Någon sorts härskare Nämns i Bibeln vid namn
Nebukadnessar

Tidsperiod: David-fångenskapen (1000 – 586 f.Kr.)
Ålder: -
Alt. namn/stavningar: Nevochadretsar, Nevuchadnetssar, Nebukadressar, Nevukadressar, Nevukadnessar
Engelska namn: Nebuchadrezzar, Nebuchadnezzar



Rapportera ett problem

Användning i Bibeln


Nevochadretsar H5019
נְבוּכַדְרֶאצַּר (Nevochadretsar, nevochadnetsar)
58 ggr i GT
Nebukadnessar A5020
נְבוּכַדְנֶצַּר (Nevochadnetsar)
33 ggr i GT
Totalt    91 ggr

Persondatabas BETA

Databasen med alla personer är under uppbyggnad. Hittar du något fel, hör gärna av dig info(@)karnbibeln.se.

Referenser (88 st)

Filter:

Endast vid namn (88)
Endast nyckelverser (15)
Dölj genitiv (80)
I hans dagar kom Nebukadnessar, Babels kung, upp och Jojakim (hebr. Jehojaqim) blev hans tjänare tre år, sedan vände han och gjorde uppror mot honom.
Vid den tiden kom Nebukadnessars, Babels kungs, tjänare upp till Jerusalem och staden belägrades.
Och Nebukadnessar, Babels kung, kom till staden medan hans tjänare belägrade den.
Och det skedde i hans 9:e regeringsår, i den tionde månaden på den 10:e dagen i månaden att Nebukadnessar, Babels kung, kom, han och hela hans armé, mot Jerusalem och slog läger mot henne och de byggde belägringsvallar mot henne runtom.
Och i den 5:e månaden på den 7:e dagen i månaden som var det 19:e året av Nebukadnessar, Babels kung [14:e aug, 586 f.Kr.], kom Nevozaradan, ledaren för vakten, en av Babels kungs tjänare, till Jerusalem.
Och folket som var kvar i Juda land, som Nebukadnessar, Babels kung, hade lämnat, över dem gjorde han Gedaljaho, Achiqams son, Shafans son, till guvernör.
men Jehotsadaq deporterades när Herren (Jahve) lät Nebukadnessar föra bort befolkningen i Juda och Jerusalem.
[Jehotsadaq, som också stavas Jozadak, avslutar denna uppräkning. Han intog aldrig själv rollen som överstepräst innan han deporterades. När prästadömet återupprättas efter exilen är det Josua, Jehotsadaqs son, som tar vid, se Esra 3:2; Hag 1:1; Sak 6:11.]
Och Babels kung Nebukadnessar drog upp mot honom och fängslade honom med kopparbojor och förde bort honom till Babel.
En del av kärlen i Herrens (Jahves) hus förde Nebukadnessar också till Babel, och han satte in dem i sitt palats i Babel.
I början av nästa år lät kung Nebukadnessar hämta honom och förde honom till Babel tillsammans med de dyrbara kärlen i Herrens (Jahves) hus. Och han gjorde hans bror Sidkia (hebr. Tsidqijaho) till kung över Juda och Jerusalem.
Och han gjorde uppror mot kung Nebukadnessar, som hade tagit en ed av honom vid Gud. Han var hårdnackad och förhärdade sitt hjärta, så att han inte omvände sig till Herren (Jahve), Israels Gud.
Och kung Kyros hämtade alla tillbehör från Herrens (Jahves) hus som Nebukadnessar hämtat från Jerusalem och placerat i sina gudars hus.
[Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem. Det finns också ett särskilt ord för detta i hebreiskan alija, vilket används här. Namnet Serubbabel (hebr. Zerobavel) betyder ´en som är utspridd/sådd i Babylon´.]
Dessa är provinsens söner som gick upp [till Jerusalem] från fångenskapen, av dem som förts bort, som Nebukadnessar, Babylons kung, hade fört till Babylon, och som återvände till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad;
Men eftersom våra fäder gjorde himlarnas Gud vred, gav han dem i kaldén Nebukadnessars hand, den babyloniske kungen. Han förstörde detta hus och förde bort folket till Babel.
