Referenser (914 st i TR)
Matteusevangeliet (82)
Juda födde Peres och Serach, vilkas mor var Tamar
[sonhustru till Juda inblandad i en komplicerad relationshistoria, se ],
Peres födde Hesron,
Hesron födde Ram,
Salmon födde Boas, vars mor var Rahab
(gr. Rachav) [en hedning som tog emot de israeliska spejarna i Jeriko, se ],
Boas födde Oved, vars mor var Rut
[moabitiskan som följde med sin svärmor Noomi tillbaka till Juda, se ],
Oved födde Jishaj
(Isai),
Jishaj födde David, konungen.
[Både "David" och "konung" är i bestämd form i grekiskan vilket ger en extra betoning. Ordagrant: "Daviden, konungen".]
2) David till fångenskapen
[Andra delen har fjorton led mellan Salomo och Jojakin, David nämns igen men räknas inte som ett led. Trettio namn nämns, inklusive upprepningen av David och Batsebas man Uria som inte ingår i släktträdet. Av dessa är 29 män och en kvinna.] David födde Salomo, vars mor [Batseba] var Urias hustru
[som David stal från honom, se ],
Jakob födde Josef, Marias [Mirjams] man;
genom henne föddes Jesus som kallas den Smorde (Messias, Kristus).
[I grekiskan är Josef i bestämd form för att ge betoning. Maria är den grekiska formen av det arameiska namnet Mariam, från hebreiska Mirjam. Här finns en fin koppling till det första förbundet och Mose som fick undervisningen och budorden av Gud. Den kvinna som utväljs att föda Messias, som fullkomnar Torah, heter Mirjam – samma namn som Mose syster! Det var hon som vakade över att Mose blev räddad till livet, se .]
Så här gick det till när Jesus den Smorde (Messias, Kristus) föddes: När hans mor Maria var (hade blivit) trolovad med Josef [dvs. då de äktenskapliga löftena redan avgetts], visade det sig – innan de kommit tillsammans [som man och hustru] – att hon (ordagrant: livmodern) var havande genom (utifrån) den helige Ande.
Men medan han funderade (resonerade fram och tillbaka) över allt detta visade sig plötsligt en ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria [Mirjam], din hustru, för det som har blivit till (skapats, frambringats, alstrats) i henne är från (har sitt ursprung i) den helige Ande.
'Du
Betlehem, i Juda land,
du är
på inget sätt den minsta bland härskare i Juda,
för
från dig ska det komma en härskare
(ledare) som ska vara en herde för mitt folk.' "
Där stannade han tills Herodes var död, för att det som sagts
av Herren genom profeten
[] skulle gå i uppfyllelse: "
Ut ur Egypten har jag kallat min son."
Börja inte säga till varandra [ha inte er stolthet i ert religiösa arv genom att säga]: 'Vi har Abraham till far.' Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar.
En röst från himlen sade: "Detta är min älskade son, i honom har jag min glädje (mitt behag)." [I dessa två verser är alla tre personer i treenigheten klart synliga.]
Låt ert ja vara ett ja och ert nej ett nej! Allt utöver detta är
av ondo
(kommer från den onde)."
[Fariséerna hade utvecklat avancerade system för att skydda sin integritet när man gav religiösa löften. I stället för att lova något inför Guds namn, svor man en ed inför jorden, Jerusalem osv. På så sätt hade man rent tekniskt inte svurit vid Guds namn och kunde därför, trodde man, bryta sitt löfte utan att bryta mot Guds bud.]Vem av er kan genom att oroa (bekymra) sig lägga en enda aln till sin livslängd (längd)? [En aln (gr. pechys) användes främst för att mäta längd men även tid. Den romerska alnen motsvarade 45 cm och ungefär som en mans underarm; avståndet mellan armbågen och långfingret. Tidsmåttet var inte helt definierat, men det beskrev en kort tid. Det kunde syfta på det korta ögonblick det tog att ta ett steg och röra sig framåt en aln. I förhållande till år kunde en pechys motsvara en timme eller en dag. Slutsatsen är att oro inte kan förlänga livet ens ett enda steg på vår livsvandring: några sekunder, timmar eller dagar. Oro kan inte heller göra stor förändring som att öka vår längd med en halvmeter.
Det finns även en koppling till nästa vers som Jesu åhörare kände till. Den som vevar upp garn som spunnits gör det mellan pekfingret och tummen och runt armbågen, vilket motsvarar en aln.]
Hur kan du säga till din broder: 'Låt mig ta bort flisan (stickan, sågspånet, kornet) ur ditt öga,' du som har en bjälke i ditt eget öga?
Du skenhelige (som bara spelar ett skådespel för andra), ta först bort bjälken ur ditt eget öga, sedan kan du se klart och ta ut flisan (stickan, sågspånet, kornet) ur din broders öga." [Det grekiska ordet för att döma, krino, kan användas både i positiv och negativ betydelse. Paulus gör det klart i att det inte är vår sak att döma dem som inte är med i församlingen – de behöver få höra evangeliet! Däremot uppmanas vi bedöma: oss själva (), falska profeters frukt (), det som predikas (), profetiska ord (), en församlingsledares kvalifikationer () och en kristen som syndar mot dig (). Jesus säger i : "Döm inte efter skenet, utan döm rättvist." Vi ska döma/bedöma, men inte ytligt eller förhastat!]
Finns det någon bland er som ger sin son en sten när han ber om bröd,
När Jesus kom över till gadarenernas område
på andra sidan sjön, kom två demoniserade män ut
från gravarna och konfronterade honom. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram
på den vägen.
Säljs inte två små sparvar för en assarion? [Ett litet romerskt kopparmynt som var värt 1/16 av en denar, dvs. mindre än en halvtimmes lön. Ordet användes även bildligt för något mycket billigt och motsvarar vårt uttryck "en spottstyver".] Ändå faller inte en enda av dem till jorden utan er Fader [känner till eller godkänner det]. [Grundtexten utelämnar verbet här. Beroende på teologi fyller ofta översättarna i "utan att er Fader känner till att de faller till marken" eller "utan att det är hans vilja att de ska falla till marken". Ser man till sammanhanget känner Gud till den minsta transaktionen på marknaden, han har räknat huvudhåren på varje människa och då känner han också till när en sparv faller död ner. Döden fanns inte i skapelsen före syndafallet och är inte Guds vilja. Det kan vara farligt att använda denna vers som grund för en doktrin, vare sig för eller emot predestination, eftersom ordet "vilja" här inte finns i grundtexten.]
Han svarade dem [med en kort liknelse]:
"Vem av er skulle inte, om han hade ett får och det faller ner i en grop på någon av sabbatsdagarna [veckosabbaten eller en högsabbat under en högtid], gripa tag i det och dra upp det?
[Jesus talar vidare till fariséerna. Han använder på nytt en liknelse att ett träd inte ger någon annan frukt än sin egen sort, och man kan känna trädet på dess frukt, se .] "Om ni anser (bedömer) att trädet är gott, då är frukten god,
och om ni anser att trädet är dåligt, då är frukten dålig,
för på frukten känner man trädet.
Ni giftormars barn [sluga och med ett livsfarligt bett]!
Hur kan ni som är onda tala gott?
För det hjärtat är fullt (flödar över) av, det talar munnen.
En god människa bär ut (plockar fram) gott (goda saker) ur sitt goda förråd (från sin skatt; sin skattkammare),
och en ond människa bär ut (plockar fram) ont (onda saker) ur sitt onda förråd.
För efter dina ord ska du bli rättfärdig,
och efter dina ord ska du bli fördömd (dömas skyldig)."
Söderns drottning ska uppstå vid domen
tillsammans med detta släkte och bli dess dom. [; ]
För hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet,
men här finns något som är förmer än Salomo."
Människosonen ska då sända ut sina änglar och de ska samla ihop från hans rike alla som är stötestenar (personer som gör så att andra dras in i synd) och alla som praktiserar laglöshet (gör det som är orätt),
"Himmelriket (Guds kungavälde från ovan) kan också liknas vid ett dragnät som kastas i sjön och fångar fiskar av alla sorter.
"På samma sätt ska det vara vid tidsålderns (den här tidsepokens) slut. Änglarna ska gå fram och separera de onda från de rättfärdiga,
Då sade han till dem: "Varje skriftlärd [expert i Gamla testamentet] som blir en lärjunge för himmelriket (Guds kungavälde från ovan), han måste bli som en husbonde (en välbärgad man, familjefar) som ur sitt förråd kan ta fram både nytt och gammalt." [En förkunnare av evangeliet som har accepterat Guds kungavälde och ställt sig under kungen Jesus och låter hans befallningar råda, ska generöst och fritt dela med sig av gamla sanningar men i nya former, med nya illustrationer så att det går att applicera Guds ord. Frasen "nytt och gammalt" kan också vara ett judiskt uttryck som helt enkelt betyder "ett stort överflöd", dvs. att han har stor kunskap i Guds ord.]
Men ni påstår att om någon säger till sin far eller sin mor: 'Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det ger jag som tempelgåva',
Det som orenar en person (ohelgar, gör någon ceremoniellt oren och hindrar kontakten med Gud) är inte vad som kommer in i munnen. Det är vad som kommer ut ur munnen som orenar en människa."
Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det är detta som orenar en människa.
För från hjärtat kommer:
onda tankar,
mord,
äktenskapsbrott (en gift person som är otrogen i sitt äktenskap),
otukt (olovlig sex, en ogift person som har sex med någon annan),
[Det grekiska ordet pornea används här och grundordet betyder "att sälja sig till slaveri". Pornografi är ett sammansatt ord av just detta ord pornea och grafo, som betyder "något skrivet eller tecknat". Pornografi är en beskrivning antingen i text eller grafiskt av någon som säljer sig sexuellt.] stölder,
mened (falskt vittnesbörd),
nedvärderande tal (smädande, hårt föraktfullt tal). [Alla dessa sju kategorier är i plural i grundtexten. Ordet "och" används inte mellan varje punkt. Detta språkbruk visar att det inte bara är exakt dessa sju punkter som orenar en människa; det är några exempel.]
Fariséerna och saddukéerna kom fram till honom. [Detta är första gången dessa två judiska grupperingar, som hade vitt skilda uppfattningar om Guds ord, nu gemensamt kom till Jesus.] De ville sätta honom på prov (fresta och fälla honom) och krävde att få se ett tecken från himlen [något spektakulärt mirakel som bevisade att han var sänd av Gud].
Plötsligt medan han fortfarande talade kom ett skinande moln och omslöt dem [främst Jesus, Elia och Mose, men lärjungarna träder också in i detta moln, se . Molnet är en gammaltestamentlig bild av Guds närvaro, se ; ; .] En röst från molnet sade [på liknande sätt som Fadern talat till Jesus vid hans dop, se ]: "Detta är min älskade (enda) son, som jag har (och alltid haft) mitt välbehag i. Lyssna (ständigt) på honom."
Medan de var på väg ner från berget befallde Jesus dem: "Berätta inte för någon om det ni har sett förrän Människosonen har uppstått från de döda."
"Vad tror ni om det här? [Visst är det så här.] Om en man har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio kvar i bergen och ger sig ut och letar efter det som är borta?
Återigen säger jag er sanningen:
Om två av er skulle komma överens om (gr. symphoneo – vara harmoniskt samstämmiga angående) att be om (fråga efter; begära) någon sak [vilken vardaglig tvistefråga det än må vara här] på jorden, så ska det ges till dem genom (ordagrant: ska det ske dem nära/intill/hos) min Fader, som är i himlarna.
[Det finns tre kategorier:]
[Medfödd:] Det finns de som är födda eunucker. [Fysiskt eller psykiskt oförmögna till äktenskap.]
[Påtvingad:] Andra har blivit eunucker (kastrerade) av människor. [Bokstavligt, men även bildligt, av olika orsaker inte gift sig.]
[Frivillig:] Andra har själva valt att bli eunucker [avstå från äktenskap] för himmelrikets skull.
Den som kan får acceptera detta." [Jesus förutser att inte alla kan förstå att äktenskapet inte är för alla. Jesus betonar dock att det är relativt få som är kallade att leva i celibat, det är en särskild kallelse. Det var ju Gud som såg på den syndfria människan och sade att det inte var gott att vara själv, se . Paulus som förespråkade att den som hade den särskilda kallelsen skulle förbli ogift i , sade också att det var en demonisk lära att förbjuda äktenskap, se .]
Den unge mannen [omkring 20-40 år gammal] sade: "Jag har hållit alla dessa sedan unga år, vad saknar jag?" [Frågan som han verkar ställa är varför han ännu inte fått frid i hjärtat, trots att han har försökt hålla buden.]
Han kom överens med dem om en dagslön på en denar [den vanliga dagslönen för en arbetare] och skickade sedan in dem till sin vingård.
Han frågade henne: "Vad vill du?"
Hon sade: "Lova mig att mina båda söner får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene till höger och den andre till vänster." [De två förnämsta platserna i Guds rike.]
Då sade han: "Ni ska dricka min bägare, men platserna till höger och till vänster om mig är inte min sak att ge bort. De ska ges åt dem som min Far har förberett dem till."
[Det är uppenbart att Jakob och Johannes inte förstått vad de frågat efter. Bara Jesus kan bära världens synd. Att "dricka bägaren" är en bild på att gå igenom lidande, se ; . Jesus förutsäger dock att de kommer att lida för sin tro senare. Jakob halshöggs, se ; och Johannes deporterades till ön Patmos, se . En liknande diskussion om vem som är störst sker även sista kvällen tillsammans med Jesus före hans korsfästelse, se .]och sade till honom: "Hör du vad de säger?" Jesus svarade: "Ja, har ni aldrig läst orden: Barns och spädbarns rop har du gjort till en lovsång åt dig?" []
Han fick se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men hittade ingenting annat på det än blad. Då sade han till det: "Aldrig någonsin ska du bära frukt." På en gång vissnade trädet. [Varför förbannade Jesus fikonträdet? Bibeln svarar inte direkt på detta, men både templets rening och det förbannade fikonträdet är två starkt symboliska handlingar. Så här på våren borde trädet haft frukt. Fikonträdet producerar grön frukt innan löven visar sig, och om det inte fanns någon frukt nu så skulle det inte bära någon frukt det året. Det här trädet verkade på utsidan ha en stor skörd, men vid närmare granskning var det helt utan frukt – trädet hycklade. Fikonträdet är en bild på Israel, se ; ; ; , och religiöst hyckleri är något som alltid får Jesu skarpaste tillrättavisning.]
Dopet Johannes döpte med, varifrån kom det? Från himlen eller från människor?"
De överlade med varandra (diskuterade mellan sig): "Om vi svarar: 'Från himlen', svarar han: 'Varför trodde ni då inte på honom?'
Men om vi svarar: 'Från människor', får vi folket emot oss (måste vi frukta folket), för alla anser ju att Johannes var en profet."
Vem av dessa två gjorde faderns vilja?" [Det är anmärkningsvärt att den andra sonen säger "herre" och inte "far". Det är en anspelning på översteprästernas felaktiga inställning till Gud. I stället för ett barns kärlek och nära relation till fadern var de fulla av insmickrande falsk underdånighet.]De svarade: "Den första."
Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen, tullindrivare och prostituerade ska komma in i Guds rike före er.
En av dem, en laglärd [gr. nomikos – expert på tolkningar av Moseböckerna], ställde en fråga för att sätta honom på prov:
'Herren [Jahve – Gud Fadern] sade till min herre [Guds Son, Messias]:
Sätt dig på min högra sida,
tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.'[Citat från Psalm 110:1 som är en kröningspsalm, komponerad för att användas då en ny kung bestiger tronen. Den är messiansk och beskriver hur Gud Fadern kröner Jesus. Hebreiskan använder två olika ord för Herre, först "Jahve" och sedan "Adonai".]
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra). Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av habegär (plundring) och omåttlighet (helt utan självkontroll).
Därför sänder jag till er profeter, visa män och skriftlärda. Några av dem ska ni döda och korsfästa, andra ska ni prygla hårt (piska med fyrtio slag) i era synagogor och förfölja från stad till stad.
Den som är på taket ska inte gå ner och hämta något från sitt hus [trappan till taket var på utsidan av huset],
Han ska sända ut sina änglar vid ett starkt ljud av en stor basun, och de ska samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena gräns till den andra [från hela världen]."
Fem av dem var dåraktiga (tanklösa, ogudaktiga) och fem var visa (förståndiga, andligt klarsynta).
De dåraktiga sade till de visa: 'Ge oss av er olja för våra lampor håller på att slockna.'
Fåren ska han ställa på sin högra sida [den mest ärofyllda platsen, se ; ], och getterna (neutrum; både getter och bockar– gr. eriphion) på den vänstra. [Liknelsen är hämtad från vardagen. Herdarna lät ofta får och getter beta tillsammans och på avstånd ser de ganska lika ut. För att skilja dem åt vallades flocken till en grind, där de separerades en och en till höger eller vänster. Se även . I mellanöstern är det vanligare att man har hjordar med får än getter, anledningen är att får är mer lydiga än getter som ofta hoppar ur inhägnader osv. Grekiska ordet för får (gr. probaton) är i neutrum (inkluderar både tackor och baggar) och samma ord används både i och . Ordet för get skiljer sig i däremot i . Anledningen kan vara att urvalskriteriet förstärks av att ordet för unga bockar, som stångar och "bråkar runt", är de som skiljs bort.]
Sedan ska Kungen [Människosonen – Jesus när han ska döma alla människor] säga till dem som står på hans högra sida [fåren, se ]: 'Kom, ni som är välsignade av min Fader, ärv (ta emot som ert eget) det kungarike som är förberett för er från universums begynnelse.
Sedan ska han också säga till dem som står på hans vänstra sida [getterna, se ]: 'Ni som står under en förbannelse, gå bort ifrån mig till den eviga elden som är förberedd åt djävulen och hans änglar.
Medan de åt sade han: "Jag säger er sanningen, en av er ska utlämna (förråda) mig."
När han hade tagit en bägare och tackat [Gud] för den sade han medan han gav dem: "Drick av detta vin, var och en av er,
Jag säger er: Jag ska inte dricka av vinstockens frukt, förrän den dag då jag dricker det på nytt (i bättre kvalitet) i min Faders kungarike."
Han gick bort på nytt och bad för andra gången: "Fader, om denna bägare inte kan gå förbi mig utan jag måste dricka den, så låt din vilja ske." [Frågan bekräftar oundvikligheten i Jesu död som det redan profeterats om, se .]
Så han lämnade dem och gick bort och bad för tredje gången med samma ord.
Jesus svarade: "Du har själv sagt det. Men jag säger er: efter detta ska ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens skyar."
En stund senare
[en timme, se ] kom de som stod där
[vid porten] fram till Petrus och sade: "Visst är du också en
av dem. Det hörs
på dialekten
(talet)."
[Uppe i Galileen pratade man en bredare lantligare dialekt som inte gick att dölja.]Sedan de överlagt tillsammans köpte de Krukmakaråkern till att bli en begravningsplats för främlingar (icke-judar).
och vred (flätade) ihop en krans (krona) av törne och satte den på hans huvud och stack en käpp (stav) i högra handen på honom. Sedan föll de på knä för honom och hånade honom och sade: "Leve judarnas konung!"
Samtidigt med honom korsfästes också två brottslingar (rövare som rånade och överföll människor), den ene till höger och den andre till vänster om honom [].
På en gång sprang en av dem [kanske den romerska officeren som nämns i ] och tog en svamp, och dränkte den med surt vin och satte den på en stav och erbjöd honom att dricka.
När de sedan gick
(kom) ut ur gr
avarna kom
(gick) de efter hans uppståndelse in i den heliga staden
[Jerusalem] och visade sig
[uppenbarande sig personligen] för många.
[Förhänget, även kallad förlåten, avskilde den allra heligaste delen av templet, se . Att den revs itu uppifrån visar att det var Gud som öppnade vägen för människan till gemenskap med honom. Förlåten var vävd i ett stycke och broderad med blå och purpurröda färgtoner, se . Den judiska historieskrivaren Josefus beskriver tyget som magnifikt och hur mönstret och färgerna blev som en bild av universum. De exakta dimensionerna på förlåten är inte kända, men den bör ha haft samma mått som Salomos tempel, vars ytterbredd var 10 meter, se . Herodes den store ökade höjden, så draperiet kan haft en storlek på omkring 9 x 15 meter. Enligt tidig judisk tradition var tjockleken en decimeter. Även om just det måttet troligen är en överdrift, var draperiet enormt och kunde omöjligt rivits isär av mänsklig hand. Att förlåten brast måste ha gjort djupt intryck på prästerna i templet. Värt att notera är att den judiska boken Talmud nämner flera oförklarliga händelser i templet fyrtio år innan det förstördes 70 e.Kr.]Plötsligt blev det en stor jordbävning, för en Herrens ängel kom ner från himlen och rullade bort stenen [framför graven där Jesus var begravd] och satte sig på den. [Jordbävningen orsakades av ängeln, men upplevdes troligen som ett efterskalv till den tidigare jordbävningen, se .]
Markusevangeliet (67)
På en gång, medan Jesus steg upp ur vattnet, såg Johannes himlen dela (öppna) sig och Anden i form av en duva komma ner över honom [och uppfylla honom].
Då kom en röst från himlen: "Du är min älskade son, jag har min glädje i dig (du är den utvalde, ende)." []
Men Jesus förbjöd honom (gav en sträng tillsägelse): "Var tyst! Kom ut ur honom!"
Efter att den orena anden våldsamt slitit och ryckt i mannen, for den ut ur honom under ett högt rop. [Detta är den första av fyra andeutdrivningar som skildras i Markusevangeliet, se ; ; .]
[I Kapernaum bodde Petrus, hans fru, hans svärmor och hans bror Andreas, se . Jesus bodde också här under sin verksamma tid i Galileen. Petrus hustru följde med på hans senare resor, se .] På en gång lämnade Jesus synagogan och gick till Simon och Andreas hus, tillsammans
med [bröderna] Jakob och Johannes.
[Enligt judisk sed intogs huvudmålet på sabbaten mitt på dagen, direkt efter gudstjänsten.] Genast när han [Jesus] steg ur båten kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande i sig [var under den onda andens inflytande, se ].
För han [Jesus] hade just befallt honom: "Kom ut ur mannen, du orene ande!"
På samma gång som detta skedde visste Jesus att kraft hade gått ut ifrån honom, så han vände sig om mot folkmassan och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?"
Kung Herodes
[Antipas] fick höra om Jesus, för hans namn hade blivit vida känt.
[Ryktet om Jesu verksamhet, och nu också de tolv som predikade och gjorde under i Jesu namn, hade nått Herodes Antipas, son till Herodes den store. Herodes Antipas regerade över Galileen och Pereen och han bodde i Tiberias som han låtit bygga 20 e.Kr. Herodes Antipas var formellt inte kung utan landsfurste eller "tetrark" som ursprungligen betecknade en furste över fjärdedelen av ett rike. Markus som skriver för den romerska världen, antagligen i Rom, använder ordet kung som är den mer informella titeln på regenterna i den östra delen av Romarriket.] Man sade
[hans tjänstemän förde fram den allmänna uppfattningen]: "Det är Johannes Döparen som har uppstått
från de döda, det är därför dessa krafter verkar i honom
[som gör att människor blir helade och tecken sker]."
Sedan steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. De blev utom sig av häpnad,
När de steg ur båten kände folket på en gång igen honom [som den som helar människor].
Men ni säger att om en man säger till sin far eller sin mor: 'Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det är i stället korban'. [På samma sätt som i förklarar Markus de judiska begreppen för sina läsare.] Korban är [det hebreiska ordet för] en tempelgåva. [Detta var en typ av löftesoffer där givaren förband sig att ge en gåva vid ett senare tillfälle, men förvaltade pengarna fram tills löftet infriades.]
Inget som går in i människan utifrån [mat som ätits utan ceremoniellt rena händer] kan göra henne oren.
Nej, det är bara det som går ut från människan som gör henne oren."
Jesus sade: "Det är det som går ut ur människan som gör henne oren.
För inifrån, från människors hjärtan, utgår:
[Jesus hade förklarat den första delen av påståendet i – att det inte är mat som kommer in i människan som orenar henne, se . Nu förklarar han vad den andra halvan av påståendet betyder, vad det är som orenar. Det är ondskan som kommer ut ur människans hjärta och sinne som orenar. Det är en lista med tretton punkter. De första sju punkterna är alla i plural, vilket antyder att det är upprepade handlingar. De sista sex är i singular.] onda tankar,
olovlig sex (otukt) [plural],
[Det grekiska ordet pornea används här och grundordet betyder "att sälja sig till slaveri". Vårt ord "pornografi" är ett sammansatt ord av just detta ord pornea och grafo, som betyder "något skrivet eller tecknat", dvs. en beskrivning antingen i text eller grafiskt av någon som säljer sig sexuellt. Ordet pornea översätts ofta med otukt och är ett generellt ord för all sexuell orenhet. När ordet otukt och äktenskapsbrott nämns i samma uppräkning, syftar otukt på en ogift person som har sexuella relationer med andra, medan äktenskapsbrott handlar om en redan gift som är otrogen i sitt äktenskap.] stöld [plural],
mord [plural],
Det var en grekisk kvinna [hedning, icke-jude] av syrisk-fenicisk härkomst [hon var från nuvarande Libanon]. Hon bad (gång på gång) att Jesus skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter.
Då sade han till henne: "För de ordens skull säger jag dig: gå hem, demonen har farit ut ur din dotter."
Då kom ett moln och sänkte sig över dem
(överskuggade dem), och ur molnet kom en röst: "Detta är min son, min enda högt älskade. Lyssna ständigt
på honom
(hör och lär hela tiden från honom)!"
[Molnskyn är en bild på Guds närvaro. I Gamla testamentet övertäckte den tabernaklet, se , och vilade över templet i Jerusalem, se .] På väg ned från berget instruerade (förbjöd, varnade) han dem att inte berätta för någon vad de sett förrän Människosonen uppstått från de döda. [Petrus skriver drygt 35 år senare om denna upplevelse på berget, se .]
De behöll detta för sig själva, och diskuterade med varandra vad som kunde menas med att uppstå från de döda.
En man ur folkhopen svarade honom: "Lärare (Mästare), jag tog med min son till dig, för han har en stum ande (en demon som gör att han inte kan tala).
Jesus frågade hans far: "Hur länge har detta pågått?" Han svarade: "Ända sedan han var liten.
Nu när Jesus såg att en stor skara människor kom springande dit, talade han strängt till den orena anden (demonen) och sade till den: "Du stumme och döve ande (demon), jag befaller dig att lämna honom och aldrig mer komma in i honom!"
Då svarade han honom: "Mästare, allt detta har jag helhjärtat hållit (vaktat över) sedan jag var ung." [Han trodde han hållit buden ända sedan han blivit moraliskt myndig, vilket var vid tretton års ålder. I dagens judendom sker detta vid Bar mitzvah som betyder att man blir en "budets son". Att Sakarias och Elisabet följde Herrens bud och föreskrifter, benämns som något positivt i . I framkommer också att mannen känner att han saknar något. Frågan som han verkar ställa är varför han ännu inte fått frid i hjärtat, trots att han har försökt hålla alla buden?]
De svarade honom: "Ordna så att en av oss får sitta på din högra sida i din härlighet och den andra på din vänstra."
Men vem som ska sitta vid min högra eller vänstra sida, är inte min sak att avgöra. De platserna ska tillfalla dem som de är bestämda för." [Efter det första tillfället Jesus berättat om sin död och uppståndelse i 8:31 blev Petrus tillrättavisad för att ha talat djävulens ord. Efter det andra i 9:31 diskuterade lärjungarna vem som var störst. Den tredje gången i 10:33 begär Jakob och Johannes att få positioner och inflytande. De hade ännu inte förstått Gudsriket.]
Många bredde ut sina kläder på vägen, och andra strödde ut lövbeklädda kvistar som de skurit av från [träd som växte intill på] fälten. [Evangelierna använder lite olika ord för kvistar och tillsammans ger dessa ögonvittnesskildringar en bild av vad som hände. I står det "kvistar", antagligen från olivträd, och i "palmkvistar".]
[Trädet hade inte verbalt talat med Jesus, men likväl kommunicerat ett falskt budskap att det hade fikon, så] Jesus svarade trädet och sade: "Aldrig någonsin ska någon äta frukt från dig!" Hans lärjungar hörde detta. [Fikonträdet är skapat att bära frukt innan det producerar löv. Detta fikonträd hade brutit mot hans befallning och hycklade, det utgav sig för att ha något som det inte hade. Fikonträdet är ofta en symbol på nationen Israel. Både denna händelse och nästa då templet renas är två starkt symboliska handlingar.]
När de gick förbi fikonträdet på morgonen [nästa dag, tisdag], såg de att det hade torkat nerifrån roten.
Dopet Johannes döpte med, var det från himlen eller från människor? Svara mig på det!"
De överlade med varandra (diskuterade mellan sig): "Om vi svarar: 'Från himlen', säger han: 'Varför trodde ni då inte på honom?'
Men ska vi svara: 'Från människor?' ..." Det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen var en profet.
Vid uppståndelsen [i det uppståndna livet med uppståndelsekroppar] gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen. [Jesus nämner i förbifarten också änglar som de inte trodde på.]
Du ska älska [osjälviskt och utgivande] Herren, din Gud,
av hela ditt hjärta,
av hela din själ,
av hela ditt förstånd (intellekt – gr. dianoia)
och av hela din kraft.' [Citatet är från . Detta är också öppningsfrasen i den judiska trosbekännelsen, shema, som varje from jude ber varje morgon och kväll. Till de tre komponenterna (hjärta, själ och kraft) lägger Jesus till en fjärde – förståndet! Alla fyra fraser börjar med den grekiska prepositionen ex, som inte bara innebär att älska Gud 'med hjärtat' och 'av hjärtat' utan också 'från det innersta av hjärtat som utgångspunkt'.]
Att älska honom [osjälviskt och utgivande]
av hela sitt hjärta,
av hela sitt förstånd (sin insikt och förståelse – gr. synesis)
och av hela sin kraft
och att älska sin nästa (sin medmänniska) som sig själv,
det är mer än alla brännoffer och [andra] offer."
David har ju själv sagt, genom [inspirerad av] den heliga Ande:
'Herren [Jahve – Gud Fadern] sade till min herre [Adonai – Guds Son, Messias]:
Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.' [Citat från Psalm 110:1 som är en kröningspsalm, komponerad för att användas då en ny kung bestiger tronen. Den är messiansk och beskriver hur Gud Fadern kröner Jesus. Hebreiskan använder två olika ord för Herre, först "Jahve" och sedan "Adonai".]
Alla andra gav av sitt överflöd, men hon gav av sin fattigdom, allt hon hade, även det hon skulle leva av (hela hennes livsuppehälle)."
Medan Jesus var på väg ut från templet sade en av hans lärjungar: "Mästare, se vilka stenar och vilka byggnader!" [Jesus lämnade nu templet både fysiskt, men även symboliskt. Herodes den store hade börjat ombyggnaden som tagit 46 år och snart var klar. De största vita stenblocken var enorma, 12 meter långa, 3,5 meter höga och 5,5 meter breda, det kan ha varit dem som lärjungarna pekade på.]
Den som är på taket ska inte gå ner och [hinna] hämta något inne i huset,
Stjärnorna ska falla från himlen
[; ],
och himlens krafter ska skakas.'
Han ska då sända ut sina änglar. De ska samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens yttersta (mest avlägsna) gräns till himlens yttersta gräns." []
Medan de låg till bords och åt, sade Jesus: "Jag säger er sanningen, en av er ska utlämna (förråda) mig, en som äter med mig."
Han tog en bägare [med vin] och när han tackat Gud, gav han dem, och alla drack ur den.
Jag säger er sanningen, jag ska inte dricka frukten från vinstocken, förrän den dag då jag dricker det på nytt (ett nytt sätt, med en ny kvalitet) i Guds kungarike."
Jesus svarade: "Jag Är. Ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida [platsen för ära och makt, ] och komma bland himlens moln []." [Uttrycket "Jag Är" anspelar på hur Gud väljer att presentera sig, se ; .]
När tjänsteflickan [vid porten] fått syn på honom började hon igen säga [samma sak] till dem som stod i närheten: "Han är en av dem!" [I är det tydligt att det är en annan tjänsteflicka än den i . Utifrån var det inte bara en tjänsteflicka som pratade utan flera tjänare, men det var antagligen hon som tog initiativet och var den pådrivande att försöka avslöja Petrus.]
Petrus förnekade det
på nytt
(upprepade gånger).
En stund senare
[en timme, se ] kom de som stod där
[vid porten] fram till Petrus och sade: "Visst är du också en
av dem, du är ju
från Galileen!"
[Uppe i Galileen pratade man en bredare lantligare dialekt som inte gick att dölja, se .]Omedelbart efter detta gol en tupp för andra gången. Då kom Petrus ihåg det som Jesus hade sagt till honom: "Innan tuppen hinner gala två gånger, ska du tre gånger förneka mig." Han bröt ihop under högljudd gråt [och gick ut, se ].
Tillsammans med honom korsfäste de två rånare, en på hans högra sida och den andre på hans vänstra.
När officeren [som förde befälet vid avrättningen] som stod mitt emot honom såg hur han gav upp andan sade han: "Denne man måste ha varit Guds Son!"
Josef köpte ett linnetyg, tog ner honom och svepte honom i linnetyget och lade honom i en grav som var uthuggen i klippan. Sedan rullade han för en sten för ingången till graven.
De sade gång på gång till varandra (deras huvudsakliga samtalsämne under vandringen var): "Vem ska rulla undan stenen från ingången till graven åt oss?"
Efter detta
[på samma dag, se ] visade han sig i en annan skepnad
(annorlunda yttre form) för två
av dem som var
på väg ut
på landet
[till Emmaus, elva kilometer utanför Jerusalem].
Därefter, sedan Herren Jesus hade talat till dem [de elva lärjungarna], blev han upplyft till himlen och satte sig på Guds högra sida.
Lukasevangeliet (87)
Under kung Herodes regeringstid i
Judéen fanns det i
Avias präst
avdelning en präst vid namn Sakarias. Hans hustru var
av Arons ätt och hette Elisabet.
[Kung David delade in prästerna i 24 avdelningar, där Avias släkt var en av dem, se ; . På Jesu tid fanns det närmare 20 000 präster som tjänstgjorde i templet. Varje avdelning utförde tempelsysslorna under en veckas tid, fem gånger under året. Tre av dessa tillfällen var under de stora högtiderna då alla präster tjänstgjorde tillsammans.]Då visade sig för honom en Herrens ängel som stod till höger om rökelsealtaret. [Att det är den högra sidan indikerar att det är ett positivt budskap om favör, se . Mest troligt är att ängeln stod på den högra sidan sett från insidan, alltså mellan rökelsealtaret och den sjuarmade ljusstaken, se .]
för han ska bli stor inför Herren.
Han ska inte dricka vin och starka drycker,
och redan i moderlivet ska han bli fylld av den helige Ande.
till en jungfru som var trolovad med en man som hette Josef, av Davids ätt. Jungfruns namn var Maria. [Det är troligt att Maria är någonstans mellan fjorton och arton år när detta sker. Hon var judinna, hennes hebreiska namn var Mirjam.]
Då sade de till henne: "Men ingen av era släktingar har det namnet."
för att vi skulle få frälsning från våra fiender,
och från alla dem som hatar oss.
att vi frälsta ur våra fienders hand,
skulle få tjäna honom utan rädsla,
Detta ska ske tack vare vår Guds innerliga barmhärtighet (nåd),
ett ljus från höjden ska gå upp över oss [en metafor för Messias, se ],
Josef gick då också upp
från Galiléen,
[ut] från Nasarets stad till D
avids stad, som kallas
Betlehem, i
Judéen – detta då han var
av D
avids hus och släkt.
Detta för att det ska uppenbaras
vad många människor tänker i sina hjärtan.
Också genom din själ ska det gå ett svärd." [Guds ord är som ett svärd, se . Den sista delen handlar om den smärta Maria också kommer att gå igenom när Jesus ska dö på korset.]
Där fanns även en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var mycket gammal. Hon hade levt sju år med sin man efter sitt giftermål
Bär (producera) därför [sådana] frukter som tillhör (är värdiga; överensstämmer med) omvändelsen (det förändrade tänkesättet) []. Och börja inte säga inom (till) er själva [sätt inte igång att försvara er genom att tänka]: 'Vi har Abraham till far.' För jag säger er att av dessa stenar kan Gud uppväcka (resa upp) barn åt Abraham.
och den helige Ande sänkte sig ner över honom i form av en duva, och från himlen hördes en röst: "Du är min son, min älskade! Du är min stora glädje (i dig har jag stort behag)."
Alla vittnade om vad de hört Jesus säga (talade väl om honom, bekräftade vad de hört Jesus säga och göra), och de förvånades över de nådefulla (glädjefyllda, positiva) ord som kom från hans mun. [Nådefulla ord kan även översättas "orden om nåd", vilket passar in i vad Jesus just läst i .] De sade [också] gång på gång: "Är inte detta Josefs son?" [Frågan förutsätter ett positivt svar. Utifrån Jesu respons i följande verser förstår vi att lokalbefolkningen var skeptiska. Jesus hade visserligen talat vackert och imponerande, men kunde en enkel ortsbo som de kände göra sådana anspråk? Detta var deras verkliga fråga, se även .]
Han klev i en av båtarna, den som tillhörde Simon [som senare även kallades Petrus] och bad honom lägga ut lite från land. Sedan satte han sig ner och fortsatte att undervisa folket från båten.
Det hände sig en dag när han höll
på att undervisa
[i Petrus hus i Kapernaum, se ], att fariséer och de främsta Torah-lärarna satt där
[bland åhörarna].
[Den grekiska texten framställer att Jesus var fullt upptagen med att undervisa folket, i motsats till fariséerna och de skriftlärda, som borde varit de som undervisade och visade på Guds kraft. Lukas använder ett ovanligt ord för "laglärd" här (gr. nomo-didaskalos) som närmast kan översättas med att ha den högsta akademiska titeln doktor inom ämnet Moseböckerna. Ordet används om Gamaliel, se .] De
[fariséerna och de främsta lärarna] hade kommit
från varenda by i
Galileen [som Tsippori, Tiberias, Gamla, Magdala] och
Judéen [från större städer som t.ex. Hebron] och
från Jerusalem. Herrens kraft var över Jesus så att han kunde bota
[de sjuka som kommit].
Hur kan du säga till din broder:
'Broder, låt mig ta bort flisan (stickan, sågspånet, kornet) från ditt öga',
när du själv inte ser bjälken i ditt eget öga?
Du hycklare [som inte lever som du lär utan "dömer under en teatermask" (gr. hypokrites, från hypo – under och krino – att döma/särskilja) dvs. agerar skenheligt]!
Ta först bort bjälken ur ditt eget öga,
sedan kan du se klart och ta bort flisan ur din broders öga. [Denna liknelse hör ihop med den förra, både flisan och bjälken är orsaken till blindhet. Den som kontrollerar någon annans syn måste själv ha bättre syn än den som han ska hjälpa. Den som tar bort en flisa, måste själv ha tagit bort bjälken från sitt eget öga. Innan du dömer/bedömer någon annan, rannsaka dig själv först. En ledare måste ha större andlig klarsyn än sina elever. Han måste själv praktisera de sanningar han lär ut.]
Ett träd känns igen på sin frukt,
för inte plockar man väl fikon från törnen
eller skördar vindruvor från en törnbuske.
En god människa bär fram det som är gott
ur sitt hjärtas goda förråd (skatt; skattkammare) [],
och en ond [människa] bär fram det som är ont
ur sitt onda [ur hjärtats onda förråd].
För av (utifrån) hjärtats överflöd (överskott) talar (predikar) [kommer långa eller korta haranger ur] hennes mun. [I grekiskan beskrivs människan i bestämd form: "den goda människan" och "den onda". Se även om tungans makt. Sedan begynnelsen finns en andlig lag att naturen bär frukt 'efter sin art', se . Det som finns på insidan i hjärtat kommer förr eller senare att visa sig i människors tal och handlingar.]
Johanna, hustru till Kusas,
som var Herodes [Antipas] förvaltare [eller guvernör].
[Evangeliet nådde in i samhällets högsta skikt.]
Susanna
och många andra [kvinnor som blivit helade av Jesus]. Dessa kvinnor försörjde dem [Jesus och lärjungarna] med sina egna medel (ägodelar).
När Jesus steg i land konfronterades han av en man från staden (som kom fientligt emot honom). Han var besatt av demoner och hade inte haft kläder på sig sedan lång tid, och han bodde inte i något hus utan bland gravarna.
[Ryktet om Jesu verksamhet, och nu också om de tolv apostlarna som predikade och gjorde under i Jesu namn, hade nått Herodes Antipas, son till Herodes den store. Herodes Antipas regerade över Galileen och Pereen och han bodde i Tiberias som han låtit bygga 20 e.Kr. Herodes Antipas var landsfurste eller "tetrark" som ursprungligen betecknade en furste över fjärdedelen av ett rike.] När landsfursten Herodes
[Antipas] fick höra om Jesus visste han inte vad han skulle tro. Några sade att Johannes
[Döparen] hade uppstått
från de döda,
Ur molnet kom en röst som sade: "Detta är min son, den utvalde. Lyssna till honom." []
Stanna i det huset och ät och drick det ni får, för arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus [och jämför och försök hitta det bästa].
'Även dammet från er stad som kommit på våra fötter borstar vi av för att vittna mot er. Men ni ska veta det att Guds rike är nära.'
Han sade till dem: "Jag såg Satan [fursten till alla demoner som måste lyda er] slungas ner från himlen som en blixt (snabbt och uppseendeväckande).
Han svarade [genom att citera och ]:
"Du ska älska [osjälviskt och utgivande] Herren din Gud,
av hela ditt hjärta,
av hela din själ,
av hela din kraft
och av hela ditt förstånd (intellekt – gr. dianoia);
och din nästa (din medmänniska) som dig själv."
Sedan sade han till dem [och Jesus fortsätter nu att undervisa om bön genom att ge två liknelser]:
Liknelse 1 – Bulta på en väns dörr
"Anta att någon av er har en vän, och ni går till honom mitt i natten och säger till honom: 'Kära vän, kan du låna mig tre bröd [limpor],en god vän till mig som är på resa har kommit förbi och jag har inget att sätta fram åt honom.'
"Finns det någon far bland er som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk,
Om nu ni som är onda [ni som började under ondskan – den syndfulla naturen – medvetet] har sett till att ge era barn goda gåvor – hur mycket mer ska då inte er Fader i (utifrån; som är från) himlen [dvs. er himmelske Fader] ge den helige Ande åt dem som frågar [och fortsätter att fråga] honom?"
Men några av dem [fariséerna från Jerusalem tillsammans med de lokala judiska ledarna i Kapernaum, se ; ] sade: "Han driver ut demoner med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste." [Beelsebul betyder bokstavligen "flugornas herre", ett annat namn för Satan.]
Andra ville pröva honom och begärde ett tecken från himlen.
När Jesus sade detta ropade en kvinna i folkskaran: "Lycklig är den kvinna som har fött dig och fått amma dig!" [Ordagrant "saligt är det moderliv som burit dig och de bröst du har diat."]
Drottningen av Söderlandet ska uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och döma dem. Hon [en hedning] kom från jordens yttersta gräns för att lyssna på Salomos vishet [hon såg inga tecken] – och här är mer [vishet] än Salomo!
Därför har Guds vishet sagt: Jag ska sända dem profeter och apostlar, och en del av dem ska de mörda och förfölja. [I Lukas fortsättning på Lukasevangeliet, Apostlagärningarna, beskrivs hur flera av apostlarna får lida martyrdöden för sin tro.]
medan de låg på lur och väntade på att han skulle råka säga något som de kunde anklaga honom för.
Säljs inte fem sparvar för två assarion [romerskt kopparmynt av låg valör, värdet motsvarade en sextondels denar eller en halv timlön]? Ändå är ingen av dem bortglömd av Gud. [Sparvar var den billigaste matvaran som såldes på marknaden. För en assarion kunde man köpa två sparvar, se . Här ser vi att om man köpte fyra sparvar så fick man den femte på köpet. Om nu t.o.m. denna extra sparv, utan kommersiellt värde, inte är bortglömd av Gud – hur mycket mer ser då inte Gud oss människor som han köpt med Jesu dyra blod.]
Någon i folkhopen sade till honom: "Mästare, säg åt min bror att dela arvet (deras faders fastighet eller mark) med mig." [Den äldsta sonen fick en dubbel lott jämfört med de andra sönerna, se . Om det blev tvister kring fördelningen brukade normalt rabbinerna lösa dem.]
Sedan sade han till dem [de båda bröderna]: "Var ständigt på er vakt (skydda er) mot alla sorters girighet (habegär), för en människas liv handlar inte om materiellt överflöd (det är inte det som avgör er livskvalitet)."
Vem av er kan genom att oroa (bekymra) sig lägga en enda aln till sin livslängd (längd)? [En aln (gr. pechys) används främst för att mäta längd men även tid. Den romerska alnen motsvarade 45 cm och var ungefär som en mans underarm, avståndet mellan armbågen och långfingret. Tidsmåttet var inte helt definierat, men det beskrev en kort tid. Det kunde syfta på det korta ögonblick det tog att ta ett steg och röra sig framåt en aln. I förhållande till år kunde en "pechys" motsvara en timme eller en dag. Slutsatsen är att oro inte kan förlänga livet ens ett enda steg på vår livsvandring – några sekunder, timmar eller dagar. Oro kan inte heller göra stor förändring som att öka vår längd med en halvmeter.
Det finns även en koppling till nästa stycke som Jesu åhörare kände till. Den som vevar upp garn som spunnits () gör det mellan pekfingret och tummen och runt armbågen, vilket motsvarar en aln.]
Var som tjänare som väntar, på att deras herre ska komma hem från bröllopsfesten [som kunde pågå upp till sju dagar], så att de genast kan öppna när han kommer och bultar [på porten].
Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig inte först ner och beräknar kostnaden för att se om han kan slutföra det?
Därför kan ingen av er vara min lärjunge om han inte ger upp (försakar, tar farväl av) allt han har.
"Vilken man bland er som har hundra får och förlorar ett, skulle inte lämna de nittionio i vildmarken [den vanliga betesmarken för fårhjordar] och gå och leta efter det förlorade tills han finner det?
Han längtade efter att få äta sig mätt på de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom något. [Vissa manuskript har 'fylla buken med fröskidor'. Det förstärker kontrasten mot hans tidigare liv i överflöd då han kunde välja att äta det bästa; nu kan han tänka sig äta vad som helst för att dämpa hungern. Synden för en person djupare och djupare ner i misär och förnedring.]
Nu vet jag vad jag ska göra så att de [som arrenderar min arbetsgivares mark och har skulder till honom] välkomnar mig i sina hem, när jag avskedats från min tjänst.'
Jag säger er: Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdiga mammon (förrädiska rikedomar, pengar), så att de [människor ni hjälpt här i jordelivet] välkomnar er i de eviga boningarna, den dag mammon förlorar sitt värde. [Det "finurliga" och kloka som förvaltaren gör, se , är att han inte längre slösar pengarna på sig själv genom att leva i lyx utan säkrar sin framtid med dem. Att samla skatter i himlen handlar om att vara givmild.]
Abraham sade till honom: 'Lyssnar de inte till Mose och profeterna, så kommer de inte bli övertygade ens om någon uppstår
från de döda.' "
[Det största vittnesbördet någon kan få är Guds ord. Ett mirakel ger uppmärksamhet, men det är Guds ord som frälser. Även om den rike mannen inte namnges är det fariséerna som identifieras med den rike mannen. Översteprästen bar en purpurfärgad dräkt och var klädd i linne, se . När Jesus berättade detta var Kaifas överstepräst, han tjänstgjorde 18-35 e.Kr. Hans svärfar, Hannas, hade just fem söner som han gjorde till överstepräster, se 27-28. Lasarus har ibland förknippats med Marta och Marias bror, men det är troligen inte samme person, se . Det finns dock en koppling mellan namnet Lasarus och Abraham. Namnet Lasarus kommer från det hebreiska namnet Elieser som betyder: "en som Gud hjälper". Elieser var Abrahams trogne tjänare, se . På samma sätt som man förväntade sig att Abrahams gode tjänare Elieser skulle komma till samma boningsplats som sin mästare efter döden, kommer den rättfärdige tiggaren också dit. Jesus säger inte om detta är en liknelse eller en berättelse och det finns olika tolkningar, men det vi vet är att Jesus inte skulle tala osanning eller lära ut falska läror. Några slutsatser: - Vad vi gör i detta liv får konsekvenser efter döden. - Vi ska hjälpa de fattiga. - Jesus använder sig av ett dåtida begrepp, "Abrahams sida", men ändrar vissa detaljer.
][Jesus fortsätter att undervisa lärjungarna om förlåtelse, och berättar nu en liknelse om att det är vår skyldighet att förlåta varandra.] "Skulle någon av er säga till sin tjänare när han kommer in efter att ha plöjt fältet eller vaktat boskap: 'Kom på en gång och sätt dig vid matbordet'?
När en av dem såg att han hade blivit botad återvände han [antagligen på en gång, innan de kom fram till prästerna] och prisade Gud högt
För på samma sätt som blixten flammar till och lyser upp hela himlen från ena sidan till andra sidan, [lika plötsligt och helt synligt för alla] ska Människosonen visa sig på sin dag.
Då svarade han: "Allt detta [lagarna som nyss nämnts] har jag hållit från min ungdom." [Han trodde han hållit buden ända sedan han blivit moraliskt myndig, vilket var vid tretton års ålder. I dagens judendom sker detta vid Bar mitzvah som betyder att man blir en "budets son". Att Sakarias och Elisabet följde Herrens bud och föreskrifter, benämns som något positivt i . I framkommer också att mannen känner att han saknar något. Frågan som han verkar ställa är varför han ännu inte fått frid i hjärtat, trots att han har försökt hålla alla buden.]
Kungen [den ädle mannen som nu blivit kung, se ] sade till honom: 'Efter dina egna ord ska jag döma dig, du onde tjänare. Om du visste att jag var en sträng man som tar ut vad jag inte satt in och skördar vad jag inte sått.
Var Johannes dop från himlen eller från människor?"
De överlade med varandra (diskuterade mellan sig) och sade: "Om vi svarar: Från himlen, säger han: Varför trodde ni då inte på honom?
Men om vi svarar: Från människor, så kommer allt folket att stena oss, för alla anser ju att Johannes var en profet."
Men de som [av Gud] anses värdiga att få del av den nya tidsåldern [Guds rike som ska komma, se ] och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta.
David själv säger ju [inspirerad av den helige Ande] i Psaltaren:
'Herren [Jahve – Gud Fadern] sade till min herre [Adonai – Guds Son, Messias]:
Sätt dig på min högra sida,
De gav alla av sitt överflöd i offerkistan, men hon gav i sin fattigdom allt hon hade att leva på."
Ni ska bli förrådda till och med av föräldrar, syskon, släktingar och vänner, och några av er ska man döda.
Men inte ett hår på era huvuden ska gå förlorat.
Då [efter måltiden i Betania, se Mark 14:9-10] for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och var en av de tolv. [Djävulen hade gett tanken till Judas under en lång tid, se . I stället för att stå emot frestelsen faller Judas för den, se .]
Då började de diskutera med varandra vem av dem som skulle komma att göra detta.
En av dem gjorde ett utfall mot översteprästens tjänare [innan Jesus hann svara] och högg av honom högra örat. [Det var Petrus som utdelade hugget mot tjänaren som hette Malkus, se . Petrus siktade troligen mot halsen, men Malkus duckar så att bara örat träffas. Att det bara är Johannes som tar med namnen kan bero på att han skriver sitt evangelium efter Petrus död. De andra evangelieförfattarna är försiktigare, och utlämnar inte hans namn eftersom det kunde få juridiska följder för Petrus.]
Kort därefter fick en annan [annan är i maskulin form] se honom och sade: "Du är också en av dem."
Men Petrus svarade: "Nej, det är jag inte."
Men härefter ska Människosonen sitta på Guds den Allsmäktiges högra sida."
Så fort han fick reda
på att han var
från Herodes område, sände han honom till Herodes som också var i
Jerusalem under dessa dagar.
[Herodes Antipas regerade över Galileen och Pereen, de områden där Jesus verkade. Han bodde i Tiberias i Galileen. Både han och Pontius Pilatus var i Jerusalem under dessa dagar då påsken och Lövhyddohögtiden firades och många vallfärdade till Jerusalem.]När Herodes fick se Jesus blev han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom, för han hade hört mycket om honom och hoppades nu få se honom göra något tecken. [Något spektakulärt mirakel som bevisade att han var sänd av Gud. Herodes hade tidigare velat träffa Jesus, se .]
Och när de kom till platsen som kallades
Skallen [Dödskallen eller Huvudskallen; gr. Kranion; hebr. Golgata; lat. Calvaria] korsfäste de honom och förbrytarna där, den ene till höger och den andre till vänster.
Kvinnorna som hade följt Jesus
från Galileen följde tätt efter
[Josef från Arimatea och Nikodemus som tog Jesu döda kropp till en klippgrav nära Golgata] och såg gr
aven och hur hans kropp lades i den.
Två
av dem var
på väg till en by som hette
Emmaus, som ligger elva kilometer
(sextio stadier) från Jerusalem.
[En tvåtimmars vandring nordväst från Jerusalem. Den ene av lärjungarna var Kleopas, se . Den andre är okänd, det skulle kunna vara hans hustru Maria som var med vid korset när Jesus dog, se .]Dessutom har några kvinnor i vår grupp förvånat oss. De var vid graven tidigt i morse,
och sade till dem:
"Det står skrivet att Smorde (Messias) ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
Och se, jag sänder er vad min Fader har lovat (ordagrant: löftet från min Fader över er) [den Helige Ande, se , ]. Men stanna här i staden [Jerusalem] tills ni är iklädda (till dess att ni rustats med) kraft från höjden."
Johannesevangeliet (165)
Vilka är födda,
inte beroende på blodslinje [tron ärvs inte från föräldrar],
inte heller genom köttets (fysisk) vilja, [goda gärningar etc.]
inte heller genom någon människas (en faders) vilja [ingen annan människa kan frälsa någon],
utan genom Gud. [De är födda av Gud.]
Genom hans fullhet (överflöd) [; ; ] har vi alla fått
nåd och åter nåd (gåva på gåva, välsignelse efter välsignelse),
[Johannesevangeliet inleds ordagrant i grekiskan med orden "I begynnelsen". Senare i kapitlet används frasen "nästa dag" tre gånger för att kulminera med "tredje dagen", se , , ; . Johannes verkar göra en medveten anspelning till skapelseberättelsen i Första Moseboken och använder den som en mall, se . Här i börjar i så fall första dagen, vilket är logiskt eftersom uttryckligen säger att där börjar "nästa dag".
Rubrikerna i detta stycke följer dagarna som formar en "första vecka". Den kulminerar med bröllopet i Kana, som i så fall skulle kunna motsvara Adam och Evas bröllop! Enligt rabbinsk tradition markerar Adams sömn, när Gud skapar Eva, att en natt passerar, se . Rabbinerna resonerar vidare att det då följaktligen är först på sjunde dagen han möter sin brud, och hon blir hans fru! I finns en tydlig referens till äktenskap och bröllop.] Här är vad Johannes svarade, när judarna sände präster och leviter
från Jerusalem för att fråga honom: "Vem är du?"
Några av de utsända var fariséer,
Johannes vittnade vidare och sade: "Jag har sett Anden komma ner från himlen (skyn) som en duva, och bli kvar (stanna) över honom [för att aldrig lämna honom].
Nästa dag stod Johannes [Döparen] där igen med två av sina lärjungar (efterföljare, lärlingar). [Andreas, Simon Petrus bror, se , och Johannes, evangeliets författare.]
En av de två som hade hört vad Johannes [Döparen] sagt och följde Jesus var Andreas, Simon Petrus bror.
Filippus var
från (född i) Betsaida,
från samma stad som Andreas och Petrus.
Natanael sade till honom: "Kan något gott komma
från Nasaret?"
Filippus svarade: "Kom och se."
[Jesus föddes i Betlehem men växte upp i Nasaret i Galileen som var en illa ansedd stad. Jesus uppfyllde profet att kallas en nasaré, se . Profeterna talar om rotskottet (hebr. netzer), vars ord är snarlikt Nasaret, se ; ; . Det nedvärderande uttrycket nasaré får också sin uppfyllelse i hur Jesus blev föraktad, se ; . Filippus respons är inte en argumentation utan en inbjudan att få möta Jesus själv.] Då gjorde han en piska av repstumpar [antagligen från tömmar och tyglar från oxarna] och drev ut dem alla ur templet med deras får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord.
När han sedan var uppstånden från de döda, kom hans lärjungar ihåg att han sagt detta, och de trodde (lutade sig mot, förlitade sig på) Skriften och de ord Jesus hade sagt.
Bland fariséerna
[i Jerusalem där Jesus och lärjungarna befann sig] fanns en man som hette Nikodemus, en ledare bland judarna.
[Hans namn betyder ordagrant "en som segrar". Han var en av de 71 medlemmarna i Stora rådet, Sanhedrin, som var det högsta juridiska beslutsfattande organet bland judarna.]Jesus svarade:
"Med all säkerhet (amen, amen) säger jag dig: Om inte en människa har blivit född av vatten och (det vill säga) Ande (vind), kan hon inte komma in i Guds rike. [Ibland har 'vatten' tolkats som en referens till vattendopet eller den naturliga födseln, men det är inte troligt. I samtalet med Nikodemus väger Skriftens egna definitioner av 'vatten och ande' tungt. Jesus tillrättavisar Nikodemus just för att han inte ser de sambanden, se . Vatten och ande används synonymt i . Samma parallell finns även i där vattnet också symboliserar en andlig förnyelse – Gud ska tvätta Israels folk rena och ge dem ett nytt hjärta och fylla dem med sin ande. I nästa kapitel finns kopplingen mellan ande och vind, se . Det stämmer överens med parallellerna i , och . I nästa kapitel används vatten också som en bild på andligt liv, se .]
Det som är fött av kött (mänsklig natur) är kött, och det som är fött av Anden är ande.
Vinden (anden) blåser vart den vill och du hör dess sus (röst, ton), men du vet inte varifrån den kommer eller vart den är på väg. På samma sätt är det med alla som är födda av Anden." [Det grekiska ordet pneuma betyder både vind och ande. Jesus använder ordets dubbla betydelse i en liknelse där ett naturligt fenomen illustrerar en andlig verklighet. På samma sätt som vi inte kan se eller kontrollera vinden, kan vi ändå se dess verkningar och höra den. Nikodemus verkade ha tolkat det Jesus sade på ett rent fysiskt plan.]
Ingen har [någonsin] stigit upp till (in i) himlen,
förutom han som steg ner från (utifrån) himlen – Människosonen.
[En del handskrifter tillägger: 'som är i himlen', dvs. som har sitt hem i himlen.]
Nu (därför) uppstod en diskussion mellan Johannes lärjungar och en jude om den ceremoniella reningen.
Johannes [Döparen] svarade: "En människa kan inte ta emot någonting, om det inte ges honom från himlen.
[Den sista delen, , kan vara en fortsättning på Johannes Döparens svar eller en sammanfattande kommentar av evangelisten med slutsatserna från berättelserna om Nikodemus och Johannes Döparen.] Han som kommer från ovan är över alla (är störst, har högsta rang), den som kommer från jorden tillhör jorden, och talar från jorden (talar från ett världsligt perspektiv, i jordiska termer). Han som är från himlen är över alla.
För den som Gud har sänt talar ord från Gud [gr. rhema, specifika ord levandegjorda av den helige Ande], Gud ger inte honom sin Ande i ett begränsat mått [utan överflödande, obegränsat].
Där fanns
Jakobs brunn [drygt en kilometer utanför staden]. Trött efter fotvandringen satte sig Jesus ner vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen
(mitt på dagen).
[Judisk tid räknades från soluppgången klockan sex på morgonen. Det var mitt på dagen, dock inte varmaste tiden som är klockan tre på eftermiddagen. Det är ingen ovanlig tid, t.ex. Sippora och hennes systrar kommer hem tidigare än vanligt då Mose hjälpt dem dra vatten mitt på dagen, se .]Då kom en kvinna från Samarien för att hämta vatten. [Helt oväntat och mot alla kulturella traditioner inleder Jesus ett samtal.] Jesus sade till henne: "Ge mig [lite vatten] att dricka?"
Är du större än vår fader (förfader) Jakob? Han gav oss den här brunnen och drack själv från den, och så gjorde också hans söner och boskap."
Jesus svarade henne: "Alla som dricker av detta vatten blir törstiga igen.
Men den som har druckit av det vatten som jag ger ska aldrig, nej aldrig, bli törstig igen. Det vatten jag ger ska bli en källa inom honom med vatten som kontinuerligt flödar fram till evigt liv [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]."
Ni [samariter] tillber vad ni inte känner till (har en klar förståelse av), men vi [judar] tillber det vi känner till, eftersom frälsningen (befrielsen) kommer från (genom) judarna.
Då började de komma ut till honom.
Många samariter (gr. samarites) från den staden [många anhängare av den samaritiska trosinriktningen] trodde på honom [kom till tro på Jesus] på grund av vad kvinnan sagt när hon vittnade: "Han berättade allt jag gjort."
När han hörde att Jesus kommit tillbaka
från Judéen till
Galileen, gick han i väg
[den två dagar långa resan till Kana] och bad
(ivrade, bad enträget) att han skulle komma ned och bota hans son, för sonen var
på väg att dö.
Detta var det andra tecknet
(miraklet) som Jesus gjorde i
Galileen sedan han kommit
från Judéen till
Galileen.
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er att den som hör [kontinuerligt lyssnar till] mitt ord (gr. logos) och tror på (förtröstar på) honom som har sänt (gr. pempo) mig, har (äger) [redan nu] evigt liv och kommer inte under (in i) domen, utan har övergått från döden till livet [har gått ut ur döden in i livet, se ].
En av Jesu lärjungar, Andreas, Simon Petrus bror sade till honom:
Jesus tog bröden, tackade Gud och gav till lärjungarna. De delade sedan ut åt dem som hade satt sig ner där. Jesus gjorde sedan likadant med fiskarna, och alla fick så mycket de ville ha.
Då samlade de ihop dem och fyllde tolv flätade korgar, med det som blivit över från de fem små kornbröden när de ätit. [Detta var en mindre korg som bands fast vid midjan för packning och proviant under en resa. Det var antagligen lärjungarnas korgar som användes under matutdelningen. De fick nu också med mat för sin fortsatta resa!]
Andra små båtar hade kommit
från Tiberias och lagt till nära det ställe där de ätit brödet efter att Herren hade uttalat tacksägelsen.
Jesus svarade dem: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Ni letar inte efter mig därför att ni sett tecken (mirakler), utan för att ni fick äta [fritt] av bröden tills ni blev mätta.
Våra förfäder åt manna i öknen, som Skriften säger: Han gav dem bröd från himlen att äta." [Dagen innan hade man hyllat honom som Messias och tänkte med våld göra honom till konung på grund av brödundret, se 6:14-15. Nu när Jesus inte var den de tänkte sig, räcker inte det undret, eller något av alla de andra tecken som han gjort, som bevis.]
Jesus svarade dem: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Det var inte Mose som gav er brödet från himlen. Det är min Fader som ger er det sanna brödet från himlen.
För Guds bröd är han som kommer ner från himlen och ger världen liv."
Detta är nu hans vilja som har sänt mig, att jag inte ska förlora någon av alla dem som han gett mig, utan jag ska ge dem nytt liv (resa upp dem) på den yttersta (sista) dagen.
Nu började judarna [de judar som var emot honom] att mumla (viska, klaga i låg ton) därför att han sagt: "Jag är brödet som kom ner från himlen."
De sade: "Är det inte Jesus, Josefs son? Vi känner ju både hans far och mor? Hur kan han då säga att han har kommit ner från himlen?"
men detta är brödet som kommer ner från himlen. Var och en som äter det ska aldrig dö.
Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Om någon äter av detta bröd ska han leva för evigt. Brödet jag ska ge er är mitt eget kött, och jag ger det för att världen ska leva."
Detta är det bröd som kom ner från himlen. Det är inte som det bröd som era förfäder åt, och sedan dog. Den som äter (kontinuerligt tuggar) detta bröd ska leva för evigt."
Många av hans lärjungar [syftar inte på de tolv utan en större grupp som till en början följde Jesus, se ] som hörde det sade: "Detta är ett krävande tal (stötande, svårbegriplig undervisning). Vem kan lyssna på det?" [Vem förväntas lyssna till någon som säger att man ska "äta mitt kött och dricka mitt blod", se , och lyda det?]
Men det är [fortfarande] några av er som inte tror." Jesus visste ju redan från början (begynnelsen) vilka som inte skulle tro och vem som skulle utlämna (förråda) honom.
Jesus fortsatte: "Ingen människa kan komma till mig om det inte ges honom (har tillåtits och gjorts möjligt) av Fadern."
Som ett resultat av detta gick många av hans lärjungar tillbaka [till sina tidigare sysslor] och vandrade (levde, följde) inte längre med honom.
Jesus svarade dem: "Utvalde jag inte [själv] er tolv? Och en av er är en djävul!"
Detta sade han om Judas, Simon Iskariots son. Judas var en
av de tolv, men senare skulle han utlämna
(förråda) Jesus.
[Namnet Iskariot kan härstamma från hebreiska Ish Kerioth som betyder "en man från Kerioth". Kerioth var en stad i södra Judéen. Kirjat är hebreiska för by (till skillnad från stad som hade en skyddande stadsmur), så en direktöversättning skulle kunna vara "byarnas man". En annan möjlig koppling till namnet Iskariot är att han var en sikarier. Denna radikala gren bland seloterna använde knivar (lat. sicari) i den väpnade kampen mot sina politiska motståndare.]Om någon vill (skulle vilja; längtar efter att) göra hans [Guds] vilja, ska han förstå (veta) [kommer han att få personlig erfarenhet] – när det gäller läran – om den är från [har sitt ursprung hos] Gud eller om jag talar av [talar sådant som kommer från] mig själv.
Har inte Mose gett er undervisningen (läran – gr. nomos) [Moseböckerna]? Ändå är det ingen av er som fullgör (håller) undervisningen. Varför strävar ni efter att döda mig [och gå emot budet att inte döda, i ]?"
Mose gav er seden att omskära [pojkar på åttonde dagen efter födseln, se ] – egentligen var det ju inte Mose som introducerade seden, utan fäderna [Abraham, se ] – och ni omskär pojkar även på en sabbat.
Då sade några
av invånarna i
Jerusalem: "Är det inte honom som de försöker döda?
Fortfarande var det många i folkskaran som trodde (litade, lutade sig emot) honom, och de sade: "När den Smorde (Messias) kommer, ska han [förväntas han kunna] göra fler under (tecken, mirakler) än vad denne man har gjort?"
Den som tror [kontinuerligt förtröstar och litar] på mig
– precis som Skriften säger (har sagt) –
ur hans innersta (inre; mage) ska strömmar av levande vatten
flyta (forsa) fram." [Jesus refererar inte till en enskild vers i Gamla testamentet, utan till flera som t.ex. ; ; ; ; och . I kontrast till den lilla mängd vatten som hälldes ut under högtiden i templet, ska det flöda levande vatten från de troende som är hans levande tempel, se ; .]
När folkskaran hörde dessa ord sade många: "Detta är verkligen (sannerligen) Profeten (Guds talesman)."
Andra sade: "Detta är den Smorde
(Messias)",
medan andra sade: "Nej, inte kan väl den Smorde komma
från Galileen?
Säger inte Skriften att den Smorde
[Herrens utvalde] ska komma
från D
avids ätt
(säd), och
från Betlehem, den stad
(by) där D
avid bodde?"
Några ville fängsla (gripa) honom, men ingen rörde (lade sin hand på) honom.
Har någon av de judiska ledarna eller fariséerna trott (litat på, lutat sig emot) honom?
Då sade Nikodemus till dem, han som kom till Jesus på natten [] och själv var en av dem:
De svarade honom: "Är du också
från Galileen? Studera
(undersök, utforska) [Skriften], och du ska se att ingen profet kommer
från Galileen."
[De judiska ledarnas hetsiga uttalande var ogrundat och felaktigt. Profeterna Jona, Hosea och Nahum, och möjligen även Elia, Elisa och Amos, var från Galileen, se . Det kan hända att de syftade på den kommande Messias, men även där hade de fel. Jesus var visserligen uppväxt i Galileen, men föddes i Betlehem precis som Skriften förutsade, se .]Men han svarade: "Ni är nerifrån, jag är från ovan. Ni är från denna världen (av denna världens ordnade samhällssystem med föränderlig etik och moral), jag tillhör inte den här världen.
Ni gör er faders gärningar."
De sade till honom: "Vi är inte födda utanför äktenskapet (i otukt – gr. pornea) [som du är]. Vi har en Fader, Gud."
Jesus svarade dem: "Om Gud verkligen är er far skulle ni älska (med glädje välkomna, respektera) mig, för jag har utgått från Gud. Jag har inte kommit hit själv (på eget initiativ), utan han har sänt mig.
Ni är från er fader, djävulen, och ni vill utföra er faders onda önskningar (begär, det som tillfredsställer honom). Han har varit en mördare (en som utstuderat utsläcker mänskligt liv) från början (från tidernas begynnelse, den som gjorde det för första gången) [; ]. Han står inte fast i sanningen, för det finns ingen sanning i honom. När han talar en lögn, då talar han det som kommer naturligt för honom [hans modersmål, se ], för han är en lögnare, och lögnens fader (upphovsmannen för falskhet).
Vem av er kan visa på någon synd (överträdelse) hos mig? Om jag talar sanning, varför tror (litar) ni inte på mig?
Den som tillhör (är av) Gud lyssnar på Guds ord [gr. rhema, plural – riktade och levandegjorda ord – förkunnade i den helige Ande]. Anledningen att ni inte lyssnar [på dessa ord och på mig] är att ni inte tillhör (är av) Gud."
Då tog de upp stenar för att kasta på honom [att kalla sig själv vid Guds namn ansåg de vara hädelse], men Jesus gömde sig (försvann, var gömd för dem) och gick ut från tempelområdet.
När Jesus gick vidare
[ut från tempelområdet i Jerusalem] såg han en man som var född blind.
När han sagt detta, spottade han på marken, gjorde lera av saliven [den fuktiga jorden] och strök (smorde) den på den blindes ögon,
Då sade några av fariséerna: "Den mannen [Jesus] är inte från Gud, eftersom han inte håller sabbaten."
Andra sade: "Hur kan en syndig människa göra sådana tecken (mirakler)?" Det var ständigt splittring (schismer, fiendskap på grund av åsiktsmotsättningar) bland dem.
Då kallade de för andra gången in mannen som varit blind och sade till honom: "Svär inför Gud att säga sanningen (ge Gud ära). Vi vet (är utan tvivel, har en klar förståelse av) att den där mannen [Jesus] är en syndare."
Aldrig tidigare (från tidsålderns början) har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind. [Det finns inget exempel i GT på en blind som blivit helad.]
Några av fariséerna som var med honom hörde detta och sade: "Vi är inte blinda, eller hur?"
Jag har också andra får [hedningar, icke-judar]
som inte är från den här fållan [Israel].
Jag måste också leda dem (driva dem; föra dem med mig),
och de ska (kommer att) lyssna till min röst. Så ska det (de) bli en hjord och en herde.
Många av dem sade: "Han har en demon och är sinnessjuk (förvirrad, från vettet), varför lyssnar ni på honom?"
Men ni tror inte på mig för ni är inte mina får.
Jag ger dem evigt liv och de ska aldrig någonsin dö (vara förlorade), och ingen ska rycka dem ur min hand.
Min Fader som gett dem till mig är större än alla andra, ingen kan rycka dem från min Faders hand.
Jesus svarade dem: "Jag har visat er många goda gärningar, för vilken av dem vill ni stena mig?"
Då försökte de gripa honom igen, men han gick (försvann) ur deras händer.
[Namnet Lasarus kommer från det hebreiska namnet Elieser som betyder: "en som Gud hjälper".] Nu var en man som hette Lasarus sjuk
(svag, kraftlös). Han var
från Betania [strax utanför Jerusalem], den stad där Maria och hennes syster Marta bodde.
och många judar
(invånare i Judéen) hade kommit till Marta och Maria för att trösta
(sympatisera med, uppmuntra) dem i sorgen över deras broder
[Lasarus död].
[Enligt den judiska begravningstraditionen begravdes den döde inom ett dygn. Familjen höll sedan en sju dagars sorgeperiod, följt av trettio dagar av mindre intensiv sorg. Ett år senare då kroppen ruttnat ansvarade den äldste sonen för att flytta benen från gravkammaren till en benkista.]Men några av dem sade: "Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde mannen, gjort så att Lasarus inte behövt dö?"
Många judar som hade kommit till Maria och sett (på avstånd betraktat) vad Jesus gjorde, kom till tro på (litade, lutade sig emot) honom.
Men några av dem gick tillbaka till fariséerna och berättade vad Jesus gjort. [Hur Jesus hade uppväckt Lasarus från döden.]
Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst detta år sade till dem: "Ni förstår ingenting,
Den judiska
påskhögtiden var nära, och många
från landsbygden gick upp till
Jerusalem för att rena sig
[göra sig ceremoniellt rena och redo för att kunna delta i högtiden].
[Johannes inleder och avslutar sitt evangelium med en helig vecka, se , ; . Sex dagar är det judiska uttrycket för "en vecka". Lukas använder det grekisk-romerska uttrycket "omkring åtta dagar" för samma tidsperiod, jämför och . Det är antagligen på fredagseftermiddagen 8 Nisan innan sabbaten börjar som Jesus anländer från Jeriko till Betania, en sträcka på 2,5 mil. Betania betyder "träldomshuset", "sorgens hus" och "betryckets hus". Det var här Jesus inledde sin tjänst, se . Nu avslutar han den här och fullbordar den judiska förväntan på att gå ut ur träldomshuset, se .] Sex dagar
[en vecka] före
påskhögtiden
[som började 14 Nisan] kom Jesus till
Betania, där Lasarus bodde, han som varit död men Jesus hade uppväckt
från de döda.
[Johannes fokus är konungen Jesus. Han inleder inte den sista veckan som de övriga evangelierna med intåget i Jerusalem, utan med hur Jesus smörjs. Notera att Johannes inte anger i vilket hus eller vilken dag middagen hålls. Eftersom nyheten om hans ankomst hann sprida sig till Jerusalem, se , är det troligt att det inte är samma kväll. Det kan vara nästa dag eller rent av två dagar före påsken, och då är det samma händelse som och beskriver. Förutom att han blir smord här i Jerusalem före sin död, blev han också smord något år tidigare i Galileen, se .] Där ordnade de en middag
(kvällsmat) för Jesus. Marta betjänade
(passade upp) dem, och Lasarus var en
av dem som hela tiden var
med runt bordet.
Då tog Maria en hel flaska dyrbar äkta (ren, oförfalskad) nardusbalsam. [Denna exklusiva parfym importerades från norra Indien och var värd en årslön, se . En flaska vägde en romersk "litra", vilket är 325 gram och motsvarar en halv liter.] Hon smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam.
Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar som var på väg att utlämna (förråda) honom, sade:
En stor mängd judar (många av de judiska invånarna i Judéen) fick reda på att Jesus var där och de kom dit, inte bara på grund av Jesus, utan också för att se Lasarus som han hade uppväckt från de döda.
Alla som var med när han kallade Lasarus ut från graven och uppväckte honom från de döda fortsatte att berätta om det.
Bland dem som kommit upp till [påsk-]högtiden för att tillbe fanns några greker.
Nu är min själ (mina känslor, tankar) i oro (nöd, fylld med bekymmer). Ska jag säga: Fader, rädda (fräls, bevara) mig från denna stund [av prövning och vånda]? Nej, det var just för denna stund jag har kommit.
[Jag ber i stället:] Fader, förhärliga (ära, upphöj) ditt namn." Då kom en röst från himlen: "Jag har redan förhärligat det och jag ska förhärliga det igen."
När jag har blivit upphöjd från jorden [på korset] ska jag dra alla [judar och alla andra folk] till mig."
Folket svarade honom: "Vi har hört (förstått) från läran [undervisningen i GT] att den Smorde (Messias) ska vara kvar för evigt. [; ; ; ] Hur kan du säga att Människosonen måste bli upphöjd [på ett kors]? Vem är denne Människoson?"
Trots allt detta fanns det bland ledarna [i Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna] många som trodde (litade, lutade sig emot) honom. Men på grund av fariséerna så bekände (tillkännagav) de inte det för att inte bli utstötta från synagogan.
För jag har inte talat av mig själv (från egen auktoritet), utan Fadern som sänt mig har själv gett order om vad (och hur) jag ska tala.
[I Johannes evangelium står de grekiska verbens tempusform många gånger i presens och perfekt, ett skrivsätt som bjuder in läsaren att bli delaktig och närvarande i berättelsen, se t.ex. , , osv.] Nu [strax] före påskhögtiden [troligtvis kvällen den 13 Nisan] visste Jesus (har Jesus sett/förstått) att hans stund hade kommit [har han varit medveten om att hans stund var inne] – att han skulle lämna den här världen och gå till Fadern. Han älskade sina egna [här] i världen (med en osjälviskt, utgivande kärlek), intill slutet [ända fram till fullbordandet – det yttersta, se ] älskade han dem.
[Jesus inleder sin undervisning med att illustrera vad sant ledarskap är genom att utföra en slavs uppgift. Tematiskt finns det också en koppling till hur Maria tidigare smort Jesu fötter, se .] Han [Jesus] reser sig upp från kvällsmåltiden och lägger ifrån sig kläderna och när han sedan tagit (tagit emot) en linnehandduk [en ca 1,5 m lång handduk som hörde till en tjänare], band han den om [knöt han den tätt kring] sig (ordagrant: omgjordade han sig).
När Jesus sagt detta upprördes (våndades) han i sin Ande och vittnade: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: En av er ska utlämna (förråda) mig."
En av hans lärjungar, den som Jesus älskade, låg till bords bredvid Jesus. [Antagligen syftar det på Johannes, författaren av detta evangelium. Han var troligen i tonåren och den yngste av lärjungarna. Placeringen tyder på att Jesus tog hand om honom på ett speciellt sätt.]
Om ni tillhörde världen, så skulle världen känna vänskap med er som med sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har utvalt er och kallat er ut ur världen. Därför hatar världen er.
Men jag har sagt detta nu, så att när tiden kommer då detta sker, ska ni minnas att jag sade det till er. Jag sade det inte till er från början, eftersom jag var hos er."
"Nu går jag hem till honom som har sänt mig,
och ingen av er frågar mig vart jag går.
Han ska ära (förhärliga) mig, eftersom han ska ta emot (ta från, dra) från det som är mitt
och förmedla (förklara, förkunna) det till er.
Allt som Fadern har är mitt. Därför sade jag att Anden ska ta det som är mitt
och förmedla (förklara, förkunna) det till er."
Då sade några av hans lärjungar till varandra:
"Vad är det han säger till oss:
'Snart ser ni mig inte längre, och sedan ska ni snart se mig (blir jag synlig, uppenbarad) igen',
och när han säger:
'Jag går till Fadern?'
Jag har uppenbarat (manifesterat) ditt namn (din karaktär, dig själv) för de människor du har gett mig. De var dina och du gav dem till mig och de har hållit (lytt) ditt ord.
Medan jag var tillsammans med dem i världen bevarade (skyddade) jag dem i ditt namn [i kunskap och tillbedjan till dig]. De som du gett till mig bevarade (skyddade) jag, och ingen av dem gick förlorad utom fördärvets man [Judas Iskariot], för att Skriften skulle gå i uppfyllelse [].
Jag har gett dem ditt ord och världen har hatat dem, eftersom de inte är av världen, på samma sätt som inte heller jag är av världen.
Jag ber inte att du ska ta dem ur (lyfta upp dem från) världen, utan att du väljer att skydda (bevara) dem från den onde [djävulen och ondska].
De är inte av världen, på samma sätt som inte heller jag är av världen.
Judas fick tag i (tog med sig) en romersk bataljon [kohort – som bestod av omkring 600 soldater, se ], tempeltjänare från översteprästerna och fariséerna, och kom dit med facklor, lyktor och vapen.
Han sade detta för att ordet skulle fullbordas: "Jag har inte förlorat en enda av dem som du har givit mig." [Joh 6:39, 17:12]
Tjänsteflickan [13-20 år] som vaktade porten sade till Petrus: "Visst är du en av den där mannens lärjungar, eller hur?"
Han svarade: "Nej, det är jag inte."
Under tiden stod Simon Petrus och värmde sig. Då sade de till honom: "Är inte du också en av hans lärjungar?"
Han förnekade det och sade: "Det är jag inte."
En av översteprästens tjänare, en släkting till den man som Petrus huggit av örat på, sade: "Såg jag inte (med egna ögon) dig tillsammans med honom i trädgården?"
Jesus svarade [Pilatus]: "Mitt rike (min konungamakt som inte är begränsat till en plats, utan finns överallt där mina befallningar råder) tillhör inte denna världen. Om mitt rike var från den här världen, hade mina efterföljare kämpat (stridit) för att jag inte skulle bli överlämnad till judarna. Mitt rike är inte av (har inte sitt ursprung eller källa från) den här världen."
Pilatus sade till honom: "Då är du alltså en kung?"
Jesus svarade: "Du har rätt när du säger att jag är en kung [ja, jag är en kung]. Jag var född för detta [denna roll], och därför kom jag till världen för att vittna för sanningen. Var och en som är av (som är vän med, tillhör) sanningen, hör och lyssnar till min röst."
Soldaterna vred (flätade) ihop en krans (krona) av törne och satte den på hans huvud, och klädde honom i en purpurröd [konungslig] mantel.
Från den stunden försökte Pilatus (letade han gång på gång förtvivlat efter en utväg för) att frige Jesus, men de judiska ledarna ropade: "Friger du honom är du inte Caesars (kejsarens) vän! Den som gör sig själv till konung sätter sig upp mot Caesar (kejsaren)."
När nu soldaterna hade korsfäst Jesus, tog de hans kläder [ytter- och innerplagg] och delade dem i fyra delar, en del för varje soldat. De tog också hans tunika (långt skjortliknande underklädesplagg). Den hade inga sömmar utan var vävd i ett stycke uppifrån och ner. [Här används två olika grekiska ord för kläder. Det första ordet är himation och är det vanliga generella ordet för kläder. Det andra är chiton och beskriver tunikan som var ett underplagg. Pluralformen av himation innefattar både tunikan och manteln som var ytterplagget och i detta fall även sandaler, bälte och kanske en sjal för huvudet. Tunikan fångade soldaternas uppmärksamhet eftersom den var vävd i ett stycke. I normala fall var den sydd, men detta var den mer exklusiva sorten som var vävd i ett stycke.]
Tidigt
(mellan klockan tre och sex på morgonen) den första veckodagen
[söndag morgon],
medan det ännu var mörkt, kom Maria
från Magdala till gr
aven och fick se att stenen hade blivit bortlyft
från [öppningen på] gr
aven.
Då sprang hon därifrån till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus höll av (hade ett starkt vänskapsband med), och sade till dem: "De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom."
För ännu hade de inte förstått (fått en klar förståelse av) Skriftens ord att han måste uppstå från de döda.
Tomas, en av de tolv, han som kallades tvillingen (gr. Didymus – arameiska Taama), var inte med dem när Jesus kom.
