Hesekiel
Introduktion
[Årtalen i Hesekiels bok utgår från Jojachins fångenskap och exil år 597 f.Kr., se ; . Inledningen () är strukturerad med parallellism och har även ett kiastiskt mönster som rör sig inåt från år till månad och centralt den dag då Hesekiel fick se syner från Gud.] 11Och det hände i det 30:e året [i Hesekiels liv] i den 4:e [månaden] på den 5:e [dagen] i månaden, när jag [Hesekiel] var bland fångarna vid floden Kevar,
att himlarna öppnade sig och jag såg syner från Gud (Elohim).
2På den 5:e [dagen] i månaden [troligtvis den 4:e, vilket är tamuz – juni/juli], som var det 5:e året av kung Jojachins fångenskap [juli år 593 f.Kr.].
3Då kom (ordagrant: "kommande kom") Herrens (Jahvehs) ord till prästen Hesekiel, Bozis son, i kaldéernas land [Babylon] vid floden Kevar, och Herrens (Jahvehs) hand [kraft, se ; ] var över honom på den platsen. [Kevar var en förgrening av floden Eufrat, söder om Babylon.]
[Detta är den andra exilen och bokens författare Hesekiel är en av dem som också förs bort. Han var då 25 år. Här i bokens inledning har det nu gått 5 år sedan dess och han är 30 år. I den första exilen (605 f.Kr.) fördes en mindre grupp bort, bl.a. Daniel. Då regerade Jojakim (hebr. Jehojaqim) i Juda, se . Nu regerar hans son Jojakin (hebr. Jehojachin; samma namn, men med "n" på slutet istället för "m") här i Hesekiel är stavningen av Jehojachin det snarlika Jojachin ().
Hesekiel var (som även Jeremia) av prästerlig släkt och ättling till Levi. Hans far Buzi nämns inte någon annanstans, eventuellt kan det finnas någon koppling med landet Boz (, ). Hade Hesekiel inte förts bort från Jerusalem skulle han börjat tjänstgöra som präst i templet när han fyllde 30 år (). Istället kallar Herren honom nu till en profet (). Frasen "kom Herrens ord" används 50 ggr i boken.]Första samlingen budskap (kap 1-7)
Första synen
4Och jag såg och se, en stormvind kom ut från norr [stormar representerar ofta Guds närvaro, se ], ett stort moln med en eld blixtrade så att det lyste runt omkring det, och ut från dess mitt som färgerna av glödande legering från eldens mitt.Fyra levande varelser
[Medan profeten såg den annalkande stormen trädde fyra levande varelser fram. De introduceras på nytt i och där de kallas keruber. Dessa änglalika väsen hade Guds uppdrag att bevaka Guds helighet. Dessa indikerar att i stormen finns Guds helighet. Efter Adams fall stationerades keruber vid ingången till Eden för att förhindra synd att komma inför Guds helighet, se . räknar upp tio beskrivningar av dessa varelser.] 5Och ut från mitten kom det som liknade fyra varelser [keruber ] och deras utseende (uppenbarelse) hade likhet (hebr. demot) med en människa. 6Och var och en hade fyra ansikten och var och en av dem hade fyra vingar. [De 4 keruberna hade totalt 16 ansikten och 16 vingar.] 7Och deras fötter var raka fötter [utan någon led], och deras fotsulor var som fotsulan på en kalvs fötter [klövar], och de gnistrade som färgerna i polerad brons []. 8Och de [de fyra keruberna] hade människohänder under deras vingar på deras fyra sidor. Och alla fyra av dem hade sina ansikten och vingar på följande sätt: 9Deras vingar var sammanfogade med varandra [på samma sätt som de två keruberna i Salomos tempel, se ]. De vände sig inte när de gick, de gick var och en rakt fram. 10[Ansiktena såg ut så här:]
Var och en hade ansikten som liknade en människa,
och alla fyra hade ett lejons ansikte till höger,
och alla fyra hade en oxes ansikte till vänster,
alla fyra hade också en örns ansikte [på baksidan av deras huvuden]. []
11Detta var deras ansikten.
Och deras vingar sträcktes uppåt, två vingar på var och en var sammanfogade med varandra och med två täckte de sina kroppar. 12Och de gick var och en rakt fram [i den riktning ansiktet var vänt], dit Anden gick, dit gick de, de vände inte på sig när de gick. 13Och de levande varelserna hade ett utseende som liknade brinnande kol som såg ut som facklor, det flammade upp och ner bland de levande varelserna och det var strålglans i elden och från elden kom blixtar. 14Och de levande varelserna rörde sig hastigt (sprang) fram och tillbaka som utseendet hos blixtens ljus.Hjulen
[Intill dessa keruber beskrivs något som liknas vid hjul. Det är samma ord (hebr. ofan) som används för vagnshjul, se . Dock är de mer komplexa och beskrivs som "hjul i ett hjul", se . I senare judisk litteratur (Henoksböckerna, 1 Enok 61:10 och 2 Enok 29:3) utvecklas ofannim (plural av ofan) till en tredje typ av änglar, tillsammans med serafim och cherubim. Anledningen är att på "hjulen" finns ögon, se . Den mest grundläggande tolkningen av hjulen som kan röra sig i alla riktningar är att visa på Guds allmakt och förmåga att se och förflytta sig överallt på jorden samtidigt.] 15Och jag såg de levande varelserna och se ett hjul i (mot) marken vid sidan av de levande varelserna vid deras fyra ansikten. 16Hjulens utseende och deras konstruktion var som färgen av krysolit [troligtvis gul/guld färgad – hebr. ; troligtvis från staden Tarshish, kanske importerad från avlägset håll; se även ; ; ], och de fyra såg likadana ut, och deras utseende och deras konstruktion var som om det var ett hjul inuti ett hjul. [Detta möjliggör rörelse åt alla riktningar. Kanske rör det sig om någon gyroskopisk konstruktion med sfäriska hjul.] 17De [hjulen] kunde röra sig åt alla fyra riktningar (sidor), utan att vända sig. [De kunde byta riktning utan att vända sig om.] 18Och deras fälgar (ringar; något välvt – hebr. gav) var höga och de var skräckinjagande (respektingivande), och deras fälgar (ringar) [de sfäriska hjulen] var fulla av ögon [kan syfta på ljus, ädelstenar, verkliga ögon] runt om – alla fyra [hjulen eller de fyra varelserna]. [; ] 19Och när de fyra levande varelserna gick, gick hjulen tätt intill dem, och när de fyra varelserna lyfte sig från marken lyftes hjulen upp (med dem). 20Dit Anden ville gå (över den plats dit Anden ville gå), dit gick de, och hjulen lyftes tillsammans med dem, för varelsernas ande [singular] var i hjulen. 21När dessa (varelserna) går, går de (hjulen) och när de står (stilla), står de. Och när de lyfts upp från marken lyfts hjulen upp bredvid dem, för de levande varelsernas ande är i hjulen.Plattformen
22Ovanför huvudena på de levande varelserna fanns det något som liknade något utspänt (expanderat), det strålade som med färger av is och var utspänt över deras huvuden. [Här används först det hebreiska ordet som betyder att expandera, göra större, hamra ut som en plåt och sedan det hebreiska ordet nata expandera, spänna ut, vara utspänt. Här anas fler än de tre rumsdimensionerna och tid, se .] 23Och under det utspända (det utsträckta välvda fästet, expansionen) var deras vingar utsträckta mot varandra (tillsammans; ordagrant: "en kvinna till hennes syster"). Var och en hade två [vingar] som täckte [ena sidan av deras kroppar], och var och en hade två [vingar] som täckte [den andra sidan av] sina kroppar. [Se även .] 24Och när de gick hörde jag ljudet av deras vingar som ljudet av stora vatten, likt den Allsmäktiges (Shaddajs) röst, ett ljud av tumult som ljudet av en armé. När de stod (stilla) sänkte de ner sina vingar. 25Och det var en röst ovanför det utspända som var ovanför deras huvuden. När de stod (stilla) sänkte de ner sina vingar. 26Över plattformen som var ovanför deras huvuden syntes något som liknade en tron. Den såg ut som safir (blå ädelsten). Högt ovanför tronen satt en som till utseendet liknade en människa. 27Från det som föreföll vara hans höfter och uppåt såg jag något som liknade en glänsande bronsfärgad ring av eld runtomkring honom (skinande som smält metall). Från hans höfter och nedåt såg jag något som liknade eld, som gav ett strålande ljus omkring honom. 28Detta sken runt honom såg ut som regnbågen i ett moln en regnig dag. Detta var hur Herrens härlighet (ära, makt) visade sig för mig.
När jag såg detta, föll jag ner på mitt ansikte, och jag hörde rösten av någon som talade.Kallelse
21Han sa till mig: "Du människobarn (hebr. ben-adam), ställ dig upp på dina fötter så ska jag tala med dig." [Herren använder termen ben adam som betyder människobarn eller Adams son när han tilltalar Hesekiel. Frasen används 93 ggr.] 2Under tiden han talade med mig, kom en ande (vind) i mig och reste mig upp på mina fötter, och jag hörde honom tala. 3Han sa till mig: "Du människobarn, jag sänder dig till Israels hus, till de folk som gör uppror mot mig. Både de och deras fäder har gjort uppror mot mig fram till denna dag, 4och sönerna har bronsfärgade ansikten och styva hjärtan. Jag sänder dig till dem och du ska säga till dem: "Så säger Herren Herren (Adonai Jahveh)." 5Och oavsett om de vill lyssna eller om de vill låta bli, för de är ett upproriskt hus, ska de veta att en profet har varit ibland dem. 6Och du människoson ska inte vara rädd för dem och inte vara rädd för deras ord, fast utmanare och föraktare finns hos dig och du bor bland skorpioner. Var inte rädd för deras ord och bli inte bestört över deras uppsyn, för de är ett upproriskt hus. 7Och du ska tala mina ord till dem, oavsett om de vill lyssna eller om de vill låta bli, för de är mycket upproriska. 8Men du, människobarn, hör nu på vad jag talar till dig. Var inte upprorisk som detta upproriska folk. Öppna din mun och ät det jag ger dig." [Lyssna nu och ta emot mitt budskap, och utför sedan det.] 9Sedan tittade jag och såg en hand som sträcktes ut mot mig, och i den låg en bokrulle. 10Han rullade ut den framför mig. På både fram och baksidan var det skrivet klagan (uttrycker sorg), suckar (uttryck för smärta) och jämmer. [Vanligtvis skrev man bara på insidan av rullen, men så stor var Israels synd och dom att det var skrivet på båda sidor av skriftrullen.] 31Och han sa till mig: "Människobarn, ät det som du finner, ät denna bokrulle och gå och tala till Israels hus." [] 2Så jag öppnade min mun och han fick mig att äta bokrullen. 3Och han sa till mig: "Människobarn låt din mage äta och fyll dina tarmar med denna bokrulle som jag ger dig." Sedan åt jag den och i min mun var den som honung i söthet. [; , ] 4Och han sa till mig: "Människobarn gå till Israels hus och tala med mina ord till dem, 5för du är inte sänd till ett folk med obegripligt språk och en långsam tunga, utan till Israels hus, 6inte till många folk med obegripligt språk och en långsam tunga, vars ord du inte kan förstå. Om jag hade sänt dig till dem skulle de med säkerhet ha lyssnat till dig. 7Men Israels hus ska inte samtycka till att lyssna till dig, för de samtycker inte till att lyssna till mig, för hela Israels hus har en hård panna och ett styvnackat hjärta. 8Se, jag har gjort ditt ansikte hårt (fast – hebr. ) mot deras ansikten och din panna hård mot deras pannor. 9Som en diamant som är hårdare än flinta, har jag gjort din panna. Frukta inte (var inte förfärad, modfälld) för dem och bli inte missmodig av deras uppsyn (deras ansikten), för de är ett upproriskt hus (släkte)." [Tre gånger upprepas hebr. (hård). Ordet anspelar på Hesekiels namn (hebr. ) som betyder "Herren gör hård/stärker".] 10Och han sa till mig: "Människobarn, alla mina ord som jag ska tala till dig, ta emot i ditt hjärta och hör med dina öron. 11Och gå du till de fångna sönerna av ditt folk och tala till dem och säg till dem: 'Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh)', om de vill lyssna eller om de vill avstå."Andra synen
12Och jag lyftes upp av en ande (vind) och jag hörde bakom mig rösten av ett stort brus: "Välsignad är Herrens (Jahvehs) härlighet från hans plats" 13och ljudet av de levande varelsernas vingar när de rörde vid varandra och ljudet av hjulen bredvid dem och ljudet av en stor rörelse (skakning, jordbävning – ). 14Och en ande (vind) lyfte upp mig och tog bort mig och jag gick med en het bitterhet i min ande och Herrens (Jahvehs) hand var stark över mig. 15Och jag kom till dem av fångarna i Tel-Aviv [i dåtidens Babylon] som bodde vid floden Kevar och jag satte mig där de satt och förblev där, förfärad ibland dem i sju dagar [tiden för sorg, se ; ; ; även tiden för prästinvigningen, se ]. [Tel-Aviv i denna vers ligger i dåtidens Babylon och ska inte blandas ihop med dagens moderna Tel-Aviv vid Medelhavet. De judiska fångarna bodde vid floden Kevar nära Nippur, se . Namnet har en anknytning till det akkadiska uttrycket som betyder "högen/avlagringarna från den stora floden". Ordet tel är en term för en höjd som uppstått genom upprepad bosättning. Det kan härröra från en gammal bosättning som judarna blev satta att bygga upp igen. På hebreiska är grundbetydelsen av aviv stadiet i kornets utveckling då öronen blir gröna och börjar mogna. Månaden aviv är den vårmånad då kornet når detta steg, se ; . I nämns en bördig dal, så namnet kan ha kopplingar till skörd. I modern hebreiska betyder aviv vår. Den moderna staden Tel-Aviv som grundades 1909 fick namnet efter detta ortnamn i dåtidens Babylon och har betydelsen "vårens kulle".] 16Och det hände efter de sju dagarna att Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 17"Människobarn jag har utsett dig att vara väktare [vars uppdrag var att speja och varna för annalkande fara – hebr. tsafa] till Israels hus, och när du hör ett ord i min mun ska du ge dem varningen från mig. [En väktare var stationerad på muren och uppdraget var att hålla utkik och varna ledarskapet om faror, se ; ; . Att inte utföra detta uppdrag var ofta förenat med dödsstraff. Se även ; ; .] 18När jag säger till de onda: Du ska döden dö, och du inte ger honom varningen, inte talar för att varna den onde från hans onda vägar till att rädda hans liv, då ska den onde mannen dö i sin synd men hans blod ska utkrävas av din hand. 19Men om du varnar den onde och han inte vänder om från sin ondska, inte från sina onda vägar, ska han dö i sin synd, men du har räddat din själ. 20Och när en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och begår synd, ska jag lägga en stötesten framför honom [som han snubblar på], han ska dö. Eftersom du inte har varnat honom ska han dö i sin synd och hans rättfärdiga gärningar som han har gjort ska inte kommas ihåg, men hans blod ska jag utkräva av din hand. 21Men om du varnar den rättfärdige att den rättfärdige inte ska synda och han låter bli att synda, då ska han med säkerhet leva, eftersom han lät sig varnas, och du har räddat ditt liv (din själ)."Tredje synen
22Och Herrens (Jahvehs) hand kom över mig där och han sa till mig: "Stig upp och gå ut på slätten och där ska jag tala med dig. 23Och jag steg upp och gick ut på slätten, och se, Herrens (Jahvehs) härlighet [hans närvaro manifesterad] stod där som härligheten som jag såg vid floden (kanalen) Kevar [], och jag föll ner på mitt ansikte. 24Och en ande (vind) kom och ställde mig på mina fötter och han talade med mig och sa till mig: Gå och stäng in dig själv i ditt hus. 25Men du människobarn se bojor ska bli satta på dig och du ska vara bunden med dem och du ska inte gå ut ibland dem, 26och jag ska låta din tunga klistra sig i gommen i din mun så att du blir stum och inte är en tillrättavisare för dem, för de är ett upproriskt hus. [Hesekiel blev stum i omkring 7 års tid ända till Jerusalems fall 586 f.Kr., se , förutom de tillfällen då Herren öppnade hans mun att tala, se ] 27Men när jag talar med dig ska jag öppna din mun och du ska säga till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Han som lyssnar låt honom höra och han som förkastar låt honom förkasta, för de är ett upproriskt hus."Symbolisk handling – lertavlor
[Herren fortsätter att tala till Hesekiel i den tredje synen, se :] 41"Och du människobarn, ta dig en lertavla och lägg den framför dig och rita på den en stad, Jerusalem. 2Och belägra mot den och bygg fästningar mot den och kasta upp en belägringsvall mot den, slå upp läger mot den och sätt murbräckor runt om. 3Och ta dig en järnplåt och ställ den som en mur av järn mellan dig och staden, och sätt ditt ansikte mot den och den ska bli belägrad och du ska belägra den. Detta är ett tecken till Israels hus. 4Och du ska lägga dig på din vänstra sida och lägga Israels hus synd över den, efter antalet dagar som du ska ligga på den ska du bära deras synd. 5Och jag har gett till dem åren för deras synd till att vara ett antal dagar till dig, 390 dagar. Så ska du bära Israels hus synd. 6Och när du har fullbordat dessa ska du ligga på din högra sida och ska bära Juda hus synd, 40 dagar, varje dag för ett år har jag gett det till dig. 7Och du ska vända ditt ansikte mot Jerusalems belägring med din arm avklädd och du ska profetera mot det. 8Och se, jag lägger band på dig och du ska inte vända dig från den ena sidan till den andra förrän du har fullgjort dagarna för din belägring. 9Och ta du till dig vete och korn och bönor och linser och hirs och råg och lägg det i ett kärl och gör dig bröd av det, efter antalet dagar som du ska ligga på din sida, 390 dagar ska du äta av det. [Hesekiel lever i en symbolisk belägring och ransonerar sin mat. En belägring blev särskilt kännbar om den var längre än ett år och inga nya förråd av spannmål kunde föras in, se ; ; , . De 40 dagarna i nästa vers är inte inräknade i dessa 390 dagar.] 10Och ditt bröd som du ska äta ska vara efter vikt 20 shekel [230 gram] per dag, från tid till tid ska du äta det. 11Och du ska dricka vatten efter mått, 1/6 hin [0,6 liter], från tid till tid ska du dricka det. 12Och du ska äta det som kornkakor och du ska grädda det på dynga (avföring) från människor inför deras ögon." 13Och Herren (Jahveh) sa [tillade]: "På detta sätt ska Israels söner äta sitt bröd orent [] bland de folkslag dit jag fördriver dem." 14Men jag svarade: "Ack, Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), min själ har aldrig blivit oren (förorenad), från min ungdom och till nu har jag aldrig ätit det som är självdött eller rivet av ett rovdjur och det som är avskyvärt har aldrig kommit i min mun." 15Då sa han till mig: "Se jag har gett dig kodynga istället för mänsklig dynga (avföring) och du ska grädda ditt bröd över det." 16Och han sa till mig: "Människobarn, se jag bryter brödstaven i Jerusalem och de ska äta bröd efter vikt och med ängslan, och de ska dricka vatten efter mått och i förfäran, 17annars ska de sakna bröd och vatten och vara förfärade en man och hans bror och tyna (smälta) bort i sina överträdelser."Symbolisk handling – Hesekiels hår
[Herren fortsätter att tala till Hesekiel i den tredje synen hela detta kapitel ut, se . Att raka håret var inget en präst tog lätt på, se; ; . På samma sätt som en rakkniv skär bort hår från ansiktet och huvudet, ska invaderande arméer skära bort folket från landet.] 51"Och du människobarn, ta dig ett skarpt svärd, som en barberares rakkniv ska du ta det och låta det gå över ditt huvud och över ditt skägg. Ta sedan vågen och väg och dela håret. 2En tredjedel ska du bränna i eld i stadens mitt när dagarna för belägringen är fullföljda,
och du ska ta en tredjedel och slå det med svärdet runtom henne,
och en tredjedel ska du sprida ut för vinden och ett svärd ska dra ut efter dem.
[Förklaringen kommer i .] 3Du ska även ta några få strån av det och binda in det i hörnet på din skjorta. 4Och av dem ska du ta (några) och kasta dem i mitten av elden och bränna dem i elden, därifrån ska en eld dra fram i hela Israels hus. 5Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Detta är Jerusalem! Jag har satt henne i mitten av folken och länderna är runtomkring. 6Och hon gjorde uppror mot mina påbud (bindande juridiska beslut) i att göra mer ondska än folken, och mot mina förordningar (ordagrant "saker inristat") mer än länderna runtomkring henne, för de förkastade mina påbud (bindande juridiska beslut) och mina förordningar (ordagrant "saker inristat") har de inte vandrat efter. 7Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Eftersom ni har överträffat länderna runtomkring er genom att inte vandra efter mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och inte heller har gjort (följt) mina påbud (bindande juridiska beslut) och folkens påbud (bindande juridiska beslut) runtomkring har ni inte heller gjort. 8Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Se, jag är emot er, även jag, och jag ska verkställa mina domar i din mitt, till folkens ögon (i folkens åsyn). 9Och jag ska göra i dig [Jerusalem], det som jag aldrig tidigare gjort [värre än alla tidigare domar, se ; ; ] och som jag aldrig senare kommer att göra, på grund av alla dina styggelser (detta avskyvärda) [plural – avgudadyrkan, onda gärningar, osv.]. [Profetian inkluderar romarnas förstörelse av Jerusalem 70 e.Kr. och det sista försöket av Antikrist, se ; så väl den av Nebukadnessar. Se även .] 10Därför ska fäderna äta sina söner i din mitt och sönerna ska äta sina fäder, och jag ska verkställa domen i din mitt, och hela din kvarleva ska jag sprida ut till alla vindar. 11Så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Eftersom du har orenat min helgedom med alla dina avskyvärda ting och med alla dina styggelser, ska jag även med säkerhet förminska dig och inte skona mitt öga och även jag ska inte ha något medlidande. 12En tredjedel av er ska dö genom pest och genom hungersnöd ska de bli förtärda i din mitt,
och en tredjedel ska falla för svärdet runtomkring dig,
och en tredjedel ska jag sprida ut till alla vindar och ett svärd ska gå ut efter dem. 13Så ska min vrede förbruka sig själv och jag ska tillfredsställa mitt raseri över dem och jag ska få lindring, och de ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag Herren (Jahveh) har talat i min nitälskan när jag förbrukade mitt raseri över dem. 14Jag ska göra dig till en förundran och en förebråelse bland folken som är runtomkring dig till ögonen på (i åsynen av) alla som går förbi. 15Så ska det bli en förebråelse och ett hån (glåpord), en lärdom och en förundran för folken runtomkring dig, när jag verkställer domen i dig i vrede och i raseri och i ursinniga tillrättavisningar. Jag Herren (Jahveh) har talat det. 16Jag sänder de onda pilarna över dem med hungersnöd som är till fördärv, som jag sänder för att fördärva dig, och jag förökar hungersnöden över dig och ska bryta din brödstav i bitar, 17och jag ska sända över dig hungersnöd och onda djur och de ska beröva dig, och pest och blod ska passera genom dig och jag ska sända svärdet över dig. Jag Herren (Jahveh) har talat det."Budskap till Israels berg
61Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
2"Människobarn vänd ditt ansikte mot Israels berg [där man byggt offerplatser till avgudar, se ] och profetera mot dem 3och säg: Ni Israels berg hör Herrarnas Herres (Adonai Jahvehs) ord: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) till bergen och till kullarna, till ravinerna och till dalarna: Se jag ska komma över er med svärd och jag ska fördärva era höga platser. [; ] 4Era altaren ska bli öde och era solbilder ska bli krossade och jag ska kasta ner era slagna män framför era avgudar. 5Och jag ska lägga de döda kropparna av Israels söner framför deras avgudar och jag ska sprida ut era ben runtomkring era altaren. 6På alla platser där ni bor ska städerna bli ödelagda och de höga platserna ska bli öde, så att era altaren blir omintetgjorda och öde och era avgudar blir krossade och tystnar och era solbilder blir nedkastade och ert arbete blir omintetgjort. 7Och de slagna ska falla i din mitt och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh). 8Och jag ska lämna en kvarleva [] så att det finns några som undkommer svärdet bland folken när ni blir skingrade till länderna. 9Och de som undkommer av er ska komma ihåg mig bland folken dit de förs som fångar, hur jag har haft kval för deras vilsna hjärtan som har vikit av från mig, och med sina ögon har de gått bort efter sina avgudar. Och de ska avsky sig själva (ordagrant: "krossas/brytas i sina egna ansikten") för den ondska som de har begått med alla deras styggelser. 10Och de ska veta att jag är Herren (Jahveh), jag har inte talat förgäves att jag ska göra detta onda mot dem. 11Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Slå med din hand och stampa med din fot och säg: Ve (hebr. ach) [uttryck för smärta, används bara här och i ; ]! För Israels hus alla onda styggelser, för de ska falla för svärdet, för hungersnöd och för pest [; ; ]. 12Han som är långt borta ska dö av pesten och han som är nära ska falla för svärdet, och han som är kvar och är belägrad ska dö av hungersnöden, så ska jag använda (förbruka) mitt raseri över dem. 13Och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh) när deras slagna ska finnas bland deras avgudar runtomkring deras altaren på varje hög kulle, på alla bergstoppar och under varje lövträd och under varje tjock terebint, platserna där de offrar söt arom till sina avgudar. 14Och jag ska sträcka ut min hand över dem och göra landet fullständigt öde, mer öde än Divlatas öken på alla platser där de bor och de ska veta att jag är Herren (Jahveh)."Budskap om kommande dom över Israel
71Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 2Och du människobarn, så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) till Israels mark:
Ett slut (hebr. qets)
kommer (hebr. bo)
slutet (hebr. ha´qets) [kommer] över landets fyra hörn.
