ammoniterna (folkslag)
Flera personer Nämns i Bibeln vid namn

Ammoniterna är efterkommande från Ben-Ammi, Lots son genom hans yngre dotter.

Tidsperiod: Abraham-Mose (2000 – 1400 f.kr.)
Ålder: -
Alt. namn/stavningar: ammonit, ammonitisk
Engelska namn: Ammonite, Ammonitess
Far: Ben-Ammi
efterkommande (6): Shimat, Selek, Naama, Nachash, Baalis, Tobia

  Visa ammoniterna i stora familjeträdet

Rapportera ett problem

Användning i Bibeln


ammonit H5984
עַמּוֹנִי (amoni)
21 ggr i GT
ammonitisk H5985
עַמּוֹנִית (amonit)
0 ggr i GT
Totalt    21 ggr

Persondatabas BETA

Databasen med alla personer är under uppbyggnad. Hittar du något fel, hör gärna av dig info(@)karnbibeln.se.

Familjeträd

Släktträdet visar ammoniternas föräldrar, barn och barnbarn. Visa ammoniterna i stora familjeträdet

  • Ben-Ammi
    • ammoniterna

      förstfödd

      • Shimat

        födelseordning ej tillgänglig

        Shimat
      • Selek

        födelseordning ej tillgänglig

        Selek
      • Naama

        Salomo

        födelseordning ej tillgänglig

        Naama
        Salomo
      • Nachash

        födelseordning ej tillgänglig

        kung

        Nachash
        • Hanun

          födelseordning ej tillgänglig

          kung

          Hanun
        • Shovi

          födelseordning ej tillgänglig

          Shovi
      • Baalis

        födelseordning ej tillgänglig

        kung

        Baalis
      • Tobia

        födelseordning ej tillgänglig

        Tobia

De symboler som används är:

  • Man

    hustru

  • Kvinna
  • Ingår i Jesu släktled
  • Härskare/ledare
  • flera personer




Referenser (21 st)

Filter:

Endast vid namn (21)
Endast nyckelverser (4)
Dölj genitiv (21)
Det räknas också som ett Refaims land, Refaim bodde där tidigare men ammoniterna kallade dem Zamzumim,
En ammonit eller moabit får inte komma in i Guds (Jahves) församling. Ända till den tionde generationen ska ingen av dem komma in i Herrens (Jahves) församling för evigt,
Sedan kom ammoniten Nachash upp och slog läger mot Javesh-Gilead [troligtvis Tell Maqlub längs med Javisfloden]. Då sa alla män i Javesh till Nachash: "Skär ett förbund med oss och vi ska tjäna dig." [ammoniterna hade stridit mot israeliterna över området öster om Jordanfloden under en lång tid, se Dom 11:33.]
Och ammoniten Nachash sa till dem: "På detta villkor ska jag skära ett förbund med er, att allas högra öga sticks ut, och jag ska lägga det som en förebråelse över hela Israel." [Att stympa fiender var vanligt bland hednafolken, se Dom 16:21; 2 Kung 25:7. Folket skulle kunna se tillräckligt mycket för att kunna fungera som arbetskraft, men vara oförmögna att bli skickliga stridsmän och skapa uppror.]
Tseleq, ammoniten,
Nacharaj, berotiten, vapenbärare till Joav, Tserujas son,
[Detta stycke ramar in kiasmen i kapitel 3-11. Just giftermålen med utländska kvinnor var det som han inte skulle göra (5 Mos 7:3–4; 17:16–17), och visade sig få honom på fall. Inom arkeologin har man på senare år börjat göra analyser av fingeravtryck på lerskärvor. I utgrävningar där det finns kanaaneiska tempel (bl.a. Tel Burna 2022) har man sett att just avgudar, figuriner, masker och kärl för religiöst bruk var gjorda av kvinnliga krukmakare, medan vanliga kärl var gjorda av män. Här bekräftar arkeologin att just utländska kvinnor var involverade att skapa dessa ockulta föremål.]
Och kung Salomo älskade många främmande (utländska) kvinnor, förutom (vid sidan av) faraos dotter [som exkluderas, se 1 Kung 3:1] – moabiter, ammoniter, edomiter, sidonier och hettiter –
Och Salomo gick efter Ashtoret [Ishtar – kärlekens och krigets gudinna; himmelens drottning, Baals hustru], sidoniernas gudinna och efter Milkom [även kallad Molok, se vers 7] ammoniternas vidrighet.
[Rechavam var Sydrikets 1:a regent (regerade 930-913 f.Kr.).]
Och Rechavam, Salomos son, regerade i Juda. Rechavam var 41 år när han började regera och han regerade 17 år i Jerusalem, staden som Herren (Jahve) hade utvalt bland alla Israels stammar för att placera sitt namn där, och hans mor [drottningmoder] var Naama, ammonitiskan.
Och Rechavam sov hos sina fäder och blev begravd i sin far Davids stad. Och hans mors [drottningmoderns] namn var Naama, ammonitiskan. Och Avijam, hans son, regerade i hans ställe.
ammoniten Selek,
berotiten Nahraj, väpnare åt Joav, Serujas son,
Kung Rechavam stärkte alltså sitt välde i Jerusalem och fortsatte att regera. Han var 41 år gammal när han blev kung, och han regerade 17 år i Jerusalem, den stad som Herren hade utvalt ur alla Israels stammar för att där fästa sitt namn. Hans mor hette Naama och var ammonitiska.
Sedan kom moabiterna och ammoniterna och med dem andra ammoniter för att strida mot Joshafat.
De som gaddade ihop sig mot honom var Sabad, son till ammonitiskan Shimeat, och Josabad, son till moabitiskan Shimrit.
Och ammoniterna betalade skatt till Ussia, och ryktet om honom sträckte sig ända till Egypten, för han blev mycket mäktig.
När dessa saker hade fullgjorts kom ledarna till mig och sa: Israels folk och prästerna och leviterna har inte avskilt sig själva från folket i landet, utan gör enligt deras styggelser (följer deras ogudaktiga seder och bruk) precis som kanaanéerna, hettiterna, perisséerna, jevusiterna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoréerna.
När ämbetsmännen Sanvallat, choroniten [antingen från Bet-Choron 3 mil norr om Jerusalem, guvernör i Samarien], och Tovija (Tobia), ammoniten [troligtvis guvernör i Ammon, se Esra 2:60], hörde detta, blev de mycket arga över att en människa kom och sökte Israels barns välfärd.
Men när choroniten Sanvallat, ammoniten Tovija (Tobia), ämbetsmännen, och araben Geshem hörde detta gapskrattade de och föraktade oss och sa: "Vad håller ni på med? Tänker ni göra uppror mot kungen?"
Nu var ammoniten Tovija (Tobia) med honom och han sa: "Det som de bygger ska en räv bryta ner, om den hoppar på deras stenmur."
Men det hände sig att när Sanvallat och Tovija och araberna och ammoniterna och ashdoditerna hörde att reparationen av Jerusalems murar gick framåt och att skadorna började täppas till, då blev de mycket arga.
Den dagen läste man ur Moses bok för folket. Där fann man skrivet [5 Mos 23:3–6] att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle få komma in i Guds församling,
På den tiden såg jag också judiska män som hade tagit till sig ashdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor.