Femte Moseboken

Tillbakablick (kap 1-3)

Horeb till Kadesh

1¹Dessa är orden (hebr. devarim) som Mose talade till hela Israel på andra sidan Jordan, i öknen i Arava, mittemot Sof [troligtvis Aqabaviken (Röda havet) som också kallas Vasshavet; hebr. jam sof] mellan Paran och Tofel, och Laban och Chatsarot och Di-Zahav. ²Det är elva dagsresor från [berget] Horeb (hebr. Chorev) till Kadesh Barnea via vägen från berget Seir. [Seir är en synonym för Edom. Horeb är ett annat namn på berget Sinai. Hebreiska ordet chorev delar rot med orden torr/öde, men även svärd. Här finns en geografisk beskrivning av en torr öken, men även kopplingen till Guds ord som är ett svärd (Heb 4:12). Kadesh betyder "helig", platsen kan vara Tel el-Qudeirat i Sinaiöknen, just vid dagens gräns mellan Israel och Egypten.] ³Och det hände i det 40:e året i den 11:e månaden [shvat – jan/feb; under regnperioden] på den första dagen i månaden [1406 f.Kr.] att Mose talade till Israels söner angående allt det som Herren (Jahve) befallt dem, ⁴efter att han slagit Sichon, amoréernas kung, som bodde i Cheshbon och Og, Bashans kung, som bodde i Ashtarot vid Edreij. ⁵På andra sidan Jordan i Moabs land tog Mose på sig (gjorde han ett medvetet viljebeslut) att förklara denna undervisning (hebr. torah) och sa: ⁶"Herren vår Gud (Jahve Elohim) talade till oss vid Horeb (hebr. Chorev) och sa: 'Ni har vistats (bott) tillräckligt länge vid detta berg [i Sinaiöknen], ⁷vänd er och vandra till amoréernas bergsland och till alla platser runtomkring i Arava, i bergsbygden, i Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] och i söder och utefter kusten, kanaanéernas land och Libanon så långt bort som den stora floden, floden Eufrat. ⁸Se, jag har lagt landet framför er, gå in och besätt landet som Herren (Jahve) svor (gav sin ed) till era fäder, till Abraham, till Isak och till Jakob att ge dem och deras säd efter dem (efterkommande).' "

Ledare utses

⁹Och jag talade till er vid den tiden och sa: "Jag ensam kan inte själv bära er, ¹⁰Herren er Gud (Jahve Elohim) har förökat er och se, ni är denna dag lika många som stjärnorna på himlarna. ¹¹Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har förökat er tusen gånger och välsignat er som han har talat till er. [Att föröka tusen gånger är ett uttryck för att göra dem väldigt mycket större än vad de var tidigare.] ¹²Hur kan jag ensam bära era omständigheter, era bördor och era strider? ¹³Ta er, från var och en av era stammar, visa män med förstånd (förmåga att avgöra) och kända (välrespekterade), och jag ska göra dem till huvuden (ledare) över er." [Det var Moses svärfar Jetro som kom med förslaget att Mose måste delegera ansvaret, se 2 Mos 18:21–26. Dessa egenskaper ligger till grund för kraven på äldste i NT, se Tit 1:5–9; 1 Tim 3:1–7; 1 Pet 5:1–4. Den inledande frasen "Ta er, från var och en av era stammar" visar att man skulle själva utse sina ledare på ett demokratiskt sätt.] ¹⁴Och ni svarade mig och sa: "Det är gott (rätt) att göra som du har talat." ¹⁵Så jag tog huvudena (ledarna) för era stammar, visa män med förstånd och fulla av kunskap, och gjorde dem till huvuden (ledare) över er, ledare för 1 000 och ledare för 100 och ledare för 50 och ledare för 10 och skrivare, stam för stam. ¹⁶Och jag utsåg era domare vid den tiden och sa: "Lyssna på ärendena mellan era bröder och döm rättfärdigt mellan en man och hans bror och främlingen som är med honom. ¹⁷Ni ska inte vara partiska (ordagrant: ni ska inte känna igen ansikten) när ni dömer [rättvisan är blind, se 2 Mos 23:2, 3; 3 Mos 19:15] – lyssna på den lille (unge, ringa) såväl som den store (mäktige). Ni ska inte vara rädda för någon mans ansikte [deras uppsyn], för domen är Guds (Elohims). Och är fallet för svårt för er ska ni ta till mig, så ska jag ska lyssna på det." ¹⁸Och jag befallde er vid den tiden alla de saker som ni skulle göra.

Spejare sänds ut

¹⁹Och vi vandrade från Horeb (hebr. Chorev) [Sinai berg, se vers 6] och gick genom hela denna stora och fruktansvärda öken som ni såg längs vägen till amoréernas bergsland som Herren vår Gud (Jahve Elohim) befallt oss, och vi kom till Kadesh Barnea. [Resan och farorna längs med vägen beskrivs i mer detalj i 4 Mos 11:1–13:1.] ²⁰Och jag sa till er: "Vi har kommit till amoréernas bergsland som Herren vår Gud (Jahve Elohim) gett till oss. ²¹Se, Herren din Gud (Jahve Elohim) har lagt landet framför dig, gå upp och ta det i besittning, som Herren (Jahve) dina fäders Gud (Elohim) har talat till dig, frukta inte och var inte missmodig."
     ²²Och ni kom nära mig, varenda en av er och sa: "Låt oss sända ut män som kan utforska landet åt oss och komma tillbaka med ord om vägen som vi måste dra upp och om städerna som vi ska komma till." [4 Mos 13–14]
     ²³Detta behagade mig väl och jag tog 12 män av er, en man från varje stam, ²⁴och de vände och gick upp till bergen och kom till Eshkols dal (wadi) och utforskade den. ²⁵Och de tog av landets frukt i sina händer och tog ned den till oss och kom tillbaka med ord och sa: "Gott (plural, gott på många sätt) är landet som Herren vår Gud (Jahve Elohim) ger till oss."

Uppror mot Herren

²⁶Ändå ville ni inte dra upp utan gjorde uppror mot Herren er Guds (Jahve Elohims) befallning, ²⁷och ni muttrade i era tält och sa: "Herren (Jahve) hatar oss, han har fört ut oss från Egyptens land för att ge oss i amoréernas hand och utplåna oss. ²⁸Vad möter oss när vi går upp? Våra bröder har fått våra hjärtan att smälta och sagt: 'Folket är större och högre än vi, städerna är stora och befästa ända upp till himlarna och dessutom har vi sett anakiternas söner där.' " [4 Mos 13:28–33]
     ²⁹Då sa jag till er: "Frukta inte och var inte rädda för dem. ³⁰Herren er Gud (Jahve Elohim) som gått framför er, han ska strida för er på samma sätt som han i allt gjorde för er i Egypten inför era ögon, ³¹och i öknen där ni såg hur Herren er Gud (Jahve Elohim) bar er som en man bär sin son [Ps 131], hela vägen som ni gick till dess ni kom till denna plats.
     ³²Ändå tror ni inte i detta på Herren er Gud (Jahve Elohim), ³³som gick före er på vägen och sökte en plats där ni kunde slå upp era tält, i eld på natten för att visa vilken väg ni skulle gå och i ett moln på dagen."
     ³⁴Och Herren (Jahve) hörde rösten med era ord och blev vred och svor och sa: ³⁵"Inte någon av dessa män i denna onda generation ska se det goda landet som jag med ed lovade att ge till era fäder, ³⁶förutom Kaleb, Jefunnes son, han ska se det [4 Mos 14:24] och till honom ska jag ge landet som han har trampat på, och till hans barn eftersom han helhjärtat har följt Herren (Jahve). [Jos 15:13–19; Dom 1:9–15]
     ³⁷Även mot mig var Herrens (Jahves) vrede för er skull när han sa: 'Inte heller du ska komma dit in.' [4 Mos 20:12] ³⁸Josua, Nuns son, som står framför er, han ska gå till platsen, uppmuntra honom (gör honom stark och frimodig) för han ska låta Israel ärva det. ³⁹Era små som ni sa skulle bli ett byte och era söner som inte känner (har intim kunskap om) gott och ont idag, de ska komma till platsen och till dem ska jag ge den och de ska besitta den. ⁴⁰Men ni, vänd er om och ta vägen till Vasshavet (Röda havet)." [2 Mos 10:19]
     ⁴¹Då svarade ni och sa till mig: "Vi har syndat mot Herren (Jahve), vi ska gå upp och strida i enlighet med allt som Herren vår Gud (Jahve Elohim) har befallt oss." Och ni omgjordade er, varje man med sitt stridsvapen och menade att det var en enkel sak att gå upp i bergsbygden.
     ⁴²Men Herren (Jahve) sa till mig: "Säg till dem: 'Gå inte upp och strid, för jag är inte med er – ni kommer att bli slagna av era fiender.' "
     ⁴³Så talade jag till er men ni lyssnade inte utan var upproriska mot Herrens (Jahves) befallningar och var övermodiga och gick upp till bergsbygden. ⁴⁴Och amoréerna som bor i bergsbygden kom ut mot er och jagade er som bin gör och slog ner er i Seir ända till Chorma. [4 Mos 14:39–45] ⁴⁵Och ni återvände och grät inför Herrens (Jahves) ansikte, men Herren (Jahve) lyssnade inte på er röst och gav er inte sitt öra. ⁴⁶Och ni bodde i Kadesh
    dagar
        många (verkligen många),
    som dagarna
som ni bodde där (tidigare). [Meningen består av sju hebreiska ord och är strukturerad som en kiasm där det centrala ordet är många (hebr. ravvim), som står i plural för att betona att det var väldigt många dagar. Ordet ramas in av dagar som också är i plural. Hela meningen omgärdas in av hebr. jasav som betyder sitta ner och vara kvar. Hela meningens konstruktion och tungrodda upprepningar förstärker att det var en lång och tröttsam tid!]

Vandringen i öknen

2¹Sedan [äntligen, efter 38 års vandring] vände vi och vandrade in i öknen längs vägen till Vasshavet (Röda havet), som Herren (Jahve) talade till mig, och vi gick runt berget Seir [sydväst om Döda havet; bergsplatån där Edom ligger] många dagar.
     ²Och Herren (Jahve) talade till mig och sa: ³"Ni har gått runt detta berg länge nog, vänd norrut. ⁴Och jag befallde folket och sa: 'Det är dags att gå över gränsen till era bröder, Esaus söner som bor i Seir, och de ska bli rädda för er, därför ska ni vara vid gott mod. ⁵Ge er inte in i strid med dem, för jag ska inte ge er av deras land, nej inte ens så mycket som en fotsula kan trampa på, eftersom jag har gett Seir [landet Edom] till egendom åt Esau. ⁶Ni ska köpa mat av dem för pengar (silver) och ni ska äta, och ni ska även köpa vatten av dem för pengar (silver) så att ni kan dricka.' "
     ⁷För Herren din Gud (Jahve Elohim) har välsignat dig i allt arbete som dina händer utför, han känner till (är intimt förtrogen med) din vandring i denna stora öken. Dessa 40 år har Herren er Gud (Jahve Elohim) varit med er, ingenting har fattats er (ni har inte saknat något).
     ⁸Så vi gick vidare från våra bröder, Esaus söner som bor i Seir, från Aravas väg, från Eilat och från Etsjon-Gever. Och vi vände och tog vägen genom Moabs öken. [Hamnstad i Edom vid norra kusten av Aqabaviken (Röda havet) i regionen kring Eilat/Aqaba, kanske Korallön. Det var Salomos huvudsakliga hamn för världsvid handel, se 1 Kung 9:26.] ⁹Och Herren (Jahve) sa till mig: "Angrip inte Moab och börja inte strida med dem, för jag ska inte ge dig av hans land som besittning eftersom jag har gett Ar [stad i Moab; betecknar här även hela området] till Lots söner som en besittning. ¹⁰Eméerna ["skräck-folket"] bodde där tidigare, ett stort folk, många och resliga som anakiterna, ¹¹dessa räknas även som Refaim, liksom anakiterna, men moabiterna kallar dem eméer. [Namnet på folkslaget eméerna är pluralformen av ordet för skräck (hebr. ejmah). Det var ett fruktat folk, se även 1 Mos 14:5.] ¹²I Seir [sydöst om Döda havet i Edom] bodde tidigare horéerna (ordagrant: "grottinvånare" – hebr. chori), men Esaus söner besegrade dem och de förgjorde dem som var före dem och bodde där i deras ställe som Israel gjorde mot landet som han besatt, som Herren (Jahve) gav till dem. ¹³Nu, res er upp och gå över bäcken Zered." Och vi gick över bäcken Zered. [Zered betyder ´att beskära´. Zered är en dalgång mellan Moab och Edom som under vintern har ett vattenflöde som mynnar ut på östra sidan av Döda havet.]
     ¹⁴Och dagarna då vi kom från Kadesh Barnea till dess vi kom över bäcken Zered var 38 år [jfr Joh 5:5], till dess hela generationen, alla stridsdugliga män, hade försvunnit (dött, förgåtts) från lägrets mitt, som Herren (Jahve) svurit till dem. [4 Mos 14:20–23] ¹⁵Även Herrens (Jahves) hand var emot dem, för att utrota dem från lägrets mitt, till dess de var förgjorda. ¹⁶Så hände det när alla stridsdugliga män var förgjorda och döda från folkets mitt, ¹⁷att Herren (Jahve) talade till mig och sa: ¹⁸"Idag är den dag då ni ska gå över Moabs gräns och Ar, ¹⁹och när ni kommer nära, mitt emot Ammons söner, ansätt dem inte och strid inte med dem, för jag ska inte ge er Ammons söners land som en besittning, eftersom jag har gett det till Lots söner som en besittning.
     ²⁰Det räknas också som ett Refaims land, Refaim bodde där tidigare men ammoniterna kallade dem Zamzumim, ²¹ett stort folk och många och resliga som anakiterna, men Herren (Jahve) förgjorde dem framför dem och de besegrade dem och bodde där i deras ställe, ²²som han gjorde för Esaus söner som bor i Seir när han förgjorde horéerna framför dem och de övervann dem och bodde i deras ställe till denna dag. [Se vers 12.] ²³Och avimeerna som bodde i byarna så långt bort som Gaza, kaftoreerna som kom ut från Kaftor förgjorde dem och bodde i deras ställe.

Sichon, kungen i Chesbon, besegras

²⁴Res er upp fortsätt er resa och gå över Arnons dal, se jag har gett amoréen Sichon i er hand, Cheshbons kung och hans land, börja att besätta landet och ta strid mot honom." ²⁵[Herren fortsätter att tala till Mose:] "Idag ska jag börja lägga skräck för dig och fruktan för dig över folken som är under alla himlarna, som när de hör om er ska darra och vara i ångest på grund av er."
     ²⁶Och jag sänder budbärare ut från Kedemots öken till Sichon, Chesbons kung med ord om fred och säger: ²⁷"Låt mig gå genom ditt land på en bred väg, jag ska varken vika av till höger eller till vänster. ²⁸Du ska sälja mat till mig för pengar (silver) så att jag kan äta, och ge mig vatten för pengar (silver) så att jag kan dricka, låt mig bara passera på mina fötter, ²⁹som Esaus söner som bor i Seir och moabiterna som bor i Ar gjorde för mig, till dess jag går över Jordan in i landet som Herren vår Gud (Jahve Elohim) gett oss." ³⁰Men Sichon, Chesbons kung, ska inte låta oss gå förbi honom, för Herren din Gud (Jahve Elohim) har förhärdat hans ande och gjort hans hjärta styvnackat för att han ska ge honom i din hand, som det har visat sig idag.
     ³¹Och Herren (Jahve) sa till mig: "Se, jag har börjat ge Sichon och hans land framför dig, börja att besätta hans land."
     ³²Sedan kom Sichon ut mot oss, han och hans folk till strid i Jahats. ³³Och Herren vår Gud (Jahve Elohim) överlämnade honom framför oss och vi slog honom och hans söner och hela hans folk. ³⁴Och vi tog alla hans städer vid den tiden och ödelade (förintade – hebr. charam) varje stad fullständigt, männen och kvinnorna och de små, vi lämnade inte kvar någon (vi lät ingen leva). ³⁵Bara boskapen tog vi som byte till oss själva med det tillspillogivna i städerna som vi tog. ³⁶Från Aroer som ligger på gränsen till Arnons dal och från staden som är i dalen ända till Gilead, fanns inte en enda stad som var för hög [hög mur – ointaglig] för oss, Herren vår Gud (Jahve Elohim) överlämnade alla framför oss. ³⁷Det var bara Ammons söners land ni inte kom nära – hela området längs floden Jabbok och städerna i bergsbygden, precis som Herren vår Gud (Jahve Elohim) befallt oss [att inte inta dessa].

Og, kungen i Bashan, besegras

3¹Sedan vände vi och gick vägen upp till Bashan, och Og, Bashans kung, kom ut emot oss, han och hela hans folk till strid i Edreij. ²Och Herren (Jahve) sa till mig: "Frukta inte för honom för jag har gett honom och hela hans folk och hans land i din hand, och du ska göra mot honom som du gjorde mot Sichon, amoréernas kung, som bodde i Cheshbon." [4 Mos 21:33–35]
     ³Så Herren vår Gud (Jahve Elohim) gav även Og, Bashans kung, i vår hand och hela hans folk och vi slog honom till dess ingen överlevande fanns kvar. ⁴Och vi tog alla hans städer vid den tiden – det fanns inte en stad som vi inte tog från dem – 60 städer, hela Argovs område, Ogs kungarike i Bashan. ⁵Alla dessa var befästa städer med höga murar och med bomförsedda dubbelportar [port i dualform], förutom [dessa städer tog vi] väldigt mycket landsbygd (byar utan murar – hebr. perazi). ⁶Och vi förgjorde dem fullständigt [5 Mos 20:15–18; Jos 6:17] som vi gjorde med Sichon, Cheshbons kung, vi förgjorde alla städer, män, kvinnor och små. ⁷Men all boskap och allt tillspillogivet i städerna tog vi som byte till oss själva.
     ⁸Och vi tog landet på den tiden ur handen på amoréernas två kungar som var bortom Jordan från Arnons dal [i söder] till berget Hermon ⁹– det Hermon [i norr] som sidonierna kallar Sirion och amoréerna kallar Senir – ¹⁰alla städer på slätten och hela Gilead och hela Bashan till Salcha och Edreij, städerna i Ogs kungarike i Bashan. ¹¹För bara Bashans kung Og var kvar av Refaims kvarleva [1 Mos 14:5]. Ja [se, notera – detta är anmärkningsvärt], hans säng var en säng av järn. Finns den inte i Ammons söners Rabbah [nuvarande staden Amman i Jordanien, som ett museiföremål]? [Sängens storlek var också spektakulär:] Längden var 9 alnar [4,1 meter] och bredden var 4 alnar [1,8 meter], efter en mans aln. [Järn var ovanligt vid den här tiden under sena bronstiden. Det tillsammans med sängens storlek var anledningen att den uppmärksammas. Måttet en aln (hebr. ammah) härstammar från längden på en mans underarm; avståndet mellan armbågen och långfingret – ca 45 cm. Det finns även en längre kunglig aln som är 52 cm, men eftersom det uttryckligen står "en människas aln" här är det den kortare alnen som refereras till här.]

Landet delas

¹²Vi besatte detta land vid den tiden, från Aroer som ligger vid Arnons dal och hälften av Gileads bergsland, och dess städer gav jag till rubeniterna och gaditerna. ¹³och resten av Gilead och hela Bashan, Ogs kungarike, gav jag till halva Manasse stam, hela Argovs område, hela Bashan som kallas Refaims land. ¹⁴Jair, Manasses son, tog hela Argovs område till gränsen mot geshureerna och machaeerna, även Bashan och uppkallade det efter sitt eget namn Chavot Jair, till denna dag. ¹⁵Och till Machir gav jag Gilead. ¹⁶Och till rubeniterna och till gaditerna gav jag från Gilead ända till Arnons dal, mitten av dalen som en gräns ända till Jabboks flod som är gränsen mot Ammons söner, ¹⁷även Arava, Jordan är dess gräns från Kinneret ända till Aravahavet, det Salta havet [Döda havet] under Pisgas sluttningar österut.

Förberedelser för att inta landet

¹⁸Och jag befallde dig vid den tiden och sa: "Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett er detta land som en besittning, ni ska gå över beväpnade framför era bröder Israels hus alla stridsdugliga män, ¹⁹men era hustrur och era små och er boskap, jag vet att ni har mycket boskap, ska förbli i era städer som jag har gett er, ²⁰till dess Herren (Jahve) ger vila åt era bröder, precis som åt er och de också besitter landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett dem på andra sidan Jordan, sedan ska ni återvända, var och en till sin besittning som jag har gett er."

Mose får inte gå in i landet

²¹Och jag befallde Josua vid den tiden och sa: "Dina ögon har sett allt som Herren din Gud (Jahve Elohim) har gjort mot dessa två kungar, så ska Herren (Jahve) göra mot alla kungariken när du går över. ²²Ni ska inte vara rädda (frukta) för dem, för Herren er Gud (Jahve Elohim), han är den som strider för er."
     ²³Och jag bad (vädjade om oförtjänt nåd – hebr. chanan) till Herren (Jahve) vid den tiden och sa: ²⁴"Herre (Adonaj), Herre (Jahve), du har börjat att visa din tjänare din storhet och din starka (mäktiga) hand, för vilken gud (hebr. el) finns i himlarna eller på jorden som kan göra det du gör och dina mäktiga gärningar? ²⁵Låt mig gå över, jag ber dig, och se det goda land som finns på andra sidan Jordan, den goda bergsbygden och Libanon."
     ²⁶Men Herren (Jahve) var vred på mig för er skull och lyssnade inte på mig och Herren (Jahve) sa till mig: "Det räcker, tala inte mer med mig om denna sak. ²⁷Gå du upp till toppen av Pisga och lyft upp dina ögon västerut och norrut och söderut och österut och se med dina egna ögon, för du ska inte gå över denna Jordan. ²⁸Men utmana Josua och uppmuntra honom och styrk honom, för han ska gå över framför folket och han ska se till att de ärver landet som du har sett." ²⁹Så vi förblev i dalen mitt emot Beit Peor.

Huvudpunkter

Lydnad

4¹Och nu Israel, lyssna till förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som jag har undervisat er, för att ni ska leva och gå in och ta landet i besittning som Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har gett er. ²Ni ska inte lägga något till orden som jag befallt er, inte heller ska ni dra bort något från dem, utan ni ska hålla Herren er Guds (Jahve Elohims) befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befallt (hebr. tsavah) er. [Upp 22:18–19]
     ³Era ögon har sett vad Herren (Jahve) gjorde i Baal Peor, med alla män som följde Baal Peor, hur Herren er Gud (Jahve Elohim) förgjorde dem från er mitt. ⁴Men ni som höll er till (klängde er fast vid) Herren er Gud (Jahve Elohim) lever, varenda en av er denna dag.
     ⁵Se, jag har undervisat er förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som Herren min Gud (Jahve Elohim) befallt mig, för att ni ska göra dem mitt i landet som ni går in i för att besitta. ⁶Håll (vakta, skydda, bevara) dem och gör (lev efter) dem, för de är er vishet och ert förstånd i folkens ögon, så att när de hör alla dessa förordningar (ordagrant "saker inristat") ska de säga: "Denna stora nation är verkligen ett klokt och förståndigt folk." ⁷För vilket stort land finns som har Gud (Elohim) så nära sig, som Herren vår Gud (Jahve Elohim) är, närhelst vi kallar på honom? ⁸Och vilket [annat] stort folk finns det som har förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut) lika rättfärdiga som all vår undervisning, som jag ger inför er idag?
     ⁹Var noga med att skydda (vakta, bevara) dig själv och idogt bevara (vakta, skydda) din själ, så att du inte glömmer de ting som dina ögon har sett och de inte lämnar ditt hjärta under alla dina livsdagar, gör dem väl kända (så att de blir intimt förtrogna med dem) för dina söner och dina söners söner (för alla kommande generationer). ¹⁰Den dagen du stod inför Herren (Jahves), din Guds (Elohims), ansikte vid Horeb (hebr. Chorev) [Sinai berg], när Herren (Jahve) sa till mig: "Församla åt mig folket och jag ska låta dem höra mina ord så att de kan lära sig att vörda (respektera) mig alla dagar som de lever på jorden och så att de kan undervisa sina söner (barn)." ¹¹Och ni kom nära och stod under berget och berget brann i eld ända till himlarnas hjärta, med mörker, moln och tjocka mörka moln. ¹²Och Herren talade till er från mitten av elden, ni hörde rösten med ord men såg ingen gestalt, bara en röst. ¹³Och han berättade för er om sitt förbund, som han befallde er att göra (utföra, agera, leva efter), de tio orden, och han skrev dem på två tavlor av sten. ¹⁴Och Herren (Jahve) befallde mig vid den tiden att undervisa er förordningarna (ordagrant "saker inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) för att ni ska göra dem i landet dit ni går över för att besätta det.

Avgudadyrkan förbjuds

¹⁵Men (därför), skydda (vakta, bevara) ni era liv (själar) noga (med stor omsorg, ständigt; ordagrant: mycket – hebr. meod). Eftersom ni inte såg någon konkret form (inget förkroppsligande) den dagen då Herren (Jahve) talade till er på Horeb (hebr. Chorev) [Sinai berg] ut från mitten av elden. ¹⁶Handla inte fördärvligt och gör åt er skurna avbilder,
    en figur som liknar en man eller kvinna,
     ¹⁷något som liknar ett av alla djur på jorden,
    liknar någon bevingad fågel som flyger under himlen,
     ¹⁸liknar något som kryper på marken,
    liknar någon fisk som är i vattnet under jorden;
     ¹⁹och annars när du lyfter upp dina ögon mot himlarna och när du ser solen och månen och stjärnorna – hela himlarnas härskara – dras du iväg och tillber dem och tjänar dem som Herren din Gud (Jahve Elohim) har tilldelat alla folkslag under alla himlarna. [Avgudarna som beskrivs i vers 16–19 börjar med djur som tillbads i Egypten och stjärnorna som dyrkades i Kanaan.] ²⁰Men er har Herren (Jahve) tagit och fört ut ur järnugnen, ut ur Egypten, för att vara ett arvfolk åt honom som ni är idag. ²¹Nu var Herren (Jahve) vred på mig för er skull och svor att jag inte skulle gå över Jordan och att jag inte skulle gå in i det goda landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) gett er till ett arv, ²²utan jag måste dö i detta land, jag får inte gå över Jordan, men ni får gå över och besätta det goda landet.
     ²³Vakta (skydda, bevara) er själva så att ni inte glömmer Herren er Guds (Jahve Elohims) förbund som han har skurit med er och gör er skurna avbilder som liknar något som Herren er Gud (Jahve Elohim) har förbjudit er. ²⁴För Herren (Jahve), er Gud (Elohim), är en förtärande eld [3 Mos 10:2–3; Heb 12:29], en nitälskande Gud (hebr. El qana) [2 Mos 20:5]. ²⁵När ni föder söner och söners söner och ni har varit länge i landet och börjar agera bedrägligt och gör skurna avbilder och formar någonting och gör det som är ont i Herren er Guds (Jahve Elohims) ögon för att provocera honom, ²⁶jag kallar himlarna och jorden att vittna mot er idag, att ni då med hast fullständigt ska förgås från landet som ni går över Jordan för att besätta. Era dagar ska inte bli många och långa där utan ni ska fullständigt förgås, ²⁷och Herren (Jahve) ska skingra er bland folken, ni ska lämnas få till antalet bland länderna dit Herren (Jahve) leder er bort. ²⁸Där ska ni tjäna gudar gjorda av människors hand, trä och sten som inte ser, inte hör, inte äter, inte luktar. ²⁹Men om ni där [israeliterna kringspridda bland hednafolken] söker Herren (Jahve), din Gud (Elohim), då ska du finna honom, om du söker (studerar för att få mer kunskap och djupare förståelse om) honom av hela ditt hjärta och av hela din själ (liv). [Ordet "söka" beskriver ett sökande att erhålla någon som redan existerar, inte bara kunskap utan totalt ägandeskap. Verbformen ändras också från plural "ni" till singular "din" mitt i meningen för att förstärka att det handlar om en personlig relation.] ³⁰När du är i nöd och allt detta händer dig [fångenskap och slaveri] i kommande dagar, ska du vända om till Herren (Jahve), din Gud (Elohim), och höra (lyda) hans röst. ³¹För en barmhärtig (medlidande – hebr. rachom) Gud (El) är Herren (Jahve), din Gud (Elohim). Han ska inte överge (släppa taget om) dig eller förgöra dig. Han ska inte glömma förbundet med dina fäder som han med ed svurit [att hålla]. [Ordet barmhärtig beskriver den starka kärlek en förälder känner för sitt barn. Ordet delar även rot med ordet för livmoder rechem. Det ger nåden i detta uttryck ytterligare en dimension av att vara värnande och beskyddande på samma sätt som livmodern är det lilla, hjälplösa och värnlösa barnets beskydd.]