Dessutom lät kung Kyros (Koresh) hämta från templet i Babel de kärl av guld och silver som hade tillhört Guds hus men som Nebukadnessar hade tagit från templet i Jerusalem och fört till templet i Babel. Kung Kyros (Koresh) överlämnade dem åt en man vid namn Sheshbassar, som han hade tillsatt som ståthållare,
De kärl av guld och silver från Guds hus som Nebukadnessar tog ur templet i Jerusalem och förde till Babel [Dan 1:13] ska också lämnas tillbaka. De ska på nytt komma till sin rätta plats i templet i Jerusalem och sättas in i Guds hus."
Detta är folket i provinsen som återvände från fångenskapen i exil, som Nebukadnessar, kungen i Babylon hade fört bort och som återvände till Jerusalem och Juda, var och en till sin egen hemstad.
som hade förts bort från Jerusalem med de fångar som fördes bort med Jekonja (hebr. Jechonjah), Juda kung, när han förts bort av Nebukadnessar, Babels kung [år 597 f.Kr., se 2 Kung 24:8–17].
Fråga (undersök och se efter), jag ber dig, Herren (Jahve) för vår räkning eftersom Nebukadnessar, Babels kung strider mot oss, kanhända ska Herren (Jahve) agera med oss i enlighet med alla hans underbara gärningar så att han [Nebukadnessar] går upp från (lämnar) oss.
Och därefter förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) ska jag ge Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Juda kung, och hans tjänare och folket, de som är kvar i denna stad från pesten, från svärdet och från hungersnöden, i Nebukadnessar, Babels kungs hand och i händerna på era fiender och i händerna på dem som söker era själar (liv), och han ska slå dem med svärdsegg, han ska inte skona dem, inte ha medlidande, inte ha förbarmande.
och jag ska ge dig i deras hand som söker din själ (ditt liv) och i handen på dem som du är rädd för, i Nebukadnessar, Babels kungs hand och i kaldéernas hand.
Herren (Jahve) visade mig och se, två korgar med fikon stod framför Herrens (Jahves) tempel efter att Nebukadnessar, Babels kung, hade burit i fångenskap Jekonja (hebr. Jechonjaho) [här varierar stavningen som annars är Jechonjah, se Jer 27:20], Jojakims (hebr. Jehojaqims) son, Juda kung och Judas furstar med hantverkarna och smederna från Jerusalem, och hade fört dem till Babel.
[Händelserna i detta kapitel föregår de i kapitel 24.]
Ordet som kom till Jeremia angående hela Juda folk i Jojakims (hebr. Jehojaqims), Josias (hebr. Joshijahos) son, Juda kungs fjärde år som var Nebukadnessar, Babels kungs första år [vilket motsvarar 605 f.Kr.],
se, jag ska sända och ta alla familjer i norr, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), och jag ska sända till Nebukadnessar, Babels kung min tjänare, och ska föra dem mot detta land och mot dess invånare och mot alla folkslag runtomkring, och jag ska fullständigt förgöra dem och göra dem till en förvåning och en vissling och evig ödeläggelse.
Och nu har jag gett alla dessa länder i Nebukadnessar, Babels kungs hand, min tjänare, och fältens djur har jag också gett honom för att tjäna honom.
Och det ska ske att folkslag och kungariken som inte vill tjäna Nebukadnessar, Babels kung och som inte vill ställa sina nackar under Babels kungs ok, det folkslaget ska jag besöka genom svärd och genom hungersnöd och genom pest förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) till dess jag har slukat dem med min hand.
som Nebukadnessar, Babels kung inte tog när han bar bort i fångenskap Jekonja (hebr. Jechonjaho), Jojakims (hebr. Jehojaqims) son, Juda kung från Jerusalem till Babel och alla Juda och Jerusalems förnäma män.
Inom två fulla år ska jag föra tillbaka till denna plats alla redskap från Herrens (Jahves) hus som Nebukadnessar, Babels kung förde bort från denna plats och bar dem till Babel.
Och Chananja berättade i närvaro av allt folket och sa: "Så säger Herren (Jahve): På detta sätt ska jag bryta oket av Nebukadnessar, Babels kung från nacken på alla folkslag inom två år." Och profeten Jeremia gick sin väg.