3Nu är slutet över dig och jag ska sända min vrede över dig och ska döma dig efter dina vägar, och jag ska ge dig alla dina styggelser. 4Och mina ögon ska inte skona dig och jag ska inte ha medlidande, utan jag ska ge dig efter dina vägar (som du har vandrat, val du gjort), dina styggelser ska vara i din mitt och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh). 5Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Ondska, en ondska, se den kommer. [Här upprepas ordet ondska – hebr. raa, två gånger, båda gångerna i singular och med tillägget en. Alltså görs det absolut övertydligt att det är en enda ondska det handlar om.] 6Ett slut (hebr. qets)
kommer,
kommer
[gör] slutet (hebr. ha´qets)
det har väckts (hebr. qits) mot dig,
se det kommer. [Versen har en struktur med en inledande kiasm, och där ordet "väcks" som också kan betyda skördetid står centralt, inramat av ordet "slut". Orden qets och qits är snarlika och ger en rytm och upprepning.] 7Er tur har kommit ni landets invånare, tiden har kommit, tumultets dag är nära och inte med glädjerop på bergen. 8Nu ska jag med hast hälla ut mitt raseri över dig och använda min vrede över dig och ska döma dig efter dina vägar, och jag ska ge dig alla dina styggelser. 9Och mina ögon ska inte skona och jag ska inte ha medlidande, utan jag ska ge dig efter dina vägar (som du har vandrat, val du gjort), dina styggelser ska vara i din mitt och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh). 10Se dagen! Se den kommer! Vändningen visar sig, staven har blomstrat, stolthet (arrogans) har knoppats. 11Våldet har rest sig upp till en ondskans stav, inget kommer från dem och inget tumult (ljud av stora skaror) och ingen myckenhet och ingen klagan bland dem. 12Tiden har kommit, dagen är nära, låt inte köparna glädja sig, inte säljarna sörja, för vrede är över alla deras skaror. 13För säljaren ska inte återvända till det som är sålt även om det fortfarande är levande, för synen berör (angår) hela dess skara som inte ska återvända, och ingen man ska återvända till sin synd levande, ingen ska vara stark (fast, säker, tapper). 14Man har blåst (hebr. taqa) i blåsinstrumentet (hebr. taqoa) [shofaren] och gjort sig redo men ingen har gått ut till striden, för min vrede är över hela dess skara. 15Svärdet är ute och pesten och hungersnöden inne, han som är på fältet ska dö för svärdet och han som är inne i staden ska slukas av pest och hungersnöd. 16Och de av dem som lyckas fly ska komma till bergen som dalens duvor allesammans ska jämra sig, varje man över sin synd. 17Alla händer ska vara slappa (hänga längs kroppen) och alla knän ska vara svaga som vatten. 18De ska omgjorda sig själva med säcktyg och skräck ska täcka dem, och skam ska vara i alla ansikten och skallighet på alla deras huvuden. 19De ska kasta sitt silver på gatorna och deras guld ska vara något orent. [Den hebreiska termen kan syfta på menstruell orenhet, ordet används även i .] Deras silver och deras guld ska inte kunna rädda dem på Herrens (Jahvehs) vredes dag. Det ska inte tillfredsställa sin själ (strupe; släcka törsten) eller fylla sina bukar, eftersom deras synd har blivit en stötesten [som de snubblar på]. 20Och deras vackra utsmyckningar användes som stolthet gjord till deras styggelsers avbilder [figuriner, se ] och deras osmakliga ting [avgudar], därför har jag gjort det till orenhet för dem. [] 21Och jag ska ge det i främlingars hand som ett byte, och till jordens onda att tillspilloge, och de ska vanhelga det. 22Jag ska vända mitt ansikte från dem och de ska vanhelga min hemliga (undangömda) plats, och rövare ska komma in och vanhelga den. 23Gör iordning (förbered) kedjan [symboliskt för fångenskap och exil], för landet är fullt av blodsdåd och staden är full av våld (laglöshet – hebr. chamas). 24Och jag ska släppa fram folkslagens värstingar och de ska besitta deras hus. Jag ska låta de starkas stolthet upphöra och deras heliga plats ska vanhelgas 25Skräck kommer, och de ska söka frid (shalom) men inte finna någon. 26Katastrof ska komma på katastrof och rykte ska komma på rykte, och de ska söka en profetsyn men undervisning har vandrat bort (finns inte längre) från prästen och råd (finns inte längre) från de äldste. 27Kungen ska sörja och furstarna ska klä sig med förskräckelse, och folkets händer i landet ska bli kraftlösa, jag ska göra mot dem efter deras vägar (sätt att leva) och i enlighet med vad de förtjänar ska jag döma dem och de ska veta att jag är Herren (Jahveh).Andra samlingen budskap (kap 8-13)
[Det har gått 14 månader sedan den första nedtecknade visionen i .] 81Och det hände i det sjätte året [efter kung Jojakins fångenskap, se ], i den sjätte månaden [elul] på den 15:e dagen i månaden [17 sep, 592 f.Kr.], att jag satt i mitt hus och Juda äldste satt framför mig och Herrarnas Herres (Adonai Jahvehs) hand föll över mig där.Del 1 – avgudadyrkan i templet
2Och jag såg och se, något (någon) som liknade utseendet (skenet) av eld. Från höfterna och nedåt var utseendet eld och från höfterna och uppåt var utseendet strålande som spektrumets färger. 3Och formen av en hand sträcktes fram och jag togs i en lock på mitt huvud, och en ande (vind) lyfte upp mig mellan jorden och himlarna och förde mig in i en syn från Gud, till Jerusalem, till öppningen i porten av den inre gården som vetter mot norr. Där fanns svartsjukans (avundsjukans) avbildade tron som provocerar (anstiftar) till svartsjuka (avundsjuka). [; ; , ] 4Och se, Israels Guds (Elohims) härlighet var där på samma sätt som i synen jag såg på fältet.Avundsjukans avbild – Asherah
5Han sa till mig: "Människobarn lyft nu upp dina ögon längs vägen mot norr." Så jag lyfte upp mina ögon längs vägen mot norr, och se, norr om altarets port var svartsjukans avbildade tron vid ingången. [Tidigare hade Manasse satt upp en avbild av fruktbarhetsgudinnan Ashera i templet som referats i liknande ordalag, se , . I templet i Jerusalem sker avgudadyrkan och dagliga offer till hedniska gudar.] 6Och han sa till mig: "Människobarn ser du vad de gör? De stora styggelserna som Israels hus begår här, så att jag måste gå långt bort från min helgedom? Men du ska igen (ännu fler gånger) se ännu större styggelser."Tillbedjan av djur
7Och han förde mig till gårdens öppning och när jag tittade såg jag ett hål i muren. 8Och han sa till mig: "Människobarn gräv nu i muren." När jag hade grävt i muren såg jag en öppning. 9Och han sa till mig: "Gå in och se de ondas styggelser som de gör här." 10Så jag gick in och såg, och se varje osmaklig form av krypande ting [] och djur och alla avgudar som Israels hus hade avbildat på muren runtom. [Sådana avbildningar var avgudar, se ; .] 11Och där stod framför dem 70 män av Israels hus äldste och i mitten av dem stod Jaazanjaho, Shafans son, varje man med sitt rökelsekar i sin hand, och ett tjockt moln av rökelse steg upp. 12Och han sa till mig: "Har du sett människobarn vad Israels söners äldste gör i mörkret, varje man i sin avgudakammare? För de säger: 'Herren (Jahveh) ser oss inte, Herren (Jahveh) har övergett landet.' " 13Och han sa till mig: Du ska igen se ännu större styggelser som de gör.Tillbedjan av Tamoz
14Sedan förde han mig till portens öppning på Herrens (Jahvehs) hus som vetter mot norr, och se där satt kvinnorna och grät för Tamoz. 15Och han sa till mig: "Har du sett detta människobarn? Du ska igen se ännu större styggelser än dessa."Soldyrkan
16Och han förde mig till den inre gården i Herrens (Jahvehs) hus, och se vid öppningen till Herrens (Jahvehs) tempel, mellan förgården och altaret var det omkring 25 män med sina ryggar mot Herrens (Jahvehs) tempel och deras ansikten vända åt öster, och de tillbad solen åt öster. [Att vända ryggen mot templet är samma sak som att vända ryggen åt Gud. Det blir extra provocerande när de tillber solen i själva templet på detta sätt.] 17Och han sa till mig: "Har du sett detta människobarn? Är det en lätt sak att Juda hus har begått styggelserna som de begår här när de fyller landet med våld och provocerar mig ännu mer och de sätter grenen mot sin näsa. 18Därför ska jag agera i raseri, mina ögon ska inte skona och jag ska inte ha medlidande, och även om de ropar i mina öron med en hög (stark) röst ska jag inte höra (lyssna på) dem."Del 2 – Jerusalems invånare
[Detta stycke handlar om domen över de avgudadyrkare Hesekiel sett fördärva templet, se . Föregående kapitel avslutades med kungörande om domen, se , som upprepas i slutet på denna syn, se . Men domen sker först efter att de trogna har blivit märkta. Stycket är format som en kiasm som ramas in av mannen med linnekläder, se och .
Längre fram i synen anas att dessa totalt sju män också kan tolkas som änglar. Det är inte ovanligt att änglar kallas män, se ; ; . Inom den babyloniska mytologin beskrivs en grupp av sju varelser stå under Gud vilkas uppgift är att straffa och förgöra. I den arameiska Sefire-inskriptionen från 700-talet (som hittades 1930 i Al-Safirah nära Aleppo i Syrien) omnämns förbannelser av "de sju" om ett förbund bryts.] 91Sedan ropade han i mina öron [Guds röst] med en stark (stor) röst och sa:
Få stadens väktare (de som råder; men också disciplinerar – hebr. ) att komma nära,
varje man med sitt ödeläggelsevapen (dödsbringande vapen – hebr. machet) i sin hand. 2Och se, sex män kom från vägen till den övre porten som ligger mot norr [byggd av Jotam, se ; samma område där Hesekiel sett soldyrkare, se ],
varje man med sitt fördärvande (dödliga) vapen i sin hand.
Och en man i mitten av dem [med tre män på var sin sida] som var klädd i vitt linne med en skrivares skrivdon (hebr. qeset) [egyptiskt låneord för portabel låda med pennor, palett och behållare med troligtvis både svart och rött bläck] vid sidan (bundet i bältet vid höften). Och de gick in och stod bredvid bronsaltaret []
3Och Israels Guds (Elohims) härlighet hade stigit upp från keruberna
där den varit och (flyttat sig) till husets tröskel, och han kallade på mannen som var klädd i vitt linne med en skrivares skrivdon vid sidan [ och ]. 4Och Herren (Jahveh) sa till honom: Gå genom stadens mitt, genom mitten av Jerusalem och sätt ett märke [hebr. tav; den sista bokstaven i hebreiska alfabetet vars piktogram är ett kors] på pannan på alla de män som suckar och som ropar på grund av alla styggelser som görs i hennes mitt. [; ; ; ; ]
[När nu de som sörjde över det som beskrivits ske i templet i kapitel 8 märkts av mannen i linnekläder, går de sex andra männen vidare för att utföra domen. Jfr .] 5Och till de andra [sex] sa han så att jag hörde det: Gå genom staden efter honom och slå, låt inte era ögon skona och ha inget medlidande, 6slakta fullständigt, gamla män, unga män, jungfrur och de små och kvinnor, men kom inte nära någon man som har märket, och börja vid min helgedom. Sedan började de med de äldste som var framför huset. 7Och han sa till dem: Orena huset [gör det rituellt orent] och fyll gården med de slagna,
gå ut.
Och de gick ut och slog i staden. 8Och det skedde när de slog och jag var lämnad (kvar, ensam vid templet) att jag föll på mitt ansikte och ropade och sa: Ack (åh nej), Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) ska du förstöra hela Israels återstod när du häller ut ditt raseri över Jerusalem? 9Och han sa till mig: Synden hos Israels hus och Juda är mycket stor och landet är fullt av blod och staden är full av korruption, för de säger: Herren (Jahveh) har övergett landet och Herren (Jahveh) ser inte. 10Och även jag ska inte låta mina ögon skona och jag ska inte ha medlidande, utan jag ska ge tillbaka deras egna vägar över deras huvuden (låta dem få samma behandling som de själva utövat i form av förtryck, blodspillan, girighet och alla andra synder som de ägnat sig åt). 11Och se, mannen i linnekläder som hade skrivdonet vid sidan (bundet i bältet vid höften) [se och ] rapporterade och sa: Jag har gjort allt som du har befallt mig.Del 3 – Jerusalem bränns
101Sedan såg jag och se, på fästet (expansionen) [] som var över kerubernas huvuden visade sig ovanför dem som om det var en safir, en sten visade sig som liknade en tron i sin framtoning. 2Och han talade till mannen klädd i linne och sa: Gå in mellan hjulen under keruben och fyll båda dina händer med glödande kol från mellan keruberna och kasta det mot staden. Och han gick framför mina ögon. 3Och keruberna stod på den högra sidan av huset när mannen gick in, och molnet fyllde den inre gården. 4Och Herrens (Jahvehs) härlighet lyfte från keruberna till husets tröskel och huset fylldes med molnet [] och gården var full av ljuset (skenet, briljansen) från Herrens (Jahvehs) härlighet. 5Och ljudet från kerubernas vingar hördes till den yttre gården, som Gud den Allsmäktiges (El Shaddajs) röst när han talar. 6Och det skedde när han [Herren] befallde mannen i linnekläder och sa: "Ta eld [] från platsen mellan hjulen, inne mellan keruberna", att han [mannen klädd i linne] gick och stod bredvid ett av hjulen. 7Och keruben sträckte fram sin hand från mellan keruberna till elden som var mellan keruberna och tog av den och lade den i händerna på honom som var klädd i linne, som tog det och gick ut. 8Och där visade sig i keruberna formen av en manshand under deras vingar. 9Och jag såg och se, fyra hjul bredvid keruberna, ett hjul vid sidan om en kerub och ett hjul vid sidan om en annan kerub, och hjulens utseende var som färgen på beryll. 10Och utseendet hade en form till de fyra, som om ett hjul var inuti ett hjul. 11När de gick, gick de mot sina fyra sidor, de vände inte när de gick utan till den plats som deras huvuden såg följde de det, de vände inte när de gick. 12Och hela deras kropp och deras ryggar och deras händer och deras vingar och hjulen var fulla av ögon runt om till deras fyra hjul. 13Angående hjulen kallades de i mina öron rullande virvelvindar. 14Och var och en hade fyra ansikten, det första ansiktet var en kerubs ansikte, och det andra ansiktet var en människas ansikte och det tredje var ett lejons ansikte och det fjärde var en örns ansikte. 15Och keruberna höjde sig, detta är de levande varelserna som jag såg vid floden Kevar. 16Och när keruberna gick, gick hjulen bredvid dem, och när keruberna lyfte upp sina vingar för att höja sig från jorden, gjorde hjulen likadant och lämnade inte deras sida. 17När de stod (stilla), stod dessa (hjulen), och när de höjde sig, höjde de sig upp med dem, för de levande varelsernas ande var i dem (hjulen). 18Och Herrens (Jahvehs) härlighet gick fram från husets tröskel och stod över keruberna. 19Och keruberna lyfte upp sina vingar och höjde sig från jorden inför mina ögon, och de gick framåt och hjulen bredvid dem, och de stod i den östra portens öppning till Herrens (Jahvehs) hus, och Israels Guds (Elohims) härlighet var över dem ovanför. 20Detta är de levande varelserna som jag såg under Israels Gud (Elohim) vid floden Kevar, och jag visste att de var keruber. 21Var och en hade fyra ansikten vardera och var och en fyra vingar, och det som liknade en människas hand var under deras vingar. 22Och det som liknade deras ansikten var de ansikten som jag såg vid floden Kevar, deras utseende och de själva, de gick var och en rakt fram. Del 4 – Dom över Israels ledare
111Sedan lyfte en ande (vind) upp mig och förde mig till den östra porten på Herrens (Jahvehs) hus som vetter österut och se, i dörren till porten var 25 män. [Jfr med de 25 män som nämns i .] Och jag såg i deras mitt Jazanja, Azors son, och Pelatjaho, Benajahos son, folkets furstar. [Vid utgrävningar i Davids stad i Jerusalem har hundratals lersigill (lat. bulla) hittats från perioden just innan Jerusalems fall 586 f.Kr. Namnen Jazanja och Pelatjaho återfanns bland dem. Även namnen Jeremia och hans skrivare Baroch, har hittats.] 2Och han sa till mig: "Människobarn, dessa är männen som tänker ut synd och som ger de onda råd i denna stad [Jerusalem], 3som säger: 'Tiden är inte nära att bygga hus [starta en familj]. []
Hon [denna stad – Jerusalem] är grytan och vi är köttet.'
[En liknande bild om gryta används i , , se även ]
4Profetera därför mot dem, profetera människobarn." 5Och Herrens (Jahvehs) Ande föll över mig och han sa till mig: Tala: "Så säger Herren (Jahveh): Ni Israels hus har sagt, för jag känner till det som kommer in i ert sinne. 6Ni har förökat ert slaktande i denna stad och ni har fyllt dess gator med slagna. 7Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Dina dödade som du har lagt mitt i den, är köttet och denna stad är grytan, men ni ska föras bort från dess mitt. 8Ni är rädda för svärd och svärd ska komma över er förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). 9Och jag ska föra er bort från dess mitt och ge er i främlingars händer och ska verkställa domen ibland er. 10Ni ska falla för svärdet, jag ska döma dig vid Israels gräns. Och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh). 11Fast denna stad inte ska bli er gryta, ska ni bli köttet i dess mitt. Jag ska döma dig vid Israels gräns, 12och de ska veta att jag är Herren (Jahveh), för ni har inte vandrat efter mina förordningar (ordagrant: saker inristat) och inte verkställt mina påbud (bindande juridiska beslut) utan har handlat efter folkens påbud som är runtomkring er." 13Och det hände när jag profeterade att Pelatjaho, Benajahos son dog. Sedan föll jag ner på mitt ansikte och ropade med stark röst och sa: "Ack (åh nej), Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), ska du göra helt slut på Israels kvarleva?"Gud ska återupprätta Israel
14Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 15"Människobarn, dina bröder, dina bröder [], dina återlösares män och hela Israels hus om vilka Jerusalems invånare har sagt till dem: Flytta er långt bort från Herren (Jahveh). Till oss är detta land givet som en besittning. 16Säg därför: 'Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Fast jag har flyttat dem långt bort bland folken och jag har förskingrat dem bland länderna, har jag ändå varit för dem som en liten helgedom i länderna dit de har kommit.' 17Säg därför: 'Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Jag ska samla er bland folken och föra er tillbaka från de länder dit ni skingrats, och åt er ska jag ge Israels land.' 18När de återvänt dit ska de ta bort alla avskyvärda avgudar och alla deras vidrigheter [tillhörande ritualer och tillbedjan] som finns där. 19Jag ska ge dem ett odelat (nytt) hjärta [som inte är splittrat mellan avgudadyrkan och sann gudstillbedjan] och fylla dem med en ny ande. Jag ska ta bort stenhjärtat ur deras kropp och ge dem ett hjärta av kött, 20så att de följer mina bud och håller sig till (vaktar, skyddar, bevarar) mina stadgar och lever efter dem. Så ska de vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud (Elohim). 21Men för dem vars hjärta vandrar efter hjärtats osmakliga ting och deras styggelser, ska jag ge deras väg över deras huvuden (de ska själva drabbas av de styggelser de ägnar sig åt) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh)." 22Sedan lyfte keruberna upp sina vingar och hjulen var bredvid dem, och Israels Guds (Elohims) härlighet var över dem ovanifrån. 23Och Herrens (Jahvehs) härlighet gick upp från mitt i staden och stod på berget som är på den östra sidan om staden (Olivberget). 24Och en ande (vind) lyfte [] mig upp och förde mig i synen genom Guds (Elohims) Ande till Kaldéen till de fångna. Så steg synen som jag hade upp från mig. 25Sedan talade jag till alla de fångna, alla de ord (ting) som Herren (Jahveh) hade visat mig.Symbolisk handling – Hesekiels bagage
121Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig han sa: 2"Människobarn du bor mitt i de upproriskas hus som har ögon att se med men inte ser, som har öron att höra med men inte hör [; ], för de är ett upproriskt hus. 3Och du människobarn gör i ordning åt dig det du behöver för exil och flytta som för en exil på dagen inför deras ögon, och du ska flytta från din plats till en annan plats inför deras ögon, kanske ska de se (lägga märke till det) för de är ett upproriskt hus. 4Du ska bära ut ditt bagage (packning) på dagen inför deras ögon [så alla kan se], som bagage för en exil [som bestod av det allra nödvändigaste för en resa – vattenlägel, bädd och en matskål], och du ska gå iväg själv på kvällen, inför deras ögon som när man går i exil. [Kvällen var inte den vanliga tiden att börja en lång vandring. Här finns en spegling i vad som händer med kung Tsidqijaho, som flyr på natten från ett belägrat Jerusalem, se .] 5Gräv dig genom muren inför deras ögon och bär bort den vägen. 6Inför deras ögon ska du bära det på dina skuldror och bära det vidare i mörkret. Du ska täcka ditt ansikte så att du inte ser marken, för jag har ställt dig som ett tecken till Israels hus." 7Och jag gjorde som jag blev befalld. Jag förde ut mitt bagage på dagen, som bagage för en exil och jag grävde mig genom muren med min hand och bar ut i mörkret och bar det på mina skuldror inför deras ögon. 8Och Herrens (Jahvehs) ord var till mig på morgonen, han sa: 9Människobarn, har inte Israels hus, det upproriska huset sagt till dig: Vad gör du? 10Säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Angående furstarna, detta budskap (profetord, denna börda) gäller Jerusalem och hela Israels hus bland vilka ni är. 11Säg: Jag är ert tecken. Som jag har gjort, så ska det göras mot dem, de ska gå i exil, i fångenskap. 12Och fursten [syftar på lydkungen Tsidqijaho] som är bland dem ska bära [sina tillhörigheter] på sin skuldra och gå fram i mörkret, de ska gräva genom muren för att bära ut den vägen, han ska täcka sitt ansikte så att han inte ser marken med sina ögon. [Hesekiel undviker ordet kung (hebr. melek) och använder istället furste/ledare (hebr. nasi) om Sidkia (hebr. Tsidqijaho) som tillsattes av Nebukadnessar (). Jojakin (hebr. Jehojachin) var den rättmätige kungen i exil. Dessa ord får sin uppfyllelse när Sidkias ögon sticks ut innan han förs bort till Babylon, se ; .] 13Mitt nät ska jag sprida över honom och han ska fångas i min snara, och jag ska föra honom till Babel, till kaldéernas land, men han ska inte se det, han ska dö där. 14Och alla som hjälper honom runtom och alla hans trupper ska jag skingra till alla vindar och svärdet ska jag dra ut efter dem. 15Och de ska veta att jag är Herren (Jahveh) när jag sprider ut dem bland folkslagen och skingrar dem i länderna. 16Men jag ska lämna ett fåtal av dem från svärdet och från hungersnöden och från pesten, så att de kan återberätta om alla sina styggelser bland folken till vilka de kommer och de ska veta att jag är Herren (Jahveh).Symbolisk handling – Hesekiels ätande
17Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
18Människobarn ät ditt bröd med darrande och drick ditt vatten med skakning och med ångest. 19Och säg du till landets folk: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) till dem som bor i Jerusalem i Israels land. De ska äta sitt bröd med ångest och dricka sitt vatten med förskräckelse för att hennes land ska bli öde från alla som är där, på grund av våldet hos alla dem som bor där. 20Och städerna som är bebodda ska ödeläggas och landet ska bli öde och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh).Budskap om falska profetior och ockultism
21Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
22Människobarn, vilket är ordspråket som ni har i Israels land och säger: Dagarna blir förlängda och synerna slår fel? 23Säg därför till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Jag ska låta detta ordspråk försvinna och de ska inte längre använda det som ett ordspråk i Israel. Men tala till dem: Dagarna visar sig och orden i alla syner. 24Där ska inte längre finnas någon fåfäng syn, inget smickrande siande i Israels hus. 25För jag är Herren (Jahveh). Jag ska tala de ord jag talar och de ska verkställas. De ska inte längre dröja. För i era dagar, ni upproriska hus, ska jag tala ord och jag ska verkställa dem förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). 26Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
27Människobarn se dem av Israels hus som säger: Synen som han ser kommer [först] om många dagar och han profeterar om tider som är långt bort. 28Säg därför till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Inget av mina ord ska dröja längre, utan mina ord som jag ska tala ska verkställas förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). 131Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
2Människobarn profetera mot Israels profeter som profeterar och säg du till dem som profeterar ur sina egna hjärtan: Hör Herrens (Jahvehs) ord: 3Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Ve! Över de usla profeterna som följer sin egen ande och ting som de inte har sett. 4Som rävar i ödemarken har dina profeter blivit Israel. 5Ni har inte gått upp till brotten (sprickorna i muren) och inte gjort i ordning hindren (försvarsanläggningarna) för Israels hus, till att stå i striden på Herrens (Jahvehs) dag. 6De har sett fåfänga och lögnaktiga syner som säger: Så förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), men Herren (Jahveh) har inte sänt dem. Likväl hoppas de att ordet ska bli bekräftat. 7Har ni inte sett en fåfäng syn och har ni inte sagt lögnaktig spådom när ni säger: Förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), men jag har inte talat? 8Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Eftersom ni har talat fåfänga och sett lögn, se därför är jag emot er förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). 9Och min hand ska vara mot profeterna som ser fåfänga och som siar lögner. De ska inte vara i mitt folks råd, inte ska de bli skrivna i Israels hus krönikor, inte heller ska de komma in i Israels land och de ska veta att jag är Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). 10Därför, just därför att de har lett mitt folk vilse och sagt: "Frid (shalom)", men där är ingen frid (shalom). [Man säger att allt är frid och fröjd, när det inte är det, se även .] Och när jag byggde en mur utan murbruk, som de täcker över med vit kalk. 11Säg till dem som bestryker den med vit kalk att den ska falla. Där ska komma ett skyfall och en stor hagelstorm ska vräka ner och en stormvind ska bryta fram, 12och se när muren faller ska det då inte sägas till er: Var är kalken som ni kalkade med? 13Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Jag ska låta en stormvind bryta fram i mitt raseri, och det ska bli en översvämning i min vrede och stora hagelstenar ska sluka den i raseri. 14Så ska jag bryta ner muren som ni har täckt med kalk och slå ner den till marken så att dess grund blir blottlagd, och den ska falla och ni ska förtäras i dess mitt och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh). 15Och jag ska spendera mitt raseri över muren och över dem som har täckt med vit kalk, och jag ska säga till er: Muren finns inte längre och inte de som täckte den, 16Israels profeter som profeterar till Jerusalem och ser syner om fred (shalom), men där finns ingen fred (shalom), förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). [Förutom de falska profeterna pekas även de falska profetissorna nu ut i . Detta avsnitt är ett av fyra profetiska sektioner i GT som är kritiserar kvinnor (; ; ). Fyra kvinnliga profeter, alla Guds sanna profeter, nämns vid namn i GT: Deborah (), Huldah (), Mirjam () och Noadjah (). Däremot drabbades de falska profetiorna på Hesekiels tid av samma fördömelse som sina manliga motsvarigheter. Gud bevarade varken deras namn eller deras specifika ämbeten ().] 17Och du människobarn vänd ditt ansikte mot [konfrontera] ditt folks döttrar som profeterar efter sina egna hjärtan, och profetera mot dem 18och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Ve er [kvinnor, se ] som syr vristband till allas handleder [amuletter, ockulta band] och gör [magiska] huvudband (slöjor) i olika längder för att fånga själar (mänskligt liv). Ska ni fånga mitt folks själar (liv) men behålla er själva (era egna själar) vid liv? 19Ni [kvinnor] har vanhelgat mig bland mitt folk för en handfull korn och några brödsmulor. Ni slaktar själar som inte skulle dö och till att rädda själar levande som inte skulle leva, genom era lögner till mitt folk som [villigt, gärna] lyssnar på lögnen. 20Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Se jag är emot era vristband (amuletter, ockulta band) med vilka ni fångar (snärjer) själar (mänskligt liv) med som fåglar. Och jag ska rycka dem från era armar, och jag ska låta själarna sprida sig (slå ut som en blomma, bli fria), själarna som ni jagat som fåglar. 21Era slöjor ska jag riva isär och rädda mitt folk ur er hand och de ska inte längre vara i er hand för att bli jagade och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh). 22Eftersom ni har skrämt den rättfärdiges hjärta med lögn när jag inte har bedrövat honom och stärkt de ondas händer så att han inte återvänder (vänder om) från sin onda väg så att han kan bli räddad levande, 23därför ska ni inte längre se fåfänga, inte sia spådomar. Och jag ska rädda mitt folk ut ur er hand och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh).Tredje samlingen budskap
Budskap mot avgudadyrkan
[Kapitel 14 innehåller två profetior. Den första () är avslutningen till budskapet mot falska profeter/profetissor i .] 141Och några av Israels äldste kom och satt framför mig. 2Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 3Människobarn, dessa män har satt upp sina avgudar i sitt hjärta och placerat sina synder som en stötesten framför sina ansikten. Ska jag över huvud taget behöva sökas (frågas, tillbes – hebr. darash) av dem? 4Tala därför till dem och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Varje man av Israels hus som sätter upp sina avgudar över sitt hjärta och lägger sina synders stötesten framför sitt ansikte och kommer till profeten, jag Herren (Jahveh) ska svara honom i proportion med hans mängd avgudar (enlig myckenheten av sina avgudar), 5så att jag tar Israels hus i deras egna hjärtan eftersom de alla har vänt sig bort från mig till sina avgudar. 6Tala därför till Israels hus, så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Kom tillbaka och omvänd er från era avgudar och vänd bort era ansikten från alla era styggelser. 7För varje man från Israels hus eller främlingen som vistas i Israel som skiljer sig själv från mig och tar sig avgudar i sitt hjärta och placerar syndens stötesten framför sitt ansikte och kommer till profeten för att söka (följa, fråga, tillbe) mig från honom, jag ska själv svara honom, 8och jag ska sätta mitt ansikte mot den mannen och ska göra honom till ett tecken och ett ordspråk och jag ska hugga av honom från mitten av mitt folk och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh). 9Och profeten som är förledd och talar ett ord, jag Herren (Jahveh) har förlett profeten som profeterar och jag ska sträcka ut min hand över honom och ska förgöra honom från mitten av Israels folk. 10Och de ska bära sin synd, profetens synd ska vara som sökarens (följarens, frågarens, tillbedjarens) synd, 11för att inte längre Israels hus ska gå bort från mig och inte längre orena sig själva med sina överträdelser, utan de kan bli mitt folk och jag kan bli deras Gud (Elohim) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).Budskap om kommande dom och Guds rättvisa
12Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
13Människobarn när ett land syndar mot mig med smärtsamma överträdelser och jag sträcker ut min hand över dem och bryter deras brödförsörjning och sänder hungersnöd över det och hugger bort från det människor och djur, 14även om dessa tre bräckliga män (hebr. enosh) fanns där [i landet] – Noa, Daniel och Job – så skulle de genom sin rättfärdighet bara kunna rädda sina egna liv (själar – hebr. nefesh) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). [Jeremia har redan sagt "även om Mose och Samuel stod framför mig", se . Noa och Job levde långt innan Hesekiel blev profet. De två var exempel på män som bara lyckades rädda de närmaste. När floden kom drabbades hela jorden, men Noa och hans familj räddades. Job bad för sina barn, men de drabbades av olycka, dock överlevde Job och hans hustru. Daniel kan vara den samtida bibliska Daniel som blev bortförd i fångenskap till Babylon eller legenden om en Daniel i den ugaritiska sagan om Aqhat (1300 f.Kr.). I så fall nämns tre icke-judar från historien. En Daniel omnämns även i .] 15Om jag låter onda djur passera genom landet och de plundrar det och det blir öde så att ingen kan passera på grund av de onda djuren, 16även om dessa tre män var i det (landet), jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) skulle de inte kunna rädda söner och inte döttrar, de skulle bara bli räddade själva men landet ska vara öde. 17Eller om jag för ett svärd över landet och säger: Låt ett svärd gå genom landet så att det hugger bort från det människa och djur, 18även om dessa tre män var i det (landet), jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) skulle de inte kunna rädda söner och inte döttrar, de skulle bara bli räddade själva. 19Eller om jag sänder pest i landet och häller ut mitt raseri över det i blod för att hugga bort människa och djur, 20även om dessa tre bräckliga män – Noa, Daniel och Job [] – var i det (landet), jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) skulle de inte kunna rädda söner och inte döttrar, de skulle bara rädda sina egna själar med sin rättfärdighet. 21Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Hur mycket mer när jag sänder mina fyra domar:
det onda svärdet [krig]
och hungersnöden
och de onda (vilda) djuren
och pesten mot Jerusalem
för att hugga bort människa och djur. 22Och se en kvarleva ska bli kvar i det (landet), som ska föra fram både söner och döttrar, och se när de kommer till er och ni ser deras vägar och deras handlingar då ska ni bli tröstade för det onda som jag har fört upp mot Jerusalem, för allt som jag har låtit komma över henne (staden). 23Och de ska trösta er när ni ser deras vägar och deras handlingar och ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag inte har gjort detta utan anledning, allt som jag har gjort i henne (staden) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).Liknelse – värdelöst vin
151Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
2Människobarn, vad är vinrankan mer än något annat träd, vinkvisten som växer upp bland skogens träd? 3Ska trä tas från den för att tillverka något? Eller ska man ta en pinne av den för att hänga upp något föremål på den? 4Se, det kastas i elden som bränsle, elden har slukat båda ändarna av den och dess mitt är bränd. Duger den till något arbete? 5Se, när den var intakt dög den inte till något arbete, hur mycket mindre när elden har slukat den och den är bränd ska den duga till något? 6Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Som vinrankan bland skogens träd som jag har gett till elden som bränsle, så ska jag ge Jerusalems invånare. 7Och jag ska sätta mitt ansikte mot dem, ut ur elden har de kommit och elden ska sluka dem, och de ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahveh), när jag sätter mitt ansikte mot dem. 8Och jag ska göra landet öde, eftersom de har handlat bedrägligt förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).Liknelse – en otrogen hustru
[Detta är det längsta budskapet i Hesekiel. Bildligt talat har vinrankan inte bara misslyckats med att ge god frukt, den har gett en förfärlig vidrig frukt. Israel liknas vid ett föräldralöst barn som blir kungens fru, men ger bort alla sina gåvor för att bli en prostituerad.] 161Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
Från föräldralös till drottning
2Människobarn låt Jerusalem lära känna (bli intimt förtrogen med) hennes överträdelser 3och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) till Jerusalem [och hela Israel]: Ditt ursprung och din födelse är i kanaanéernas land, en amoré var din [andlige] far och din [andliga] mor var en hettit. [; ] 4Och vid din födelse, den dag du föddes, blev inte din navelsträng avklippt, ingen tvättade dig i vatten så att du blev ren, du blev inte saltad och ingen lindade dig [som man brukade göra för att skydda och stadga spädbarnets armar och ben, se , ]. 5Inget öga hade medlidande över dig till att göra något av detta för dig, en av dessa till att visa förbarmande över dig, utan du kastades ut på fältets ansikte i din själs vämjelighet den dag du föddes. 6Och när jag gick förbi dig och såg dig vältra i ditt [nyfödda] blod, sa jag till dig: "I ditt blod lev (var levande, förbli vid liv)",
och jag sa till dig:
"I ditt blod lev (var levande, förbli vid liv)."