Herren är Gud

³²Fråga nu om de första dagarna som var före dig, från dagen då Gud (Elohim) skapade människan på jorden, och från himlarnas ena ända till himlarnas andra ände, om det har förekommit något sådant som detta stora ting är, eller om man hört talas om något liknande. ³³Har någonsin ett folk hört rösten av Gud (Elohim) som talar ut ur mitten av elden, som du har hört och förblivit levande? ³⁴Eller har Gud (Elohim) prövat att gå och ta åt sig ett folk från mitten av ett annat folk med prövningar, med tecken och med under och med krig, och med mäktig hand och med en utsträckt arm och med stor skräck på samma sätt som Herren din Gud (Jahve Elohim) gjorde för dig i Egypten inför dina ögon?
     ³⁵För dig blev det synligt (uppenbart) för att du ska veta (vara intimt förtrogen med) att Herren (Jahve) han är Gud (Elohim). Ingen mer finns vid hans sida. ³⁶Från himlarna har han låtit dig höra hans röst, för att han ska instruera (tukta, fostra) dig, och över jorden har han låtit dig se hans stora eld och du hörde hans röst från mitten av elden. ³⁷Eftersom han [Herren] trofast älskade dina förfäder [Abraham, Isak och Jakob, se 1 Mos 12:1–3] och utvalde deras efterkommande [ordagrant "säd" singular], förde han själv (hans ansikte, genom hans aktiva närvaro) med sin stora kraft ut dig från Egypten. [2 Mos 13:21] ³⁸Han fördriver hednafolk [på grund av deras synd, se 1 Mos 15:16; 5 Mos 9:5] som är större och mäktigare än du, för att föra in dig i deras land och ge det till arvedel, som det ju är idag. ³⁹Idag ska du förstå (känna till, vara intimt förtrogen med, veta) och ta till hjärtat att Herren (Jahve) är Gud, uppe i himlarna och här nere på jorden – det finns ingen annan. ⁴⁰Och du ska hålla (vakta, skydda) hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och hans befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befaller (hebr. tsavah) er idag, för att det ska gå väl för er och för era söner efter er och så att era dagar ska bli långa på marken som Herren er Gud (Jahve Elohim) ger er för alla dagar (för alltid, evigt).

Fristäder

⁴¹Sedan avskilde Mose tre städer på andra sidan Jordan, mot soluppgången (på östra sidan), ⁴²för att en person som oavsiktligt dräpt någon (ordagrant: "den mandråpare som dödat") ska kunna fly dit [4 Mos 35:9–34], och inte har hatat honom dessförinnan, och som har flytt till en av dessa städer för att kunna leva.

⁴³Betser [Bosor] i öknen i Mishors land för rubeniterna [4 Mos 3:10; stad i området kring Medeba],
och Ramot i Gilead för gaditerna
och Golan i Bashan för Manasse. [Jos 20:7–8; 13:26]

Undervisningen – Torah

⁴⁴Och detta är undervisningen som Mose lade fram inför Israels söner. ⁴⁵Detta är vittnesbörden (stadgarna – hebr. edot) och förordningarna (ordagrant "sakerna inristat" – hebr. chuqim) och påbuden (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim) som Mose talade till Israels söner när de kom ut från Egypten, ⁴⁶på andra sidan Jordan i dalen mitt emot Beit Peor i amoréernas kung Sichons land som bodde i Chesbon, som Mose och Israels söner slog när de kom ut ur Egypten. ⁴⁷Och de tog hans land som en besittning och Bashans kung Ogs land, amoréernas två kungar som fanns på andra sidan Jordan mot soluppgången (österut) ⁴⁸från Aroer som är på kanten till Arnons dal ända till berget Sion, detsamma som Hermon, ⁴⁹och hela Arava på andra sidan Jordan österut ända till Aravahavet [Döda havet] under Pisgas sluttningar.

Guds undervisning (kap 5-11)

5¹Och Mose kallade på hela Israel och sa till dem:

Hör Israel förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som jag talar i era öron idag, så att ni lär er dem och gör dem. ²Herren (Jahve), vår Gud (Elohim), skar (slöt) ett förbund med oss på [berget] Horeb (hebr. Chorev) [Sinai berg]. ³Herren (Jahve) skar (slöt) inte detta förbund med våra fäder utan med oss, ja oss alla, vi som lever här idag. ⁴Ansikte mot ansikte talade Herren (Jahve) på berget, ut ur mitten av elden. ⁵Jag stod mellan Herren (Jahve) och er den gången för att berätta för er (upplysa er om) Herrens (Jahves) ord, för ni var rädda på grund av elden och gick inte upp på berget. Han sa:

Tio ord (5:6-21)

⁶"Jag är Herren din Gud (Jahve Elohim) som förde dig ut ur Egyptens land ut ur slavhuset. ⁷Du ska inte ha några andra gudar över mitt ansikte (jämte mig).

⁸Du ska inte göra dig några skurna bilder, inte på något sätt några avbilder av det som finns i himlarna eller det som finns på jorden under, eller det som finns i vattnet under jorden.

⁹Du ska inte böja dig för dem eller tjäna dem, för jag Herren (Jahve), din Gud (Elohim), är en nitälskande Gud (hebr. El qana) [kräver odelad lojalitet], som hemsöker fädernas synder över sönerna och över tredje och fjärde generationen hos dem som hatar mig, ¹⁰och visar nåd (omsorgsfull, trogen kärlek) till tusen generationer hos dem som älskar mig och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina budord (tydliga befallningar).

¹¹Du ska inte ta (använda) Herren (Jahves), din (Elohims), namn fåfängt (lättvindigt, obetänksamt), för Herren (Jahve) ska inte hålla den skuldfri som tar (använder) hans namn fåfängt (lättvindigt, obetänksamt).

¹²Håll (vakta, skydda, bevara) sabbatsdagen till att vara helgad som Herren din Gud (Jahve Elohim) har befallt er. ¹³Sex dagar ska du arbeta och göra allt ditt arbete, ¹⁴men den sjunde dagen är en sabbat för Herren din Gud (Jahve Elohim), på den ska du inte göra något slags arbete, varken du själv, din son eller din dotter eller din tjänare eller din tjänarinna, inte din oxe, inte din åsna eller någon av din boskap, inte främlingen inom dina portar, så att din tjänare och din tjänarinna får vila precis som du. ¹⁵Du ska komma ihåg att du var en slav i Egypten och att Herren din Gud (Jahve Elohim) förde dig ut därifrån med en mäktig hand och med en utsträckt arm, därför befaller Herren din Gud (Jahve Elohim) dig att hålla (vakta, skydda, bevara) sabbatsdagen.

¹⁶Hedra (värdesätt, högakta, respektera) din far och din mor som Herren din Gud (Jahve Elohim) befallt dig, för att dina dagar ska bli många och det ska gå dig väl (bra) i det land (ordagrant: "på/över den mark") som Herren din Gud (Jahve Elohim) gett dig. [Det är föräldrarnas uppgift, inte de religiösa ledarnas, att föra vidare Guds undervisning till nästa generation. Detta bud har både att göra med vördnad för Gud och vördnad för människor (och är placerat centralt). För ett barn är deras föräldrar som en gud. Genom att respektera sina föräldrar, som ett barn kan se, lär det sig att respektera Gud som de inte kan se. Barnet ser också hur föräldrarna står under sin Fader i himlarna som de lyder. Genom detta lär sig barnet också gudsfruktan. Den sista delen "i det land..." finns inte med i 2 Mos 20:12, och refereras inte heller i Ef 6:2.]

¹⁷Du ska inte döda (mörda).

¹⁸Du ska inte begå äktenskapsbrott.

¹⁹Du ska inte stjäla.

²⁰Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot din granne.

²¹Du ska inte åtrå din grannes hustru, inte heller ska du ha lust till din grannes hus, hans fält eller hans tjänare eller hans tjänarinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som din granne har."

²²Dessa ord talade Herren (Jahve) till hela församlingen på berget, ut ur mitten av elden, ur molnet och ur det tjocka mörkret, med en stark röst och det fortsatte inte mer. Och han skrev dem på två tavlor av sten och gav dem till mig. ²³[Mose talar till folket:] Då trädde alla ledare för era stammar tillsammans med era äldste fram till mig [eftersom ni var så rädda], när ni hörde rösten ur mörkret, medan berget brann i eld. ²⁴Ni sa: "Se, Herren, vår Gud, har låtit oss se sin härlighet och storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att en människa kan tala med Gud och ändå förbli vid liv.
     ²⁵Om vi fortsätter att höra Herrens, vår Guds, röst kommer denna stora eld att förtära oss och vi kommer att dö! Varför ska vi låta det ske? ²⁶Vem här på jorden (bland allt kött) har någonsin hört den levande Gudens röst tala ur (inifrån; från mitten av) elden, och överlevt?
     ²⁷Du [Mose], får gå nära och höra allt vad Herren, vår Gud, säger. Tala sedan om för oss allt vad Herren, vår Gud, har talat till dig så ska vi lyssna och lyda."
     ²⁸Och Herren (Jahve) hörde rösten med dina ord när du talade till mig och Herren (Jahve) sa till mig: "Jag har hört rösten med detta folks ord som de har talat till dig, de har talat väl i allt som de har sagt. ²⁹Åh, att de alltid hade sådana hjärtan att de vördar mig och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina budord (tydliga befallningar) så att det går väl för dem och för deras söner för evigt!"
     ³⁰Gå och säg till dem: "Återvänd till era tält." ³¹Men du, stanna här hos mig och jag ska tala till dig alla de budord (tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut) som du ska lära dem så att de ska göra dem i landet som jag ger dem att besätta.
     ³²Ni ska därför hålla (vakta, skydda, bevara) så att ni gör som Herren er Gud (Jahve Elohim) har befallt er, vänd inte åt sidan till höger eller till vänster. ³³Ni ska vandra på alla vägar som Herren (Jahve) befallt er så att ni får leva och så att det går er väl och era dagar blir förmerade i landet som ni ska besätta. 6¹Detta är befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som Herren er Gud (Jahve Elohim) har befallt (hebr. tsavah) att lära er, så att ni kan göra (följa, handla efter) dem i landet när ni går över och besätter det, ²så att ni vördar Herren er Gud (Jahve Elohim) och håller (vaktar, skyddar) alla hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och hans befallningar (hebr. mitzvot) som jag befallt (hebr. tsavah) er, ni och era söner och era söners söner alla dagar av ert liv, så att era dagar blir många. ³Lyssna därför Israel och var noggrann med att göra det, för att det ska gå väl för er och ni ska växa till mäktigt som Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har talat till [lovat] dig, ett land som flyter av mjölk och honung.

Det största budet – älska Herren din Gud!

[Följande vers utgör den judiska trosbekännelsen Shema ("Hör" från hebreiskans shama – att höra, hörsamma och lyda). Frasen läses flera gånger under dagen och lyder:
    Shama Jisrael Adonaj elohenu Adonaj echad.
JHVH (Jahve) uttalas aldrig utan byts på grund av sin helighet ut till Adonaj (Herre). Beroende på dialekt kan shama också uttalas shema. På frågan vilket som är det största budet svarar Jesus genom att citera denna text, se Matt 22:37–38.] ⁴Hör, Israel!
    Herren (Jahve) [är] vår Gud (Elohim), Herren (Jahve)
    är en (den ende).

[Räkneordet echad (en, ett), som här skulle kunna översättas "den ende", har dessutom betydelsen "unik", "enad, förenad" och används även om man och hustru som blir "ett kött", se 1 Mos 2:24.]

⁵Och du ska älska (vara tillgiven) Herren (Jahve) din Gud (Elohim)

av hela ditt hjärta [i alla dina beslut – i din vilja, handling och tanke]
och av hela din själ (med hela din levande varelse)
och av hela din kraft (med all din styrka och brinnande iver) [intensivt som en eld]. [Bekännelsen inleds med ett imperativ i singular och riktar sig till hela folket som en enhet ("Hör, Israel!"). I Bibeln är det individuella ansvaret också kopplat till den kollektiva gruppen. Tron föds hos var och en och är personlig, men förenar samtidigt människor. Även bönen som utgår från var och en förstärks när man ber tillsammans. Både välsignelser och förbannelser drabbar hela gruppen, därför handlar uppmaningen som följer dels om det egna hjärtat, men också om folkets unisona hjärta, dit också barnen räknas, se vers 6–7. Se även 5 Mos 11:13–15.
    Ordet för hjärta (hebr. levav) beskriver källan till en människas inre liv. Det täcker delvis betydelsen av ordet för själ (hebr. nefesh, vars innebörd omfattar hela ens varelse, liv och personlighet). Det är inte bara i vårt inre, dvs. i vår själ, tanke och vilja, som vi ska älska Gud, utan också i våra yttre relationer – i umgänget med andra människor. Ordet för kraft (hebr. meod) är ett adjektiv eller ett adverb (stort, mer, ytterst; i högsta grad; väldigt mycket) som här används som ett substantiv. Det kan både syfta på den kraft och förmåga vi har fått, men även på det överflöd och de ägodelar som vi har blivit satta att förvalta. Hebreiskan bygger, med hjälp av dessa tre ords nyansrikedom, upp en helhet kring vad det innebär att älska Gud. Evangelieförfattarna använder flera olika grekiska ord för att beskriva detta, jfr Matt 22:37; Mark 12:30; Luk 10:27.]

⁶Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du [först] lägga på ditt hjärta. ⁷Du ska [sedan] inpränta (vässa – hebr. shanan) dem [som en spets som vässas, se 5 Mos 32:41] i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går på vägen [på resa], när du lägger dig [på kvällen] och när du stiger upp [på morgonen]. ⁸Du ska binda dem som ett tecken kring din arm, och de ska vara ett kännemärke på din panna (hebr. tofafah). ⁹Skriv dem på dörrposterna (hebr. mezuza) i ditt hus och era portar. [Ortodoxa judar tolkar Mose bud bokstavligt och därför har de två små svartfärgade läderkapslar, s.k. "tefillin", som innehåller pergamentrullar med verser från Torah. De två kapslarna kallas shel rosh och shel jad. Varje vardag före morgonbönen fäster man den ena på armen med hjälp av en läderrem den andra ovanför pannan. Metaforiskt handlar det om vem eller vad man låter styra ens medvetande och handlingar, vem eller vad som är ens auktoritet, vem eller vad man tjänar och följer.
    I judiska hem har man en mezuza vid sin dörrpost. Mezuza är en pergamentrulle som innehåller två stycken från Torah, 5 Mos 6:4–9 och 5 Mos 11:13–20 och rullas och fästs vid en hylsa på dörrposten. Se även 5 Mos 11:13–21.]

Varning för olydnad

¹⁰Och det ska vara när Herren din Gud (Jahve Elohim) för dig in i landet som han svurit (lovat) till dina fäder, till Abraham, till Isak och till Jakob att ge dig, stora och goda städer som du inte har byggt (själv), ¹¹och hus fyllda av alla goda ting som du inte har fyllt (själv) och uthuggna cisterner som du inte har huggit ut (själv), vingårdar och olivträd som du inte har planterat, att du ska äta och bli mätt. ¹²Vakta, (skydda, bevara) dig själv så att du inte glömmer Herren (Jahve) som förde dig ut ur Egyptens land ut från slavhuset. ¹³Du ska vörda (frukta) Herren din Gud (Jahve Elohim) och honom ska du tjäna och i hans namn ska du avlägga ed. ¹⁴Du ska inte gå efter andra folks gudar som är runt omkring dig, ¹⁵för Gud (El) är nitälskande, Herren (Jahve), din Gud (Elohim), är i din mitt, så att inte Herren (Jahves), din (Elohims), vrede upptänds mot dig och han utplånar dig från jordens ansikte (yta). ¹⁶Ni ska inte pröva (fresta) Herren er Gud (Jahve Elohim) som ni prövade honom i Massa. ¹⁷Ni ska noggrant hålla (vakta, skydda, bevara – hebr. shamar shamar) Herren er Guds (Jahve Elohims) befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som han har befallt (hebr. tsavah) er. ¹⁸Och du ska göra det som är rätt och gott i Herrens (Jahves) ögon, så att det går väl för dig och du kan gå in och besätta det goda land som Herren (Jahve) svurit till dina fäder, ¹⁹till att tränga undan alla dina fiender framför dig som Herren (Jahve) har talat. ²⁰När din son i framtiden frågar dig och säger: "Vad betyder vittnesbörden (stadgarna) och förordningarna (ordagrant 'sakerna inristat') och påbuden (de bindande juridiska besluten) som Herren vår Gud (Jahve Elohim) har befallt oss?" ²¹Då ska du säga till din son: "Vi var faraos slavar i Egypten, och Herren (Jahve) förde oss ut med en mäktig hand. ²²Och Herren (Jahve) visade tecken och under, stora och svåra över Egypten, över farao och över hela hans hus inför våra ögon. ²³Och han förde oss ut därifrån för att han skulle föra oss in och ge oss landet som han svurit (lovat) till våra fäder. ²⁴Och Herren (Jahve) befallde oss att göra alla dessa förordningar (ordagrant "saker inristat") för att vörda Herren vår Gud (Jahve Elohim) för vårt ständigt (oavbrutet, eviga) goda, så att han kan bevara oss vid liv, som det är denna dag. ²⁵Och det ska vara vår rättfärdighet, om vi håller (vaktar, skyddar, bevarar) och gör (agerar, lever efter) alla dessa befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) framför Herren vår Guds (Jahve Elohims) ansikte, som han har befallt (hebr. tsavah) oss."

In i landet

7¹När Herren din Gud (Jahve Elohim) ska föra dig in i landet dit du går för att ta det i besittning, ska han kasta ut många folkslag framför dig,
    hettiterna
    och girgasiterna (hebr. girgashi)
    och amoréerna (hebr. emori)
    och kanaanéerna
    och perisséerna
    och hivéerna
    och jevusiterna (jebuséerna – hebr. jevosi) [folket som bodde i Jerusalem innan israeliterna kom dit, se Jos 3:10 för en utförligare beskrivning på vad folkslagens namn står för],
sju folkslag större och mäktigare än er, ²och när Herren din Gud (Jahve Elohim) ska överlämna dem framför er, och ni ska slå dem, då ska ni i grund förgöra dem, ni ska inte skära (ingå) något förbund med dem och inte visa nåd (oförtjänt välvilja) mot dem. ³Ni ska inte ingå äktenskap med dem, dina döttrar ska inte ge sig till deras söner och deras döttrar ska inte tas till dina söner, ⁴för de ska vända bort dina söner från att följa mig så att de tjänar andra gudar. På det sättet upptänds Herrens (Jahves) vrede mot er och han ska med hast fördärva er. [5 Mos 17:16–17] ⁵Istället ska ni hantera dem så här: bryt ner deras altaren och slå dem i bitar, deras pelare och hugg ner deras aseror [pålar för avgudadyrkan] och bränn deras huggna avgudar i eld. ⁶För du är ett heligt folk inför Herren, din Gud (ett annorlunda folk som ska vara helgat, skilt från synd och avgudar). Han har utvalt dig att bli hans dyrbara egendomsfolk framför alla andra folk på jorden.
     ⁷Det var inte för att ni var större än alla andra folk som Herren fäste sig vid (längtade efter en relation med er) och utvalde er, ni var tvärtom mindre än alla andra folk. ⁸I stället var det på grund av Herrens kärlek till er och hans trofasthet till löftet som han hade svurit era fäder som Herren förde er ut med stark hand och befriade dig ur slavhuset, ur den egyptiske kungens hand, ur faraos hand. ⁹Så förstå (var medveten om, känn till) att det är Herren (Jahve), din Gud (Elohim), som är Gud (Elohim); den trofaste Gud (El) som håller fast vid sitt förbund och visar nåd i tusen släktled mot dem som älskar honom och håller hans budord. [Nåd i tusen generationer syftar antagligen på oändlig evig nåd, se t.ex. Ps 105:8.]

¹⁰Och som straffar
    dem som hatar honom [avvisar hans förbund] – till deras ansikten (personligt, mot dem direkt),
        han dröjer inte [att agera]
    mot dem som hatar honom – till deras ansikten,
ska han straffa.
[Frasen "till dem som hatar honom till deras ansikten" används bara här och utifrån konstruktionen så verkar betydelsen vara att det är att de straffas, inte nästa generation.]

¹¹Du ska därför hålla (vakta, skydda, bevara) befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som jag har befallt (hebr. tsavah) er denna dag för att göra dem. ¹²Och det ska ske eftersom ni lyssnar till dessa påbud (bindande juridiska beslut) och håller (vaktar, skyddar, bevarar) och gör dem, att Herren din Gud (Jahve Elohim) ska hålla (vakta, skydda, bevara) förbundet med er och nåden (den omsorgsfulla kärleken) som han svor till era fäder. ¹³Och han ska älska er och välsigna er och föröka er. Han ska också välsigna din livmoders frukt och frukten av ditt land, säden och vinet och din olja, föröka dina hjordar och dina flockar i landet som han svor dina fäder att ge dig. ¹⁴Du ska vara välsignad mer än alla folk. Ingen man eller kvinna ska vara ofruktsam bland er eller bland er boskap. ¹⁵Och Herren (Jahve) ska ta bort från dig all sjukdom, och han ska inte lägga någon av Egyptens onda sjukdomar som du känner till (har god kunskap om) på dig, utan ska lägga dem (sjukdomarna) på alla dem som hatar dig. ¹⁶Och du ska sluka alla folk som Herren din Gud (Jahve Elohim) ger till dig, dina ögon ska inte ha medömkan med dem, inte heller ska du tjäna deras gudar, för det blir en snara för dig.
     ¹⁷Om du säger i ditt hjärta: "Dessa länder är mer (större, starkare) än jag, hur kan jag fördriva dem?" ¹⁸Du ska inte frukta (vara rädd) för dem. Du ska komma ihåg vad Herren din Gud (Jahve Elohim) gjorde mot farao och mot hela Egypten, ¹⁹de stora prövningarna som dina ögon såg och tecknen och undren och den mäktiga handen och den utsträckta armen varmed Herren din Gud (Jahve Elohim) förde dig ut. Så ska Herren din Gud (Jahve Elohim) göra mot alla de folk för vilka du fruktar (är rädd). ²⁰Dessutom ska Herren din Gud (Jahve Elohim) sända bålgetingar bland dem till den dag de lämnar och de ska gömma sig själva och förgås framför dig. ²¹Du ska inte frukta (vara rädd) för dem, för Herren din Gud (Jahve Elohim) är i din mitt, en Gud (El) stor och respektingivande. ²²Och Herren din Gud (Jahve Elohim) ska kasta ut dessa folkslag framför dig lite i taget (hebr. meat meat). Du ska inte sluka [se vers 16] dem snabbt annars kan fältens rovdjur föröka sig över er. ²³Men Herren din Gud (Jahve Elohim) ska ge dem framför dig och ska göra dem modfällda med en stor modfälldhet till dess de blir tillintetgjorda. ²⁴Och han ska ge deras kungar i din hand och du ska låta deras namn försvinna under himlarna (ordagrant: "från under himlarna"), ingen man ska kunna stå dig emot till dess du har förgjort dem. [Utplånandet på jorden beskrivs utifrån Guds perspektiv – jag ska utplåna från under himlarna.] ²⁵De skurna avbilderna av deras gudar ska ni bränna i eld, du ska inte åtrå silvret eller guldet som är på dem och inte ta det åt dig själv, då blir det en snara för dig, för det är en styggelse för Herren din Gud (Jahve Elohim). ²⁶Och du ska inte föra in en styggelse i ditt hus och bli förbannad tillsammans med den (styggelsen), du ska innerligt avsky den, för det är ett invigt (avskilt) föremål.

Glöm inte Herren

8¹Alla befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befallt (hebr. tsavah) er idag ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) och göra (leva efter) så att ni får leva och föröka er och gå in i och besätta landet som Herren (Jahve) med ed lovat era fäder [1 Mos 12:1–3; 15:17–20]. ²Och du ska komma ihåg alla de vägar som Herren din Gud (Jahve Elohim) har lett dig dessa 40 år i öknen, att han har ödmjukat dig (tvingade dig att böja dig ner) för att pröva dig, för att veta (ha intim förståelse för, kunskap om) vad som är i ditt hjärta, om du vill hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) eller inte. ³Och han ödmjukade dig (tvingade dig att böja sig ner) och lät dig lida av hunger och mättade dig med manna [2 Mos 16:31–36] som du inte visste (saknade kunskap om) vad det var, inte heller dina fäder visste (kände till), för att han skulle låta dig veta (få intim kunskap om) att människan inte lever enbart av bröd, utan människan lever av allt som kommer från Herrens (Jahves) mun. [Jesus citerar detta ord när han frestas, se Matt 4:4; Luk 4:4.] ⁴Dina kläder blev inte gamla (slitna) på dig, inte heller fick du svullna fötter dessa 40 år. ⁵Och du ska betänka i ditt hjärta att som en man tuktar sin son så tuktar Herren din Gud (Jahve Elohim) dig.
     ⁶Och du ska hålla (vakta, skydda, bevara) Herren (Jahves), din Guds (Elohims), budord (tydliga befallningar) till att vandra på hans vägar och vörda (respektera) honom. ⁷För Herren din Gud (Jahve Elohim) för dig till ett gott land, ett land med vattenbäckar, med källor och djup som forsar fram i dalar och på berg. ⁸Ett land av

vete
och korn
och druvor
och fikonträd
och granatäpplen,
ett land av olivträd
och honung.
[Dessa sju välsignade arterna kallas Shivat HaMinim. Uppräkningen med antalet sju visar på välsignelse och fullhet! I den forntida egyptiska "Sinuhes berättelse" från omkring 1800 f.Kr. beskrivs sex av dessa sju arter, granatäpple nämns inte.]