För så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Jag har lagt ett ok av järn på nacken till alla dessa folkslag för att de ska tjäna Nebukadnessar, Babels kung och de ska tjäna honom, och jag har även gett honom fältets djur.
Och detta är brevets ord som profeten Jeremia sände från Jerusalem till återstoden av fångarnas äldste och till prästerna och till profeterna och till hela folket som Nebukadnessar hade fört bort i fångenskap från Jerusalem till Babel,
Han sände brevet med (genom handen av) Elasa, Shafans son och Gemarja (hebr. Gemarjaho), Hilkias (hebr. Chilqijahos) son, som Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Juda kung till Babel till Nebukadnessar, Babels kung, han sa (skrev):
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim) till Ahab, Qolajas son och till Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Maasejas son, som profeterade en lögn i mitt namn: Se, jag ska ge dem i Nebukadnessar, Babels kungs hand och han ska slå dem inför era ögon,
Ordet som kom till Jeremia från Herren (Jahve) i det tionde året till Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Juda kung, som var det åttonde året till Nebukadnessar.
Därför säger Herren (Jahve) så: Se, jag ska ge denna stad i kaldéernas hand och i Nebukadnessar, Babels kungs hand och han ska ta den,
Herrens (Jahves) ord som kom till Jeremia när Nebukadnessar, Babels kung och hela hans armé och alla kungariken under hans hand och hela folket stred mot Jerusalem och alla dess städer, han sa:
Och det skedde när Nebukadnessar, Babels kung kom upp mot landet att vi sa: 'Kom och låt oss gå till Jerusalem av fruktan för kaldéernas armé och av fruktan för araméernas armé,' så vi bor i Jerusalem."
Och Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Josias (hebr. Joshijahos) son, regerade som kung istället för Konjaho, Jojakims (hebr. Jehojaqims) son, som Nebukadnessar, Babels kung gjorde till kung i Juda land.
I Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Juda kungs nittonde år, i den tionde månaden att Nebukadnessar, Babels kung och hela hans armé kom mot Jerusalem och belägrade det.
Men kaldéernas armé jagade efter dem och tog Sidkia på Jerikos slätt [i Jordandalen, han tänkte fly till Moab eller Ammon och söka asyl], och när de hade tagit honom förde de honom till Nebukadnessar, Babels kung, till Rivla i Chamats land [centrala Syrien] och han [Nebukadnessar] talade domar över honom.
Och Nebukadnessar, Babels kung gav befallning om Jeremia till Nevozaradan, ledaren för vakten och sa:
och säg till dem: Så säger Herren Härskarornas Gud (Jahve Sebaot Elohim) Israels Gud (Elohim): Se jag ska sända och hämta Nebukadnessar, Babels kung, min tjänare och jag ska sätta hans tron på dessa stenar som jag har gömt, och han ska sprida ut sin kungliga paviljong över dem.
Så säger Herren (Jahve): "Se jag ska ge farao chafra, Egyptens kung i hans fienders hand, och i handen på dem som söker hans själ (liv) som jag gav Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Juda kung, i Nebukadnessar, Babels kungs hand, hans fiende som sökte hans själ (liv)."
Till Egypten. Över farao Nechos, Egyptens kungs armé, som är vid floden Eufrat i Karkemish, som Nebukadnessar, Babels kung slog i Jehojaqims, Josias (hebr. Joshijahos) son, Juda kungs fjärde år.
Ordet som Herren (Jahve) talade till profeten Jeremia. Hur Nebukadnessar, Babels kung ska komma och slå Egyptens land.
Och jag ska ge dem i deras hand som söker deras själ (liv) i Nebukadnessar, Babels kungs hand och i hans tjänares hand, och därefter ska det bli bebott som det var i forna dagar förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Till Qedar och till Chatsors kungarike som Nebukadnessar, Babels kung slog. Så säger Herren (Jahve):
Res dig, gå upp mot Qedar
och ödelägg österns söner.
Fly, flyg långt bort,
gömm (rota) er djupt Chatsors invånare,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
för Nebukadnessar, Babels kung, har tagit råd mot dig
och har tänkt ut en plan mot dig.
Israel är en förskingrad fårhjord,
lejonen har drivit bort honom.