[Här upprepas samma fras två gånger, detta är det hebreiska sättet att uttrycka att något är viktigt.]
7Jag fick dig [Israel] att förökas (växa till) som växterna [som blomstrar] på fältet. Och du förökades och växte upp och du utvecklades till fulländad skönhet, dina bröst blev formade och ditt hår blev långt, men du var naken och utan kläder [exponerad]. 8Och jag gick förbi dig [igen] och såg på dig, och se din tid var inne för kärlek och jag spred ut min mantel [; ] över dig och täckte din nakenhet, jag gav min ed till dig och kom i förbund med dig [] förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) och du blev min. 9Och jag tvättade dig i vatten, jag tvättade bort blodet från dig och jag smorde dig med olja. 10Jag klädde dig i brokigt vävda kläder och med skor av skinn, och jag band fint linne runt dig och täckte dig med silke. 11Och jag täckte dig också med smycken och satte armband på dina armar och en kedja runt din hals. 12Och jag satte en ring i din näsa och örhängen i dina öron och en vacker krona på ditt huvud. 13Och du var täckt i guld och silver och dina kläder var av linne och silke och brokigt vävda, du åt fint mjöl och honung och olja och du var strålande (mycket, mycket) vacker och du fördes fram till kunglig värdighet. 14Och din ryktbarhet gick ut bland folkslagen för din skönhet, eftersom den var komplett (felfri, fullständig, perfekt) genom min strålglans (härlighet) som jag lagt över dig förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).Från drottning till prostituerad
15Men du litade på din skönhet och blev prostituerad genom ditt rykte och bjöd ut din prostitution över alla som gick förbi, han blev det. 16Och du tog av dina kläder och gjorde åt dig höga platser täckta med olika färger och du prostituerade dig på dem, det ska inte komma och inte vara så. 17Du har också tagit dina tjusiga juveler från mitt guld och från mitt silver som jag har gett dig, och gjort åt dig avbilder av en män (mans-figuriner; avgudar) och bedriver prostitution med dem [], 18och du tar dina brokigt vävda kläder och täcker dem och placerar min olja och min rökelse framför dem. 19Och mitt bröd som jag gav till dig, fint mjöl och olja och honung som jag lät dig äta, har du ställt framför dem som en söt doft och så är det förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). 20Och du har tagit dina söner och dina döttrar som du har fött till mig och dessa har du offrat till dem till att slukas. Är din prostitution en liten sak 21att du har slaktat mina barn och gett dem genom att avskilja dem (barnen) till dem (avgudarna)? [; ; ; ; ; ; ; ] 22Och i alla dina styggelser och i din prostitution har du inte kommit ihåg din ungdoms dagar, när du var naken och blottad [utan kläder] och vältrade i ditt blod. 23Och efter att du bedrivit all denna ondska – Ve, ve till dig! Förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). 24Och du har byggt åt dig ett valv [välvd tempelbyggnad – hebr. gav] och gjort åt dig en upphöjd plats på varje torg (öppen plats). 25Du har byggt dina upphöjda platser på varje huvudgata och har gjort dig vacker, en styggelse, och du har öppnat (delat på) dina ben till var och en som går förbi och mångdubblat din prostitution. 26Du har också bedrivit prostitution med egyptierna, dina grannar med stort kött [stort manligt organ], och har mångdubblat din prostitution till att provocera mig. [Ordet kött (hebr. basar) används eufemistiskt för det manliga könsorganet. Se även ; .] 27Se därför har jag sträckt ut min hand över dig och har förminskat ditt underhåll och gett dig till deras vilja som hatar dig, filistéernas döttrar som skäms för dig för dina oanständiga vägar. 28Du har också bedrivit prostitution med Assyrien utan att få nog, ja du har bedrivit prostitution med dem och inte blivit tillfredsställd. 29Och du har förökat din prostitution med "Köpmännens land" (hebr. ; anspelar på folkslaget kanaanéers land) som kaldéerna och även i detta har du inte fått nog. 30Hur svagt är ditt hjärta förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), se du har gjort alla dessa ting som en hänsynslös sköka, 31i det att du har byggt dina valv [välvda tempelbyggnader – hebr. gav] i alla gathörn (ordagrant: ´huvudet/början på alla gator´) och gjort höga (hebr. rama) platser på varje torg (öppen plats), och inte varit som en prostituerad som föraktade sin lön. [Kultiska och prostituerade på gatan krävde betalning för sina tjänster. Jerusalems utomäktenskapliga förbindelser gav ingen lön och hon ger bort sig själv.] 32Du kvinna som begår äktenskapsbrott och tar främlingar istället för din make, 33till alla skökor ges gåvor, men du har gett dina gåvor till alla dina älskare och har mutat dem som kommer till dig från alla sidor i din prostitution. 34I motsats till andra kvinnor som värvas till skökor så är du inte värvad, och när de ges lön så ges i motsats [till dem] ingen lön till dig.Omvändelse
35Därför du sköka, hör (lyssna till) Herrens (Jahvehs) ord! 36Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Eftersom din liderlighet (lusta, orenhet) var uthälld och din nakenhet blottad (uppenbar) genom din prostitution med dina älskare, och eftersom alla dina avgudars styggelser och för dina barns blod som du gav till dem, 37därför, se jag ska samla alla dina älskare till vilka du har varit behaglig och alla dem som du har älskat och alla dem som du har hatat, jag ska samla dem mot dig från alla sidor och ska blotta din nakenhet för dem så att de ser hela din nakenhet. 38Och jag ska döma dig som kvinnor som bryter äktenskap och utgjuter blod. Och jag ska låta raseriets blod komma över dig och svartsjuka. 39Och jag ska ge dig i deras hand och de ska riva ner dina valv [välvda tempelbyggnader – hebr. gav] och bryta ner dina upphöjda platser och de ska klä av dig dina kläder och ta dina vackra juveler och de ska lämna dig naken och kal. 40De ska föra upp en församling mot dig och stena dig med stenar och genomborra dig med sina svärd. 41Och de ska bränna dina hus med eld och verkställa domen på dig inför många kvinnors ögon, och jag ska få dig att upphöra med din prostitution och du ska inte längre ge någon lön. 42Och jag ska tillfredsställa mitt raseri över dig och min nitälskan ska lämna dig och jag ska vara tyst och ska inte längre vara vred. 43Eftersom du inte har kommit ihåg din ungdoms dagar utan har oroat mig med alla dessa ting, därför ska också jag föra dina vägar över ditt huvud förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), har du inte begått denna oanständighet över alla dina styggelser?Till ett ordspråk
44Se, alla som använder ordspråk ska använda detta ordspråk mot dig och säga: "Sådan mor – sådan dotter." 45Du är din mors dotter som avskyr sin man och sina söner, och du är dina systrars syster som hatar deras män och deras söner, er mor var en hettit och er far var en amoré. 46Och din äldre syster är Samarien, hon och hennes döttrar som bor på din vänstra, och din yngre syster bor på din högra, Sodom och hennes döttrar. 47Och inte har du vandrat deras vägar och gjort efter deras styggelser, men en kort stund har du agerat värre än dem på alla deras vägar. 48Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), Sodom din syster har inte gjort, inte hon, inte hennes döttrar, som du har gjort och dina döttrar. 49Se, detta var din syster Sodoms synd: Stolthet, frosseri (ordagrant: mätt på bröd) och sorglös lättja fanns i henne och hennes döttrar, hon stärkte inte händerna för den fattige eller nödställde. 50De var högfärdiga och begick överträdelser inför mitt ansikte, därför tog jag bort dem när jag såg det. 51Samarien har inte begått hälften av dina synder, men du har mångdubblat dina styggelser mer än de och har rättfärdigat dina systrar med alla dina styggelser som du har gjort. 52Du bär även din egen skam i det du har gett domskäl för dina systrar. Genom dina synder som du har begått mer avskyvärt än de, är de mer rättfärdiga än du, därför ska du vara häpen och bära din skam i det att du har rättfärdigat dina systrar.Upprättelse för hennes "tre systrar"
53Jag ska vända deras fångenskap, Sodoms fångenskap och hennes döttrars, och Samariens fångenskap och hennes döttrars och dina fångars fångenskap i deras mitt, 54så att du bär din egen skam och skäms för allt som du har gjort i det att du har tröstat dem. 55Och dina systrar Sodom och hennes döttrar ska återvända till deras tidigare egendom och Samarien och hennes döttrar ska återvända till deras tidigare egendom och du och dina döttrar ska återvända till er tidigare egendom. 56Och din syster Sodom hördes inte (blev inte omnämnd) av din mun på din stolthets dag. 57Innan din ondska blev avtäckt vid tiden för Arams döttrars hån och alla runtom henne, filistéernas döttrar som föraktar dig runtom, 58har du burit din oanständighet och dina styggelser förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).Upprättelse
59Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Jag ska göra med dig som du har gjort som har föraktat eden och brutit förbundet. 60Likväl ska jag komma ihåg mitt förbund med dig i din ungdoms dagar och jag ska upprätta till dig ett evigt förbund. 61Då ska du komma ihåg dina vägar och skämmas när du tar emot dina systrar, dina äldre systrar och dina yngre, och jag ska ge dem till dig som döttrar, men inte på grund av ditt förbund. 62Och jag ska upprätta mitt förbund med dig och du ska veta att jag är Herren (Jahveh), 63för att du ska komma ihåg och häpna och aldrig igen öppna din mun på grund av din skam, när jag förlåter dig allt som du har gjort förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).Liknelse – två örnar och vinet
171Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
2Människobarn lägg fram en gåta och tala en liknelse till Israels hus 3och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): En stor örn med stora vingar och långa vingpennor fulla av fjädrar med olika färger [] kom till Libanon och intog toppen på en ceder. 4Han beskar toppen av dess unga kvistar och bar dem till Kanaans land, han satte dem i en stad med köpmän. 5Han tog också av landets säd och planterade det i bördig jord, han placerade det över många vatten och satte det som en pilkvist. 6Och det växte och blev en utbredd vinstock med låg höjd vars klängen kunde vända sig mot honom och dess rötter var under honom. Så blev det en vinstock och fick grenar och skickade ut kvistar. 7Där var också en annan stor örn med stora vingar och många fjädrar, och se, denna vinranka vände sina rötter mot honom och sköt ut sina grenar mot honom från platsen där den planterats för att han skulle vattna den. 8Den var planterad i bördig jord med mycket vatten för att den skulle kunna skjuta ut grenar och skulle kunna bära frukt till ett välsmakande vin. 9Säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Ska den blomstra? Ska han inte dra upp dess rötter och hugga av dess frukt så att den vissnar, vissnar i alla sina blomstrande löv? Det ska inte vara stor kraft (ordagrant ingen arm) och mycket folk när den dras upp med sina rötter. 10Och se ska den frodas när den omplanteras? Ska den inte vissna när östanvindarna rör den? I fåran där den gror ska den vissna. 11Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig han sa: 12Säg, jag ber dig, till det upproriska huset: Vet ni inte vad dessa ting betyder? Berätta för dem: Se, Babels kung kom till Jerusalem och tog dess kung och dess furstar och förde dem till Babel, 13och han tog den kungliga säden och skar ett förbund med honom och förde honom under ed och landets mäktiga förde han bort, 14till att kunna bli ett lågt (litet, obetydligt) kungarike som inte lyfter upp sig själv och genom att hålla (vakta, skydda, bevara) hans förbund kunna bestå. 15Men han gjorde uppror mot honom när han skickade sina sändebud till Egypten för att de skulle ge honom hästar och mycket folk. Ska han blomstra? Ska han fly som gör sådana ting? Ska han bryta förbundet och lyckas fly? 16Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), med säkerhet, på platsen där kungen bor som gör honom till kung vars ed han föraktar och vars förbund han bryter med honom mitt i Babel, han ska dö. 17Men farao ska inte med sin mäktiga armé och stora skaror undsätta honom i striden när de kastar upp belägringsvallar och bygger fästningar för att hugga av många själar. 18Och han som har föraktat eden genom att bryta förbundet, se när han gav sin hand och gjorde alla dessa ting ska han inte kunna fly. 19Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Jag lever, mina eder som han har föraktat och mitt förbund som han har brutit, ska jag föra över hans eget huvud. 20Och jag ska sprida mitt nät över honom och han ska fångas i min snara, och jag ska föra honom till Babel och ska döma honom där för hans förräderi som han har begått mot mig. 21Och alla hans mäktiga män i alla hans trupper ska falla för svärdet och de som blir kvar ska skingras för alla vindar och ni ska veta att jag Herren (Jahveh) har talat det. 22Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Och jag, jag ska ta cederns höga toppar och ska plantera dem, jag ska beskära från topparna på de unga grenarna en ödmjuk och ska plantera den på ett högt och upphöjt berg. 23I bergen på Israels höjder ska jag plantera den och den ska få grenar och bära frukt och bli en ståtlig ceder. Och under den ska alla fåglar av alla sorter (bokstavligt vingar) bo i dess skugga och i dess grenar ska de bo. 24Och alla markens träd ska veta att jag, Herren (Jahveh) har fört ner de höga träden och upphöjt de låga träden, har torkat ut de gröna träden och fått de torra träden att grönska. Jag Herren (Jahveh) har talat och jag har gjort det.Liknelse – individuellt ansvar för synd
181Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
2Vad menar ni med att använda detta ordspråk i Israels land och säga: Fäderna har ätit sura (omogna) druvor
och sönernas tänder blir dåliga (är på kant, nötta, trubbiga – hebr. qahah) [och därmed ömma]?
[Jeremia har använt samma ordspråk tidigare ( och även i liknande form i ). Ordspråket har troligtvis sitt ursprung i hur Adam åt av den förbjudna frukten, se . Även Jeremia visar att detta ordspråk inte gäller (smaken i någons mun kan inte gå i arv). Det är fel att skylla på tidigare generationer för sin synd. Ordspråket visar på människans fallenhet att vilja vara ett oskyldigt offer inför en orättvis Gud och inte ta ansvar för sin egen synd, se .]
3Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), ni ska inte längre ha anledning att använda detta ordspråk i Israel. 4Se, allt människoliv (själar – hebr. nefesh) tillhör mig – faderns liv (själ), likaväl som sonens liv (själ) tillhör mig. Den som syndar (den själ som syndar), ska själv dö. [] [Nu följer tre exempel: En rättfärdig person som gör det som är rätt (), en orättfärdig son till en rättfärdig () och en rättfärdig son till en orättfärdig far (). Det går att se tre generationer här där den andra vänder sig bort från Gud men den tredje vänder om!]En rättfärdig person
[Det första exemplet tar upp en rättfärdig man. Han gör det som är rätt ( och ), tillber Herren (inte avgudar, se ), är trogen i sitt äktenskap (), behandlar sin medmänniska väl (). Uppräkningen börjar och slutar med generella uttalanden ( och ), däremellan kommer tolv punkter (), tio av dem är negationer. Här finns en koppling till tio Guds ord, se .] 5Om nu en man som är rättfärdig
och gör det som är rätt och rättfärdigt, 6och inte [offrar och] äter [kött till avgudar] på bergen [en del av köttet offrades till avgudar på dessa höga platser, resten åts av tillbedjaren eller prästen, se ; ; ; ]
och inte lyfter upp sina ögon till Israels hus avgudar
och inte orenar sin grannes hustru []
och inte kommer nära en kvinna i hennes orenhet [],
7och den man som inte gör fel mot någon
utan betalar sina skulder []
och inte rövar (tar med våld; rånar och skapar skräck) [, ; ; ; ; ],
han ger sitt bröd till den hungrige
och täcker den nakne med en mantel.
8Han tar inte ut ockerräntor
på det han lånar ut. [; ; ]
Han som håller tillbaka sin hand från det som är orätt,
fäller sanna domar mellan människor. 9Den som vandrar i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och mina påbud (bindande juridiska beslut)
och håller (vaktar, skyddar, bevarar) dem till att göra dem,
han är sann, han är rättfärdig,
han får verkligen leva (ordagrant: "leva i liv")
förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).En orättfärdig son till en rättfärdig man
10Men om han föder en son som är en våldsverkare (rånare; ordagrant: "sönderbrytare" – hebr. paris) som utgjuter blod. Ve! Över en sådan. [Detta Ve! finns bara i Hesekiel, se ; . Denna våldsverkare är någon som bryter både Guds och människor bud; här främst i betydelsen någon som öppet rånar och vandaliserar och även dräper människor för ta vad han vill ha.] 11Och han själv har inte gjort alla dessa ting, för även han har [offrat till avgudar och] ätit på bergen
och orenat sin grannes hustru,
12har gjort fel mot den fattige och behövande,
har stulit och inte betalat tillbaka sin skuld
och har lyft upp sina ögon till avgudarna
och gjort styggelser,
13tagit ockerränta på det som han lånar [i det som borde varit ett lån i välvilja för att hjälpa en utsatt broder]. Ska han [den sonen] få leva? Nej, han ska inte få leva. Han har gjort alla dessa avskyvärdheter, därför ska han förvisso dö. Hans blod ska komma över honom.En rättfärdig son till en orättfärdig man
14Och se, han föder en son som ser alla sin fars synder som han har gjort och överväger att inte göra likadant, 15inte [offrar kött till avgudar och] äter på bergen, inte lyfter upp sina ögon till Israels hus avgudar,
inte orenar sin grannes hustru,
16inte gör fel mot någon
och tar inte ränta på ett lån
och stjäl inte
utan ger sitt bröd till den hungrige
och täcker den nakne med en mantel,
17och drar inte undan sin hand från den fattige
och tar inte emot mutor,
han har utfört mina påbud (bindande juridiska beslut) och har vandrat i mina förordningar (ordagrant "saker inristat"). Han ska inte dö för sin fars synder, han ska med säkerhet leva. 18Hans far, eftersom han grymt har förtryckt och stulit från sin bror och inte gjort det som är gott bland sitt folk, se han ska dö för sin synd. 19Och ni frågar: Varför bär inte sonen sin fars synder med honom? Men sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt, alla mina förordningar (ordagrant "saker inristat") har han hållit (vaktat, skyddat, bevarat) och gjort, han ska leva. 20Den person (själ – hebr. nefesh) som syndar är den som ska dö. En son ska inte bära [få lida för] sin fars synder och en far ska inte bära [få lida för] sin sons synder. Rättfärdigheten hos den rättfärdige ska vara över honom och ondskan hos den onde ska vara över honom. [] 21Men om en ond omvänder sig från all sin ondska som han har gjort och håller (vaktar, skyddar, bevarar) alla mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och gör det som är rätt och rättfärdigt ska han leva och inte dö. 22Ingen av hans överträdelser som han har begått ska kommas ihåg mot honom, för hans rättfärdighet som han har gjort ska han leva. 23Skulle jag över huvud taget ha någon tillfredsställelse i att den onde dör? Förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), och inte snarare i det att han omvänder sig från sina vägar och lever? [Underförstått självklart är min stora tillfredsställelse att han omvänder sig.] 24Men när den rättfärdige vänder bort från sin rättfärdighet och begår synd och gör efter alla styggelser som den onde mannen gör, ska han då leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort ska bli ihågkomna, för överträdelserna som han har överträtt och synderna som han har syndat, för dem ska han dö. 25Och ni säger: Herrens (Jahvehs) väg är inte rättvis. Hör (lyssna) nu Israels hus: Är det mina vägar som inte är rättvisa? Är det inte era vägar som är orättvisa? 26När den rättfärdige vänder bort från sin rättfärdighet och begår synd ska han dö av den, för den synd han begår ska han dö. 27Och när den onde vänder bort från den ondska han har begått och gör det som är rätt och rättfärdigt ska han rädda sin själ levande. 28Eftersom han betänker och vänder om från alla sina överträdelser som han har gjort, ska han leva och inte dö. 29Men Israels hus säger: Herrens (Jahvehs) väg är inte rättvis. Ni Israels hus, är det mina vägar som inte är rättvisa? Är det inte era vägar som är orättvisa? 30Därför ska jag döma er, ni Israels hus, var och en efter hans gärningar, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk). Vänd om (kom tillbaka)! Vänd er bort från era brott, så att de inte får er på fall. 31Kasta bort alla era överträdelser som ni har begått mot mig. Skapa er ett nytt hjärta och en ny ande. Varför skulle ni välja att dö, ni Israels hus? 32Jag har ingen glädje i någons död, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), så vänd om och lev! Klagan över kungen i exil
191Och ta du upp en klagosång för Israels furstar 2och säg: Hur var din mor en lejoninna,
bland lejonen,
hon låg i mitten av de unga lejonen,
hon fostrade sina ungar.
3Och hon fostrade en av sina ungar
och han blev ett ungt lejon,
och han lärde sig att fånga bytet,
han slukade människor.
4När folken samlades mot honom,
fångades han i deras fångstgrop,
och de förde honom med krokar [mot sin vilja, i fångenskap]
till Egyptens land.
[Beskrivningen stämmer in på Jehoaz, se ; .]
5Nu när hon ser att hon blivit besviken och hennes hopp är förlorat,
då tar hon en annan av sina ungar och gör honom till ett ungt lejon.
6Och han vandrar mitt bland lejonen,
han blir ett ungt lejon
och han lär sig att fånga bytet,
han slukar människor.
7Han kränkte (kände; låg med) deras änkor
och deras städer ödelägger han,
landet och dess fullhet är öde
från hans rytande.
8Och folken ropar över honom
runtomkring från provinserna,
och de sprider sitt nät över honom,
han fångas i deras fångstgrop.
9Och de sätter honom i en bur
med krokar och för honom till Babels kung
och sätter honom i säkert förvar
så att hans röst inte kan höras mer på Israels berg. 10Din mor var som en vinranka, i ditt blod (din likhet),
planterad vid vatten.
Hon var full av frukt och full av grenar
eftersom det fanns gott om vatten.
11Och hon hade starka stammar,
till att bli spiror för dem som bär härskarstaven,
och hennes resning var upphöjd
bland de kraftiga grenarna
och hon sågs i sin höghet
med en myckenhet av hennes klängen.