⁹Ett land utan fattigdom där du ska äta bröd, du ska inte sakna något i det, ett land vars stenar är järn och ur dess berg ska du bryta (gräva) koppar [som används för att ta fram brons]. ¹⁰Och du ska äta och bli mätt och välsigna Herren din Gud (Jahve Elohim) för det goda land som han gett dig. ¹¹Akta dig så att du inte glömmer Herren din Gud (Jahve Elohim), genom att inte hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) och påbud (bindande juridiska beslut) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt dig idag. ¹²Annars (för att inte)

när du har ätit och är mätt
    och har byggt bra hus och bor i dem,
¹³och när dina boskapshjordar och din småboskap förökas
    och ditt silver och ditt guld förökas
    och allt du förvaltar förökas,

¹⁴när sedan ditt hjärta blir upplyft och du [lätt] glömmer Herren din Gud (Jahve Elohim),
    som förde dig ut ur Egyptens land, ut från slavhuset,
     ¹⁵som ledde dig genom den stora och skräckinjagande öknen
        där det fanns ormar, ettriga ormar och skorpioner, och törstig mark utan vatten,
    som gav dig vatten ur den hårda klippan [2 Mos 17:1–7],
     ¹⁶som mättade dig med manna i öknen [2 Mos 16:31–36],
        som dina fäder inte kände till,
att han ödmjukade dig (tvingade dig att böja dig ner) och att han prövade dig, för att göra dig gott till slut,

¹⁷skulle säga i ditt hjärta (då tänka inom dig): "Min kraft och min hands styrka har gett mig detta välstånd." [Ps 30:7–8] ¹⁸Men du ska komma ihåg Herren din Gud (Jahve Elohim), för det är han som har gett kraft att få välstånd, det är han som har upprättat (etablerat) sitt förbund som han svor med ed till era fäder, som det är idag.
     ¹⁹Och det ska ske, om du glömmer Herren (Jahve), din Gud (Elohim), och vandrar efter andra gudar och tjänar dem och tillber dem, jag varnar dig idag, att då ska ni säkert förgås. ²⁰På samma sätt som hednafolken som Herren (Jahve) låter förgås framför dig, ska du förgås, eftersom du inte lyssnat till Herren (Jahves), din (Elohims), röst.

Inte på grund av Israels rättfärdighet

9¹Hör Israel! Du ska idag gå över Jordan för att gå in och fördriva länder större och mäktigare än du själv, städer stora och befästa upp till himlarna, ²ett stort och högrest folk, Anakims söner som du känner och du har hört (sägas): "Vem kan stå inför Anaks söner (anakiterna)?" ³Vet (ha intim kunskap) därför idag att Herren din Gud (Jahve Elohim) är han som går över framför dig som en förtärande eld. Han ska förgöra dem och han ska ta ner dem inför dig, så ska du driva ut dem och få dem att förgås med hast som Herren (Jahve) har talat till dig.
     ⁴Tala (tänk) inte i ditt hjärta efter att Herren din Gud (Jahve Elohim) har kastat ut dem framför dig och säg: "För min rättfärdighet har Herren (Jahve) fört hit mig för att besätta detta land", då det är för dessa hednafolks ondska som Herren (Jahve) driver ut dem framför dig. ⁵Inte för din rättfärdighet och ditt hjärtas uppriktighet (rättsinnighet, integritet – hebr. josher) går du in för att besätta deras land, utan för dessa hednafolks ondska driver Herren din Gud (Jahve Elohim) ut dem framför dig och för att stadfästa ordet som Herren (Jahve) gav med ed (svor, lovade) till Abraham, till Isak och till Jakob. ⁶Vet därför (ha intim kunskap om) att det inte är för din rättfärdighet som Herren din Gud (Jahve Elohim) ger dig detta goda land för att besätta det, för du är ett styvnackat folk.

Guldkalven

⁷Kom ihåg, glöm inte hur du gjorde Herren din Gud (Jahve Elohim) vred i öknen. Från den dag då du gick ut från Egyptens land till dess du kom till denna plats, har du varit upprorisk mot Herren (Jahve). ⁸Även vid Horeb (hebr. Chorev) [Sinai berg – så nära inpå det mirakulösa uttåget från Egypten] upptände ni Herrens (Jahves) vrede och Herren (Jahve) var så vred på er att han förgjorde er [2 Mos 32]. ⁹När jag var borta uppe på berget för att ta emot stentavlorna, förbundets tavlor (förbundet) som Herren (Jahve) skurit med er, då stannade jag på berget i 40 dagar och 40 nätter, jag varken åt bröd eller drack vatten, ¹⁰och Herren (Jahve) gav till mig två stentavlor skrivna med Guds (Elohims) finger, och de var skrivna enligt alla de ord som Herren (Jahve) talat med er på berget ut från mitten av elden på samlingens dag.
     ¹¹Och det hände vid slutet på de 40 dagarna och de 40 nätterna att Herren (Jahve) gav mig de två stentavlorna, förbundets tavlor. ¹²Och Herren (Jahve) sa till mig: "Stå upp, gå ner snabbt härifrån, för ditt folk som du har fört ut ur Egypten har handlat fördärvligt, de är snabba att vända sig bort från vägen som jag har befallt dem, de har gjort sig en gjuten bild."
     ¹³Vidare talade Herren (Jahve) till mig och sa: "Jag har sett detta folk och se det är ett styvnackat folk, ¹⁴låt mig vara ensam så att jag kan utrota dem och utplåna deras namn under himlarna (ordagrant: 'från under himlarna'), och jag ska av dig göra ett folk mäktigare och större än dem." [Utplånandet på jorden beskrivs utifrån Guds perspektiv – jag ska utplåna från under himlarna.]
     ¹⁵Så jag vände och kom ner från berget, och berget brann i eld och de två förbundstavlorna var i mina två händer. ¹⁶Och jag såg och se, ni hade syndat mot Herren er Gud (Jahve Elohim), ni hade gjort en gjuten kalv, ni hade snabbt vänt er bort från vägen som Herren (Jahve) befallt er. ¹⁷Och jag tog tag i de två tavlorna och kastade bort dem från mina två händer och bröt dem inför era ögon.
     ¹⁸Och jag föll ner inför Herren (Jahve) som de första 40 dagarna och 40 nätterna. Jag åt inget bröd och drack inget vatten, på grund av er synd som ni syndat när ni gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och provocerade (förtörnade) honom. ¹⁹Jag fruktade för vreden och den heta ilskan, som Herren (Jahve) vredgades mot er till att utrota er. Men Herren (Jahve) lyssnade på mig även den gången. ²⁰Dessutom var Herren (Jahve) mycket vred på Aron och ville förgöra honom och jag bad även för Aron vid samma tillfälle. ²¹Och jag tog er synd, kalven som ni hade gjort, och brände den i eld och slog den i bitar och malde ner den tills det bara var fint (tunt) stoft, och jag kastade stoftet i bäcken som rann ner från berget.
     ²²Och vid Tavera och vid Massa och vid Kivrot-Hataava gjorde ni Herren (Jahve) vred.
     ²³Och när Herren (Jahve) sände er från Kadesh-Barnea och sa: "Gå upp och besätt landet som jag har gett er" då var ni upproriska mot Herren er Guds (Jahve Elohims) befallning och trodde honom inte och lyssnade inte till hans röst. ²⁴Ni har varit upproriska mot Herren (Jahve) från den dag jag lärde känna (blev intimt förtrogen med) er. ²⁵Och jag föll ner inför Herren (Jahve)
    de 40 dagarna
    och de 40 nätterna
som jag föll ner,
eftersom Herren (Jahve) hade sagt att han skulle utrota er. [5 Mos 9:18] ²⁶Och jag bad till Herren (Jahve) och sa: "Herre (Adonaj), Herre (Jahve), utrota inte ditt folk och din arvedel som du har återlöst genom din storhet, som du har fört ut ur Egypten med en mäktig hand. ²⁷Kom ihåg dina tjänare, Abraham, Isak och Jakob. Se inte till envisheten hos detta folk och inte till deras ondska, och inte till deras synd, ²⁸för att inte landet som du fört oss ut ur ska säga: 'Eftersom Herren (Jahve) inte kunde föra dem in i landet som han talat till [lovat] dem och eftersom han hatade dem, har han fört dem ut för att slakta dem i öknen.' ²⁹Likväl är de ditt folk och din arvedel som du har fört ut med din stora makt och med din utsträckta arm."

Nya stentavlor

10¹Vid den tiden sa Herren (Jahve) till mig: "Hugg dig två tavlor av sten, likadana som de första, och kom upp till mig på berget och gör dig en ark av trä, ²så ska jag skriva på tavlorna de ord som var på de första tavlorna som du bröt sönder och du ska lägga dem i arken."
     ³Så jag gjorde en ark av akaciaträ och högg två stentavlor, likadana som de första, och gick upp på berget med de två tavlorna i mina händer. ⁴Och han skrev på tavlorna som den första gången, de tio orden som Herren (Jahve) talade till er på berget ut från mitten av elden på samlingens dag, och Herren (Jahve) gav dem till mig. ⁵Och jag vände om och kom ner från berget och lade tavlorna i arken som jag hade gjort och där är de som Herren (Jahve) befallde mig.
     ⁶Och Israels söner vandrade från Beerot-Benjaakan till Mosera, där Aron dog och där blev han begravd. Och hans son Elazar tjänstgjorde som präst i hans ställe. ⁷Därifrån vandrade de till Gudgoda [betyder: att skära bort] och från Gudgoda till Jotvata [betyder: trivsel], ett land med vattenbäckar. ⁸Vid den tiden avskilde Herren (Jahve) Levi stam till att bära Herrens (Jahves) förbundsark, till att stå inför Herrens (Jahves) ansikte och betjäna honom och till att välsigna i hans namn, till denna dag. ⁹Eftersom Levi inte har någon del eller arv med sina bröder är Herren (Jahve) hans arv som (i enlighet med vad) Herren din Gud (Jahve Elohim) har talat till honom.
     ¹⁰Och jag [betoning på jag Mose], jag stod på berget som den första gången, 40 dagar och 40 nätter [5 Mos 10:6], och Herren (Jahve) lyssnade till mig även den gången så att Herren (Jahve) inte utrotar er. ¹¹Och Herren (Jahve) sa till mig: "Res dig, gå inför folket och se till att de drar vidare så att de går in och tar landet i besittning, som jag lovade (svor, gav min ed) till deras fäder att ge till dem."

Gudsfruktan

¹²Och nu Israel, vad begär Herren din Gud (Jahve Elohim) av dig?

Att du vördar Herren din Gud (Jahve Elohim)
att du vandrar på alla hans vägar
och att du älskar honom
och att du tjänar Herren din Gud (Jahve Elohim)
    med hela ditt hjärta
    och med hela din själ (din person, varelse)
¹³att du håller (vaktar, skyddar, bevarar) Herrens befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot)
    och hans förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt (hebr. tsavah) er idag.

¹⁴Se, himlarna och himlarnas himmel, jorden och allt som är på den tillhör Herren (Jahve) din Gud (Elohim). ¹⁵Bara Herren (Jahve) hade behag i dina fäder och älskade dem, och han valde deras säd efter dem, även er, från alla folk som det är idag. ¹⁶Omskär därför ert hjärtas förhud och var inte längre styvnackade. ¹⁷För Herren (Jahve), din Gud (Elohim), han är Gudarnas Gud (hebr. elohim ha-elohim) och Herrarnas Herre (hebr. adon ha-adon), den Store Guden (hebr. El ha-gadol), den Mäktige och den Vördnadsbjudande (Fruktansvärda), som inte har anseende till person och inte tar mutor. ¹⁸Han verkställer påbuden (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat) för de faderlösa och änkorna och älskar främlingen och ger honom bröd och kläder. ¹⁹Därför ska du älska främlingen, för du var en främling i Egyptens land. ²⁰Du ska vörda Herren (Jahve) din Gud (Elohim). Honom ska du tjäna och till honom ska du hålla dig (klänga dig fast, vara fastklistrad vid) och i hans namn ska du avlägga ed (göra löften). ²¹Han är din ära och han är din Gud (Elohim) som har gjort dessa stora och fantastiska ting för dig som dina ögon har sett. ²²Dina fäder gick ner till Egypten med 70 personer och nu har Herren (Jahve) din Gud (Elohim) gjort dig som himlarnas stjärnor i antal.

Välsignelse och förbannelse

11¹Och du ska älska Herren din Gud (Jahve Elohim) och hålla (vakta, skydda, bevara) hans befallningar och hans förordningar (ordagrant "saker inristat" – hebr. chukim) och hans påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim) [plural] och hans budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot) alla dagarna (för alltid, så länge dagarna finns, till dess att tiden upphör). ²Och vet (var intimt förtrogen med) idag [kom ihåg detta], för jag har inte talat till era söner som inte har känt till och inte har sett Herren er Guds (Jahve Elohims) tuktan, hans storhet, hans mäktiga hand och hans utsträckta arm, ³och hans tecken och hans gärningar som han gjorde mitt i Egypten mot farao, Egyptens kung, och hans land, ⁴och vad han gjorde med Egyptens armé, mot deras hästar och deras vagnar, hur han lät Vasshavets (Röda havets) vatten dränka dem när de jagade efter er, och hur Herren (Jahve) har fördärvat dem till denna dag [2 Mos 14:26–28], ⁵och vad han gjorde för er i öknen till dess ni kom till denna plats, ⁶och vad han gjorde mot Datan och Aviram, Eliavs söner, Rubens son, hur marken öppnade sin mun och slukade dem och deras hushåll och deras tält och allt levande som följde dem, i Israels mitt [4 Mos 16]. ⁷Men ni har sett alla stora gärningar som Herren (Jahve) har gjort.
     ⁸Därför ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) alla befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag har befallt (hebr. tsavah) er idag, för att ni ska vara starka och gå in och inta landet som ni går över för att besätta, ⁹för att era dagar ska bli många i landet som Herren (Jahve) lovade (gav sin ed) till era fäder att ge till dem och till deras säd, ett land som flyter av mjölk och honung. [Detta ord har flera uppfyllelser. En i modern tid på 2020-talet är att en ko i Israel mjölkar omkring 12 000 kg/år, mest i hela världen. I Europa och USA är siffran 8 000 – 9 000 kg/år.] ¹⁰Landet som du går för att besätta är inte Egyptens land, från vilket du kom, där du sådde din säd och vattnade den med dina fötter som en örtträdgård, ¹¹utan landet som du går över för att besätta, är ett land med berg och dalar och det dricker vatten när regnet från himlarna kommer ner (faller). ¹²Ett land som Herren din Gud (Jahve Elohim) bryr sig om (tar hand om, är noga med), för Herren (Jahves), din (Elohims), ögon är alltid (oavbrutet, hela tiden) över det, från årets början till årets slut. [Detta är enda gången som Bibeln säger vad Gud ägnar sin tid åt. Universums skapare väljer att fokusera oavbrutet på Israel. Han gör förvisso annat också men detta säger oss något om Guds prioriteringar.]
     ¹³Det ska ske om ni lyssnar noga på mina befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befaller (hebr. tsavah) er idag, att älska Herren din Gud (Jahve Elohim) och tjäna honom med hela ditt hjärta och med hela din själ, ¹⁴att jag ska ge regn till ditt land på rätt tid, det tidiga regnet (höstregnet – hebr. malqosh) och det sena regnet (vårregnet – hebr. malqosh), så att du kan samla in din säd, ditt vin och din olja. ¹⁵Och jag ska ge gräs på fälten till din boskap och du ska äta och bli mätt.
     ¹⁶Vakta (skydda, bevara) dig själv så att inte ditt hjärta blir bedraget och du vänder dig bort och tjänar andra gudar och tillber dem, ¹⁷och Herrens (Jahves) vrede upptänds mot dig, och han stänger himlarna [1 Kung 17:1] så att det inte regnar och marken inte bär sin frukt, och ni snabbt förgås från det goda land som Herren (Jahve) ger dig. ¹⁸Därför ska ni lägga dessa mina ord på ert hjärta och i er själ och ni ska binda dem som ett tecken över er hand och på er panna (hebr. tofafah) mellan era ögon. ¹⁹Och ni ska lära era söner dem, tala om dem när ni sitter i era hus och när ni vandrar på vägen, och när ni lägger er och när ni stiger upp. ²⁰Och ni ska skriva dem på dörrposterna (hebr. mezozot) till era hus och på era portar, ²¹för att era dagar ska förökas och era söners dagar, i landet som Herren (Jahve) lovat (svurit, gett sin ed) till era fäder att ge dem, som himlarnas dagar över jorden. [Dessa verser är anledningen till att alla rättrogna judar använder tefillin och det finns mezzusor på alla dörrposter i judiska hem, liksom stadsportarna runtom i Israel där de är bevarade, se även 5 Mos 6:6–9.] ²²Om ni noggrant håller (vaktar, skyddar, bevarar) alla dessa befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befaller (hebr. tsavah) er, för att göra dem, för att älska Herren din Gud (Jahve Elohim) för att vandra på alla hans vägar och hålla fast (klänga sig fast, vara fastklistrad) vid honom. ²³Då ska Herren (Jahve) driva ut alla dessa hednafolk framför dig och ni ska fördriva hednafolk större och mäktigare än er själva. ²⁴Varje plats som din fotsula beträder ska vara din [Jos 1:3], från öknen och Libanon, från floden, floden Eufrat ända till Västra havet (Medelhavet, kan även översättas "det hindrande havet") ska vara din gräns. ²⁵Där ska ingen man kunna stå emot dig för Herren din Gud (Jahve Elohim) ska lägga fruktan för dig och skräck för dig över alla de länder ni ska trampa på, som han har talat till er. ²⁶Se [singular], jag ställer idag
    en välsignelse och en förbannelse framför er [uppmaningen riktar sig både individuellt och kollektivt till folket],
²⁷välsignelsen om ni lyssnar
    till Herren er Guds (Jahve Elohims) befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot)
    som jag befaller (hebr. tsavah) er idag,
²⁸och förbannelsen om ni inte lyssnar
    till Herren er Guds (Jahve Elohims) befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot)
    utan vänder av från vägen som jag har befallt (hebr. tsavah) er idag och går efter andra gudar som ni inte känner. ²⁹Och det ska bli när Herren din Gud (Jahve Elohim) för dig in i landet som du går för att besätta, att du ska placera välsignelsen på berget Gerizim och förbannelsen på berget Ejval [5 Mos 27–28; Jos 8:30–35]. ³⁰Är inte de [bergen] på andra sidan Jordan, efter vägen mot solnedgången [västerut] i kanaanéernas land, de som bor i Arava (ödemarken) framför (mot, mittemot) Gilgal bredvid Mores terebinter [i staden Shechem, se 1 Mos 12:6]? [Mose befinner sig i Shittim i Moab (4 Mos 25:1; 33:49; Jos 2:1; 3:1). Från den platsen kan man se solen gå ner mellan bergen Gerizim och Ejval, det är bokstavligen "vägen" som solen går ner! Dessa berg ligger alldeles intill Shechem, en plats som Abraham tidigare hade kommit till och ekarna där omnämns. Arava är ett generellt namn som ofta brukar beskriva öknen norr och söder om Döda havet. Det finns två olika Gilgal. Hebr. mol kan betyda mittemot eller också i riktning mot. Gilgal syftar oftast på en plats strax norr om Jeriko som senare blir Josuas utgångspunkt för de militära operationerna i landet, i så fall beskrivs riktningen mot bergen från där Mose befinner sig via/över Gilgal bort mot de två bergen där solen går ner. Shittim och Gilgal refereras tillsammans även i Mika 6:5. Det finns troligtvis också ett Gilgal i Samarien (Jiljilia, 2 mil söder om Gerizim, se 2 Kung 2:1; 4:38), i så fall beskriver texten att Shechem ligger mittemot, nära på andra sidan detta Gilgal.] ³¹För ni ska gå över Jordan för att gå och inta landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) gett er, och ni ska besätta det och bo där. ³²Och ni ska hålla (vakta, skydda, bevara) och göra (följa, leva efter) alla förordningar (ordagrant "saker inristat" – hebr. chukim) [plural] och påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim) [plural] som jag ger framför er idag.

Förbundet (kap 12-26)

Gudstjänst på utvald plats

12¹Detta är förordningarna (ordagrant "saker inristat" – hebr. chukim) och påbuden (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim) som ni ska hålla (vakta, skydda, bevara) i landet som Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har gett er att besätta alla dagar som ni lever på jorden. ²Ni ska helt förgöra (hebr. aved aved; upprepningen förstärker en fullständig förödelse) alla platser där folkslagen som ni fördriver har tjänat (tillbett) sina gudar, på de höga bergen och på kullarna och under alla grönskande träd. ³Och ni ska bryta ner deras altaren och slå deras obelisker i bitar och bränna deras aseror i eld, och ni ska kasta ner de skurna bilderna av deras gudar och ni ska utplåna namnet från den platsen.
     ⁴Så ska ni inte göra till Herren er Gud (Jahve Elohim). [Ni ska inte tillbe Herren på samma sätt och på samma platser där man offrat och tillbett avgudar.] ⁵Endast på den plats som Herren ska välja från alla era stammar för att fästa sitt namn, där ska ni söka hans närvaro. ⁶Och dit ska ni föra era brännoffer och era offer och ert tionde och era händers offer och era löften och era frivilliga offer och förstlingen från er hjord och flock, ⁷och där ska du äta inför Herren din Gud (Jahve Elohim) och du ska glädja dig i allt som du sätter din hand till, du och ditt hushåll, med det som Herren din Gud (Jahve Elohim) har välsignat dig.
     ⁸Ni ska inte göra efter allt det som vi gör här idag, varje man gör det som verkar bäst i hans egna ögon, ⁹för ni har ännu inte kommit till vilan (trösten) och till ert arv som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett er. ¹⁰Men när ni går över Jordan och bor i landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) låter er ärva och han ger er vila (tröst) från alla era fiender runtomkring, så att ni kan bo i trygghet, ¹¹då ska det ske att platsen som Herren er Gud (Jahve Elohim) ska välja för att låta sitt namn bo där, dit ska ni föra allt som jag har befallt er, era brännoffer och era offer och ert tionde och era händers offer och era löften som ni har lovat Herren (Jahve). ¹²Och ni ska fröjda er inför Herren er Guds (Jahve Elohims) ansikte, du och dina söner och dina döttrar och dina tjänare och dina tjänarinnor och leviten som finns inom dina portar, eftersom han inte har någon del eller arv med dig. ¹³Vakta (skydda, bevara) dig själv så att du inte offrar ditt brännoffer på varje plats du ser, ¹⁴utan på den plats som Herren (Jahve) ska välja i en av din stammar, där ska du offra ditt brännoffer och där ska du göra allt som jag har befallt dig. ¹⁵Därutöver kan du slakta och äta kött inom dina portar som du själv (din själ) önskar efter den välsignelse som Herren din Gud (Jahve Elohim) har gett dig, de orena och de rena kan äta av det, som med gasellen och med hjorten. ¹⁶Du ska bara låta bli att äta blod, du ska hälla ut blodet på marken som vatten. ¹⁷Inom dina portar ska du inte äta tiondet av din säd eller av ditt vin eller av din olja, eller förstlingen från din hjord eller från din flock och inget löfte som du har lovat, inte dina frivilliga gåvor och inte din hands offer, ¹⁸utan du ska äta detta inför Herren (Jahves), din (Elohims), ansikte på platsen som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja, du och din son och din dotter och din tjänare och din tjänarinna och leviten som finns inom dina portar, och du ska fröjda dig inför Herren (Jahves), din (Elohims), ansikte i allt som du har lagt din hand på. ¹⁹Vakta (skydda, bevara) dig själv så att du inte överger leviten så länge du lever i ditt land. ²⁰När Herren din Gud (Jahve Elohim) utvidgar dina gränser, som han har talat till [lovat] dig, och du säger: "Jag ska äta kött" eftersom du (din själ; hela din varelse) önskar att äta kött, då ska du äta kött utifrån allt som du (din själ) önskar. ²¹Om platsen som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja för att låta sitt namn bo där, är för långt bort från dig, då ska du slakta av din hjord och av din flock som Herren (Jahve) har gett dig, som jag har befallt dig och du ska äta inom dina portar utifrån allt som din själ önskar. ²²På samma sätt som gasellen och som hjorten äts ska du äta därav, de rena och de orena ska äta därav tillsammans (på samma villkor).

När man äter kött hemma kan det vara vilket rent djur som helst utom det förstfödda i hjordar och flockar, eftersom det tillhör Herren. Detta får bara ätas i samband med att man offrar. Då tillhör det mesta prästen och det är bara shalomoffret som man får äta en del av själv.

²³Var bara stark (fast, säker, tapper) i att inte äta blodet, för blodet är livet och du ska inte äta livet med köttet. ²⁴Du ska inte äta det utan du ska hälla ut det som vatten på marken. ²⁵Du ska inte äta det för att det ska gå väl för dig och för dina söner efter dig, när du gör det som är rätt i Herrens (Jahves) ögon. ²⁶Bara de heliga tingen som du har och dina löften ska du ta och gå till platsen som Herren (Jahve) ska välja, ²⁷och du ska offra ditt brännoffer, köttet och blodet, ovanpå Herren (Jahves), din (Elohims), altare, och blodet från ditt offer ska hällas ut mot Herren (Jahves), din (Elohims), altare och du ska äta köttet. ²⁸Håll (vakta, skydda, bevara) och lyssna till alla dessa ord som jag befaller dig, för att det ska gå väl för dig och för dina söner efter dig för evigt när du gör det som är gott och rätt i Herren (Jahves), din (Elohims), ögon.

