikt datum, den 24:e i vårmånaden Nisan, se vers 4. Den judiska påsken firas 14:e Nisan, så under de tre veckor som beskrivs här, har påsken kommit och gått. Påsken firas till minne av uttåget ur Egypten. Kanske hade Daniel haft svårt att glädja sig denna högtid eftersom så få tagit möjligheten att göra ett nytt "exodus" från Babylon. I stället hade han känt sorg, se vers 2. Synen inträffar när Daniel är borta från staden Babylon och befinner sig vid floden Tigris. Texten säger inte varför, kanske var han där på administrativt uppdrag eller för att uppmana judar att återvända? Strukturen i den sista delen av Daniels bok är: 1. Prolog – Dan 10:1-11:2 2. Uppenbarelsen – Dan 11:2-12:4 3. Epilog – Dan 12:5-13.] PrologI den persiske kungen Kyros (Koresh) tredje regeringsår [536 f.Kr.] fick Daniel, som också kallades Belteshassar [namnet han fått när han togs tillfånga Dan 1:7], ett budskap (ord) uppenbarat. [Han får se ännu en vision.] Budskapet är sant, och handlar om ett stort krig (en svår tid, en stor vedermöda). Han förstod budskapet och i synen kom insikt i vad den handlade om.