Referenser (333 st)
Då blev Herren arg på Mose, och sa: "Har du inte en bror, Aron [som är 3 år äldre, se ], leviten [som är en skolad präst och van vid att tala Guds ord]? Jag vet att han är duktig på att tala (ordagrant: 'talande tala' – hebr. davar davar), dessutom är han faktiskt på väg just nu för att möta dig. När han ser dig kommer han att glädja sig i sitt hjärta.
Herren sa till Aron [Moses tre år äldre bror som var kvar i Egypten]: "Gå och möt Mose i öknen." Han gick, och vid Guds berg träffade han honom och kysste honom. [Det var ett kärt återseende efter fyrtio år. Det visar också att de inte hade någon osämja mellan sig eftersom kyssen på den här tiden var ett viktigt fredstecken.]
Mose berättade för Aron allt som Herren hade sänt honom att säga och alla tecken han hade fått befallning att utföra.
Sedan gick Mose och Aron därifrån [till Egypten] och kallade samman israeliternas äldste.
Aron talade [upprepade] allt vad Herren (Jahveh) hade talat till Mose, och han gjorde tecknen inför folket,
En tid därefter gick Mose och Aron till farao och sa: "Så säger Herren, Israels Gud: Släpp mitt folk så att de kan fira högtid i öknen till min ära."
Kungen i Egypten svarade dem: "Mose och Aron, varför har ni gjort så att folket slutat arbeta [gett dem falska förhoppningar]? Gå tillbaka till ert slavarbete!"
När förmännen lämnat farao gick de på en gång till Mose och Aron som väntade på dem.
Herren (Jahveh) talade till Mose och Aron och befallde dem (gav dem uppdraget) att säga till både Israels barn och farao, kungen i Egypten, att israeliterna skulle föras ut ur Egyptens land.
Amram gifte sig med Jokebed, sin faster, och hon födde honom
Aron och
Mose.
Amram blev 137 år gammal.
Aron gifte sig med Elisheva, dotter till Amminadav och syster till Nachshon, och hon födde honom:
Nadav och Avihu,
Elazar och Itamar.
Elazar, Arons son, gifte sig med en av Putiels döttrar, och hon födde honom:
Pinchas.
Dessa var överhuvuden för de levitiska släkterna, familj för familj.
Det var denne Aron och denne Mose som Herren befallde att föra israeliterna ut ur Egypten, ordnade i häravdelningar.
Det var de som talade med farao, kungen av Egypten, om att israeliterna skulle föras ut ur landet – just dessa båda, Mose och Aron.
Herren svarade Mose: "Nu gör jag dig som en gud för farao [för att säga mina ord till honom], och din bror Aron ska bli din profet.
Du ska tala allt vad jag befaller dig, och din bror Aron ska tala det till farao så att han måste låta israeliterna lämna hans land.
Mose och Aron gjorde allt som Herren hade befallt dem.
När de talade med farao var Mose 80 år gammal och Aron 83 år.
Herren (Jahveh) talade till Mose och Aron, han sa:
"När farao talar till er: 'Gör ett övernaturligt tecken. [Bevisa er auktoritet.]', ska du säga till Aron: 'Kasta din stav framför farao', så ska den bli en orm (krokodil – hebr. tanin)."
[Ordagrant inleds och avslutas med verbet amar, att tala. Detta betonar hur Herren talar med Mose.]
Mose och Aron gick till farao och gjorde exakt som Herren hade sagt till dem. Aron kastade sin stav inför farao och hans tjänare, och den blev en orm (krokodil – hebr. tanin).
[Tidigare i (och i ) används det vanliga ordet för orm (hebr. nachash), här används istället tanin, ett ord som kan vara ett annat ord för orm eller beskriva en krokodil. Ordet används om havsdjuren i . Intressant är att faraonerna ansågs vara Sobek – krokodilguden, se även .]
Var och en av dem kastade sin stav och de blev till ormar (krokodiler – hebr. tanin), men Arons stav slukade deras stavar.
Herren sa till Mose: "Säg till Aron: 'Ta din stav och sträck ut din hand över Egyptens vatten – över floderna, över dess kanaler, över dess pölar och över allt dess samlade (hebr. miqveh) vatten [dvs. reservoarer, men även mindre kärl] – så att det blir till blod.' Det ska vara blod över hela Egyptens land även i träkärl och stenkärl [allt vatten, både naturligt och uppsamlat, ska bli till blod]."
Mose och Aron gjorde som Herren (Jahveh) hade befallt. Han lyfte upp staven och slog vattnet i Nilen inför faraos och hans tjänares ögon. Då förvandlades allt vatten i floden till blod (blev det blodrött). [Hebreiskan kan tolkas så att vattnet bokstavligt blev till blod, eller att det blev färgat blodrött. Ordet symboliserar också död, vilket blev effekten eftersom fiskarna dör och folket får gräva brunnar för att få drickbart vatten, se , .]
Sedan talade Herren (Jahveh) till Mose: "Säg till Aron: 'Sträck ut din hand med din stav över floden, kanalerna och pölarna så att grodor kommer upp över hela Egyptens land.' "
Då sträckte Aron ut sin hand över Egyptens vatten och grodorna kom upp och täckte hela landet.
Då kallade farao på Mose och Aron och sa: "Be till Herren (Jahveh) att han tar bort grodorna från mig och från mitt folk. Sedan ska jag låta folket gå så att de kan offra till Herren (Jahveh)."
Efter att Mose och Aron hade gått ut från farao, ropade Mose till Herren (Jahveh) angående grodorna som han hade sänt över farao.
Herren (Jahveh) talade till Mose: Säg till Aron: Sträck ut din stav och slå stoftet på marken så ska det komma upp insekter (hebr. kenim) [troligtvis knott eller löss; kanske myggor] ur marken i hela Egypten.
De gjorde så. Aron sträckte ut sin hand med sin stav och slog stoftet på marken och det kom upp insekter på människor och boskap. Allt stoft på marken blev till insekter över hela Egyptens land.
[Den egyptiske guden Geb var markens gud i Egypten. Nu hade han plötsligt inte kontroll över marken längre när myriader av stickande insekter kom upp ur marken. Man trodde också att Geb kunde behålla dig i graven eller låta dig gå vidare till livet efter detta. Därför var det viktigt att tillbe honom så att man inte blev kvar i graven. Ordet för insekter är pluralformen av hebr. ken. Det kan syfta på knott, löss eller någon annan liten insekt som angriper både människor och djur. Eftersom Aron slår sin stav på markens stoft (hebr. afar) är det troligare att det är knott eller löss, än myggor som ofta kläcks i våtmark. Det var också något speciellt. Myggor var vanligt förekommande, eftersom Nilen varje år svämmade över vilket skapade gynnsamma förhållanden för myggor.]
Farao kallade på Mose och Aron och sa: "Gå, offra till er Gud i landet."
Sedan sa Herren (Jahveh) till Mose och Aron: "Ta händerna fulla med aska från ugnen [kan syfta på aska från de ugnar där man bränt kadavren efter de döda djuren] och låt Mose kasta upp den mot himlen inför faraos åsyn.
Farao kallade på Mose och Aron och sa till dem: "Jag har syndat denna gång. Herren (Jahveh) är rättfärdig, medan jag och mitt folk är onda.
Mose och Aron gick in till farao och sa till honom: "Detta är vad Herren (Jahveh), hebréernas Gud (Elohim), säger: Hur länge ska du vägra att ödmjuka dig inför mig? Släpp mitt folk så att de kan betjäna (hålla gudstjänst för) mig.
Mose och Aron hämtades till farao igen och han sa till dem: "Gå och betjäna (håll gudstjänst för) Herren er Gud (Jahveh Elohim). Vilka är det som går?"
Då kallade farao snabbt på Mose och Aron och sa: "Jag har syndat mot Herren er Gud (Jahveh Elohim) och mot er.
Mose och Aron gjorde alla dessa tecken inför farao och Herren (Jahveh) förhärdade (tillslöt) faraos hjärta, så att han inte lät Israels barn (söner) gå ut ur hans land.
Herren (Jahveh) hade talat till Mose och Aron i Egyptens land:
Sedan gick israeliterna och gjorde allt det som Herren hade befallt Mose och Aron.
[När det gäller dateringen av uttåget finns det två teorier: den sena (1200-talet f.Kr.) och den tidiga (1400-talet f.Kr.), se för mer info. Det enorma vulkanutbrottet på den grekiska ön Santorini (dåtida Thera) skulle kunna ge förklaringar på många av plågorna. Utbrottet orsakade jordbävningar, tsunamier och många kubikkilometer aska och pimpsten skakade några av Medelhavets tidiga civilisationer i grunden. Det skulle kunna förklara hur vattnet drog sig tillbaka och en enorm tsunami. Det skulle kunna synas en "eldstod" på natten osv. Utbrottet som är det värsta någonsin har daterats till 1450 f.Kr. baserat på fynd från intilliggande civilisationer. Dateringar baserade på radiometriska mätningar placerar utbrottet tidigare 1628-1600 f.Kr.]