Först slukade Assyriens kung honom
och sist har Nebukadnessar, Babels kung, krossat hans ben.
Nebukadnessar, Babels kung har slukat mig,
han har krossat mig,
han har satt ner mig som ett tomt kärl,
han har slukat mig som en drake,
han har fyllt sitt gap med mina läckerheter,
han har tvättat mig ren (tagit allt ifrån mig, berövat mig på allt).
Och det skedde i hans 9:e regeringsår, i den 10:e månaden [tevet] på den 10:e dagen i månaden [15:e januari, 588 f.Kr.] att Nebukadnessar, Babels kung kom, han och hela hans armé, mot Jerusalem och slog läger mot henne och de byggde belägringsvallar mot henne runtom.
[En månad senare.] I den 5:e månaden [Av] på den 10:e dagen i månaden som var det 19:e året av Nebukadnessar, Babels kung, kom Nevozaradan, ledaren för vakten som stod inför Babels kung, till Jerusalem [17:e augusti, 586 f.Kr.].
Detta är folket som Nebukadnessar förde bort i fångenskap:
I det 7:e året [597 f.Kr.]
3023 judar.
I Nebukadnessars, Babels kungs 18:e år [586 f.Kr.]
832 personer (själar – hebr. nefesh) från Jerusalem.
I Nebukadnessars 23:e år [581 f.Kr.] förde Nevozaradan, ledaren för vakten, bort
745 judiska personer (själar). Totalt var det 4600 personer (själar) [totala antalet av dessa tre grupper].
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Se (hebr. hinneh – syftar på en framtida händelse), jag ska föra upp över Tyros Nebukadnessar, Babels kung, från norr med hästar och med vagnar och med ryttare och ett kompani med mycket folk.
Människobarn, Nebukadnessar, Babels kung, fick sin armé att utföra ett stort slag mot Tyros, alla huvuden gjordes skalliga och alla skuldror var genomborrade, men han fick ingen lön från Tyros och inte hans armé, för det slag han utkämpade mot det.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Se jag ska ge Egyptens land till Nebukadnessar, Babels kung, och han ska bära bort hennes rikedom och ta hennes tillspillogivna och ta henne som byte. Det ska vara lönen till hans armé.
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve):
Och jag ska göra slut på Egyptens rikedomar
genom Nebukadnessars hand, Babels kung.
Under kung Jojakims (hebr. Jehojaqims) 3:e regeringsår [605 f.Kr.] i Juda kom Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och belägrade Jerusalem [Judas huvudstad].
När tiden var inne då kungen bestämt att de skulle hämtas [efter tre års studier], fördes de av chefen för hovtjänstemännen [Aspenas] inför Nebukadnessar.
I Nebukadnessars 2:a regeringsår [603-602 f.Kr.] hade han drömmar [troligtvis samma dröm som upprepades] som oroade honom (hans ande var skakad) och han kunde inte sova.
[Nebukadnessar blev kung 7 september 605 f.Kr. Det babyloniska året startar i månaden nisan, som infaller i mars/april. Det första regeringsåret räknas alltså från våren 604 f.Kr. och hans andra regeringsår avslutas 9 april 602 f.Kr. Daniel och hans tre vänner togs tillfånga sommaren 605 f.Kr. och är då troligtvis inne på utbildningens tredje och sista år, se Dan 1:5. Det kan förklara varför de inte finns bland de andra visa, se Dan 2:13. Det är intressant att det finns flera paralleller i Daniels liv med vad som hände Josef i Egypten. Farao hade drömmar "två år senare", se 1 Mos 41:1. Farao vaknade och var "orolig" och tillkallade också alla spåmän och visa, se 1 Mos 41:8.]
Däremot finns det en Gud i himlen som uppenbarar (förklarar) det som är dolt. Han har låtit kung Nebukadnessar få veta vad som ska hända i framtiden (de sista dagarna, ordagrant "slutet av dagarna"). Detta är din dröm, de syner du såg i ditt huvud när du låg på din bädd:
Då föll kung Nebukadnessar ner på sitt ansikte inför Daniel och tillbad. Nebukadnessar befallde att man skulle bära fram ett slaktoffer och tända rökelse till honom.