Följande
[sju] personer var samlade tillsammans: Simon Petrus,
Tomas, som kallades tvillingen
(gr. Didymus),
Natanael,
från Kana i
Galileen,
Sebedeus söner
[Jakob och Johannes] och två andra
av Jesu lärjungar.
[De två andra lärjungarna som inte namnges kan ha varit Andreas och Filippus. De nämns tillsammans i och .]Detta var nu tredje gången som Jesus uppenbarade sig för lärjungarna efter att han uppstått
från de döda.
[Petrus är tillbaka vid samma sjö där han ungefär tre år tidigare fick kallelsen att lämna allt och följa Jesus. Enligt traditionen sker det också på samma plats, vid stranden utanför fiskebyn Tagba strax söder om Kapernaum. Då som nu hade han fiskat en hel natt utan att ha fått något, men på Jesu ord lagt ut näten och fått en mirakulöst stor fångst, se . Det verkar som om Petrus efter Jesu död gett upp kallelsen och gått tillbaka till sitt tidigare yrke som fiskare. Jesu godhet är tydlig då han trots detta välsignar dem med en stor fiskfångst, se . Det verkar vara en tyst och spänd stämning under måltiden. Ingen vågade fråga honom vem han var, se . Det är också först efter att de ätit som Jesus inleder samtalet, se .]Apostlagärningarna (84)
[Följande två verser ger lite mer bakgrund och förklarar]: Denne man [Judas] förvärvade sig en bit mark från sin orättfärdiga lön, och han föll framstupa så att buken brast och inälvorna vällde ut. [Antagligen gick grenen han hängt sig i av och han föll ned. Marken köptes efter hans död för de trettio silvermynt han lämnade tillbaka, se .]
De bad: "Herre, du känner allas hjärtan. Visa vem av dessa två du har utvalt
Då kom plötsligt ett ljud (dån) från himlen, som när en våldsam storm drar fram, och fyllde hela huset där de satt.
För David säger om honom []:
'Jag har alltid haft Herren för mina ögon (jag tänker ständigt på honom),
han är på min högra sida för att jag inte ska vackla (kastas ner).
Eftersom han var en profet visste han att Gud med ed lovat honom att sätta någon av hans ättlingar (livsfrukt) på hans tron.
David steg inte upp till himlen, ändå säger han om sig själv:
'Herren sade till min herre:
Sätt dig på min högra sida (dela min tron),
Man höll just
på att bära dit en man som varit förlamad
[i benen] från födseln.
[Mannen var drygt 40 år, se 4:22.] Varje dag sattes han vid den tempelport som kallas
Sköna porten för att tigga
av dem som gick in i templet.
[Rabbinerna lärde att det var tre pelare i den judiska tron: Torah-studier, bön/tillbedjan och välgörenhet. Som tiggare var de bästa platserna nära offerkistorna och vid huvudingångarna där många passerade.
Porten som kallas "Sköna porten" kan syfta på den utsmyckade Nikanorporten i templet. Den stod mellan kvinnornas förgård, där offerkistorna fanns, och innergården. Ett annat alternativ är den mest trafikerade södra dubbelporten, som ledde in till själva tempelområdet. Eftersom de "går in i tempelområdet" och sedan befinner sig vid Salomos pelarhall, är det troligt att det är den yttre södra dubbelporten som är den Sköna porten, se och .]Livets Källa (furste, författare, pionjär) dräpte ni, men Gud uppväckte honom från de döda. Vi är själva vittnen till detta faktum. [Petrus och Johannes hade själva sett den uppståndne Jesus med sina egna ögon.]
Mose har sagt:
'En profet lik mig ska Herren er Gud låta uppstå åt er, bland era bröder. Honom ska ni lyssna till i allt vad han säger er.
Men var och en som inte lyssnar till den profeten ska utrotas ur folket.' [Citat från ; .]
De var upprörda (irriterade) över att de undervisade folket och genom Jesus predikade (med övertygelse berättade om) uppståndelsen från de döda. [Saddukéerna trodde inte på ett liv efter döden, se .]
Översteprästen Hannas var där liksom Kaifas [hans svärson], Johannes och Alexander, och alla andra från översteprästernas släkt. [Sanhedrin var det högsta juridiska beslutsfattande organet bland judarna med 71 medlemmar. I rådet fanns två grupperingar – fariséer och saddukéer. Saddukéerna, som ofta var i majoritet och hade initierat gripandet av Petrus och Johannes, trodde bara på de fem Moseböckerna. Fariséerna bejakade hela den muntliga traditionen och trodde på änglar och ett liv efter döden.
Hannas var överstepräst och rådets ordförande 6-15 e.Kr. Vid den här tiden, i början på 30-talet e.Kr., hade hans svärson Kaifas den titeln. Kaifas var överstepräst 18-36 e.Kr. Att Hannas ändå nämns först reflekterade antagligen den verkliga politiska situationen där han fortfarande hade stort inflytande. Fem av hans söner och en svärson blev överstepräster. Det är inte känt vilka Johannes och Alexander är, förutom att de tillhörde översteprästernas släkt.]
så ska ni alla och hela Israels folk veta, att denne man nu står frisk framför er genom Jesu den Smorde (Kristi), nasaréns namn. Ni korsfäste honom, men Gud har uppväckt honom från de döda.
Så nu i detta fall [med apostlarna och den här nya rörelsen] säger jag [Gamaliel] er: Håll er borta från dessa män. Släpp dem fria! För om detta bara är mänskligt påhitt och aktivitet (entusiasm) blir det inget av det,
men är det av Gud, kan ni inte slå ner dem. Det skulle kunna visa sig att ni kämpar mot Gud." De blev övertygade av honom.
Nej, bröder, utse sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften.
Då gick några emot Stefanos för att ifrågasätta
(argumentera med) honom. De kom
från:
Synagogan som kallades "De frigivnas synagoga"
[dessa judar hade troligtvis varit slavar i Rom men blivit frigivna], och
från Kyrene och
Alexandria [synagogan med judar från dessa två afrikanska städer], och
från Kilikien och provinsen
Asien [synagogan med judar från dessa två landskap i nuvarande Turkiet].
[I Jerusalem fanns enligt rabbinska traditionen 480 olika synagogor ordnade efter olika nationaliteter. Det krävdes tio män för att starta en synagoga. En del hade egna byggnader, men de flesta samlades i hemmen. Det är inte konstigt att det var dessa inflyttade judar som blev de främsta motståndarna till Stefanos. Den judiska tro som de hade bekänt och fått lida för i världen var nu hotad av hans undervisning här i judarnas huvudstad Jerusalem.]Gud sade till Abraham:
'Lämna ditt land och din släkt
och bege dig till det land som jag ska visa dig.' []
Då lämnade Abraham
kaldéernas land och bosatte sig i
Haran. När hans far hade dött, förde Gud honom däri
från till det land där ni nu bor.
och räddade honom
[gång på gång] ur alla hans lidanden
(problem, svårigheter). Han g
av honom nåd
(favör) och vishet inför farao, kungen i
Egypten, som satte honom till styresman över
Egypten och hela sitt hus.
Det var denne Mose som sade till Israels söner (barn):
En profet lik mig ska Gud låta uppstå åt er,
ur era bröders krets.
[. Jesus är denna profet som är lik Mose, se ; .]
De sade till Aron: Gör oss gudar som kan gå framför oss! Vad som hänt
med den där Mose som förde oss
ut ur Egypten, det vet vi inte.
[]Men Stefanos, fylld av den helige Ande, lyfte blicken mot himlen och såg Guds härlighet (prakt, ära, glans), och Jesus som stod på Guds högra sida. [Vanligtvis porträtteras Jesus sittandes vid Faderns högra sida, men här står han upp för att beskydda och ta emot dem som dör martyrdöden.]
Han sade: "Se! Jag ser himlarna öppnade, och Människosonen stå på Guds högra sida." [Stefanos ser upp igenom alla himlar ända till den högsta, där Guds tron är.]
När de stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande plötsligt bort Filippus, och hoveunucken såg honom inte mer, men fortsatte glad (upprymd, fylld av glädje) sin färd.
Men när han
på sin resa närmade sig
Damaskus, strålade plötsligt ett ljus
från himlen omkring honom.
[Händelsen inträffar mitt på dagen, se . Det måste varit ett kraftigt övernaturligt sken, starkare än solen.]Där träffade han en man vid namn Aineas. [Ett grekiskt namn som betyder "prisad" och "lovordad".] Han var förlamad och sängliggande sedan åtta år tillbaka. [Den grekiska texten kan också översättas "från åtta års ålder."]
I
Caesarea [Maritima, vid medelhavskusten] bodde en man som hette Cornelius, en officer
(centurion) vid den bataljon
(kohort) som kallades den italienska bataljonen.
Då sade en röst för andra gången till honom: "Vad Gud har förklarat rent ska du inte kalla orent."
inte för hela folket, men för oss, som Gud redan hade valt ut att bli vittnen, vi som åt och drack med honom efter hans uppståndelse från de döda.
De omvända judar (de omskurna) som hade följt med Petrus häpnade (tappade helt fattningen) över att den helige Andens fria gåva blev utgjuten också över hedningarna,
När Petrus kom upp till
Jerusalem började de omskurna
[den gruppen av messiastroende judar som ansåg att hedningar först var tvungna att bli proselyter, och männen även omskära sig, innan de kunde bli kristna] att strida mot
(tog avstånd, separerade sig från, angrep) Petrus.
"Jag var i staden
Joppe, och
medan jag bad kom jag i hänryckning och fick se en syn. Det kom ner något som liknade en stor linneduk. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner
från himlen och kom till mig.
För andra gången talade en röst från himlen: 'Vad Gud har förklarat rent ska inte du kalla orent.'
Men bland dem som kommit till
Antiokia fanns det några män
[som flytt från Jerusalem och som ursprungligen var] från Cypern och
Kyrene [vid Nordafrikas kust]. De talade också till grekerna
[i staden] och predikade evangeliet
(det glada budskapet) om Herren Jesus.
En av dem som hette Agabos steg fram och förutsade genom Anden att en svår svält skulle drabba hela världen [det romerska riket] – den kom också under Claudius regering.
Plötsligt stod där en Herrens ängel och ett ljussken strålade i fängelsecellen. Han stötte till Petrus i sidan och väckte honom och sade: "Ställ dig upp på en gång!" Kedjorna föll av från Petrus händer (handleder).
När Petrus väl hade blivit sig själv igen [vaknat upp] sade han: "Nu vet jag verkligen att Herren har skickat sin ängel och räddat mig ur Herodes händer, undan allt som det judiska folket väntat sig (trodde skulle ske)."
Han g
av dem tecken
med handen att vara tysta och berättade för dem hur Herren hade fört honom
ut ur fängelset. Han sade: "Tala om detta för Jakob
[Jesu halvbror som ledde församlingen i Jerusalem] och för bröderna."
[De var inte där just då.] Sedan g
av han sig
av till en annan plats.
[Petrus håller sig gömd någonstans utanför Jerusalem en tid. Drygt ett år senare är han i Antiokia, se , och kommer sedan till Jerusalemsmötet 49 e.Kr.][Löftet till Israel:] Detta folks Gud, Israels Gud, utvalde
[från alla andra folk] våra fäder. Han gjorde sitt folk stort
(upphöjde dem) när de bodde som främlingar i
Egypten.
Med upplyft arm förde han ut dem däri
från.
[Uttrycket 'upplyft arm' beskriver hur Guds kraft och makt blir helt synlig och uppenbar för alla. Uttåget ur Egypten var ett tydligt tecken på Guds ingripande.] De frågade efter en kung och Gud gav dem Saul, Kish son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år.
Men Gud uppväckte honom från de döda,
För Gud hade lovat att han skulle uppstå från de döda, och att han aldrig mer skulle förgås (utsättas för förgängelsen, då kroppen förmultnar efter döden). Gud har talat på detta sätt:
'Jag ska ge er de heliga och tillförlitliga (trofasta) löften
jag lovade David.'
[]
[Lystra var en handelsstad i Lakonien. Paulus och Barnabas vandrade vidare längs med huvudvägen Via Sebaste som sträckte sig söderut från Ikonium fyra mil ner till Lystra. I Lystra fanns antagligen ingen synagoga. Det var ett hedniskt område där varken judendom eller grekisk filosofi hade vunnit någon mark. Orten var en militärkoloni och befolkningen bestod av många pensionerade romerska soldater.] I
Lystra satt en man som inte kunde använda sina fötter. Han var förlamad i benen
från födseln och hade aldrig kunnat gå.
Detta ledde till att Paulus och Barnabas kom i en inte så liten tvist
med dem och ämnet debatterades livligt
(intensivt utan att leda till någon lösning). Man bestämde därför att Paulus och Barnabas och några till bland dem
[i församlingen i Antiokia] skulle resa upp till apostlarna och de äldste
(församlingsledarna) i
Jerusalem med denna fråga.
Simeon [Petrus] har [just] berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. [Simeon är Simon Petrus hebreiska namn.]
[Anledningen till dessa fyra förhållningsregler är att] Mose har ju sedan urminnes tider haft sina förkunnare i alla städer, och man läser [ju högt från] honom i synagogorna varje sabbat." [I synagogorna runt om i världen läste man igenom Moseböckerna varje år. Reglerna i var välkända.]
Då beslöt apostlarna, de äldste och hela församlingen att utse några män bland sig och skicka dem till
Antiokia tillsammans
med Paulus och Barnabas. De valde två ledande män bland bröderna: Judas, som kallades Barsabbas, och Silas
[Silvanus].
[Detta är enda gången Judas Barsabbas omnämns. Han kan vara Josef Barsabbas bror, se . Namnet "Bar-sabbas" betyder ordagrant "född på en sabbat". Silas är också känd som Silvanus, vilket är den längre latinska formen av hans namn, se . Han följer senare med Paulus på hans andra resa, se , ; . Judas var en jude från Judéen och Silas var grek. Man valde en från varje sida i konflikten som skulle följa med Paulus och Barnabas och bekräfta beslutet.]Man skickade
med dem följande brev:
[Avsändare:] Apostlarna och de äldste
(församlingsledarna), era syskon
(bröder och systrar i tron) [i Jerusalem].
[Mottagare:] Syskonen
(bröderna och systrarna) som inte är
av judisk börd i
[staden] Antiokia,
Syrien och
Kilikien.
[Dessa tre namn utgör själva adressen till brevet. De två områdena, Syrien och Kilikien, var administrativt en romersk provins som styrdes från staden Antiokia.] Hälsningar
(var glada)!
Vi har hört att några som kommit från oss har oroat er (ordagrant "plundrat och rivit ner") med sin undervisning och skakat om era själar. Men vi har inte gett dem något uppdrag [att undervisa att ni måste hålla hela den judiska lagen och att männen måste omskära sig].
att ni håller er borta
från [att äta] kött offrat till avgudar [],
från [att äta] blod [],
från [att äta] kött av kvävda djur []
och från sexuell omoral (otukt – gr. pornea) []. [Här i det formella brevet ändras ordningen i Jakobs muntliga framställning från , så de fyra områdena exakt följer rubrikerna i . Reglerna i dessa två kapitel har universell karaktär. De gäller både judar och icke-judar, se , , , , ; , , . De gällde även folket som bodde i landet före Israel, se . I definieras vad sexuell omoral är. Det är förbjudet att ha sexuella relationer med nära släktingar, utanför äktenskapet, med någon av samma kön eller med djur.] Ni gör rätt om ni undviker sådant. Allt gott!
Han förklarade (öppnade upp) [Skriften] och visade att den Smorde (Messias) måste lida och uppstå från de döda. Han sade: "Denne Jesus som jag förkunnar (proklamerar) för er, han är den Smorde [Guds utvalda Kung]."
Några av dem blev övertygade och anslöt sig till Paulus och Silas. Därtill kom ett stort antal greker som vördade Gud och inte så få kvinnor av förnäm släkt.
Många av dem kom till tro, och det gjorde även ett stort antal ansedda grekiska kvinnor och män.
Från en människa har han skapat mänsklighetens alla folk för att de ska bosätta sig över hela jordens yta. Han har fastställt bestämda tidsepoker och utstakat de gränser inom vilka de ska bo.
för han har fastställt en dag då han ska döma världen i rättfärdighet genom en man [Jesus] som han har bestämt därtill. Det har han trovärdigt gjort klart för alla genom att uppväcka honom från de döda."
Sedan lämnade Paulus
Aten och kom till
Korint.
[Korint ligger knappt åtta mil väster om Aten. Vandringen längs med Egeiska havet tog två dagar. Detta är Paulus första, av tre besök. Han kommer hit omkring 50 e.Kr. och stannar 1,5 år, se . Under denna period skriver han två brev till församlingen i Thessalonike. Dessa brev är bland de tidigaste breven i Nya testamentet.
Korint var huvudort i provinsen Achaia i södra Grekland. Läget på det Korintiska näset, med förbindelsen mellan två hav, gjorde den till en naturlig handelsstad mellan öst och väst med 50 000 invånare. Några kilometer norrut låg hamnstaden Lechaion och i söder hamnstaden Kenkrea i Saroniska bukten, se ; . Varor lossades och lastades mellan hamnarna. Många ledare har drömt om en kanal. Drygt femton år efter Paulus besök här tog Nero personligen det första spadtaget 67 e.Kr. Till arbetet sätts 6 000 judiska fångar från upproren i Judéen. Projektet läggs ned vid hans död. Först 1893 blev kanalen en verklighet, men den var trång och farlig och blev aldrig den succé man hoppats på.]Mannen med den onda anden kastade sig över dem, övermannade dem alla och misshandlade dem så svårt att de flydde ut ur huset, nakna och blodiga.
Nu samlade han dem och även andra som hade liknande arbeten och sade: "Män, ni vet att vi har vår rikedom från den här verksamheten.
Några ur hopen förklarade för [en inflytelserik jude i Efesos som hette] Alexander vad saken gällde, och judarna skickade fram honom. Han gav tecken med handen och ville hålla ett försvarstal inför folket.
Men när de märkte att han var jude, ropade de alla i kör i ett par timmar: "Stor är efesiernas Artemis!" [Grekerna såg ofta de kristna som en judisk gruppering. Alexanders syfte kan varit att klargöra att Paulus inte hörde till dem och rentvå den judiska befolkningen. Alexander var ett vanligt namn, se ; . Kanske är det samma person som "Kopparsmeden Alexander" som Paulus senare omnämner i , och eventuellt även i .]
Ja, bland er själva ska män träda fram som förvränger sanningen för att dra över lärjungarna på sin sida.
Nästa dag fortsatte vi
[båtresan] och kom till
Caesarea. Där gick vi hem till evangelisten Filippus, som var en
av de sju
[se ], och stannade hos honom.
[Omvändelsen:] Men när jag var
på väg och närmade mig
Damaskus mitt
på dagen, strålade plötsligt ett starkt ljus
från himlen omkring mig.
Då sade Ananias: Våra fäders Gud har utvalt dig till att lära känna hans vilja och att se den Rättfärdige och höra rösten från hans mun.
Jag såg honom, och han sade till mig: Skynda dig och lämna
Jerusalem fort, för här kommer de inte att ta emot ditt vittnesbörd om mig.
Diskussionen
(striden) blev allt häftigare, befälh
avaren var rädd att de skulle slita Paulus i stycken, så han befallde vaktstyrkan att gå ner och rycka bort honom
från dem och föra honom till fästningen
[Antoniaborgen].
[Enligt romersk lag fanns det tre olika häktningsförfaranden:- Custodia publica – allmänt häkte i fängelsehålor. Paulus och Silas var i sådant förvar i Filippi, se . - Custodia libera – fri under uppsikt. Högre uppsatta kunde få denna typ av häktesorder. - Custodia militaris – häktad under militär uppsikt. En soldat avdelades för att vakta fången med sitt liv. Hans vänstra hand var kedjad till fångens högra hand. Fången hölls ofta i soldaternas kasern, men kunde ibland få bo i ett eget hus men under uppsikt av sin vakt, vilket var fallet för Paulus under hans första fångenskap i Rom. Under de två åren i Caesarea verkar Paulus också haft handbojor, se .
Här i Antoniaborgen hölls Paulus i Custodia militaris.]Men låt dem inte övertala dig, för mer än fyrtio av dem ligger i bakhåll för honom. De har svurit en ed att varken äta eller dricka förrän de dödat honom, och nu står de och väntar på att du ska säga ja till deras begäran."
Felix läste det och frågade
från vilken provins han var. När han fick veta att han var
från Kilikien,
Ståthållaren [sade ingenting själv, utan] gav nu tecken åt Paulus att tala, och han svarade:
"Eftersom jag vet att du i många år har varit domare för detta folk, försvarar jag min sak med tillförsikt. [På samma sätt som Tertullus öppnar Paulus sitt tal med en captatio benevolentiae, dock är den mer sanningsenlig utan överdrifter.]
Hur mitt liv har varit
från det att jag var ung,
från första början bland mitt folk och i
Jerusalem, det vet alla judar.
Och jag ska rädda dig från ditt eget folk och från hedningarna. Jag sänder ut dig till dem
att den Smorde (Messias) skulle lida, och att han som den förste som uppstått från de döda skulle förkunna ljuset både för vårt folk och för hedningarna."
Men nu uppmanar jag er att fatta mod. Inte en enda av er ska mista livet, bara fartyget ska gå under.
De var nu rädda att vi skulle driva på något skarpt skär, så de kastade ut fyra ankare från aktern och önskade sedan bara att det skulle bli dag.
Men sjömännen gjorde ett försök att fly från skeppet. De firade ner livbåten i sjön under förevändning att de skulle kasta ut ankare från fören.
När de infödda såg ormen hänga från hans hand, sade de till varandra: "Den där mannen är säkert en mördare. Trots att han blev räddad från havet lät inte Rättvisan (gr. Dike) honom leva." [Dike var den moraliska rättvisans gudinna i den grekiska mytologin.]
Tre dagar senare kallade han till sig de ledande bland judarna
[eftersom han inte var fri att besöka synagogorna]. När de var samlade sade han till dem: "Bröder, jag har inte gjort något ont mot vårt folk eller våra fäderneärvda seder. Trots det blev jag fängslad i
Jerusalem och utlämnad i romarnas händer.
Romarbrevet (60)
Evangeliet handlar om hans Son,
som var född [i mänsklig svaghet]
av Davids ätt till sin mänskliga natur (kött),
som [också] har bevisats vara Guds Son i kraft [med gudomlig natur],
av helighetens Ande genom uppståndelsen från de döda –
Jesus den Smorde (Messias, Kristus), vår Herre.
För Guds rättfärdighet uppenbaras [blir nämligen synlig] i det [i evangeliet] – från tro till tro – precis som det står skrivet []:
"Men den rättfärdige ska (kommer att) leva av tro." [Gr. pistis betyder tro, trohet, trofasthet, förtröstan, tillit och övertygelse. Tron har sitt ursprung i Guds egen fasta visshet och är en gåva som han fritt delar med sig av (; ). Uttrycket "från/av tro till tro" kan beskriva tro som växer och uppenbaras alltmer, från det första steget i trosvandringen (när man tar emot Jesus, se ) vidare genom helgelsen (som en Jesu lärjunge måste genomgå, se ; ; ) fram till slutmålet (där allt kommer att bli helt uppenbart och synligt vid Herrens ankomst, se ; ; , ). Det beskriver också en tro på Gud som växer och fördjupas. Uttrycket förstärker att det är bara med hjälp av tro, ja, bara utifrån tro, som vi kan ta emot evangeliet och bli rättfärdiga.]
men vrede och straff åt dem som söker sitt eget (sina egna ambitioner)
och inte följer (tror eller lyder) sanningen utan [i stället följer, tror och lyder] orättfärdigheten.
känner du hans vilja,
kan du avgöra vad som är rätt, eftersom du är instruerad av lagen [Torah],
[Jo!] Den man som av naturen inte är omskuren, men ändå fullgör lagen, han ska döma dig [du jude] som trots att du har Skriftens bokstav och omskärelsen ändå vanemässigt överträder lagen.
Jude är man i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven. Då får man sitt beröm inte av människor utan av Gud. [Paulus undervisning om omskärelsen av judiska män kan också appliceras på det kristna dopet. Båda dessa är yttre tecken, som är viktiga och har sin plats, men som i sig själva inte har någon frälsande kraft.]
Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. [Det var aldrig lagens syfte.] Vad som ges genom lagen är insikt (fullständig förståelse) om synd.
vid [tiden för] Guds fördragsamhet (tolerans, återhållsamhet), för (gr. pros) att visa på (bevisa) sin rättfärdighet i den tid (gr. kairo) som nu är [inne]: att han [själv alltid] är rättfärdig [och rättvis] och [alltid] gör den rättfärdig [friar den] som är av Jesu tro (trofasthet; och rättfärdiggör utifrån "Jesus-tron") [den tro som har sitt ursprung hos Jesus och som föder en förtröstan på honom]. [Jesus representerar här platsen för försoningsoffret, men utgör också själva försoningsoffret. Han visade även sin trofasthet genom att han utgöt sitt blod för mänsklighetens synder. I sin vishet och plan lät Gud också dem som med sina hjärtan var hängivna honom och vars synder begåtts innan Jesu försoningsoffer få räknas som rättfärdiga. En förebild på detta är när översteprästen på försoningsdagen (Jom kippur) gick in till det allra heligaste i tabernaklet där han – utom synhåll för Israels folk – stänkte blod från försoningsoffret på nådastolen dvs. på locket som täckte förbundsarken, se ; .
Paulus upprepar med eftertryck strofen "att visa på sin rättfärdighet" (från ) i . Först skriver han om Guds bevis/tecken i obestämd form och använder prepositionen eis (som beskriver en rörelse som lett in i eller fram till en viss punkt), medan han nästa gång inleder med prepositionen pros (som beskriver något som sträcker sig mot ett mål för att få kontakt och som indikerar ömsesidighet och växelverkan).]
lika sant som att Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tron.
Om Abraham förklarades rättfärdig genom gärningar, då har han något att berömma sig av. Dock inte inför Gud.
Han skulle också bli far till de omskurna, de som inte bara tillhör de omskurna utan också vandrar på trons väg – en tro som vår far Abraham hade redan som oomskuren. [Det är skillnad mellan att vara Abrahams avkomma och Abrahams barn, se . Den fysiska omskärelsen är inte det som avgör om någon är Abrahams barn.]
Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron meningslös och löftet upphävt.
Därför heter det "av tro", för att det ska vara av nåd och för att löftet ska stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro. Han är allas vår far,
utan även för vår skull. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som uppväckte vår Herre Jesus från de döda,
När vi nu har förklarats rättfärdiga (blivit rättfärdiggjorda) av tro [fått rätt ställning med Gud utifrån att vi förtröstar på honom], har vi [så är det ett faktum att vi alltid har] frid (fullständig harmoni) med Gud genom vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
Gåvan kom inte heller som följd av en endas synd.
Domen kom genom en enda
och fick påföljden av fördömelse (straff som följd av en juridisk dom).
Den fria gåvan däremot kom efter mångas överträdelser
och ledde till rättfärdighet (frikännande, ett liv som resulterar i rättfärdiga handlingar).
Vi begravdes tillsammans med honom genom dopet till döden, för att också vi – på samma sätt som den Smorde (Messias, Kristus) uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet – ska vandra på ett nytt sätt (leva ett nytt liv med en högre kvalitet och standard).
Vi vet att den Smorde (Messias, Kristus) efter att ha uppväckts från de döda aldrig mer ska dö. Döden har inte längre någon makt (auktoritet) över honom.
Ställ inte era kroppar i syndens tjänst som ett vapen för orättfärdigheten, utan ställ er i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era kroppar i Guds tjänst som vapen för rättfärdigheten.
Men Gud vare tack! Ni var slavar under synden, men nu har ni av hjärtat börjat lyda den lära som ni blivit överlämnade åt.
[Låt oss tillämpa samma princip på den troende och förhållandet till lagen.] Så har också ni, mina syskon (bröder och systrar i tron), genom den Smordes (Kristi) kropp dött bort (brutalt blivit avrättade) från lagen så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi ska bära frukt åt Gud.