Han [farao] kallade på Mose och Aron mitt i natten och sa: "Stå upp, gå ut från mitt folk, både ni och Israels söner (alla israeliter) och gå och betjäna (håll gudstjänst för) Herren (Jahveh) som ni har talat.
Och Herren (Jahveh) sa till Mose och Aron: Detta är förordningen om påsken. [Syftar både på högtiden och själva måltiden, påskalammet.] Ingen främling får äta den,
Och alla Israels barn (söner) gjorde så. De gjorde precis som Herren (Jahveh) hade befallt Mose och Aron.
Sedan tog profetissan Mirjam, Arons syster, en tamburin i sin hand och alla kvinnor följde henne med tamburiner och med dans,
klagade hela Israels folk på (lade hela skulden på, ropade högljutt mot) Mose och Aron i öknen.
Mose och Aron sa till israeliterna: "I kväll ska ni veta att det är Herren (Jahveh) som har fört er ut från Egyptens land,
Mose sa till Aron: "Säg till Israels folk, kom nära (samlas till gudstjänst inför) Herren (Jahveh) för han har hört hur ni har klagat."
Medan Aron sedan talade till israeliterna, tittade de alla mot öknen, och då syntes Herrens (Jahvehs) härlighet (ära, glans, påtagliga närvaro) i ett moln.
Mose sa till Aron: Ta en kruka och fyll den med en full omer [ca 3 liter] av manna. Spara den inför Herren (Jahveh) så att den bevaras för kommande generationer.
Precis som Herren (Jahveh) befallde Mose, sparade Aron det framför vittnesbördet, så att det bevarades.
Josua gjorde som Mose hade sagt och stred med amalekiterna, medan Mose, Aron [Moses bror] och Hur [en vän; konstnären Betsalels farfar, se ] gick upp till toppen av kullen (höjden – hebr. ).
Moses hand blev tung, så de tog en sten och lade under honom och han satte sig på den. Aron och Hur höll upp hans händer, en på ena sidan och den andra på andra sidan. Och hans händer var stadiga (stabila; ordagrant "sanna" – hebr. ) till dess att solen gick ner.
[Detta är första gången det hebreiska ordet förekommer. Det är ett rikt ord som betyder stabilitet, trofasthet och även sanning. Det kommer från ordet för sanning (hebr. emet) som rent bokstavligt också står stadigt, se inledningen till . Emonah används totalt 49 ggr och 22 av dem i Psaltaren.]
Sedan bar Jetro, Moses svärfar, fram ett brännoffer och offrade det till Gud (Elohim). Aron kom också, tillsammans med alla äldste från Israel, för att äta bröd med Moses svärfar inför Gud (Elohim).
Sedan sa Herren (Jahveh) till honom: "Gå ner. Du ska komma tillbaka upp, du och Aron med dig. Men låt inte prästerna och folket bryta igenom för att komma upp till Herren (Jahveh), annars ska han fara ut mot dem."
Sedan sa han till Mose: "Kom upp till Herren (Jahveh), du och Aron, Nadav och Avihu och sjuttio av Israels äldste och tillbe på avstånd,
Mose och Aron, Nadav och Avihu och sjuttio av Israels äldste gick upp [på bergssidan],
Han sa till de äldste: "Vänta på oss på den här platsen tills vi kommer tillbaka. Aron och Hur är kvar här med er. Den som behöver få en fråga avgjord [en rättslig konflikt, ordagrant "har många ord" eller "är en mästare av ord"] kan vända sig till dem."
I mötestältet, utanför förhänget som hänger framför vittnesbördet, ska Aron och hans söner göra i ordning den, till att brinna från kväll till morgon inför Herren (Jahveh). Det ska vara en evig stadga genom alla generationer för Israels söners (barns) räkning.
Ta till dig Aron, din [äldre] bror så att han är nära dig och hans söner med honom, från Israels söner för att de ska göra tjänst för mig i prästämbetet, Aron, Nadav och Aviho [som offrade främmande eld, se ], Elazar [den äldste sonen som tog över efter Aron, se ] och Itamar, Arons söner.
Och du ska göra heliga kläder till Aron, din bror, för prakt (glans, tyngd – hebr. kavod) och skönhet (utsmyckning, något strålande – hebr. tifarah).
[Den avslutande frasen återkommer i och ramar in detta stycke. Arons kläder har dels syftet att helga honom, avskilja honom för tjänst, men de återspeglar också en aning av Guds skönhet men mest av allt är de ett undervisningsmaterial där varje detalj påminner om Arons prästuppgifter och även är en förebild i det nyare förbundet.]
Och du ska tala till alla som har visa hjärtan, som jag har fyllt med vishetens ande att de gör (tillverkar) Arons kläder för att helga (avskilja) honom så att han kan tjänstgöra för mig i prästämbetet.
Detta är plaggen som de ska tillverka:
en bröstsköld
en efod
en rock
en tunika av rutigt arbete
en huvudbonad och
en gördel De ska tillverka en helig ämbetsdräkt till din bror Aron och hans söner så att han kan göra tjänst för mig i prästämbetet.
Och du ska sätta de två stenarna på axelstyckena av efoden, till att vara minnesstenar för Israels söner, och Aron ska bära deras namn inför Herrens (Jahvehs) ansikte på sina två skuldror som en hågkomst.
Och Aron ska bära Israels söners namn på rättvisans bröstsköld (hebr. choshen mishpat) över sitt hjärta när han går in till den heliga platsen, som en ständig (oavbruten) åminnelse inför Herrens (Jahvehs) ansikte.
Och du ska lägga Urim (ljus) och Tummim i rättvisans bröstsköld (hebr. choshen mishpat), och de ska vara på Arons hjärta när han går inför Herrens (Jahvehs) ansikte. Och Aron ska bära Israels söners rättvisa (hebr. mishpat) inför Herrens (Jahvehs) ansikte alltid (hela tiden, oavbrutet, kontinuerligt).
[Det hebreiska ordet mishpat betyder påbud och bindande juridiska beslut. Det har med rätt och rättvisa att göra och här är det Gud som svarar med sitt rätta och rättvisa domslut när Aron använder Urim och Tummim för att få veta Guds vilja i enskilda frågor. I där Mose ger instruktionerna för bröstskölden nämns aldrig Urim och Tummim, men i sägs att de tillhör Gud. Urim och Tummim är två föremål (troligtvis två mindre stenar eller stavar) som prästen bar i sin prästsköld och som antagligen användes för att kasta lott, se ; ; . Eftersom Urim kommer från ordet för ljus, så är en teori att det var en vit sten. Ordet Tummim kommer från ordet för sanning.]
Och den ska Aron ha på sig när han tjänstgör och dess ljud ska höras när han går in till den heliga platsen inför Herrens (Jahvehs) ansikte, och när han kommer ut, för att han inte ska dö.
[Den exakta kopplingen mellan klockorna och frasen att han inte ska dö är inte klar. Mest troligt är att det syftar på att översteprästen ska ha hela ämbetsdräkten på sig och utföra sysslorna enligt Herrens instruktioner, se . Ljudet från klockorna gjorde också de andra prästerna kunde höra när översteprästen rörde sig i helgedomen. Även de som var i bön utanför kunde följa med i sina böner. När Sakarias får änglabesök måste klockarna ha tystnat och folket undrade vad som hänt, se , . Det påminde även översteprästen om hans speciella uppdrag, och att följa alla instruktioner, som annars kunde resultera i hans död, jfr .]
Och den ska vara över Arons panna och Aron ska bära synderna som begås med de heliga tingen, som Israels söner ska helga, till alla deras helgade gåvor, och den ska alltid vara på hans panna så att de får nåd (villkorad nåd – hebr. ratson) inför Herrens (Jahvehs) ansikte.
Och till Arons söner ska du göra tunikor, och du ska göra gördlar till dem, och huvudbonader ska du göra till dem, för prakt (glans, tyngd – hebr. kavod) och skönhet (utsmyckning, något strålande – hebr. tifarah). [Samma avslutande fras som i .]
Och du ska sätta dem på Aron din bror och hans söner med honom, och du ska smörja dem och avskilja (inviga) dem och helga dem så att de kan tjänstgöra till mig i prästämbetet.
Och de ska vara på Aron och hans söner när de går in i mötestältet eller när de kommer nära altaret för att tjänstgöra på den heliga platsen, så att de inte bär på synd och dör. Det ska vara en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt för honom och hans säd efter honom.
Och Aron och hans söner ska du föra fram till mötestältets öppning och du ska tvätta dem med vatten.
Och du ska ta kläderna och sätta tunikan på Aron, och efodens rock och efoden och bröstskölden och omgjorda honom med efodens konstfullt vävda band.
Och du ska omgjorda dem med gördlar, Aron och hans söner och binda huvudbonader på dem, och de ska vara innehavare av prästämbetet som en evig förordning (ordagrant "saker inristat"), och du ska avskilja (inviga) Aron och hans söner.
Och du ska föra fram oxen framför mötestältet och Aron och hans söner ska lägga sina händer på oxens huvud.
Du ska ta den ena baggen och Aron och hans söner ska lägga sina händer på baggens huvud.
Och du ska ta den andra baggen och Aron och hans söner ska lägga sina händer på baggens huvud.
Sedan ska du slakta baggen och ta av dess blod och stryka det på Arons högra örsnibb och på den högra örsnibben på hans söner, och på tummen på deras högra händer, och på stortån på deras högra fötter och stänka blodet mot altaret runtomkring.
Och du ska ta av blodet som är på altaret och av smörjelseoljan och stänka det över Aron och över hans kläder och över hans söner och över sönernas kläder med honom. Och han och hans kläder ska bli helgade och hans söner och hans söners kläder med honom.
Och du ska placera alltihop över (i) Arons händer och över (i) händerna på hans söner och ska vifta dem som ett viftoffer inför Herrens (Jahvehs) ansikte.
Och du ska ta bröststycket från Arons prästvigningsbagge och vifta det som ett viftoffer inför Herrens (Jahvehs) ansikte, och det ska vara deras del.
Och du ska helga viftoffrets bröststycke och lyftoffrets lår, som är viftat och som är upplyft från prästvigningsbaggen, det som är Arons och det som är hans söners.
Och det ska vara för Aron och hans söner som deras rättmätiga del för evigt från Israels söner, för det är ett lyftoffer (hebr. teromah), och det ska vara ett lyftoffer från Israels söner av deras shalomoffer (gemenskapsoffer – hebr. zevach shelamim), deras lyftoffer till Herren (Jahveh).
Och Arons heliga kläder ska vara för hans söner efter honom, för att bli smorda i dem och för att bli invigda (avskilda) i dem.
Och Aron och hans söner ska äta baggens kött och brödet som är i korgen vid mötestältets öppning.
Och du ska göra med Aron och med hans söner enligt allt det som jag har befallt dig, sju dagar ska du inviga (avskilja) dem.
Så ska jag helga mötestältet och altaret. Jag ska även helga Aron och hans söner till att göra tjänst inför mig som präster.
Och Aron ska bränna rökelse på det av söta kryddor, varje morgon när han gör i ordning lamporna (trimmar vekarna), ska han bränna den.
Och när Aron tänt lamporna vid skymningen (ordagrant: ´mellan de två kvällarna´) [] ska han bränna den som en evig rökelse inför Herrens (Jahvehs) ansikte genom era generationer.
Och Aron ska bringa försoning över dess horn en gång om året, med blodet från syndoffret för försoning en gång om året ska han bringa försoning för det genom era generationer. Det är det allra heligaste till Herren (Jahveh).
[Detta är en del av arbetet som översteprästen gör på jom kippur – försoningsdagen, se .]
Och Aron och hans söner ska tvätta sina händer och sina fötter i det,
Och du ska smörja Aron och hans söner och avskilja (helga) dem så att de kan tjänstgöra till mig i prästämbetet.
och de broderade kläderna
och de heliga kläderna till prästen Aron
och kläderna till hans söner för att tjänstgöra i prästämbetet,
Folket märkte att Mose dröjde kvar på berget (de blev otåliga och besvikna och skämdes för honom eftersom han var kvar längre än väntat). De samlade sig omkring (bildade en gruppering mot) Aron och sa till honom: "Gör någonting (sitt inte bara där), gör gudar åt oss som kan gå framför oss! Vi vet inte vart den där Mose har tagit vägen, han som förde oss ut ur Egypten."
Så Aron sa till dem: "Ta guldörhängen från öronen på era fruar, söner och era döttrar och kom hit med dem." [Guldet var tänkt att användas till Guds tempel, se . Kanske tänkte Aron vinna lite tid och bevara lugnet hos folket genom att sysselsätta dem fram tills Mose kom tillbaka.]
Alla gjorde detta, de tog av sig sina guldörhängen som de hade på sig och kom med dem till Aron.
Och när Aron såg detta byggde han ett altare framför den och Aron utropade och sa: "Fest till Herren (Jahveh) i morgon."
Och Mose sa till Aron: "Vad har detta folk gjort mot dig, så att du har fört fram en stor synd över dem?"
Och Aron svarade: "Låt inte min herres vrede bli brinnande het, du känner folket (är intimt förtrogen med dem) att de är inställda på (vända till) ondska.
Och när Mose såg att folket var tygellöst, för Aron hade låtit dem bli tygellösa på grund av deras fienders hån,
Herren (Jahveh) straffade (skickade en plåga, prövning till) folket, på grund av kalven som de gjort – den som Aron gjorde.
[Ordet straff är samma ord som används om de tio plågorna mot Egypten tidigare. Målet med dessa plågor var omvändelse. Det är oklart om detta straff i denna vers syftar på de tretusen män som valde att inte gå över på Guds sida och fick betala med sina liv, se , eller om det är kommande plågor och prövningar som kommer över israeliterna i deras fortsatta vandring om de vägrar att lyda Gud. I nästa kapitel ställs israeliterna inför ett val att ta av sig alla smycken som ett tydligt tecken på en genuin omvändelse från deras avgudadyrkan.]
När Aron och alla israeliterna såg strålglansen från Moses ansiktes hy, vågade de inte komma emot honom.
Men Mose ropade till dem, och Aron och alla folkets ledare vände tillbaka till honom, och Mose talade till dem.
de broderade kläderna för tjänstgöring på den heliga platsen, de heliga kläderna till prästen Aron och kläderna till hans söner för att göra tjänst i prästämbetet."
[I står det ordagrant: ´ljusbäraren menoran´. Detta kan vara ett sätt att betona att det är denna specifika ljushållare som är sjuarmad. Ordet ljushållare (hebr. maor) är en generell term för en ljusbärare som kan vara allt möjligt som bär och sprider ljus, används om t.ex. solen och månen, se .]
[Detta är det centrala stycket i kapitel 34-40.]
Detta är redovisningen (inventeringen, räkningen – hebr. pekodim) [en summering, inspektion och förteckning av allt material som använts] för tabernaklet – vittnesbördets tabernakel [tabernaklet där vittnesbördets tavlor (de tio budorden) förvarades, se ]. Mose gav leviterna detta uppdrag (påbud) att göra denna redovisning under överseende (under handen) av Itamar, prästen Arons son.
[Nu beskrivs prästens klädnad. Stycket verkar vara uppdelat i sju sektioner.]
Och från blått och purpur och scharlakansrött gjorde de broderade kläder för tjänst i det heliga och gjorde heliga kläder till Aron som Herren (Jahveh) befallt Mose.
Och de gjorde tunikor av fint linne, av vävt arbete, till Aron och till hans söner.
de broderade kläderna för tjänstgöring på den heliga platsen,
de heliga kläderna till prästen Aron
och kläderna till hans söner för att tjänstgöra i prästämbetet.
Du ska föra Aron och hans söner till mötestältets dörr och tvätta dem med vatten.
Du ska sätta på Aron de heliga kläderna och du ska smörja honom och helga honom så att han kan betjäna mig i prästämbetet.
så att Mose och Aron och hans söner kunde tvätta sina händer och sina fötter i det.
Och han ska döda oxen inför Herrens (Jahvehs) ansikte och Arons söner, prästerna, ska ta blodet och stänka det runtomkring över altaret som är vid ingången till församlingens mötestält.
Och Arons söner, prästen [singular – översteprästen], ska lägga eld på altaret och lägga i ordning ved på elden. [Elden skulle brinna kontinuerligt och aldrig släckas, se . Det kan vara anledningen till att det står präst (hebr. kohen) i singular här, medan plural kohanim i och .]
och Arons söner, prästerna, ska lägga delarna, huvudet och det feta, i ordning på veden som ligger på elden som är på altaret.
Och han ska döda det på den norra sidan av altaret inför Herrens (Jahvehs) ansikte och Arons söner, prästen, ska stänka dess blod runtomkring över altaret.
Och han ska föra fram det till Arons söner, prästerna. Prästen ska ta en handfull [dvs. en mindre del] av mjölet, tillsammans med oljan med all rökelse, och han ska bränna denna minnesdel (som ett påminnelseoffer – hebr. azkarah) på altaret till ett eldsoffer som en välbehaglig doft till Herren (Jahveh).
Det som är kvar av matoffret är till [ska användas av] Aron och till hans söner, det mest heliga från Herrens (Jahvehs) eld.
[Den delen av mjölet som brändes på altaret kallades azkarah (påminnelseoffer), som en ihågkomst inför Herren (Jahveh). Resten fick prästerna använda. Ordet används 7 ggr, se , ; ; ; ; . I beskrivs matoffren mer detaljerat.]