Varning för avgudadyrkan

²⁹När Herren din Gud (Jahve Elohim) hugger av folken framför dig dit du går för att fördriva dem och bo i deras land, ³⁰vakta (skydda, bevara) då dig själv så att du inte blir snärjd (lurad) att följa dem efter att de har blivit förgjorda framför dig, och så att du inte frågar efter deras gudar och säger: "Hur brukade dessa folkslag tjäna sina gudar? Även jag vill göra likadant." ³¹Du ska inte göra så mot Herren din Gud (Jahve Elohim), för varje styggelse för Herren (Jahve) som han hatar har de gjort för sina gudar, även sina söner och sina döttrar har de bränt i eld till sina gudar. ³²Alla dessa ord som jag befaller er ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) för att göra (leva och agera efter) dem. Ni ska inte lägga något till dem och inte ta bort något från dem. [5 Mos 4:2; Upp 22:19] 13¹Om det uppstår en profet i er mitt eller en drömmare som drömmer drömmar och han ger er ett tecken eller ett under, ²och tecknet eller undret sker som han har talat till er om och sagt: "Låt oss följa andra gudar som du inte känner och tjäna dem", ³då ska du inte lyssna till orden från den profeten eller på den som drömmer drömmar, för Herren din Gud (Jahve Elohim) sätter dig på prov för att veta om du älskar Herren din Gud (Jahve Elohim) med hela ditt hjärta och med hela din själ. ⁴Du ska vandra efter Herren din Gud (Jahve Elohim) och honom ska du vörda (frukta) och hans budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot) ska du hålla (vakta, skydda, bevara) och du ska lyssna till hans röst och tjäna honom och till honom ska du hålla dig (bokstavligt klistra fast dig vid). ⁵Och profeten eller drömmaren som drömmer ska du döda eftersom han har talat perverst mot Herren din Gud (Jahve Elohim), som fört dig ut ur Egyptens land och befriat dig från slavhuset, för att få dig att gå åt sidan från vägen som Herren din Gud (Jahve Elohim) befallt dig att vandra på. Så ska du ta bort ondskan från din mitt.
     ⁶Om din bror, din mors son eller din son eller din dotter eller hustrun i din famn eller din vän som är som din egen själ (en själsfrände) förleder dig i hemlighet och säger: "Låt oss gå och tjäna andra gudar" som du inte känner, varken du eller dina fäder, ⁷av folkens gudar som finns runtomkring dig, nära dig eller långt bort från dig, från jordens ena ända till jordens andra ända, ⁸ska du inte samtycka med honom, inte heller lyssna på honom, inte heller ska dina ögon tycka synd om honom, du ska inte skona och du ska inte gömma (skydda) honom, ⁹utan du ska se till att verkligen döda honom, din hand ska vara först över honom för att döda honom och därefter folkets händer. [Stening var metoden som man dödade med och här beskrivs att den som hört vad som sagts i det fördolda ska vara den som kastar den första stenen.] ¹⁰Och du ska stena honom med stenar så att han dör, eftersom han har försökt att locka bort dig från Herren din Gud (Jahve Elohim) som förde dig ut ur Egyptens land ut från slavhuset. ¹¹Och hela Israel ska höra och frukta och ska inte mer göra sådan ondska som denna i sin mitt.
     ¹²Om du hör rykten om någon av dina städer som Herren din Gud (Jahve Elohim) har gett dig för att bo i, som säger: ¹³Några människor, Belijaals [ordagrant: den värdelöse, men även ett judiskt namn på Satan] söner, har gått ut från din mitt och har dragit med sig invånarna i sin stad och sagt: "Låt oss gå och tjäna andra gudar som vi inte har känt", ¹⁴då ska du fråga och utforska (undersöka) och noga ta reda på och se om det är sant att dessa ting, att sådana avskyvärda ting, är gjorda i din mitt, ¹⁵och du ska slå, slå invånarna i den staden med svärdsegg, förgöra dem fullständigt och allt som är därinne och dess boskap med din svärdsegg. ¹⁶Och du ska samla allt tillspillogivet därifrån mitt på den öppna platsen (torget) och bränna det med staden i eld, allt det tillspillogivna till Herren din Gud (Jahve Elohim), och den ska bli en stenhög (höjd som uppstått genom upprepad bosättning – hebr. tel) för alltid, den ska inte byggas upp igen. [Ett exempel är staden Ai, se Jos 6:18–19; 7; 8:28. Hebreiska termen cherem används för "heligt krig".] ¹⁷Och inget av det avskilda ska finnas (vara fastklistrat) vid din hand för att Herren (Jahve) ska vända bort sin vredes häftighet och ge dig nåd (oändlig barmhärtighet – hebr. rachamim) och ha nåd (evigt förbarmande – hebr. rachamim) med dig och föröka dig som han har lovat (sjufalt svurit en ed till – hebr. shaba) dina fäder, ¹⁸när du lyssnar till Herren (Jahves), din (Elohims), röst för att hålla (vakta, skydda, bevara) hans befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befallt (hebr. tsavah) dig idag för att göra det som är rätt i Herren (Jahves), din (Elohims), ögon.

Rena och orena djur

14¹Ni är Herren er Guds (Jahve Elohims) söner, ni ska inte rista (klippa – hebr. gadad) er själva eller göra någon skallighet mellan era ögon för de döda [i kulturerna runtomkring var det vanligt att man ristade sig (3 Mos 19:28) och klippte av eller rakade sitt hår helt eller delvis för de döda], ²för du är ett heligt folk för Herren din Gud (Jahve Elohim) som har valt dig att vara hans egen skatt bland alla andra folk som finns på jordens ansikte (yta). ³Du ska inte äta något avskyvärt.

Rena och orena landdjur (3 Mos 11:1-8)

⁴Detta är djuren som du får äta [totalt 10 djur – 3 boskapsdjur och 7 vilda räknas upp]:

oxen,
fåret
och geten,

⁵hjorten (hebr. ajal)
och gasellen (hebr. tsevi)
och små antiloper (arabisk oryx; oryx leucoryx; minst bland antiloperna – hebr. jachmor)
och vildgeten (lerwee – hebr. ado)
och stenbocken (hebr. dison)
och stora antiloper (nubix oryx – hebr. teo)
och bergsfåret (Ovis tragelaphus – hebr. zemer).

⁶Alla djur som har delade klövar och har klövarna helt delade i två och som idisslar bland djuren, dem ska ni äta. ⁷Men dessa får ni inte äta av dem som idisslar och av dem som har kluvna klövar:
    kamelen,
    haren (hebr. arnevet) och
    klippgrävlingen (klipphyraxen),
för även om de idisslar har de inte klövar. De är orena för er.

⁸Och svinet eftersom det har delade klövar men inte idisslar, det är orent för er, av deras kött ska ni inte äta och deras kadaver ska ni inte vidröra. [I beskrivningen i 3 Mos 11:4–7 definieras mer vad idissla innebär, vilket också inkluderar harens ätande av sin egen avföring (vilket är en form av idissling) och även klippdassaren som har tre olika magar och använder syror för att bryta ner födan.]

Rena och orena vattendjur (3 Mos 11:9-12)

⁹Detta kan ni äta av allt som finns i vattnet, allt som har fenor och fjäll ska ni äta. ¹⁰Och vad det än är som inte har fenor och fjäll ska ni inte äta, det är orent för er.

Rena och orena flygande djur (3 Mos 11:13-19)

[Det finns olika hebreiska ord för fåglar. I 1 Mos 1:20 används hebr. of som beskriver något som flyger. Här i denna vers används tsipor som är ett onomatopoetiskt ord från det kvittrande ljudet fåglar gör. Inom den moderna biologins systematik av organismer klassificeras fladdermusen (vers 18) inte som en fågel utan som ett däggdjur. Uppräkningen här uppfyller dock de hebreiska ordens betydelser.] ¹¹Av alla rena fåglar ska ni äta.

¹²Men dessa är de som ni inte ska äta:

örnen
och lammgamen
och fiskgjusen
¹³och vråken
och gladan (höken)
och falken
    efter sitt slag (sin art; klassificering – hebr. min)
¹⁴och korpen
    efter sitt slag

¹⁵och strutshonan [hebr. bat jaana]
och nattskärran
och måsen
och höken
    efter sitt slag,
¹⁶minervaugglan [en liten uggla; hebreiska ordet delar rot med kopp/bägare]
och ökenuven
och ibisen

¹⁷

Härfågeln (Upupa epops) blev i maj 2008 utsedd till Israels nationalfågel. Den har ett distinkt högt läte och när den blir exalterad reser den en fjäderplym på huvudet.

och pelikanen
och smutsgamen
och skarven
¹⁸och storken
och hägern
    efter sitt slag
och härfågeln
och fladdermusen.

¹⁹Och alla bevingade svärmande varelser är orena för er,

dem ska ni inte äta.

²⁰Av alla rena bevingade varelser ska ni äta. [Totalt räknas 22 olika flygande djur (eller grupper av djur) upp som är orena. Gemensamt för de första 21 är att de flesta äter kadaver, dvs. kommer i kontakt med det som är dött. Även den sista gruppen av svärmande insekter kommer i kontakt med det som är orent. Bland de rena fåglarna räknas: höns, duva, anka, gås, ripa, vaktel, kalkon, osv.]

Orenhet från kadaver (3 Mos 11:24-28)

²¹Ni ska inte äta av något som är självdött, det kan du ge till främlingen som är inom dina portar så att han kan äta det eller du kan sälja det till en främling, för du är ett heligt folk för Herren din Gud (Jahve Elohim). Du ska inte koka kalven i dess moders mjölk. [Detta bud har gett upphov till dagens kosherregler, men handlar om kanaaneiska ockulta fertilitetsriter, se 2 Mos 23:19.]

Tiondegivande

²²Du ska noggrant ge tiondet av all din säd, det som växer upp på ditt fält år efter år. ²³Och du ska äta inför Herren din Gud (Jahve Elohim) på den plats som han väljer för att låta sitt namn bo där. Tiondet av din säd, av ditt vin och av din olja och förstlingen av din hjord och av din flock, för att du ska lära dig att alltid vörda Herren din Gud (Jahve Elohim). ²⁴Och om vägen är för lång för dig så att du inte kan bära det, eftersom platsen ligger för långt bort från dig, som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja för att sätta sitt namn där, när Herren din Gud (Jahve Elohim) välsignar dig, ²⁵då ska du omvandla det till silver och binda upp silvret i din hand och ska gå till platsen som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja. ²⁶Och du ska ge silvret till allt som din själ önskar, för en oxe, eller för ett får eller för vin eller för en stark dryck, eller för vad som helst som din själ begär av dig, och du ska äta där inför Herren (Jahves), din (Elohims), ansikte och du ska fröjda dig, du och ditt hushåll. ²⁷Och leviten som är inom dina portar ska du inte överge, för han har ingen del och inget arv med dig.
     ²⁸I slutet av vart tredje år, även för det innevarande året, ska du föra fram allt tionde av ditt förvärv och samla det inom dina portar. ²⁹Och leviten, eftersom han inte har någon del eller något arv med dig, och främlingen och den faderlöse och änkan, som är inom dina portar, ska komma och äta och bli mätta, så att Herren din Gud (Jahve Elohim) kan välsigna dig i allt ditt arbete som dina händer gör.

Var generös mot de fattiga

[Omsorgen till de fattiga, vers 1–18 är den femte och centrala delen i 5 Mos 12:1–17:7, som handlar om Israels plikt gentemot Herren.] 15¹Från (vid) slutet av vart sjunde år ska du göra en eftergift (skuldbefrielse – hebr. shmita). ²Och detta är vad du ska efterskänka. Varje långivare som har lånat ut till sin granne, han ska inte kräva det av sin granne och av sin bror, eftersom Herrens (Jahves) eftergift (skuldbefrielse – hebr. shmita) har ropats ut (förkunnats, proklamerats). ³Av en främling kan du begära tillbaks det, men vad som än är i din brors hand ska du efterskänka. ⁴För där ska inte längre finnas några behövande bland er, för Herren (Jahve) ska rikligt välsigna (ordagrant välsigna, välsigna) dig i landet som Herren din Gud (Jahve Elohim) ger dig som ett arv att besätta, ⁵om du bara lyssnar noggrant (ordagrant lyssnar, lyssnar) till Herren (Jahves), din (Elohims), röst och håller (vaktar, skyddar, bevarar) och gör alla dessa befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befaller (hebr. tsavah) er idag. ⁶För Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välsigna dig som han har talat till [lovat] dig och du ska ge lån till många folk, men du ska inte låna (av någon), och du ska råda över många folk, men de ska inte råda över dig. ⁷Om det finns någon fattig inom dina portar (i dina städer) i det land som Herren din Gud ger dig, får du inte förhärda ditt hjärta och tillsluta din hand (vara okänslig) för din fattige broder. ⁸I stället, måste du villigt öppna (ordagrant: "öppna, öppna") din hand för honom och generöst låna (ordagrant: "låna, låna") honom det han behöver. [Upprepningen av verben förstärker.] ⁹Var på din vakt (skydda och bevara dig själv – hebr. shamar) så att inte den onda tanken kommer i ditt hjärta: "Det är nu nära det sjunde året då alla skulder avskrivs (efterskänks)." Om ditt öga är ont (ditt hjärtas inställning är fel) mot din fattige broder och du inte lånar honom någonting, då kan han ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig (du är skyldig). [Inom den judiska läran anses budet att låna ut pengar vara större än att ge gåvor till välgörenhet. Anledningen är att ett lån bevarar värdigheten hos den som tar lånet. Förutom pengarna så visar också långivaren att han har en tro på att låntagarens situation kommer att förändras till det bättre och han blir självförsörjande. Rabbiner lär också att lånen ska ges i vittnens närvaro eller skriftligt, annars kan det bli en nästan orättvis frestelse att fördröja betalningen. Se även 2 Mos 22:25; 3 Mos 25:35–37; Ps 37:21; Matt 5:42.] ¹⁰Du ska frikostigt (villigt) ge till honom och ditt hjärta ska inte vara sorgset (ont, motvilligt) [ett lån så nära friåret, var detsamma som att ge bort pengarna], för på grund av en sådan sak ska Herren din Gud välsigna allt ditt arbete (det du gör, din inkomst) och allt du företar dig (lägger din hand vid). ¹¹Det kommer aldrig att saknas fattiga (behövande – hebr. evion) i landet [Mark 14:7; Joh 12:2]. Därför befaller jag dig att villigt öppna handen för din broder som är drabbad (hebr. ani) och som är i behov (evion) i ditt land. ¹²Om din bror, en hebreisk man eller hebreisk kvinna, blir såld till dig, ska han tjäna dig i sex år och det sjunde året ska han lämna dig och vara fri. ¹³Och när du låter honom gå fri från dig ska du inte låta honom gå tomhänt. ¹⁴Du ska förse honom rikligt från din flock och från din tröskplats och från din vinpress, av allt som Herren din Gud (Jahve Elohim) har välsignat dig med ska du ge honom. ¹⁵Och du ska komma ihåg att du var en slav i Egyptens land och att Herren din Gud (Jahve Elohim) befriade dig, därför befaller jag dig dessa ting idag. ¹⁶Och det ska ske om han säger till dig: "Jag ska inte gå härifrån", eftersom han älskar dig och ditt hus för att han har behandlats väl av dig, ¹⁷då ska du ta en syl och slå den genom hans örsnibb och in i dörren och han ska vara din tjänare för alltid. Och du ska göra likadant med din tjänarinna. ¹⁸Det ska inte kännas tungt för dig när du låter honom gå fri och lämnar dig, för två (dubbla) löner har han arbetat åt dig i sex år, och Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välsigna dig i allt du gör. ¹⁹Allt förstfött av hankön som föds i din hjord och i din flock ska du helga till Herren din Gud (Jahve Elohim). Du ska inte göra något arbete med förstlingen av dina oxar eller klippa förstlingen i din flock. ²⁰Du ska äta det inför Herren (Jahves), din (Elohims), ansikte år efter år på den plats som Herren (Jahve) ska utvälja, du och ditt hushåll. [Det förstfödda ska alltid offras till Herren.] ²¹Men om djuret har någon defekt, om det är halt eller blint eller någon annan slags defekt, ska du inte offra det åt Herren din Gud (Jahve Elohim). ²²Du ska äta det innanför portarna, de orena och de rena tillsammans, (på samma sätt) som gasellen och som hjorten. ²³Du ska endast avstå från att äta dess blod, det ska du utgjuta på marken som vatten.

Tillbe på en plats – tre gånger per år

Påsken (pesach) – 14:e nisan (3 Mos 23:4-5)

16¹Håll (vakta, skydda, bevara) månaden aviv [samma som nisan, den första vårmånaden och den första månaden i den bibliska kalendern] och håll (vakta, skydda, bevara) påsken till (inför) Herren din Gud (Jahve Elohim), för i månaden aviv förde Herren din Gud (Jahve Elohim) ut dig från Egypten på natten. ²Och du ska offra påskoffret till Herren din Gud (Jahve Elohim) från flocken och hjorden på den plats som Herren (Jahve) ska utvälja för att hans namn ska bo där. ³Du ska inte äta något syrat (jäst) bröd med det, sju dagar ska du äta osyrat bröd med det, lidandets bröd, för med hast kom du ut från Egyptens land, för att du ska komma ihåg dagen då du kom ut från Egypten hela ditt liv. ⁴Och inget syrat ska ses hos dig innanför alla dina gränser i sju dagar, inte heller ska något av köttet som du offrade den första kvällen vara kvar hela natten till morgonen. ⁵Du ska inte offra påskoffret innanför någon av dina murar som Herren din Gud (Jahve Elohim) ger dig [Jesus offrades som påskoffer utanför stadsmuren i Jerusalem, se Heb 13:12], ⁶utan på en plats som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja för att hans namn ska bo där, där ska du offra påskoffret på kvällen när solen går ner, vid den bestämda tiden (månaden aviv/nisan) då du kom ut från Egypten. ⁷Och du ska rosta och äta det på en plats som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja, och du ska vända om på morgonen och gå till dina tält. ⁸Sex dagar ska du äta osyrat bröd och på den sjunde dagen ska det vara en högtidsförsamling till Herren din Gud (Jahve Elohim). Då ska du inte göra något arbete.

Omerräkningen – 49 dagar ska räknas (3 Mos 23:15-16)

⁹Sju veckor ska du räkna åt dig, från tiden då skäran först sätts till kornet ska du börja räkna sju veckor. [När förstlingsfrukten av kornskörden bärgas.]

Pingsten (shavuot) – firas sju dagar (3 Mos 23:17-22)

¹⁰Och du ska fira veckohögtiden (hebr. shavuot) till Herren din Gud (Jahve Elohim) efter måttet av din hands frivilliga offer som du ska ge i enlighet med det som Herren din Gud (Jahve Elohim) har välsignat dig med. ¹¹Och du ska glädja dig inför Herren din Gud (Jahve Elohim), du och din son och din dotter och din tjänare och din tjänarinna och leviten som finns inom dina murar och främlingen och den faderlöse och änkan som finns i din mitt, på den plats som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja för att hans namn ska bo där. ¹²Och du ska komma ihåg att du var en slav i Egypten och du ska hålla (vakta, skydda, bevara) och göra (efterleva och agera enligt) dessa förordningar (ordagrant "saker inristat" – hebr. chukim).

Lövhyddohögtiden (Sukkot) – 15:e Tishri och sju dagar (3 Mos 23:33-43, 4 Mos 29:12-39)

¹³Du ska fira lövhyddohögtiden (hebr. sukkah) i sju dagar, efter det att du har samlat in från din tröskplats och från din vinpress. ¹⁴Och du ska fröjda (glädja) dig vid dina högtider, du och din son och din dotter och din tjänare och din tjänarinna och leviten och främlingen och den faderlöse och änkan som finns inom dina murar. ¹⁵Sju dagar ska du fira en fest till Herren din Gud (Jahve Elohim) på den plats som Herren (Jahve) ska välja, eftersom Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välsigna dig i allt ditt som växer och i allt dina händer arbetar med, och du ska fröjda dig (vara glad).

Sammanfattning – tre pilgrimshögtider

¹⁶Tre gånger varje år ska alla dina män komma inför Herren (Jahves), din (Elohims), ansikte på platsen som han ska välja [Jerusalem].
    På det osyrade brödets högtid
    och på veckohögtiden (shavuot)
    och på lövhyddohögtiden (sukkot).
Och de ska inte komma inför Herrens (Jahves) ansikte tomhänta. ¹⁷Varje man ska ge som han har möjlighet efter den välsignelse som Herren din Gud (Jahve Elohim) har gett dig.

Domare

¹⁸Du ska tillsätta (ordagrant: "ge dig själv" – hebr. natan) domare och skrivare (ledare) i alla dina portar [städer med murar] som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig (hebr. natan), och de ska döma folket med rättvisa domar. [Hebr. shoterim används om förmän, se 2 Mos 5:6; Ords 6:7; ledare, se 5 Mos 1:15, eller skrivare och sekreterare och i kombination med domare biträden, se 2 Krön 26:11; 34:13. Porten var den plats där all offentlig makt utövades. Det var platsen där affärsavtal ingicks och där brottslingar dömdes och alla slags tvister avgjordes. Porten var också den plats där påbud kungjordes. Portar används här också underförstått i betydelsen alla större städer med en ringmur.]

¹⁹Du ska inte förvränga (ändra, anpassa, göra krokig) rätten (det rättfärdiga domslutet, beslutet).
Du ska inte ha anseende till person (ordagrant: känna igen ansikten).
Du ska inte heller ta emot mutor (gåvor),
    för en muta förblindar ögat på den vise (kloke) och perverterar den rättfärdiges ord.

²⁰Rättfärdighet, rättfärdighet [upprepningen förstärker – rättfärdighet, och inget annat än rättfärdighet] ska du följa, så att du ska (kan) leva länge och ärva landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger till dig. [I detta stycke blandas singular och plural: "du ska tillsätta" och "de ska döma". Genomgående i Bibeln betonas både det individuella och kollektiva ansvaret.]

Avguderi

[Förräderi är det högsta brottet som kan begås, i en teokrati är det avguderi. Det är domarnas viktigaste ansvar att förhindra detta.] ²¹Du ska inte plantera åt dig (resa upp) en asera av något slags träd [2 Mos 34:13; 5 Mos 7:5] vid sidan om Herren (Jahve) din Guds (Elohims) altare, som du ska göra åt dig.

²²Du ska inte heller sätta upp en obelisk åt dig, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) hatar. 17¹Du ska inte offra till Herren (Jahve) din Gud (Elohim) en oxe eller ett får som har något lyte och inget annat (ordagrant allt eller alla) ont föremål, för det är en styggelse mot Herren (Jahve) din Gud (Elohim). [3 Mos 22:17–25] ²Om man i er mitt inom dina portar [i de städer] som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett er, finner en man eller kvinna som gör det som är ont i Herren (Jahve) din Guds (Elohims) ögon, i överträdelse av hans förbund, ³och har gått och tjänat andra gudar och tillbett dem eller solen eller månen eller någon annan av himlarnas härar, som jag har befallt er att låta bli [5 Mos 4:19], ⁴och det berättas för dig och du hör det, då ska du noga efterforska och om det är sant och saken är säker, att en sådan styggelse har skett i Israel, ⁵då ska du föra fram den mannen eller kvinnan, som har gjort denna onda sak till dina portar – den mannen eller kvinnan – och du ska stena dem med stenar så att de dör. ⁶Utifrån (ordagrant över munnen) på två vittnen eller tre vittnen, ska den som ska dö dödas. Utifrån (ordagrant över munnen) ett vittne ska han inte dödas. [4 Mos 35:30] ⁷Vittnets hand ska vara den första som dödar honom (som kastar den fösta stenen) och därefter hela folkets händer [som kastar så många stenar som krävs för att fullständigt döda]. Så ska du ta bort ondskan från din mitt.

Nu kommer en sektion fram till och med kapitel 19 som handlar om Israels ledarskap. Det följer en kiasm med graden av helighet: domare, kung/profet, leviter och centralt prästerna:

A Rättsväsendet – svårare rättsliga fall, 5 Mos 17:8–13
  B Kung – men olikt andra nationer, 5 Mos 17:14–20
    C Leviter, 5 Mos 18:1–2
      D Präster, 5 Mos 18:3–5
    C´ Leviter, 5 Mos 18:6–8
  B´ Profeter – olikt andra nationer, 5 Mos 18:9–22
A´ Rättsväsendet – fristäder, 5 Mos 19

Rättssystemet – svårare fall

⁸Om det kommer fram ett ärende som är för svårt för dig att döma,
    mellan blod och blod [mord och dråp – medvetet eller olyckshändelse, se 2 Mos 21:18–21],
    mellan påstående och påstående (där ord står mot ord)
    och mellan slag och slag (där någon har slagit eller spottat på),
    liksom kontroversiella frågor inom dina portar.
Då ska du resa dig upp och gå upp till platsen som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska visa dig. [5 Mos 12:4–7] ⁹Du ska komma till prästerna och leviterna och till domarna, som ska finnas i dessa dagar, och du ska fråga och de ska berätta (tala om, avkunna) domen för dig. ¹⁰Och du ska göra i enlighet med innebörden i domen (ordagrant: och du ska göra munnens ord), som de berättar för dig från den plats som Herren (Jahve) ska utvälja, och du ska vara noga med att i allt göra i enlighet med det som de undervisar dig. ¹¹I enlighet med undervisningen (hebr. torah) som de lär ut till dig och i enlighet med domslutet som de avkunnar för dig, ska du göra. Du ska inte vika av från domen som de berättar för dig (upplyser dig om), varken åt höger eller åt vänster. ¹²Den man som är arrogant (stolt) och inte lyssnar på prästen som står och betjänar inför Herren (Jahve) din Gud (Elohim), eller till domaren, den mannen ska dö, och du ska utrota ondskan från Israel. ¹³Hela (allt) folket ska höra och frukta och inte vidare vara arroganta (stolta).

Kung – fem regler

[Här finns flera begränsningar och en uppmaning. Detta var unikt för Israel, andra omgivande riken hade inte den här typen av restriktioner. Israeliternas kung skulle vara en landsman, inte ha för stor militär makt (samla många hästar), inte ha många fruar och samla på sig en egen stor rikedom. Den sista och femte punkten är att göra en egen personlig kopia av Moseböckerna och dagligen läsa den, det är en uppmaning att låta Guds undervisning få bli personlig. Flera av dessa råd kan även appliceras på troende idag, se 1 Pet 2:9.] ¹⁴När ni kommer till landet, som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett till er, och ska inta det, och ska bosätta er där, och ni då säger: "Jag ska sätta en kung över mig som alla folk runtomkring mig" [1 Sam 8:5, 20], ¹⁵då ska du verkligen se till (vara noga med) att du sätter en kung över dig som Herren din Gud (Jahve Elohim) utväljer.

En av dina egna bröder ska du göra till kung över dig. Du får inte sätta en främling över dig, en som inte är din broder. [Detta pekar profetiskt på Jesus, Messias, som ska vara en kung efter Davids ätt, se Matt 1:6; Luk 3:31. Han är därmed en broder.]

¹⁶Dock (detta gäller), han ska inte samla hästar i mängd åt sig [Jes 2:7–9], inte heller få folket att återvända till Egypten för att skaffa många hästar [1 Kung 10:26]. Som Herren (Jahve) med betoning har sagt till er: "Ni ska aldrig mer gå tillbaka denna väg."

¹⁷Inte heller ska han ta sig många hustrur, för att hans hjärta inte ska vända sig bort [tappa fokus på Herren – här är Salomo ett tragiskt exempel, se 1 Kung 11:1–13]. [2 Mos 34:16; 5 Mos 7:3]

Inte heller ska han samla stora mängder silver och guld till sig själv [1 Kung 10:14–25]. [Det är inte hästarna, silvret eller guldet i sig som är problemet, utan myckenheten av dessa rikedomar och risken att då förtrösta mer på dessa än på Gud, se Matt 6:33.]

¹⁸

De fem moseböckerna består av 304 805 bokstäver. Det tar över ett år för en tränad skrivare (hebr. sofer) att färdigställa en Torah-rulle.

Det ska vara så att när han sitter på tronen i sitt kungarike, ska han skriva ner åt sig själv en kopia av denna undervisning (instruktion; hebr. Torah – de fem Moseböckerna) i en egen bok, från den [originalet] som finns hos prästerna, leviterna. ¹⁹Den ska [alltid, ständigt] vara med honom och han ska läsa i den varje dag hela sitt liv, så att han lär sig att frukta (vörda) Herren sin Gud (Jahve Elohim) för att kunna hålla (följa, lyda) alla de ord som finns i denna undervisning och hålla sig till förordningarna [hebr. chuqim – förordningar, ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar] och göra (genomföra) dem. ²⁰Då blir inte hans hjärta upphöjt över hans bröder och han viker inte av från budorden (de tydliga befallningarna), varken till höger eller till vänster. Till slut kan det göra hans dagar fler i hans kungarike, hans och hans barns, mitt i Israel. [2 Sam 7:16]

[Israels kung får inte diktera sina egna lagar som andra kungar utan måste lyda och underordna sig Guds undervisning och instruktioner! Detta är en beskrivning även på Jesus som inte gör något som Fadern inte har talat om för honom, se Matt 5:17; Joh 8:28–29.]

