Referenser (53 st)
En man levde i landet Us (hebr. Ots) [troligtvis öster om Israel, se ]. Hans namn var Job [hebr. , betyder "var är fadern?" eller "ansatt"]. Han var en god (ren) och hederlig man (hade integritet och ville göra det rätta), som fruktade (vördade) Gud och flydde det onda.
[Orden god och hederlig används genomgående i Bibeln för ärlighet, trohet i äktenskap, att behandla tjänare väl, vara generös mot fattiga och inte tillbe avgudar. Job vidhåller att han inte gjort något fel på dessa områden, se . Job var dock inte syndfri i teologisk bemärkelse, i så fall skulle han inte behövt omvända sig, se ; .]
Efter ett varv av [sju sådana] festligheter sände Job bud efter dem för att helga dem. Tidigt på morgonen offrade han ett brännoffer [] för var och en av dem, för han tänkte: "Mina barn kan ha syndat och 'välsignat' (hebr. barach) Gud (Elohim) i sina hjärtan [avfärdat och förbannat honom inom sig]." Så gjorde Job varje gång.
[Här används ordet välsigna, men betydelsen verkar vara den motsatta, se även ; , ; , . Många översättningar skriver "förbanna", men det finns hebreiska ord för att förbanna (), så författaren verkar vilja få fram en poäng här. Eftersom seden var att välsigna varandra både när man möttes och tog farväl, kan välsigna också betyda "att ta farväl av" och här ha betydelsen "avvisa Gud". Andra tolkar det som ironi eller en eufemism (omskrivning) där betydelsen är den motsatta. Ännu en förklaring kan vara att en gudfruktig skrivare som kopierat texten inte velat skriva ut en förbannelse mot Gud, och istället skrivit "välsigna", men läsaren ska förstå att det menas det motsatta. Job verkar ha fungerat som präst för sin familj, på liknande sätt som Abraham. Att han offrar för att helga sina barn, kan antyda att barnen gjorde något som inte var gott. Att offra var inte ovanligt, Kain och Abel offrade (). Noa offrade direkt när han kom ut ur arken (). Abraham offrade också regelbundet (, ; ). I omgivande kulturer var riter och offer en del av kulturen, se t.ex. ; ; .]
[Födelsedagar
Åldrar är viktiga i Bibeln och räknas. Firandet av födelsedagar varken förbjuds eller uppmuntras. De två födelsedagsfester som omnämns i Bibeln är dock inga goda exempel. De firas av hedniska personer och slutar båda i död och sorg: Farao dödar en bagare () och Herodes Antipas begär Johannes Döparens huvud på ett silverfat ().
Två bibliska personer har förbannat sin födelsedag, Job () och Jeremia (), se även . Paulus ger goda råd i ; ; angående firande av olika högtider.]
Då sa Herren (Jahveh) till Åklagaren (Satan): "Har du lagt märke till (satt ditt hjärta till) min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så god (ren) och hederlig (har integritet och vill göra det rätta) [samma fras som i ], ingen som så fruktar (vördar) Gud och undviker det onda." [Notera att det inte är Åklagaren utan Herren som tar initiativet till att lyfta fram Job som ett exempel.]
Åklagaren (Satan) svarade Herren (Jahveh): "Är det utan orsak som Job fruktar (vördar) Gud (Elohim)?
Då kom en budbärare [den förste av fyra] till Job och sa: "Medan oxarna gick för plogen och åsnorna betade i närheten,
När Job hörde detta ställde han sig upp och rev sönder sin mantel och rakade sitt huvud [dåtida seden för att visa sorg, se ; ; ]. Sedan kastade han sig raklång till marken [i vördnad för Gud]
Under allt detta [olyckorna som drabbade honom i ] syndade inte Job och tillät sig inte att anklaga (tala dåraktigt om) Gud (Elohim).
[Det ovanliga hebreiska ordet tiflah används för anklaga. Det betyder osmakligt eller motbjudande, se ; .]
Då sa Herren (Jahveh) till Åklagaren (Satan): "Har du lagt märke till (studerat, ordagrant: 'satt ditt hjärta till') min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så god (ren) och hederlig (har integritet och vill göra det rätta) [samma fras som i , ], ingen som så fruktar (vördar) Gud och undviker det onda. Fortfarande står han fast och har integritet (är god), trots att du drev mig (pressade, fick mig) att förgöra (sluka) honom utan orsak." [Samma ord "utan orsak" använde Satan när han insinuerade att Job inte prisade Gud av ren kärlek och gudsfruktan, utan bara för alla välsignelser han fått, se .]
Satan lämnade (gick bort från) Herrens ansikte (närvaro) och slog Job med ett elakartat sår (inflammation), från topp till tå (från fotsulan till hjässan – hela kroppen).
Job svarade henne:
"Du talar som en dåraktig (gudlös) kvinna skulle tala.
Ska vi ta emot det goda [i livet] från Gud,
utan att också ta emot det onda [som drabbar oss]?"