Det som är kvar av matoffret är till [ska användas av] Aron och till hans söner, det mest heliga från Herrens (Jahvehs) eld. [På samma sätt som mjölet i .]
Och han ska lägga sin hand på huvudet på sitt offerdjur och döda det vid ingången till församlingens mötestält, och Arons söner, prästerna, ska stänka blodet över altaret runtomkring.
Och Arons söner ska bränna det på altaret ovanpå brännoffret som är ovanpå veden som är på elden, det är ett offer gjort av eld som en söt doft till Herren (Jahveh).
Och han ska lägga sin hand på huvudet på sitt offerdjur och döda det framför församlingens mötestält, och Arons söner ska stänka blodet över altaret runtomkring.
Och han ska lägga sin hand på dess huvud och döda det framför församlingens mötestält, och Arons söner ska stänka dess blod över altaret runtomkring.
Befall Aron och hans söner och säg: Detta är undervisningen om brännoffret. Det är brännoffret ovanpå elden ovanpå altaret hela natten till morgonen och altarets eld ska vara brinnande på det.
Detta är undervisningen om matoffret. Arons söner ska offra det inför Herrens (Jahvehs) ansikte, framför altaret.
Och resten av det ska Aron och hans söner äta. Med osyrat bröd ska det ätas på en helig plats, på mötestältets gård ska de äta det.
Alla män av Arons söner ska äta av det. Det ska vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") i dina släktled angående Herrens (Jahvehs) eldsoffer. Var och en som rör dem (är, blir) ska vara helgad.
Detta är Aron och hans söners offer som de ska offra till Herren (Jahveh) den dagen när han blir smord. En tiondel av en efa [3,5 liter] fint mjöl som ett evigt matoffer, hälften av det på morgonen och hälften av det på kvällen.
Tala till Aron och till hans söner och säg: "Detta är undervisningen om syndoffer. På den plats där brännoffret dödas ska syndoffret dödas inför Herrens (Jahvehs) ansikte. Det är högheligt.
Och alla matoffer, ringlade med olja och torra, ska Arons söner ha, den ene lika mycket som den andre.
Och prästen ska bränna det feta på altaret men bringan ska vara Arons och hans söners.
Den bland Arons söner som offrar blodet och det feta från shalomoffret, han ska ha det högra låret som sin del.
Viftoffersbringan och viftofferslåret har jag tagit från Israels söner från deras shalomoffer (gemenskapsoffer), och gett det till Aron, prästen, och till hans söner som en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt bland Israels söner.
Detta är delen av Arons smörjelse, och av hans söners smörjelse, från Herrens (Jahvehs) eldsoffer, den dag han ställde fram dem till tjänst inför Herrens (Jahvehs) ansikte för att tjänstgöra som präster,
"Ta Aron tillsammans med hans söner,
och kläderna
och smörjelseoljan
och en oxe som syndoffer []
och två baggar
och en korg med osyrat bröd,
Och Mose förde fram Aron och hans söner och tvättade dem i vatten.
Och han hällde ut smörjelseoljan över Arons huvud [] och smorde honom, till att helga honom.
Och Mose förde fram Arons söner och satte kläder på dem [] och omgjordade dem med gördlar och satte huvudbonader på dem som Herren (Jahveh) hade befallt Mose.
Och han förde fram oxen för syndoffret [], och Aron och hans söner lade sina händer på oxens huvud för syndoffret.
Och han förde fram baggen till brännoffret [], och Aron och hans söner lade sina händer på baggens huvud.
Och han förde fram den andra baggen, baggen för invigning, och Aron och hans söner lade sina händer på baggens huvud.
Och han slaktade den och Mose tog av dess blod och strök det på Arons högra örsnibb, och på tummen på hans högra hand, och på stortån på hans högra fot [].
Och han förde fram Arons söner och Mose strök blod på deras högra örsnibbar, och på tummarna på deras högra hand, och på stortårna på deras högra fot. Och Mose stänkte blodet över altaret runtomkring.
Och han lade allt på Arons händer och på hans söners händer och viftade dem som ett viftoffer inför Herrens (Jahvehs) ansikte.
Och Mose tog av smörjelseoljan och av blodet som var på altaret och stänkte det över Aron och över hans kläder och över hans söner och över hans söners kläder med honom, och helgade (avskilde) Aron och hans kläder och hans söner och hans söners kläder med honom.
Och Mose sa till Aron och till hans söner: "Koka köttet vid ingången till mötestältet och ät det där med bröd som är i korgen för invigningen som jag har befallt och sagt, Aron och hans söner ska äta det.
Så Aron och hans söner gjorde allt som Herren (Jahveh) befallt genom Moses hand.
Och det skedde på åttonde dagen att Mose kallade på Aron och hans söner och Israels äldste.
Och han sa till Aron: "Ta dig en ung kalv, en tjurkalv (ordagrant: "son av boskap"), som syndoffer och en felfri (tamim, ren) bagge som brännoffer och offra dem inför Herrens (Jahvehs) ansikte.
Och Mose sa till Aron: "Gå till altaret och offra ditt syndoffer och ditt brännoffer och bringa försoning (täck över) för dig själv och för folket, och offra folkets offer och bringa försoning (täck över) för dem, som Herren (Jahveh) befallt.
Och Aron gick till altaret och slaktade kalven för syndoffret som var för honom själv.
Och Arons söner förde blodet till honom och han doppade sitt finger i blodet och strök det på altarets horn och hällde ut blodet vid foten av altaret.
Och han slaktade brännoffret och Arons söner bar fram blodet till honom som han stänkte runt omkring över altaret.
Han slaktade oxen och baggen som shalomoffer som var för folket, och Arons söner förde fram blodet till honom som han stänkte över altaret runt omkring.
Och bröststycket och det högra låret viftade Aron som ett viftoffer inför Herrens (Jahvehs) ansikte, som Mose hade befallt.
Och Aron lyfte upp sin hand mot folket och välsignade dem, och kom ner från syndoffret och brännoffret och shalomoffret. [Aron står kvar vid altaret, som är en upphöjd plats, när han välsignar folket.]
Och Mose och Aron gick in i mötestältet och kom ut och välsignade folket. Och Herrens (Jahvehs) härlighet (tyngd) visade sig för hela folket.
Och Arons [två äldsta] söner Nadav [betyder "generös"] och Aviho [betyder "min far (är) han"] tog sina fyrfat och lade eld i dem och lade rökelse ovanpå och offrade främmande (otillåten – hebr. zarah) eld (hebr. esh) inför Herrens (Jahvehs) ansikte, som han hade befallt dem att låta bli.
Då sa Mose till Aron:
"Detta är vad Herren (Jahveh) talade och sa:
'Jag blir helgad
i dem som kommer nära mig
och över hela folkets ansikte ska jag förhärligas.' " Aron var tyst (som förstelnad, rörde sig inte, väntade – hebr. damam). [Ordet används ofta vid katastrofer, se .]
Och Mose kallade på Mishael och Eltsafan, Ussiels söner, farbror till Aron, och sa till dem: "Kom nära, bär bort era bröder från helgedomens åsyn ut ur lägret."
Och Mose sa till Aron och till Elazar och Itamar, hans söner: "Låt inte era huvuden vara fria [ta inte av er huvudbonaden; låt inte håret vara ovårdat – visa inte yttre tecken på sorg] och riv inte sönder era kläder, för att ni inte ska dö så att vreden kommer över hela folket, men låt era bröder, hela Israels hus begråta elden [som dödade Nadav och Aviho] som Herren (Jahveh) tände.
Och Herren (Jahveh) talade till Aron och sa:
Och Mose talade till Aron och till Elazar och Itamar, hans söner som var kvar: "Ta matoffret som återstår av Herrens (Jahvehs) eldsoffer och ät det utan jäst bredvid altaret, för det är högheligt.
Mose frågade noggrant efter (hebr. darash darash – ordagrant: "frågande frågade", vilket förstärker sökandet efter) syndoffersbocken [; ; ], men se, den var uppbränd.
[Orden darash darash är den matematiska mittpunkten av alla hebreiska ord i Torah (de fem Moseböckerna). Det är intressant att det finns totalt 77 dubbelord i Torah som t.ex. "Abraham, Abraham" () och "Noa, Noa" (). Av dessa 77 dubbelord finns det 39:e och mittersta darash, darash just här. Det är mer än en slump att i mitten av alla 304805 ord i de fem Torah-rullarna är de två ord (ord nummer 152402 och 152403) också ett dubbelord som i sin tur är den mittersta av alla 77 dubbelord! Dessutom handlar denna vers om att Mose noggrant söker efter syndabocken vilket pekar på den centrala frågan – vem kan försona oss med Gud? Johannes Döparen (den störste profeten, se ) ger svaret: "Se, Guds Lamm, som utplånar världens synd", se .]