Kung Nebukadnessar lät göra en staty av guld, 60 alnar hög [30 meter] och 6 alnar bred [3 meter]. Han ställde upp den på Duraslätten i Babels provins.
[Uppenbarelsen som Nebukadnessar fick om sin roll i mänsklighetens historia kan vara orsaken till denna staty. Han var ju huvudet av guld, se Dan 2:38. Statyn byggdes efter händelserna i kapitel 2, eftersom Daniels tre vänner har en ledande ställning, se Dan 2:49. Den grekiska översättningen Septuaginta har tillägget att det skedde i Nebukadnessars 18:e regeringsår, ett år före Jerusalems fall, se 2 Kung 25:8. Det kan vara så, men den hebreiska texten har ingen tidsangivelse.
Dura var ett vanligt namn i Mesopotamien för en plats omgiven av berg eller en mur. Det kan vara mellan de två murarna i Babylon, eller upp till några mil söder om staden. Arkeologer har hittat ett stort kvadratiskt fundament av tegel en mil söder om Babylon. Det kan vara piedestalen som statyn har stått på. Bredden 6 alnar och höjden 60 alnar, proportionerna 1/10, gör att statyn verkar ha varit en obelisk klädd med guld. Höjden 30 meter är inte orealistisk, på 280-talet f.Kr. byggdes Kolossen på Rhodos som var 33 meter hög. En del av statyn kan ha varit en avbildning av någon babylonisk gud. Den grekiske historikern Herodotos, verksam på 400-talet f.Kr., skriver om en guldstaty av guden Marduk i Babylon.]
Kung Nebukadnessar kallade och samlade:
satraperna (hans högsta representanter som ansvarade för olika provinser, ordet betyder "beskyddare av landet"),
föreståndarna (kan även ha militärt ansvar)
och
guvernörerna,
rådgivarna (överdomare),
skattmästarna (ansvarade för skatter och finanser),
domarna (ordet betyder "beskyddare av lagen"),
polischeferna
och
alla ledarna i provinserna [statsanställda i lägre positioner] för att de skulle komma till invigningsceremonin av den staty som kung Nebukadnessar hade ställt upp.
[Det arameiska ordet för invigning är chanukka, vilket beskriver en religiös ceremoni, se Esra 6:16. Troligtvis lovade man trohet till kungen och staten. Hundra år tidigare hade den assyriska kungen Ashurbanipal samlat sina högsta rådsherrar i Babylon för att avlägga en trohetsed. Denna händelse är känd eftersom det finns ett brev bevarat från en av rådsherrarna som var utomlands och inte kunde närvara. Han avlade sin ed om trohet på den ort han befann sig på, och det nämns att han gör det omgiven av gudabilder.
Detta är inte en samling för allmänheten. Nebukadnessar samlar de civila, militära och rättsliga makthavarna för sitt land. Den exakta innebörden av de olika titlarna och deras ansvarsområde är inte helt känd. Uppräkningen verkar ske i fallande grad av inflytande. Det är tre grupper separerade med ordet "och". Det rör sig om totalt flera hundra, kanske tusental. Senare tillsätter Darejavesh 120 satraper över riket, och över dem tre furstar där Daniel är en av dem, se Dan 6:1–2. Nebukadnessar utnämnde lokala ledare för avlägsna provinser, ett sådant exempel är Gedalja som sattes att regera över Juda, se 2 Kung 25:22–25.]
Då samlades satraperna, föreståndarna och guvernörerna, rådgivarna, skattmästarna, domarna, polischeferna och alla ledarna i provinserna till [den religiösa] invigningsceremonin av den staty som kung Nebukadnessar hade byggt. De stod alla framför den staty som han låtit resa.
När ni hör ljudet av
horn (någon typ av blåsinstrument, troligtvis horn från något djur),
flöjt (pipa, det arameiska ordet är besläktat med ett hebreiskt ord för att blåsa och vissla),
cittra (stränginstrument med mellan tre och tolv strängar),
lyra (trigon, mindre triangelformat instrument, troligen med tre strängar för högre toner),
harpa (aram. pesanterin, från gr. psalterion – psaltare, ett stränginstrument i trekantig form),
trumma (blås- eller slaginstrument – aram. sumponeya; från gr. symphonia eller tympanon)
och alla slags instrument,
ska ni falla ner och tillbe den gyllene statyn som kung Nebukadnessar har ställt upp.