Jag arma (olyckliga, patetiska) människa! Vem ska befria (dra mig upp) mig från denna dödens kropp?
Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte den Smorde (Messias, Kristus) från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.
De har
fäderna [Abraham, Isak och Jakob],
och från dem [judarna] har den Smorde (Messias) kommit som människa,
han som är över allting, Gud,
välsignad i evighet. Amen. [Det största privilegiet är att Messias kom genom dem. Det var inte för att israeliterna var större än andra folk som Gud utvalde dem, snarare tvärtom. Guds kärlek och godhet var anledningen, se .]
[I det första exemplet visar Paulus att både Isak och Ismael var Abrahams barn, men löftet gällde Isak.] Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha slagit fel. Alla som härstammar från Israel är nämligen inte Israel,
[Någon kanske kan invända att löftet gällde ju Isak, eftersom han var Saras barn. I nästa exempel tar han därför upp Rebecka som var Isaks enda fru. Här utväljer Gud den yngre tvillingen innan de ens är födda och har varken gjort gott eller ont.] Men inte bara det, även Rebecka fick två söner med en och samme man, vår far Isak.
sades det till henne: "Den äldre ska tjäna den yngre." [] Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar.
Har inte krukmakaren den rätten över leran att av samma klump göra ett kärl för hedrande ändamål och ett annat för mindre hedrande?
[Fram till nu har Paulus talat i mer generella termer. Nu inkluderar han sig själv och brevets mottagare, troende judar och hedningar i Rom.] Till att vara sådana
[barmhärtighetens kärl, ] har han kallat oss, inte bara
från judarna
[Isak och Jakob, se ] utan också
från hednafolken.
Vad ska vi då säga? Jo, att hedningarna som inte strävade efter rättfärdighet vann rättfärdighet, den rättfärdighet som kommer av tro.
Varför? För att de inte sökte rättfärdigheten genom tro, utan genom gärningar. De snubblade på stötestenen,
[I följande stycke använder Paulus fler gammaltestamentliga referenser än i något annat stycke han skriver. Han vill visa att Skriften alltid varit tydlig med Guds frälsningsplan.] För Mose skriver ju om den rättfärdighet som kommer från undervisningen [Torah – de fem Moseböckerna]:
Den människa som gör detta (dessa saker) [lever efter undervisningen och följer buden],
ska (kommer att) leva genom den. []
Men den rättfärdighet som kommer av (utifrån) tro säger så här:
Du borde [behöver] inte fråga i ditt hjärta: "Vem ska stiga upp till himlen?" []
– det vill säga för att ta ned den Smorde (Messias, Kristus)?
[Han har ju redan frivilligt stigit ner till jorden och blivit en människa.]
Eller:
"Vem ska stiga ner till avgrunden (det bottenlösa djupet)?" []
– det vill säga för att hämta upp den Smorde (Messias, Kristus) från de döda?
[Han har ju redan uppstått.]
För om du bekänner Herren Jesus
med din mun [öppet skulle tillkännage att Jesus är Herre]
och i ditt hjärta tror (skulle sätta din tillit till) att Gud uppväckte (har rest upp) honom från de döda,
ska du bli frälst (räddad, befriad, helad).
[Kommer du att bli bevarad till evig gemenskap med Gud, se .]
Alltså (som slutsats av detta):
Tron (tilliten, förtröstan) kommer av det man hör (gr. akoe), [och] det man hör [förkunnelsen, redogörelsen, predikan] kommer genom den Smordes (Messias, Kristi) ord (gr. rhema – singular) [se ]. [Akoe handlar rent fysiskt om att höra, men också om att verkligen lyssna på vad som sägs, se . I Bibeln är detta djupt förknippat med att gensvara och lyda, se ; . Paulus förtydligar i detta brev Israels kallelse och lyfter även fram den frälsning som erbjuds hedningarna genom det judiska folket i Jesus, se kap. 9-11. I Israels trosbekännelse Shema Jisrael ("Hör, Israel"), finns samma koppling till att hörsamma och lystra till själva innehållet genom att gensvara, se ; .
I grekiskan finns två ord, logos och rhema, som båda översätts "ord". Logos kommer från verbet lego – "att tala/sammanfatta"; ett ord, en tanke, ett resonemang, ett budskap etc. och används också om Guds planritning och lära om allting. Ordet – Logos – är även Sonen personifierad, se . Rhema kommer från verbet rheo – "att tala" och kan förklaras som Guds förkunnade ord, löfte, budskap etc. – av Anden riktat och levandegjort för den troende i syfte att skapa en fast övertygelse.]
[Sammanfattningsvis har Paulus visat i kapitel nio att Gud är allsmäktig och i kapitel tio att Israel har syndat. Vad innebär det nu att hedningar kommit till tro, har de ersatt judarnas roll som Guds folk?] Jag frågar nu: Har då Gud helt och hållet förkastat
(förskjutit) sitt folk? Absolut inte! Jag är själv israelit,
av Abrahams ätt och
av Benjamins stam.
[Paulus var Abrahams ättling, se . Paulus härstammade från Benjamins stam, se . Mose refererar till Benjamin som "Den Herren älskar", se . Benjamin var den ende av Jakobs söner som var född i Israel, se . Jerusalem låg i Benjamins stams landområde och Israels första kung kom från Benjamins släkt.] Men är det av nåd (Guds favör och kraft), så är det inte av gärningar. Annars vore nåden inte längre nåd.
om jag på något sätt kan få mina landsmän att bli avundsjuka, och på så vis frälsa några av dem.
För om deras förkastelse innebar världens försoning, vad ska då deras upptagande innebära om inte liv från de döda?
För om du blev bortskuren från vildoliven som du av naturen tillhörde och mot naturen inympad i ett äkta olivträd, hur mycket lättare ska då inte de naturliga grenarna ympas in i sitt eget olivträd? [Varför väljer Paulus att använda ett olivträd för sin bild? Trädet är en symbol på fred. Efter syndafloden när Noa skickar ut duvan kommer den tillbaka med en kvist från just ett olivträd, se . Runt Medelhavet, och speciellt i Israel, är olivträdet det viktigaste av alla träd eftersom dess frukt, olivoljan, är källan till mat, ljus, hygienartiklar och helande.]
Det är
på det sättet hela Israel ska bli frälst, som det står skrivet
[; ]:
Från Sion ska Frälsaren komma
och ta bort ogudaktighet
från Jakob.
Från honom
och genom honom
och till honom
är ju allting. [Allt har sitt ursprung och kommer från honom. Allt lever och har sitt centrum i honom. Allt har sitt slut i honom.] Honom tillhör äran i evighet,
amen (låt det ske så).
Om det är möjligt, och så mycket det beror på er, lev i frid med alla människor.
De styrande är ju inget hot mot dem som gör det goda
(det som är rätt), utan mot dem som gör det onda. Vill du slippa vara rädd för överheten? Gör då det goda, så får du beröm
av den.
[I det längsta ska en kristen följa samhällets förordningar, men i de fall där de går emot Guds bud är det viktigare att lyda Gud än människor, se ; . När Daniel och hans vänner blir påtvingade nya hedniska namn i Babylon, se , skulle man kunna tro att de skulle klaga över detta, men det gör de inte. Däremot frågar de hovmarskalken Aspenas om tillåtelse att inte behöva äta kött, som i Babylon var offrat till avgudar. Anledningen är att det finns ett bud mot att äta "kött offrat till avgudar", se . Däremot finns inget bud för att inte ha ett hedniskt namn! Däremot ska noteras att Daniel och hans vänner alltid använde sina hebreiska namn när de talade med varandra.]Gör detta [älska din nästa som dig själv, se ], eftersom ni mycket väl vet vilken slags tid det är (vilken allvarlig tid det är när avgörande beslut måste tas). [Efter pingstdagen började vår tidsålder, som kallas nådens eller församlingens tidsålder. När Jesus kommer tillbaka börjar nästa tidsålder, tusenårsriket.]
Nu är det hög tid för er att vakna upp ur er sömn (komma till insikt om verkligheten), för frälsningen (den slutgiltiga räddningen) är närmare oss nu än när vi först kom till tro.
Men den som har betänkligheter och ändå äter är dömd, eftersom det inte sker av tro. Allt som inte sker av tro är synd. [Samvetet är inte det avgörande för vad som är rätt och fel. "Det finns en väg som verkar rätt, men som leder till döden", se . Ett rent samvete gör inte att det som är fel blir rätt. Däremot kan den som gör något som är tillåtet, utifrån den kristna friheten, men som ändå tvivlar och tror att det är fel, begå en synd.]
Hälsa Apelles,
prövad i den Smorde (Messias, Kristus). Hälsa dem som tillhör Aristobulus familj. [Aristobulus kan ha varit barnbarn till Herodes den store och vän med kejsar Claudius. Hans bror var Agrippa I som bl.a. dödade Jakob, se . Det är inte känt om Aristobulus hade blivit en kristen, eller om han levde när brevet skrevs. Hans familj var dock troende och får en speciell hälsning av Paulus.]
Hälsa min släkting (judiska landsman) Herodion. Hälsa dem i Narcissus familj,
som tillhör Herren. [Syftar troligen på den kände Tiberius Claudius Narcissus. Han var en friköpt slav som blev en välbärgad man som hade stort inflytande under kejsar Claudius styre. Han avrättades 54 e.Kr. när Nero kom till makten, och var alltså död när Romarbrevet skrevs. Hans familj var dock kristen och får en speciell hälsning av Paulus.]
1 Korintierbrevet (34)
På grund av (men genom, från) honom är ni i (lever ni förenade med) den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, som har blivit vår vishet från Gud. Han har blivit vår [visheten i Jesus blir synlig genom vår]:
rättfärdighet [har gjort att vi utan skuld kan möta en helig Gud],
helgelse (har renat och avskilt oss för tjänst) och
återbetalning (befrielse) [betalat priset för att köpa oss fria från evig dom för synd].
Men vi har inte tagit emot världens ande, utan Guds Ande, så att vi kan veta om (förstå, uppskatta) gåvorna (av fri favör och de välsignelser) som Gud har gett oss.
Trots detta är ni uppblåsta!
Borde ni inte i stället sörja (gråta)?
Uppmaning – ta avstånd från honom
[I , och återkommer kropp följt av ande som ett genomgående litterärt mönster.] Ni skulle tagit bort den som gjort det från er gemenskap.
Jag menade inte alla
sexuellt omoraliska här i världen,
eller alla giriga (som strävar efter mer och mer ägodelar, men även makt och inflytande) och
utsugare (bedragare, svindlare) [Ordet översätts "rovlystna" i .]
eller alla avgudadyrkare.
I så fall hade ni behövt lämna världen! [Paulus hade skrivit minst ett brev tidigare före detta brev, som vi kallar Första Korintierbrevet. I det förra brevet, som inte finns bevarat, hade man tolkat uppmaningen att inte ha nära samröre med människor som lever i uppenbar synd på fel sätt. Man hade inte tillämpat det internt i församlingen utan tänkte att det bara gällde andra människor ute i världen. Paulus visar på absurditeten i ett sådant synsätt. Paulus förespråkar inte klosterliv; en kristen ska leva i världen men inte av den. Jesus ber inte att lärjungarna ska tas ur världen utan vara bevarade från den onde, se .]
De utomstående ska Gud döma. Driv bort från er den som är ond! []
Håll er inte ifrån varandra,
utom möjligen för en tid med bådas samtycke
för att kunna ägna er åt bönen. Kom sedan tillsammans igen,
så att Satan inte frestar er,
eftersom ni inte kan leva avhållsamt.
Helst skulle jag vilja att alla människor var som jag.
Men var och en har sin gåva från Gud,
den ene på ett sätt, den andre på ett annat. [Vi vet inte så mycket om Paulus äktenskapliga historia. Vi vet att han läste under rabbinen Gamaliel, men inte om han själv blev en rabbin, se . Om så är fallet måste han ha varit gift tidigare, eftersom giftermål var ett krav för att bli en rabbin vid den här tiden. Det vi vet med säkerhet är att han inte är gift när han skriver detta brev.]
så har vi bara en Gud – Fadern –
från vilken allting är
och till vilken vi själva är,
och en Herre – Jesus den Smorde (Messias, Kristus) –
genom vilken allting är
och genom vilken vi själva är. [Det finns ingen Zeus i himlen, ingen Atena på jorden och ingen Poseidon i havet. Här gör Paulus också något anmärkningsvärt genom att inkludera Jesus i den judiska trosbekännelsen Shema. Frasen "vi har bara en Gud" motsvarar "Herren, vår Gud" i bönen och "en Herre – Jesus den Smorde" av "Herren är en", se .]
Vem gör soldattjänst på egen bekostnad?
Vem planterar en vingård utan att äta av dess frukt?
Vem vallar en hjord utan att dricka av dess mjölk?
[Dessa tre exempel hör ihop med de två exemplen från jordbruket i .]
Vet ni inte att de som tjänstgör i templet
äter av det som kommer från templet,
och att de som tjänar vid altaret
får sin del från altaret?
På samma sätt har Herren befallt att de som predikar evangeliet
ska leva av evangeliet.
[Paulus kommer nu till den centrala delen i ämnet som rör hur man lever som kristen i en fallen värld. Den fråga varje kristen måste ställa sig är hur mycket vi måste identifiera och anpassa oss till den rådande kulturen för att göra evangeliet tillgängligt. När det gäller frågan om det är rätt att äta kött offrat till avgudar, som var en aktuell fråga där i princip allt kött i staden hade offrats i avgudatempel, så är svaret både ja och nej. Det beror på hur mycket du vet, och om det finns någon annan svagare troende som kan komma på fall om du utnyttjar din frihet att äta sådant kött. Paulus tre förhållningssätt:
1. Fullständig anpassning – allt för alla, se 9:19-27.
2. Delvis anpassning, se 10:1-13.
3. Ingen anpassning, se 10:14-22.] Även om jag är fri (oberoende) från alla [eftersom jag är oavlönad],
har jag [av egen fri vilja] gjort mig till en tjänare (slav, livegen) till alla,
för att vinna desto fler [för Jesus].
alla drack samma andliga dryck,
för de drack
från en andlig klippa som följde dem,
och den klippan var den Smorde
(Messias, Kristus).
[Paulus säger "våra fäder" till både judar och greker. Det judiska folket som korsade Röda havet var både de hednakristna och de messiastroende judarnas förfäder. Både dopet och nattvarden har sina tydliga rötter och förebilder från uttåget ur Egypten. De var i molnet och gick genom vattnet. Det var deras dop. De åt bröd från himlen och drack livets vatten som flödade från klippan.]Eftersom det bara är ett bröd [som bryts i måltiden],
är vi, även om vi är många, en kropp,
för alla får vi vår del av detta enda bröd.
[När var och en tar en del av detta enda bröd, som representerar Jesu kropp, så ingår de troende i en andlig gemenskap, förenade i Jesus och därför också med varandra.]
För mannen kommer inte från kvinnan,
utan kvinnan från mannen.
För liksom kvinnan har kommit från mannen,
så blir också mannen till för (på grund av) kvinnan.
Och allt kommer från Gud.
Var och en ska pröva (utvärdera) sig själv
och så äta av brödet och dricka av bägaren.
[I mitten mellan stycket som handlar om Jesu kropp, och , finns en liknelse med den fysiska kroppen.] Om foten skulle säga:
"Eftersom jag inte är handen, så tillhör jag inte kroppen",
skulle den inte ändå tillhöra kroppen?
Om örat skulle säga:
"Eftersom jag inte är ögat, så tillhör jag inte kroppen",
skulle den inte ändå tillhöra kroppen?
Nu är ni [tillsammans] den Smordes (Messias, Kristi) kropp, och var för sig [utifrån en särskild utportionerad och begränsad del – gr. ek merous] lemmar [i den]. [Det grekiska uttrycket ek merous återkommer ett flertal gånger i , då i betydelsen "begränsad" eller "till/utifrån en begränsad del". Varje troende är en unik medlem i Kristi kropp, med en individuell plats och funktion.]
För vi förstår (vet, känner) [bara] till en del
och vi profeterar [bara] till en del.
[Vår kunskap och vår profetiska gåva är begränsad, ofullständig, bristfällig och fragmentarisk.]
Men när det fullkomliga [det som är fullvuxet, moget och hel perfekt] kommer,
ska det som är till en del försvinna (förgå; fullt ut avskaffas).
[Profetiorna, tungomålen och kunskapen tappar sitt värde och behövs inte då de byts ut mot hela sanningen.]
För [här och] nu ser vi [bara] i en dunkel spegel (gåtfull spegelbild) [av putsad metall, dvs. indirekt – det vi ser är bara som en suddig reflektion av den sanna verkligheten, se ],
men sedan [när det fulländade kommer] ska vi se ansikte mot ansikte [].
Nu förstår jag [här och nu känner jag bara] till en del [min personliga kunskap är begränsad och ofullständig],
men då ska jag förstå (känna, veta) fullt ut [få fullständig personlig kunskap],
precis som jag själv är fullständigt känd [av Gud som vet/känner till allt om mig].
Efter det visade han sig för över 500 syskon (bröder och systrar i tron)
vid ett tillfälle, varav de flesta fortfarande lever, men några har somnat in (dött).
[I den här sista delen i Paulus brev finns en lovsång till uppståndelsen som en parallell till Korsets lov, se . Korset och uppståndelsen är två sidor på samma mynt. Huvudtemat i hyllningen till uppståndelsen ramar in stycket, se och , och i kiasmens centrum, se .] Om nu den Smorde (Messias, Kristus) predikas som uppstånden från de döda,
hur kommer det sig då att några av er säger att det inte finns någon uppståndelse (uppstigande, nytt liv) av de döda?
Men nu är den Smorde (Messias, Kristus) uppstånden från de döda [till evigt liv],
och han blev den förste (en försmak, förstlingen, förstlingsfrukten) av de som har dött (somnat in i döden). [Utan uppståndelsen är tron meningslös och vi är kvar i våra synder. Om det inte vore för uppståndelsen skulle Jesus varit som vilken rabbin som helst som försökte förnya Israel, men misslyckades. I så fall skulle Petrus, Jakob, Andreas och Johannes återvänt till sina båtar och levt ett vanligt liv. Uppståndelsen visar att synd och död inte fick det sista ordet.]
Den första människan kom från jorden och var jordisk (gjord av stoft),
den andra människan kom från himlen.
2 Korintierbrevet (30)
Han räddade oss (drog oss till sig själv) från en sådan fruktansvärd död, och han kommer att rädda oss igen. Vi har satt vårt hopp till honom, att han ska rädda oss även i fortsättningen,
under tiden som ni också hjälper oss (samarbetar tillsammans med oss) genom er förbön. Resultatet blir många [glada] ansikten som tackar Gud för den nåd (favör, gåva) [kraft] vi får, eftersom många har bett för oss.
För om jag gör er sorgsna, vem kan då göra mig glad om inte just den jag gjort sorgsen? [Paulus hade en äkta genuin kärlek till församlingen.]
[Paulus gladde sig inte över att behöva gå tillrätta med församlingen i Korint.] Det var i djup nöd
(med mycket smärta och sorg) med ångest i hjärtat och
med många tårar som jag skrev till er. Jag ville inte göra er sorgsna, målet var att ni skulle förstå vilken överflödande kärlek
[som är osjälvisk och utgivande] jag ständigt har för er.
[Paulus ger fyra motiv varför han skriver till dem: Ge glädje, se . Visa sin kärlek, se ; ; ; . Pröva deras trofasthet, se . Visa hur han bryr sig om dem, se .] för några en doft av död till död,
för andra en doft av liv till liv.
Vem är kvalificerad (duglig, räcker till för att stå i den här tjänsten)? [Svaret ges i 3:5-6: det är inte i egen styrka utan genom Guds Ande!] [Tankarna går till tidernas främste fältherre – makedoniern Alexander den store, som tre hundra år tidigare just från detta område hade skapat världshistoriens största imperium. Det grekiska ordet för triumfera, thriambeuo, beskriver det triumftåg där generalen går först, följd av präster som bar rökelsekar med välluktande rökelse. Den tillfångatagna fiendekungen går bakom i bojor, helt avklädd utan vapen. På samma sätt har evangeliet segrat över döden och offentligt visat att han inte längre har någon makt över Jesus! För dem som är frälsta är det en väldoft som leder till liv, medan för motståndarna är det en doft som leder till död.]
Vi är inte som många andra [falska apostlar, se 11:13], som säljer Guds ord för egen vinning. [Ordet beskriver en försäljare som bjuder ut sina dagligvaror på marknaden. Ordet har en negativ klang och antyder både girighet och stora mellanskillnader. Sanningen står inte högt i kurs, överdrifter och lögner används obehindrat. Paulus motsäger inte att en predikant får betalt, det talar han för i . Problemet är om det finns orena motiv.] Nej, i den Smorde (Kristus) predikar vi med rent sinne inför Gud det som kommer från Gud.
Måste vi rekommendera oss själva igen
(lägga fram våra meriter)?
Behöver vi, som vissa andra
[falska apostlar, se 2:17], rekommendationsbrev till er eller
från er?
[Det var inte ovanligt med rekommendationsbrev. Några exempel i NT är: Apollos, ; Timoteus, ; Febe, ; Johannes Markus, ; Titus, . Paulus känner sorg över att relationen med vissa i Korint har sjunkit så lågt att han skulle behöva rekommendationsbrev från en tredje part. Han hade ju varit med och fört många av korintierna till tro!]inte så att vi på egen hand är kvalificerade (dugliga) att hävda att någonting kommer från oss själva. Vår förmåga (kvalifikation) kommer i stället från Gud,
För [samma] Gud, som [i begynnelsen, i , se även ; ; ] sade: "Ljus ska lysa fram ur mörkret", har låtit ljuset skina i våra hjärtan, för att kunskapen om (en personlig erfarenhet av) Guds härlighet, som strålar från (kan ses i) Jesu den Smordes (Kristi) ansikte, ska lysa fram (sprida sitt sken).
Men denna skatt [ljuset som skiner i hjärtat – att personligen få känna Jesus] har vi i [bräckliga mänskliga] lerkärl, för att det ska vara tydligt att den överväldigande (enormt stora) kraften kommer från Gud och inte från oss själva. [Den mänskliga kroppen, den yttre människan, liknas vid ömtåliga lerkärl, se , ; . Kroppen åldras och bryts ner. Den troende utsätts för hård yttre press, som beskriver, men Gud har valt att visa sin härlighet genom vanliga människor, vilket Gideons berättelse om lerkärlen med facklorna i är en bild för, se , . I kontrast till enkla lerkärl står utsmyckade dyrbara kärl av metall, se .]
För vi [alla troende] vet (med all säkerhet) att om vårt jordiska tält [som är en bild för att vår kropp är temporär] rivs ner så har vi en [permanent] byggnad från Gud, en evig boning i himlen som inte är gjord av människohand. [Johannes använder en liknande bild för hur Jesus bodde, ordagrant "tältade" här på jorden, se . Frasen "vi vet" syftar på det Paulus tidigare undervisat korintierna om i .]
Därför suckar vi i vårt tält och längtar att få iklä oss vår himmelska boning,
Men vi är ändå vid gott mod (frimodiga)
och skulle hellre flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren.
Allt detta kommer [är en gåva] från Gud, som genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus) försonade (återupprättade) oss med sig själv [gjorde så att vi kunde få frid med Gud] och gav oss försoningens tjänst (ämbete – gr. diakonia).
Därför säger Herren:
"Gå ut från dem och skilj er från dem,
och rör inte vid något orent.
Då ska jag ta emot er." [; ]
Men nu är jag glad, inte därför att ni blev bedrövade (sorgsna) utan för att bedrövelsen ledde till omvändelse (ett förvandlat tänkesätt). Ni blev ju bedrövade på det sätt som Gud ville, och skadades därför inte på grund av vad vi gjorde.
På samma sätt som ni överflödar,
i allt:
i tro [],
och tal [som tungomål, profetia, se ]
och kunskap [insikt i andliga frågor, se ],
med all
hängivenhet [iver i att göra det som är gott]
och kärlek som ni känner för oss,
se därför till att ni också överflödar i denna nåd [finansiella gåva]. [Paulus ger räknar upp sex gåvor uppdelade i två grupper om tre:
tro, tal, kunskap;
hängivenhet, kärlek, nåd.
Varje grupp börjar med det grekiska ordet pas som översätts "i all" eller "med all".]
Fullfölj nu det ni påbörjat, så att er entusiastiska start motsvarar och överensstämmer med er förmåga (den kapacitet ni har).
För det är inte tänkt att andra ska bli lättade [från sitt ansvar] och ni ska bli tyngda (bli pressade, få svårigheter) utan att det ska bli jämvikt.
var och en [ska så, dvs. ge] precis [så mycket] som han har bestämt (föreslagit; lagt fram) i sitt hjärta (ordagrant: i hjärtat), inte utav olust (motvilja) eller tvång [som något obligatoriskt],
för Gud älskar (föredrar) en glad (beredvillig, förnöjsam; välvilligt inställd) givare. [Här citerar Paulus fritt från den andra delen av i den grekiska översättningen Septuaginta där det står: "Gud älskar en glad man och givare". Principen om sådd och skörd och om givandets välsignelser finns också i och i . Paulus sammanfattning av denna "lag" har ibland förminskats till en slug investeringsstrategi där man genom att ge mycket förväntar sig en större välsignelse tillbaka för att leva gott för egen del. Om det är drivkraften blir resultatet bara ännu djupare andlig fattigdom. Paulus gör klart att Gud vill se alla sina barns behov uppfyllda. Herren lönar generositet genom att möjliggöra för ännu mer generositet.]
Många gånger på mina resor har jag varit utsatt för:
faror på floder [troligen farliga vadställen på översvämmade floder],
faror bland rövare,
faror från [judiska] landsmän,
faror från hedningar,
faror i städer,
faror i öknar,
faror på hav,
faror på grund av falska bröder.
Om jag ville berömma mig vore jag ändå ingen dåre, jag skulle bara säga sanningen. Men jag avstår, för att ingen ska tänka högre om mig än man gör när man ser eller hör mig.
Han blev korsfäst i svaghet,
men lever genom Guds kraft.
Så är också vi svaga i honom,
men vi ska leva med honom
genom Guds kraft som ni ska få känna.
Galaterbrevet (35)
[ är en enda lång mening i grekiskan.] [Från:] Paulus [betyder liten], en apostel (sändebud, ambassadör),
[min auktoritet och mitt budskap fick jag]
inte från människor eller genom någon människa [som förmedlade den till mig från Gud],
utan genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus) och Gud Fadern,
som uppväckte honom från de döda.
som offrade sig själv för våra synder,
för att rädda oss från den nuvarande onda tidsåldern (världsordningen),
efter vår Guds och Faders vilja (önskan, behag, längtan).
Men även om vi eller om så vore en ängel (budbärare ) från himlen skulle predika ett annat (parallellt) evangelium än det vi har predikat för er, så låt honom vara under förbannelse [bli ställd under Guds dom – gr. anathema]!
Men när han – som utvalde mig innan jag var född och kallade (avskilde, helgade) mig genom sin nåd (oförtjänta favör) – beslöt (när det behagade honom)
Innan vissa personer
från Jakob var där hade han för vana att äta
med hedningarna. Men när männen
[från Jerusalem] kom, drog han sig gradvis undan
[från hedningarna], eftersom han fruktade dem som var för omskärelse
[den grupp judar som lärde att en hedning var tvungen att omskära sig innan han blev en kristen].
Vi [Paulus inkluderar sig själv och Petrus, Barnabas, m.fl.] är judar av naturen (vi är födda judar) och inte hedniska syndare.
Ändå vet vi att en människa inte blir rättfärdig [skuldfri, har det rätt ställt med Gud] genom att i egen kraft följa lagen [på ett legalistiskt sätt följa Torah], utan bara på grund av tron på den Smorde (Messias, Kristus) Jesus (hans trofasthet). Vi själva har satt vår tro till Jesus den Smorde, för att vi ska bli rättfärdiga genom den Smordes (Kristi) trofasthet och inte för att vi i egen kraft följer lagen. För på grund av laggärningar (religiösa ritualer, eget arbete) kan ingen människa bli rättfärdig (inget kött bli utan skuld och få frid med Gud).