[Orden för gott (hebr. tóv) och ont (hebr. ra) handlar inte om Guds karaktär, utan syftar på de omständigheter som påverkar jordelivet. Ordet dåraktig handlar mer om att vara gudlös, än att vara utan förnuft. Samma ord används om den som säger i sitt hjärta att det inte finns någon Gud, se . Se även , . Notera att Job inte anklagar sin hustru för att vara ogudaktig, bara att hon talar som någon som är det. Han inkluderar även henne i svaret och använder ordet "vi". Job svarar som om han läst och .] Under allt detta [genom hela denna prövning] syndade inte Job med sina läppar.
När tre av Jobs bekanta (grannar – hebr. rea) fick höra om alla olyckor som hade drabbat honom, kom de överens om att gå och visa medkänsla och trösta honom. De tre var:
Elifaz – temaniten [Teman var en stad i Edom sydöst om Döda havet, känd för vishet, se ] och
Bildad – shoaiten [Shoa betyder troligtvis "rikedom"] och
Tsofar – naamaiten [Naama betyder "vacker"].
[Dessa var tre av Jobs bekanta eller grannar. Den äldste och mest framträdande brukar alltid nämnas först i uppräkningar, vilket då är Elifaz. De övriga två namnen är ovanliga och platserna inte kända, men Shoa och Naama låg troligtvis någonstans i nuvarande Jordanien. Bildad har god kunskap om papyrusplantan () och kan ha haft kontakt med Egypten. Namnet Elifaz betyder: "min Gud är guld". Etymologin kring namnet Bildad är inte helt klar men namnet består av två delar: Bel eller Baal (herre) följt av verbet jadad (att älska). betydelsen kan vara "Herren är älskad" eller "Bel har älskat". En del ser en koppling till guden Baal här. Den tredje bekantas namn är Tsofar som har betydelsen trumpet, alarm eller siren.]
Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag. [Även profeten Jeremia förbannade sin födelsedag, se .]
Då tog Job till orda (hebr. anah) och sa:
[Jobs inledande ord i kapitel 27 bryter den normala cykeln med anförande och respons som funnits i de 8 tidigare dialogerna. Baserad på tidigare mönster (Elifaz, Bildad och Tsofar), skulle det varit dags för den tredje talaren, Tsofar, här. Han verkar vara tyst, och istället fortsätter nu Job sitt anförande. Det ovanligare hebreiska ordet mashal som beskriver ordspråk och talesätt används här.]
Då tog Job upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sa:
Igen tog Job upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sa:
låt tistlar växa istället för vete
och skadlig vass istället för korn.
Här slutar Jobs ord.
[Nu följer fyra tal av en ny person – Eliho. Han är yngre än de andra tre bekanta som pratat med Job, se . Han har varit med och lyssnat på samtalen (). Han är den enda personen i Jobs bok som har en släkttavla, se . Hans stam var från Boz, som är namn på två män (; ) och en plats. I nämns Boz tillsammans med Dedan och Tema (). Eliho hade som de tre övriga rötterna i ökenlandskapet öster om Israel.]
De tre [bräckliga] männen [Elifaz, Bildad och Tsofar] slutade nu svara Job,
eftersom han var rättfärdig i sina egna ögon.
Detta upprörde Eliho, Barachels son, en bozit, av Rams släkt.
Han blev upprörd mot Job för att denne menade sig ha rätt mot Gud (Elohim),
och mot sina tre bekanta blev han upprörd,
för att de inte fann något svar och ändå dömde Job skyldig.
Eliho hade väntat (hebr. chachah) med att rikta några ord till Job
eftersom de andra var äldre (hebr. zaqen) än han.
och jag tittade noga på er (följde er uppmärksamt).
Men, se, ingen av er kunde överbevisa Job,
ingen kunde svara på hans ord.
Eliho tog till orda och sa:
Och likväl Job, jag ber dig, lyssna till mitt prat (hebr. milah)
och alla mina ord (hebr. davar).
Lyssna, Job! Hör på mig!
Håll tyst, så jag får tala.
eftersom Job har sagt: "Jag är rättfärdig
och Gud (El) har tagit bort min rätt.
Vilken man (stridsman – en man i sina bästa år – full av egen styrka och kraft) är lik Job
som dricker förakt som vatten?
Job talar utan kunskap
och hans ord är utan eftertanke.
Är önskan att pröva Job till slutet,
då han svarar som en oförnuftig man,
[Eliho vänder sig nu från Job, och pratar om honom till dem som står runt:]
Så Job öppnar sin mun [pratar] till tomhet,
utan kunskap hopar sig (flödar) pladder (prat, babbel – hebr. milah).
Lyssna [med emfas] noga på detta, Job!
Stanna upp och betrakta Guds (Els) under. []
[För första gången i hela Jobs bok talar Gud till Job. Det har varit 37 kapitel av tystnad från Guds sida där Job har begärt att få ett svar, det senaste var i där Job sa "Låt nu den Väldige svara mig!" Ända sedan kapitel 5 har Jobs vänner försökt föra Guds talan, men misslyckats. Det hebreiska ordet för storm är ett annat än det för "stark storm" i som orsakade Jobs och hans hustrus förlust av sina tio barn. Ordvalet ger ändå en koppling till att det är i stormen som människan förstår vem Gud är.]