12Men hon blev uppryckt i raseri,
hon kastades ner till marken
och östanvinden
torkade ut hennes frukt.
Hennes starka stammar bröts av och vissnade,
elden slukade henne.
13Och nu är hon planterad i öknen
på en torr och törstig mark.
14Eld har gått ut från grenarna på hennes stam,
den har slukat hennes frukt,
så att det inte finns någon stark stam
som kan bli en härskarstav att råda med. Detta är en klagosång avsedd för klagan.Fjärde samlingen med budskap (kap 20-24)
[Hesekiels fjärde samling med budskap dateras från 7:e till 9:e året efter exilen, se och . Som tidigare fokuserar det på Judas skuld och annalkande dom. Vart och ett av de sju budskapen börjar med frasen: "Herrens ord kom till mig" och avslutas med frasen "förkunnar Herren" eller en variant av detta, se , ; ; ; ; , .] 201Och det skedde i det 7:e året [efter Jojachins fångenskap, se ; ] i den 5:e månaden [av] på den 10:e dagen i månaden [15 aug år 591] att några av Israels äldste kom för att söka (fråga, träda fram inför, tillbe – hebr. darash) Herren (Jahveh) och satt framför mig.Budskap – Israels uppror
2Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 3Människobarn tala till Israels äldste och säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Har ni kommit för att söka (fråga, tillbe) mig? Jag lever, jag ska inte låta mig sökas av er, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). 4Ska du döma dem människobarn, ska du döma dem? Eftersom de är intimt förtrogna med sina fäders styggelser. 5Och säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Den dagen när jag utvalde Israel och lyfte upp min hand till Jakobs hus säd och gjorde mig känd för dem i Egyptens land, när jag lyfte upp min hand till dem och sa: Jag är Herren er Gud (Jahveh Elohim), 6den dag jag lyfte upp min hand till dem för att föra ut dem från Egyptens land, in i landet som jag hade sökt upp för dem (utforskat åt dem), flödande med mjölk och honung som är ländernas skönhet, 7och jag sa till dem: "Kasta bort varje man från sina ögon de osmakliga tingen och orena inte er själva med Egyptens avgudar. Jag är Herren er Gud (Jahveh Elohim). 8Men de gjorde uppror mot mig och lyssnade inte till mig, varje man kastade inte bort de osmakliga tingen från sina ögon och de förkastade inte Egyptens avgudar. Då sa jag att jag ska hälla ut mitt raseri över dem och förbruka min vrede över dem mitt i Egyptens land. 9Men jag nitälskade för mitt namns skull för att det inte ska bli vanhelgat i folkslagens ögon, bland vilka de var, i vars ögon jag gjort mig själv känd för dem, för att föra dem ut ur Egyptens land. 10Så jag lät dem gå fram, ut ur Egyptens land och förde dem in i öknen. 11Och jag gav dem mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och lärde dem mina påbud (bindande juridiska beslut) som om en människa gör dem, ska hon leva av dem. 12Och jag gav dem även mina sabbater till att vara ett tecken mellan mig och mellan dem, för att de ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahveh) som helgar dem. 13Men Israels hus gjorde uppror mot mig i öknen, de vandrade inte i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och de förkastade mina påbud (bindande juridiska beslut) som när en människa gör dem, ska leva av dem, och mina sabbater vanhelgade de storligen. Sedan sa jag att jag ska hälla ut mitt raseri över dem i öknen för att förtära dem. 14Och jag nitälskade för mitt namns skull för att det inte ska bli vanhelgat i folkslagens ögon, i vars ögon jag förde dem ut. 15Och även jag lyfte upp min hand till dem i öknen för att jag inte skulle föra in dem i landet jag gett dem, flödande med mjölk och honung som är ländernas skönhet, 16eftersom de förkastade mina påbud (bindande juridiska beslut) och inte vandrade i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och vanhelgade mina sabbater, för deras hjärtan gick efter deras avgudar. 17Likväl skonade mina ögon dem från att förgöra dem, inte heller gjorde jag helt slut på dem i öknen. 18Och jag sa till deras söner i öknen: Vandra inte i era fäders förordningar och håll (vakta, skydda, bevara) inte deras påbud, och orena inte er själva med deras avgudar. 19Jag är Herren er Gud (Jahveh Elohim) vandra i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och håll (vakta, skydda, bevara) mina påbud (bindande juridiska beslut) och gör dem. 20Och helga mina sabbater och de ska vara ett tecken mellan mig och mellan er, så att ni ska veta att jag är Herren er Gud (Jahveh Elohim). 21Men sönerna gjorde uppror mot mig, de vandrade inte i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och höll (vaktade, skyddade, bevarade) inte mina påbud (bindande juridiska beslut) för att göra dem, som om en människa gör dem, ska leva av dem. De vanhelgade mina sabbater, när jag sa att jag ska hälla ut mitt raseri över dem och förbruka min vrede på dem i öknen. 22Och jag drog undan min hand och jag gjorde det för mitt namns skull, att det inte ska vanhelgas inför folkslagens ögon inför vars ögon jag förde dem fram. 23Jag lyfte även upp min hand (som en varning) till dem i öknen, att jag skulle förskingra dem bland folkslagen och sprida dem bland länderna, 24eftersom de inte gjort mina påbud (bindande juridiska beslut) utan har förkastat mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och har vanhelgat mina sabbater, och efter deras fäders avgudar är (ser, trånar) deras ögon. 25Och jag gav även till dem förordningar (ordagrant "saker inristat") om det som inte är gott och påbud (bindande juridiska beslut) om det de inte kan leva efter. [I denna vers är förordningar och påbud de varningar, om olika felaktiga sätt att leva, som finns i Torah.] 26Och jag förorenade dem med deras egna offergåvor som de avskilde för allt som öppnar moderlivet, så att jag skulle kunna ödelägga dem för att de ska kunna veta att jag är Herren (Jahveh). 27Därför, tala till Israels hus människobarn och säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): I detta har era fäder hädat mig när de har handlat förrädiskt med mig (Ordagrant när de har varit förrädiska förrädare mot mig). 28Och när jag fört in dem i landet, som jag lyft upp min hand för att ge till dem och de såg varje hög kulle och varje tjockt träd, offrade de sina offer där och de bar fram sina offers provokationer, de gjorde en söt arom och där hällde de ut sina drickoffer. 29Och jag sa till dem: Vad betyder den höga platsen som ni går till? Och den gavs (kallades) namnet Bama till denna dag. [Bama betyder upphöjning eller hög plats]Dom och upprättelse
30Därför, tala till Israels hus: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): När ni förorenade er själva på era fäders sätt och gick efter styggelserna, 31och när ni offrade era gåvor och lät era söner gå genom elden, förorenade ni er själva med alla era avgudar till denna dag. Ska jag då ställas till svars av er ni av Israels hus? Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), jag ska inte ställas till svars av er. 32Och det som ni tänker (som kommer till ert sinne) ska inte alls ske när ni säger: Vi ska bli som länderna, som (de andra) ländernas familjer som tjänar trä och sten. 33Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). Jag ska med säkerhet med en mäktig hand och med en utsträckt arm och med uthällt raseri vara kung över er. 34Och jag ska föra ut er från folken och samla er från länderna till vilka ni har förskingrats, med en mäktig hand och med en utsträckt arm och med uthällt raseri, 35och jag ska föra er till folkens öken och där ska jag döma er ansikte mot ansikte. 36På samma sätt som jag dömde era fäder i Egyptens öken ska jag döma er förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). 37Och jag ska få er att gå under staven och jag ska föra in er i förbundets band. [Att gå under staven hör ihop med herden vars stav leder fåren.] 38Och jag ska rensa ut från er de upproriska och dem som begår överträdelser mot mig. Jag ska föra fram dem, ut ur landet där de vistats, men de ska inte gå in i Israels land och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh). 39Och ni Israels hus, så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Gå varje man till sin avgud för ni lyssnar inte till mig. Men mitt heliga namn ska inte längre vanhelgas med era gåvor och med era avgudar. 40För på mitt heliga berg på Israels höga berg förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) där ska hela Israels hus, de ska allesamman tjäna mig i landet. Där ska jag ge dem nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa) och där ska jag ta emot era lyftoffer och det första av era gåvor och allt ert heliga. 41Den söta aromen ska ge er nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa) när jag för er ut från folken och samlar er ur länderna där ni varit kringspridda. Och jag ska helga er inför folkslagens ögon. 42Och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh) när jag för er in i Israels land, in i landet som jag lyft upp min hand till att ge det till era fäder. 43Och där ska ni komma ihåg era vägar och vad ni gjort när ni orenat er själva. Och ni ska avsky er själva i era egna ögon för all ondska som ni har gjort. 44Och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh). Jag har gjort detta för mitt namns skull, inte för era onda vägar och inte för ert korrupta agerande, ni Israels hus förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).Budskap – mot syd
45Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
46Människobarn sätt (vänd) ditt ansikte mot söder (hebr. tejman) och predika för södern (hebr. darom) och profetera och mot fältens skogar i söder (hebr. negev). [Hebreiskan har flera ord för söder, här används tre av dem i samma vers.] 47och säg till söderns skog: Hör Herrens (Jahvehs) ord: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Se jag ska tända en eld i dig och den ska sluka varje grönt träd hos dig och inget torrt träd ska släckas utan flammande flamma, och alla ansikten från söder till norr ska brännas av den. 48Och allt kött ska se att jag Herren (Jahveh) har antänt den, den ska inte släckas. 49Och jag sa: Ack (åh nej), Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) dessa säger till mig: Är han inte en fabeldiktare (någon som hittar på sagor)?Budskap – Herrens svärd
211Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: [Det är nu sjätte gången frasen "Människobarn sätt ditt ansikte mot" återkommer i Hesekiel, se ; ; ; ; ; ; ; . Frasen används alltid när det gäller dom, och här gäller det Jerusalem. Det finns en parallell i där Jesus "sätter sitt ansikte" för att gå mot Jerusalem.] 2Människobarn sätt (vänd) ditt ansikte mot Jerusalem och predika i riktning mot helgedomen och profetera mot Israels land 3och säg till Israels land: Så säger Herren (Jahveh): Se jag är emot dig och ska dra fram mitt svärd [den babyloniska armén] ut ur dess skida och ska hugga av från dig de rättfärdiga och de onda. 4Se då att jag ska hugga av från dig de rättfärdiga och de onda, därför ska mitt svärd gå fram ur sin skida mot allt kött från söder till norr, 5och allt kött ska veta att jag Herren (Jahveh) har dragit fram mitt svärd ur dess skida, det ska inte vända tillbaka igen. 6Sucka (stöna, sörj) därför du människobarn, med sönderbrutna höfter [total förkrosselse, som en kvinna som ska föda] och i bitterhet ska du sucka (stöna, sörj) inför deras ögon. [Uttrycket "brutna höfter" beskriver både smärta () och sorg (; ). De starkaste benen () är brutna och uttrycker en fullständig oförmåga att göra något i egen styrka.] 7Och det ska bli när de säger till dig: "Varför suckar du?" att du ska säga: "Eftersom budskapet om det har kommit och alla hjärtan ska smälta och alla händer ska bli kraftlösa och alla ska tappa modet (varje ande ska bli matt) och alla knän ska flyta med vatten [darra, flyta av svett eller bli våta av urin], se det kommer och det ska bli gjort förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh)."Svärdets sång
8Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 9Människobarn profetera och säg: Så säger Herren (Adonai): Ett svärd, ett svärd
har blivit slipat och även putsat.
10Det har blivit slipat för att genomföra en stor slakt,
det är putsat för att det ska glänsa. Eller ska vi glädja oss mot min sons [Judas] stav som föraktar alla träd? 11Och det är givet för att bli putsat
så att det kan användas,
svärdet är slipat, det är putsat
för att ges i dina slaktares händer.
12Ropa och klaga människobarn,
för det är över mitt folk,
det är över Israels furstar,
de är nedstötta av svärdet
[tillsammans] med mitt folk,
slå dig därför på dina länder (höfter). 13Det är en prövning (något som prövar, utrannsakar – hebr. bachan), och vad (händer) om även staven föraktas? Den ska inte finnas mer (alternativ översättning: Det får inte ske) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). 14Och du människobarn profetera därför
och slå ihop dina händer,
och svärdet ska slå två gånger
även tre gånger,
de slagnas svärd,
ett svärd för en stor slakt,
det omringar dem.
15Jag har satt spetsen på svärdet mot alla deras portar,
så att deras hjärtan ska smälta [av ångest – de kan inte stå emot förändringen]
och många ska snubbla
och falla.
Ve! Det har gjorts glänsande,
det är slipat för slakt.
16Ta en väg åt höger eller vänd dig själv åt vänster,
vart än ditt ansikte är vänt,
17ska jag slå ihop mina händer
och jag ska tillfredsställa mitt raseri.
Jag Herren (Jahveh) har talat det. Nebukadnessar i antågande
18Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 19Och du människobarn gör dig två vägar, som Babels kungs svärd kan komma, de två ska komma ut från ett land, gör (karva till) ett vägmärke, gör det tydligt vid huvudvägen till staden. 20Du ska göra en väg så att svärdet kan komma till Ammons söners Rabbah [amoréernas huvudstad – moderna Amman i Jordanien], och till Juda i det befästa Jerusalem. 21För Babels kung står i vägskälet [troligtvis Damaskus] vid huvudet (början) av de två vägarna [kungsvägen via Jordanien eller Via Maris] och använder spådomskonst. Han skakar pilarna fram och tillbaka, han frågar husgudarna, han spår i levern [från får]. [I antika texter från Mari (Tell Hariri) från ca 2000 f.Kr. beskrivs hur en förfrågan till gudarna sker vilken av tre vägar som ska tas. Nebukadnessar använder sig här av tre vanliga dåtida ockulta metoder. Den första kallas belomansi (från grekiska ordet belos som betyder "pil") och då skrev kaldéerna namnen på de städer som fanns som alternativ på pilarna. Pilarna blandades i kogret och den första pilen som sköts visade dem vart de skulle gå. Den andra metoden var att fråga husgudar (hebr. teraphim) som kunde vara både avgudar, eller bilder på förfäder som man frågade om råd genom ockulta seanser. Till sist använde han sig också av metoden där spåmännen undersökte levern från får som offrats (hepatoskopi). Denna metod var så vanlig att lermodeller av levrar skapades för att undervisa unga präster i denna konst. En sådan från Babylon, daterad mellan 1900 – 1600 f.Kr., finns på Brittiska museet i London.] 22I hans högra hand är Jerusalems lott för att sätta murbräckorna till att öppna munnen för slakten, till att höja rösten med härskri, till att sätta murbräckorna mot portarna, och kasta upp belägringsvallar. 23Och det ska bli för dem som en falsk spådom i deras ögon vecka efter vecka, men det för fram synden till hågkomst så att de kan bli tagna. 24Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Eftersom ni har gjort era synder till minnen i det att era överträdelser är uppenbara (inte är övertäckta), så att era synder visar sig i alla era gärningar, eftersom ni har kommit ihåg, ska ni bli tagna i handen. 25Och du onda, Israels ledare, vars dag kommer då det är tid för synden att få ett slut. 26Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Tiaran ska flyttas och kronan tas av, detta ska inte längre vara detsamma, det som är lågt ska bli upphöjt och det som är upphöjt ska förödmjukas. 27En ruin, en ruin, en ruin ska jag göra det till, även detta ska inte bestå till dess han kommer som rätten tillhör och jag ska ge den till honom. 28Och du människobarn profetera och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) till Ammons söner och till deras hån, och säg du: Ett svärd, ett svärd,
ett draget svärd till slakt,
det är putsat till att bli mätt
och för att blixtra.
29Medan de ser falskhet i dig
då dina spådomar ljuger för dig,
för att lägga dig på de ondas nackar
som ska bli slagna,
vars dagar kommer
då det är tid för synden att få ett slut.
30Låt det återvända till sin skida.
På platsen där du skapades,
i ditt ursprungsland
ska jag döma dig.
31Och jag ska hälla ut min harm över dig,
jag ska blåsa på dig med min vredes eld,
och jag ska ge dig i de brutalas hand,
män som är skickliga i förintelse.
32Du ska bli bränsle till elden,
ditt blod ska vara mitt i landet,
du ska inte mer bli ihågkommen,
för jag Herren (Jahveh) har talat det. Budskap – Jerusalem åtalas
221Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
2Och du människobarn ska du döma, ska du döma den blodiga staden? Låt henne lära känna alla hennes styggelser. 3Och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Stad som utgjuter blod i din mitt så att din tid kommer, och som gör avgudar åt dig för att orena dig. 4Du har blivit skyldig i ditt blod som du har utgjutit och är befläckad (skändad) i dina avgudar som du har gjort, du har fått dina dagar att komma nära (bli få) och har kommit till dina år (fullbordat din tid), därför har jag gjort dig till en förebråelse för folken och till ett hån för alla länder. 5De som är nära och de som är långt borta från dig ska håna dig, du skändade bland namn och full av förvirring (oreda, tumult). 6Se, Israels furstar, varje man efter hans makt, har varit hos dig [Jerusalem] och utgjutit blod. 7Far och mor har de tagit lätt på (vanärat) hos dig, i din mitt har de handlat med förtryck mot främlingen, hos dig har de gjort fel mot de faderlösa och änkan. [; ; ; , , ] 8Du har föraktat mina heliga ting och har vanhelgat mina sabbater. 9Hos dig har skvallerbyttorna utgjutit blod och i dig har de ätit på bergen, i din mitt har de begått äktenskapsbrott (sexuella skändligheter). 10I dig har de blottat sina fäders nakenhet. I dig har de förödmjukat henne som var oren i sin orenhet (under sin menstruation). 11Och varje man har begått äktenskapsbrott med sin grannes hustru, och varje man har vanärat sin svärdotter, och i dig har varje man förödmjukat sin syster, sin fars dotter. [, , ] 12I dig har de tagit gåvor [mutor] för att utgjuta blod []. Du har tagit mutor och oskälig ränta [, ; ] och du har girigt roffat åt dig genom förtryck av dina grannar, och mig glömmer du förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). 13Se [Jerusalem], därför har min hand slagit mot din oärliga vinning som du har tagit och över ditt blod som finns i din mitt. 14Kan ditt hjärta bestå eller dina händer vara starka i de dagar då jag ska gå till rätta med dig? Jag Herren (Jahveh) har talat och jag ska göra det. 15Och jag ska förskingra dig bland folken och sprida dig bland länderna, och jag ska förtära dina orenheter (oanständigheter) från dig. 16Och du ska bli vanhelgad i dig själv i folkslagens ögon och du ska veta att jag är Herren (Jahveh). 17Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
18"Människobarn Israels hus har blivit till slagg för mig, alla är koppar och tenn och järn och bly i mitten av smältugnen. De är alla slagg av silver. 19Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Eftersom ni alla har blivit slagg, ska jag samla er till Jerusalems mitt. 20Som man samlar silver och koppar och järn och bly och tenn till mitten av smältugnen för att blåsa eld över det till att smälta det, så ska jag samla er i min vrede och i mitt raseri och jag ska kasta in er och smälta er. 21Och jag ska samla dig och blåsa på dig med min vredes eld och ni ska smälta i dess mitt. 22Som silver smälter mitt i smältugnen så ska ni smälta i dess mitt, och ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag Herren (Jahveh) har hällt ut mitt raseri över er." 23Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
24Människobarn säg till henne: Du är ett land som inte är renat, inte duschad (i regn) på vredens dag. 25Profeterna konspirerar i hennes mitt, som ett rytande lejon ryter över bytet, så har de slukat själar, de tar (stjäl) skatter och dyrbara ting, de har gjort änkorna många i hennes mitt. 26Hennes präster har våldfört sig på min undervisning (hebr. Torah) och har vanhelgat mina heliga ting, de har inte gjort skillnad på det heliga (avskilda) och det vanliga och de har inte undervisat om skillnaden mellan orent och rent och har gömt sina ögon från mina sabbater och jag är vanhelgad bland dem. 27Hennes furstar i dess mitt är som vargar, ylande över bytet, för att spilla blod och fördärva själar för att få oärlig vinning. 28Och hennes profeter har vitmenat (kladdat för dem med vit färg) [försöker dölja sina handlingar, se ], ser falskhet och lögnaktiga spådomar åt dem och säger: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), men Herren (Jahveh) har inte talat. 29Landets folk har använt förtryck och utövat röveri och har handlat fel mot de fattiga och behövande och har förtryckt främlingen utan rätt. 30Och jag sökte efter en man ibland dem som kunde återställa skyddet [] och stå i gapet för dem inför mitt ansikte för landet, så att jag inte skulle fördärva det, men jag fann ingen. 31Och jag utgjuter över dem mitt raseri i eld, jag krossar dem i min vrede, deras vägar låter jag komma över deras huvuden förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).Liknelse – två kvinnor
231Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
2Människobarn, det var två kvinnor, döttrar till en mor, 3och de ägnade sig åt prostitution i Egypten, de prostituerade sig i sin ungdom och där blev deras sköten genomborrade och deras jungfrubröst krossade. 4Och deras namn var Oholah [Samarien – norra riket], den äldre, och hennes syster Oholiva. Och de blev mina och de födde söner och döttrar. Och deras namn, Samarien är Oholah och Jerusalem är Oholiva. [Oholah betyder 'hennes eget tält' och Oholivah betyder 'tältets kvinna' eller 'tältet är i henne'. Benämningarna används för det norra och södra riket.] 5Och Oholah agerade som sköka när hon var min, och hon var förtjust i sina älskare, Assyriens krigare, 6klädda i blått, ledare och härskare, stiliga unga män allesammans, ryttare ridande på hästar. 7Och hon erbjöd sina skökotjänster över dem, Assyriens utvalda män allesammans, och vemhelst hon blev förtjust i så orenade hon sig själv med deras avgudar. 8Och hon har inte lämnat sitt skökoväsende som hon förde upp från Egypten, för i hennes ungdom låg de med henne och krossade hennes jungfrubröst och de utgöt sin lust över henne. 9Därför har jag gett henne i hennes älskares hand i Assyriens hand som hon var förtjust i. 10Dessa blottade hennes nakenhet [], de tog hennes söner och döttrar och henne slog de med svärd, och hon blev ett talesätt bland kvinnorna, för domen verkställdes över henne. [Samarien, som representerar Nordriket Israel, fördes i fångenskap år 722 f.Kr. Detta skedde 136 år före Sydriket, med Juda och Jerusalem, som intogs av Babylon 605 f.Kr. och folket fördes bort i exil 586 f.Kr.] 11Och hennes syster Oholivah [Jerusalem – Sydriket, Juda] såg detta. Ändå var hon mer korrupt i sitt fördärv än henne och i sin prostitution mer än hennes syster var i sin prostitution. 12Till Assyriens söner älskade hon ledare och furstar, underbart klädda ryttare ridandes på hästar, alla av dem stiliga unga män. 13Och jag såg att hon var orenad, båda tog en (och samma) väg. 14Men hon [Jerusalem – Juda] växte i sin prostitution, för hon såg män avbildade på väggarna, bilder av kaldéerna porträtterade i rött [], 15omgjordade med gördlar på sina höfter med hängande turbaner på deras huvuden, alla härförare som såg ut som Babels söner fast de var födda i kaldéernas land. 16Och så snart hon såg dem älskade hon dem och sände budbärare till dem i Kaldéen. [Beskriver Judas försök att alliera sig med Babylon, se ; .] 17Och Babels söner kom nära henne, till hennes kärlekssäng och de orenade henne med sin lusta, och hon var orenad med dem men hennes själ var avskärmad från dem. 18Hon var avklädd i sin prostitution och blottade sin nakenhet, och min själ avskärmades från henne på samma sätt som min själ avskärmat sig från hennes syster. 19Men hon mångdubblade sin prostitution och kom ihåg sin ungdoms dagar då hon prostituerade sig i Egyptens land. 20Och hon var förtjust i sina älskare, som dem vars kött [könsorgan] är som åsnors kött [könsorgan] och vars sädesvätska är som hästars sädesvätska. [Ordet kött (hebr. basar) används här eufemistiskt (som en omskrivning) för det manliga könsorganet. Se även ; . Här är hebreiskan väldigt frispråkig och nästintill vulgär.] 21Och du återupplivade din ungdoms oanständighet när de från Egypten smekte ditt sköte och dina ungdomliga bröst. 22Därför Oholiva, så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Se jag ska resa upp dina älskare mot dig från dem som din själ fjärmat sig från och jag ska föra dem mot dig på alla sidor. 23Babels söner och alla kaldéer, pekodéer och shoéer och qoeer, alla Assyriens söner med dem, utvalda unga män, ståthållare och ledare allesammans, ryktbara hövitsmän ridandes på hästar allesammans. 24Och de ska komma mot dig med härar, vagnar och hjul och med en folkhop, de ska ställa sig själva i slagordning mot dig med stridssköldar (hebr. tsinah) och [mindre runda] sköldar (hebr. magen) och hjälmar runt om, och jag ska överlämna domen till dem och de ska döma dig efter deras påbud. 25Och jag ska sätta min avundsjuka mot dig och de ska agera mot dig i raseri, de ska ta bort din näsa och dina öron och det som blir kvar av dig ska falla för svärd. De ska ta dina söner och dina döttrar och det som blir kvar ska slukas av elden. 26De ska ta av dig dina kläder och ta bort dina vackra smycken. 27Och jag ska få din oanständighet att upphöra och din prostitution att tas bort från Egyptens land så att du inte lyfter dina ögon mot dem och inte längre kommer ihåg Egypten. 28Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Se jag ska ge dig i deras hand som du hatar, i deras hand från vilka din själ har avskärmat sig. 29Och de ska agera med dig i hat och ska ta bort allt ditt arbete och ska lämna dig naken och bar, och din prostitutions nakenhet ska vara avtäckt, både din oanständighet och din prostitution. 30Detta ska göras mot dig därför att du har gått bort efter folkslagen och eftersom du har orenat dig med deras avgudar. 31På din systers väg har du vandrat, därför ska jag ge hennes bägare i din hand. 32Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Du ska dricka din systers bägare som är djup och stor, du ska bli till hån (skratt – hebr. tsechoq) och ett förakt (åtlöje) som är fyllt till brädden. 33Berusning och lidande ska fylla dig, bestörtningens bägare och ödeläggelse med din syster Samariens bägare. 34Du ska dricka den och tömma den och du ska knäcka den i skärvor och ska riva sönder dina bröst [med skärvorna] för jag, jag talar förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). 35Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Eftersom du har glömt bort mig och kastat mig bakom din rygg, därför bär du även din oanständighet och ditt skökoväsende. 36Och Herren (Jahveh) sa till mig: "Människobarn ska du döma Oholah och Oholivah [Samarien och Juda]? Berätta för dem deras styggelser. 37För de har begått otukt och blod är på deras händer och med sina avgudar har de begått otukt, och deras söner som de födde åt mig har också avskilts till dem och slukats. 38Dessutom har de gjort detta mot mig, de har vanhelgat min helgedom på samma dag och har vanhelgat mina sabbater. 39Och de har slaktat sina söner till sina avgudar och samma dag har de kommit till min helgedom för att vanhelga den, och detta har de gjort mitt i mitt hus. 40Och därtill har de [Oholah och Oholiva] sänt efter män som kommer fjärran ifrån, till dem blev en budbärare sänd och de kom. För dem har du [singularis feminin, syftar specifikt på Oholivah (Juda)] tvättat dig själv och målat dina ögon och klätt dig i smycken, 41och satt dig på en ståtlig bädd med ett bord iordningställt framför den varpå du placerat min rökelse och min olja. 42Ljudet av en sorglös folkmassa var hos henne. Många av männen som kom från öknen var berusade, de [de båda systrarna – Oholah och Oholiva (Samamrien och Juda)] satte armband på sina händer och vackra kronor på sina huvuden. 43Då sa jag om henne som är utnött av prostitution: Fortfarande begår de [nationerna] prostitution med henne – till och med henne! 44Och de gick in till henne som män går in till en sköka, så gick de in till Oholah och Oholivah de oanständiga kvinnorna. 45Men rättfärdiga män ska döma dem som äktenskapsbrytare blir dömda och som kvinnor som utgjuter blod blir dömda, eftersom de är äktenskapsbrytare och har blod på sina händer. 46Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): En församling ska föras upp mot dem och de ska ges till skräck och tillspilloges. 47Och församlingen ska stena dem med stenar och döda dem med sina svärd, de ska slå deras söner och deras döttrar och bränna deras hus i eld. 48Så ska jag få era oanständigheter att upphöra från landet och alla kvinnor ska undervisas att inte göra efter era oanständigheter. 49Och era oanständigheter ska ges tillbaka över er och ni ska bära era avgudars synder och ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).Liknelse – den kokande grytan
241Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig i det nionde året [sedan Jojakins exil, se ] i den 10:e månaden [tevet] på den 10:e dagen i månaden [15 jan, 588 f.Kr.] han sa:
2Människobarn, skriv åt dig namnet på dagen, på denna dag, samma dag som Babels kung har belägrat Jerusalem. 3Och tala i en liknelse om det upproriska huset och säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Ställ fram grytan, ställ fram den
och häll även vatten i den.