En sak vill jag förstå (oavsett andra argument, låt mig ställa denna fråga): [Paulus tar nu ett huvudargument som handlar om tro eller lag. Frågan ramas in i ett kiastiskt mönster i och , med en utvidgning och beskrivning i .] Tog ni emot den helige Ande genom att hålla lagen [följa Moseböckernas alla bestämmelser]
eller på grund av tro (förtröstan) [tillit till evangeliet]? [Självklart var det genom tro!]
Ger Gud er då sin [helige] Ande och utförde kraftfulla mirakler bland er på grund av att ni höll lagen [legalistiskt följde Mose undervisning och alla rabbinska tillägg],
eller för att ni lyssnade [på evangeliet] i tro (hade förtröstan, tillit till det)?
Förstå därför (låt er få en personlig erfarenhet av) att det är de människor som tror (de som lever i tro) som är Abrahams [verkliga] barn.
Eftersom Skriften gång på gång förutsåg att Gud skulle rättfärdiggöra hedningarna genom tro, berättade den i förväg de glada nyheterna (evangeliet) för Abraham genom att säga:
"I dig ska alla folk (nationer, folkgrupper) bli välsignade." [; ]
Därför blir de som är av tro (litar, lutar sig emot Gud) välsignade tillsammans med den troende Abraham (som trodde, litade, lutade sig emot Gud).
För alla de som förlitar sig på [utgår från; förutsätter; "är av"] laggärningar är under förbannelse [är dömda till förkastelse – som resulterar i det straff som måste komma ner], för det står:
"Förbannad är var och en som inte fortsätter att göra [inte ständigt praktiserar och lever efter; som inte gör och förblir vid] allt det [i plural] som är skrivet i [den älskade] lagens bok (skriftrulle)." [] [Här används diminutiva formen av biblos – biblion – dvs. att det är en liten bok eller rulle och troligen även med innebörden att den är älskad.]
Men att ingen blir rättfärdig (rättfärdiggjord) inför Gud genom lagen är uppenbart (helt klarlagt),
för den "rättfärdige ska leva av (utifrån) tro". []
[Den som är trofast och förtröstar på Gud förklaras som rättfärdig inför honom och får full tillgång till Guds överflödande och äkta liv.]
Men lagen kommer inte från tro (baseras, vilar inte på tro), för det står:
"Den som gör dessa gärningar [som lagen föreskriver]
ska leva genom dem [inte genom tro]." []
Den Smorde (Messias, Kristus) har friköpt oss (betalt ett pris för vår frihet) från lagens förbannelse, genom att bli ett med förbannelsen i vårt ställe, för det står skrivet:
"Under en förbannelse är alla som hängs upp på trä (ett kors)." []
För om arvet berodde på [att bara lyda] lagen [som dessa falska lärare vill få er att tro], skulle det inte längre bero på löftet, men Gud gav arvet till Abraham genom ett löfte.
Motsäger sig lagen Guds löften? Nej, absolut inte! Om en lag i sig självt kunde ge [andligt] liv, då hade med säkerhet rättfärdighet kommit genom lagen.
I stället har Skriften visat att alla [hela skapelsen och mänskligheten] är fängslade av synd (helt instängda utan hopp om att själva kunna bli befriade), för att det som var lovat [arvet, välsignelsen] skulle ges, på grund av Jesu den Smordes (Kristi) trofasthet, till dem som tror (litar, lutar sig emot honom).
Så har alltså lagen blivit vår [judarnas] skolmästare (instruktör, uppfostrare, övervakare; stränga beskyddare) [som skulle föra oss] fram till den Smorde (Messias, Kristus), så att vi skulle bli (förklaras) rättfärdiga av (utifrån) tro.
Men när tiden var fullbordad sände Gud sin son, född av en kvinna, och född in under lagen,
Det står ju att Abraham hade två söner, en med slavkvinnan [Hagar] och en med den fria kvinnan [Sara, sin hustru].
Slavkvinnans son var född på naturligt sätt (efter köttet), däremot var den fria kvinnans son född genom löftet.
För genom [den helige] Anden, genom tro (förtröstan), väntar vi (hoppas vi ivrigt) på rättfärdigheten som är vårt hopp.
Denna övertalning (som förleder er) är inte från honom som har kallat er [till friheten i Jesus].
Den som sår i (in i) sitt kött [som gång på gång föder sin gamla onda mänskliga natur]
får av (ska utifrån/ur) köttet skörda förgängelse (undergång; andligt förfall),
men den som sår [och fortsätter att så] i (in i) Anden
får av (ska utifrån/ur) Anden skörda evigt liv.
Efesierbrevet (8)
Samma kraft använde (verkade) han i den Smorde (Messias, Kristus) när han uppväckte (reste upp) honom från de döda och satte honom på sin högra sida [; ] i det himmelska (i de himmelska världarna).
För av nåden [på grund av Guds oförtjänta favör och välvilja] är ni frälsta (räddade, befriade, helade, bevarade) genom tro (trofasthet, förtröstan), och detta inte av (utifrån/utav) er själva – Guds gåva är det (presenten/offergåvan är från Gud) [både nåden (gr. charis) och gåvan (gr. doron) står i bestämd form] –
inte av (utifrån) gärningar [goda handlingar; eget arbete och slit], så att ingen ska [kunna] berömma sig (ta åt sig äran; ståta och bli högfärdig).
Från honom har varje familj (ras, stam, släkte) i himlen och på jorden fått sitt namn (karaktär). [Grekiska ordet för familj patria är snarlikt fader, gr. pater i .]
han från vilken hela kroppen fogas samman och hålls ihop (hålls samman) i kärlek, genom det stöd varje led ger, efter varje enskild dels uppmätta kraft (gr. energeia), som gör så att kroppen växer till och bygger upp sig själv i kärlek.
Låt inte något omoraliskt tal (ordagrant: ruttet ord) [dvs. tal/skämt som är av dålig kvalité och därför ohälsosamt och opassande att använda] komma ut (fara fram; gå vidare) ur er mun, utan bara sådant som är gott och hjälper till att bygga upp där det behövs (det som är bra för den nödvändiga/behövliga uppbyggelsen), så att det gynnar (ordagrant: skulle ge nåd åt) dem som lyssnar.
Därför säger han [det är för den anledningen som det heter]:
Vakna du som sover!
Och stå upp från de döda,
så ska den Smorde (Messias, Kristus) lysa över dig.
[Fritt citerat från ; . Strofen kan vara tagen från en tidig hymn.]
Var inte inställsamma ögontjänare som bara vill behaga människor,
utan var den Smordes (Kristi) tjänare som gör Guds vilja helhjärtat.
Filipperbrevet (10)
De gör det i kärlek [som är osjälvisk och utgivande], eftersom de vet att jag är satt att försvara (argumentera för) evangeliet.
De förstnämnda [som är avundsjuka och vill splittra] predikar den Smorde (Messias, Kristus) av själviska motiv (rivalitet; själviska ambitioner), inte med rena motiv, bara för att göra det svårare för mig i min fångenskap.
Jag dras åt båda hållen. Min längtan är att bryta upp (plocka ner tältet för att resa vidare) och vara hos den Smorde (Messias, Kristus), vilket är långt mycket bättre,
[1] Omskuren på åttonde dagen [enligt ; i jämförelse med proselyter som var omskurna vid vuxen ålder],
[2] av Israels folk [född jude – inte proselyt, se ],
[3] från Benjamins stam
[vars mor var Rakel – inte en bihustru; Saulus var namngiven efter Israels första kung Saul – också en benjaminit],
[4] en hebré född av hebréer [Paulus föräldrar var hebréer; han var uppväxt med det hebreiska språket och kulturen],
[5] i fråga om [att följa] undervisningen [gr. nomos – Torah] en farisé,
och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer från (utav) läran (lagen – gr. nomos) [genom att legalistiskt följa alla Moseböckernas bud], utan [med] den [rättfärdighet] som kommer genom den Smordes tro (trofasthet; förtröstan från Messias/Kristus), rättfärdigheten från (utav) Gud på grund av tron (som är baserad på trofasthet/tillit/förtröstan) –
om jag så skulle kunna nå [i hopp om att komma] fram till uppståndelsen från de döda.
Men vårt
medborgarskap är
(har alltid varit, och är nu fast förankrat) i himlen.
[Ordet för medborgarskap, gr. politeuma, klingade speciellt för brevets mottagare i Filippi som bodde i en romersk koloni, se . Filippi var som ett "litet Rom", här kunde man äta romersk mat, romerska regler gällde osv. Det var här som Paulus använde sitt romerska medborgarskap för första gången, se . En kristen har sitt hemland i himlen men lever här på jorden som i en "himmelsk koloni", se ; .] Däri
från [med den vetskapen att vårt medborgarskap är i himlen] ser vi ivrigt fram emot
(fokuserar vi helt på, väntar vi tålmodigt på) Herren Jesus den Smorde
(Messias, Kristus), Frälsaren
(den som befriar, bevarar, upprättar och helar),
Alla de heliga [de troende i Rom, några av dem nämns vid namn i ], särskilt de som hör till kejsarens hus [syftar troligtvis på kristna soldater och tjänare som tjänstgjorde hos kejsaren], hälsar till er. [På grund av Filippis nära koppling till Rom, som koloni och finansiellt centrum, fanns det många band mellan dessa städer, se även .]
Kolosserbrevet (11)
Han [Fadern] räddade oss (ryckte/drog in oss till sig själv; befriade oss) från mörkrets makt (välde, styre, kontroll)
och förde oss in i (förflyttade oss till) sin älskade Sons rike (kungarike).
Han är huvudet
för sin kropp,
församlingen (gr. ekklesia).
[Paulus använder ofta bilden med Jesus som huvudet för sin kropp, församlingen. Den illustrerar på ett fint sätt att varje del är betydelsefull, se ; att kroppen växer och mognar, se ; att huvudet har en frälsande roll, se . På samma sätt som en kroppsdel inte kan överleva utan kroppens pulserande blod, behöver varje kristen vara sammankopplad med kroppen och huvudet.]Han är begynnelsen,
[det vill säga] den förstfödde från de döda [som uppstått med en förhärligad kropp],
för att han i allt skulle vara den främste.
Ni blev begravda tillsammans med honom i dopet, där ni också blev uppväckta (upplyfta) med honom [till ett nytt liv] genom er tro på Guds kraft, som uppväckte honom från de döda.
Han har utplånat (strukit ett streck över) det skuldebrev med krav [bud och förordningar som gavs genom Mose, se ] som hindrade och anklagade (belastade, vittnade mot) oss. Han tog bort det genom att spika fast det vid korset.
Han håller sig inte till huvudet [för församlingen], från vilken hela kroppen – stödd och sammanhållen av leder och senor – växer med Guds växtkraft.
Men nu [när ni har lämnat detta syndfulla sätt] måste också ni lägga bort allt detta:
vrede (att ständigt söka intriger och vilja hämnas),
ilska (häftiga vredesutbrott),
ondska (utstuderad elakhet),
förtal
och oanständigt (grovt, orent) tal
från era läppar.
Vad ni än gör, arbeta helhjärtat (ordagrant: "utifrån själen") [dvs. villigt och med entusiasm], som för Herren och inte för människor. [I GT används samma ord (hebr. ) både om att hålla gudstjänst och att arbeta, se ; .]
Tillsammans med honom kommer vår trogne och älskade broder Onesimus, som är en av er. De kommer att berätta för er om allting här.
Även Jesus som kallas Justus [latinskt namn] hälsar. Bland de omskurna är dessa [tre] mina enda medarbetare för Guds rike, och de har varit till tröst för mig. [Aristarchus, Johannes-Markus och Jesus-Justus var alltså messiastroende judar. Uttalandet antyder att de tre följande medarbetarna, Epafras, Lukas och Demas inte var av judisk härkomst utan troligen greker.]
Epafras, som är en
av er
[han tillhörde troligen församlingen i Kolossai], hälsar. Han är en tjänare till den Smorde
(Messias, Kristus) Jesus som ständigt kämpar för er i sina böner, för att ni ska stå fasta, fullkomliga och fullt övertygade om hela Guds vilja.
När mitt brev har blivit uppläst hos er, se då till att det även blir uppläst i församlingen i
Laodikeia och att ni får läsa brevet
från Laodikeia.
[Brevet från Laodikeia kan syfta på Efesierbrevet, brevet till Filemon eller något annat brev som inte finns bevarat i dag. Det fanns redan i den tidiga kyrkan en tradition att cirkulera de Nytestamentliga breven.]1 Thessalonikerbrevet (6)
och vänta
på hans Son
från himlarna, honom som Gud har uppväckt
från de döda: Jesus, som personligen räddar oss
från den kommande vredesdomen.
[Uttrycket "omvändelse från avgudar" indikerar att församlingen verkar bestått mestadels av icke-judar som omvänt sig från avgudadyrkan för att tro på den levande Guden. Det antyder att mellan Paulus tre lördagar med samtal i synagogan, se , och den förföljelse som drev honom ut ur staden, se , måste han tillbringat flera veckor i staden. Han både arbetade för sitt uppehälle och undervisade omvända hedningar.
Dessa två verser fungerar också som en sammanfattning för de ämnen Paulus tar upp i brevet. I nästa stycke beskriver han mer ingående hur han kom till dem, se . De troende i Thessalonike väntade att Jesus skulle komma tillbaka medan de ännu levde. Detta ämne om Jesu ankomst och vredesdomen tas också upp senare i brevet i kapitel 4-5.]Bakom vår uppmuntran (uppmaning, undervisning) [att ta emot evangeliet] finns inte
lögn (villfarelse, falska läror),
orenhet [felaktiga, orena motiv som egen vinning och makt] eller
svek (tvivelaktiga metoder, trick, smickrande ord för att lura er).
Vi sökte inte mänsklig ära vare sig av er eller av andra,
2 Thessalonikerbrevet (1)
Laglöshetens mysterium
(hemlighet) är ju redan verksam
[i världen]. Nu måste bara
[det som återstår att ske är] han som håller tillbaka
[hindrar laglöshetens utbredande] tas bort
(röjas ur vägen).
[Många antikrister har redan uppstått och dessa onda krafter är verksamma, se . Vad eller vem är den som håller tillbaka laglöshetens hemlighet eller Antikrist själv från att träda fram? I används den opersonliga formen "det", medan den maskulina formen "han" används i . Det finns många förslag: - Något i världen som t.ex. den romerska staten, kejsaren, lag och ordning, osv. - Den helige Ande. - Församlingen, dock anges den alltid i feminin form. - En ängel, i nämns hur en ängel har nyckeln till avgrundens brunn.
Paulus anger inte vad det/han är här i sitt brev, men han hade berättat det för thessalonikerna när han undervisade dem på plats, så de kände till det. Även om vi inte exakt vet vad det är, förstår vi att både de gudsfientliga och de gudomliga krafterna är verksamma i världen, och att både den laglöses och Jesu ankomst förbereds.]1 Timoteusbrevet (2)
Målet med befallningen (förmaningen, uppmaningen) är
kärlek [som är osjälvisk och utgivande] ur ett rent hjärta,
ett gott samvete
och en uppriktig (genuin) tro.
så är han högmodig och okunnig. Han har en sjuklig lust (ohälsosam stark iver) att diskutera (debattera) och strida om ord.Sådant leder till
avund (missunnsamhet),
bråk (grupperingar, splittring),
förtal (fiendskap),
ondskefulla misstankar (en inställning där man alltid tänker det värsta om människor)
2 Timoteusbrevet (7)
[ formar en kiasm som ramas in av att Paulus först blickar tillbaka på Jesus, för att här sist se fram emot en evighet tillsammans med honom. Centralt finns temat att evangeliet inte går att hindra – det är inte bundet!] Kom ihåg (tänk ständigt på) Jesus den Smorde (Messias, Kristus) [hans mänskliga sida],
som uppstånden från de döda (uppstånden och nu levande),
av Davids släktled (säd). []
[I detta brev nämns titeln "den Smorde", gr. Christos, tretton gånger. Tolv av dessa i benämningen "den Smorde Jesus" vilket betonar Jesu gudomlighet som Guds utvalde. Här i denna vers är ordföljden omvänd. Benämningen "Jesus den Smorde" lyfter fram Jesu mänskliga sida. Under prövningar, lidande och hårt arbete hjälper det att tänka på att Jesus har varit människa, se . Att Jesus var från Davids släktled visar att han var en människa som vi, men också att han uppfyllde kriterierna på de messianska förväntningarna
Verbformen perfekt particip, som används för "uppstånden", betonar att en händelse som har skett i det förflutna fortfarande verkar i nuet. Jesus har uppstått och lever fortfarande, vilket påverkar oss i dag!]
Detta är mitt evangelium,
Fly ungdomens (omogna) onda begär. [Det syftar troligen på ungdomlig omogenhet, otålighet, stridigheter och egna ambitioner, se . Det inkluderar även sexuella frestelser, även om inte det är huvudtemat här. Orden fly och följ är samma som i . I antiken fanns inte begreppet tonår och ordet ung betydde inte samma sak som i dag. Livet delades upp i två faser, antingen var man ung eller gammal, och gränsen gick vid 40 års ålder. Timoteus är troligtvis i 30-årsåldern när Paulus skriver detta brev till honom, se .] Följ (sträva) i stället efter:
rättfärdighet (att leva rätt, i fullkomlig harmoni med Guds vilja),
tro,
kärlek [som är osjälvisk och utgivande]
och frid
tillsammans med dem som åkallar (frågar efter, ropar och vädjar till) Herren av rent hjärta.
och nyktrar till ur djävulens snara, där de hålls fångna, så att de gör hans vilja. [Falska läror och alla negativa konsekvenser som följer med dem har sitt ursprung hos Satan, men genom Guds nåd kan Jesu tjänare vara med och föra tillbaka dessa personer.
Uttrycket "kanske låter Gud dem omvända sig" betonar att sann omvändelse måste vara ett Guds verk i en människas hjärta. Jesus sade att ingen kan komma till mig, om inte Fadern drar honom till sig, se . Gud vill frälsning, se ; .]
Bland dem
[som drivs av egoism, se , och även bland de falska lärarna i Efesos] finns sådana som smyger
(ålar) sig in i hemmen och snärjer
(får kontroll över, tillfångatar) svaga kvinnor som är tyngda
av [obekända, tidigare] synder
[som nu tynger dem] och drivna
av många slags begär, de blir
mina förföljelser
och lidanden,
som de i
Antiokia [, där Paulus och Barnabas fördrevs från staden],
Ikonium [, där de var nära att bli stenade, men hann fly från staden] och
Lystra [, där Paulus blev stenad och släpades ut ur staden till synes död]. Vilka förföljelser har jag inte fått utstå,
men Herren har räddat mig ur dem alla.
[Syftar på .]Men Herren hjälpte mig och g
av mig kraft, för att förkunnelsen genom mig skulle fullföljas och alla folk skulle få höra den. Så blev jag räddad ur lejonets gap.
[Paulus uppdaterar Timoteus med detaljer kring vad som hänt sedan de senast sågs. Paulus uttryck "när jag försvarade mig första gången" syftar troligen på prima action, som var de preliminära förhör som nu hade hållits under hans andra fångenskap i Rom. Lukas hade inte hunnit komma till honom ännu.]Titusbrevet (4)
Det finns nämligen många upproriska pratmakare och bedragare, särskilt bland de omskurna.
En
av deras egna, en profet, har sagt:
"Kretensare ljuger jämt, de är vilddjur, glupska och lata."
[Paulus citerar en strof ur dikten Cretica, av den grekiska poeten Epimenides som levde i staden Faistos på Kreta, 600 f.Kr. Hela sammanhanget lyder: "De gjorde en grav för dig, den helige och höge. Kreterna ljuger i ett och är odjur, glupska och lata. Men du är inte död, du lever för evigt. För i dig lever vi och rör oss och är till." Paulus citerar den sista strofen i sitt tal på Areopagen, se . Dikten var riktad till den största grekiska guden Zeus. Paulus var inte rädd för att citera kända verk för att visa på den för grekerna okända Gud som skapat världen, se . Här tar han en annan strof där Epimenides uttalar sig om kreterna.]Den ska vara sund och oklanderlig, så att din motståndare måste skämmas när han inte har något ont att säga om oss.
frälste (räddade, helade, upprättade) han oss – inte på grund av rättfärdiga gärningar, utan på grund av sin barmhärtighet (nåd) – genom ett bad till en ny födelse och förnyelse (av tankar och vilja) i den helige Ande,
Hebreerbrevet (21)
Och till vilken av änglarna har han någonsin sagt:
Sitt på (utifrån – gr. ek) min högra sida
tills jag lagt dina fiender som en pall under dina fötter? []
Jesus som helgar och de som helgas har alla en och samme Far. Därför skäms han inte för att kalla dem syskon (bröder och systrar),
Uppmuntra i stället varandra varje dag, så länge det heter "i dag" [då det är möjligt att bli frälst, se ], så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.
[Nu kommer tre frågor som successivt följer nyckelorden från Psalm 95 (uppror, förbittrad och vila). Frågorna besvaras med en ny fråga. Se även .] Vilka var det då som hörde men ändå gjorde uppror
(förbittrade, provocerade) [ och ]?
Var det inte alla de som Mose förde
ut ur Egypten?
[Sista delen i , som citerades i handlar om Guds vila.] När nu ett löfte finns kvar om att få komma in i hans vila, låt oss då akta oss så att ingen av er visar sig gå miste om det.
Varje överstepräst blir utsedd bland människor [inte änglar, se , ] och insatt för människors skull, för att göra tjänst inför Gud och bära fram gåvor och offer för deras synder.
Medan han
[Jesus] levde här i köttet
[på jorden som en människa], ropade han högt under tårar när han bad
(böner för speciella behov) och åkallade
(bad om beskydd till) den som kunde frälsa
(rädda) honom ut
från döden
[för att stå upp till evigt liv efter korset], och han blev bönhörd
på grund
av sin gudsfruktan
[villighet att tillbe Gud och underordna sig Guds vilja].
[Gäller främst Jesu bön i Getsemane, se ; ; , .]
Se hur stor han är, om till och med vår stamfar Abraham
gav honom tionde av sitt bästa byte.
De av Levis söner som blir präster har ett bud lagen [gr. nomos – Torah, Moseböckerna] att få tionde av folket [],
alltså av sina bröder [judiska landsmän],
trots att de också härstammar från Abraham.
Men Melkisedek, som inte var av deras släkt,
fick tionde av Abraham
och välsignade honom som hade fått löftena. [På samma sätt behöver inte Jesus vara från Levi stam.]
För om prästtjänsten ändras (får en ny ordning) måste lagen [instruktionerna vad det gäller prästtjänsten] också ändras.
Det är tydligt att vår Herre har kommit ur Juda stam, och Mose har inget sagt om präster från den stammen. [Jesus kommer från Juda stam, se ; . När Jakob välsignar och profeterar över sina söner i ges fler detaljer kring varför Juda räknas som den förstfödde. Förstfödslorätten togs från Ruben eftersom han låg med sin fars bihustru. Den gick förbi Simeon och Levi på grund av deras grymhet när de mördade en hel by efter att Dina hade våldtagits. Därför blev Juda räknad som förstfödd. En strof i välsignelsen från pekar tydligt på Jesus: "Spiran skall inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som den tillhör kommer och folken blir honom lydiga."]
Det ska inte vara som det förbund jag slöt
med deras fäder
den dag jag tog deras hand och förde dem
ut ur Egyptens land,
för de blev inte kvar i förbundet
med mig,
så jag brydde mig inte om dem, säger Herren.
så blev den Smorde (Messias, Kristus) offrad en gång för att bära mångas synder []. Han ska bli synlig (träda fram) en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa (befria) dem som väntar på (längtar innerligt med förväntan efter) honom.
Men min rättfärdige ska leva av tro (utifrån förtröstan och tillit),
och om han drar sig undan (skulle skygga tillbaka) [av rädsla och blygsel och inte vill stå upp för sin övertygelse],
har min själ ingen glädje (behag) i honom [längre]." [Fritt citerat från och .]
I tro [med trons ögon] förstår vi hur olika tidsperioder (generationer, epoker) har blivit förändrade (återuppbyggda, helt förvandlade till något bättre) genom ett ord från Gud. Det vi nu ser med våra fysiska ögon blev till genom det som inte kunde ses.
Abraham räknade med att Gud hade makt att till och med uppväcka från de döda, och därifrån återfick han honom också, bildligt talat. [Abraham dog 175 år gammal. Vid den tiden bestod hans släkt av en son, 75 år gammal, och två barnbarn som var 15 år.]
Kvinnor fick
[i tro] sina döda tillbaka
genom uppståndelse,
andra blev torterade och accepterade inte befrielsen
[som erbjöds om de förnekade tron],
för de ville nå en bättre uppståndelse.
[Gamla testamentet har två exempel på kvinnor som fått sina döda söner tillbaka. Elia uppväckte en änkas son i Sarefat, se , och Elisa uppväckte en kvinnas son i Shunem, se . Grekiska ordet för tortyr är tumpanizo som ursprungligen beskriver hur man slår på en trumma. Ordet kan specifikt beskriva hur offret blir slagen på eller får sin kropp fastbunden och utsträckt på ett hjul, men användes generellt för olika former av tortyr.]Vi har ett [offer-]altare från vilket tabernaklets tjänare inte har rätt att äta.
Nu ska fridens Gud som i kraft av ett evigt förbunds blod har återfört fårens store Herde, vår Herre Jesus, tillbaka från de döda,
Jakobs brev (13)
och någon av er säger till honom: "Gå i frid!" [Den vanliga judiska frasen för farväl.] "Håll dig varm och ät så att du blir riktigt mätt." Till vilken nytta är det om han inte ger honom det som är nödvändigt för kroppen?
Men någon kommer istället att säga [Jakob introducerar nu en tredje part som med ett retoriskt påstående invänder]: "Du har tro, och jag har gärningar [har du tro, så har jag goda gärningar]."
Visa mig din [påstådda] tro utan (åtskild från) gärningar, så ska jag visa dig min tro genom (utifrån) mina gärningar.
[Två exempel hur tro och gärningar hör ihop tas från GT. Abraham – en jude, och Rahab – en hedning.] Blev inte vår far Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar när han bar fram sin son Isak på altaret? [Abraham var israeliternas stamfar, se . Han var villig att offra sin ende son, Isak, se .]
Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar, och genom gärningarna blev tron fullbordad.
Ni ser alltså att människan erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro.
[Ännu ett exempel från GT.] Blev inte den prostituerade Rahab
(gr. Raav) på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar när hon tog emot sändebuden
(spejarna) och släppte ut dem en annan väg?
[Berättelsen om hur Rahab gömmer de två israeliska spejarna i sitt hus i Jeriko finns i . Hon finns även med i Jesu släkttavla, se , och är en av troshjältarna i .] Från samma mun kommer välsignelse
och förbannelse.
Så får det inte vara, mina syskon (bröder och systrar i tron).
En källa kan väl inte [samtidigt] från samma klippöppning
ge både sött och bittert vatten? [Nej, det är omöjligt.]
[Följande två stycken ( och ), utgör brevets höjdpunkt och kiastiska centrum. Kontrasten mellan sann och falsk vishet får sitt crescendo i nästa stycke där det blir uppenbart att en kristen inte kan vara tvådelad, splittrad och kluven. Jakob använder det grekiska ordet för "två-själad" (dipsychos, se ). Det något ovanliga adjektivet förekommer även i inledningen till detta brev () där frågan om vishet först tas upp (). I expanderas ämnet i form av åtta kännetecknande punkter. Kontrasterna blir tydliga i ordvalen.] Är någon bland er vis och förståndig (erfaren, lärd)? Låt [då] denne genom (utifrån) sitt goda uppförande (sin tilltalande/vackra livsföring) visa (demonstrera) sina gärningar [ge exempel på sitt handlande] i vishetens mildhet (saktmod) [välbalanserade och mjuka styrka som inte framhäver sig själv, se ]. [Sann vishet handlar i första hand om att kunna applicera den kunskap man har i det dagliga livet.]