Då blev Mose vred på Elazar och Itamar, Arons kvarvarande söner, och sa:
Och Aron talade till Mose: "Se, denna dag har de offrat sina syndoffer och sina brännoffer inför Herrens (Jahvehs) ansikte, och sådana saker har hänt [Nadav och Avihos förseelse] och om jag hade ätit syndoffret idag, skulle det ha blivit accepterat i Herrens (Jahvehs) ögon?
[Följande fem kapitel handlar om rituell renhet. Den består av sju enheter som alla börjar med "Herren talade till Mose" (; ; ; , ; ; ) och avslutas med en sammanfattning som börjar med orden "detta är undervisningen vad gäller ..." (; ; ; ; ; ). Den sjunde och sista sektionen handlar om försoningsdagen, då all rituell orenhet under året blir förlåten.]
Herren (Jahveh) talade till Mose och Aron och sa till dem:
[Följande stycke (kap 13-14) handlar om hudsjukdomar och mögel på textilier eller husväggar. Det hebreiska ordet som används är tsaraat som beskriver olika yttringar av mögelsvamp. På samma sätt när denna åkomma drabbar ett hus så anses det vara en varning eller ett straff för den som är snål eller ohjälpsam och inte vill dela med sig eller låna ut till sin medmänniska. Här handlar straffet om att man måste ställa ut samtliga ägodelar till allmänt beskådande utanför huset under minst en vecka (). Då är det lätt att se om man har ljugit och sagt att man inte har det som någon annan behöver eller om man säger att man själv är fattig fast man egentligen inte är det.] Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:
När en människa får på huden på sin kropp (sitt kött) något som
reser sig (en svullnad)
eller ett utslag (skabb)
eller en ljus fläck
och det är på hans hud på hans kropp (kött) som en fläck med svampinfektion (mögel – hebr. ), då ska han föras fram till prästen Aron eller till en av hans söner, prästerna.
[På samma sätt som textilier och kläder kunde drabbas av mögel (), kunde även husets väggar drabbas.]
Och Herren (Jahveh) talade till Mose och till Aron och sa:
Och Herren (Jahveh) talade till Mose och till Aron och sa:
[I detta kapitel beskrivs försoningsdagen (jom kippur; det bibliska namnet är jom hakippurim – ordagrant "försoningarnas dag"), se . Detta är den heligaste dagen och har kommit att kallas Joma – Dagen.]
Herren (Jahveh) talade till Mose efter att Arons två söner [Nadab och Abihu] dött, när de offrade framför Herrens ansikte och dog [],
och Herren (Jahveh) sa till Mose:
Tala till Aron din bror, att inte komma när som helst in till den heliga platsen innanför förhänget [], framför nådastolen som är ovanpå arken, så att han inte dör, för jag ska visa mig i molnet ovanpå nådastolen. [Nådastolen var arkens lock med en 1,25 m lång och 0,75 m bred utsmyckning i rent guld, se .]
[Fem djuroffer krävdes: en ung oxe, två getter och två baggar.]
Så ska Aron komma in till den heliga platsen: med en ung tjur, en tjurkalv (ordagrant: ´en son av boskapen´), som syndoffer [] och en bagge som brännoffer [].
Aron ska offra sin syndofferoxe, som är för honom själv, och bringa försoning för sig själv och för sitt hushåll.
Aron ska kasta lott om de två bockarna, en lott för Herren (Jahveh) och en lott för syndabocken (hebr. azazel).
[Hebr. azazel antas komma från de hebreiska orden get (hebr. ez) och vända bort (hebr. azal). Så tolkar översättarna som översatte till grekiska 200 f.Kr. som valde översättningen "getabocken som går bort". En annan tolkning av ordet som ett abstrakt substantiv "fullständigt ta bort". Bocken som försvinner för gott och ses aldrig mer blir då en bild på synden som är helt borttagen. Inom judisk tradition tolkas azazel som en beskrivning på platsen dit bocken går (baserat på ordet gezerah i som beskriver ett "avhugget" land). En modernare judisk tolkning är en referens till en demon Azazel som nämns i Första Henoks bok (ca 300-100 f.Kr.), det finns dock inget i stöd i Bibeln för en sådan tolkning att demoner är involverade i att ta bort synd.]
Aron ska föra fram den bock, över vilken Herrens lott fallit, och offra den som syndoffer.
[Ceremonin består av fyra huvuddelar:
1. En oxe offras som syndoffer för prästerna, se
2. En bock offras för folkets synd (; ),
3. Blandning av oxens och getens blod,
4. Syndabocken sänds iväg,
Efter dessa fyra delar sker en avslutande del, se ]
Aron ska föra fram syndoffersoxen som är för honom själv och ska bringa försoning för sig själv och för sitt hushåll och ska döda syndoffersoxen som är för honom själv.
Aron ska lägga båda sina händer på den levande getens huvud och bekänna över den alla Israels folks missgärningar och alla deras överträdelser i alla deras synder och lägga dem på getens huvud och sända iväg den till ödemarken, i handen på en man som är redo [någon som ska leda ut geten i ödemarken, det är öknen öster om Jerusalem].
[Här talas också profetiskt om vad som skulle ske med Jesus. När översteprästerna slår Jesus i ansiktet uppfylls denna förebild, se ; ; .]
Aron ska komma in i församlingens mötestält och ska ta av sig linnekläderna som han tog på sig när han gick in till den heliga platsen och han ska lämna dem där.
Tala till Aron och hans söner och alla Israels söner och säg dessa ord till dem som Herren (Jahveh) har befallt. Säg:
Herren (Jahveh) sa till Mose: Säg till prästerna, Arons söner, säg så här till dem:
Ingen ska bli orenad bland er för någon död bland folket.
Tala till Aron och säg: "Vem han än är av din säd i dina generationer som har något lyte (en defekt), låt honom inte komma nära för att offra sin Guds (Elohims) bröd.
Ingen man som har ett lyte (en defekt) av prästen Arons säd (ättlingar) ska komma nära för att offra Herrens (Jahvehs) eldsoffer. Han som har ett lyte (en defekt), han ska inte komma nära för att offra sin Guds (Elohims) bröd.
Och Mose talade det till Aron och till hans söner och till alla Israels söner.
Tala till Aron och till hans söner att de ska avskilja sig själva från Israels söners heliga ting som de har helgat (avskilt) åt mig, så att de inte vanhelgar mitt heliga namn med det som de helgar till mig. Jag är Herren (Jahveh).
Oavsett vilken man av Arons släkt (säd, avkomma) som lider av en svampinfektion (mögel) eller ett problem med flytningar, han ska inte äta av det heliga förrän han har blivit ren. Och den som berör någonting som är orent genom de döda eller en man vars säd har lämnat honom,
[Denna sektion hör ihop med kapitel 1-7. Det som tas upp här är defekter på djuren som diskvalificerar dem från att offras.]
Tala till Aron och till hans söner och till alla Israels söner och säg till dem: "Vem han än är från Israels hus eller från främlingarna i Israel, som vill offra sitt offer för alla sina löften och alla hans frivilliga gåvor som de vill offra till Herren (Jahveh) som brännoffer,
Utanför vittnesbördets förhänge i mötestältet ska Aron ordna det från kväll till morgon inför Herrens (Jahvehs) ansikte oavbrutet. Det är en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt i era generationer.
Och det ska vara Arons och hans söners, och de ska äta det på en helig plats, för det är det heligaste för honom av elsoffren till Herren (Jahveh) som en evig förordning (ordagrant "saker inristat").
[Den judiske historikern Josefus skriver i sin bok "Judiska fornminnen" att de tolv brödkakorna bakades utan surdeg dagen före sabbaten och på sabbatsdagens morgon fördes in i templet där de placerades i två högar, i stället för i rader, på det heliga bordet.]
från 20 års ålder och uppåt, alla som var skickade att gå ut i krig i Israel. Ni ska räkna dem efter deras härordning (deras plats i armén), du och Aron.
Och Mose och Aron tog dessa män som var utpekade med namn
Detta är de som räknades (blev mönstrade), de som räknades av Mose, Aron och Israels furstar. Furstarna var tolv män, var och en var en ledare för sin faders hus (stam).
Och Herren (Jahveh) talade till Mose och Aron och sa:
Detta är Arons och Moses fortsatta historia (hebr. toledot) [detta är den 12:e toledot-enheten, se ]. Från den tid (i den dag – hebr bejom) då Herren (Jahveh) talade med Mose på Sinai berg.
Och detta är namnen på Arons söner: Nadav, den förstfödde, och Aviho, Elazar och Itamar.
Detta är namnen på Arons söner, prästerna som var smorda, som han avskilde (helgade) för att tjänstgöra i prästens ämbete.
Och Nadav och Aviho dog framför Herren (Jahveh) när de offrade främmande eld framför Herren (Jahveh) i Sinais öken, och de hade inga söner. Och Elazar och Itamar tjänstgjorde i prästens ämbete i närvaro av sin far Aron.
"För fram Levi stam nära och ställ dem framför prästen Aron så att de kan göra tjänst för honom.
Och du ska ge leviterna till Aron och till hans söner, de är helt (fullständigt) givna till honom från Israels söner.
Och du ska förordna Aron och hans söner så att de håller (sköter om, vaktar, skyddar) prästämbetet, och en vanlig människa som kommer nära ska dödas."
Elazar, Arons son, prästen, är chefen för de övriga ledarna bland leviterna och har huvudansvaret över dem som håller (sköter om, vaktar, skyddar) helgedomens angelägenheter.
Och dessa som ska slå läger framför tabernaklet österut, framför mötestältet mot soluppgången, är Mose och Aron och hans söner, (de ska) hålla (sköta om, vakta, skydda) helgedomens angelägenheter och Israels söners angelägenheter, och en vanlig människa som kommer nära ska dödas.
Alla de som räknades av leviterna, som Mose och Aron räknade på Herrens (Jahvehs) befallning efter deras familjer, alla män från en månads ålder och uppåt, var 22000.
Ge pengarna till Aron och hans söner som frigivningssumma för dem som återstår."
och Mose gav frigivningssumman till Aron och hans söner enligt Herrens (Jahvehs) ord, som Herren (Jahveh) befallde Mose.
Och Herren (Jahveh) talade till Mose och Aron och sa:
När lägret drar vidare ska Aron gå in och hans söner, och de ska ta ner förhänget (som hänger mellan det heliga och det allra heligaste rummet) och täcka vittnesbördets ark med det,
Och när Aron och hans söner är klara med att täcka över de heliga möblerna och alla de heliga redskapen, när lägret ska [är redo att] dra vidare, då ska Kehats söner komma och bära dem, men får inte vidröra de heliga föremålen, då dör de. Dessa föremål är den börda som Kehats söner har i mötestältet. [De ska bära allting med stänger eller med ok.]
Elazar, prästen Arons son, är ansvarig för oljan till ljusbäraren [lampoljan], och den söta rökelsen, och det oavbrutna matoffret (skådebröden) och smörjelseoljan, han ansvarar för hela tabernaklet och allt som är i det, både helgedomen och dess möbler."
Och Herren (Jahveh) talade till Mose och till Aron och sa:
utan gör så här mot dem för att de ska leva och inte dö när de närmar sig de heligaste föremålen: Aron och hans söner ska gå in och förordna var och en av dem till hans arbete och till hans börda,
På Arons och hans söners befallning ska allt arbete utföras av gershoniterna, i alla deras bördor och i all deras tjänstgöring ska de vara utsedda att ansvara för dessa bördor.
Detta är tjänsten för gershoniternas söners familjer i mötestältet, och deras ansvar ska vara under Itamars hand, son till prästen Aron."
Detta är tjänsten för merariternas söners familjer i mötestältet, och deras ansvar ska vara under Itamars hand, son till prästen Aron."
Och Mose och Aron och församlingens ledare räknade kehatiternas söner efter deras familjer och deras fäders hus,
Dessa är de som räknades av kehatiternas familjer, av alla dem som tjänstgjorde i mötestältet, som Mose och Aron räknade enligt Herrens (Jahvehs) befallning genom Moses hand.
Dessa är de som räknades av Gershons söners familjer, av alla dem som tjänstgjorde i mötestältet, som Mose och Aron räknade enligt Herrens (Jahvehs) befallning.
Dessa är de som räknades av Meraris söners familjer, som Mose och Aron räknade enligt Herrens (Jahvehs) befallning genom Moses hand.
Alla dessa som räknades av leviterna, som Mose och Aron och Israels ledare räknade efter deras familjer och efter deras fäders hus,
Tala till Aron och hans söner, så här ska ni välsigna israeliterna, säg till dem:
Och 4 vagnar och 8 oxar gav han till Meraris söner i enlighet med deras tjänstgöring, under Itamars hand, son till prästen Aron. [Itamar var den yngste av Arons fyra söner, se . Merariterna var också ättlingar till Levi, deras uppgifter redogörs för i och ännu mer detaljerat i .]
Tala till Aron och säg till honom: "När du tänder lamporna ska de sju oljelamporna ge sitt sken framför ljusstaken (menoran)."
Och Aron gjorde så. Han tände lamporna så att de gav sitt sken framför ljusstaken (menoran) som Herren (Jahveh) hade befallt Mose.
Och Aron ska offra leviterna inför Herrens (Jahvehs) ansikte som ett viftoffer från Israels söner, för att de ska göras redo att utföra Herrens (Jahvehs) arbete (sin prästerliga tjänst).
Och du ska ställa leviterna framför Aron och framför hans söner och offra dem som ett viftoffer till Herren (Jahveh).
Och jag har gett leviterna, de är givna till Aron och till hans söner från Israels söner, för att betjäna Israels söner i mötestältet, och för att bringa försoning för Israels söner, för att ingen plåga ska drabba Israels söner när Israels söner kommer nära helgedomen."
Därför gjorde Mose och Aron och hela församlingen av Israels söner mot leviterna i enlighet med allt det som Herren (Jahveh) befallt angående leviterna, så gjorde Israels söner med dem.
Och leviterna renade sig själva och de tvättade sina kläder, och Aron offrade dem som en helig gåva inför Herrens (Jahvehs) ansikte, och Aron bringade försoning för dem för att rena dem (göra dem rituellt rena).
Därefter gick leviterna in och betjänade i mötestältet framför Aron och framför hans söner, som Herren (Jahveh) befallt Mose angående leviterna, så gjorde de mot dem.
Men där fanns några män som var orena genom en död mans kropp så att de inte kunde fira påsken på den dagen, och de kom inför Mose och inför Aron den dagen
Och Arons söner prästerna ska blåsa med trumpeterna. Detta ska för er vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") genom era generationer.
Mirjam talade illa om Mose på grund av den kushitiska kvinna som han hade tagit till hustru, även Aron var med på detta. Mose hade nämligen tagit en kushitisk kvinna till hustru.
[Verbet "talade illa om" är i feminin form vilket gör det tydligt att det var Mirjam som ledde samtalet. Eftersom det rörde Mose val av fru, kan motivet ha varit avundsjuka. Kush är både ett namn och ett område. Kush var Chams son och barnbarn till Noa. Han befolkade de sydliga delarna av jorden. Områden som förknippas med Kush är norra Afrika, Nubien och Etiopien.]
Och Herren (Jahveh) talade direkt (omgående) till Mose och till Aron och till Mirjam: "Kom ut ni tre till mötestältet" och de tre kom ut.
Och Herren (Jahveh) kom ner i en molnpelare och stod i öppningen till tältet och kallade på Aron och Mirjam och de båda kom fram.
Och när molnet avlägsnat sig från [sin plats] över tältet, se, då var Mirjam täckt av svampinfektion, som snö. Och Aron såg på Mirjam, och se hon hade en svampinfektion. []
Och Aron sa till Mose: "Min herre, lägg inte synd på oss, jag ber dig, för att vi har betett oss dåraktigt och eftersom vi har syndat.
Och de återvände från sitt utforskande (undersökning) av landet efter 40 dagar.
Och alla Israels söner knotade mot Mose och mot Aron och hela församlingen sa till dem: "Vi kunde ha dött i Egyptens land, eller vi kunde ha dött i öknen!
Då föll Mose och Aron ner på sina ansikten framför hela Israels söners församling.
Och Herren (Jahveh) talade till Mose och till Aron och sa:
Och de som fann honom förde honom till Mose och Aron och till hela församlingen.
Och de församlade sig mot Mose och mot Aron och sa till dem:
"Ni tar på er för mycket, hela församlingen är helig, var och en av dem och Herren (Jahveh) är ibland dem.
Varför lyfter ni då upp er själva över Herrens (Jahvehs) församling?" [Deras påstående var delvis sant, se , men en revolt för att omkullkasta Guds utvalda ledarskap och prästerskap var något ont, se . Korach nämns först och var ledaren tillsammans med Datan och Aviram. Den sistnämnde On, nämns inte senare. Kanske drog han sig ur eller hade en mindre betydelsefull roll i upproret, se , .]
Därför, du och hela ditt sällskap som är samlade mot Herren (Jahveh), liksom Aron, vad är han eftersom ni knotar (klagar) mot honom?
Och Mose sa till Korach: "Var du och hela ditt sällskap inför Herrens (Jahvehs) ansikte, du och de och Aron i morgon,
och ta var och en sitt rökelsekar och lägg rökelse på dem och för fram det inför Herrens (Jahvehs) ansikte, var man sitt eget rökelsekar, 250 rökelsekar, och du och Aron, var man med hans rökelsekar."
Och de tog varje man sitt rökelsekar och lade eld på dem och lade rökelse ovanpå och stod i mötestältets öppning med Mose och Aron.