4Samla i den bitarna [av kött] som tillhör den,
varje god del [de finaste delarna], låret och skuldran,
fyll den med utvalda ben.
5Ta det utvalda av flocken
och stapla veden under den,
låt den koka ordentligt
så att dess ben också sjuder i dess mitt. 6Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Ve den blodiga staden,
grytan vars ärg (orenhet; den blågröna missfärgningen av koppar – hebr. chela) är därinne
och vars ärg (orenhet) inte har gått ut därifrån.
För ut den bit för bit,
ingen del har fallit över den. [Hebr. chela används bara här och i och två ggr i . Betydelsen är inte helt klar, men från bör det handla om ärgen från bronskärlet. Ordet har sin rot i hebr. chala som har att göra med lidande, sjukdom och att avlida.] 7För hennes blod är i hennes mitt,
hon har ställt det på den kala klippan,
hon häller ut det över marken
för att täcka det med jord,
8för att låta raseriet komma så att hämnd kan tas
har jag ställt hennes blod på den kala klippan så att det inte ska döljas. 9Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Ve över den blodiga staden!
Även jag ska göra eldhögen stor,
10stapla upp veden,
antända elden så att köttet kan bli förtärt,
och göra i ordning blandningen
så att även benen kan brännas.
11Jag ska ställa den tom på kolet
så att den kan bli het och dess botten bränns
så att orenheten smälter i den
och dess ärg (missfärgningar, orenhet) kan förtäras.
12Den har tröttat ut sig själv med hårt arbete [med att blir skrubbad ren],
likväl har dess stora ärg (orenhet, missfärgningar) inte gått ur den
– in i elden [igen] med sin ärg (orenhet, missfärgningar). [Versen är svåröversatt. Sista delen kan vara en uppmaning, eller ett konstaterande.] 13I din orenhets oanständighet har jag renat dig, men du blir inte längre renad från dina orenheter förrän jag har tillfredsställt mitt raseri över dig. 14Jag Herren (Jahveh) har talat det, det ska ske och jag ska göra det. Jag ska inte ta tillbaka det, jag ska inte skona, inte heller ångra, efter dina vägar (sätt att leva) och efter dina handlingar ska jag döma dig förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).Budskap angående Hesekiels frus död
15Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
16Människobarn jag tar bort från dig dina ögons önskningar i ett slag, du ska inte klaga, inte gråta och dina tårar ska inte rinna ner. 17Sucka i tysthet. Sörj inte för de döda, bind din huvudbindel över dig och sätt dina skor på dina fötter och dölj inte din överläpp och ät inte männens bröd. 18Så talade jag till folket på morgonen och min hustru dog på kvällen, och jag gjorde på morgonen som jag var befalld. 19Och folket sa till mig: "Ska du inte berätta för oss vad dessa ting är (betyder) till oss, eftersom du gör så?" 20Och jag sa till dem: Herrens (Jahvehs) ord kom till mig och han sa: 21Säg till Israels hus: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Se jag ska vanhelga min helgedom, er styrkas stolthet, era ögons begär och era själars längtan, och era söner och era döttrar som ni har lämnat bakom ska falla för svärdet. 22Och ni ska göra som jag har gjort, ni ska inte täcka era överläppar, inte äta männens bröd, 23och era bindlar ska vara på era huvuden, och era skor på era fötter, ni ska inte klaga, inte gråta men ni ska tyna bort i era synder och stöna (jämra er) den ene till den andre. 24Så ska Hesekiel bli ett tecken för er, efter allt han har gjort ska ni göra, och när det sker ska ni veta (bli intimt förtrogna med) att jag är Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). 25Och du människobarn, ska det inte vara så att den dagen då jag tar ifrån dem deras starka fäste, deras äras glädje, deras ögons önskningar, deras själs längtan, deras söner och deras döttrar, 26att den dagen ska han som flytt komma till dig för att förmå dig att höra det med dina öron? 27Den dagen ska din mun öppnas tillsammans med honom som har flytt och du ska tala och inte mer vara stum. Så ska du bli ett tecken för dem och de ska veta att jag är Herren (Jahveh).Dom över hednanationer (kap 25-32)
251Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: Ammon
2Människobarn vänd ditt ansikte mot Ammons söner och profetera mot dem. 3Och säg till Ammons söner: Hör Herrarnas Herres (Adonai Jahvehs) ord: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):
Eftersom du säger: Haha! (hebr. heach – ett uttryck för skadeglädje) mot min helgedom när den blev vanhelgad och mot Israels land när det gjordes öde och mot Juda hus när de gick i fångenskap, 4se därför ska jag ge dig till österns söner som en egendom och de ska placera sina läger i dig och göra sina boningar i dig, de ska äta din frukt och de ska dricka din mjölk. 5Och jag ska göra Rabbah till en betesmark för kameler och Ammons söner till en viloplats för flockar, och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh). 6Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Eftersom du har klappat i händerna och stampat med fötterna och gläder dig i hela din själs förakt (hån – hebr. sheat) över Israels mark, 7därför har jag sträckt ut min hand över dig och ska ge dig som ett byte till länderna, och jag ska hugga av dig från folken, och jag ska låta dig förgås ur länderna, jag ska fördärva dig och du ska veta att jag är Herren (Jahveh).Moab
8Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):
Eftersom Moab och Seir säger: Se, som med alla folk är det med Juda hus, 9därför ska jag öppna Moabs flank på sidan av städerna, på sidan av hans städer som är på hans gränser, det sköna landet, Beit-Jeshimot, Baal-Meon och Kirjatajim 10tillsammans med Ammons söner till österns söner, och jag ska ge dem som en besittning så att Ammons söner inte längre ska kommas ihåg bland folken. 11Och jag ska verkställa domen över Moab, och de ska veta att jag är Herren (Jahveh).Edom
12Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):
Eftersom Edom har handlat i stor hämnd mot Juda hus och har förolämpat dem djupt och hämnats på honom, 13Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Jag ska sträcka ut min hand över Edom och jag ska hugga bort människa och djur från det, och jag ska göra det öde. Från Teman ända till Dedan ska de falla för svärdet. 14Och jag ska lägga min hämnd över Edom genom mitt folk Israels hand, och de ska göra i Edom efter min vrede och efter mitt raseri, och de ska känna min hämnd förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).Filistéerna
15Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):
Eftersom filistéerna har agerat med hämnd och har tagit hämnd med förakt i själen, med fördärv för gammalt hat, 16därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så:
Se, jag ska sträcka ut min hand över Filistéen, och jag ska hugga bort kereteerna och fördärva kustlandets kvarleva. 17Och jag ska verkställa stor hämnd över dem med rasande tillrättavisning, och de ska veta att jag är Herren (Jahveh), när jag ska lägga min hämnd över dem.Tyros
[De fyra föregående domarna har inte haft något datum. Datumet här visar på ännu större allvar för denna dom. Det 11:e året är antal år efter Jojakins exil ().] 261Och det hände i det 11:e året på den första dagen i månaden att Herrens (Jahvehs) ord kom till mig, han sa: 2Människobarn, eftersom Tyros har sagt mot Jerusalem: Haha! (hebr. heach – ett uttryck för skadeglädje) hon är bruten, det var folkets port, hon är vänd till mig, jag ska fyllas med henne som är ödelagd. 3Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Se jag är emot dig Tyros och jag ska låta många länder komma upp mot dig som havet låter sina vågor komma upp. 4Och de ska fördärva Tyros murar och bryta ner hennes torn. Jag ska även skrapa bort jorden från henne och låta henne bli en kal klippa. 5Hon ska bli en plats där man kastar ut nät mitt i havet, för jag har talat det förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), och hon ska bli ett byte för folken. 6Och hennes döttrar som är på fälten ska bli slagna med svärd, och de ska veta att jag är Herren (Jahveh). 7Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Se (hebr. hinneh – syftar på en framtida händelse), jag ska föra upp över Tyros Nebukadnessar, Babels kung, från norr med hästar och med vagnar och med ryttare och ett kompani med mycket folk. 8Han ska slå dina döttrar på fältet med svärd, och han ska bygga (kasta upp) belägringsmur mot dig och ösa upp en jordramp mot dig och sätta upp sköldar mot dig. [Författaren har noggrann kunskap om belägring och antik krigsföring. Utgrävningar i Lachish i Juda har bekräftat denna typ av jordramp på stadens östra sida. Tyros var svår att inta eftersom staden låg på en ö nära kusten. Enligt den judiske historikern Josefus varade den babyloniska belägringen av Tyros i 13 år (ca 586-573 f.Kr.). En babylonisk text säger att Nebukadnessar var närvarande under belägringen. Den långa belägringen avslutades med ett fredsfördrag där det kungahuset i Tyros skulle deporteras till Babylon. Kungen av Tyros fick visserligen stanna kvar, men han kontrollerades av en babylonisk kommissionär. Tyros makt var i praktiken uttömd av den långa belägringen.] 9Och murbräckan ska han sätta mot dina murar och dina torn ska han bryta ner med sina yxor. 10Eftersom hans hästar är många ska deras damm övertäcka dig. Vid ljudet av ryttarna och hjulen och vagnarna ska dina murar skaka när han drar in i dina portar som män drar in i en erövrad stad (den befästa muren är uppbruten). 11Med hästhovarna ska han trampa ner alla dina gator, han ska slå ditt folk med svärd och din styrkas pelare ska falla ner på marken. 12Och de ska tillspilloge dina rikedomar och ta dina handelsvaror som byte, och de ska bryta ner dina murar och fördärva dina omtyckta hus, och dina stenar och ditt timmer och ditt tegel ska de lägga mitt i vattnet. 13Och jag ska låta oljudet av dina sånger tystna och ljudet av dina kinnor-harpor (kitharor – hebr. kinnor) ska inte mer höras. 14Och jag ska göra dig till en kal klippa, du ska bli en plats där man sprider ut nät, du ska inte byggas upp igen, för jag Herren (Jahveh) har talat förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). 15Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) till Tyros: Ska inte öarna skaka vid ljudet från dina fallnas stönande, när slaktaren låter slakten ske i din mitt? 16Sedan ska havets furstar stiga ner från sina troner och lägga bort sina mantlar och klä av sig sina dyrbart vävda kläder, de ska klä sig själva med fruktans skälvningar (hebr. ), de ska sitta på marken och darra av skräck (skälva av fruktan, hebr. ) hela tiden (varje ögonblick), de ska förskräckas (bedövas av terror – hebr. ) över dig. 17Och de ska ta upp en klagosång för dig och säga till dig: Hur har du ödelagt dem som bor från havet
de berömda städerna som var starka i havet,
du och deras invånare som lät din skräck
drabba alla jordens invånare!
18Nu ska öarna skaka på dagen för ditt fall,
ja öarna som är i havet ska bli skräckslagna
när du försvinner (går ut). 19Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): När jag ödelägger dina städer, så att de blir som obebodda städer, när jag för upp djupen över dig och de stora vattnen övertäcker dig, 20då ska jag föra ner dig med dem som far ner i avgrunden, till gamla tiders folk och ska låta dig bo i den understa delen av jorden, som platserna som är öde sedan länge, med dem som går ner i avgrunden, så att du inte blir bebodd, och jag ska ha min ära i de levandes land. 21Jag ska göra dig till en skräck och du ska inte finnas mer, trots att man letar efter dig ska man inte finna dig igen, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). 271Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
2Och du människobarn, stäm upp en klagosång över Tyros 3och säg till Tyros som bor vid havets entré (vid solnedgången, åt väster), som är folkets köpmän, till de många öarna: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Tyros har sagt: Jag är skönhetens fullkomning.
4Dina gränser är i havets hjärta,
dina byggmästare har fulländat din skönhet.
5Av cypressträ från Senir [amoreiska namnet för berget Hermon i norra Israel, se ]
har de gjort alla dina bordläggningar,
de har tagit cedrar från Libanon
för att göra båtmaster åt dig.
6Av Bashans ekar
har de gjort dina åror,
ditt däck har de gjort av elfenben
inlagt i lärkträ från kitteernas öar [Cypern, se ].
7Av fint linne med brokigt vävt arbete från Egypten är dina segel
för att vara som ett baner för dig,
blått och purpur
från Elishas öar var ditt täckelse.
8Sidons och Arvads invånare var dina rorsmän,
dina visa män Tyros som finns i dig, var dina lotsar.
9Gevals äldste och deras visa män
var de som tätade läckorna.
Havets alla fartyg med sina besättningar
tjänade dig vid din byteshandel.
10Persien och Lod och Put [nuvarande Libyen – väster om Egypten]
var i din armé, stridsmännen.
De hängde sköldarna och hjälmarna i (på) dig
och de visade fram din skönhet.
11Arvads män och Chejlech
var på dina murar runt om
och gamadéerna (krigarna)
var i dina torn.
De hängde sina sköldar på murarna runt om.
De gjorde din skönhet fullkomlig. Handel med hela världen
[Nu följer en uppräkning med 23 länder och städer. Tyros affärsförbindelser sträckts sig över hela den dåtida kända världen.] 12Tarshish var dina köpmän eftersom de hade mycket av all slags rikedom, med silver, järn, tenn och bly som de handlade för dina krig. 13Javan [Grekland], Tubal (hebr. Toval) [östra Turkiet] och Meshech [centrala Turkiet] handelsresande, de handlade (köpte upp) människosjälar (slavar) och redskap av brons till din handelsmarknad (marknadsplats). 14De av Togarmas hus [östra Turkiet] handlade för dina krig med hästar, ryttare och mulor. 15Dedans män [folk i Arabien; nuvarande Saudiarabien] var dina handelsresande. Många öar var din hands handelsplatser, de förde till dig elfenbenshorn och ebenholts som en tribut. 16Aram [nuvarande Jordanien/Syrien] var dina handelsmän eftersom de hade mycket välstånd, de handlade för dina krig med karbunklar, purpur och brokigt vävda arbeten och fint linne och korall och rubiner. 17Juda och Israels land var dina handelsresande. De handlade för din marknad med vete från Minnit och bakverk och honung och olja och balsam. 18Damaskus [i Syrien] var dina köpmän för sitt myckna välstånd, de hade en myckenhet av rikedom i vin från Chelvon och vit ull. 19Vedan och Javan handlade med garn för dina krig, massivt järn, kassia och kalmus fanns bland deras handelsvaror. 20Dedan var din handelsresande i dyrbara kläder till ryttarna. 21Araberna och alla Kedars furstar var din hands köpmän, med lamm och baggar och getter, i detta var de dina köpmän. 22Shevas handelsresande och Raama de är dina handelsresande, de handlar för dina krig med alla viktiga kryddor och med alla dyrbara stenar och guld. 23Haran (hebr. Charan) och Kane och Eden, Shevas handelsresande, Assyrien, var som dina lärlingar i handel. 24Dessa var dina handelsresande i ypperliga tyger, draperingar av blått och brokigt vävt arbete och kistor med mycket kläder, bundna med band och skodda med cederträ bland dina köpmän.Stadens ödeläggelse
25Tarshish skepp förde till dig gåvor till dina köpmän,
så blev du fylld och gjordes mycket tung i havens hjärta.
26Dina roddare har fört dig till stora vatten,
östanvinden har brutit dig i havens hjärta.
27Dina rikedomar och ditt gods, dina köpmän
och dina sjömän och dina lotsar, dina tätare
och köpmännens växlare och alla dina stridsmän
som är i dig med alla deras skaror som är i din mitt,
ska falla i havets hjärta
på din ruins dag.
28Vid ljudet av lotsarnas rop
ska vågorna darra (bli stora och skrämmande).
29Och alla som sköter årorna, sjömännen och alla havets lotsar
ska komma ner från sina skepp och de ska stå på land.
30Och de ska låta sina röster höras över dig
och ska ropa bittert
och kasta stoft på sina huvuden,
de ska rulla sig själva i aska,
31och de ska göra sig själva helt skalliga [raka eller rycka bort sitt hår] för dig [denna typ av hedniska riter var förbjuden bland israeliterna, se ]
och omgjorda sig med säcktyg
och de ska gråta över dig i själens bitterhet,
en bitter klagosång.
32Och i deras jämmer ska de ta upp en klagosång (hebr. qina) över dig
och mässa (klaga; sjunga entonigt och utdraget – hebr. qinen) över dig.
Vem var som Tyros, tystad [nu ödelagd] mitt i havet?
33När dina varor kom från havet
fyllde du många folk med mängden av dina rikedomar
och dina köpmän berikade jordens kungar.
34Nu är du bruten av havet i vattnens djup
och dina köpmän och alla dina skaror har fallit i din mitt.
35Alla invånare på öarna är förskräckta över dig
och deras kungar är skräckslagna,
de har en bekymrad uppsyn.
36Köpmännen bland folken visslar åt dig,
du har blivit en skräck och ska aldrig mer finnas.Profetia mot Tyros ledare
281Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
2Människobarn säg till Tyros furste (upphöjde; ordagrant: "den som sätter något högt" – hebr. nagid): Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):
Eftersom ditt hjärta är upphöjt (högmodigt, stolt)
och du har sagt: Jag är en gud (hebr. el),
jag sitter på Guds (Elohims) tron
mitt i havet (ordagrant: i havets hjärta),
trots att du är en människa och inte Gud (El),
likväl ger du ditt hjärta sken av att vara som Guds (Elohims) hjärta.
3Se, du är visare än Daniel [kan syfta på den bibliske Daniel, se , eller Daniel i den ugaritiska sagan om Aqhat],
det finns ingen hemlighet som kan döljas för dig.
4Genom din vishet och din urskiljningsförmåga
har du fått rikedomar
och har fått guld och silver
i din skattkammare.
5I din stora vishet har du genom din handel
förökat dina rikedomar
och ditt hjärta har blivit upphöjt (högmodigt, stolt)
på grund av din rikedom. 6Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):
Eftersom du har inrättat ditt hjärta
som en guds (elohims) hjärta [eftersom du tror du är gud],
7därför ska jag föra främlingar över dig [syftar troligen på babylonier och Nebukadnessar],
folkslagens fruktade,
och de ska dra sina svärd mot din visdoms skönhet
och de ska skända din glans.
8De ska föra ner dig i avgrunden
och du ska dö de slagnas död i havets mitt (ordagrant i havets hjärta).
9Kommer du fortfarande att säga till honom som slår dig:
Jag är en gud?
Men du är en människa och inte Gud (El)
i handen på den som skändar dig.
10Du ska dö den oomskurnes död
i främlingars hand
för jag har talat förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). 11Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 12Människobarn sjung en klagosång över Tyros kung och säg till honom: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):
Du var en fulländad signetring,
full av visdom och fullkomlig (excellent) i skönhet.
13Du var i Eden
i Guds (Elohims) trädgård,
täckt med alla dyrbara stenar: [1] Karneol [röd sten – hebr. odem; den första stenen i bröstskölden, se ; beskriver Gud i tronrummet, se .]
[2] Topas [olivgrön, gulaktig; den andra stenen i bröstskölden, se ]
och
kalcedon [den sista stenen på andra raden (den sjätte stenen), se . Det hebreiska ordet kommer från halam som betyder slå ner, bryta sönder; det kan beskriva att det är en hårdare sten, kanske diamant.].
[3] Krysolit [hebr. tarshish; den första stenen på den fjärde raden i bröstskölden (den tionde stenen), se ].
[4] Onyx [den andra stenen på den fjärde raden i bröstskölden (den elfte stenen), se ]
och
jaspis [den tredje stenen på den fjärde raden i bröstskölden (den tolfte stenen), se ],
[5] Safir [hebr. sapir, från verbet att skriva/berätta; den andra stenen i den andra raden, se ].
[6] Karbunkel [den första stenen i den andra raden i bröstskölden (den fjärde stenen), se ]
och
smaragd [hebr. barqat, från baraq som betyder gnistrande, ljus. Ordet används bara här.]. [Totalt nämns här nio stenar. Mellan tre av dem förekommer ordet "och", vilket grupperar tre av dem tillsammans och tre står fristående. Totalt blir det då sex grupperingar. Flera av stenarna återfinns även i prästens bröstsköld, se . I nämns tolv stenar i muren.]
Och fulländade med guld dina tamburiner
och dina pipor,
den dag du skapades var de förberedda.
14Du var den beskyddande (vaktande, täckande), smorda (hebr. mimshach) keruben
och jag satte dig
så att du bredde ut dig över Guds (Elohims) heliga berg,
du vandrade omkring bland stenarna av eld. [Två typer av änglar omnämns i Bibeln. Seraferna som finns nära tronen, se och keruberna som har fyra vingar och vaktar Guds härlighet, se ; . Begreppet "heliga berg" var vanligt i den antika världen. Man visualiserade ofta en bergshöjd som gudomens boning. Bergstopparna och himlen knöts samman. Baals hem påstods i den ugaritiska litteraturen vara berget Tsefon (). För israeliterna var de två mest betydelsefulla heliga bergen berget Sinai och tempelberget i Jerusalem.]
15Du var ren (rituellt ren, perfekt, klanderfri – hebr. tamim) på alla dina vägar
från den dag då du skapades
till dess orättfärdighet blev funnen hos dig.
16Genom din stora (ditt överflöd av) handel (kommers, köpenskap)
har ditt inre blivit uppfyllt med våld (terror, laglöshet – hebr. chamas)
och du har syndat (missat målet – hebr. chata).
Därför har jag kastat ut dig som vanhelgad (förorenad) från Guds (Elohims) berg
och jag har förgjort dig, du beskyddande (vaktande, täckande) kerub, från mitt ibland stenarna av eld [gnistrande stenar].
17Ditt hjärta var upplyft (högmodigt, stolt)
på grund av din skönhet,
du har förvrängt (korrumperat) din vishet
med din strålglans (utseendet, det yttre, fasaden).
Jag har kastat dig till marken.
Jag har lagt dig framför kungar så att de kan stirra på dig.
18I myckenheten av dina synder i din orättfärdiga handel
har du orenat min helgedom.
Därför har jag fört fram en eld från din mitt
som har slukat dig
och gjort dig till aska över marken
i ögonen på alla dem som ser dig.
19Alla de som känner dig bland folken
ska förfäras över dig,
du har blivit en skräck
och ska aldrig mer finnas (existera). [Flera tolkningar finns för detta avsnitt (). Den första är att det är en beskrivning av kungen av Tyros, men i djärva och överdrivna termer. Andra identifierar formen som allegori, där en annan verklig eller helt enkelt bekant karaktär (Satan eller en hednisk gud) direkt adresseras, vilket gör kopplingen till kungen av Tyrus mer indirekt eller antydd. Flera av kyrkofäderna ser detta som en redogörelse för Satans fall som antyds på andra håll, se . Hesekiel skulle ha förlitat sig på att hans lyssnare/läsare kände till en sådan berättelse, och de skulle ha förstått jämförelsen mellan Satans fall och kungen av Tyrus fall.] 20Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
21Människobarn vänd ditt ansikte mot Sidon och profetera mot det 22och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):
Se jag är emot dig Sidon
och jag ska bli förhärligad i din mitt,
och de ska veta att jag är Herren (Jahveh)
när jag har verkställt domarna i henne
och ska bli helgad i henne.
23För jag ska sända till henne pest
och blod på hennes gator,
och de skadade ska falla i hennes mitt
genom svärdet över henne på alla sidor,
och de ska veta att jag är Herren (Jahveh). 24Och där ska inte längre finnas någon stickande törnbuske mot Israels hus, ingen genomborrande tagg från någon runtomkring dem som föraktade dem, och de ska veta att jag är Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). 25Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): När jag har samlat Israels hus från folken bland vilka de är förskingrade och ska bli helgad ibland dem i folkslagens ögon, då ska de bo i sitt eget land som jag gav min tjänare Jakob. 26Och de ska bo i trygghet där och ska bygga hus och plantera vingårdar, ja de ska bo i trygghet när jag har verkställt domarna över alla dem som har föraktat dem runtomkring dem, och de ska veta att jag är Herren (Jahveh) deras Gud (Elohim).Egypten (kap 29-32)
Egyptens synd
[Budskapet till Egypten är uppdelat i sju delar.] 291I det 10:e året i den 10:e månaden på den 12:e dagen i månaden kom Herrens (Jahvehs) ord till mig. Han sa: 2Människobarn vänd ditt ansikte mot farao, Egyptens kung, och profetera mot honom och mot Egypten. 3Tala och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Se, jag är emot dig farao, Egyptens kung,
den stora draken som ligger mitt i sina floder och som har sagt:
Min flod är min egen
och jag har gjort den för mig själv.
4Och jag ska sätta krokar i dina käftar
och jag ska få fisken i dina floder att klibba fast (vara som limmade) vid dina fjäll,
och jag ska föra upp dig ur mitten av dina floder
och all fisk i dina floder ska klibba fast (vara som limmade) vid dina fjäll.
5Och jag ska kasta dig i öknen,
dig och all fisk i dina floder,
du ska falla över fältet,
du ska inte plockas upp eller samlas,
till markens djur och himlarnas fåglar
har jag gett dig som föda. 6Och alla Egyptens invånare ska veta att jag är Herren (Jahveh) eftersom de har blivit en stav av vass för Israels hus. 7När de tar tag i dig med handen brast du och alla deras skuldror slets av, och när de lutade sig över dig gick du sönder och alla deras höfter (länder) bröts i bitar. 8Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Se jag ska föra ett svärd över dig och ska hugga av dig från människa och djur. 9Och Egyptens land ska bli öde och förött och de ska veta att jag är Herren (Jahveh), eftersom han har sagt: Floden är min och jag har gjort den. 10Därför se, jag är emot dig och emot dina floder och jag ska göra Egyptens land helt förött och öde från Migdol till Sevene och ända till gränsen mot Kush [nuvarande Etiopien och Sudan]. 11Ingen människas fot ska passera genom det och inget djurs fot ska passera genom det och det ska inte vara bebott på 40 år. 12Och jag ska göra Egyptens land öde mitt bland länderna som är öde, och hennes städer bland städerna som är ödelagda i 40 år, och jag ska förskingra egyptierna bland folkslagen och ska skingra dem över länderna. 13Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Efter 40 år ska jag samla egyptierna från folken där de har varit förskingrade, 14och jag ska vända Egyptens fångna (de som varit bortförda i fångenskap) och ska få dem att återvända till Patros land, till deras ursprungliga land och de ska bli ett ödmjukt (lågt) kungarike. 15Det ska bli det ödmjukaste (lägsta) av kungariken och de ska inte mer lyfta upp (förhäva) sig själva över folkslagen, och jag ska förminska dem så att de inte mer råder över folkslagen. 16Och det ska inte hända mer att Israels hus tillförsikt ska låta synden bli ihågkommen när de vänder efter dem, och de ska veta att jag är Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).Egyptens förlust mot Babylon
17Och det hände i det 27:e året i den första månaden på första dagen i månaden att Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 18Människobarn, Nebukadnessar, Babels kung, fick sin armé att utföra ett stort slag mot Tyros, alla huvuden gjordes skalliga och alla skuldror var genomborrade, men han fick ingen lön från Tyros och inte hans armé, för det slag han utkämpade mot det. 19Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Se jag ska ge Egyptens land till Nebukadnessar, Babels kung, och han ska bära bort hennes rikedom och ta hennes tillspillogivna och ta henne som byte. Det ska vara lönen till hans armé. 20Jag har gett honom Egyptens land som en belöning för det som han utförde, eftersom de arbetade för mig förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). 21På den dagen ska jag låta ett horn skjuta upp till Israels hus och jag ska ge dig munnens öppning i deras mitt, och de ska veta att jag är Herren (Jahveh).Egyptens förstörelse
[Inget datum anges för denna tredje profetia som ger detaljer kring Egyptens fall. Budskapet har fyra delar som inleds med en liknande fras, se , , och . Budskapen avslutas också med en avslutande fras, se , , och .] 301Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 2Människobarn profetera och säg:
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Ni ska klaga!