[Följande stycke hör tematiskt ihop med kapitel 2. Där citeras buden att inte begå äktenskapsbrott och inte mörda, se . Nu upprepas och förklaras dessa i omvänd ordning. Mord i och äktenskapsbrott i .] Varifrån kommer alla strider och konflikter bland er?
Kommer de inte från begären som kämpar i era kroppar?
så ska han veta att den som återför en syndare från hans villoväg (felaktiga tankemönster, som gradvis vandrat bort från sanningen) räddar hans själ från döden och överskyler många synder [dvs. många synder förlåts som gjorts av den som blivit räddad och återupprättad]. [Se även ; .]
1 Petrusbrevet (8)
Välsignad (värdig att prisas) är vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) Gud och Fader, som efter sin stora nåd (barmhärtighet) [i enlighet med sitt förbund] födde oss (har fått oss att födas) på nytt [ovanifrån, se ]
Ni måste förstå (vara medvetna om) att ni inte blev friköpta med förgängliga ting, såsom silver eller guld, från den fruktlösa (meningslösa) livsstil som ni ärvt från era fäder,
Genom honom tror (litar, förtröstar) ni på Gud, som uppväckte honom från de döda och gav honom ära (härlighet), så att er tro och ert hopp är i Gud [är centrerad och vilar på Gud].
[Petrus första brev passar bra att läsa vid ett dop. I så fall skulle man ha läst föregående avsnitt, förrättat dopet, och sedan läst följande stycke.] Nu när ni har renat era själar genom att lyda sanningen, har ni en äkta syskonkärlek
(genuin vänskap som inte bara är ett yttre skådespel). Älska då varandra
[osjälviskt och utgivande] uthålligt
(gör ert yttersta för att behålla kärleken) med ett rent hjärta.
[Ordet "uthålligt" är det grekiska ordet ektenos, som är en medicinsk term för en arm som sträcks till det yttersta. Ordet används totalt tre gånger i NT. Det används om de troendes bön i Jerusalem för Petrus som var fängslad, se , och om Jesu bön i Getsemane, se . Petrus, som fick erfara hur de troende sträckte sig till det yttersta i bön för honom, väljer nu att använda samma uttryck för hur vi ska sträcka oss till det yttersta för att älska varandra. Adjektivet ektenes används i .] Ni har [ju] blivit pånyttfödda [ni är födda på nytt från ovan, se ], inte av (utifrån, utav) förgänglig (ömtålig) säd [på ett mänskligt sätt], utan av en oförgänglig, genom Guds ord [gr. logos – singular] som lever och består (förblir; stannar kvar).
Men ni är "ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap [ordet användes för det levitiska prästerskapet i templet], ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni ska förkunna hans härliga gärningar", han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. [Versen innehåller flera tankar och citat från ; .]
Uppför er väl bland hedningarna, så att de som anklagar er för att vara onda ser era goda gärningar och prisar Gud den dag han besöker dem.
Om någon talar – ska han tala Guds ord [undervisa i enlighet med Guds ord].
Om någon tjänar – ska han tjäna med den styrka Gud ger (leder, dirigerar). Detta så att Gud förhärligas i allt genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus). Hans är härligheten och makten i evigheters evighet, amen (låt det ske så).
2 Petrusbrevet (5)
Vi [Petrus, Jakob och Johannes] hörde den rösten som kom från himlen [Guds tron], för vi var med honom på det heliga berget. [; ]
Den rättfärdige som bodde bland dem plågades nämligen dag efter dag i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde.
Herren förstår alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och hålla de orättfärdiga i förvar under straff fram till domens dag.
Det hade varit bättre för dem att aldrig ha lärt känna rättfärdighetens väg än att lära känna den och sedan vända sig bort från det heliga budskap som anförtrotts dem.
De bortser medvetet från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som uppstod ur vatten och genom vatten i kraft av Guds ord.
1 Johannesbrevet (34)
För allt det [som är] i världen –
köttets begär
[kroppens och den gamla naturens passionerade önskan efter sensuell njutning],
och ögonens begär
[sinnets starka önskan; njutningslystnad efter mer, se ],
och detta livets [tomma, självsäkra] skryt (högmod; "kvacksalveri")
[falska marknadsföring över det goda man påstår sig ha uppnått med egna resurser och tillgångar] – [det] är inte från Fadern, utan från världen. []
De har gått ut från oss [utgått från vår gemenskap och lära],
men de hörde aldrig till oss,
för om de hade hört till oss,
skulle de varit kvar med oss. Men de lämnade, och det visar (så att det skulle bli uppenbart) att inte alla hör till oss.
Jag har inte skrivit till er för att ni inte känner sanningen, utan därför att ni känner den, och eftersom ingen lögn (falskhet) kommer från (har sitt ursprung i) sanningen. [Ordet "skrivit" återkommer i .]
Om ni vet att han är rättfärdig [om ni verkligen förstått att Jesus är helt rättfärdig och alltid gjort Faderns vilja], då förstår ni (har ni också en personlig erfarenhet av) att var och en som praktiserar rättfärdighet [lever ett heligt liv]
är född av honom [Fadern].
[Ett barn liknar sina föräldrar. På samma sätt som Guds barn praktiserar rättfärdighet, se 3:7 och 2:29, praktiserar djävulens barn synd. I upprepas på nytt och fördjupas samma tre punkter som lades fram i . Första punkten handlar om synd och dess ursprung. Uttrycket "praktiserar synd" återkommer i och . Den andra punkten handlar om att Jesus "uppenbarade sig" för att ta bort synd, se , och omintetgöra djävulens gärningar, se . Till sist kommer slutsatsen att det är uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn, se och . Detta och föregående stycke kombinerar flera olika litterära stilar, som kiasm, parallellism osv., som är svåra att illustrera i en översättning.] Den som praktiserar synd (lever vanemässigt i synd)
är från djävulen [får sin karaktär av den onde],
för djävulen har syndat (vanemässigt brutit mot lagen) alltsedan begynnelsen. Anledningen till att Guds Son blev uppenbarad (synlig) var att han skulle upplösa (omintetgöra, ta bort, frigöra de som är bundna av) djävulens handlingar (gärningar).
Alla som är födda av Gud (har honom som sin Far)
praktiserar inte synd (lever inte vanemässigt i synd, vandrar inte fel, missar inte målet),
för Guds säd (natur – "DNA") förblir (är kvar; lever) i honom,
och han kan inte synda,
eftersom han är född av Gud.
Så blir det uppenbart (så här kan man känna igen) vilka som är Guds barn
och vilka som är djävulens barn:
Den som inte vanemässigt praktiserar rättfärdighet (ikläder sig den, lever i den)
är inte av Gud. Den som inte älskar sin broder (sina syskon i tron med Guds osjälviska, utgivande kärlek)
är inte heller från Gud. [Som ofta i detta brev introduceras nästa tema i de sista stroferna. Från att ha diskuterat synd och dess ursprung, se 2:28-3:10, leds nu diskussionen in på kärlek som är det nästa stora temat. Den som inte älskar sina troende syskon är inte av Gud. Den som älskar Gud älskar också hans barn.]
Vi ska inte likna Kain som var från [hade sin natur och drivkraft från] den onde och mördade (brutalt slaktade) sin bror [Abel, se ].
Varför mördade han sin bror?
Därför att hans egna handlingar (gärningar) var onda,
och hans brors handlingar (gärningar) var rättfärdiga.
Vi vet att vi har gått ut ur döden in i livet (har övergått från döden till livet) [fått ta del av Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet] eftersom vi älskar syskonen (bröderna och systrarna i tron).
Den som inte älskar förblir i döden. [Den som inte älskar andra med Guds osjälviskt utgivande kärlek är andligt död.]
[Förmaningen i väcker frågan: "Älskar jag verkligen som jag bör?", och kan leda till att vårt hjärta fördömer oss. Då kommer följande uppmuntran:] Genom detta förstår vi (har vi en personlig erfarenhet av) att vi är av sanningen [att vi tillhör Gud och är av honom, se ; ]:
I hans närvaro kan vi övertyga (förvissa, stilla) våra hjärtan,
Och den som [kontinuerligt] håller hans bud (instruktioner), förblir (är kvar) [lever] i honom [Gud], och han [Gud] i honom. [När någon sätter sin tilltro till Jesu namn leder det till en iver att vilja följa Guds bud.] Så (genom/i detta) vet vi [erfar vi personligen] att han förblir (är kvar) [lever] i oss: nämligen utifrån (gr. ek) Anden som han gett oss. [Den helige Ande ger personlig frälsningsvisshet.]
[Kristna kallas ofta troende, men det är inte en tro som blint köper allt som sägs med religiösa och andliga termer. Här uppmanar Johannes den troende att inte tro! På samma sätt som det är livsnödvändigt att både andas in och andas ut luft, kan en kristen inte tro på sanningen utan att avvisa lögnen. Det går inte att älska rättfärdighet utan att hata synd. Det går inte att följa det goda om man inte är beredd att fly från det onda, se ; ; .] Mina älskade!
Tro inte (lita inte på) varje ande,
utan pröva (testa) om andarna kommer från Gud [undersök om de är äkta],
för många falska profeter har gått ut i (in i) världen.
Så här kan ni känna igen [få personlig visshet om] Guds Ande:
Varje ande som bekänner (instämmer med ordet) [Guds ord] att Jesus den Smorde (Messias, Kristus) har kommit i köttet (i mänsklig gestalt) är (har sitt ursprung) från Gud,
och varje ande som inte bekänner [som förnekar] Jesus är inte från Gud. Det [den anden] är Antikrists ande, som ni har hört ska komma och som redan nu är (finns) i världen.
Ni är från (av) Gud, kära små barn [älskade unga familjemedlemmar i tron], och har övervunnit (besegrat) dem [de falska profeterna och Antikrists ande] – för större (mäktigare, förmer) är han [som är] i er än han [som är] i världen.
De är från [tillhör] världen,
därför talar de utifrån världen [på världens sätt, utifrån ett jordiskt perspektiv]
och världen lyssnar på dem.
Vi är från [tillhör] Gud.
Den som känner (har en nära personlig relation med) Gud
lyssnar på oss.
Den som inte är från Gud,
lyssnar inte på oss. Så kan vi [alltså] känna igen (skilja mellan) sanningens Ande och villfarelsens ande (den ande som förvillar och leder fel). [ ramas in med denna fras.]
[Följande sektion (–21) genomsyras av den kärlek som är osjälvisk, utgivande och rättfärdig. Ordet kärlek (gr. agape) och att älska (gr. agapao) förekommer här 27 gånger av brevets totalt 43 gånger.] Mina älskade!
Låt oss (vi borde) älska varandra [osjälviskt och utgivande],
för kärleken kommer från Gud.
Den [var och en] som älskar är född av Gud
och känner [har en personlig relation med] Gud.
Så (genom/i detta) vet vi [genom personlig erfarenhet] att vi förblir i honom och han i oss:
att han har gett oss av sin Ande [som bor i oss och har sitt ursprung i honom].
Var och en som tror att Jesus är den Smorde (Messias, Kristus),
är född av Gud.
Var och en som älskar Fadern (ordagrant: "den som har fött honom"),
älskar också hans barn (ordagrant: "de som är födda av honom").
för allt som är fött av Gud [alla som är pånyttfödda]
segrar över (strider mot och vinner ständigt över) världen
[den mänskliga fallna naturen, världens sätt, falska profeter och Satan som är världens härskare].
Detta är den seger som ständigt segrar över världen:
vår tro [att vi litar på Jesus].
[Brevet avslutas med tre påståenden som alla börjar med "vi vet" och handlar om att ha en klar förståelse av något.] Vi vet (har insett/förstått) att var och en som är född av Gud inte syndar [vanemässigt – medvetet, med vilja],
för (men att) han som är född av Gud bevarar (skyddar, vaktar) honom [håller honom intakt],
och den onde rör (angriper) honom inte. [Här har en del handskrifter: "den/han som är född av Gud bevarar/vaktar sig själv", se även .]
Vi vet (har insett/förstått) att vi kommer från Gud,
och att hela världen (ordnade samhällssystem med föränderlig etik och moral) ligger under den ondes våld.
[; ; ; ]
2 Johannesbrevet (1)
[ är också symmetriskt strukturerade i en kiasm. Orden vandra i, bud och från början ramar in och förstärker att kärleken är det mest centrala.] Jag gladdes mycket när jag fann sådana bland dina barn som vandrar (lever) i sanningen, efter det bud som vi har fått från Fadern.
3 Johannesbrevet (2)
Om jag kommer ska jag därför
påminna om det han gör, hur han sprider elakt förtal om oss. Han nöjer sig inte
med det, utan han vägrar ta emot
(välkomnar inte) syskonen
(bröderna och systrarna i tron), och när andra vill göra det hindrar han dem och driver ut dem ur församlingen.
[Diotrefes drevs av sitt ego och maktbegär. Han: - var egenkär, se , - talade illa om andra, se , - välkomnade inte goda resande predikanter och missionärer, bland annat Johannes utsända lärjungar, , - hindrade andra från att välkomna dem, se , - uteslöt de människor, som hade välkomnat missionärerna, från församlingsgemenskapen, se .
]Älskade [broder Gaius]: följ (imitera/efterlikna) inte det onda
utan det goda (det som är gott).
Den som gör det goda kommer från (är av) [tillhör] Gud,
den som gör det onda har inte sett Gud [urskilt Gud tydligt]. [Johannes uppmanar Gaius att inte följa dåliga exempel (som Diotrefes som nyss nämnts, se –10), utan goda som Demetrius som nämns i nästa vers.]
Judas brev (2)
Nu vill jag
påminna er, även om ni redan känner till allt.
[Ni känner till berättelserna från GT, hur Guds dom är verksam över olydnad, ofta inte på en gång, men den kommer. Judas vill försäkra sina läsare om att dessa falska lärare som smugit sig in kommer att få sin dom.] Ni vet hur Jesus
[Herren] först räddade
(frälste) sitt folk ur
Egypten och senare förgjorde dem som inte trodde.
[Se och . Vissa manuskript har inte "Jesus" utan "Herren".]Andra [som redan slagit in på en fel väg] ska ni rädda,
genom att rycka dem ur elden. [Elden syftar på den kommande domen, se .] Andra ska ni vara barmhärtiga mot, fast med fruktan så att ni avskyr till och med deras tunikor [underklädesplagg som bars närmast kroppen] som är nersmutsade av köttet.
Uppenbarelseboken (135)
och från Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
det trovärdiga vittnet,
den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar.
Han som älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod,
I sin högra hand
höll han sju stjärnor.
[De sju stjärnorna förklaras i som församlingens budbärare, gr. angelo. Det kan vara en ängel som förmedlar ett himmelskt budskap, eller en människa som förmedlar Guds ord. Eftersom varje brev adresseras till "församlingens budbärare" i de fysiska församlingarna är det troligt att det är församlingens ledare som symboliseras som stjärnor. Även i Gamla testamentet i Josefs dröm syftar de elva stjärnorna på de elva patriarkerna, se .] Från hans mun
utgick ett skarpt tveeggat svärd.
Hans ansikte
var likt solen när den lyser i all sin kraft.
Kom ihåg (tänk tillbaka på) varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör samma gärningar som förr [i kärlek]. Annars kommer jag till dig och flyttar bort din ljushållare [församlingen förlorar sitt ljus och förmåga att lysa upp sin omvärld], om du inte omvänder dig.
Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna. Den som vinner seger ska jag ge att äta av livets träd,
som står i Guds paradis."
Jag ser
(vet med exakthet) din förföljelse
(den press, det hårda tryck du får utstå) och din fattigdom, men du är rik
[andligt sett, se ]!
[Motsatsen till Laodikeia där man var ekonomiskt välbärgade, men andligt fattiga, se .] Jag vet också hur ni hånas
(hädas, smutskastas) av dem som kallar sig judar men inte är det utan är en Satans synagoga.
[Även till den näst sista församlingen, Filadelfia, nämns Satans synagoga, se .][ingen]
Uppmaning
Var inte rädd för det du kommer att få lida. Se, djävulen kommer snart att kasta några av er i fängelse för att ni ska sättas på prov, och ni ska lida i tio dagar. Var trogen intill döden [även om ni måste dö martyrdöden för er tro], och jag ska ge dig livets segerkrans. [Bilden av en segerkrans är hämtad från de grekiska spelen, där den som segrade belönades med en lagerkrans, se .]Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna. Den som vinner segern ska inte på något sätt skadas
av den andra döden [eldsjön, se ]."
Jag gav henne tid att vända om, men hon vill inte vända om från sin otukt.
Se, jag ska lägga henne på sjukbädden, och de som begår [andligt] äktenskapsbrott med henne ska jag låta drabbas av svåra lidanden om de inte vänder om från hennes gärningar.
Alltså ska den som segrar
[vinner över synden] kläs i vita kläder. Och jag ska inte stryka hans namn ur livets bok. Jag ska kännas vid hans namn inför min Fader och inför hans änglar.
[Böcker och livets bok öppnas då alla som dött ska dömas inför den stora vita tronen, se . Talet om vita kläder hade en stor relevans i vävarstaden Sardes, känd för sitt svarta ylletyg. Att ha sitt namn i livets bok är en biblisk bild på frälsningen och evigt liv, se . Men även för de icke-judiska kristna i Sardes var det en talande bild. Städer i den grekiska världen hade ett register över sina medborgare. Kriminella ströks från denna lista och förlorade sitt medborgarskap. Den som lämnat sitt liv till Jesus, som tog all synd på sig, kan vara säker på sin frälsning.]Se, jag ger dig några från Satans synagoga, några som kallar sig judar men inte är det utan ljuger. Se, jag ska få dem att komma och falla ner vid dina fötter, och de ska förstå att jag har älskat dig.
Eftersom du
[församlingen i Filadelfia, och främst riktat till församlingsledaren] har bevarat
(skyddat, varit trogen och följt) ordet, vilket kräver uthållighet
(ståndaktighet), ska jag
[Jesus] också bevara
(skydda) dig
från prövningens stund som ska komma över hela världen för att pröva jordens invånare.
[Uttrycket "bevara dig från" kan betyda "bevara dig från prövning" eller "bevara dig även under prövning".]Den som segrar ska jag göra till en pelare
(vara fast och vara viktig) i min Guds tempel, och han ska aldrig mer lämna det.
På honom ska jag skriva:
min Guds namn,
och namnet
på Guds stad,
det nya
(bättre) Jerusalem som kommer ner ur himlen,
från min Gud,
och mitt nya namn.
Men eftersom du är ljum, och varken kall eller varm, måste jag (kan jag inte göra något annat än att) spy ut dig ur min mun.
Jag råder dig:
Köp guld renat i eld
från mig,
så att du kan bli rik
[med sann verklig rikedom].
[Laodikeia var en rik handelsstad, men i stället för att handla med varor, är rådet att "köpa" Guds guld. Rättfärdighet kommer genom tro på Jesus, och tro som prövats i eld ärar Jesus, se ; .] Köp vita kläder
från mig,
så att du kan bli klädd, och din skamliga nakenhet inte exponeras.
[Laodikeia var känd för sin textilindustri. De tillverkade lyxiga glänsande kläder av svart ylle från deras får. I stället för dessa mörka kläder råder Jesus dem att klä sig i hans vita kläder!] Köp ögonsalva för att smörja dina ögon,
så att du kan se.
[I Laodikeia fanns även ett medicinskt forskningscenter som tillverkade ögonsalva. Salvan kallades frygiskt pulver. Nu råder Jesus att i stället låta honom smörja dem så att de kan se!]Från tronen kom blixtar och dån och åska.
[En liknande syn mötte Mose vid Sinai berg, se .] Framför tronen brann sju facklor som är Guds sju andar.
[De sju andarna syftar troligtvis inte på sju olika andar, utan på den helige Ande som är fulländad och fullkomlig, se . Ett liknande exempel finns i , där profeten tar med sju aspekter om den kommande Messias.] Då sade en av de [tjugofyra] äldste till mig: "Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam [], Davids rotskott [, ], har segrat (triumferat). Han kan öppna bokrullen och bryta de sju sigillen." [I synen i förra kapitlet fram till nu har Gud Fadern på tronen, den helige Ande och allt skapat tydligt framträtt. Nu kommer crescendot i synen – lejonet av Juda stam och Davids rotskott. Två välkända messianska uttryck från Gamla testamentet. Jakob profeterade i över Juda: "Spiran skall inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som den tillhör kommer och folken blir honom lydiga." Nu slår denna profetia in, se även Jesu släkttavla i och .]
Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen.
Och de sjöng en ny sång:
"Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill,
för du har blivit slaktad,
och med ditt blod har du friköpt människor åt Gud
av alla stammar
och språk
och länder (folk, folkgrupper)
och folk (folkslag, etniciteter).
[Samma fyra ord återkommer i – i omvänd ordning, förutom "stammar".]
Sedan såg jag (och jag såg) när Lammet bröt (öppnade) ett [det första] av de sju sigillen (inseglen). Då hörde jag en av de fyra varelserna [det som liknade ett lejon, se ] säga med en röst likt åskan [mäktig och kraftfull]: "Kom!" [Tidigare hade Johannes hört Jesu röst som en basun och dånet av väldiga vatten, se , . Denna röst kommer däremot från en av de fyra varelserna framför tronen, se . Detta är den första beskrivningen av deras röster och i så fall den varelse som "liknade ett lejon", se .]
En annan häst kom ut, en eldröd, och han som satt på den fick makt att ta bort freden från jorden så att människor skulle slakta varandra. Och han fick ett stort svärd.
De ropade med stark röst: "Herre, du som är helig och sann! Hur länge ska det dröja innan du dömer jordens invånare och straffar dem för vårt blod?"
Och himlen försvann som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sina platser. [Jesaja beskriver samma händelse med samma språkbruk, se . Här sker en förändring i de tre rumsdimensionerna och kanske även i tiden och i fler av de totalt 10 dimensioner som den moderna kvantfysiken talar om, se ; ; ; .]
Jag hörde antalet av dem som hade fått sigillet, 144 000 från Israels söners alla stammar:
av Juda stam 12 000 [Jesu släkt, se ; ] som fått sigillet,
av Rubens stam 12 000 [],
av Gads stam 12 000 [],
av Ashers stam 12 000 [],
av Naftalis stam 12 000 [],
av Manasses stam 12 000 [Josefs ena son, se ; ],
av Simeons stam 12 000 [],
av Levis stam 12 000 [prästerna, som normalt inte räknades upp, se ],
av Isaskars stam 12 000 [],
av Sebulons stam 12 000
[],
av Josefs stam 12 000
[] och
av Benjamins stam 12 000
[den yngsta, se ] som fått sigillet.
[De tolv stammarna härstammar från Jakobs tolv söner. Detta är den enda uppräkningen av stammarna i NT och är ovanlig på flera punkter. Detta är den enda gången Juda nämns först, kanske är det för att Jesus var av den stammen, se ; ; . Jakobs äldste son Ruben kommer som nummer två och sist kommer den yngste Benjamin, dock kommer de andra inte i födelseordning.
Dans och Efraims stam saknas helt och är ersatta med stammarna Levi och Josef för att behålla antalet tolv. Levi tjänade i templet och hade inget landområde, bara några enstaka städer. Kanske nämns inte Dan och Efraim eftersom det var de stammarna som ledde israeliterna in i avgudadyrkan, se ; . En annan förklaring kan finnas i Jakobs sista välsignelser över sina söner där han profeterar att Dan ska vara med och döma, se . I andra uppräkningar är det inte ovanligt att Josefs namn ersätts av hans två söner, Manasse och Efraim. Speciellt här är dock att bara Manasses namn finns med, se .
I GT nämns de tolv sönerna 28 gånger. Uppräkningen är ibland baserad på födelseordning, se ; placering i förhållande till tabernaklet, se ; tilldelat landområde, se ; de tolv portarna, se . Ett annat sätt att tolka denna uppräkning är att se den som en bild på en militärisk mönstring, se . I några kapitel tidigare hörde Johannes om lejonet av Juda som är en tydlig referens till en segerkung, men fick se ett slaktat lamm, se . På motsvarande sätt kan poängen här vara att Johannes "hör" om en militärisk mönstring, se , men sedan får se en enorm folkskara som ingen kunde räkna, av alla folk, stammar, länder och språk, se . Det kan även finnas symbolik i de tal och namn som nämns: - Talet 12 representerar Guds folk. Israeliterna var uppdelade i tolv stammar, Jesus kallade tolv lärjungar. - Talet 144 är produkten av 12 multiplicerat med 12. Det beskriver fasthet och något som är fullständigt. - Både talet 12 och 144 är multiplicerat med 1 000. Tusentalet står ofta för att det jordiska har fått bli genomsyrat av det himmelska. Anledningen är att 1 000 är 10 upphöjt med 3. Talet 10 står för världsligt styre och 3 är Guds tal.
Inom judisk skrifttolkning finns ett begrepp som kallas Remez som betyder antyda. Förutom den första bokstavliga betydelsen kan det finnas en djupare mening i namn och ords betydelse. På Bibelns tid beskrev barnens namn ofta omständigheterna kring deras födelse. Namnet Juda betyder "tacka och prisa". När Lea har fött sin fjärde son tackar hon Herren och döper honom till Juda, se . När Rakel under en svår förlossning föder en son kallar hon honom Ben-Oni, som betyder "min smärtas son". Hon dör men barnet överlever. Jakob ger då barnet det snarlika namnet Benjamin som betyder "min högra hands son" – någon han ger makt och inflytande till, se . Tar man betydelserna av de tolv namnen här i bildas följande meningar: Prisa Herren, han har sett mitt lidande och strider för mig – lyckan vänder.
Jag är lycklig, har kämpat och vunnit och glömt min sorg.
Herren har hört min bön, kommit till mig och belönar mig.
Gud ska bo hos mig, ska ge på nytt, min högra hands son! I sammanhanget passar det bra in på Guds beskydd över sitt folk och leder fram till tillbedjan av Jesus som sitter på Faderns högra sida som presenteras i nästa stycke, se .
Det är viktigt att betona att varken tal- eller ordsymbolik är någon exakt vetenskap. Det ska inte användas för att skapa nya läror, men kan ibland förstärka ett budskap som redan är tydligt i texten. Se även inledningen till Uppenbarelseboken för mer om talsymbolik.] Efter [allt] detta såg jag, och se (ja, lägg märke till): en stor (väldig, enorm) folkskara som ingen kunde räkna, från alla folk (folkslag, etniciteter) och stammar och länder (folk, folkgrupper) och språk stående inför tronen och inför Lammet [i diminutiv form som gör att betydelsen mer blir "det älskade Lammet"], iklädda vita kläder (vita fotsida dräkter) [renhet och värdighet] och med palmblad i händerna [redo att fira segern].
En av de [tjugofyra] äldste tilltalade sedan mig och frågade: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?"
Jag svarade honom: "Min Herre, du vet det." [Detta är andra och sista gången som en av de tjugofyra äldste talar direkt till Johannes. Den första gången var för att trösta honom då det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen, se . Den äldste ger både en förklaring om varifrån de har kommit och vad som väntar dem.]Då sade han till mig: "Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod.
för Lammet som står mitt för tronen ska vara deras herde [; ]. Han ska leda dem till livets vattenkällor [levande vatten, ]. Gud ska torka varje tår från deras ögon." [] [Det är viktigt att komma ihåg att Johannes inte alltid får se exakt hur den framtida härligheten ser ut. Här återger han svaret han "hör". Tidigare i "hörde" han vilka de tolv stammarna var. Johannes skriver mer av vad han sett i sina syner än vad Paulus gör, se . Trots det är det tydligt att han följer den Bibliska principen att "vi lever här i tro, utan att se", se . Johannes skriver även i ett av sina brev att det ännu inte är uppenbart vad vi som Guds barn ska bli, men vi vet med säkerhet att när han uppenbarar sig ska vi bli lika honom, för då ska vi se honom som han verkligen är, se .]