Och Herren (Jahveh) talade till Mose och Aron och sa:
Tala till Elazar, prästen Arons son, att han samlar upp rökelsekaren från branden och strö ut elden därute, för de har blivit helgade,
för att bli ett minnesmärke för Israels söner, för att göra slut på att ingen vanlig man som inte är Arons säd kan komma nära för att bränna rökelse inför Herrens (Jahvehs) ansikte, och inte förgås som Korach och hans sällskap, som Herren (Jahveh) talade till honom genom Moses hand.
Men på morgonen knotade (klagade) hela Israels söners församling mot Mose och mot Aron och sa: "Ni har dödat Herrens (Jahvehs) folk."
Och det hände när församlingen var samlad mot Mose och mot Aron att de såg mot mötestältet, och se, molnet täckte det och Herrens (Jahvehs) härlighet visade sig.
Och Mose och Aron kom till mötestältets ansikte (framför mötestältet).
Och Mose sa till Aron: "Ta ditt rökelsekar och lägg eld från altaret på det och lägg rökelse ovanpå, och bär det snabbt till församlingen och bringa försoning för dem, för det är en vrede som har gått från Herren (Jahveh), hemsökelsen (plågan) har börjat."
Och Aron tog det Mose hade talat och sprang in mitt i församlingen, och se, hemsökelsen (plågan) hade börjat bland folket, och han lade på rökelsen och bringade försoning för folket.
Och Aron återvände till Mose vid mötestältets öppning och hemsökelsen (plågan) upphörde.
Och du ska skriva Arons namn på Levis stav, för det ska vara en stav för huvudet över deras fars hus.
Och Mose talade till Israels söner och alla deras ledare gav honom stavar, en för varje ledare efter deras fäders hus, 12 stavar och Arons stav var bland dem.
Och det hände nästa morgon att Mose gick in i vittnesbördets tält och se, Arons stav för Levi hus hade grönskat och hade fått knoppar, utslagna blommor och mogna mandlar.
Och Herren (Jahveh) sa till Mose: "Lägg tillbaka Arons stav framför vittnesbördet, den ska bevaras (vaktas, skyddas) där som ett tecken till de rebelliska sönerna, för att det ska bli slut på deras knotande mot mig och de inte dör."
Och Herren (Jahveh) sa till Aron: "Du och dina söner och din fars hus med dig ska bära helgedomens synd, och du och dina söner med dig ska bära ert prästerskaps synd.
Och Herren (Jahveh) talade till Aron: "Och jag, se, jag har gett dig ansvar för mina lyftoffer, för alla Israels söners heliga ting, till dig har jag gett dem som en smörjelselott, och till dina söner som en evig förordning.
Och Herren (Jahveh) sa till Aron: "Du ska inte ha något arv i deras land, inte heller ska du ha någon del ibland dem. Jag är din del och ditt arv bland Israels söner. [Detta är förebilden på hur vi ska se på oss själva som präster i det nya förbundet, så länge vi lever här i världen ska vi inte leva av den utan i den med Herren och himlen som vår del och vårt arv, se ]
Så ska ni lägga undan en gåva åt Herren (Jahveh) av allt ert tionde som ni tar emot från Israels söner, därav ska ni ge gåvan som är satt åt sidan till Herren (Jahveh) åt prästen Aron.
Och Herren (Jahveh) talade till Mose och till Aron och sa:
Och där fanns inget vatten till församlingen, och de samlade ihop sig mot Mose och mot Aron.
Och Mose och Aron gick från församlingen till öppningen på mötestältet och föll ner på sina ansikten, och Herrens (Jahvehs) härlighet visade sig för dem.
"Ta staven och samla församlingen, du och din bror Aron, och tala till klippan inför deras ögon så att den ger ifrån sig vatten, och du ska frambringa vatten till dem ut ur klippan, så ska du ge församlingen och deras boskap att dricka."
Och Mose och Aron samlade församlingen framför klippan och han sa till dem: "Lyssna nu ni upproriska, kan vi bringa fram vatten ur denna klippa?"
Och Herren (Jahveh) sa till Mose och till Aron: "Eftersom ni inte trodde mig och höll mig helgad i Israels söners ögon, därför ska ni inte föra denna församling in i det land som jag har gett dem."
[. Orsaken till straffet var otro och att han inte höll Gud helig i Israels ögon, se . Även uttrycket "vi" kan antyda att Mose och Aron tog det på dem att ansvara för miraklet och inte ärade Gud. Att själv slå på klippan talar också om att göra något i egen kraft, se . I allt detta som sker anas ilska och vrede från Moses och Arons sida, se . Även Miriams död, se , kan vara en orsak till Moses och Arons känslor, men det ska ändå inte få påverka hur de leder folket.]
Och Herren (Jahveh) talade till Mose och till Aron på berget Hor vid gränsen till Edoms land och sa:
Aron ska samlas till sitt folk, för han ska inte gå in i det land som jag har gett till Israels söner eftersom han gjorde uppror mot mig vid Merivas vatten.
Ta Aron och hans son Elazar och för upp dem på berget Hor.
Och ta av Aron hans kläder och sätt dem på hans son Elazar. Och Aron ska samlas till sitt folk och ska dö där."
Och Mose tog av Aron hans kläder och satte dem på hans son Elazar. Och Aron dog där på toppen av berget. Och Mose och Elazar kom ner från berget.
När folket såg (förstod) att Aron hade dött, grät hela Israel över Aron i 30 dagar.
[Trettio på hebreiska är shloshim, och denna 30-dagars sorgeperiod kallas shloshim, se även . Den judiska begravningen skedde i två steg. Så fort som möjligt, helst samma dag, begravdes den döde i en gravkammare. Familjen höll sedan en sju dagars sorgeperiod (hebr. shiva), följt av trettio dagar av mindre intensiv sorg (shloshim). Ett år senare då kroppen ruttnat ansvarade den äldste sonen för att flytta benen från gravkammaren till en benkista. Se även ; ; ; .]
Och när Pinchas [betyder "mörkhyad" på egyptiska, blev senare folkets överstepräst, se och ; ; ], son till Elazar, son till prästen Aron, såg det, reste han sig från mitten av församlingen och tog ett spjut i sin hand.
Pinchas, son till Elazar, son till prästen Aron, har vänt bort min vrede från Israels söner när han nitälskade (var svartsjuk) för min skull ibland dem, så att jag inte förtärde Israels söner i min nitälskan (svartsjuka).
Och det skedde efter plågan [i kapitel 25 med avgudadyrkan] att Herren (Jahveh) talade till Mose och till Elazar, prästen Arons son, och sa:
Och Eliavs söner: Nemoel och Datan och Aviram. Dessa är den Datan och Aviram som utsågs av församlingen, som kämpade mot Mose och mot Aron i Korachs grupp, när de kämpade mot Herren (Jahveh) []
Och Amrams hustru hette Jocheved, Levis dotter, som föddes till Levi i Egypten, och hon födde
Aron
och Mose
och deras syster Mirjam.
[Jocheved och Miriam är de enda kvinnorna som nämns i det levitiska släktträdet. Notera att det står att Jocheved födde barnen, ofta brukar annars bara fadern och sönerna nämnas i släktregistren. I sammanhanget står hur "Jocheved föddes till Levi" och "till Aron föddes", se . Se även ; ; . Ordet "föddes" kan också användas i betydelsen ättling till Levi. Ibland kan namn utelämnas i släktled, se t.ex. , .]
Och till Aron föddes
Nadav och Aviho,
Elazar och Itamar. []
Men bland dessa fanns inte en enda man (kvar) av dem som räknades av Mose och prästen Aron som räknade Israels söner i öknen Sinai [38 år tidigare, se ].
Och när du har sett det ska du bli samlad till ditt folk, som Aron din bror blev samlad,
Detta är Israels söners lägerplatser, vilka de passerade när de drog ut ur Egyptens land med sina härar under Moses och Arons hand.
Och prästen Aron gick upp till berget Hor på Herrens (Jahvehs) befallning, och dog där, i det fyrtionde året efter att Israels söner kommit ut ur Egyptens land, i den 5:e månaden på den första dagen i månaden.
Och Aron var 123 år när han dog på berget Hor.
Dessutom var Herren (Jahveh) mycket vred på Aron och ville förgöra honom och jag bad även för Aron vid samma tillfälle.
Och Israels söner vandrade från Beerot-Benjaakan till Mosera, där Aron dog och där blev han begravd. Och hans son Elazar tjänstgjorde som präst i hans ställe.
och dö på berget som du går upp på och bli samlad till ditt folk, som Aron, din bror, dog på berget Hor, och samlades till sitt folk. [].
Och lotten föll för kehatiternas familjer, prästen Arons söner som var leviter, och lotten föll på Juda stam och på Simeons stam och på Benjamins stam, 13 städer.