Leviternas arvedel

18¹Prästerna, leviterna – alla av Levi stam, ska inte ha någon arvedel med Israel. De ska äta av Herrens (Jahves) eldsoffer och hans arvedel. ²De ska inte ha något arv bland sina bröder [4 Mos 26:62; Jos 13:14; 14:4–5; 21]. Herren (Jahve) är deras arvedel, så som han har talat till dem [5 Mos 10:9; 2 Mos 32:25–29; Jos 18:7].

Prästernas arvedel

³Detta ska vara prästernas legala del från folket, från dem som offrar ett offer, om det är en oxe eller får, som de ska ge till prästen – skuldran, de två käkbenen och magen. ⁴Förstlingsfrukten av deras säd, av deras vin och av deras olja och det första av ullen från deras får ska de ge till dem. ⁵För Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har utvalt dem från alla stammar till att stå och betjäna i Herrens (Jahves) namn, honom (Levi) och hans söner för evigt [5 Mos 33:8–11].

Rörelsefrihet för leviter

⁶Och när en levit kommer från någon av dina portar [dina städer med murar] i hela Israel där han bor, och kommer av egen vilja (sin själs önskan) till platsen som Herren (Jahve) ska utvälja [5 Mos 12:4–7], ⁷då ska han betjäna i Herrens (Jahves) sin Guds (Elohims) namn, som alla hans bröder leviterna gör som står där inför Herrens (Jahves) ansikte. ⁸De ska ha samma del (lika stora portioner) att äta, oberoende av deras fäders ägodelar.

Profeter – gör inte som andra länder

⁹När du kommer in i det land som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig, ska du inte lära dig att göra efter dessa folks styggelser (avskyvärda seder). ¹⁰Man ska hos dig inte finna någon som låter sin son eller dotter gå genom eld [5 Mos 12:30–31], någon som använder spådom [2 Mos 7:11; Hes 21:21], en siare eller en trollkarl eller en magiker. ¹¹Ingen som utför andebesvärjelser, inget medium som frågar förtroliga andar [demoner som förställer sig och talar för den döde], spiritist (spåman) eller en som kallar på döda andar [1 Sam 28]. ¹²Vemhelst som gör dessa ting är en styggelse för Herren (Jahve) och på grund av dessa styggelser driver Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ut dem från ditt ansikte (ut ur din åsyn). ¹³Du ska vara helhjärtad (uppriktig, fullkomlig) med (tillsammans med) Herren (Jahve) din Gud (Elohim). [Ordet för uppriktig är tamim. Huvudbetydelsen är att vara hel, fulltalig, utan någon brist. När ordet används om Gud beskriver det hans helhet och felfrihet. När det används om människor beskriver det inte någon som är helt utan synd, utan någon som är ärlig och har integritet där ord och handlingar hör ihop. Någon som är en hel människa med allt vad det innebär, det finns inga dolda rum, baktankar eller något gömt. Här används inte pnei inför någons ansikte, utan im vars betydelse är tillsammans med. Samma ord används t.ex. i 5 Mos 20:1 om att inte känna oro eftersom Gud "är med dig". Här antyds att det bara är i vandringen tillsammans med Herren som detta fullkomliga tillstånd kan erhållas, se även Matt 5:48.] ¹⁴Dessa länder, som du ska besätta (inta), lyssnar till siare och till spåmän. Men Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har inte tillåtit dig att göra sådant. ¹⁵Herren (Jahve), din Gud (Elohim), ska låta en profet uppstå åt dig bland ditt folk, av dina bröder, en som är lik mig [Mose]. Lyssna på honom. [Jesus är denna profet, han uppfyllde denna profetia 1 500 år senare, se Apg 3:22–23; 7:37.] ¹⁶Det var om detta du [Israels folk] bad Herren (Jahve), din Gud (Elohim), när ni var församlade vid [berget] Horeb (hebr. Chorev) [Sinai berg, se 5 Mos 1:6]. Du sa: "Jag vill inte höra Herrens (Jahves), min Guds (Elohim), röst igen, och denna väldiga eld vill jag inte mera se, för då kommer jag att dö."
     ¹⁷Herren (Jahve) sa till mig: "Vad de talar är riktigt. ¹⁸Jag ska låta en profet uppstå åt dem bland deras bröder, en som är lik dig, och jag ska lägga mina ord i hans mun, och han ska tala till dem allt vad jag befaller honom. ¹⁹Och det skall ske att vemhelst som inte lyssnar till mina ord som han ska tala i mitt namn, av honom ska jag utkräva det. ²⁰Men den profet som talar ett förmätet ord i mitt namn, som jag inte har befallt honom att tala eller som talar i namnet av andra gudar, den profeten ska dö." ²¹Och om du säger i ditt hjärta: "Hur ska jag veta om det är ett ord som Herren (Jahve) inte har talat"? ²²När en profet talar i Herrens (Jahves) namn, om det inte sker och går i uppfyllelse, är det något som Herren (Jahve) inte har talat. Profeten har talat förmätet, du ska inte vara rädd för honom.

Liv och död (19:1-22:8)

Fristäderna (Jos 20:1-9)

[Tre fristäder hade redan etablerats öster om Jordanfloden. Nu ges instruktioner om tre städer: Kedesh, Hebron och Shechem, se Jos 20:7.] 19¹När Herren (Jahve) din Gud (Elohim) omintetgör (bokstavligt hugger bort) nationerna, vars länder Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig, och du då övervinner dem och bosätter dig i deras städer och i deras hus, ²då ska du avskilja tre städer i mitten av ditt land, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig för att inta. ³Du ska iordningställa dina vägar (göra dem farbara) och dela upp landet, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) låter dig ärva, i tre delar med gränser så att alla som (av misstag) dräper en människa kan fly dit.
     ⁴Detta gäller en mandråpare som ska fly dit och leva [2 Mos 21:13–14; 4 Mos 35:6–34; Jos 20]. Vemhelst som råkar döda sin granne utan uppsåt (av misstag, olyckshändelse) och inte hatade honom dessförinnan, ⁵som när en man går till skogen med sin granne för att hugga ved och hans hand riktar ett slag med yxan för att hugga ner trädet och yxhuvudet lossnar från skaftet och träffar hans granne så att han dör, då ska han fly till en av dessa (tre) städer och leva. ⁶För att inte blodshämnaren (ordagrant: återlösaren av blod – hebr. gaal ha-adam) ska jaga dråparen med vrede i sitt hjärta (när hans känslor svallar över) och övermanna honom, eftersom vägen är lång [till den närmsta fristaden], och ge honom ett dödligt slag [i stundens hetta ta lagen i egna händer], när han inte förtjänar att dö eftersom det inte fanns något hat till honom [osämja mellan dråparen och offret innan olyckan]. ⁷Därför befaller jag dig och säger: "Du ska avskilja tre städer åt dig."
     ⁸Om Herren (Jahve) din Gud (Elohim) utökar dina gränser, så som han svurit till dina fäder, och ger dig hela det land som han har talat att [han ska] ge till dina fäder, ⁹om du håller alla hans befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) så att du gör dem, som jag har befallt (hebr. tsavah) denna dag, att älska Herren (Jahve) din Gud (Elohim) och alltid vandra på hans stigar, då ska du lägga till (addera) ytterligare tre städer vid sidan om (utöver) dessa tre städer, ¹⁰så att oskyldigt blod inte spills mitt i ditt land, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig som arvedel, och blodet kommer över dig.
     ¹¹Men om någon man hatar sin granne och ligger i bakhåll för honom och reser sig mot honom och slår honom så att han dör och sedan flyr till en av dessa städer, ¹²då ska de äldste i staden sända efter och hämta honom därifrån och ge honom till blodshämnaren så att han kan dö. ¹³Dina ögon ska inte beklaga honom [ingen nåd ska visas mot den skyldige mördaren, anledningen är att människan är Guds avbild, se 1 Mos 1:27; 9:6], istället ska du rena Israel från skulden för oskyldigt blod för att det ska gå väl för dig.

Gränsstenar

¹⁴Du ska inte flytta på din grannes råmärke som har funnits där sen gamla (urminnes) tider i ditt arv [5 Mos 27:17; Job 24:2–4; Ords 23:10–11; Hos 5:10]. Det markerar vad du ska ärva i landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig för att inta (besätta).

Vittnesmål

¹⁵Ett vittne ska inte stå upp mot en man för någon missgärning eller för någon synd, oavsett i vad han har syndat. Över munnen på två vittnen eller över munnen på tre vittnen ska ett ärende bevisas (vara giltigt). ¹⁶Om ett orättfärdigt vittne står upp mot en man för att lägga fram ett förvrängt vittnesmål mot honom, ¹⁷då ska båda männen, som har kontroversen mellan sig, ställa sig inför Herrens (Jahves) ansikte framför prästerna och domarna som ska finnas i de dagarna. ¹⁸Domarna ska noga undersöka och se om vittnet är ett falskt vittne och har vittnat falskt mot sin broder, ¹⁹sedan ska de göra mot honom som han hade föreslagit att det görs mot hans broder. Så ska du ta bort ondskan från din mitt. ²⁰De som är kvar ska höra och frukta och ska inte vidare göra sådana onda ting i din mitt. [De ska ta varning av händelsen.] ²¹Ditt öga ska inte beklaga, liv för liv (själ för själ), öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot. [2 Mos 21:24–25; 3 Mos 24:17–20]

Krigslagar – avlägsna fiender

20¹När du drar ut för att strida mot dina fiender, och du ser hästar och vagnar och människor som är fler än du själv, ska du inte vara rädd för dem. För Herren (Jahve) din Gud (Elohim), som förde dig upp ur Egyptens land, är med dig. ²Det ska ske när ni närmar er striden att prästerna ska stiga fram och tala till folket, ³och säga till dem: "Hör Israel, ni närmar er dagen för strid mot era fiender, låt inte era hjärtan tappa modet. Frukta inte (var inte rädda), bli inte oroliga och förfäras inte av dem, ⁴för Herren (Jahve) din Gud (Elohim) är han som går med dig för att strida mot dina fiender för att frälsa (rädda) dig." ⁵Och generalerna ska tala och säga till folket:

[Undantag från krigstjänst:]
"Vilken man finns bland er som har byggt ett nytt hus,
    och inte invigt det?
Låt honom vända om och gå tillbaka till sitt hus,
    annars kanske han dör i striden och en annan man inviger det.

⁶Och vilken man finns bland er som har planterat en vingård,
    men inte ätit dess frukt?
Låt honom vända om och gå tillbaka till sitt hus,
    annars kanske han dör i striden och en annan man äter dess frukt.

⁷Och vilken man finns bland er som har trolovat sig med en kvinna,
    men inte tagit henne till hustru?
Låt honom vända om och gå tillbaka till sitt hus,
    annars kanske han dör i striden och en annan man tar henne." [En liknande lag finns i 5 Mos 24:5 som friställer en nygift man under ett år för hans frus skull.]

[Rabbiner lär utifrån denna ordning att en man först ska ordna en bostad och ha ett arbete (plantera en vingård) innan han gifter sig.]

⁸Och generalerna ska vidare tala till folket och säga:

"Vilken man finns hos er som är ängslig och räddhågad?
Låt honom vända om och gå tillbaka till sitt hus,
    annars kan hans bröders hjärtan smälta (börja bli räddhågsna) som hans hjärta."

⁹Och det ska ske när generalerna har slutat att tala till folket att härens kaptener ska utses som ledare för folket.

¹⁰När du närmar dig en stad för att strida mot den, då ska du förkunna frid (shalom) till den. ¹¹Om staden svarar dig med frid (shalom) och öppnar sina portar för dig, då ska allt folk som finns därinne bli dina tvångsarbetare (skattskyldiga) och de ska betjäna dig. ¹²Om de inte vill ingå fred med dig utan vill strida mot dig, då ska du belägra dem. ¹³När Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dem i din hand, då ska du slå varje man därinne med din svärdsegg (döda alla män), ¹⁴men kvinnorna och de små (spädbarn, koltbarn) och boskapen och allt som finns i staden, även allt tillspillogivet därinne, ska du ta som byte åt dig och du ska äta det du plundrat från dina fiender som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig. ¹⁵Så ska du göra mot alla städer (befästa städer med mur – hebr. ir) som är långt bort från dig, som inte tillhör dessa folks städer.

Krigslagar för folken i Kanaans land

¹⁶Dessa städers befolkning som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig som ett arv, där ska du inte låta något som andas få leva [du ska döda allt levande både människor och boskap]. ¹⁷Du ska i grund förgöra dem:
    hettiterna och amoréerna,
    kanaanéerna och perisséerna,
    hivéerna och jevusiterna
som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har befallt dig [Jos 6:17], ¹⁸så att de inte lär dig att följa alla deras styggelser som de har gjort med sina gudar (elohim), så att du syndar mot Herren (Jahve) din Gud (Elohim). ¹⁹När du belägrar en stad en längre tid, då du strider mot den för att inta den, ska du inte fördärva dess träd genom att slunga en yxa mot dem, för du ska äta av dem [trädens frukt] och du ska inte hugga ner dem, för fältets träd är väl inte en människa så att du behöver belägra det? ²⁰Bara de träd som du vet är träd som man inte använder till mat, dem kan du fördärva och hugga ner så att du kan bygga belägringsvallar mot staden som du strider med till dess att den faller.

Lagar för olösta mordfall

21¹Om någon hittas död i landet, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig för att besitta (inta), liggandes på fältet och det är okänt hur han har blivit slagen. ²Då ska de äldste och dina domare träda fram och de ska mäta avståndet till städerna som finns runt omkring honom som dödats. ³Och det ska ske att den stad som är närmast mannen som dödats, de äldste i den staden ska ta en kviga från sin hjord som inte har använts till arbete och som inte har gått i något ok. ⁴De äldste i den staden ska föra ner kvigan till en djup dal, som varken plöjs eller besås och där i dalen ska de bryta nacken av kvigan. ⁵Och prästerna, Levis söner, ska komma dit, de som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har utvalt att betjäna honom, och de ska välsigna Herrens (Jahves) namn och i enlighet med deras ord ska alla tvister och alla bråk (konflikter, här används ett ord som ordagrant betyder att bli slagen) avgöras. ⁶Och alla äldste i staden, som är närmast den döda mannen, ska tvätta sina händer över kvigan vars nacke de har brutit i dalen. ⁷Och de ska tala och säga:
    "Våra händer har inte spillt detta blod, inte heller har våra ögon sett det. ⁸Förlåt Herre (Jahve) ditt folk Israel, som du har återlöst, och tillåt inte [skulden av] oskyldigt blod att vara kvar mitt bland ditt folk Israel". Så ska blodet förlåtas dem [i den staden]. ⁹Så ska du ta bort [skulden för] oskyldigt blod från din mitt, när du gör det som är rätt i Herrens (Jahves) ögon.

Giftermål med en tillfångatagen kvinna

¹⁰När du går vidare för att strida mot dina fiender och Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dem i dina händer och du för bort dem som fångar, ¹¹och ser en vacker kvinna bland fångarna och upptänds av åtrå till henne, så att du vill ta henne till hustru, ¹²då ska du föra hem henne till ditt hus och hon ska raka sitt huvud och klippa sina naglar, ¹³och hon ska ta av sig sin fångdräkt och ska stanna i ditt hus och sörja sin far och sin mor en hel månad (dagarna av ett helt månvarv). Sedan kan du gå in till henne och bli hennes make och hon ska bli din kvinna. ¹⁴Och det ska ske att om du inte finner tillfredsställelse i henne, då ska du låta henne gå vart hon vill, men du får inte sälja henne för pengar. Du ska inte behandla henne som en slav, för att inte förnedra henne.

Den förstföddes rätt

¹⁵Om en man har två fruar, älskar den ena och hatar den andra [hebreiskt språkbruk för att älska mindre, i jämförelse med den andra] och båda har fött barn åt honom, både den älskade och den hatade, och om den förstfödde sonen tillhör den som han hatar, ¹⁶då ska det vara så att när den dagen kommer då hans söner ska ärva vad han haft, då får han inte göra den älskade hustruns son till förstfödd framför den hatade [mindre älskade] hustruns son, som är den förstfödde. ¹⁷Han ska erkänna den förstfödde, sonen till den hatade hustrun, genom att ge honom en dubbel arvslott av allt han haft, för han är förstlingsfrukten av hans styrka. Förstfödslorätten (hebr. bechorah) tillhör honom.

Dubbelt arv – även i språket!
Det hebreiska språket har en intressant detalj som också visar på ett dubbelt arv. Verbet för att vara förstfödd är hebr. bachar. Ordet består av tre bokstäver: Bet, Chet och Resh. De 22 hebreiska bokstäverna (Alef, Bet, Gimel, osv) är också talvärden (1-9, 10-90, 100, 200, 300 och 400). Det som är speciellt med detta bachar är att varje bokstavs numeriska värde är dubbelt så stort som bokstaven före dem i alfabetet. Bet är den andra bokstaven i alfabetet och har talvärdet 2 (den första bokstaven Alef har värdet 1). Chet har värdet 20 (den föregående bokstaven Jod har värdet 10). Resh har värdet 200 (den föregående bokstaven Kaf har värdet 100). Faktum är att bara tre bokstäver uppfyller detta kriterium, och det är dessa tre bokstäver som bildar detta ord!

En rebellisk son

¹⁸Om en man har en uppstudsig och rebellisk son som inte vill lyssna på sin fars röst och på sin mors röst [båda föräldrarnas röster], och som inte vill lyssna på dem, trots att de tuktar (fostrar, tyglar; är stränga mot) honom, ¹⁹då ska hans far och hans mor ta tag i honom och föra ut honom till de äldste i staden och till dess port (den offentliga platsen i staden) [2 Mos 21:15; 3 Mos 20:9]. ²⁰De ska säga till stadens äldste: "Detta är vår uppstudsiga och rebelliska son, han lyssnar inte på vår röst. Han är en frossare och en drinkare." [Exakt samma ord som används i n Ords 23:20–22.] ²¹Och stadens alla män ska stena honom med stenar så att han dör. Så ska du ta bort ondskan från din mitt och hela Israel ska höra detta och frukta (ta varning).

Dödsstraff – behandla ändå den döda kroppen med respekt

[Efter ett stycke som har handlat om dödstraff, se vers 18–21, följer nu instruktioner att behandla kroppen med respekt.] ²²Om en man har begått en synd som är värd döden och han blir dödad och du hänger honom på ett träd, ²³då ska hans kropp inte lämnas kvar i trädet över natten, utan du ska begrava honom samma dag [Jesu kropp togs ner från korset i enlighet med detta bud]. För den som är hängd är en förbannelse (något lätt, en bagatell – hebr. klala) för Gud (Elohim). [Gal 3:13] Du ska inte förorena ditt land som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett till dig som ett arv. [Trots att klala är det mildaste ordet för förbannelse som finns i bibelhebreiskan och handlar om att vara missunnsam, se ner på någon, vanära eller ta lätt på det hela som en bagatell, så betraktar Gud detta ändå som en stor synd som fördärvar landet med orenhet.]

Diverse lagar

22¹Om du ser att din broders oxe eller får är på villovägar, ignorera det inte [göm dig inte och låtsas att du inte ser], du ska vara angelägen om (se till) att föra tillbaks dem till din broder [2 Mos 23:4–5]. ²Om din broder inte är en nära släkting och du inte känner honom, ska du föra dem till ditt hus och de ska vara där till dess din broder kommer och frågar efter dem, då ska du ge tillbaks dem till honom. ³Så ska du göra med hans åsna, och så ska du göra med hans mantel, och så ska du göra med alla din broders förlorade tillhörigheter, som han har tappat bort och som du har återfunnit, ignorera det inte (du får inte gömma dig själv). ⁴Om du ser din broders åsna eller oxe falla på vägen, ignorera det inte [göm dig inte och låtsas att du inte ser], du ska vara angelägen om (se till) att hjälpa honom resa upp det igen.

⁵En kvinna ska inte bära manskläder, inte heller ska en man bära kvinnokläder, för den som gör detta är en styggelse för Herren (Jahve) din Gud (Elohim).

⁶Om ett fågelbo råkar komma i din väg, i något träd eller på marken, med ungar eller ägg, och fågelmamman sitter på ungarna eller på äggen (har ungarna under sina vingar eller ruvar på äggen) ska du inte ta fågelmamman med ungarna. ⁷Du ska skicka iväg fågelmamman, men ungarna kan du ta för dig själv, för att det ska gå väl för dig och dina dagar ska bli många. [Budet att bevara liv är ironiskt nog uppblandat med uppmaning att ta liv. I en kultur som var beroende av jordbruk och slakt av djur för mat, var dödande av djur tillåtet, se 1 Mos 9:2–3. Det ska dock ske med vishet och värdighet, fågelmamman skulle leva för att kunna ge mat även i framtiden. Ordningen här är först rena djur (oxe och får, vers 1), åsnan som var oren (se vers 3–4) och sist vilda fåglar.]

⁸När du bygger ett nytt hus ska du göra ett räcke för ditt tak, så att du inte drar blod över ditt hus om någon faller ner därifrån. [Husen som byggdes hade platta tak som användes för vila, arbete och bön, se t.ex. Dan 6:10; Apg 10:9; Matt 24:7. Det var vanligt att man vistades på taket och därför viktigt att göra vad man kunde för att förebygga olyckor. Rent strukturellt så finns en röd tråd på temat liv/död från dråp (5 Mos 19:1–21:23), ovillighet att rädda liv (5 Mos 22:1–4) och nu oaktsamhet som leder till död här i vers 4–8. Allt sammanfattas i budet "Du ska inte mörda", se 2 Mos 20:13; 5 Mos 5:17.] ⁹Du ska inte beså din vingård med två sorters (två som inte ska sammanfogas – hebr. kilajim) säd, då förlorar du sädens avskildhet (helighet; dvs sädens särart – hebr. qadash), som du har sått, tillsammans med tillväxten (skörden, avkastningen) i vingården. [Det förekom att man odlade säd i vingården för att bekämpa ogräs. Men när man gör det så gäller samma regel som på åkern att inte blanda sädesslag av olika sorter på samma åker. Se även 3 Mos 19:19 där också det ovanliga kilajim används, även där i dualform. Roten kommer från verbet kala som betyder hindra. Den återfinns också i ordet kele som betyder fängelse/separation. Kilajim verkar vara ett specifikt ord som förbjuder sådant som skulle kunna leda till oönskad eller förbjuden korsbefruktning.]

¹⁰Du ska inte plöja med en oxe och en åsna tillsammans. [Om två djur drar plogen gemensamt ska det vara antingen två oxar eller två åsnor, inte en av varje.]

¹¹Du ska inte bära blandat tyg, ull och linne tillsammans. [När man gör tyg ska det vara rent ylletyg eller rent linnetyg.] ¹²Du ska göra åt dig tvinnade tofsar på de fyra hörnen av din klädnad som du täcker dig själv med.

Lagar om äktenskap

¹³Om en man tar sig en hustru och går in till henne och hatar henne, ¹⁴och anklagar henne för att vara en lättsinnig kvinna och kallar henne för elaka saker och säger: "Jag tog denna kvinna och när jag gick in till henne fann jag inte hennes tecken på jungfrulighet", ¹⁵då ska ungmöns far och hennes mor föra fram tecknen på ungmöns jungfrulighet till de äldste i stadens port. ¹⁶Ungmöns far ska säga till de äldste: "Jag gav min dotter till denna man som hustru och han hatar henne, ¹⁷och han anklagar henne för att vara en lättsinnig kvinna och säger: 'Jag fann inte i din dotter hennes tecken på jungfrulighet', men detta är tecknen på min dotters jungfrulighet" och de ska sprida ut plaggen framför de äldste i staden. ¹⁸De äldste i staden ska ta mannen och tukta honom. ¹⁹De ska bötfälla honom med 100 shekel silver och ge dem till ungmöns far eftersom han har kallat en jungfru i Israel för elaka saker, och hon ska vara hans hustru och han får inte förskjuta henne i hela sitt liv (ordagrant alla dagar).
     ²⁰Men om det är sant att man inte finner ungmöns tecken på jungfrulighet, ²¹då ska man föra ut ungmön framför dörren till hennes fars hus, och stadens män ska stena henne med stenar så att hon dör, eftersom hon har gjort lättsinniga saker i Israel och uppfört sig som en sköka i sin fars hus. Så ska du ta bort ondskan från din mitt. ²²Om en man ertappas då han ligger med en gift kvinna som har en make, då ska de båda dö. Mannen som låg med kvinnan och kvinnan. Så ska du ta bort ondskan från Israel. [Joh 8:2–10] ²³Om det finns en ungmö som är en jungfru som är trolovad med en man, och en annan man finner henne i staden och ligger med henne, ²⁴då ska båda föras ut till stadens port och ni ska stena dem med stenar så att de dör. Ungmön därför att hon inte ropade när hon var i staden och mannen eftersom han har förödmjukat sin nästas hustru. Så ska du ta bort ondskan från din mitt.
     ²⁵Men om mannen som finner ungmön som är trolovad ute på fältet, och mannen övermannar henne och ligger med henne, då ska endast våldtäktsmannen (mannen som låg med henne) dö. ²⁶Mot ungmön ska du inte göra något, för det finns ingenting i ungmön som är värt döden. Utan som när en man reser sig mot sin granne och slår ihjäl honom, så är det också i detta fall, ²⁷eftersom han fann henne ute på fältet och den trolovade ungmön ropade, men det fanns ingen som kunde rädda henne. [Ingen hörde hennes rop ute på fältet.]
     ²⁸Om en man finner en ungmö som är en jungfru som inte är trolovad och övermannar henne och ligger med henne, och man finner dem, ²⁹då ska mannen som låg med henne ge ungmöns far 50 shekel silver och hon ska vara hans hustru, eftersom han har förödmjukat henne. Han får inte förskjuta henne i hela sitt liv (ordagrant alla dagar). [2 Mos 22:16–17] ³⁰En man ska inte ta sin fars [tidigare] hustru och ska inte avtäcka sin fars nakenhet. [3 Mos 18:7–8; 20:11]

Restriktioner för Guds församling

[Här används hebr. qahal JHVH översatt "Guds församling". I den grekiska översättningen Septuaginta används gr. ekklesia (församling). Guds församling här syftar på de som samlas för högtider, gudstjänster och undervisning.] 23¹Den som är krossad eller lemlästad i sina privata delar (genitalier) får inte komma in i Guds (Jahves) församling. [Den etiopiske finansmannen som Filippus möter var en kastrerad hoveunuck och fick bara beträda den yttre förgården, se Apg 8:26–40.] ²Ingen som är född i förbjudna relationer (utanför äktenskapet) [ordet används bara här och i Sak 9:6 om ett blandfolk som levde i Ashdod] får komma in i Herrens (Jahves) församling. Ända till den tionde generationen ska ingen av hans efterkommande komma in i Herrens (Jahves) församling. ³En ammonit eller moabit får inte komma in i Guds (Jahves) församling. Ända till den tionde generationen ska ingen av dem komma in i Herrens (Jahves) församling för evigt, ⁴eftersom de inte mötte dig med bröd och med vatten på vägen när du kom från Egypten, och eftersom de hyrde Bileam, Beors son från Petor i Aram-Naharaim, emot dig för att förbanna dig. [4 Mos 22–24] ⁵Likväl lyssnade inte Herren (Jahve) din Gud (Elohim) till Bileam, utan Herren (Jahve) din Gud (Elohim) vände förbannelsen till en välsignelse för dig, eftersom Herren (Jahve) din Gud (Elohim) älskar dig. ⁶Du ska inte söka deras frid (shalom) och inte heller deras välfärd i alla dina dagar för evigt. [Det är inte din sak att välsigna dem eller söka någon form av gemenskap med dem. Men du ska inte heller söka deras ofärd, utan bara låta dem vara.] ⁷Du ska inte hata en edomit, för han är din bror (ättlingar till Esau, bror till Jakob/Israel). Du ska inte hata en egyptier eftersom du var en främling i hans land. [På Josefs tid överlevde Guds folk en hungersnöd genom att flytta till Egypten, se 1 Mos 41–42.] ⁸Deras barn som är födda i tredje generationen [efter att två generationer levt i Israel] kan komma in i Herrens (Jahves) församling. ⁹När du drar ut i strid mot dina fiender, ska du hålla dig borta från all slags ondska. ¹⁰Om det finns någon man hos dig som inte är (rituellt) ren av anledningar som råkat drabba honom under natten [3 Mos 15:16], då ska han gå ut utanför lägret, han ska inte komma in i lägret. ¹¹Men när kvällen kommer ska han bada sig själv i vatten, och när solen har gått ner får han komma in i lägret. ¹²Du ska också ha en plats utanför lägret dit du kan gå ut. ¹³Och du ska ha en spade bland dina vapen, och den ska du använda när du sätter dig ner utanför (lägret). Du ska gräva med den och lägga tillbaka och täcka över det som har kommit ut ur dig. [Bibeln har en tydlig föreskrift för hygienen runt toalettbesök] ¹⁴För Herren (Jahve) din Gud (Elohim) vandrar mitt i ditt läger för att befria dig och ge dig dina fiender framför dig. Därför ska ditt läger vara heligt, så att han inte ser något opassande hos dig och vänder sig bort från dig.

Visa godhet till nödställda (23:15-25:4)

¹⁵Du ska inte lämna ut en slav till hans herre som har flytt från sin herre till dig. ¹⁶Han ska bo med dig, i din mitt, på en plats som han ska välja inom dina portar [i dina befästa städer], där det passar honom bäst. Du ska inte behandla honom illa. ¹⁷Det ska inte finnas någon tempelprostituerad (hebr. qadesah) bland Israels döttrar, inte heller någon tempelprostituerad (hebr. qades) bland Israels söner. ¹⁸Du ska inte föra in skökolön eller betalningen för en hund [en manligt prostituerad] i Herren (Jahve) din Guds (Elohims) hus på grund av någon ed, för båda dessa är en styggelse för Herren (Jahve) din Gud (Elohim). ¹⁹Du ska inte låna ut med ränta till din bror, inte ränta på pengar, inte ränta på mat, inte ränta på någonting som man kan låna ut med ränta. ²⁰Från en främling kan du ta ränta, men av din broder ska du inte ta någon ränta, för att Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska kunna välsigna dig i allt du använder dina händer till i landet som du går för att inta. ²¹När du ska avlägga en ed inför Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska du inte vara sen att infria den, för Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska begära den av dig, annars blir det en synd i dig. ²² Men om du avstår från att avlägga en ed blir det ingen synd i dig. ²³Det som har gått ut över dina läppar (som du har sagt) ska du vara noggrann med att göra, i enlighet med den ed du frivilligt har gett till Herren (Jahve) din Gud (Elohim), det som du har talat [lovat] med din mun. ²⁴När du kommer till din grannes vingård får du äta så mycket du vill, men du får inte lägga något i din korg. [Detta påminner om den svenska allemansrätten.] ²⁵När du kommer till din grannes sädesfält får du plocka ax med din hand, men du får inte använda en skära på din grannes sädesfält. [Detta bud hänvisade Jesus till när lärjungarna plockade ax på sabbaten, se Mark 2:24.]

Skilsmässa och omgifte

24¹När en man tar en hustru och äktar henne, och det sedan händer att hon inte finner nåd (oförtjänt kärlek) i hans ögon, eftersom han har funnit något oanständigt hos henne och skriver ett skilsmässobrev (hebr. sefer kritot) till henne och ger i hennes hand och skickar ut henne ur hans hus, ²och hon lämnar och går ut ur hans hus och går och blir en annan mans hustru, ³och den senare mannen hatar henne och skriver ett skilsmässobrev till henne och ger i hennes hand och skickar ut henne ur hans hus, eller om den senare mannen dör, som tog henne till sin hustru, ⁴då ska hennes tidigare man som sände iväg henne inte ta henne till hustru igen efter att hon blivit orenad. Det är en styggelse inför Herren (Jahve) och du ska inte förorsaka att landet syndar, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig som arv. [Ordet skilsmässa (hebr. kritot) finns inte i singular utan står i feminin plural. Anledningen är att det krävs två för att en skilsmässa ska vara möjlig. Roten kommer från ordet karat som betyder skära, hugga av och dela. Se även Matt 5:31–32; 19:3–9.]

Fler stadgar

⁵När en man tar sig en ny hustru ska han inte dra ut med armén, inte heller ska han vara upptagen med något slags yrkesutövande. Han ska vara fri för sitt hus (hushåll) under ett år och ska ägna sig åt sin hustru som han har tagit. [5 Mos 20:7]
     ⁶Ingen man ska ta kvarnen eller den övre kvarnstenen som pant, då tar han en mans liv som pant.
     ⁷Om en man blir påkommen med att stjäla från sin broder bland Israels söner, och han behandlar honom som en slav och säljer honom, då ska tjuven dö. Så ska du ta bort ondskan från din mitt. [2 Mos 21:16] ⁸Ge akt på sjukdomen (plågan) spetälska och lyssna mycket noga och gör allt i enlighet med det som prästerna och leviterna ska undervisa er om [3 Mos 13:2], som jag har befallt dem, det (som prästerna säger) ska ni observera och göra. ⁹Kom ihåg vad Herren (Jahve) din Gud (Elohim) gjorde med Mirjam längs vägen när ni drog ut från Egypten [4 Mos 12:10]. [Det hebreiska ordet lepra (hebr. tsaraat) är en generell term för olika sorters hudsjukdomar som sprider sig. Det är en sorts mögel. De flesta bibelforskare anser att det inte är den spetälska som finns i dag som även kallas lepra eller Hansens sjukdom. Anledningen till att det ofta översätts till spetälska är att båda sjukdomarna påverkar huden. Rabbinerna menar också att det är en sjukdom som i första hand handlar om vårt tal. Mirjam drabbades av spetälska när hon talade illa om sin bror Mose, se 4 Mos 12.] ¹⁰När du lånar till din granne, vilken sorts lån som helst, ska du inte gå in i hans hus för att ta en pant. ¹¹Du ska stanna utanför och mannen som du lånar till ska komma ut med panten till dig. ¹²Om det är en fattig man ska du inte sova med hans pant, ¹³du ska vara noga med att ge honom panten när solen går ner, så att han kan sova med sin mantel och välsigna dig, och det ska räknas dig till rättfärdighet inför Herren (Jahve) din Gud (Elohim). ¹⁴Du ska inte förtrycka en inhyrd tjänare som är fattig och behövande, oavsett om han är en av dina bröder eller en främling som är i ditt land inom dina portar. ¹⁵Samma dag ska du ge honom hans lön [Matt 10:10; Luk 10:7], solen ska inte gå ner över det, för han är fattig och sätter sitt hjärta över det (hans förtröstan och hopp står till den lön han kan få) för att han inte ska ropa mot dig till Herren (Jahve) och det blir synd i ditt liv. ¹⁶En far ska inte dödas för sitt barns skull, inte heller ska ett barn dödas för sin fars skull. Var och en ska dödas för sina egna synder [Jer 31:29–30; Hes 18:1–4]. ¹⁷Du ska inte förvanska rätten för främlingen eller den faderlöse, och inte ta en änkas kläder som säkerhet för ett lån [se vers 10–13]. ¹⁸Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren (Jahve), din Gud (Elohim), befriade dig därifrån. Därför befaller jag dig att göra allt detta. ¹⁹När du skördar din åker och glömmer kvar en kärve på åkern, ska du inte gå tillbaka för att hämta den. Den ska tillhöra främlingen (invandraren), den faderlöse och änkan. Då ska Herren (Jahve), din Gud (Elohim), välsigna dig i allt du företar dig (alla dina händers verk). [Rut 2] ²⁰När du slår ner dina oliver, ska du inte sedan söka igenom grenarna. Det som finns kvar ska tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. ²¹När du plockar druvorna i din vingård, ska du inte göra någon efterskörd. Det som finns kvar ska tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. ²²Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egyptens land. Därför befaller jag dig att göra allt detta. [2 Mos 23:11; 3 Mos 19:9–10; 23:22]

25¹Om det finns en konflikt mellan några män och de kommer under dom, och domaren dömer dem genom att bekräfta den rättfärdige och fördöma den onde, ²då ska det ske att om den onde förtjänar att bli slagen, ska domaren tvinga honom att lägga sig ner och bli slagen framför hans (domarens) ansikte med det antal slag som ondskan förtjänar. ³Fyrtio slag kan han ge honom, inte fler, annars om du ger fler och slår honom med många slag, blir din broder vanhedrad inför dina ögon. ⁴Du ska inte binda för munnen (sätta munkorg) på oxen när han tröskar din säd. [Oxen ska få äta av säden om han vill, citeras av Paulus i 1 Kor 9:9 och 1 Tim 5:18.]

Leviratäktenskap

⁵Om bröder bor tillsammans och en av dem dör och inte har några barn. Då ska hustrun till den döde inte bli bortgift med någon som inte är av hans släkt. Hennes mans bror ska gå in till henne och ta henne som hustru och fullfölja sitt ansvar som makens bror för henne. [Detta kallas leviratäktenskap och är vad Boaz gör för Rut och Noomi i Ruts bok, se även 1 Mos 38 med Juda och Tamar.] ⁶Och det ska ske att den förstfödda som hon föder ska ta namnet från hans bror som dog, så att hans namn inte blir utrotat från Israel. ⁷Om mannen inte vill ta sin brors hustru, då ska broderns hustru gå upp till de äldste i stadens port och säga: "Min mans bror vägrar att resa upp sin brors namn i Israel, han vill inte fullfölja sitt ansvar som bror till min make för mig". ⁸Då ska stadens äldste kalla på honom och tala med honom. Om han håller fast och säger: "Jag vill inte ta henne", ⁹då ska hans brors hustru gå fram till honom, inför ögonen på de äldste, och ta av skon från hans fot och spotta honom i ansiktet och hon ska svara honom och säga: "Så gör man mot den man som inte bygger upp sin broders hus". ¹⁰Hans namn (öknamn) i Israel ska vara "hans hus som har förlorat sin sko".

Olika grupper

[Detta stycke hör tematiskt ihop med 5 Mos 23:1–14] ¹¹När två män slåss med varandra och hustrun till den ene kommer nära för att rädda sin make ur den andres hand som slår honom, om hon då tar fram sin hand och rör hans genitalier (bokstavligt det som väcker skam), ¹²då ska hennes hand huggas av. Dina ögon ska inte ha något medlidande. ¹³I din väska ska du inte ha olika vikter, en stor och en liten. [Ordagrant: "sten och sten".] ¹⁴I ditt hus ska du inte ha olika efa-mått, ett stort och ett litet. [Ordagrant: "efa och efa"; en efa var ett volymmått på 22-36 liter.] ¹⁵En felfri och rättvis vikt (sten) ska du ha och ett felfritt och rättvist efa-mått ska du ha, så att dina dagar blir många i landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger till dig. ¹⁶För den som gör sådana ting, den som handlar orättfärdigt, är en styggelse för Herren (Jahve) din Gud (Elohim). [3 Mos 19:35–37; Ords 11:1; Hes 45:10–12; Amos 8:5; Mika 6:10–12] ¹⁷Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig på vägen, när du drog upp från Egypten [2 Mos 17:8–16], ¹⁸hur han mötte dig på vägen och förgjorde eftertruppen (slog dig bakifrån; ordagrant: "skar av svansen"), hur han gjorde alla svaga och kraftlösa i slutet på ditt tåg (eftertrupp; "svansen") när ni var utmattade, och han fruktade (vördade) inte Gud (Elohim). ¹⁹Därför ska det vara så: När Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig ro från alla dina fiender runtomkring i det land som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig som ett arv för att besitta (inta) det, då ska du fullständigt utradera minnet av Amalek under himlarna (ordagrant: "från under himlarna"). Glöm inte detta! [Utplånandet av minnet av amalekiterna beskrivs utifrån Guds perspektiv – jag ska utplåna från under himlarna, se 2 Mos 17:14. Saul glömde, se 1 Sam 15, men amalekiterna (även kallade agagiterna) mötte sitt öde i slutet på Esters bok, se Est 3:1; 9:10.]

Förstlingsfrukt (2 Mos 23:19, 4 Mos 18:12-13, 5 Mos 12:6, 14:28-29)

26¹Och det ska ske när du kommer in i det land som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig som arv och intar det och bosätter dig där, ²att du ska ta det första av all frukt från marken,

som du ska bärga från marken som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig, och du ska lägga det i en korg och du ska gå till den plats som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska utvälja för att hans namn ska bo där, ³och du ska komma till prästen som ska finnas i de dagarna och säga till honom: "Jag berättar (bekänner) idag inför Herren (Jahve) din Gud (Elohim) att jag har kommit till det land som Herren (Jahve) med ed lovade våra fäder att ge oss". ⁴Och prästen ska ta korgen ur din hand och sätta ner den framför Herren (Jahve) din Guds (Elohims) altare. ⁵Sedan ska du tala och säga inför Herren (Jahve) din Gud (Elohim):

"En kringvandrande aramé var min far [Jakob var stamfader; han bodde länge i Syrien, se 1 Mos 29–32; Hos 12:12] och han gick ner till Egypten. Han vistades där med en liten skara, och där blev han ett stort och mäktigt och talrikt folk.

⁶Egyptierna behandlade oss illa och plågade oss och lade på oss tungt slavarbete.

[Kiasmens centrum:]
⁷Och vi ropade till Herren (Jahve) våra fäders Gud (Elohim)

och Herren (Jahve) hörde vår röst och såg vår plåga och vårt slit och vårt förtryck.

⁸Och Herren förde oss upp, ut ur Egypten med mäktig hand och med en utsträckt arm och med stor bävan (ordet här är gemensamt med myrra, bitter och usel men även uppror) och med tecken och under.

⁹Han har fört oss till denna plats och gett oss detta land, ett land som flyter av mjölk och honung.

¹⁰Och nu, se – jag har tagit med det första av landets frukt som du Herre (Jahve) har gett mig." Och du ska sätta ner det inför Herren (Jahve) din Guds (Elohims) ansikte och tillbe (böja dig, inta en ödmjuk position) inför Herren (Jahve) din Guds (Elohims) ansikte. ¹¹Och du ska fröjda dig i allt det goda som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett till dig och till ditt hus (ditt hushåll, din familj), du och leviten och främlingen som är i din mitt.

Tionde vart tredje år

¹²När du har fullbordat tiondegivandet och allt tionde av din avkastning i det tredje året, som är det år då du ska ge tionde, och har gett det till leviten, till främlingen, till de faderlösa och till änkan så att de kan äta inom dina portar [alla städer med murar] och bli tillfredsställda, ¹³då ska du säga inför Herren (Jahve) din Gud (Elohim):
    "Jag har lagt undan det heliga och tagit ut det ur mitt hus och gett det till leviten och till främlingen, till de faderlösa och till änkan enligt alla dina befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som du har befallt (hebr. tsavah) mig, jag har inte överträtt något av dina budord, inte heller har jag glömt dem. ¹⁴Jag har inte ätit av det i min sorg, jag har heller inte lagt undan något av det som är (rituellt) orent och inte givit av det för någon död. Jag har lyssnat till Herrens (Jahves), min Guds (Elohims) röst och jag har gjort enligt allt som du har befallt mig. ¹⁵Se ner från din heliga boning, från himlarna, och välsigna ditt folk Israel och landet som du har gett oss, som du gav din ed till våra fäder, ett land som flyter av mjölk och honung."

Följ Herrens bud

¹⁶Denna dag befaller Herren (Jahve) din Gud (Elohim) dig att följa dessa förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut). Du ska därför vara noga med att göra (fullgöra, hålla) dem av hela ditt hjärta (helhjärtat) och med hela din själ (hela din varelse). ¹⁷Du har idag erkänt att Herren (Jahve) är din Gud (Elohim) och att du ska vandra på hans vägar och hålla hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och budord (klara tydliga befallningar) och påbud (bindande juridiska beslut) och lyssna till hans röst. ¹⁸Och Herren (Jahve) har idag erkänt (bekräftat) att du ska vara hans egen dyrbara skatt, som han talade till [lovade] dig, för att du ska hålla alla hans budord (klara tydliga befallningar), ¹⁹och han ska göra dig hög (stor) över alla andra nationer som han har skapat, i lovprisning, och i namn, och i härlighet, och du ska vara ett heligt folk åt Herren (Jahve) din Gud (Elohim) såsom han har talat.

Välsignelser och förbannelser (kap 27-28)

[Kapitel 27-34 är det femte och det sista stora avsnittet i Femte Moseboken. Här finns de avslutande orden och uppmaningarna från Mose till folket och den avslutas med hans död. Den består av sju sektioner där den centrala är vädjan att lyda Gud, se 5 Mos 30:11–12.] 27¹Mose och Israels äldste befallde folket och sa: "Håll (vakta, skydda) alla befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot), som jag har befallt (hebr. tsavah) er idag.

²Och på den dagen då du ska gå över Jordan till landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig, ska du sätta upp stora stenar åt dig och vitkalka dem med kalk. [Kalk och vitkalka är ovanliga ord som används här och i vers 4, de fungerar som ett inclusio för vers 3.]

³Och du ska skriva på dem alla ord i denna undervisning när du har gått över, för att du ska gå in i landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) gett dig, ett land som flyter av mjölk och honung som Herren (Jahve) dina fäders Gud (Elohim) har talat till [lovat] dig.

⁴Och det ska ske när du har gått över Jordan att du ska sätta upp dessa stenar, som jag har befallt dig om idag, på berget Ejval (Ebal) och du ska vitkalka dem med kalk.

⁵Och där ska du bygga ett altare till Herren (Jahve) din Gud (Elohim), ett altare av stenar. Du ska inte lyfta något järnverktyg över dem (inte bearbeta stenarna med järn). ⁶Du ska bygga Herren (Jahve) din Guds (Elohims) altare med ohuggna stenar och du ska offra brännoffer på det till Herren (Jahve) din Gud (Elohim). ⁷Och du ska offra shalomoffer [ett gemenskapsoffer som alla i familjen åt tillsammans, se 3 Mos 7:11–21] och äta där och du ska fröjda dig inför Herren (Jahve) din Guds (Elohims) ansikte.

⁸Och du ska skriva på stenarna alla undervisningens ord mycket tydligt (med lättläst skrift)."

⁹Och Mose och prästerna och leviterna talade till hela Israel och sa: "Var tyst och lyssna Israel! – Denna dag har ni blivit ett folk som tillhör (ägs av) Herren (Jahve) er Gud (Elohim). ¹⁰Ni ska därför lyssna till Herren (Jahve) er Guds (Elohims) röst och göra hans befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och hans förordningar (ordagrant: saker inristat) som jag befaller (hebr. tsavah) er denna dag."

Förbannelser från Ebal

¹¹Och Mose befallde folket samma dag och sa: ¹²Dessa [sex stammar] ska stå på berget Gerizim [nuvarande Jebel-et-Tur, till söder] och välsigna folket när ni har gått över Jordan:

Simeon (Shimon) och
Levi och
Juda (Jehoda) och
Isaskar (Jisashchar) och
Josef och
Benjamin (Binjamin).

¹³Och dessa [sex stammar] ska stå på berget Ejval [Ebal – nuvarande Imad-el-Deen, åt norr] för förbannelsen:

Ruben (Reoven) [den äldste; Leahs förstfödde];
Gad och Asher [vars mor var Zilpa – Leahs tjänstekvinna] och
Zevolun (Sebulon);
Dan och Naftali [vars mor var Bilhah – Rakels tjänstekvinna].

¹⁴Och leviterna ska tala och säga till alla män i Israel med en hög och ljudlig stämma (röst) [nu följer tolv stycken förbannelser]:

¹⁵"Förbannad är den man som gör en skuren eller gjuten avgud, en styggelse för Herren (Jahve), ett arbete av en hantverkares hand, och sätter upp den i hemlighet." [2 Mos 20:2–3]
    Och hela folket ska svara och säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).

¹⁶"Förbannad är den man som vanärar sin far och sin mor." [2 Mos 20:12]
    Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
¹⁷"Förbannad är den man som flyttar sin grannes landmärke." [5 Mos 19:14; Job 24:24; Ords 23:10–11; Hos 5:10]
    Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
¹⁸"Förbannad är den man som låter den blinde gå vilse på vägen." [3 Mos 19:14]
    Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
¹⁹"Förbannad är den man som förvränger rätten för främlingen, den faderlöse och änkan."
    Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).

²⁰"Förbannad är den man som ligger med sin fars hustru [styvmor],
    för det är att blotta hans fars vinge [hörntofs – auktoritet, se 1 Sam 24:1–7]." [3 Mos 18:7–8; 20:11]
    Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
²¹"Förbannad är den man som ligger med någon form av djur." [2 Mos 22:19; 3 Mos 18:23; 20:15]
    Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
²²"Förbannad är den man som ligger med sin syster,
    hans fars dotter eller hans mors dotter." [3 Mos 18:9, 11; 20:17]
    Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
²³"Förbannad är den man som ligger med sin svärmor." [3 Mos 18:17; 20:14]
    Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).

²⁴"Förbannad är den man som slår sin granne i hemlighet."
    Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
²⁵"Förbannad är den man som tar en muta för att dräpa en oskyldig person." [3 Mos 23:8]
    Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).

²⁶"Förbannad är den man som inte bekräftar orden i denna undervisning
    genom att göra (hålla, efterleva) dem."
    Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).

Välsignelser

28¹Och det ska ske, om du lyssnar uppmärksamt på Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) röst, så att du håller (vaktar, skyddar) alla hans befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befaller (hebr. tsavah) dig denna dag, för att Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska sätta dig högt över alla folk på jorden. ²Och alla dessa välsignelser ska komma över dig och multipliceras (mångfaldigas) över dig, om du lyssnar till Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) röst:

³Välsignad ska du vara i staden
    och välsignad ska du vara på fältet.
    [Dessa två platser beskriver ekonomi – handel och agrikultur; välsignelsen gäller oavsett yrke.]
⁴Välsignad ska din livmoders frukt vara [dina barn],
    och din marks frukt
    och din boskaps frukt, nötboskapens mångfald (tillväxt i antal)
    och de unga i din flock (det blir många lamm och killingar).
⁵Välsignad ska din korg vara och ditt baktråg.
⁶Välsignad ska du vara när du kommer in (din ingång)
    och välsignad ska du vara när du går ut (din utgång). [Denna sexfaldiga välsignelse har sin motsats i vers 16–19.]

⁷Herren (Jahve) ska slå dina fiender som reser sig upp mot dig inför dig (framför ditt ansikte), de ska dra ut mot dig på en väg och ska fly på sju vägar inför dig (framför ditt ansikte). [Som t.ex. vid Jeriko, se Jos 6–7.]
     ⁸Herren (Jahve) ska befalla välsignelsen att vara med dig i dina lador och i allt som du sätter din hand till, och han ska välsigna dig i landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) gett dig.
     ⁹Herren (Jahve) ska etablera (grunda, stadfästa) dig som ett heligt folk till sig själv (som sin ägodel), såsom han har gett sin ed till dig [2 Mos 19:6], om du håller (vaktar, skyddar) alla Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot), och vandrar på hans vägar. ¹⁰Och alla jordens folk ska se att Herrens (Jahves) namn är utropat (proklamerat) över dig, och de ska respektera (frukta, vörda, högakta) dig. ¹¹Och Herren (Jahve) ska göra dig överflödande (låta dig ha med god råge, rikligt, mer än vad som kan härbärgeras) i allt gott, i din livmoders frukt, och i din boskaps frukt, och i din marks frukt, i landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) gett sin ed till dina fäder att ge dig [1 Mos 12:1–3].
     ¹²Herren (Jahve) ska öppna för dig sin goda skattkammare – himlarna, till att ge dig landets regn i sin tid (rätt årstid) och till att välsigna alla dina händers verk (arbete), och du ska låna ut till många folk, men du (själv) ska inte låna av någon. ¹³Och Herren (Jahve) ska göra dig till huvud och inte till svans, och du ska vara över och inte under, om du lyssnar till Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot), som jag befaller (hebr. tsavah) dig idag så att du håller (vaktar, skyddar) och gör (handlar, agerar) efter dem. ¹⁴Och du ska inte vika av från något (bokstavligt från alla) av de ord som jag befaller dig denna dag, varken till höger eller till vänster, och gå efter andra gudar och följa dem.

Förbannelser för olydnad

¹⁵Det kommer att ske om du inte vill lyssna till Herren (Jahve) din Guds (Elohims) röst och hålla (vakta, skydda, bevara) alla befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt (hebr. tsavah) dig denna dag, då ska dessa förbannelser drabba (ta över) dig:

¹⁶Förbannad ska du vara i staden
    och förbannad ska du vara på fältet.
¹⁷Förbannad ska din korg vara och ditt baktråg.
¹⁸Förbannad ska din livmoders frukt vara [dina barn],
    och din marks frukt,
    nötboskapens mångfald (ingen tillväxt i antal)
    och de unga i din flock (det blir få lamm och killingar).
¹⁹Förbannad ska du vara när du kommer in (din ingång)
    och förbannad ska du vara när du går ut (din utgång).
[Dessa sex förbannelser är motsatsen till välsignelserna i vers 3–6. Ordningen med markens frukt och livmoderns frukt är omvänd, jfr vers 4–5 och 17–18.]

²⁰Herren (Jahve) ska sända dessa förbannelser över dig, nederlag (förvirring) [5 Mos 7:23] och bestraffning (fruktan, tillrättavisning) i allt som du sätter din hand till att göra, till dess du blir fördärvad, och till dess du med hast går under, på grund av de onda gärningar du gör när du överger mig. ²¹Herren (Jahve) ska låta pesten klänga sig fast vid dig, till dess den har förtärt dig från landet, som du går för att inta. ²²Herren (Jahve) ska slå dig med lungsot och med feber, och med infektioner, och med glödande hetta, och med torka, och med svärd, och med mögel, och de ska jaga dig till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad). ²³Och din himmel, som är över ditt huvud, ska bli koppar och jorden som är under dig ska bli järn [1 Kung 17:1]. ²⁴Herren (Jahve) ska göra ditt lands regn till pulver och stoft, från himlarna ska det komma ner över dig, till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad).
     ²⁵Herren (Jahve) ska låta dig bli slagen inför dina fiender [som hände vid Ai, se Jos 8], du ska dra ut mot dem på en väg och ska fly på sju vägar inför dem (framför deras ansikte) och du ska bli ett skräckexempel (varnande exempel) för alla jordens kungadömen. ²⁶Dina kroppar ska bli mat till luftens alla fåglar och till markens alla djur, och ingen ska fösa bort dem (hindra dem från att äta av kropparna). ²⁷Herren (Jahve) ska slå dig med Egyptens öppna (ordagrant kokande) sår, och med hemorrojder, och med skabb, och med klåda som du inte kan bli botad ifrån. ²⁸Herren (Jahve) ska slå dig med dårskap och blindhet och med hjärtats förvirring. ²⁹Och du ska famla mitt på dagen som en blind famlar i mörkret, och du ska inte kunna göra dina vägar framgångsrika. Du ska enbart vara förtryckt och rånad alla dagar, och ingen ska finnas som räddar dig. ³⁰Du ska trolova dig med en kvinna,
    men en annan man ska våldta henne [hebr. shagal, se Jes 13:16; Sak 14:2].
Du ska bygga ett hus,
    men du ska inte bo i det.
Du ska plantera en vingård,
    men inte äta dess frukt.
³¹Din oxe ska slaktas inför dina ögon,
    men du ska inte äta av den,
din åsna ska tas ifrån dig med våld framför ditt ansikte,
    och ska inte återlämnas till dig,
dina får ska ges till dina fiender
    och du ska inte ha någon som räddar dig.
³²Dina söner och dina döttrar ska ges till andra folk, och dina ögon ser på och du längtar efter dem hela dagen, men dina händer ska vara utan makt (kraft – hebr. el). ³³Din marks frukt och allt ditt arbete ska en nation som du inte känner äta upp, och du ska enbart bli förtryckt och åsidosatt, ³⁴så att du blir galen, av de syner (det) som dina ögon ser. ³⁵Herren (Jahve) ska slå dig på knäna och på benen med smärtande (ordagrant kokande) sår, som du inte kan bli botad från, från fotsulan till toppen av ditt huvud. ³⁶Herren (Jahve) ska föra bort dig och den kung som du kommer sätta över dig [Saul blev den förste kungen, se 1 Sam 10:20–24] till ett folk som du inte känner, varken du eller dina fäder, och där ska du tjäna andra gudar av trä och sten. ³⁷Du ska bli till häpnad [ett avskräckande exempel], ett ordspråk och en nidvisa (ett skarpt ord – hebr. sheninah) bland alla de folk dit Herren (Jahve) ska leda dig bort. [1 Kung 9:7; Jer 24:9]
     ³⁸Du ska bära ut mycket utsäde till fältet [så och plantera mycket] men du ska bärga in lite, för gräshoppor ska äta upp det. ³⁹Du ska plantera vingårdar och beskära dem, men du ska inte dricka av vinet och inte heller samla druvorna, för larver ska äta dem.
     ⁴⁰Du ska ha olivträd mot alla dina gränser, men du ska inte smörja dig själv med oljan, för dina oliver ska falla av (karten ramlar av innan den mognat). ⁴¹Du ska föda söner och döttrar, men de ska inte vara dina, för de ska gå i fångenskap. ⁴²Alla dina träd och markens frukt ska läggas beslag på av surrande skadedjur [hebr. tselatsal, samma ord som cymbal (hebr. tselatsal), kan syfta på ljudet av gräshoppor, syrsor eller något annat skadedjur som låter och förstör träd och gröda].
     ⁴³Främlingen som är i din mitt ska sätta sig upp över dig, högre och högre, och du ska komma ner och bli lägre och lägre. ⁴⁴Han ska låna ut till dig, men du ska inte låna ut till honom, han ska bli huvudet och du ska bli svansen.
     ⁴⁵Alla dessa förbannelser ska komma över dig, och ska jaga dig och ta över dig (bli övermäktiga), till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad), eftersom du inte lyssnar på Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) röst, så att du håller (vaktar, skyddar) alla hans befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt (hebr. tsavah) dig. ⁴⁶De ska vara för dig till ett tecken och till en tankeställare, över din säd (avkomma) för evigt, ⁴⁷eftersom du inte tjänade Herren (Jahve) din Gud (Elohim) med glädje och hjärtats fröjd, på grund av överflödet av allt. ⁴⁸Därför ska du tjäna dina fiender, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska sända emot dig, i hunger och i törst, och i nakenhet, och i längtan efter alla ting, och han ska lägga ett ok av järn på din nacke till dess han har fördärvat dig [Jer 28:14].
     ⁴⁹Herren (Jahve) ska föra fram ett folk mot dig långt bortifrån, från jordens ände, som gamen sveper ner, ett land vars språk du inte ska förstå [Jer 5:15–17], ⁵⁰en nation (ett folk) med våldsam (grym) uppsyn, som inte ska ha anseende till gamla människor och inte ge nåd (favör – hebr. chanan) till de unga. ⁵¹Och han ska äta frukten från din boskapshjord, och din marks frukt, till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad), de ska inte heller lämna säd, vin eller olja, nötboskapens mångfald (tillväxt i antal) eller de unga i din flock, förrän de har fått dig att tyna bort (gå under, förgås, bli utrotad). ⁵²Och han ska belägra dig i alla dina portar till dess dina höga och befästa murar, som du litar på, kommer ner i hela ditt land, och han ska belägra dig i alla dina portar i hela landet, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig.
     ⁵³Och du ska äta din livmoders frukt, köttet av dina söner och av dina döttrar som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig, i belägringen och i den nöd som dina fiender ska försätta dig i. ⁵⁴Den man som är ömsint ibland er och mycket barmhärtig, hans ögon ska vara onda mot sin bror och mot hustrun vid hans barm och mot kvarlevan av barnen som han har kvar, ⁵⁵så att han inte ska ge någon av dem av hans barns kött som han ska äta, eftersom han inte har något över, i belägringen och i den nöd som din fiende ska försätta dig i, i alla dina portar. ⁵⁶Den ömsinta och barmhärtiga kvinnan ibland er, som inte skulle riskera att sätta sin fotsula på marken för ömsinthet och barmhärtighet, hennes ögon ska bli onda mot hennes man vid hennes barm och mot hennes son och mot hennes dotter, ⁵⁷och mot hennes efterbörd som kommer ut mellan hennes ben, och mot hennes barn som hon ska föda, för hon ska äta dem i hemlighet i brist på allt, i belägringen och i den nöd som din fiende ska försätta dig i, i alla dina portar. [Klag 2:20]
     ⁵⁸Om du inte är noga med att göra (hålla, skydda) undervisningens alla ord som är nedskrivna i denna bok (bokrulle), så att du vördar (respekterar, högaktar) detta ärevördiga (respektingivande, tunga, fantastiska) och strålande (storslagna) namn, Herren (Jahve) din Gud (Elohim), ⁵⁹då ska Herren (Jahve) göra dina plågor svåra, och din säds plågor, stora plågor, och de ska vara länge, och svår sjukdom och den ska vara länge. ⁶⁰Och han ska föra tillbaka över dig alla Egyptens sjukdomar [plågorna som kom över farao och egyptierna, se 2 Mos 7–11], som du har fruktat, och de ska klänga sig fast vid dig. ⁶¹Även alla sjukdomar och alla plågor som inte är nedskrivna i denna bok med undervisning, dem ska Herren (Jahve) föra fram över dig till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad). ⁶²Och bara ett fåtal ska lämnas kvar där ni var som himlens stjärnor i stort antal [1 Mos 15:5; 22:17; 26:4; 2 Mos 32:13], eftersom du inte lyssnade till Herren (Jahve) din Guds (Elohims) röst. ⁶³Och det ska ske att som Herren (Jahve) fröjdade sig över dig för att göra dig gott och för att föröka dig, så ska Herren (Jahve) fröjda sig över dig för att du ska gå under och för att fördärva dig, och du ska ryckas bort (som ogräs) från landet som du går för att inta.
     ⁶⁴Och Herren (Jahve) ska förskingra dig bland folken från den ena änden av världen till den andra änden av världen [Jer 9:16; 18:17; Hes 12:15], och där ska du tjäna andra gudar, som du inte känner, inte heller dina fäder, även trä och sten. ⁶⁵Och bland dessa folk ska du inte ha något lugn (ro) och där ska inte vara någon vila för din fotsula, utan Herren (Jahve) ska ge dig ett bävande hjärta och trånande ögon och en försmäktande själ. ⁶⁶Ditt liv kommer att hänga på en skör tråd för dig, och du ska frukta natt och dag och ska inte ha någon säkerhet för ditt liv. ⁶⁷På morgonen ska du säga: "Måtte det vara kväll!" och på kvällen ska du säga: "Måtte det vara morgon!" för den fruktan som du har i ditt hjärta och är rädd för, och för synerna som dina ögon ska se. ⁶⁸Herren (Jahve) ska föra dig tillbaka till Egypten på skepp, på den väg om vilken jag sa: "Du ska aldrig se den igen" och där ska ni sälja er själva som drängar och pigor men ingen ska köpa er. [Detta skedde med omkring en miljon judar efter Jerusalems förstöring år 70 e.Kr.]

Huvudpunkter (kap 29-30)

29¹Dessa är förbundets ord, som Herren (Jahve) befallde Mose att skära med Israels söner i Moabs land, vid sidan av förbundet som han skar med dem vid Horeb (hebr. Chorev). [I det hebreiska språkbruket skär man ett förbund. Det beror på att alla sådana förbund är blodsförbund. På svenska brukar vi använda uttrycket ingå förbund, men det blir missvisande då ett förbund som enbart ingås, utan blod, är en annan sorts förbund än blodsförbundet. Horeb är ett annat namn på berget Sinai. Det hebreiska namnet på Horeb delar rot med cherev som betyder svärd.]

En historisk tillbakablick

²Och Mose kallade på hela Israel och sa till dem:

Ni har sett allt som Herren (Jahve) gjorde inför era ögon i Egyptens land mot farao, och mot alla hans tjänare och mot hela hans land, ³de stora prövningar som ni med egna ögon såg, tecknen och de stora undren, ⁴men Herren (Jahve) har inte gett er ett hjärta som vet (känner till, har intim kunskap), och ögon som ser och öron som hör, förrän denna dag. [Andlig okänslighet är ett straff i sig självt. Det är inte så att Herren inte vill att de ska se hur hans gärningar visar på hans karaktär och syften, men den kunskapen finns bara tillgänglig för den som ödmjukar sig och lyder honom. Andlig klarsyn är en gåva från Gud, och ges inte till den som motsätter sig Gud, istället tillåts de fortsätta ha ögon som inte ser och öron som inte hör.] ⁵Jag har lett er fyrtio år i öknen, era kläder har inte blivit slitna på er och era skor har inte blivit slitna på era fötter. ⁶Ni har inte ätit bröd, ni har inte druckit vin eller starka drycker, för att ni ska veta (känna till, ha intim kunskap om) att jag är Herren (Jahve) er Gud (Elohim). [Herren hade gett dem manna varje dag för att de skulle förstå att det var han som försörjde dem.]
     ⁷Och när ni kom till denna plats [öster om Jordanfloden], kom Sichon – Heshbons kung och Og – Bashans kung, ut mot oss i strid och vi slog dem [4 Mos 21:21–35]. ⁸Och vi tog deras land och gav det till rubeniterna och till gaditerna och till halva Manasses stam. [4 Mos 21:21–34; 32]

Förbundet

⁹Håll (vakta, skydda) därför detta förbunds ord, och gör (agera, handla efter) dem, så att ni gör allting för att ha framgång. ¹⁰Ni står idag, allesammans, inför (framför ansiktet på) Herren (Jahve) er Gud (Elohim). Era hövdingar (huvuden), era stammar, era äldste och era ledare, ja, alla Israels män, ¹¹era små (barn), era fruar, och era främlingar (invandrare) som finns mitt i ert läger, från vedhuggaren till vattenhämtaren, ¹²för att ni ska gå in i Herren (Jahve) er Guds (Elohims) förbund. Och in i hans ed, som Herren (Jahve) er Gud (Elohim) har skurit med er idag [ett skuret blodsförbund], ¹³för att han ska göra er till sitt eget folk (sin ägodel) idag och han ska vara en Gud till er (er ägodel) så som han har talat till dig, och som han har gett sin ed till dina fäder, till Abraham, till Isak och till Jakob. [1 Mos 12:1–3; 15:17–20] ¹⁴Inte bara (enbart) med dig skär jag detta förbund och denna ed, ¹⁵utan med honom som står här med oss denna dag inför Herren (Jahve) vår Gud (Elohim) och även med honom som inte står här med oss denna dag.

Olydnadens konsekvenser

¹⁶För ni vet (känner till, har intim kunskap om) hur vi bodde i Egyptens land, och hur vi drog mitt igenom folkslagen (hednafolks länder) när vi passerade igenom, ¹⁷och ni har sett deras vidrighet (osmakliga ting) [med tillhörande ritualer och tillbedjan] och deras avgudar, trä och sten, silver och guld, som de hade, ¹⁸för att det inte ska finnas ibland er någon man eller kvinna eller familj eller stam, vars hjärta vänder sig bort ifrån Herren (Jahve) er Gud (Elohim) för att tjäna dessa folks gudar, annars blir det en rot bland er som bär galla och malört.
     ¹⁹Och det ska ske när han hör orden av denna förbannelse, att han välsignar sig själv i sitt hjärta och säger: "Jag ska ha frid (shalom) i mitt hjärta, fastän jag vandrar i mitt hjärtas envishet, och det vattnade sveps bort med det torra." ²⁰Herren (Jahve) ska inte vara villig att förlåta honom, men Herrens (Jahves) vrede och hans nitälskan ska upptändas mot den mannen, och alla förbannelser som är skrivna i denna bok ska läggas på honom, och Herren (Jahve) ska utrota hans namn under himlarna (ordagrant: "från under himlarna"). [Utplånandet på jorden beskrivs utifrån Guds perspektiv – jag ska utplåna från under himlarna.] ²¹Och Herren (Jahve) ska avskilja honom till ondska, från alla Israels stammar, i enlighet med alla förbundets förbannelser som är skrivna i denna undervisningsbok.
     ²²Och de kommande generationerna, dina söner som ska resas upp efter dig, och främlingen som ska komma fjärran ifrån, ska säga, när de ser landets plågor och sjukdomarna med vilka Herren (Jahve) har låtit det insjukna, ²³och att hela detta land är svavel och salt och en eld, att det inte är besått, inte blomstrar, inget gräs växer där, det är omstörtat som Sodom och Gomorra [1 Mos 19], Admah och Tsevojim [1 Mos 14:2; Hos 11:8], som Herren (Jahve) omstörtade i sin vrede och i sin ilska, ²⁴alla folk ska säga: "Varför har Herren (Jahve) gjort så här mot detta land? Vad betyder hettan (intensiteten) i denna stora vrede?"
     ²⁵Då ska människor säga: "Eftersom de övergav Herrens (Jahves) förbund, deras fäders Gud (Elohim), som han hade skurit med dem när han förde dem upp, ut ur Egyptens land, ²⁶och de gick och tjänade andra gudar och tillbad dem, gudar som de inte kände och som han inte tillåtit dem, ²⁷därför upptändes Herrens (Jahves) vrede mot detta land, för att ge dem alla de förbannelser som är skrivna i denna bok, ²⁸och Herren (Jahve) utrotade dem från deras land i vrede och i ilska och med stor upprördhet (harm, indignation) och kastade dem till ett annat land, så som det är denna dag."
     ²⁹Hemligheterna [det som inte är nedskrivet] tillhör (ägs av) Herren (Jahve) vår Gud (Elohim), men de ting som är uppenbara [det som är skrivet i Torah], tillhör (ägs av) oss och våra söner till evig tid, för att vi ska göra (agera, handla efter) denna undervisnings ord. [Här finns en intressant aspekt av ägandet! Det står ingenstans i Bibeln att vi kan äga något materiellt. Hebreiskans uttryck är istället det fanns till Abraham, det fanns till David osv. Det hebreiska uttrycket betyder inte ett formellt och absolut ägande, även om det oftast översätts på det sättet. I stället betyder det att någon förvaltar eller lånar något. Här finns dock ett undantag – Guds ord har Herren gett oss som en äkta ägodel! Det ingår i blodsförbundet som vi har med Gud.]

Omvändelse och förlåtelse

30¹Och det ska ske när alla dessa saker kommer över dig – välsignelserna och förbannelserna som jag har ställt framför dig – och du ska tänka för dig själv bland alla folken, om det är Herren (Jahve) din Gud (Elohim) som har fördrivit dig [2 Kung 25:1–21; 2 Krön 36:17–20; Jer 39:1–10; 52:1–30], ²och du ska återvända till Herren (Jahve) din Gud (Elohim) och lyssna till hans röst, enligt allt som jag har befallt dig idag, du och dina söner, med hela ditt hjärta och med hela din själ. ³Då ska Herren (Jahve) din Gud (Elohim) vända din fångenskap och ha nåd (barmhärtighet, medlidande, förbarmande) med dig, och ska återvända och samla dig från alla de folk till vilka Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har förskingrat dig.

Denna vers är den 5 708:e versen i Torah. En intressant detalj är att det judiska året 5 708 motsvarar år 1948, det år som Israel blev en stat på nytt, efter närmare 2 000 år i exil. De fem Moseböckerna består av 304 805 bokstäver, 79 847 ord och 5 845 verser.

⁴Om någon av er som är förskingrade, befinner sig i de bortersta delarna av himlarna, därifrån ska Herren (Jahve) din Gud (Elohim) samla dig och därifrån ska han hämta dig. ⁵Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska föra dig in i det land som dina fäder besuttit, och du ska besitta det, och han ska göra dig gott och föröka dig, mer än dina fäder. ⁶Och Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska omskära ditt hjärta, och din säds (dina barns) hjärta, till att älska Herren (Jahve) din Gud (Elohim) med hela ditt hjärta och med hela din själ, för att du ska leva. [Omskärelsen är ett fysiskt tecken på delaktigheten i det förbund som Gud har slutit med Abraham och hans ättlingar (1 Mos 17:9–14). När Mose nu talar om att folkets hjärtan ska omskäras, att hårdheten runt dem kommer att skäras bort, handlar det om att tankar, önskningar och avsikter kommer att föras in i förbundet – det vill säga att de vill vara trogna sin relation med Herren. (Samma tanke uttrycks i 5 Mos 10:16, där Mose bokstavligen säger åt folket att omskära sina hjärtan, vilket betyder att de ska förbinda sig till förbundet med Herren, inte bara utåt utan även inåt.) Profeterna beskriver det nya förbundet på samma sätt ett nytt hjärta och ny ande (Hes 36:26–28).] ⁷Och Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska lägga alla dessa förbannelser på dina fiender, och på dem som hatar dig, som förföljer dig. ⁸Och du ska återvända och lyssna till Herren (Jahve) din Guds (Elohims) röst och göra (agera, handla efter) alla hans befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befaller (hebr. tsavah) dig idag. ⁹Och Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska göra dig överflödande (låta dig ha med god råge, rikligt, mer än vad som kan härbärgeras) i alla dina händers verk (arbete), i din livmoders frukt, och i din boskaps frukt, och i din marks frukt, till gott. För Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska åter fröjda sig över dig för gott, som han fröjdade sig över dina fäder, ¹⁰om du lyssnar till Herren (Jahve) din Guds (Elohims) röst för att hålla (vakta, skydda, bevara) alla budord (klara tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant saker inristat) som är skrivna i denna undervisningsbok, om du vänder dig till Herren (Jahve) din Gud (Elohim) med hela ditt hjärta och med hela din själ.

Uppmaning till lydnad – välj livet

[Detta stycke, vers 11–20, är det centrala stycket i Mose sista ord (kap 27-34).] ¹¹För dessa befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befaller (hebr. tsavah) dig idag, är inte för svåra för dig och inte för långt bort. ¹²De är inte i himlarna, så att du skulle säga: "Vem ska gå upp åt oss till himlarna, och ta hit det till oss och låta oss få höra det, så att vi kan göra (agera, handla efter) det." ¹³Inte heller är de bortom havet, så att du skulle säga: "Vem ska gå över havet åt oss och ta hit det till oss och låta oss få höra det, så att vi kan göra (agera, handla efter) det?" ¹⁴Men ordet är dig väldigt nära, i din mun och i ditt hjärta, så att du kan göra (agera, handla efter) det.
     ¹⁵Se! I dag presenterar jag [två val]:
    livet och det goda (välsignelse, framgång),
    döden och undergång (misslyckande, det onda).

¹⁶Vad jag befaller (hebr. tsavah) dig i dag är att älska Herren din Gud,
    vandra på hans vägar
    och hålla befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot)
    och förordningar (ordagrant: saker inristat)
    och påbud (bindande juridiska beslut).
Då ska du leva och föröka dig och Herren din Gud ska välsigna dig i det land som du snart ska ta i besittning. ¹⁷Men om ditt hjärta vänder sig bort och inte vill höra, utan i stället dras i väg för att tillbe och tjäna andra gudar, ¹⁸då upplyser jag er idag om (berättar för er) att ni kommer att utplånas. Ni kommer inte leva länge i landet på andra sidan Jordan som ni ska ta i besittning. ¹⁹I dag kallar jag himlarna och jorden som vittnen att jag låtit er välja mellan liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj livet, så att du och dina efterkommande får leva! [Förbund mellan två människor bevittnades alltid av en tredje part. Om en person inte levde upp till förbundets krav kunde den andre personen tillkalla vittnena för att bekräfta vad som sagts. Mose kallar på himlar och jord att vara vittnen.] ²⁰Att välja livet är att:
    älska Herren (Jahve), din Gud (Elohim),
    höra hans röst (lyda honom),
    hålla sig till (klänga sig fast vid) honom.
Han är ert liv, och han ska låta er få bo länge i det land han lovat ge era förfäder Abraham, Isak och Jakob. [1 Mos 12:1–3; 15:17–20]

[Att älska Gud och följa hans bud är det enda sättet för ett gott liv. Mose ton är varm men ändå tydlig, se även Paulus tal till församlingsledningen i Efesos, se Apg 20:26–27.]

Moses avsked (kap 31-34)

Josua tar över

31¹Sedan gick Mose och talade följande ord till hela Israel. ²Han sa till dem:

Jag är nu 120 år gammal, jag kan inte leda er längre. Herren har sagt till mig: "Du ska inte korsa denna Jordan." [4 Mos 20:12]

³Herren (Jahve), din Gud (Elohim), han ska gå (korsa över) framför dig. Han ska förgöra dessa folk för dig och du ska fördriva dem. Josua ska gå framför dig [Israel], som Herren (Jahve) har talat [5 Mos 1:37; 4 Mos 27:18–22; Jos 1]. ⁴Herren (Jahve) ska göra med dem [de sju folken i Kanaans land] som han gjorde med Shion och Og, amoréernas kungar, när han förgjorde dem och deras land [4 Mos 21:21–35]. ⁵Herren (Jahve) ska ge (överlämna) dem i er hand, och ni ska göra med dem enligt de befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag har befallt (hebr. tsavah) er.

[Mose uppmanar nu folket:]
⁶Var starka (fasta, säkra, tappra)
    och frimodiga (ståndaktiga, alerta, modiga)!
Var inte rädda [det hebreiska ordet jare kan även användas om att frukta Herren, dvs. att vörda och respektera honom]
    eller förskräckta (rädda, uppskrämda) för dem [era fiender],
för Herren (Jahve), din Gud (Elohim),
    går själv (han är den som går) med dig [Israel].
Han ska inte lämna dig (svika dig; låta dig sjunka)
    eller överge (lämna; släppa taget om) dig [Heb 13:5].

⁷Sedan kallade Mose till sig Josua och sa till honom inför (framför ögonen på, inom synhåll för) hela Israel:
"Var stark (fast, säker, tapper)
    och frimodig (ståndaktig, alert, modig),
för du ska gå med (föra) detta folk in i det land som Herren (Jahve) med ed har lovat (svurit) deras fäder att ge dem [med ed har svurit: 'sjuat sig själv', dvs. använt fullkomlighetens tal för att intyga sitt löfte till deras fäder], och du ska göra det till deras egendom (låta dem ärva det, låta dem ta över det). ⁸Herren (Jahve) går själv (han är den som går) framför dig
    – han ska vara med dig.
Han ska inte lämna dig (svika dig, låta dig sjunka)
    eller överge (lämna, släppa taget om) dig.
Var inte rädd (frukta inte)
    eller förfärad (bestört, modfälld, nedslagen)."
    [Herren upprepar senare dessa ord till Josua, se Jos 1:5, 9.]

Läsning av Torah

⁹Mose skrev ner denna undervisning (instruktion, Torah) och gav den till prästerna, Levis söner, som bar Herrens förbundsark [2 Mos 25:10], och till de äldste i Israel. ¹⁰Mose befallde dem och sa:

"I slutet av vart sjunde år [på hösten], på den bestämda tiden för sabbatsåret (hebr. shmita) [då odlingsmark ligger i träda och skulder avskrivs, se 5 Mos 15], under lövhyddohögtiden [2 Mos 23:16; 34:22; 3 Mos 23:33–36], ¹¹när hela Israel kommer för att samlas inför Herren (Jahve), din Gud (Elohim), på den plats som han ska utvälja – då ska ni läsa denna undervisning (instruktion, Torah) inför hela Israel i deras öron (så att de hör undervisningen).
     ¹²Samla folket, män, kvinnor och de små barnen, och dina främlingar som finns inom dina portar, så att de kan höra och så att de kan lära sig och frukta (vörda) Herren er Gud (Jahve Elohim), och göra (verkställa) alla de ord som finns i denna undervisning (instruktion, Torah). ¹³Detta så att deras barn som inte känner till [undervisningen] ska höra och lära sig att frukta (vörda) Herren er Gud (Jahve Elohim) [Ords 1:7]. Detta ska ni göra så länge ni lever i landet dit ni går över [floden] Jordan, för att ta det i besittning."

Sabbatsår
På samma sätt som den sjunde dagen i veckan är en vilodag för människan, är det sjunde året ett viloår för marken. Under detta sabbatsår (shmita-året) låter man all odlingsmark ligga i träda. Detta är också året då skulder regleras så att man blir skuldfri, se 2 Mos 23:10–11; 5 Mos 15. Det är ett år då det finns mer tid och då ska hela Torah (de fem Moseböckerna) läsas under lövhyddohögtiden. Shmita efterlevs idag i Israel, men genom ett försäljningskontrakt (hebr. heter mechira), som rabbinerna upprättar mellan judiska landägare med en icke-jude, säljs marken för ett års tid. Denna teknikalitet gör att man rent tekniskt sett inte äger någon mark som behöver ligga i träda.

Jubelår
Det 49:e året är ett jubelår (hebr. jovel-år). Förutom att landet ligger i träda ska även slavar bli fria och marken ska återgå till sina ursprungliga familjer, se 3 Mos 25:8–34. Det är detta som anspelas i Jes 61:1–2 och som Jesus refererar till i Luk 4:16–22. Jubelåret är en radikal justering av ägandet av mark, som gör att även om någons föräldrar misslyckats ekonomiskt, så får nästa generation en ny chans. Jubelåret har inte firats och efterlevts de senaste 2 000 åren, och kanske inte någon gång. Eftersom det står "alla invånare" i 3 Mos 25:10 har rabbiner tolkat att det villkoret inte är uppfyllt då inte alla 12 stammarna lever i landet längre, och på så vis har man inte behövt följa detta bud som skulle få långtgående ekonomiska konsekvenser för hela samhället.