[De två första instrumenten är troligtvis blåsinstrument, följt av tre olika typer av stränginstrument. Det sjätte instrumentet är svårast att identifiera. Vanliga förslag är säckpipa eller trumma. Utifrån inskriptioner av orkestrar från den här tiden, och placeringen i uppräkningen, är det troligen något slags slagverk. Det finns flera paralleller med Uppenbarelseboken kapitel 13. Vilddjuret från jorden gör en bild som alla måste tillbe och hans tal är 666, se Upp 13:12–18. Talet sex återkommer flera gånger i detta kapitel. Statyn är 60 alnar hög och 6 alnar bred, se Dan 3:1. Det är också sex instrument som namnges och räknas upp tre gånger, se Dan 3:5, 7, 10.]
Så därför när alla samlade hörde ljudet av horn, flöjt, cittra, lyra, harpa och alla de andra instrumenten, föll de ner och tillbad guldstatyn som kung Nebukadnessar hade rest.
De sa till kung Nebukadnessar: "Må kungen leva för evigt!
I vrede och ilska [två ord används för att beskriva hans väldiga ursinne] befallde Nebukadnessar att man skulle hämta Shadrak, Meshak och Aved-Nego. När de förts till kungen
frågade Nebukadnessar dem: "Shadrak, Meshak och Aved-Nego, är det ett medvetet val att ni inte dyrkar mina gudar och inte tillber (böjer er inför) den guldstaty jag ställt upp?
Shadrak, Meshak och Aved-Nego svarade då kungen: "Nebukadnessar, vi behöver inte svara dig på detta.
Då fylldes Nebukadnessar av vrede mot Shadrak, Meshak och Aved-Nego, och hans ansikte förvreds av raseri. Han gav order om att ugnen skulle göras sju gånger hetare än vanligt. [Talet sju används ofta symboliskt i Bibeln för att beskriva något som är fulländat och fullkomligt, se Ords 26:16; 26:16. Uttrycket "sju gånger" beskriver troligtvis hur ugnen ska göras så het som det är möjligt.]
Plötsligt reste sig kung Nebukadnessar alldeles bestört och frågade sina rådgivare: "Var det inte tre män vi kastade bundna i elden?"
"Jovisst, o konung", svarade de kungen.
Sedan gick Nebukadnessar fram till öppningen till den brinnande ugnen och ropade: "Shadrak, Meshak och Aved-Nego, den högste Gudens tjänare! Kom ut, kom ut!"
Då kom Shadrak, Meshak och Aved-Nego ut ur elden.
Nebukadnessar tog då till orda och sa: "Lovad är Shadraks, Meshaks och Aved-Negos Gud, som sände sin ängel och räddade sina tjänare. De litade på honom och gick emot kungens befallning och vågade sina liv för att inte tvingas dyrka eller tillbe någon annan gud än sin egen Gud.
[Följande tre verser och hela kapitel 4 är ovanliga på många sätt. Det är ett brev skrivet av en hednisk kung.]
[Från:] Kung Nebukadnessar.
Till alla folk, nationer och språkgrupper över hela jorden: Fred och framgång (ordagrant: "låt er fred/välgång bli stor", en hälsningsfras)!
Jag, Nebukadnessar, levde i fred (lugn och ro utan sorger) i mitt hus (hem) och njöt av all framgång (lyx och god hälsa) i mitt palats.
[Det är en tid av fred. Stora delar av den dåvarande världen hade intagits av babylonierna. Året skulle kunna vara 581 f.Kr., se vers 30. I så fall är det drygt 20 år sedan Daniel och hans vänner hade tagits till fånga.]
Detta var drömmen som jag, kung Nebukadnessar, hade. Tala nu om för mig, Belteshassar [Daniels babyloniska namn, se Dan 1:7], vad drömmen betyder (ge uttydningen). Ingen av de visa männen i mitt rike kan tyda den, men du kan, för heliga gudars ande är i dig."
Allt detta drabbade kung Nebukadnessar.