Ve till dagen!
3För nära är dagen,
nära är Herrens (Jahvehs) dag,
en molnens dag [en domens dag, se ; ]
en tid för folkslagen [inte bara Egypten, utan alla jordens folk].
4Och ett svärd [med dom, se ] ska komma över Egypten
och krampryckningar ska komma i Kush [afrikanska riket Nubien; nuvarande Etiopien/Sudan]
när de slagna ska falla i Egypten,
och de ska ta bort hennes rikedom
och hennes grundvalar ska brytas ner.
5Kush [nuvarande Etiopien och Sudan – söder om Egypten]
och Put [nuvarande Libyen – väster om Egypten]
och Lod [troligtvis på andra sidan Medelhavet – norr om Egypten]
och alla blandfolk (icke-judar)
och Kov [troligtvis område i Libyen]
och landets söner som är i förbund [kan syfta på judar som bor i Egypten],
ska falla med dem för svärdet. [Kush, Put och Lod nämns även i .] 6Så säger Herren (Jahveh): De som upprätthåller Egypten ska falla
och hennes makts stolthet ska komma ner,
från Migdol [försvarsstationerna i norr] till Sevene [Assuan; i söder]
ska de falla för svärdet
förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). [Hebr. migdol betyder "torn" och syftar på något av Egyptens nordostliga försvarasstationer. Eftersom Sevene (moderna staden Assuan) nämns som ligger vid Egyptens södra gräns mot Kush, motsvarar frasen "från Migdol till Sevene" uttrycket "hela Egypten, från norr till söder".] 7Och de ska bli öde
mitt i de öde länderna
och hennes städer
ska vara mitt i de förlorade städerna.
8Och de ska veta att jag är Herren (Jahveh)
när jag startar en eld i Egypten
och alla hennes hjälpare är fördärvade. 9På den dagen ska budbärare gå fram framför mig i skepp för att göra det trygga Kush [nuvarande Etiopien och Sudan] räddhågset, och det ska komma en krampryckning över dem på Egyptens dag, för se den kommer. 10Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Och jag ska göra slut på Egyptens rikedomar
genom Nebukadnessars hand, Babels kung.
11Han och hans folk med honom – de fruktade folkslagen –
ska föras in för att fördärva landet,
och de ska dra sina svärd mot Egypten
och fylla landet med slagna.
12Och jag ska göra floderna [Nilen med alla dess bifloder] torra
och ge landet i de onda männens händer
och jag ska göra landet öde och alla som är där,
genom främlingars hand.
Jag Herren (Jahveh) har talat det. 13Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Jag ska fördärva avgudarna
och jag ska låta de värdelösa tingen försvinna från Nof [Memfis],
och inga fler ledare ska komma från Egypten,
och jag ska ge fruktan i Egyptens land.
14Och jag ska göra Patros [övre Egypten] öde
och jag ska sätta eld på Tsoan [stad i östra Nilens delta]
och ska verkställa domarna i No [staden Thebe i övre Egypten; nära moderna staden Luxor].
15Och jag ska hälla ut mitt raseri över Sin [Pelusiom],
Egyptens starka fäste,
och jag ska hugga av [sätta stopp på] överflödet (massorna, sorlet, tumultet) [rikedomen – folket] i No.
16Och jag ska starta en eld i Egypten,
Sin ska komma i starka krampryckningar
och No ska rivas söner
och i Nof ska motståndarna komma mitt på dagen.
17Unga män från On (Aven) [Heliopolis, stad norr om Kairo, se , ] och Piveset [Bubatis; stad i nordöstra Egypten, längs med en av Nilens floder] ska falla för svärd
och dess städer ska gå i fångenskap.
[Hebr. aven är ogudaktighet. Heliapolis var centrum för soldyrkan av solguden Ra.]
18Och i Techafneches ska dagen dra sig undan (hålla tillbaka sig själv)
när jag där bryter sönder Egyptens ok
och hennes makts stolthet ska upphöra i henne,
ett moln ska täcka henne och hennes döttrar ska gå i fångenskap. [Techafneches var en by och gränspost i östra Nilens delta. Under exilen bosatte sig judar här efter Jerusalems fall 586 f.Kr. De tar med sig Jeremia hit, mot hans vilja, se .] 19Så ska jag verkställa domarna i Egypten,
och de ska veta att jag är Herren (Jahveh). Kringspridda
20Och det skedde i det 11:e året i den första månaden på den sjunde dagen i månaden [29 april, 587 f.Kr.] att Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 21Människobarn jag har brutit av faraos arm, kungen i Egypten, och den har inte blivit omlagd så att den kan botas, den har inte blivit spjälad och fått styrka att hålla svärdet. 22Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Se, jag är emot farao, kungen i Egypten och ska bryta hans armar, den starka och den som var bruten, och jag ska få svärdet att falla ur hans hand. 23Och jag ska förskingra egyptierna bland folkslagen och ska skingra dem över länderna. 24Och jag ska styrka Babels kungs armar och lägga mitt svärd i hans hand, men jag ska bryta faraos armar och han ska stöna framför honom med stönandet från en dödligt sårad man. 25Och jag ska hålla upp Babels kungs armar och faraos armar ska falla ner, och de ska veta att jag är Herren (Jahveh) när jag ska lägga mitt svärd i Babels kungs hand och han ska sträcka ut det över Egypten. 26Och jag ska förskingra egyptierna bland folkslagen och ska skingra dem över länderna, och de ska veta att jag är Herren (Jahveh).Likheten mellan Assyrien och Egypten
311Och det skedde i det 11:e året i den tredje månaden på den första dagen i månaden [21 juni, 587 f.Kr.] att Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. [Knappt två månader sedan det förra budskapet, se .] Han sa: 2Människobarn säg till farao, Egyptens kung, och till hans skaror: Vem är lik dig i din storhet []? [Nu följer en allegorisk berättelse om ett ståtligt cederträd, som är en bild på dåtidens stormakt Assyrien. Även den allra mäktigaste nation kan falla för en ännu större makt. Det finns även en Mesopotamisk myt om ett kosmiskt träd vars rötter når ner i dödsriket och toppen når himlen, något som Hesekiel anspelar på här genom denna liknelse.] 3Se (kontemplera över) Assyrien [dåtidens stormakt], som var en ceder i Libanon
med friska grenar och med (som ger) en riklig skugga
och som är högrest
och dess topp är bland de tjocka grenarna.
4Vattnen gör det stort,
djupen låter det växa,
hennes floder
rinner runt om hennes plantering
och hon skickar ut sina diken (bevattningskanaler)
till fältets alla träd.
5Därför är dess resning upphöjd
över alla fältets träd,
och dess (tjocka) grenar är förökade
och dess (inte lika kraftiga) grenar har blivit långa
på grund av den rika tillgången till vatten när det skjuter skott.
6Alla himlarnas fåglar
bygger sina bon i dess grenar
och alla fältets djur
leder in sina ungar under dess grenar
och i dess skugga
vistas alla stora folkslag. [Människor i ett rike liknas vid fåglar och djur, se ; ; .]
7Så var det hederligt i sin storhet
i sina grenars längd,
för dess rötter sträckte sig
till många vatten.
8Cedern i Guds (Elohims) trädgård
kan inte dölja det,
cypresserna
liknade inte dess grenar
och platanträdet
var inte som dess grenar,
inget annat träd i Guds (Elohims) trädgård
liknade det i sin skönhet.
9Så skön (vacker) gjorde jag den,
med mängden av grenar (många täta, lummiga grenar)
så att alla Edens träd som var i Guds (Elohims) trädgård
avundades det. 10Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Eftersom du är upphöjd i din resning och har placerat hans topp bland de tjocka grenarna och hans hjärta är upphöjt (stolt, högmodigt) i hans höghet, 11ska jag ge honom i händerna på folkslagens mäktiga, de ska med säkerhet ta hand om honom, jag ska driva ut honom efter hans ondska. 12Och främlingarna, folkslagens fruktade, ska hugga av honom och kasta ner honom, över bergen och i alla dalar är hans fallna grenar och hans stam ligger bruten i landets alla vattendrag, och alla jordens folk går ner från hans skugga och lämnar honom. 13Alla himlarnas fåglar vistas över hans kadaver och alla fältets djur över hans grenar, 14till dess det blir slut på alla träd vid vattnen som upphöjer sig själva i sin resning, och de inte längre placerar sina toppar bland de tjocka stammarna och deras mäktiga inte står upp på sina höjder, alla som dricker vatten, för de är alla utlämnade till döden, till de nedersta delarna av jorden mitt bland människors söner med dem som går ner i avgrunden. 15Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): På den dagen när han går ner till Sheol (underjorden, de dödas plats) ska jag låta djupen sörja och täcka sig själv för honom, och jag ska hålla tillbaka dess floder och stora vatten ska stå, och jag ska låta Libanon sörja för honom och alla fältets träd bli bleka för honom. 16Jag ska låta folkslagen skälva (darra) vid hans fall, när jag kastar ner honom till Sheol (underjorden) med dem som går ner i avgrunden, och alla Edens träd, Libanons utvalda och bästa, alla som dricker vatten blir tröstade i de nedre delarna av jorden. 17Även de går ner till Sheol (underjorden) med honom, till dem som är slagna med svärd, de som var i hans armar, som vistades under hans skugga mitt bland folkslagen. 18Vem är du lik i härlighet och i storhet bland Edens träd? Likväl ska du föras ner med Edens träd till jordens nedre delar, du ska ligga mitt bland de oomskurna, med dem som är slagna med svärd. Detta är farao och hela hans skara, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).Faraos klagan
321Och det skedde i det tolfte året, i den tolfte månaden [adar] på den första dagen i månaden [3:e mars, 585 f.Kr.] att Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 2Människobarn, ta upp en klagosång över farao, Egyptens kung, och säg till honom: Du har liknat dig själv vid ett ungt folkens lejon [],
fast du är som en drake (krokodil) i havet
och du väller fram med dina floder
och smutsar ner (gör lera av) vattnen med dina fötter
och grumlar (fördärvar) floderna [ordagrant: ´deras floder´].
3Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Därför ska jag sprida ut mitt nät över dig,
med en skara av många folk och de ska föra upp dig i mitt nät.
4Och jag ska kasta upp dig på land,
jag ska slunga dig över det öppna fältet
och ska låta alla himlarnas fåglar bygga bo över dig
och jag ska fylla (tillfredsställa, göra mätt) hela jorden från ditt kött.
5Och jag ska lägga ditt kött på bergen
och fylla dalarna med din orenhet.
6Och jag ska vattna landet där du simmade med ditt blod ända till bergen,
och kanalerna ska bli fulla från dig.
7Och när jag utrotar dig ska jag täcka himlarna
och göra dess stjärnor svarta (mörka).
Jag ska täcka solen med moln
och månen ska inte ge sitt ljus.
8Alla ljusbärare i himlarna ska jag fördunkla (göra svarta) över dig
och låta mörker komma över ditt land [jfr med den nionde plågan, se ] förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). 9Jag ska oroa hjärtat hos många folk
när jag för ut ditt fördärv bland folkslagen till länder som du inte känner till.
10Jag ska göra många folk förskräckta för dig
och deras kungar ska bli skräckslagna för dig
när jag svingar mitt svärd framför dem,
och de ska darra (vara fyllda av skräck) hela tiden (i varje ögonblick),
varje man för sitt eget liv på fallets dag. 11Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Babels kungs svärd
ska komma över dig.
12Genom de mäktigas svärd ska jag låta dina skaror falla,
de är alla folkslagens fruktade,
de ska tillspilloge Egyptens stolthet
och alla dess skaror ska bli fördärvade.
13Jag ska fördärva alla dess vilddjur
[som betar] längs med sidan av många vatten,
människors fötter ska inte längre bekymra dem,
något vilddjurs hovar ska inte bekymra dem.
14Därefter ska jag låta deras vatten komma till ro
och låta deras floder rinna som olja (flyta fram makligt) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). 15När jag gör Egyptens land öde
och gör det utblottat på allt som det var fullt av
när jag ska slå alla dem som bodde där,
då ska de veta att jag är Herren (Jahveh). 16Detta är klagosången (hebr. qina) som de ska mässa (klaga med; sjunga entonigt och utdraget – hebr. qinen), folkens döttrar ska klaga med den för Egypten, och hennes skaror ska klaga med den förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).Egypten ner i Sheol
17Och det skedde i det tolfte året på den 15:e dagen i månaden att Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 18Människobarn jämra dig för Egyptens skaror och kasta ner dem, henne med de mäktiga folkslagens döttrar, till den nedre delen av jorden, med dem som går ner till avgrunden. 19Vem överträffar du i skönhet? Gå ner och bli lagd bland de oomskurna. 20De ska falla mitt bland dem som blir slagna med svärd, hon är given till svärd, dra ner henne och alla hennes skaror. 21Den starke bland de mäktiga ska tala om honom från mitten av Sheol (underjorden, de dödas plats) med dem som hjälpte honom, de har gått ned, de ligger stilla, de oomskurna slagna med svärd. 22Assyrien är där och hela hennes skara, deras gravar är runt om dem, alla de slagna som har fallit för svärd, 23vars gravar är placerade ytterst i avgrunden och hennes skaror är runt om hennes grav, alla av dem slagna, fallna för svärd som orsakade terror i de levandes land. 24Där är Elam och alla hennes skaror runt om hennes grav, alla de slagna, fallna för svärd, som har gått ner oomskurna till den nedre delen av jorden, som orsakade terror i de levandes land, de har burit sin skam med sig som går ner i avgrunden. 25De har gett henne en säng i mitten av de slagna med alla hennes skaror, hennes gravar är runt om dem, alla oomskurna slagna med svärd, eftersom deras terror orsakades i de levandes land och de bar sin skam med sig som går ner i avgrunden, de läggs mitt bland dem som är slagna. 26Där är Meshech och Tubal (hebr. Toval) och alla hennes skaror, hennes gravar är runt om dem, alla de oomskurna slagna med svärd, eftersom de orsakade terror i de levandes land. 27Och de som är underlägsna (sämre än) de oomskurna ska inte ligga bland de mäktiga som har gått ner till Sheol (underjorden, de dödas plats) med sina stridsvapen, vars svärd ligger under deras huvuden och vars synder är på deras ben, eftersom de mäktigas terror var i de levandes land. 28Och du, mitt bland de oomskurna ska du bli sönderbruten och ligga bland dem som är slagna med svärd. 29Där är Edom, hennes kungar och alla hennes furstar som för all deras makt har lagts med dem som är slagna med svärd, de ska ligga med de oomskurna och med dem som går ner i avgrunden. 30Där är furstarna från norr, allesamman, och alla sidonier som har gått ner med de slagna, som skäms för all terror som de har förorsakat genom sina mäktiga och de ligger oomskurna med dem som är slagna av svärd och bär sin skam med dem som går ner i avgrunden. 31Detta ska farao se och bli tröstad över alla sina skaror slagna med svärd, farao och hela hans armé förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). 32Jag har gett min terror i de levandes land, och han ska läggas mitt bland de oomskurna med dem som är slagna med svärd, farao och hela hans skara förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).Förestående dom och framtida välsignelser (kap 33-39)
Individuellt ansvar och Herrens rättvisa dom
331Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 2"Människobarn tala till ditt folks söner och säg till dem: När jag kommer med svärdet över ett land, om folket i landet tar en man ibland sig och sätter honom till deras väktare, 3om han, när han ser svärdet komma över landet blåser i shofaren (vädurshornet) och varnar folket. 4När då vemhelst hör ljudet från shofaren och inte tar varning, om svärdet kommer och tar bort honom, ska blodet komma över hans eget huvud, 5han hörde ljudet från shofaren och tog inte varning. Hans blod ska komma över honom. Men om han hade tagit varning hade han räddat sin själ. 6Men om väktaren ser svärdet komma och inte blåser i shofaren och folket inte varnas och svärdet kommer och tar några själar från dem, tas han bort i sin synd, men hans blod ska utkrävas av väktarens hand. 7Och du människobarn, jag har satt dig som en väktare till Israels hus, därför när du hör ordet i min mun, ska du varna (upplysa, undervisa – hebr. zahar) dem från mig. 8När jag säger till den onde: "Du onde, du ska med säkerhet dö (döende ska du dö)", [] och du inte talar för att varna den onde från hans väg [destruktiva livsstil som leder till död], ska den onde mannen dö i sin synd, men hans blod ska jag utkräva av din hand. 9Men när du varnar den onde för hans väg [destruktiva livsstil], så att han kan omvända sig, men han inte vänder bort från sin väg, då ska han dö i sin synd, men du har räddat ditt liv (din själ). 10Du människobarn, säg till Israels hus: Ni säger: "Våra överträdelser och synder tynger oss (har kommit i fatt oss), och vi förgås (ruttnar, förfaller) genom dem. Hur ska vi kunna leva (få liv igen)?" 11Svara dem: Så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död, utan föredrar att den ogudaktige vänder om från sin väg och lever. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Varför skulle ni välja att dö [när ni kan få leva], ni av Israels hus? 12Du människobarn, säg till ditt folks söner (dina landsmän): Den rättfärdiges rättfärdighet räddar honom inte den dagen då han inte är rättfärdig [gör uppror och lämnar tron], och den ogudaktiges ogudaktighet leder inte till hans fall om han omvänder sig från sin ogudaktighet. Den rättfärdige kan inte leva på sin rättfärdighet om han syndar (och missar målet). 13Om jag försäkrar liv till den rättfärdige, och han förlitar sig på sin [egen] rättfärdighet [sitt rykte om sig att göra det som är rätt] och börjar handla orätt, då ska ingen av hans rättfärdiga gärningar bli ihågkomna. Han kommer att dö på grund av den orätt han gjort. 14Om jag säger till den gudlöse: "Du kommer att dö", men han vänder om från sin synd och handlar rätt och rättfärdigt: 15Om han återlämnar det han tagit i pant.
[Vid lån fick den skuldsatte lämna ifrån sig sin mantel, men den skulle lämnas tillbaka innan solen gick ner, se .]
Om han ger tillbaka det han stulit (plundrat).
Om han lever efter livets bud (vandrar med Gud) utan att göra det som orätt.
Då ska han verkligen leva, och han ska inte dö. 16Inga av hans tidigare synder han har begått ska bli ihågkomna och användas mot honom. Han har handlat rätt och rättfärdigt och ska verkligen leva. 17Och ditt folks söner säger: "Herrens (Adonais) väg är inte balanserad (rättvis, lika för alla), men deras vägar är inte balanserade (rättvisa, lika för alla)." 18När den rättfärdige avviker från sin rättfärdighet och begår synd, ska han dö därav. 19Och när den onde avviker från sin onda väg och gör det som är rätt och rättfärdigt ska han leva därav. 20Ändå säger ni: "Herrens (Adonais) väg är inte balanserad (rättvis, lika för alla). Israels hus – jag ska döma er var och en efter hans väg."Budskap – kvällen då Jerusalem föll
21Och det skedde i det 12:e året [sedan Jojakins exil, se ] av vår fångenskap i den 10:e månaden på den 5:e dagen i månaden, att en som hade flytt från Jerusalem kom till mig och sa: "Staden är slagen." 22Och Herrens (Jahvehs) hand hade varit över mig kvällen före han som flydde från Jerusalem kom, och han öppnade min mun mot honom som kom till mig på morgonen, och min mun var öppnad och jag var inte längre stum. [] 23Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 24"Människobarn, de som bebor denna ödelagda mark i Israels land talar och säger: Abraham var en (person, ett hushåll) och han ärvde landet men vi är många, landet har getts oss som arv. 25Säg därför till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Ni äter blod [som är förbjudet att göra, se ] och lyfter upp era ögon till avgudarna och utgjuter blod. Ska ni besitta landet? 26Ni står över era svärd, ni gör styggelser och vanärar var och en sin grannes hustru. Ska ni besitta landet? 27Så ska du säga till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Jag lever, med säkerhet ska de som bor i ruiner (hebr. chorba – av svärd ödelagda platser) dö för svärdet (hebr. cherev), och han som är på det öppna fältet ska jag ge till de vilda djuren för att bli slukad, och de som är i de starka fästena [naturliga bergfästen – hebr. masad; samma ord som den kända antika fästningen Masada i Negevöknen] och i grottorna ska dö av pest. 28Och jag ska göra landet ännu mer öde och stoltheten över hennes styrka ska försvinna, och Israels berg ska bli öde så att ingen passerar förbi. 29Och de ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahveh) när jag har gjort landet helt öde på grund av alla deras styggelser som de har begått. 30Och du människobarn, ditt folks söner som talar om dig bakom murarna och i husens dörrar och talar den ene till den andre, var och en till sin bror: Kom jag ber dig och lyssna vilket ord som kommer från Herren (Jahveh), 31och kommer till dig som folket kommer och sitter framför dig som mitt folk och lyssnar till dina ord, men gör dem inte, för med deras mun visar de mycket kärlek [här används ett ord för kärlek (hebr. agav) som betonar lusta och begär], men deras hjärtan går efter (följer) deras girighet (begär, egna önskningar). 32Och du är för dem som en serenad (kärlekssång), som någon som har en njutbar röst och kan spela väl (är en virtuos) på sitt instrument, så de hör dina ord men de gör dem inte. 33Och när detta kommer, för se det kommer, då ska de veta (förstå, vara intimt förtrogna med) att en profet har varit ibland dem."Fåraherdar och får
341Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
2"Människobarn profetera mot Israels herdar och säg till dem, till herdarna: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Ve er Israels herdar som föder er själva! Ska inte en herde föda fåren? 3Ni äter det feta och klär er med ylle, ni dödar göddjuren men göder inte fåren. 4De svaga har ni inte styrkt, inte heller har ni botat det som varit sjukt, och ni har inte bundit upp det som varit brutet. Ni har inte fört tillbaka det som varit vilse och ni har inte letat efter det som varit förlorat [; ], utan med våld har ni regerat över dem och med stränghet. 5De är förskingrade därför att det inte finns någon herde och de har blivit mat åt alla fältets vilda djur och är förskingrade. 6Mina får vandrar över alla berg och över alla höga höjder, ja över hela jordens ansikte är mina får förskingrade, och det finns ingen som söker och ingen som letar. 7Därför, ni herdar (hebr. roim) [ledare, kungar, präster, så kallade profeter], hör Herrens (Jahvehs) ord (hebr. et dabar – Ordet): 8Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), lika säkert som mina får har blivit ett byte och mina får har blivit mat åt alla fältets vilda djur eftersom det inte finns någon herde, inte heller letar mina herdar efter mina får utan herdarna göder sig själva och ger inte mina får mat. [ och är snarlika, men i betonas ordet och i herdarna.] 9Därför ni herdarna (hebr. ha roim) hör Herrens (Jahvehs) ord (hebr. dabar): 10Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Se, jag är emot herdarna och jag ska utkräva mina får ur deras hand och få dem att sluta föda fåren, inte heller ska herdarna göda sig själva längre, och jag ska rädda mina får från deras mun så att de inte blir till mat för dem. 11Detta är vad Herrarnas Herre (Adonai Jahveh, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk) säger: Se, jag själv ska söka efter (ta hand om, vara engagerad i) mina får och leta efter dem (vårda dem). 12Som när en herde letar efter sin hjord när han kommer till sina kringspridda får, så ska jag ta hand om mina får. Jag ska rädda dem från alla platser dit de spritts på en molnig, mörk dag. 13Jag ska föra ut dem från de främmande folken, och samla in dem från främmande länder. Jag ska föra dem till deras eget land. Jag ska valla (leda, föda) dem på Israels berg, vid bäckarna och de bebodda platserna i landet. 14Jag ska låta dem få äta på goda betesplatser. Israels höga berg ska bli deras betesmark (hem). Där ska de lägga sig i lummiga betesmarker, och de ska äta saftigt bete på Israels berg. 15Jag ska själv föra mina får ut på bete, och själv göra så att de lägger sig ner [för att vila], förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre. [; ] 16Jag ska söka efter de förlorade och föra tillbaka de som drivits bort (tvingats bort mot sin vilja). Jag ska förbinda de skadade, och stärka de svaga. Men de feta och de starka ska jag förgöra. Jag ska mata dem med dom (rättvisa ska skipas). 17Vad gäller er, mina får, säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk): Jag ska döma mellan får och får, mellan baggar och getter. [] 18Räcker det inte för er att beta på den bästa betesmarken, måste ni också trampa ner det som är kvar med era fötter? När ni dricker rent vatten, måste ni också grumla det som är kvar genom att trampa med era fötter? 19Ska mina får behöva äta det ni har trampat ner med era fötter, och dricka det ni smutsat ner med era fötter? 20Det är därför som Herrarnas Herre säger till dem: Se, jag ska själv döma mellan de feta fåren [förtryckarna] och de magra fåren [de ödmjuka]. 21Eftersom ni armbågar er fram och knuffar undan alla svaga, och stångar de svaga fåren och stöter bort dem, 22därför ska jag rädda mina får, de ska inte längre vara byte. Jag ska döma mellan får och får. 23Jag ska resa upp en herde (en enskild, unik herde – hebr. raah echad) över dem [mina får], och han ska föda dem, nämligen min tjänare David [en förebild av Jesus, se ; ; ; ; ]. Han ska föda (mata, leda och skydda) dem och vara deras herde. [Den hebreiska texten är: et avi David, ordagrant översatt: "min tjänare alef-tav David." Bokstäverna alef-tav (uttalas "et") är den första och sista bokstaven i hebreiska alfabetet. Detta lilla ord är en objektpartikel som indikerar att nästföljande ord, som är David, är objekt i satsen. Det är intressant att i har Jesus motsvarande titel på grekiska, "alfa och omega", den första och den sista, se även .] 24Jag, Herren (Jahveh), ska vara deras Gud (Elohim) och min tjänare David ska vara furste bland dem. Jag, Herren (Jahveh), har talat. 25Jag ska sluta ett fredsförbund med dem. Jag ska göra slut på vilddjuren i landet, så man kan bo tryggt i öknen och till och med sova i skogarna. 26Jag ska göra dem och området runt mitt berg till en välsignelse. Jag ska låta regn komma i rätt tid, regnskurar som ger välsignelse. 27Markens träd ska bära sin frukt och jorden ska ge sin gröda. De ska leva tryggt i sitt land. När jag bryter sönder deras ok och räddar dem från dem som har förslavat dem, då ska de veta (förstå, inse) att jag är Herren (Jahveh). 28Nej, de ska aldrig mer vara ett byte för andra folk, och vilddjuren ska inte längre äta upp dem. De ska bo tryggt och ingen ska hota dem (skrämma dem). [Då Jesus regerar som kung i tusenårsriket, se ; .] 29Jag ska ge dem planteringar som gör dem berömda [välkända över hela världen]. Aldrig mer ska landet drabbas av hungersnöd. Aldrig mer ska andra folk håna dem. 30De ska veta (förstå, inse) att jag, Herren (Jahveh), deras Gud (Elohim), är med dem och att de, Israels hus, är mitt folk, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas (Adonai) Herre (Jahveh). 31Ja, ni är min flock (mina får),
flocken (fåren) i min hjord.