Herren kallar Mose och Josua

¹⁴Herren sa till Mose: "Se dagen närmar sig då du måste dö. Kalla på Josua och ställ er själva (positionera er) i mötestältet (tabernaklet), så att jag kan ge honom ett uppdrag." Mose och Josua gick och ställde sig själva i mötestältet (tabernaklet).
     ¹⁵Då visade sig Herren (Jahve) i tältet (tabernaklet) i en molnpelare och molnpelaren stod över tältets (tabernaklets) dörr. ¹⁶ Herren sa till Mose: "Se, du ska snart sova [ett uttryck för att vara död] med dina fäder och detta folk ska resa sig och vandra iväg efter landets främmande gudar, dit de går för att vara bland dem. De ska överge mig och bryta mitt förbund som jag har gjort (ingått) med dem. ¹⁷Sedan ska min vrede upptändas mot dem på den dagen och jag ska överge dem och jag ska gömma mitt ansikte för dem och de ska bli uppslukade och mycket ondska och bekymmer ska komma över dem. Den dagen ska de säga: 'Har inte denna ondska kommit över oss eftersom vår Gud inte är ibland oss?' ¹⁸Jag ska verkligen (fullständigt) gömma mitt ansikte den dagen, på grund av all den ondska som de har gjort, i det att de har vänt sig till andra gudar. ¹⁹Därför ska du skriva denna sång och lära ut den till Israels söner, lägg den i deras munnar så att denna sång blir ett vittne för mig emot Israels söner.
     ²⁰För när jag har tagit dem in i landet som jag svor till deras fäder, det som flyter av mjölk och honung [2 Mos 3:8], och de har ätit sig mätta och blivit feta, och de då vänder sig till andra gudar och tjänar dem och föraktar mig och bryter mitt förbund, ²¹då ska det ske när mycket ondska och bekymmer kommer över dem att denna sång ska vara för dem ett vittnesbörd (ett vittne som vittnar). Den ska inte bli bortglömd i munnarna på deras ättlingar, eftersom jag känner till deras fantasier, hur de agerar redan nu, innan jag har fört dem till landet som jag med ed har lovat." ²²Mose skrev denna sång samma dag och lärde ut den till Israels söner. ²³Han gav Josua, Nuns son, ett uppdrag och sa: "Var stark (fast, säker, tapper) och frimodig (ståndaktig, alert, modig) [Jos 1:6–9], för du ska föra Israels söner in i det land som jag med ed har lovat dem och jag ska vara med dig." [Se vers 7]. ²⁴När Mose hade kommit till slutet av skrivandet av alla ord i boken med undervisning och instruktioner (hebr. Torah) och avslutat arbetet, ²⁵befallde Mose leviterna, som bar Herrens förbundsark [2 Mos 25:10], och sa: ²⁶"Ta denna bok med undervisning och instruktioner (hebr. Torah) och lägg den vid sidan av Herren (Jahves), din (Elohims), förbundsark, så att den finns där som ett vittne mot dig. ²⁷För jag vet att de är upproriska (rebelliska) och har styva nackar. Se, medan jag ännu lever bland er dessa dagar har ni ändå (redan) varit upproriska mot Herren (Jahve). Hur mycket mer ska ni då inte vara det efter min död? ²⁸Samla till mig alla äldste från dina stammar och dina ledare, så att jag kan tala dessa ord i deras öron och kalla himlarna och jorden att vittna mot dem. ²⁹För jag vet att efter min död ska ni oavsett agera korrupt och vika av från det som jag har befallt er. Och ondska ska drabba er ända till dagarnas slut, eftersom ni ska göra det som är ont i Herrens (Jahves) ögon och provocera (utmana) honom med era händers göromål."

Moses sång

³⁰Mose talade orden i följande sång ända från början till slut inom hörhåll (i öronen) på hela Israels församling:

32¹Lyssna (ge ert öra) ni himlar och jag ska tala!
    Låt jorden höra min muns ord.
²Min lärdom (doktrin – hebr. leqach) ska droppa som regn,
    mitt löftesord [vattna] som daggen (fint regn),
som det stilla regnet på skört gräs
    och som regnskurarna över örterna.

³Jag vill förkunna (proklamera, ropa ut) Herrens (Jahves) namn,
    tillskriva vår Gud (Elohim) storhet (praktfullhet, storslagenhet, mäktighet).
⁴Klippan [en benämning på Gud] – hans gärningar är fulländade,
    för alla hans vägar är rätta.
En trofast Gud (El) utan missgärning;
    rättvis och rättfärdig är han.

⁵Tillhör det korrupta honom [tillbedjan av guldkalven, se 4 Mos 9:12]?
    Nej! Det felaktiga tillhör hans söner (barn),
    en generation som är korrupt, förvriden och pervers.
⁶Behandlar ni (gör ni så mot) Herren (Jahve)
    ni dåraktiga folk utan vishet?
Är Han inte er far som har fött dig?
    Har han inte gjort (initierat – hebr. ashah) er och fastställt (etablerat) dig?

⁷Kom ihåg svunna dagar (ända från evigheten),
    begrunda åren från generation till generation (många generationer).
Fråga din far och han ska förkunna för dig,
    dina äldste och de ska berätta för dig.
⁸När den Högste (Elion) gav folken (hednafolken) deras arv,
    när han åtskilde [hebr. parad – samma ord som i 1 Mos 10:5] människors (Adams) barn,
då satte han upp gränser för folken [1 Mos 11:5–8]
    i enlighet med antalet av Guds söner. [Den sista frasen är ordagrant i hebreiska Masoriska texten benei Jisrael – Israels söner. Ett fragment från Qumran (4QDt, daterad till 30-1 f.Kr.) har benei elohim – Guds söner, och den grekiska översättningen Septuaginta (från ca 200 f.Kr) har angelon theou – Guds änglar. Dessa varianter stämmer överens med Ps 82 och Dan 10:13–21 som beskriver att det också finns en andlig dimension över nationerna.] ⁹Herrens (Jahves) del är hans folk,
    Jakob är hans arvslott.

¹⁰Han (Herren) hittade honom (Israel) i ett ökenland,
    på avskrädeshögen i en vindpinad vildmark.
Han omslöt (gav beskydd åt) honom,
    han tog hand om (förbarmade sig över) honom,
    han behöll (bevarade) honom som sin ögonsten (ordagrant: vaktade honom som pupillen i sitt eget öga).
¹¹Som en örn som rör om i sitt bo,
    hovrar över sina ungar,
breder ut sina vingar,
    tar dem och bär dem på sina vingar. [Här målas bilden upp av Gud som en örnmamma som knuffar ut sina ungar ur boet för att de ska lära sig flyga, se Joh 10:4. Om inte ungarna tar klivet över kanten självmant börjar örnen riva sönder sitt bo så att ungarna tvingas lämna boet. Örnbon är alltid byggda på höga klippavsatser så att ungarna faller rakt ner om de inte börjar använda vingarna och flyga. Men lyckas de inte direkt så är örnmamman där och dyker in under sina ungar så att hon fångar upp dem på sina vingar innan de når marken och skadar sig. Sedan flyger hon upp på hög höjd och släpper ner dem på nytt. Denna procedur upprepas till dess att ungarna har lärt sig att flyga.] ¹²Herren (Jahve) själv (ensam, ordagrant: solitär) ledde honom
    och där fanns ingen främmande gud (hebr. el) vid hans sida.

¹³Han lät honom resa på jordens höga platser
    och han åt fältens frukter.
Han lät honom suga honung ur klippan
    och olja ur den hårda stenen,
¹⁴smör (ost) från nötkreatur och mjölk från småboskapen,
    med det feta från lammen och baggar från Bashans hjordar och getter,
med det bästa av vetet
    och av druvans blod drack du skummande vin. [Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. En av ordets betydelser är "bördig mark", vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön, som också är känt för sina stora välgödda tjurar.]

¹⁵Men Jesjurun [poetiskt namn för Israel, betyder "den rättfärdige"] blev fet och sparkade [upproriskt vilt omkring sig],
    du växte dig fet och du blev tjock, du blev en frossare.
Han glömde (övergav) Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] som skapat honom
    och hånade sin frälsnings klippa.
¹⁶De drev honom till avundsjuka med främmande gudar,
    med avskyvärda styggelser provocerade de honom.
¹⁷De offrade åt demoner (onda andar – hebr. shed) [Ps 106:37] som inte är en gud (Eloha) –
    nya [gudar] som dök upp från ingenstans, som dina fäder inte fruktade.
¹⁸Du har varit obekymrad för Klippan som födde dig
    och du har glömt bort Gud (El) som bar fram dig.

¹⁹Herren (Jahve) såg och försmådde (dig),
    på grund av hans söner och hans döttrar som provocerade (honom).
²⁰Han sa: Jag ska gömma mitt ansikte för (från) dem.
    Jag ska se vilket deras slut blir,
    för de är en bakvänd (upp och nervänd, avig, på tvären) generation,
    söner som saknar trofasthet (är utan trohet eller rättrogenhet).
²¹De har drivit mig till avundsjuka [5 Mos 4:24] med en icke-gud (hebr. lo el),
    de har provocerat mig med sina fåfängligheter.
Jag ska driva dem till avundsjuka med ett icke-folk,
    jag ska provocera dem med en vidrig nation.
²²En eld har tänts i mina näsborrar
    och brinner till Sheols (underjordens) djup.
Den slukar jordens grödor
    och sätter bergens grundvalar i brand. [Uttrycket "En eld har tänts i mina näsborrar" är en variant på hebreiskans vanliga sätt att uttrycka vrede. Grundordet för vrede på hebreiska betyder ordagrant "brinnande näsa".]

²³Jag ska vräka upp [multiplicera; öka graden av] ondska över dem,
    jag ska använda mina pilar mot dem.
²⁴Tynande av hunger,
    slukas de av plåga (epidemi, feber)
    och blir bittert stungna [av giftiga djur – sjukdom]
        – vilddjurens tänder [vilda djur] ska jag sända över dem,
    med giftet (vreden) från dem [ormar, skorpioner, osv] som krälar i stoftet.
²⁵Utomhus ska svärdet dräpa
    och inomhus terror,
de slaktar både unga män och jungfrur,
    spädbarn med män med grått hår.

²⁶Jag säger: "Jag ska göra slut på dem,
    jag ska utplåna minnet av dem från människosläktet [hebr. enosh; beskriver det förgängliga människosläktet],
²⁷var det inte så att jag fruktade fiendens trakasserier,
    för att inte deras motståndare skulle anklaga dem felaktigt,
så att de skulle säga: 'Vår hand är upphöjd,
    Herren (Jahve) har inte gjort allt detta.' "

²⁸De är ett folk utan rådgivare,
    och det finns ingen kunskap hos dem.
²⁹Om de vore visa skulle de förstå detta,
    de skulle bry sig om hur det går för dem i slutändan.
³⁰Hur ska en (person) kunna slå tusen,
    och två (personer) kunna driva tiotusen på flykten,
om inte deras Klippa hade överlämnat dem (fienderna) till döden
    och deras Herre (Jahve) hade gett det till dem? [5 Mos 28:25–27]
³¹Deras klippa [avgud; ideologi, mänskliga grund] är inte som vår Klippa [Gud],
    även våra fiender blir själva dömda.
³²Deras vin är Sodoms vin och från Gomorras fält [1 Mos 19],
    deras druvor är gallans druvor, deras klasar är bittra.
³³Deras vin är ormens gift
    och huggormars grymma (bedrägliga) gift. [Matt 3:7]

³⁴Är inte detta lagt i förvar hos mig,
    förseglat i min skattkammare?
³⁵Hämnden är min [Rom 12:9] och vedergällningen
    för den tid när deras fot ska slinta.
Olyckans dag är här
    och det som ska komma över dem ska komma med hast.

³⁶Herren ska döma sitt folk
    och ångra sig själv för sina tjänare,
när han ser att de är borta,
    att ingen hand finns kvar (all styrka är borta), varken slav eller fri.
³⁷Det ska sägas: "Var är deras gudar (elohim) [avgudar],
    klippan som de litade på (tog sin tillflykt till)"?
³⁸Vem (bland avgudarna) åt det feta av deras offer [3 Mos 3:17]
    och drack vinet från deras drickoffer?
Låt honom stå upp och hjälpa dig,
    låt honom bli ditt beskydd.

³⁹Se nu att jag, jag är han,
    och det finns ingen annan gud vid sidan av (tillsammans med) mig.
Jag dödar och jag gör levande,
    jag sårar och jag helar,
    och det finns ingen som kan rädda ut ur min hand (ingen som kan ändra på det som Herren har bestämt).
⁴⁰För jag lyfter upp min hand till himlarna och säger:
    "Jag lever för evigt.
⁴¹Om jag vässar mitt glimmande svärd,
    och min hand tar tag i domen [Ps 7:13–14],
ska jag verkställa hämnden på mina motståndare,
    och jag ska återgälda dem som hatar mig.
⁴²Jag ska göra mina pilar druckna med blod
    och mitt svärd ska sluka kött,
med de slaktades blod och de fångna,
    från fiendernas långhåriga huvuden."

⁴³Sjung högt (ljudligt), hans folks länder,
    för han hämnas sina tjänares blod
och verkställer hämnd på sina motståndare
    och försoning för sitt folks land.

⁴⁴Och Mose kom och talade alla denna sångs ord i öronen på folket, han och Hosea [Josua], Nuns son. [Det var Mose som gav Hosea namnet Josua, se 4 Mos 13:8, 16.] ⁴⁵Och när Mose slutade att tala (ordagrant: fullbordade) alla dessa ord till hela Israel, ⁴⁶sa han till dem: "Sätt ert hjärta till alla de ord som jag har vittnat mot er idag, så att ni må befalla era barn med dem, till att hålla (vakta, skydda, bevara) och göra (agera, handla efter, leva efter) alla ord i denna undervisning (hebr. Torah). ⁴⁷För det är ingen fåfäng sak för er, eftersom det är ert liv, och genom dessa ord ska ni förlänga era dagar i landet som ni går över Jordan för att inta (besitta)."

Mose välsignar stammarna (32:48-33:29)

⁴⁸Herren (Jahve) talade till Mose samma dag och sa: ⁴⁹"Gå du upp till detta Avarims berg [bergskedjan], till berget [toppen] Nebo, som är i Moabs land, som ligger mitt emot Jeriko, och bese Kanaans land, som jag ger till Israels söner till besittning (egendom; ordagrant: något att greppa tag om – hebr. achozzah), ⁵⁰och dö på berget som du går upp på och bli samlad till ditt folk, som Aron, din bror, dog på berget Hor, och samlades till sitt folk. [4 Mos 20:22–29]. ⁵¹Eftersom du syndade mot mig i Israels söners mitt, vid Meribat-Kadesh vatten, i Tsins öken, eftersom du inte höll mig helgad i Israels söners mitt. [4 Mos 20:1–13] ⁵²Du ska se landet på avstånd men du ska inte gå in dit, in i landet som jag ger Israels söner." [Från berget Nebo, i nuvarande Jordanien, kan man vid klart väder se hela Israel från berget Hermon i norr ner till området söder om Beer-Sheva i Negevöknen och ända ut till Medelhavet i väster.] 33¹Detta är välsignelsen som gudsmannen Mose välsignade Israels söner med innan han dog. ²Han sa:

"Herren (Jahve) kom från Sinai
    och stod upp från Seir [ett annat namn för Edom] till dem,
    han trädde fram i glans (strålade tydligt) från [berget] Paran,
och han kom från myriader heliga,
    vid hans högra var ett brinnande dekret.
³Ja, [dessutom] han älskar folken,
    alla hans heliga [är] i din hand,
och de sitter (slår sig ner; strös ut; slår läger) vid din fot [kan även betyda 'följer varje steg']
    och tar [var och en] emot (lyfter upp – hebr. nasa) [högaktar] dina ord.
⁴Mose anbefallde oss en undervisning (hebr. Torah),
    ett arv för Jakobs församling.
⁵Där var en kung i Jeshurun [ett namn på Israel som betyder ärbar, se 5 Mos 32:15]
    när folkets huvuden (ledare) var samlade,
Israels stammar tillsammans."

⁶[Mose ger nu sin välsignelse för de tolv stammarna, på liknande sätt som Jakob gjorde på sin dödsbädd (1 Mos 49). De tolv stammarna nämns 28 gånger i GT och uppräkningen är olika: födelseordning, se 1 Mos 29–30; placering i förhållande till tabernaklet, se 4 Mos 2; tilldelat landområde, se Hes 48; de tolv portarna, se Hes 48:30–35. I denna uppräkning kommer den förstfödde Ruben först, dock saknas Simeon. Stammens område ligger inom Judas område och kan finnas "dold" i vers 11.]

Ruben

"Låt Ruben (hebr. Reoven; betyder: se en son) leva, och inte dö
    av att hans män är få." [Ruben tilltalas på ett annorlunda sätt än de övriga stammarna. En önskan är att han ska få leva och inte dö. Troligtvis är det på grund av Jakobs ord i 1 Mos 49:4.]

Juda

⁷Och detta till Juda och han sa: "Hör (lyssna) Herre (Jahve) på (till) Judas röst, för honom till hans folk, hans händer ska strida för honom och du ska vara en hjälp (hebr. ezer) mot hans motståndare."

Levi

⁸Och om Levi sa han: "Din Tummim och din Urim ska vara med dina heliga, som du prövade vid Massa, med vilka du stred över Merivas vatten. ⁹Vem sa till sin far och till sin mor: 'Jag har inte sett honom', och till hans bröder 'vill inte kännas vid', och till hans söner 'känner dem inte', för de har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) ditt löftesord och bevarat ditt förbund. ¹⁰De ska lära Jakob dina påbud (bindande juridiska beslut) och Israel din undervisning (hebr. Torah), de ska placera rökelse i din näsa och hela brännoffer på ditt altare." ¹¹"Herre (Jahve) välsigna hans styrka och ge hans händers gärningar (arbete) nåd (ta emot, acceptera, ge villkorad nåd – hebr. ratsah). Slå (genomborra) höfterna på dem som reser sig upp mot honom och på dem som hatar honom, så att de inte reser sig igen." [Vers 11 passar inte riktigt in på Levi, som inte "krossade länderna på hans motståndare", och passar bättre in på Juda stam. Här kan den "saknade" välsignelsen finnas till Simeon, vars område fanns inom Juda stam, se Jos 19:1.]

Benjamin

¹²Till Benjamin sa han: "Herrens (Jahves) älskvärda ska bo i trygghet hos honom. Han övertäcker (hebr. chofaf) honom hela dagen (alla dagar), och han (Gud) har sin boning mellan hans skuldror." [Ordet övertäcka är samma ord som används om bröllopsbaldakin som brudparet står under vid vigseln. Att Gud har sin boning mellan hans skuldror, syftar på det faktum att Sions berg (tempelberget) i Jerusalem ligger mellan två andra berg, Olivberget och Västra berget. Dessa två berg tillhör Benjamins område medan Sions berg tillhör Judas område. I denna välsignelse beskrivs alltså profetiskt hur Guds boning på jorden ska vara placerad!]

Josef

¹³Och till Josef sa han: "Välsignat av Herren (Jahve) är hans land. Från himlarnas dyrbarheter, från daggen, och från djupen som ligger därunder, ¹⁴och från solens dyrbara frukter, och från månarnas dyrbara skörd, ¹⁵och från de gamla bergstopparna, och från de eviga bergens dyrbarheter, ¹⁶och från jordens dyrbara ting och dess fullhet, och hans villkorade nåd (välvilja, ynnest – hebr. ratson) som bor i naturen – låt välsignelserna komma över Josefs huvud, och över kronan på hans huvud, som är prins bland sina bröder. ¹⁷Hans oxes förstling, han är majestätisk, hans horn är en vildoxes horn, med dem ska han stånga folken, allesammans ända till jordens yttersta gräns, de är Efraims tiotusen och de är Manasses tusen." [Efraim är ju den yngre men nämns ändå först. Manasse är den större stammen men Efraim har ändå en armé som är tio gånger större.]

Zevolun och Issachar

¹⁸Och till Zevolun sa han: "Jubla (fröjda dig) Zevolun när du drar ut och Issachar i dina tält. ¹⁹Ni ska kalla folket till berget, där ska de offra rättfärdiga offer, för de ska dia havets överflöd och sandens gömda rikedomar."

Gad

²⁰Och till Gad sa han: "Välsignad är han som förökar Gad, han bor som en lejoninna och bryter sönder benet, ja kronan på huvudet. ²¹Och han utväljer den bästa biten för sig själv, för där finns en plats förbehållen och dit kommer folkets furstar (huvuden). Han verkställer Herrens (Jahves) rättfärdighet och hans påbud (bindande juridiska beslut) med Israel."

Dan

²²Och till Dan sa han: "Dan är en lejonunge som skuttar fram från Bashan" [Dans område var ursprungligen i söder men senare flyttar de och bosätter sig längst norrut i Bashans område, nuvarande norra Golan, vid berget Hermon. Hur de byter område beskrivs i Jos 18, som troligtvis sker i slutet på domartiden då Simson är domare.]

Naftali

²³Och till Naftali sa han: "Naftali, överöst med nåd (villkorad nåd, favör, välbehag) och full av Herrens (Jahves) välsignelser, inta (besätt) havet och södern." [Detta är en märklig profetia då Naftali får sin arvedel väster och norr om Gennesarets sjö, varken vid havet eller söderut i landet. Ordet som översätts söder här kan även betyda sunnanvind. Då får det även innebörden att svepa runt hela jorden på samma sätt som vinden kan blåsa långa sträckor. Med tanke på att nästan alla Jesu lärjungar kom från Naftalis område kan då denna profetia ses som en förutsägelse om evangeliets utbredning i hela världen.]

Asher

²⁴Och till Asher sa han: "Mest välsignad är Asher bland sönerna, låt honom finna nåd (villkorad nåd, favör, välbehag) hos sina bröder och doppa sin fot i olja. ²⁵Järn och brons [som är en legering av koppar och tenn] ska vara dina bommar och som dina dagar, så ska också din styrka vara."

Avslutande lovprisning

[Nu följer en avslutande lovprisning där hela Israel välsignas. Ordet Jesjurun kommer från det hebreiska ordet jashar, som betyder att vara uppriktig eller en jämnad väg. Det beskriver idealbilden av Israel som ett folk som följer Guds väg och lever i hans vilja. Att Gud beskrivs att rida fram på skyn beskriver hur han står över stormar, se Ps 68:34. I ugaritiska myter kallas Baal den som "rider fram på stormen". Formuleringen kan vara medveten av Mose för att betona att det är Israels Gud, inte Baal, som är den sanne Guden. Gud kontrollerar väder och skördar och befriar sitt folk från fiender. Ordet för Gud här är El, som är det mest generella ordet för Gud, och skulle kunna översättas gudomlig kraft. Så kan Israels Gud upplevas för de som inte känner honom, se 2 Mos 3:13–15; Ps 19.] ²⁶"Ingen är som Jesjuruns [Israels] Gud (El),
    han rider fram över skyn (himlarna) för att hjälpa (hebr. ezer) dig,
    på skyarna i sitt majestät.
²⁷En boning (trygg hemvist) [i himlen, se 5 Mos 26:15] är den evige Guden (urtidens Gud, Elohim),
    med eviga armar under [himlen, som upprätthåller ordningen på jorden].
Han fördriver dina fiender från ditt ansikte och säger: 'Förgör dem!'

²⁸Israel ska bo (slå läger) [och växa som folk] i trygghet,
    Jakobs källa [bildligt för Jakobs ättlingar, se vers 6–24]
        i ett land,
    med säd och vin,
under en himmel som dryper av dagg. [Vers 28 formar en kiasm där land står i centrum i den hebreiska texten, omgärdat av mänskligt och agrikulturellt liv som växer. Det judiska folket lever i trygghet och växer till i antal från Jakob som är källan. Växtligheten har sin vattenkälla från daggen som gör att marken grönskar och växer.] ²⁹Lycklig är du Israel, vem är dig lik? Du är ett folk som har sin räddning i Herren (Jahve). Han är din skyddande sköld, ditt ärorika svärd. Dina fiender ska krypa för dig, och du ska gå fram över deras höjder."

Epilog

Mose död

34¹Mose gick [norrut] från öknen i Moab upp till berget Nebo, som ligger [på östra sidan om Jordanfloden] mitt emot Jeriko. Han gick upp på toppen Pisga. [En bergskam med flera toppar som ligger strax nordväst om berget Nebo.] Där visade Herren (Jahve) honom hela landet [som han blivit lovad att få se 5 Mos 32:49]:

[Mose står i mitten på den östra kanten av det land som ska bli Israels, och med början från norr till söder (i en halv cirkel i moturs riktning) visar Gud honom hela landet.]

Gilead [norrut längs med bergskammen] ända till [staden] Dan [i norr]
²och hela Naftali [Galileen i norr]
och Efraims och Manasses land [i centrala norra delen]
och hela Judas land ända till havet i väster [södra centrala delen fram till Medelhavet]
³och Negevöknen [i söder]
och slätten – dalen vid Jeriko [Jordanslätten], Palmstaden – ända till [staden] Tsoar [söder om Döda havet].

⁴Herren (Jahve) sa till honom: "Detta är landet som jag med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge åt deras säd (efterkommande). Jag låter dig se det med dina egna ögon, men du kommer inte att gå över dit." ⁵Där i Moabs land dog Herrens tjänare Mose, precis som Herren (Jahve) hade sagt. ⁶Och han begravdes i dalen i Moabs land mittemot Bet – Peor, och ingen vet var hans grav finns till denna dag. ⁷Mose var 120 år när han dog, hans ögon var inte skumma, inte heller hade hans kraft avtagit. [Han dog vid full vigör.] ⁸Och Israels söner begrät Mose på Moabs slätt i 30 dagar, så tog gråten och sorgen efter Mose slut. [Trettio på hebreiska är shloshim, och denna 30-dagars sorgeperiod kallas shloshim, se även 4 Mos 20:29.]

Minnesord

⁹Och Josua, Nuns son, var full av vishetens ande, för Mose hade lagt sina händer på honom, och Israels hus lyssnade på honom och gjorde som Herren (Jahve) hade befallt Mose. ¹⁰Och det har aldrig uppstått (rests upp; funnits eller kommit) en profet i Israel lik Mose, som har känt (haft en intim relation med) Herren (Jahve) ansikte mot ansikte [4 Mos 12:8; 5 Mos 18:15–18], ¹¹vad gäller alla tecken och under (mirakler) som Herren (Jahve) sänt honom att göra i Egyptens land,
    med (till/mot) farao
    och med (till/mot) alla hans tjänare
    och med (till/mot) hela hans land,
¹²och vad gäller
    den mäktiga handen [den stora kraften]
    och den stora fruktan (skräck) [de väldiga gärningar]
som Mose visade framför ögonen på hela Israel (i hela Israels åsyn). [Syftar både på den fruktan som kom över egyptierna i de tio plågorna som ökade i grad (Ps 78:49), men även mottagandet av Torah på Sinai (2 Mos 19:16).]