Herren svarade Job från stormvinden (hebr. searah) och sa:
Herren svarade Job och sa:
[Jobs svar till Gud har en helt annan ton än föregående tal av Job då han svarat vännerna, se ; ; ; ; ; ; ; . Job är mycket mer ödmjuk. De stora orden om hur han skulle agera inför Gud undviker han nu, se . Det är dock först efter Herrens andra tal som Job känner sorg och omvänder sig, se .]
Job svarade Herren och sa:
Herren svarade Job från stormvinden och sa:
Då svarade Job Herren (Jahveh) och sa:
Sedan Herren (Jahveh) hade talat detta med Job, sa han till Elifaz – temaniten [den äldste av Jobs tre bekanta, som inledde dialogen och tog till orda först, se ]:
"Min vrede är upptänd mot dig och dina två bekanta [Bildad och Tsofar]. Ni har inte talat det som är rätt (sant) om mig, som min tjänare Job har gjort.
Ta nu därför sju ungtjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er []. Min tjänare Job ska då be [be en ställföreträdande bön] för er. Jag ska lyssna på hans bön. Jag ska inte behandla (agera mot) er utifrån er okunskap (skamlöshet). Ni har inte talat sanning om mig som min tjänare Job har gjort."
[Problemet med Elifaz, Bildads och Tsofars teologi var att de sa att Gud omedelbart dömer synd och belönar godhet. Om något ont händer måste den som drabbas ha begått någon synd. Eliho som talade sist () får inte Guds kritik, samtidigt får han inte heller beröm.]
Elifaz – temaniten, Bildad – shoaiten och Tsofar – naamaiten, gjorde som Herren (Jahveh) hade talat till dem, och Herren (Jahveh) tog emot Jobs bön (lyfte upp sitt ansikte mot Job i favör).
När Job bad för sina bekanta upprättade Herren (Jahveh) honom (ordagrant: ´gav Herren tillbaka det som blivit stulet´). Herren gav Job dubbelt mot vad han haft tidigare.
Herren välsignade den sista delen av Jobs liv mer än den första. Han fick
14000 får,
6000 kameler,
1000 par oxar och
1000 åsninnor.
I hela landet fanns inga kvinnor så vackra som Jobs döttrar. Deras far gav dem arvsrätt tillsammans med deras bröder.
[Två detaljer är anmärkningsvärda. Det första är att döttrarna nämns vid namn medan inget av sönernas namn nämns. Författaren förklarar inte innebörden av namnen, men det verkar som om namnvalen förstärker hur värdefulla och uppskattade de var i Jobs och hans frus ögon. Det andra är att döttrarna också får ärva Job, något som var ovanligt vid den här patriarkaliska tiden då döttrarna ärvde bara om det inte fanns några söner, se .]
Job levde ytterligare 140 år och fick se sina barn och barnbarn i fyra generationer.
Sedan dog Job gammal (av hög ålder) och mätt (belåten) på att leva.
[Om Job var omkring 70 år när han drabbades av prövningen och sedan levde ytterligare 140 år, blev han drygt 200 år. På samma sätt som det skedde en fördubbling av ägodelar, får Job också 2x70 extra år. Sedan syndafloden har livslängden gradvis sjunkit från 900 år till dagens 70-80 år, se . Rent tidsmässigt med tanke på människors livslängd kan Job ha varit samtida med Abrahams far Tera som blev 205 år. Abraham blev 175 år, se ; .]
även om dessa tre bräckliga män (hebr. enosh) fanns där [i landet] – Noa, Daniel och Job – så skulle de genom sin rättfärdighet bara kunna rädda sina egna liv (själar – hebr. nefesh) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).
[Jeremia har redan sagt "även om Mose och Samuel stod framför mig", se . Noa och Job levde långt innan Hesekiel blev profet. De två var exempel på män som bara lyckades rädda de närmaste. När floden kom drabbades hela jorden, men Noa och hans familj räddades. Job bad för sina barn, men de drabbades av olycka, dock överlevde Job och hans hustru. Daniel kan vara den samtida bibliska Daniel som blev bortförd i fångenskap till Babylon eller legenden om en Daniel i den ugaritiska sagan om Aqhat (1300 f.Kr.). I så fall nämns tre icke-judar från historien. En Daniel omnämns även i .]
även om dessa tre bräckliga män – Noa, Daniel och Job [] – var i det (landet), jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) skulle de inte kunna rädda söner och inte döttrar, de skulle bara rädda sina egna själar med sin rättfärdighet.
Se [observera, tänk på] hur vi säger att de som stått fasta är välsignade (lyckliga). Ni har hört om Jobs uthållighet (ståndaktighet) [hur han stod fast under prövningar], och ni har sett Herrens syfte [hur han rikligen välsignade Job till slut], för Herren är full av nåd och barmhärtighet.