Ni är människor (en mänsklig flock) [; ],
och jag är er Gud,
förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh)."Edoms fall och Israels återupplivande
351Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
2Människobarn vänd ditt ansikte mot Seirs berg [sydöst om Döda havet – Edom] och profetera mot det 3och säg till det: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Se jag är emot dig du Seirs berg och jag ska sträcka ut min hand mot dig och jag ska göra dig till en ödslig ödeplats. 4Jag ska ruinera dina städer och du ska bli öde, och du ska veta (bli intimt förtrogen med) att jag är Herren (Jahveh). 5Eftersom du alltid har hatat och svingat svärdets kraft mot Israels söner i tider av deras olycka [; ], vid tiden av syndens uppfyllelse (slut) [antingen när missgärningen hade nått sin gräns, eller de fick sitt fulla straff.] 6Så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), jag ska förbereda blod och blod ska jaga dig lika säkert som du har hatat ditt eget blod. Därför ska blod jaga dig. 7Och jag ska ge berget Seir till total ödeläggelse och hugga bort det från honom (den) som går igenom och han (den) som återvänder. 8Och jag ska fylla detta berg med hans slagna, på dina kullar och i dina dalar och i alla dina strömmar ska de falla, de som är slagna med svärdet. 9Jag ska göra dig till en evig ödeplats och dina städer ska inte återvända (inte bli återbyggda, ingen ska komma tillbaka) och ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahveh). 10Eftersom du har sagt: "Dessa två folk och dessa två länder ska vara mina och vi ska besätta dem" – detta fastän Herren (Jahveh) var där. 11Därför, jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), jag ska handla med dig efter din vrede och efter din missunnsamhet som du har gett uttryck för i ditt hat mot dem. Och jag ska göra mig själv känd bland dem när jag dömer dem. 12Och du ska veta att jag Herren (Jahveh) har hört alla dina hädelser som du har talat mot Israels berg och sagt: De är ödelagda, de har getts oss för att slukas. 13Och ni har förhärligat er själva mot mig med er mun och har mångdubblat era ord mot mig. Jag har hört det. 14Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): När hela jorden fröjdas ska jag göra dig öde. 15Som du gladdes över Israels hus arv, eftersom det var öde, så ska jag göra mot dig. Du ska bli ödelagd, Seirs berg och hela Edom och allt som finns i det. Och de ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahveh). 361Och du människobarn, profetera till Israels berg och säg till dem: Israels berg hör Herrens (Jahvehs) ord: 2Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Eftersom dina fiender har sagt mot dig: Haha! (hebr. heach – ett uttryck för skadeglädje) också de urgamla höga platserna [ockulta offerplatserna för Baal och Ashera] är vår egendom, 3därför ska du profetera och säga: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Därför, ja därför att de har gjort er öde och slukat er på alla sidor så att ni blir en arvedel för kvarlevan av (de övriga) folkslagen, och kommer över pratmakarens läppar (ordagrant: över en läpp, en tunga) som [ont] förtal (elakt skvaller) om folket. 4Därför Israels berg, hör Herrarnas Herres (Adonai Jahvehs) ord: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) till
bergen och till höjderna
till bäckarna och till dalarna
och till de ödelagda ruinerna
och till de övergivna städerna
som har blivit ett byte och åtlöje för länderna som är runtomkring.
[Sex olika ord används för att beskriva hela landet.] 5Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Säkerligen, i min brinnande nitälskan har jag talat mot resten av folken, och [speciellt] mot Edom – hela det! De har med skadeglädje och med djupaste förakt (själens hån) tagit mitt land (hebr. erets) [Israel] i besittning så att betesmarken har plundrats. 6Profetera därför över Israels mark (land, jord – hebr. adama) och säg till bergen och till höjderna, till bäckarna och till dalarna: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Se jag har talat i min nitälskan och i mitt raseri eftersom ni har burit folkslagens skam. 7Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Jag har lyft upp min hand, med säkerhet ska folkslagen runtomkring dig bära sin skam. 8Men ni Israels berg ska skjuta skott och bära frukt till mig, Israels folk, för de är på gång att komma. [ formar en kiasm, med den centrala delen i .] 9För se, jag är för er och jag ska vända er och ni ska bli plöjda och besådda, 10och jag ska föröka människor över er, hela Israels hus, ja hela. Och städerna ska bli bebodda och de förspillda platserna ska bli uppbyggda, 11och jag ska föröka på dig människor och djur och de ska växa till och bli fruktsamma, och jag ska låta dig bli bebodd som i forna tider och ska göra bättre än från början, och du ska veta att jag är Herren (Jahveh). 12Jag ska låta människor trampa över er, mitt folk Israel, och de ska besätta er och ni ska bli deras arv och ni ska inte längre sakna (vara utan) barn. 13Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Eftersom man säger till er: Ert land har blivit en människoslukare, och har blivit folkslagens sorg. 14Därför ska ni nu inte längre sluka människor och inte längre vara folkslagens sorg förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). 15Och man ska inte längre höra folkslagens förakt mot dig, och du ska inte längre bära folkens vanära och ditt folk ska inte längre snava, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). 16Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 17Människobarn när Israels hus bodde i sitt land orenade de det med sina vägar och sina handlingar. Deras vägar inför mig var som en kvinnas orenhet under menstruationen. 18Därför hällde jag ut mitt raseri över dem, för blodet som de hade spillt över landet och eftersom de hade orenat det med sina avgudar. 19Och jag förskingrade dem bland folkslagen och de blev utspridda till länderna, för deras vägar och för deras förehavanden dömde jag dem. 20Och när de kom till folkslagen, varthelst de kom, vanhelgade de mitt heliga namn, då människor sa om dem: Detta är Herrens (Jahvehs) folk och de har lämnat hans land. 21Men jag hade förbarmande över mitt heliga namn som Israels hus hade vanhelgat bland folkslagen dit de kom. 22Säg därför till Israels hus: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Jag gör inte detta för er skull Israels hus, utan för mitt heliga namn som ni har vanhelgat bland folkslagen dit ni kom. 23Jag ska helga mitt stora namn som har blivit vanhelgat bland folkslagen, som ni har vanhelgat i deras mitt, och folkslagen ska veta att jag är Herren (Jahveh) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) när jag blir helig i er i deras ögon (framför deras ögon, i deras åsyn). [Följande stycke domineras av verbformen veqatal den form som mer än de övriga är ständigt pågående, utan början och utan slut – evighetens verbform. Kärnbibeln översätter med presens, vilket här både inkluderar dåtid och framtid, och visar på ett pågående skeende.] 24För jag hämtar (tar) er från hednafolken,
ja, jag samlar er från alla länder
och jag för er till ert [eget] land. 25Och jag stänker rent vatten på er så att ni blir rena;
från alla era orenheter (hebr. tomah) [; ]
och från alla era avgudar
ska jag rena (tvätta, förnya) er. 26Jag ger er ett nytt hjärta (sinne, sinnelag) [en pånyttfödelse]
och en ny ande [med nya rätta motiv] inom er.
Jag tar (vänder) bort stenhjärtat ur er kropp (ert kött)
och ger er ett hjärta av kött. [Det hårda hjärtat – som inte kan ta emot den goda säden – byts ut mot ett nytt hjärta öppet för Guds ord, se ; ; ; ; , , .] 27Jag ska fylla er med min egen Ande,
och jag ska se till att ni följer mina förordningar (ordagrant "saker inristat")
och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat)
och gör (lever efter) dem. 28Då ska ni få bo i det land jag gav till era fäder,
och ni ska bli mitt folk
och jag ska vara er Gud. 29Och jag ska frälsa (rädda) er från alla era orenheter (hebr. tomah).
Jag ska ropa på kornet,
och låta det växa ymnigt,
och inte låta någon hungersnöd komma över er.
30Och jag ska föröka trädens frukt och föröka fältens gröda så att du inte längre ska drabbas av folkens förebråelser för hungersnöden. 31Sedan ska du komma ihåg dina onda vägar och dina gärningar som inte var goda, och ni ska avsky er själva i era egna ögon för era synder och för era styggelser. [ formar en kiasm där är central.] 32Inte för er skull gör jag detta förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), det ska ni veta (vara intimt förtrogna med). Israels hus ska skämmas och förbryllas över sina vägar (det sätt som ni har agerat på). 33Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Den dagen då jag renar er från alla era synder ska jag låta städerna bli bebodda och de öde platserna ska bli uppbyggda. 34Och landet som var öde ska bli brukat (plöjt) där det var öde för ögonen på alla som passerade. 35Och de ska säga: Detta land som var öde har blivit som Edens trädgård, det fördärvade och öde och städernas ruiner är befästa och bebodda. 36Och länderna som är kvar runt omkring dig ska veta att jag Herren (Jahveh) har byggt upp ruinerna och planterat det som var öde. Jag Herren (Jahveh) har talat det och jag ska göra det. 37Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Jag ska igen bli tillfrågad av Israels hus att göra detta för dem. Jag ska föröka dem med människor som en småboskapshjord. 38Som flocken med offerdjur är Jerusalems skaror på hennes bestämda tid, så ska de ödelagda städerna bli fyllda men skaror av människor och de ska veta att jag är Herren (Jahveh).Dal med döda ben
371Herrens hand (Guds kraft och hans närvaro) kom över mig, och med sin Ande leddes jag bort till en dal, och den var full med gamla ben. [Inte hela skelett, utan förtorkade mänskliga benrester. Bilden som målas upp är en glömd krigsscen där ett slag har utkämpats. Ingen har begravt kropparna och de har förmultnat och benrester ligger kringspridda.] 2Han förde mig runt bland dem, och de låg i stora mängder överallt i dalen, helt förtorkade. [Detta är en bild på en andlig torka över ett folk, se . Benen står för död, och många ben för en omfattande död, och enligt judisk tradition är det något avskyvärt att lämna benen öppna utan att gräva ner dem. En mer hopplös situation än detta går inte att tänka sig.] 3Han sa till mig: "Människobarn, kan dessa ben få liv igen?" Jag svarade: "Herrarnas Herre (Adonai Jahveh, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk), du vet." 4Då sa han till mig: "Profetera över dessa ben och säg till dem: Ni förtorkade ben, hör Herrens ord. 5Detta är vad Herrarnas Herre säger till dessa ben. Se på detta, jag ska göra så att ande (anda) kommer in i dig och du ska leva. 6Jag ska fästa senor vid er, ge er kött och muskler och täcka er med hud. Jag ska ge er ande, och ni ska leva. Och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh)." 7Jag profeterade så som jag blivit befalld. Under tiden då jag profeterade hördes ett [dundrande] ljud och ett rassel, och benen kom tillsammans, ben till ben. 8Under tiden jag tittade såg jag hur senor och muskler kom fram, och hud täckte dem ovanifrån, men det var ingen ande i dem. 9Då sa han till mig: "Profetera [en andra gång] och tala till anden, – ja profetera du människobarn – och säg till anden: Detta säger Herrarnas Herre, kom från de fyra väderstrecken och blås (andas) på dessa döda kroppar så att de får liv." 10Jag profeterade så som jag blivit befalld. Då kom anden in i dem, och de fick liv och de ställde sig upp på sina fötter, en enormt stor skara. 11Och han sa till mig: Människobarn dessa ben är hela Israels hus. Se de säger: Våra ben är uttorkade och vårt hopp är förlorat, vi är helt avskurna. 12Profetera därför och säg till dem: "Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk): Jag ska öppna era gravar och hämta upp er ur dem, mitt folk, och föra er hem till Israels land. 13Då ska ni inse att jag är Herren, när jag öppnar era gravar och hämtar upp er ur dem, mitt folk. 14Jag ska låta min Ande (vind) komma in i er så att ni på nytt får liv, och jag ska låta er bo i ert land. Sedan ska ni veta att jag Herren har talat detta, och att jag också gjort detta", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).En framtida nation under en kung
15Herrens ord kom till mig: 16Du människobarn, tag en trästav och skriv på den [på samma sätt som gjorts tidigare, se ]: "För Juda och alla israeliter som hör till honom." [Sydriket – Juda stam tillsammans med några norra stammar (Benjamin, Levi och delar av Simeon).]
Ta sedan en annan trästav och skriv på den: "För Josef, Efraim och alla israeliter som hör till honom." [Det norra riket – representeras av Josef eller Efraim () tillsammans med Manasse.]
17För dem samman som en trästav, så att de blir förenade till ett i din hand. 18Och den som säger till dig när ditt folks söner säger: "Ska du inte berätta för oss vad detta betyder?" 19Tala till dem: "Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk): Se, jag ska ta Josefs trästav som är i Efraims hand och alla israeliter som hör till honom och lägga den på Judas trästav, och göra dem till en trästav – de ska bli ett i min hand." 20Trästavarna som du skriver på ska du hålla i din hand framför dem. 21Tala sedan till dem: Detta är vad Herrarnas Herre säger: Se jag ska föra israeliterna från hednafolken dit de har vandrat bort. Jag ska samla dem från alla håll och föra dem till deras land. 22Jag ska göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg, en kung ska regera över dem alla. De ska aldrig mer vara två folk och aldrig mer vara delade i två riken. 23Och de ska inte mer befläcka sig själva med sina avgudar och deras osmakliga ting och inte med några överträdelser. Och jag ska rädda dem från alla de platser där de vistats och där de har syndat, och jag ska rena dem. Så ska de vara mitt folk och jag ska vara deras Gud (Elohim). 24Och min tjänare David ska vara kung över dem och de ska alla ha en herde. De ska vandra i mina påbud (bindande juridiska beslut) och hålla (vakta, skydda, bevara) mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och göra (leva efter) dem. 25Och de ska bo i landet som jag har gett till min tjänare Jakob, där era fäder bodde, och de ska bo där, de och deras söner och deras söners söner för evigt. Och min tjänare David ska vara deras furste för evigt. 26Och jag ska skära ett fridsförbund med dem, det ska vara ett evigt förbund med dem. Och jag ska rota dem och föröka dem och ska placera min helgedom i deras mitt till evig tid. 27Mitt tabernakel (min boning – hebr. mishkan) ska vara över dem och jag ska vara deras Gud (Elohim) och de ska vara mitt folk. 28Och länderna ska veta att jag är Herren (Jahveh) som helgar Israel när min helgedom är i deras mitt till evig tid.Gog och Magog
381Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
2"Människobarn, vänd ditt ansikte mot Gog i Magogs land [nuvarande Turkiet], mot ledaren över Rosh, Meshech [folk i östra Mindre Asien] och Tubal (hebr. Toval) [Kappadokien, också i nuvarande Turkiet, se ], och profetera mot honom 3och säg: Så säger Herren Gud (Adonai Jahveh): Se, jag är emot dig Gog, du ledare över Rosh, Meshech och Tubal (hebr. Toval). [Det hebreiska ordet rosh är vanligt och betyder huvud. Det kan antingen vara ett namn på ett land eller tolkas som ett förstärkande adjektiv till ordet ledare i så att Gog blir en storfurste. När det grekiska översättningen Septuaginta gjordes ca 250 f.Kr. i Alexandria översatte man inte rosh till huvud, utan till landområdet Rosh, som då var känt. När den latinska översättningen gjordes på medeltiden valdes dock att tolka ordet som "huvud". Det gjorde att den engelska översättningen King James översatte till chief prince. Antika källor beskriver dock ett land Resh. Även rent grammatiskt så talar konstruktionen för att det är tre länder som nämns.] 4Jag ska föra dig [Gog] omkring och sätta krokar i dina käftar. Jag ska föra dig ut med hela din här, hästar och ryttare, alla klädda i full rustning, en enorm skara, beväpnade med stora och små sköldar, och alla med svärd i hand. 5Persien [nuvarande Iran], Kush [nuvarande Etiopien och Sudan] och Put [nuvarande Libyen] är med dem, alla med sköld och hjälm, 6Gomer [områden i nuvarande centrala Turkiet] och alla dess härar, Togarmas folk (hus) [hebr. Bet Togerma – östra delen av nuvarande Turkiet] längst upp i norr och alla dess härar – många folk har du med dig. [Denna koalition av sju nationer i representerar norr (Meshek, Tubal, Gomer, Togerma), sydväst (Sudan, Libyen) och öst (Persien/Iran).] 7Rusta dig [Gog] och gör dig redo med alla de skaror som har samlats hos dig och ta befäl över dem. 8Efter lång tid ska du kallas till tjänst. I kommande år ska du tåga in i ett land som har fått ro från svärdet. [Israel ska leva i fred.] De som bor där har samlats från många folk upp till Israels berg som länge legat öde. De har förts ut från folken, och alla bor där nu i trygghet. 9Dit ska du dra upp. Du ska komma som ett oväder och vara som ett moln som täcker landet, du med alla dina härar och med de många folk som följer dig." [Det hebreiska ordet för att "gå upp" är alija, se t.ex. . I det moderna hebreiska språket används ordet för någon som återvänder till Israel, man gör "alija". Mellan 1948 och 2021 har över 3 miljoner judar gjort alija. År 2021 fanns det 15 miljoner judar totalt i världen (varav omkring 15 000 i Sverige) och knappt hälften (6,9 miljoner) bodde i Israel. I Sverige har den ökade antisemitismen gjort att allt fler judar väljer att flytta till Israel.] 10Så säger Herren Gud: "Den dagen ska tankar komma upp i ditt hjärta [du ledare Gog], och du ska tänka ut onda planer. 11Du ska säga: "Jag ska dra upp mot det obefästa landet, jag ska angripa dem som bor där i trygghet, alla som bor där utan murar, bommar eller portar." [Fram till 1700-talet planlades nya städer med ringmurar. Portar med bommar fungerade som försvar ända fram till första världskriget, då nya vapen hade utvecklats som gjorde dem verkningslösa. Gamla staden i Jerusalem var befäst med mur ända till 1898 då en öppning gjordes i muren, intill Jaffaporten, inför ett besök av den tyska kejsaren Wilhelm II.] 12Du vill plundra och röva och vända din hand mot ödelagda platser som nu är bebodda igen, och mot ett folk som har samlats från hednafolken och nu har boskap och ägodelar där de bor i landets navel (upphöjda platå; centrala delar, mitt). [Sedan sexdagarskriget 1967 bor många judar i Jerusalem och mer centralt i landet.] 13Då ska Sheva (Saba) och Dedan [nuvarande Saudiarabien; hebr. Sheva och Dedan, se ; ] och Tarshishs köpmän [i väst, nära Gibraltar] och dess unga lejon [yngre ledare – en ung nation] fråga dig: "Har du kommit för att röva? Har du samlat dina skaror för att plundra, för att hämta silver och guld, för att ta boskap och gods, för att ta stort byte?" 14Profetera därför, du människobarn, och säg till Gog: Så säger Herren Gud: På den tiden, när mitt folk Israel åter bor i trygghet, ska du veta det. 15Du ska komma från ditt land längst upp i norr, du själv och många folk med dig, alla ridande på hästar – en stor skara, en talrik här. 16Du ska dra upp mot mitt folk Israel som ett moln för att täcka landet. I kommande dagar ska det ske. Jag ska låta dig komma över mitt land, för att hednafolken ska lära känna mig när jag inför deras ögon visar mig helig på dig, Gog. 17Så säger Herren Gud: Är du inte den som jag talade om i forna tider genom mina tjänare, Israels profeter? År efter år profeterade de att jag skulle låta dig komma över dem. 18Och det ska ske på den dagen när Gog ska komma mot Israels land, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonai Jahveh), då ska min brinnande vrede resa sig i mina näsborrar. 19För i min nitälskan och i min vredes eld har jag talat: Sannerligen, på den dagen ska det bli en stor skakning i Israels land, 20så att fiskarna i havet och fåglarna under himlarna och markens vilda djur och allt som kryper på marken och alla människor som är på jordens ansikte, ska skakas av min uppenbarelse (närvaro) och bergen ska kastas ner och de branta platserna ska falla och varje mur ska falla till marken. 21Och jag ska kalla på svärdet mot honom över alla mina berg, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonai Jahveh). Varje mans svärd ska vara (vändas) mot hans bror. 22Och jag ska ivra mot honom med pest och med blod, och jag ska låta det regna över honom och över hans armé och över mycket folk som är med honom, ett häftigt störtregn och stora hagelstenar, eld och svavel. 23Så ska jag förhärliga mig själv och helga mig själv och jag ska göra mig själv känd (intimt förtrogen) i ögonen på många folk, och de ska veta (känna till, vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahveh)." 391Och du människoson [], profetera mot Gog och säg: "Så säger Herren Gud (Adonai Jahveh), här är jag mot dig Gog, du ledare över Rosh, Meshech och Tubal (hebr. Toval) [], 2och jag ska vända dig om och leda (dra; driva) dig vidare och ska få dig att komma från de yttersta (bortersta) delarna i norr, och jag ska föra dig upp på Israels berg, 3och jag ska slå din båge ur din vänstra hand, och ska se till att dina pilar faller ur din högra hand. 4Du ska falla på Israels berg, alla dina arméer och folket som är med dig. Jag ska ge dig till alla slags rovgiriga fåglar och fältets djur ska sluka dig. 5Du ska falla på det öppna fältet, för jag har talat det, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonai Jahveh). 6Och jag ska sända en eld över Magog och över dem som vistas i trygghet på öarna, och de ska veta (känna till, vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahveh). 7Och mitt heliga namn ska jag göra känt (låta bli en intim kunskap) mitt ibland mitt folk Israel. Jag ska inte längre tillåta att mitt heliga namn blir vanhelgat (hädat), och länderna ska veta (känna till, vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahveh) den Helige i Israel. 8Se, den kommer och det ska ske (verkligen hända), förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonai Jahveh). Detta är dagen som jag har talat (berättat) om. 9De som bor i Israels städer ska gå ut och göra eld av vapnen och använda dem som bränsle, både de stora sköldarna och de små sköldarna, bågarna och pilarna och dolkarna och spjuten, och de ska elda dem i sju år (oavbruten eld), 10så att de inte ska behöva använda några av fältens träd som ved och inte heller behöva några träd i skogen (till ved), för de ska elda sina vapen, och de som tog dig som byte ska du nu ta som byte, och de som rövade ska ni nu beröva, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonai Jahveh). 11Och det ska ske på den dagen att jag ska ge Gog en plats som är lämpad för begravning i Israel, deras dal som passerar öster om havet [troligtvis öster om Döda havet och kungsvägen från Amman, via Petra till Egypten], och den ska hindra (stoppa) dem som passerar och där ska de begrava Gog och hans skaror, och de ska kalla (namnge) den "Hamon Gogs dal". [Hebr. hamon betyder "stor mängd" men även oljud, tumult, vrål och dån. Betydelsen kan vara dalen där hela Gogs talrika armé är begravd, eller dalen där det sista vrålet från Gog hördes.] 12I sju månader ska Israels hus begrava dem så att landet bli (rituellt) rent. 13Ja, allt folket i landet ska begrava dem, och det ska bli ett rykte om dem på den dag då jag ska bli förhärligad, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonai Jahveh). 14Och de ska avskilja män för detta uppdrag (att kontinuerligt göra detta), som ska vandra genom landet tillsammans med dem som ska begrava dem som finns kvar på marken (landets ansikte) och rena det [rituellt]. Efter de sju månaderna ska de utforska [söka igenom landet]. 15Och när de som vandrar genom landet ser människoben ska de sätta upp en markering så att de som begraver kan begrava dem i Hamon Gogs dal. 16Hamona ("en stor skara") ska också vara namnet på en stad. Så ska de rena landet (rituellt). [Hamona är den feminina formen för ordet för "en stor skara", se även . Den grekiska översättningen översätter med det grekiska ordet "begravningsplats".] 17Människobarn, så säger Herren Gud: Säg till alla slags fåglar och till markens alla djur: Samla er, kom hit och samlas från alla håll till mitt slaktoffer, till ett stort slaktoffer som jag ordnar åt er på Israels berg. Ni ska få äta kött och dricka blod. 18Ni ska få äta kött av hjältar och dricka blod av jordens furstar, som av baggar och lamm, bockar och tjurar, alla gödda i Bashan. 19Ni ska få äta er mätta av fett och dricka tills ni är berusade av blod från det slaktoffer som jag ordnar åt er. 20Mätta er vid mitt bord av ridhästar och ryttare, av hjältar och allt slags krigsfolk, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud. 21Jag ska uppenbara min härlighet bland hednafolken, så att de alla ser min dom som jag har verkställt och hur jag låtit min hand drabba dem. 22Israels folk ska inse att jag är Herren deras Gud, från den dagen och för all framtid. 23Hednafolken ska förstå att Israels folk fördes bort i fångenskap för sin missgärning, eftersom de var trolösa mot mig, så att jag måste dölja mitt ansikte för dem. Jag lämnade dem då i deras fienders hand så att de alla föll för svärd. 24Jag handlade med dem som deras orenhet och brott förtjänade, och jag dolde mitt ansikte för dem. 25Därför säger Herren Gud: Nu ska jag göra slut på Jakobs fångenskap och förbarma mig över hela Israels folk och brinna av iver för mitt heliga namn. 26De ska glömma sin skam och all trolöshet de visat mig, då de nu bor i trygghet i sitt land utan att någon skrämmer dem. 27När jag för dem tillbaka från folken och samlar dem från deras fienders länder, visar jag min helighet genom dem inför många hednafolks ögon. 28Då ska de inse att jag är Herren deras Gud, som förde dem bort i fångenskap bland hednafolken och sedan samlade dem till deras eget land igen och inte lät någon enda bli kvar där. 29Jag ska inte mer dölja mitt ansikte för dem, eftersom jag har utgjutit min Ande över Israels hus, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud." Guds härlighet återvänder till templet
Templet mäts
Hesekiels vision av det nya templet är väl strukturerat i sju delar som formar en kiasm. Den första, den centrala och den sista delen handlar om hur landet mäts ut.
A Templet mäts,
B Guds härlighet från öster,
C Stadgar för tempeltjänsten
D Landets mått
C´ Stadgar för tempeltjänsten,
B´ Den dubbla floden österut,
A´ Landets gränser,
401 I det 25:e året av vår fångenskap, vid årets början [vårmånaden aviv/nisan, se ], på 10:e dagen i månaden [då påskalammet skulle väljas, se ] i det 14:e året sedan staden hade blivit intagen [10 april 573 f.Kr.], på just den dagen kom Herrens hand över mig, och han förde mig bort dit. 2I syner från Gud förde han mig till Israels land och satte ner mig på ett mycket högt berg. På detta låg söderut något som liknade en stad. 3Han förde mig dit, och se, såg en man vars utseende var som koppar [han glänste och strålade]. I handen hade han ett linnesnöre [för att mäta långa avstånd, kanske liknande mätsnöret i ] och en mätstav [för att mäta portar och mur, se ]. Han stod vid porten. [Mätstav är uppbyggt av ordet för stav (hebr. qaneh) och ordet för mått (hebr. middah). Ordet för stav som även kan betyda gren eller vass har också blivit ett grekiskt låneord kanna och kanon. Ordet har kommit att få betydelsen rättesnöre och används om Bibelns böcker och den kristna kanon.] 4Mannen talade till mig: "Människobarn, se med dina ögon och hör med dina öron och lägg märke till allt som jag kommer att visa dig, för du har förts hit för att jag ska visa dig detta. Berätta för Israels hus allt du får se."Muren
5Och se, där var en mur runt omkring templet. Mätstaven som mannen hade i sin hand var 6 alnar [totalt 3,2 meter] lång, där varje aln var en handsbredd [ca 8-9 cm] längre än en vanlig aln.