Och röken från rökelsen steg från ängelns hand tillsammans med de heligas böner upp inför Gud [i hans närvaro].
Ängeln tog rökelsekaret, fyllde det med elden från altaret och kastade ner det på jorden, och det blev åska, dån och blixtar och jorden skakade.
Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna från himlen, brinnande som en fackla
och den föll över en tredjedel av floderna och vattenkällorna.
Stjärnans namn är Malört
(gr. apsinthos).
[Malört är en växt med en grönaktig bitter olja. Den är ofta en symbol på sorg, se ; .] En tredjedel
av vattnen förvandlades till malört,
och många människor dog
av vattnet som hade blivit bittert.
[På samma sätt som med den andra basunen finns det likheter med den första plågan i Egypten som förstörde dricksvattnet. Det finns även likheter med ökenvandringen där vattnet blev bittert i Mara, se .][En varning ges nu att de tre sista basunstötarna kommer att få ännu större konsekvenser för jordens invånare än de fyra första.] Och jag såg, och hörde en örn som flög uppe på himlen och ropade med stark röst:
"Ve [uttryck för intensiv förtvivlan],
ve [uttryck för intensiv förtvivlan],
ve [uttryck för intensiv förtvivlan]
över jordens invånare [de ogudaktiga, se ]
för de basunstötar som är kvar,
när de tre andra änglarna blåser i sina basuner!" [De tre veropen beskriver de tre avslutande basunstötarna:
Första veropet – 5:e basunen,
Andra veropet – 6:e basunen,
Tredje veropet – 7:e basunen, .
Detta är den andra av tre örnar som nämns i Uppenbarelseboken. En av de fyra varelserna kring tronen liknade en örn, se . Varelsernas trefaldiga "helig, helig, helig" står i kontrast till de trefaldiga veropen här. Den tredje och sista referensen till en örn är i där den ger beskydd.]
[Hittills har plågorna indirekt påverkat mänskligheten. Från och med den femte basunen riktar sig plågorna mot människorna. I den judiska världsbilden finns himlen ovan, och dödsriket under jorden. Nu släpps demoniska makter upp ur jorden som liknas med gräshoppor och skorpioner. När de sjuttio utsända lärjungarna återvänder till Jesus förundras de över att demonerna lyder dem. Jesus säger då att han har sett Satan slungas ner från himlen. Sedan liknar han de onda andemakterna vid just skorpioner och ormar, se .] Den femte ängeln blåste i sin basun. Då såg jag en stjärna som hade fallit från himlen ner på jorden, och den fick nyckeln till avgrundens brunn (det bottenlösa djupet). [Grekiska abyssos är de dödas plats, se . Det är också ett fängelse för demoner, se ; . Det är där Satan kommer att bindas i 1 000 år, då Jesus regerar på jorden, se . Det är ur avgrunden vilddjuret stiger upp, se ; . Avgrunden är inte samma sak som "eldsjön", den slutgiltiga platsen för Satan och alla som följer honom, se . Avgrunden är en andlig, dold värld som står under Guds auktoritet, se . Johannes ser inte själva fallet av stjärnan. Den är redan på jorden och kan referera till stjärnan Malört i föregående kapitel, se , ängeln med nyckeln, se eller Satan, se ; .]
Den öppnade avgrundens brunn, och rök steg upp ur brunnen som röken från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen.
Ur röken kom gräshoppor ut över jorden, och de fick samma makt som skorpionerna på jorden.
Den sjätte ängeln blåste i sin basun. [Den sjätte basunen motsvarar också det andra veropet, se 8:13; 11:14.] Då hörde jag en röst från de fyra hornen på guldaltaret inför Gud,
I min syn såg hästarna och deras ryttare ut så här: ryttarna hade eldröda, mörkblå och svavelgula bröstpansar. Hästarna hade huvuden som lejon, och ur deras munnar kom eld, rök och svavel.
Av dessa tre plågor – elden, röken och svavlet som kom ur deras munnar – dödades en tredjedel av människorna.
[Den sjätte basunen har ljudit och den andra serien av verop går mot sitt slut. Man skulle kunna tro att fem månaders plågor, se , följt av död från eld och svavel skulle ha fört människorna till omvändelse. I stället beskrivs hur man fortsätter med samma förakt för Gud och hans bud. Det mest skrämmande med Upp 9 är kanske inte basundomarna, utan synden som människorna fortsätter med.] Resten av människorna [två tredjedelar, se ], de som inte dödades av dessa plågor, omvände sig ändå inte från sina händers verk. De slutade inte att tillbe onda andar (demoner)
och avgudabilder av guld, silver, brons, sten och trä
som varken kan se eller höra eller gå.
[Bakom de skapade avgudabilderna som dyrkas finns en ond makt, se .]
De omvände sig inte från (förändrade inte sitt tänkesätt mot):
mord,
droger (svartkonst, ockult verksamhet),
[Grekiska ordet pharmakos, vårt ord farmaceut kommer från detta ord. Ofta kombinerades droger och magi, så därför översätts ordet ibland till svartkonst, se ; ; ] sexuell omoral
[Det grekiska ordet pornea används här och grundordet betyder "att sälja sig till slaveri". Vårt ord "pornografi" är ett sammansatt ord av just detta ord pornea och grafo, som betyder "något skrivet eller tecknat", dvs. en beskrivning antingen i text eller grafiskt av någon som säljer sig sexuellt.] och stölder. [Den mänskliga synden kan delas in i två kategorier – synd mot Gud och synd mot människor, se . handlar om avgudadyrkan – att inte älska Gud och sätta honom främst, den första delen av de tio budorden, se . berör synder mot andra människor – att inte älska sin medmänniska, den andra delen av de tio buden, se . Här känner vi igen buden att inte mörda, att inte begå äktenskapsbrott och att inte stjäla. Johannes lägger även till en punkt som handlar om ockult verksamhet med droger. Häxkonst och missbruk av droger hör hemma i den här kategorin, eftersom det påverkar andra människor negativt. Dessa punkter beskriver utvecklingen i ett gudsfrånvänt samhälle. Som det går med religionen, så blir det med moralen.]
[Hittills har Johannes sett allt i den andra synen, som startade i kapitel 4, från himlen. Perspektivet verkar nu skifta från himlen till jorden. Johannes blir även personligt involverad i synen när han får äta bokrullen.] Sedan såg jag en annan väldig
(mäktig, stark) ängel
(budbärare) komma ner
från himlen.
[Detta är en annan ängel än den som ställde frågan vem som kunde öppna bokrullen med de sju sigillen, se .] Ängeln
(budbäraren) var klädd
(svept) i ett moln
[som ofta beskriver Guds närvaro, se ; ],
med regnbågen
[som är ett tecken på Guds förbund och hans trofasthet, se ] över sitt huvud.
Hans ansikte var som solen
[liknar beskrivningen av Jesus i Upp 1:16] och hans ben som eldpelare.
[Under uttåget ur Egypten ledde Gud israeliterna med en eldstod, se .] När de sju åskorna hade talat skulle jag just skriva [ner vad de sagt, på Jesu uppmaning ], men jag hörde en röst från himlen: "Försegla det som de sju åskorna har sagt och skriv inte ner det." [Uppenbarelsebokens huvudsakliga uppgift är inte att dölja Guds syften, utan att uppenbara dem, se . Vad "de sju åskorna" sade är den enda delen i denna bok som är dold. Guds röst liknas ofta vid åska, se ; ; , och sju står ofta för något fulländat och fullkomligt. I står det att det kom "åska från tronen", vilket också indikerar att det är Guds röst som Johannes hörde. Åska är ofta förknippat med dom, se ; ; ; . Troligtvis talar denna röst om Guds fullständiga och slutgiltiga dom över jorden. Det är dock meningslöst att spekulera kring vad som sades, se .]
Rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sade: "Gå och ta den öppnade bokrullen ur handen på ängeln som står på havet och på jorden."
Jag tog bokrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung. Men när jag hade ätit den sved det i min mage.
Om någon vill skada dem, kommer eld ur deras mun och förtär deras fiender. [Profetiska ord om dom liknas vid eld, se . När Elia talade kom eld från himlen, se .] Ja, om någon vill skada dem måste han dödas på det sättet.
När de har fullgjort sitt vittnesbörd, ska vilddjuret [Antikrist, som beskrivs mer detaljerat i kapitel 13, se ; ; ] som kommer upp ur avgrunden [avgrundens brunn, se 9:1] strida mot dem, besegra dem och döda dem. [I Daniels profetia sägs samma sak om det nya elfte hornet som sköt upp senare bland de tio hornen på det fjärde och sista förskräckliga odjuret, se .]
I tre och en halv dagar ska människor
från alla folk, stammar, språk och nationer
(etniciteter) se dem ligga där, och de ska inte tillåta att deras döda kroppar läggs i någon gr
av.
[På grund av det varma klimatet i Mellanöstern begravdes kroppen samma dag som dödsfallet inträffat. Att inte begrava någon visade på vanvördnad och förakt. Så djupt hatade var dessa två profeter, att de förvägras en begravning. Hur folk från hela världen skulle kunna se denna händelse, måste ha varit svårt att förstå på Johannes tid. I dag med nyhetsrapportering dygnet runt och modern teknik är det inte konstigt hur hela världen skulle kunna följa händelseutvecklingen i Jerusalem.]Men efter de tre och en halv dagarna kom livsande från Gud in i dem, och de stod upp på sina fötter igen, och de som såg dem blev skräckslagna. [; ]
Sedan hörde de [två vittnena] en stark röst från himlen som sade till dem: "Kom hit upp!" Och de steg upp till himlen i ett moln, och deras fiender såg dem. [Elia hämtades upp till himlen på liknande sätt, se .]
Ormen sprutade då vatten ur sin mun som en flod efter kvinnan, för att svepa bort henne med floden.
Men jorden hjälpte kvinnan, den öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutade ur sin mun.
[På liknande sätt som Egyptens här, som förföljde Israel vid uttåget från Egypten, gick under genom ett naturens under, kommer även nu jorden genom ett Guds under i naturen Israel till hjälp.][Johannes ser nu ett vilddjur komma upp ur havet. Kapitel 13 fortsätter att beskriva tecken som symboler. Havet definieras i som "folk, människomassor, länder och språk." Draken, djävulen, väntar på en världsledare som ska resa sig bland de hedniska folken. Det antyds att detta vilddjur rider på en våg av popularitet bland folket.] Jag såg ett vilddjur komma upp ur havet. Det hade tio horn och sju huvuden och tio kronor (kungliga diadem) på sina horn, och hädiska namn på sina huvuden. [Detta monster är en avspegling av sin mästare, draken. Vilddjuret har nu tio kronor, jämfört med draken som hade sju, se .]
Ett av dess huvuden såg ut att ha blivit slaktat och dödat, men dess dödliga sår hade läkts. [En ondskefull imitation av Guds lamm som var slaktat men som uppstått, se . Den läkta skadan på huvudet antyder att det skett en tidigare strid mellan vilddjuret och lammet. På nytt finns koppling till den uråldriga profetian mot ormen från "han ska attackera ditt huvud." Troligtvis skedde detta när Jesus uppstod.] Hela jorden förundrade sig över vilddjuret och följde det.
[Den oheliga treenigheten blir nu fulltalig. I nämns uttryckligen: - Draken, som är Satan, se . - Vilddjuret från havet – ett politiskt system och dess ledare. - Vilddjuret från jorden – den falske profeten.
Draken står troligen kvar vid havet och kallar upp ännu ett vilddjur, men denna gång från jorden, se . Det kan vara en anspelning till de judiska legenderna om ett havs- och landodjur – Leviatan och Behemot, se ; . I den falska treenigheten agerar Satan fader, det första vilddjuret son och den falska profeten ande. Det första vilddjuret symboliserar riken och härskare som regerar med militär makt, se och . Det andra vilddjuret har att göra med ekonomiskt inflytande, se . Båda dessa två vilddjur får sin makt från draken. Genom alla tider har troende lockats att kompromissa och överge troheten till Gud genom att sätta sin tillit till världsliga riken, kungar och system för beskydd och ekonomisk välgång.] Jag såg ett annat vilddjur komma upp ur jorden. Det hade två horn som ett lamm men talade som en drake.
[Till det yttre liknade denna varelse ett lamm, men dess tal avslöjade hans sanna herre – draken som är Satan. I Bergspredikan hade Jesus just varnat för falska profeter som kommer klädda som lamm, i fromma yttre uttryckssätt, men i sitt inre är de rovlystna vargar som är hungriga efter att plundra och förgöra, se . Detta vilddjur för drakens talan och är hans profet. Johannes blir så ivrig att han börjar berätta i presens om allt som det nya landmonstret gör.] Det gör stora tecken och får till och med eld att falla från himlen ner på jorden i människornas åsyn.
Jag hörde en röst från himlen, som bruset av många (väldiga, dånande) vatten och ljudet av kraftig åska. Rösten jag hörde var som när harpspelare spelar på sina harpor.
En annan ängel, den andra, följde efter
[den första ängeln], och han sade: "Störtat, störtat
(fallet, krossat, helt förstört) är det stora
Babylon, som g
av alla folk att dricka
av sitt otukts vredesvin
(lustfyllda, berusande vin)."
[Grekiska ordet thymos beskriver starka känslor och kan både översättas med "lust" och med "vrede". Det används även i . Babylons fall beskrivs i detalj i kapitel 17-18. Babylon var huvudstaden i det rike som förgjorde Jerusalem 586 f.Kr. Babylon används ofta som en symbol för den världsliga makt som står emot Gud, se ; ; ; , .]då ska han själv få dricka
av Guds vredes
(lusts) vin som oblandat hälls i Guds vredes bägare. Han ska plågas i eld och sv
avel inför de heliga änglarna och inför Lammet.
[Straff med "svavel och eld" för tankarna till Sodom och Gomorra, se .]Sedan hörde jag en röst från himlen: "Skriv: Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de får vila sig från sina mödor, för deras gärningar följer dem."
[Två skördar beskrivs, först en torr och sedan en blöt, på samma sätt som man först skördar säden på våren och druvor på hösten i Israel. Båda dessa två skördar nämns också i samband med domen i . Det är inte troligt att det antyds att det först skulle vara en skörd och några månader senare ännu en skörd. Snarare är det en bild på att allt som jorden producerat skördas, både vår- och höstskörden. Alla människor kommer att ställas inför Guds domstol.] En annan ängel [den fjärde i detta kapitel] kom ut från templet och ropade med stark röst till honom som satt på molnet: "Räck ut din skära och skörda, för skördetiden har kommit och jordens skörd är mogen."
En annan ängel [den femte] kom ut från templet i himlen, också han med en skarp skära.
Ännu en ängel [den sjätte] kom ut från altaret, han som hade makt över elden. Han ropade med stark röst till [den femte] ängeln med den skarpa skäran: "Räck ut din skarpa skära och skörda druvklasarna från jordens vinstock, för dess druvor är mogna."
Vinpressen trampades utanför staden, och blod flöt
från pressen och nådde upp till betslen
på hästarna
[1,5 meter],
på en sträcka
av 1600 stadier
(30 mil).
[En grekisk stadie motsvarar 185 meter som var längden på löparbanan på den antika stadion i Olympia. Måttet 1 600 motsvarade ungefär Jordanflodens längd, från dess källflöden i berget Hermon i norr ner till Döda havet i söder. Längden kan syfta på domens universella karaktär och att den drabbar "hela landet". En annan tolkning är att talet består av multipler av 4 eller 40. Multiplicerar man 40 x 40 eller 4 x 4 x 100 blir resultatet 1600. Talet 4 står för hela världen, och talet 40 har att göra med prövning. Oavsett exakt tolkning är det klart att talet står för en mycket stor världsomfattande dom.]Och jag såg liksom ett glashav [som beskrivs i ] blandat med eld [som inte Johannes nämnt tidigare, elden kan syfta på den stundande domen], och på glashavet stod de som hade besegrat vilddjuret och dess bild och dess namns tal [som var 666, se ]. [Denna grupp beskrevs i .] De har Guds harpor i händerna
De sju änglarna med de sju plågorna kom ut ur templet, klädda i skinande rent linne [vissa manuskript har "klart skinande stenar", se även Upp 4:3] och med bälten av guld runt bröstet.
En av de fyra varelserna gav de sju änglarna sju skålar av guld, fulla av vrede från Gud som lever i evigheters evighet.
Templet fylldes med rök från Guds härlighet och makt. [Rök symboliserar ofta Guds närvaro, se .] Ingen kunde gå in i templet förrän de sju änglarnas sju plågor hade nått sitt slut [fullbordat sitt syfte].
Sedan hörde jag en stark röst
[Guds röst] från templet säga till de sju änglarna: "Gå ut och töm Guds sju vredesskålar över jorden."
[Det finns likheter mellan de sju basundomarna i kapitel 8-9 och vredesskålarna i detta kapitel. Basunerna är en varning inför själva domen som kommer i skålarna. Båda serierna berör samma områden och följer samma ordning, dock innebär skålarna en ökad omfattning. Basunerna påverkar en tredjedel av jorden, havet och floderna, medan skålarna påverkar hela jorden. En annan skillnad är att nu riktar sig domarna också specifikt mot vilddjuret och de som tillber honom, se , , . När basundomarna ljöd verkar inte vilddjuret ännu ha blivit uppenbarat.
Båda serierna har ett avbrott. Vid basundomarna sker det mellan de fyra första och de tre sista. En örn flög och deklarerade tre ytterligare verop, se . I serien med vredesskålar kommer däremot avbrottet mellan de tre första och de fyra sista. En ängel och altaret för en dialog, se . Letar man efter kiastiska mönster ger detta en fin inramning av dessa två serier: 4-3 och 3-4. I både basun- och vredesdomarna finns en tydlig igenkänning av plågorna mot Egypten, se .]Den femte [ängeln] tömde sin skål över vilddjurets tron, och dess rike lades i mörker. Människorna bet sig i tungan av smärtan (plågan, ångesten)
och hädade himlens Gud för sina smärtor (plågor) och sina bölder. Men de omvände sig inte från sina gärningar. [Den femte basunen rörde demoniska makter som släpps lösa från avgrundens brunn. Solen och himlen förmörkas, se . Smärta/plågor är samma ord som i .]
Sedan såg jag tre orena [onda] andar som liknade paddor komma ut ur
drakens mun [Satan],
vilddjurets mun [Antikrist, se ] och
den falske profetens mun [].
Den sjunde [ängeln] tömde sin skål över luften. En stark röst gick ut från tronen i templet: "Det har skett."
Stora hagel, tunga som talenter
[omkring 30 kg], föll
från himlen över människorna, och de hädade Gud för hagelplågan eftersom den var mycket svår.
[Den sjunde och sista basunen indikerar att slutet har kommit, se . Jordbävning och hagel förändrar jorden, Jerusalem är den enda staden som verkar finnas kvar. Motsvarar den sista plågan och befrielsens natt i Egypten, se .][Genom hela Bibeln står staden Babylon i stark kontrast till den himmelska stad som Abraham väntade på, se . Resten av Uppenbarelseboken domineras av kontrasten mellan detta ondskefulla rike och Guds rike. Babylon står för all mänsklig strävan och ambition. I Första Moseboken, efter syndafloden, introduceras Babel, se . Det är här människorna bygger en stad med ett torn för att nå himlen. I stället för att ära Gud är syftet att deras namn ska bli känt, se . Det är till Babylon judarna förs i fångenskap från Jerusalem, och Babylon har alltid förknippats med avgudadyrkan och det som står emot Gud. Några av kontrasterna: - Den prostituerade kvinnan Babylon är odjuret och dess stad, se ,
medan den himmelska kvinnan Jerusalem är Guds stad, se 21:10-11. - Babylon kommer från öknen, de onda andarnas hemvist, se 17:3,
medan kvinnan som födde sonen kommer från himlen, se 12:1. - Babylon är klädd i jordisk lyx, se 17:4,
medan den himmelska kvinnan är klädd i himmelsk prakt, måne, sol och stjärnor, se 12:1-2. - Babylon är prostituerad, 17:1,
medan det himmelska Jerusalem är den trogna hustrun, se 21:9.
Babylons sammanbrott har redan nämnts i samband med den sjunde och sista vredesskålen, se . Nu ägnas drygt två kapitel för att beskriva fallet.] En
av de sju änglarna
med de sju skålarna kom och talade
med mig och sade: "Kom, jag ska visa dig domen över den stora skökan som tronar
på väldiga vatten.
Jordens kungar har bedrivit otukt med henne [avgudadyrkan], och jordens invånare är berusade av hennes otukts vin."
Jag såg också att kvinnan var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnens blod. När jag såg henne blev jag djupt förundrad.
Vilddjuret som du såg, det var och är inte mer [en imitation av Lammets titel, se ; , och Guds titel, se , ; ], men det ska komma upp ur avgrunden och gå mot fördärvet. De av jordens invånare som inte har sina namn skrivna i livets bok sedan världens skapelse ska förundras när de ser vilddjuret, eftersom det var och inte är men ska komma.
Vilddjuret som var och inte är, han är själv den åttonde men hör till de sju, och han går mot fördärvet.
[Nu kungörs Babylons fall. Kapitlet är utformat som en klagosång och står i kontrast till den himmelska segersången i nästa kapitel. Johannes perspektiv är från jorden och han befinner sig fortfarande i öknen i denna syn, se .] Efter
[allt] detta såg jag en annan ängel komma ner
från himlen
med stor makt, och jorden lystes upp
av hans härlighet.
Alla folk har druckit av hennes otukts vredesvin,
och jordens kungar har horat med henne [i avgudadyrkan och begått otrohetssynd mot Gud],
och jordens köpmän har blivit rika av hennes omåttliga lyx."
[En annan röst hörs. Det kan vara en annan ängel. Formuleringen "mitt folk" gör att det kan vara Jesu röst. Rösten talar fram till .] Jag hörde en annan röst från himlen:
Gå ut från henne [avskilj, helga er], mitt folk,
så att ni inte deltar i hennes synder
och drabbas av hennes plågor.
Fartygslaster
med:
[Smycken:] Guld och silver
[importerades från Spanien],
ädelstenar
[importerades från Indien] och pärlor.
[Dyrbara tyger och färger:] Fint linne
[tyg],
purpur
[dyrbart lila färgämne som framställdes av snäckor i östra Medelhavet],
siden
[tyg] och scharlakan
[dyrbart rött färgämne som framställdes av bär].
[Material för lyxmöbler:] Allt slags tujaträ
(cypress, doftande trä) [dyrbara träslag från Nordafrika, populärt material för möbler],
olika slags föremål
av elfenben
[elefantbetar, exklusiva inlägg i möbler] och
[andra] dyrbara träslag.
[Material för konstföremål:] Brons, järn och marmor.
De strödde jord över sina huvuden och grät och klagade högljutt:
"Ve, ve [uttryck för intensiv förtvivlan] över den stora staden
där alla som hade fartyg på havet blev rika genom dess rikedom!
På en enda timme blev den ödelagd."
[Rösten som började tala i avslutar nu:] Gläd dig över henne
[Babylons fall och allt detta som sker], du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter, för Gud har dömt henne och gett er upprättelse.
för hans domar är sanna och rätta.
Han har dömt den stora skökan
[det stora Babylon, se ] som fördärvade jorden
med sin otukt
och straffat henne för sina tjänares blod."
[Det är inte Babylons fall som är orsaken till glädjen. Sången betonar i stället Guds attribut – han är sann och rättfärdig, se även ; . Gud finner inte glädje i den ogudaktiges död, i stället vill han se omvändelse, se . Händels Hallelujakör från 1741 har inspirerats från denna passage.]Och ur hans mun kommer det ut (utgår det) ett skarpt svärd som han ska slå folken med, och han ska styra (valla) [övervaka] dem med järnspira (en käpp av järn) [], och han trampar Guds, den Allsmäktiges, glödande vredes vinpress. [Svärdet hålls inte i handen, utan kommer ur munnen, se ; . Gr. rhabdos (spira, käpp) används även i den grekiska översättningen Septuaginta om käppen i .]
De andra dödades med svärdet som gick ut ur ryttarens mun, och alla fåglarna åt sig mätta av deras kött.
[Det finns flera paralleller mellan följande tre verser och kapitel 12: - Där kastades draken ner på jorden, se , , här kastas han ner från jorden till avgrunden. - Där var det för en kort tid, här är det en lång tid. - Då betydde hans fall fasa för jordens invånare, se , här betyder det frihet.
Kapitel 12 och 20 ramar in drakens aktivitet som beskrivs mellan dessa kapitel. I kapitel 12 introduceras hans verksamhet, och i kapitel 20 avslutas den. I ett större perspektiv introduceras ormen i Bibelns tredje kapitel, se . Här, i Bibelns tredje kapitel från slutet, förgörs han.] Sedan såg jag
(och jag såg) en ängel komma ner
från himlen
med nyckeln till
avgrunden och en stor kedja i handen.
[När den femte ängeln blåste i sin basun öppnades avgrundens brunn, se . Nu stängs den.] [Nu återupptas temat från .] När de tusen åren har nått sitt slut ska Satan släppas ut ur sitt fängelse.
De drog upp över hela jordens vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden
[Jerusalem]. Men eld kom ner
från himlen och förtärde dem.
[På samma sätt som striden i kapitel 19 inte blev någon stor strid, är slaget över på en gång. Eld från himlen har också en betydelse av att bekräfta profetorden, se ; .]Sedan såg jag
(och jag såg) de döda, både stora och små
[gamla och unga, rika och fattiga – alla människor], stå inför tronen. Sedan öppnades böcker, och en annan bok
(skriftrulle) öppnades – livets bok.
[I brevet till Sardes ges löftet om att ha sitt namn i denna bok, se . Daniel nämner också den, se .] De döda dömdes
(separerades, åtskildes) efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar
[].
Och jag såg den heliga staden – det nya
(ett nytt) Jerusalem – komma ner
från [ut ur] himlen
från Gud, redo likt en brud som är smyckad för sin man.
[I beskrivs nästa steg i bröllopet – bruden har blivit Lammets hustru.]Och jag hörde en stark röst från tronen säga: "Se, Guds tabernakel står [är från och med nu] bland (hos) människorna. Han ska bo (tälta, "tabernakla") bland (hos) dem [] och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara bland (hos) dem.
Och han ska torka (kommer att sudda) bort varje tår från deras ögon.
Och döden ska inte finnas mer [; ; ],
varken sorg eller klagorop [för någon som dött – ; ; ; ],
inte heller ska [någon] smärta (plåga, förtvivlan, ångest, nöd, möda) finnas mer [; ]. För det som förut var [de första tidsåldrarna och världsordningarna] är borta (försvann bort, passerade förbi)."
Sedan sade han till mig:
Det har skett (det är fullbordat).
Jag är Alfa (Α – den första grekiska bokstaven)
och Omega (Ω – den sista grekiska bokstaven),
före allting (begynnelsen, ursprunget)
och slutet av allt (änden).
[I inledningen används samma titel för Gud, se .]Åt den som törstar [längtar efter och vill tillhöra Gud]
ska jag fritt ge ur källan med livets vatten. [; ]
[Denna vers börjar på exakt samma sätt som . Troligtvis är det samma ängel som visade Johannes den stora skökan Babylon och Guds dom över henne, som nu i kontrast visar på det nya Jerusalem.] En
av de sju änglarna
med de sju skålarna som var fyllda
med de sju sista plågorna kom till mig och sade: "Kom, jag ska visa dig bruden, Lammets hustru."
Han förde mig i Anden upp
på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden
Jerusalem, som kom ner
från himlen,
från Gud.
De tolv portarna bestod av tolv pärlor, och varje port var gjord av en enda pärla. Stadens huvudgata var av rent guld, som genomskinligt glas.
Sedan visade ängeln mig en flod med livgivande (levande, rent) kristallklart vatten som flöt ut från Guds och Lammets tron
Om någon tar bort något från orden i denna profetias bok,
ska Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden som beskrivs i denna bok. [Liknande varning finns i Mose lag, se .]
av, från, ut ur, med, på