Medan orden ännu var på kungens läppar kom (ordagrant "föll") en röst från himlen [troligtvis är det en ängel som tillkännager domen]: "Kung Nebukadnessar, detta är sagt om dig: Ditt rike har tagits ifrån dig!
Där och då gick orden i uppfyllelse över Nebukadnessar. Han blev utstött från människorna och åt gräs som en oxe. Himlens dagg fuktade hans kropp tills hans hår växte och blev som örnfjädrar och hans naglar blev som fågelklor.
[Det är ovanligt att denna typ av händelser skulle dokumenteras, eftersom det inte gav en positiv bild av kungen, dock kan en av de tusentals lertavlor med kilskrift från Babylon ge svar. Tavlan, som har beteckningen BM 34113 och finns i arkiven på Brittiska museet, nämner Nebukadnessars namn och har bland annat följande text: "Livet har mist sin mening för honom... han ger motstridiga order... han visar ingen kärlek för sina barn... familj och släkt finns inte längre." Det är också intressant att under en sjuårsperiod mellan 582 och 575 f.Kr. finns det inga dokumenterade händelser eller förordningar från det babyloniska riket. Det skulle kunna tala för att det var då Nebukadnessar var avsidestagen.]
"När den tiden [de sju åren] hade gått, lyfte jag, Nebukadnessar, mina ögon mot himlen. [Från sitt palats hade han tittat ned på staden i högmod, nu är det från markens gräs han lyfter sin blick mot Gud i ödmjukhet.] Mitt förstånd återvände. Jag prisade den Högste och lovade och ärade honom som lever för evigt:
Hans välde är ett evigt välde!
Hans rike (kungliga styre) varar från släkte till släkte.
Därför vill jag, Nebukadnessar, nu prisa, upphöja och ära himlens Konung. Allt han gör är rätt (sanning) och rättvist (rättfärdigt) och han kan ödmjuka dem som beter sig högmodigt."
Medan Belshassar drack vin (påverkad av alkoholen), befallde han att guld- och silverkärlen som hans företrädare (far, förfader, kanske farfar) Nebukadnessar hade plundrat från templet i Jerusalem skulle hämtas fram så att kungen, hans stormän, hans fruar och konkubiner (älskarinnor) kunde dricka ur dem.
[Det var inte vanligt att kvinnorna var med, se t.ex. Mark 6:21, 24. Omkring 50 år tidigare, samtidigt som Daniel blev bortförd, tog Nebukadnessar dessa heliga kärl från Jerusalem, se Dan 1:2. Tusentals kärl hade förts bort, en förteckning över dem finns i Esra 1:7–11.
Texten framhäver Belshassars koppling till Nebukadnessar. Orden far och son används ofta i en vidare betydelse för efterträdare i antiken. I en assyrisk text som brukar kallas för "den svarta obelisken" av Salmanassar III, kallas Jehu "Omris son", trots att han inte var hans son. Han var från en helt annan släkt. Det är troligt att Belshassar var släkt med Nebukadnessar. Det finns skäl att tro att Nabonidus gifte sig med en av Nebukadnessars döttrar, vilket då gör att Belshassar kallas Nebukadnessars barnbarn. Han kände väl till historien om hur kärlen kommit till Babylon, se Dan 5:13. Det faktum att Israels Guds heliga kärl fanns som krigsbyte i Babylon visade, i Belshassars tankevärld, att de babyloniska gudarna var mäktigare än andra folks gudar. Att vanhelga och dricka ur dessa kärl just denna kväll ansåg nog den alkoholpåverkade Belshassar vara en utmärkt idé att på ett demonstrativt sätt visa på Babylons makt, se Ords 31:4–5.]
Det finns en man i ditt rike som har heliga gudars ande i sig. I din företrädares (fars eller kanske farfars) dagar [se vers 2] visade han sig ha insikt (ljus), förstånd och vishet som gudarna. Din företrädare, kung Nebukadnessar, satte honom över spåmännen (skrivare, från ordet för penna), besvärjarna (exorcister, medier som talade med andar), drömtydarna (kaldéerna) och astrologerna (från ordet att rista, avgöra och utröna).
O kung, den högste Guden gav din företrädare (far, förfader, kanske farfar) Nebukadnessar ett rike, storhet, ära och majestät.