Himmelsk-aln
En vanlig (mänsklig) aln var 45 cm lång och motsvarar underarmens längd från armbågen till spetsen av långfingret, se . Här används en "himmelsk-aln" som är en handsbredd (8-9 cm) längre, vilket gör att den nya långa alnen är 54 cm lång. Mätstavens totala längd blir då 3,2 meter. Troligtvis är alla måtten i kapitel 40-48 mätta med denna längre himmelska-aln.
I Uppenbarelseboken nämns om änglars och människors mått (), vilket kan handla om dessa olika mått.
Han mätte murens bredd, den var en stav [3,2 meter bred], och höjden, som också den var en stav [3,2 meter hög]. 6Därefter gick han till en port som låg mot öster och steg uppför dess trappsteg. Han mätte portens ena tröskel, som var en stav [3,2 meter] bred, och sedan den andra tröskeln, som också var en stav [3,2 meter] bred. 7Varje vaktkammare var en stav [3,2 meter] lång och en stav [3,2 meter] bred, och avståndet mellan vaktkamrarna var 5 alnar [2,7 meter med nya längre alnmåttet, mätstaven är 6 alnar lång, se ]. Tröskeln vid portens förhus på inre sidan var en stav [3,2 meter].Den östra porten
8Han mätte upp portens förhus på den inre sidan. Det var en stav [3,2 meter]. 9Han mätte upp portens förhus. Det var 8 alnar [4,3 meter med det nya längre himmelska alnmåttet], och pelarna var 2 alnar [1,1 meter]. Portens förhus låg på inre sidan. 10Det fanns tre vaktkamrar på var sida i porten mot öster. Alla tre var lika stora, och pelarna på båda sidor var lika stora. 11Han mätte portöppningens bredd, den var 10 alnar [5,4 meter], och portens längd, den var 13 alnar [7 meter]. 12Framför vaktkamrarna fanns en mur som var 1 aln [0,5 meter]. Och 1 aln [0,5 meter] var också muren på motsatta sidan Varje vaktkammare på båda sidorna var 6 alnar [3,2 meter]. 13Han mätte porten från den ena vaktkammarens tak till den andras. Den var 25 alnar [13,5 meter] bred, och dörr låg mot dörr. 14Han mätte upp pelarna till 60 alnar [32 meter]. Fram till pelaren nådde förgården runt omkring portbyggnaden. 15Avståndet mellan ingångsportens framsida och förhusets framsida vid den inre portöppningen var 50 alnar [27 meter]. 16Det fanns gallerförsedda fönster till vaktkamrarna och till deras pelare invändigt i porten runt omkring och likaså i förhusen. Fönstren satt runt omkring invändigt, och pelarna var prydda med palmer.Förgården
17Han förde mig till den yttre förgården, och jag såg att ett stengolv täckte den, och 30 tempelkamrar var uppbyggda på stengolvet. 18Detta gick utefter portarnas sidoväggar, så att det motsvarade portarnas längd. Detta var det nedre stengolvet. 19Sedan mätte han avståndet från den nedre portens framsida till den inre förgårdens yttersida. Det var 100 alnar [54 meter] både på östra sidan och på norra.Norra porten
20Sedan mätte han också längden och bredden på den port som låg mot norr på den yttre förgården. 21Också den hade tre vaktkamrar på var sida samt pelare och förhus, lika stora som den förra portens. Den var 50 alnar [27 meter] lång och 25 alnar [13,5 meter] bred. 22Fönstren, förhuset och palmdekorationerna i den var lika stora som i den port som låg mot öster, och man steg upp till den på 7 trappsteg, och förhuset låg framför dessa. 23En port till den inre förgården fanns mitt emot denna port. Det var i norr som i öster, och han mätte avståndet från den ena porten till den andra. Det var 100 alnar [54 meter].Södra porten
24Sedan förde han mig till södra sidan, och jag såg en port som vette åt söder. Han mätte dess pelare och förhus. De var lika stora som de andra. 25Det fanns fönster på den och på förhuset runt omkring, likadana som de andra fönstren. Den var 50 alnar [27 meter] lång och 25 alnar [13,5 meter] bred. 26Trappan dit upp utgjordes av 7 trappsteg, och förhuset låg framför dessa. Den var på båda sidor prydd med palmer på sina pelare. 27En port till den inre förgården fanns också på södra sidan. Han mätte avståndet från den ena porten till den andra på södra sidan. Det var 100 alnar [54 meter].Portarna till förgården
28Sedan förde han mig till den inre förgården genom södra porten. Han mätte den södra porten, och den var lika stor som de andra. 29Vaktkamrar, pelare och förhus var lika stora som de andra, och den hade fönster liksom förhuset runt omkring. Den var 50 alnar [27 meter] lång och 25 alnar [13,5 meter] bred. 30Runt omkring fanns förhus, 25 alnar [13,5 meter] långa och 5 alnar [2,7 meter] breda. 31Förhuset låg mot den yttre förgården, och pelarna var prydda med palmer. Uppgången till den utgjordes av 8 trappsteg. 32Sedan förde han mig till den inre förgårdens östra sida och mätte porten där. Den var lika stor som de andra. 33Vaktkamrar, pelare och förhus var lika stora som de andra, och det fanns fönster på den och på förhuset runt omkring. Den var 50 alnar [27 meter] lång och 25 alnar [13,5 meter] bred. 34Förhuset låg mot den yttre förgården, och pelarna var prydda med palmer på båda sidor. Uppgången till det utgjordes av 8 trappsteg. 35Sedan förde han mig till den norra porten och mätte den. Den var lika stor som de andra. 36Så var det också med vaktkamrarna, pelarna och förhuset, och det fanns fönster på den runt omkring. Den var 50 alnar [27 meter] lång och 25 alnar [13,5 meter] bred. 37Det stod pelare vid den yttre förgården, och de var prydda med palmer på båda sidor. Uppgången till den utgjordes av 8 trappsteg.Rum för att förbereda offren
38Det fanns en tempelkammare med ingång vid pelarna i portarna. Där skulle man skölja brännoffren. 39I portens förhus stod två bord på var sida, och på dem skulle man slakta brännofferdjuren, syndofferdjuren och skuldofferdjuren. 40Vid den yttre sidovägg som låg norrut när man steg upp till portens ingång, stod två bord, och vid den andra sidoväggen på portens förhus stod också två bord. 41Det stod fyra bord på varje sida vid portens sidoväggar, eller tillsammans åtta bord där offerdjuren skulle slaktas. 42För brännoffret fanns det också fyra bord av huggna stenar, en 1,5 aln [1,6 meter] långa och 1,5 aln [1,6 meter] breda och 1 aln [0,5 meter] höga. På dem skulle man lägga de redskap som man slaktade brännofferdjuren och slaktofferdjuren med. 43En handsbredd [8-9 cm] långa dubbelkrokar var fästa på husets insida runt omkring, och på borden skulle offerköttet läggas.Prästernas rum
44Utanför den inre porten fanns på den inre gården två tempelkamrar för sångarna. En låg vid den norra portens sidovägg med sin framsida åt söder, och den andra låg vid den östra portens sidovägg med sin framsida åt norr. 45Han talade till mig: "Den tempelkammare som vetter åt söder är för de präster som förrättar tjänsten inne i huset. 46Den tempelkammare som vetter åt norr är för de präster som förrättar tjänsten vid altaret, alltså för Tsadoqs söner, som är de av Levis avkomlingar som får träda fram till Herren för att tjänstgöra inför honom." 47Han mätte förgården: Den var 100 alnar lång och 100 alnar bred [52 x 52 meter] – en kvadrat. Altaret stod framför templet.Templet
48Sedan förde han mig till husets förhus, och han mätte förhusets pelare. De var 5 alnar [2,7 meter] på varje sida, och var och en av de båda portdörrarna var 3 alnar [1,6 meter] bred. 49Förhuset var 20 alnar [10,8 meter] långt och 11 alnar [6 meter] brett vid trappan som ledde ditupp. Vid dörrposterna stod en pelare på var sida. 411Därefter förde han mig till tempelsalen, där han mätte pelarna. På båda sidor var de 6 alnar breda – det var bredden på tabernaklet. 2Ingången var 10 alnar [5,4 meter] bred, och sidoväggarna vid ingången var 5 alnar [2,7 meter] på vardera sidan. Sedan mätte han salens längd. Den var 40 alnar [21,6 meter], och dess bredd var 20 alnar [10,8 meter]. 3Därefter gick han in i det innersta rummet, och han mätte pelarna vid ingången. De var 2 alnar [1,1 meter], och ingången var 6 alnar [3,2 meter]. Ingångens bredd var 7 alnar [3,8 meter]. 4Han mätte dess längd. Den var 20 alnar [10,8 meter], och dess bredd framför tempelsalen var 20 alnar [10,8 meter]. Han sa till mig: "Detta är det allra heligaste." 5Sedan mätte han tempelväggen. Den var 6 alnar [3,2 meter] tjock, och sidokamrarnas bredd var 4 alnar [2,2 meter] runt omkring hela byggnaden. 6Sidokamrarna låg i tre våningar, den ena ovanpå den andra, 30 kamrar i varje våning. Och på den mur som sträckte sig innanför sidokamrarna runt omkring fanns avsatser som de vilade på, för i själva husväggen skulle de inte vara fastbyggda. 7På så sätt blev sidokamrarna bredare ju högre de låg kring byggnaden. För templets kringbyggnad sträckte sig med övervåning ovanpå övervåning runt omkring byggnaden. Därför växte bredden inåt, allteftersom våningen låg högre upp. Från den nedersta våningen steg man upp i den översta genom den mellersta. 8Jag såg att templet låg på en upphöjd sockel, som sträckte sig runtom. Sidokamrarnas grundvalar var nämligen en hel stav [] höga, 6 alnar [3,2 meter] till kanten. 9Ytterväggen till sidorummen var 5 alnar [2,7 meter] tjock. Den öppna platsen mellan templets sidorum 10och de andra rummen hade en bredd av 20 alnar [10,8 meter] runt om hela templet. 11Ingångarna till sidokamrarna låg utåt den öppna platsen, en ingång mot norr och en ingång åt söder. Den öppna platsen var 5 alnar [2,7 meter] bred runt omkring. 12Den byggnad som vette mot den avskilda tempelgården på västra sidan var 70 alnar [37,8 meter] bred, och byggnadens mur var 5 alnar [2,7 meter] tjock runt omkring och 90 alnar [48,6 meter] lång. 13Sedan mätte han byggnaden. Den var 100 alnar [54 meter] lång. Tempelgården och byggnaden med murarna var tillsammans 100 alnar [54 meter]. 14Bredden på templets framsida och tempelgården åt öster var tillsammans 100 alnar [54 meter]. 15Han mätte också längden på den byggnad som låg invid tempelgården, på dess baksida, samt avsatserna på dess fasad åt båda sidor: De var 100 alnar [54 meter].
Sedan mätte han tempelsalen, den inre delen och förhallen mot förgården, 16trösklarna och gallerfönstren och gallerierna runtom i deras tre våningar. Framför tröskeln var det en panel av trä runtom, från golvet till fönstren, och fönstren var täckta. 17Från platsen ovanför dörröppningen och ända till templets inre och yttre rum och på alla väggarna runtom i det inre och yttre rummet fanns det med jämna mellanrum 18keruber och palmer. Varje palm stod mellan två keruber, och varje kerub hade två ansikten, 19ett människoansikte åt palmen på ena sidan och ett lejonansikte åt palmen på andra sidan. Så var det runt hela huset. 20Från marken ända upp över ingången fanns bilder av keruber och palmer på templets väggar. 21Tempelsalens dörröppning var fyrkantig, och framsidan av det heligaste hade samma utseende. 22Altaret var av trä, 3 alnar [1,6 meter] högt, och 2 alnar [1,1 meter] långt. Hörnen, skivan och sidorna var av trä. Han talade till mig: "Detta är det bord som ska stå inför Herrens ansikte." 23Både tempelsalen och det heligaste hade två dörrar. 24Varje dörr hade två dörrskivor, två vridbara dörrskivor. Den ena dörren hade två dörrskivor och den andra två. 25På dörrarna till tempelsalen fanns bilder av keruber och palmer liksom på väggarna. På förhusets framsida, utvändigt, låg ett trapphus av trä. 26Gallerförsedda fönster och palmer fanns på båda sidor av förhusets sidoväggar, likaså i husets sidokamrar och i trapphusen.Prästernas rum
421Sedan fördes jag av mannen ut på den yttre förgården på den väg som går åt norr. Han ledde mig till den byggnad med tempelkamrar som låg mitt emot den avskilda tempelgården och mitt emot tempelbyggnaden norrut, 2till långsidan som mätte 100 alnar [54 meter], med sin ingång i norr och bredden var 50 alnar [27 meter]. 3Ut mot den 20 alnar [10,8 meter] breda platsen på den inre förgården och ut mot stengolvet på den yttre förgården låg avsatserna på det ena husets främre vägg mitt emot avsatserna på det andra husets främre vägg i tre våningar. 4Framför tempelkamrarna gick en 10 alnar [5,4 meter] bred gång till den inre förgården, en väg om 1 aln [0,5 meter], och ingångarna låg mot norr. 5Men de översta tempelkamrarna var mindre än de andra, för avsatserna på främre väggen tog mer utrymme från dem än från de nedersta och mellersta kamrarna i byggnaden. 6Kamrarna låg nämligen i tre våningar och hade inga pelare så som förgårdarna hade. Därför blev den översta våningens kamrar mer indragna än den nedersta och den mellersta våningens. 7En yttre skiljemur gick utmed tempelkamrarna mot den yttre förgården, framför tempelkamrarna, och den var 50 alnar lång. 8Längden på tempelkammarbyggnaden mot den yttre förgården var 50 alnar [27 meter], men åt templet till 100 alnar [45 meter]. 9Nedanför dessa tempelkamrar fanns ingången från öster, när man ville komma till dem från den yttre förgården. 10Förgårdens mur var som bredast mot öster, och där låg tempelkamrar mitt emot tempelgården och även mitt emot tempelbyggnaden. 11Framför kamrarna gick en gång, liksom vid tempelkamrarna på norra sidan, och dessa hade samma längd och bredd. Alla utgångar här var som där i fråga om dörrar och andra anordningar. 12Som det var med dörrarna på tempelkamrarna mot söder, så fanns också här en dörr vid vilken en väg började, den väg som följde skiljemuren österut, när man gick in i tempelkamrarna. 13Sedan sa han till mig: "De norra och södra tempelkamrarna som ligger mitt emot tempelgården ska vara de heliga tempelkamrar, där prästerna som får träda fram inför Herren ska äta det högheliga. Där ska de förvara det högheliga, såväl matoffer som syndoffer och skuldoffer, för det är en helig plats. 14När prästerna har gått in, får de inte gå ut därifrån direkt till den yttre förgården, om de inte där har lämnat kvar de kläder som de har tjänstgjort i, eftersom dessa är heliga. Först när de har klätt sig i andra kläder får de gå ut på den plats som är för folket." 15När han nu hade avslutat mätningen av det inre tempelområdet, förde han mig ut till den port som låg mot öster. Där mätte han platsen runtom. 16Han [ängeln] mätte den östra sidan med sin mätstav [som var 3,2 m lång, se ]:
500 stavar, enligt stavens mått runtom. [Östra sidan var 1,6 km lång.]
17Han mätte den norra sidan:
500 stavar, enligt stavens mått runtom. [Norra sidan var 1,6 km lång.]
18Den södra sidan mätte han:
500 stavar, enligt stavens mått. [Södra sidan var 1,6 km lång.]
19Han vände sig mot västra sidan och mätte den:
500 stavar, enligt stavens mått. [Västra sidan var 1,6 km lång.] 20Han mätte platsens fyra sidor. Den var omgiven av en mur. Platsens längd var 500 mätstavar [1,6 km] och dess bredd 500 mätstavar [1,6 km]. Den skulle skilja det heliga från det som inte var heligt.Guds härlighet från öster
431Han lät mig gå till porten, den port som vätter åt öster. 2Och se, härligheten från Israels Gud kom från öster, och hans röst var som dånet av väldiga vatten, och jorden lystes upp av hans härlighet. 3Den syn jag då såg var lik den jag såg när jag [jag sett synen där Herren] kom för att fördärva staden []. Det var en syn lik den jag såg vid floden Kevar []. Och jag föll ner på mitt ansikte. 4Herrens härlighet kom in i templet genom den port som låg mot öster. 5Och Anden lyfte mig upp och förde mig in på den inre förgården, och se, Herrens härlighet uppfyllde templet. 6Då hörde jag någon tala till mig inifrån templet, medan en man stod bredvid mig. 7Han sa till mig: "Människobarn, detta är platsen för min tron, platsen för mina fötter, där jag vill bo ibland Israels barn för evigt. Och Israels hus ska inte mer orena mitt heliga namn, varken de själva eller deras kungar, genom sitt horeri och sina kungars döda kroppar och sina offerhöjder. 8De som satte sin tröskel bredvid min tröskel och sin dörrpost bredvid min dörrpost, så att bara muren fanns mellan mig och dem, och som orenade mitt heliga namn med sina vidrigheter, dem har jag utrotat i min vrede. 9Men nu måste de avlägsna sitt otuktiga liv och sina kungars döda kroppar från mig. Då ska jag bo ibland dem för alltid. 10Men du människobarn, berätta nu för Israels hus [om detta tempel] så att de skäms för sina synder. Låt dem mäta dess [byggnadsverkets] fulländning. 11Om de då skäms för allt som de har gjort, så upplys dem om och beskriv för deras ögon templets plan och inredning, med utgångar och ingångar, alla former och alla hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och hans instruktioner (hebr. Torah) som gäller, så att de ger akt på hela dess form och alla hans förordningar (ordagrant "saker inristat") om det och följer dem. 12Så är undervisningen om templet: På toppen av berget ska hela området runt omkring vara högheligt. Detta är lagen om templet.Stadgar för tempeltjänsten
Altaret
13Dessa var måtten på altaret i alnar, varje aln var en handsbredd [8-9 cm] längre än en vanlig aln. [Den kungliga längre alnen används här, se himmelska alnen som introducerades i .] Dess sockel var en aln [0,54 meter] hög och en aln [0,54 meter] bred, och kantlisten på ramen, runt omkring utmed kanten, var en spann [ca 23 cm] hög. Detta var altarets underlag (rygg; stöd – hebr. gav). 14Avståndet från sockeln vid marken upp till den nedre avsatsen var 2 alnar [1,1 meter], och bredden var en aln. Avståndet från den mindre avsatsen upp till den större var 4 alnar [2,2 meter], och bredden var 1 aln [0,54 meter]. 15Altarhärden var 4 alnar [2,2 meter] hög, och från altarhärden stod de fyra hornen upp. 16Altarhärden var 12 alnar lång och 12 alnar bred [6,5 x 6,5 meter], så att dess fyra sidor bildade en kvadrat. 17Avsatsen var 14 alnar [7,6 meter] lång och 14 alnar [7,6 meter] bred utefter sina fyra sidor. Kanten runt omkring den var 0,5 aln [27 cm], och dess sockel sträckte sig 1 aln [54 cm] runtom. Altarets trappsteg vette åt öster. 18Då sa han till mig: "Människobarn, så säger Herren Gud: Detta är stadgarna angående altaret för den dag då det blir upprest, för att man ska offra brännoffer och stänka blod på det. 19Då ska du ge en ungtjur till syndoffer åt de levitiska prästerna, som är av Tsadoqs familj och som får träda fram till mig för att göra tjänst inför mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonai Jahveh). 20Och du ska ta av blodet och stryka på altarets fyra horn och på avsatsens fyra hörn och på kanten runtom. På det sättet ska du rena det och bringa försoning för det. 21Sedan ska du ta syndoffertjuren [] och bränna upp den utanför helgedomen på en bestämd plats som hör till tempelområdet. 22Nästa dag ska du föra fram en felfri bock till syndoffer, och man ska rena altaret med den på samma sätt som man renade det med tjuren. 23När du så har slutfört reningen, ska du föra fram en felfri ungtjur och en felfri bagge av småboskapen. 24Du ska föra fram dem inför Herren, och prästerna ska strö salt på dem och offra dem som brännoffer åt Herren (Jahveh). 25Under sju dagar ska du dagligen offra en bock till syndoffer. En ungtjur och en bagge av småboskapen, båda felfria, ska också offras. 26Under sju dagar ska man på detta sätt bringa försoning för altaret och rena det och inviga det. 27Men sedan dessa dagar har gått ska prästerna på åttonde dagen och i framtiden offra era brännoffer och gemenskapsoffer på altaret. Och jag ska då vara nådig mot er, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Adonai) Herren (Jahveh)." 441
Gyllene porten är nu stängd, precis som Hesekiel skriver.
Landets mått
451När ni genom lottkastning fördelar landet, ska ni som offergåva åt Herren ge en helig del av landet. Denna del ska vara 25 000 alnar [13,5 km] lång och 10 000 alnar [5,4 km] bred och vara helig till hela sitt omfång runtom. 2Av denna ska man till helgedomen ta en kvadrat på 500 alnar i längd och 500 alnar i bredd [270 x 270 meter] med en fri yta runtom på [ytterligare] 50 alnar [27 meter]. 3Av det heliga området ska du stycka av en del, 25 000 alnar [13,5 km] i längd och 10 000 [5,4 km] i bredd och där ska helgedomen, det allra heligaste, ligga. 4Detta är en helig del av landet, och den ska tillhöra prästerna som gör tjänst i helgedomen, dem som får träda fram för att göra tjänst inför Herren (Jahveh). Detta ska vara en plats åt dem för deras hus, men också en helig plats för helgedomen. 5Och ett stycke, 25 000 alnar [13,5 km] i längd och 10 000 [5,4 km] i bredd, ska förutom 20 tempelkamrar tillhöra leviterna, som gör tjänst i templet, som deras egendom. 6Åt staden ska ni ge ett område som är 5 000 alnar [2,7 km] brett och 25 000 alnar [13,5 km] långt och som gränsar till det heliga offergärdsområdet. Det ska tillhöra hela Israels hus. 7Fursten ska få ett område på båda sidor om det heliga offergärdsområdet och stadens egendom. Det ska gränsa till det heliga offergärdsområdet och stadens egendom, dels på västra sidan västerut, dels på östra sidan österut. I längd ska det motsvara en stamlotts utsträckning från västra gränsen till östra. 8Detta ska vara hans egendom i Israel. Mina furstar ska då inte mer förtrycka mitt folk, utan de ska låta Israels hus få behålla sitt land såsom det fördelats till deras stammar. 9Så säger Herren Herren (Adonai Jahveh): Nu får det vara nog, ni Israels furstar! Upphör med våld och förtryck och handla rätt och rättfärdigt. Driv inte längre mitt folk från hus och hem, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Herren (Adonai Jahveh): 10Riktig våg, riktigt efamått, riktigt batmått ska ni ha. 11Efan och batmåttet ska hålla samma mått, så att batmåttet rymmer tiondelen av en chomer liksom efan rymmer tiondelen av en chomer, för efter homern ska man bestämma måtten. 12Shekel ska innehålla 20 gera [motsvarar en shekel, se ]. 20 shekel, 25 shekel och 15 shekel ska minan innehålla hos er. [• En efa är ett volymmått på 22-26 liter.
• En chomer var ett stort mått på flera hundra liter – ordet kommer från ordet för åsna och den vikt den kunde bära.
• En shekel motsvarar 11,5 gram.
• En gera är 1/20 shekel, motsvarar 0,6 gram.]Stadgar för tempeltjänsten
13Detta är den offergåva ni ska ge: En sjättedels efa [ca 5 liter] av var chomer [en åsnelast] vete och en sjättedels efa [ca 5 liter] av var chomer [en åsnelast] korn, 14dessutom den förordnade (föreskrivna) gåvan av olja, som mäts i bat [ca 30 liter]: En tiondels bat [3 liter] av var kor [en tunna] – som är ett mått på tio bat och lika med en chomer [en åsnelast]. Tio bat utgör en chomer [en åsnelast]. [Hebr. chamor är åsna, och en chomer den volym/vikt som en åsna kunde bära. Det rör sig om 200–400 liter.] 15Dessutom ska ni från Israels vattenrika betesmarker, från varje flock med 200 småboskap, ge ett [får] till matoffer, brännoffer och gemenskapsoffer för att bringa försoning åt folket, säger Herren Herren (Adonai Jahveh). 16Allt folket i landet måste ge denna offergåva åt fursten i Israel. 17Men fursten måste bära fram brännoffer, matoffer och dryckesoffer på högtiderna, nymånaderna och sabbaterna, vid alla Israels högtidsdagar. Han ska skaffa fram syndoffer, matoffer, brännoffer och gemenskapsoffer för att bringa försoning åt Israels hus. 18Så säger Herren Gud: På första dagen i första månaden ska du ta en felfri ungtjur och rena helgedomen. 19Prästen ska ta lite av syndoffrets blod och stryka på templets dörrposter och på altaravsatsens fyra hörn och på dörrposten till den inre förgårdens port. 20Så ska du göra också på sjunde dagen i månaden, för den som av misstag eller av okunnighet har syndat. På detta sätt ska ni bringa försoning för templet. 21På 14:e dagen i första månaden ska ni fira påskhögtid. I sju dagar ska ni hålla högtid, och ni ska då äta osyrat bröd. 22På den dagen ska fursten för sig själv och för allt folket i landet offra en tjur till syndoffer. 23Men under högtidens sju dagar ska han varje dag som brännoffer åt Herren offra sju tjurar och sju baggar, alla felfria, och dagligen en bock som syndoffer. 24Som matoffer ska han offra en efa [22-36 liter] till varje tjur och en efa [22-36 liter] till varje bagge och en hin [3,5 liter] olja till varje efa. 25På 15:e dagen i 7:e månaden [tishri – sept/okt] och under högtidens sju dagar ska han bära fram likadana offer, likadana syndoffer, brännoffer och matoffer och lika mycket olja. 461Så säger Herren Gud: Den inre förgårdens port, den som vetter åt öster, ska vara stängd under de sex arbetsdagarna, men på sabbatsdagen ska den öppnas. Likaså ska den öppnas på nymånadsdagen. 2Då ska fursten utifrån gå in genom portens förhus och ställa sig vid portens dörrpost. Prästerna ska förrätta hans brännoffer och hans gemenskapsoffer, och han ska tillbe på portens tröskel och sedan gå ut. Men porten ska inte stängas förrän på kvällen. 3Folket i landet ska på sabbater och nymånader tillbe inför Herren vid ingången till samma port. 4Brännoffret som fursten ska bära fram åt Herren på sabbatsdagen ska utgöras av sex felfria lamm och en felfri bagge. 5Som matoffer ska han bära fram en efa till baggen och till lammen så mycket han vill ge som matoffer, och till varje efa ska han offra en hin [3,5 liter] olja. 6På nymånadsdagen ska han bära fram en felfri ungtjur, sex lamm och en bagge, alla felfria. 7Som matoffer ska han offra en efa till tjuren och en efa till baggen och till lammen så mycket han vill ge, och till varje efa ska han offra en hin [3,5 liter] olja. 8När fursten vill gå in, ska han gå genom portens förhus, och samma väg ska han gå ut igen. 9När folket i landet kommer inför Herrens ansikte vid högtiderna, ska den som har gått in genom norra porten för att tillbe gå ut genom södra porten, och den som har gått in genom södra porten ska gå ut genom norra porten. Ingen ska gå tillbaka genom samma port som han har kommit in genom, utan han ska gå ut genom den motsatta. 10När de går in ska fursten gå in tillsammans med dem. När de går ut ska de gå ut samtidigt. 11Vid fester och högtider ska matoffret vara en efa till varje tjur och en efa till varje bagge och till lammen så mycket han vill ge, samt en hin [3,5 liter] olja till varje efa. 