Och de var till Arons söner av kehatiternas familj som var Levi söner, för den första lotten var deras.
Och till översteprästen Aron gav de Hebron med dess öppna land runtom, fristaden för en mandråpare, och Livna med den öppna marken runtom,
Alla översteprästen Arons söners städer var 13 städer med den öppna marken runtom.
Och jag sände Mose och Aron, och jag plågade Egypten i enlighet med allt som jag gjorde i dess mitt, och därefter förde jag ut er.
Och Elazar, Arons son, dog och de begravde honom på hans son Pinchas kulle, som getts till honom i Efraims bergsbygd.
Och Pinchas, Elazars son, Arons son, stod inför den i dessa dagar och sa: "Ska jag igen gå ut i strid mot Benjamins söner, min bror, eller ska jag sluta?"
Herren (Jahveh) svarade: "Gå upp, för i morgon ska jag ge honom i din hand."
Samuel sa då till folket:
"Det är Herren (Jahveh) som har valt (ordagrant gjort) Mose och Aron, och som fört era fäder upp ur Egyptens land.
När Jakob kommit till Egypten [, ] då ropade era fäder till Herren (Jahveh) och Herren (Jahveh) sände Mose och Aron som förde ut era fäder från Egypten, och de lät er bo på denna plats.
Amrams barn var Aron, Mose och Mirjam.
Arons söner var Nadav, Avihu, Elazar och Itamar.
Men Aron och hans ättlingar skötte offren på brännofferaltaret och rökelsealtaret.
De ombesörjde allt i det allra heligaste och bringade försoning åt Israel, alldeles så som Mose, Guds tjänare, hade befallt.
Detta är Arons ättlingar: hans son var Elazar, vars son var Pinchas, vars son var Avishua,
Detta är leviternas boplatser, tältstäderna, som de hade inom sina landområden.
Lotten föll först på Arons ättlingar av Kehats släkt,
Arons ättlingar fick asylstäderna Hebron och Livna med betesmarker, Jattir och Eshtemoa med betesmarker,
därtill Jojada, fursten inom Arons släkt, och med honom 3700,
David samlade Arons barn och leviterna:
Amrams söner var:
Aron och Mose.
Aron blev tillsammans med sina söner för evigt avskild och helgad till det allra heligaste, till att för evigt tända rökelse inför Herren (Jahveh) och tjäna och välsigna i hans namn för evigt,
Deras uppgift var att stå till förfogande för Arons söner vid tjänstgöringen i Herrens (Jahvehs) hus. De skulle ta hand om förgårdarna och kamrarna och reningen av allt heligt och sysslorna vid tjänstgöringen i Guds hus,
De skulle ta ansvar för mötestältet och det heliga och sina bröder, Arons söner, i tjänsten vid Herrens (Jahvehs) hus.
Arons söner hade följande avdelningar:
Arons söner var Nadab och Abihu, Elazar och Itamar.
Detta blev den ordning, i vilken de skulle tjänstgöra, när de gick in i Herrens (Jahvehs) hus, som det var föreskrivet för dem genom deras fader Aron efter den befallning Herren (Jahveh), Israels Gud, hade gett honom.
Dessa kastade också lott, liksom deras bröder, Arons söner, i närvaro av kung David, Tsadoq, Ahimelek och huvudmännen för prästernas och leviternas familjer, huvudmännen för familjerna liksom deras yngsta bröder.
för Levi Hashabja, Kemuels son,
för Arons släkt Tsadoq,
Har ni inte drivit bort Herrens präster, Arons söner, och leviterna och själva gjort er präster, så som andra folk gör? Vem som än kommer med en ungtjur och sju baggar för att bli prästvigd får bli präst åt de gudar som inte är gudar.
Men vi har Herren (Jahveh) till vår Gud, och vi har inte övergett honom. De präster som gör tjänst inför Herren är Arons söner, och leviterna sköter tempeltjänsten.
Dessa steg fram mot kung Ussia och sa till honom: "Det är inte din sak, Ussia, att tända rökelse åt Herren, utan det tillhör prästerna, Arons söner. De är invigda till att tända rökelse. Gå ut ur helgedomen, för du har handlat trolöst, och det ska inte ge dig ära från Herren Gud."
Man förde fram sju tjurar, sju baggar, sju lamm och sju bockar till syndoffer för landet och helgedomen och för Juda. Och kungen befallde Arons söner, prästerna, att offra det på Herrens altare.
För dem av Arons söner, prästerna, som bodde på utmarkerna till sina städer, fanns i var särskild stad namngivna män tillsatta som skulle dela ut till alla av mankön bland prästerna och till alla de leviter som var upptecknade i släktregistret vad de hade rätt till.
Sedan lagade de till åt sig själva och åt prästerna, för prästerna, Arons söner, var upptagna ända till natten med att offra brännoffret och fettstyckena. Därför måste leviterna laga till både åt sig själva och åt prästerna, Arons söner.
son till Avishoa, son till Pinchas, son till Elazar, son till Aron, översteprästen.
[Som ättling till Aron, kom han från den högsta och mest respekterade judiska prästsläkten. Hans status som präst gav honom också politiskt inflytande.]
En präst, en av Arons söner, ska vara med leviterna när de tar emot tionden. Och leviterna ska föra tionden av sitt tionde upp till vår Guds hus, in i förrådshusets kamrar.
Under Serubbabels och Nehemjas tid gav hela Israel till sångarna och dörrvakterna vad dessa för varje dag skulle ha. Man gav till leviterna deras helgade andel, och leviterna gav till Arons söner deras helgade andel.
Du ledde ditt folk som en fårhjord (flock av småboskap)
med Moses och Arons hand.
Mose och Aron var bland hans präster,
och Samuel bland dem som ropar (höjer sina röst i bön) till hans namn.
De ropade (höjde sina röster i bön) till Herren (Jahveh)
och han svarade dem.
[, ; ; ; , ; ; ]
Han sände Mose,
sin tjänare och Aron som han utvalt. []
De var avundsjuka på Mose i lägret
och på Aron, Guds (Jahvehs) helige.
Arons hus [prästerna], lita på Herren (Jahveh)!
Han är din hjälp och din sköld!
Herren (Jahveh) har kommit ihåg oss.
Han ska välsigna oss,
han ska välsigna Israels hus,
han ska välsigna Arons hus [prästerna],
Sjung, du Arons släkt [alla präster],
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Som den dyrbara oljan [] över huvudet
– kommer (rinner) ner över
skägget (hakan, kinderna – hebr. zaqan),
Arons skägg,
den som kommer ner
på hans färgade mantel.
[Översteprästen bar till skillnad från de övriga prästerna en dräkt med många färger. Vi tänker oss ofta ett pipskägg, men här är det troligtvis prästens sidlockar (långa polisonger, på hebreiska peijot, från ordet för hörn, se ) som ligger mot manteln som det syftas på. Välluktande olja användes under festligheter, så bilden här är glädje och fest, se ; . Oljan användes även när en präst eller kung kröntes, se ; .]
Israels hus, välsigna Herren (Jahveh),
Arons hus [prästerna], välsigna Herren (Jahveh),
För jag förde dig upp och ut ur Egyptens land
och återlöste dig, ut ur slavhuset (slaveriet)
och jag sände Mose,
Aron och Mirjam framför dig.
Under kung Herodes regeringstid i
Judéen fanns det i Avias prästavdelning en präst vid namn Sakarias. Hans hustru var av
Arons ätt och hette Elisabet.
[Kung David delade in prästerna i 24 avdelningar, där Avias släkt var en av dem, se ; . På Jesu tid fanns det närmare 20 000 präster som tjänstgjorde i templet. Varje avdelning utförde tempelsysslorna under en veckas tid, fem gånger under året. Tre av dessa tillfällen var under de stora högtiderna då alla präster tjänstgjorde tillsammans.]De sa till
Aron: Gör oss gudar som kan gå framför oss! Vad som hänt med den där Mose som förde oss ut ur
Egypten, det vet vi inte.
[]Ingen tar sig denna värdighet, utan man blir kallad av Gud liksom Aron blev det. [Aron var Moses bror och israeliternas första överstepräst, se .]
Om nu fullkomlighet hade gått att nå genom den levitiska prästtjänsten – och på den grunden fick [det judiska] folket lagen [undervisningen i Moseböckerna] – varför måste det då uppstå en annan präst, en som Melkisedek, en som inte sägs vara som Aron?
Dit hörde:
det förgyllda rökelsealtaret
[. Rökelsealtaret, som var helt klätt i guld, stod vid förhänget i det heliga rummet, men förknippas med det allra heligaste, eftersom det användes på försoningsdagen då översteprästen gick in i det allra heligaste, se .] och förbundsarken,
som var överdragen med guld på alla sidor [].
I arken fanns:
en guldkruka med mannat [],
Arons stav som hade grönskat []
och förbundets tavlor [; ].
